|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 9/2011-2012 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2012-01-31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Upphandling av miljövänliga fordon
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon. Den föreslagna ändringen innebär att upphandlande myndigheter vid köp och leasing av fordon samt vid köp av trafiktjänster ska beakta den energi- och miljöpåverkan som är kopplad till driften under hela användningstiden. Energi- och miljöpåverkan kan ges ett värde i pengar som tas med vid utvärderingen av anbuden. Om denna metod används ska beräkningen av kostnaderna, som är kopplade till fordonets livslängd, följa de regler som anges i direktivet. Den nya lagen bör träda i kraft så fort som möjligt.
INNEHÅLL
2.1 Allmänt om den bakomliggande EU-rätten
2.2 Gällande landskapslagstiftning
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Lag om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon
Det finns ett samhällsintresse i att minska utsläpp av olika luftföroreningar och att effektivisera användningen av energi. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa sägs att det, för att kunna skydda människors hälsa och miljön som helhet, är särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan samt att fastställa och genomföra de mest effektiva åtgärderna för minskning av utsläpp. Utsläpp av skadliga luftföroreningar bör därför undvikas, förebyggas eller minskas. Beroendet av fossila bränslen är stort och förorsakar problem både på kort och på lång sikt. En stor del av utsläppen härrör från vägtrafiken och därför är det viktigt att vidta de åtgärder som krävs för att vägrafiken blir så miljövänlig som möjligt. För att uppnå en större medvetenhet om koldioxidutsläpp från vägtrafiken och för att påverka attityder i samhället har landskapsregeringen därför som målsättning att skapa en infrastruktur som främjar användningen av miljövänliga fordon i det åländska samhället.
2.1 Allmänt om den bakomliggande EU-rätten
År 2009 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, nedan kallat direktivet om fordonsupphandling. Syftet med direktivet om fordonsupphandling är att främja och uppmuntra till handel av rena och energieffektiva fordon och att i form av offentlig upphandling garantera en viss nivå på efterfrågan på rena och energieffektiva fordon. Upphandlande myndigheter, upphandlande enheter och vissa operatörer ska enligt artikel 1 beakta energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln när de köper in vägtransportfordon.
Medlemsstaterna får enligt artikel 2 undanta vissa från kraven i direktivet om fordonsupphandling. Artikeln hänvisar till artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, det s.k. ramdirektivet. De fordon som får undantas är av väldigt speciell karaktär och framförs sällan på väg. Enligt artikel 3 ska direktivet tillämpas på avtal om inköp av vägtransportfordon. Artikel 4 innehåller definitioner.
Artikel 5 ålägger medlemsstaterna att se till att energi- och miljöpåverkan, vid drift under hela livscykeln, beaktas vid inköp av vägtransportfordon. Vid inköpet ska åtminstone energianvändning, koldioxidutsläpp samt utsläpp av NOX (kväveoxider), NMHC (kolväten) och partiklar beaktas. Andra typer av miljöpåverkan får dock också övervägas då ett av två tillvägagångssätt som anges i direktivet ska användas. Man ska antingen ange energi- och miljöprestanda som tekniska specifikationer i förfrågningsunderlaget eller beakta energi- och miljöpåverkan i inköpsbeslutet enligt en metod som närmare beskrivs i artikel 6.
Av artikel 7 och 9 följer att kommissionen ska anpassa de uppgifter som används för att beräkna driftskostnaderna under hela livscykeln till inflationen och den tekniska utvecklingen och detta ska ske av den kommitté som ska biträda kommissionen. Enligt artikel 8 ska kommissionen underlätta och strukturera medlemsstaternas utbyte av kunskap om och bästa praxis för främjande av sådana inköp som avses i direktivet.
2.2 Gällande landskapslagstiftning
När det gäller upphandling över tröskelvärdet har lagen om offentlig upphandling (FFS 348/2007), nedan kallad upphandlingslagen, och lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 349/2007), nedan kallad försörjningslagen, tillämpliggjorts i landskapet genom landskapslagen (1994:43) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling, nedan kallad blankettlagen.
Enligt bestämmelserna i de nyssnämnda tillämpliggjorda upphandlingslagarna ska det anbud antas som för den upphandlande enheten totalekonomiskt sett är det mest fördelaktiga utifrån kriterier som är kopplade till föremålet för upphandlingen eller det som har det lägsta priset. Kriterier för valet av det totalekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan vara till exempel kvalitet, pris, tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, miljöegenskaper, driftskostnader, kostnadseffektivitet, eftermarknadsservice och tekniskt stöd, underhållsservice, leveransdag, leveranstid eller tid för fullgörandet eller livscykelkostnader. De jämförelsegrunder och den viktning som ska användas ska anges på förhand. Att energi- och miljökonsekvenserna ingår i jämförelsegrunderna kan meddelas på förhand i anbudsförfrågan eller i upphandlingsannonsen. Nya jämförelsegrunder kan inte tas i bruk efter det att jämförelsen av anbuden har inletts.
Med anledning av direktivet om fordonsupphandling har lagen om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon (FFS 1509/2011), nedan kallad lagen om fordonsupphandling, antagits i riket (se bilagan).
Upphandlingslagen och försörjningslagen reglerar hur en upphandling ska genomföras men inte vad som ska upphandlas. Därför finns det inte fog för uppfattningen att det nuvarande regelverket i landskapet täcker in sådant som regleras i direktivet om fordonsupphandling. För att kunna uppfylla de angivna EU-kraven när det gäller upphandlingen av miljövänliga fordon måste således landskapslagstiftningen kompletteras för att bestämmelserna i direktivet om fordonsupphandling ska bli gällande i landskapet. I förevarande fall finns det inte någon anledning att avvika från rikslagstiftningen och i.o.m. att upphandlingslagen och försörjningslagen redan tillämpliggjorts i landskapet genom blankettlagen är det mest ändamålsenligt att även tillämpliggöra rikets lag om fordonsupphandling i landskapet genom blankettlagen. Ändringen av lagstiftningen i det avseende som avses här är förenlig med de riktlinjer som redan dragits upp i direktiven för förverkligandet av landskapets budget för år 2010 samt i anvisningarna för verkställande av budgeten för år 2011 resp. 2012. Där framgår det att landskapsregeringen vid upphandling ska sträva efter att upphandla miljöanpassade varor och tjänster. Det framgår även att urvalskriterierna vid upphandling av vägtransportfordon i landskapsregeringens upphandlingsverktyg för rena och energieffektiva fordon bör användas. Dock innebär förslaget en skärpning såtillvida att den upphandlande myndigheten förpliktas att beakta miljöaspekter vid upphandling av fordon.
Mot bakgrund av det som framgår av redogörelsen ovan föreslår landskapsregeringen följaktligen att lagtinget antar en landskaslag om ändring av 1 § blankettlagen på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan. I och med att blankettlagen innebär att flera rikslagar på upphandlingsområdet tillämpas är den nuvarande rubriken missvisande. Därför föreslår landskapsregeringen även att blankettlagens rubrik ändras så att det tydligt framgår vad blankettlagen innebär. Direktivet skulle ha varit implementerat den 4 december 2010 vilket gör att den föreslagna lagändringen bör träda i kraft så fort som möjligt.
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
I en upphandling där kontraktet tilldelas det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt för den upphandlande myndigheten, innebär förslaget ett visst merarbete eftersom utvärderingen och beräkningarna måste utföras på ett sätt som fastställs i förslaget. Det är emellertid svårt att uppskatta merarbetet och merkostnaderna. Direktivet om fordonsupphandling kan sammanfattningsvis innebära vissa ökade administrationskostnader. Eftersom det i landskapet redan finns rutiner för upphandling bör kostnaderna dock bli marginella. Det kan tilläggas att få upphandlingar rör sådana objekt där beloppen överskrider tröskelvärdet.
Såvitt bekant har lagförslaget inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
När upphandlande myndigheter måste beakta energi- och miljöpåverkan under fordonets drifttid vid upphandling kommer miljöbelastningen att minska, jämfört med om sådana krav inte hade ställts alls. I landskapet, där det redan ställs miljökrav vid upphandling och andra inköp blir effekterna dock sannolikt inte så stora.
Lagförslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering.
I 1 § 2 mom. lagen om fordonsupphandling finns en hänvisning till kollektivtrafiklagen (869/2009) som i landskapet motsvaras av landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik, nedan kallad yrkestrafiklagen. I kollektivtrafiklagen har det införts upphandlingsbestämmelser som reglerar förfarandet bl.a. i samband med att koncessionsavtal som gäller landsvägstrafik ingås.[1] Bestämmelserna har införts med anledning av de krav som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70, nedan kallad trafikavtalsförordningen. Trafikavtalsförordningen gäller som sådan direkt i medlemsstaterna men i.o.m. att den innehåller bl.a. föreskrifter om behöriga nationella myndigheters förpliktelser har det i riket ansetts nödvändigt att likväl ta in bestämmelser på nationell nivå med motiveringen att bestämmelserna i trafikavtalsförordningen som gäller upphandlingsförfarande är mycket generella. De inrymmer i första hand bara rättsliga principer, som trots att de är viktiga inte tillhandahåller tillämparna tillräckliga rättsnormer.
Yrkestrafiklagen innehåller ingen motsvarande reglering. Dock kan förliggande förslag föreläggas lagtinget för antagande eftersom trafikavtalsförordningen innehåller övergångsbestämmelser som bl.a. stipulerar att avtal om allmän trafik på väg ska tilldelas i enlighet med trafikavtalsförordningens bestämmelser om tilldelning av avtal om allmän trafik fr.o.m. den 3 december 2019. Under denna övergångsperiod ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att successivt följa bestämmelserna ifråga för att undvika allvarliga strukturella problem, särskilt när det gäller transportkapaciteten.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. landskapslagen (1994:43) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling samt lagens rubrik som följer:
L a n d s k a p s l
a g
om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet är, med i denna lag angivna undantag, följande riksförfattningar tillämpliga i landskapet Åland vid upphandling som görs av landskapsregeringen, under landskapsregeringen lydande myndigheter och inrättningar, kommunala myndigheter samt övriga upphandlingsenheter som avses i denna lag:
1) lagen om offentlig upphandling (FFS 348/2007),
2) lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 349/2007) och
3) lagen om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon (FFS 1509/2011).
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Inom landskapets behörighet tillämpas bestämmelserna i den i 1 § 1 mom. 3 punkten angivna lagen inte där upphandlingsförfarandet har inletts före lagens ikraftträdande.
|
Mariehamn den 31 januari 2012 |
|
|
Minister |
Gun-Mari Lindholm |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
Lag om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon
(FFS 1509/2011)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Syfte och tillämpningsområde
Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon.
Denna lag tillämpas på sådan upphandling av motorfordon avsedda för vägtrafik och persontransporter utförda med motorfordon avsedda för vägtrafik som sker i enlighet med lagen om offentlig upphandling (348/2007), lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (349/2007) eller kollektivtrafiklagen (869/2009).
Denna lag tillämpas dock inte på upphandling av fordon som avses i 1 § 5 mom. eller 2 § i fordonslagen (1090/2002).
2 §
Motorfordon avsedda för vägtrafik
I denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den avses med motorfordon avsedda för vägtrafik fordon i kategori M och N, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon.
3 §
Beaktande av energi- och miljökonsekvenser
Vid upphandling som avses i 1 § 2 mom. ska åtminstone följande energi- och miljökonsekvenser av fordon i drift beaktas:
1) energiförbrukning,
2) koldioxidutsläpp,
3) utsläpp av kväveoxider, kolväten och partiklar.
Vid upphandlingen får dessutom buller och lokala verkningar av utsläppen samt andra miljökonsekvenser beaktas.
De jämförelsekriterier och tekniska specifikationer eller parametrar som kommer att användas ska meddelas anbudsgivarna på förhand.
4 §
Minimikrav
De energi- och miljökonsekvenser som avses i 3 § kan beaktas vid upphandlingen genom att i anbudsförfrågan eller i upphandlingsannonsen som en del av upphandlingens tekniska uppgifter i form av en teknisk specifikation eller definition ställa sådana krav som åtminstone måste uppfyllas när det gäller dessa konsekvenser. Bestämmelser om användning av miljömärke vid ställande av krav finns i 45 § i lagen om offentlig upphandling.
Anbudsgivaren ska till anbudshandlingarna foga utredningar som anbudsgivaren vill åberopa för att påvisa att minimikraven är uppfyllda.
5 §
Beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid jämförelse av anbud
Om det varken i anbudsförfrågan eller i upphandlingsannonsen anges att energi- och miljökonsekvenserna beaktas som minimikrav i enlighet med 4 §, ska de beaktas som jämförelsekriterier för totalekonomisk fördelaktighet. Bestämmelser om hur viktningen av jämförelsekriterierna ska meddelas i anbudsförfrågan eller upphandlingsannonsen finns i de lagar som nämns i 1 § 2 mom.
Energi- och miljökonsekvenserna kan även beaktas genom att kombinera poängsättningsförfarandet enligt 1 mom. med förfarandet med minimikrav enligt 4 §.
Om energi- och miljökonsekvenserna omvandlas till penningbelopp för bedömningen av den totalekonomiska fördelaktigheten, ska detta göras genom att beräkna miljökostnaderna för ett fordon under hela dess livscykel enligt vad som föreskrivs i artikel 6 i det direktiv som nämns i 1 § 1 mom. och i direktivets bilaga.
Närmare bestämmelser om de i 3 mom. avsedda miljökostnadernas beräkningsmetoder och beräkningsenheter för olika fordon utfärdas vid behov genom förordning av kommunikationsministeriet.
6 §
Fastställande av uppgifter om energiförbrukning och utsläpp
Den upphandlande enheten ska använda uppgifter som fastställts vid EG-typgodkännandet, resultaten av allmänt använda testförfaranden eller uppgifter som fås av fordonets tillverkare för att enhetligt för samtliga anbudsgivare del fastställa de uppgifter om energiförbrukning och utsläpp som behövs för beräkning av miljökostnaderna.
Uppgifterna om energiförbrukning och utsläpp ska i första hand basera sig på testen enligt EG-typgodkännandet, om en sådan test krävs för de fordon som är föremål för upphandlingen. I fråga om fastställande av energiförbrukning och koldioxidutsläpp tillämpas de integrerade värden enligt EG-typgodkännandet som tillverkaren har uppgett, om inte något annat meddelats i anbudsförfrågan eller upphandlingsannonsen.
Vid fastställandet av utsläpp kan på det sätt som meddelas i anbudsförfrågan eller upphandlingsannonsen beaktas även de minskningar av koldioxidutsläpp eller skadliga utsläpp under livscykeln som beror på en alternativ bränsleråvara eller ett alternativt produktionssätt, om utsläppsminskningen inte har beaktats som en del av fordonets utsläppsuppgifter och om man förbinder sig till att i de fordon som är föremål för upphandlingen använda bränslet i fråga samt förutsatt att det även är möjligt att övervaka användningen av bränslet.
7 §
Rättelsemedel, ändringssökande och påföljder
Bestämmelser om rättelsemedel, ändringssökande och påföljder finns i de lagar som nämns i 1 § 2 mom.
8 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2012.
Denna lag tillämpas inte på upphandling där upphandlingsförfarandet har inletts före lagens ikraftträdande.
RP 100/2011, KoUB 15/2011, RSv 96/2011, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG (L320090033); EUT nr L 120, 15.5.2009, s. 5
Helsingfors den 29 december 2011
Republikens President
TARJA HALONEN
Bostads- och kommunikationsminister Krista Kiuru
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 9/2011-2012
[1] Med koncession avses rättighet och skyldighet att sköta kollektivtrafiken inom en separat angiven del av det kollektiva trafiknätet så att trafikidkaren får intäkterna av biljetterna och ansvarar för kostnaderna för trafiken och på motsvarande sätt kan bidra till ökad omsättning genom sitt eget planerings- och marknadsföringsarbete. Trafikidkaren kommer därmed att ta på sig de ekonomiska riskerna med tillhandahållandet av servicen. Enligt EG-domstolens tolkning är det kännetecknande för en koncession att den som innehar rättigheten får en betydande del av inkomsterna från kunderna.
