|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 7/2017-2018 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2017-11-30 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Cirkulär ekonomi
Avfallslagstiftning fordrar nära tillpassning till den Europeiska unionens bestämmelser. Frågor om avfall måste återkommande ses över för att tillgodose medborgarnas högt ställda krav på en väl fungerande avfallshantering. I producentansvarsfrågor ser den Europeiska unionen landskapet och riket som ett importområde, trots att det inom Finland finns två parlament med egen lagstiftning i dessa frågor. Följaktligen finns skilda regelverk i landskapet och i riket. Företag i landskapet får till största delen sina produkter genom införsel från importörer som finns i riket. Med skilda regelverk finns ingen rätt för de relativt mindre åländska företagen att delta i de större finska producentsammanslutningarna och deras ansvarssystem, trots att de ingår i samma importhandelsområde. Detta står i strid med det grundläggande syftet med unionens regelverk, och är därför inte ägnat att på ett bra sätt tillgodose att det finns ett välfungerande omhändertagande av de berörda produkterna inom importhandelsområdet. Den nuvarande systemåtskillnaden inom Finland är heller inte ägnad att erbjuda medborgarna ett sammanhållet välfungerande system inom en cirkulär ekonomi där avfall ses som en råvara, och som ger tillverkare och importörer de bästa förutsättningarna till goda lösningar. Landskapet bör söka med riket samordnade lösningar i en större helhet, för att gynna hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
I detta skede omfattar unionens regelverk elektriska och elektroniska produkter, batterier, uttjänta bilar och förpackningar. Rikslagstiftningen omfattar dessutom ett producentansvar för bildäck och tidningar. Med beaktande av detta föreslår landskapsregeringen att landskapslagen om renhållning ersätts av en avfallslag utformad som en s.k. blankettlag enligt vilken rikets avfallslag (FFS 646/2011) görs tillämplig med vissa avvikelser. Lagstiftningen är ägnad att gagna en behövligt större samverkan mellan landskapet och riket i producentansvarsfrågorna.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att vägtrafiklagen ändras så att i riket gällande bestämmelser om flyttning av fordon görs tillämpliga. Detta är ägnat att ge tydliga regler och underlätta för väghållare och polis att flytta fordon som hindrar trafik eller utgör en miljöfara. Landskapslagen om parkeringsbot föreslås ändrad så att parkeringsbot såsom en administrativ påföljd av straffkaraktär ska tillfalla landskapet och inte som nu staten. Dessutom föreslås ändringar av lagtekniskt slag i några lagar.
INNEHÅLL
4.1 Elektriska och elektroniska produkter (WEEE)
5. Kort om landskaps- och rikslagstiftning
1. Landskapslag om tillämpning av rikets avfallslag
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
3. Landskapslag om ändring av 30 och 46 §§ landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
4. Landskapslag om ändring av vägtrafiklagen för landskapet Åland
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om parkeringsbot
L A N D S K A P S L A G om tillämpning av rikets avfallslag
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljöskydd
L A N D S K A P S L A G om ändring av vägtrafiklagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om parkeringsbot
Bilaga 2 – Rikets lag om flyttning av fordon
Landskapslagen (1981:3) om renhållning (nedan renhållningslagen) och med stöd av den gällande bestämmelser har ändrats ett antal gånger, i flertalet fall för genomförandet av den Europeiska unionens direktiv. Ursprungligen skrevs lagen utifrån ett perspektiv där begreppet avfall avsåg kasserade produkter som på ett ordnat sätt skulle tas om hand för att inte överges eller annars hanteras okontrollerat. Närmare bestämmelser finns i landskapsförordningen (2011:74) om renhållning, landskapsförordningen (1998:93) om förpackningar och förpackningsavfall, landskapsförordningen (2015:7) om producentansvar, landskapsförordningen (1998:110) om PCB-avfall samt i landskapsförordningen (2010:79) om återvinning av vissa avfall i markbyggnad, vilken har antagits med stöd av både renhållningslagen och landskapslagen (2008:124) om miljöskydd. Med stöd av landskapsförordningen om producentansvar har också tre riksförordningar med vissa avvikelser gjorts tillämpliga i landskapet (se avsnitt 4 nedan).
Renhållningslagen syns efter drygt trettiofem år ha blivit svåröverskådlig, och svår för en ovan att finna rätt i. Detta har också påtalats av Social- och miljöutskottet vid olika tillfällen (jfr utskottsbetänkanden SMU 2/2005-2006 och SMU 6/2010-2011).
Synen på avfall har sedan renhållningslagen först antogs år 1981 i hög grad ändrats. Avfall ses idag mer som ett värdefullt material som kan återanvändas eller på något annat sätt återvinnas. Det förs i minskande omfattning till deponier för slutförvaring. Detta är till stor del en följd av att krav ställts på tillverkare att se till att deras produkter kan finnas i ett kretslopp och en cirkulär ekonomi med målet riktat mot en till fullo hållbar utveckling på Åland senast år 2051, så som uttrycks utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland (se www.bärkraft.ax).
Bestämmelser om producentansvar har förts till renhållningslagstiftningen. Tillverkare och importörer av vissa produktslag har ålagts ansvar för avfallshanteringen av sina produkter. De ska se till att dessa så enkelt som möjligt kan återanvändas eller återvinnas. Producentansvaret omfattar för närvarande förpackningar, uttjänta fordon, elektriska och elektroniska produkter samt batterier och ackumulatorer.
I landskapet har genomförandet av producentansvarslagstiftningen fordrat att tillverkares och importörers producentansvar har lagts även på dem som genom införsel från riket erbjuder berörda produkter. Om en till riket importerad och till landskapet införd berörd produkt inte får ingå i rikstäckande producentsammanslutningars avfallskedjor blir följden att åländska konsumenter kan åläggas betala ett högre pris för samma vara. Företag och ytterst konsumenter i landskapet har ingen juridisk rätt att få del av de samordningsfördelar ett producentansvarssystem får för rikets ansvariga producenters förvaltnings- och hanteringskostnader.
Den yrkesmässiga varuförsörjningen i landskapet sker i huvudsak genom införsel från riket och i mindre omfattning genom import. Det förekommer även privat import, framförallt från Sverige.
I landskapet finns inom respektive produktsektor inte många verksamma verksamhetsidkare för att bära en producentansvarsorganisation som kan uppfylla de krav som ställs. De saknar de skalfördelar som annars likvärdiga företag har i länder med större befolkningstal, där fler kan dela ansvar och resurser. I några fall har dock producentsammanslutningar i riket låtit åländska företag få del av sina resurser på jämlika villkor.
Tillverkare och importörer finns väsentligen utanför landskapets gränser. Enligt unionsregelverket om producentansvar anses varje medlemsstat inom den Europeiska unionen vara ett importland. Åland ingår i denna del i det med riket gemensamma handelsområdet så att landskapets importörer oftast återfinns i riket.
Landskapsregeringen har med riket fortlöpande fört diskussioner i frågan om möjligheterna att harmonisera regelverken om producentansvar och producentsammanslutningar. Svårigheter har kunnat identifieras som rör olikheter i detaljreglering. En harmonisering för att åstadkomma detta kan dessutom fordra ömsesidiga lagstiftningsåtgärder.
Landskapet hävdar sig väl i fråga om insamlat avfall per capita, vid en jämförelse med länder inom den Europeiska unionen. Företagarna tar i ökande grad sitt producentansvar, och gör det genom producentsammanslutningar. Att insamling fungerat och fortsatt fungerar väl är trots det till stor del en följd av att den har organiserats av kommuner samt att det finns en stor andel miljömedvetet agerande hushåll.
Landskapsregeringen konstaterar slutligen att det från den Europeiska kommissionen i november 2016 inkom en formell underrättelse som ifrågasätter hur landskapet till vissa delar har införlivat Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.
Avfallshantering och tillsyn av detta är i grunden ett kommunalt ansvar. Kommunförbundet Ålands miljöservice (Mise) administrerar hanteringen i de sex kommunerna Hammarland, Jomala, Kökar, Lumparland, Mariehamn och Sottunga. Några kommuner samarbetar i olika former, såsom Saltvik och Finström inom Saltviks Returdepå. Brändö och Kumlinge kommuner har ett samarbete kring upphandling av insamling och borttransport av avfall. Övriga kommuner administrerar avfallsinsamlingen själva (Eckerö, Föglö, Geta, Lemlands och Sunds kommuner), med hjälp av entreprenörer.
Landskapsregeringen har det högsta ledningsansvaret, vilket främst är ett ansvar för regelverket samt för strategiska planer för kommunernas tillämpning av regelverket. Den landskapsregeringen underställda Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndigheten är den tillståndsprövande myndigheten som avses i avfalls- och miljölagstiftningen, samt har i dessa ärenden också ett tillsynsansvar.
Producentansvar gäller för dem som yrkesmässigt tillverkar eller importerar eller för in och förmedlar vissa produkter i landskapet. Ansvaret omfattar idag förpackningar, uttjänta fordon, elektriska och elektroniska produkter samt batterier och ackumulatorer. Medlemsländerna i den Europeiska unionen ska harmonisera sina bestämmelser i enlighet med de fyra direktiv som nämns i nedanstående tabell.
Producentansvaret ålägger producenter ett kostnadsansvar för avfallshanteringen av produkterna. Producenter är tillverkare och importörer samt i landskapet de som inför varor från riket. De ska se till att produkterna så enkelt som möjligt kan återanvändas eller återvinnas. Kostnaderna ska med systemet återföras på producenterna, så att miljö- och marknadskrav förenas i miljöeffektiva produkter. De ska också vidta åtgärder som medger effektiv insamling och behandling av uttjänta produkter. I praktiken organiseras detta på olika sätt för de olika produktgrupperna.
Åländska företagare har i detta avseende ett sämre utgångsläge än företag i exempelvis Sverige och i riket, då de stora finska importföretagens ansvar skalas ned till landskapets mindre företag, vars varor kommer genom införsel från riket. Det är för dessa enskilda företag värdefullt om de skulle kunna delta i handelsområdets större producentsammanslutningar, för att trygga sin del i Finlands producentansvarssystem.
|
|
elektriska och elektroniska produkter |
batterier och ackumulatorer
|
uttjänta fordon |
förpackningar |
|
EU
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon |
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall |
|
Åland |
landskapslag (1981:3) om renhållning
|
|||
|
|
LF (2015:7) om producentansvar ►(FFS 519/2014) |
LF (2015:7) om producentansvar ►(FFS 520/2014) |
LF (2015:7) om producentansvar ►(FFS 123/2015) |
LF (1998:93) om förpackningar och förpackningsavfall |
|
|
blankettlagstiftning |
blankettlagstiftning |
blankettlagstiftning |
|
Av tabellen ovan framgår att landskapet har blankettlagstiftning för uttjänta fordon, elektriska och elektroniska produkter samt för batterier och ackumulatorer. De avser rikets bestämmelser i förordningen om skrotfordon (FFS 123/2015), förordningen om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (FFS 519/2014) samt förordningen om batterier och ackumulatorer (FFS 520/2014). I riket har dessa förordningar antagits med stöd av avfallslagen (FFS 646/2011). I fråga om förpackningar finns landskapsförordningen (1998:93) om förpackningar och förpackningsavfall medan i riket gäller statsrådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall (FFS 518/2014).
Statsrådets förordning om ett retursystem för dryckesförpackningar (FFS 526/2013) är del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (förpackningsdirektivet). Motsvarande bestämmelser om ett pantbaserat retursystem, i harmoni med rikets system, finns i landskapsförordningen (1998:93) om förpackningar och förpackningsavfall. I enlighet med skatteregelverket, som rör rikslagstiftning, berättigar medlemskap i ett pantbaserat retursystem för dryckesförpackningar eller inrättandet av ett sådant system till frihet från att betala accis.
Producentansvar rör i grunden natur- och miljövård samt näringsverksamhet, vilket hör till landskapets behörighet. Grunden för producentansvar i landskapets regelverk finns i 5 kap. landskapslagen om renhållning. Det harmoniserar med den Europeiska unionens regelverk och överensstämmer i huvudsak med rikets bestämmelser. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv, nedan kallat avfallsdirektivet, är ett allmänt direktiv om avfall. Därutöver finns direktiv som särskilt rör producentansvaret för förbrukade produkter. Det är de i tabellen ovan nämnda direktiven.
4.1 Elektriska och elektroniska produkter (WEEE)
Producentansvar omfattar elektriska och elektroniska produkter (WEEE). Producent är den som tillverkar, inför eller importerar en produkt, eller som säljer produkten under eget namn eller varumärke. Det avser stora hushållsapparater, små hushållsapparater, IT- och telekommunikationsutrustning, hemutrustning, belysningsutrustning, elektriska och elektroniska verktyg, leksaker, fritids- och sportutrustning, medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument samt automater.
Tillverkare finns i liten omfattning i landskapet. Varuförsörjning sker huvudsakligen genom införsel från riket och import från Sverige.
Fem i riket godkända producentsammanslutningar för WEEE är godkända också i landskapet. De har för insamling av avfallet avtalat med Ålands problemavfall Ab, som nu är en del av Svinryggens deponi Ab samt med Ålands renhållning Ab, som nu är en del av Transmar Ab. Producentsammanslutningarna står för containrar och borttransport och en viss ersättning till Svinryggens deponi Ab och Transmar Ab. Med nuvarande regelverk finns ingen skyldighet för de i riket baserade producentsammanslutningarna att insamla och transportera avfall i landskapet. De kan när de vill sluta med detta.
Producentansvaret omfattar batterier och ackumulatorer inklusive batterier och ackumulatorer som ingår i elektriska och elektroniska produkter, fordon eller andra produkter. Producent anses vara den som släpper ut batterierna eller ackumulatorerna på marknaden. Det finns en godkänd producentsammanslutning för batterier, det är Recser Ab.
Tillverkare finns inte i landskapet. Varuförsörjning sker genom införsel från riket.
Ackumulatorer samlas in av Transmar Ab och Svinryggens deponi Ab. Transmar Ab samlar direkt från företag samt vid återvinningscentralerna i Mariehamn, Geta, Vårdö och Föglö. Svinryggens deponi Ab samlar från hushållen vid övriga återvinningscentraler och för batterierna till Flygfyrens stållager. Flygfyrens stållager betalar Svinryggens deponi Ab för ackumulatorerna. Ackumulatorerna transporteras till riket för behandling av Transmar Ab och Flygfyrens stållager.
Småbatterier samlas in av Transmar Ab och Svinryggens deponi Ab. Transmar Ab samlar batterier från butiker och kommuner. Svinryggens deponi Ab samlar vid återvinningscentralerna. Varje kommun betalar för transporten mellan återvinningscentralerna och Svinryggens deponi Ab. Batterierna förs till Recser Ab, som står för insamlingskärl och ansvarar för vidare transport för omhändertagande.
Med nuvarande regelverk finns ingen skyldighet för den i riket baserade producentsammanslutningen Recser Ab att insamla och transportera avfall i landskapet. De kan när de vill sluta med detta.
Producentansvaret omfattar personbilar, paketbilar och andra jämförbara fordon. Producenter anses vara de som tillverkar, importerar eller yrkesmässigt för in sådana fordon i landskapet.
Tillverkare finns inte i landskapet. Varuförsörjning sker huvudsakligen genom införsel från riket. Under de senaste åren har privatimporten och privatinförsel ökat mycket och har under de två senaste åren stått för omkring hälften av registreringen i motorfordonsbyråns fordonsregister.
De båda åländska producentsammanslutningarna Motorbranschens förening på Åland r.f. (MBO) och De oberoende bilhandlarna är godkända producenter i det åländska producentregistret. De har avtal med två åländska företag om mottagning och förbehandling av uttjänta bilar vilka lämnar ett skrotningsintyg till den som skrotar sin bil. Skrotningsintyget behövs för att avregistrera ett fordon från Motorfordonsbyråns register. Fram till för några år sedan finansierade det höga metallpriset kostnaderna för att ta bort oljor och annat farligt avfall från bilarna och transportera dem till företag för materialåtervinning.
Ett särproblem i landskapet är den relativt stora mängden privatimporterade och privatinförda bilarna, som de åländska bilhandlarna inte direkt svarar för.
Producentansvaret omfattar förpackningar. Producent anses vara den som förpackar, importerar eller för in förpackade produkter. Producentansvaret är begränsat till producenter med en årlig omsättning på mer än 1 miljon euro under föregående kalenderår.
Varuförsörjning sker huvudsakligen genom införsel från riket till landskapet. Tillverkarna finns i huvudsak i riket, samt i mindre omfattning i Sverige och andra länder. I mindre omfattning sker produktion i landskapet.
De åländska producenterna är anslutna till den åländska producentsammanslutningen Producentansvar Åland Ab (Proans). Proans har avtal med landskapets alla kommuner om insamling och hämtning av förpackningar. Proans ägs inte av de åländska producenterna utan är ett dotterbolag till kommunförbundet Ålands miljöservice med Hammarland, Jomala, Kökar, Lumparland, Mariehamn och Sottunga som medlemskommuner. Förpackningsavfallet insamlas delvis på olika sätt av kommunerna. Kommuninvånarna kan således ha olika service beroende på var de är bosatta.
För dryckesförpackningar finns egna retursystem med pant som sköts av Ekopulloyhdistys ry, Suomen Palautuspakkaus Oy (Palpa) och Palpa Lasi Oy, vilka är godkända producenter i det åländska producentregistret. Dessa system är gemensamma för hela Finland, dvs. det finns mottagningsstationer både på Åland och i riket. De administrerar återvinningssystemen för dryckesförpackningar. Ägare är handelns centralaffärer och bryggerierna.
5. Kort om landskaps- och rikslagstiftning
Renhållningslagen trädde i kraft år 1981 och rikets avfallslag år 2012. Således tillkom renhållningslagen långt före medlemskapet i den Europeiska unionen medan unionens bestämmelser kunde beaktas redan från början i rikets avfallslag, såväl strukturellt som till sakinnehåll. I rikets avfallslag finns också bestämmelser av rikslagstiftningsnatur, rörande försvarsväsendet och förhållandet till utländska makter. Regelverkens regleringar är dock i sak mycket lika, även om rikets avfallslag kan beskrivas vara mer detaljerad och därför ge mindre utrymme för tolkningar.
Producentansvarslagstiftningen är unionsrättslig och överensstämmer i grunden i de båda regelverken. Respektive lagstiftning omfattar inte producenter och producentsammanslutningar inom det andra området, trots det gemensamma handelsområdet.
Bestämmelserna om skyldighet att ordna transport av hushållsavfall skiljer sig något mellan landskapet och riket. I landskapet har kommunerna en skyldighet att inom tätorter ordna sådana transporter. I andra fall kan avfallsinnehavarna åläggas föra sitt avfall till en godkänd avlämningsplats, om de inte i enlighet med renhållningsmyndighetens föreskrifter själva får omhänderta och oskadliggöra sitt avfall. I riket finns i grunden en skyldighet för kommunerna att ordna fastighetsvis transport av allt hushållsavfall. Där ges dock möjligheter till undantag. Dessa rör situationer då det inte anses nödvändigt av hälso- eller miljöskäl samt då kommunikationerna i ett område är besvärliga, avfallsinnehavarna är få eller mängden avfall liten. I sådana fall har en kommun dock kvar en skyldighet att se till att det området har en avfallsmottagning. Detta kan exempelvis vara fallet i områden med fritidsbostäder, som bara brukas under kort tid av året.
Bestämmelserna om nedskräpning har i grunden samma ändamål och omfattning. Rikets avfallslag har dock större detaljreglering avseende vad som är nedskräpning och vilka som har städningsansvar. I riket ges dessutom kommunerna en möjlighet att besluta om vite för den som har städningsskyldighet.
Bestämmelserna om avgifter i riket ger, till skillnad från i landskapet, som avgiftsgrund också förväntade kostnader för efterbehandling och nedläggning av en avfallsanläggning. En motsvarande uttrycklig bestämmelse saknas i landskapet trots att en deponis verksamhetsutövare, i enlighet med 11 § landskapsförordningen (2007:3) om deponering av avfall, ska ställa en garanti som är tillräcklig för att säkerställa att deponi när den avslutas också blir efterbehandlad (förordningen antagen med stöd av miljöskyddslagstiftningen). Kommunerna i riket har också en lagstadgad skyldighet att ordna avfallsrådgivning och får ta en avgift för det. I rikets avfallslag finns till skillnad från i renhållningslagen också bestämmelser om tvångsmedlet försäljning av lös egendom i vissa fall.
Bestämmelserna om godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret är mer ingående i rikslagstiftningen. Exempelvis föreskrivs i rikslagstiftningen närmare om grunderna för att ändra eller återkalla ett godkännande. Där ges också ett krav på att avfallstransportörerna ska medföra registerutdrag över det gällande godkännande, i landskapets regelverk finns en bestämmelse enligt vilket farligt avfall ska åtföljas av ett identifieringsdokument (se 5 § landskapsförordningen 2011:74 om renhållning).
Bifogat till detta lagförslag finns en promemoria med kommentarer till rikets avfallslag, med kommentarer också till landskapets lagstiftning.
Landskapsregeringen bedömer det vara ändamålsenligt med ett regelverk som ger producentsammanslutningar i landskapet och riket samma skyldigheter oberoende av var företagen och de produkter som ska tas om hand finns. Det likställer tillverkare och producenter, och undantar dem som i dag i landskapet har ett producentansvar till följd av införsel från riket. En sådan med riket och andra medlemsländer överensstämmande fördelning av skyldigheter bedöms vara ägnad verka för ett effektivare genomförande av den Europeiska unionens krav på producenter att ta sitt praktiska och kostnadsmässiga ansvar.
Landskapsregeringen föreslår att en ny blankettlag om avfall antas och att landskapslagen om renhållning upphävs. Viss anpassning till landskapets förhållanden föreslås, så att uppgifterna kan skötas på ett effektivt sätt. Enligt förslaget ska producentansvar omfatta också däck och tidningar, för vilka producentansvar gäller enligt rikets avfallslag. Producentansvaret kommer följaktligen också att omfatta
1) däck med vilket avses däck till motordrivna och andra fordon och anordningar. Producent anses den vara som tillverkar, importerar eller regummerar sådana däck eller som importerar däckförsedda fordon eller anordningar samt
2) tidningar med vilket avses tidningar, tidskrifter, kontorspapper och andra liknande pappersprodukter. Producenten anses vara den som tillverkar eller importerar det papper som används för tillverkning av pappersprodukterna eller den som importerar de tryckta pappersprodukterna.
Avseende däck gäller enligt 48 § rikets avfallslag producentansvar för dem som yrkesmässigt på marknaden släpper ut däck till motordrivna och andra fordon och anordningar, när producenten anses vara den som tillverkar, importerar eller regummerar sådana däck eller den som importerar däckförsedda fordon eller anordningar. Enligt den föreslagna landskapslagstiftningen ska producentansvar även omfatta dem som från riket inför sådant material till landskapet. Utan lagstadgat krav på producentansvar finns i landskapet ett fungerande system för omhändertagande av däck. Branschen samverkar om insamling och ser till att däcken förs för slutbehandling, på det sätt som nu gäller för hanteringen av producentansvaret för däck i riket, i enligt med vad som rikets avfallslag kräver.
Avseende tidningar och andra pappersprodukter gäller enligt 48 § rikets avfallslag producentansvar för dem som yrkesmässigt på marknaden släpper ut tidningar, tidskrifter, kontorspapper och andra liknande pappersprodukter. Producenter är de som tillverkar eller importerar det papper som används för tillverkning av pappersprodukterna eller den som importerar de tryckta pappersprodukterna. Enligt den föreslagna landskapslagstiftningen ska producentansvar även omfatta dem som från riket inför sådant material till landskapet. Utan lagstadgat krav på producentansvar finns ett fungerande system för omhändertagande av tidningar och annan pappersmateriel. Insamlas sker från hushåll och företag för materialåtervinning eller annan återvinning.
Med genomförande av producentansvar för däck och tidningar samt andra pappersprodukter fordras att producentansvaret tydliggörs för dem som omfattas av det samt att de förtecknas i ett producentregister, vilket är en förutsättning för en välfungerande tillsyn.
Landskapsregeringen avser att i en överenskommelseförordning få reglerat frågor om skötseln av vissa förvaltningsuppgifter som regleras i producentansvarslagstiftningen. Således skulle berörd riksmyndighet få ansvar för övervakning och tillsyn av producenters och producentsammanslutningars skyldigheter och föra ett producentregister. För rikets del sköts detta idag centralt av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland med regional delaktighet av landets övriga 14 närings-, trafik- och miljöcentraler. I landskapet ska såsom hittills finnas ett ansvar för berörda myndigheter att utföra inspektioner och tillsyn samt på grund av detta kunna vidta om vissa tillsynsåtgärder.
Förslaget är ägnat att erbjuda medborgarna ett sammanhållet välfungerande system inom en cirkulär ekonomi där avfall ses som en råvara, och som ger tillverkare och importörer bättre förutsättningarna till goda lösningar. Förslaget beaktar principer och mål som uttrycks utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland (se www.bärkraft.ax).
Lagstiftningen om renhållning och avfallshantering syftar till att förhindra fara eller skada för hälsa och miljö, minska avfallets mängd och skadlighet, främja ett hållbart utnyttjande av naturresurserna, säkerställa en fungerande avfallshantering och förhindra nedskräpning. Producerad mängd avfall beror till stor del på den allmänna ekonomiska utvecklingen. Lagstiftningen begränsar inte produktion och nya produkter, utan är ägnad att minska uppkomsten av avfall samt att styra behandling och annan avfallshantering av redan uppkommet avfall.
Landskapsregeringen bedömer att förslaget får små följder för enskilda hushåll. De påverkas främst av frågor som rör deras avfallssortering och renhållningsavgift. På sikt kan en följd av förslaget bli att det blir enklare att lämna kasserade produkter med en bättre organiserad mottagning.
Om med detta regelverk en överenskommelseförordning kan nås med riket om skötseln av vissa förvaltningsuppgifter som rör producentansvar, så kan det få betydande positiva verkningar för de flesta åländska företag med producentansvar, utan negativa följder för deras kärnverksamhet och möjligheter att utvecklas. Mindre åländska företags handgripliga skyldigheter och relativa kostnadsansvar minskar inom det för landskapet och riket gemensamma handelsområdet.
Landskapsregeringen bedömer att genomförande av denna lagstiftning öppnar för möjligheterna att med riket harmonisera regelverken om producentansvar och producentsammanslutningar, så att ömsesidiga rättigheter ges att ingå i en producentsammanslutning oavsett var den finns. En sådan harmonisering bedöms fordra ömsesidiga lagstiftningsåtgärder, till vilka landskapsregeringen därför kan återkomma i ett senare lagförslag. Med en överenskommelseförordning, såsom har skissats i bilaga 4, skulle det i sådana fall medföra att ett med riket gemensamt producentregister samt att berörda producenter ges en lagstadgad rätt att ingå i en producentsammanslutning, oavsett om den har sitt säte i landskapet eller i riket.
Producentansvar kommer att omfatta också däck och tidningar.
Kommunerna avlyfts med förslaget en ansvarsroll för tillsyn av producenternas hantering av sitt producentansvar. Förslaget ändrar inte väsentligt förutsättningarna för kommuner och producenter att ta ett ansvar för avfallshanteringen genom att anlita privata företag eller sköta avfallshanteringen i egen regi. Frågorna kan dessutom genom en överenskommelseförordning till väsentliga delar komma att skötas av en myndighet i riket. Högre krav på avfallshanteringens kvalitet kan öka möjligheterna för privata företag att hitta nischer för att verka inom avfallsbranschen.
Förslaget har inga betydande följder för landskapets ekonomi eller organisation. Vissa tillsynsuppgifter som rör producentansvar kommer i landskapet att skötas av landskapsregeringen.
Med förslaget kommer icke-farligt slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar från hushåll och annat boende att likställas med annat avfall som kommunerna ska ta hand om. Kommunerna har kunnat ta emot och behandla sådant slam medan det enligt förslaget blir obligatoriskt för dem. För att underlätta för kommunerna att genomföra detta föreslås att skyldigheten ska tillämpas först 2 år efter lagens ikraftträdande.
Förslaget bedöms sakna följder för jämställdheten.
Landskapsregeringen anser att de brister som den Europeiska kommissionen framfört i formell underrättelse avseende genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, åtgärdas med ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen.
Förslaget har varit på remiss varefter landskapsregeringen har beaktat inkomna synpunkter. Ett remissförslag sändes till kommunerna, Kommunförbundet Ålands miljöservice, Proans Ab, Ålands kommunförbund, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands näringsliv, Ålands producentförbund, Ålands Natur och Miljö r.f., Motorbranschens organisation r.f., De oberoende bilhandlarna på Åland r.f., Jägerströms Bilskrot Ab och Saltviks bilskrot Öb. Förslaget har dessutom sänts för kännedom till lagtingspartierna, Elker Oy, Recser Oy Ltd, Ser tuottajayhteisö r.y., ICT Producenternas Andelslag-TY, Flip r.y., SELT r.y. och European Recycling Platform (ERP).
Svar och synpunkter på förslaget har inkommit från Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Eckerö kommun, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Renhållningsmyndigheten Ålands Miljöservice k.f., Ålands Näringsliv r.f., Elker Oy, Recser Oy, landskapsregeringens infrastrukturavdelning, Motorfordonsbyrån, Sunds kommun, Lemlands kommun, Kumlinge kommun, Finströms kommun, Vårdö kommun, Jomala kommun, Motorbranschens förening på Åland r.f., Föglö kommun, Ålands polismyndighet, Geta kommun och Hammarlands kommun.
1. Landskapslag om tillämpning av rikets avfallslag
1 § Lagens tillämpningsområde. Lagstiftningen syftar till en välordnad avfallshantering som beaktar ett hållbart utnyttjande av naturresurserna. Så som i landskapslagen om renhållning beaktas den Europeiska unionens regelverk. Lagens syfte skiljer sig således inte i grunden från vad som nu gäller. I följande tabell visas laghänvisningar i rikets avfallslag samt den närmaste landskapslagstiftning som fortsatt gäller i landskapet:
laghänvisningar i rikets avfallslag |
|
hänvisningarna svarar i landskapet närmast mot följande lagar
|
|
L om bekämpning av oljeskador (FFS 1673/2009)
|
- |
LL (1977:16) om bekämpning av oljeskador
|
|
miljöskyddsL för sjöfarten (FFS 1672/2009)
|
- |
LL (2008:58) om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester
|
|
miljöskyddsL (FFS 86/2000)
|
- |
LL (2008:124) om miljöskydd |
|
hälsoskyddsL (FFS 763/1994)
|
- |
LL (2016:84) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen
|
|
L om offentlig upphandling (FFS 348/2007)
|
- |
LL (1994:43) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling
|
|
L om kommunernas miljövårdsförvaltning (FFS 64/1986)
|
- |
kommunalL (1997:73) för landskapet Åland samt sektorslagstiftning
|
|
vattenL (FFS 587/2011)
|
- |
vattenL (1996:61) för landskapet Åland
|
|
kommunalL (FFS 365/1995)
|
- |
kommunalL (1997:73) för landskapet Åland
|
|
markanvändnings- och byggL (FFS 132/1999)
|
- |
plan- och byggL (2008:102) för landskapet Åland
|
|
L om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (FFS 669/1978).
|
- |
(4 kap.) plan- och byggL (2008:102) för landskapet Åland
|
|
L om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005)
|
|
LL (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
|
|
vitesL (FFS 1113/1990)
|
- |
LL 2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen
|
|
förvaltningsL (FFS 434/2003)
|
- |
förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland
|
laghänvisningar i rikets avfallslag |
|
hänvisningarna svarar i landskapet närmast mot följande lagar
|
|
L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999)
|
- |
förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland
|
|
L om offentliga kungörelser (FFS 34/ 1925)
|
- |
förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland (särsk. 9-10 kap.) |
|
personuppgiftsL (FFS 523/1999)
|
- |
LL (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunförvaltningen
|
|
L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) |
- |
LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
|
|
Vissa laghänvisningar i rikets avfallslag avser lagstiftnings som i huvudsak hör till rikets lagstiftningsbehörighet (även om förvaltningen i olika avseende kan skötas av landskapets myndigheter). Till riket lagstiftningsbehörighet hör väsentligen polisL (FFS 872/2011), L om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), L om accis på vissa dryckesförpackningar (FFS 1037/2004), ränteL (FFS 633/1982), kärnenergiL (FFS 990/1987), strålskyddsL (FFS 592/1991), skadeståndsL (FFS 412/1974), bokföringsL (FFS 1336/1997), gränsbevakningsL (FFS 578/2005), avfallsskatteL (FFS 1126/2010) förvaltningsprocessL (FFS 586/1996), och straffL (FFS 39/1889). Några av de rikslagar till vilka hänvisningar görs saknar praktisk tillämpning och ändamål i landskapet, såsom språkL (FFS 423/2003), L om samarbete inom avfallshanteringen och kollektivtrafiken mellan kommunerna i huvudstadsregionen (FFS 829/2009) samt L om närings-, trafik- och miljöcentralerna (FFS 897/2009). Se nedan om L om flyttning av fordon (FFS 828/2008), vilken avses bli tillämplig såsom blankettlag.
|
||
2 § Myndigheter. Enligt förslaget fördelas förvaltningsuppgifter mellan kommunerna, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet samt landskapsregeringen.
Kommunerna ska sköta de arbetsuppgifter som enligt rikets avfallslag ska skötas av kommunerna eller av kommunala avfallshanteringsmyndigheter, det rör i huvudsak hantering av hushållsavfall. Kommunernas inspektionsansvar begränsas genom rikslagens 32 och 33 §§, där definieras de avfallslag för vilka kommunerna har en skyldighet att ordna avfallshanteringen. Till detta hör att ordna avfallshantering av icke farligt avfall från bostäder (även slam), social- och hälsovård samt utbildningsverksamhet, offentligrättsliga samfunds och föreningars förvaltning och servicefunktioner, affärslokalers avfall insamlat tillsammans med avfall enligt ovan samt från sopsugsystem eller motsvarande insamlingssystem. Kommunerna ska dessutom ordna mottagning och behandling av farligt avfall från boende samt, om det inte är oskäliga avfallsmängder, från jord- och skogsbruk.
Kommunerna har ingen skyldighet för avfallshantering som ska ordnas av en producent eller en distributör. Men en kommun kan ordna hantering av annat avfall om avfallsinnehavaren begär det på grund av bristande utbud av andra tjänster eller om avfallet till sin beskaffenhet och mängd lämpar sig för transport eller behandling i kommunens avfallshanteringssystem. I senare fall kan en kommun för högst 3 år i sänder om det behövs avtala med avfallsinnehavaren om en fortlöpande avfallshanteringstjänst.
Kommunernas avfallshantering ska enligt huvudregeln ordnas fastighetsvis efter behov samt områdesvis för farligt avfall och annat avfall. Enligt 35 § 4 mom. rikets avfallslag kan undantag göras från kommunalt fastighetsvis ordnad avfallstransport, som kan avse en kommuns hela område eller ett område inom en kommun, om villkoren för sådant undantag i övrig måste anses vara uppfyllda. En kommunalt anvisad mottagnings- eller behandlingsplats kan således betjäna väsentliga delar av en kommuns område, exempelvis hela öar i skärgården.
Då Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet redan idag sköter stora delar av de uppgifter som i riket ligger på kommunala miljövårdsmyndigheten föreslås att myndigheten fortsatt ska ansvara för de uppgifterna. Uppgifterna sammanhänger i många fall med de uppgifter som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet sköter enligt landskapslagen om miljöskydd. Undantag från den här regeln görs för åläggande att städa upp enligt 75 § rikets avfalls-lag, som föreslås höra till kommunernas ansvarsområde. För den här förvaltningsuppgiften har kommunerna de tillsynsbefogenheter som tillsynsmyndigheter har enligt rikets avfallslag.
De uppgifter som ligger på närings-, trafik- och miljöcentralerna i rikets avfallslag föreslås höra till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets ansvarsområde. Landskapsregeringen föreslås dock ansvara för uppgifter som enligt rikets avfallslag hör till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland. Också övriga statliga uppgifter föreslås höra till landskapsregeringens ansvarsområde. Tullen har inom sitt verksamhetsområde ett eget ansvar också i landskapet.
En myndighet ska beakta förvaltningslagens (2008:9) för landskapet Åland bestämmelser om grunderna för god förvaltning. Befogenheter ska användas för enligt lag godtagbara syften, åtgärder ska vara opartiska och i balans till sina syften. Principer om ändamålsenlighet och proportionalitet är grundläggande också för rätten att genomföra inspektioner och andra tillsynsåtgärder. Ändamålsenligheten rör frågan om befogenhetens användning sker för ett i lag givet syfte. Proportionaliteten rör om en åtgärd är balanserad i förhållande till ändamålet med ett lagstadgat mål, omfattningen ska beakta åtgärdens syfte, så att rättigheterna för enskilda begränsas så litet som möjligt.
3 § Avvikelser från tillämpningen av rikets avfallslag. I riket ska en avgift uppbäras från en producent för slutlig avregistrering av fordon. Om det anses ändamålsenligt ska enligt detta förslag en sådan avgift kunna uppbäras. Det kan i praktiken visa sig vara svårt att genomföra ett avgiftssystem i landskapet, om en producent företräds av en producentsammanslutning i riket. Motorfordonsbyrån har idag inte möjlighet att hänföra producentansvaret till ett subjekt.
Det är heller inte ändamålsenligt med dubbla säkerheter i de fall som avses i 61 § rikets avfallslag, som rör elektriska och elektroniska produkter.
4 § Producentansvar. Rikets avfallslags definition av producent med producentansvar gäller för dem som yrkesmässigt tillverkar eller importerar produkter till Finland. Men för att producentansvarssystemet ska gälla för alla varor som släpps ut på den åländska marknaden måste definitionen av producent kompletteras med dem som yrkesmässigt för in produkter till landskapet.
Landskapsregeringen strävar efter att producentansvarssystemet ska vara så enkelt som möjligt för de företagare som definieras som producent. Diskussioner om detta förs både med riksmyndigheterna och med producentsammanslutningarna i riket. Det finns flera lösningar på detta. Redan idag deltar åländska producenter i flera av rikets producentsammanslutningar. Landskapsregeringen strävar till en byråkratiskt enkel lösning som skulle medge att en producent som är ansluten till en producentsammanslutning i riket med verksamhetsområde också i landskapet inte skulle behöva anmäla sig också till producentregister såväl landskapet som i riket.
5 §. Kommunal avfallsplan. I riket gör miljöministeriet en riksomfattande avfallsplan och närings-, trafik- och miljöcentralerna gör regionala avfallsplaner. I landskapet skulle den riksomfattande avfallsplanen istället vara en landskapsomfattande avfallsplan. Landskapsregeringen bedömer att det i landskapet inte behövs regionala avfallsplaner. Däremot kan de kommunala avfallsplanerna vara till nytta i kommunernas arbete och vara värdefulla för arbetet med den landskapsomfattande planen. Landskapsregeringen avser att behålla de krav som idag finns på de kommunala avfallsplanerna.
6 §. Miljögranskning. En större översyn av förhandsprövning av miljöpåverkande verksamheter pågår i arbetet med en ny vattenlag. Det kommer också att gälla prövningen av avfallsverksamheter. Då det arbetet inte är klart så föreslår landskapsregeringen att nuvarande system med miljögranskning tillsvidare ska gälla. Därför behövs i lagen anges för vilka verksamheter miljögranskning ska gälla, samt att det är landskapslagen om miljöskydd som i övrigt ska gälla för den prövningen. Kravet på miljögranskning och 2 mom. har en motsvarighet i 28i § renhållningslagen.
I riket finns ett ”datasystem för miljövårdsinformation”, vilket består av uppgifter som registreras i närings-, trafik- och miljöcentralernas, regionförvaltningsverkens, Meteorologiska institutets, Finlands miljöcentrals och miljöministeriets datasystem, register och filer. Bestämmelser om de uppgifter som ska registreras i datasystemet finns i flera lagar, bl.a. i rikets avfallslag. Då ett sådant system varken finns eller planeras i landskapet bör i lagen som en avvikelse tydliggöras att bestämmelser om registrering av uppgifter i ett sådant register inte är tillämpliga i landskapet. I rikets avfallslag finns bestämmelser om sådan registrering bl.a. i lagens 29 och 142 §§.
Bestämmelserna i rikets avfallslag (11 kap.) om godkännande av verksamhet för anteckning i avfallshanteringsregistret ska enligt förslaget motsvaras av regelsystemet om miljögranskning i landskapslagen (2008:124) om miljöskydd (se främst 3, 4 och 8 kap. samt 39 § LL om miljöskydd).
7 §. Krav på tillstånd för avfallsverksamhet. Landskapsregeringen föreslår att det nuvarande systemet med en uppräkning av tillståndspliktiga avfallsverksamheter och de uppgifter som ska framgå av ett sådant tillståndsbeslut ska finnas kvar, på samma grunder som i detaljmotiven för 6 § ovan har givits för miljögranskning. Paragraferna har motsvarigheter i 28b och 28e §§ renhållningslagen. Det kan noteras att enligt rikets avfallslag är behandling av avfall ett samlingsnamn för det som i denna paragraf uppräknas omfatta verksamhet som ”återvinner eller bortskaffar avfall, inklusive beredning före återvinning eller bortskaffande”.
8 §. Förordning. Möjligheten till delegering av uppgifter beaktar att det i landskapet kan vara ändamålsenligt att de i vissa delar sköts av en landskapsregeringen underlydande myndighet, exempelvis av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Landskapsregeringens avsikt är dock att sådana uppgifter ska samordnas med riket samt i ändamålsenlig omfattning skötas genom riksmyndigheter. Landskapsregeringen föreslås kunna besluta om närmare bestämmelser i enlighet med vad som gäller om detta enligt rikslagen om avfall.
9 § Ändringssökande. I paragrafen hänvisas till självstyrelselagens bestämmelse om besvär. Landskapsregeringen anser det ändamålsenligt att besvär såsom enligt 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska lämnas till Ålands förvaltningsdomstol.
10 §. Straff. I 147 § rikets avfallslag finns straffbestämmelser. I 1 mom. hänvisas till bestämmelser i 48 kap 1-4 § strafflagen. För att bestämmelserna i strafflagen ska vara tillämpliga inom landskapets behörighetsområde krävs en uttrycklig bestämmelse om detta. Det är angeläget att straffbestämmelser som möjliggör även fängelsestraff ska kunna tillämpas vid brott mot lagen.
11 § Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget delegerar tidpunkten för regelverkets ikraftträdande till landskapsregeringen. Landskapsregeringens avsikt är att söka samordna ikraftträdandet av regelverket med ikraftträdandet av en överenskommelseförordning som rör ett med riket gemensamt producentansvarssystem, samt om enighet kan nås om det också med andra behövliga ändringar i rikslagstiftningen som skapandet av ett med riket gemensamt producentansvarsområde kan fordra.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
Ändringarna i lagen föranleds av att hänvisningar i stället för att avse landskapslagen om renhållning, i enlighet med detta förslag, ska avse landskapslagen om tillämpning av rikets avfallslag. I landskapsförordningen (2008:130) om miljöskydd avses också hänvisningar ändras att avse landskapslagen om tillämpning av rikets avfallslag.
Som konstaterats ovan föreslås att landskapets bestämmelser om miljögranskning ska tillämpas, med avvikelse från bestämmelserna i rikets av-fallslag (11 kap.) om godkännande av verksamhet för anteckning i avfallshanteringsregistret. I riket finns ett ”datasystem för miljövårdsinformation”, vilket består av uppgifter som registreras i närings-, trafik- och miljöcentralernas, regionförvaltningsverkens, Meteorologiska institutets, Finlands miljöcentrals och miljöministeriets datasystem, register och filer. Bestämmelser om de uppgifter som ska registreras i datasystemet finns i flera lagar, bl.a. i rikets avfallslag. Då ett sådant system varken finns eller planeras i landskapet bör i lagen som en avvikelse tydliggöras att bestämmelser om registrering av uppgifter i ett sådant register inte är tillämpliga i landskapet.
3. Landskapslag om ändring av 30 och 46 §§ landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
Ändringarna i lagens 30 och 46 §§ föranleds av att hänvisningar i stället för att avse landskapslagen om renhållning, i enlighet med detta förslag, ska avse om tillämpning av rikets avfallslag. I lagens 46 § finns bestämmelser om uppbärande av skrotningsavgift, som nu saknar betydelse då sådana avgifter inte uppbärs och heller inte avses komma att uppbäras.
4. Landskapslag om ändring av vägtrafiklagen för landskapet Åland
Landskapsregeringen föreslår att riksbestämmelserna om flyttning av fordon görs tillämpliga. Om inte ett fordons förare, innehavare eller ägare tar hand om sitt fordon då det har varit inblandat i en trafikolycka, är felparkerat eller ska skrotas kan landskapsregeringen som väghållare, en enskild kommun och i vissa fall polismyndigheten besluta att flytta ett fordon. Det är viktigt med tydliga bestämmelser om detta, särskilt om ett fordon hindrar trafik eller annars utgör en fara för miljön. En fordonsägare eller fordonsinnehavare ska ersätta myndigheten för flyttnings-, förvarings- och förvaltningkostnader.
Laghänvisningar i rikets lag om flyttning av fordon |
|
Hänvisningarna svarar i landskapet mot följande lagar
|
|
vägtrafikL (FFS 267/1981)
|
- |
vägtrafikL (1983:27) för landskapet Åland
|
|
terrängtrafikL (FFS 1710/1995)
|
- |
vägtrafikL (1983:27) för landskapet Åland (jfr 4 §)
|
|
avfallsL (FFS 646/2011)
|
- |
LL (1981:3) om renhållning och LL (0000:00) om tillämpning i landskapet av riksbestämmelser om producentansvar
|
|
räddningsL (FFS 379/2011)
|
- |
räddningsL (2006:106) för landskapet Åland
|
|
förvaltningsL (FFS 434/2003)
|
- |
förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland |
|
L om offentliga kungörelser (FFS 34/1925)
|
- |
förvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland (särsk. 9-10 kap.) |
|
L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) |
- |
LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
|
Förslaget är ägnat att tydliggöra gränser mellan myndigheters behörigheter och skyldigheter. Med förslaget kan tiden till dess ett fordon flyttas förkortas. Samtidigt tillgodoses fordonsägares och -innehavares rättsskydd, med uppmaningar till dem att flytta fordonet och med meddelande om dess flyttning. Som framgår av rikslagen kan flyttning av fordon bli aktuell i olika situationer såsom i samband med olyckor, felparkering, underhåll eller renhållning samt situationer då fordon har övergivits eller är såsom skrotfordon att betrakta som avfall. Beroende på de enskilda situationerna kan polis, en kommun eller landskapet besluta att flytta ett fordon. Med stöd av den föreslagna 36 § 2 mom. kan dessutom motverkas uppkomsten av fall om där gatuutrymme används för att lagra och sälja fordon. Bestämmelsen är ägnad att tillgodose att gatuutrymmet tryggas för fordon som verkligen används i trafiken. Bestämmelsen syftar inte till att reglera situationer som rör avställning eller avregistrering av ett fordon. Avställning innebär att ett fordon tillfälligt tas ur trafik, och det skulle förmodligen inte vara skäligt att förbjuda förvaring av sådana fordon på gatan. Begreppet ”faktiskt inte används i trafik” avser således inte det som i 10 kap. landskapslagen (1993:18) om besiktning och registrering benämns avställning eller avregistrering. Uttrycket ”faktiskt inte används” avser fall där ett fordon verkligen inte används i trafik eller inte längre lämpar sig för att användas i trafik. Detta kan exempelvis bedömas med bakgrund i hur lång tid det stått på en plats, hur olämpligt det är för trafik, att det används för annat ändamål (ex. som förråd), att det är oregistrerat, obesiktigat, oförsäkrat, att skatt inte har betalats för det eller bedömt på grund av delarnas skick eller att delar saknas. Då bestämmelsen tas in i vägtrafiklagen blir förfarandet straffbart med stöd av 11 § eller 15 § trafikbrottslagen (2004:28) för landskapet Åland, som trafikförseelse eller felparkering.
Polisens ansvar rör särskilt fall då fordon står så att de äventyrar trafiksäkerheten samt i fall fordon blockerar fastigheters räddningsvägar [jfr räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland samt räddningsförordningen (2006:111) för landskapet Åland].
Landskapsregeringen är väghållare för landskapets vägar och kommunerna för kommunala vägar. Skyldigheten att avlägsna övergivna skrotfordon ur miljön gäller inte om de står på privata områden. På motiverad begäran från ett områdes innehavare finns dock en skyldighet att avlägsna skrotfordon. Ett fordon får också avlägsnas om det står på en enskild väg till följd av en olycka, är felparkerat eller utgör en olägenhet för vägarbete eller ett evenemang.
Förslaget förutsätter att det finns ett eller flera områden att förvara fordon på. Förvaringen ska uppfylla krav som Ålands-miljö- och hälsoskyddsmyndighet ställer samt bör vara inhägnat och låst. Att inrätta ett sådant område bedöms innebära en mindre engångskostnad samt ändamålsenliga tillsynsrutiner. Ytterst kan äganderätten till ett fordon övergå till landskapet eller en kommun, vilken då som siste ägare kan besluta om skrotning och med ett skrotningsintyg få det avfört ur fordonsregistret.
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om parkeringsbot
Landskapsregeringen föreslår att parkeringsbot såsom en administrativ påföljd av straffkaraktär ska tillfalla landskapet och inte som nu staten. Lagens bestämmelser om flyttning av fordon föreslås ersatta med en hänvisning till sådana bestämmelser i 5a kap. vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland.
I det berörda lagrummet finns en hänvisning till renhållningslagen, vilken som följd av detta förslag, istället bör avse landskapslagen om tillämpning av rikets avfallslag.
I det berörda lagrummet finns en hänvisning till renhållningslagen, vilken som följd av detta förslag, istället bör avse landskapslagen om tillämpning av rikets avfallslag.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av rikets avfallslag
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i denna lag tillämpas bestämmelserna i rikets avfallslag (FFS 646/2011), nedan kallad rikets avfallslag.
Ändringar i rikets avfallslag tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
Hänvisningar i rikets avfallslag till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
2 §
Myndigheter
Landskapsregeringen svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag.
De myndighetsuppgifter som avses i denna lag ska skötas av
1) landskapsregeringen om inte annat föreskrivs i denna lag.
2) kommunerna eller ett organ till vilket en kommun delegerat visst ansvar ska sköta de avfallshanteringsuppgifter som enligt rikets avfallslag ska skötas av kommunerna eller av kommunala avfallshanteringsmyndigheter,
3) Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska sköta de uppgifter som enligt rikets avfallslag ska skötas av kommunala miljövårdsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralen, utom de uppgifter som ska skötas av närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland.
Med avvikelse från bestämmelserna i 2 mom.
1) beslutar landskapsregeringen om avvikelse från klassificering som farligt avfall som avses i 7 § rikets avfallslag,
2) kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet besluta om avvikelse från klassificering som farligt avfall som avses i 7 § rikets avfallslag i ärenden om miljötillstånd enligt landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, besluta om avvikelse från sådan klassificering samt
3) beslutar kommunerna om och har tillsyn i ärenden om åläggande att städa upp som avses i 75 § rikets avfallslag.
Landskapsregeringen har de tillsynsbefogenheter som Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har enligt rikets avfallslag.
Kommunerna har de befogenheter som kommunala miljövårdsmyndigheter har för skötsel av de uppgifter som avses i 3 mom. 3 punkten ovan.
3 §
Avvikelser från tillämpningen av rikets avfallslag
Med avvikelse från bestämmelsen i 59 § rikets avfallslag om avgift kan Motorfordonsbyrån för slutlig avregistrering av fordon ta en avgift av producenten. På en sådan avgift tillämpas bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
Med avvikelse från vad som i 61 § föreskrivs om säkerhet som producenter av elektriska och elektroniska produkter ska ställa så fordras inte att sådan säkerhet ställs till förmån för landskapsregeringen, om sådan säkerhet ställs till förmån för Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland.
4 §
Producentansvar
Med avvikelse från rikets avfallslag avses med producent också de som yrkesmässigt för in produkter från riket till landskapet.
5 §
Kommunal avfallsplan
Med avvikelse från rikets avfallslag ska inte bestämmelserna om regionala avfallsplaner tillämpas. Kommunerna ska besluta om kommunala avfallsplaner för organiserandet och utvecklandet av avfallshanteringsverksamheten i kommunen. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om vad de kommunala avfallsplanerna ska innehålla.
6 §
Miljögranskning
Med avvikelse från rikets avfallslag ska inte bestämmelserna om anteckning i avfallshanteringsregistret och om registrering i ett datasystem för miljövårdsinformation i rikets avfallslag tillämpas. I de fall en anteckning ska göras i avfallshanterregistret i enlighet med rikslagen, så ska en anteckning göras i enlighet med bestämmelserna om det i landskapslagen (2008:124) om miljöskydd. Miljögranskning krävs för
1) återvinning och bortskaffande som är undantagna från tillståndsplikten enligt 10a § 2 mom. landskapslagen (2008:124) om miljöskydd,
2) yrkesmässig insamling av avfall,
3) yrkesmässig transport av avfall,
4) yrkesmässig försäljning eller förmedling av avfall för återvinning eller bortskaffande samt
5) verksamhet som är av väsentlig betydelse för avfallshanteringen och som landskapsregeringen genom landskapsförordning belagt med krav på miljögranskning.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för ett register över de i 1 mom. nämnda verksamheterna.
7 §
Krav på tillstånd för avfallsverksamhet
Tillstånd krävs för en verksamhet som yrkesmässigt eller i en offentlig anläggning återvinner eller bortskaffar avfall, inklusive beredning före återvinning eller bortskaffande, med undantag av vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall samt obehandlat träavfall.
Ett beslut om tillstånd enligt 1 mom. ska utöver vad som följer av landskapslagen om miljöskydd omfatta uppgifter om
1) mängd och slag av avfall,
2) tekniska krav,
3) säkerhets- och försiktighetsåtgärder som ska vidtas,
4) platsen för bortskaffandet eller återvinningen,
5) behandlingsmetod,
6) behövliga övervaknings- och kontrollförfaranden och
7) behövliga instruktioner om avslutande och efterbehandling.
8 §
Förordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som har utfärdats med stöd av rikets avfallslag ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar som landskapsregeringen beslutar. Landskapsregeringen kan dessutom inom landskapets behörighet genom landskapsförordning utfärda landskapsförordningar som får utfärdas som förordning med stöd av ett bemyndigande som finns i rikets avfallslag.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning till en underlydande organisation delegera förvaltnings- och myndighetsuppgifter som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten.
Om landskapsregeringen i landskapsförordning med stöd av denna lag eller annan landskapslag i landskapsförordning har beslutat om allmänna krav för en verksamhet samt i fråga som rör farligt avfall har fastställt särskilda villkor för återvinning, så kan landskapsregeringen i landskapsförordning besluta om undantag från krav på tillstånd enligt 7 § 1 mom. för
1) inrättningar eller företag som själva bortskaffar annat avfall än farligt avfall som uppkommer i den egna verksamheten på den plats där det uppkommer och
2) inrättningar eller företag som återvinner avfall.
9 §
Ändringssökande
Bestämmelser om besvär över beslut som avses i denna lag finns i 25 § självstyrelselagen.
I beslut som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har fattat med stöd av denna lag får ändring sökas hos Ålands förvaltningsdomstol, i enlighet med vad som föreskrivs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
I beslut som en kommun har fattat med stöd av denna lag får ändring sökas i enlighet med bestämmelserna om det i 15 kap. kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.
10 §
Straff
Inom landskapet behörighet ska utöver straffbestämmelserna i 147 § rikets avfallslag även straffbestämmelserna i 48 kap. 1-4 § strafflagen tillämpas i landskapet.
11 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Med ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan renhållningslagen. Förordningar och beslut som har utfärdats med stöd av renhållningslagen förblir i kraft, till den del de inte strider mot denna lag, till dess att något annat föreskrivs med stöd av denna lag. Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft handläggs enligt de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för denna lags ikraftträdande.
En producent eller en producentsammanslutning som har godkänts för anteckning i producentregistret i enlighet med bestämmelserna i 7c § renhållningslagen förblir efter denna lags ikraftträdande godkänd i producentansvarsregistret, tills godkännandet ändras, återkallas eller annars upphör med stöd av bestämmelserna i denna lag.
Producenter av däck till motordrivna och andra fordon och anordningar och producenter av tidningar, tidskrifter, kontorspapper och andra liknande pappersprodukter ska senast inom två år från ikraftträdandet av denna lag lämna in en ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret.
Bestämmelserna i rikets avfallslag om kommunernas skyldighet att ordna avfallshantering för slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar från stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och annat boende tillämpas första gången två kalenderår efter denna lags ikraftträdande.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljöskydd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 §§ 1 mom. b punkten, 10 § 3 mom., 28b § 1 mom. samt 40 § landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, varav 10 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2013/110 samt 28b § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2011/73, som följer:
10 §
Krav på tillstånd och miljögranskning
Tillstånd krävs för verksamhet som förutsätter tillstånd enligt
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
b) landskapslagen (0000:00) om tillämpning av rikets avfallslag, nedan avfallslagen,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Miljögranskning krävs för verksamheter som förutsätter miljögranskning enligt vattenlagen, avfallslagen eller 6 kap. naturvårdslagen. Miljögranskning krävs därtill för verksamhet som landskapsregeringen med stöd av 52 § belagt med krav på miljögranskning. Miljögranskning krävs dock inte om verksamheten samtidigt är föremål för tillstånd eller ansökan om tillstånd enligt denna lag.
28b §
Inspektioner
Tillsynsmyndigheten ska med jämna mellanrum inspektera verksamheter som enligt avfallslagen är tillstånds- och miljögranskningspliktiga samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall. Inspektioner som avser insamling och transport ska omfatta det insamlade och transporterade avfallets mängd, art, ursprung och destination.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
40 §
Straffbestämmelser i speciallagar
Begås ett brott som avses i 9 kap. vattenlagen tillämpas i första hand bestämmelserna i nämnda kapitel och landskapslag. Straffbestämmelserna i avfallslagen tillämpas vid sidan av bestämmelserna i detta kapitel.
Denna lag träder i kraft den
3.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 46 § landskapslagen (1993:19) om besiktning och registrering av fordon sådana den lyder i landskapslagen 2005/19 samt
ändras lagens 30 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2005/19, som följer:
30 §
Avregistrering
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ett registreringspliktigt fordon kan avregistreras om det har registrerats utanför landskapet eller om det annars kan göras troligt att fordonet har gått förlorat. Ett uttjänt fordon för vilket producentansvar gäller enligt landskapslagen (0000:00) om producentansvar kan avregistreras om en avregistreringsanmälan och ett skrotningsintyg som avses i landskapslagen om producentansvar lämnas samt ett registerutdrag uppvisas hos motorfordonsbyrån.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av vägtrafiklagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland ett nytt 36 § 2 mom., ett nytt 5a kap. och nya 63b–63e §§ som följer:
36 §
Särskilda parkeringsförbud
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ett fordon får inte parkeras genom att lämnas, förvaras eller på annat sätt lagras på en väg, om det inte faktiskt används i trafik.
5a kap.
Flyttning av fordon
63b §
Tillämpningsområde
Med de avvikelser som anges i denna lag ska bestämmelserna i rikets lag om flyttning av fordon (FFS 828/2008) tillämpas i landskapet. Ändringar i rikslagen träder i kraft vid tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
63c §
Avvikelser från rikslagstiftningen
Landskapet är väghållningsmyndighet om landskapet är väghållare. Väghållningsmyndighet för andra vägar är en kommun inom sitt område, utom i de fall enskilda vägdelägare innehar vägrätten och ansvaret för väghållningen. Bestämmelser om parkeringsövervakare finns i landskapslagen (1971:15) om parkeringsbot.
Med avvikelse från definitionerna i 2 § rikets lag om flyttning av fordon avses i denna lag med
1) fordon ett fordon enligt definitionen i 2a § vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland,
2) väg en väg enligt definitionen i 2 § 1 punkten vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland samt med
3) terräng markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons- eller lufttrafik.
Med avvikelse från bestämmelserna i 4 § rikets lag om flyttning av fordon får en flyttning från olycksplats eller flyttning med stöd av en parkeringsbestämmelse utföras med stöd av 8 § 3 mom. vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland.
Med avvikelse från bestämmelserna i 5 § 5 mom. rikets lag om flyttning av fordon får en flyttning från olycksplats eller flyttning med stöd av en parkeringsbestämmelse utföras med stöd av 39 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland. Om ett fordon har parkerats på en väg vilken är särskild ägnad som räddningsväg för räddningsbil eller ambulans får polis eller kommunal parkeringsövervakare utan dröjsmål när- eller upplagsflytta det, om fordonet bedöms kunna hindra snabba och effektiva räddningsingripanden som kan förebygga risk för skada för människors liv och hälsa eller skada på egendom och miljön.
Med avvikelse från bestämmelserna om ändringssökande i 13 § rikets lag om flyttning av fordon finns bestämmelser om besvär och förvaltningsrättskipning i 25 § självstyrelselagen.
Hänvisningar i bestämmelserna i 63b § till bestämmelser i annan rikslagstiftning ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
63d §
Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt rikets lag om flyttning av fordon ankommer på ett ministerium eller en närings-, trafik- och miljöcentral ska till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet i landskapet skötas av landskapsregeringen. Hänvisningar i rikets lag om flyttning av fordon till andra myndigheter eller organ som har en motsvarighet i landskapet ska till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet avse myndigheter och organ i landskapet.
Den kommun i vars ägo ett fordon övergår om myndighet som har flyttat ett fordon med stöd av denna lag ansvarar för genomförande av de åtgärder som avses i 9 § rikets lag om flyttning av fordon.
63e §
Förordning
Landskapsregeringen kan i förordning till en underlydande myndighet delegera förvaltnings- och myndighetsuppgifter som avses i 63d §.
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av en bestämmelse som avses i 1 § ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.
Denna lag träder i kraft den
Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft handläggs enligt de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för denna lags ikraftträdande.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om parkeringsbot
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 16-18 §§ landskapslagen (1971:15) om parkeringsbot samt
ändras lagens 4 § 2 mom. och 15 §, varav 15 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 200/31, som följer:
4 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Parkeringsboten tillfaller landskapet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
15 §
I 5a kap. vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland finns bestämmelser om flyttning av fordon.
Denna lag träder i kraft den
6.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 2 mom. landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster som följer:
3 §
Hänvisningar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 24 § lagen om sammankomster till avfallslagen (FFS 1072/1993) avse landskapslagen (0000:00) om tillämpning av rikets avfallslag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
7.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 6 punkten landskapslagen (2012:41) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel som följer:
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) avfallslagen (FFS 1072/1993) i 3 § 4 mom. och 7 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (0000:00) om tillämpning av rikets avfallslag,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 30 november 2017 |
|
|
V i c e l a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Mats Perämaa |
Beaktats t.o.m. FFS 626/2017 (publicerad den 8.9.2017).
Avfallslag
(FFS 646/2011)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att förebygga den fara och skada för hälsan och miljön som avfall och avfallshantering orsakar och att minska avfallets mängd och skadlighet, främja ett hållbart utnyttjande av naturresurserna, säkerställa en fungerande avfallshantering och förhindra nedskräpning.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på avfall, avfallshantering och nedskräpning samt på produkter och verksamheter som ger upphov till avfall.
Denna lag tillämpas på
1) avfall från normal drift av fartyg enligt miljöskyddslagen för sjöfarten (FFS 1672/2009) så snart fartyget har avlämnat avfallet i land,
2) avfall som uppkommit vid en oljeskada eller fartygskemikalieolycka som avses i lagen om bekämpning av oljeskador (FFS 1673/2009) så snart nödvändiga bekämpningsåtgärder för att begränsa skadan och samla upp oljan eller andra skadliga ämnen har genomförts.
Bestämmelser om hindrande av sådan förorening av miljön som orsakas av avfall finns dessutom i miljöskyddslagen (FFS 527/2014) och bestämmelser om förebyggande av sanitära olägenheter som orsakas av avfall dessutom i hälsoskyddslagen (FFS 763/1994). (27.6.2014/528)
Vad som i denna lag föreskrivs om avfall gäller sådant metalliskt kvicksilver som enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, nedan förordningen om exportförbud för kvicksilver, är att betrakta som avfall och som ska förvaras och bortskaffas som avfall. (28.10.2011/1104)
3 §
Begränsningar av tillämpningsområdet
Denna lag tillämpas inte på följande slag av avfall:
1) utsläpp till luft,
2) koldioxid som avskilts och transporterats för geologisk lagring eller lagrats geologiskt, till den del bestämmelser om den finns någon annanstans i lag, eller geologisk lagring av koldioxid, om den totala mängd som avses bli lagrad underskrider 100 000 ton och syftet med lagringen är forskning, utveckling eller provning av nya produkter och processer,
3) avloppsvatten till den del bestämmelser om avloppsvatten finns någon annanstans i lag,
4) explosiva varor som avses i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), kärnavfall som avses i kärnenergilagen (FFS 990/1987) och radioaktivt avfall som avses i strålskyddslagen (FFS 592/1991),
5) placering av icke-förorenade muddermassor, när placeringen görs med stöd av 2 kap. 6 § i vattenlagen (FFS 587/2011) eller kräver tillstånd enligt 3 kap. 2 eller 3 § i vattenlagen,
6) animaliska biprodukter till den del det finns bestämmelser om dem i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), inbegripet stallgödsel och bearbetade produkter som omfattas av den förordningen; lagen tillämpas emellertid på biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda för förbränning, deponering på avstjälpningsplatser eller användning vid biologiska behandlingsanläggningar, (27.4.2012/195)
7) förorenad jord som inte lösgjorts från berggrunden eller marken.
Bestämmelserna i 11 kap. och 118–121 § tillämpas inte på avfall från jord- och skogsbruket som består av för miljön och hälsan oskadliga naturmaterial och används inom jord- och skogsbruket för annat än energiproduktion och inte heller på vegetabiliskt avfall från jord- och skogsbruket som består av sådant material och som används inom energiproduktion.
4 §
Tillämpning inom försvarsmakten
Denna lag tillämpas inte på verksamhet inom försvarsmakten som är sådan att tillämpning av lagen skulle äventyra rikets säkerhet eller försörjningsberedskap. Lagen tillämpas inte heller på produkter som är avsedda särskilt för militärt bruk eller produkter som hänför sig till bevakning av rikets centrala säkerhetsintressen.
Försvarsmakten ska dock i de verksamheter och produkter som avses i 1 mom. ta hänsyn till de allmänna skyldigheterna och principerna i 2 kap. i den utsträckning det är möjligt med tanke på rikets säkerhet eller försörjningsberedskap.
Närmare bestämmelser om de verksamheter och produkter som lagen eller en del av dess bestämmelser inte tillämpas på får utfärdas genom förordning av statsrådet
5 §
Definition av avfall
I denna lag avses med avfall ett ämne eller föremål som innehavaren har kasserat eller avser eller är skyldig att kassera.
Ett ämne eller föremål är inte avfall utan en biprodukt, om det uppkommer genom en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera ämnet eller föremålet och
1) det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas,
2) ämnet eller föremålet kan användas direkt i befintligt skick eller efter att på sin höjd ha genomgått sådan bearbetning som är normal i industriell praxis,
3) ämnet eller föremålet produceras som en integrerad del i en produktionsprocess, och
4) ämnet eller föremålet uppfyller produktkraven och miljö- och hälsoskyddskraven för den användning som planeras och användningen enligt en helhetsbedömning inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön.
Närmare bestämmelser om de i 2 mom. angivna förutsättningarna för klassificering som biprodukt, specificerade för olika biprodukter, får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Genom förordning av statsrådet får det specifikt för på olika avfallsslag utfärdas närmare bestämmelser om när ett ämne eller föremål inte längre är att betrakta som avfall, om
1) det har genomgått ett återvinningsförfarande,
2) det har ett ändamål som det allmänt används för,
3) det finns en marknad för eller efterfrågan på ämnet eller föremålet,
4) det uppfyller de tekniska kraven för användningsändamålet och stämmer överens med de bestämmelser som tillämpas på motsvarande produkter, och
5) användningen inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön, enligt en helhetsbedömning.
Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser också om tillåtna koncentrationer och lösligheter av tillåtna skadliga ämnen i ett ämne eller föremål som avses i 4 mom., tekniska krav på användning av ämnet eller föremålet och andra motsvarande omständigheter.
6 §
Övriga definitioner
I denna lag avses med
1) farligt avfall avfall som är brandfarligt eller explosivt, smittfarligt, annars hälsofarligt eller miljöfarligt eller har någon motsvarande egenskap (farlig egenskap),
2) kommunalt avfall avfall som uppkommer i stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och vid annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, och annat till sin beskaffenhet jämförbart avfall som uppkommer i förvaltnings-, service- och näringsverksamhet,
3) blandat kommunalt avfall kommunalt avfall som återstår när fraktioner specificerade enligt avfallsslag har sorterats ut på den plats där avfallet uppkommit,
3a) elektrisk och elektronisk produkt som används i hushåll elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll samt till kvaliteten och kvantiteten därmed jämförbara elektriska och elektroniska produkter som används inom handeln, industrin, vid inrättningar och inom annan verksamhet; produkter som sannolikt används både i hushåll och inom annan verksamhet ska betraktas som elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll, (6.6.2014/410)
4) avfallsproducent var och en vars verksamhet ger upphov till avfall eller som genom förbehandling, blandning eller annan verksamhet ändrar avfallets egenskaper eller sammansättning,
5) avfallsinnehavare avfallsproducenten, fastighetsinnehavaren eller någon annan som är i besittning av avfallet,
6) fastighetsinnehavare var och en som äger en fastighet eller innehar arrenderätten till en fastighet,
7) avfallstransportör var och en som ansvarar för transport av avfall,
8) avfallsmäklare var och en som yrkesmässigt köper eller säljer avfall eller förmedlar avfall eller avfallshanteringstjänster för någon annans räkning, inbegripet mäklare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet,
9) avfallshantering insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inbegripet kontroll och uppföljning av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall samt verksamhet som mäklare,
10) insamling av avfall uppsamling av avfall, inbegripet försortering och tillfällig lagring av avfallet, till en mottagningsplats som ordnats av en fastighetsinnehavare, kommun, producent, distributör eller någon annan för egen behandling eller vidare transport till behandling,
10a) separat insamling av avfall avfallsinsamling där avfall vars typ och beskaffenhet skiljer sig åt hålls åtskilt i syfte att underlätta förberedelse för återanvändning samt materialåtervinning, annan återvinning eller annan särskild behandling, (6.6.2014/410)
11) minskning av avfallets mängd och skadlighet verksamhet som äger rum innan produkten blivit avfall och som främjar återanvändning av produkten, förlänger dess användningstid eller på något annat sätt förebygger uppkomsten av avfall eller som minskar mängden skadliga ämnen i produkten eller skadlig miljö- och hälsopåverkan hos det avfall som uppkommer,
12) återanvändning användning av produkter eller delar av dem på nytt i samma syfte som de ursprungligen var avsedda för,
13) förberedelse för återanvändning sådan verksamhet för kontroll, rengöring eller reparation av avfall genom vilken kasserade produkter eller delar av dem bereds för att kunna användas på nytt utan någon annan förbehandling,
14) materialåtervinning verksamhet där avfall upparbetas till produkter, material eller ämnen antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål; med materialåtervinning avses inte energiåtervinning eller upparbetning av avfall till bränsle eller material för markfyllning,
15) återvinning av avfall verksamhet vars främsta resultat är att avfallet utnyttjas vid produktionsanläggningar eller någon annanstans i samhället genom att det ersätter ämnen eller föremål som i annat fall skulle ha använts för detta syfte, inbegripet beredning av avfallet för ett sådant syfte,
16) bortskaffande av avfall deponering av avfall på en avstjälpningsplats, förbränning utan energiutvinning eller någon annan med dessa jämförbar verksamhet som inte är återvinning av avfall, även om verksamheten sekundärt leder till återvinning av materialet eller energin i avfallet, inbegripet beredning för bortskaffande,
17) behandling av avfall återvinning eller bortskaffande av avfall, inbegripet beredning för återvinning eller bortskaffande,
18) distributör en yrkesmässig säljare av en produkt eller någon annan som bjuder ut en produkt till användaren,
19) internationell avfallstransport sådan transport av avfall som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, nedan avfallstransportförordningen, när transporten sker från Finland till ett annat land eller från ett annat land till Finland och när avfall transporteras via Finland.
Det som i denna lag föreskrivs om kommuner gäller också den samkommun som avses i 2 § i lagen om samarbete inom avfallshanteringen och kollektivtrafiken mellan kommunerna i huvudstadsregionen (FFS 829/2009) och andra samkommuner i den utsträckning som de har getts uppgifter som i denna lag eller med stöd av den föreskrivs för kommunerna.
Genom förordning av statsrådet får det dels utfärdas närmare bestämmelser om de egenskaper enligt 1 mom. 1 punkten utifrån vilka avfall ska betraktas som farligt avfall, dels föreskrivas om klassificeringen av avfall som farligt avfall respektive annat avfall. Närmare bestämmelser om vilka åtgärder som är återvinning av avfall enligt 1 mom. 15 punkten och vilka som är bortskaffande av avfall enligt 1 mom. 16 punkten samt hur en distributör enligt 1 mom. 18 punkten ska definieras får också utfärdas genom förordning av statsrådet. (6.6.2014/410)
7 §
Avvikelse från klassificering som farligt avfall
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan i enskilda fall på ansökan av avfallsinnehavaren eller på eget initiativ besluta att
1) avfall som i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 6 § 3 mom. har klassificerats som farligt avfall inte är farligt avfall, om avfallsinnehavaren på ett tillförlitligt sätt visar att avfallet inte har en enda farlig egenskap och att detta inte är en följd av utspädning,
2) även annat avfall än sådant som klassificeras som farligt avfall i en sådan förordning är farligt avfall, om det har någon farlig egenskap.
Beslut som avses i 1 mom. fattas av regionförvaltningsverket, om det är fråga om miljötillståndspliktig verksamhet som faller inom verkets behörighet. Ärendet kan då behandlas som ett led i ett anhängigt miljötillståndsärende.
En kopia av beslutet ska sändas för kännedom till andra berörda tillstånds- och tillsynsmyndigheter. En kopia ska i uppföljningssyfte också ges in till Finlands miljöcentral, som halvårsvis ska sända ett sammandrag av besluten till miljöministeriet.
2 kap.
Allmänna skyldigheter och principer
8 §
Allmän skyldighet att iaktta prioriteringsordningen
I all verksamhet ska följande prioriteringsordning i möjligaste mån iakttas: I första hand ska mängden av och skadligheten hos det avfall som verksamheten ger upphov till minskas. Om avfall emellertid uppkommer, ska avfallsinnehavaren i första hand förbereda avfallet för återanvändning och i andra hand materialåtervinna det. Är materialåtervinning inte möjlig, ska avfallsinnehavaren återvinna avfallet på något annat sätt, exempelvis som energi. Om avfallet inte kan återvinnas ska det bortskaffas.
Verksamhetsutövare i vars produktion det uppkommer avfall eller som yrkesmässigt samlar in eller yrkesmässigt eller i anläggning behandlar avfall, producenter enligt 48 § och andra yrkesmässiga aktörer som deltar i avfallshantering ska iaktta prioriteringsordningen som en bindande skyldighet så att det sammantaget bästa resultatet med tanke på lagens syfte nås. Detta bedöms med beaktande av verkningarna under produktens och avfallets livscykel, försiktighets- och aktsamhetsprincipen inom miljöskyddet och verksamhetsutövarens tekniska och ekonomiska förutsättningar att iaktta prioriteringsordningen.
För iakttagande av skyldigheten enligt 2 mom. får närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet om vilket av alternativen för att behandla avfall i 1 mom. som ska väljas enligt bedömningsgrunderna i 2 mom. Dessutom får närmare bestämmelser om de kvantitativa mål och skyldigheter som gäller minskning av avfallets mängd och skadlighet och förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av avfall samt om tidsfristerna för uppnående av målen och fullgörande av skyldigheterna utfärdas genom förordning av statsrådet. Målen och skyldigheterna kan skilja sig åt för de olika avfallsslagens del.
9 §
Omsorgsplikt för dem som tillverkar
produkter, släpper
ut dem på marknaden och distribuerar dem
För att de mål som nämns i denna lag ska nås ska den som tillverkar en produkt se till, i den utsträckning det är möjligt, att
1) råvaror används sparsamt vid tillverkningen och att avfall, material som utvunnits ur avfall eller begagnade produkter eller delar av dem används som råvaror,
2) användningen av råvaror som innehåller miljö- och hälsoskadliga ämnen undviks vid tillverkningen och mindre skadliga råvaror används i stället,
3) produktionsmetoden väljs på ett sådant sätt att så lite avfall som möjligt uppkommer vid tillverkningen och att avfallet är så oskadligt som möjligt för hälsan och miljön,
4) produkten inte förpackas onödigtvis,
5) produkten är hållbar och kan repareras och återanvändas och kan materialåtervinnas när den blivit avfall samt att produkten och dess användning ger upphov till så lite avfall som möjligt,
6) produkten när den blivit avfall inte orsakar fara eller skada för hälsan eller miljön och inte heller nedskräpning eller avsevärd skada eller svårighet för avfallshanteringen.
Den som tillverkar en produkt ska efter behov se till att
1) produkten är försedd med märkningar som klargör dess egenskaper och underlättar användningen, återanvändningen, avfallshanteringen och riktandet av producentansvaret eller att produkten förses med upplysningar om detta,
2) de som använder produkten informeras om produktmärkningarna och deras betydelse och om återanvändnings- och avfallshanteringsarrangemangen,
3) aktörerna inom avfallshanteringen ges behövliga upplysningar om återanvändning, demontering och materialåtervinning av produkten eller dess delar och om var i produkten farliga ämnen och delar finns.
För att målen enligt denna lag ska nås ska den som släpper ut en produkt på marknaden och distributören i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att produkten uppfyller kraven enligt 1 mom. 4–6 punkten, att produkten märks och att information och upplysningar om den ges i enlighet med 2 mom.
Om det när produkten tillverkas, används eller kasseras uppkommer avfall som har konstaterats eller på goda grunder kan förväntas medföra någon avsevärd olägenhet eller svårighet för avfallshanteringen eller fara eller skada för hälsan eller miljön, kan tillverkning, utsläppande på marknaden, utförsel eller användning av produkterna förbjudas, begränsas eller beläggas med villkor.
10 §
Förordningar av statsrådet om produkter
Närmare bestämmelser om följande i 9 § 1 mom. 5 och 6 punkten samt 2 mom. föreskrivna produktions- och produktkrav och i 9 § 4 mom. avsedda förbud, begränsningar eller villkor som riktar sig till dem som tillverkar produkter, släpper ut dem på marknaden och distribuerar dem får utfärdas genom förordning av statsrådet:
1) produktmärkning eller information och upplysningar om märkningen,
2) förbud mot, begränsning av eller villkor för tillverkning, utsläppande på marknaden, utförsel eller användning av en produkt som avses i 9 § 4 mom.,
3) möjligheterna att återvinna och återanvända produkten och nödvändiga skyldigheter som gäller detta,
4) lämnande till myndigheterna av sådana upplysningar om verksamheten, produkten eller det avfall som produkten ger upphov till som behövs för tillsynen,
5) förebyggande av att produkten ger upphov till nedskräpning,
6) andra liknande krav som behövs för genomförande av Europeiska unionens relevanta rättsakter och gäller verksamhet, produkter eller avfall, tillsynen över att kraven efterlevs och den tillhörande skyldigheten att lämna information.
11 §
Att främja iakttagandet av prioriteringsordningen
Myndigheter och offentligrättsliga inrättningar och samfund ska i sin verksamhet i den utsträckning det är möjligt använda produkter som är hållbara, kan repareras, återanvändas eller materialåtervinnas och har tillverkats av materialåtervunna råvaror och anlita tjänster där det uppkommer så lite avfall som möjligt och avfallet är så oskadligt som möjligt.
12 §
Skyldighet att känna till avfallet och lämna information
Den som bedriver produktion och den som tillverkar eller importerar en produkt ska känna till det avfall som uppkommer inom produktionen eller av produkten, avfallets miljö- och hälsopåverkan, avfallshanteringen och möjligheterna att utveckla produktionen eller produkten så att avfallets mängd och skadlighet minskar.
Avfallsinnehavaren ska känna till avfallets ursprung, mängd, typ, beskaffenhet och andra sådana egenskaper hos avfallet som är av betydelse för avfallshanteringen samt avfallets och avfallshanteringens miljö- och hälsopåverkan och vid behov lämna övriga aktörer inom avfallshanteringen information om dessa.
Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om
1) avfallsinnehavarens skyldighet att följa och kontrollera avfallets och avfallsbehandlingens miljö- och hälsopåverkan,
2) hur den tidigare avfallsinnehavaren eller avfallsbehandlaren ska informeras om avfallet och avfallsbehandlingen,
3) andra motsvarande åtgärder för att fullgöra skyldigheterna enligt 2 mom.
13 §
Förebyggande av fara och skada orsakad av avfall och avfallshantering
Avfall får inte överges eller behandlas på ett okontrollerat sätt.
Avfallet och avfallshanteringen får inte orsaka hälsan eller miljön fara eller skada, medföra nedskräpning, försvaga den allmänna säkerheten eller leda till någon annan därmed jämförbar kränkning av allmänna eller enskilda intressen. När avfall samlas in och transporteras, när behandlingsanläggningar eller behandlingsplatser för avfall placeras, byggs och drivs och vid den efterbehandling som följer på driften ska särskild omsorg ägnas åt att avfallshanteringen inte medför utsläpp som innebär risk för förorening av miljön, inbegripet buller och lukt eller minskad trivsel. Verksamheten, anläggningen eller platsen ska dessutom passa in i miljön och landskapet.
Principen vid avfallshantering är att bästa tillgängliga teknik ska användas och bästa miljöpraxis följas.
14 §
Förordningar av statsrådet för att
förebygga fara och
skada orsakad avfall och avfallshantering
Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om
1) krav i fråga om insamling, transport, förpackning och märkning av avfall,
2) krav eller begränsningar i fråga om det avfall som tas emot till behandlingsanläggningar och behandlingsplatser eller förbud mot att föra avfall till behandlingsanläggningar och behandlingsplatser,
3) drift och underhåll av behandlingsanläggningar och behandlingsplatser, förutsättningarna för deras placering och åtgärder efter det att verksamheten vid dem har upphört,
4) behandlingsanläggningarnas och behandlingsplatsernas konstruktion,
5) krav i fråga om beskaffenheten hos det avfall som uppkommer vid behandlingen och dess användning och hantering,
6) andra motsvarande åtgärder för att fullgöra skyldigheterna enligt 13 § 2 mom.
Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas att den tillståndsmyndighet som avses i miljöskyddslagen i enskilda fall får avvika från kraven i en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 1 mom. 2–6 punkten på de grunder som där anges och på det sätt som föreskrivs i miljöskyddslagen.
15 §
Skyldighet att hålla avfall åtskilt
Avfall vars typ och beskaffenhet skiljer sig åt ska samlas in och vid avfallshanteringen hållas åtskilt i den omfattning som är tekniskt och ekonomiskt möjlig och behövs för att förebygga fara eller skada för hälsan eller miljön, iaktta den prioriteringsordning som anges i 8 § 1 mom. eller ordna avfallshanteringen på behörigt sätt.
Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om
1) kraven på att hålla avfall åtskilt och villkoren för att blanda avfall av olika typ och beskaffenhet,
2) separat insamling av avfall, där kraven kan skilja sig åt mellan olika områden med hänsyn till områdets befolkningstäthet, mängden avfall som uppkommer, återvinningsmöjligheterna och de miljökonsekvenser och kostnader som separat insamling ger upphov till.
16 §
Skyldighet att förpacka och märka farligt avfall
Farligt avfall ska förpackas och märkas, och behövliga upplysningar om det ska ges i alla skeden av avfallshanteringen så att avfallstransporterna och avfallets egenskaper kan följas från den plats där avfallet har uppkommit till återvinning eller bortskaffande.
Det som föreskrivs i 1 mom. gäller inte hushåll.
Närmare bestämmelser om förpackning och märkning av farligt avfall och om de upplysningar som ska lämnas om farligt avfall får utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §
Förbud mot uppblandning av farligt avfall
Farligt avfall får inte spädas ut eller blandas upp på något annat sätt med avfall av annan typ eller beskaffenhet eller med andra ämnen. Undantag från uppblandningsförbudet får göras, om blandning behövs för behandling av avfallet och miljötillstånd har beviljats för verksamheten i enlighet med miljöskyddslagen. Avfallsslagen ska separeras, om farligt avfall har blandats upp i strid med förbudet och separering är nödvändig för att hindra att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada och tekniskt möjlig att genomföra utan att oskäliga kostnader uppstår.
Närmare bestämmelser om verkställande av förbudet mot uppblandning av farligt avfall får utfärdas genom förordning av statsrådet.
18 §
Förbud mot förbränning av avfall på finskt
vattenområde
och i Finlands ekonomiska zon
Förbränning av annat avfall än avfall från normal drift av fartyg är förbjuden på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon. Bestämmelser om förbränning på fartyg av avfall från normal drift av fartyget finns i miljöskyddslagen för sjöfarten.
19 §
Självförsörjningsprincip och närhetsprincip
När de myndigheter som avses i denna lag planerar och styr avfallshanteringen ska målet vara att det i landet finns tillräckliga och mot behovet svarande möjligheter att återvinna eller bortskaffa blandat kommunalt avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna och att bortskaffa annat avfall (självförsörjningsprincip). När möjligheterna bedöms ska det tas hänsyn till avfallshanteringens prioriteringsordning, geografiska förhållanden och behovet av särskild behandling av vissa slag av avfall.
Avfallsinnehavaren ska se till att avfall som avses i 1 mom. förs för behandling till någon av de närmast belägna för ändamålet lämpliga anläggningarna (närhetsprincip).
Kommunen och andra aktörer inom avfallshanteringen ska beakta bestämmelserna i 1 mom. när de ordnar avfallshanteringen.
20 §
Principen om förorenarens ansvar
Den ursprungliga avfallsproducenten eller den nuvarande eller tidigare avfallsinnehavaren svarar för kostnaderna för avfallshanteringen (principen om förorenarens ansvar).
21 § (27.6.2014/528)
Täckande av kostnaderna för bortskaffande
Kostnaderna för bortskaffande av avfall och avgiften för det ska inkludera kostnaderna för inrättande, drift, nedläggning och efterbehandling av anläggningen eller platsen för bortskaffande, kostnaderna för den säkerhet som avses i 59 § i miljöskyddslagen och andra därmed jämförbara kostnader. Avgiften för bortskaffande av avfall på en avstjälpningsplats ska inkludera de beräknade kostnaderna för efterbehandling under minst 30 år.
3 kap.
Myndigheterna och deras uppgifter
22 §
Statliga myndigheter
Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska inom sitt verksamhetsområde styra och främja fullgörandet av de uppgifter som avses i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
Finlands miljöcentral är den behöriga myndighet som avses i avfallstransportförordningen och ansvarar för samarbetet med andra behöriga myndigheter vid övervakning av internationella avfallstransporter. Finlands miljöcentral är också kontaktorgan enligt avfallstransportförordningen. Finlands miljöcentral är dessutom behörig myndighet enligt förordningen om exportförbud för kvicksilver. (28.10.2011/1104)
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska i egenskap av riksomfattande myndighet styra och främja fullgörandet av de uppgifter gällande producentansvar som avses i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska inom sitt ansvarsområde styra förebyggandet av de olägenheter för hälsan som avfall orsakar.
23 §
Kommunal avfallshanteringsmyndighet
De myndighetsuppgifter inom avfallshanteringen som kommunen svarar för enligt denna lag ska skötas av ett organ som avses i kommunallagen (FFS 365/1995) och som kommunen utser (kommunal avfallshanteringsmyndighet).
Om kommunen har överfört en serviceuppgift med anknytning till ordnandet av den kommunala avfallshanteringen till ett kommunägt bolag i enlighet med 43 §, är den kommunala avfallshanteringsmyndigheten i enlighet med kommunallagen ett gemensamt organ för kommunerna i samarbetsområdet eller en av dessa kommuner bildad samkommun.
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten får delegera behörighet som avses i denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i kommunallagen. På tjänsteinnehavaren tillämpas då det som föreskrivs om den myndighet som annars sköter dessa uppgifter och om överklagande av dess beslut.
KommunalL 365/1995 har upphävts genom KommunalL 410/2015.
24 §
Allmänna tillsynsmyndigheter
Allmänna tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (FFS 64/1986). De har tillsyn över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs. De har dessutom tillsyn över att artiklarna 2, 3.1 och 4.1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver följs. (28.10.2011/1104)
Den kommunala miljövårdsmyndigheten får delegera behörighet som avses i denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. På tjänsteinnehavaren tillämpas då det som föreskrivs om den myndighet som annars sköter dessa uppgifter och om överklagande av dess beslut. Behörighet får emellertid inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ett ärende som innefattar utövning av förvaltningstvång.
25 §
Övriga tillsynsmyndigheter
Finlands miljöcentral har tillsyn över att bestämmelserna om internationella avfallstransporter följs.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har i egenskap av riksomfattande myndighet i producentansvarsfrågor tillsyn över att bestämmelserna om producentansvar och om retursystem för dryckesförpackningar följs.
Säkerhets- och kemikalieverket övervakar att kraven i fråga om produkter, produktegenskaper och märkningar följs så som anges närmare i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 10 §.
Tullverket har inom sitt ansvarsområde tillsyn över att de bestämmelser om dryckesförpackningar enligt 68 § som ingår i denna lag eller utfärdats med stöd av den följs. I samarbete med Finlands miljöcentral övervakar tullverket också internationella avfallstransporter. Tullverket har dessutom tillsyn över att exportförbudet enligt artikel 1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver följs. (28.10.2011/1104)
26 §
Ordnande av myndighetsuppgifter i kommunen
En kommun kan så som anges i kommunallagen ordna den kommunala avfallshanteringsmyndighetens uppgifter
1) genom att sköta verksamheten själv,
2) genom avtal tillsammans med en eller flera andra kommuner,
3) genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten.
Det som i 1 mom. 2 punkten sägs om kommuner tillämpas även på samkommuner som sköter sådan verksamhet som avses i denna lag.
27 §
Expertmyndigheter och sakkunniginrättningar
Statliga myndigheter och forskningsinstitut kan fungera som expertmyndigheter eller sakkunniginrättningar enligt denna lag genom att ge utlåtanden och utföra undersökningar och utredningar för de myndigheter som anges i denna lag. Närmare bestämmelser om expertmyndigheter och sakkunniginrättningar och om deras uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 kap.
Ansvaret för att ordna avfallshantering
28 §
Ordnande av avfallshantering
Avfallsinnehavaren ska ordna avfallshanteringen om inte något annat bestäms i detta kapitel eller i 5 eller 6 kap.
Fastighetsinnehavaren ska ordna avfallshanteringen, om avfallsinnehavaren inte fullgör sin skyldighet eller inte anträffas och om fastighetsinnehavaren har tillåtit den avfallsgenererande verksamheten på fastigheten eller tillåtit att avfall förs till fastigheten.
29 §
Överlämnande av avfall
Avfall får överlämnas endast till
1) den som har rätt att ta emot sådant avfall med stöd av ett godkännande för anteckning eller en anteckning i avfallshanteringsregistret enligt 11 kap., eller
2) den som har rätt att ta emot sådant avfall med stöd av ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen eller en registrering i datasystemet för miljövårdsinformation enligt samma lag.
Avfall får överlämnas också till en mottagare av vilken ett godkännande, en anteckning, ett miljötillstånd eller en registrering som avses i 1 mom. inte krävs, om denne har tillräcklig sakkunskap samt ekonomisk och teknisk beredskap att ordna avfallshanteringen.
30 §
När ansvaret för att ordna avfallshantering upphör och övergår
Avfallsinnehavarens ansvar för att ordna avfallshanteringen upphör och övergår till den nya innehavaren, när avfallet överlämnas till en mottagare som avses i 29 §. Ansvaret övergår inte till en transportör som transporterar avfall för någon annans räkning.
Om avfallet i strid med 29 § har överlämnats till någon annan än en mottagare som avses i den paragrafen, ansvarar både den nya och den föregående avfallsinnehavaren för att avfallshanteringen ordnas.
31 §
Transport av avfall
Avfallstransportören ska föra avfallet till den plats som avfallsinnehavaren eller en myndighet har anvisat. Tas avfallet inte emot ska transportören återbörda avfallet till den som överlämnat det. Den som överlämnat avfallet är då skyldig att ta det tillbaka.
5 kap.
Kommunalt anordnad avfallshantering
32 §
Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering
Kommunen ska ordna hanteringen av följande slag av avfall som inte är farligt avfall:
1) avfall från stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar,
2) kommunalt avfall från social- och hälsovården och utbildningsverksamheten,
3) kommunalt avfall från statens, kommuners, församlingars och andra offentligrättsliga samfunds samt offentligrättsliga föreningars förvaltning och servicefunktioner, när det inte är avfall som avses i 2 punkten,
4) sådant kommunalt avfall från affärslokaler som samlas in på fastigheten tillsammans med avfall enligt 1–3 punkten,
5) annat kommunalt avfall som samlas in tillsammans med avfall enligt 1–4 punkten inom ramen för ett områdesvist sopsugsystem eller något motsvarande insamlingssystem.
Kommunen ska dessutom ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från boende. Kommunen är ansvarig för att ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från jord- och skogsbruket, om det inte är fråga om oskäliga avfallsmängder.
Kommunens skyldighet enligt 1 och 2 mom. gäller inte avfall som i enlighet med 6 eller 7 kap. förs till avfallshantering som producenten eller distributören ordnar.
Närmare bestämmelser om vad och vilken verksamhet det avfall som avses i 1 mom. inbegriper får utfärdas genom förordning av statsrådet.
33 §
Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand
Kommunen ska ordna hanteringen av annat avfall än det som avses i 32 §, om avfallsinnehavaren begär det på grund av bristande utbud av andra tjänster och avfallet till sin beskaffenhet och mängd lämpar sig för transport eller behandling i kommunens avfallshanteringssystem. Är det fråga om en avfallshanteringstjänst som behövs kontinuerligt och regelbundet, ska kommunen ingå avtal med avfallsinnehavaren. Avtalet får gälla högst tre år i sänder.
34 §
Kvalitetskrav för kommunala avfallshanteringstjänster
Kommunen ska ordna avfallshantering så att
1) fastighetsvis avfallstransport står till förfogande efter behov,
2) det finns tillräckligt med områdesvisa mottagningsplatser för farligt avfall och annat avfall och att mottagningsplatserna är lättillgängliga för avfallsproducenterna,
3) det finns tillräckligt mångsidiga avfallshanteringstjänster av annat slag, inbegripet möjligheter till separat insamling av avfall som är förenliga med prioriteringsordningen,
4) avfallsinsamlingen och avfallstransporten ordnas och dimensioneras så att de motsvarar avfallets mängd och beskaffenhet så väl som möjligt,
5) det ges tillräcklig information om arrangemangen för avfallstransport och områdesvis mottagning av avfall och att informationen ges tillräckligt ofta.
Närmare bestämmelser om antalet mottagningsplatser som avses i 1 mom. 2 punkten och det ordnande och den dimensionering av insamlingen och transporten som avses i 4 punkten får utfärdas genom förordning av statsrådet.
35 §
Ordnande av fastighetsvis avfallstransport
Kommunen ska se till att transporten av avfall som avses i 32 § 1 mom. ordnas i enlighet med antingen 36 eller 37 § från en mottagningsplats som fastighetsinnehavaren ordnat (fastighetsvis avfallstransport). Kommunen kan dessutom sörja för ordnandet av fastighetsvis transport av separat insamlat förpackningsavfall som uppkommit inom verksamhet som avses i 32 § 1 mom. till avfallshantering som producenten har ordnat.
Fastighetsvis avfallstransport ska oavsett metod ordnas så att avfallstransporttjänster tillhandahålls allomfattande och tillförlitligt samt på skäliga och icke-diskriminerande villkor.
De kommunala avfallshanteringsföreskrifterna ska iakttas vid fastighetsvis avfallstransport. Avfallet ska föras till en mottagnings- eller behandlingsplats som kommunen anvisar.
Kommunen kan besluta att fastighetsvis avfallstransport inte ordnas i ett område där kommunikationerna är besvärliga, avfallsinnehavarna är få eller mängden avfall som behöver transporteras är liten, om inte transporten ska anses vara nödvändig av miljö- eller hälsoskäl.
36 §
Kommunalt anordnad avfallstransport
Kommunen ska ordna fastighetsvis avfallstransport, om inte något annat följer av 37 eller 41 § (kommunalt anordnad avfallstransport).
Vid kommunalt anordnad avfallstransport får bara kommunen eller en avfallstransportör som handlar för kommunens räkning åta sig att transportera avfallet.
När kommunen upphandlar avfallstransporttjänster ska den följa lagen om offentlig upphandling (FFS 348/2007). Vid upphandlingen ska det dras försorg om att området för tjänsterna och tjänsternas varaktighet fastställs och att de olika upphandlingarna samordnas tidsmässigt med beaktande av principerna i 2 § i den lagen.
Kommunen ska på begäran ge fastighetsinnehavarna information om avfallsmängden och leveransplatsen för det avfall som transporterats från fastigheten, specificerat enligt avfallsslag.
37 §
Avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar
Kommunen kan besluta att fastighetsvis avfallstransport ordnas i kommunen eller en del av kommunen så att fastighetsinnehavaren avtalar om den med en avfallstransportör (avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar), om
1) avfallstransporten då uppfyller villkoren i 35 § 2 mom.,
2) avfallstransporten främjar avfallshanteringens allmänna funktion, stöder utvecklingen av avfallshanteringen i regionen och inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön,
3) beslutets verkningar sammantaget bedöms vara positiva, särskilt med beaktande av konsekvenserna för hushållen och för företagens och myndigheternas verksamhet.
Kommunen kan besluta att avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar ska gälla avfall av en viss typ eller beskaffenhet.
Kommunen ska följa och övervaka att det beslut som avses i 1 mom. verkställs och att dess villkor uppfylls samt vid behov behandla frågan om avfallstransport på nytt.
38 §
Kommunalt beslutsfattande som gäller fastighetsvis avfallstransport
Innan kommunen fattar beslut som avses i 35 § 4 mom. eller 37 § eller ändrar sådana beslut ska den ge alla på vars förhållanden besluten har en betydande inverkan möjlighet att få uppgifter och uttala sin åsikt. Bestämmelser om givande av möjligheter till inflytande finns i 41 § i förvaltningslagen (FFS 434/2003). Kommunen ska informera kommuninvånarna allmänt om ovan avsedda beslut och publicera besluten i ett datanät.
39 §
Uppgifter om fastighetsvis avfallstransport
Avfallstransportören ska på begäran ge fastighetsinnehavaren eller kommunen ett i 98 § avsett gällande utdrag ur avfallshanteringsregistret för påseende eller annars visa att verksamheten har godkänts för anteckning i avfallshanteringsregistret i enlighet med 96 §.
Avfallstransportören ska årligen lämna uppgifter till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten om vilka fastigheter avfall har avhämtats på och om antalet sopkärlstömningar per fastighet och avfallstyp. Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten kan begära in uppgifterna kvartalsvis, om det är nödvändigt för uppföljning av verksamheten. Transportören ska årligen dessutom ge in ett enligt avfallstyp specificerat sammandrag över mängden avfall som samlats in på fastigheterna och över leveransplatserna. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten ska utan dröjsmål anteckna de i 2 mom. avsedda uppgifterna i det register som anges i 143 §.
40 §
Mottagningsplats för avfall på en fastighet
Fastighetsinnehavaren ska ordna en mottagningsplats för insamling av avfall som omfattas av fastighetsvis avfallstransport. Mottagningsplatsen kan ordnas gemensamt med en eller flera andra fastigheter.
41 §
Överlämnande av avfall till fastighetsvis
avfallstransport
eller till en områdesvis mottagningsplats
Fastighetsinnehavaren eller någon annan avfallsinnehavare ska överlämna avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna till den fastighetsvisa avfallstransport som ordnats i området eller till en områdesvis mottagningsplats som kommunen har ordnat.
Avfallsinnehavaren kan trots det som föreskrivs i 1 mom. ordna transporten av sådant avfall som på grund av sin exceptionella storlek eller stora mängd eller någon annan egenskap inte lämpar sig för transport inom ramen för sedvanlig fastighetsvis avfallstransport, om transporten har godkänts i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna eller i kommunala miljöskyddsföreskrifter som har meddelats med stöd av 202 § i miljöskyddslagen. Avfallsinnehavaren får behandla det avfall som avses i 1 mom. också självständigt på sin fastighet eller överlåta bioavfall, avloppsslam eller annat därmed jämförbart avfall som uppkommer vid boende, för behandling på en grannfastighet eller någon annan fastighet i närheten, om den egna eller gemensamma behandlingen är småskalig och behandlingen har godkänts i de kommunala avfallshanterings- eller miljöskyddsföreskrifterna. (27.6.2014/528)
Fastighetsinnehavaren kan trots det som föreskrivs i 1 mom. ordna transporten av separat insamlat förpackningsavfall, om avfallet inte transporteras inom ramen för fastighetsvis avfallstransport. Avfallet ska föras till avfallshantering som producenten ordnar. Vid transporten ska i övrigt tillämpas det som i denna lag bestäms om fastighetsvis avfallstransport.
42 §
Undantag från skyldigheten att överlämna
avfall till
kommunalt anordnad avfallshantering
Kommunen kan på ansökan av avfallsinnehavaren besluta att hanteringen av avfall som avses i 32 § 1 mom. 2 eller 3 punkten med avvikelse från vad som bestäms i 41 § 1 mom. får ordnas i enlighet med 4 kap., om en på detta sätt ordnad avfallshantering är befogad för ordnande av fastighetens övriga avfallshantering och om det leder till ett bättre slutresultat med tanke på prioriteringsordningen och om den inte medför någon fara eller skada för miljön eller hälsan. Beslutet fattas för viss tid, högst fem år. (27.4.2012/195)
Avfallsinnehavaren ska årligen lämna uppgifter till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten om typen och mängden av avfall som uppkommit i verksamheten och om leveransplatserna och behandlingssättet.
43 §
Överföring av kommunens serviceuppgifter
inom
avfallshanteringen till ett kommunägt bolag
Kommunen kan besluta att överföra den för kommunen i denna lag föreskrivna mottagningen, transporten och behandlingen av avfall, faktureringen av avfallsavgifter enligt 82 § och skötseln av avfallsrådgivning enligt 93 § 1 mom. samt till dessa omedelbart anknytande administrativa uppgifter som inte omfattar utövning av offentlig makt till ett bolag som bildats för detta ändamål och som kommunen äger tillsammans med andra kommuner. Kommunen ansvarar för att de överförda serviceuppgifterna inom avfallshanteringen blir utförda i enlighet med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på anställda vid det kommunägda bolaget när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom. Bolaget ska iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003), förvaltningslagen och språklagen (FFS 423/2003). Bestämmelser om skadeståndsansvaret finns i skadeståndslagen (FFS 412/1974).
Bestämmelser om tjänsteupphandling finns i lagen om offentlig upphandling.
44 §
Bokföring över avfallshanteringstjänster
samt
transportörens skyldighet att lämna uppgifter
Om kommunen eller ett bolag som avses i 43 § sköter annan avfallshantering utöver den som kommunen i detta kapitel åläggs att ordna, ska den specificeras i bokföringen och för varje räkenskapsperiod ska separata kalkyler som beskriver verksamhetens ekonomiska resultat utarbetas över den. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i kalkylerna får utfärdas genom förordning av statsrådet.
När de kalkyler som avses i 1 mom. utarbetas ska det som i bokföringslagen (FFS 1336/1997) föreskrivs om bokslut iakttas i tillämpliga delar. Revisorerna ska granska kalkylerna som ett led i kommunens eller bolagets lagstadgade revision. Kalkylerna ska fogas till kommunens eller bolagets bokslut. De ska offentliggöras och vara tillgängliga i ett datanät.
När avfall som innehåller både sådant avfall som avses i 32 eller 33 § och annat avfall transporteras till behandling som kommunen eller ett kommunägt bolag svarar för ska avfallstransportören ge mottagaren tillräckligt specificerade uppgifter om avfallets ursprung för upprättande av den bokföring och den separata kalkyl som avses i 1 mom.
45 §
Avfallstransportörens bokföring i vissa fall
Om kommunen i enlighet med 80 § 2 mom. tar ut avfallsavgift för avfallsbehandling av en avfallstransportör som avses i 37 §, ska transportören föra bok över de avfallsavgifter som den tagit ut av kunderna för avfallsbehandlingen och på begäran överlämna uppgifterna om dem till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten.
6 kap.
Producentansvar
46 §
Producentens ansvar för avfallshanteringen och dess kostnader
Producenten ska ordna avfallshanteringen för de i 48 § angivna produkter som han släpper ut på marknaden och stå för kostnaderna för den, om inte något annat bestäms nedan. Producentens skyldighet gäller kasserade produkter som överlämnas till en mottagningsplats eller till transport som avses i 49 eller 56 §.
Producentens skyldighet enligt 1 mom. gäller de produkter som producenten släpper ut på marknaden i Finland och en sådan andel av andra motsvarande produkter som kan anses vara skälig med hänsyn till producentens marknadsandel, oberoende av tidpunkten då produkterna släppts ut på marknaden.
47 §
Producentens företrädesrätt att ordna avfallshantering
Producenten har företrädesrätt att ordna avfallshantering av kasserade produkter som omfattas av producentens ansvar. Övriga aktörer får upprätta parallella insamlings- och mottagningssystem för kasserade produkter eller tillhandahålla fastighetsinnehavare eller andra avfallsinnehavare anknytande tjänster bara om det sker i samverkan med producenten.
Trots det som bestäms i 1 mom. får andra aktörer än producenter tillhandahålla tjänster med anknytning till återanvändning av produkter eller förberedelse för återanvändning.
Kommunen kan, som ett led i avfallshantering som den ordnar enligt 5 kap., komplettera transporten och mottagningen av kasserade produkter till den del som producenten inte ordnar sådan. I så fall ska de kasserade produkterna föras till avfallshantering som producenten har ordnat.
48 §
Produkter och producenter som omfattas av producentansvaret
Producentansvaret omfattar följande produkter, oberoende av försäljningssättet, och producenter som yrkesmässigt släpper ut dem på marknaden:
1) däck till motordrivna och andra fordon och anordningar, när producenten anses vara den som tillverkar, importerar eller regummerar sådana däck eller den som importerar däckförsedda fordon eller anordningar,
2) personbilar, paketbilar och andra jämförbara fordon, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar sådana fordon eller för in fordonen i landet i den inhemska användarens namn,
3) elektriska och elektroniska produkter, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar produkten eller försäljare som säljer produkterna under eget namn eller varumärke, (6.6.2014/410)
4) batterier och ackumulatorer inklusive batterier och ackumulatorer som ingår i elektriska och elektroniska produkter, fordon eller andra produkter, när producenten anses vara den som släpper ut batterierna eller ackumulatorerna på marknaden,
5) tidningar, tidskrifter, kontorspapper och andra liknande pappersprodukter, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar det papper som används för tillverkning av pappersprodukterna eller den som importerar de tryckta pappersprodukterna,
6) förpackningar vars producent anses vara den som förpackar produkterna eller importerar de förpackade produkterna.
Bestämmelserna i detta kapitel ska med undantag för 52 § inte tillämpas på förpackningsproducenter vars omsättning underskrider 1 000 000 euro.
Närmare bestämmelser om vilka de produkter och producenter som avses i 1 mom. är får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får det också utfärdas närmare bestämmelser om tillämpningen av bestämmelserna om producentansvar, i fall där produkterna skaffas från ett annat land eller förs ut ur landet genom elektronisk handel eller någon annan distansförsäljning.
49 §
Mottagning och transport av kasserade produkter
Producenten ska ordna mottagningsplatser för kasserade produkter så att produkterna kostnadsfritt och utan svårighet kan lämnas till en sådan mottagningsplats. När antalet mottagningsplatser som behövs fastställs områdesvis ska hänsyn tas till typen och den förväntade mängden av samt beskaffenheten hos de kasserade produkter som lämnas till mottagningsplatserna och till den miljöpåverkan och de kostnader som mottagningen och transporten ger upphov till. Antalet kan variera för olika produktgrupper och områden. Närmare bestämmelser om antalet mottagningsplatser får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Med avvikelse från 1 mom. ska en producent av pappersprodukter ordna kostnadsfri transport av kasserade pappersprodukter som avses i 48 § 1 mom. 5 punkten från en mottagningsplats som fastighetsinnehavaren har ordnat, om fastigheten finns någon annanstans än i ett småhus- eller glesbygdsområde.
Producenten ska ordna kostnadsfri transport från den mottagningsplats där distributören av en produkt samlar in kasserade produkter i enlighet med 56 §.
50 §
Fastighetsinnehavarens skyldighet vid insamling av pappersprodukter
Fastighetsinnehavaren ska ordna en mottagningsplats för insamling av kasserade pappersprodukter som avses i 48 § 1 mom. 5 punkten. Skyldigheten omfattar dock inte småhus eller andra motsvarande fastigheter eller fastigheter i glesbygden.
51 §
Producentens skyldighet att informera om mottagningen
Producenten ska informera om var mottagningsplatserna för kasserade produkter finns och om deras öppettider, de slag av avfall som tas emot där och annat som behövs för att mottagningen ska fungera. Producenten ska vid behov ordna informationsspridningen tillsammans med kommunen och andra aktörer inom avfallshanteringen.
Producenten ska årligen lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland en redogörelse för den information som producenten har spridit.
Närmare bestämmelser om producentens skyldigheter enligt 1 och 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.
52 §
Åtgärder för att främja återanvändning
Producenten ska ordna mottagningen och transporten av kasserade produkter så att de produkter som samlas in inte går sönder eller skadas i onödan, att hela eller reparerbara produkter och delar av dem hålls åtskilda eller separeras efter behov och så att återanvändning av produkter och produktdelar främjas på annat sätt. Även distributören ska ordna mottagningen så att man i den mån det är möjligt förhindrar att de kasserade produkter som samlas in går sönder. Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om arrangemang för mottagning av kasserade produkter och lagring och transport i samband med mottagningen i syfte att främja återanvändning av produkter och delar av dem och förberedelse för återanvändning. (6.6.2014/410)
För att främja återanvändning ska producenten i den utsträckning det är möjligt se till att produktinnehavarna och andra aktörer som ordnar avfallshanteringen av kasserade produkter får behövlig information om möjligheterna att återanvända produkterna och produktdelarna, om demonteringen och om var i produkten farliga ämnen och delar finns.
53 §
Undantag från producentens kostnadsansvar
i fråga om
vissa produkter som används någon annanstans än i hushåll
Producenten ska stå för kostnaderna för avfallshantering av andra elektriska och elektroniska produkter än sådana som används i hushåll och har släppts ut på marknaden före den 14 augusti 2005 bara, om den kasserade produkten ersätts med en motsvarande produkt eller med en produkt med samma användningsändamål. I annat fall står produktinnehavaren för kostnaderna för avfallshantering av produkter som har släppts ut på marknaden före nämnda datum. Producenten och produktinnehavaren kan komma överens om en annan fördelning av kostnaderna för avfallshanteringen oberoende av när produkten har släppts ut på marknaden. (6.6.2014/410)
Producenten och innehavaren av industribatterier och industriackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer avsedda för annat än privata fordon kan komma överens om en annan fördelning av kostnaderna för avfallshanteringen än den som anges i 46 § 1 mom.
54 §
Producentens bokförings- och uppgiftsskyldighet
Producenten ska föra bok enligt produktkategori över typen och mängden av samt beskaffenheten hos de produkter som producenten släppt ut på marknaden och de kasserade produkter som producenten tagit emot samt det avfall som dessa produkter gett upphov till, liksom även över de andra med dessa jämförbara omständigheter som behövs för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. I bokföringen ska man dessutom vid behov efter leveransplats specificera de produkter och det avfall som förts till återanvändning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning och bortskaffande. Bokföringen ska innehålla motsvarande uppgifter också om delar av sådana fordon som avses i 48 § 1 mom. 2 punkten och komponenter till sådana elektriska och elektroniska produkter som avses i 48 § 1 mom. 3 punkten och om det avfall som dessa gett upphov till samt om kasserade produkter och avfall som förts ut till ett annat land.
Producenten ska lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ett sammandrag av de uppgifter som avses i 1 mom. kalenderårsvis eller oftare, om centralen bestämmer att det behövs för tillsynen över denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i bokföringen och lämnas till myndigheten och om tidpunkterna för inlämnande av uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet.
55 §
Producentens skyldighet att upplysa
distributören om
att producenten ingår i producentregistret
En producent som avses i 48 § 1 mom. ska vid leverans av produkter till distributörer upplysa dem om att producenten finns registrerad i det producentregister som avses i 142 §.
56 §
Distributörens mottagningsskyldighet
Distributören ska på sitt försäljningsställe kostnadsfritt ta emot följande kasserade produkter av innehavaren:
1) bärbara batterier och ackumulatorer; inget krav på köp av en ny produkt får ställas som villkor för mottagningen,
1 a) sådana elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll och i fråga om vilka inga yttre mått överstiger 25 cm och inga krav på köp av en ny produkt får ställas som villkor för mottagning, (6.6.2014/410)
2) andra än i 1 a-punkten avsedda elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll och i stället för vilka innehavaren köper en ny motsvarande produkt, (6.6.2014/410)
3) däck till motordrivna och andra fordon och anordningar, om de till sin typ och mängd motsvarar de nya däck som köps.
Mottagningsskyldigheten enligt 1 mom. 1a-punkten gäller dock inte dagligvarubutiker med en butiksyta som understiger 1 000 kvadratmeter och inte heller någon annan butik med en butiksyta som understiger 200 kvadratmeter. Distributören får ordna en mottagning som avses i 1 mom. 1a- och 2 punkten även i försäljningsställets omedelbara närhet. (6.6.2014/410)
Om en distributör av bilbatterier och bilackumulatorer avsedda för privata fordon tar emot motsvarande kasserade batterier och ackumulatorer, ska de tas emot kostnadsfritt och inget krav på köp av en ny produkt får ställas.
Distributören ska samla ihop kasserade produkter i partier som är lämpliga för transport. Distributören får överlämna de kasserade produkterna bara till en transportör eller behandlare som handlar för producentens räkning. Distributören ska stå för kostnaderna för den mottagning som han ordnar.
57 §
Distributörens informationsskyldighet
Distributören ska på sitt försäljningsställe och i sin övriga marknadsföring informera om möjligheten att lämna in kasserade produkter till distributörens mottagning och ska också bära kostnaderna för informationen.
58 §
Inlämning av fordon för skrotning
En fordonsinnehavare ska lämna in ett fordon som är avsett att skrotas till en insamlare eller behandlare som handlar för producentens räkning.
59 §
Skrotningsintyg och slutlig avregistrering av fordon
En insamlare eller behandlare ska ge fordonets innehavare ett skrotningsintyg efter att ha kontrollerat innehavarens rätt att överlämna fordonet för skrotning. Insamlaren eller behandlaren ska underrätta Trafiksäkerhetsverket om skrotningen för att fordonet ska kunna avregistreras slutligt i fordonsregistret. För avregistreringen tar Trafiksäkerhetsverket ut en avgift av producenten. På avgiften tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) och det som föreskrivs med stöd av den.
Närmare bestämmelser om avregistrering och skrotningsintyg får utfärdas genom förordning av statsrådet.
60 §
Ersättning för extrakostnader
Om det i ett skrotningsfärdigt fordon har tillsatts föremål eller ämnen som väsentligt försvårar återanvändningen eller avfallshanteringen, kan insamlaren eller behandlaren av fordonets innehavare ta ut en ersättning som motsvarar extrakostnaderna för avfallshanteringen.
61 §
Säkerhet som producenter av elektriska och
elektroniska produkter ska ställa
Den som producerar elektriska och elektroniska produkter ska ställa sådan säkerhet till förmån för Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland som täcker kostnaderna för mottagning, transport, annan avfallshantering och till dessa anknuten information och för främjande av återanvändning av sådana elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll och som producenten släpper ut på marknaden. En producent som hör till en sådan producentsammanslutning som avses i 62 § behöver inte ställa särskild säkerhet. (6.6.2014/410)
Godtagbara säkerheter är borgen, försäkring och en pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En ytterligare förutsättning är att Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland får ta säkerheten i anspråk på begäran.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har rätt att ta säkerheten i anspråk, när producenten har konstaterats vara insolvent eller när producenten trots uppmaning har försummat att ordna avfallshanteringen. Centralen fördelar säkerheten i förhållande till marknadsandelen mellan sådana producenter och producentsammanslutningar som har godkänts för anteckning i det producentregister som avses i 142 § och som ordnar avfallshanteringen av de produkter som den som ställer säkerheten släpper ut på marknaden.
Närmare bestämmelser om uträkning av säkerhetsbeloppet och om tagande av säkerheten i anspråk får utfärdas genom förordning av statsrådet.
62 §
Bildande av producentsammanslutningar och
överföring av producentansvaret
Producenter kan gemensamt bilda en sammanslutning med rättshandlingsförmåga (producentsammanslutning) för att fullgöra producenternas skyldigheter enligt detta kapitel. Endast producenter får höra till en producentsammanslutning. Producenter kan överföra sina producentansvarsskyldigheter bara till en producentsammanslutning som har godkänts för anteckning i det producentregister som avses i 142 §.
En producentsammanslutning ska på begäran av en ny producent åta sig att fullgöra dennes skyldigheter, om producentens verksamhet ingår i producentsammanslutningens verksamhetsfält. De villkor som tillämpas på nya producenter ska vara opartiska och jämlika i förhållande till de villkor som tillämpas på övriga producenter inom sammanslutningen.
Förpackningsproducenter kan fullgöra sina producentansvarsskyldigheter i fråga om dryckesförpackningar också genom att ansluta sig till ett i 68 § avsett retursystem för dryckesförpackningar.
63 §
Producentsammanslutningars verksamhet
I en producentsammanslutning ska förpliktelserna fördelas rättvist mellan producenterna med avseende på verksamhetens art och omfattning och på så sätt att det inte uppstår handelshinder och snedvridning av konkurrensen.
Producentsammanslutningen ska föra en allmänt tillgänglig, uppdaterad förteckning över producenter som har överfört sitt producentansvar på den. I förteckningen antecknas medlemmens namn och företags- och organisationsnummer. Förteckningen ska också vara tillgänglig i ett datanät.
64 §
Tryggande av producentsammanslutningars verksamhet
En producentsammanslutning ska ha tillräckliga ekonomiska resurser att organisera sin verksamhet på behörigt sätt och så att den oavbrutet i minst sex månader kan ansvara för de producentansvarsskyldigheter som överförts till den. För att visa detta ska sammanslutningen lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland en redogörelse för sin solvens och en verksamhetsplan som gäller ordnandet av återanvändning och avfallshantering. Redogörelsen och planen ska lämnas årligen eller, om verksamheten förändras väsentligt, inom tre månader från förändringen.
Närmare bestämmelser om redogörelserna och planerna för visande av solvensen och tryggande av verksamheten samt om lämnandet av dem till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland får utfärdas genom förordning av statsrådet.
65 §
Samarbete mellan producenter och producentsammanslutningar
Producenter och producentsammanslutningar inom olika produktgrupper ska genom lämpliga gemensamma åtgärder se till att genomförandet av producentansvaret inte föranleder dubbla avgifter för producenter eller producentsammanslutningar inom någon annan produktgrupp i sådana fall då mottagning och annan avfallshantering av kasserade produkter ordnas i samarbete.
Statsrådet kan ålägga producenter och producentsammanslutningar inom en viss produktgrupp att samarbeta och besluta om krav för samarbetet, om det är nödvändigt för att undanröja eller förhindra uppkomsten av parallella återanvändnings- och avfallshanteringssystem som medför olägenhet för producentansvarssystemens allmänna funktion eller för produktinnehavarens möjligheter att lämna in kasserade produkter till återanvändning eller avfallshantering.
66 §
Producentsammanslutningars tjänsteupphandling
När en producentsammanslutning upphandlar tjänster som hänför sig till återanvändning av produkter och avfallshantering ska den på ett icke-diskriminerande sätt beakta andra ekonomiska aktörer och deras verksamhetsmöjligheter på den berörda marknaden så att handelshinder och snedvridning av konkurrensen undviks.
66a § (6.6.2014/410)
Behörigt ombud för producent av elektriska
och
elektroniska produkter eller annan aktör
En producent som är etablerad i Finland och som säljer elektriska och elektroniska produkter genom distansförsäljning direkt till användare i en annan medlemsstat i Europeiska unionen ska utse ett behörigt ombud, som i stället för producenten svarar för att dennes skyldigheter fullgörs i medlemsstaten i fråga. En producent som är etablerad i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och som säljer elektriska och elektroniska produkter genom distansförsäljning direkt till användare i Finland ska på motsvarande sätt utse ett behörigt ombud, som i stället för producenten svarar för att dennes skyldigheter fullgörs i Finland.
En aktör som är etablerad i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och som motsvarar en producent och levererar elektriska och elektroniska produkter för marknaden i Finland genom annan än distansförsäljning, kan utse ett behörigt ombud som i stället för den producent som är etablerad i Finland svarar för att dennes skyldigheter fullgörs i Finland.
Till behörigt ombud ska utses en fysisk eller juridisk person som är etablerad i det land till vilket de elektriska eller elektroniska produkterna enligt 1 eller 2 mom. säljs. Ombudet ska utses genom en skriftlig fullmakt. Den som utses till behörigt ombud är skyldig att informera producenterna i fråga om sin fullmakt och om ändring eller återkallande av den.
Vad som i denna lag bestäms om en producent, med undantag för producenternas rätt enligt 62 § 1 mom. att bilda en producentsammanslutning, gäller behöriga ombud enligt 1 och 2 mom. Bestämmelserna om producentsammanslutningar i 105 § gäller också behöriga ombud.
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om förfarandet när ett behörigt ombud utses samt om ombudets skyldighet att informera producenterna om sin fullmakt och verksamhet.
67 §
Bemyndigande att utfärda förordning för
genomförande
av Europeiska unionens rättsakter om producentansvar
För genomförande av Europeiska unionens rättsakter om producentansvar får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om
1) angivande i produktpriset av avfallshanteringskostnaderna för produkter som avses i detta kapitel,
2) undantag från producentens eller distributörens skyldighet att ta emot en kasserad produkt och om avvikande avfallshanteringsarrangemang som gäller den, om produkten är förorenad och på så sätt ger upphov till en hälso- eller säkerhetsrisk för personalen,
3) producenternas och producentsammanslutningarnas skyldighet att i sin tjänsteupphandling gynna aktörer som har infört certifierade miljöledningssystem, (6.6.2014/410)
4) gottgörelse till producenten för ersättning som betalats för skötseln av producentansvarsskyldigheter, om en produkt inte släpps ut på marknaden i Finland. (6.6.2014/410)
7 kap.
Dryckesförpackningar
68 §
Inrättande av och anslutning till retursystem för dryckesförpackningar
En producent av dryckesförpackningar som omfattas av producentansvaret med stöd av 48 § 1 mom. eller en i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (FFS 1037/2004) avsedd accisskyldig kan som ansvarig för ett retursystem för dryckesförpackningar, ensam eller tillsammans med andra producenter av dryckesförpackningar eller accisskyldiga, inrätta ett pantbaserat retursystem för dryckesförpackningar. Producenter av dryckesförpackningar och accisskyldiga kan också ansluta sig till ett retursystem för dryckesförpackningar som tar emot medlemmar.
I ett retursystem för dryckesförpackningar ska förpliktelserna fördelas rättvist mellan producenterna och de accisskyldiga med avseende på verksamhetens art och omfattning och på så sätt att handelshinder och snedvridning av konkurrensen undviks. De villkor som tillämpas på nya medlemmar ska vara opartiska och jämlika i förhållande till de villkor som tillämpas på övriga medlemmar i retursystemet.
69 §
Skyldigheterna för dem som ansvarar för
retursystem för dryckesförpackningar
Den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar ska ordna ett fungerande retursystem för dryckesförpackningar där mottagning samt återanvändning eller materialåtervinning av förpackningar ingår. Den ansvarige ska också sörja för att den pant som hör till systemet och vars storlek garanterar att systemet fungerar administreras och sköta den information som hänför sig till verksamheten.
Den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar ska föra en allmänt tillgänglig uppdaterad förteckning över sina medlemmar. I förteckningen antecknas medlemmens namn och företags- och organisationsnummer samt uppgift om de slag av dryckesförpackningar som medlemmen har anslutit sig till retursystemet för. Förteckningen ska också vara tillgänglig i ett datanät.
Den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar ska iaktta det som i 54 § bestäms om producentens bokförings- och uppgiftsskyldighet. På sådana retursystem för dryckesförpackningar som tar emot medlemmar tillämpas dessutom bestämmelserna i 64 § om tryggande av producentsammanslutningars verksamhet, bestämmelserna i 65 § om samarbete mellan producenter och producentsammanslutningar och bestämmelserna i 66 § om producentsammanslutningars tjänsteupphandling.
Närmare bestämmelser om pantens minimistorlek och den information som hänför sig till ett retursystems funktion och om målen och skyldigheterna när det gäller återanvändning och materialåtervinning av förpackningar som omfattas av ett retursystem får utfärdas genom förordning av statsrådet. Målen och skyldigheterna kan vara striktare än motsvarande mål och skyldigheter som gäller förpackningar i allmänhet.
70 §
Märkning av förpackningar som omfattas av
ett
retursystem för dryckesförpackningar
Den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar ska sörja för att dryckesförpackningar som omfattas av retursystemet förses med en märkning med pantens storlek och med uppgiften att de omfattas av ett retursystem vars ansvarige godkänts i enlighet med 103 §. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland kan på ansökan bevilja undantag från märkningsskyldigheten, om de förpackade dryckerna inte överlåts till konsumenter eller om avsaknaden av märkningar inte väsentligt försvårar returneringen av dryckesförpackningarna.
71 §
Skyldighet att ta emot dryckesförpackningar
Den som distribuerar drycker som säljs i pantförsedda dryckesförpackningar och som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar ska ta emot ett i förhållande till mängden saluhållna förpackade drycker skäligt antal tomma dryckesförpackningar som omfattas av samma retursystem och betala pant till dem som returnerar dryckesförpackningarna.
8 kap.
Nedskräpning
72 §
Nedskräpningsförbud
I miljön får inte avfall lämnas, maskiner, anordningar, fordon, fartyg eller andra föremål överges eller ämnen släppas ut så att följden kan bli osnygghet, förfulning av landskapet, minskad trivsel, risk för att människor eller djur skadas eller någon liknande risk eller olägenhet (nedskräpningsförbud).
73 §
Nedskräparens skyldighet att städa upp
Den som har skräpat ned ska avlägsna det nedskräpande föremålet eller ämnet ur miljön och städa upp det nedskräpade området även i övrigt.
74 § (6.6.2014/410)
Uppstädningsskyldighet i andra hand
Om det inte kan utredas vem som har skräpat ned eller om denne inte anträffas eller försummar sin uppstädningsskyldighet övergår skyldigheten att städa upp på
1) väghållaren för en landsväg eller enskild väg, banhållaren eller hamninnehavaren i fråga om ett område som skräpats ned till följd av att vägen, banan eller hamnen använts,
2) innehavaren av ett för allmänt rekreationsbruk avsett område eller den som är ansvarig för en frilufts- eller snöskoterled i fråga om ett område som skräpats ned till följd av att området eller leden använts,
3) arrangören av en offentlig tillställning i fråga om det område som reserverats för tillställningen och området i dess omedelbara närhet som skräpats ned till följd av tillställningen, eller på innehavaren av området, om tillställningen arrangeras med hans samtycke och arrangören försummar sin uppstädningsskyldighet,
4) den som svarar för en mottagningsplats för avfall i fråga om det område som reserverats för mottagningsplatsen och området i dess omedelbara närhet som skräpats ned till följd av att platsen använts,
5) innehavaren av ett annat område än de som avses i 1–4 punkten i fråga om ett område som det finns en gällande detaljplan för,
6) innehavaren av ett annat område än områden enligt 1–5 punkten, om uppstädningen som helhet betraktad inte är oskälig för innehavaren med beaktande av dennes möjligheter att förebygga nedskräpning eller att ta hand om uppstädningen, omfattningen av nedskräpningen och det nedskräpade områdets läge samt andra omständigheter som kan jämföras med dessa.
Om innehavaren av ett område som avses i 1 mom. 6 punkten försummar sin uppstädningsskyldighet eller inte är skyldig att städa upp enligt den nämnda punkten, är kommunen skyldig att städa upp.
75 §
Åläggande att städa upp
Den kommunala miljövårdsmyndigheten får ålägga den som ska städa upp att fullgöra sin uppstädningsskyldighet.
Om en kommun försummar sin uppstädningsskyldighet enligt 74 § 2 mom. får närings-, trafik- och miljöcentralen ålägga kommunen att städa upp området.
I 13 kap. föreskrivs det om åläggande och om det vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande som kan förenas med åläggandet för den händelse att skyldigheten försummas.
76 §
Insamling av avfall för förhindrande av nedskräpning
Väghållaren för en landsväg eller enskild väg, banhållaren eller hamninnehavaren, innehavaren av ett för allmänt rekreationsbruk avsett område, den som är ansvarig för en frilufts- eller snöskoterled eller arrangören av en offentlig tillställning ska i syfte att förhindra nedskräpning ordna med tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster på området.
77 §
Övriga bestämmelser om nedskräpning
Bestämmelser om tomtägarnas och kommunens skyldighet att hålla gator och vissa allmänna områden rena finns i lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (FFS 669/1978). På vården av den byggda miljön tillämpas dessutom vad som föreskrivs om den i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999). På nedskräpning som orsakas av normal drift av fartyg tillämpas dessutom det som i miljöskyddslagen för sjöfarten bestäms om förhindrande av utsläpp från fartyg. Bestämmelser om flyttning av fordon finns dessutom i lagen om flyttning av fordon (FFS 828/2008). Bestämmelser om sanering av förorenad mark finns i miljöskyddslagen.
9 kap.
Avgifter för avfallshantering
78 §
Kommunal avfallsavgift
För avfallshantering som kommunen ordnar i enlighet med denna lag ska kommunen ta ut en avfallsavgift som täcker dess kostnader för uppgiften. Avgiften för bortskaffande av avfall ska täcka åtminstone de kostnader som avses i 21 §. Kommunen kan ta ut avfallsavgift också för att täcka kostnaderna för avfallsrådgivning som kommunen är ansvarig för att ordna enligt 93 § 1 mom., för förande av det register som det föreskrivs om i 143 § och för övriga motsvarande uppgifter med anknytning till ordnande av avfallshanteringen.
Avfallsavgiften ska motsvara den servicenivå som kommunen tillhandahåller och i den utsträckning det är möjligt uppmuntra till minskning av avfallets mängd och skadlighet och till avfallshantering som följer prioriteringsordningen.
Den del av avfallsavgiften som täcker kostnaderna för avfallsrådgivning, registerföring och övriga motsvarande uppgifter med anknytning till ordnande av avfallshanteringen enligt 1 mom. kan tas ut i form av en separat grundavgift. Med grundavgiften kan täckas också kommunens kostnader för inrättande och underhåll av områdesvisa mottagningsplatser för farligt avfall och annat avfall.
Avfallsavgiften får inbringa högst en skälig avkastning på kapitalet.
79 §
Grunderna för kommunal avfallsavgift
Grunderna för den kommunala avfallsavgiften är avfallets typ, beskaffenhet och mängd och antalet avhämtningar. Som grunder kan dessutom beaktas insamlings- och transportförhållandena på fastigheten och uppsamlingsområdet, användningen av kommunens sopkärl och transportsträckan när avfallet transporteras som enskild transport. Om avfallets mängd eller beskaffenhet svårligen kan utredas på ett tillförlitligt sätt eller om det behövs för att förebygga olägenheter för miljön eller hälsan eller för att ordna avfallshanteringen, kan också antalet personer som bor på fastigheten, fastighetens användningsändamål eller andra motsvarande omständigheter användas som grunder för avfallsavgiften.
Grunderna för grundavgiften är antalet personer som bor på fastigheten, fastighetens användningsändamål eller någon annan motsvarande omständighet. Grundavgiften kan bestämmas fastighets- eller hushållsvis.
I den avfallstaxa som kommunen antar finns utförligare bestämmelser om grunderna för avfallsavgiften. Kommunen ska informera allmänt om avfallstaxan på det sätt som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Kommunen ska årligen också informera kommuninvånarna och andra som anlitar avfallshanteringstjänsterna om de influtna avfallsavgifterna och eventuella grundavgifterna och om vad de influtna medlen har använts till. Informationen om avfallstaxan, de influtna avgifterna och vad medlen har använts till ska vara tillgänglig i ett datanät.
Bestämmelser om givande av möjligheter till inflytande vid behandlingen av ett ärende som gäller antagande av avfallstaxan finns i 41 § i förvaltningslagen.
80 §
Skyldighet att betala kommunal avfallsavgift
En fastighetsinnehavare eller någon annan avfallsinnehavare för vars del kommunen ordnar avfallshantering är skyldig att betala kommunal avfallsavgift.
Om kommunen ordnar behandlingen av avfallet men inte transporten, kan den ta ut avfallsavgift för avfallsbehandlingen av avfallstransportören.
81 §
Påförande av kommunal avfallsavgift
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten påför avfallsavgiften i enlighet med den avfallstaxa som kommunen har antagit.
Om avfallsavgiften enligt avfallstaxan måste anses oskäligt stor eller liten med beaktande av avfallets mängd, servicenivån på den kommunalt anordnade avfallshanteringen och den behandling eller transport av avfallet som avfallsproducenten eller fastighetsinnehavaren ordnar i enlighet med 41 § 2 eller 3 mom., kan avgiften på ansökan av den avgiftsskyldige eller på initiativ av myndigheten påföras så att den avviker från avfallstaxan eller efterskänkas. Om avfallsavgiften påförs så att den avviker från avfallstaxan, ska avgiftsgrunderna vara objektiva och skäliga.
82 §
Avfallsfaktura och anmärkning mot kommunal avfallsavgift
Den avgiftsskyldige ska för betalning av den kommunala avfallsavgiften tillsändas en avfallsfaktura som anger det belopp som ska betalas, förfallodagen, betalningsadressen, avgiftsgrunden tillräckligt noggrant specificerad, uppgift om dröjsmålspåföljder, anvisningar för framställande av anmärkning och den kommunala avfallshanteringsmyndighetens eller någon annan fakturerares kontaktinformation så att den avgiftsskyldige kan ta kontakt.
Den avgiftsskyldige har rätt att framställa anmärkning hos den kommunala avfallshanteringsmyndigheten inom 14 dagar från det att avfallsfakturan togs emot. Myndigheten ska fatta ett beslut med anledning av anmärkningen och sända en ny avfallsfaktura till den avgiftsskyldige, om avgiften ändras.
83 §
Betalning och återbetalning av kommunal avfallsavgift
Avfallsavgiften betalas till kommunen eller till den som kommunen utsett att handla för dess räkning.
Avfallsavgiften ska, även om den överklagas, betalas senast på den förfallodag som anges på avfallsfakturan eller på den nya faktura som sänts med anledning av en anmärkning. Betalas inte avgiften inom utsatt tid, ska ränta betalas på det förfallna beloppet i enlighet med vad som i räntelagen (FFS 633/1982) föreskrivs om dröjsmålsränta.
Om avfallsavgiften avlyfts eller sänks med anledning av överklagande, ska kommunen betala tillbaka det överskjutande beloppet jämte årlig ränta från betalningsdagen till återbetalningsdagen. Räntan bestäms med stöd av 12 § i räntelagen.
84 §
Tillämpning av bestämmelserna om kommunal
avfallsavgift på kommunägda bolag
Bestämmelserna om kommunal avfallsavgift tillämpas också när kommunen har överfört serviceuppgifter inom avfallshanteringen till ett i 43 § avsett för ändamålet bildat bolag.
85 §
Avgift för transport som fastighetsinnehavaren ordnar
Avgifterna för avfallstransporter som ordnas av fastighetsinnehavaren ska vara objektiva och skäliga. Avgiftsgrunderna ska anges tydligt i det anbud som ges till fastighetsinnehavaren.
Fastighetsinnehavaren ska sändas en faktura över avfallstransporten som upptar det belopp som ska betalas, förfallodagen, betalningsadressen, avgiftsgrunden tillräckligt noggrant specificerad, uppgift om dröjsmålspåföljder, anvisningar för framställande av anmärkning och fakturerarens kontaktinformation så att fastighetsinnehavaren kan ta kontakt.
Om kommunen med stöd av 80 § 2 mom. tar ut avfallsavgift av avfallstransportören för behandling av avfall, ska behandlingens respektive transportens andel specificeras i transportörens anbud till fastighetsinnehavaren och i fakturan.
86 §
Fel och prisavdrag
Avfallsinnehavaren har rätt till prisavdrag, om sopkärlet inte töms eller avfallshanteringen annars inte ordnas på ett sätt som är förenligt med de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna eller avtalet eller om avfallshanteringstjänsten är behäftad med något motsvarande fel.
Avfallsinnehavaren ska inom rimlig tid framställa anmärkning mot felet hos den som sköter faktureringen av tjänsten och kräva prisavdrag. Prisavdraget ska motsvara felets omfattning och varaktighet. Ett prisavdrag som medges med anledning av ett fel kan räknas av vid den följande faktureringen.
Bestämmelserna i denna paragraf får inte åsidosättas genom avtal till nackdel för fastighetsinnehavaren, om det är fråga om avfall från boende.
10 kap.
Planering och styrning
87 §
Riksomfattande avfallsplan
För att syftet med denna lag ska fyllas och verkställandet av bestämmelserna i denna lag främjas ska miljöministeriet bereda en riksomfattande avfallsplan som underställs statsrådet för godkännande. Planen ska innehålla en bedömning av nuläget för minskning av avfallets mängd och skadlighet och för avfallshanteringen, målen för dessa och de åtgärder som behövs för att nå målen. Till planen ska det fogas en bedömning av dess effekter.
Den del av den riksomfattande avfallsplanen som gäller minskning av avfallets mängd och skadlighet kan göras upp i form av en separat plan.
Miljöministeriet ska utvärdera den riksomfattande avfallsplanens och den separata planens utfall och effekter åtminstone vart sjätte år och vid behov bereda en reviderad plan som underställs statsrådet för godkännande.
88 §
Regional avfallsplan
För att de mål som ställs upp i den riksomfattande avfallsplanen ska nås och verkställandet av de åtgärder som anges i den främjas ska närings-, trafik- och miljöcentralen, ensam eller tillsammans med en eller flera andra närings-, trafik- och miljöcentraler, ta fram en regional avfallsplan för sitt verksamhetsområde. Planen kan också innehålla av de regionala förhållandena påkallade nödvändiga mål och åtgärder för att minska avfallets mängd och skadlighet och utveckla avfallshanteringen.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska utvärdera den regionala avfallsplanens utfall och effekter åtminstone vart sjätte år och vid behov ta fram en reviderad plan.
89 § (29.4.2016/328)
Förfarandet vid beredning av avfallsplaner
När den riksomfattande avfallsplanen eller en separat plan för minskning av avfallets mängd och skadlighet bereds ska utlåtande om utkastet till plan begäras av de myndigheter vars ansvarsområde eller uppgifter planen anknyter till på ett väsentligt sätt. Alla andra ska ges tillfälle att bekanta sig med utkastet till plan och framföra sina åsikter om det. Tillfälle ges genom att information om ärendet lämnas i det allmänna datanätet. Minst 30 dagar ska reserveras för framförandet av åsikter. Information om den godkända planen med tillhörande motivering samt om hur utlåtandena och åsikterna har blivit beaktade ska lämnas i det allmänna datanätet.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska bereda den regionala avfallsplanen i växelverkan med kommunerna och andra myndigheter i regionen och med sådana verksamhetsutövare och i 134 § 2 punkten avsedda föreningar och stiftelser i regionen vars verksamhetsfält den regionala avfallsplanen kan anknyta till på ett väsentligt sätt, och centralen ska tillsätta en samarbetsgrupp för ändamålet. När den regionala avfallsplanen bereds ska landskapsförbundet ges tillfälle att yttra sig om utkastet till plan. Bestämmelser om deltagande i beredningen av en regional avfallsplan finns dessutom i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (FFS 200/2005).
När den riksomfattande avfallsplanen eller en separat plan för minskning av avfallets mängd och skadlighet revideras ska bestämmelserna i 1 mom. om begäran om utlåtande och framförande av åsikter iakttas. När en regional avfallsplan revideras ska bestämmelserna i 2 mom. om beredningen av planen och deltagandet i beredningen iakttas.
Kommunen ska lämna närings-, trafik- och miljöcentralen och denna i sin tur miljöministeriet de uppgifter om avfall som uppkommer i kommunen, om ordnandet av och tillsynen över avfallshanteringen och om utvecklingsmål beträffande dessa som behövs för att utarbeta den riksomfattande och den regionala avfallsplanen.
90 §
Förordningar av statsrådet om avfallsplaner
Närmare bestämmelser om beredningen och utarbetandet av den riksomfattande avfallsplanen och de regionala avfallsplanerna och om deras innehåll samt om utvärderingen av planernas utfall och effekter och om översyn av planerna får utfärdas genom förordning av statsrådet.
91 §
Kommunala avfallshanteringsföreskrifter
Kommunen får utfärda för verkställigheten av denna lag behövliga allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och gäller kommunen eller någon del av den. Föreskrifter får utfärdas
1) om minskning av mängden kommunalt avfall från verksamhet som avses i 32 § och sortering, förvaring, insamling, transport, återvinning och bortskaffande av sådant avfall samt tekniska krav som gäller dessa funktioner,
2) för iakttagande av kraven i 13 § 1 och 2 mom. i fråga om de praktiska arrangemangen på fastigheter eller mottagningsplatser för avfall i samband med insamling, mottagning och transport av andra slag av avfall än det som avses i 1 punkten samt tekniska krav som gäller dessa funktioner,
3) om åtgärder för att förhindra nedskräpning,
4) om skyldigheten att lämna uppgifter till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten eller den kommunala miljövårdsmyndigheten om avfall som avses i 1 punkten eller om avfallstransporter som avses i 39 §.
De föreskrifter som utfärdas med stöd av 1 mom. 1 punkten kan gälla också kompostering eller någon annan motsvarande småskalig behandling på uppkomstplatsen av annat kommunalt avfall än kommunalt avfall från sådan verksamhet som avses i 32 §, dock inte miljötillståndspliktig avfallsbehandling.
Den myndighet som anges i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna kan i enskilda fall bevilja undantag från iakttagandet av en avfallshanteringsföreskrift på de grunder som nämns i föreskriften.
92 §
Förfarande vid utfärdandet av kommunala avfallshanteringsföreskrifter
Innan kommunala avfallshanteringsföreskrifter utfärdas ska kommunen ge den berörda närings-, trafik- och miljöcentralen och vid behov andra myndigheter tillfälle att ge utlåtande. Bestämmelser om givande av möjligheter till inflytande vid behandlingen av ärendet finns i 41 § i förvaltningslagen.
Kommunen ska informera allmänt om avfallshanteringsföreskrifterna så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Föreskrifterna ska vara tillgängliga i ett datanät. De ska dessutom sändas för kännedom till närings-, trafik- och miljöcentralen och till regionförvaltningsverket.
93 §
Avfallsrådgivning
I syfte att minska mängden och skadligheten i fråga om kommunalt avfall från verksamhet som avses i 32 § och genomföra avfallshanteringen på behörigt sätt ska kommunen ordna rådgivning, information och upplysning.
När en närings-, trafik- och miljöcentral sköter en uppgift enligt 3 § 2 mom. i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (FFS 897/2009) ska den särskilt främja fullgörandet av den skyldighet att känna till avfallet som i 12 § 1 mom. åläggs dem som bedriver produktion samt produkttillverkare och importörer.
11 kap.
Godkännande för anteckning i avfallshanterings- och producentregistret samt
anteckning i registret
94 §
Ansökan om godkännande av verksamhet för
anteckning i avfallshanteringsregistret
Den som har för avsikt att bedriva yrkesmässig avfallstransport eller verksamhet som avfallsmäklare ska göra en ansökan om godkännande av verksamheten för anteckning i det avfallshanteringsregister som avses i 142 § 1 mom. 2 punkten.
Ansökan ska göras hos den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde största delen av verksamheten bedrivs. Om ingen behörig myndighet kan anvisas på den grunden, görs ansökan hos den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde verksamhetsutövarens hemort finns.
Ansökan ska uppta de uppgifter om verksamhetsutövaren, verksamheten och verksamhetsområdet som behövs för behandling av ansökan. Dessutom ska ansökan innefatta en redogörelse för verksamhetsutövarens yrkesskicklighet. Närmare bestämmelser om innehållet i och behandlingen av ansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.
95 §
Förutsättningar för godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret
En verksamhet godkänns för anteckning i avfallshanteringsregistret, om
1) verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och den bedrivs med yrkesskicklighet,
2) verksamheten bedrivs utan att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada,
3) den utrustning och materiel som används i verksamheten är tekniskt ändamålsenlig,
4) sökanden till förmån för närings-, trafik- och miljöcentralen ställer en tillräcklig säkerhet för att garantera behörig hantering av det avfall som ska transporteras eller förmedlas, om inte myndigheten beslutar att det med beaktande av verksamhetens omfattning och art är onödigt att säkerhet ställs.
Som säkerhet godkänns borgen, försäkring och en pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
96 §
Beslut om godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut med anledning av en ansökan om godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret. Verksamheten får inte inledas förrän centralen har godkänt verksamheten för anteckning i registret. Ett beslut om godkännandet gäller tills vidare eller för viss tid.
I beslutet kan det meddelas villkor för hur förutsättningarna för godkännande enligt 95 § ska uppfyllas, om bokföringen över avfall, om skyldigheten att lämna myndigheterna upplysningar som behövs för tillsynen och i fråga om andra åtgärder som är nödvändiga för övervakning av verksamheten. Genom villkoren kan verksamheten vid behov begränsas så att den endast gäller avfall av en viss typ eller beskaffenhet. Närmare bestämmelser om beslutets innehåll får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska i avfallshanteringsregistret anteckna de väsentliga uppgifter som ingår i ansökan och beslutet. Om verksamheten bedrivs inom två eller flera närings-, trafik- och miljöcentralers verksamhetsområden, ska den myndighet som fattat beslutet sända en kopia av beslutet till de andra närings-, trafik- och miljöcentralerna.
97 §
Ändring av beslut om godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret
Om en verksamhet som godkänts för anteckning i avfallshanteringsregistret förändras väsentligt eller upphör, ska närings-, trafik- och miljöcentralen utan dröjsmål underrättas om saken och vid behov ska en ny ansökan göras. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska anteckna de förändrade uppgifterna i avfallshanteringsregistret och vid behov ändra beslutet om godkännande på motsvarande sätt.
Ett beslut om godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret kan ändras på initiativ av den myndighet som fattat beslutet, om omständigheterna har förändrats väsentligt eller om grunderna för godkännandet senare konstateras ha varit väsentligt annorlunda än vad som har förutsatts när beslutet meddelades.
98 §
Utdrag ur avfallshanteringsregistret
Ett utdrag över de uppgifter som antecknats i avfallshanteringsregistret ska fogas till beslutet om godkännande för anteckning i registret, liksom också uppgift om den tid inom vilken utdraget ska kontrolleras. En transportör vars verksamhet har godkänts för anteckning i registret ska medföra utdraget under transport och på begäran visa upp det för tillsynsmyndigheterna och polisen. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i utdraget får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska till den som bedriver en verksamhet som godkänts för anteckning i avfallshanteringsregistret sända ett utdrag för kontroll under det kalenderår då det gått tre år sedan verksamheten godkändes för anteckning i registret eller, om ändringar i verksamheten har skett, den senaste ändringen godkändes för anteckning i registret. Verksamhetsutövaren ska inom en skälig tid som anges i begäran om kontroll av utdraget besvara begäran och meddela ändringar i uppgifterna.
99 §
Återkallande och upphörande av ett
godkännande
för anteckning i avfallshanteringsregistret
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan återkalla ett godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret, om
1) de i 95 § angivna förutsättningarna för godkännande inte längre kan uppfyllas genom att beslutet ändras i enlighet med 97 §,
2) verksamhetsutövaren har gett felaktiga uppgifter som inverkat väsentligt på förutsättningarna för godkännande, eller
3) bestämmelser eller beslutsvillkor trots en skriftlig anmärkning som en myndighet gett har överträtts upprepade gånger på ett sådant sätt att verksamheten orsakar betydande fara eller skada för hälsan eller miljön.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska besluta att ett godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret upphör att gälla, om verksamhetsutövaren inte besvarar den begäran om kontroll av utdraget som avses i 98 § 2 mom. Verksamhetsutövaren ska ges tillfälle att bli hörd innan godkännandet avförs ur avfallshanteringsregistret.
100 §
Anmälan om insamlingsverksamhet till avfallshanteringsregistret
Den som har för avsikt att bedriva yrkesmässig avfallsinsamling ska för anteckning i det avfallshanteringsregister som avses i 142 § 1 mom. 2 punkten göra anmälan till miljövårdsmyndigheten i den kommun där insamlingen ska bedrivas. Anmälan ska göras i god tid innan insamlingen påbörjas. Anmälan behöver inte göras, om insamlingen kräver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen eller godkänns som en del av annan miljötillståndspliktig verksamhet. (6.6.2014/410)
Anmälan ska innehålla för anteckning av verksamheten i avfallshanteringsregistret behövliga uppgifter om verksamhetsutövaren och verksamheten, såsom uppgifter om det avfall som avses bli insamlat, sopkärlen och var mottagningsplatserna ligger samt uppgifter om åtgärder i syfte att förebygga olägenheter för hälsan eller miljön. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet. (6.6.2014/410)
Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska underrätta anmälaren om anteckningen i avfallshanteringsregistret.
101 §
Ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret
Producenter som avses i 48 §, producentsammanslutningar som avses i 62 § och de ansvariga för retursystem för dryckesförpackningar som avses i 68 § ska lämna in en ansökan om godkännande för anteckning i det producentregister som avses i 142 § 1 mom. 3 punkten till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland. Ansökan ska göras i god tid så att avfallshanteringen av kasserade produkter kan tryggas.
Sökanden och den verksamhet som sökanden bedriver ska specificeras i ansökan. Ansökan ska innehålla de uppgifter om mottagningen och informationen om denna, återanvändningen, återvinningen och den övriga avfallshanteringen av kasserade produkter som behövs för behandling av ansökan och för bedömning av om verksamheten är ändamålsenlig. De som producerar elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll ska dessutom redogöra för den säkerhet som avses i 61 §. I de ansökningar som producentsammanslutningar och de som svarar för retursystem för dryckesförpackningar lämnar in ska behövliga uppgifter om avtal, stadgar och andra handlingar ges för att det ska kunna bedömas om verksamheten uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag och med stöd av den. (6.6.2014/410)
Närmare bestämmelser om innehållet i och behandlingen av ansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.
102 §
Förutsättningar för godkännande för anteckning i producentregistret
Producenter, producentsammanslutningar och ansvariga för retursystem för dryckesförpackningar godkänns för anteckning i producentregistret, om
1) verksamheten uppfyller kraven i denna lag och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) mottagningen av kasserade produkter eller av dryckesförpackningar ordnas i enlighet med kraven i denna lag och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
3) de skyldigheter angående återanvändning och återvinning som föreskrivs i denna lag och med stöd av den iakttas vid återanvändningen av produkter och avfallshanteringen av kasserade produkter, och målen för återanvändning och återvinning beaktas i verksamheten.
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. förutsätter godkännande för anteckning av producentsammanslutningar och ansvariga för ett retursystem för dryckesförpackningar i producentregistret att
1) producentsammanslutningen har bildats och fungerar i enlighet med 62 och 63 § och att retursystemet för dryckesförpackningar har inrättats och fungerar i enlighet med 68 och 69 §,
2) producentsammanslutningen eller den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar har gett in en godtagbar redogörelse och verksamhetsplan enligt 64 §.
En förutsättning för godkännande av dem som producerar elektriska och elektroniska produkter som används i hushåll är dessutom att säkerhet enligt 61 § ställs. (6.6.2014/410)
103 §
Beslut om godkännande för anteckning i producentregistret
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut med anledning av en ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret. Det ska bestämmas att beslut om godkännande av producentsammanslutningar och ansvariga för retursystem för dryckesförpackningar för anteckning i registret gäller tills vidare eller för viss tid, beroende på ärendets art. Ett beslut om godkännande av producenter gäller tills vidare.
I beslutet kan det tas in behövliga föreskrifter om hur förutsättningarna för godkännande enligt 102 § och andra i denna lag eller med stöd av den föreskrivna krav uppfylls samt hur tillsynen över verksamheten utövas. I föreskrifterna kan också nya producenter, producentsammanslutningar och ansvariga för retursystem för dryckesförpackningar, med beaktande av verksamhetens art och omfattning, meddelas successivt strängare skyldigheter och mål för verksamhetens inledningsskede i fråga om mottagning, återanvändning och återvinning av kasserade produkter samt i fråga om retursystemets funktion, tills de skyldigheter och mål som bestämts genom förordning av statsrådet gäller dem fullt ut. Sådana föreskrifter kan meddelas endast om producenten, producentsammanslutningen eller de som svarar för retursystem för dryckesförpackningar genom en avsiktsförklaring som ingåtts med behöriga parter eller motsvarande handlingar i fråga om mottagning, transport och behandling av kasserade produkter tillförlitligt kan visa att verksamheten ordnas så att den uppfyller kraven i statsrådets förordning inom en tid som anges i beslutet. (6.6.2014/410)
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska i producentregistret anteckna de väsentliga uppgifter som ingår i ansökan och beslutet.
Närmare bestämmelser om beslutets innehåll får utfärdas genom förordning av statsrådet.
104 §
Utdrag ur producentregistret
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska ge den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar och som godkänts för anteckning i producentregistret ett utdrag ur registret. Den ansvarige för retursystemet ska sända utdraget till dem som anslutit sig till systemet.
105 § (6.6.2014/410)
Anmälan av producenter eller medlemmar till producentregistret
Producentsammanslutningar eller de som svarar för ett retursystem för dryckesförpackningar som godkänts för anteckning i producentregistret ska till producentregistret anmäla de producenter eller medlemmar, vilkas skyldigheter enligt denna lag producentsammanslutningen eller den som svarar för retursystemet sörjer för. Om uppgifterna förändras ska också detta anmälas till registret. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska anteckna uppgifterna i producentregistret och underrätta anmälaren om anteckningarna. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet.
106 §
Ändring av beslut om godkännande för anteckning i producentregistret
Om en för producentregistret godkänd producents eller producentsammanslutnings eller en för producentregistret godkänd ansvarig för ett retursystem för dryckesförpackningars verksamhet förändras väsentligt eller om det sker förändringar i producentsammanslutningens eller retursystemet för dryckesförpackningars medlemskår, ska Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland utan dröjsmål underrättas om saken och vid behov ska en ny ansökan göras. Centralen ska anteckna ändringarna i uppgifterna i producentregistret och vid behov ändra beslutet om godkännande för anteckning i producentregistret.
Ett beslut kan ändras också på initiativ av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland, om omständigheterna har förändrats väsentligt eller om grunderna för beslutet senare konstateras ha varit väsentligt annorlunda än vad som har förutsatts när beslutet meddelades.
Närmare bestämmelser om tidpunkten för den anmälan som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.
107 §
Återkallande och upphörande av ett
godkännande
för anteckning i producentregistret
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland kan återkalla ett godkännande för anteckning i producentregistret, om en producent, en producentsammanslutning eller den ansvarige för ett retursystem för dryckesförpackningar trots skriftlig anmärkning från närings-, trafik- och miljöcentralen upprepat försummar en på producentansvaret grundad skyldighet enligt denna lag och bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den att ordna mottagning, återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av en kasserad produkt eller när någon annan förutsättning för godkännande som anges i 102 § inte blir uppfylld trots myndighetens skriftliga anmärkning.
Om en producent upphör med sin verksamhet som omfattas av producentansvaret eller om en producentsammanslutning eller ett retursystem för dryckesförpackningar upplöses eller dess verksamhet avslutas, upphör godkännandet att gälla utan särskilt beslut och producenten, producentsammanslutningen eller den ansvarige för retursystemet avförs ur producentregistret.
12 kap.
Internationella avfallstransporter
108 §
Internationell avfallstransport och transport av fartyg för nedmontering
(FFS 626/2017) I fråga om internationella avfallstransporter och godkännande av sådana ska det som föreskrivs i avfallstransportförordningen samt i denna lag och med stöd av den iakttas.
Bestämmelser om transport av fartyg för nedmontering finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG, nedan fartygsåtervinningsförordningen.
108a §
Myndigheternas uppgifter vid genomförande av fartygsåtervinningsförordningen
(FFS 626/2017) Det regionförvaltningsverk som beviljar auktorisering enligt artikel 14 i fartygsåtervinningsförordningen är den behöriga myndighet som avses i artikel 3.1.11 i den förordningen.
Regionförvaltningsverket fattar ett skriftligt beslut i ett ärende som gäller fartygets återvinningsplan enligt artikel 7.3 första stycket i fartygsåtervinningsförordningen.
Finlands miljöcentral och Trafiksäkerhetsverket samarbetar för att förebygga sådant kringgående och sådan överträdelse av fartygsåtervinningsförordningen som avses i artikel 22 i den förordningen.
Finlands miljöcentral följer genomförandet av fartygsåtervinningsförordningen i Finland och fungerar vid behov som expertmyndighet när det är meningen att ett fartyg ska transporteras för nedmontering till en i artikel 15 i fartygsåtervinningsförordningen avsedd fartygsåtervinningsanläggning i ett tredjeland.
109 §
Transport av avfall till ett annat land för behandling
Från Finland till ett annat land får, utöver det som bestäms i 108 §, avfall transporteras för bortskaffande och blandat kommunalt avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna transporteras för återvinning bara, om
1) det i Finland inte finns tekniska eller ekonomiska förutsättningar eller behövliga anläggningar för behandling av avfallet på ett godtagbart sätt,
2) behandlingen av avfallet där är avsevärt bättre med tanke på miljöskyddet än i Finland,
3) avfallet där behandlas på ett sätt som med tanke på miljöskyddet skulle vara godtagbart i Finland och som vad de totala kostnaderna beträffar är avsevärt fördelaktigare än behandling i Finland,
4) transporten utförs för att pröva en ny behandlingsmetod eller för annan försöksverksamhet, eller
5) transporten av annat avfall än farligt avfall grundar sig på regionalt avfallshanteringssamarbete mellan kommuner i Finland och Sverige eller kommuner i Finland och Norge.
110 §
Transport av avfall till Finland för behandling
Till Finland får, utöver det som bestäms i 108 §, avfall transporteras för behandling bara om bortskaffandet av avfall som uppkommer i Finland eller återvinningen av blandat kommunalt avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna inte förhindras eller fördröjs till följd av detta.
För att transport av avfall till Finland för bortskaffande ska godkännas förutsätts dessutom att
1) farligt avfall förbränns i en anläggning som är specialiserad på detta,
2) avfallet undergår biologisk eller fysikalisk-kemisk behandling, eller
3) deponeringen av avfallet på eller under markytan eller på särskilt planerade avstjälpningsplatser eller förbränningen av annat avfall än farligt avfall baserar sig på regionalt avfallshanteringssamarbete mellan kommuner i Finland och Sverige eller kommuner i Finland och Norge.
111 §
Förbud mot internationell avfallstransport
efter
olaglig transport eller avgiftsförsummelse
Finlands miljöcentral får förbjuda en internationell avfallstransport, om
1) det genom dom eller beslut slagits fast att en mottagare som avses i artikel 2.14 i avfallstransportförordningen eller en anmälare som avses i artikel 2.15 i den förordningen har gjort sig skyldig till olaglig transport enligt artikel 2.35 i den förordningen, eller
2) anmälaren har underlåtit att betala avgiften för behandling av en anmälan som anknyter till en tidigare avfallstransport och påförts av Finlands miljöcentral.
112 §
Tillämpning i vissa situationer av
exportförbud
enligt avfallstransportförordningen
Finlands miljöcentral får besluta
1) att exportförbudet enligt artikel 36.1 i avfallstransportförordningen i undantagsfall inte gäller en viss typ av avfall som i bilaga V till den förordningen klassificeras som farligt avfall, om anmälaren tillförlitligt visar att avfallet i fråga inte har en enda av de farliga egenskaper som anges i 6 § 1 mom. 1 punkten,
2) att avfall i undantagsfall kan klassificeras som farligt avfall och exportförbudet enligt artikel 36.1 i avfallstransportförordningen därför tillämpas, även om avfallet inte nämns i bilaga V till den förordningen eller nämns i del 1 förteckning B i den bilagan, om avfallet i fråga har någon av de farliga egenskaper som anges i 6 § 1 mom. 1 punkten.
Innan Finlands miljöcentral fattar ett beslut som avses i 1 mom. ska den informera den behöriga myndigheten i mottagarlandet. En kopia av beslutet ska sändas för kännedom till andra berörda tillstånds- och tillsynsmyndigheter. Finlands miljöcentral ska också före utgången av varje kalenderår underrätta miljöministeriet och Europeiska kommissionen om sådana beslut.
113 §
Internationell transport av avfall enligt artikel 18 i avfallstransportförordningen
Finlands miljöcentral har rätt att av den som ansvarar för en internationell avfallstransport eller av avfallstransportören på begäran få den information som avses i bilaga VII till avfallstransportförordningen om sådant avfall som avses i artikel 18 i förordningen, om det är nödvändigt för tillsynen över efterlevnaden och för verkställigheten av den förordningen.
114 §
Förhandsgodkännande av avfallsåtervinningsanläggning
Finlands miljöcentral får på ansökan bevilja verksamhetsutövaren vid en avfallsåtervinningsanläggning i Finland förhandsgodkännande enligt artikel 14 i avfallstransportförordningen för mottagning av avfall från en annan stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Förhandsgodkännandet kan inte beviljas någon som bedriver behandling i avvaktan på återvinning i enlighet med artikel 2.7 i avfallstransportförordningen eller försöksverksamhet.
Förhandsgodkännande kan beviljas, om
1) verksamhetsutövaren har ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen för återvinningsverksamheten,
2) verksamhetsutövaren har tillräcklig sakkunskap om internationella avfallstransporter,
3) verksamhetsutövaren har ett miljöledningssystem som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG eller något motsvarande miljöledningssystem, och
4) verksamhetsutövaren vid tidigare internationella avfallstransporter har fullgjort sina skyldigheter enligt denna lag, avfallstransportförordningen och miljöskyddslagen.
Finlands miljöcentral ska fatta beslut med anledning av en ansökan om förhandsgodkännande. Beslutet ska specificera avfallsslagen och ange återvinningsmetoden och den anläggning som godkännandet avser. Förhandsgodkännandet är tidsbegränsat och beviljas för högst tio år.
Ansökan om förhandsgodkännande ska innehålla för behandlingen av ansökan behövliga uppgifter om verksamhetsutövaren, anläggningen och verksamheten där och om de planerade internationella avfallstransporterna. Närmare bestämmelser om innehållet i ansökan och beslutet om förhandsgodkännande får utfärdas genom förordning av statsrådet.
115 §
Ändring och återkallande av beslut om
godkännande av
en internationell avfallstransport och beslut om förhands-
godkännande av en återvinningsanläggning
Finlands miljöcentral får på eget initiativ ändra sitt beslut om godkännande av en internationell avfallstransport och beslut om förhandsgodkännande av en återvinningsanläggning, om omständigheterna har förändrats väsentligt eller om grunderna för beslutet senare konstateras ha varit väsentligt annorlunda än vad som har förutsatts när beslutet meddelades.
Ett beslut om godkännande av en internationell avfallstransport kan återkallas, när någon av de förutsättningar för transport som anges i avfallstransportförordningen eller i denna lag inte längre uppfylls. Ett beslut om förhandsgodkännande kan återkallas, när någon av de i 114 § angivna förutsättningarna för godkännande inte längre uppfylls.
116 §
Säkerhet för internationell avfallstransport
Som säkerhet i enlighet med artikel 6 i avfallstransportförordningen godkänns borgen, försäkring och en pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
117 §
Tullens uppgifter
Tullen ska vid behov stoppa en internationell avfallstransport som inte uppfyller kraven i avfallstransportförordningen eller i denna lag och anmäla om saken till Finlands miljöcentral för beslut om fortsatta åtgärder.
Tullstyrelsen får utse de tullkontor i Finland via vilka avfall till eller från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska transporteras.
117a § (6.6.2014/410)
Särskilda bestämmelser om begagnade
elektriska
och elektroniska produkter
Om man har för avsikt att transportera en begagnad elektrisk eller elektronisk produkt till ett annat land som en produkt och inte som avfall, ska produktinnehavaren påvisa att klassificeringen är korrekt genom att visa upp en räkning eller ett avtal i fråga om försäljning av produkten eller överföring av äganderätten, ett testcertifikat, en fraktsedel eller motsvarande intyg, en utredning eller ett dokument som gäller produktens skick eller kvalitet, samt genom att lägga fram bevis på att produkten skyddats mot skador på ett ändamålsenligt sätt under transporten. Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om bevis, testmetoder, testresultat, utredningar och andra uppgifter som behövs för att en begagnad elektrisk och elektronisk produkt ska klassificeras som produkt samt om tillräckliga åtgärder för att skydda produkten mot skador. De uppgifter och åtgärder som krävs kan variera enligt produkttyp, användargrupp eller ändamål.
Om bevis som avses i 1 mom. på att en begagnad elektrisk eller elektronisk produkt ska klassificeras som en produkt inte kan läggas fram, ska produkten betraktas som avfall och en transport av den till ett annat land som olaglig transport enligt avfallstransportförordningen.
Bestämmelser om framläggande av behövliga bevis för att begagnade elektriska och elektroniska produkter inte är avfall finns dessutom i artikel 50.4a–50.4d i avfallstransportförordningen. (17.12.2015/1518)
13 kap.
Tillsyn och förvaltningstvång
118 §
Bokföringsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter
Verksamhetsutövaren ska föra bok över avfallet när det gäller
1) verksamhet där det uppkommer minst 100 ton avfall per år,
2) verksamhet där det uppkommer farligt avfall,
3) sådan yrkesmässig behandling av avfall eller sådan behandling av avfall i en anläggning som avses i tabell 1 och 2 punkt 13 i bilaga 1 till miljöskyddslagen, dock inte behandling som avses i 32 § 1 mom. 1–3 punkten i den lagen, (27.6.2014/528)
4) annan miljötillståndspliktig verksamhet än den som avses i 1–3 punkten,
5) transport av avfall och verksamhet som mäklare enligt 94 § och avfallsinsamling enligt 100 §.
Tidigare avfallsinnehavare och sådana producenter som avses i 48 § ska på begäran ges bokföringsuppgifter om hanteringen av avfall som de har överlämnat.
119 §
Uppgifter som ska ingå i bokföringen och deras bevarande
Den bokföring som avses i 118 § ska i överensstämmelse med verksamhetens karaktär inbegripa uppgifter om typ, beskaffenhet, mängd, ursprung och leveransplats i fråga om det avfall som uppkommit, insamlats, transporterats, förmedlats eller behandlats och om avfallstransporten och avfallsbehandlingen. Bokföringen ska också inbegripa uppgifter om mängden av avfall som uppkommit i verksamhet enligt 118 § 1 mom. 1 punkten i förhållande till verksamhetens omfattning uttryckt som omsättning, antalet arbetstagare eller på något motsvarande sätt (specifik avfallsmängd). Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i bokföringen, angivna enligt verksamhet eller avfallsslag, och om beräkning av den specifika avfallsmängden.
Bokföringsuppgifterna ska bevaras i skriftlig eller elektronisk form i sex år. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas om en tidsfrist som är kortare än denna, om en sexårig bevaringstid är uppenbart onödig med avseende på övervakning av verksamheten.
120 §
Verksamhetsutövarens uppföljnings- och kontrollskyldighet
Den som bedriver en verksamhet som avses i 118 § 1 mom. ska regelbundet och planmässigt följa och kontrollera den avfallshantering som han ordnar för att säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som anges i denna lag och som föreskrivits och bestämts med stöd av den och att tillsynsmyndigheten kan ges de uppgifter som behövs för övervakning av verksamheten. Verksamhetsutövaren ska också se till att de som ansvarar för avfallshanteringen instrueras i uppföljningen och kontrollen av verksamheten och får tillräcklig information om den. Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att avhjälpa brister i verksamheten som upptäckts vid uppföljningen och kontrollen.
Den som bedriver miljötillståndspliktig avfallsbehandlingsverksamhet ska för tillståndsmyndigheten lägga fram en plan för hur uppföljningen och kontrollen av avfallsbehandlingen ska organiseras. Planen ska innehålla de uppgifter som behövs för att ordna uppföljning och kontroll av avfallshanteringen. Om mängden av eller beskaffenheten hos det avfall som är avsett att behandlas eller behandlingsarrangemangen förändras, ska verksamhetsutövaren utvärdera och vid behov revidera planen och underrätta tillsynsmyndigheten om detta.
Närmare bestämmelser om ordnandet av uppföljning och kontroll av avfallshanteringen och om innehållet i den plan för uppföljning och kontroll av avfallsbehandlingen som avses i 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.
121 § (6.6.2014/410)
Transportdokument
Avfallsinnehavaren ska upprätta ett transportdokument för farligt avfall, slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, slam från sand- och fettavskiljningsbrunnar, förorenad mark och annat bygg- och rivningsavfall än icke-förorenad mark som transporteras och överlämnas till en mottagare som avses i 29 §. Transportdokumentet ska innehålla för övervakningen och uppföljningen behövliga uppgifter om avfallets typ, beskaffenhet, mängd och ursprung samt leveransplatsen, leveransdatumet och transportören.
Avfallsinnehavaren ska se till att transportdokumentet finns med under avfallstransporten och ges till avfallsmottagaren efter slutförd transport. Mottagaren ska bekräfta mottagandet av avfallet med sin underskrift i dokumentet eller på något annat tillförlitligt sätt. Transportdokumentet kan lagras i elektronisk form, om det kan läsas under transporten. Avfallsinnehavaren och mottagaren ska bevara transportdokumentet eller en kopia av det i tre år.
Om avfall som avses i 1 mom. avhämtas från hushåll, ska avfallstransportören upprätta transportdokumentet i avfallsinnehavarens ställe och se till att dokumentet ges till mottagaren och att det bevaras. Bestämmelser om det transportdokument som ska användas vid internationella avfallstransporter finns i avfallstransportförordningen.
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter som ska antecknas i transportdokumentet samt om dess användning och om bekräftande av uppgifterna i det och förfaranden i anslutning därtill.
122 §
Rätt att få uppgifter
Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral eller en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som förordnats av någon av dem har rätt att på begäran för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt för tillsynen över efterlevnaden av förordningen om exportförbud för kvicksilver, och för verkställigheten av lagen få
1) behövliga uppgifter av avfallsinnehavaren eller någon annan aktör inom avfallshanteringen eller av den som är skyldig att städa upp ett nedskräpat område,
2) behövliga uppgifter om tillverkningen av en produkt och om de ämnen som används vid tillverkningen samt om de produkter som tillverkas, importeras eller annars släpps ut på marknaden, om det avfall som de ger upphov till och om avfallshanteringen, av den som tillverkar eller importerar en produkt eller av någon annan som släpper ut en produkt på marknaden,
3) behövliga uppgifter och handlingar av en annan myndighet, tjänsteman eller tjänsteinnehavare som avses i denna paragraf, trots den i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivna tystnadsplikten.
(28.10.2011/1104)
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland eller en tjänsteman som den utsett har dessutom rätt att av producentsammanslutningar, producenter, distributörer och andra som bedriver avfallshantering av kasserade produkter som avses i 48 § på begäran för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och för verkställigheten av lagen få behövliga uppgifter om mängden av produkter som släppts ut på marknaden och som kasserats och om insamlingen eller utförseln av dem eller om återanvändning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och annan avfallshantering som gäller dem samt om andra liknande omständigheter.
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten eller en tjänsteinnehavare som den utsett har rätt att av avfallsinnehavaren eller någon annan aktör inom avfallshanteringen på begäran få de upplysningar som behövs för skötseln av en uppgift som anknyter till kommunens skyldighet enligt 5 kap. att ordna avfallshantering.
123 §
Inspektionsrätt
Tillsynsmyndigheten eller en av myndigheten utsedd tjänsteman eller tjänsteinnehavare har rätt att, utom i lokaler som används för permanent boende, för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och för verkställigheten av dem
1) röra sig på annans område och få tillträde till platser där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs,
2) utföra inspektioner och undersökningar,
3) utföra mätningar och ta prov,
4) kontrollera verksamhetens miljö- och hälsopåverkan.
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten eller en av myndigheten utsedd tjänsteinnehavare har rätt att, utom i lokaler som används för permanent boende, utföra de inspektioner som behövs för skötseln av en uppgift med anknytning till kommunens skyldighet enligt 5 kap. att ordna avfallshantering och att få de upplysningar som behövs för inspektionen.
Den som innehar den plats som inspekteras eller den som tillverkar, på marknaden släpper ut eller innehar den produkt som inspekteras ska på begäran ge den myndighet, tjänsteman eller tjänsteinnehavare som utför inspektionen tillgång i skriftlig eller elektronisk form till de handlingar som kan ha betydelse vid tillsynen över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. Den tjänsteman eller tjänsteinnehavare som utför inspektionen har rätt att få kopior av de handlingar som granskas och utskrifter av registreringar i datasystemen.
Tillsynsmyndigheten kan besluta att innehavaren av den plats eller produkt som inspekteras ska betala skäliga kostnader för mätningar eller undersökningar, om detta är befogat med tanke på tillsynen över lagens verkställighet. När avgiftens storlek bestäms iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten. Resultaten av mätningen eller undersökningen ska delges innehavaren av den plats eller produkt som inspekteras.
124 § (17.12.2015/1518)
Inspektioner
Den behöriga tillsynsmyndigheten ska med regelbundna intervaller och på lämpligt sätt inspektera anläggningar och företag som bedriver verksamhet
1) där avfall behandlas i en anläggning eller yrkesmässigt,
2) där det uppkommer farligt avfall,
3) där avfall transporteras eller insamlas yrkesmässigt,
4) omfattande verksamhet som avfallsmäklare,
5) omfattande internationella avfallstransporter.
Tillsynsmyndigheten ska för inspektioner och annan tillsyn som avser sådana verksamheter enligt 1 mom. som omfattar eller med fog kan antas omfatta internationella avfallstransporter utarbeta en plan baserad på en bedömning av de risker och miljökonsekvenser som avfallet och hanteringen av det medför. I planen ska det anges målen och prioriteringarna för inspektionerna, det geografiska område som planen omfattar, planerade inspektioner och inspektionsfrekvens, de myndigheter som deltar i inspektionerna och formerna för samverkan mellan dem samt övriga omständigheter som behövs för ett ändamålsenligt utförande av inspektionerna. Planen ska ses över minst vart tredje år och vid behov uppdateras. Bestämmelser om innehållet i planerna för inspektioner och annan tillsyn och om verkställandet av inspektionerna finns dessutom i artikel 50 i avfallstransportförordningen.
Bestämmelser om inspektioner och annan tillsyn av verksamheter enligt 1 mom. 1 och 2 punkten som är miljötillståndspliktiga eller registreringspliktiga finns dessutom i miljöskyddslagen.
Närmare bestämmelser om innehållet i inspektionsplanerna och utarbetandet av dem, om riskbedömning samt om ordnandet av inspektioner och övrig tillsynsverksamhet får utfärdas genom förordning av statsrådet.
124 §
Inspektioner
Tillsynsmyndigheten ska med regelbundna intervaller och på lämpligt sätt inspektera anläggningar och verksamheter där farligt avfall uppkommer. Också verksamhetsutövares verksamhet som gäller yrkesmässig transport eller insamling av avfall eller avfallsmäklares verksamhet ska inspekteras. I fråga om inspektion av miljötillståndspliktiga verksamheter föreskrivs i miljöskyddslagen och med stöd av den. (6.6.2014/410)
Närmare bestämmelser om ordnandet av inspektioner och annan tillsyn får utfärdas genom förordning av statsrådet.
125 §
Meddelande av beslut i enskilda fall
Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan med stöd av en inspektion som den har utfört meddela beslut i ett enskilt fall som gäller verksamhet som inte är miljötillståndspliktig, om beslutet behövs för att förhindra nedskräpning eller ordna avfallshanteringen på lämpligt sätt. Beslutet ska vara skäligt med hänsyn till verksamhetens karaktär och nedskräpningens eller de andra olägenheternas betydelse.
126 §
Åtgärder vid förseelser eller försummelser
Tillsynsmyndigheten får
1) förbjuda den som bryter mot denna lag, mot en förordning eller föreskrift eller ett beslut eller åläggande som utfärdats med stöd av den eller mot avfallstransportförordningen att fortsätta eller upprepa det förfarande som strider mot bestämmelserna eller ålägga denne att fullgöra sina skyldigheter på något annat sätt,
2) ålägga den som har förfarit på ett sådant sätt som avses i 1 punkten att återställa miljön i ursprungligt skick eller att undanröja de olägenheter som har orsakats genom överträdelsen,
3) bestämma om temporära åtgärder beträffande avfallet eller produkten, såsom ändamålsenlig lagring eller förvaring av avfallet eller produkten, förbud mot lossning av en avfallslast, återbördande av avfallet till den ursprungliga platsen eller andra motsvarande åtgärder som behövs i en situation som avses i 1 punkten.
För kostnaderna för de temporära åtgärderna svarar den som har handlat i strid med bestämmelserna, föreskrifterna, beslutet eller åläggandet.
I brådskande fall kan åläggandet meddelas av en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten och vars ansvarsområde saken gäller. Ärendet ska emellertid utan dröjsmål hänskjutas till den kommunala miljövårdsmyndigheten.
127 §
Åtgärder vid förseelser eller försummelser
som gäller
produkter eller produktmärkningar
Om en produkt eller dess märkningar inte uppfyller de specificerade kraven i denna lag eller i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av den får miljöministeriet eller, i fråga om produkter som avses i 48 § 1 mom. 3, 4 eller 6 punkten, Säkerhets- och kemikalieverket (17.1.2014/25)
1) ålägga den som tillverkar eller importerar produkten eller någon annan som släpper ut produkten på marknaden att företa sådana ändringar i produkten eller dess märkningar att de krav som anges i denna lag eller föreskrivits med stöd av den uppfylls och att visa att ändringarna har företagits,
2) temporärt eller permanent förbjuda den som tillverkar eller importerar den produkt som inte motsvarar bestämmelserna, någon annan som släpper ut produkten på marknaden eller distributören att tillverka, importera, förmedla, sälja eller överlåta produkten eller förbjuda användning av den eller ålägga den som har överträtt bestämmelserna att vidta nödvändiga åtgärder i fråga om produkter som redan har släppts ut på marknaden,
3) ålägga den som har överträtt bestämmelserna att bortföra produkten för adekvat behandling som avfall.
Ett i 1 mom. 1 punkten avsett åläggande meddelas av tullverket i fråga om dryckesförpackningar som omfattas av ett i 68 § avsett retursystem för dryckesförpackningar. I ett sådant fall är det den ansvarige för retursystemet som meddelas åläggandet.
128 §
Åtgärder vid förseelser eller försummelser
i fråga om
avfallshantering som producenten ordnar
Om en producent eller producentsammanslutning som avses i 6 kap. eller en i 68 § avsedd ansvarig för ett retursystem för dryckesförpackningar inte har ordnat på producentansvaret grundad återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning eller annan avfallshantering i enlighet med denna lag eller de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, får Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland utöver det som bestäms i 126 §
1) ålägga producenten, producentsammanslutningen eller den ansvarige för retursystemet att anpassa verksamheten till denna lag och de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den och att visa att ändringarna har företagits,
2) förbjuda producenten att på marknaden släppa ut en produkt som avses i 48 §, tills producenten har godkänts för anteckning eller antecknats i det producentregister som avses i 142 §.
129 § (27.6.2014/528)
Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande
Tillsynsmyndigheten eller miljöministeriet ska, om det inte är uppenbart onödigt, förena ett förbud eller ett åläggande eller ett beslut i ett enskilt fall som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller om att verksamheten avbryts eller förbjuds.
Vid förundersökning, åtalsprövning eller rättegång eller i ett ärende som gäller försummelseavgift får för att ålägga en fysisk person straffrättsligt ansvar inte sådana upplysningar användas som en fysisk person har lämnat på grund av uppgiftsskyldighet som avses i denna lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av den och som har erhållits genom att personen förelagts att vid vite fullgöra den skyldigheten.
Om inte något annat följer av denna lag, ska i ett ärende som gäller vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande i övrigt tillämpas viteslagen (FFS 1113/1990).
130 §
Försäljning av lös egendom som är föremål för hot om tvångsutförande
Om det har bestämts att ett hot om tvångsutförande som gäller lös egendom ska verkställas och om egendomen har värde i pengar, har tillsynsmyndigheten rätt att bortföra sådan egendom för återvinning eller att sälja den för att täcka de kostnader som tvångsutförandet vållar eller att delegera försäljningen av egendomen till utsökningsmyndigheterna. Ett eventuellt överskott ska betalas tillbaka till den ursprungliga ägaren.
131 §
Försummelseavgift
Producenter och producentsammanslutningar som avses i 6 kap. är skyldiga att betala försummelseavgift, om de försummar skyldigheten enligt 101 § att göra en ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret.
Skyldig att betala försummelseavgift är också
1) en producent som försummar skyldigheten enligt 54 § att föra bok och ge in ett sammandrag av bokföringsuppgifterna,
2) en avfallstransportör eller avfallsmäklare som försummar skyldigheten enligt 94 § att göra en ansökan om godkännande av verksamheten för anteckning i avfallshanteringsregistret,
3) en avfallsinsamlare som försummar skyldigheten enligt 100 § att göra en anmälan till avfallshanteringsregistret,
4) en avfallstransportör som försummar skyldigheten enligt 98 § att medföra ett utdrag ur avfallshanteringsregistret,
5) den som försummar den i 121 § avsedda skyldigheten att upprätta ett transportdokument, skyldigheten att se till att transportdokumentet medföljer avfallstransporten eller skyldigheten att bekräfta att avfallet har tagits emot, (6.6.2014/410)
6 punkten har upphävts genom L 6.6.2014/410. (6.6.2014/410)
7 punkten har upphävts genom L 6.6.2014/410. (6.6.2014/410)
8) den som försummar skyldigheten att upprätta eller underteckna ett dokument som avses i artikel 18 i avfallstransportförordningen eller att medföra dokumentet under transporten,
9) en anmälare av en avfallstransport som underlåter att ställa säkerhet enligt artikel 6 i avfallstransportförordningen före en avfallstransport.
132 §
Försummelseavgiftens storlek
Försummelseavgiften för en i 131 § 1 mom. avsedd underlåtenhet att göra en ansökan är en procent av den betalningsskyldiges omsättning under den föregående räkenskapsperioden, dock minst 500 euro och högst 500 000 euro. Avgiften för en försummelse som avses i 131 § 2 mom. är minst 500 euro och högst 10 000 euro beroende på försummelsens art och omfattning samt den ekonomiska vinning som den gett upphov till.
Försummelseavgiften kan jämkas eller ingen avgift behöver påföras, om den betalningsskyldige visar att försummelsen har berott på ett misstag från den betalningsskyldiges sida eller på exceptionella förhållanden och den betalningsskyldige inte har fått någon betydande ekonomisk vinning genom försummelsen.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har trots sekretessbestämmelserna rätt att för bestämmande av försummelseavgiftens storlek av Skatteförvaltningen på begäran få de uppgifter om omsättning eller motsvarande intäkter som för beskattningen uppgetts av de samfund, sammanslutningar, rörelseidkare och yrkesutövare som centralen specificerat i sin begäran.
133 §
Påförande av försummelseavgift
Försummelseavgift påförs av tillsynsmyndigheten. Innan avgift påförs för en försummelse som avses i 131 § 1 mom. eller 2 mom. 1–3 punkten ska tillsynsmyndigheten skriftligen uppmana den försumlige att vid äventyr att avgift påförs avhjälpa försummelsen inom utsatt tid. I uppmaningen ska det ges en minst 30 dagar lång tidsfrist för avhjälpande av försummelsen. Avgiften kan påföras inom 60 dagar från utgången av den tidsfrist som angetts i uppmaningen, om den försumlige inte har avhjälpt försummelsen. Innan avgift påförs för en försummelse som avses i 131 § 2 mom. 4–9 punkten ska tillsynsmyndigheten först ge den försumlige en skriftlig anmärkning och samtidigt uppmana den försumlige att vid äventyr av avgift inte upprepa försummelsen. Avgift kan påföras, om en verksamhetsutövare upprepar försummelsen under de två följande åren efter det att anmärkningen getts eller den föregående avgiften påförts. Avgiften kan påföras inom 60 dagar från det att försummelsen konstaterats.
Försummelseavgift kan inte påföras den som har dömts till straff för samma förseelse eller om ett ärende som gäller samma förseelse är föremål för förundersökning eller åtalsprövning eller är anhängigt vid en domstol.
Försummelseavgift för en i 131 § 1 mom. avsedd underlåtenhet att göra en ansökan kan i fall där försummelsen fortgår påföras på nytt, när det har gått minst ett kalenderår från det att den föregående avgiften påfördes. När den nya avgiften påförs iakttas det som sägs i 1 mom.
Försummelseavgiften ska betalas till staten. På en försummelseavgift som har förfallit till betalning och som inte har betalats senast på förfallodagen tas det ut dröjsmålsränta enligt 4 § i räntelagen.
134 §
Rätt att inleda ärenden
Om ett ärende som avses i 75, 125 eller 126 § inte har inletts på tillsynsmyndighetens eget initiativ, kan ärendet skriftligen inledas av
1) den vars rätt eller fördel saken kan beröra,
2) en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd, naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars verksamhetsområde den aktuella miljö- eller hälsopåverkan framkommer,
3) den kommun där verksamheten är placerad eller en annan kommun där verksamhetens miljö- eller hälsopåverkan framkommer,
4) närings-, trafik- och miljöcentralen samt den kommunala miljövårdsmyndigheten i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom verksamhetens influensområde.
135 § (30.12.2013/1178)
Handräckning
Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011) och bestämmelser om gränsbevakningsväsendets skyldighet att ge handräckning i 77 § i gränsbevakningslagen (FFS 578/2005). Också Tullen är skyldig att ge handräckning för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.
136 §
Åtgärder i samband med brottmål
Tillsynsmyndigheten ska göra en anmälan till polisen eller, om det är fråga om tullbrott, i första hand till tullmyndigheterna för inledande av förundersökning, om det finns skäl att misstänka en gärning eller försummelse som avses i 147 § 1 mom. Anmälan behöver dock inte göras, om gärningen med hänsyn till omständigheterna ska anses vara ringa och allmänt intresse inte kan anses kräva att åtal väcks.
Närings-, trafik- och miljöcentralen är målsägande i brottmål, om allmänt intresse har kränkts. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland är målsägande i brottmål som gäller producentansvar, om allmänt intresse har kränkts.
14 kap.
Överklagande och verkställighet
137 § (7.8.2015/1062)
Överklagande
Ett beslut som en myndighet har fattat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996), om inte något annat föreskrivs nedan. Besvär över den avgift som tas ut för behandlingen av ärendet får anföras på samma sätt som besvär över huvudsaken.
Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller återkallande av ett godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret eller producentregistret, återkallande av beslut om godkännande av en internationell avfallstransport och beslut om förhandsgodkännande, beslut som avses i 126–128 § samt ärenden som gäller försummelseavgift får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Besvär över närings-, trafik- och miljöcentralens beslut anförs hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets huvuddelen av den berörda verksamheten bedrivs, utom när det gäller beslut som fattats med stöd av 96, 97 och 99 § eller sådana beslut med anledning av förseelser och försummelser av i nämnda paragrafer avsedda skyldigheter som avses i 126 eller 133 §. Besvär över beslut som Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har fattat med stöd av 103, 106, 107, 126, 128 eller 133 § anförs hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den person eller den sammanslutning som beslutet i huvudsak gäller har sin hemkommun respektive hemort. Besvär över ett beslut som regionförvaltningsverket har fattat med stöd av 7 § 2 mom. anförs hos Vasa förvaltningsdomstol.
Beslut som en kommun har fattat om godkännande av kommunala avfallshanteringsföreskrifter och om avfallstaxan samt beslut som kommunen har fattat med stöd av 37 § och 43 § 1 mom. får överklagas genom besvär på det sätt som anges i kommunallagen. Ålägganden som en kommunal tjänsteinnehavare har meddelat med stöd av 126 § 3 mom. i denna lag får inte överklagas separat.
138 §
Besvärsrätt
Besvärsrätt har
1) den vars rätt eller fördel saken kan beröra,
2) en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd, naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars verksamhetsområde den aktuella miljö- eller hälsopåverkan framkommer,
3) den kommun där verksamheten är placerad eller en annan kommun där verksamhetens miljö- eller hälsopåverkan framkommer,
4) närings-, trafik- och miljöcentralen samt den kommunala miljövårdsmyndigheten i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom verksamhetens influensområde.
Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten har dessutom rätt att i syfte att bevaka allmänintresset överklaga beslut som förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt deras beslut med.
139 §
Verkställighet av beslut oberoende av överklagande
I ett beslut som fattas med stöd av avfallstransportförordningen eller 75, 96, 97, 99 eller 125–128 § i denna lag får det fastställas att beslutet ska iakttas även om det överklagas, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som enbart gäller verkställighet och genom vilket verkställigheten av ett överklagat beslut förbjuds eller avbryts får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med huvudsaken.
140 §
Verkställighet och återbetalning av försummelseavgift
En försummelseavgift verkställs med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter innan beslutet vunnit laga kraft. Försummelseavgiften verkställs av Rättsregistercentralen.
Rättsregistercentralen återbetalar på ansökan en försummelseavgift som redan har betalats, om beslutet om påförande av avgiften upphävs med anledning av besvär eller om ett ärende som gäller samma förseelse blir anhängigt vid en domstol.
15 kap.
Särskilda bestämmelser
141 §
Ansvarig person för en
behandlingsanläggning eller
behandlingsplats för avfall
Verksamhetsutövaren vid en behandlingsanläggning eller behandlingsplats för avfall ska utse en person som är ansvarig för att verksamheten sköts och anläggningen eller platsen drivs och läggs ned på behörigt sätt och som ska följa och kontrollera verksamheten i anslutning till detta. Den ansvariga personen ska vara anställd hos verksamhetsutövaren och ha tillräcklig yrkesskicklighet för uppgifterna.
Verksamhetsutövaren ska se till att den ansvariga personen får tillräcklig utbildning.
142 §
Förande av registren för avfallshantering och producentregistret
Finlands miljöcentral och närings-, trafik- och miljöcentralerna för register som ingår i det i 27 § i miljöskyddslagen avsedda datasystemet för miljövårdsinformation enligt följande:
1) Finlands miljöcentral för ett register med uppgifter om anmälningar om internationella avfallstransporter och ansökningar om förhandsgodkännande och om de beslut som fattats med anledning av dem,
2) närings-, trafik- och miljöcentralerna för ett avfallshanteringsregister med uppgifter om ansökningar enligt 94 § och de beslut som fattats med anledning av dem och om anmälningar enligt 100 §,
3) Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för ett producentregister med uppgifter om ansökningar enligt 101 § och de beslut som fattats med anledning av dem och om anmälningar enligt 105 §.
Finlands miljöcentral, närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten ska för sin del se till att de väsentliga uppgifter som anmäls till dem för godkännande eller anteckning i ett register förs in i de register som avses i 1 mom.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska föra en allmänt tillgänglig uppdaterad förteckning över de producenter och producentsammanslutningar som godkänts för anteckning i producentregistret. I förteckningen antecknas producentens eller producentsammanslutningens namn och FO-nummer samt de produkter som producentens eller producentsammanslutningens ansvar gäller. Förteckningen ska vara tillgänglig i ett datanät.
MiljöskyddsL FFS 86/2000 har upphävts genom L 27.6.2014/527, se MiljöskyddsL FFS 527/2014 222 och 223 §.
143 §
Register över avfallstransporter
Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten ska föra ett register där de uppgifter som avses i 39 § 2 mom. antecknas. Personuppgifter som antecknats i registret ska bevaras i fem år från det att anteckningen gjordes.
Bestämmelser om hemlighållande och utlämnande av personuppgifter och övriga uppgifter som lagrats i registret finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och bestämmelser om övrig behandling av personuppgifter i personuppgiftslagen (FFS 523/1999).
144 §
Avgifter för behandling av ärenden
Bestämmelser om avgifterna för en statlig myndighets behandling av ärenden som avses i denna lag eller i avfallstransportförordningen och om avgiftens storlek finns i lagen om grunderna för avgifter till staten och i en förordning av miljöministeriet som utfärdas med stöd av den.
För en kommunal myndighets behandling av ett ärende som avses i denna lag kan det tas ut en avgift på vars grunder lagen om grunderna för avgifter till staten ska tillämpas. Närmare bestämmelser om grunderna för avgiften till kommunen finns i den taxa som kommunen antar.
Ingen avgift ska tas ut för behandling av ett ärende som har inletts på initiativ av en myndighet eller en part som orsakats olägenhet.
145 §
Indrivning av kostnader och avgifter
Kommunal avfallsavgift och avgift enligt 144 § 2 mom. samt kostnader enligt 123 § 4 mom. och artikel 29 i avfallstransportförordningen är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.
146 §
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, om en affärs- eller yrkeshemlighet eller om en enskilds personliga förhållanden får trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till tillsynsmyndigheten eller miljöministeriet för fullgörande av uppgifter enligt denna lag och till åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott. Uppgifter som annars är sekretessbelagda får dessutom lämnas ut till tullmyndigheterna för tillsyn över verkställigheten av avfallsskattelagen (FFS 1126/2010) och lagen om accis på vissa dryckesförpackningar.
147 §
Straffbestämmelser
(FFS 626/2017) Bestämmelser om straff för miljöförstöring finns i 48 kap. 1–4 § i strafflagen (FFS 39/1889).
Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) bryter mot förbudet enligt 13 § 1 mom. att överge avfall eller behandla det på ett okontrollerat sätt,
2) bryter mot förbudet enligt 17 § 1 mom. att blanda upp farligt avfall,
3) bryter mot förbudet enligt 18 § att förbränna avfall på Finlands vattenområde och i Finlands ekonomiska zon,
4) försummar sin skyldighet enligt 28 § att ordna avfallshantering,
5) överlämnar avfall till någon annan än en mottagare som avses i 29 §,
6) försummar sin skyldighet enligt 31 §,
7) försummar sin skyldighet enligt 35 § 3 mom. att föra avfallet till en mottagnings- eller behandlingsplats som kommunen har anvisat,
8) försummar sin skyldighet enligt 40 § att ordna en mottagningsplats,
9) försummar sin skyldighet enligt 41 § 1 mom. att överlämna avfall till fastighetsvis avfallstransport,
10) försummar sin skyldighet enligt 46 § att ordna avfallshantering,
11) försummar den i 49 § avsedda mottagningsskyldigheten för producenter,
12) försummar sin skyldighet enligt 50 § att ordna en mottagningsplats,
13) försummar den i 56 § avsedda mottagningsskyldigheten för distributörer,
14) bryter mot det i 72 § avsedda nedskräpningsförbudet,
15) försummar sin i 76 § avsedda insamlingsskyldighet,
16) bryter mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor eller åsidosätter ett åläggande eller ett beslut som meddelats med stöd av 91 §, 96 § 2 mom., 103 § 2 mom., 125 §, 126 § 1 mom., 127 eller 128 §,
17) bryter mot bestämmelserna i en förordning som utfärdats med stöd av 8 § 3 mom., 10 eller 14 §, 15 § 2 mom., 16 § 3 mom. eller 49 § 1 mom.,
18) i strid med denna lag, en bestämmelse som utfärdats med stöd av den, ett beslut i ett enskilt fall eller avfallstransportförordningen importerar eller exporterar avfall eller transiterar avfall genom finskt territorium, bortsett från försummelser som avses i 131 § 2 mom. 8 och 9 punkten,
19) bryter mot det i artikel 1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver föreskrivna exportförbudet för kvicksilver som är att betrakta som avfall eller mot skyldigheten att förvara eller bortskaffa avfall enligt artikel 2 eller 3.1 i den förordningen, eller som försummar skyldigheten enligt artikel 5 i den förordningen att lämna uppgifter om avfall, eller
20) bryter mot den i artikel 7 i fartygsåtervinningsförordningen föreskrivna skyldigheten att utarbeta en återvinningsplan för fartyget,
ska, om strängare straff för gärningen inte föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot avfallslagen dömas till böter.
Bestämmelser om ordningsbot som enda straff för ringa brott mot nedskräpningsförbudet enligt 72 § finns i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016).
16 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
148 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.
Genom denna lag upphävs avfallslagen (FFS 1072/1993), nedan 1993 års avfallslag, och avfallsförordningen (FFS 1390/1993).
Bestämmelserna i 35 § i 1993 års avfallslag och i 4 kap. i avfallsförordningen, vilket gäller avfallshanteringsarbeten, förblir dock i kraft när denna lag träder i kraft. Också de förordningar och beslut av statsrådet och miljöministeriet som utfärdats med stöd av 1993 års avfallslag förblir i kraft till den del de inte strider mot denna lag, till dess att något annat föreskrivs med stöd av denna lag.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
149 §
Tillämpning av tidigare bestämmelser
De ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft behandlas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
På internationella avfallstransporter som Finlands miljöcentral har godkänt eller som den fått anmälan om före denna lags ikraftträdande och vars mottagande den behöriga myndigheten i mottagarlandet har bekräftat tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Om fullföljdsdomstolen i ett ärende som är anhängigt när denna lag träder i kraft upphäver ett beslut på vilket de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande ska tillämpas och återförvisar ärendet för att behandlas på nytt i sin helhet, ska ärendet behandlas och avgöras i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
En kommun där ordnad avfallstransport som avses i 1993 års avfallslag vid ikraftträdandet av denna lag ordnas som avfallstransport enligt avtal ska se på vilka möjligheter det finns att ordna avfallstransport enligt villkoren i 37 § 1 mom. i denna lag för avfallstransport som ordnas av fastighetsinnehavaren och fatta beslut i saken inom ett år från det att lagen trädde i kraft. Om beslutet innebär övergång till kommunalt anordnad avfallstransport i stället för avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar, ska det bestämmas i beslutet att avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar upphör, vilket får ske tidigast tre år efter det att beslutet fattades och ska ske senast fem år från det att lagen trädde i kraft.
En kommun som före den 1 juni 2007 har ordnat transporten av avfall som uppkommit inom industrin, servicesektorn eller någon annan näringsverksamhet och som är jämförbart med avfall från bosättning, på det sätt som avses i 10 § 1 mom. i 1993 års avfallslag genom att anlita en annan sammanslutning eller en privat företagare, får fortsätta arrangemanget under det med sammanslutningen eller företaget ingångna avtalets giltighetstid, dock högst till den 31 maj 2012. (27.4.2012/195)
På avstjälpningsplatser och andra avfallsbehandlingsplatser där verksamheten har lagts ned före den 1 januari 1994 och på nedskräpning som har skett före den 1 januari 1994 tillämpas de bestämmelser som gällde innan 1993 års avfallslag trädde i kraft.
150 §
Hänvisningar till avfallslagen och vissa begrepp i tidigare bestämmelser
Om det i en författning som utfärdats före denna lags ikraftträdande hänvisas till avfallslagen, tillämpas denna lag i stället för 1993 års avfallslag.
Om begreppet problemavfall används i en bestämmelse som har utfärdats med stöd av 1993 års avfallslag, ska det anses avse begreppet farligt avfall som används i denna lag. Om begreppet behandling av avfall används i en sådan bestämmelse, ska det anses avse begreppet bortskaffande av avfall som används i denna lag.
Det som i denna lag föreskrivs om avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar, gäller på motsvarande sätt avfallstransport som vid ikraftträdandet av denna lag ordnas som avfallstransport enligt avtal som avses i 1993 års avfallslag.
151 §
Tidigare beslut, föreskrifter och ålägganden
Ett beslut, en föreskrift eller ett åläggande som en myndighet har meddelat med stöd av 1993 års avfallslag och som är i kraft när denna lag träder i kraft ska iakttas, om inte något annat bestäms i denna lag.
Kommunala avfallshanteringsföreskrifter som har meddelats med stöd av 17 § i 1993 års avfallslag upphör att gälla när denna lag träder i kraft till den del de står i strid med denna lag.
Om någon i ett beslut, en föreskrift eller ett åläggande som meddelats med stöd av 1993 års avfallslag har ålagts att göra en anmälan till avfalls- eller producentregistret, iakttas i ärendet de med denna lag förenliga bestämmelserna om godkännande för anteckning och om anteckning i avfallshanteringsregistret och producentregistret.
152 § (27.4.2012/195)
Övergångstider för vissa skyldigheter
På en sådan avfallsinnehavare enligt 32 § 1 mom. 2, 4 och 5 punkten som enligt 1993 års avfallslag inte är skyldig att ansluta sig till ordnad avfallstransport tillämpas från och med den 1 juni 2014 skyldigheten enligt 41 § 1 mom. att överlämna avfall till fastighetsvis avfallstransport eller till en områdesvis mottagningsplats som kommunen har ordnat, om inte något annat följer av 41 § 2 eller 3 mom. eller 42 §.
Bestämmelserna i 6 kap. om producentansvar och bestämmelserna i 7 kap. om dryckesförpackningar tillämpas från och med den 1 maj 2013. När det gäller andra förpackningar än de som avses i 7 kap. tillämpas 6 kap. dock först från och med den 1 maj 2015. Bestämmelserna om mottagning och transport av kasserade produkter i 49 § tillämpas på förpackningsproducenter från och med den 1 januari 2016, dock så att producenterna från och med den 1 maj 2015 ska ordna mottagning av sådant förpackningsavfall som samlats in separat i enlighet med 35 § 1 mom., 41 § 3 mom. och 47 §. Fram till de tidpunkter som nämns i detta moment tillämpas motsvarande bestämmelser om producentansvar i 1993 års avfallslag. (17.1.2014/25)
Bestämmelserna i 41 § 3 mom. om sådan separat insamling av förpackningsavfall som ordnas av fastighetsinnehavaren tillämpas från och med den 1 maj 2015. (17.1.2014/25)
Bestämmelserna i 70 § om märkning av förpackningar som omfattas av ett retursystem för dryckesförpackningar tillämpas på dryckesförpackningar som överlåts för konsumtion från och med den 1 maj 2013.
Producenter och producentsammanslutningar samt ansvariga för retursystem för dryckesförpackningar ska inom ett år från lagens ikraftträdande göra en ansökan enligt 101 § om godkännande för anteckning i producentregistret. Producenter som är antecknade i det producentregister som avses i 1993 års avfallslag ska på motsvarande sätt göra en ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret inom två år från lagens ikraftträdande. Förpackningsproducenter samt producentsammanslutningar som fullgör de för förpackningsproducenterna föreskrivna skyldigheterna ska dock göra nämnda ansökan inom tre år från lagens ikraftträdande. På producenter och producentsammanslutningar som är antecknade i producentregistret tillämpas bestämmelserna i 1993 års avfallslag om producentregistret till dess att dessa producenter och producentsammanslutningar har antecknats i det producentregister som avses i denna lag. (17.1.2014/25)
Importörer av tryckta pappersprodukter ska inom ett år från denna lags ikraftträdande göra en ansökan om godkännande för anteckning i producentregistret.
Om en verksamhet när denna lag träder i kraft är antecknad i det avfallsregister som avses i 1993 års avfallslag, ska verksamhetsutövaren inom tre år från lagens ikraftträdande göra en ansökan enligt 94 § om godkännande av verksamheten för anteckning i avfallshanteringsregistret. Ansökan ska dock göras senast när utdraget ur avfallsregistret enligt 1993 års avfallslag ska kontrolleras.
En anmälan enligt 100 § i denna lag om yrkesmässig avfallsinsamling som bedrivs när lagen träder i kraft ska göras inom ett år från lagens ikraftträdande.
De som utövar en miljötillståndspliktig verksamhet och är skyldiga att i enlighet med 120 § 1 mom. följa och kontrollera den avfallshantering som de ordnar eller att utarbeta en plan enligt 2 mom. i den paragrafen för uppföljning och kontroll av avfallsbehandlingen och som har beviljats miljötillstånd innan denna lag har trätt i kraft ska justera den uppföljning och kontroll som de ordnar så att den blir förenlig med den nämnda paragrafen och framlägga justeringarna eller planen för tillståndsmyndigheten inom ett år från lagens ikraftträdande.
Bestämmelserna i 44 § om den bokföringsskyldighet som kommunen eller ett sådant bolag som avses i 43 § har och om avfallstransportörens skyldighet att ge mottagaren uppgifter om avfallets ursprung tillämpas från ingången av den nya räkenskapsperiod för kommunen eller bolaget som börjar efter det att denna lag har trätt i kraft, dock senast från och med den 1 maj 2013.
RP 199/2010, MiUB 23/2010, GrUU 58/2010, FvUU 35/2010, EkUU 30/2010, RSv 360/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (32008L0098); EUT L 312, 22.11.2008, s. 3., Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG (32006L0066); EUT L 266, 26.9.2006, s. 1., Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/103/EG (32008L0103); EUT L 327, 5.12.2008, s. 7., Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (32006R1013); EUT L 190, 12.7.2006, s. 1., Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG (32006L0021); EUT L 102, 11.4.2006, s. 15., Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG (32002L0096); EUT L 37, 13.2.2003, s. 24., Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG (32002L0095); EUT L 37, 13.2.2003, s. 19., Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG (32000L0076); EGT L 332, 28.12.2000, s. 91., Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (32000L0053); EGT L 269, 21.10.2000. s. 34., kommissionens beslut 2000/532/EG (32000D0532); EGT L 226, 6.9.2000, s. 3., kommissionens beslut 2001/118/EG (32001D0118); EGT L 47, 16.2.2001, s. 1., rådets direktiv 1999/31/EG (31999L0031); EGT L 182, 16.7.1999, s. 1., rådets direktiv 96/59/EG (31996L0059); EGT L 243, 24.9.1996, s. 31., Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (31994L0062); EGT L 365, 31.12.1994, s. 10., Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG (32004L0012); EUT L 47, 18.2.2004, s. 26., rådets direktiv 86/278/EEG (31986L0278); EGT L 181, 4.7.1986, s. 6., Har anmälts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG, ändr. 98/48/EG.
Ikraftträdelsestadganden:
28.10.2011/1104:
Denna lag träder i kraft den 11 november 2011.
RP 29/2011, MiUB 1/2011, RSv 15/2011, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 (32008R1102); EUT L 304, 14.11.2008, s. 75
27.4.2012/195:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012).
RP 15/2012, MiUB 1/2012, RSv 17/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (32008L0098); EGT L 312, 22.11.2008, s. 3, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG (32002L0096); EGT L 37, 13.2.2003, s. 24, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (32000L0053); EGT L 269, 21.10.2000. s. 34, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (31994L0062); EGT L 365, 31.12.1994, s. 10, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG (32004L0012); EGT L 47, 18.2.2004, s. 26
30.12.2013/1178:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 16/2013, FvUB 20/2013, RSv 207/2013
17.1.2014/25:
Denna lag träder i kraft den 27 januari 2014.
RP 201/2013, MiUB 10/2013, RSv 213/2013, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (32008L0098); EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.
6.6.2014/410:
Denna lag träder i kraft den 15 juli 2014.
De ärenden som har inletts innan denna lag trädde i kraft ska handläggas i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 16/2014, MiUB 2/2014, RSv 36/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (32008L0098); EUT L 312, 22.11.2008, s. 3, Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (32012L0019); EUT L 197, 24.7.2012, s. 38
27.6.2014/528:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
RP 214/2013, MiUB 3/2014, RSv 67/2014
7.8.2015/1062:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014
17.12.2015/1518:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
De planer för inspektioner och annan tillsyn som avses i 124 § 2 mom. i denna lag ska göras upp senast den 1 januari 2017.
RP 113/2015, MiUB 1/2015, RSv 60/2015, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 660/2014 (32014L0660); EUT L 189 27.6.2014, s. 135
29.4.2016/328:
Denna lag träder i kraft den 5 maj 2016.
RP 147/2015, MiUB 6/2016, RSv 33/2016, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (32003L0035); EUT L 156, 25.6.2003, s. 17, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 (32013R1257); EUT L 330, 10.12.2013, s. 1
18.11.2016/996:
Denna lag träder i kraft samma dag som lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (FFS 754/2010).
L 996/2016 trädde i kraft 1.12.2016 enligt L 983/2016.
RP 115/2016, LaUB 12/2016, RSv 129/2016
8.9.2017/626:
Denna lag träder i kraft den 15 september 2017. Finlands miljöcentral ska dock bevilja auktorisering enligt artikel 26 i fartygsåtervinningsförordningen tills något annat föreskrivs genom förordning av statsrådet.
RP 69/2017, MiUB 10/2017, RSv 66/2017, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 (32013R1257); EUT L 330, 10.12.2013, s. 1
Bilaga 2 – Rikets lag om flyttning av fordon
Beaktats t.o.m. FFS 1508/2011 (per den 15.12.2016).
Lag om flyttning av fordon
(FFS 828/2008)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på flyttning av fordon och hantering av fordon efter flyttningen. Vad som i denna lag bestäms om fordon gäller också sedvanliga föremål i ett fordon. På andra föremål i fordon tillämpas hittegodslagen (FFS 778/1988).
2 § (17.6.2011/654)
Definitioner
I denna lag avses med
1) fordon ett fordon enligt definitionen i 2 a § i vägtrafiklagen (FFS 267/1981),
2) väg en väg enligt definitionen i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen,
3) terräng terräng enligt definitionen i 3 § 2 punkten i terrängtrafiklagen (FFS 1710/1995),
4) närflyttning flyttning av ett fordon till en plats i omedelbar närhet av dess ursprungliga placeringsplats,
5) upplagsflyttning flyttning av ett fordon till ett upplag som anvisas av kommunen,
6) skrotfordon ett fordon som är avfall enligt definitionen i 5 § 1 mom. i avfallslagen (FFS 646/2011).
3 §
Förvaring och hantering av flyttade fordon
Kommunen ska ha tillgång till ett upplag för förvaring och annan hantering av fordon som flyttats. Kommunen ansvarar för ordnandet av förvaringen och den övriga hanteringen av fordon som flyttats till upplaget.
4 §
Skyldigheten att flytta fordon från olycksplatser
Ett fordons ägare, innehavare och förare är skyldiga att utan dröjsmål och senast inom två dygn efter en trafikolycka flytta fordonet från olycksplatsen. Bestämmelser om flyttning av fordon i samband med en olycka där någon har omkommit eller skadats svårt finns i 60 § i vägtrafiklagen.
Har inte fordonet flyttats inom den tid som fastställts i 1 mom., är väghållningsmyndigheten skyldig att göra en upplagsflyttning. Vid trafikolyckor som sker på enskilda vägar sköter kommunen upplagsflyttningar på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen.
Om fordonet står så att det äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet utan dröjsmål.
5 § (17.6.2011/729)
Flyttning med stöd av parkeringsbestämmelser
Har ett fordon parkerats på en väg i strid med en bestämmelse om parkering, får väghållningsmyndigheten eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning tidigast två dygn efter det att fordonet parkerats i strid med bestämmelsen.
Har ett fordon parkerats på ett privat område eller i terrängen i strid med en bestämmelse om parkering, utför kommunen eller den kommunala parkeringsövervakaren en närflyttning eller upplagsflyttning efter två dygn på motiverad begäran från områdets ägare eller innehavare.
Trots det som föreskrivs i 1 och 2 mom. får ett fordon flyttas utan dröjsmål, om det fordonet har felparkerats fem olika gånger i strid med en bestämmelse om parkering och det för dessa gärningar har påförts fem felparkeringsavgifter som är obetalda och i vilka ändring inte kan sökas.
Om fordonet har parkerats så att det äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet utan dröjsmål. Medför ett parkerat fordon betydande olägenhet för väganvändningen, får polisen, väghållningsmyndigheten eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning utan dröjsmål.
Har ett fordon i strid med 11 § 2 mom. i räddningslagen (FFS 379/2011) parkerats på en räddningsväg, får polisen eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning utan dröjsmål. (29.12.2011/1508)
6 §
Flyttning på grund av arbete som utförs
eller
evenemang som ordnas inom vägområdet
Medför ett parkerat fordon olägenhet för underhåll eller renhållning eller reparations- eller byggarbeten inom vägområdet, får väghållningsmyndigheten utföra en närflyttning. Detsamma gäller vid ett evenemang som med väghållarens tillstånd ordnas inom vägområdet. På enskilda vägar sköter kommunen närflyttningen på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen.
Om det på förhand är känt att ett arbete eller ett evenemang ska ske inom vägområdet, ska flyttningen av fordon meddelas minst två dygn på förhand genom lämplig märkning på området eller genom ett meddelande. I exceptionella situationer eller efter myndighetens prövning kan fordon flyttas utan förhandsanmälan om att ett arbete ska utföras inom vägområdet. (29.12.2011/1508)
Om en närflyttning av ett fordon inte kan utföras på grund av trafik eller utrymmesbrist eller av andra motsvarande orsaker, får en upplagsflyttning av fordonet utföras.
7 §
Flyttning av ett övergivet fordon
Om det utifrån ett fordons värde, skick och andra faktorer som kan konstateras utvändigt är uppenbart att fordonet är övergivet men inte är skrotfordon, är väghållningsmyndigheten inom sitt område skyldig att flytta fordonet till ett upplag. Ett övergivet fordon på en enskild väg eller ett privat område flyttas av kommunen till ett upplag på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen eller innehavaren av det privata området. Bestämmelserna i denna paragraf gäller även flyttning på polisens begäran av ett övergivet fordon som omhändertagits av polisen.
8 §
Flyttning av skrotfordon
Kommunen är skyldig att sörja för flyttningen av skrotfordon inom sitt område, om skrotfordonets innehavare försummar sin skyldighet enligt avfallslagen att föra fordonet till en ändamålsenlig mottagningsplats. Från en privat gårdsplan, ett privat upplagsområde och andra särskilda områden som är avsedda för privat bruk flyttar kommunen dock skrotfordon endast på motiverad begäran från privatområdets innehavare.
Kommunen får lämna ett skrotfordon som omfattas av producentansvaret enligt 48 § 1 mom. 2 punkten i avfallslagen direkt till insamlare och behandlare som avses i 58 § i avfallslagen. Innan ett skrotfordon flyttas ska den sista ägare till fordonet som antecknats i fordonstrafikregistret eller någon annan känd ägare eller innehavare informeras om flyttningen. Meddelandet ska innehålla en uppmaning att flytta skrotfordonet inom sju dagar vid äventyr att fordonet förs till avfallshantering på det sätt som avses ovan i detta moment. Om ägaren inte är känd, ska ett meddelande fästas på ett synligt ställe på skrotfordonet. (17.6.2011/654)
Ett meddelande enligt 2 mom. behöver inte lämnas, om skrotfordonet har brunnit eller annars är i sådant skick att det utgör fara för miljön eller för människor.
Bestämmelser om skyldigheten för ett skrotfordons innehavare att föra fordonet till en ändamålsenlig mottagningsplats och om förbud att överge avfall finns i avfallslagen.
8a § (29.12.2011/1508)
Öppnande av låsanordning
Fordonets låsanordning eller en kedja, ett lås eller något annat motsvarande redskap som använts för att låsa fast fordonet får öppnas för att fordonet ska kunna flyttas på ett lämpligt sätt, för att fordonet ska hindras från att ta skada eller för att fordonets ägare ska kunna utredas eller nås.
Nödvändiga åtgärder får vidtas i fordonets kupé och andra stängda utrymmen för att flyttningen ska kunna genomföras korrekt eller för att fordonet ska hindras från att ta skada eller för att fordonets ägare eller innehavare ska kunna utredas eller nås. Den som vidtar åtgärderna har dock inte rätt att ta sig in i sådana utrymmen i fordonet som används för permanent boende.
9 §
Meddelande om flyttning av fordon och flyttningsbeslut
Myndigheten ska muntligen eller skriftligen underrätta fordonets ägare eller innehavare om en närflyttning eller lämna ett meddelande om flyttningen på ett synligt ställe på fordonet. Myndigheten ska upprätta ett protokoll över närflyttningen av fordonet eller göra någon annan skriftlig anteckning i ett dokument som gäller flyttningen.
Myndigheten ska meddela ett skriftligt beslut om en upplagsflyttning. Beslutet ska delges den sista ägare som antecknats i fordonstrafikregistret eller annan känd ägare och innehavare genom vanlig delgivning på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (FFS 434/2003). En kopia av beslutet eller en förteckning med de uppgifter som är av betydelse för identifieringen av flyttade fordon ska även sändas till polisen. Om fordonets ägare eller dennes adress inte är känd, sker delgivandet genom kungörelse på ifrågavarande kommuns anslagstavla under minst 30 dagar på det sätt som anges i lagen om offentliga kungörelser (FFS 34/1925). Om delgivandet skett genom kungörelse anses den berörda personen ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter kungörelsedagen. Beslutet ska meddelas utan dröjsmål efter flyttningen. Beslutet ska innehålla en uppmaning att hämta fordonet inom 30 dagar från delfåendet vid äventyr att fordonet övergår i kommunens ägo. (29.12.2011/1508)
Beslut enligt 2 mom. meddelas av den myndighet som har flyttat fordonet. Orsaken till flyttningen, vilket fordon som flyttats, varifrån och vart fordonet flyttats samt namnet på och kontaktuppgifter till den som flyttat fordonet ska uppges i beslutet.
10 §
Ersättning för flyttningskostnaderna och
ersättningsbeslut (29.12.2011/1508)
Fordonets ägare eller innehavare är skyldig att ersätta myndigheten för de kostnader som ordnandet av fordonets flyttning, flyttningen, förvaringen och förvaltningen av fordonet samt avfallshanteringen av ett övergivet fordon eller skrotfordon medfört. Vid upplagsflyttning tas kostnaderna för fordonets förvaring ut från och med flyttningsdagen Ersättningen fastställs för kommunens del enligt en taxa som godkänts av den kommunala myndigheten och för statliga myndigheters del i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992). Ersättning får emellertid inte tas ut, om fordonet har flyttats utan förhandsanmälan om att arbete ska utföras inom vägområdet i en exceptionell situation enligt 6 § 2 mom. eller efter myndighetens prövning. (29.12.2011/1508)
Har föraren använt fordonet olovligt, tas ersättningen ut hos föraren. Väghållaren för en enskild väg, ägaren till ett privat område och polisen är skyldiga att ersätta kostnaderna för flyttning av ett fordon som flyttats på deras begäran, om ersättningen inte kan tas ut hos fordonets ägare. Ersättning för flyttningskostnaderna för fordon som flyttats på grund av ett evenemang som ordnats på vägen eller vägområdet får tas ut hos den som ordnar evenemanget.
Den myndighet som utför flyttningen ska genom sitt ersättningsbeslut fastställa ersättningsbeloppet. Beslutet ska delges den ägare, innehavare eller förare som avses i 1 mom. genom vanlig delgivning i enlighet med förvaltningslagen (FFS 434/2003).
11 §
Uttag av ersättning
Ersättning får tas ut på det sätt som bestäms i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007). Kommunen är inte skyldig att överlåta ett fordon från ett upplag som avses i 3 § i denna lag förrän avgifterna enligt 5 § 3 mom. har betalats och kostnaderna enligt 10 § 1 mom. har ersatts, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. (17.6.2011/729)
Den som fattar ersättningsbeslutet får av särskilda skäl bevilja förlängd betalningstid. Om det är uppenbart oskäligt att ta ut ersättning för kostnaderna, får ersättningen efterges eller ersättningsbeloppet sänkas. Har kommunen fått äganderätt till ett fordon, ska fordonets värde beaktas som avdrag när ersättningsbeloppet fastställs. Ett eventuellt resterande belopp ska återbetalas till fordonets förra ägare på dennas ansökan. Ansökan ska göras inom ett år från flyttningen.
12 § (29.12.2011/1508)
Överföring av ett fordon i kommunens ägo
Om ägaren eller innehavaren inte inom 30 dagar efter det att han kan anses ha fått del av flyttningsbeslutet hämtar ett annat fordon än ett skrotfordon som flyttats till ett upplag, övergår fordonet i den kommuns ägo från vars område fordonet har flyttats under förutsättning att upprepade försök har gjorts att skriftligen kontakta den sista ägare som antecknats i fordonstrafikregistret eller annan känd ägare och innehavare och om det med beaktande av alla omständigheter i övrigt är uppenbart att fordonet övergivits.
Om det finns grundad anledning att anta att fordonet ännu har ett skäligt bytesvärde med hänsyn till dess värde, skick och andra utåt iakttagbara omständigheter samt med beaktande av de flyttningskostnader som avses i 10 § 1 mom., eller om det i fall som avses i 1 mom. inte är uppenbart att fordonet har övergivits, övergår fordonet i kommunens ägo 60 dagar efter det att ägaren eller innehavaren ska anses ha fått vetskap om flyttningsbeslutet.
Fordonet övergår i kommunens ägo först då flyttningsbeslutet har vunnit laga kraft.
Ett skrotfordon övergår i kommunens ägo då den omhändertar fordonet.
13 § (29.12.2011/1508)
Ändringssökande
Omprövning av ett sådant beslut om flyttning av fordon eller om ersättning av flyttningskostnader som avses i denna lag får begäras i enlighet med förvaltningslagen hos den myndighet som har fattat beslutet.
Ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en omprövningsbegäran får sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets beslutet har fattats. Ändring i ett beslut enligt denna lag om en fordonsflyttning från landsväg får sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets flyttningen har utförts.
Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Besvär ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut.
I förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) föreskrivs om ändringssökande och behandling av ärenden som gäller ändringssökande.
14 §
Verkställighet och närmare bestämmelser
Kommunikationsministeriet ansvarar för den riksomfattande styrningen av de uppgifter som föreskrivs i denna lag.
Den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen kan med stöd av ett avtal ge kommunen i uppgift att sköta sådana offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på centralen eller själv överta offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen. (22.12.2009/1319)
15 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
Genom denna lag upphävs lagen av den 28 februari 1975 om flyttning av fordon och nedskrotning av skrotfordon (FFS 151/1975) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
16 §
Övergångsbestämmelse
På fordon som har flyttats eller i fråga om vilka ett beslut om flyttning har fattats före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 78/2008, KoUB 12/2008, RSv 105/2008
Ikraftträdelsestadganden:
22.12.2009/1319:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 208/2009, KoUB 23/2009, RSv 203/2009
17.6.2011/654:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.
RP 199/2010, MiUB 23/2010, GrUU 58/2010, FvUU 35/2010, EkUU 30/2010, RSv 360/2010
17.6.2011/729:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
RP 223/2010, LaUB 42/2010, RSv 354/2010
29.12.2011/1508:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2012.
RP 28/2011, KoUB 16/2011, RSv 97/2011
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 7/2017-2018
