|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 13/2016-2017 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2017-02-09 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändring av barnomsorgslagen
Landskapsregeringen föreslår att kommunerna ges ökad befogenhet att flexibelt anpassa fördelningen av personal i förhållande till vistelsetiderna för barn med vårdlediga föräldrar samt att barnomsorgslagstiftningen ändras med beaktande av penningvärdesförsämringen. Således höjs såväl inkomstgränsbeloppen för att betala barnomsorgsavgift som den högsta avgiften per barn och månad.
INNEHÅLL
1.1 Verksamheternas personaldimensionering
1.2 Avgift för kommunal barnomsorg
1.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
1.4 Barn i behov av särskilt stöd i barnomsorgen
3.1 Verksamheternas personaldimensionering
3.2 Avgift för kommunal barnomsorg
3.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
5.1 Verksamheternas personaldimensionering
5.2 Avgift för kommunal barnomsorg
5.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
L A N D S K A P S L A G om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland
Barnomsorgen ska stödja familjerna i deras ansvar för barnens fostran samt erbjuda trygg omsorg, främja flickors och pojkars allsidiga utveckling samt bereda alla barn goda lekmöjligheter. I barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, nedan kallade barnomsorgslagen, finns grundläggande bestämmelser om barnomsorg. Med barnomsorg avses daghemsverksamhet, fritidshemsverksamhet och lekverksamhet. Daghemsverksamheten bedrivs i daghem, familjedaghem och gruppfamiljdedaghem. Det är ett kommunalt ansvar att genomföra barnomsorg så som lagstiftningen förutsätter. Barnomsorgens grundläggande mål formuleras i lagens 2 §. Barnomsorgskostnaderna utgör en väsentlig del av kommunernas driftskostnader för socialvård.
Finland och Åland har godkänt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (ÅFS 1991:78), som rör barns rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda, med beaktande av de unika förutsättningar som enskilda barn har. Konventionen har ratificerats av Finland (FFS 1129/1991 och FördrS 59/1991). Dessutom har Finland och Åland godkänt Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 13 december 2006. Konventionen har ratificerats av Finland den 11 maj 2016 och trädde i kraft den 10 juni 2016. Den rör sådana grundläggande mänskliga rättigheter som likhet inför lagen och funktionsnedsattas rättshandlingsförmåga. I konventionen betonas rätten för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhället och att alla personer med funktionsnedsättning ska ha lika tillgång till allmänna tjänster. Likvärdiga tjänster ska tryggas för personer med olika funktionsnedsättningar dvs. för personer med fysisk, psykisk, kognitiv, sensorisk, emotionell eller intellektuell funktionsnedsättning eller en kombination av dessa, oavsett kön eller ålder.
1.1 Verksamheternas personaldimensionering
En hög kvalitet i barnomsorg är förenat med att det finns såväl en kompetent personal som en ändamålsenligt stor personalstyrka. Antalet anställda är också relaterat till behov och personalens fysiska närvaro hos barnen.
1.2 Avgift för kommunal barnomsorg
Riksdagens grundlagsutskott har i ett utlåtande (31/1996 rd) över en riksreform av barnomsorgsavgifterna konstaterat att centrala komponenter i ett avgiftssystem bör regleras på lagnivå samt att klientavgifterna inte får vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den.
Nu är 230 euro den högsta månatliga barnomsorgsavgiften per barn. Oavsett i vilken kommun en familj bor så betalar ingen mer än det, vilket är ägnat att ge all vårdnadshavare likartade förutsättningar. Den barnomsorgsavgift som faktiskt betalas bestäms dock med beaktande av familjens storlek och inkomst. En avgift får inte uppbäras av en familj vars månadsbruttoinkomst understiger 1 200-2 000 euro beroende på familjestorlek (9 §). När en avgift fastställs tas hänsyn till hur många som faktiskt ingår i familjen medan vid beräknandet av familjens inkomst endast beaktas det barn det är i frågan om och med barnet sammanlevande vårdnadshavare. Kommunerna ska fastställa barnomsorgsavgiften med beaktande av familjens aktuella faktiska inkomst och så att kostnaderna inte blir ouppnåeliga för dem som behöver barnomsorg. Till grund för ett beslut läggs verifierade inkomstuppgifter, t.ex. skatteintyg och löneintyg från en arbetsgivare. En kommun avgör om en justering av avgiften är befogad, i praktiken har kommunerna funnit att en inkomständring med omkring 10–15 procent motiverar att avgiften justeras.
Barnomsorgsavgiften fastställs i de flesta fall utifrån genomsnittet av det föregående årets månadsinkomster enligt löneintyg. Den kan också bestämmas på basen av senast fastställda beskattning. Som följd av detta fastställs avgiften för de flesta på basen av löneintyg. Om inte dessa ger en riktig bild utgörs basen av senast fastställda beskattning. Avgiften bestäms tills vidare. Nya intyg begärs när ett nytt verksamhetsår börjar, varvid barnomsorgsavgiften justeras. Avgiften fastställs som en månadsavgift och faktureras månatligen. Bestämmelsen om genomsnittliga inkomster används när inkomsterna varierar, t.ex. för säsongsarbetare.
Vårdnadshavarna täcker med sina avgifter i genomsnitt ca 12 procent av kommunernas barnomsorgskostnader. Det kan även noteras att enskildas utgifter för barnomsorg kan beaktas i utkomststöd i enlighet med lagstiftningen om utkomststöd (jfr 2 § landskapsförordningen 1986:67 om utkomststöd). I sammanhanget bör också noteras att grundlagsutskottet i utlåtande (31/1996 rd) över en riksreform av barnomsorgsavgifterna konstaterade att centrala komponenter i ett avgiftssystem bör regleras på lagnivå samt framhöll att ”klientavgifterna får inte vara så höga att servicen blir helt ouppnåelig för dem som behöver den”. Kommunerna måste således beakta varje barns rätt till barnomsorg.
Barn i behov av särskilt stöd kan också ges barnomsorg i enlighet med handikapplagstiftningen.
1.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
Som ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg och fritidshemsverksamhet betalar kommunen 90 procent av nettodriftskostnaderna för kommunens likartade verksamhet för daghemsverksamhet, inklusive fritidshemsverksamhet.
1.4 Barn i behov av särskilt stöd i barnomsorgen
I enlighet med barnomsorgslagens målsättningsparagraf ska all omsorg och pedagogik beakta barn i behov av särskilt stöd. Till detta hör att också stöda barns vårdnadshavare. Utmaningen att kombinera arbete och familjeliv för dem som har ett barn med funktionsnedsättning är stora, stödbehoven varierar beroende på familjernas situation. Barnomsorgen ska främja barnets och familjens välmående.
Lagstiftningsbehörigheten inom den sociala sektorn är delad mellan landskapet och riket. Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen har landskapet behörighet i frågor som gäller socialvård. Till socialvården räknas förutom egentlig socialvård även bland annat barnomsorg, barnbidrag, moderskapsunderstöd och stöd för vård av barn i hemmet. Enligt 29 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen har riket behörighet i frågor som gäller socialförsäkring. I begreppet socialförsäkring inräknas bl.a. lagstiftningen om moderskaps-, faderskaps och föräldraledighet.
3.1 Verksamheternas personaldimensionering
Tillsynsmyndigheten har visat på att gällande regelverk har givits olika innehåll och tillämpats olika i kommunerna. Följaktligen bör regelverket till dessa delar ses över.
3.2 Avgift för kommunal barnomsorg
Nuvarande avgiftstak och fribeloppsnivå beslutades av lagtinget år 2011 och gäller sedan den 1 januari 2012. Det finns med beaktande av penningvärdesförsämring goda grunder att till dessa delar se över regelverket.
3.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
Det har funnits oklarheter om tillämpningen av bestämmelserna om ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg. Följaktligen bör regelverket till dessa delar ses över.
Flertalet europeiska länder erbjuder en avgiftsfri barnomsorg omfattande minst ett år innan läroplikten börjar (se den Europeiska kommissionens rapport Key Data on Early Childhood Education and Care 2014,), vilket är ägnat att göra barnomsorg överkomligt också för familjer med låga inkomster. Således är barnomsorg avgiftsfri i omkring hälften av länderna för barn som är tre år eller äldre tills dess läroplikt inträder. För mindre barn är barnomsorg i regel avgiftsbelagt. Samtidigt varierar den avgiftsfria barnomsorgens längd så att den i vissa länder omfattar heldagsverksamhet och i andra länder mindre än 20 timmar per vecka. Avgiftsfrihet omfattar i regel inte barnens måltider.
I länder utan avgiftsfri barnomsorg finns på olika sätt möjlighet att nedsätta kostnaderna. Vanligast är att det sker genom en skattelättnad, med det kan också ske genom en inkomstprövad avgift eller med en barnomsorgspeng till inkomstsvaga familjer när de utnyttjar barnomsorg. Bedömningsgrunder för en nedsatt avgift kan utöver familjens inkomst också vara antalet barn i en familj, barnens ålder och familjens bosättningsort. I några länder kan avgiftens storlek nedsättas om föräldrarna är studerande eller företagare.
I Sverige ges gratis barnomsorg för barn åldrarna 3-5 år med upp till 525 timmar per år, vilket översatt per vecka blir 15 timmar. Föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga för vård av annat barn erbjuds barnomsorg för barn som fyllt ett år med minst 3 timmar per dag eller 15 timmar per vecka. En hushållsinkomst som är lägre än ett visst belopp (f.n. 43 760 SEK per månad, drygt 4 700 euro) kan berättiga till en nedsatt barnomsorgsavgift, med beaktande av avgiftens andel av hushållsinkomsten. Också antalet barn i ett hushåll har betydelse. Se Sveriges förordning (SFS 2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet.
I Finland finns bestämmelser om barnomsorgsavgifter i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) samt i undervisnings- och kulturministeriets meddelande om vissa indexjusterade klientavgifter inom småbarnspedagogik (FFS 1411/2015). Uppbyggnaden på avgiftsbestämmelserna är i grunden densamma som i landskapet. Avgifter och de inkomstgränser under vilka inte en avgift tas skiljer sig dock. För heldagsvård får avgiften sedan den 1 augusti 2016 vara högst 290 euro per månad och barn. I Finland föreskrivs också om en högsta avgiftsprocent utöver den beslutade inkomstgränsen så att om fler än ett barn i samma familj är i barnomsorg så höjs inkomstgränsen med en viss procent för de yngre barnen stegvis. Av följande tabell framgår de inkomstgränser under vilka inte avgift tas (jfr 22 § barnomsorgslagen) i landskapet och riket.
|
Inkomstgränser (euro) för barnomsorgsavgifter efter familjestorlek |
|||
|
|
Åland |
Finland |
|
|
|
gällande |
föreslagen |
sedan 1.8.2016 |
|
2 personer |
1 200 |
1 248 |
1 403 |
|
3 personer |
1 400 |
1 456 |
1 730 |
|
4 personer |
1 600 |
1 664 |
2 053 |
|
5 personer |
1 800 |
1 872 |
2 191 |
|
6 personer |
2 000 |
2 080 |
2 238 |
5.1 Verksamheternas personaldimensionering
Landskapsregeringen föreslår i sak ingen ändring i bestämmelserna om verksamheternas personaldimensionering. De ändringar som föreslås är främst av förtydligande slag. Dessutom ges daghemmen möjlighet att styra barnens vistelsetider med beaktande av vårdnadshavarnas olika behov att få barnomsorg under viss tid på dagen, som då arbetstider eller andra tvingande orsaker fordrar vårdnadshavarnas närvaro.
5.2 Avgift för kommunal barnomsorg
Beloppet för den högsta barnomsorgsavgiften föreslås för helår höjd från 230 till 240 euro per månad och barn, med beaktande av penningvärdesförsämringen sedan år 2011. Samtidigt konstateras att avgiftstaxan ska avse 12 månader, kommunerna kan själva besluta om avgiftsfria månader.
5.3 Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
Bestämmelsen om en högre ersättningsandel för barn under tre år begränsas till barnomsorg i daghem. Om kommunen inte bedriver likartad verksamhet införs en skyldighet för landskapsregeringen att fastställa ersättningsandelen. Förslaget klargör det enskilda samhällsstödda daghemmets rätt till ersättning under hela verksamhetsåret.
Barnomsorgen är en kommunal i huvudsak skattefinansierad uppgift. Fördelat på samtliga kommuner täcker avgifterna omkring 12 procent av verksamhetskostnaderna. Mindre skillnader finns till följd av kommunernas särförhållanden och olika lösningar. Den möjliga högsta avgiften höjs från 230 till 240 euro per månad och barn.
Barnomsorgsavgift får inte tas ut av en familj som har en inkomst som understiger ett visst belopp. Detta belopp justeras uppåt på grund av penningvärdesförsämringen.
Kommuneras möjliga totala intäkter av barnomsorgsavgifter höjs med 4 procent, vilket totalt kan tillföra ca 100 000 euro till barnomsorgskostnaderna. I detta beaktas dock inte den samtida höjningen av inkomstgränsen för familjer med lägsta inkomsterna. Utfallet varierar mellan de olika kommunerna.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön.
Barnomsorgslagen rör i grunden män och kvinnor könsneutralt. Med en ordnad barnomsorg främjas förutsättningarna för vårdnadshavarna att arbeta heltid om de så önskar, vilket kan vara avgörande för en familjs ekonomi, samt vara viktigt för att kunna förena ett gott familjeliv med ett yrkesliv.
Historiskt har omsorgen om små barn tidigare skötts som oavlönat eller lågavlönat omsorgsarbete av kvinnor. I det yrkesmässiga sammanhang som barnomsorgen nu verkar i, så är det av största vikt att pedagogernas kunskaper och erfarenheter om barns behov blir beaktat och får konsekvenser för verksamhetsförutsättningarna.
Förslaget ger personalen, som i huvudsak är kvinnor, ett förtydligat mandat för sitt ansvar över bemanningen i den vardagliga verksamheten. I lagen förtydligas att kommunen ansvarar för att det finns tillräcklig med personal under de tider på dagen då de mest behövs. Kommunen ska i dialog med daghemmets föreståndare se till att bemanningen är tillräcklig, med beaktande av barnens antal, ålder, vårdtid, säkerhet, planerad aktivitet samt om det i verksamheten finns barn i behov av särskilt stöd.
Förslaget är ägnat att fortsatt hävda barnomsorgens betydelse eftersom flertalet barn vistas i barnomsorgsverksamhet under många timmar i sin tidiga barndom. Detta kommer, utöver upplevelsen och erfarenheten, i hög grad att främja deras kognitiva och sociala utveckling. I den internationella diskussionen poängteras vikten av barnomsorg av hög kvalitet i barnens tidiga år på såväl det pedagogiska som det sociala utvecklingsområdet. En bra barnomsorg kan kompensera barn från socioekonomiskt svaga familjer och därmed öka jämlikheten i samhället.
Ett tillräckligt antal närvarande vuxna i daghemmens avdelningar är den viktigaste kvalitetsindikatorn i barnomsorgen. Detta för att reella förutsättningar ska finnas för att målsättningarna i barnomsorgslagen, om god omsorg och ett pedagogiskt innehåll som främjar barnens utveckling enligt Grunderna för förundervisningen (barnomsorgens ”läroplan”), ska vara möjliga att uppnå.
Den dimensionering av personalresursen som nu föreslås skiljer sig inte från tidigare, vilket innebär att grundbemanningen ska vara densamma som på åttiotalet. I de flesta fall kan personalnärvaron schematekniskt anpassas till barnens vistelsetid så att barnens behov tillgodoses, men inte alltid. Detta har sin grund i att daghemmens öppettider, nu 30 år senare efter att dimensioneringen första gången bestämdes i förordning, har ökat (ibland mer än 10 timmar per dag) och att omsorgsåtagandet utvidgats för flera barn så att till exempel frukost på daghemmet blivit allt vanligare.
Personalens arbetstid är ca 7 ½ timmar per dag, vilket sammantaget med daghemmens långa öppettider gör det omöjligt att garantera att lagens nuvarande skrivningar alltid uppfylls.
På grund av att det inte i nuläget bedöms finnas ekonomiskt utrymme att tvinga kommunerna att leva upp till nuvarande lags skrivningar har kraven mildrats något. Flera korta perioder med övertalighet blir möjligt. Ansvaret för att en tillräcklig personalstyrka finns tillgänglig under dagen läggs på daghemmets föreståndare inom kommunens föreskrifter och uttalas nu tydligt i lagen.
Detta kan inte anses till fullo motsvara barnets bästa. Det gynnar inte heller personalens arbetssituation, vilken ofta präglas av stress med ursprung i höga ljudnivåer samt ett krävande ansvar för barnets välmående och säkerhet.
För att kompensera följderna av en mer flexibel användning av att personalresursen, för att hela tiden garantera personaldimensionering som enligt gällande lag krävs, så föreslår landskapsregeringen sätt att minska barngruppernas storlek. Det kan bland annat ske genom att inskränka tidsomfattningen från heltid till halvtid för barn till vårdnadshavare som söker arbete. Dessutom ges daghemsföreståndaren mandat att styra vistelsetiden på dagen för de barn som har halvtidsomsorg, till följd av föräldrarnas pågående vårdledighet. Tillfälliga grupper och sammanslagningar av avdelningar är också möjligt.
3 § Daghemsverksamheten. I paragrafens 1 mom. tredje punkt föreslås en teknisk ändring, så att daghemsverksamhet utöver personaldimensioneringen också beskrivs med personalens behörighetskrav. I paragrafens 2 mom. andra punkt föreslås att övertalighet inte ska beskrivas som fortlöpande. Fortlöpande övertalighet har i förarbetena till gällande lag beskrivits avse dagar. Landskapsregeringen föreslår att ordet fortlöpande tas bort ur definitionen för att ge stöd till en verksamhetsplanering där övertalighet också kan avse delar av dagar.
4 § 2 mom. Specialbarnomsorgen i daghemsverksamheten. I 2 mom. tydliggörs beskrivningen av vad som avses med barn i behov av särskilt stöd med begreppen kognitiv, sensorisk och intellektuell funktionsnedsättning. Detta sker i klargörande syfte utan att innebära någon ändring i sak. Med ändringen uttrycks betydelsen av att hänsyn ska tas exempelvis till en persons förmåga att hantera intryck och impulser. Det kan bland annat vara svårt för en person med kognitiv funktionsnedsättning att fokusera och att växla fokus mellan helheter och detaljer i vardagen och svårt att planera den tid som behövs för fullgörande av vardagssysslor. Exempel på sensorisk funktionsnedsättning är blindhet, dövhet och stumhet. Begreppet intellektuell funktionsnedsättning är det aktuella begreppet, i gällande lagstiftning används begreppet utvecklingsstörning för detta. Se landskapslagen 1978:48 om tillämpning av lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda.
9 § Verksamheternas personaldimensionering. Så som framgått av de allmänna motiveringarna är de föreslagna ändringarna närmast av förtydligande slag, i 4 § definieras vad som avses med barn i behov av särskilt stöd. De aspekter som ska beaktas vid dimensionering kompletteras med säkerhet för barnen. Säkerhetens olika aspekter, den fysiska, sociala och pedagogiska miljön styrs av flertalet lagar som tillsammans bildar ett helhetstänk. En genomtänkt säkerhetsstrategi så att onödiga risker för barnen undanröjs, bidrar till att skapa en lugn atmosfär för både barn, anställda och vårdnadshavare. En hög kvalitet i barnomsorgen är förenat med att det finns såväl kompetent personal som en ändamålsenligt stor personalstyrka. I praktiken kan det vara svårt att förena dessa krav med de långa öppettider som daghemmen har. Vid planering av personalresursen fordras därför omsorgsfulla överväganden för att där ska finnas personal under de tider på dagen där de mest behövs. Det vilar i huvudsak på kommunerna att i samverkan med sina verksamhetsledare trygga att de resurser finns tillgängliga som behövs för att de kvalitetsmål som följer av lagens 2 § ska klaras.
Om samtliga barn är tre år eller äldre i halvtidsomsorg ska enligt gällande lag per 13 barn finnas minst en anställd med avslutad högskoleutbildning med lämplig pedagogisk inriktning. Denna bestämmelse föreslås borttagen såsom obehövlig, den rör lekskolor vilket är en verksamhetsform som inte längre förekommer i landskapet.
9a § Verksamheternas behörighetskrav. I lagen ges samma behörighetskrav som i gällande lag, bestämmelserna har av tydlighetsskäl sammanförts i en skild paragraf. Varje daghemsavdelning ska ledas av en person med avslutad högskoleutbildning. En person med gymnasieutbildning kan dock till följd av visst verksamhetsinnehåll och viss aktivitet leda tillfälliga grupper. Detta gäller även under kvälls- och nattetid (s.k. skiftesvård), då barnomsorgens pedagogiska verksamhet är mindre omfattande. Begreppen avdelning och grupp är en verklighet inom den åländska barnomsorgen, som tas upp i lagtexten.
16 § Rättighetsgrunder. Landskapsregeringen bedömer att det är ändamålsenligt att kommunerna kan styra de tider under dagen ett barn vistas i barnomsorgen med beaktande av föräldrars olika behov att få barnomsorg under viss tid, exempelvis då arbetstider eller andra tvingande orsaker fordrar deras närvaro. Tillgänglighet till barnomsorg kan vara olika över tid och mellan kommuner, till följd av kommunernas prioriteringar, antalet barn i barnomsorgsålder och familjernas efterfrågan på barnomsorg. Utgående från den aktuella situationen på ett daghem och för att undvika övertalighet görs en prioritering. Tilldelade resurser ska användas effektivast möjligt. Barn som har en vårdnadshavare som avses i 17 § 2 punkten prioriteras vid bestämmande av vistelsetid. I praktiken är det föreståndarna för verksamheten som ska kunna göra sådana prioriteringar i enlighet med de befogenheter kommunen har beslutat om.
17 § Rätt till daghemsverksamhet. Enligt gällande lag har barn till arbetssökande rätt till barnomsorg under heltid. Landskapsregeringen bedömer att behoven av lekmöjligheter och pedagogisk verksamhet för dessa barn kan tillgodoses med halvtid. Detta är en av åtgärderna som kan minska barngruppernas storlek. Lagen tryggar att barnomsorgen ordnas i den omfattning som behövs för en arbetssökandes planerade arbetsmarknadsservice och arbetsmarknadsutbildning. En kommun måste följaktligen anpassa till sådana krav som ställs på de arbetssökande gällande behovet av barnomsorg, när den arbetssökande visar att arbetsmarknadsmyndigheten har fattat ett beslut om detta. Rätten till samma plats i barnomsorgen ska dock finnas kvar. Med tanke på barnets bästa ska inte barnet ryckas upp ur sin kända barngrupp, på den grund att vårdnadshavares rätt till barnomsorg för sitt barn förändras.
22 § Avgift för kommunal barnomsorg. Den högsta barnomsorgsavgiften föreslås höjd från 230 till 240 euro med beaktande av penningvärdesförsämringen sedan år 2011. De höjningar som görs av inkomstgränsen mot-svarar penningvärdesförsämringen. I paragrafen klargörs att avgiftstaxan ska avse årets alla 12 månader. Kommunerna har fortsättningsvis möjlighet att besluta om avgiftsfria månader.
Utan någon ändring i sak föreslås definitionerna av begreppen halv- respektive heltidsomsorg flyttade från 24 § till denna paragraf, i vilken ges mer allmänna bestämmelser av betydelse för begreppen.
Förslaget tydliggör att kommunerna kan besluta om avgifter per timme.
24 § Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg. I gällande lag finns en otydlighet, då inte ersättningsandelen för barn i gruppfamiljedaghem särskilt regleras. Enligt principen om ersättning för kostnader baserad på likartad kommunal verksamhet, så föreslås att i lagen uttryckligen ska framgå att gruppfamiljedaghemsverksamhet ska ersättas till 90 procent av kommunens kostnader för likartad verksamhet. Ersättningen ska beräknas som årskostnad för alla månader under vilka vårdnadshavaren inte samtidigt nyttjar annan kommunalt finansierad barnomsorg för sitt barn. Med förslaget klargörs hur kommunen ska gå tillväga om den inte har en egen likartad verksamhet. Dessutom klargörs att enskilda samhällsstödda daghem har rätt till ersättning, där beräkningsgrunden är ett helt verksamhetsårs tolv månader. Ersättning utgår för alla kalendermånader som barnet är inskrivet i daghemmet, och då följaktligen inte nyttjar annan kommunal barnomsorg.
26 §. Kommunens ledningsansvar. Ändringen är ägnad att klargöra ömsesidigheten i den ansvarsfördelning som finns mellan kommunerna och verksamhetsföreståndarna.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S
L A G
om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 3 § 1 mom. 3 punkt, 3 § 2 mom. 2 punkt, 4 § 2 mom., 9 §, 16 § 1 mom., 17 § 1 mom. 2 punkt, 22 § 1-3 mom., 24 § 3 och 4 mom. och 26 § 1 mom. barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, samt
fogas till lagen nya 9a §, 17 § 1 mom. 2a punkt, 17 § 3 mom., varvid nuvarande 3 och 4 mom. blir 4 och 5 mom., och 22 § 7 mom., av dessa lagrum 22 § sådan den lyder i landskapslagen 2013/60,som följer:
3 §
Daghemsverksamheten
Daghemsverksamheten erbjuder omsorg, lekmöjligheter och pedagogisk verksamhet för barn under skolåldern. Daghemsverksamheten bedrivs i familjedaghem, gruppfamiljedaghem och daghem varvid
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) daghem bedrivs av i 9 och 9a §§ bestämd personal och omfattar nio eller flera barn.
Kommunen kan tillåta
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) övertalighet som medför att det per månad under högst fem enstaka dagar, varav högst tre dagar i följd, kan finnas fler barn i en daghemsverksamhet än vad som följer av bestämmelserna i 1 mom.
4 §
Specialbarnomsorgen i daghemsverksamheten
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med barn i behov av särskilt stöd avses barn som har svårigheter på grund av en medfödd eller senare uppkommen fysisk, psykisk, kognitiv, sensorisk, emotionell eller intellektuell funktionsnedsättning eller som utan individuella stödåtgärder löper risk att drabbas av sådan.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9 §
Verksamheternas personaldimensionering
Personaldimensioneringen i varje barnomsorgsverksamhet ska vara tillräcklig med hänsyn till barnens antal, ålder, vårdtid, säkerhet, behov av särskilt stöd och planerad aktivitet. En verksamhets föreståndare ansvarar för att den i 3 mom. föreskrivna personalresursen fördelas på ett ändamålsenligt sätt i förhållande till barnens närvaro.
Om det inte finns särskild personalresurs för ett barn i behov av särskilt stöd ska detta beaktas vid personaldimensioneringen så att barnets behov av omsorg tryggas.
För barn som är under tre år ska det finnas minst en anställd per fyra barn. För barn som är tre år eller äldre ska det finnas minst en anställd per sju barn.
I ett fritidshem ska det finnas minst en anställd per 13 barn.
9a §
Verksamheternas behörighetskrav
På ett daghem ska personalen ha gymnasieutbildning eller högskoleutbildning, varvid minst var tredje anställd ska ha avslutad högskoleutbildning.
På en avdelning ska det finnas minst en anställd med avslutad högskoleutbildning med lämplig pedagogisk inriktning.
På ett fritidshem som har fler än 13 barn ska det finnas minst en fritidspedagog med avslutad högskoleutbildning med lämplig pedagogisk inriktning.
Med avdelning avses en organisatorisk och återkommande administrativ indelning av barn i ett daghem. I samband med tillfälliga gruppindelningar eller helg-, kvälls- och nattetid kan verksamheten ledas av en anställd med avslutad gymnasieutbildning med lämplig pedagogisk inriktning. Med grupp avses en tillfällig funktionell indelning av barn som hör till en avdelning, varvid i en grupp kan ingå barn från en eller flera avdelningar.
16 §
Rättighetsgrunder
Efter att föräldrapenningsperioden har upphört har vårdnadshavare, i den omfattning som föreskrivs i detta kapitel, rätt till barnomsorg ordnad av sin hemkommun för sitt barn. Barnomsorg beviljas av hemkommunen efter ansökan av vårdnadshavare. Om vårdnadshavarna har olika hemkommun gäller rätten till barnomsorg den kommun som är barnets hemkommun och ansökan ska riktas till den kommunen. Barnomsorg ska i möjligaste mån ordnas i den verksamhetsform som barnets vårdnadshavare önskar. En kommun kan vid behov med beaktande av bestämmelserna i 2 och 3 §§ besluta om barnets vistelsetid under dagen, så att vårdnadshavare med skäl enligt 17 § 1 mom. 2 punkt, får barnomsorg för sitt barn under den tid det krävs.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
17 §
Rätt till daghemverksamhet
Rätt till kommunal barnomsorg i daghemsverksamhet har vårdnadshavare för sitt barn i följande fall:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) under den tid då vårdnadshavaren förvärvsarbetar eller studerar till dess läroplikten börjar,
2a) minst 25 timmar per vecka under den tid då vårdnadshavaren är ar-betssökande samt, utöver denna tid, under den tid då en arbetssökandes sysselsättningsplan enligt landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kräver det,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Rätten till samma barnomsorgsplats finns kvar under den tid som avses i 2 mom. 2a punkten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
22 §
Avgift för kommunal barnomsorg
Kommunen ska, med beaktande av bestämmelserna i denna paragraf och bestämmelserna i 23 §, fastställa en taxa för de avgifter som barnets vårdnadshavare ska betala för barnomsorg. Av en sådan taxa ska minst framgå avgifter för heltidsomsorg och avgifter per timme, i de fall en kommun har beslutat om en timtaxa. Månadsavgiften ska fastställas för kalenderåret. Avgiften ska avse årets alla månader, en kommun kan besluta om avgiftsfria månader.
Som grund för beräkningen av barnomsorgsavgifterna får läggas de inkomster som överskrider bruttoinkomstgränserna i tabellen nedan. Barnomsorgsavgift får inte tas ut av den familj som har en inkomst som uppgår till högst de belopp som anges i tabellen nedan.
|
Familjens storlek inkomstgräns |
Inkomstgräns (euro/mån) |
|
2 |
1 248 |
|
3 |
1 456 |
|
4 |
1 664 |
|
5 |
1 872 |
|
6 |
2 080 |
Avgiften får vara högst 240 euro per barn och månad räknat som heltidsomsorg. Vid bestämmande av avgiften ska kommunen beakta familjens storlek.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I denna lag avses med
1) heltidsomsorg barnomsorg som överstiger 5 timmar per dygn samt med
2) halvtidsomsorg barnomsorg som uppgår till högst 5 timmar per dygn eller högst 25 timmar per vecka.
24 §
Avgift och rätt till ersättningsandel för samhällsstödd enskild barnomsorg
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ersättningsandelen till enskild barnomsorg ska justeras årligen utgående från kommunens senast fastställda bokslut. Ersättningsandelen till enskilda barnomsorgsverksamheter bestäms på följande sätt:
1) Ersättningsandelen för heltidsomsorg för barn över tre år men under skolåldern, ska beräknas som 90 procent av nettodriftskostnaderna för verksamheten under ett kalenderår eller del av kalenderår. Ersättningen beräknas på grundval av kommunens nettodriftskostnader för likartad verksamhet, avseende varje barn under de månader då verksamheten ansvarar för barnomsorgen, och vårdnadshavaren inte samtidigt nyttjar annan kommunalt finansierad barnomsorg för sitt barn. För barn under tre år är denna ersättningsandel 175 procent. Nettodriftskostnaden är intäkterna minskade med driftskostnaderna. Driftskostnaderna är lön till personal, socialavgifter, pensioner, materialinköp, köp av övriga tjänster för den egna serviceproduktionen, hyror, interna utgifter, planmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar samt kalkylerad ränta på anläggningstillgångar.
2) Ersättningsandelen för gruppfamiljedaghem för en enskild barnomsorgsverksamhet är 90 procent av kostnaderna för kommunens motsvarande verksamhet.
3) Ersättningsandelen för halvtidsomsorg för en enskild barnomsorgsverksamhet är 60 procent av ersättningsandelen för heltidsomsorg som avses i punkterna 1 och 2 ovan.
4) Ersättningsandelen för fritidshemsverksamhet för en enskild barnomsorgsverksamhet är 90 procent av kostnaderna för kommunens motsvarande verksamhet.
Om en kommun inte har en sådan likartad verksamhet som avses i 3 mom. 1 punkten ska landskapsregeringen på kommunens ansökan fastställa en ersättningsandel, med beaktande av kostnaderna för likartad verksamhet i landskapets andra kommuner.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
26 §
Kommunens ledningsansvar
Kommunen ansvarar för att den kommunala barnomsorgen utövas i enlighet med denna lags bestämmelser och på de grunder som gäller för förundervisning som avses i 25 §. Kommunen ska i dialog med verksamheternas föreståndare tillse att bemanningen på daghemmen är tillräcklig. Kommunen ska övervaka att den samhällsstödda enskilda barnomsorgen i kommunen sköts i enlighet med bestämmelserna i denna lag och bestämmelser som gäller med stöd av denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Beslut om fastställande av ersättningsandel som avses i 24 § och som har fattats enligt de tidigare bestämmelserna, förblir i kraft under ett års tid efter fastställandet, om inte kommunen fattar ett nytt beslut i enlighet medbestämmelserna i denna lag.
|
Mariehamn den 9 februari 2017 |
|
|
V i c e l a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 13/2016-2017
