LAGFÖRSLAG nr 12/2014-2015

 

Datum

 

 

2015-03-12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ändring av bestämmelser i ordningslagen

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

I detta lagförslag föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag varigenom straffbestämmelserna i ordningslagen för landskapet Åland kompletteras. Kompletteringen innebär att det med utgångspunkt från ordningslagen blir straffbart att göra sig skyldig till förberedelse till väpnat störande av allmän ordning, olaglig maskering, offentlig kränkning av sedligheten, falskt alarm, underlåtelse att märka ut fara respektive underlåtelse att vakta djur. I anslutning härtill föreslås att lagtinget upphäver vissa föråldrade strafflagsbestämmelser vilka alltjämt, i den lydelse de hade den 31 december 1992, reglerar sådant som faller inom tillämpningsområdet för de nuvarande strafflagsbestämmelserna som den ovan nämnda kompletteringen avser. Landskapsregeringen föreslår även att lagtinget upphäver landskapslagen om utverkande av tillstånd till föranstaltande av vissa nöjen samt hållande av spelautomat och penningautomat.

     Lagförslaget innehåller även ändringar i ordningslagsbestämmelserna rörande intagande av berusningsmedel samt förhindrande av fara. När det gäller intagande av berusningsmedel ändras lagstiftningen i så motto att alkoholförtäring i en park eller på en annan därmed jämförbar allmän plats tillåts. Förutsättningen är dock att det inte medför oskäliga störningar av den allmänna ordningen och säkerheten på platsen ifråga eller i omgivningen däromkring. Platsen ska vid behov kunna användas på ett sätt den är avsedd för och av någon annan än den som förtär alkoholhaltiga drycker. När det gäller förhindrande av fara så skärps säkerhetskraven i så motto att ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion, belägen inte bara i tätort utan även utanför tätort, eller en företrädare för dem ska se till att sådan snö eller is eller något annat föremål eller ämne som faller ner från byggnaden, konstruktionen eller någon annan motsvarande plats inte medför fara för människor eller egendom.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Motivering. 3

1. Nuläge och förslag. 3

1.1 Centrala straffbestämmelser i ordningslagen för landskapet Åland. 3

1.2 Övriga omständigheter 4

2. Förslagets konsekvenser 7

3. Beredningsarbete. 7

4. Genomgång av straffbestämmelserna – en närmare analys. 7

4.1 Införande av nya kompletterande bestämmelser i lagstiftningen. 7

4.2 Nödvändiga åtgärder för att skapa en entydig lagstiftning. 10

Lagtext 15

L A N D S K A P S L A G om ändring av ordningslagen för landskapet Åland. 15

Parallelltext 17


Motivering

 

1. Nuläge och förslag

 

1.1 Centrala straffbestämmelser i ordningslagen för landskapet Åland

 

I syfte att modernisera lagstiftningen inom rättsområdet för allmän ordning och säkerhet har lagtinget antagit ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland, nedan kallad ordningslagen, vilken trädde i kraft den 1 juni 2010. I 17 § 1 mom. i ordningslagen finns några hänvisningar till rikets strafflag (FFS 39/1889, nedan kallad strafflagen) som innebär att ett antal strafflagsbestämmelser, vilka hänför sig till ovan nämnda rättsområde, tillämpliggjorts på Åland i den lydelse de hade när ordningslagen trädde i kraft. Hänvisningar till bestämmelserna i 17 kap. 5, 13a och 21 §§, 34 kap. 10 § samt 44 kap. 14 och 15 §§ i strafflagen saknas dock. Även dessa strafflagsbestämmelser hänför sig till rättsområdet för allmän ordning och säkerhet varför landskapsregeringen föreslår att 17 § 1 mom. i ordningslagen kompletteras med hänvisningar till dessa bestämmelser.

     Till följd av bestämmelsen i 71 § i självstyrelselagen (1991:71) för Åland gäller alltjämt vissa äldre bestämmelser i strafflagen direkt på Åland, i den version de hade den 31 december 1992.[1] Det rör sig om bestämmelser vilka tillsammans avgränsar ett tillämpningsområde som istället kan avgränsas av de nuvarande bestämmelserna i 17 kap. 5 och 21 §§, 34 kap. 10 § samt 44 kap. 14 och 15 §§ i strafflagen inklusive bestämmelserna i 17 kap. 2-4 §§ och 13 § i strafflagen, 5 § och 6 § 2 mom. i ordningslagen, 9 kap. 35-37 §§ i landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, nedan kallad miljöskyddslagen, samt 6 kap. 37 § 3 mom. i landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan kallad renhållningslagen. Vad gäller 17 kap. 13 § i strafflagen ska dock noteras att den nyligen ändrats genom en lag om ändring av strafflagen (FFS 879/2013) varför landskapsregeringens nedan föreslagna ändring av 17 § 1 mom. kommer att innebära en hänvisning till en bestämmelse om ofog med litet annorlunda ordalydelse jämfört med vad den hade då ordningslagen trädde i kraft.[2] Detta strider emellertid inte emot det faktum att den täcker in vad motsvarande direktverkande bestämmelse i 44 kap. 21 § i strafflagen, i den lydelse den hade år den 31 december 1992, reglerar för närvarande.

     Med anledning av vad som anförts i föregående stycke föreslår landskapsregeringen även att de äldre på Åland direktverkande strafflagsbestämmelserna upphävs samtidigt som kompletterande hänvisningar till de nyss nämnda bestämmelserna i strafflagen införs. Härigenom moderniseras landskapslagstiftningen om allmän ordning och säkerhet samtidigt som onödig dubbelreglering undviks. Samtidigt med att 17 § 1 mom. i ordningslagen föreslås kompletterad på ovan angivet sätt föreslås att den nuvarande hänvisningen i paragrafen till 16 kap. 4 § strafflagen (som handlar om tredska mot polis) slopas eftersom bestämmelser av samma innebörd finns i 9 kap. 7 § 1 mom. i polislagen (2013:87) för Åland, nedan kallad polislagen. Den föreslagna ändringen av 17 § 1 mom. i ordningslagen bör träda i kraft så snart som möjligt.

 

1.2 Övriga omständigheter

 

1.2.1 Intagande av berusningsmedel

 

I 4 § i ordningslagen finns bestämmelser om förbud mot intagande av berusningsmedel. Enligt 4 § 1 mom. är det förbjudet att inta berusningsmedel på allmänna platser i tätorter samt i fordon i kollektivtrafik (även utanför tätort). Med berusningsmedel avses förutom alkohol även andra vätskor och ämnen med berusande verkan. Det är i sammanhanget fråga om andra berusande ämnen än narkotika som avses i narkotikalagen (FFS 373/2008). I 50 kap. i strafflagen bestäms om straff för narkotikabrott. Enligt ordningslagen är det förbjudet att använda sådana berusningsmedel som det i sig är tillåtet att inneha. Det är närmast fråga om rengöringsvätskor, lim, gaser och andra sådana ämnen som har berusande verkan. Med alkohol avses alkoholhaltiga ämnen, dvs. alkoholdrycker, alkoholpreparat och sprit. Enligt 3 § 1 mom. i alkohollagen (FFS 1143/1994) avses med alkoholhaltigt ämne ett ämne eller en produkt som innehåller över 2,8 volymprocent etylalkohol. Enligt 3 § 2 mom. i alkohollagen avses med alkoholdryck en dryck som är avsedd att förtäras och som innehåller högst 80 volymprocent etyl-alkohol, med sprit etylalkohol och en sådan vattenlösning av etylalkohol som innehåller mera än 80 volymprocent etylalkohol och som inte är denaturerad samt med alkoholpreparat ett alkoholhaltigt ämne som inte är en alkoholdryck eller sprit och som kan vara denaturerat. Med intagande av ett ämne avses att det dricks, äts, sniffas, används intravenöst eller används på liknande sätt.

     En av orsakerna till dagens förbud i 4 § 1 mom. i ordningslagen har varit att det kan anses vara svårt för polisen att i egenskap av övervakare av lagen bedöma vad för slags intagande av berusningsmedel som orsakar störning. Därför det har befunnits ändamålsenligt att helt förbjuda intagande av berusningsmedel på allmänna platser i tätorter. Denna motivering saknar grund, i och med att både 3 och 7 §§ i ordningslagen förutsätter att polisen kan göra en sådan bedömning.[3]

     Definitionen av tätort följer bestämmelsen i 2 § 2 punkten i ordningslagen. Tätort definieras där som områden med tät bebyggelse, vilka angetts med trafikmärket för tätort. Att lagstiftaren i 4 § 1 mom. i ordningslagen valt att som huvudregel begränsa totalförbudet mot intagande av berusningsmedel på allmänna platser till områden med tät bebyggelse kan förklaras med att alkoholförtäring kan medföra en förhöjd risk för att olika slags ordningsproblem uppkommer. Detsamma kan konstateras när det gäller fordon i kollektivtrafik. Totalförbudet är emellertid inte undantagslöst. Enligt bestämmelsen i 4 § 2 mom. i ordningslagen omfattas inte ett serveringsområde med tillstånd enligt landskapslagen (1995:92) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om alkohol eller de inre utrymmena i ett fordon i privat bruk av förbudet.

     Landskapsregeringen anser att undantagen från totalförbudet behöver preciseras så att alkoholförtäring undantagsvis också är tillåten ”i en park eller därmed jämförbar allmän plats”, men bara under förutsättning att beteendet som hör samman med förtärandet inte är störande. Dagens lagstiftning gör det omöjligt för polisen att göra in casu-bedömningar av huruvida beteendet är störande eller inte. Lagen medger inte rätt för polisen att ha överseende med alkoholförtäring i samband med en picknick i en park eller i samband med utbringande av en nyårsskål på något av exempelvis Mariehamns stads torg. Landskapsregeringen anser att det vore ändamålsenligt att lagstiftningsvägen ge polisen möjlighet att göra denna typ av bedömningar.[4]

     Landskapsregeringen anser vidare att polisens resurser i första hand bör användas till att bekämpa omyndigas intagande av berusningsmedel däribland alla former av narkotikamissbruk, vilket är i linje med landskapsregeringens målsättning om tydligare prioriteringar för polisarbetet. Det nuvarande regelverket medför att alla som på allmän plats i Mariehamn eller Godby förtär alkohol gör sig skyldiga till lagöverträdelser. Polisen saknar å ena sidan erforderliga resurser att bötfälla alla som bryter mot totalförbudet i 4 § 1 mom. i ordningslagen. Å andra sidan är det inte acceptabelt att polisen underlåter att verkställa vissa av ordningslagens bestämmelser. Underlåtenheten kan leda till ett för rättsstatens del förkastligt betraktelsesätt, där det anses godtagbart att vissa lagar har en förment högre dignitet vad beträffar efterlevnadsvärde jämfört med andra, vilkas verkställighet godtyckligt kan åsidosättas beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan i sin tur resultera i en egendomlig tillämpningspraxis och i förlängningen få förödande konsekvenser för den fortsatta rättsutvecklingen. Lagstiftarens och beslutsfattarnas roll urholkas därmed. Lagstiftning ska syfta till att hindra den enskilde från att begå brott, inte medverka till att göra denne till en lagöverträdare i de fall hon eller han inte borde betraktas som en sådan.

     Enligt förslaget innebär preciseringen av undantaget att det ska vara tillåtet att förtära alkoholdrycker i en park eller på en annan därmed jämförbar allmän plats, dock bara under förutsättning att det därtill hörande beteendet inte är störande. Med park avses ett inom ramen för detaljplan speciellt anlagt eller iståndsatt område för friluftsliv och rekreation. Ett torg eller en badstrand kan därmed anses vara en med en park jämförbar allmän plats. Förutsättningen för att alkoholförtäring ska vara tillåtet i det här fallet är dock att det inte medför oskäliga störningar av den allmänna ordningen och säkerheten på platsen ifråga eller i omgivningen däromkring. Platsen ska vid behov kunna användas på ett sätt den är avsedd för och av någon annan än den som förtär alkoholhaltiga drycker. Den som förtär alkoholdrycker under sin vistelse på platsen är skyldig att uppföra sig på ett sådant sätt att det inte utgör ett hinder eller annars gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda platsen för dess egentliga ändamål. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid allmänhetens trivsel och graden av störande beteende i samband med förtäring av alkoholdrycker, exempelvis i en park. Vad gäller parker, torg eller andra typer av öppna platser kan konstateras att de är avsedda för olika ändamål. De kan vara utrustade så att de lämpar sig för lekar och spel eller olika föreställningar. Lekparker för barn omfattas inte av undantaget i 4 § 2 mom. och alkoholförtäring är således inte tillåten där, oavsett om beteendet är störande eller inte.

     Förtäringen av alkoholdrycker under vistelsen i en park eller på en därmed jämförbar allmän plats ska alltså bedömas utgående från om det beteende, som hänger samman med förtäringen, är så pass störande och därmed får sådana konsekvenser att möjligheterna för andra som samtidigt vistas på platsen att använda den för dess ursprungliga ändamål oskäligen hindras eller försvåras. Med hinder avses exempelvis högljutt oväsen, att tränga sig på och att uppträda på något annat förargelseväckande sätt. Oskäligt försvårande innebär att den eller de som intar alkoholdrycker i en park eller på en därmed jämförbar plats genom sitt uppförande utsätter andra för sådana risker som leder till att deras vistelse på platsen störs mer än vad som kan anses acceptabelt. Estetisk olägenhet bör dock inte enbart betraktas som något som hindrar eller oskäligt försvårar andras rätt. Det viktiga i sammanhanget är att graden av störande beteende är så pass hög att det vore oskäligt om polisen inte skulle ha möjlighet att ingripa mot det.

 

1.2.2 Förhindrande av fara

 

Den nuvarande formuleringen av 5 § i ordningslagen är enligt landskapsregeringens bedömning bristfällig. Landskapsregeringen anser att inte bara ägarna och innehavarna av byggnader eller företrädare för dem inom tätort ska vara skyldiga att se över sina byggnader. Av säkerhetsskäl är det enligt landskapsregeringen viktigt att stipulera en tillsynsskyldighet som inte är beroende av om byggnaden är belägen inom en tätort eller utanför. Även i det senare fallet kan det inträffa att någon skadas till följd av en byggnads bristfälliga egenskaper i säkerhetshänseende. Således föreslår landskapsregeringen att 5 § i ordningslagen ändras på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan. Som en följd därav föreslås även en mindre lagteknisk ändring av bestämmelsen i 16 § 1 mom. 3 punkten.

     Enligt förslaget är ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion eller en företrädare för dem samt den som ansvarar för arbeten som orsakar fara eller störning ska vara skyldig att vidta vissa säkerhetsåtgärder även i de fall byggnaden är belägen utanför tätort. Paragrafens 1 mom. ska gälla avvärjande av fara som orsakas av att snö eller is faller ner från ett tak eller från någon liknande plats och 2 mom. farosituationer som beror på byggnadsarbeten. Paragrafen syftar särskilt efter att säkerställa en trygg passage. Skyldigheterna enligt denna paragraf i dess föreslagna lydelse medför att icke-förutbestämd, legitim passage på gården för mätaravläsare, brevbärare och andra personer tryggas. Med innehavaren av en byggnad avses exempelvis styrelsen i ett bostadsaktiebolag. Skyldigheten enligt momentet förutsätter exempelvis att en sådan plats nära en byggnad där människor passerar eller vistas avstängs med bommar när det finns risk för att snö eller is ska falla ner.

     Bestämmelsen gäller även andra ämnen och föremål som kan falla ner från taket, såsom tegelbitar, rappning eller sådana föremål eller ämnen som annars hamnat på taket. Avsikten med bestämmelsen i 5 § i ordningslagen är bland annat att hindra sådan fara som orsakas av att byggnader får förfalla. En förutsättning för fullgörande av skyldigheten kan även vara att snön och isen på taket avlägsnas på ett kontrollerat och tryggt sätt. Olika konstruktioner, såsom skyltar, reklam och byggnadsställningar kan vara fästa på byggnaden. Konstruktionerna kan även vara separata från byggnaden. Bestämmelsen ska gälla även dem.

 

1.2.3 Andra lagtekniska förändringar

 

I 16 § 1 mom. 7 punkten ordningslagen förekommer passusen ”ordnar föreställningar i strid med 7 § 3 mom. denna lag”. I 7 § 3 mom. används orden ”ordna verksamhet”. Genom lagförslaget förenhetligas texten så att ordna verksamhet används på bägge ställen. I övrigt kan konstateras att landskapslagen (1945:11) om utverkande av tillstånd till föranstaltande av vissa nöjen samt hållande av spelautomat och penningautomat alltjämt gäller på Åland. Bland annat föreskrivs i denna lags 3 § att ”Tillstånd till anordnande av allmän dans eller kabaretföreställning å restaurang eller kafe samt till revy- och varieteföreställningar, särskilt för sig eller i samband med annat program, meddelas av polismyndighet i den ordning, som för föranstaltande av offentliga nöjen är stadgat”. Denna landskapslag är föråldrad och tillämpas i praktiken inte längre. I stället tillämpas härvidlag bestämmelserna landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster, nedan kallad blankettlagen om sammankomster. Genom blankettlagen om sammankomster, vilken trädde i kraft samtidigt som ordningslagen, har rikets lag om sammankomster (FFS 530/1999), med vissa avvikelser tillämpliggjorts på Åland. Av den anledningen föreslår landskapsregeringen utöver det som anförts ovan att 1945 års landskapslag upphävs. Även denna lagändring bör träda i kraft så snart som möjligt.

 

2. Förslagets konsekvenser

 

Förslaget har inga betydande ekonomiska eller administrativa konsekvenser för landskapet. Vidare har förslaget såvitt bekant inte några konsekvenser för jämställdheten utan berör kvinnor i lika stor utsträckning som män. En generell konsekvens är dock att den åländska lagstiftningen om allmän ordning och säkerhet moderniseras, till den del vissa centrala straffbestämmelsers utformning. Lagstiftningen i fråga blir även överlag entydig och därmed lättare att tillämpa.

 

3. Beredningsarbete

 

Efter sedvanlig beredning har förslaget sänts på remiss till landskapsåklagarämbetet och Ålands polismyndighet. Remissinstanserna har avgivit utlåtande och överlag förhållit sig positiva till förslaget som helhet. Synpunkter har anförts på detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i samband med att lagförslaget utarbetats.

 

4. Genomgång av straffbestämmelserna – en närmare analys

 

4.1 Införande av nya kompletterande bestämmelser i lagstiftningen

 

4.1.1 Förberedelse till väpnat störande av allmän ordning

 

På Åland regleras straff för brott som innebär förberedelse till väpnat störande av allmän ordning genom bestämmelsen i 16 kap. 7 § i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Lagförslaget innebär att den föråldrade bestämmelsen i 16 kap. 7 § i strafflagen upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelsen i 17 kap. 5 § i strafflagen om förberedelse till väpnat störande av allmän ordning, sådan den lyder för närvarande, genom 17 § 1 mom. i ordningslagen görs tillämplig på Åland (se vidare tabell 1 nedan).

 

Tabell 1 (Förberedelse till väpnat störande av allmän ordning)

 

Bestämmelse som upphävs

Bestämmelse som görs tillämplig

16 kap. 7 § i strafflagen

      Samlar någon beväpnadt manskap, eller håller någon krigsfolk samman, som hemlof fått, att dermed utföra brott emot allmän säkerhet eller ordning; straffes om brottet ej bör enligt 11 kap. anses, med [tukthus] i högst fyra år eller fängelse.[5]

17 kap. 5 § i strafflagen

      Den som i avsikt att begå ett brott som avses i 12 kap. 1–4 §, 16 kap. 1 eller 15 § eller i detta kapitels 3 § värvar eller samlar beväpnat manskap, skall för förberedelse till väpnat störande av allmän ordning dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

 

4.1.2 Olaglig maskering

 

Bestämmelser som straff för brott som innebär olaglig maskering saknas på Åland, något som måste åtgärdas. Genom att göra bestämmelsen i 17 kap. 13a § i strafflagen om olaglig maskering, sådan den lyder för närvarande, tillämplig genom 17 § 1 mom. i ordningslagen kompletteras den åländska lagstiftningen om allmän ordning och säkerhet på ett ändamålsenligt sätt (se vidare tabell 2 nedan).

 

Tabell 2 (Olaglig maskering)

 

Tidigare bestämmelse

Bestämmelse som görs tillämplig

      Motsvarande bestämmelse saknas.

17 kap. 13a § i strafflagen

      Den som i anslutning till en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning på allmän plats eller i någon annan folksamling på allmän plats uppträder maskerad till oigenkännlighet med det uppenbara syftet att ta till våld mot person eller skada egendom, skall för olaglig maskering dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

 

4.1.3 Offentlig kränkning av sedligheten

 

På Åland regleras straff för brott som innebär offentlig kränkning av sedligheten genom bestämmelsen i 20 kap. 9 § 1 mom. strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Lagförslaget innebär att den föråldrade bestämmelsen i 20 kap. 9 § 1 mom. i strafflagen upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelsen i 17 kap. 21 § i strafflagen om offentlig kränkning av sedligheten, sådan den lyder för närvarande, genom 17 § 1 mom. i ordningslagen görs tillämplig på Åland (se vidare tabell 3 nedan).

 

Tabell 3 (Offentlig kränkning av sedligheten)

 

Bestämmelse som upphävs

Bestämmelse som görs tillämplig

20 kap. 9 § 1 mom. i strafflagen

      Gör någon offentligen sig skyldig till handling, som sårar tukt och sedlighet och därigenom åstadkommer förargelse, skall han för offentlig kränkning av sedligheten dömas till fängelse i högst sex månader eller till böter.

17 kap. 21 § i strafflagen

      Den som offentligt företar en sedlighetssårande handling på ett sätt som väcker anstöt skall, om straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för offentlig kränkning av sedligheten dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

 

4.1.4 Falskt alarm

 

På Åland regleras straff för brott som innebär falskt alarm genom bestämmelsen i 44 kap. 24 § i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Lagförslaget innebär att den föråldrade bestämmelsen i 44 kap. 24 § i strafflagen upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelsen i 34 kap. 10 § i strafflagen om falskt alarm, sådan den lyder för närvarande, genom 17 § 1 mom. i ordningslagen görs tillämplig på Åland (se vidare tabell 4 nedan).

 

Tabell 4 (Falskt alarm)

 

Bestämmelse som upphävs

Bestämmelse som görs tillämplig

44 kap. 24 § i strafflagen

      Var som utsänder budkavle eller annan offentlig kallelse för att hopbringa folk antingen i oträngt mål eller i ärende, vari budkavle eller kallelse ej får utsändas, eller av illvilja eller eljest obefogat alarmerar folk att begiva sig till vådeld, som icke alls förefinnes, straffes med [högst femtio dags]böter.

34 kap. 10 § i strafflagen

      Den som beträffande en bomb, en eldsvåda, sjönöd, en storolycka eller annan sådan nöd eller fara gör en grundlös anmälan, som är ägnad att utlösa räddnings- eller säkerhetsåtgärder eller väcka panik, skall för falskt alarm dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

 

4.1 5 Underlåtelse att märka ut fara

 

På Åland regleras straff för brott som innebär underlåtelse att märka ut fara genom bestämmelserna i 44 kap. 10-12 §§ i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992 jämte bestämmelsen i 5 § i ordningslagen. Lagförslaget innebär att de föråldrade bestämmelserna i 44 kap. 10-12 §§ i strafflagen upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelserna i 44 kap. 14 § i strafflagen om underlåtelse att märka ut fara, sådana de lyder för närvarande, genom 17 § 1 mom. i ordningslagen görs tillämpliga på Åland. Lagförslaget innebär vidare att bestämmelsen i 5 § i ordningslagen kvarstår oförändrad (se vidare tabell 5 nedan).

 

Tabell 5 (Underlåtelse att märka ut fara)

 

Bestämmelser som upphävs

Bestämmelser som görs tillämpliga

44 kap. 10 § i strafflagen

      Hvar, som leder eller utför arbete å byggnad, brunn, bro, väg eller dylikt och underlåter att vidtaga nödiga försiktighetsmått till förekommande af fara för menniskor, eller bygger så, att deraf uppstår sådan fara, straffes med böter eller fängelse i högst fyra månader.

 

44 kap. 11 § i strafflagen

      Den, som å eller vid sådant ställe, der menniskor vanligen färdas, lemnar källare, brunn, grop, vak eller annan sådan öppning eller afsats obetäckt, ohägnad, eller utan vård eller tjenligt märke, så att deraf uppstår fara för andra, böte [högst etthundra mark].

 

44 kap. 12 § i strafflagen

      Yppas sådan brist å bro eller trumma på allmän väg eller gata, eller å ledstång vid väg, att fara för färdande deraf uppstår, och varder bristen icke strax afhjelpt; eller varder dylik brist å färja eller flottbro å allmän väg ej genast botad; eller ledes ej väg förbi, eller lägges ej bro öfver vak eller vråk å vinterväg; böte den, hvilken underhållet deraf åligger, [högst etthundra mark].

      Lägges allmän färja eller flottbro ned; böte han, som den hålla bör, [högst femhundra mark].

44 kap. 14 § i strafflagen

      Den som

      1) vid utförandet av byggnadsarbete, schaktningsarbete eller vattenbyggnadsarbete,

      2) vid byggandet av väg-, spår- eller vattentrafikleder eller när han ansvarar för underhållet av en gata eller någon annan trafikled, eller

      3) när han ansvarar för en brunn, grop eller vak på en plats där människor allmänt rör sig,

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att på behörigt sätt märka ut en fara för liv eller hälsa eller annars att varna för en sådan fara, skall för underlåtelse att märka ut fara dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

      För underlåtelse att märka ut fara döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orättmätigt avlägsnar ett i 1 mom. avsett märke som anger en fara för liv eller hälsa.

 

     I 5 § i ordningslagen föreskrivs att ”Ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion i tätort eller en företrädare för dem ska se till att sådan snö eller is eller något annat föremål eller ämne som faller ner från byggnaden, konstruktionen eller någon annan motsvarande plats inte medför fara för människor eller egendom.”

 

4.1.6 Underlåtelse att vakta djur

 

På Åland regleras straff för brott som innebär underlåtelse att vakta djur genom bestämmelserna i 44 kap. 7 och 8 §§ i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Lagförslaget innebär att de föråldrade bestämmelserna i 44 kap. 7 och 8 §§ i strafflagen upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelserna i 44 kap. 15 § i strafflagen om underlåtelse att vakta djur sådana de lyder för närvarande, genom 17 § 1 mom. i ordningslagen görs tillämpliga på Åland (se vidare tabell 6 nedan).

 


Tabell 6 (Underlåtelse att vakta djur)

 

Bestämmelser som upphävs

Bestämmelser som görs tillämpliga

44 kap. 7 § i strafflagen

      Underlåter den, som eger eller har uppsigt öfver sådant husdjur eller vildt djur, hvilket honom veterligen är farligt för menniskor, att hålla det instängdt eller säkert bundet; böte [högst tvåhundra mark], och varde djuret, i fall omständigheterna dertill föranleda, dödadt.

 

44 kap. 8 § i strafflagen

      Hetsar man, utan nödtvång, hund å folk, eller å dragare eller annat husdjur; böte [högst etthundra mark].

      Lag samma vare, om egare eller vårdare af hund icke afhåller eller söker afhålla hunden från angrepp å menniskor eller husdjur.

44 kap. 15 § i strafflagen

      Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att på behörigt sätt vakta ett djur som är farligt för människor och som han eller hon ansvarar för, skall för underlåtelse att vakta djur dömas till böter.

      Domstolen kan bestämma att djuret ska avlivas, om detta är befogat på grund av att djuret är farligt. Domstolens föreläggande ska iakttas även om det överklagas, om inte den domstol som meddelade föreläggandet eller fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.

 

4.2 Nödvändiga åtgärder för att skapa en entydig lagstiftning

 

4.2.1 Avlägsnande eller skadande av offentlig kungörelse

 

På Åland gäller alltjämt bestämmelsen i 16 kap. 16 § 2 mom. i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Denna bestämmelse är föråldrad och obehövlig eftersom dess innehåll täcks av innehållet i bestämmelserna i 6 § 2 mom. samt 16 § 1 mom. 4 punkten i ordningslagen, i dessa bestämmelsers respektive nuvarande lydelser. Lagförslaget innebär att strafflagsbestämmelsen i fråga upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som ordningslagsbestämmelserna ifråga kvarstår oförändrade (se vidare tabell 7 nedan).

 

Tabell 7 (Avlägsnande eller skadande av offentlig kungörelse)

 

Bestämmelse som upphävs

Bestämmelser som förblir i kraft

16 kap.16 § 2 mom. i strafflagen

      Den som olovligen avlägsnar eller förstör en offentlig kungörelse som av en myndighet har satts upp till allmänt påseende, skall för förstörande av offentlig kungörelse dömas till böter.

6 § 2 mom. i ordningslagen

      Det är förbjudet att olovligen avlägsna eller skada en offentlig kungörelse eller ett meddelande som en myndighet har satt upp till allmänt påseende.

 

16 § 1 mom. 4 punkten i ordningslagen

      Den som uppsåtligen […]

      4) använder ljusanordningar eller reklam i strid med förbudet i 6 § 1 mom. denna lag eller avlägsnar eller skadar en kungörelse eller ett meddelande som avses i 6 § 2 mom. denna lag i strid med förbudet i det nämnda momentet, […]

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för ordningsförseelse dömas till böter.

 

4.2.2 Upplopp, våldsamt upplopp, anförande av våldsamt upplopp

 

På Åland gäller alltjämt bestämmelsen om upplopp i 16 kap. 5 § i strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Denna bestämmelse är föråldrad och obehövlig eftersom dess innehåll täcks av innehållet i de genom 17 § 1 mom. i ordningslagen sedan tidigare tillämpliggjorda bestämmelserna i 17 kap. 2─4 §§ i strafflagen, i dessas nuvarande respektive lydelser. Lagförslaget innebär att bestämmelsen i fråga upphävs genom 3 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen nedan samtidigt som bestämmelserna i 17 kap. 2─4 §§ i strafflagen sådana de lyder för närvarande även i fortsättningen ska tillämpas på Åland i sina nuvarande respektive lydelser, (se vidare tabell 8 nedan).

 

Tabell 8 (Upplopp, våldsamt upplopp, anförande av våldsamt upplopp)

 

Bestämmelser som upphävs

Bestämmelser som alltjämt ska tillämpas

16 kap. 5 § i strafflagen

      Har församlad folkmängd i förening begått våld å person i andra fall, än i 1 § sägs, eller våldfört sig å allmän eller enskild egendom, eller plundrat egendom; dömes anstiftare och anförare, så ock enhvar, som i våldet eller plundringen tagit del, till [tukthus] i högst åtta år eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse ej under tre månader, samt enhvar af de öfrige till fängelse i högst sex månader eller böter.

 

17 kap. 2 § i strafflagen

      Den som, när det är uppenbart att en folksamling står i beråd att begå våld på person eller orsaka avsevärd skada på egendom, med sina gärningar deltar i folksamlingens verksamhet och härvid låter bli att lyda en behörig myndighets i laglig ordning till folksamlingen givna befallning att skingra sig, skall för upplopp dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

 

17 kap. 3 § i strafflagen

      Den som, när en folksamling begår ett sådant brott som nämns i 16 kap. 1 § eller våld på person eller orsakar avsevärd skada på egendom, med sina gärningar deltar i folksamlingens verksamhet, skall för våldsamt upplopp dömas till böter eller fängelse i högst två år.

 

17 kap. 4 § i strafflagen

      Den som anstiftar eller anför en folksamling som avses i 3 § skall för anförande av våldsamt upplopp dömas till fängelse i högst fyra år.

 

     Bestämmelsen i 16 kap. 1 § strafflagen till vilken det hänvisas i den ovan nämnda bestämmelsen i 16 kap. 5 § i strafflagen och som ända fram till den 1 juni 2010 gällde på Åland i den lydelse den hade den 31 december 1992 föreskrev följande:

 

”     Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i hans utövning av tjänsten eller eljest våldför sig på tjänsteman i utövning av tjänsten eller för att hämnas på honom för tjänsteåtgärd, dömes för våldsamt motstånd mot tjänsteman till ((tukthus)) i högst fyra år eller till fängelse ej under tre månader, eller, såframt omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst sex månader eller böter.

      Lag samma vare, om förenämnda handling riktar sig mot den, som är förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig förrättning eller tillställning eller eljest bistår tjänsteman i tjänstens utövning, eller mot krigsman i tjänst.”

 

     En motsvarande bestämmelse som i uppdaterad modern form återfinns i 16 kap. 1 § i strafflagen har gjorts tillämplig på Åland genom ordningslagen. Lagförslaget innebär att bestämmelsen 16 kap. 1 § i strafflagen sådan den lyder för närvarande även i fortsättningen ska tillämpas på Åland. Bestämmelsen ifråga förskriver följande:

 

”     Den som

      1) använder eller hotar använda våld för att tvinga en tjänsteman till eller hindra honom från en tjänsteåtgärd som innefattar utövning av offentlig makt,

      2) annars med anledning av en sådan tjänsteåtgärd använder eller hotar använda våld mot den tjänsteman som vidtar åtgärden, eller

      3) använder våld mot en tjänsteman eller en person som står i sådant förhållande till honom som avses i 15 kap. 10 § 2 mom. för att hämnas för en sådan tjänsteåtgärd

skall för våldsamt motstånd mot tjänsteman dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

      För våldsamt motstånd mot tjänsteman döms också den som förfar på det sätt som nämns i 1 mom. mot den som på en tjänstemans begäran eller med dennes samtycke bistår tjänstemannen i en tjänsteåtgärd som innefattar utövning av offentlig makt.”

 

4.2.3 Miljöförstöring

 

På Åland gäller alltjämt bestämmelsen i 44 kap. 13 § strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Denna bestämmelse är föråldrad och obehövlig eftersom dess innehåll täcks av innehållet i bestämmelserna i dels 9 kap. 35-37 §§ miljöskyddslagen, dels 6 kap. 37 § 3 mom. renhållningslagen i dessas nuvarande respektive lydelser Lagförslaget innebär att nämnda strafflagsbestämmelse upphävs (se tabell 9 nedan).

 

Tabell 9 (Miljöförstöring)

 

Bestämmelser som ska upphävas

Bestämmelser som förblir i kraft

44 kap. 13 § i strafflagen

      Hvar, som emot eller å allmän väg, gata eller torg kastar, häller, uthänger eller uppställer något, så att annan eller annans byggnad eller inhägnad deraf kan skadas eller orenas, böte [högst etthundra mark].

9 kap. 35 § 1 mom. i miljöskyddslagen

      Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet släpper ut eller lämnar ämne, vibrationer, buller, ljus, lukt, värme eller annan energi eller något annat sådant i miljön i strid med denna landskapslag, i 10 § nämnda landskapslagar eller med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller villkor så att gärningen är ägnad att förorena miljön eller orsaka fara för hälsan döms för miljöförstöring till böter eller fängelse i högst två år.

 

9 kap. 36 § i miljöskyddslagen

      Den som vid miljöförstöring

      a) med beaktande av åsamkad eller hotande skadas långvarighet, omfattning eller andra omständigheter orsakar skada eller risk för skada för miljön eller hälsan som är synnerligen stor eller

      b) begått brottet trots instruktion som meddelats med stöd av 24 § eller trots förpliktigande eller förbud som har givits med anledning av ett förfarande som avses i 29 eller 30 §§,

och brottet även bedömt som en helhet är grovt, ska för grov miljöförstöring dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.

 

9 kap. 37 § 1 mom. i miljöskyddslagen

      Om miljöförstöringen med hänsyn till den fara eller skada som har vållats miljön eller hälsan varit mindre betydande ska gärningsmannen dömas för miljöförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

 

6 kap. 37 § 3 mom. i renhållningslagen

      Den som eljest så skräpat ned eller osnyggat i miljön eller fört avfall till annan än för avfall i varje särskilt fall avsedd plats eller eljest försummat av denna lag härflytande skyldighet att anordna renhållning, att härav vållats fara för människors hälsa, avsevärt men för processerna i naturen, anmärkningsvärd minskning av trivseln, påtaglig förfulning av landskapsbilden eller betydande skada för annans egendom, skall för renhållningsbrott dömas till fängelse i högst två år eller till böter.

 

4.2.4 Ofog

 

På Åland gäller alltjämt bestämmelsen i 44 kap. 21 § strafflagen sådan den lyder den 31 december 1992. Denna bestämmelse är föråldrad och obehövlig eftersom dess innehåll täcks av innehållet i bestämmelsen i 17 kap. 13 § i strafflagen i dess nuvarande lydelse. Lagförslaget innebär att nämnda strafflagsbestämmelse upphävs (se vidare tabell 10 nedan).

 


Tabell 10 (Ofog)

 

Bestämmelse som upphävs

Bestämmelse som görs tillämplig

44 kap. 21 § i strafflagen

      Den som olovligen lossar skott eller afbränner fyrverkeri i närhet av boning eller eldfängda ting, böte [högst etthundra mark].

 

17 kap. 13 § i strafflagen

      Den som

      1) genom att föra oljud eller på något annat sådant sätt orsakar betydande störning i samband med tjänsteutövning någon annanstans än på en allmän plats eller i ett ämbetsverk, ett kontor, en affär eller en fabrik dit allmänheten inte äger tillträde eller på någon annan motsvarande plats,

      2) orsakar betydande störning genom att skicka meddelanden eller ringa samtal till ett ämbetsverk, ett kontor, en affär eller till någon annan motsvarande plats, eller

      3) av okynne orsakar falskt alarm genom att använda nödbroms eller larmanordning i ett kollektivt trafikmedel, en hiss eller någon annan anordning,

ska, om inte straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för ofog dömas till böter.

 

     Det kan i sammanhanget konstateras att ofogsbestämmelsen, genom en lag om ändring av strafflagen (FFS 879/2013), ändrats något sedan ordningslagen trädde i kraft. Det väsentliga är att man i riket härmed velat förtydliga kriminaliseringskraven. Störningar ska vara betydande, med andra ord det ska vara fråga om upprepade störningar företagna i syfte att störa, för att det ska bli aktuellt med lagföring utgående från rekvisiten i den nya ofogsbestämmelsen. Den tidigare ofogsbestämmelsen föreskrev följande:

 

”     Den som

      1) genom att föra oljud eller på något annat sådant sätt orsakar störning i samband med tjänsteutövning någon annanstans än på en allmän plats eller i ett ämbetsverk, ett kontor, en butik eller i en fabrik dit allmänheten inte äger tillträde eller på någon annan motsvarande plats,

      2) orsakar störning genom att ringa samtal till ämbetsverk, kontor, affärer eller andra liknande platser, eller

      3) av okynne orsakar falskt alarm genom att använda nödbroms eller larmanordning i ett kollektivt trafikmedel, en hiss eller någon annan anordning,

      skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag, för ofog dömas till böter.”

 

     Även om den nya ofogsbestämmelsen således kan anses täcka in vad den föråldrade strafflagsbestämmelsen i fråga föreskriver och den föreslagna lagstiftningsåtgärden syftar till att skapa entydighet, är det tillika rent formellt fråga om att göra en ny bestämmelse tillämplig. Detta motiverar rubriceringen högst upp i vänstra kolumnen.

 

4.2.5 Tredska mot polis

 

På Åland tillämpas alltjämt, genom hänvisningen i 17 § i ordningslagen, bestämmelsen om tredska mot polis i 16 kap. 4 § i strafflagen i den lydelse den hade då ordningslagen trädde i kraft. Denna strafflagsbestämmelse ska framdeles inte tillämpas eftersom det finns en bestämmelse med samma rättsverkan i 9 kap. 7 § 1 mom. i polislagen (2013:87) för Åland. Lagförslaget innebär att ovan nämnda hänvisning stryks samtidigt som bestämmelsen i 9 kap. 7 § 1 mom. i polislagen för Åland kvarstår oförändrad (se vidare tabell 11 medan). På det här sättet skapas entydighet i landskapslagstiftingen genom att oändamålsenliga dubbelregleringar tas bort.

 


Tabell 11 (Tredska mot polis)

 

Bestämmelser som inte ska tillämpas

Gällande bestämmelser som förblir i kraft

16 kap. 4 § i strafflagen i sin tidigare lydelse[6]

      Den som

      1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud som en polisman för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen för sina befogenheter,

      2) vägrar lämna en polisman personuppgifter som avses i 10 § 1 mom. polislagen,

      3) underlåter att följa ett tydligt tecken eller en befallning som en polisman ger enligt 21 § polislagen för att stanna ett fordon eller få det flyttat,

      4) försummar sin biståndsskyldighet enligt 45 § polislagen eller

      5) utan anledning tillkallar polis eller försvårar polisens verksamhet genom att lämna falska uppgifter

skall, om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för tredska mot polis dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

9 kap. 7 § 1 mom. i polislagen för Åland

      Den som

      1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud som en polisman för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen för sina befogenheter,

      2) vägrar lämna en polisman personuppgifter som avses i 2 kap. 1 § 1 mom.,

      3) underlåter att följa ett tydligt tecken eller en befallning som en polisman ger enligt 2 kap. 11 § 1 mom. för att stoppa ett fordon eller få det flyttat,

      4) försummar sin biståndsskyldighet enligt 9 kap. 3 §, eller

      5) utan anledning tillkallar polis eller försvårar polisens verksamhet genom att lämna falska uppgifter,

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för tredska mot polis dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av ordningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom., 5 §, 16 § 1 mom. 3 och 7 punkterna samt 17 § 1 mom. ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland som följer:

 

4 §

Intagande av berusningsmedel

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte ett serveringsområde med tillstånd enligt landskapslagen (1995:92) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om alkohol eller de inre utrymmena i ett fordon i privat bruk. Under förutsättning att den som förtär alkoholdrycker under sin vistelse i en park eller annan därmed jämförbar allmän plats uppför sig på ett sådant sätt att det inte är så störande att det utgör ett hinder eller annars gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda platsen ifråga för dess egentliga ändamål gäller inte bestämmelsen i 1 mom.

 

5 §

Förhindrande av fara

     Ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion eller en företrädare för dem ska se till att sådan snö eller is eller något annat föremål eller ämne som faller ner från byggnaden, konstruktionen eller någon annan motsvarande plats inte medför fara för människor eller egendom.

 

16 §

Ordningsförseelse

     Den som uppsåtligen

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) försummar att iaktta den aktsamhetsplikt som ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion (uteslutning) eller deras företrädare har enligt 5 § denna lag,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     7) ordnar verksamhet i strid med 7 § 3 mom. denna lag,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för ordningsförseelse dömas till böter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

17 §

Övriga straffbestämmelser

     Inom landskapets behörighet ska, utöver bestämmelserna i 16 § denna lag, bestämmel­serna i 16 kap. 1-3 §§, 17 kap. 2-6, 12, 13, 13a, 15a och 21 §§, 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten, 34 kap. 10 §, 41 kap. 4-7 §§ samt 44 kap. 14 och 15 §§ strafflagen, tillämpas i den ly­delse de har när denna lag träder i kraft.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 


__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

     Inom landskapets behörighet upphävs genom denna lag landskapslagen (1945:11) om utverkande av tillstånd till föranstaltande av vissa nöjen samt hållande av spelautomat och penningautomat.

     Inom landskapets behörighet upphävs genom denna lag bestämmelserna i 16 kap. 5 och 7 §§ samt 16 § 2 mom., 20 kap. 9 § 1 mom., samt 44 kap. 7, 8, 10-13, 21 och 24 §§ i strafflagen i den lydelse som tidigare varit gällande på Åland enligt bestämmelserna i 71 § i självstyrelselagen (1991:71) för Åland.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 12 mars 2015

 

 

L a n t r å d

 

 

Camilla Gunell

 

 

Föredragande minister

 

 

Wille Valve

 


Parallelltext

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 12/2014-2015



[1] I 71 § självstyrelselagen om tidigare stadgandens giltighet föreskrivs följande. ”Har genom denna lag eller med stöd av den till rikslagstiftningen hänförts ett rättsområde som tidigare reglerats genom landskapslag, eller till landskapets lagstiftningsbehörighet överförts ett område som tidigare har reglerats genom rikslagstiftning, skall landskapslag eller rikslagstiftning, som inom detta rättsområde tillkommit innan denna lag har trätt i kraft, fortfarande tillämpas i landskapet till dess den upphävts, landskapslagen genom förordning och rikslagstiftning genom landskapslag.”

[2] Se närmare avsnitt 4 nedan.

[3] Jämför förvaltningsutskottets betänkande 28/2002 rd (FvUB 28/2002).

[4] Jämför lagutskottets utlåtande 22/2002 rd (LaUU 22/2002).

[5] Bestämmelserna i 11 kap. strafflagen sådana de lyder den 31 december 1992 handlar om straff för högförräderibrott vilket numera regleras i 13 kap. strafflagen.

[6] Den nuvarande ordalydelsen i 16 kap. 4 § i strafflagen överensstämmer praktiskt taget helt och hållet med ordalydelsen i 9 kap. 7 § 1 mom. i polislagen för Åland.