|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 6/2015-2016 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2016-01-13 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Konsumentsäkerhet
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet. De föreslagna ändringarna innebär att de förvaltningsuppgifter som enligt rikslagstiftningen om konsumentsäkerhet, leksakers säkerhet samt underrättelser till Europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter i riket ankommer på statens myndigheter på Åland ska skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
INNEHÅLL
2. Bedömning av nuläget – förändringsbehov
2.2 Rikslagsändringarnas konsekvenser för Ålands del
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
3.1 Huvudändringar och deras konsekvenser
3.2 Behov av överenskommelseförordning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet reglerar säkerheten hos produkter som är avsedda för konsumenter eller som under rimligen förutsebara förhållanden kan komma att användas av konsumenter och som inte omfattas av sektorspecifik lagstiftning. Konsumenttjänster omfattas inte av direktivet ifråga.
I riket genomförs direktivet genom konsumentsäkerhetslagen (FFS 920/2011), som dessutom reglerar konsumenttjänsters säkerhet. Konsumentsäkerhetslagen kompletterar den övriga regleringen om varors och tjänsters säkerhet och tillämpas om det inte annanstans i lagstiftningen förutsätts minst samma säkerhetsnivå. Lagen ifråga utgår från att ansvaret för att varor och tjänster är säkra i första hand bärs av verksamhetsutövaren. I en trestegskonstruktion övervakar Säkerhets- och kemikalieverket, regionförvaltningsverken och kommunerna inom sina respektive områden att lagen följs. Tullen övervakar säkerheten hos konsumtionsvaror som importeras från länder utanför EU.
Konsumentsäkerhetsfrågor hör enligt självstyrelselagen (1991:71) för Åland till landskapets lagstiftningsbehörighet. Genom landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet (blankettlagen) har konsumentsäkerhetslagen gjorts tillämplig på Åland och därigenom genomförs det ovan nämnda direktivet. Blankettlagen ändrades senast 2012 samma år som konsumentsäkerhetslagen trädde i kraft i riket. I sammanhanget kan noteras att lagtinget nyligen har fattat beslut om en ändring av blankettlagen som innebär att lagen om kosmetiska produkter (FFS 492/2013) ska tillämpas på Åland (se lagtingets beslut LTB 91/2015). Denna ändring är fortfarande föremål för den sedvanliga lagstiftningskontrollen och har ännu inte trätt i kraft. Vad gäller kosmetiska produkter tillämpas således ännu den i riket numera upphävda tidigare lagen om kosmetiska produkter (FFS 22/2005) på Åland.
Ändringar i konsumentsäkerhetslagen ska med stöd av 1 § 2 mom. i blankettlagen tillämpas på Åland från den dag de träder i kraft i riket. Enligt 3 § i blankettlagen fördelas tillsynsuppgifterna på Åland så att sådana förvaltningsuppgifter som i riket ankommer på Säkerhets- och kemikalieverket och som faller inom ramen för landskapets behörighet på Åland sköts av landskapsregeringen, medan sådana förvaltningsuppgifter som i riket ankommer på regionförvaltningsverket och kommunerna på Åland, inom ramen för förvaltningsbehörigheten, sköts av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM).
Beroende av vilka slags produkter det rör sig om innefattar tillämpningsområdet för blankettlagen således dels sådana angelägenheter som faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet, dels sådana som hänför sig till rikets lagstiftningsbehörighet. Gränsdragningen ifråga om lagstiftningsbehörigheten kan således som en följd av detta bli svår. Därför har det ansetts mest ändamålsenligt att på Åland tillämpa rikets lagstiftning i detta avseende genom blankettlagstiftning och det finns ingen orsak att frångå denna lagstiftningsteknik.
2. Bedömning av nuläget – förändringsbehov
Det har uppstått ett behov av att återigen göra ändringar i blankettlagen. Anledningen därtill är de ändringar i konsumentsäkerhetslagen vilka gjorts i riket genom en lag om ändring av konsumentsäkerhetslagen (FFS 1510/2015) som kommer att träda i kraft den 1 maj 2016. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av konsumentsäkerhetslagen och av 21 § i hälso- och sjukvårdslagen (RP 46/2015) ligger till grund för dessa ändringar i konsumentsäkerhetslagen vilka är i överensstämmelse med vad som föreslås i propositionen. I propositionen föreslås att den nuvarande kommunala konsumentsäkerhetstillsynen, som ett led i en strävan att centralisera och effektivera förvaltningen, förstatligas och förläggs till Säkerhets- och kemikalieverket. Regionförvaltningsverkens styruppgifter slopas samtidigt. I och med ändringen åtskiljs konsumentsäkerhetstillsynen och lagstiftningen kring denna från helheten av miljö- och hälsoskyddet vilket föranleder en ändring av 21 § i hälso- och sjukvårdslagen (FFS 1326/2010). Ändringen i hälso- och sjukvårdslagen berör inte Åland. Dessutom föreslås att skyldigheten för vissa nya verksamhetsutövare som tillhandahåller konsumenttjänster att anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten slopas, den så kallade anmälningsplikten upphör. I praktiken leder förstatligandet av tillsynsuppgifterna även till att tillsynen i regel blir avgiftsfri.
2.2 Rikslagsändringarnas konsekvenser för Ålands del
Det ovan nämnda förslaget till förändringar i konsumentsäkerhetslagen är av en sådan karaktär att ändringar i blankettlagen blir nödvändiga. Förändringarna i konsumentsäkerhetslagen gör att den nuvarande utformningen av bestämmelserna i 3 § blankettlagen inte längre är ändamålsenliga. En ändring är nödvändig för att tillämpningen av konsumentsäkerhetslagen på Åland ska fungera i praktiken. Utan åtgärder skulle ansvaret för tillsynen enligt den framtida tillämpningen av konsumentsäkerhetslagen helt övergå till landskapsregeringen, där det inte finns vare sig resurser eller förvaltningsmässig beredskap för att hantera denna typ av arbetsuppgifter. Även slopandet av anmälningsskyldigheten samt att tillsynen i riket i regel blir avgiftsfri leder av konkurrensmässiga skäl till att liknande förändringar blir nödvändiga på Åland.
Överföringen i riket av konsumentsäkerhetstillsynen från kommunerna och regionförvaltningen till Säkerhets- och kemikalieverket kräver för Ålands del nya lösningar och preciseringar i blankettlagens förvaltningsbestämmelser eftersom Åland saknar en statlig expertmyndighet såsom Säkerhets- och kemikalieverket. Det finns på Åland, till skillnad från vad som bedömts vara fallet i riket, inga centraliseringsvinster att göra genom en omorganisering av tillsynsuppgifterna, varken kompetensmässigt eller ekonomiskt. ÅMHM är inom ramen för sin behörighet bäst lämpad att fortsättningsvis sköta förvaltningsuppgifterna enligt konsumentsäkerhetslagen. Det är i detta sammanhang dock viktigt att landskapsregeringen säkerställer att ÅMHM får fortsatt stöd i sitt arbete från rikets expertmyndighet Säkerhets- och kemikalieverket.
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
3.1 Huvudändringar och deras konsekvenser
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att blankettlagen ändras på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan. Genom ett slopande av anmälningsplikten, vilket är en konsekvens av förslaget, kan konstateras att tillsynsmyndighetens kunskap om specifika tillsynsobjekt blir mindre omfattande. Detta kompenseras av att tillsynsförfarandet är avsett att genomgå en liknande förändring som planeras i riket, så att tillsynen fokuserar på övervakning av aktörernas egenkontroll, riskhantering och säkerhetsledningssystem samt olika metoder för styrning istället för att vara inriktad på inspektioner av enskilda objekt. Det behöver dock fortfarande göras inspektioner som liknar den traditionella tillsynen. Likaså behöver anmälningar om konsumenttjänster som eventuellt orsakar fara behandlas på lämpligt sätt. I enlighet med det moderna tillsynsförfarandet är objekten för inspektionerna de ansvariga aktörerna och deras egenkontrollsystem och säkerhetsledning. Tillsynsmyndigheten ska dock på samma sätt som i nuläget ha skyldighet att tillämpa riskanalyser i tillsynen och angelägenhetsgradera uppgifterna.
I sammanhanget kan konstateras att då tillsynen i regel blir avgiftsfri kommer ÅMHM:s inkomster att sjunka marginellt. I riket kommer Säkerhets- och kemikalieverket att ha möjlighet att ta ut avgifter för så kallad efterkontroll, det vill säga i situationer där man varit tvungen att rikta vissa kontrollåtgärder eller ålägga verksamhetsutövaren vissa skyldigheter och det senare är nödvändigt att följa upp om dessa fullgjorts. Denna möjlighet att ta ut avgift ska även på motsvarande sätt bibehållas för ÅMHM:s del.
Vidare kan konstateras att den kontrollfunktion som Säkerhets- och kemikalieverket har haft gentemot kommunernas och regionförvaltningsverkens beslut om administrativa tvångsåtgärder (temporärt förbud, avbrytande av verksamhet och tvångsutförande) på motsvarande sätt har gällt i förhållandet mellan landskapsregeringen och ÅMHM. Denna kontrollfunktion slopas i och med lagändringen, vilket emellertid inte torde vara ett problem eftersom ÅMHM enligt ett flertal andra lagar har liknande befogenheter och skyldigheter. Den allmänna styrningen och övervakningen av myndigheten som landskapsregeringen handhar enligt landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kvarstår. Landskapsregeringens förslag innebär ingen förändring i detta hänseende. I övrigt kan konstateras att förslaget inte har några särskilda konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
3.2 Behov av överenskommelseförordning
När det gäller tillsynen av konsumtionsvaror finns det orsak att överföra en del av förvaltningsuppgifterna till Säkerhets- och kemikalieverket. Tillsynen av konsumtionsvaror kräver specialkompetens och i många fall tillgång till ett testlaboratorium. Det vore också lämpligt att Säkerhets- och kemikalieverket framöver skulle sörja för de underrättelser till Europeiska kommissionen som avses i artikel 11 i det ovan nämnda direktivet om allmän produktsäkerhet. Landskapsregeringen har med anledning av detta för avsikt att hos justitieministeriet anhålla om att det utfärdas en överenskommelseförordning som närmare reglerar dessa förhållanden.
Anpassningar i blankettlagen behövs dessutom vad gäller hänvisningar i 5, 5a och 5b §§ i blankettlagen till vissa paragrafer i konsumentsäkerhetslagen. Dessa ändringar är lagtekniska och innebär inga förändringar i praktiken.
Ändringen av blankettlagen brådskar för att man ska undvika en otydlig övergång. Lagtinget bör därför behandla lagförslaget i en sådan ordning att de föreslagna ändringarna av blankettlagen kan träda i kraft samtidigt som nämnda lagändringar i konsumentsäkerhetslagen träder i kraft i riket.
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregerings social- och miljöavdelning. Under beredningen av ärendet har ÅMHM hörts. Förslaget har även skickats för kännedom till Ålands Näringsliv och Ålands kommunförbund.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av
riksförfattningar om konsumentsäkerhet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 §, 5 § 1 mom., samt 5a och 5b §§ landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet, av dessa lagrum 3 §, 5 § 1 mom. och 5b § sådana de lyder i landskapslagen 2012/46 samt 5a § sådan den lyder i landskapslagen / som följer:
3 §
Landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet övervakar att denna lag och de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den följs, i enlighet med vad som följer av denna lag och landskapslagstiftningen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
De förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 § 1 mom. 2 punkten och 8 § avsedda författningarna, 8 § till den del den avser i riket utfärdade bestämmelser med stöd av den i 1 § 1 mom. 2 punkten avsedda lagen, ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
De förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkterna samt 8 § avsedda författningarna, 8 § till den del den avser i riket utfärdade bestämmelser med stöd av de i 1 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkterna avsedda författningarna, ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
Skyldigheten enligt 8 § i konsumentsäkerhetslagen för verksamhetsutövare att lämna underrättelse om farliga konsumtionsvaror eller konsumenttjänster till Säkerhets- och kemikalieverket ska i landskapet avse en skyldighet för verksamhetsutövare att lämna underrättelse om farliga konsumtionsvaror eller konsumenttjänster till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
5 §
Bestämmelserna i 53 och 54 §§ i konsumentsäkerhetslagen ska inte tillämpas i landskapet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5a §
Med avvikelse från vad som föreskrivs i bestämmelserna i 33 § i konsumentsäkerhetslagen och i 19 § i lagen om kosmetiska produkter tas för de prestationer som landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet utför enligt denna lag avgifter till landskapet enligt de grunder som anges i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet och i enlighet med landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet tar ut en avgift av verksamhetsutövaren för inspektioner som gäller iakttagandet av beslut som utfärdats med stöd av 34 – 42 §§ och 44 § i konsumentsäkerhetslagen.
5b §
Säkerhets- och kemikalieverkets riksomfattande tillsynsplan i 20 § i konsumentsäkerhetslagen motsvaras i landskapet av den verksamhets- och resultatplan som framgår av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 13 januari 2016 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 6/20152016
