|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 18/2014-2015 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2015-04-07 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändrad arbetsmarknadslagstiftning
Landskapsregeringen föreslår att den föråldrade landskapslagstiftningen om sysselsättningsfrämjande utbildning förnyas. Syftet med denna utbildning är att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet. Samtidigt ska utbildningen stärka den enskildes möjligheter att få och behålla ett bestående arbete. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i huvudsak utöka yrkesfärdigheterna.
I landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet införs möjligheten att genomföra utbildningsprövning utöver arbetsprövning, samtidigt som lagen kompletteras med nya åtgärder i form av frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån. Även bestämmelserna om sysselsättningsstöd ses över. Bland annat föreslås sysselsättningsstöd kunna beviljas en arbetslös arbetssökande först från och med 17 års ålder. Sysselsättningsstödet för personer med nedsatt arbetsförmåga stärks och förlängs i syfte att åtgärderna som är förenade med stödet ska leda till en bestående placering på arbetsmarknaden.
Landskapsregeringen föreslår att den arbetskraftskommission som finns i anslutning till Ams avskaffas. De uppgifter och befogenheter som har ankommit på kommissionen flyttas över till Ams. Samtidigt förtydligas även bestämmelserna vad gäller fördelningen av de förvaltningsuppgifter som landskapsregeringen respektive Ams ska ha enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Landskapslagstiftningen föreslås även bli uppdaterad och anpassad till de förändringar som under de senaste åren har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förändringarna medför bland annat att omställningsskyddstillägget och integrationsstödet slopas som särskilda arbetslöshetsförmåner. Samtidigt anpassa bestämmelserna i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa till EU:s likabehandlingsdirektiv.
De förslag som landskapsregeringen föreslår är ämnade att dels förenkla och förtydliga bestämmelserna, och dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsåtgärder för att på ett effektivare sätt kunna uppfylla de sysselsättningspolitiska målsättningarna. I de förslag som läggs fram finns även en strävan till att motverka motsättningar mellan de olika system av stöd till enskilda personer som Ams förvaltar.
Även landskapslagen om studiestöd, barnomsorgslagen för landskapet Åland och blankettlagen om utkomststöd genomgår vissa smärre tekniska justeringar.
Avsikten är att den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
1.2 Landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
1.3 Landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning
1.4 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
1.5 Landskapslag om främjande av integration
1.6 Överenskommelseförordningar
2. Landskapsregeringens förslag
2.2 Sysselsättningsfrämjande utbildning
2.5 Frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån
2.6 Förändringar i sysselsättningsstöden
2.7 Arbetskraftskommissionen avskaffas
2.8 Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa
2.9 Arbetsmarknadsstöd som betalas i form av integrationsstöd slopas
1. Landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
3. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om gymnasieutbildning
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
7. Landskapslag om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
8. Landskapslag om ändring av 23 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om sysselsättningsfrämjande utbildning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om gymnasieutbildning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om främjande av integration
L A N D S K A P S L A G om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
L A N D S K A P S L A G om ändring av 23 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
1.1 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet regleras den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. I lagen finns centrala bestämmelser för den enskildes rättigheter och skyldigheter samtidigt som lagen fokuserar på den enskildes behov av service samt den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder.
I landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet finns bestämmelser om en modell för hur arbetsgivare, arbetstagare och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska agera i samband med uppsägningar eller i andra motsvarande situationer när arbetstagaren hotas av arbetslöshet. Syftet med denna modell, som kallas omställningsskydd, är att så snabbt som möjligt finna en ny sysselsättning för den som hotas av arbetslöshet. Omställningsskyddet består av de tjänster och åtgärder som överenskommits i sysselsättningsplanen samt av andra tjänster och åtgärder som utvecklar yrkesfärdigheterna. Omställningsskyddet är förknippat med en mängd specialvillkor. Bestämmelser om möjligheten för den enskilde att kombinera tjänsterna och åtgärderna som ingår i omställningsskyddet med olika ekonomiska förmåner ur landskapets medel finns i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Fram till den 31 december 2013 kunde arbetslöshetsförmånen i form av grunddagpenning betalas förhöjd med ett omställningsskyddstillägg. Omställningstillskyddstillägget försvann genom en ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa från och med den 1 januari 2014. Numera kan alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder komma i åtnjutande av en förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel, vars belopp har höjts till samma nivå som omställningsskyddets förtjänstdel hade tidigare.
Landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet innehåller som nämnts ovan även bestämmelser om stödinriktade åtgärder. Stöden vänder sig till arbetslösa arbetssökanden som inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller blivit anvisad en utbildning som skulle underlätta personens möjlighet att finna ett arbete. Den primära målsättningen med arbetsmarknadsservicen är således att sysselsätta arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden antingen direkt eller med hjälp av kompetenshöjande utbildning. Först i andra hand ska sysselsättningen främjas med hjälp av så kallade sysselsättningsstöd. Såvida sysselsättningsstöd används inom arbetsmarknadsservicen ska de primärt inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa arbetssökande vars behov av arbete är störst. Den grupp arbetslösa som särskilt lyfts fram i lagen som särskilt skyddsvärda är personer med nedsatt arbetsförmåga och personer som varit arbetslösa under en lång tid. Till gruppen arbetslösa under lång tid hänförs personer som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader.
Sysselsättningsstöd kan betalas till såväl arbetsgivare, som direkt till en arbetslös person. En arbetsgivare kan exempelvis beviljas sysselsättningsstöd för anställning, medan en enskild person kan få sysselsättningsstöd vid arbetspraktik och för start av företagsverksamhet. Sysselsättningsstödets belopp är lika stort som den arbetslöshetsförmån som kallas grunddagpenning, som år 2015 är 32,80 euro per dag. Sysselsättningsstödet kan i vissa situationer betalas ut förhöjt med olika procentsatser.
Förvaltningen av arbetsmarknadsservicen sköts huvudsakligen av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (Ams). Ams handhar även skötseln av ärenden som gäller studiestöd.
1.2 Landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet utgör enligt landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet en förvaltningsmyndighet administrativt underställd landskapsregeringen. Landskapslagen reglerar frågor om myndighetens administration och personal samt andra allmänna bestämmelser av betydelse för det praktiska beslutsfattandet. Närmare bestämmelser om de tjänster och uppgifter som Ams erbjuder och utför regleras av annan lagstiftning. Dessa bestämmelser finns i första hand i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och landskapslagen (1995:94) om studiestöd.
Enligt landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet ska Ams handha skötseln av sin verksamhet enligt de mål som landskapsregeringen årligen har ställt upp. Vid Ams ska det finnas en myndighetschef samt en till myndigheten anknuten arbetskraftskommission.
Arbetskraftskommissionens uppgifter styrs huvudsakligen av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilken kommissionen har till uppgift att bevilja, utbetala och återkräva de arbetslöshetsförmåner som betalas av landskapets medel. De förmåner som det här är fråga om är grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. Arbetskraftskommissionen tillsätts av landskapsregeringen för två kalenderår i sänder. Arbetskraftskommissionen består av en ordförande och fyra eller sex övriga medlemmar. Som ordförande fungerar chefen för myndigheten. Av övriga medlemmar representerar två eller tre arbetsgivarna och två eller tre arbetstagarna. Arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna utses på förslag av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna i landskapet.
Ams biträds dessutom av en av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Den närmare regleringen av myndighetens organisation i övrigt, uppgiftsfördelning samt om användning av beslutanderätten antas av Ams i myndighetens reglemente.
1.3 Landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning
Enligt landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning ordnas sysselsättningsfrämjande utbildning i syfte att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet. Lagen är nästan trettio år gammal. Verksamheten enligt lagen har under årens lopp fyllt en viktig funktion både som arbetsmarknadspolitisk åtgärd och som utbildningsinsats. Som sysselsättningsåtgärd är den speciell i och med att den syftar till en varaktig kompetenshöjning för yrkesaktiva personer och innebär inte bara en placering för en viss tid.
Sysselsättningsutbildningen vänder sig främst till personer som är 20 år eller äldre. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen är i första hand yrkesinriktad utbildning, såväl grundläggande utbildning som tilläggsutbildning på olika nivåer. För den sysselsättningsfrämjande utbildningen gäller samma krav på kompetens och kvalitet som vid annan motsvarande utbildning för vuxna.
Till sysselsättningsfrämjande utbildning kan person antas som är i behov av utbildning för att upprätthålla eller öka sin yrkesskicklighet eller person som behöver utbildning för att få ett yrke eller för att övergå till ett yrke där det råder betydande brist på yrkeskunnig arbetskraft. Företräde ges vanligen till den som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet såvida den sökande uppfyller andra eventuella antagningsvillkor. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska enligt lagen ordnas i form av yrkeskurser samt genom att tillhandhålla plats på utbildningslinje vid yrkesläroanstalt i landskapet. Enligt lagen är det landskapsregeringen som beslutar om att en yrkeskurs ska ordnas, samtidigt som det är landskapsregeringen som beslutar om att en sysselsättningsfrämjande utbildning ska ordnas genom att tillhandhålla plats på en utbildningslinje vid en yrkesläroanstalt. Yrkeskurser kan ordnas av yrkesläroanstalter och högskola. Ansvaret för antagningen åvilar utbildningsanordnaren.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen är avgiftsfri för de studerande. Till deltagarna i utbildningen betalas arbetslöshetsförmåner.
1.4 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en blankettlag enligt vilken lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är tillämplig i landskapet. Enligt blankettlagen tryggas en i landskapet bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, omställningsskyddstillägg samt barnförhöjning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna beviljas och utbetalas av arbetskraftskommissionen som är ansluten till Ålands arbetsmarknads och studieservicemyndighet (Ams).
Enligt rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenning antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Blankettlagen omfattar endast grunddagpenningen. Rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga i landskapet, eftersom rättsområdet hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetsdagpenning som beviljas i form av inkomstrelaterad dagpenning kan endast betalas till den som är medlem av en arbetslöshetskassa.
För att vara berättigad till arbetslöshetsdagpenning ska den arbetslösa arbetssökanden uppfylla ett så kallat arbetsvillkor, som innebär att den arbetslöse måste ha varit i arbete under en viss tid. Grundagpenningen betalas till arbetslösa som uppfyller nämnda arbetsvillkor, men som inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Grunddagpenningen är fastställd till sin storlek. Beloppet under år 2015 är 32,80 euro per dag. Det betalas för högst fem dagar per vecka. Stödet utbetalas också för sådana helgdagar som infaller under arbetsveckan. Till beloppet kan läggas en tilläggsdel i vissa situationer, och beloppet höjs för den som försörjer ett barn under 18 år. Grunddagpenningen justeras årligen med folkpensionsindex. Folkpensionsindexet följer det levnadskostnadsindex som Statistikcentralen årligen räknar ut på basis av prisuppgifterna för de viktigaste varorna och tjänsterna. Grunddagpenning betalas för högst 500 dagar. Efter uppnådd maximitid kan den arbetslöse ansöka om arbetsmarknadsstöd.
Arbetsmarknadsstöd kan betalas till arbetslösa som inte har uppfyllt arbetsvillkoret men som i övrigt uppfyller fodringarna. Det kan gälla till exempel personer som nyligen har avslutat en yrkesutbildning eller personer som inte längre får arbetslöshetsdagpenning efter att maximitiden på 500 dagar har löpt ut. Arbetsmarknadsstödets belopp är detsamma som grunddagpenningen. Arbetsmarknadsstödet är behovsprövat. Vid behovsprövningen beaktas främst den arbetslöses egna inkomster men också personens föräldrars inkomster om han eller hon bor i samma hushåll med dem. Utbetalningstiden av arbetsmarknadsstödet är inte begränsad.
I de flesta fall har en arbetslös person som deltar i sysselsättningsåtgärder rätt till utkomstskydd under motsvarande tid.
Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa kompletteras av en landskapsförordning (2006:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt blankettförordningen är statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1330/2002) och statsrådets förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställandet av arbetslöshetsförmån (FFS 1332/2002) med vissa undantag tillämpliga i landskapet.
1.5 Landskapslag om främjande av integration
Sedan år 2013 finns en landskapslagen (2012:74) om främjande av integration. Syftet med lagen är att stödja och främja invandrares utbildning, sysselsättning och annan integration samt deras möjligheter att aktivt delta i samhället. Lagen ska även främja jämlikhet och likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper.
Lagen ska tillämpas på den som har flyttat till Åland och har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland samt den som har flyttat till Åland och vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken har beviljats ett upphållskort. För att trygga invandrarens försörjning under den tid han eller hon deltar i åtgärder enligt lagen utbetalas ett integrationsstöd.
Administrationen av uppgifterna enligt lagen sköts huvudsakligen av Ams och kommunerna.
1.6 Överenskommelseförordningar
Utöver de ovan nämnda författningarna finns det även bestämmelser i så kallade överenskommelseförordningar om hur vissa förvaltningsuppgifter inom det aktuella rättsområdet ska skötas i landskapet. Det gäller skötseln av uppgifter som hör till riksförvaltningen och som genom överenskommelseförordningar har överförts till Ams.
Enligt republikens presidents förordning (2006:46) om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ger Ams bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner till arbetslöshetskassorna, en uppgift som det annars skulle ankomma på rikets arbets- och näringsbyråer att sköta.
Ams ska även ta emot lönegarantiansökningar samt ge råd och anvisningar i frågor som gäller lönegaranti. Om en arbetstagare kräver mer ingående rådgivning om lönegarantin som inte kan erbjudas vid Ams bör arbetstagare på Åland hänvisas till närmaste arbets- och näringsbyrå eller näring-, trafik- och miljöcentral i riket, där den aktuella expertkunskapen finns. Dessa förvaltningsuppgifter regleras i republikens presidents förordning (2006:47) om skötseln av lönegarantiärenden i landskapet Åland.
Republikens presidents förordning (2010:71) om skötseln i landskapet Åland av de uppgifter som i stöd av utlänningslagen föreskrivs för arbets- och näringsbyråerna ger slutligen Ams rätt att bland annat uttala sig om de arbetsmarknadsmässiga grunderna för ett arbete, ett utlåtande som sedan ligger till grund för ett beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare som fattas av Migrationsverket (första uppehållstillstånd för arbetstagare) eller Ålands polismyndighet (fortsatt uppehållstillstånd).
2. Landskapsregeringens förslag
Enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet är huvuduppgiften för landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet att effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft, att främja sysselsättning och kompetensutveckling, att främja en regionalt balanserad utveckling av arbetsmarknaden, att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor, att motverka diskriminering på arbetsmarknaden, att underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt att motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Målet med arbetsmarknadspolitiken är att uppnå och bibehålla en så hög och jämn sysselsättning som möjligt. För att kunna uppnå och bibehålla ett sådant sysselsättningsmål som samtidigt tryggar utkomsten för landskapets befolkning och grundar sig på ett fritt val av arbetsplats samt på utförande av ett meningsfullt arbete, ska landskapet genom allmänna ekonomisk-politiska, näringspolitiska och utbildningspolitiska åtgärder samt andra åtgärder som inverkar på sysselsättningen sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft. Enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet bör landskapet här särskilt genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder sträva till att främja efterfrågan och utbudet av arbetskraft, i syfte att bekämpa arbetslöshet eller brist på arbetskraft.
Landskapsregeringen har i enlighet med landskapsregeringens regeringsprogram (M nr 1/2011-2012) från november 2011 gjort en översyn av den arbetsmarknadsservice som landskapet tillhandhåller samt de stöd som den enskilde kan erhålla för att trygga sin försörjning. Med arbetsmarknadsservice avses arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information, särskild service till personer med nedsatt förmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. I detta arbete har behoven av förändringar i framförallt lagstiftningen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och sysselsättningsfrämjande utbildning utretts samtidigt som olika stödåtgärder har granskats och ändringar och nya åtgärder i befintliga system har övervägts. Till sistnämnda åtgärder hänförs exempelvis arbete i rehabiliteringssyfte, validering som stödåtgärd eller formerna för en ungdomsgaranti.
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om sysselsättningsstöd ändras. Samtidigt införs möjligheten att genomföra utbildningsprövning utöver arbetsprövning. Den föråldrade landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning föreslås även ersatt med en ny lag. Lagstiftningen kompletteras med nya åtgärder i form av frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån. Även bestämmelserna om arbetskraftskommissionen ses över. Slutligen föreslås lagstiftningen uppdaterad och anpassad till de förändringar som den senaste tiden har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som på olika sätt påverkar såväl blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa som annan lagstiftning.
De förslag som landskapsregeringen framför är ämnade att dels förenkla och förtydliga bestämmelserna, och dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsåtgärder för att på ett effektivare sätt kunna uppfylla de sysselsättningspolitiska målsättningarna. I de förslag landskapsregeringen lägger fram finns även en strävan till att motverka motsättningar mellan de olika system av stöd till enskilda personer som Ams förvaltar, det vill säga utkomstskyddet för arbetslösa, sysselsättningsstöd och studiestöd.
2.2 Sysselsättningsfrämjande utbildning
Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning antas. Samtidigt upphävs den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning som blivit både föråldrad och svårtillämpbar.
Syftet med den sysselsättningsfrämjande utbildningen är liksom för närvarande att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet. Utbildningen ska även stärka den enskildes möjlighet att få eller behålla ett bestående arbete. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i första hand rikta sig till personer som är 20 år eller äldre, eftersom avsikten är personer som är under 20 år ska utbilda sig inom ramen för det allmänna utbildningssystemet.
Den utbildning som ska kunna erbjudas enligt den föreslagna lagen ska i huvudsak utöka yrkesfärdigheterna, medan allmänbildande utbildning på såväl grundskolenivå som gymnasienivå ska kunna ges som förberedande utbildning. Utbildning på grundskolenivå kan bland annat vara aktuell för inflyttande ungdomar med annat hemspråk än svenska. Även högskolestudier föreslås liksom enligt gällande bestämmelser kunna anskaffas som allmänbildande utbildning, trots att sysselsättningsfrämjande utbildning på denna nivå sällan har utnyttjats. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen föreslås kunna innehålla lärande i arbete och praktik. På motsvarande sätt som idag föreslås integrationsutbildning även framdeles kunna ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen föreslås kunna erbjudas för grupper eller som en enskild plats för en persons behov. Enligt förslaget skulle Ams anskaffa utbildning för enskilda, medan landskapsregeringen skulle sköta om anskaffningen utbildning för grupper av studerande. Avsikten är att utbildningen ska ordnas vid landskapets skolor, utbildningsanordnare som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller av någon annan av landskapsregeringen godkänd utbildningsanordnare. Enligt förslaget skulle det även vara möjligt att en sysselsättningsfrämjande utbildning genom en så kallad gemensam anskaffning skulle anskaffas tillsammans med en eller flera arbetsgivare, en uppdragsgivare till den som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheterna, så att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren deltar i finansieringen med en viss andel.
Som studerande till den sysselsättningsfrämjande utbildningen föreslås kunna antas personer som har ett av Ams konstaterat behov av och lämplighet för sysselsättningsfrämjande utbildning för att upprätthålla eller förbättra sina yrkesfärdigheter eller att få ett yrke eller övergå till yrken där det råder betydande brist på yrkeskunnig arbetskraft. Personen måste även vara arbetslös arbetssökande eller hotas av arbetslöshet. Vid antagningen av studerande till utbildningen som leder till en examen tillämpas dessutom utbildningslagstiftningen för utbildningen i fråga vad gäller grunderna för antagning av studerande och behörighet för studier.
Utgångpunkten i förslaget är att den sysselsättningsfrämjande utbildningen, liksom all arbetsmarknadsservice i övrigt som landskapet tillhandahåller enskilda, ska vara avgiftsfri. Även den service som tillhandhålls arbetsgivare enligt den föreslagna lagen ska i huvudsak vara avgiftsfri. Ett undantag från denna avgiftsfrihet utgör gemensam anskaffning av utbildning.
Genom en ändring av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ska det även vara möjligt att betala ut arbetslöshetsförmåner för de personer som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning. Därutöver kan ersättning för resekostnader och boende beviljas under den tid den studerande deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning. En förutsättning för att komma åtnjutande av ersättningen är att den studerande lyfter arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Avsikten är att ersättningen ska beviljas den studerande utan särskild ansökan.
Genom en ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1049/2013 slopades omställningsskyddstillägget som en särskild arbetslöshetsförmån. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 2014. Syftet med lagändringen var att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa och minska antalet förmånsnivåer i förtjänstskyddet och antalet dagpenningsförmåner.
De genomförda förändringarna i arbetslöshetsförmånerna medför dock inte att åtgärdsmodellen för omställningsskydd skulle försvinna. Syftet med omställningsskyddet är att så snabbt som möjligt finna en ny sysselsättning för en arbetstagare som blir arbetslös på grund av en uppsägning eller en permittering eller på grund av att en visstidsanställning upphör. Omställningsskyddet består av de tjänster och åtgärder som överenskommits i sysselsättningsplanen samt av andra tjänster och åtgärder som utvecklar yrkesfärdigheterna. Men eftersom åtgärdsmodellen inte längre kommer att ha någon effekt på den arbetsökandes arbetslöshetsförmåner påverkar ändringen av landskapslagen om utkomstskydd för arbetslösa även landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Bestämmelserna om förutsättningarna för omställningsskydd och om omställningsskyddets giltighet i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet behövs inte längre och kan således upphävas.
Upphävandet av bestämmelserna om vem som omfattas av omställningsskyddet påverkar inte verkställigheten av åtgärdsmodellen för omställningsskyddet. I praktiken kommer Ams samarbete med arbetsgivare som minskar personalen och de tjänster som erbjuds arbetstagarna inte att förändras.
Slopandet av omställningsskyddstillägget medför även att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa måste ses över och anpassas till den situationen att inga omställningsskyddstillägg längre ska betalas av landskapets medel. Den ändrade lagen om utkomstskydd för arbetslösa medför att arbetslöshetsdagpenningen numera indelas i en grundnivå och en förhöjd nivå. Den förhöjda nivån, dit förhöjningsdelen på grunddagpenningen respektive den förhöjda förtjänstdelen på den inkomstrelaterade dagpenningen kan hänföras, kan enligt de nya bestämmelserna betalas ut under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder. Beloppet för den förhöjda nivån motsvarar nivån för omställningsskyddets förtjänstdel.
Landskapsregeringen föreslår att landskapets arbetsmarknadsservice kompletteras med bestämmelser om utbildningsprövning. Med utbildningsprövning avses en åtgärd där den enskilde prövar på ett visst utbildningsområde hos en utbildningsanordnare i syfte att ta reda på sin lämplighet för utbildningen eller branschen i fråga samt förutsättningarna för att studera vid utbildningsanordnaren. I landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet saknas konkreta bestämmelser om utbildningsprövning. Utbildningsprövningen har dock med stöd av lagens bestämmelser om vägledning och kompetensutveckling kunnat tillhandahållas den enskilde. För att undanröja den osäkerhet som trots allt föreligger och för att klarlägga rättsläget för både den som deltar i och den som ordnar utbildningsprövningen föreslår landskapsregeringen att landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kompletteras med vissa centrala bestämmelser om utbildningsprövning.
Enligt förslaget får den som deltar i en utbildningsprövning under vistelsen hos utbildningsanordnaren sätta sig in i innehållet i utbildningen och de krav som ställs på ett visst yrke. Genom att den enskilde deltar i lektionerna är avsikten att diskussioner med lärare och annan till undervisningen knuten personal ska öppnas. Utbildningsprövningen leder till att den arbetssökande på ett mer konkret sätt får bekanta sig med en utbildning och de yrkeskrav som finns inom branschen, vilket i slutändan kan leda till att den arbetsökande hittar en lämplig utbildning enligt personens intressen och studiefärdigheter.
Innan en utbildningsprövning inleds ska en överenskommelse om utbildningsprövningen intas i sysselsättningsplanen, som utarbetas tillsammans med den arbetssökande. Den ersättning som utgår till den arbetssökande regleras i och med att åtgärden tas in i sysselsättningsplanen. Utbilningsprövningen får pågå högst tio dagar åt gången.
2.5 Frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån
I förslaget intas även nya bestämmelser om att en arbetsökande som söker sig till frivilliga studier ska kunna bibehålla sin arbetslöshetsförmån. Med frivilliga studier avses studier som bedrivs på eget initiativ exempelvis för att slutföra en examen som inte blivit färdig. Avsikten är att det är Ams som utgående från de krav som uppställs i lagstiftningen ska avgöra om studierna kan betraktas som arbetssökandes frivilliga studier och som därmed kan berättiga till arbetslöshetsförmån. Tyngdpunkten ska enligt förslaget ligga på kortvariga studier som främjar en snabb placering på arbetsmarknaden.
Förslaget med frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån riktar sig till arbetssökande som har fyllt 25 år. Landskapsregeringen anser att denna möjlighet skulle innebära en förbättring för de arbetslösa som behöver höja sin kompetens eller som har påbörjade men avbrutna studier som de önskar fullfölja. Med frivilliga studier avses i detta sammanhang den vanliga reguljära utbildningen som bedrivs vid utbildningsanordnare, och som personer kan söka och bli antagna till på fastställda grunder. Detta till skillnad mot den sysselsättningsfrämjande utbildningen, som anordnas särskilt för personer som är arbetslösa eller som hotas av arbetslöshet.
Förfaringssättet har funnits sedan år 2010 i riket och har visat sig ge goda resultat, särskilt för personer som tidigare avbrutit sina studier. Dessa skulle nu ges en möjlighet att slutföra studierna utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Även i övrigt uppfattas det som positivt att det ges möjlighet till egna aktiva insatser under tider av arbetslöshet. En annan faktor som har betydelse i sammanhanget är att skillnaden i fråga om ekonomiska förmåner mellan personer som bibehåller sin arbetslöshetsförmån och personer som studerar med studiestöd kan bli avsevärd. Landskapsregeringen är uppmärksam på problemet och har aviserat en höjning av vuxenstudiestödet så snart det ekonomiska manöverutrymmet medger. Trots detta anser landskapsregeringen det vara viktigt att den föreslagna lagändringen kan genomföras så snart som möjligt, särskilt som arbetslösheten verkar stabilisera sig på en högre nivå än tidigare och många arbetslösa behöver höja sin kompetens eller övergå till andra yrken.
En grundförutsättning för att frivilliga studier ska kunna stödas med arbetslöshetsförmåner är enligt förslaget att personen i fråga är arbetssökande hos Ams. Personen ska dessutom, såsom påpekats ovan, ha fyllt 25 år när studierna inleds och uppfylla de villkor för betalning av arbetslöshetsförmåner som blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa uppställer. För att frivilliga studier ska kunna stödas förutsätts enligt förslaget dessutom att det alltid är fråga om heltidsstudier. Vidare ska personen i fråga ha ett av Ams konstaterat behov av utbildning samtidigt som Ams ska bedöma att stödande av frivilliga studier är det arbetsmarknadspolitiskt mest ändamålsenliga sättet att förbättra arbetssökandens yrkesfärdigheter och möjligheter att få arbete eller behålla sitt arbete. Dessutom ska studierna på ett väsentligt sätt anses förbättra den arbetssökandes möjligheter till sysselsättning på den öppna marknaden. Ytterligare ett krav är att stödjandet av studierna med arbetslöshetsförmåner har överenskommits i personens sysselsättningsplan eller integrationsplan innan studierna inleds.
Den arbetslöshetsförmån som föreslås kunna beviljas för frivilliga studier avser inte att ersätta de studiestödsförmåner som arbetssökanden kan komma i åtnjutande av i första hand. Därför intas en åldersgräns i bestämmelserna som innebär att heltidsstudier som bedrivs av arbetssökande som inte har fyllt 25 år inte kan stödas med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i föreslagna bestämmelserna. Möjligheten finns dock för den som inte har fyllt 25 år att bli antagen till en sysselsättningsfrämjande utbildning och få en arbetslöshetsförmån utbetald under utbildningstiden.
Huvudregeln föreslås vara att frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån ska avtalas i sysselsättningsplanen redan innan studierna inleds. Avsikten med en sådan regel är att Ams redan i ett tidigt skede ska kunna bedöma hur ändamålsenliga den arbetssökandes studier kan vara ur en arbetsmarknadspolitisk synvinkel, samtidigt som den arbetsökande så tidigt som möjligt får ett klart besked om huruvida han eller hon kan få en arbetslöshetsförmån för sina studier.
Den arbetssökande föreslås kunna erhålla arbetslöshetsförmån för frivilliga studier i högst 24 månader per varje studiehelhet som avtalas i sysselsättningsplanen. Den som deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån föreslås även kunna lyfta ersättning för resekostnader och boende under studietiden. En förutsättning för att komma åtnjutande av ersättningen är, liksom fallet är för den sysselsättningsfrämjande utbildningen, att den arbetssökande lyfter arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Ersättningen ska enligt förslaget beviljas den arbetssökande utan särskild ansökan.
2.6 Förändringar i sysselsättningsstöden
En arbetslös arbetssökande som inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller har anvisats en utbildning som främjar hans eller hennes möjlighet att finna ett arbete kan stödas med hjälp av sysselsättningsstöd. Sysselsättningsstöd utgör en stödinriktad åtgärd som kan beviljas en enskild för arbetspraktik, deltidsarbete och start av företagsverksamhet, medan en arbetsgivare kan beviljas sysselsättningsstöd för anställning och läroavtalsutbildning.
Bland de grupper som sysselsättningsstödet särskilt ska inriktas på finns ungdomar som är yngre än 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande i över tre månader. Stödinriktade åtgärder bland dessa ungdomar ska inriktas på de personer som har en yrkesutbildning. Ungdomar under 25 år som saknar en grundläggande utbildning kan komma i fråga för stödet om personen i fråga inte går att placera i andra stödinriktade åtgärder eller som inte kommit in på någon utbildning.
Ett centralt begrepp i sammanhanget är vad som avses i med arbetslös arbetssökande. I samband med den senaste ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet genom ÅFS 2013/79 ändrades definitionen av arbetslös arbetsökande i lagens 8 §. Vid denna ändring slopades den undre och övre gränsen för när man skulle betraktas som arbetslös arbetssökande. Avsikten med denna förändring var att stödja en förlängning av arbetskarriärerna i såväl början som slutändan. Syftet var däremot inte att förändra målsättningen för de personer som hade fullgjort läroplikten att även framdeles skaffa sig en utbildning via det allmänna utbildningssystemet. Lagändringen medförde däremot att nya möjligheter öppnades för exempelvis 16-åringar att ta del av stödinriktade åtgärder. Som exempel på sådana åtgärder nämns i motiven till bestämmelsen sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. Avsikten var här att stödinriktade åtgärder skulle kunna erbjudas till exempelvis 16-åringar, men enbart till den del sysselsättningsstödet beviljades arbetsgivaren. I praktiken rör det sig om anställning med sysselsättningsstöd och sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. Till den del stödet för de stödinriktade åtgärderna beviljades den arbetslösa arbetssökande var avsikten att motsvarande begränsningar skulle gälla som i fråga om rätten till arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som med vissa undantag även är gällande på Åland med stöd av en blankettlag till den del rikslagen gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, beviljas inte en arbetssökande som är under 17 år en arbetslöshetsförmån.
Landskapsregeringen föreslår att regelverken samordnas till den del de gäller stöd som beviljas till en arbetslös arbetssökande, vilket innebär att sysselsättningsstöd ska kunna beviljas en arbetslös arbetssökande först från och med 17 års ålder. Genom förslaget likställs således åldersgränsen för sysselsättningsstöd med de andra stödformerna. Dock ska kostnadsersättning fortsättningsvis kunna betalas även till personer under 17 år som deltar i sysselsättningsåtgärd.
Flera av de förslag som landskapsregeringen lyfter fram i detta lagförslag i fråga om sysselsättningsstödet gäller personer med nedsatt arbetsförmåga. Vissa bestämmelser om sysselsättningsstöd för personer med nedsatt arbetsförmåga förändras på ett sätt som stärker och förlänger stödet vilket förbättrar utsikterna för att åtgärderna ska leda till en bestående placering på arbetsmarknaden.
Vad gäller sysselsättningsstödet för anställning kan stödet vara minst lika stort som grunddagpenningen och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent. En person med nedsatt arbetsförmåga som anställs med sysselsättningsstöd kan beviljas sysselsättningsstöd för högst två år åt gången. När det gäller sysselsättningsstödens belopp kan det högsta stödet endast beviljas till personer med nedsatt arbetsförmåga för det första stödåret. Från och med det andra stödåret betalas stödet ut till ett belopp som är lika stort som grunddagpenningen. Landskapsregeringen föreslår att regelverket ändras så att sysselsättningsstödet för anställning av person med nedsatt arbetsförmåga för det andra året kan vara högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag. Genom denna förändring vill landskapsregeringen öka möjligheterna för att en arbetsgivare håller kvar en person med nedsatt arbetsförmåga som anställd. Förslaget berör en begränsad krets av personer, uppskattningsvis tio personer per år, en grupp som annars har det svårt att komma in på arbetsmarknaden igen.
Även i fråga om arbetstiden vid anställning med sysselsättningsstöd föreslås vissa ändringar av regelverket vad gäller sysselsättande av personer med nedsatt arbetsförmåga. För dessa personer måste arbetstiden vara minst 60 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Landskapsregeringen föreslår att kravet på arbetstid för beviljande av sysselsättningsstöd sänks från 60 till 50 procent av den ordinarie arbetstiden i den aktuella branschen, vilket utökar möjligheterna till sysselsättning under till exempel en rehabiliteringsperiod.
Vidare föreslår landskapsregeringen att utrymmet för att nekas till sysselsättningsstöd för arbetspraktik utökas. Redan idag fordras att ett flertal förutsättningar ska vara uppfyllda för att kunna beviljas sysselsättningsstöd för arbetspraktik. Sysselsättningsstöd för arbetspraktik kan enligt gällande bestämmelser inte beviljas en arbetssökande som är berättigad till arbetsmarknadsstöd. I stället kan arbetsmarknadsstöd beviljas under praktiktiden. Landskapsregeringen föreslår att även den som är berättigad till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning för en sysselsättningsfrämjande åtgärd inte ska kunna lyfta sysselsättningsstöd för arbetspraktik. I stället skulle den arbetslöshetsförmån som den arbetslöse har rätt till indirekt (blankettlag) eller direkt med stöd av 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas ut under praktiktiden. Grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet beviljas av Ams, medan den inkomstrelaterade dagpenningen beviljas av arbetslöshetskassorna. I arbetslöshetsförmånen kan även en förhöjningsdel och en barnförhöjning ingå. Förslaget medför samtidigt att regelverket samordnas med bestämmelserna i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
2.7 Arbetskraftskommissionen avskaffas
I anslutning till Ams finns en arbetskraftskommission som har som huvudsaklig uppgift att bevilja, utbetala och återkräva de arbetslöshetsförmåner som betalas av landskapets medel. De förmåner som det här är fråga om är grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet.
Arbetskraftskommissionen har genom sitt uppdrag en central ställning inom Ams och i förhållande till den service som Ams tillhandahåller. Bestämmelser om arbetslöshetsförmåner är strikt reglerad i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, men arbetskraftskommissionen är den instans som formellt beslutar om förmånerna.
Ärenden i arbetskraftskommissionen bereds och föredras av tjänstemän. Besluten i kommissionen följer enligt praxis i huvudsak den föredragande tjänstemannens förslag. Som ett led i att minska byråkratin och effektivisera beslutsgången föreslår landskapsregeringen att arbetskraftskommissionen avskaffas. Samtidigt förtydligas regelverket vad gäller fördelningen av de förvaltningsuppgifter som landskapsregeringen respektive Ams ska ha enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förslaget förutsätter ändring av såväl landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget skulle Ams sköta de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på Folkpensionsanstalten till den del de gäller de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. I praktiken skulle Ams således bevilja, utbetala, förvägra, justera, indra och återkräva de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
2.8 Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa
2.8.1 Allmänt
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft i riket den 1 januari 2003 och har sedan ändrats 71 gånger, senast genom FFS 1374/2014 i samband med att verkställigheten av utkomstskyddssystemet förenklades genom att vissa intyg som skulle visas för utkomstskyddsmyndigheten och arbetsmarknadsstöd som betalades som integrationsstöd slopades. Sistnämnda ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehöll också förtydliganden av bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder för unga personer utan utbildning.
Senast blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades med anledning av en allmän uppdatering i förhållande till rikslagen var genom ÅFS 2013/78. Då beaktades de ändringar som hade genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till och med FFS 1005/2012.
Efter ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1005/2012 har lagen ändrats 9 gånger. Dessa ändringar inkluderar författningar till och med FFS 1374/2014. Därutöver finns även tre ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som har slutbehandlats i riksdagen genom proposition 245/2014, 277/2014 och 278/2014, men som ännu inte publicerats i Finlands författningssamling.
Av nämnda ändringar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är det i första hand lagändringarna i FFS 1049/2013, FFS 1199/2013, FFS 1368/2014, FFS 1370/2014 och FFS 1374/2014 som är av intresse.
2.8.2 Intressanta lagändringar
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1049/2013 baserar sig på två propositioner, det vill säga proposition 90/2013 och 176/2013. Av mest betydelse i sammanhanget är dock proposition 90/2013. Genom FFS 1049/2013 förlängdes arbetskarriärerna så att åldern då man får rätt till tilläggsdagpenning höjdes från 60 till 61 år. I fråga om det arbetsvillkor som är en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning förkortades villkoret från 34 veckor till 26 veckor för löntagare och från 18 månader till 15 månader för företagare.
I syfte att förenkla utkomstskyddssystemet minskades antalet dagpenningsförmåner som beviljades på olika grunder från fem till tre. Omställningsskyddstillägget som är förenade med flertal specialvillkor slopades genom FFS 1049/2013. Däremot ändrades systemet så att alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder framdeles kunde få en förhöjningsdel, vars belopp höjdes till samma nivå som det dåvarande omställningsskyddets förtjänstdel. På samma gång slopades betalningen av förhöjningsdel för de 20 första dagarna med arbetslöshetsdagpenning. Maximibetalningstiden för den förhöjningsdel som ska betalas när en lång arbetshistoria avslutas förkortades från 100 till 90 dagar.
Förändringar genomfördes även i fråga om arbetsmarknadsstödet så att förhöjningsdelen numera kan betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder oberoende av hur länge den som får arbetsmarknadsstöd har varit arbetslös. I syfte att förenkla systemet med självrisktid i fråga om arbetsmarknadsstöd och minska eventuella ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser av att ta emot arbete ändrades lagen om utkomstskydd för arbetslösa så att självrisktiden åläggs endast en gång när arbetslösheten börjar. Självrisktiden kan numera även lämnas bort, om den arbetssökandes rätt till arbetsmarknadsstöd börjar omedelbart när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning gått ut. Tidigare räknades självrisktiden enligt kalenderår och någon ny självrisktid ålades inte under följande år så länge det inte kom ett 14 dagars avbrott i den aktuella personens rätt till arbetsmarknadsstöd.
Genom FFS 1199/2013 infördes de krav på likabehandling i lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa som förutsätts enligt europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343/1, 23.12.2011). Enligt direktivet förpliktas medlemsstaterna till likabehandling av det egna landets medborgare och tredjelandsmedborgare i fråga om bland annat sådana områden för social trygghet som i Finland har erbjudits främst för dem som bor i landet. Genom lagändringen ska en tredjelandsmedborgare, som arbetat i Finland under sin oavbrutna vistelse så att han eller hon har uppfyllt det arbetsvillkor som är en förutsättning för erhållande av arbetslöshetsdagpenning, ha rätt till arbetslöshetsdagpenning när vistelsen i Finland fortgår, även om personen i fråga inte anses vara bosatt i Finland.
Enligt direktiv 2011/98/EU är det inte tillåtet att begränsa rättigheterna för arbetstagare från tredjeland som har haft en anställning i minst sex månader och som är registrerade som arbetslösa. Genom lagändringen har en person som inte är finsk medborgare och under sin oavbrutna vistelse har varit anställd i sex månader och är arbetslös arbetssökande, rätt till arbetslöshetsdagpenning när vistelsen i Finland fortgår, även om personen i fråga inte anses vara bosatt i Finland. För att bli registerad som arbetslös arbetssökande förutsätts dock att den sökande har ett gällande uppehållstillstånd som ger rätt att arbeta och att tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren. Rätten att arbeta är kopplad till uppehållstillståndet, och när tillståndet går ut upphör också arbetssökandet och rätten till utkomststöd för arbetslösa.
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1368/2014 motiverades av förändrade statliga finansieringslösningar som var kopplade till arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag. Ändringen berör det rikssystem för stöd i form av lönesubvention till arbetsgivare som finns tillgängligt för att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökanden. Genom lagändringen upphävdes en bestämmelse i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som hade möjliggjort för utkomstskyddsmyndigheterna att bevilja resebidrag, om en lönsubvention finansierades av anslag för arbetsmarknadsstöd.
Genom FFS 1370/2014 anpassades lagen om utkomstskydd för arbetslösa till lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (FFS 1369/2014). Med lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen infördes en sektorövergripande samservice i riket med syfte att främja sysselsättningen av långtidsarbetslösa. Den modell för samverkan som den nämnda lagen medförde innebar att de statliga arbets- och näringsbyråerna och Folkpensionsanstalten tillsammans med kommunernas socialförvaltning ska bedöma hurudana tjänster den arbetslöse behöver och svara för att sysselsättningsprocessen framskrider och följs upp. Det centrala målet med lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen var att minska långtidsarbetslösheten, genom att förbättra servicesystemet, skapa klarhet i arbetsfördelningen mellan stat och kommun samt utveckla samarbetet. Ett ytterligare mål var att öka kommunernas möjligheter att påverka organiseringen av tjänsterna för långtidsarbetslösa och sänka de offentliga utgifterna som arbetslöshet medför.
Lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen medförde även att en sektorsövergripande sysselsättningsplan skulle utarbetas tillsammans med den arbetslöse. Detta resulterade i att lagen om utkomstskydd för arbetslösa måste kompletteras med bestämmelser om en sektorövergripande sysselsättningsplan. Den sektorövergripande samservicen medförde att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades även vad gäller finansieringen av arbetsmarknadsstödet. Från och med den 1 januari ska rikets kommuner betala hälften av arbetsmarknadsstödet för de personer som har fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet i minst 300 dagar. Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1370 medförde också att när en arbetslös person har fått arbetsmarknadsstöd i 1000 dagar, stiger kommunens andel till 70 procent. De kostnader som denna förändring medför rikets kommuner kompenseras via samfundsbeskattningen och statsandelen för basservice.
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1374/2014 medförde att verkställigheten av utkomstskyddssystemet förenklades genom att vissa intyg som skulle visas för utkomstskyddsmyndigheten och arbetsmarknadsstöd som betalades som integrationsstöd slopades. Sistnämnda ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehöll också förtydliganden av bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder för unga personer utan utbildning. Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa medförde även att bestämmelsen om väntetiden för arbetsmarknadsstöd ändrades bland annat så att väntetiden inte gäller personer med funktionshinder som har avlagt studier i enlighet med en individuell plan.
Utöver de förändringar som nämns ovan finns en rad andra lagändringar i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa som på ett eller annat sätt har betydelse för landskapslagstiftningen, men som i stället kommenteras i detaljmotiveringen till de lagar som föreslås ändrade genom detta lagförslag.
2.8.3 Förslag till förändringar i utkomstskyddsystemet
Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa bygger vidare på den lagstiftningstradition landskapet har tillämpat allt sedan år 1972. Landskapet gick vid nämnda tidpunkt in för ett system med arbetslöshetsersättningar som baserades på det ersättningssystem som användes i riket. Den primära avsikten har sedan varit att uppdatera landskapslagstiftningen med de förändringar som vidtagits i rikslagstiftningen i fråga om det grundläggande utkomstskyddet, för att på så sätt undvika att de arbetslösa arbetssökande på Åland ska hamna i en sämre ställning än sina kolleger i riket. Med grundläggande utkomstskydd avses i första hand grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. För att uppnå ett fungerande stödsystem har även förändringar av rättsområden som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, såsom den inkomstrelaterade dagpenningen, styrt behovet av förändringar i landskapslagstiftningen. I sammanhanget bör även de från riket avvikande stödsystemen som ingår i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet nämnas. Även sistnämnda stöd har påverkat utformningen av lagstiftningen om utkomstskyddet i landskapet.
Eftersom landskapet valt att anpassa sitt stödsystem till de förhållanden som råder i landskapet, innehåller landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ett flertal avvikelser från rikets bestämmelser. De förändringar som med jämna mellanrum genomförs i rikslagstiftningen, i kombination med de avvikelser landskapet har, fordrar en kontinuerlig genomgång av rikslagstiftningen och en anpassning till de förhållanden som råder i landskapet.
Senast blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa uppdaterades var genom en landskapslag som trädde i kraft den 1 oktober 2013. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en lag som ofta ändras och sedan den senaste uppdateringen av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa har rikslagen ändrats hela tolv gånger. Fastän flertalet av de ändringar som gjorts i rikslagen är tekniska fordrar åtminstone fem av ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa att förändringar även genomförs av blankettlagen. De ändringar som föreslås berör lagens tillämpningsområde i blankettlagens 1 §, den så kallade undantagskatalogen i blankettlagens 2 § samt bestämmelserna om förvaltningsmyndighet, sysselsättningsfrämjande åtgärder och sökande av ändring i blankettlagens 3, 6 och 13 §§. Till blankettlagen fogas även en bestämmelse om sysselsättningsfrämjande utbildning i en ny 7a §.
De föreslagna förändringarna av blankettlagens 1 § hänger samman med att omställningsskyddstillägget slopas samt anpassningar av regelverket så att en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt i landskapet har rätt till arbetslöshetsdagpenning under vissa förutsättningar. Genom sistnämnda ändring av blankettlagens 1 § anpassas det åländska regelverket till europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat.
De föreslagna ändringarna i blankettlagens 2 § beror på förändringar i de planer som Ams ska använda i sitt kundarbete, förändringar i arbetsmarknadsstödet, anpassningar av regelverket till de föreslagna bestämmelserna om sysselsättningsfrämjande utbildning och frivilliga studier med arbetslöshetsförmån, förändringar i bestämmelserna om högsta förhöjda lönesubvention samt slopandet av omställningsskyddstillägget. Vissa undantag i blankettlagens 2 § kan dessutom upphävas eftersom de har förlorat sin betydelse.
Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkas även av att arbetskraftskommissionen avskaffas. Bestämmelserna om förvaltningsmyndighet i 3 § och sökande av ändring i 13 § påverkas av sistnämnda förändring. I övrigt kompletteras blankettlagen i 6 § och i den nya 7a § av hänvisningar till den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
2.9 Arbetsmarknadsstöd som betalas i form av integrationsstöd slopas
Enligt landskapslagen om främjande av integration utbetalas ett integrationsstöd till invandraren för att trygga hans eller hennes försörjning under den tid invandraren deltar i åtgärder enligt lagen. Integrationsstödet betalas som arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd. Rätten till integrationsstöd i form av arbetsmarknadsstöd bestäms i enlighet med blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, medan rätten till integrationsstöd i form av utkomststöd bestäms i enlighet med landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
Landskapsregeringen föreslår att arbetsmarknadsstödet och utkomststödet som betalas som integrationsstöd slopas. Förslaget påverkar inte invandrarens förutsättningar att få ett stöd eller stödets belopp. Däremot kommer inte namnet för det stöd som betalas till invandraren att ändras bara för att det betalas med stöd av landskapslagen om främjande av integration. Stödet kommer framdeles att benämnas antingen arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Och rätten till stödet kommer liksom hittills att bestämmas med utgångspunkt från blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och blankettlagen om utkomststöd.
Utöver de förslag till lagar som ingår i detta lagförslag förutsätter reformens förverkligande även smärre tekniska ändringar av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringsbehovet hänger samman med omställningsskyddstilläggets avskaffande.
En av landskapsregeringens allmänna målsättningar med förslaget är att förhindra att arbetslöshetsperioderna blir långvariga. Avsikten är därför att ytterligare förbättra gällande regelverk så att goda möjligheter skapas för att få den arbetslöse ut på arbetsmarknaden igen. Om arbetslöshetsperioderna blir kortare, minskar även landskapets utgifter.
Förslagen har administrativa verkningar huvudsakligen för Ams. En del nya åtgärdsmöjligheter introduceras, och vissa förändringar i befintliga system införs. Till vissa delar innebär förändringarna att nya rutiner behöver tas i bruk. Det gäller framför allt möjligheten att bedriva så kallade frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån.
I jämförelse med det gällande regelverket för den sysselsättningsfrämjande utbildningen kommer den föreslagna landskapslagen om den sysselsättningsfrämjande utbildningen att få konsekvenser för såväl Ams som landskapsregeringens utbildningsbyrå. Nya rutiner behöver skapas när det gäller möjligheterna till gemensam anskaffning av utbildning, där myndigheterna och en arbetsgivare delar på finansieringen av utbildningsinsatsen. Myndigheterna kan också behöva fastställa riktlinjer för när och hur gemensam anskaffning ska kunna genomföras. Gemensam anskaffning av utbildning är avsedd att särskilt användas i samarbete med arbetsplatser som är i en omställningssituation, eller som har ett rekryteringsbehov till följd av utvecklingsplaner.
Landskapsregeringens lagförslag innebär inga större omedelbara kostnadsökningar för landskapet. Förändringarna i bestämmelserna om sysselsättningsstöd är förhållandevis marginella och innebär till viss del också minskade kostnader. Det sistnämnda gäller förslaget att sysselsättningsstöd inte ska kunna beviljas till arbetslösa arbetssökande som inte har fyllt 17 år. Då det gäller övriga åtgärder innebär de huvudsakligen att personer som redan är berättigade till stöd har möjlighet att delta i flera former av sysselsättningsåtgärder, som är avsedda att öka möjligheterna till placering på arbetsmarknaden.
Ökad ambitionsnivå och större utbud av exempelvis sysselsättningsfrämjande kurser kan medföra större kostnader, men dessa kan dimensioneras i kommande landskapsbudgeter.
Enligt ÅSUB:s statistikmeddelande (2015:3) över arbetslöshetssituationen i mars 2015 uppgick den öppna arbetslöshetsgraden till genomsnitt 3,9 procent. Den totala arbetslöshetsgraden (vilken inkluderar 42 personer i sysselsättningsåtgärder) uppgick till 4,2 procent, och den var 1,8 procentenheter högre för de åländska männen (5,1 procent) än för kvinnorna (3,3 procent). Arbetslöshetsgraden för ungdomar under 25 år var 6,3 procent. Arbetslösheten för de 55 år fyllda var 3,6 procentenheter. Antalet långtidsarbetslösa utgör 1,2 procent av arbetskraften.
Förslaget bedöms inte ha några negativa konsekvenser för miljön eller för jämställdheten.
Landskapet har enligt 18 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar samt landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda samt disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Till landskapets lagstiftningsbehörighet hör dessutom enligt 18 § 13, 14, 22 och 23 punkterna i självstyrelselagen med vissa undantag rättsområdena socialvård, undervisning, näringsverksamhet samt främjande av sysselsättning.
Bestämmelserna om rättskipning är enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen av rikslagstiftningsnatur, men har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagstiftningen. Riket har enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsrätt med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunens anställda. Enligt 29 § 1 mom. 6 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsavtal och samarbete inom företag, med undantag av läroavtal enligt 18 § 14 punkten i självstyrelselagen.
Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Av central betydelse i sammanhanget är här de bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna som finns i grundlagens 2 kapitel. I grundlagens 18 § finns bestämmelser om näringsfrihet och rätten till arbete. Enligt bestämmelsens 2 mom. ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Enligt 19 § i grundlagen, som reglerar rätten till social trygghet, ska var och en genom lag få sin grundläggande försörjning vid arbetslöshet tryggad. I lagförslaget ingår även bestämmelser om personuppgifter. Personuppgifter omfattas av grundlagens 10 §, enligt vilken var och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter ska utfärdas genom lag. Landskapsregeringens uppfattning är att lagförslaget motsvarar kraven i grundlagen och således inte heller inkräktar på de grundläggande fri- och rättigheterna så att förslaget skulle strida mot 27 § 1 punkten i självstyrelselagen.
Landskapsregeringen tillsatte våren 2013 en arbetsgrupp med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om arbetsmarknadspolitik. Arbetsgruppens uppdrag var att i enlighet med landskapsregeringens regeringsprogram (M nr 1/2011-2012) från november 2011 göra en översyn av och föreslå ändringar i lagstiftningen om arbetsmarknadspolitik och sysselsättningsfrämjande utbildning. Gruppen skulle bland annat granska olika stödåtgärder och föreslå ändringar eller nya åtgärder till exempel vad gäller arbete i rehabiliteringssyfte, validering som stödåtgärd eller formerna för en ungdomsgaranti. Arbetsgruppens slutrapport om en översyn av lagstiftningen om arbetsmarknadspolitik överlämnades till landskapsregeringen i oktober 2014.
I oktober 2014 skickades slutrapporten ut på remiss. Remissinstanserna var Ålands kommunförbund k.f., Mariehamns stad och landskapets alla övriga kommuner, Ams, Akava-Åland r.f., FFC:s lokalorganisation på Åland r.f., FOA-Å r.f., Finlands Sjömansunion Ålandsavdelning r.f., TCÅ r.f., ÅTFC r.f., Tehys fackavdelning på Åland r.f., Ålands kommunala avtalsdelegation, Ålands skeppsbefäl r.f., Företagarna på Åland r.f., Ålands näringsliv, Rederierna i Finland r.f., Ålands handikappförbund r.f. Internt inom landskapsregeringen begärdes även utlåtanden in från samtliga avdelningar förutom näringsavdelningen. I slutet av december 2014 hade 16 utlåtanden inkommit till landskapsregeringen. Av dessa utlåtanden inkom 4 stycken från kommuner, 5 stycken från arbetstagarorganisationer, 2 stycken från branschföreningar, 1 utlåtande från arbetsgivarpart, 3 stycken från myndigheter och 1 utlåtande från en förening i tredje sektorn. Två remissinstanser meddelade att utlåtande inte skulle ges i ärendet.
Arbetsgruppens slutrapport består av ett inledande kapitel om målsättningar och förslag och fortsätter sedan med separata kapitel om konsekvenser för arbetsgruppens förslag, utbildningsprövning, sysselsättningsutbildning och frivilliga studier, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, validering som sysselsättningsåtgärd, ungdomsgaranti och slutligen ett kapitel om arbetskraftskommissionen. I rapporten ingår även en bilaga med ett förslag till förändrad lagstiftning om arbetsmarknadspolitik. Bilagan består av två delar, där den första delen rubriceras detaljmotivering, medan den andra delen har rubriken lagtext. Syftet med detta upplägg på rapporten var enligt arbetsgruppen att på ett enkelt sätt kunna lyfta in materialet i ett kommande lagförslag.
Landskapsregeringen omfattar i huvudsak arbetsgruppens slutsatser i rapporten. Landskapsregeringen har med utgångspunkt från arbetsgruppens slutrapport och med beaktande de remissutlåtanden som inkommit över slutrapporten utformat ett lagförslag om ändrad arbetsmarknadslagstiftning. I lagförslaget har även de förändringar som genomförts i rikslagstiftningen framförallt vad gäller utkomstskyddet efter det att slutrapporten avlämnades till landskapsregeringen beaktats. Anpassningar har till sistnämnda del gjorts i lagförslaget till de förhållanden som råder i landskapet.
1. Landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning
1 § Utbildningens syfte. I paragrafen beskrivs syftena med den sysselsättningsfrämjande utbildningen. Syftet är att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet samt stärka den enskildes möjlighet att få eller behålla ett bestående arbete. Bestämmelsen motsvarar den målbeskrivning för utbildningen som finns i 1 § i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Innehållet i bestämmelsen har även influerats av de centrala mål som gäller för arbetsmarknadsservicen enligt 5 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
I paragrafen intas även en bestämmelse om att utbildningen i första hand ska rikta sig till personer som är 20 år eller äldre. Bestämmelsen motsvarar den praxis som redan iakttas i fråga om den sysselsättningsfrämjande utbildningen. Avsikten är att personer som är under 20 år ska utbilda sig inom ramen för det allmänna utbildningssystemet. Närmare bestämmelser om antagning av personer som är under 20 år finns i 6 §. I sistnämnda paragrafs detaljmotivering exemplifieras olika situationer då en sysselsättningsfrämjande utbildning kan bli aktuell för en person som är under 20 år.
2 § Utbildningens innehåll. I paragrafen intas bestämmelser om den sysselsättningsfrämjande utbildningens innehåll. Den utbildning som ska kunna erbjudas enligt lagen ska i huvudsak utöka yrkesfärdigheterna, medan allmänbildande utbildning på såväl grundskolenivå som gymnasienivå ska kunna ges som förberedande utbildning. Utbildning på grundskolenivå kan bland annat vara aktuell för inflyttande ungdomar med annat hemspråk än svenska. Eftersom utgångspunkten är att arbetsmarknadsservicen ska utformas så att den enskilde ska kunna komma in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt, bör i första hand yrkesinriktad utbildning erbjudas även till dem som exempelvis har svaga resultat i sin allmänbildande utbildning. Även högskolestudier föreslås liksom enligt gällande bestämmelser kunna anskaffas som allmänbildande utbildning, trots att sysselsättningsfrämjande utbildning på denna nivå sällan har utnyttjats.
Enligt förslaget kan den sysselsättningsfrämjande utbildningen även innehålla lärande i arbete och praktik. I regel ingår antingen lärande i arbete eller praktik i all utbildning på gymnasie- och högskolenivå. Begreppsmässigt avses med praktik en period under vilken den studerande tillämpar det inlärda i praktiken. Under en period med lärande i arbete tillägnar sig den studerande däremot också nya färdigheter via arbetet. Närmare bestämmelser om lärande i arbete och praktik föreslås intagna i lagens 10 §.
Även integrationsutbildning föreslås fortsättningsvis kunna ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning. Närmare bestämmelser om integrationsutbildning finns i 20 § i landskapslagen om främjande av integration. En hänvisning till denna bestämmelse intas i paragrafens 2 mom. Enligt landskapslagen om främjande av integration ordnas som integrationsutbildning för invandrare som har passerat läropliktsåldern undervisning i svenska och vid behov läs- och skrivundervisning samt annan undervisning som främjar tillträde till arbetslivet och vidareutbildning samt färdigheter i samhällsliv, kultur och livskompetens. I integrationsutbildning kan även ingå identifiering av tidigare hämtad kompetens och erkännande av examen samt yrkesplanering och yrkesvägledning.
Som tidigare nämnts ska även högskolestudier kunna ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning. Högskolestudier ska enligt paragrafens 3 mom. enbart få ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning för att slutföra högskolestudier som avbrutits. Ett villkor för att ordna studier som leder till högskoleexamen är att minst ett år förflutit sedan de tidigare studierna bevisligen avbröts. Det bevisliga avbrottet på minst ett år motsvarar den gräns som även föreslås i fråga om frivilliga högskolestudier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt de föreslagna bestämmelserna i 39c § 2 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Ett villkor för att högskolestudier ska kunna ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning är att det är möjligt att slutföra studierna inom en viss tid. Om en person ursprungligen har antagits för att avlägga en masterexamen, måste de återstående högskolestudierna kunna slutföras genom att studera på heltid i högst 12 månader. Om en person däremot har antagits för att avlägga en bachelorexamen ska motsvarande tid vara högst 18 månader. För en person som har antagits för att samtidigt avlägga både masters- och bachelorexamen eller masterexamen, när utbildningen inte erbjuder möjlighet att avlägga en bachelorexamen, ska maximitiden för heltidsstudier vara 24 månader. De föreslagna maximitiderna är anpassade till högskoleexamensystemet, där den första nivån omfattar en examen efter minst tre års studier (bachelor) och den andra nivån vid sidan av forskarutbildningen omfattar magisterexamina på högst två år (master). Avsikten är att de återstående heltidsstudierna för examen på högskolenivå som ska kunna anskaffas som sysselsättningsfrämjande utbildning ska motsvara ungefär hälften av den tid som fordras för att avlägga en högskoleexamen på sedvanligt sätt.
3 § Anskaffning av utbildning. I paragrafen intas bestämmelser om vem som anskaffar sysselsättningsfrämjande utbildning och vem som kan ordna denna utbildning. Den föreslagna bestämmelsen har utarbetats med utgångpunkt från 3 och 4 §§ landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning samt den praxis som har utvecklats allt sedan lagen trädde i kraft den 1 maj 1988.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen föreslås kunna upphandlas för grupper eller som en enskild plats för en persons behov. Enligt bestämmelsen skulle Ams anskaffa sysselsättningsfrämjande utbildning för enskilda, medan landskapsregeringen skulle anskaffa utbildning för grupper av studerande. Vid landskapsregeringen är det i praktiken utbildnings- och kulturavdelningen som kommer att handha anskaffningen av utbildning av grupper av studerande. Anskaffningarna ska göras inom ramen för de anslag som har anvisats för ändamålet i landskapsbudgeten. Vid anskaffningarna ska tillämpliga upphandlingsbestämmelser iakttas.
Utbildningen ska enligt förslaget kunna ordnas vid landskapets skolor, utbildningsanordnare som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller av någon annan av landskapsregeringen godkänd utbildningsanordnare.
4 § Gemensam anskaffning av utbildning. I paragrafen intas en bestämmelse som möjliggör att en sysselsättningsfrämjande utbildning kan anskaffas tillsammans med en eller flera arbetsgivare, en uppdragsgivare till den som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheterna, så att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren deltar i finansieringen med en viss andel. Det är både från landskapsregeringens eller Ams och från arbetsgivarens synvinkel ändamålsenligt att i särskilda fall, med avvikelse från bestämmelserna i 3 §, kunna samfinansiera den sysselsättningsfrämjande utbildningen.
Genom att slå samman resurser från båda parter kan exempelvis utökade utbildningsmöjligheter erbjudas. Det är således fråga om ett speciellt förfarande som används för en viss arbetsgivares behov på så sätt att för denne utbilda gamla och nya arbetstagare. En förutsättning är dock att den sysselsättningsfrämjande utbildningen i enlighet med utbildnings syfte är ändamålsenlig från en arbetsmarknadspolitisk utgångspunkt. Vid en gemensam anskaffning av utbildning enligt den föreslagna paragrafen framhävs både företagets behov av utbildning och de arbetsmarknadspolitiska grunderna för att skaffa en utbildning på det föreslagna sättet. Det är värt att notera att avsikten med förslaget inte är att ändra på den gällande grundprincipen om att ansvaret för att ordna personalutbildning ankommer på arbetsgivaren.
En gemensam anskaffning av utbildning föreslås kunna ordnas för en viss arbetsgivares blivande arbetstagare eller redan anställda eller hyrda arbetstagare. I utbildningarna föreslås även kunna delta personer som ämnar bli företagare eller personer som har för avsikt att bedriva företagarverksamhet genom att skaffa sig företagarrättigheter från ett annat företag.
Med ett fåtal uppdragsgivare i paragrafens 1 mom. 2 punkt syftas på den företagare som kan jämställas med en anställd enligt 2 kap. 6 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Med företagare som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses förutom företagare som är skyldig att teckna pensionsförsäkringar enligt vissa pensionslagar även delägare i ett företag enligt i lagen angivna förutsättningar.
Enligt förslaget ska även företagaren själv kunna delta i en gemensam anskaffning av utbildning som ordnats för företagarens anställda eller blivande personal. I en sådan situation ska den andel av företagarens utbildning som landskapsregeringen eller Ams finansieras betraktas som ett de minimis-stöd.
Vid behov bör närmare anvisningar och riktlinjer tas fram för hur den gemensamma anskaffningen av utbildningen ska profileras exempelvis i förhållande till omställnings- verksamhets- eller teknologiförändringar samt enligt vilka kriterier kostnadsandelarna ska fördelas mellan arbetsgivaren och den upphandlande myndigheten. Dessa anvisningar och riktlinjer ska sedan ligga till grund för de förhandlingar som den upphandlande myndigheten för med arbetsgivaren, uppdragsgivaren eller företagaren.
5 § Avtal om utbildning. Enligt paragrafen ska ett skriftligt avtal om anordnandet av den sysselsättningsfrämjande utbildningen upprättas mellan den som tillhandahåller utbildningen och den landskapsmyndighet som anskaffar utbildningen. Om anskaffningen har skett genom gemensam anskaffning ska också arbetsgivaren, uppdragsgivaren eller företagaren vara part i avtalet.
I det förberedande arbetet innan ett avtal kommer till stånd samt när avtal ingås ska bestämmelser i förvaltnings- samt upphandlingslagstiftning iakttas.
I anskaffningsavtalet bör det intas bestämmelser om utbildningens syfte, innehåll, varaktighet och tidsplan, antalet studerande och utbildningens pris, från vilken utbildningsanordnare utbildningen anskaffas samt om andra omständigheter som är relevanta för ordnandet och genomförandet av utbildningen. Vid gemensam anskaffning av utbildning bör dessutom arbetsgivarens betalningsandel bestämmas.
6 § Antagning av studerande. I paragrafen intas bestämmelser om antagning av studerande.
Innehållet i paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak 5 § i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Som studerande till den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska enligt förslaget kunna antas personer som har ett av Ams konstaterat behov av och lämplighet för sysselsättningsfrämjande utbildning för att upprätthålla eller förbättra sina yrkesfärdigheter eller att få ett yrke eller övergå till yrken där det råder betydande brist på yrkeskunnig arbetskraft. Ett centralt kriterium är fortfarande att personen ska ha ett av landskapsmyndigheten konstaterat utbildningsbehov. Men personen ska även bedömas vara lämpad för utbildningen eller det yrke som utbildningen syftar till. I bestämmelsen omnämns även uttryckligen alternativet arbetslös eller hotet om arbetslöshet, fastän det redan av de inledande bestämmelserna i lagen följer att ett av syftena med den sysselsättningsfrämjande utbildningen är att motverka arbetslöshet samt att behålla ett bestående arbete. Samtidigt bör noteras att personen måste vara arbetslös arbetssökande eller hotas av arbetslöshet (10 kap. 5 § i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa) för att komma i åtnjutande av de arbetslöshetsförmåner som enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas ut under tiden för utbildningen.
Huvudregeln enligt lagförslagets 1 § är att en person ska ha fyllt 20 år innan utbildningen börjar. Avsikten med denna regel är att personer som är under 20 år i första hand ska utbilda sig inom ramen för det allmänna utbildningssystemet. I paragrafens 2 mom. intas en bestämmelse som gör det möjligt för en person under 20 år att kunna antas till en sysselsättningsfrämjande utbildning. Förutsättningarna för att en person som är under 20 år ska kunna antas till utbildningen är att läroplikten är fullgjord och det inte är möjligt eller annars ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier.
Läroplikten inträder enligt 21 § i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland det år då barnet har fyllt sju år eller för vissa handikappade barn det år det fyller sex år. Läroplikten upphör efter att barnet genomgått grundskola, dock senast efter tio år alternativt elva år. I praktiken upphör läroplikten för de flesta det år de fyller 16 år. Ett annat kriterium för att kunna bli antagen till utbildningen är, såsom beskrivits ovan, att det inte är möjligt att genomföra utbildningen på något annat sätt. Det kan här röra sig om en sådan situation att den unga personens studieframgång i grundskolan har varit så svag att hans eller hennes möjligheter att bli antagen enligt den sedvanliga antagningsproceduren till den frivilliga utbildningen är mycket små. Även situationen att det inte annars är ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier anges som skäl för att en person som är under 20 år ska kunna antas till en sysselsättningsfrämjande utbildning. Det kan i sistnämnda fall röra sig om hälsoskäl eller sociala orsaker.
Vid antagningen av studerande till en sysselsättningsfrämjande utbildning som leder till en examen tillämpas dessutom utbildningslagstiftningen för utbildningen i fråga vad gäller grunderna för antagning av studerande och behörighet för studier. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 3 mom. Bestämmelser om grunderna för antagning av studerande finns i 34 § i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning samt i 9 § 1 mom. 9 punkten och 23 §§ i landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland. Närmare bestämmelser om grunderna för antagningen av studerande utfärdas av landskapsregeringen respektive styrelsen för Högskolan på Åland. I 22 § i landskapslagen om Högskolan på Åland finns bestämmelser om behörighet för studier. Om utbildningsanordnaren anser att en presumtiv studerande inte uppfyller antagnings- eller behörighetsvillkoren bör Ams informeras om detta. Bestämmelser om Ams rätt att få uppgifter av andra myndigheter finns i 71 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Sistnämnda bestämmelse föreslås genom detta lagförslag kompletterat med en informativ bestämmelse om att motsvarande information även ska kunna inhämtas ifrån andra aktörer än myndigheter såvida de som producerar arbetsmarknadsservice. För en sysselsättningsfrämjande utbildning som inte leder till en examen, exempelvis utbildning i form av kursverksamhet, fastställs antagningskriterierna av Ams senast i samband med avtalsförhandlingarna med utbildningsanordnaren. Vid behov kan kriterierna tas med i det avtal som upprättas mellan parterna enligt 5 §. Ett motsvarande förfarande där antagningsgrunderna antas internt inom myndigheten iakttas för Högskolan på Åland i fråga om studier som inte leder till examen, där antagningsgrunderna antas av högskolans styrelse med stöd av 22 och 9 §§ landskapslagen för Högskolan på Åland.
Enligt 2 § i gällande landskapslag (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning ordnas den sysselsättningsfrämjande utbildningen i form av yrkeskurser samt genom att tillhandhålla plats på utbildningslinje vid yrkesläroanstalt i landskapet. Enligt lagens 3 § är det landskapsregeringen som beslutar om att en yrkeskurs ska ordnas, samtidigt som det är landskapsregeringen som beslutar om att en sysselsättningsfrämjande utbildning ska ordnas genom att tillhandhålla plats på en utbildningslinje vid en yrkesläroanstalt. Enligt lagens 4 § kan yrkeskurser ordnas av yrkesläroanstalter och högskola. Den som ordnar en yrkeskurs antar eleverna till utbildningen i samråd med arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen. I slutet på 1980-talet, då nuvarande landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildningen trädde i kraft, fanns landskapets elevantagningsnämnd som samordnade antagningen av elever till gymnasium, yrkesläroinrättning och folkhögskola. Beslut om anta elever till exempelvis Ålands yrkesskola fattades enligt landskapslagen (1989:75) om Ålands yrkesskola av skolans direktion i samarbete med elevantagningsnämnden. Sedermera har elevantagningsnämndens avskaffats och antagningsförfarandet förändrats så att det numera är exempelvis styrelsen för Ålands gymnasium som beslutar om antagningen av studerande till utbildning vid lyceet och yrkesgymnasiet.
Enligt den föreslagna lagen är det Ams respektive landskapsregeringen som ska upphandla den sysselsättningsfrämjande utbildningen av en utbildningsanordnare. Vid denna upphandling klargörs också att tillräckligt antal platser ställs till förfogande vid utbildningsanordnaren för de studerande som uppfyller föreskrivna antagnings- och behörighetskriterier. För att få en ändamålsenlig antagningsprocedur kan utbildningsanordnaren medverka i bedömningen av om den presumtiva studeranden uppfyller de allmänna antagnings- och behörighetskriterierna som gäller för den utbildning som upphandlats från utbildningsanordnaren. Det är dock Ams som slutgiltigt fattar beslut om antagning av studerande till den sysselsättningsfrämjande utbildningen. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 4 mom.
I paragrafens 5 mom. intas en fullmakt för landskapsregeringen att vid behov utfärda närmare bestämmelser om antagningsförfarandet i en landskapsförordning.
7 § Studerandes rättigheter och skyldigheter. I paragrafen intas centrala bestämmelser om den studerandes rättigheter och skyldigheter. Några motsvarande bestämmelser finns inte i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Avsikten med den föreslagna reformen är att få till stånd en modern lagstiftning om den sysselsättningsfrämjande utbildningen. I en sådan reglering är det även motiverat att inta bestämmelser om de studerandes rättigheter och skyldigheter. Samtidigt finns ett behov av en motprestation från den studerande för den utbildning som landskapet finansierar samt de arbetslöshetsförmåner som den studerande har rätt till under utbildningstiden.
Enligt paragrafens 1 mom. föreslås den studerande få en rätt till en undervisning enligt läro- eller utbildningsplanen. Den studerande föreslås också få en rätt att genomföra studierna under den tid som den sysselsättningsfrämjande utbildningen pågår. Utbildningens längd bestäms i enlighet med vad som överenskommits i anskaffningsavtalet för utbildningen. När den sysselsättningsfrämjande utbildningen avslutas upphör också personens rätt att genomföra studierna så som sysselsättningsfrämjande utbildning. Detta hindrar inte den studerande att kunna fortsätta med de studier som ännu inte avslutade i form av frivilliga studier.
Den studerande ska enligt paragrafens 2 mom. regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier på det sätt som avses i läro- och utbildningsplanen. Om denna skyldighet inte kan fullföljas kan följden bli att utbildningen måste avbrytas. När den sysselsättningsfrämjande utbildningen bedrivs på högskolenivå bedrivs studierna oftast till stor del genom självstudier. Detta medför att den egentliga undervisningen i praktiken kan vara förhållandevis begränsad. Därför föreslås det att en särskild bestämmelse intas i paragrafen som beskriver vad som ska anses vara tillräckliga framsteg i högskolestudierna. Enligt förslaget ska den som har avklarat i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad av den studiehelhet som hör till utbildningen anses ha gjort tillräckliga framsteg i studierna. Omfattningen av studierna beskrivs enligt det studiepoängsystem som används inom det europeiska systemet för överföring av studiemeriter European Credit Transfer System (ECTS) och som bland annat tillämpas vid Högskolan på Åland.
För att trygga den rättsliga ställningen för studerande som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning intas i paragrafens 3 mom. en hänvisning till utbildningslagstiftningens bestämmelser om mottagande av studieplats, erkännande av kunnande, tillgodoräknande av studier, betyg och intyg, bedömning av studerandes prestationer, rättelse av bedömning av prestation, studerandes rätt till trygg studiemiljö, opartiskt bemötande, anmälan av studierätt, disciplin, tystnadsplikt för studerande samt rättelseyrkande och besvär över en utbildningsanordnares beslut. Dessa bestämmelser ska iakttas även på den sysselsättningsfrämjande utbildningen, såvida inget annat följer av den föreslagna lagen. För utbildning som anordnas i samarbete med en extern utbildningsanordnare tillämpas motsvarande bestämmelser som är gällande för utbildningsanordnaren. Med extern utbildningsanordnare avses enligt definitionen i 6 § annan utbildningsanordnare än landskapet. Kompletterande bestämmelser om vilka regler som gäller kan vid behov behöva tas med i det avtal som upprättas mellan parterna.
8 § Avbrytande av utbildningen. I paragrafen intas bestämmelser om avbrytande av den sysselsättningsfrämjande utbildningen. Enligt det förslagna 1 mom. ska utbildningen anses avbruten om den studerande inte gör framsteg i studierna på det sätt som avses i läro- och utbildningsplanen, eller, i fråga om högskolestudier, inte avklarat i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad av den studiehelhet som hör till utbildningen. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska också anses avbruten om den studerande utan tillstånd har varit frånvarande fem utbildningsdagar utan avbrott. Som utbildningsdagar räknas även lärande i arbete och praktik. Beslut om avslutande av utbildningen ska enligt förslaget fattas av Ams.
Enligt 2 mom. är utbildningsanordnaren är skyldig att meddela Ams när villkoren för avbrytande av utbildningen är uppfyllda. Det är sedan Ams som med stöd av paragrafens 1 mom. fattar beslut om att avsluta utbildningen. Innan beslut om avbrytande fattas ska den studerande ges tillfälle att bli hörd i ärendet. Den studerande ska utan dröjsmål underrättas om beslutet. Vad gäller hörande och delgivningen av beslutet ska samtidigt iakttas vad som exempelvis föreskrivs i 28 och 49 §§ i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
9 § Anställningsförhållande vid lärande i arbete och praktik. För att det inte ska råda någon oklarhet om den studerandes rättsliga ställning vid lärande i arbete och praktik föreslås att en uttrycklig bestämmelse intas i lagen som säger att utgångspunkten är att något anställningsförhållande till utbildningsanordnaren eller anordnaren av lärande i arbete eller praktik inte ska anses föreligga, såvida inte den studerande och anordnaren av lärande i arbete eller praktik har kommit överens om något annat.
Kompletterande centrala bestämmelserna om studerandens rättsliga ställning föreslås intagna i 10 §.
Den föreslagna bestämmelsen hindrar således inte att ett arbetsavtal upprättas och att tiden för lärande i arbetet och praktik ordnas som lönearbete. I en sådan situation ska bestämmelserna i 10 § inte tillämpas.
10 § Avtal om lärande i arbete och praktik. Enligt paragrafens 1 mom. ska ett skriftligt avtal upprättas för den tid som den sysselsättningsfrämjande utbildningen anordnas på en arbetsplats i form av lärande i arbete eller praktik. Avtalsparterna är utbildningsanordnaren, anordnaren av lärande i arbete eller praktik och den studerande. Utbildningsanordnaren är skyldig att se till att det ordnas handledning på arbetsplatsen där lärandet i arbete eller praktiken genomförs. Samtidigt ska utbildningsanordnaren upplysa arbetsgivaren om målen med utbildningen. Inget avtal ska ingås om lärandet i arbete eller praktiken sker inom ramen för ett anställningsförhållande.
Enligt paragrafens 2 mom. ska det av avtalet framgå målen för lärandet i arbete eller praktiken, tiden och platsen för lärandet i arbete eller praktiken, längden per dag och vecka på lärandet i arbete eller praktiken samt de uppgifter som den studerande ska utföra under den tid som lärande i arbete eller praktik pågår. Längden på lärandet i arbete eller praktiken föreslås per dag vara minst fyra timmar och högst åtta timmar samt högst fem dagar per vecka. Det är samtidigt viktigt att avtala om vilken tid på dygnet som lärandet i arbete eller praktiken ska ske särskilt om lärandet i arbete eller praktiken bedrivs på avvikande arbetstider eller kvälls- och nattarbete. I avtalet ska man dessutom komma överens om den lärare som ska ansvara för handledingen och hur och under vilken tid handledningen ska genomföras.
Avtalet ska även innehålla villkor om att anordnaren av lärandet i arbete eller praktiken ska lämna en bedömning av den studerandes lämplighet för arbetet, yrket eller branschen och, såvida den sysselsättningsfrämjande utbildningen ordnats för att stöda den studerandes möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden, behovet av att utveckla arbetslivserfarenheterna och kompetensen för den studerande. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 3 mom. Bedömningen ska lämnas till Ams efter att lärandet i arbete eller praktiken har slutförts. I bestämmelsen intas inget krav om på vilket sätt denna bedömning ska framföras. Bedömningen kan framföras antingen muntligen eller skriftligen. Om bedömningen framförs muntligen ska en tjänsteman från Ams och den studerande vara samtidigt närvarande. Är det inte möjligt bör en skriftlig bedömning göras.
Utöver de i paragrafen angivna villkoren kan avtalet även innehålla andra villkor som kan anses nödvändiga för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra lärandet i arbete eller praktiken. De skyldigheter som en anordnare av lärande i arbete eller praktik åtagit sig genom avtalet ska inte kunna föras över på en annan aktör. I paragrafens 3 mom. intas därför en bestämmelse om att anordnaren av lärande i arbete eller praktik inte ska kunna överföra sina skyldigheter enligt avtalet på någon annan.
I paragrafens 4 mom. intas en bestämmelse om anordnarens skyldighet att ansvara för de studerades skydd i arbetet vid utbildning på en arbetsplats och att ordna gruppansvarsförsäkring för de studerande under samma tidsperiod.
Om lärandet i arbetet eller praktiken genomförs i ett anställningsförhållande ska bestämmelserna i den föreslagna paragrafen inte tillämpas. I förslaget till 5 mom. intas en sådan bestämmelse. De föreslagna bestämmelserna i 9 och 10 §§ hindrar således inte att ett arbetsavtal upprättas och att tiden för lärande i arbetet och praktik ordnas som lönearbete.
11 § Avgiftsfri utbildning. I förslaget är utgångspunkten den att den sysselsättningsfrämjande utbildningen, liksom all arbetsmarknadsservice i övrigt som landskapet tillhandahåller enskilda, ska vara avgiftsfri.
Även den service som tillhandhålls arbetsgivare enligt den föreslagna lagen ska i huvudsak vara avgiftsfri. Ett undantag från denna avgiftsfrihet är gemensam anskaffning av utbildning enligt lagförslagets 4 §, enligt vilken arbetsgivarna deltar i finansieringen tillsammans med landskapsmyndigheterna.
12 § Arbetslösförmån. I detta lagförslag föreslås också en ändring av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, så att undantagen i fråga om den arbetskraftspolitiska utbildningen anpassas till den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Genom ändringen utvidgas möjligheterna att betala ut arbetslöshetsförmåner med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa för de personer som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning. Arbetslöshetsförmåner kan således komma att betalas ut när den som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning. I den föreslagna paragrafen intas en informativ hänvisning till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och förmånerna enligt den.
13 § Ersättning för resekostnader och boende. Den som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning föreslås enligt paragrafens 1 mom. även framdeles kunna beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid den han eller hon deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning. Förslaget följer den praxis som har iakttagits med stöd av 6 § 2 mom. i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. En förutsättning för att komma åtnjutande av ersättningen är att den studerande lyfter arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Avsikten är att ersättningen ska beviljas den studerande utan särskild ansökan.
Beloppet för den ersättning som den studerande kan komma i åtnjutande av enligt 2 mom. påverkas av avståndet mellan den studerandes bostad och utbildningsplatsen. Ersättningsnivån föreslås vara beroende på om avståndet mellan den studerandes bostad och den plats där utbildningen i huvudsak ordnas är mer eller mindre än 80 kilometer från varandra. Ersättningsbeloppet föreslås, liksom enligt gällande praxis, vara antingen 9 eller 18 euro. Avgörande för vilket belopp som den studerande kan komma i åtnjutande av är den plats var utbildningen i huvudsak ordnas. Som huvudsakligt ställe för utbildningen har enligt praxis ansetts vara den plats där uppskattningsvis mer än 60 procent av den sysselsättningsfrämjande utbildningen ordnas. Bedömningen görs med utgångspunkt från de uppgifter som finns tillgängliga innan utbildningen påbörjas.
Huvudprincipen är att ersättningen ska betalas i jämnstora poster under hela utbildningen. Effekten av denna princip kan resultera i att den studerande kan få en ersättning som är 18 euro per dag även för den tid den studerande deltar i en del av utbildningen som är närmare än 80 kilometer från bostaden. Samtidigt kan ersättningsnivån vara 9 euro per dag fastän utbildningsplatsen någon dag är minst 80 kilometer från bostaden. Om det till äventyrs inte skulle kunna gå att fastställa det huvudsakliga stället för var utbildningen ordnas, måste beloppet fastställas utgående från den plats där utbildningen faktiskt tillhandahålls, vilket kan resultera i att ersättningsbeloppet kan variera från dag till dag.
Enligt paragrafens 3 mom. har den som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning utomlands rätt att i ersättning för boende eller andra kostnader under utbildningstiden få 50 procent av det dagtraktamente som en landskapstjänsteman får i ersättning för resekostnader för en tjänsteresa till landet i fråga. Bestämmelsen motsvarar den praxis som iakttagits med stöd av 6 § 2 mom. i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Sysselsättningsfrämjande utbildning anordnas även inom ramen för Stiftelsen Utbildning Nordkalotten. Stiftelsen bildades av regeringarna i Finland, Norge och Sverige år 1991. Verksamheten regleras av en fyraårig överenskommelse mellan de tre länderna och stiftelsens stadgar. Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, eller Utbildning Nord som utbildningen allmänt kallas, erbjuder en mängd professionella yrkesutbildningar för arbetssökande och företag för hela den nordiska arbetsmarknaden. Utbildningarna anpassas efter varje individ och de olika krav som ställs i Norge, Finland och Sverige.
Det nuvarande avtalet om Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är i kraft till utgången av år 2015. Avtalstexten till överenskommelsen finns publicerad i Finlands författningssamlings fördragsserie (se FFFS 9/2012). Enligt artikel 10 i avtalet är det de nationella arbetsmarknadsorganen som utser deltagarna i arbetsmarknadsutbildning vid stiftelsen. Bestämmelser om ersättningar och förmåner till deltagarna framgår av de nationella författningarna. Bidragen betalas till respektive deltagare av hemlandets myndighet.
Den utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en sysselsättningsfrämjande utbildning och har således omfattats av samma förmånsbestämmelser som gäller för sysselsättningsfrämjande utbildning i landskapet. I fråga om ersättning för resekostnader och andra kostnader under den tid som den studerande deltar i utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten har en ersättning om 16,82 euro per dag utbetalts till den studerande. Inkvarteringen har varit gratis för den studerande. Landskapsregeringen föreslår att den praxis som iakttagits med stöd av 6 § 2 mom. i den gällande landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning lyfts in i en särskild bestämmelse i paragrafens 4 mom. Enligt förslaget skulle en studerande som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten erhålla 16,82 euro per dag för resekostnader och andra kostnader. Inkvarteringen skulle liksom för närvarande vara gratis för en studerande som deltar i utbildningen.
Ersättningen skulle enligt paragrafens 5 mom. betalas för högst fem dagar per kalendervecka. För studier utomlands kan ersättning betalas för högst sju dagar per kalendervecka. Under ferieperioderna betalas ingen ersättning, såvida inte den studerande under en ferieperiod deltar i lärande i arbete eller praktik som hör till utbildningen.
Om utbildningen avbryts antingen av den studerande själv eller genom beslut av Ams upphör även utbetalningen av ersättningen. En bestämmelse om detta tas in i paragrafens 6 mom.
Ersättning föreslås enligt 7 mom. kunna beviljas en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande utbildning, även om den studerande inte har rätt till ersättning enligt paragrafens 1 mom. eller med stöd av någon annan lag för de kostnader som uppstår under utbildningstiden. Bestämmelsen medför att exempelvis en arbetslös arbetssökande som inte har fyllt 17 år och som undantagsvis har medgivits rätt att delta i en sysselsättningsfrämjande utbildning med stöd av lagförslagets 6 §, men som inte har rätt till arbetslöshetsförmån enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och därmed inte berättigad till ersättning för rese- och boendekostnader enligt paragrafens 1 mom., skulle kunna beviljas ersättning för resekostnader och boende.
I paragrafens 8 mom. intas en hänvisning till bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter (11 kap. 2 §), beslut om förmåner (11 kap. 3 §), betalningssätt (11 kap. 5 §), tillfällig avbrott i utbetalningen eller betalning till lägre belopp (11 kap. 6 §), återkrav (11 kap. 10 §), kvittning (11 kap. 13 §), indrivning av arbetslöshetsförmåner i vissa fall (11 kap. 14 §), utmätning av arbetslöshetsförmåner (11 kap. 15 §), preskription av fordringar (11 kap. 15a §), rätt att erhålla uppgifter (13 kap. 1 §, utlämnande av uppgifter (13 kap. 3 §), Folkpensionsanstaltens rätt att använda uppgifter (13 kap. 4 §), teknisk anslutning (13 kap. 5 §), rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ (13 kap. 6 §), anmälningsskyldighet (13 kap. 7 §) och utsökningsmyndighetens rätt att få uppgifter (13 kap. 8 §), bestämmelser vilka även ska iakttas på den ersättning som utbetalas med stöd av denna paragraf. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska de undantag som anges i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa iakttas. Samtidigt bör beaktas att Ams beviljar ersättningen för resekostnader och boende utan en särskild ansökan. När Ams betalar ut arbetslöshetsförmånen ska myndigheten ge den arbetssökande ett beslut som bland annat gäller beviljande av ersättning för resekostnader eller boende när en sysselsättningsfrämjande utbildningen inleds och om att ersättningen upphör när utbildningen avslutas. Beslutet kan ges i samband med beslutet om arbetslöshetsförmånen, till exempel när den sökande inte har rätt till ersättning på grund av frånvaro från utbildningen. Ett beslut ska även ges på begäran av den studerande. I regel ges beslutet i samband med beslutet om arbetslöshetsdagpenningen eller arbetsmarknadsstödet. I fråga om besvär över beslutet gäller de bestämmelser som finns i 25 § i självstyrelselagen och som av informativa skäl intagits i såväl blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa som landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
14 § Rättelse. Landskapsregeringen finner det ändamålsenligt att rätten att begära rättelse i beslut görs möjlig enligt den föreslagna lagen. Enligt paragrafen införs en möjlighet för en missnöjd sakägare att inom 30 dagar hos Ams begära rättelse av ett av myndigheten fattat beslut. Myndigheten får enligt bestämmelsen endast pröva de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Ett rättelseyrkande ska handläggas utan dröjsmål. Visar det sig att beslutet inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller det uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt.
Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår överklagandet till Ålands förvaltningsdomstol, som är egentlig förvaltningsrättsskipning. Rättelseyrkandet kan endast begäras av sakägare och ska framställas skriftligen till myndigheten. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.
I paragrafens 2 mom. intas en bestämmelse enligt vilken rättelse inte ska få begäras om beslutet om antagning till sysselsättningsfrämjande utbildning grundar sig på villkoren i 6 § 1 mom., det vill säga bedömningen av utbildningens ändamålsenlighet, utbildningsbehovet som fastställts av Ams och den presumtiva studerandes lämplighet för utbildningen. Förslaget hänger samman med det besvärsförbud som samtidigt föreslås i 15 § 3 mom.
15 § Besvär. Beslut som Ams fattat får överklagas till Ålands förvaltningsdomstol, medan beslut som landskapsregeringen fattat får i fråga om lagligheten överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Innan ett beslut kan överklagas måste sakägaren i fråga om beslut fattat vid Ams begära rättelse av beslutet hos den beslutande myndigheten. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. är utformade i överensstämmelse med 25 § självstyrelselagen.
Enligt paragrafens 3 mom. får besvär över beslut inte anföras om beslutet om antagning till sysselsättningsfrämjande utbildning grundar sig på villkoren i 6 § 1 mom., det vill säga bedömningen av utbildningens ändamålsenlighet, utbildningsbehovet som fastställts av Ams och den presumtiva studerandes lämplighet för utbildningen. Förbudet att söka ändring gäller sådana beslut som grundar sig på Ams ändamålsenlighetsprövning. Men när Ams fattar sitt beslut prövar myndigheten inte enbart ändmålsenligheten, åtminstone inte till den del ett eventuellt avslag grundar sig på att personen inte är lämpad för utbildningen. Lämplighetskravet har enligt grundlagsutskottet (GrUU 32/2012 rd) ansetts vara ett tillräckligt exakt juridiskt kriterium för att söka ändring. Enligt den föreslagna bestämmelsen skulle besvär därmed få anföras över ett beslut om antagning som bygger på personens lämplighet.
Besvär skulle däremot inte få anföras över ett antagningsbeslut som kan härledas till en gemensam anskaffning av utbildning enligt lagförslagets 4 §. Vid en gemensam anskaffad utbildning medfinansieras utbildningen av arbetsgivaren, en uppdragsgivare till den som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheterna. Även om det är Ams som fattar det formella antagningsbeslutet (6 § 4 mom.) vid en gemensam anskaffad utbildning deltar arbetsgivaren i lämplighetsbedömningen av de sökande. Om besvär skulle få anföras i dessa fall skulle konsekvensen kunna bli att det är arbetsgivarens bedömning av den sökandes lämplighet som skulle överklagas. Problematiken är uppenbar i de fall där en studerande efter avklarad utbildning blir anställd hos arbetsgivaren som deltagit i den gemensamma anskaffningen av utbildningen. Arbetsgivaren ska inte anses vara skyldig att anställa personer som arbetsgivaren har ansett vara olämplig eller delta i finansieringen av utbildningen av dem. Ett besvär ska således inte kunna anföras över ett antagningsbeslut som bygger på personens lämplighet och som kan härledas till en gemensam anskaffning av utbildning. En informativ bestämmelse om detta intas i paragrafens 3 mom. Bestämmelsen gäller rättskipning och har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat tas med i den föreslagna landskapslagen. En i sak motsvarande bestämmelse finns i 14 kap. 3 mom. 1 punkten lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
16 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Enligt paragrafens 2 mom. föreslås att landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning upphävs.
17 § Övergångbestämmelser. Enligt förslaget ska den nya landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning inte tillämpas på sådana förvaltningsärenden vilkas behandling har inletts innan den föreslagna landskapslagen träder i kraft.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
4 § Arbetsmarknadsservice. Genom detta lagförslag föreslås att en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning ska antas att gälla i landskapet. I paragrafens 2 mom. finns en hänvisning till gällande landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen uppdateras med en hänvisning till den nya landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
26 § Arbetsförmedlingstjänster för enskilda. I samband med ändringen av lagens 26 § genom ÅFS 2011/31 upphävdes paragrafens 2 mom. Av detaljmotiveringen till denna ändring framgår att avsikten var att bestämmelserna om den arbetslösa arbetssökandes rätt till en handlingsplan för arbetssökande, som genom lagändringen fick benämningen sysselsättningsplan, skulle flyttas till lagens 28 och 30 §§. Bestämmelserna om handlingsplan för arbetssökande i 26 § skulle därför upphävas. I själva lagtexten upphävdes dessvärre paragrafens 2 mom. istället för paragrafens 3 mom. För att rätta till denna felaktighet i lagen föreslås att bestämmelserna om handlingsplan för arbetssökande i paragrafens 3 mom. upphävs. Samtidigt föreslås att bestämmelserna i paragrafens 2 mom. om den mer personliga arbetsmarknadsservice som den enskilde som har registrerats som arbetssökande kan komma i åtnjutande av återinförs i paragrafen.
Som registrerad får den enskilde service som gäller registrering och upprätthållande av uppgifter i anslutning till arbetssökande, personlig arbetsförmedling och presentation för arbetsgivare.
31a § Omställningsskyddets allmänna innehåll. I paragrafens 1 mom. anges syftet med omställningsskyddet. I och med att omställningsskyddstillägget har försvunnit som särskild arbetslöshetsförmån i lagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkar det även bestämmelserna i 31b och 31 c §§ om förutsättningar för omställningsskydd och omställningsskyddets giltighet, bestämmelser vilka föreslås upphävda. Detta påverkar i sin tur formuleringarna i 31a § vad gäller beskrivningen om vilka som omfattas av åtgärdsmodellen för omställningsskydd. Landskapsregeringen föreslår att beskrivningen ”en uppsagd och av arbetslöshet hotad arbetstagare” i avsaknad av de kompletterande bestämmelserna i framförallt 31b §, ersätts med utrycket ” en arbetstagare som blir arbetslös på grund av uppsägning eller permittering eller på grund av att en visstidsanställning upphör”. På detta sätt får lagtexten en mer ändamålsenlig beskrivning av den kategori av arbetstagare som kan komma i fråga för åtgärdsmodellen omställningsskydd. Syftet med åtgärdsmodellen omställningsskydd blir således att så snabbt som möjligt finna en ny sysselsättning för en uppsagd eller permitterad arbetstagare eller en arbetstagare vars visstidsanställning upphört.
Omställningsskyddet infördes i lagstiftningen i maj 2006 som en ny modell för hur arbetsgivare, arbetstagare och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten skulle agera i samband med uppsägningar eller i andra motsvarande situationer när arbetstagaren hotas av arbetslöshet. Modellen tog avstamp i det inkomstpolitiska avtalet för åren 2005-2007 samt det principdokument för handläggning och omställningsåtgärder vid personalminskning inom allmänna förvaltningen som antogs av landskapsregeringen i maj 2005. För att i lagtexten förtydliga den praxis som har tillämpats vad gäller omställningsskyddet föreslås att paragrafens 2 mom. kompletteras med ett omnämnande av huvudparterna i åtgärdsmodellen för omställningsskydd, det vill säga arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, arbetsgivaren och arbetstagarna.
I och med att omställningsskyddstillägget har slopats i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås att hänvisningen i paragrafens 3 mom. till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om särskilda förmåner ur landskapets medel i samband med omställningsskyddet stryks. Upplysningsvis kan sägas att alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder kan lyfta antingen en förhöjningsdel eller en förhöjd förtjänstdel, vars belopp höjts till motsvarande nivå som omställningsskyddstilläggets förtjänstdel, såvida kriterierna för förhöjningsdelen i övrigt är uppfyllda. Paragrafens 3 mom. kan därför upphävas.
31b § Förutsättningar för omställningsskydd. I syfte att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa och minska antalet förmånsnivåer i förtjänstskyddet och antalet dagpenningsförmåner har omställningsskyddets förtjänstdel och omställningsskyddstillägget slopats i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Åtgärdsmodellen för omställningsskydd ska dock kvarstå. Men eftersom åtgärdsmodellen inte längre kommer att ha någon effekt på den arbetsökandes arbetslöshetsförmåner kan bestämmelserna om förutsättningarna för omställningsskydd i paragrafen upphävas. Förslaget påverkar dock inte verkställigheten av åtgärdsmodellen omställningsskydd.
Enligt de ändringar som genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1049/2013 består arbetslöshetsdagpenningen i dagsläget av två nivåer. Numera indelas arbetslöshetsdagpenningen i en grundnivå och en förhöjd nivå. Den förhöjda nivån, dit förhöjningsdelen på grunddagpenningen respektive den förhöjda förtjänstdelen på den inkomstrelaterade dagpenningen kan hänföras, kan enligt de nya bestämmelserna betalas ut under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder. Beloppet för den förhöjda nivån motsvarar nivån för omställningsskyddets förtjänstdel.
31c § Omställningsskyddets giltighet. Även bestämmelserna om omställningsskyddets giltighet påverkas av att omställningsskyddstillägget försvinner. Eftersom bestämmelserna om omställningsskyddets giltighet inte längre påverkar dagpenningens värde kan bestämmelsen upphävas.
31d § Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens skyldigheter. I paragrafens 1 mom. föreslås en teknisk justering av vilket uppsägningsförfarande som avses i och med att bestämmelserna 31b §, som momentet hänvisar till, föreslås upphävda. Samtidigt anpassas bestämmelsen till de förändringar som vidtagits 9 kap. 3 a § i lagen om arbetsavtal (FFS 55/2001), 10 kap. 4 § i lagen om sjöarbetsavtal (FFS 756/2011) och 37 a § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare från och med den 1 januari 2014. Sistnämnda bestämmelse i lagen om kommunala tjänsteinnehavare är tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen (2004:24) om lagstiftning om kommunala tjänstemän.
Enligt arbetsavtalslagen, lagen om sjöarbetsavtal och lagen om kommunala tjänsteinnehavare ska arbetsgivaren utan dröjsmål lämna ett meddelande till arbets- och näringsbyrån om minst tio arbetstagare/tjänstemän sägs upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker. Utgångspunkten är att motsvarande meddelande även lämnas till den åländska motsvarigheten till rikets arbetskraftsbyråer, det vill säga till Ams, då förutsättningarna enligt lagstiftningen uppfylls.
Enligt den föreslagna ändringen av paragrafens 1 mom. skulle Ams så snart ett uppsägningsförfarande på grund av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker har inletts medverka till en kartläggning av de tjänster som kan behövas, för att så snabbt som möjligt finna en ny sysselsättning för den arbetssökande. För att en kartläggning ska kunna erbjudas måste dock Ams få ett meddelande om uppsägningsförfarandet från arbetsgivaren. Arbetsgivarens skyldighet att meddela uppsägningar till Ams säkrar Ams möjligheter att vidta de åtgärder som anses behövliga för att ordna arbetsmarknadsservice enligt åtgärdsmodellen för omställningsskydd.
Enligt gällande lydelse av paragrafens 2 mom. andra mening ska Ams sträva efter att så snabbt som möjligt efter att en sysselsättningsplan har upprättats erbjuda de tjänster och åtgärder som ingår i sysselsättningsplanen. Bestämmelsen föreslås utgå, eftersom bestämmelser om den sysselsättningsplan som ska upprättas för de som omfattas av omställningsskyddet och de tjänster och åtgärder som ska erbjudas och som ingår i sysselsättningsplanen redan finns reglerade i lagens 30 och 31 §§.
32 § Vägledning för yrkesval och kompetensutveckling. Inom den arbetsmarknadsservice som Ams kan tillhandhålla enskilda ingår även så kallad utbildningsprövning. Med utbildningsprövning avses att den enskilde prövar på ett visst utbildningsområde hos en utbildningsanordnare i syfte att ta reda på sin lämplighet för utbildningen eller branschen i fråga. I den gällande lagen finns inga konkreta bestämmelser om utbildningsprövning, men utbildningsprövningen har dock med stöd av bestämmelserna om vägledning och kompetensutveckling kunnat tillhandahållas den enskilde. För att undanröja den osäkerhet som trots allt föreligger och för att klarlägga rättsläget för både den som deltar i och den ordnar utbildningsprövningen föreslås att lagen kompletteras med vissa centrala bestämmelser om utbildningsprövning. I paragrafens 2 mom. intas därför en informativ bestämmelse om att det bland de undersökningar som Ams kan ta till även kan finnas utbildningsprövning.
32a § Utbildningsprövning. I paragrafen intas bestämmelser om utbildningsprövning. Enligt den föreslagna paragrafen kan den enskilde genom utbildningsprövningen erbjudas en möjlighet att pröva på ett visst utbildningsområde vid en utbildningsanordnare. Avsikten är att klarlägga den enskildes lämplighet och motivation för branschen samt förutsättningarna för att studera vid utbildningsanordnaren.
Den som deltar i en utbildningsprövning får under vistelsen hos utbildningsanordnaren sätta sig in i innehållet i utbildningen och de krav som ställs på ett visst yrke. Den enskilde deltar i lektionerna, vilket öppnar för diskussioner med lärare och annan till undervisningen knuten personal.
32b § Överenskommelse om utbildningsprövningen. Enligt paragrafens 1 mom. ska en överenskommelse om utbildningsprövningen tas in i sysselsättningsplanen innan prövningen inleds. Enligt lagens 30a § ska sysselsättningsplanen utarbetas tillsammans med den arbetssökande.
En överenskommelse om utbildningsprövningen bör samtidigt träffas med den utbildningsanordnare där prövningen ska äga rum. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 2 mom. I denna överenskommelse kan vid behov intas närmare bestämmelser för hur utbildningsprövningen ska genomföras.
32c § Utbildningsprövningens varaktighet samt försäkringsskydd. Utbildningsprövningens längd kan variera beroende på den enskildes individuella behov, men prövningen får enligt paragrafens 1 mom. högst pågå i tio dagar åt gången. Förslaget motsvarar den praxis som har iakttagits.
I klargörande syfte intas i paragrafens 2 mom. en bestämmelse om att Ams måste teckna gruppolycksfalls- och gruppansvarsförsäkring för den period som den enskilde deltar i arbetsprövningen. Bestämmelsen är informativ i förhållande försäkringsskyddsbestämmelserna i lagens 39 §.
32d § Avbrytande av utbildningsprövning. I paragrafens 1 mom. intas en bestämmelse om att utbildningsprövningen ska avbrytas om den som deltar i utbildningsprövningen utan tillstånd har varit frånvarande fem prövningsdagar utan avbrott eller om han eller hon annars har varit frånvarande så mycket att målen för prövningen inte nås.
Frånvarodagarna ska vara sådana dagar då utbildningsprövningen ordnas och den enskilde borde ha varit närvarande. Även sådan frånvarogrund som i sig är godtagbar, till exempel en lång sjukledighet eller föräldraledighet, men som förhindrar att målen med utbildningsprövningen nås kan vara ett skäl att avbryta utbildningsprövningen.
Utbildningsanordnaren åläggs även en informationsskyldighet. Enligt förslagets 2 mom. är utbildningsanordnaren skyldig att underrätta Ams om frånvaro från utbildningsprövningen. Med tanke på den korta tid som en utbildningsprövning kan pågå ska underrättelsen ske utan dröjsmål.
Ett beslut om avbrytande av utbildningsprövning ska enligt förslaget fattas av Ams. I paragrafens 3 mom. intas även en bestämmelse om att den enskilde alltid ska ges tillfälle att höras innan ett beslut om avbrytande av utbildningsprövningen fattas. Den enskilde ska även utan dröjsmål underrättas om beslutet.
7a kap. Frivilliga studier med arbetslöshetsförmån
39a § Syftet med att stöda frivilliga studier. I paragrafens beskrivs målen med att arbetslöshetsförmån kan betalas ut till en arbetssökande som söker sig till frivillig utbildning. Med frivilliga studier avses studier som bedrivs på eget initiativ exempelvis för att slutföra en examen som inte blivit färdig. Det är Ams som utgående från bestämmelserna i detta kapitel avgör om studierna kan betraktas som arbetssökandes frivilliga studier och som därmed kan berättiga till arbetslöshetsförmån. Tyngdpunkten ligger på kortvariga studier som främjar en snabb placering på arbetsmarknaden.
Det föreslagna syftet med att stöda arbetssökandes frivilliga studier motsvarar syftet med den sysselsättningsfrämjande utbildningen i 1 § och 2 § 1 mom. 1 meningen i förslaget till landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning. Säkerställandet av att få behålla sitt arbete kommer främst i fråga när det gäller arbetssökande som permitterats.
39b § Allmänna förutsättningar och förmåner. En grundförutsättning för att frivilliga studier ska kunna stödas med arbetslöshetsförmåner är att personen i fråga är arbetssökande hos Ams. Personen ska ha fyllt 25 år när studierna inleds och uppfylla de villkor för betalning av arbetslöshetsförmåner som landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppställer. Vidare ska personen i fråga ha ett av Ams konstaterat behov av utbildning samtidigt som Ams ska bedöma att stödande av frivilliga studier är det arbetsmarknadspolitiskt mest ändamålsenliga sättet att förbättra arbetssökandens yrkesfärdigheter och möjligheter att få arbete eller behålla sitt arbete. Dessutom ska studierna på ett väsentligt sätt anses förbättra den arbetssökandes möjligheter till sysselsättning på den öppna marknaden. Ytterligare ett krav är att stöda studierna med arbetslöshetsförmåner har överenskommits i personens sysselsättningsplan eller integrationsplan innan studierna inleds.
I det föreslagna kapitlet används den samlade benämningen arbetslöshetsförmån för att beskriva den arbetslöshetsdagpenning och det arbetsmarknadsstöd som betalas ur landskapets medel enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt denna blankettlag betalas arbetslöshetsdagpenningen som grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, omställningsskyddstillägg samt barnförhöjning.
För att den arbetsökande ska komma i åtnjutande av arbetslöshetsförmånerna måste all de i paragrafen nämnda villkoren uppfyllas.
Den arbetslöshetsförmån som föreslås kunna beviljas för frivilliga studier avser inte att ersätta de studiestödsförmåner som arbetssökanden kan komma i åtnjutande av i första hand. Därför föreslås att en åldersgräns införs som innebär att heltidsstudier som bedrivs av arbetssökande som inte har fyllt 25 år inte kan stödas med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i föreslagna bestämmelserna. Möjligheten finns dock för den som inte har fyllt 25 år att bli antagen till en sysselsättningsfrämjande utbildning och få en arbetslöshetsförmån utbetald under utbildningstiden.
De föreslagna bestämmelserna medför ingen subjektiv rätt för den arbetssökande till frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Avsikten är däremot att den arbetssökandes önskemål om frivilliga studier ska beaktas i den mån det är möjligt. Med tanke på arbetsmarknadens funktion och tillgången på yrkeskunnig arbetskraft är det dock inte ändamålsenligt att med arbetslöshetsförmån stöda studier som baserar sig på arbetssökandes subjektiva utbildningsbehov i situationer där arbetssökanden har möjlighet att med sin befintliga utbildning placera sig på arbetsmarknaden eller behålla sin arbetsplats. Ett behov av utbildning måste enligt den föreslagna paragrafen alltid först kunna konstateras av Ams för att en arbetslöshetsförmån ska kunna utbetalas under studietiden.
Ett kriterium som måste var uppfyllt är att den arbetssökande efter de planerade studierna har möjligheter att få ett arbete eller behålla sitt arbete. Fastän de frivilliga studierna skulle förbättra den arbetssökandes yrkeskompetens kan studierna inte stödas med arbetslöshetsförmåner om den arbetssökande har en yrkesinriktad examen som ännu ger behörighet och kvalifikationer på arbetsmarknaden. Om den arbetssökande däremot har ett motiverat behov av att förvärva en ny utbildning eller att byta yrke, exempelvis på grund av hälsorelaterade skäl, kan studierna stödas. Ifall den arbetssökande själv sagt upp sig bara för att kunna studera på heltid med arbetslöshetsförmån kan Ams vid sin bedömning anse det inte vara arbetsmarknadspolitiskt motiverat att den arbetssökande är i behov av stöd. Men om det finns andra orsaker till uppsägningen så som hälsoskäl eller övergång från en arbetsmarknadsåtgärd till en annan utgör uppsägningen inget hinder för att stöda studierna. Orsaken till varför en uppsägning har skett är således av betydelse vid bedömningen.
Vid bedömningen av utbildningsbehovet bör även övervägas om den kompetens som behövs för att den arbetssökande ska bli sysselsatt, med beaktande av arbetsmarknadens behov och arbetssökandens tidigare utbildning, kan förvärvas genom att den arbetssökandes försörjning tryggas på ett annat sätt till exempel genom sysselsättningsfrämjande utbildning eller läroavtalsutbildning. En faktor som även bör tillmätas betydelse vid AMS bedömning, är om arbetsmarknadens och den arbetssökandes önskemål möter varandra. Om så inte är fallet kan ett stödjande av studierna inte anses var arbetsmarknadspolitiskt ändamålsenligt. Vid denna bedömning ska det bland annat fästas uppmärksamhet vid antalet arbetslösa arbetssökande inom den aktuella branschen samt det nuvarande och förväntade behovet av arbetskraft.
39c § Särskilda förutsättningar. För att frivilliga studier ska kunna stödas förutsätts enligt förslaget att det alltid är fråga om heltidsstudier. Vad som utgör heltidstudier föreslås bedömas utgående bestämmelserna om heltidsstudier i 8 § landskapslagslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt bestämmelsen betraktas heltidsstudier som sådana studier där målsättningen är avläggande högskoleexamen, allmänbildande gymnasieutbildning som omfattar minst 75 kurser samt andra studier som omfattar i genomsnitt minst fem studiepoäng eller tre studieveckor per studiemånad, eller i genomsnitt minst 25 veckotimmar, om studiernas omfattning inte mäts i studiepoäng eller studieveckor. Bestämmelsen i landskapslagen utgör en avvikelse från bestämmelserna i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt huvudregeln i 2 kap. 10 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en heltidsstuderande inte rätt till arbetslöshetsförmåner. I 10 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns dock ett undantag från denna bestämmelse, genom vilken bland annat 2 och 2 a kapitlen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas under tiden för den arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmåner. I praktiken innebär detta att en person ska vara arbetssökande för att kunna lyfta arbetslöshetsförmåner för utbildningstiden, men till följd av den arbetssökandes arbetskraftspolitiska klandervärda förfarande (2 a kap.) under denna tid åläggs inte till exempel tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete och han eller hon förlorar inte sin rätt till förmån för att hon eller han börjat med företagsverksamhet eller andra studier (2 kap.).
I paragrafens 1 mom. finns en uttömmande förteckning över vilka frivilliga studier som kan stödas.
Med högskoleexamen i paragrafens 1 mom. 1 punkt avses en högskoleexamen på bachelor- eller mastersnivå. Högskolestudier på forskarnivå ska inte kunna stödas med arbetslöshetsförmån. I bestämmelsen ingår även en hänvisning till kursverksamhet vid en högskola. Begreppet kursverksamhet omfattar enligt den åländska högskolelagstiftningen både tilläggsutbildning och den så kallade öppna högskoleundervisningen. Tilläggsutbildning kan sägas utgöra en gemensam term för fortbildning, vidareutbildning och kompletteringsutbildning. I den föreslagna punkten namnges dock termerna fortbildning, vidareutbildning och kompletteringsutbildning direkt i lagtexten i och med att termerna används uttryckligen i landskapslagen om gymnasieutbildning. Med öppen högskoleundervisning avses den utbildningsform som på Åland bedrivs vid Högskolan på Åland genom samarbete med högskolor och universitet i vår omgivning. Kännetecknande för en öppen högskoleundervisning är att en högskola garanterar kvalitén på utbildningen, att den studerande inte behöver vara inskriven vid någon högskola, att inga behörighetskrav gäller för att få påbörja en utbildning samt att undervisningen inte ger några examina. För att få en examen måste man skriva in sig vid en högskola eller ett universitet på sedvanligt sätt, varvid avlagda studieprestationer kan tillgodoräknas. Även yrkesexamen eller specialyrkesexamen kan avläggas vid Ålands gymnasium inom ramen för kompletterings- och vidareutbildningen som ordnas som yrkesämnesstudier för fristående examen (6 § landskapsförordning (2011:75) om gymnasieutbildning).
Även annan yrkesinriktad utbildning som godkänts av landskapsregeringen kan enligt paragrafens 1 mom. 2 punkt godtas som frivilliga studier. Viktigt i sammanhanget är att de studier som stöds med arbetslöshetsförmån kan följas upp och att en kontroll för hur studierna framskrider hos en utbildningsanordnare kan göras. Samtidigt måste utbildningsanordnaren kunna fullgöra sina skyldigheter enligt exempelvis bestämmelserna i 39i §.
Liksom fallet är vid sysselsättningsfrämjande utbildning kan även allmänbildande grundutbildning eller gymnasieutbildning enligt paragrafens 1 mom. 3 punkt stödas med arbetslöshetsförmån. En förutsättning är dock att avsaknaden av den allmänbildande utbildningen utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling exempelvis för att genomgå en yrkesutbildning. Avsikten är dock att den arbetssökande ska komma in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Därför bör i första hand yrkesinriktad utbildning erbjudas även till dem som exempelvis har svaga resultat i sin allmänbildande utbildning.
I paragrafens 1 mom. 4 punkt samlas det fria bildningsarbetet i en bestämmelse. Även här fordras att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och att en läro- eller utbildningsplan över studierna uppvisas.
Utgångspunkten är att högskolestudier som leder till högskoleexamen ska anses vara studier som kan stödas med arbetslöshetsförmån endast när det är fråga om slutförande av tidigare avbrutna studier och studierna bevisligen avbröts minst ett år tidigare. Att helt utesluta högskolestudier, som inte avbrutits inom den stipulerade tiden, från stöd i form av arbetslöshetsförmån skulle dock kunna leda till ett resultat som inte vore ändamålsenligt med tanke på arbetssökandens möjligheter till sysselsättning. Därför föreslås att det av särskilda skäl ska vara möjligt att även helt nya studier ska kunna stödas med arbetslöshetsförmån. Som exempel på särskilda skäl kan nämnas situationen att den arbetssökande har en tidigare högskoleexamen med yrkesinriktning och han eller hon har stadigvarande varit på arbetsmarknaden i flera år, men förändringar på arbetsmarknaden har lett till att den arbetssökandes möjligheter att få ett arbete som motsvarar yrket klart har försämrats. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 2 mom.
Arbetslöshetsförmånen är oftast högre än till exempel studiestödet som är avsett att trygga försörjningen under heltidsstudier. För år 2015 är grunddagpenningen utan exempelvis barnförhöjningar beaktat ungefär 705 euro per månad (21,5 x 32,80), medan den högsta studiepenningen (exempelvis för studier vid högskola och med självständigt boende) är 329 euro per månad och bostadstillägget högst 221 euro per månad. För att bland annat undvika situationer där den arbetssökande till exempel avbryter studier som stöds med studiestöd för att fortsätta studierna med arbetslöshetsförmån, föreslås att en bestämmelse intas i paragrafens 3 mom. om att tidigare studier kan stödas med arbetslöshetsförmån under förutsättning att de bevisligen avbrutits minst ett år tidigare. I allmänhet bygger bekräftelsen på att studierna har avbrutits på utbildningsanordarens redogörelse för att den arbetsökande inte har studieprestationer efter att studierna avbröts och att han eller hon inte heller annars deltagit i utbildningen. Avbrottet på ett år räknas från tiden då studierna avbröts till den tidpunkt då de bevisligen inleddes på nytt. Villkoret på ett års avbrott gäller inte studier som har inletts under ett anställningsförhållande eller som har bedrivits som sysselsättningsfrämjande utbildning. Genom sistnämnda förslag ska det vara möjligt att på ett smidigt sätt förena sysselsättningsfrämjande utbildning med frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmåner. Detta undantag kan vara tillämpligt på en situation där en del av examen ordnats som en sysselsättningsfrämjande utbildning och den arbetssökande senare vill avlägga hela examen så att studierna stöds med arbetslöshetsförmån.
Eftersom det utbud av studier som kan erbjudas på Åland är begränsat föreslås att sådana studier utanför landskapet som motsvarar dem som avses i paragrafens 1 mom. ska kunna stödas med arbetslöshetsförmån. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 4 mom. I praktiken torde bestämmelsen möjliggöra för frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån i exempelvis riket och Sverige. För att systemet ska fungera tillfredställande måste en separat överenskommelse nås om utbildningsanordnarens skyldigheter enligt kapitlet. Närmare bestämmelser om en sådan överenskommelse föreslås intagen i 39i §.
39d § Överenskommelse om studier i en sysselsättningsplan. Enligt huvudregeln i paragrafens 1 mom. måste frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån avtalas i sysselsättningsplanen eller integrationsplan redan innan studierna inleds. På så vis kan Ams i ett tidigt skede bedöma hur ändamålsenliga den arbetssökandes studier kan vara ur en arbetsmarknadspolitisk synvinkel, samtidigt som den arbetsökande så tidigt som möjligt får ett klart besked om huruvida han eller hon kan få en arbetslöshetsförmån för sina studier.
Förslaget medger även att det kan avtalas om att stöda frivilliga studier i den plan som görs upp vid Ams även efter att studierna har inletts, om studierna har inletts under ett anställningsförhållande eller som sysselsättningsfrämjande utbildning. Så kan vara fallet om en person som blivit arbetslös har påbörjat studier medan ett anställningsförhållande var i kraft och studierna inte är slutförda när anställningsförhållandet upphör eller permitteringen börjar. Bedömer Ams att det med tanke på arbetssökandens sysselsättning är ändamålsenligt att arbetssökanden fortsätter med de studier som inleddes medan anställningsförhållandet var i kraft och studierna i övrigt uppfyller förutsättningarna enligt 39b och 39c §§, kan det enligt paragrafens 2 mom. avtalas i planen om att studierna ska stödas fastän studierna redan har inletts.
Ytterligare en orsak till att det kan avtalas om att stöda frivilliga studier med arbetslöshetsförmåner fastän studierna redan inletts är att det finns vägande skäl för att göra så. Ett vägande skäl kan exempelvis vara att arbetssökanden har bråttom med att inleda studierna därför att han eller hon har varit på reservplats och därför fått en annullerad studieplats. I sådan situation finns det inte tillräckligt med tid för att göra en bedömning av servicebehovet eller utarbeta en sysselsättningsplan tillsammans med arbetssökanden innan studierna inleds.
Om frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån kommer att bedrivas utanför landskapet föreslås sysselsättningsplanen eller integrationsplanen enligt paragrafens 3 mom. kompletteras med en överenskommelse om utbildningsanordnarens skyldigheter enligt 39i §.
39e § Stödets varaktighet. I paragrafen anges den maximala varaktigheten som frivilliga studier kan stödas med arbetslöshetsförmåner. Enligt paragrafens 1 mom. kan den arbetsökande få arbetslöshetsförmån under frivilliga studier för högst 24 månader per varje studiehelhet som avtalas i planen.
I 2 mom. intas en bestämmelse som möjliggör för den arbetssökande att avbryta de studier som stöds med arbetslöshetsförmåner genom att meddela saken till Ams. Något giltigt skäl till avbrottet i att stöda studierna fordras inte. Ett tillfälligt avbrott hindrar dock inte att personen i fråga fortsätter med sina studier under avbrottet. Avsikten med ett tillfälligt avbrott i stödjandet av studierna är annat än mycket kortvariga avbrott, exempelvis när en person blir långvarigt sjuk eller blir familjeledig.
Om det för utbildningsanordnaren finns ett regelverk som möjliggör en rätt att dra in den studerandes studierätt i situationer när exempelvis studierna eller utövandet av yrket är förbundna med krav som hänför sig till minderårigas säkerhet, patient- eller kundsäkerheten eller säkerheten i trafiken, bör den föreslagna paragrafen innehålla kompletterande bestämmelser som reglerar den uppkomna situationen. Oftast kan studierätten återställas på ansökan, om de orsaker som har gjort att studierätten en gång drogs in inte längre föreligger. I paragrafens 3 mom. intas en bestämmelse som anger att studierna ska anses ha varit avbrutna under den tid som den arbetssökande inte har haft studierätt på grund av att studierätten varit indragen. Den i 1 mom. föreskrivna maximitiden ska inte förbrukas under avbrottet.
39f § Studieprestation. En förutsättning för studierna ska kunna stödas är att den arbetssökande regelbundet deltar i undervisningen samt gör framsteg i studierna.
I fråga om högskolestudier måste den arbetssökande göra sådana framsteg i studierna att han eller hon har avklarat i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad av den studiehelhet som hör till utbildningen. Omfattningen av studierna beskrivs enligt det studiepoängsystem som används inom det europeiska systemet för överföring av studiemeriter European Credit Transfer System (ECTS) och som bland annat tillämpas vid Högskolan på Åland. När studieframgången bedöms beaktas inte studier som har genomförts innan arbetssökandes frivilliga studier började understödas och inte heller ferietider.
För andra studier än högskolestudier föreslås att studierna ska framskrida i enlighet med läro- och utbildningsplanen.
39g § Uppföljning av studierna och indragning av stöd. I samband med att det i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen avtalas om att den arbetssökandes studier ska anses vara frivilliga studier som berättigar till arbetslöshetsförmån, ska det även avtalas om hur uppföljningen av framstegen i studierna ska göras. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 1 mom. Det är värt att notera att en av avsikterna med att den arbetssökandens försörjning stöds ekonomiskt med arbetslöshetsförmåner under studierna är för att studierna som ska kunna bedrivas på heltid, så att den arbetssökande så snabbt som möjligt ska få ett bestående arbete på den öppna arbetsmarknaden. Under dessa heltidsstudier är den arbetssökande inte skyldig att ta emot ett erbjudet arbete. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs att den arbetssökande gör framsteg i studierna på avsett sätt.
Normalt kan framstegen i studierna redovisas med ett registerutdrag över studierna. En kontroll av studierna kan även göras på annat sätt exempelvis med utgångspunkt från en redogörelse eller intyg som en utbildningsanordnare tillhandahåller. En närmare precisering om hur och när denna redovisning över studieframgången ska göras ska överenskommas i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen.
Enligt 2 mom. kan rätten till arbetslöshetsförmån dras in om den arbetsökande inte gjort tillräckliga framsteg i studierna eller inte har uppvisat en redogörelse över sina studieframgångar inom den i planen föreskrivna tiden. En kompletterande bestämmelse om denna informationsskyldighet över framstegen i studierna finns 39h §. Om det kan konstateras att studierna inte har framskridit tillräckligt, kan arbetslöshetsförmånen indras retroaktivt från den tidpunkt då den arbetssökande hade börjat försumma de studieprestationer som har fastställts i läro- eller utbildningsplanen. Om den arbetsökande däremot har underlåtit att lämna en redogörelse över sina studieframgångar inom den föreskrivna tiden, kan arbetslöshetsförmånen för de frivilliga studierna indras från och med den i sysselsättningsplanen överenskomna granskningstidpunkten. Rättar den arbetssökande till försummelsen och lämnar in en redogörelse senare, kan studierna retroaktivt betraktas som sådana studier som utan avbrott kan stödas med arbetslöshetsförmån.
Arbetslöshetsförmånen föreslås också enligt 3 mom. kunna dras in om de arbetsökande utan lov och utan godtagbar anledning blivit borta från utbildningen enligt läro- och utbildningsplanen, så att det är uppenbart att den arbetsökande inte kan slutföra de planenliga studierna på ett godtagbart sätt eller om den arbetsökande annars på ett väsentligt sätt försummat studierna.
I paragrafens 4 mom. intas bestämmelse om att den arbetsökande alltid ska ges tillfälle att höras innan ett beslut om indragning av stöd fattas.
39h § Den arbetsökandes skyldighet att informera. I paragrafen intas bestämmelser om den arbetssökandes informationsskyldighet vid frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån.
Enligt förslaget ska den arbetsökande för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten uppvisa utbildningsanordnarens intyg om antagning till utbildningen och dokumentation över ferieperioder under utbildningen. Paragrafen innehåller även bestämmelser om informationsskyldighet i fråga om arbetssökandens studieframgång, avbrott i studierna under den tid som den arbetssökande inte har haft studierätt på grund av att studierätten varit indragen och om avslutande av studierna.
39i § Utbildningsanordnarens skyldighet att informera. Även utbildningsanordnaren åläggs en informationsskyldighet. Utbildningsanordnaren ska enligt förslaget informera den arbetssökande om antagning till utbildningen, ferieperioder under utbildningen och framsteg i studierna. Samtidigt ska utbildningsanordnaren informera Ams om uppgifter som gäller den arbetssökandes avslutande av studierna, icke godtagbar frånvaro från utbildning och väsentlig försummelse av studierna.
För att utbildningsanordnarna ska kunna fullfölja dessa skyldigheter, intas dessutom en bestämmelse i paragrafen som ålägger Ams att förse utbildningsanordnarna med namn och personbeteckningar på de studerande vars studier har godtagits som sådana studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt detta kapitel.
I fråga om frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmåner och som bedrivs utanför landskapet är det nödvändigt att ett avtal träffas med utbildningsanordnaren för att uppföljningen av hur studierna framskrider samt fullgörandet av utbildningsanordnarens övriga skyldigheter ska fungera problemfritt. Paragrafens bestämmelser i 1 och 2 mom. om utbildningsanordnarens skyldigheter gäller endast för studier vid utbildningsanordnare som är verksamma i landskapet och som landskapet har jurisdiktion över. Landskapsregeringen föreslår därför att en bestämmelse intas i paragrafens 3 mom. som reglerar avtalsskyldigheten i fråga om utbildningsanordnarens skyldigheter att informera vid frivilliga studier utanför landskapet vilka stöds med arbetslöshetsförmån.
39j § Ersättning för resekostnader och boende. Arbetssökande som deltar i frivilliga studier med arbetslöshetsförmån föreslås enligt paragrafens 1 mom. kunna beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid den han eller hon deltar i de frivilliga studierna. En förutsättning för att komma åtnjutande av ersättningen är, liksom fallet är för den sysselsättningsfrämjande utbildningen, att den arbetssökande lyfter arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Avsikten är att ersättningen ska beviljas den arbetssökande utan särskild ansökan.
Beloppet för den ersättning som den arbetssökande kan komma i åtnjutande av enligt 2 mom. påverkas av avståndet mellan den arbetssökandes bostad och den plats där studierna ordnas. Ersättningsnivån föreslås vara beroende på om avståndet mellan den studerandes bostad och den plats där studierna i huvudsak ordnas är mer eller mindre än 80 kilometer från varandra. Ersättningsbeloppen föreslås vara antingen 9 eller 18 euro. Avgörande för vilket belopp den arbetssökande kan komma i åtnjutande av är den plats var de frivilliga studierna i huvudsak ordnas. Som huvudsakligt ställe för studierna bör vara den plats där uppskattningsvis mer än 60 procent av de frivilliga studierna ordnas. Bedömningen görs med utgångspunkt från de uppgifter som finns tillgängliga innan studierna inleds.
Huvudprincipen är att ersättningen ska betalas i jämnstora poster under hela studietiden. Effekten av denna princip kan resultera i att den arbetssökande kan få en ersättning som är 18 euro per dag även för den tid den arbetssökande deltar i en del av studierna som är närmare än 80 kilometer från bostaden. Samtidigt kan ersättningsnivån vara 9 euro per dag fastän den plats där studierna ordnas någon dag är minst 80 kilometer från bostaden. Om det till äventyrs inte skulle kunna gå att fastställa det huvudsakliga stället för var studierna ordnas, måste beloppet fastställas utgående från den plats där studierna faktiskt tillhandahålls, vilket kan resultera i att ersättningsbeloppet kan variera från dag till dag.
Ersättningen skulle enligt paragrafens 3 mom. betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Under ferieperioderna betalas ingen ersättning, såvida inte den studerande under en ferieperiod deltar i lärande i arbete eller praktik som hör till utbildningen.
Om utbildningen avbryts av den studerande själv eller om Ams beslutar att rätten till arbetslöshetsförmån för de frivilliga studierna ska upphöra upphör även utbetalningen av ersättningen enligt den föreslagna paragrafen. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 4 mom.
Ersättning för resekostnader och boende föreslås enligt 5 mom. inte kunna beviljas om den arbetssökande har rätt till ersättning med stöd av någon annan lag för de kostnader som uppstår under utbildningstiden.
I paragrafens 6 mom. intas en hänvisning till bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter (11 kap. 2 §), beslut om förmåner (11 kap. 3 §), betalningssätt (11 kap. 5 §), tillfällig avbrott i utbetalningen eller betalning till lägre belopp (11 kap. 6 §), återkrav (11 kap. 10 §), kvittning (11 kap. 13 §), indrivning av arbetslöshetsförmåner i vissa fall (11 kap. 14 §), utmätning av arbetslöshetsförmåner (11 kap. 15 §), preskription av fordringar (11 kap. 15a §), rätt att erhålla uppgifter (13 kap. 1 §, utlämnande av uppgifter (13 kap. 3 §), Folkpensionsanstaltens rätt att använda uppgifter (13 kap. 4 §), teknisk anslutning (13 kap. 5 §), rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ (13 kap. 6 §), anmälningsskyldighet (13 kap. 7 §) och utsökningsmyndighetens rätt att få uppgifter (13 kap. 8 §), bestämmelser vilka även ska iakttas på den ersättning som utbetalas med stöd av denna paragraf. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska de undantag som anges i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa följas. Samtidigt bör beaktas att Ams beviljar ersättningen för resekostnader och boende utan en särskild ansökan. När Ams betalar ut arbetslöshetsförmånen ska myndigheten ge den arbetssökande ett beslut som bland annat gäller beviljande av ersättning för resekostnader eller boende när de frivilliga studierna inleds och om att ersättningen upphör när studierna avslutas. Beslutet kan ges i samband med beslutet om arbetslöshetsförmånen, till exempel när den sökande inte har rätt till ersättning på grund av frånvaro från utbildningen. Ett beslut ska även ges på begäran av den arbetssökande. I regel ges beslutet i samband med beslutet om arbetslöshetsdagpenningen eller arbetsmarknadsstödet. I fråga om besvär över beslutet gäller de bestämmelser som finns i 25 § i självstyrelselagen och som av informativa skäl intagits i såväl blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa som landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
40 § Syftet med de stödinriktade åtgärderna. En arbetslös arbetssökande som inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller har anvisats en utbildning som främjar hans eller hennes möjlighet att finna ett arbete kan stödas med hjälp av sysselsättningsstöd. Sysselsättningsstöd kan beviljas en enskild för arbetspraktik, deltidsarbete och start av företagsverksamhet, medan en arbetsgivare kan beviljas sysselsättningsstöd för anställning och läroavtalsutbildning. Bestämmelsen anger även vilka grupper stödåtgärderna särskilt ska inriktas på. En av dessa grupper är ungdomar som är yngre än 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande i över tre månader. Enligt motiven till paragrafen ska stödinriktade åtgärder bland dessa ungdomar inriktas på de personer som har en yrkesutbildning. Ungdomar under 25 år som saknar en grundläggande utbildning kan komma i fråga för stödet om personen i fråga inte går att placera i andra stödinriktade åtgärder eller som inte kommit in på någon utbildning.
Av central betydelse i sammanhanget är vilken definition arbetslös arbetssökande har. Definitionerna är olika i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Definitionen av arbetslös arbetssökande i 8 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet påverkar endast vilken arbetsmarknadsservice den enskilde kan få. Den som anses som arbetslös arbetssökande enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet är nödvändigtvis inte arbetslösa arbetssökande enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket kan medföra att personen i fråga inte har rätt till arbetslöshetsförmån. Enligt 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas exempelvis inte en arbetssökande som är under 17 år arbetslöshetsförmån.
I samband med den senaste ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet (ÅFS 2013/79) ändrades definitionen av arbetslös arbetsökande i lagens 8 §. Vid denna ändring slopades den undre och övre gränsen för när man skulle betraktas som arbetslös arbetssökande. Avsikten med denna förändring var att stödja en förlängning av arbetskarriärerna i såväl början som slutändan. I fråga om den undre gränsen var den tidigare satt vid den tidpunkt då en person hade fullgjort sin läroplikt. Läroplikten inträder enligt 21 § i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland det år då barnet fyllt sju år eller för vissa handikappade barn det år det fyller sex år. Läroplikten upphör efter att barnet genomgått grundskola, dock senast efter tio år alternativt elva år. I praktiken upphör läroplikten för de flesta det år de fyller 16 år.
Som framgår av motiven till den ändrade paragrafen genom ÅFS 2013/73 var avsikten inte att förändra målsättningen för de personer som fullgjort läroplikten att även framdeles skaffa sig en utbildning via det allmänna utbildningssystemet. Lagändringen medförde däremot att nya möjligheter öppnades för exempelvis 16-åringar att ta del av stödinriktade åtgärder. Som exempel på sådana åtgärder nämns i motiven till paragrafen sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. Avsikten var här att stödinriktade åtgärder skulle kunna erbjudas till exempelvis 16-åringar, men enbart till den del sysselsättningsstödet beviljades arbetsgivaren. I praktiken rör det sig om anställning med sysselsättningsstöd och sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning. Till den del stödet för de stödinriktade åtgärderna beviljades den arbetslösa arbetssökande var avsikten att motsvarande begränsningar skulle gälla som i fråga om rätten till arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. För att samordna regelverken till denna del föreslås att paragrafens 2 mom. kompletteras med en bestämmelse om att sysselsättningsstöd inte ska beviljas till arbetslösa arbetssökande som inte har fyllt 17 år. I praktiken innebär det att sysselsättningsstöd inte kan beviljas för en 16-åring för åtgärderna arbetspraktik, deltidsarbete och start av företagsverksamhet. Någon subjektiv rätt till sysselsättningsstöd för övriga åtgärder i form av anställning och läroavtalsutbildning finns däremot inte, utan den arbetsmarknadspolitiska ändamålsenlighetsprövning som Ams gör måste även framdeles visa att en dylik åtgärd är nödvändig.
42a § Beviljande av stöd till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens bestämmelser om sysselsättningsstöd till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet uppdateras med EU:s nya bestämmelser om statligt stöd. Den nuvarande paragrafen utgår från de EG bestämmelser som varit gällande inom området sedan år 2006 respektive år 2008. De EG bestämmelser som avses är den kallade allmänna gruppundantagsförordningen det vill säga kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget samt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse. Sistnämnda förordning kallas för de minimis-förordningen.
Från sommaren 2014 har nämnda EG-förordningar ersatts med nya förordningar. Europeiska kommissionen har i juni 2014 utfärdat en ny allmän gruppundantagsförordning om statsstöd (kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, EUT L 1871/1, 26.6.2014). Den nya allmänna gruppundantagsförordningen om statsstöd ska tillämpas från och med den 1 juli 2014 till och med 31 december 2020. Genom den nya allmänna gruppundantagsförordningen om statsstöd har bland annat gruppen av arbetstagare med sämre förutsättningar utökats med förutom de nuvarande målgrupperna även med personer som är mellan 15 och 24 år (artikel 2). Landskapsregeringen föreslår att sistnämnda förändring förutom den tekniska uppdateringen av hänvisningen till den nya allmänna gruppundantagsförordningen om statsstöd beaktas i paragrafens 1 mom. Lagtexten justeras även på så vis att sysselsättningsstöd för anställning ska kunna beviljas som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statsstöd om personen i fråga inte har haft ett anställningsförhållande som har gällt tills vidare under de senaste sex månaderna omedelbart innan stödet beviljades. Den förslagna bestämmelsen medför att det inte längre ska fordras en sex månaders arbetslöshetsperiod utan avbrott för att komma i åtnjutande av stödet. Samtidigt medför förslaget i enlighet med den nya allmänna gruppundantagsförordningen om statsstöd att personer som trots allt varit arbetslösa utan avbrott i sex månader, även kan inkludera personer som har haft tillfälliga arbeten eller anställningsförhållanden för viss tid.
I december 2013 utfärdades en ny de minimi-förordning genom kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpning av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013). Den nya de minimi-förordningen är även den gällande till och med den 31 december 2020. Fortsättningsvis får det totala beloppet av stöd av mindre betydelse som kan beviljas ett och samma företag inte överstiga 200 000 euro under en period av tre beskattningsår. Eftersom de minimis-stöd kan beviljas även för uppgifter inom jordbrukssektorn samt fiskeri- och vattenbrukssektorn kompletteras paragrafens 2 mom. även med ett omnämnande av de två de minimi-förordningar som omfattar dessa sektorer. De EU-förordningar som avses är kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbruksområdet (EUT L 352, 24.12.2013) och kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (EUT L 190, 28.6.2014).
45 § Sysselsättningsstödets belopp. Sysselsättningsstödet för anställning kan enligt paragrafen vara minst lika stort som grunddagpenningen (32,80 euro/dag år 2015) och högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent. En person med nedsatt arbetsförmåga som anställs med sysselsättningsstöd kan enligt lagens 48 § beviljas sysselsättningsstöd för högst två år åt gången. För fortsatt anställning med sysselsättningsstöd efter att denna maximigräns har uppnåtts måste personen fortsättningsvis konstateras ha en arbetsförmåga som är nedsatt. När det gäller sysselsättningsstödens belopp kan det högsta stödet endast beviljas till personer med nedsatt arbetsförmåga för det första stödåret. Från och med det andra stödåret betalas stödet ut till ett belopp som är lika stort som grunddagpenningen.
Landskapsregeringen föreslår att regelverket ändras så att sysselsättningsstödet för anställning av person med nedsatt arbetsförmåga för det andra året kan vara högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag. Genom denna förändring vill landskapsregeringen öka möjligheterna för att en arbetsgivare håller kvar en person med nedsatt arbetsförmåga som anställd. Förslaget berör en begränsad krets av personer, uppskattningsvis tio personer per år, en grupp som annars har det svårt att komma in på arbetsmarknaden igen. Erfarenheten visar att om arbetsperioden med en något högre ersättning upphör redan efter första året ökar risken för att personer med nedsatt arbetsförmåga sägs upp redan efter ett år.
46 § Arbetstid. För att en arbetsgivare ska kunna berättigas till sysselsättningsstöd för en anställning måste arbetstiden enligt huvudregeln under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden vara minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Nivån på gränsen för arbetstiden höjdes till minst 80 procent i samband med att landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet trädde i kraft den 1 mars 2006. Tidigare var procentsatsen för arbetstiden reglerad i en verksamhetsplan som benämndes sysselsättningsplan. I denna plan låg procentsatsen för arbetstiden på minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden. Orsaken till att procentsatsen ändrades till minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden var att systemet inte skulle utnyttjas så att den enskilde dessutom kom i åtnjutande av jämkad arbetslöshetsförmån enligt 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Sistnämnda bestämmelse är tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hade en arbetssökande år 2006 inte rätt till en jämkad arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid under en jämkningsperiod översteg 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete.
I samband med en ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1439/2011, som trädde i kraft 1 januari 2012, höjdes arbetstidsgränsen för jämkade arbetslöshetsförmåner. Enligt de ändrade bestämmelserna har en arbetssökande numera inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid under en jämkningsperiod överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Bestämmelsen i paragrafens 1 mom. måste därför ändras så procentsatsen för arbetstiden överstiger 80 procent av den ordinarie arbetstiden. Med gällande lydelse om minst 80 procent har arbetssökande möjlighet att lyfta reglerad arbetslöshetsförmån, vilket inte är syftet med bestämmelsen. Landskapsregeringen föreslår därför att momentet ändras.
För personer med nedsatt arbetsförmåga finns särskilda bestämmelser i paragrafens 2 mom. som anger att sysselsättningsstöd för anställning kan beviljas en arbetsgivare om arbetstiden är minst 60 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Sistnämnda procentsats drogs enligt motiven till bestämmelsen vid 60 procent för att det inte ska medföra en risk för att de förmåner, framförallt pensionsförmånerna, vilka är knutna till anställningen ska gå förlorade. Pensionssystemet har sedermera reviderats och numera är all lön pensionsgrundande oavsett hur lite en anställd tjänar eller hur kort tid anställningen varar. Däremot inverkar arbetstiden fortfarande på exempelvis intjäningen av ålderstillägg. För att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att komma in på arbetsmarknaden igen föreslås att gränsen för arbetstiden i paragrafens 2 mom. sänks till minst 50 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
Enligt paragrafens 3 mom. måste arbetstiden i fråga om en anställning där landskapet är arbetsgivare under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden vara minst 80 procent av heltid. Bestämmelsen föreslås justerad på motsvarande sätt som paragrafens 1 mom., så att arbetstiden under en tid som motsvarar lönebetalningsperioden måste överstiga 80 procent av heltid. För att underlätta för personer med nedsatt arbetsförmåga att komma in på arbetsmarknaden föreslås dessutom att den föreskrivna arbetstiden för en anställning hos landskapet sänks till minst 50 procent av heltid. En bestämmelse om detta tas in i en ny mening i momentet.
49 § Förutsättningar för beviljande av stöd. Landskapsregeringen föreslår att utrymmet för att nekas till sysselsättningsstöd för arbetspraktik utökas. Enligt gällande bestämmelser i paragrafens 3 mom. kan sysselsättningsstöd för arbetspraktik inte beviljas till en arbetssökande som är berättigad till arbetsmarknadsstöd enligt de genom blankettlagen tillämpliga bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Däremot kan den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa i stället få sin försörjning tryggad med arbetsmarknadsstöd under den tid som den arbetssökande deltar i arbetspraktik (jfr även blankettlagens 4 och 6 §§).
Enligt den föreslagna ändringen av paragrafens 3 mom. skulle den som är berättigad till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning för en sysselsättningsfrämjande åtgärd inte kunna lyfta sysselsättningsstöd för arbetspraktik. I stället skulle den arbetslöshetsförmån som den arbetslöse har rätt till indirekt eller direkt med stöd av 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas ut under praktiktiden. Grunddagpenningen beviljas av Ams, medan den inkomstrelaterade dagpenningen beviljas av arbetslöshetskassorna. I arbetslöshetsförmånen kan även en förhöjningsdel och en barnförhöjning ingå. Genom förslaget samordnas regelverket samtidigt med bestämmelserna i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 4 mom. kompletteras bestämmelsen med ett omnämnande av arbetslöshetsdagpenning. Vid sidan av den arbetslöshetsförmån som betalas ut under praktiktiden, föreslås den arbetssökande även kunna beviljas ersättning för resekostnader och boende. Närmare bestämmelser om ersättning för resekostnader och boende för den som deltar i arbetspraktik finns i lagens 52 §. Den föreslagna ändringen av 4 mom. kompletterar bestämmelserna i 2 § 19b punkten i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilken bestämmelserna om kostnadsersättning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas i landskapet. Särskilda bestämmelser om ersättning för resekostnader och boende för den som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder finns i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
71 § Rätt att få uppgifter och lämna ut uppgifter. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen tillämpningsområde för paragrafens 2 mom. utvidgas så att uppgifter, vid sidan av myndigheter, även ska kunna inhämtas av annan serviceproducent av arbetsmarknadsservice. Den föreslagna bestämmelsen är informativ och kan till den del bestämmelsen berör rikets behörighet intas i landskapslagen med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen. En i sak motsvarande bestämmelse finns i 12 kap. 6 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., som möjliggör för Ams att lämna ut nödvändig information även till utomstående aktörer då de producerar arbetsmarknadsservice.
76 § Rättelse. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., som begränsar möjligheten att begära rättelse av vissa beslut som Ams har fattat. Förslaget hänger samman med det besvärsförbud som samtidigt införs i lagens 77 § och gäller sådana beslut som grundar sig på Ams ändamålsenlighetsprövning.
Enligt förslaget skulle det inte vara möjligt att begära rättelse av ett beslut som gäller beslut om avslag på anställning med sysselsättningsstöd, där Ams bedömt att den stödinriktade åtgärden inte skulle stärka den arbetssökandes möjligheter att skaffa sig ett arbete och trygga hans eller hennes sysselsättning. Rättelseyrkandet skulle även vara begränsat vad gäller beslut om anställning med sysselsättningsstöd till den del beslutet gäller sysselsättningsstödets belopp och varaktighet samt beslut vilka gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning, och sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier.
77 § Besvär. Paragrafen föreslås kompletterad med ett nytt 3 mom. med bestämmelser om när det inte går att anföra besvär över beslut som Ams har fattat. Besvärsförbudet ska gälla sådana beslut som grundar sig på Ams ändamålsenlighetsprövning. Motsvarande begränsningar föreslås även i fråga om möjligheten att begära rättelse av Ams beslut.
Enligt momentets 1 punkt föreslås det inte vara möjligt att söka ändring i ett beslut om avslag på anställning med sysselsättningsstöd enligt 42 § 1 mom. första meningen, såvida sysselsättningsstöd inte har beviljats på grund av Ams bedömning att den stödinriktade åtgärden inte förbättrar den arbetssökandes möjligheter att skaffa sig ett arbete och för att trygga hans eller hennes sysselsättning.
Vidare får besvär enligt 3 mom. 2 punkten inte anföras över ett beslut om anställning med sysselsättningsstöd till den del beslutet gäller sysselsättningsstödets belopp och varaktighet. Sysselsättningsstödets belopp och varaktighet fastställs av Ams inom de ramar som anges i lagtextens 45 och 48 §§. Lagens bestämmelser om högsta belopp (lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 90 procent) och maximitid (allt från högst sex månader till högst två år i sänder) utgör gränserna för prövningen om beloppen och varaktigheten. Avsikten med ett besvärsförbud är här att det inte ska var möjligt att anföra besvär det belopp och varaktighet som Ams ansett var den rätta. Till grund för beslutet ligger den bedömning som Ams har gjort med sin sakkunskap om arbetsmarknaden och stödets effekter, en bedömning som till sin karaktär även här kan beskrivas som en ändamålsenlighetsprövning.
Även Ams beslut som gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, utbildningsprövning, sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stödja den arbetssökandes frivilliga studier föreslås inte kunna överklagas. En bestämmelse om detta intas i 3 mom. 3 punkten. De i punkten uppräknade besluten är i princip beslut som kan överklagas och är därför inte automatiskt undantagna från rätten att söka ändring. Däremot har grundlagsutskottet ansett att denna typ av beslut kan omfattas av besvärsförbud i och med att de beroende av myndighetens prövning och anslag för verksamheten (GrUU 32/2012).
De föreslagna bestämmelserna i 3 mom. ska ses som en informativ bestämmelse om besvärsförbud i sak liknande dem som finns i 14 kap. 3 mom. 2 och 5 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice rikslagen. Bestämmelsen gäller rättskipning och har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat tas med i föreslagna ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
3. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om gymnasieutbildning
1 § Lagens tillämpningsområde och tillsynsmyndighet. Avsikten är att landskapslagen om gymnasieutbildning ska gälla all utbildning som ges på gymnasienivå. Men eftersom en sysselsättningsfrämjande utbildning även kan bedrivas som en utbildning på gymnasienivå bör paragrafen kompletteras med en hänvisning till landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Att endast landskapslagen om gymnasieutbildning och inte landskapslagen om Högskolan på Åland föreslås kompletterad med en informativ bestämmelse med en hänvisning till sysselsättningsfrämjande utbildning har att göra med att landskapslagen om gymnasieutbildning reglerar gymnasieutbildning överlag på Åland, medan landskapslagen om Högskolan på Åland reglerar den utbildningsverksamhet som bedrivs specifikt vid Högskolan. I sammanhanget kan nämnas att Högskolan inom ramen för 40 § i landskapslagen om Högskolan på Åland har rätt att sluta avtal inom ramen för högskolans ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar annat.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde. Enligt paragrafen ska rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas även i landskapet till den del lagen innehåller bestämmelser om arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, omställningsskyddstillägg jämte barnförhöjning samt bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Enligt paragrafens 2 mom. ska ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om sistnämnda förmåner gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av landskapslagen.
Genom en ändring (FFS 1049/2013) av lagen om utkomstskydd för arbetslösa slopades omställningsskyddstillägget. Ändringen genomfördes för att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Omställningsskyddstillägget har varit förknippat med en mängd specialvillkor, bland annat i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, villkor vilka genom detta lagförslag nu även ses över. Åtgärdsmodellen omställningsskydd kommer dock att kvarstå, men i och med att omställningsskyddstillägget försvann har åtgärdsmodellen inte längre någon effekt på arbetssökandes förmåner. Detta fodrar en översyn av bestämmelserna om omställningsskydd i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Förändringen av arbetslöshetsförmånerna genom FFS 1049/2013 har däremot medfört att alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder kan komma i åtnjutande av en förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel, vars belopp har höjts till samma nivå som omställningsskyddets förtjänstdel hade tidigare.
Eftersom benämningen omställningsskyddstillägg finns nämnd bland de arbetslöshetsförmåner som en arbetslös arbetsökande kan komma i åtnjutande av enligt landskapslagen, föreslår landskapsregeringen att paragrafens 1 mom. 1 punkt förtydligas så att arbetslöshetsförmånen omställningsskyddstillägg stryks i paragrafen.
Huvudregeln enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa är att en arbetslös arbetssökande som är bosatt i landskapet Åland har rätt till arbetslöshetsdagpenning i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, jämte barnförhöjning samt arbetsmarknadsstöd. Enligt blankettlagens 5 § avgörs bosättningen på Åland utgående från lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (FFS 1573/1993). Utgångspunkten är att en person anses vara bosatt i landskapet om han eller hon har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och han eller hon även annars ständigt vistas på Åland. I blankettlagen saknas det krav på likabehandling som förutsätts enligt europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. Enligt direktivet förpliktas medlemsstaterna till likabehandling av det egna landets medborgare och tredjelandsmedborgare i fråga om bland annat sådana områden för social trygghet som i Finland har erbjudits främst för dem som bor i landet. Enligt artikel 12.2 punkt b i direktivet är det inte tillåtet att begränsa rättigheterna för arbetstagare från tredjeland som har haft en anställning i minst sex månader och som är registrerade som arbetslösa.
Landskapsregeringen föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. enligt vilken en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt i landskapet har rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt blankettlagen om han eller hon uppfyller de förutsättningar som anges i 1 kap. 8 § 7 och 8 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med de avvikelser som följer av blankettlagen i övrigt. Den föreslagna bestämmelsen medför ett undantag från paragrafens 1 mom. och dess krav på boende för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförmåner enligt blankettlagen.
Förslaget medför att det till en arbetssökande kan utbetalas arbetslöshetsförmåner, även om han eller hon inte skulle vara bosatt i landskapet på det sätt som avses i paragrafens 1 mom., om rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen om social trygghet), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (grundförordningen) eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 136/2004) förutsätter det. Sistnämnda nordiska konvention om social trygghet har ersatts av en ny nordisk konvention om social trygghet (FördrS 54-55/2014). Ålands lagting gav sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av bestämmelserna i den nya nordiska konventionen om social trygghet i landskapet Åland den 29 april 2013 genom LTB 40/2013.
Förslaget medför även att en så kallad tredjelandsmedborgare som har arbetat i landskapet under sin oavbrutna vistelse så att han eller hon har uppfyllt det arbetsvillkor, som är en förutsättning för att kunna erhålla arbetslöshetsdagpenning, har rätt till den arbetslöshetsdagpenning som beskrivs i paragrafens 1 mom. 1 punkt när vistelsen i landskapet fortgår, även om personen i fråga inte anses vara bosatt i landskapet. Bestämmelsen gäller med andra ord sådana tredjelandsmedborgare som inte är bosatta i landskapet och på vilka förordningen om social trygghet, grundförordningen eller den nordiska konventionen om social trygghet inte kan tillämpas, men som arbetar i landskapet i minst sex månader. Om en person som arbetat i landskapet med stöd av uppehållstillstånd uppfyller arbetsvillkoret kan han eller hon beviljas arbetslöshetsdagpenning, om den lagliga vistelsen i landskapet fortgår efter det att arbetet upphört. Även övriga villkor för att kunna erhålla arbetslöshetsdagpenning måste vara uppfyllda. Bland de viktigaste av dessa villkor är att personen i fråga är registrerad som arbetssökande vid Ams enligt 19 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Genom sistnämnda förslag genomförs kraven i direktiv 2011/98/EU.
Den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. gäller inte arbetsmarknadsstödet, som endast kan beviljas en person som är bosatt på Åland.
Genom att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. flyttas paragrafens nuvarande 2 mom. till ett nytt 3 mom.
2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I paragrafen räknas de bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upp som inte ska tillämpas i landskapet.
Landskapsregeringen föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt undantag från lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt den föreslagna ändringen av paragrafens 1b punkt skulle definitionen i 1 kap. 5 § 10 punkten om en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en sektorsövergripande sysselsättningsplan, undantas från att tillämpas i landskapet. Bestämmelsen fordras för att landskapet saknar en lagstiftning om sysselsättningsplaner i form av sektorsövergripande sysselsättningsplaner som avses i lagen om sektorövergripande samservice som främjar sysselsättningen (FFS 1369/2014). Enligt sistnämnda rikslagstiftning är den så kallade sektorövergripande samservicen kopplad till en sektorsövergripande sysselsättningsplan. Avsikten är att den sektorsövergripande samservicen ska främja sysselsättningen. Den sektorövergripande samservicen utgör en modell för samverkan där de statliga arbets- och näringsbyråerna och Folkpensionsanstalten samt kommunerna tillsammans bedömer servicebehovet hos de arbetslösa, planerar service som i sin helhet är relevant med avseende på sysselsättningen av arbetslösa och svarar tillsammans för att sysselsättningsprocessen för arbetslösa fortskrider och följs upp. Genom förslaget beaktas den ändring som genom FFS 1370/2014 har gjorts av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Bestämmelserna om en aktiveringsplan i gällande lydelse av paragrafens 1b punkt föreslås flyttad till en ny 1c punkt i paragrafen. Undantaget från rikslagens bestämmelser om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om aktiveringsplan, ska således fortsätta att gälla.
Enligt gällande lydelse av paragrafens 2a punkt ska bestämmelserna om studier som ordnas som arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier i 2 kap. 10 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet. Huvudregeln är att en studerande på heltid inte ska rätt till arbetslöshetsförmån. Enligt riksbestämmelsen regleras en arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmåner under tiden mellan perioder med arbetskraftsutbildning, sådana frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt lagen om främjande av integration. Vid nämnda studier ska den arbetssökande inte anses vara studerande på heltid under tiden mellan perioderna. Genom detta lagförslag kompletteras landskapslagstiftningen med nya bestämmelser om sysselsättningsfrämjande utbildning och frivilliga studier med arbetslöshetsförmån, vilket medför att undantaget inte längre är nödvändigt. Även landskapslagen om främjande av integration kompletteras med bestämmelser om frivilliga studier. Undantaget i paragrafens 2a punkt kan därför upphävas.
Enligt 2a kap. 12 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har den som utan giltig orsak vägrar att delta i sysselsättningsfrämjande service inte rätt till arbetslöshetförmåner under 60 dagar. Med sysselsättningsfrämjande service avses enligt 6 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Undantagna är enligt riksbestämmelsen arbetssökandens frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. I paragrafens 3a punkt finns ett undantag från denna riksbestämmelse, eftersom landskapet har saknat bestämmelser om sådan frivillig utbildning som avses i bestämmelsen. Eftersom landskapslagstiftningen genom detta lagförslag kommer att kompletteras med bestämmelser om frivilliga studier föreslås att undantaget i 3a punkten upphävs.
Även paragrafens 3f punkt innehåller ett undantag, enligt vilket bestämmelserna om arbetskraftsutbildning i rikslagens 2 a kap. 13 § 2 mom. inte ska tillämpas i landskapet. Bestämmelsen reglerar skyldigheten att vägra delta i arbetskraftsutbildningen och att avbryta utbildningen även när ett arbete inom branschen i fråga inte är lämpligt för honom eller henne med beaktande av hans eller hennes hälsotillstånd och arbetsförmåga eller när försörjningen för personen och dem han eller hon ska försörja inte tryggas på ett rimligt sätt under tiden för utbildningen. I och med att landskapslagstiftningen genom detta lagförslag kommer att kompletteras med nya bestämmelser om sysselsättningsfrämjande utbildning, som till stor del kommer att motsvara rikets arbetskraftsutbildning, är undantaget inte längre nödvändigt och kan därför upphävas. Hänvisningen till arbetskraftsutbildningen i rikslagen kan därför med stöd av den nya 7a § avses den sysselsättningsfrämjande utbildning som regleras i landskapslagstiftningen.
Om en arbetssökande under en granskningsperiod på sex månader på det sätt som avses i 2 a kap. 1, 4 eller 9-12 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upprepade gånger har agerat klandervärt enligt en arbetskraftspolitisk bedömning, ska han eller hon åläggas att vara i arbete. Enligt rikslagens 2 a kap. 14 § 2 mom. 2 punkt har personen i fråga rätt att få tillbaka arbetslöshetsförmånen när han eller hon i sammanlagt minst tolv veckor deltagit i någon annan sysselsättningsfrämjande service än arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. I paragrafens 3g punkt finns ett undantag från denna bestämmelse i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom landskapet hittills har saknat bestämmelser om sådan frivillig utbildning som avses i bestämmelsen. Rätten att få tillbaka arbetslöshetsförmånerna omfattar således inte de frivilliga studier som nämns i bestämmelsen. I detta lagförslag föreslår landskapsregeringen att landskapslagstiftningen kompletteras med bestämmelser om frivilliga studier, antingen tillsammans med en arbetslöshetsförmån eller inom ramen för främjande av integrationen. Genom de lagförslag som ingår i detta lagförslag blir undantagen i blankettlagens 2 § 3g punkt överflödiga och kan upphävas. Den i riksbestämmelsen intagna hänvisningen till sysselsättningsfrämjande service ska enligt 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
I 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa regleras hur arbetslöshetsdagpenning ska börja betalas på nytt i en situation där någon i enlighet med rådets förordning 1971/1408/EEG om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen om social trygghet) eller Europaparlamentets och rådets förordning 2004/883/EG om samordning av de sociala trygghetssystemen (grundförordningen) har sökt arbete i en medlemsstat inom Europeiska unionen under högst tre månader. Om personen i fråga under denna tid inte får arbete och inte återvänder till utgångsstaten, förlorar han eller hon all sin rätt till dagpenning. Av denna orsak finns det en bestämmelse om från och med vilken tidpunkt dagpenning ska börja betalas på nytt till en arbetssökande som återvänder till Åland. Bestämmelsen i 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska läsas tillsammans med 9 § 1 mom. i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelsen förutsätter att personen i fråga återvänder som arbetssökande till Åland inom tre månader efter att han eller hon lämnade landskapet för att han eller hon inte ska förlora sin rätt till den arbetslöshetsdagpenning som kan beviljas av landskapet. Om personen i fråga överskrider tidsgränsen på tre månader börjar arbetslöshetsdagpenningen betalas på nytt först när han eller hon i minst fyra veckor har varit i arbete eller deltagit i arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller under motsvarande tid på det sätt som avses i 6 kap. i sistnämnda lag bedrivit arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Det undantag som finns i paragrafens 5a punkt i fråga om riksbestämmelsens tillämplighet i landskapet föreslås upphävt i och med den föreslagna landskapslagstiftningen om sysselsättningsfrämjande utbildning och om frivilliga studier med arbetslöshetsförmån. Hänvisningarna till rikslagstiftningen i 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska med stöd av 4 § och den nya 7a § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa avse deltagande i sysselsättningsfrämjande utbildning enligt den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning eller arbetssökandes frivilliga studier som bedrivits och stötts med arbetslöshetsförmån enligt det föreslagna nya 7a kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Enligt 5 kap. 4 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, sådan den löd innan FFS 1049/2013, inräknades i löntagarens arbetsvillkor hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförts i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna hade fått högsta förhöjda lönesubvention. Enligt landskapslagens 2 § 5 punkt ska bestämmelserna om högsta förhöjda lönesubvention i rikslagens 5 kap. 4 § 4 mom. inte tillämpas i landskapet, eftersom någon högsta förhöjda lönesubvention inte utbetalas enligt landskapslagstiftningen. Genom FFS 1049/2013 ströks villkoret i 5 kap. 4 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa enligt vilket hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförs i fråga om vilket arbetsgivaren har fått högsta förhöjda lönesubvention för lönekostnaderna ska beaktas när arbetsvillkoret beräknas. Det undantag som finns i landskapslagens 2 § 5 punkt är därför onödigt och kan upphävas. Landskapsregeringen föreslår således att landskapslagen justeras i överenstämmelse med den lydelse rikslagen fick genom FFS 1049/2013.
Landskapsregeringen föreslår att undantaget i paragrafens 6 punkt upphävs. Enligt gällande lydelse av 6 punkten undantas bestämmelserna i 6 kap. 3c § 1 och 2 mom. om en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en aktiveringsplan, ifrån att tillämpas i landskapet. Landskapet saknar en lagstiftning om ersättande planer i form av aktiveringsplan som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001), varför bestämmelserna är undantagna i landskapslagen. I 6 kap. 3c § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa regleras förutsättningarna för omställningsskyddstillägg och omställningsskyddets förtjänstdel. Genom FFS 1049/2013 har bestämmelserna i rikslagens 6 kap. 3c § upphävts i en strävan att förenkla lagstiftningen. Omställningsskyddstillägget och omställningsskyddets förtjänstdel har försvunnit som särskilda arbetslöshetsförmåner. I stället har nivåerna för den förhöjningsdel och den förhöjda förtjänstdel som betalas till alla förmånstagare under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder höjts, så att nivån på dessa förmåner motsvarar omställningsskyddets förtjänstdel. Bestämmelsen i landskapslagens 2 § 6 punkt kan därför upphävas.
Enligt 7 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en person inte själv rätt att få arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning för den tid under vilken hans eller hennes sysselsättning stöds av anslag för arbetsmarknadsstöd. Bland de stöd som nämns i riksbestämmelsen finns högsta förhöjda lönesubvention eller någon annan lönesubvention som avses i rikslagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och som finansieras av anslag för arbetsmarknadsstöd i enlighet med 12 kap. 9 § 2 mom. 2 eller 3 punkten eller 3 mom. i den lagen. Eftersom det i landskapslagstiftningen inte finns några lönesubventioner av den typ som beskrivs i riksbestämmelsen och därmed inte heller finns någon koppling till någon bestämmelse i landskapslagstiftningen om hur anslag för arbetsmarknadsstöd ska användas finns ett undantag från bestämmelserna i rikslagens 7 kap. 1 § 2 mom. i paragrafens 7 punkt. Genom FFS 1049/2013 har 7 kap. 1 § 2 mom. upphävts, eftersom bestämmelsen ansetts komplicera verkställigheten av rikslagen samtidigt som lagen inte ansetts behandla arbetslösa likvärdigt. Behovet av ett undantag i paragrafens 7 punkt har således undanröjts och kan därför upphävas.
På grund av förändrade statliga finansieringslösningar som är kopplade till arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag, har bestämmelserna i 7 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävts. Sistnämnda förändring har verkställts genom en särkskild lag med författningsnumret FFS 1368/2014. Eftersom landskapet genom paragrafens 9 punkt har ett undantag från 7 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fordras en ändring av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Landskapsregeringen föreslår att hänvisningen till den upphävda bestämmelsen i 7 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa stryks.
Landskapsregeringen föreslår en teknisk ändring av undantaget i paragrafens 10 punkt. Genom FFS 1049/2013 har bestämmelserna om rätten till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service förenklats så att den begränsning som gällde arbetslöshetens varaktighet i 7 kap. 5 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har strukits. I och med att bestämmelsens 1 mom. upphävdes ändrades hela paragrafen så att de nya 1 och 2 mom. motsvarar de tidigare 2 och 3 mom. Detta får konsekvenser på det undantag som finns i blankettlagens 2 § 10 punkt. Enligt sistnämnda bestämmelse ska bestämmelserna i rikslagens 7 kap. 5 § 2 mom. om en förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service och tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga är om en aktiveringsplan inte tillämpas i landskapet. Bestämmelsen föreslås uppdaterad så att den undantagna bestämmelsen ska vara rikslagens 7 kap. 5 § 1 mom.
I 10 kap. 2 § 6 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa regleras rätten till arbetslöshetsförmån för studietiden för en studerande som deltar i arbetskraftsutbildning. Det undantag som finns i paragrafens 18 punkt föreslås upphävt, eftersom landskapslagstiftningen genom detta lagförslag kommer att kompletteras med nya bestämmelser om sysselsättningsfrämjande utbildning, en utbildning som kan jämställas med rikets arbetskraftsutbildning. Hänvisningarna i riksbestämmelsen till arbetskraftsutbildningen ska framöver läsas tillsammans med den föreslagna 7a § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken hänvisar till den sysselsättningsfrämjande utbildningen och den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
I paragrafens 19 punkt finns en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om avvikande tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa under tiden för sysselsättningsfrämjande service i 10 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas i landskapet. Enligt riksbestämmelsen ska det som bestäms i 2 och 2a kap., 3 kap. 1 § 3 mom. 7 kap. 2 § eller 6 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas under tiden för arbetskraftsutbildning och frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Eftersom landskapslagstiftningen genom detta lagförslag kommer att kompletteras med nya bestämmelser om sysselsättningsfrämjande utbildning och frivilliga studier med arbetslöshetsförmån blir undantagen i blankettlagens 2 § 19 punkt överflödiga och kan upphävas.
Undantaget i paragrafens 19a punkt från rikslagens 10 kap. 5 § om särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning föreslås upphävt. I riksbestämmelsen finns särskilda bestämmelser om arbetslöshetsförmån under tiden för arbetskraftsutbildning. Bestämmelsen i rikslagen utgår således ifrån en reglering om arbetskraftsutbildning. I och med den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning får landskapet en utbildning som kan jämställas med rikets arbetskraftsutbildning. Undantaget i paragrafens 19a punkt kan därför upphävas.
Enligt paragrafens 21 punkt ska rikslagens 11 kap. 2 § 11 mom. 18 punkten, till den del bestämmelsen hänvisar till arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller i frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration, inte tillämpas i landskapet. Enligt rikslagens 11 kap. 2 § ska den som får eller ansöker om en arbetslöshetsförmån meddela bland annat Ams om sådana förändringar som inträffar i förmånstagarens omständigheter och som kan påverka rätten att få en förmån eller minska förmånsbeloppet. Till de uppgifter som den som får en arbetslöshetsförmån omedelbart ska meddela hör enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 18 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa de dagar då mottagaren av arbetslöshetsförmån har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. Undantagna från informationsskyldigheten är således arbetskraftsutbildning och frivilliga studier. Eftersom landskapet genom detta lagförslag kommer att erhålla nya bestämmelser om motsvarande utbildning som avses i bestämmelsen, kan undantaget i paragrafens 21 punkt upphävas. Hänvisningar till den nya landskapslagstiftningen kommer att finnas i 4, 6 och nya 7a §§ i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
3 § Förvaltningsmyndighet. Genom lagförslaget avskaffas arbetskraftskommissionen. Kommissionen är enligt gällande lagstiftning ett till Ams anslutet särskilt organ som har som huvudsaklig uppgift att bevilja, utbetala och återkräva de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om utkomstskydd. Den föreslagna förändringen av organisationen medför att de förvaltningsuppgifter som kommissionen handlagt flyttas över till Ams att fatta beslut om.
Som framgår av ingressen till paragrafen ska landskapsregeringen i landskapet sköta de förvaltningsuppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen, såvida inte annat bestäms i paragrafens 1 och 2 punkt. Bestämmelsen innebär strikt tolkat att landskapsregeringen är den myndighet som ska fatta beslut i övriga ärenden i fråga om arbetslöshetsförmåner än de som uppräknas i exempelvis paragrafens 1 punkt. Det innebär att landskapsregeringen skulle kunna tolkas vara den myndighet som ska fatta beslut om till exempel förvägrande, justering och indragning av en arbetslöshetsförmån som omfattas av blankettlagen. Tolkningen medför att landskapsregeringen ska fatta beslut i ett flertal frågor som i riket är delegerat till Folkpensionsanstalten. Enligt rikslagstiftningen ligger nämligen beslutsfattande vad gäller beviljande, utbetalning, återkrav, förvägrande, justering och indragning på Folkpensionsanstalten, vilket i landskapet på motsvarande sätt borde ligga på Ams. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om beslutfattande i fråga om landskapets arbetslöshetsförmåner förtydligas och föreslår att paragrafens 1 punkt ändras. Enligt förslaget skulle de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på Folkpensionsanstalten, i landskapet till den del det gäller landskapets arbetslöshetsförmåner skötas av Ams.
6 § Sysselsättningsfrämjande åtgärder. Paragrafen föreslås ändrad så hänvisningen till aktuell landskapslagstiftning blir korrekt. Genom detta lagförslag föreslås att en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning ska antas istället för den landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning från år 1988 som förslås upphävd. Ändringen är av teknisk karaktär.
7a § Sysselsättningsfrämjande utbildning. På ett flertal platser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till något som kallas arbetskraftsutbildning. Närmare bestämmelser om arbetskraftsutbildning finns i 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Den sysselsättningsfrämjande åtgärd som närmast kan liknas vid rikets arbetskraftsutbildning är den sysselsättningsfrämjande utbildning om vilken en ny lag föreslås i detta lagförslag.
Eftersom landskapet inte har samma typ av sysselsättningsfrämjande utbildning, eller arbetskraftsutbildning som den kallas i riket, föreslås att en ny paragraf fogas till lagen med en hänvisning till motsvarande sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagstiftningen. För arbetssökande som deltar i utbildningen kan försörjningen tryggas genom arbetslöshetsförmåner.
13 § Sökande av ändring. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen är rättskipning med beaktande av vad som föreskrivs i 25 och 26 §§ i självstyrelselagen rikets lagstiftningsbehörighet. I paragrafen finns den åländska myndighetsstrukturen beaktat bland annat genom det faktum att arbetskraftskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ams samt den till Ams anslutna arbetskraftskommissionen är enligt gällande landskapslagstiftning underlydande myndigheter till landskapsregeringen. Genom lagförslaget slopas arbetskraftskommissionen, samtidigt som de ärenden som arbetskraftskommissionen har handlagt flyttas över till Ams. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafens 1 mom. anpassas till denna förändring, vilket medför att besvär över de beslut som Ams har fattat i fråga om bland annat arbetslöshetsförmåner anförs hos Ålands förvaltningsdomstol. I den ändrade bestämmelsen beaktas den förvaltningsrättsskipningsprocedur som redan framgår av 25 och 26 §§ i självstyrelselagen. Paragrafen innehåller bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, men som med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat intas i lagen.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning och ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
I bestämmelsens 2 mom. intas en övergångsbestämmelse enligt vilken de ärenden som när lagen träder i kraft är anhängiga vid arbetskraftskommissionen överförs till Ams för vidare handläggning.
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
10 § Arrangemang för den inledande kartläggningen. En preliminär bedömning av invandrarens förutsättningar för sysselsättning, studier och annan integration samt behoven av språkstudier och andra integrationsfrämjande åtgärder och tjänster görs vid en så kallad inledande kartläggning. Enligt paragrafen är det Ams som påbörjar den inledande kartläggningen för en invandrare som är arbetslös och är registrerad som arbetssökande vid Ams. Om däremot invandraren annat än tillfälligt får utkomststöd är det kommunen som inleder den inledande kartläggningen.
Den inledande kartläggningen utgör utgångspunkten för de individuella integrationstjänster som kommer att erbjudas. Utifrån kartläggningen bedömer Ams eller kommunen om invandraren har behov av en integrationsplan. När man bedömer behovet av en integrationsplan ska det särskilt uppmärksammas om invandraren behöver integrationsutbildning eller andra åtgärder till stöd för sin integration. Genom detta lagförslag kommer landskapslagstiftningen att kompletteras med en ny sysselsättningsfrämjande åtgärd i form av frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Med anledning av detta föreslås att paragrafens 3 mom. kompletteras med ett omnämnande av frivilliga studier. Med frivilliga studier avses studier som bedrivs på eget initiativ exempelvis för att slutföra en examen som inte blivit färdig. Tyngdpunkten ligger på kortvariga studier som främjar en snabb placering på arbetsmarknaden. En av de allmänna förutsättningarna för att komma i åtnjutande av frivilliga studier med arbetslöshetsförmån är att personen i fråga har fyllt 25 år när studierna inleds.
17 § Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den. Genom detta lagförslag föreslår landskapsregeringen att benämningen på det arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd som kan betalas till invandraren som deltar i åtgärder enligt integrationsplanen inte ska benämnas integrationsstöd. Stödet skulle framdeles komma att benämnas antingen arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Denna förändring i terminologin förutsätter en teknisk justering paragrafens 3 mom.
19 § Utkomst under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen. Landskapsregeringen föreslår att arbetsmarknadsstödet och utkomststödet som betalas som integrationsstöd slopas. Förslaget inverkar inte på en arbetslöshetsförmån som betalas till en invandrare eller på förutsättningarna för utkomststöd eller på stödens belopp. Förslaget förenklar däremot för Ams när de verkställer regelverket. Förslaget medför även att en invandrare i enlighet med praxis antingen får arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning enligt vad han eller hon har rätt till enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
21 § Arrangemang för integrationsutbildning och anvisande av invandrare till utbildning. Integrationsutbildningen genomförs i regel som sysselsättningsfrämjande utbildning. I paragrafens 1 mom. finns därför en hänvisning till 1988 års landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning, en lag som föreslås ersatt med en ny lag genom detta lagförslag. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen ändras så att hänvisningen i paragrafen sker till korrekt lagstiftning.
Genom de i detta lagförslag föreslagna ändringarna av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kommer de sysselsättningsfrämjande åtgärderna att utökas med ytterligare en åtgärd i form av frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Avsikten med reformen är att även integrationsutbildningen ska kunna ordnas genom denna form av frivilliga studier. Ams föreslås samtidigt kunna hänvisa invandraren att söka sig till frivilliga studier. Kompletterande bestämmelser integrationsutbildning i form av frivilliga studier föreslås intagen i paragrafens 1 mom.
22a § Stöd för frivilliga studier. De invandrare som deltar i en integrationsutbildning som ordnas i form av frivilliga studier föreslås även kunna lyfta en arbetslöshetsförmån under studietiden. Enligt förslaget skulle denna arbetslöshetsförmån betalas under de förutsättningar som anges i landskapslagen om främjande av integration och i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. För att komma i åtnjutande av stödet måste Ams konstatera att invandraren har ett behov av utbildning, samtidigt som myndigheten ska ha gjort en bedömning om att de frivilliga studierna kommer att främja invandrarens integration och sysselsättning. Även övriga villkor i lagens 2 kapitel bör uppfyllas.
Därutöver fordras att en överenskommelse om studierna intas i integrationsplanen. Av bestämmelserna i den föreslagna 39d § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet följer att en överenskommelse om studierna ska tas in i integrationsplanen innan de stödberättigade studierna inleds. I den nya 22d § intas hänvisningar till särskilda bestämmelser om frivilliga studier i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet som även ska iakttas på den integrationsutbildning som ordnas i form av frivilliga studier.
Under studietiden föreslås invandraren även kunna lyfta en ersättning för resekostnader och boende på motsvarande sätt som övriga arbetssökande som deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmåner. Eftersom paragrafen föreslås reglera samtliga de stöd en invandrare kan erhålla från landskapet under den tid som de frivilliga studierna pågår, intas i paragrafen 2 mom. en hänvisning om rätten till ersättning för resekostnader och boende till vad som föreskrivs i 39j § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
22b § Allmänna förutsättningar för stöd för frivilliga studier. För att kunna stöda frivilliga studier som främjar en invandrares integration och sysselsättning förutsätts det att studierna är i svenska eller att merparten av studierna ordnas på svenska. Genom arbetslöshetsförmån föreslås även läs- och skrivundervisning kunna stödas.
Om studierna i huvudsak skulle ordnas på något annat språk än svenska kan de inte i tillräckligt hög grad anses stöda invandrarens integration och sysselsättning. Detta omöjliggör inte att i inledningsskedet av integrationen i integrationsplanen avtala om kortfristiga frivilliga integrationsstudier på det egna modersmålet som kunde stödas med arbetslöshetsförmån. Det kan då gälla till exempel introduktionsutbildning i det åländska samhället och språket. Med kortfristiga frivilliga integrationsstudier avses här utbildning som inte är yrkesinriktad och som pågår mindre än sex månader.
22c § Särskilda förutsättningar för frivilliga studier. I paragrafens 1 mom. upptas en förteckning över vilka frivilliga studier som kan stödas. Förteckningen överensstämmer i huvudsak med den förteckning som finns i 39c § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Liksom de stödberättigade frivilliga studierna enligt de föreslagna ändringarna av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreslås även invandrarens frivilliga studier i allmänbildande grundutbildning eller allmänbildande gymnasieutbildning enligt paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt kunna stödas. En förutsättning för att studierna ska kunna stödas är dock att invandraren i fråga om grundbildningen inte har inhämtat och utvecklat de kunskaper och färdigheter som ges i den allmänbildande grundutbildningen. För att stöda frivilliga studier inom den allmänbildande gymnasieutbildningen ska avsaknaden av utbildningen utgöra ett hinder för yrkesmässig utveckling.
Med högskoleexamen i paragrafens 1 mom. 3 punkt avses en högskoleexamen på bachelor- eller mastersnivå. Högskolestudier på forskarnivå ska inte kunna stödas med arbetslöshetsförmån. I bestämmelsen ingår även en hänvisning till kursverksamhet vid en högskola. Begreppet kursverksamhet omfattar enligt den åländska högskolelagstiftningen både tilläggsutbildning och den så kallade öppna högskoleundervisningen. Tilläggsutbildning kan sägas utgöra en gemensam term för fortbildning, vidareutbildning och kompletteringsutbildning. I den föreslagna punkten namnges dock termerna fortbildning, vidareutbildning och kompletteringsutbildning direkt i lagtexten i och med att termerna används uttryckligen i landskapslagen om gymnasieutbildning. Med öppen högskoleundervisning avses den utbildningsform som på Åland bedrivs vid Högskolan på Åland genom samarbete med högskolor och universitet i vår omgivning. Kännetecknande för en öppen högskoleundervisning är att en högskola garanterar kvalitén på utbildningen, att den studerande inte behöver vara inskriven vid någon högskola, att inga behörighetskrav gäller för att få påbörja en utbildning samt att undervisningen inte ger några examina. För att få en examen måste man skriva in sig vid en högskola eller ett universitet på sedvanligt sätt, varvid avlagda studieprestationer kan tillgodoräknas. Även yrkesexamen eller specialyrkesexamen kan avläggas vid Ålands gymnasium inom ramen för kompletterings- och vidareutbildningen som ordnas som yrkesämnesstudier för fristående examen (6 § landskapsförordning om gymnasieutbildning).
Även annan yrkesinriktad utbildning som har godkänts av landskapsregeringen kan enligt paragrafens 1 mom. 4 punkt godtas som frivilliga studier som kan stödas med arbetslöshetsförmån. Viktigt i sammanhanget är att de studier som stöds med arbetslöshetsförmån kan följas upp och att en kontroll för hur studierna framskrider hos en utbildningsanordnare kan göras. Samtidigt måste utbildningsanordnaren kunna fullgöra sina skyldigheter att informera enligt exempelvis bestämmelserna i 22d §.
I paragrafens 1 mom. 5 punkt samlas det fria bildningsarbetet i en bestämmelse. Även här fordras att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och att en läro- eller utbildningsplan över studierna uppvisas.
Även frivilliga studier som gör invandraren behörig i sitt yrke på Åland föreslås kunna stödas enligt paragrafens 1 mom. 6 punkt. Avsikten är att på detta sätt bland annat förbättra möjligheterna för högutbildade invandrare att skaffa behörighet för sitt yrke på Åland och i samma veva underlätta möjligheterna att skapa sig ett arbete.
I paragrafen 2 mom. öppnas en möjlighet att som frivilliga studier stöda även annan utbildning än de studier som nämns i 1 mom. För att en invandrare ska komma i åtnjutande av stöd för en sådan utbildning måste utbildningen uppfylla de krav som ställs i lagens bestämmelser om stöd för frivilliga studier (22a §) och allmänna förutsättningar för stöd för frivilliga studier (22b §). Bestämmelsen skulle kunna inkludera olika introduktionskurser som ordnas för invandrare av olika organisationer.
22d § Tillämpning av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. I paragrafen intas ett antal hänvisningar till bestämmelser i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet om frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och som även ska iakttas på de frivilliga studier som en invandrare deltar i.
31 § Sökande av ändring. De föreslagna ändringarna av paragrafens 3 och 4 mom. hänger samman med de terminologiska förändringarna av de stöd som kan lyftas vid åtgärder enligt integrationsplanen.
Riket har i enlighet med 27 § 23 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning. Bestämmelser om rättskipning kan med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen intas i en landskapslag. De föreslagna ändringarna av paragrafen berör dock enbart hänvisningar till annan landskapslagstiftning där de materiella bestämmelserna om besvär finns.
Hänvisningen i paragrafens 4 mom. till 6a § i blankettlagen om utkomststöd gäller det förslag till bestämmelse om rättelseyrkande och ändringssökande som föreslås intagen i blankettlagen om utkomststöd genom landskapsregeringens lagförslag nr 7/2014-2015.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning och ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet
3 § Organisation. Enligt bestämmelsen finns i anslutning till Ams en arbetskraftskommission som handhar de uppgifter som bestäms i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa eller särskilt i annan lag. I praktiken gäller det uppgifter såsom beviljande, utbetalning och återkrav av en arbetslöshetsförmån som finansieras av landskapet. Med arbetslöshetsförmåner avses här grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.
Ärenden i arbetskraftskommissionen bereds och föredras av tjänstemän. Besluten i kommissionen följer enligt praxis i huvudsak den föredragande tjänstemannens förslag. Som ett led i att minska byråkratin och effektivisera beslutsgången föreslår landskapsregeringen att arbetskraftskommissionen avskaffas. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafens 2 mom. ändras så att ett omnämnande av arbetskraftskommissionen stryks i bestämmelsen.
I paragrafens 2 mom. finns även en bestämmelse om att Ams ska biträdas av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och Ams. Bestämmelsen tillkom för att tillgodose artikel 4 i ILO:s konvention nr 88 om arbetsförmedlingens organisation. Bestämmelsen föreslås inte ändrad till den del det gäller den rådgivande delegationen.
5 § Behandling av ärenden. Enligt paragrafens 2 mom. avgörs ärenden som gäller arbetskraftskommissionen på det sätt som föreskrivs särskilt. Bestämmelsen föreslås upphävd i och med att arbetskraftskommissionen föreslås slopad.
6 § Arbetskraftskommission. I paragrafen finns bestämmelser om arbetskraftskommissionens mandattid, vem som tillsätter kommissionen, kommissionens sammansättning samt bestämmelser om entledigande av medlem i kommissionen och om arvoden och ersättning till medlemmar. Landskapsregeringen föreslår att paragrafen upphävs eftersom arbetskraftskommissionen genom lagförslaget föreslås slopad.
7 § Arbetskraftskommissionens sammanträden. Även mötesbestämmelserna för arbetskraftskommissionen blir obehövliga i och med att kommissionen försvinner. Paragrafen kan därför upphävas.
23 § Besvär. I paragrafen har av informativa skäl för vinnande av enhetlighet och överskådlighet med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen intagits bestämmelser som är att hänföra till rättsområdet rättskipning. Riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med bestämmelserna om förvaltningsrättskipning i 25 och 26 §§ i självstyrelselagen.
Landskapsregeringen föreslår att paragrafen tekniskt anpassas till det att den till Ams anslutna arbetskraftskommissionen kommer att försvinna. Besvär över de beslut som Ams har fattat i fråga om bland annat arbetslöshetsförmåner anförs hos Ålands förvaltningsdomstol.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning och ändringen av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
I bestämmelsens 2 mom. intas en övergångsbestämmelse enligt vilken de ärenden som när lagen träder i kraft är anhängiga vid arbetskraftskommissionen överförs till Ams för vidare handläggning.
7. Landskapslag om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
22 § Beaktande av vissa förmåner. Paragrafen föreslås ändrad så hänvisningen till aktuell landskapslagstiftning blir korrekt. I paragrafens 4 mom. h punkt föreslås hänvisning till lagstiftningen om den sysselsättningsfrämjande utbildningen uppdaterad med en hänvisning till den föreslagna nya landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Ändringen är av teknisk karaktär.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
8. Landskapslag om ändring av 23 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
23 § Beaktande av inkomster vid fastställande av barnomsorgsavgifter. Paragrafen föreslås ändrad så hänvisningen till aktuell landskapslagstiftning blir korrekt. Den hänvisning som enligt paragrafens 2 mom. 8 punkt finns till gällande landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning föreslås uppdaterad med en hänvisning till den föreslagna nya landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
9. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
2 § Avvikelser från tillämpningen av bestämmelser i lagen om utkomststöd. Ändringen av paragrafens 6 punkt är av teknisk karaktär och föranleds av att lagen om offentlig arbetskraftsservice (FFS 1295/2002) har ersatts av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagservice (FFS 916/2012). Hänvisningen till lagen om offentlig arbetskrafts- och företagservice i lagen om utkomststöd ska således i landskapet avse landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om sysselsättningsfrämjande utbildning
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Utbildningens syfte
För att tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet samt stärka den enskildes möjlighet att få eller behålla ett bestående arbete ordnas sysselsättningsfrämjande utbildning enligt bestämmelserna i denna lag.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i första hand rikta sig till personer som är 20 år eller äldre.
2 §
Utbildningens innehåll
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i huvudsak främja yrkesfärdigheterna. Allmänbildande utbildning på såväl grundskolenivå som gymnasienivå kan ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning, om avsaknaden av sådan utbildning hindrar någon från att genomgå en yrkesutbildning. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan även innehålla lärande i arbete och praktik.
Sysselsättningsfrämjande utbildning kan även ordnas som integrationsutbildning enligt 20 § i landskapslagen (2012:74) om främjande av integration.
Studier som leder till högskoleexamen kan ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning för att en avbruten högskoleutbildning ska kunna slutföras. Ett villkor för att studier som leder till högskoleexamen ska kunna ordnas är att minst ett år förflutit sedan studierna bevisligen avbröts. Dessutom är det ett villkor att slutförande av studierna beräknas kräva heltidsstudier enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002), med beaktande av avvikelserna i 8 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland lagen om utkomstskydd för arbetslösa, i högst
1) 12 månader för den som antagits för att avlägga en mastersexamen,
2) 18 månader för den som antagits för att avlägga en bachelorexamen,
3) 24 månader för den som antagits för att avlägga såväl en bachelor- som masterexamen eller masterexamen, när utbildningen inte erbjuder möjlighet att avlägga en bachelorexamen.
3 §
Anskaffning av utbildning
För enskilda studerande anskaffar Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet och för grupper av studerande anskaffar landskapsregeringen sysselsättningsfrämjande utbildning av utbildningsanordnare med de anslag som anvisats för detta ändamål i landskapsbudgeten. Den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan ordnas vid landskapets skolor, utbildningsanordnare som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller av någon annan av landskapsregeringen godkänd utbildningsanordnare.
4 §
Gemensam anskaffning av utbildning
Sysselsättningsfrämjande utbildning kan med avvikelse från bestämmelserna i 3 § skötas så att arbetsgivaren, en uppdragsgivare till den som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheterna tillsammans med arbetsmarknads- och studieservicemyndighet eller landskapsregeringen deltar i finansieringen av utbildningen när utbildningen ordnas
1) för en viss arbetsgivares blivande arbetstagare eller redan anställda eller hyrda arbetstagare, eller
2) för dem som ämnar bli företagare och skulle ha ett fåtal uppdragsgivare eller som har för avsikt att skaffa sig företagarrättigheter från ett annat företag.
I den utbildning som anskaffas gemensamt kan även en sådan företagare som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) delta. Den andel av en sådan företagares utbildning som landskapet finansierar utgör ett stöd enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse.
5 §
Avtal om utbildning
Om en utbildning anskaffas enligt denna lag ska ett skriftligt avtal upprättas mellan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten eller landskapsregeringen och utbildningsanordnaren. Om utbildningen anskaffas gemensamt enligt 4 § ska också arbetsgivaren, uppdragsgivaren eller företagaren vara part i avtalet.
Närmare bestämmelser om det förfarande som föregår avtalet, förfarandet vid beslut om avtal, när avtal ska ingås, innehållet i avtalet kan utfärdas i landskapsförordning.
6 §
Antagning av studerande
Som studerande kan antas en person som har ett av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten konstaterat behov av och lämplighet för en sysselsättningsfrämjande utbildning och
1) som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet,
2) som är i behov av utbildning för att upprätthålla eller förbättra sina yrkesfärdigheter eller
3) som är i behov av utbildning för att få ett yrke eller övergå till yrken där det råder betydande brist på yrkeskunnig arbetskraft.
En person som är under 20 år och som har fullgjort sin läroplikt kan antas till utbildning som ger yrkesfärdigheter endast om det inte är möjligt eller annars ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier.
Vid antagningen av studerande till utbildningen som leder till examen tillämpas dessutom bestämmelserna om grunderna för antagning av studerande och behörighet för studier i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, landskapslagen (2003:81) om Högskolan på Åland eller motsvarande regelverk som är gällande för en extern utbildningsanordnare som arbetsmarknads- och studieservicemyndighet eller landskapsregeringen köper sina utbildningstjänster av. Med extern utbildningsanordnare avses annan utbildningsanordnare än landskapet. I fråga om sysselsättningsfrämjande utbildning som inte leder till examen beslutar arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om grunderna för antagningen av de studerande.
Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet antar studerande till den sysselsättningsfrämjande utbildningen.
Närmare bestämmelser om antagningsförfarandet kan utfärdas i landskapsförordning.
7 §
Studerandes rättigheter och skyldigheter
En studerande har rätt att få en undervisning enligt läro- eller utbildningsplanen för berörd utbildning och rätt att genomföra studierna under den tid som den sysselsättningsfrämjande utbildningen pågår.
Den studerande ska regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier på det sätt som avses i läro- och utbildningsplanen. Den studerande anses har gjort tillräckliga framsteg i högskolestudierna om han eller hon avklarat i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad av den studiehelhet som hör till utbildningen.
Om inte annat följer av denna lag ska bestämmelserna om mottagande av studieplats, erkännande av kunnande, tillgodoräknande av studier, betyg och intyg, bedömning av studerandes prestationer, rättelse av bedömning av prestation, studerandes rätt till trygg studiemiljö, opartiskt bemötande, anmälan av studierätt, disciplin, tystnadsplikt för studerande samt rättelseyrkande och besvär över en utbildningsanordnares beslut i landskapslagen om gymnasieutbildning eller landskapslagen om Högskolan på Åland samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagarna iakttas på den sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas på respektive nivå. I fråga om sysselsättningsfrämjande utbildning som anordnas i samarbete med en extern utbildningsanordnare tillämpas motsvarande bestämmelser som är gällande för utbildningsanordnaren.
8 §
Avbrytande av utbildningen
Om en studerande inte gör framsteg i studierna på det sätt som avses i 7 § 2 mom. eller utan tillstånd har varit frånvarande fem utbildningsdagar utan avbrott, ska arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fatta beslut om avbrytande av utbildningen.
Utbildningsanordnaren är skyldig att till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten meddela att de villkor för avbrytande av utbildningen som avses i 1 mom. uppfylls. Innan beslut fattas ska den studerande ges tillfälle att bli hörd. Den studerande ska utan dröjsmål underrättas om beslutet.
9 §
Anställningsförhållande vid lärande i arbete och praktik
Till den del den sysselsättningsfrämjande utbildningen anordnas på en arbetsplats i form av lärande i arbete eller praktik ska den studerande inte stå i ett anställningsförhållande till utbildningsanordnaren eller anordnaren av lärande i arbete eller praktik, om inte den studerande och anordnaren av lärande i arbete eller praktik har kommit överens om något annat.
10 §
Avtal om lärande i arbete och praktik
För den tid som utbildningen anordnas på en arbetsplats i form av lärande i arbete eller praktik ska ett skriftligt avtal ingås mellan utbildningsanordnaren, anordnaren av lärande i arbete eller praktik och den studerande.
Av avtalet ska framgå
1) målen för lärande i arbete eller praktiken,
2) när och var lärandet i arbete eller praktiken genomförs,
3) längden per dag för lärandet i arbete eller praktiken, som kan vara minst fyra timmar och högst åtta timmar, och vilken tid på dygnet som lärandet i arbete eller praktiken sker,
4) längden per vecka för lärandet i arbete eller praktiken, som kan vara högst fem dagar, och vilka veckodagar lärandet i arbete eller praktiken sker,
5) de uppgifter som den studerande ska utföra under den tid som lärandet i arbete eller praktiken pågår samt
6) den lärare som ansvarar för handledningen och hur och under vilken tid handledningen genomförs.
I avtalet ska som villkor ingå att den som anordnar lärande i arbete eller praktik ska lämna in en bedömning av den studerandes lämplighet för arbetet, yrket eller branschen till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten efter att lärandet i arbete och praktiken har slutförts. Om den sysselsättningsfrämjande utbildningen ordnats för att stöda den studerandes möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden ska avtalet innehålla ett villkor om att den som anordnar lärandet i arbete eller praktiken ska lämna in en bedömning av behovet av att utveckla arbetslivserfarenheterna och kompetensen för den studerande till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten efter att lärandet i arbete eller praktiken har slutförts. Anordnaren av lärandet i arbete eller praktiken kan inte överföra sina skyldigheter enligt avtalet på någon annan.
I enlighet med det som gäller för en arbetstagare ansvarar anordnaren av lärandet i arbete eller praktiken för den studerandes skydd i arbetet vid utbildning på en arbetsplats, även i de fall en studerande inte står i ett anställningsförhållande till anordnaren. Utbildningsanordnaren är skyldig att ordna gruppansvarsförsäkring för de studerande under samma tid.
Om parterna har ingått ett avtal om att lärandet i arbetet eller praktiken ska genomföras i ett anställningsförhållande ska bestämmelserna i denna paragraf inte tillämpas.
11 §
Avgiftsfri utbildning
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen är avgiftsfri för de studerande.
Den service som tillhandhålls arbetsgivare enligt denna lag är avgiftsfri med undantag av den gemensamt anskaffade utbildning som avses i 4 §.
12 §
Arbetslöshetsförmån
Närmare bestämmelser om tryggande av arbetslösa arbetssökandes försörjning genom arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd finns i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
13 §
Ersättning för resekostnader och boende
En studerande som får arbetslöshetsförmån i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd kan av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen.
Ersättningen är 9 euro per dag. Ersättningen utgör 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den studerandes bostad och den plats där utbildningen i huvudsak ordnas är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro, trots att färdvägen i ena riktningen mellan den studerandes bostad och den plats där utbildningen i huvudsak ordnas är mindre än 80 kilometer, om deltagandet i den sysselsättningsfrämjande utbildningen orsakar den studerande kostnader för boende. Bedömningen av på vilken plats som den sysselsättningsfrämjande utbildningen i huvudsak ordnas avgörs med utgångspunkt från de uppgifter som finns tillgängliga innan utbildningen påbörjas. Om det inte kan fastställas någon huvudsaklig plats där utbildningen ordnas, anses det att utbildningen ordnas på den plats där den studerande varje gång faktiskt deltar i utbildningen.
En studerande som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning utomlands har rätt att i ersättning för boende eller andra kostnader under utbildningstiden få 50 procent av det dagtraktamente som en landskapstjänsteman får i ersättning för resekostnader för en tjänsteresa till landet i fråga.
Till en studerande som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten betalas 16,82 euro per dag i ersättning för resekostnader och andra kostnader. Inkvarteringen är gratis för den studerande som deltar i en sådan sysselsättningsfrämjande utbildning.
Ersättning betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Till dem som deltar i en sysselsättningsfrämjande utbildning utomlands betalas ersättning för högst sju dagar per kalendervecka. Ersättning betalas inte för ferieperioder under utbildningen. Ersättning betalas dock för den tid som under vilken den studerande som får arbetslöshetsförmån under en ferieperiod deltar i lärande i arbete eller praktik som hör till utbildningen.
Utbetalningen av ersättningen upphör räknat från den dag då den studerande har avbrutit utbildningen. Utbetalningen av ersättningen upphör också om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutat avbryta utbildningen.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan bevilja ersättning till en studerande som deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen och som inte har rätt till ersättning enligt 1 mom. eller rätt till ersättning enligt någon annan lag för kostnader som föranleds av deltagandet i utbildningen.
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2, 3, 5, 6, 10, 13, 14, 15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3-8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan Ams på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan beslut. Ersättningen betalas då till fullt belopp.
14 §
Rättelse
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat kan inom 30 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos den beslutande myndigheten. I rättelseyrkandet, som läggs till grund för myndighetens prövning, ska anges vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
Rättelse får inte begäras om beslutet om antagning till sysselsättningsfrämjande utbildning grundar sig på villkoren i 6 § 1 och 2 mom.
15 §
Besvär
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär om lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
Besvär över beslut får inte anföras om beslutet om antagning till sysselsättningsfrämjande utbildning grundar sig på villkoren i 6 § 1 och 2 mom. I ett antagningsbeslut som bygger på personens lämplighet får dock besvär anföras om det gäller någon annan utbildning än den som avses i 4 §.
16 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1988:39) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
17 §
Övergångsbestämmelse
På ärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 26 § 3 mom., 31a § 3 mom., 31b och 31c §§ landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, av dessa lagrum 31a § 3 mom., 31b och 31c §§ sådana de lyder i landskapslagen 2011/31,
ändras 4 § 2 mom., 31a § 1 och 2 mom., 31d §, 32 § 2 mom., 40 § 2 mom., 42a §, 45 § 2 mom., 46 §, 49 § 3 och 4 mom. och 71 § 2 mom., av dessa lagrum 31a § 1 och 2 mom., 31d och 42a §§ sådana de lyder i landskapslagen 2011/31, samt
fogas till 26 § ett nytt 2 mom. i stället för det 2 mom. som upphävts genom landskapslagen 2011/31, till lagen nya 32a-d §§, till lagen ett nytt 7a kap., till lagen nya 39a-i §§, till 71 § ett nytt 3 mom., till 76 § ett nytt 3 mom. och till 77 § ett nytt 3 mom. som följer:
4 §
Arbetsmarknadsservice
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknadsservicen består av arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Närmare bestämmelser om den sysselsättningsfrämjande utbildningen finns i landskapslagen ( ) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
26 §
Arbetsförmedlingstjänster till enskilda
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För enskild som har registrerats som arbetssökande tillhandahålls arbetsförmedling även i fråga om
1) registrering och upprätthållande av uppgifter i anslutning till arbetssökande,
2) sökande efter och presentation av arbetsplatser, arbetsplatserbjudanden samt anvisning till arbete, samt
3) presentation av den arbetssökande för arbetsgivaren.
31a §
Omställningsskyddets allmänna innehåll
Syftet med ett omställningsskydd enligt denna lag är att så snabbt som möjligt finna en ny sysselsättning för en arbetstagare som blir arbetslös på grund av en uppsägning eller en permittering eller på grund av att en visstidsanställning upphör.
Den åtgärdsmodell som omställningsskyddet utgör och som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, arbetsgivaren och arbetstagarna genomför i samarbete med varandra, består av de tjänster och åtgärder som har överenskommits i sysselsättningsplanen samt av andra tjänster och åtgärder som utvecklar yrkesfärdigheterna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
31d §
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens skyldigheter
Så snart ett uppsägningsförfarande på grund av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker har inletts och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fått kännedom om detta från arbetsgivaren genom ett meddelande ska myndigheten tillsammans med arbetsgivaren och personalens företrädare medverka till en kartläggning av de tjänster som kan behövas.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska dessutom informera om vilka tjänster, åtgärder och förmåner som myndigheten kan tillhandahålla.
32 §
Vägledning för yrkesval och kompetensutveckling
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens service enligt 1 mom. kan utöver vägledande diskussioner efter behov innehålla också undersökningar i syfte att utreda den enskildes lämplighet och hälsotillstånd samt sakkunnigutlåtanden. Undersökningarna kan även innefatta utbildningsprövning. De kostnader som sistnämnda åtgärder medför för den enskilde kan ersättas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
32a §
Utbildningsprövning
Genom utbildningsprövning kan den enskilde erbjudas en möjlighet att pröva på ett visst utbildningsområde vid en utbildningsanordnare. Syftet med utbildningsprövningen är att klarlägga den enskildes lämplighet och motivation för branschen samt förutsättningarna för att studera vid utbildningsanordnaren.
32b §
Överenskommelse om utbildningsprövning
Innan en utbildningsprövning inleds ska en överenskommelse om prövningen tas in i sysselsättningsplanen.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska dessutom tillsammans med utbildningsanordnaren komma överens om att ordna utbildningsprövningen.
32c §
Utbildningsprövningens varaktighet samt försäkringsskydd
Utbildningsprövningen kan pågå i högst tio dagar åt gången.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten är skyldig att ordna gruppolycksfalls- och gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i arbetsprövning.
32d §
Avbrytande av utbildningsprövning
Om den som deltar i utbildningsprövningen utan tillstånd har varit frånvarande fem prövningsdagar utan avbrott eller om han eller hon annars har varit frånvarande så mycket att målen för prövningen inte nås, ska utbildningsprövningen avbrytas.
Utbildningsanordnaren ska utan dröjsmål underrätta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om frånvaro som avses i 1 mom.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutar om avbrytande av utbildningsprövningen enligt 1 mom. Innan beslutet fattas ska den arbetssökande ges tillfälle att bli hörd. Den enskilde ska utan dröjsmål underrättas om beslutet.
7a kap
Frivilliga studier med arbetslöshetsförmån
39a §
Syftet med att stöda frivilliga studier
Syftet med att stöda den arbetssökandes frivilliga studier med arbetslöshetsförmån är att främja yrkesfärdigheterna, trygga arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och motverka arbetslöshet samt stärka den enskildes möjlighet att få eller behålla ett bestående arbete.
39b §
Allmänna förutsättningar och förmåner
En arbetssökande som har fyllt 25 år och som studerar frivilligt har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa på de villkor som där anges, om
1) arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har konstaterat att den arbetssökande har behov av utbildning och myndigheten gör den bedömningen att stödande av frivilliga studier är det arbetsmarknadspolitiskt mest ändamålsenliga sättet att förbättra arbetssökandens yrkesfärdigheter och möjligheter att få ett bestående arbete eller behålla sitt arbete,
2) studierna på ett väsentligt sätt anses förbättra den arbetssökandes möjligheter till sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden,
3) det i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen har avtalats om studierna på det sätt som anges i 39d §, och
4) övriga villkor som anges i detta kapitel uppfylls.
39c §
Särskilda förutsättningar
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som betraktas som heltidsstudier enligt 8 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och
1) om vilka det föreskrivs i landskapslagen om gymnasieutbildning eller landskapslagen om Högskolan på Åland och som leder till gymnasieexamen med yrkesinriktning, eller högskoleexamen eller som syftar till att studeranden avlägger delar av nämnda examina, förvärvar kompletteringsutbildning, vidareutbildning eller fortbildning enligt nämnda lagar eller deltar i kursverksamhet vid en högskola,
2) som är annan yrkesinriktad utbildning som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller som godkänts av landskapsregeringen,
3) som är allmänbildande grundutbildning eller allmänbildande gymnasieutbildning och om vilka det föreskrivs i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland eller landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling, eller
4) om vilka det föreskrivs i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola, landskapslagen (1993:75) om medborgarinstitut och landskapslagen (2009:54) om landskapsbidrag till bildningsförbund, i det fall att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och en läro- eller utbildningsplan över studierna kan uppvisas.
Om inte något annat följer av särskilda skäl, tillämpas detta kapitel på högskolestudier som leder till högskoleexamen endast när det är fråga om studier som den arbetssökande har bedrivit tidigare och som bevisligen har avbrutits minst ett år tidigare.
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som den arbetssökande har bedrivit tidigare endast om studierna bevisligen har avbrutits minst ett år tidigare. Begränsningen gäller inte studier som har inletts under ett anställningsförhållande eller som har bedrivits som sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas, när andra villkor uppfylls, också på studier utanför landskapet som motsvarar sådana studier som avses i 1 mom.
39d §
Överenskommelse om studier i en sysselsättningsplan.
Innan stödberättigade studier inleds ska en överenskommelse om studierna tas in i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen.
Även efter att studierna har inletts kan det i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen avtalas om att studierna ska vara berättigade till stöd, om det finns vägande skäl, arbetssökanden har inlett studierna i ett anställningsförhållande eller studierna har bedrivits som sysselsättningsfrämjande utbildning.
I fråga om studier utanför landskapet ska planen kompletteras med en överenskommelse enligt 39i § 3 mom.
39e §
Stödets varaktighet
Stöd för en studiehelhet kan under de förutsättningar som föreskrivs i detta kapitel beviljas för högst 24 månader.
Den arbetssökande kan meddela arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att han eller hon avbryter de studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Meddelandet ska lämnas utan dröjsmål efter det att studierna har avbrutits. Avbrott kan inte göras på basis av utbildningsanordnarens ferieperiod. Tiden för avbrottet räknas inte in i den maximitid som anges i 1 mom.
Om den arbetssökandes studierätt har dragits in och senare återställs, anses studierna ha varit avbrutna under den tid den arbetssökande inte har haft studierätt.
39f §
Studieprestation
Den arbetssökande ska regelbundet delta i undervisning enligt läro- eller utbildningsplanen.
För att den arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån krävs det att han eller hon gör framsteg i studierna. Som tillräckliga framsteg i högskolestudier anses att den arbetssökande avklarat i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad av den studiehelhet som hör till utbildningen. I fråga om andra studier förutsätts det att studierna framskrider i enlighet med läro- eller utbildningsplanen.
39g §
Uppföljning av studierna och indragning av stöd
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten följer hur den arbetssökande gör framsteg i studierna på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen.
Om arbetssökanden inte gör tillräckliga framsteg i studierna eller underlåter att underrätta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om studieframgången på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen, upphör rätten till arbetslöshetsförmån räknat från den tidpunkt från vilken arbetssökanden inte anses ha gjort tillräckliga framsteg i studierna eller den tidpunkt då arbetssökanden borde ha underrättat arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om studieframgången.
Om den arbetssökande utan godtagbart skäl har uteblivit från undervisning enligt läro- och utbildningsplanen så att det är uppenbart att arbetssökanden inte kan avlägga de planenliga studierna eller om arbetssökanden annars på ett väsentligt sätt har försummat studierna, upphör rätten till arbetslöshetsförmånen vid den tidpunkt då frånvaron eller försummelsen har börjat.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutar om upphörande av rätten till arbetslöshetsförmån enligt 2 och 3 mom. Innan beslutet fattas ska den arbetssökande ges tillfälle att bli hörd.
39h §
Den arbetssökandes skyldighet att informera
Den arbetssökande ska för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten visa upp utbildningsanordnarens intyg om antagning till utbildningen och ferieperioder under utbildningen. Arbetssökanden ska dessutom för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten visa upp en behövlig redogörelse för framstegen i studierna.
Arbetssökanden ska underrätta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om avbrott som avses i 39e § 3 mom. och om avslutande av studierna.
39i §
Utbildningsanordnarens skyldighet att informera
Utbildningsanordnaren ska ge den arbetssökande intyg om antagning till utbildningen, ferieperioder under utbildningen och framsteg i studierna.
Utbildningsanordnaren ska utan dröjsmål underrätta arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten om studier som har avslutats och om de omständigheter som avses i 39g § 3 mom. För att utbildningsanordnaren ska kunna fullgöra denna skyldighet ska arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillhandhålla anordnaren namn och personbeteckning på de personer vars studier stöds på det sätt som avses i detta kapitel.
För att studier utanför landskapet ska kunna stödas av landskapet måste arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten tillsammans med den arbetssökande nå en överenskommelse med utbildningsanordnaren om fullgörande av de skyldigheter som avses i 1 och 2 mom. i ett särskilt avtal.
39j §
Ersättning för resekostnader och boende
En arbetssökande som får arbetslöshetsförmån för frivilliga studier i form av grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd kan av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i frivilliga studier enligt detta kapitel.
Ersättningen är 9 euro per dag. Ersättningen utgör 18 euro per dag om färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och den plats där studierna i huvudsak ordnas är minst 80 kilometer. Ersättningen kan även vara 18 euro, trots att färdvägen i ena riktningen mellan den arbetssökandes bostad och den plats där studierna i huvudsak ordnas är mindre än 80 kilometer, om deltagandet i de frivilliga studierna orsakar den arbetssökande kostnader för boende. Bedömningen av på vilken plats som de frivilliga studierna i huvudsak ordnas avgörs med utgångspunkt från de uppgifter som finns tillgängliga innan studierna påbörjas. Om det inte kan fastställas någon huvudsaklig plats där studierna ordnas, anses det att studierna ordnas på den plats där den arbetssökande varje gång faktiskt deltar i studierna.
Ersättning betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Ersättning betalas inte för ferieperioder under studierna. Ersättning betalas dock för den tid som under vilken den arbetssökande som får arbetslöshetsförmån under en ferieperiod deltar i lärande i arbete eller praktik som hör till de frivilliga studierna.
Utbetalningen av ersättning upphör räknat från den dag då den studerande har avbrutit studierna. Utbetalningen av ersättning upphör också om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beslutat att rätten till arbetslöshetsförmån för frivilliga studier upphört.
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan bevilja ersättning för resekostnader och boende till en arbetssökande som inte har rätt till motsvarande ersättning med stöd av annan lag.
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2, 3, 5, 6, 10, 13, 14, 15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3-8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan Ams på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan beslut. Ersättningen betalas då till fullt belopp.
40 §
Syftet med de stödinriktade åtgärderna
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sysselsättningsstödet ska i första hand inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa arbetssökande vars behov av arbete är störst. Stödet ska särskilt inriktas på sysselsättning av personer med nedsatt arbetsförmåga, personer som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader. Sysselsättningsstöd ska inte beviljas till en arbetslös arbetssökande som inte har fyllt 17 år.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
42a §
Beviljande av stöd till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet
Till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet beviljas sysselsättningsstöd för anställning i form av stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd), när den som inte har haft ett anställningsförhållande som har gällt tills vidare under de senaste sex månaderna omedelbart innan stödet beviljades, saknar yrkesutbildning, har fyllt 50 år, ungdomar som inte har fyllt 25 år eller har nedsatt arbetsförmåga.
För anställning av andra än i 1 mom. avsedda arbetslösa arbetssökande beviljas sysselsättningsstöd för anställning i form av stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbruksområdet och kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.
45 §
Sysselsättningsstödets belopp
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det högsta stödet enligt 1 mom. kan beviljas för anställning inom näringsliv, staten eller kommun för personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer och för personer med nedsatt arbetsförmåga. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan det högsta stödet beviljas endast för det första stödåret, medan stödet för det andra året kan vara högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader är stödet minst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 procent per arbetsdag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
46 §
Arbetstid
En arbetsgivare kan beviljas ett sysselsättningsstöd som är lika stort som grunddagpenningen eller ett förhöjt sysselsättningsstöd till fullt belopp för ordnande av sådan anställning där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden överstiger 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Om sysselsättningsstöd för sysselsättande av en och samma arbetstagare betalas till flera arbetsgivare samtidigt, ska den sammanlagda arbetstiden överstiga 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
Vid sysselsättande av personer med nedsatt arbetsförmåga kan sysselsättningsstöd för anställning beviljas, även om arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 50 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Stödbeloppet bör i ett sådant fall sättas i relation till den faktiska arbetstiden. Stödbeloppet kan inte vara lägre än grunddagpenningen.
Om sysselsättningsstöd beviljas för anställning hos landskapet ska arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden överstiga 80 procent av heltid. Vid sysselsättande av personer med nedsatt arbetsförmåga kan sysselsättningsstöd för anställning hos landskapet beviljas, även om arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 50 procent av heltid.
49 §
Förutsättningar för beviljande av stöd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sysselsättningsstöd för arbetspraktik kan inte beviljas en arbetssökande som är berättigad till grunddagpenning med eller utan förhöjning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller inkomstrelaterad dagpenning med eller utan förhöjning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I stället kan arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd beviljas under praktiktiden.
Den som deltar i arbetspraktik och som beviljas sysselsättningsstöd enligt detta kapitel, arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd kan även beviljas ersättning för resekostnader och boende under praktiktiden.
71 §
Rätt att få och lämna ut uppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har utan hinder av bestämmelserna om en handlings hemlighållande och utan ersättning rätt att av andra myndigheter och annan serviceproducent av arbetsmarknadsservice få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla arbetsmarknadsservicen.
Den som producerar arbetsmarknadsservice har oberoende av om en handling ska hållas hemlig eller av andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att av Ams avgiftsfritt få den information om enskilda som är nödvändig för att ordna arbetsmarknadsservicen. Den som med stöd av denna bestämmelse har fått kännedom om en uppgift som ska hållas hemlig har tystnadsplikt i fråga om uppgiften.
76 §
Rättelse
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Rättelse av beslut får inte begäras
1) om beslutet om anställning med sysselsättningsstöd har förvägrats med stöd av 42 § 1 mom. första meningen,
2) över beslut om anställning med sysselsättningsstöd till den del beslutet gäller sysselsättningsstödets belopp och varaktighet,
3) om beslutet gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning, och sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier.
77 §
Besvär
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Besvär över beslut får inte anföras
1) om beslutet om anställning med sysselsättningsstöd har förvägrats med stöd av 42 § 1 mom. första meningen,
2) över beslut om anställning med sysselsättningsstöd till den del beslutet gäller sysselsättningsstödets belopp och varaktighet,
3) om beslutet gäller ett avgörande att inte erbjuda enskilda vägledning för yrkesvalet och kompetensutveckling, prövning, sakkunnighetsutlåtanden eller att inte stöda den arbetssökandes frivilliga studier.
Denna lag träder i kraft
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 §
landskapslagen om gymnasieutbildning
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning ett nytt 2 mom. som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde och tillsynsmyndighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I fråga om utbildning på gymnasienivå som ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning gäller vad som föreskrivs i landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Denna lag träder i kraft
4.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 2 § 2a, 3c, 3f, 3g, 5, 5a, 6, 7, 18, 19, 19a och 21 punkterna landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, av dessa lagrum 2 § 6 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2012/75, 2 § 2a, 3c, 3f, 3g, 5a, 18, 19a och 21 punkterna sådana de lyder i landskapslagen 2013/78 och 2 § 7 och 19 punkterna sådana de lyder i landskapslagen 2011/30,
ändras 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1b, 9 och 10 punkterna, 3 § 1 punkten, 6 § och 13 § 1 mom., av dessa lagrum 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 9 punkten och 6 § sådana de lyder i landskapslagen 2011/30, 2 § 1b och 10 punkterna sådana de lyder i landskapslagen 2012/75 och 13 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2006/12, samt
fogas till 1 § ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 2 mom. blir 3 mom., till 2 § en ny 1c punkt och till lagen en ny 7a § som följer:
1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde
I syfte att trygga en i landskapet Åland bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden ersätts de ekonomiska förluster som arbetslösheten förorsakar i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002), med i denna lag angivna avvikelser, till den del lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller bestämmelser om
1) arbetslöshetsdagpenning som betalas som grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen samt barnförhöjningen och
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Även en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt i landskapet har rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag om han eller hon uppfyller de förutsättningar som anges i 1 kap. 8 § 7 och 8 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med de avvikelser som följer av denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas
Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1b) 1 kap. 5 § 10 punkten om en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en sektorsövergripande sysselsättningsplan,
1c) 1 kap. 5 § 10a punkten om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9) 7 kap. 3 § 2 mom. om rätt till arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10) 7 kap. 5 § 1 mom. om en förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service och tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga är om en aktiveringsplan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3 §
Förvaltningsmyndighet
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter ska i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag handhas av landskapsregeringen, dock så
1) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på Folkpensionsanstalten, i landskapet ankommer på Ålands arbetsmarknads- och studieservicebyrå och
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
Sysselsättningsfrämjande åtgärder
Om det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till sysselsättningsfrämjande service ska det i landskapet avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen ( : ) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
7a §
Sysselsättningsfrämjande utbildning
Om det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hänvisas till arbetskraftsutbildning ska det i landskapet avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen ( : ) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
13 §
Sökande av ändring
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fattat med stöd av denna lag kan överklagas till Ålands förvaltningsdomstol.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
De ärenden vilka är anhängiga vid den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionen och vilka enligt denna lag ska skötas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska överföras till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten när denna lag träder i kraft.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om främjande av integration
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 10 § 3 mom., 17 § 4 mom., 19 §, 21 § 1 mom. och 31 § 3 och 4 mom. landskapslagen (2012:74) om främjande av integration samt
fogas till lagen nya 21a-d §§ som följer:
10 §
Arrangemang för den inledande kartläggningen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Utifrån den inledande kartläggningen bedömer Ams eller kommunen om invandraren behöver en sådan integrationsplan som avses i 11 §. Vid bedömningen av behovet av en integrationsplan ska uppmärksamhet fästas vid om invandraren behöver integrationsutbildning, frivilliga studier eller andra åtgärder som avses i detta kapitel till stöd för sin integration
17 §
Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om invandraren utan giltig orsak vägrar delta i arbetet med en integrationsplan, översynen av planen eller i en specifik överenskommen åtgärd i integrationsplanen, kan hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån begränsas enligt vad som föreskrivs i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utkomststöd sänkas enligt vad som föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
19 §
Utkomst under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen
Under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen får invandraren arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Rätten till arbetslöshetsförmån bestäms i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Rätten till utkomststöd bestäms i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
21 §
Arrangemang för integrationsutbildning och anvisande av invandrare till utbildning
Integrationsutbildningen genomförs i regel som sysselsättningsfrämjande utbildning enligt vad som föreskrivs i landskapslagen ( : ) om sysselsättningsfrämjande utbildning. Integrationsutbildningen kan också ordnas i form av frivilliga studier. Ams ska anvisa invandraren till integrationsutbildning som ordnas som sysselsättningsfrämjande utbildning eller att söka sig till frivilliga studier.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
22a §
Stöd för frivilliga studier
En invandrare som deltar i frivilliga studier har rätt till arbetslöshetsförmån under de förutsättningar som anges i denna lag och i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om
1) Ams har konstaterat att invandraren har behov av utbildning och myndigheten bedömer att frivilliga studier främjar invandrarens integration och sysselsättning,
2) studierna har överenskommits i integrationsplanen och
3) övriga villkor som anges i detta kapitel uppfylls.
I fråga om en invandrares rätt till ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i frivilliga studier ska bestämmelserna i 39j § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet iakttas i tillämpliga delar.
22b §
Allmänna förutsättningar för stöd för frivilliga studier
För att frivilliga studier som främjar invandrares integration och sysselsättning ska kunna stödas med arbetslöshetsförmån krävs det att det är fråga om studier i svenska eller att studierna sker i huvudsak på svenska. Genom arbetslöshetsförmån kan även studier i läs- och skrivfärdighet stödas.
I frivilliga studier som stöds kan utöver studierna dessutom ingå arbetspraktik eller verksamhet inom en frivilligorganisation eller någon annan frivilligverksamhet. Minst hälften av understödda frivilliga studier ska bestå av studier eller fullgörandet av därtill anslutna uppgifter.
22c §
Särskilda förutsättningar för frivilliga studier
När kriterierna i 22b § uppfylls kan som frivilliga studier stödas studier
1) om vilka det föreskrivs i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland, om invandraren inte har de kunskaper och färdigheter som nås i den allmänbildande grundutbildningen,
2) som är allmänbildande gymnasieutbildning och om vilka det föreskrivs i landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling,
3) om vilka det föreskrivs i landskapslagen om gymnasieutbildning eller landskapslagen om Högskolan på Åland och som leder till gymnasieexamen med yrkesinriktning, eller högskoleexamen eller som syftar till att avlägga delar av nämnda examina, förvärvar kompletteringsutbildning, vidareutbildning eller fortbildning enligt nämnda lagar eller deltar i kursverksamhet vid en högskola,
4) som är annan yrkesinriktad utbildning som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller som godkänts av landskapsregeringen,
5) om vilka det föreskrivs i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola, landskapslagen (1993:75) om medborgarinstitut och landskapslagen (2009:54) om landskapsbidrag till bildningsförbund, i det fall att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och en läro- eller utbildningsplan över studierna kan uppvisas.
6) som gör invandraren behörig i sitt yrke på Åland.
Som frivilliga studier kan även annan utbildning stödas än de studier som avses i 1 mom., om utbildningen uppfyller de kriterier som anges i 22a och 22b §§.
22d §
Tillämpning av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I fråga om överenskommelse om frivilliga studier, stödets varaktighet, invandrarens studieprestation, uppföljning av studierna och indragning av stöd samt invandrarens och utbildningsanordnarens informationsskyldighet tillämpas vad som föreskrivs i 39d – 39i §§ i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
31 §
Sökande av ändring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om arbetslöshetsförmåner finns i 13 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om utkomststöd finns i 6a § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
Denna lag träder i kraft
6.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 5 § 2 mom., 6 och 7 §§ landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet samt
ändras 3 § 2 mom. och 23 § 2 mom. som följer:
3 §
Organisation
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten biträds av en rådgivande delegation med uppgift att fungera som ett informations- och kontaktorgan mellan arbetsgivare, arbetstagare, studerande och arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23 §
Besvär
Beslut som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har fattat enligt denna lag får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
De ärenden vilka är anhängiga vid den till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anslutna arbetskraftskommissionen och vilka enligt denna lag ska skötas av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska överföras till arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten när denna lag träder i kraft.
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 22 §
landskapslagen om studiestöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 22 § 4 mom. h punkten landskapslagen (2006:71) om studiestöd som följer:
22 §
Beaktande av vissa förmåner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Studiepenning beviljas inte eller kan bestämmas till ett lägre belopp om en studerande med stöd av lag är berättigad till en ekonomisk förmån som direkt syftar till att betala levnadskostnaderna under studietiden, såsom någon av följande förmåner:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
h) utbildning med stöd av landskapslagen ( : ) om sysselsättningsfrämjande utbildning eller
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
8.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 23 §
barnomsorgslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 23 § 2 mom. 8 punkten barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland som följer:
23 §
Beaktande av inkomster vid fastställande av barnomsorgsavgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Såsom i 1 mom. avgiftsgrundande inkomst betraktas inte
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8) stöd för deltagande i sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen ( : ) om sysselsättningsfrämjande utbildning,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
9.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 §
landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 6 punkten landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd som följer:
2 §
Avvikelser från tillämpningen av bestämmelser i lagen om utkomststöd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I landskapet gäller följande avvikelser från bestämmelserna i lagen om utkomststöd:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) Hänvisningar till lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012) ska i landskapet gälla landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
|
Mariehamn den 7 april 2015 |
|
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 18/2014-2015
