|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 1/2014-2015 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2014-11-11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändringar i skattelagstiftningen 2015 samt kompensation till kommunerna
Landskapsregeringen föreslår att grundavdraget, pensionsinkomstavdraget och kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner ändras. Dessutom föreslår landskapsregeringen att kommunerna kompenseras för den sänkning av skatteinkomsterna som orsakas av de föreslagna ändringarna i beskattningen och av sjukdomskostnadsavdraget.
Maxbeloppet för grundavdraget vid kommunalbeskattningen höjs med 40 euro, från 2 930 till 2 970 euro. Dessutom sänks procentsatsen för minskningen av avdraget på den del av förvärvsinkomsten som överstiger maxbeloppet från 19 % till 18 %. Pensionsinkomstavdraget höjs också.
Skattesatserna för samfund och samfällda förmåner ändras med hänvisning till att fördelningen av samfundsskatten mellan de olika skattetagarna ändras i riket. Enligt förslaget höjs dels de temporära skattesatserna för skatteåret 2015 och dels de permanenta skattesatserna som tillämpas från skatteåret 2016 och framåt. De totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner förblir under perioden 20 respektive 28 %. Kompensationen till kommunerna för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst anpassas till följd av att samfundsskattesatsen ändras.
Med hänvisning till att förändringarna i beskattningen medför sänkta skatteinkomster för kommunerna föreslår landskapsregeringen att de kompenseras inom ramen för landskapsandelssystemet. Enligt förslaget sker kompensationen genom en sänkning av det belopp per invånare som utgör grund för beräkningen av justeringsbeloppet. Utöver denna kompensation föreslås även en särskild landskapslag som ger kommunerna rätt till kompensation för det inkomstbortfall som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget för åren 2014 och 2015.
De föreslagna lagarna är till övervägande del avsedda att tillämpas från och med 2015, de permanenta skattesatserna för samfund och samfällda förmåner dock från och med 2016. Det är emellertid inte nödvändigt att lagarna träder i kraft vid årsskiftet. Den föreslagna ändringen av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna däremot sammanhänger med landskapsregeringens förslag till budget för år 2015 på ett sådant sätt att den bör sättas i kraft på de grunder som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
INNEHÅLL
1. Kommunalbeskattningen i landskapet
2. Åtgärder som föreslås i riket
2.1. Avdrag vid kommunalbeskattningen
2.2. Andra åtgärder som rör avdrag
2.3. Fördelningen av samfundsskatten
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
3.3. Kompensation till kommunerna
5. Beredningen av förslaget och ikraftträdande
L A N D S K A P S L A G om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om temporär ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna
L A N D S K A P S L A G om kompensation till kommunerna för sjukdomskostnadsavdraget 2014 och 2015
1. Kommunalbeskattningen i landskapet
Enligt 18 § 5 p. självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet när det gäller skatt till kommunerna. Området regleras främst genom kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland. Lagen är en blankettlag som anger att rikets inkomstskattelag (FFS 1535/1992) och lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) ska tillämpas i landskapet med vissa undantag. Till undantagen hör bestämmelserna om avdragen vid kommunalbeskattningen, kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner samt fördelningen av samfundsskatten mellan kommunerna. Förutom när det gäller undantagen träder ändringar i de nämnda riksförfattningarna i kraft automatiskt i landskapet samtidigt som i riket.
De avdrag som görs specifikt vid kommunalbeskattningen regleras helt i kommunalskattelagen, hit hör till exempel resekostnads-, pensionsinkomst- och grundavdraget. Därutöver finns en typ av avdrag som i första hand är avdrag vid statsbeskattningen men som i andra hand dras från kommunalskatten om statsskatten inte räcker till. Sådana avdrag regleras huvudsakligen i inkomstskattelagen medan det i kommunalskattelagen finns bestämmelser om att den överskjutande delen får dras från kommunalskatten. Till dessa avdrag hör till exempel arbetsinkomst- och hushållsavdraget. På samma sätt fungerar också avdrag från kapitalinkomsten. Trots att kapitalinkomstskatten är en statlig skatt kan kommunalbeskattningen påverkas via underskottsgottgörelsen i de fall där avdragen är större än kapitalinkomsten.
Även när det gäller kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner finns en koppling till rikets lagstiftning. Med samfund avses i detta sammanhang bland annat aktiebolag, andelslag och utländska dödsbon, medan samfällda förmåner till exempel är samfällda skogar, väglag, fiskelag och skifteslag. I riket uppbärs samfundsskatten som en enhetlig skatt som sedan fördelas mellan staten, kommunerna och församlingarna. Skattesatserna anges i inkomstskattelagens 124 § och skatteåret 2014 är de 20 % för samfund och 28 % för samfällda förmåner. Bestämmelserna om hur skatteinkomsterna ska fördelas mellan de tre skattetagarna finns i 12 § lagen om skatteredovisning.
Till den del samfundsskatten uppbärs till staten och församlingarna hör den till rikets lagstiftningsbehörighet och följer direkt av bestämmelserna i rikslagstiftningen, även när det gäller företag och samfälligheter i landskapet. Den kommunala andelen hör däremot till landskapets behörighet och regleras i kommunalskattelagens 5 kap. Formellt sett är kommunalskattesatserna inte beroende av bestämmelserna i rikslagstiftningen, men hittills har lagtinget valt att sätta procentsatserna så att de totala skattesatserna är desamma i landskapet som i riket. Enligt den senaste ändringen av kommunalskattelagen (2014/21) gäller följande skattesatser:
|
|
2014 |
2015 |
2016– |
|
Samfund |
7,112 |
6,838 |
5,612 |
|
Samfällda förmåner |
9,9568 |
9,5732 |
7,8568 |
2. Åtgärder som föreslås i riket
2.1. Avdrag vid kommunalbeskattningen
I samband med förslaget till statsbudget för 2015 har regeringen i riket föreslagit flera ändringar på skatteområdet (se rp 122/2014). Till de åtgärder som direkt rör kommunalbeskattningen hör ändring av grundavdraget, pensionsinkomstavdraget och resekostnadsavdraget.
Höjning av grundavdraget
Under skatteåret 2014 är grundavdragets maxbelopp 2 930 euro. Det innebär att den som under året har en nettoförvärvsinkomst som inte överstiger 2 930 euro får dra av det beloppet. Om nettoförvärvsinkomsten är högre minskas avdraget med 19 % av det belopp som överstiger 2 930 euro. Enligt det förslag som nu behandlas i riksdagen höjs maxbeloppet till 2 970 euro och den så kallade minskningsprocenten sänks till 18 %.
Höjning av pensionsinkomstavdraget
Maxbeloppet för pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen beräknas utgående från folkpensionen för en ensamstående. Beräkningen sker genom att beloppet för full folkpension multipliceras med 1,37, varefter produkten minskas med 1 480 euro och resultatet avrundas uppåt till närmaste hela tiotal. Under 2014 är beloppet för full folkpension cirka 7 607 euro, vilket innebär att avdragets maxbelopp är 8 950 euro. Om nettoförvärvsinkomsten överstiger fullt pensionsinkomstavdrag minskas avdraget med 55 % av det belopp som överstiger 8 950 euro. För att stöda köpkraften för pensionärer har regeringen i riket föreslagit att koefficienten som används vid beräkningen höjs från 1,37 till 1,39 samt att minskningsprocenten sänks från 55 till 54 %.
Höjning av resekostnadsavdragets självriskandel
Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas som avdragsgilla utgifter för inkomstens förvärvande. Resekostnaderna beräknas i riket enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet, de får dras av till ett belopp av högst 7 000 euro och bara till den del de överstiger självriskandelen 600 euro. För personer som varit arbetslösa en del av året minskas självriskandelen med 55 euro för varje arbetslöshetsmånad, men andelen är ändå alltid minst beloppet för två månader, alltså 110 euro. Enligt regeringens förslag ska avdragsrätten begränsas genom att självriskandelen höjs till 750 euro. Samtidigt föreslås att självriskandelen för personer som varit arbetslösa ska minskas med 70 euro per arbetslöshetsmånad i stället för 55 euro.
2.2. Andra åtgärder som rör avdrag
I den proposition som nämns i föregående avsnitt ingår även ett förslag om att höja arbetsinkomstavdraget. Arbetsinkomstavdraget är ett avdrag som görs från skatten och inte från inkomsten. I första hand dras det från förvärvsinkomstskatten till staten, men om den inte räcker till dras det från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten. Avdraget beräknas på basen av förvärvsinkomsten och utgör för närvarande 7,4 % av den del av inkomsterna som överstiger 2 500 euro. Avdragsbeloppet är högst 1 010 euro och minskar med 1,15 % för den del av nettoförvärvsinkomsten som överstiger 33 000 euro. För 2015 föreslås att maxbeloppet höjs till 1 025 euro, att inflödesprocenten höjs till 8,6 % samt att minskningsprocenten höjs till 1,2 %.
I propositionen ingår också ett förslag om att införa ett nytt barnavdrag, i syfte att dämpa de negativa effekterna av en planerad sänkning av barnbidraget (se rp 165/2014). Barnavdraget skulle gälla temporärt under perioden 2015–2017 och baseras både på förvärvs- och kapitalinkomsten. I första hand skulle avdraget göras från statsskatten och i andra hand från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten.
Förutom de ovan nämnda åtgärderna föreslår regeringen i riket också att ränteavdraget för bostadsskulder begränsas ytterligare. Avdragsrätten har gradvis sänkts för åren 2012–2015 så att den är 70 % för 2015. Nu är förslaget att avdragsrätten fortsätter att sänkas gradvis så att den 2018 ska vara nere på 50 %. Det innebär att 2015 får 65 % av räntorna på en bostadsskuld dras av, 2016 får 60 % dras av och 2017 55 %.
Slutligen kan också nämnas att ränteavdraget för studielån avskaffas från och med 2015. Den ändringen gjordes genom ett tidigare beslut av riksdagen (se rp 105/2013, FFS 1246/2013) som träder i kraft vid årsskiftet. Både ränteavdraget för bostadsskulder och ränteavdraget för studielån görs vid beskattning av kapitalinkomst som är statsbeskattning, men via underskottsgottgörelsen påverkas ändå kommunalbeskattningen.
2.3. Fördelningen av samfundsskatten
I en annan proposition som för närvarande behandlas i riksdagen ingår ett förslag om ändring av de olika skattetagarnas andelar av samfundsskatten (se rp 180/2014). Enligt förslaget för 2015 sänks statens utdelning från 63,10 % till 61,00 % medan kommunernas utdelning höjs från 34,19 % till 36,26 % och församlingarnas utdelning höjs från 2,71 % till 2,74 %. Den permanenta fördelningen, som tillämpas från och med 2016, ändras så att statens utdelning sänks från 69,72 % till 67,42 %, kommunernas utdelning höjs från 28,06 % till 30,31 % och församlingarnas utdelning höjs från 2,22 % till 2,27 %.
Till största delen motiveras ändringen med att kommunerna i riket påförs ökade kostnader genom att finansieringsansvaret för arbetsmarknadsstöd till långtidsarbetslösa överförs från staten till kommunerna från och med ingången av 2015. Till övriga delar är syftet att kompensera kommunerna i riket, och även församlingarna, för sänkningen av skatteinkomsterna som beror på ändringar i skattegrunderna. De ändringar som påverkar inkomsterna från samfundsskatten är:
· representationsutgifter blir avdragbara till 50 % i samfundsbeskattningen
· produktionsstöd som beviljas inhemska filmproducenter blir skattepliktig inkomst
· rätten för andelslags avdragbara överskott begränsas
· de stabilitetsavgifter som ska betalas till resolutionsfonden med stöd av EU:s resolutionsförordning ska vara avdragbara vid beskattningen av kreditinstitut och värdepappersföretag.
3. Överväganden och landskapsregeringens förslag
Flera av de ändringar som planeras i riket kommer att träda i kraft automatiskt även i landskapet. Dit hör till exempel höjningen av arbetsinkomstavdraget och ändringarna av avdragen för bostadslån och studielån. Det nya barnavdraget blir tillämpligt till den del det dras från statsskatten, däremot krävs lagstiftningsåtgärder för att det ska bli tillämpligt vid kommunalbeskattningen i landskapet. För närvarande är inte den politiska processen i riket klar varken när det gäller sänkningen av barnbidraget eller införandet av barnavdraget. Landskapsregeringen tar därför i det här skedet inte ställning till om avdraget i så fall skulle tillämpas även vid kommunalbeskattningen i landskapet.
Vad beträffar de avdrag vid kommunalbeskattningen som föreslås bli ändrade i riket anser landskapsregeringen att vissa bör ändras även i landskapet.
Grundavdraget
Bestämmelserna om grundavdraget finns i kommunalskattelagens 23 § och maxbeloppet är det här året 2 930 euro. Avdraget riktar sig till låginkomsttagare och en höjning är således avsedd att gynna dem. Landskapsregeringen föreslår att avdraget höjs på samma sätt som i riket, så att maxbeloppet blir 2 970 euro och minskningsprocenten sänks till 18 %. Det innebär dels att avdraget blir högre för den enskilde och dels att fler omfattas av avdragsrätten.
Pensionsinkomstavdraget
Pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen regleras i kommunalskattelagens 19 §. Avdraget beräknas utgående från beloppet för full folkpension och maxbeloppet är för närvarande 8 950 euro. Med full folkpension avses i det här sammanhanget det belopp som motsvarar full folkpension för en ensamstående. Folkpensionen höjs årligen genom justering enligt förändringen i folkpensionsindex. För 2015 skulle det innebära en höjning med 1,1 %. I riket avser man dock att begränsa indexjusteringen till 0,4 %, vilket inte bara leder till att pensionen inte stiger så mycket som den borde utan även till att pensionsinkomstavdraget skulle bli lägre än om hela indexjusteringen skulle göras. En höjning av pensionsinkomstavdraget mildrar effekten av det här och stöder samtidigt köpkraften hos pensionärer. Med hänvisning till att åtgärden i första hand riktar sig till pensionärer med låga inkomster föreslår landskapsregeringen att avdraget ändras även i landskapet. Ändringen innebär att koefficienten som används vid beräkningen höjs från 1,37 till 1,39 och att minskningsprocenten sänks från 55 till 54 %. I praktiken betyder det att avdragets maxbelopp 2015 beräknas uppgå till 9 140 euro.
Resekostnadsavdraget
Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas som utgifter för inkomstens förvärvande och är avdragsgilla vid både kommunal- och statsbeskattningen. För kommunalbeskattningens del regleras resekostnadsavdraget i kommunalskattelagens 10 §. Avdraget skiljer sig delvis från motsvarande avdrag vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen i riket. I landskapet finns ingen begränsning av avdraget till kostnader för billigaste fortskaffningsmedel, och självriskandelen tillämpas inte om kostnaderna till största delen består av kostnader för resor med kollektivtrafik. Taket för avdraget är lägre i landskapet, 6 000 euro mot 7 000 euro i riket. Däremot är numera självriskandelen lika stor som i riket (600 euro), tidigare var även den lägre här. Enligt det förslag som behandlas i riksdagen kommer självriskandelen att höjas till 750 euro av besparingsskäl. Landskapsregeringen anser dock inte att det är motiverat att höja självriskandelen vid kommunalbeskattningen i landskapet.
När det gäller bestämmelsen i inkomstskattelagens 93 § 4 mom. som anger att personer som varit arbetslösa en del av året får sänkt självriskandel, har den ingen motsvarighet i kommunalskattelagen. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen tas in i lagen i den form den är föreslagen i riket, så att självriskandelen i sådana fall sänks med 70 euro för varje full arbetslöshetsmånad.
När fördelningen av samfundsskatten ändras i riket påverkas den totala skattesatsen för samfund i landskapet. Orsaken till det är att bestämmelserna om statens och församlingarnas andelar är direkt tillämpliga här. Det innebär att om det förslag som nu behandlas av riksdagen genomförs och inga lagstiftningsåtgärder vidtas här, skulle den totala skattesatsen för samfund i landskapet sänkas från 20 % till 19,586 % för 2015 och till 19,55 % från och med 2016. Samtidigt skulle den vara oförändrad i resten av landet. Beskattningen av samfällda förmåner påverkas på samma sätt, eftersom inkomsterna från den ingår i den samfundsskatt som fördelas enligt bestämmelserna i lagen om skatteredovisning. Där är den totala skattesatsen för närvarande 28 % både i riket och här. Den skulle sänkas till 27,4204 % för 2015 och 27,37 % från och med 2016 om inga åtgärder vidtas i landskapet. Landskapsregeringen anser att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner ska ligga kvar på 20 respektive 28 %. Enligt förslaget skulle kommunalskattesatserna därmed bli följande:
|
|
2015 |
2016– |
|
Samfund |
7,252 |
6,062 |
|
Samfällda förmåner |
10,1528 |
8,4868 |
En ändring av kommunalskattesatsen för samfund leder också till en justering av den kompensation som landskapet betalar till kommunerna enligt landskapslagen (2012:18) om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst. Syftet med kompensationen är att kommunerna ska få del av skatteinkomsterna från den näringsverksamhet som bedrivs av småföretagare. Beloppet som fördelas mellan kommunerna beräknas som en andel av den kapitalinkomstskatt som jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet betalar. Andelens storlek bestäms av förhållandet mellan skattesatsen för samfund och skattesatsen för kapitalinkomst. De procentsatser som tillämpas enligt gällande lag är 22,7933 % för skatteåret 2015 och 18,7067 % från och med skatteåret 2016. Om skattesatsen för samfund ändras enligt det här förslaget bör också dessa procentsatser höjas till 24,1733 % för 2015 och 20,2067 % för 2016 och framåt.
3.3. Kompensation till kommunerna
De ändringar som landskapsregeringen föreslår i personbeskattningen liksom de åtgärder som regeringen i riket har föreslagit, påverkar på olika sätt kommunernas skatteinkomster. Den sammantagna effekten blir negativ för kommunerna, vilket riskerar att skapa ett behov av att höja skattesatserna. Under 2014 har det vägda medelvärdet av de åländska kommunernas skattesatser varit mer än två procentenheter lägre än motsvarande medelvärde i riket. När det gäller den effektiva skattegraden är skillnaden ännu större. Det här betyder att den disponibla inkomsten, och därmed köpkraften, vid en given inkomst är högre i landskapet än i riket. För att motverka behovet av skattehöjningar som riskerar att försvaga hushållens köpkraft, föreslår landskapsregeringen att kommunerna kompenseras för skattebortfallet.
Landskapets kompensation till kommunerna för förlorade skatteinkomster har de senaste åren skett genom ettåriga belopp huvudsakligen på basen av det faktiska utfallet av beskattningen. Sjukdomskostnadsavdraget kompenseras för skatteåret 2013 helt enligt verkligt utfall, vilket betyder att kompensationen betalas i slutet av 2014. Höjningen av grundavdraget för skatteåret 2014 kompenseras också i efterhand, vilket innebär att det sker i slutet av 2015. I det fallet beräknas en kalkylerad kompensation utgående från antalet skattskyldiga som har gjort grundavdrag 2014 och skillnaden i totalbelopp för grundavdraget mellan 2013 och 2014. Därefter beräknas kommunens kompensationsbelopp utifrån skattesats och hur många som gjort grundavdrag i kommunen.
En väsentlig skillnad mellan de båda exemplen ovan är att när det gäller sjukdomskostnadsavdraget får kommunerna kompensation för avdraget i sin helhet, medan det i fråga om grundavdraget gäller kompensation för en ändring av avdraget.
Kompensation via landskapsandelssystemet
Det kan framstå som att det självklara och mest rättvisa sättet att kompensera kommunerna för ändringar i beskattningen skulle vara enligt det verkliga utfallet. Det som kan upplevas problematiskt med ett sådant förfarande är att kompensationen då betalas ut med nästan två års eftersläpning. När det gäller kompensation för en ändring av ett befintligt avdrag har det dessutom visat sig att det allra största problemet är att det i de flesta fall är mycket svårt att särskilja effekterna av det ändrade avdraget i debiteringsstatistiken. Det skulle till exempel vara i stort sett omöjligt att på kommunnivå fastställa det exakta utfallet av det höjda arbetsinkomstavdraget.
Landskapsregeringen anser att det behövs ett enklare förfarande när det gäller att kompensera kommunerna för förändringar i beskattningen. Ett sätt vore att kompensationen kanaliseras till landskapsandelssystemet via justeringsbeloppet som regleras i 10a § landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna. Justeringsbeloppet är ett belopp som dras ifrån landskapsandelarna, i första hand från den allmänna landskapsandelen och i andra hand från landskapsandelen för socialvården. En kommuns justeringsbelopp beräknas utgående från ett belopp per invånare och antalet invånare i kommunen. Enligt förslaget skulle en kalkylerad kompensation beräknas genom att den sammanlagda effekten av skatteåtgärderna fördelas per invånare i landskapet, och sedan justeras beloppet per invånare i motsvarande grad. Resultatet blir ett lägre justeringsbelopp vilket höjer landskapsandelarna. Fördelarna med detta sätt är flera:
· Beräkningen av kompensationen blir enklare – inga kalkyler behöver konstrueras för att försöka uppskatta effekten för den enskilda kommunen av till exempel en avdragsändring.
· Kompensationen får direkt effekt – kompensationen påverkar landskapsandelarna samma år som ändringen i beskattningen sker.
· Kompensationen blir mer långsiktig – till skillnad från vid ettåriga kompensationer påverkas justeringsbeloppet permanent, eftersom beloppet per invånare bestäms genom att föregående års belopp indexjusteras.
Ett förenklat förfarande med kalkylerade kompensationer innebär dock att det inte kan garanteras att utfallet blir exakt ”rätt” för den enskilda kommunen. För det första baseras det totala kompensationsbeloppet på prognoser och uppskattade effekter på skatteutfallet, som kan visa sig vara mer eller mindre korrekta. För det andra kan fördelningen mellan kommunerna komma att uppfattas som skev, eftersom den enskilda kommunens kompensation enbart bestäms utifrån antalet invånare. Samtidigt blir det här ett mer förutsägbart system eftersom det ändå inte är möjligt att känna till skatteutfallet i förväg. Dessutom är det som tidigare nämnts inte alltid möjligt att se de exakta effekterna av en avdragsändring ens i efterskott. Enligt landskapsregeringens bedömning överväger fördelarna och därför föreslås att kommunerna ska kompenseras genom en sänkning av beloppet per invånare inom landskapsandelssystemet.
Fortsatt kompensation för sjukdomskostnadsavdraget
Landskapsregeringen föreslår inte några ändringar i sjukdomskostnadsavdraget. Även om de utredningar som gjorts visar att avdraget inte är effektivt och därför på sikt bör ersättas av andra instrument, finns det inga omedelbara planer för det. Landskapsregeringen anser dock att kommunerna ska kompenseras för det inkomstbortfall som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget.
När det gäller kompensationen till kommunerna för sänkta skatteinkomster som beror på sjukdomskostnadsavdraget är situationen en annan än för de ändringar som införs för skatteåret 2015. I det fallet är det fråga om kompensation för avdraget i dess helhet. Dessutom finns ett etablerat förfarande med kompensation enligt verkligt utfall som i princip har tillämpats sedan skatteåret 2008, även om det ändrades 2013 när avdraget ändrades. Fram till dess betalades enligt landskapslagen (2007:14) om kompensation för förlust av skatteintäkter ett kalkylerat förskott till kommunerna under skatteåret, som sedan slutjusterades när beskattningen hade slutförts. När avdraget ändrades var avsikten att utreda sjukdomskostnadsavdraget närmare. Därför antogs bestämmelser om en ettårig kompensation för skatteåret 2013 som skulle betalas i efterskott när det verkliga utfallet var känt (se ikraftträdelsebestämmelsen till landskapslagen 2012/86). Från och med skatteåret 2014 finns inga bestämmelser om att kommunerna skulle kompenseras för det skattebortfall som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget.
Till skillnad från när det gäller avdragsändringar är det förhållandevis lätt att se effekterna av sjukdomskostnadsavdraget i beskattningen. Därmed finns det inte någon orsak till att ha en kalkylerad kompensation i det fallet. Inte heller fördröjningen av kompensationen är särskilt problematisk, genom att systemet har tillämpats under en längre tid. Därmed finns det en kontinuitet i det som gör att det inte är motiverat att frångå det förfarande som redan tillämpas. I praktiken kommer kompensationen för skatteåret 2013 att betalas nu i slutet av 2014. Landskapsregeringen föreslår att kommunerna ska få kompensation på motsvarande sätt, det vill säga i efterskott enligt det verkliga utfallet, för skatteåren 2014 och 2015.
Förslaget har ekonomiska effekter för de skattskyldiga, för kommunerna och för landskapet. De föreslagna ändringarna i beskattningen berör de skattskyldiga och kommunerna, medan förslaget om kompensationer påverkar kommunerna och landskapet.
Ändringarna i personbeskattningen har positiva effekter för de skattskyldiga. Höjningen av grundavdraget innebär både att fler får göra avdraget och att beloppet som får avdras blir högre. Skattelättnaden för låginkomsttagare beräknas bli knappt 30 euro per år, och rör löntagare i inkomstintervallet 8 800-24 800 euro, mottagare av dagpenningsinkomst i inkomstintervallet 2 900-19 400 euro samt pensionstagare i inkomstintervallet 11 000-21 400 euro. För kommunerna beräknas ändringen av grundavdraget medföra en sänkning av skatteinkomsterna med totalt cirka 195 000 euro för skatteåret 2015.
Ändringen av pensionsinkomstavdraget gynnar låginkomsttagarna bland pensionärerna i högre grad än de med högre pensionsinkomster, vilket dämpar effekten av att indexjusteringen av folkpensionen blir lägre än avsett. Effekten för kommunerna beräknas bli ett inkomstbortfall på 305 000 euro.
De föreslagna skattesatserna för samfund och samfällda förmåner innebär i och för sig en höjning av kommunalskatten, men genom att statens och församlingarnas andelar ändras samtidigt kommer de totala skattesatserna vara oförändrade. Ändringarna i samfundsbeskattningen bedöms öka kommunernas skatteinkomster med närmare 285 000 euro för skatteåret 2015.
De föreslagna ändringarna av kompensationen för uteblivna inkomster från kapitalinkomstbeskattningen innebär att kompensationen blir något högre. Den ekonomiska effekten är dock att betrakta som marginell.
Landskapsregeringens förslag om kompensation via landskapsandelssystemet innebär att kommunerna inte belastas ekonomiskt av de föreslagna åtgärderna inom beskattningen. När kompensationen beräknas har dessutom effekterna av de åtgärder som vidtas i riket beaktats till väsentliga delar. Följande tabell visar de åtgärder som föreslås utgöra grund för beräkningen av kompensationen till kommunerna, samt de beräknade effekterna av dem.
|
|
Ekonomisk effekt för kommunerna |
|
Grundavdraget höjs |
-195 000 |
|
Pensionsavdraget höjs |
-305 000 |
|
Kommunernas andel av samfundsskatten höjs |
+285 000 |
|
Arbetsinkomstavdraget höjs |
-190 000 |
|
Ränteavdraget för studielån slopas |
+22 500 |
|
Avdragsrätten för räntor på bolån minskar |
+50 000 |
|
Sammanlagt |
-332 500 |
Det belopp som är beräkningsgrund för justeringsbeloppet har under verksamhetsåret 2014 varit 141,07 euro per invånare. Enligt lagen ska beloppet indexjusteras på samma sätt som basbeloppen vilket skulle betyda att det för 2015 höjs till 143,76 euro. För att kompensera kommunerna för ett skattebortfall på närmare 333 000 euro föreslår landskapsregeringen att beloppet per invånare i stället sänks till 132,15 euro. För kommunerna innebär det föreslagna förfarandet att kompensationen styrs antingen till den allmänna landskapsandelen eller till den sociala andelen, beroende på hur stor kommunens allmänna landskapsandel är. För landskapets del betyder förslaget till den här delen ökade kostnader för landskapsandelar till kommunerna med samma belopp för verksamhetsåret 2015.
Förslaget om fortsatt kompensation för det inkomstbortfall som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget innebär att kommunerna inte kommer att belastas ekonomiskt av avdraget för skatteåren 2014 och 2015. Kompensationen för skatteåret 2014 har beräknats till drygt 845 000 euro. Totalt innebär detta förslag således cirka 1,18 miljoner euro i ökade utgifter för landskapet under 2015.
Förslaget om förfarandet för att kompensera kommunerna för sänkta skatteinkomster som beror på ändringar i beskattningen förenklar administrationen av kompensationerna. Förslaget om att höja pensionsinkomstavdraget bedöms i viss mån gynna kvinnor mer än män eftersom kvinnors pensioner överlag är lägre än männens. Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön.
5. Beredningen av förslaget och ikraftträdande
Lagförslaget har beretts vid lagberedningen. Ärendet har behandlats i samrådsdelegationerna för kommunala frågor, där alla parter var eniga om förslaget. Med hänvisning till det har förslaget inte skickats på någon remiss.
Vissa av de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen är avsedda att tillämpas från och med kommunalbeskattningen för skatteåret 2015 trots att de inte kommer att hinna träda i kraft före årsskiftet. När det gäller ändringarna i personbeskattningen är retroaktiviteten inte så problematisk eftersom de sker till de skattskyldigas fördel. Ändringen av kommunalskattesatsen för samfund och för samfällda förmåner för skatteåret 2015 sker däremot till de skattskyldigas nackdel vilket gör att retroaktiviteten blir mer problematisk. Frågan om retroaktiv skattelagstiftning har emellertid utretts tidigare i liknande sammanhang (se FR 23/2008–2009 och LF 10/2012–2013). Landskapsregeringen anser att även den här föreslagna ändringen uppfyller kraven på förutsägbarhet och skälighet och att den därför kan tillämpas retroaktivt för hela skatteåret 2015. De föreslagna ändringarna bör dock träda i kraft så snart som möjligt och landskapsregeringen föreslår att datum för ikraftträdande lämnas öppet med hänvisning till det.
Den föreslagna lagen om kompensation för sjukdomskostnadsavdraget är avsedd att tillämpas först vid utbetalningen av kompensation för skatteåret 2014. Den utbetalningen sker inte förrän i slutet av 2015 efter att beskattningen har slutförts. Den lagen bör således träda i kraft innan dess. När det gäller förslaget om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna är situationen däremot en annan. Beslut om kommunernas justeringsbelopp för verksamhetsåret 2015 har redan fattats med det nu gällande beloppet per invånare som grund. Landskapsregeringens förslag till budget (moment 33000) har dock dimensionerats i enlighet med det här förslaget och landskapsregeringens beslut om fastställande av justeringsbelopp för år 2015 upphävs också genom den föreslagna lagen. Landskapsandelarna för driftskostnader beviljas senast den 11 januari. För att kommunerna ska beviljas landskapsandel på basen av det ändrade beloppet per invånare för hela verksamhetsåret 2015 bör lagen helst träda i kraft vid årsskiftet, eller i alla händelser före den 11 januari. Landskapsregeringen anser att förslaget om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna uppfyller de villkor som ställs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen och att den därför bör behandlas enligt dessa undantagsbestämmelser.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring och temporär ändring av
kommunalskattelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 10 § 1 mom., 19 § 2 mom., 23, 29 och 29c §§ kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland, av dessa lagrum 10 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2012/86 och 23, 29 och 29c §§ sådana de lyder i landskapslagen 2014/21 samt
fogas till lagens 10 § ett nytt 4 mom. som följer:
10 §
Resekostnadsavdrag från förvärvsinkomsten
Som utgift för inkomstens förvärvande anses även kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med allmänt fortskaffningsmedel samt kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras till ett belopp av högst 6 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 600 euro (självriskandel). Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med allmänt fortskaffningsmedel, får dock även den del av kostnaderna som understiger 600 euro avdras. Kostnaderna för resor med ett annat slag av fortskaffningsmedel än ett allmänt fortskaffningsmedel beräknas enligt de grunder som Skatteförvaltningen bestämmer med stöd av 93 § 2 mom. inkomstskattelagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om den skattskyldige under skatteåret har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsunderstöd eller dagpenning för tryggande av försörjningen enligt landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, minskas hans eller hennes självriskandel med 70 euro för varje full ersättningsmånad. Självriskandelen är dock minst 140 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar.
19 §
Pensionsinkomstavdrag
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut så att beloppet av full folkpension multipliceras med 1,39, varefter produkten minskas med 1 480 euro och resten avrundas uppåt till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp. Är den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst större än fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 54 procent av det överskjutande beloppet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23 §
Grundavdrag
Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 2 970 euro, ska detta inkomstbelopp dras av från nettoförvärvsinkomsten. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 18 procent av den överskjutande inkomsten.
29 §
Kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner
Samfund ska på den beskattningsbara inkomsten betala 6,062 procent i kommunalskatt. Samfällda förmåner ska på den beskattningsbara inkomsten betala 8,4868 procent i kommunalskatt.
29c §
Kommunalskattesatsen för skatteåret 2015
Med avvikelse från 29 § ska samfund betala 7,252 procent och samfällda förmåner 10,1528 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåret 2015.
Denna lag träder i kraft den … och tillämpas första gången vid den beskattning som gäller skatteåret 2015.
Lagens 29c § är i kraft till och med den 31 december 2015 och tillämpas vid beskattningen för skatteåret 2015.
2.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om kompensation för
uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 och 3 mom. landskapslagen (2012:18) om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst, sådana de lyder i landskapslagen 2014/23, som följer:
1 §
Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst. Det belopp som ska fördelas mellan kommunerna bestäms årligen som 20,2067 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid den senast slutförda beskattningen påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med avvikelse från 1 mom. bestäms det belopp som ska fördelas mellan kommunerna för skatteåret 2014 som 23,7067 procent och för skatteåret 2015 som 24,1733 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid beskattningen för respektive år påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
Denna lag träder i kraft den ….
Lagens 1 § 3 mom. tillämpas enbart på kompensation som betalas till kommunerna för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst som avser skatteåren 2014 och 2015.
3.
L A N D S K A P S L A G
om temporär ändring av landskapslagen
om landskapsandelar till kommunerna
I enlighet med lagtingets beslut fogas temporärt till landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna en ny 10b § som följer:
10b §
Beloppet per invånare för 2015
Med avvikelse från vad som bestäms i 10a § 2 mom. är beloppet per invånare 132,15 euro för verksamhetsåret 2015.
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den … Lagens 10b § är i kraft till och med den 31 december 2015 och tillämpas vid fastställande av kommunernas justeringsbelopp för verksamhetsåret 2015. Justeringsbeloppen fastställs så att de kan beaktas vid utbetalningen av landskapsandelar från och med januari 2015. Genom denna lag upphävs landskapsregeringens beslut ÅLR 2014/8223 om justering av överföringarna mellan landskapet och kommunerna år 2015. Åtgärder som verkställigheten av lagen kräver får vidtas innan den träder i kraft.
4.
L A N D S K A P S L A G
om kompensation till kommunerna för
sjukdomskostnadsavdraget 2014 och 2015
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för den förlust av skatteinkomster som skatteåren 2014 och 2015 orsakas av det i 18 § kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland avsedda sjukdomskostnadsavdraget. Kompensationsbeloppet bestäms årligen med uppgifterna om debiterad skatt som grund och fastställs samt betalas ut så snart som möjligt efter att beskattningen har slutförts.
2 §
Denna lag träder i kraft den ….
|
Mariehamn den 11 november 2014 |
|
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Roger Nordlund |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 1/2014-2015
