|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 15/2010-2011 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2011-04-08 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Posttjänster
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av 2, 4 och 5 §§ landskapslagen om posttjänster. Ändringen av 2 § innebär att det tas in bestämmelser i landskapslagen som ytterligare tydliggör tillämpningsområdet för landskapslagen.
Ändringen av 4 § innebär att det tas in en bestämmelse i landskapslagstiftningen som stipulerar att samhällsomfattande tjänster, till den del det gäller postpaket som härrör från ort utanför landskapet och riket, endast innefattar förmedling av postpaket som väger högst 20 kilo. Den nuvarande bestämmelsen enligt vilken det föreskrivs att förmedling av postpaket som härrör från ort utanför landskapet och som väger högst 30 kilo omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna föreslås ändrad. Den nya bestämmelsen intas för att landskapslagstiftningen ska bringas i överensstämmelse med EU-rätten vad gäller de samhällsomfattande tjänsternas avgränsning. I 4 § 1 mom. införs även vissa kompletteringar såsom att brevförsändelser på högst 2 kilo och postpaket på högst 10 kilo ska betalas genom använt använda kontantbetalningssätt för att de ska omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna.
I 5 § 1 mom. ändras kvalitetsnormen för de samhällsomfattande tjänsterna till att även reglera brevförsändelser som är avsedda att nå adressaten den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen det vill säga så kallade andra klass brev. I anslutning till detta görs en följdändring i 5 § 2 mom. som rör gränsöverskridande post, det vill säga post från landskapet Åland till ort utanför landskapet och vice versa. Följdändringen innebär att kvalitetsnormerna i 1 mom. ska beaktas.
Eftersom förslaget även anknyter till nära förestående ändringar i mervärdesskattelagstiftningen, som ska genomföras med anledning av EU-rätten och som gäller vilka samhällsomfattande tjänster som ska vara undantagna från mervärdesskatt, är det av yttersta vikt att lagtinget behandlar förslaget i sådan ordning att den föreslagna landskapslagen kan träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Gällande landskapslagstiftning
2.1 Definitionen av samhällsomfattande tjänster i postlagen
2.2 Mervärdesbeskattningen av postverksamhet i landskapet
3. Landskapsregeringens förslag
Landskapslag om ändring av landskapslagen om posttjänster
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om posttjänster
1.1 Gällande landskapslagstiftning
I landskapet Åland regleras postverksamheten genom bestämmelserna i landskapslagen (2007:60) om posttjänster, nedan kallad postlagen. I 1 § postlagen anges att syftet med lagen är att säkerställa att posttjänsterna i landskapet är av god kvalitet och att särskilt samhällsomfattande tjänster finns att tillgå på likvärdiga villkor i hela landskapet. Vidare ankommer det på landskapsregeringen att tillse att samhällsomfattande tjänster finns att tillgå i samtliga kommuner i landskapet. Enligt 2 § postlagen tillämpas dess bestämmelser på tillhandahållande av posttjänster i landskapet, dock inte på posttjänster avseende tidningar och tidskrifter och brevförsändelser, om tjänsterna till omfattningen är av mindre betydelse med hänsyn till det syfte som anges i 1 §. Postlagen tillämpas inte heller på posttjänster avseende en näringsidkares interna verksamhet. Även posttjänster avseende brevförsändelser faller utanför ramen för postlagens tillämpningsområde, om tjänsterna baserar sig på individuella avtal.
I 3 § postlagen definieras ett antal i lagen förekommande centrala begrepp däribland postverksamhet, posttjänster, samhällsomfattande tjänster, inlämningsställen, postförsändelse, brevförsändelse, postpaket, mottagare, användare, rekommenderad försändelse, assurerad försändelse och gränsöverskridande post. Med postverksamhet avses tillhandahållande av posttjänster och samhällsomfattande tjänster mot avgift. Posttjänster avser tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser. Samhällsomfattande tjänster i sin tur avser ständigt tillhandahållande av posttjänster enligt 4 § för alla användare i landskapet. Med inlämningsställen avses de fysiska anordningar, inbegripet brevlådor, där postförsändelser kan avlämnas. Med postförsändelser avses brevförsändelser och postpaket. Med brevförsändelser avses adresserade brev eller postkort som väger högst två kilo och med postpaket sådana paket som är adresserade. Med mottagare avses den på en postförsändelse antecknade mottagaren och med användare en fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare drar nytta av att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls. Rekommenderade försändelser avser tjänster som består av en försäkring till fast pris mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas. Assurerade försändelser avser tjänster som består av en försäkring till det värde avsändaren anger mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas. Med gränsöverskridande post avses post från landskapet Åland till ort utanför landskapet eller vice versa.
I 4 § postlagen föreskrivs närmare om de samhällsomfattande tjänsterna. Dessa omfattar dels förmedling av till mottagaren adresserade brevförsändelser som väger högst två kilo och postpaket som väger högst tio kilo eller, när fråga är om postpaket från ort utanför landskapet, som väger högst 30 kilo. Även tjänster som gäller rekommenderade och assurerade försändelser omfattas enligt 4 § av de samhällsomfattande tjänsterna.
I 5 § postlagen föreskrivs om de kvalitetsnormer som ska gälla för de samhällsomfattande tjänsterna. Av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast nästa arbetsdag ska 85 procent nå adressaten den dagen och resterande del därpå följande arbetsdag. Vidare ska gränsöverskridande post inom Europeiska unionen (EU) delas ut så att minst 85 procent av försändelserna nått adressaten på den tredje dagen och 97 procent av försändelserna den femte dagen, räknat från inlämningsdagen. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska följa unionens interna kvalitetsnormer för gränsöverskridande post.
1.2.1 Direktiv inom rättsområdet för postverksamhet
Europaparlamentet och rådet har antagit tre direktiv i syfte att åstadkomma en harmonisering av postlagstiftningen inom EU. De tre direktiven fullbordar den genomgripande reformen av regelverket kring postverksamheten i EU, vilken inleddes med en så kallad grönbok från år 1992 som rör utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster.[1] Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, nedan kallat postdirektivet, skapades en ram för EU:s lagstiftning inom området för postverksamheten. Postdirektivet har därefter ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen, nedan kallat direktiv 2002/39/EG och genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapernas inre marknad för posttjänster, nedan kallat direktiv 2008/6/EG.
Bestämmelser i nationell lagstiftning får inte medföra mer vidgående skyldigheter än vad som anges i postdirektivet, eftersom direktivet är att anses som totalharmoniserande. I postdirektivet föreskrivs om att vissa minimikrav som måste genomföras i den nationella lagstiftningen. Till vissa delar finns möjlighet till mer långtgående reglering av postlagstiftningen.
1.2.2 Föreskrifter om samhällsomfattande tjänster i postdirektivet
I artikel 3 i postdirektivet förskrivs om de samhällsomfattande tjänsternas minimiinnehåll. Enligt artikel 3 punkt 4 ska varje medlemsstat besluta om nödvändiga åtgärder för att de samhällsomfattande tjänsterna ska omfatta följande minimiprestationer:
— Insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser som väger högst 2 kilo.
— Insamling, sortering, transport och utdelning av postpaket som väger högst 10 kilo.
— Tjänster för rekommenderade och assurerade försändelser.
Enligt postdirektivet och den ändring som gjordes i direktiv 2008/6/EG av artikel 3 punkt 5 i postdirektivet kan viktgränsen för postpaket som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna höjas till högst 20 kilo. Medlemsstaterna ska dock se till att postpaket som tas emot från andra medlemsländer och som väger högst 20 kilo överlämnas inom deras territorium, oavsett vilken viktgräns för postpaket som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna.
1.2.3 Direktiv inom rättsområdet för mervärdesbeskattning
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan kallat mervärdesskattedirektivet, innehåller bestämmelser om det system för mervärdesbeskattning som tillämpas inom EU. Enligt kapitel 2 artikel 132 punkt 1 a mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta tjänster och därmed förenade varuleveranser som tillhandahålls av det offentliga postväsendet, med undantag för persontransporter och telekommunikationstjänster från skatteplikten.
Enligt artikel 131 mervärdesskattedirektivet ska undantagen från skatteplikt i kapitel 2 tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av övrig EU-rätt och i enlighet med de villkor som medlemsländerna fastställer för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av dessa undantag och förhindra skatteundantagande, skatteflykt eller missbruk.
Enligt artikel 135 punkten 1 h mervärdesskattedirektivet ska medlemsländerna undanta leverans till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom respektive medlemslands territorium, skattemärken och andra liknande märken från skatteplikten.
1.2.4 Europadomstolens dom i mål C-357/07, TNT Post UK Ltd
I Europadomstolens dom i mål C-357/07, TNT Post UK Ltd behandlas tolkningen av artikel 13 A.1 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning avseende omsättningsskatter, nedan kallat direktivet om skatteharmonisering, och rör frågan om undantaget från skatteplikt avseende mervärdesskatt för de tjänster som tillhandahålls av Royal Mail Group Ltd är förenligt med EU-rätten.
Frågorna gäller specifikt tolkningen av begreppet "det offentliga postväsendet", om undantaget i artikel 13 A.1 a direktivet om skatteharmonisering är tillämpligt på alla tjänster som tillhandahålls av "det offentliga postväsendet" eller endast på en del av dessa. Om mervärdesskattefriheten ska omfatta endast en del av de tjänster som tillhandahålls av "det offentliga postväsendet" ska domstolen besluta om enligt vilka kriterier som dessa tjänster ska urskiljas.
Europadomstolen beslutade att begreppet "det offentliga postväsendet" i direktivet om skatteharmonisering ska tolkas på så sätt att det avser de operatörer, offentliga och eller privata, som förbinder sig att inom en medlemsstat tillhandahålla samtliga eller delar av de samhällsomfattande posttjänsterna, såsom de definieras i artikel 3 postdirektivet samt i dess lydelse enligt direktiv 2002/39/EG.
Europadomstolen beslutade vidare att de undantag från skatteplikt som föreskrivs i nämnda artikel 13 A.1 a direktivet om skatteharmonisering ska tillämpas på de tjänster och därmed förenade varuleveranser, med undantag för persontransporter och telekommunikationstjänster som det offentliga postväsendet tillhandahåller i denna egenskap. Det vill säga i egenskap av operatör som förbinder sig att tillhandahålla samtliga eller delar av de samhällsomfattande posttjänsterna inom en medlemsstat. Undantaget är inte tillämpligt på de tjänster eller därmed förenade varuleveranser för vilka villkoren förhandlas individuellt.
Europadomstolens avgörande är intressant för Finland, som i likhet med Sverige har ansett att undantaget inte alls är tillämpligt, eftersom marknaden för posttjänster är avreglerad.
1.3.1 Ändring av definitionen för de samhällsomfattande tjänsterna i postlagstiftningen
I riket tillämpas i dagsläget på området för posttjänster lagen (FFS 313/2001) om posttjänster. Den gällande definitionen av samhällsomfattande tjänster som tillämpas i riket, enligt 4 § lagen om posttjänster, motsvarar i princip den definition som tillämpas inom landskapet, enligt 4 § landskapslagen om posttjänster. I riket har nyligen regeringens proposition RP 216/2010 rd till riksdagen om en ny postlag samt om godkännande av världspostkonventionen och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen lagts fram.
Enligt förslaget ska definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna ändras och preciseras. Avsikten är att göra definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna så tydlig som möjligt så att de produkter och tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna kan avgränsas från produkter som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Nödvändigheten av att förtydliga vilka produkter och tjänster som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna har även samband med de ändringar av mervärdesskattelagen (FFS 1501/1993) som föranleds av EU-rätten och europadomstolens dom i mål C-357/07, TNT Post UK Ltd (se vidare avsnitt 1.3.2 nedan). Propositionen har behandlats av riksdagen och rikets nya postlag avses träda i kraft den 1 juni 2011.
I lagen om posttjänster föreskrivs en viktgräns om 30 kilo för försändelser som ankommer till landet. I rikets nya postlag kommer viktgränsen att sänkas till 20 kilo för att lagstiftningen ska motsvara postdirektivets bestämmelser. När det gäller vilka postförsändelser som ingår i de samhällsomfattande posttjänsterna kommer följande att föreskrivas i 15 § rikets nya postlag:
”Till de samhällsomfattande tjänsterna hör ett permanent utbud av posttjänster som avser följande postförsändelser:
1) brevförsändelser som väger högst två kilogram, som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett insamlingsställe för att transporteras av ett postföretag; i fråga om inrikes brevförsändelser ska åtminstone sådana brevprodukter tillhandahållas som är avsedda att delas ut den andra vardagen räknat från inlämningsdagen och som kvalitetsnormen enligt 19 § för samhällsomfattande tjänster tillämpas på,
2) postpaket som väger högst tio kilogram och som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett verksamhetsställe för post eller något annat lämpligt ställe för att transporteras av ett postföretag och hämta från ett sådant verksamhetsställe,
3) postförsändelser som väger högst tjugo kilogram som ankommer till landet, samt
4) rekommendations- och försäkringstjänster för de postförsändelser som avses i 1 och 2 punkten.
I de samhällsomfattande tjänster som avses i denna paragraf ingår både inrikestjänster och utrikestjänster.”
1.3.2 Ändring av mervärdeskattelagen
I riket har regeringen även lagt fram proposition RP 210/2010 rd till riksdagen med förslag till lag om ändring av mervärdesskattelagen (FFS 1501/1993). I denna proposition föreslås att mervärdesskattelagen ändras så att lagen är förenlig med EU-rätten genom att postverksamheten delvis ska vara befriad från mervärdesbeskattning. Avsikten är att skattefriheten ska gälla sådana samhällsomfattande tjänster som avses i postdirektivet på det sätt som direktivet har implementerats i postlagstiftningen.
Enligt artikel 132 punkten 1 a mervärdersskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta från skatteplikt tjänster och därmed förenade leveranser som tillhandahålls av det offentliga postväsendet, med undantag för persontransporter och telekommunikationer som förhandlas individuellt. Artikeln motsvarar artikel 13 A.1 a direktivet om skatteharmonisering.
Enligt den gällande mervärdesskattelagen är dock varor och tjänster inom området för postverksamhet till fullo mervärdesskattepliktiga. Detta beror på att artikel 132 punkten 1 a mervärdesskattedirektivet har tolkats så att det inte är tillämpligt, eftersom Finland inte har ett offentligt postväsende. Med anledning av den tolkning som Europadomstolen gjorde i domen i mål C-357/07, TNT Post UK Ltd, av begreppet det offentliga postväsendet och de undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 13 A.1 a direktivet om skatteharmonisering är det dock utrett att en del av postverksamheten också i Finland ska undantas från mervärdesskatteplikt.
I de nya bestämmelserna i 33b § mervärdesskattelagen kommer följande att föreskrivas:
”Skatt betalas inte på försäljning av samhällsomfattande tjänster som bedrivs av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och som avses i postlagen ( / ) och i Ålands landskapslag om posttjänster (ÅFS 60/2007).
Skatt ska dock betalas på försäljning av sådana tjänster för vilka villkoren har förhandlats individuellt.”
Av neutralitetsskäl har även den postverksamhet som bedrivs i landskapet Åland undantagits mervärdesbeskattning. Skattefriheten gäller de samhällsomfattande tjänsterna, om inte annat följer av mervärdesskattelagen (se vidare avsnitt 2.2 nedan). Även mervärdesskattepropositionen har behandlats av riksdagen och ändringarna av mervärdesskattelagen avses träda i kraft samtidigt som rikets nya postlag avses träda ikraft, den 1 juni 2011.
2 Bedömning av nuläget
2.1 Definitionen av samhällsomfattande tjänster i postlagen
Som framgår av redogörelsen ovan gäller enligt postlagen att viktgränsen är högst 30 kilo för paket som inkommer till landskapet och som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna. Viktgränsen för postpaket som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna, enligt postlagen, är således högre än vad som är tillåtet, enligt postdirektivet. Det innebär att bestämmelsen i artikel 3 postdirektivet om viktgränsen för postpaket som inkommer till landskapet och som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna inte har implementerats i postlagen.
Med tanke på de lagändringar som avses att träda i kraft i riket den 1 juni 2011 kommer det att uppstå en skillnad mellan rikets och landskapets respektive avgränsning av de samhällsomfattande tjänsternas omfattning om inga lagstiftningsåtgärder vidtas i landskapet. I landskapet kommer då förmedling av postpaket som inkommit till landskapet från ort belägen utanför landskapet och som väger högst 30 kilo att ingå i de samhällsomfattande tjänsterna. I riket däremot avgränsas de samhällsomfattande tjänsterna när det gäller förmedling av postpaket så att förmedling av postpaket som väger högst 20 kilo och som inkommit till Finland från ort belägen utanför landet ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Avgränsningen av de samhällsomfattande tjänsternas omfattning kommer således till viss del att vara vidare i landskapet än i riket, om inte motsvarande ändring görs i postlagen.
2.2 Mervärdesbeskattningen av postverksamhet i landskapet
Förutom att regleringen i landskapet i posttjänsthänseende kommer att stå i strid med EU-rätten om ingenting görs åt viktgränserna i det här sammanhanget uppstår även problem ur mervärdesskattesynpunkt av skäl som framgår av redogörelsen nedan.
Landskapets ställning i förhållande till EU-rätten regleras i det så kallade Ålandsprotokollet, protokoll nr 2 som är fogat till Finlands anslutningsfördrag till EU (FördrS 103/94). Enligt Ålandsprotokollet ska landskapet anses som tredje land och omfattas inte av de direktiv om punktskatteharmonisering som avses i artikel 2 i rådets direktiv om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (92/12/EEG) eller EU-rätt gällande harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter, punktskatter eller annan indirekt skatt. Landskapet utgör därmed ett område inom EU som står utanför EU:s skatteområde, men som hör till EU:s tullunion. EU:s regler på mervärdesskatteområdet är således inte bindande för landskapet.
Riket har lagstiftningsbehörighet på området indirekta skatter och är skyldiga att implementera mervärdesskattedirektivet. Av neutralitetsskäl har det emellertid föreskrivits att den postverksamhet som bedrivs i landskapet Åland är skattepliktig verksamhet i samma omfattning som i riket. Beskattningen av den postverksamhet som bedrivs i landskapet följer således de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen.
Eftersom landskapet står utanför skatteunionen finns det en skattegräns runt landskapet. Detta innebär att varor och transporttjänster som skickas från landskapet över skattegränsen inte beskattas i landskapet och att varor och transporttjänster som skickas över skattegränsen till landskapet beskattas i landskapet.
För konsumenter innebär skattefria posttjänster att priserna på dessa posttjänster blir lägre. För företagen däremot innebär skattefria posttjänster att mervärdesskatt som erlagts i tidigare led inte kan avdras. Detta kan för köpare i senare led komma att innebära att de tvingas erlägga mervärdesskatt på dold mervärdesskatt som ändå ingår i priset som en kostnad för företaget. De problem med konkurrensneutralitet som uppstår till följd av att de anskaffningar som gjorts för verksamheten inte är avdragsgilla för de posttjänster som är skattebefriade lindras av att största delen av de posttjänster som säljs till näringsidkare fortfarande kommer att vara skattepliktiga, eftersom mervärdesskatt fortsättningsvis ska betalas för posttjänster som förhandlas individuellt.
Om definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna inte ändras från 30 kilo till 20 kilo, innebär det att postpaket som väger upp till 30 kilo är mervärdesskattebefriade i landskapet, medan postpaket i riket är mervärdeskattebefriade till en vikt av högst 20 kilo. Mervärdesskattebefrielsen skulle i så fall vara mer omfattande i landskapet än som i riket.
Om definitionen av samhällsomfattande tjänster är olika i landskapet och i riket kan det uppstå ett osäkert rättsläge avseende vilka varor och tjänster som ska mervärdesbeskattas och vilka varor och tjänster som ska vara skattefria. Posten Åland Ab ska till följd av de ändrade mervärdeskattereglerna skilja på de produkter och tjänster som är mervärdesskattepliktiga respektive -skattefria. Det är således av intresse för Posten Åland Ab och andra företag inom landskapet samt för riksmyndigheterna att definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna är så lika som möjligt och att den lagändring som föreslås nedan träder i kraft samtidigt med lagändringarna i riket.
3. Landskapsregeringens förslag
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen således att 4 § 1 mom. postlagen ändras genom att viktgränserna vid förmedling av postpaket som kommer till landskapet från ort utanför landskapet och riket justeras på det sätt som framgår av lagtexten nedan. I anslutning härtill görs även några ytterligare ändringar i 4 § 1 mom. postlagen, ändringar i 2 § 2 mom. postlagen och ändringar i 5 § 1 och 2 mom. postlagen, i syfte att ytterligare tydliggöra hur de samhällsomfattande tjänsterna ska avgränsas (se detaljmotiveringen nedan).
Eftersom förslaget anknyter till de ovannämnda nära förestående ändringarna i mervärdesskattelagen är det av yttersta vikt att lagtinget behandlar förslaget i sådan ordning att den föreslagna landskapslagen kan träda i kraft så snart som möjligt.
Om lagtinget antar landskapsregeringens förslag harmoniseras landskapslagstiftningen härvidlag med EU-rätten till den del det gäller omfattningen på vissa av de samhällsomfattande tjänsterna samtidigt som man undviker att hamna i en ur mervärdesskattesynpunkt problematisk situation.
Landskapsregeringen konstaterar i övrigt att förslaget såvitt bekant inte har några avgörande ekonomiska och administrativa konsekvenser. Inte heller har det några kända konsekvenser för jämställdheten mellan könen eller för miljön.
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med finansavdelningen vid Ålands landskapsregering. Posten Åland Ab har hörts under beredningen givit sina synpunkter på vilka lagändringar som bör göras. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i samband med att lagförslaget utarbetats.
Det finns ett behov av att göra en total översyn av postlagen, eftersom en ny postkonvention har tillkommit och för att säkerställa att samtliga bestämmelser i direktiv på området för postverksamhet har implementerats korrekt.
Landskapslag om ändring av landskapslagen om posttjänster
2 § Lagens tillämpningsområde Ändringen av 2 mom. 3 punkten i paragrafen utgör en språklig justering som görs till följd av att punktlistan i momentet utökas.
Ändringen av 2 mom. 4 punkten i paragrafen utgör en precisering av lagtexten. Den nuvarande ordalydelsen i 2 mom. 4 punkten avser kurirtjänster. För närvarande nämns kurirtjänster endast i motiveringen till bestämmelsen. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen ändras så att det uttryckligen framgår att kurirtjänster för brevförsändelser faller utanför ramen för postlagens tillämpningsområde. Avsikten med den föreslagna ändringen är inte att ändra rättsläget utan att tydligt ange att postlagen även i fortsättningen inte ska tillämpas på kurirtjänster. Det som kännetecknar kurirtjänster är att de är kundspecifika, har en viss befordringstid och -säkerhet samt baserar sig på individuella avtal. Dessutom sköts kurirtjänster ofta så att reguljära utdelningsrutter inte används, utan tillhandahållarna sköter utdelningen till adressaten separat för varje försändelse.
Av definitionerna i 3 § postlagen framgår indirekt att oadresserade försändelser inte faller inom ramen för postlagens tillämpningsområde. Likväl anser landskapsregeringen att regelverket måste förtydligas. Det föreslås därför att en ny 5 punkt fogas till 2 mom. Enligt denna bestämmelse ska postlagen inte tillämpas på sådana posttjänster som avser oadresserade försändelser. Oadresserade försändelser kan till exempel vara brevförsändelser, tidningar eller postpaket. Den föreslagna lagstiftningsåtgärden innebär inte att rättsläget ändras.
När det gäller förmedling av postpaket framgår det för närvarande endast indirekt att postlagen enbart är tillämplig på paketförmedling som faller inom ramen för den skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som ålagts den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet. För att förtydliga regelverket i postlagen, utan att för den skull ändra rättsläget i det här avseendet, är det därför ändamålsenligt att till 2 mom. foga till en ny 6 punkt som anger att postlagen inte tillämpas på posttjänster avseende postpaket som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna.
4 §. De samhällsomfattande tjänsternas innehåll Genom förslaget till ändring av 1 mom. 1 och 2 punkterna preciseras definitionen av innehållet i de samhällsomfattande tjänsterna. Avsikten är att göra definitionen så entydig som möjligt så att de produkter och tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna kan avgränsas från de produkter som inte gör det. För att göra paragrafen mer överskådlig har 1 punkten ytterligare indelats i tre underpunkter (a, b och c punkterna)[2]. Passusen ”för befordran lämnade” har tagits in i förtydligande syfte.
Till de samhällsomfattande tjänsterna hör enligt förslagets 1 mom. 1 punkt brevförsändelser på högst två kilo som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett inlämningsställe för att transporteras av den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt postlagen. Med att betala på sedvanligt sätt för konstantbetalning avses betalning med sedlar och mynt eller med till exempel bank- eller kreditkort, mot att brevförsändelsen förses med frimärken eller annat som är jämförbart med frimärken såsom värmeskrivarstämplar. Det som är viktigt i sammanhanget är att betalningsmedlet ska kunna användas allmänt av alla. Till exempel försändelser som betalats med frankeringsmaskin hör inte till de samhällsomfattande tjänsterna, eftersom användning av frankeringsmaskin alltid kräver ett avtalsförhållande både med den som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna och med ett företag som levererar frankeringsmaskiner. Eftersom endast sådana produkter som utgör försändelser som betalas på sedvanligt sätt faller alla sådana försändelser som faktureras kunden på grundval av ett avtal utanför ramen för vad som i det här sammanhanget ska ingå i de samhällsomfattande tjänsterna. De samhällsomfattande tjänsterna innefattar således inte till exempel masspostningar av försändelser. Enhetspriset för sådana försändelser blir ofta förmånligare än priset på ovannämnda frimärksförsändelser eftersom den stora försändelsemängden och det faktum att vissa steg i postförsändelsernas behandlingskedja eventuellt hoppas över bidrar till en sänkt försändelseavgift.
Vad som i paragrafen avses med brevförsändelser med framgår av redogörelsen i avsnitt 1 ovan. Härvidlag innefattas förutom brev även postkort, såsom kort som försetts med brevfrimärken eller julkort som sänds i stora partier med ett mindre frimärke. Viktgränsen på två kilo för brevförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna uppfyller kraven i posttjänstdirektivet och är densamma som i 4 § postlagen i sin nuvarande lydelse. Av redogörelsen i avsnitt 1 ovan framgår även vad som i paragrafen avses med inlämningsställe. I 1 mom. 1 punkten innehåller även en precisering som innebär att det i fråga om brevförsändelser inom landskapet samt brevförsändelser från landskapet till ort i riket ska sådana brevprodukter tillhandahållas som är avsedda att delas ut den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen och på vilka kvalitetsnormen enligt 5 § för samhällsomfattande tjänster tillämpas (se detaljmotiveringen till 5 § nedan). Preciseringen innebär att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster själv får avgöra om den tillhandahåller snabbare brevprodukter som avses bli levererade nästa vardag.
Enligt förslagets 1 mom. 1 punkt innefattar de samhällsomfattande tjänsterna även förmedling av sådana paket som är postpaket och som väger högst 10 kilo och som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt (se resonemanget i andra stycket ovan) och som användaren har möjlighet att lämna till ett verksamhetsställe för post eller något annat lämpligt ställe för att transporteras av ett den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt postlagen och hämta från ett sådant verksamhetsställe. Viktgränsen på 10 kilo uppfyller kraven i postdirektivet och äger sin motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna i 4 § postlagen. Med verksamhetsställe avses i det här sammanhanget ett sådant ställe där postföretaget regelmässigt tar emot paketförsändelser. Det är vanligen ett postverksamhetsställe men möjligen också något annat ställe, såsom en sorteringscentral eller lastbrygga. Definitionen avgränsas också av att ett paket som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna är en produkt som enligt leveransvillkoren ska avhämtas på verksamhetsstället. En paketförsändelse som ska avhämtas hör fortfarande till de samhällsomfattande tjänsterna, fastän adressaten till exempel skulle beställa en avgiftsbelagt hemtransport som extra tjänst. Enligt definitionen faller bland annat sådana paketprodukter utanför de samhällsomfattande tjänsterna som enligt sina leveransvillkor alltid avhämtas hos avsändaren. Ett avhämtningsställe kan till exempel vara avsändarföretagets eget verksamhetsställe eller en privatpersons hem.
När det gäller motiveringen av bestämmelsen som föreskriver att de samhällsomfattande tjänsterna omfattar förmedling av för befordran lämnade och till mottagaren adresserade postpaket från ort utanför landskapet och riket, som väger högst 20 kilo, hänvisas till resonemanget i den allmänna motiveringen ovan. Bestämmelsen innebär en implementering av de kravbestämmelser som anger den viktgräns som gäller vid förmedling av postpaket mellan medlemsstaterna inom ramen för de samhällsomfattande tjänsterna. Enligt postdirektivet ska en medlemsstat se till att postpaket som väger högst 20 kilo och som kommer från en annan medlemsstat levereras inom dess område.
Den föreslagna bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten innebär en precisering. I enlighet med denna bestämmelse ska tjänster för rekommenderade och assurerade försändelser, där försändelserna kan hänföras till någon av de kategorier av postförsändelser som finns angivna i 1 mom., ingå i de samhällsomfattande tjänsterna. I 2 punkten hänvisas 3 § 15 och 16 punkterna i postlagen. Bestämmelserna i 3 § 15 och 16 punkterna postlagen gäller rekommenderade respektive assurerade försändelser. Med en rekommenderad försändelse avses en tjänst som består av en försäkring till fast pris mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas. Med assurerad försändelse en tjänst som består av en försäkring till det värde avsändaren anger mot att försändelsen förkommer, stjäls eller skadas. Ändringen föreslås för att klart och tydligt slå fast vad som härvidlag ska ingå i de samhällsomfattande tjänsterna.
Syftet med de samhällsomfattande tjänsterna är att trygga basservicen i fråga om posttjänster. Det viktigaste i lagstiftningen om samhällsomfattande tjänster är att trygga sådana tjänster vars tillhandahållande annars kunde vara osäkert i vissa situationer eller på vissa områden. Behovet av att trygga tjänster är klart störst när det är fråga om tjänster som i allmänhet används av konsumentkunder samt små och medelstora företag. Dessa kunders försändelsevolymer är ofta små. Därför kan de inte förhandla fram sådana avtalsvillkor som sådana kunder som postar större försändelsevolymer har möjlighet att göra. Det är därför viktigt att de samhällsomfattande tjänsterna motsvarar behoven hos i synnerhet konsumenterna och små och medelstora företag. Försändelser som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt är för sådana användare av posttjänster det viktigaste sättet för avsändning.
Försändelser som masspostas genererar för tillhandahållaren av posttjänster förutsägbara och stora mängder försändelser till nätet samt mer avkastning än små kunders enskilda försändelser. När det gäller masspostade försändelser överhoppas dessutom vissa led i behandlingskedjan varför de är mera kostnadseffektiva. Det lönar sig därför för tillhandahållaren att erbjuda goda tjänster och förmåner i synnerhet till dem som gör masspostningar. Därför är det inte troligt att tillgången av tjänster äventyras för stora kunder, fastän de tjänster som de använder inte skulle höra till de samhällsomfattande tjänsterna. Av den anledningen har den föreslagna bestämmelsen fått en utformning som innebär att brev- och paketförsändelser som masspostas samt andra brev- och paketförsändelser som faktureras separat ska lämnas utanför de samhällsomfattande tjänsterna.
5 § Kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjänsterna Ändringen av 1 mom. görs dels (genom den första meningen) i förtydligande syfte (när det gäller försändelserna som avsedda att nå adressaten senast nästa arbetsdag), dels (genom den andra meningen) till följd av att 4 § 1 mom. 1 punkten ändras. Härvidlag anknyter ändringen till kravet på vilka brevprodukter som åtminstone måste tillhandhållas av den som ska ansvara för de att samhällsomfattande tjänsterna upprätthålls. Den andra meningen i 1 mom. anger vilken kvalitetsnorm som ska gälla för just dessa brevprodukter. En liknande bestämmelse finns i 19 § i den postlag som inom kommer att träda i kraft i riket den 1 juni 2011. Det är ändamålsenligt att ha en motsvarande bestämmelse i landskapet. Skillnaderna i de föreslagna bestämmelserna om kvalitetsnormen för de samhällsomfattande tjänsterna är följande. I rikslagstiftningen föreslås att 80 procent av brevförsändelserna i Finland ska nå adressaten vardagen efter inlämningsdagen. Enligt rikets förslag regleras inte när resten av brevförsändelserna (20 procent) ska nå adressaten. Enligt denna framställning ändras inte de nu gällande kvalitetsnormerna för samhällsomfattande tjänster avseende de brevförsändelser som avses nå adressaten arbetsdagen efter inlämningsdagen. Inom landskapet föreslås således kvalitetsnormen för brevförsändelser som ska nå adressaten arbetsdagen efter inlämningsdagen fortsättningsvis vara 85 procent och resterande andel av brevförsändelserna den därpå följande arbetsdagen.
I andra meningen anges att av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen ska minst 95 procent nå adressaten den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen och minst 98 procent senast den tredje arbetsdagen räknat från inlämningsdagen. Den kvalitetsnorm som anges i andra meningen gäller således sådana brevförsändelser som ska levereras senast den andra vardagen efter avlämningsdagen.
I paragrafen i dess nuvarande lydelse ingår en kvalitetsstandard för brevförsändelser som är avsedda att bli utdelade följande arbetsdag. Nu föreslås att kvalitetsnormen utökas till att gälla brev med en längre befordringstid, vilket ska utgöra standardbrevet inom de samhällsomfattande tjänsterna. Denna utvidgning av kvalitetsnormen möjliggör att behandlingsprocessen för brevförsändelser kan justeras i enlighet med de brev som ska levereras över två nätter. Detta åter öppnar möjligheter för en omfattande sammanslagning av tidningarnas tidiga utdelning och brevpostens dagsutdelning till ett enda utdelningstillfälle på morgonen. Genom sammanslagning av utdelningarna åter uppnås betydande kostnadsinbesparingar, vilket bidrar till att trygga de samhällsomfattande tjänsterna. Om brev fortfarande borde befordras i princip den följande dagen skulle de inte hinna levereras i den sammanslagna utdelningen utan att det nattliga sorteringsarbetet skulle öka. Detta åter skulle medföra betydande kostnader och skulle omintetgöra sammanslagningen.
Det är motiverat att kvalitetsnormen ska ställas för brev som levereras över två nätter också därför att behov av att använda brev som levereras över en natt håller på att minska. Elektroniska medel finns tillgängliga och används allt mer i sådana situationer som kräver snabb kommunikation. Bland annat fakturering håller med ökande hastighet på att bli elektronisk.
Kvalitetsnormen föreslås bli ställd på en hög nivå. Av de brevförsändelser som lämnats för befordran över två nätter ska minst 95 procent levereras senast den andra arbetsdagen efter inlämningsdagen och minst 98 procent senast den tredje arbetsdagen. Genom en sådan kvalitetsnorm säkerställs det att brevförsändelserna levereras inom den utlovade tiden.
Skyldigheten att ställa en kvalitetsnorm för befordringstiden grundar sig på postdirektivet. I artikel 17 i direktivet förutsätts att medlemsstaterna ställer kvalitetsnormer för inrikes post. Medlemsstaterna får själva bedöma en hurdan kvalitetsnorm de ställer för inrikes försändelser. Kvalitetsnormerna begränsas endast så att i bilaga II till direktivet fastställs de normer som ska iakttas vid gränsöverskridande utrikespost inom EU. Dessa normer kan uppfyllas också då brevets befordringstid ändras i enlighet med vad som föreslås.
I 3 § 18 punkten definieras gränsöverskridande post som post från landskapet Åland till ort utanför landskapet eller vice versa. För att det då inte ska uppstå en kvalitetsnormkonflikt när det gäller post mellan landskapet och riket så har bestämmelsen i 2 mom. ändrats så att i den mån den gränsöverskridande posten avser post som skickas mellan landskapet och riket så ska kvalitetsnormerna enligt 1 mom. beaktas.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S
K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om posttjänster
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 2 mom. 3 och 4 punkterna, 4 § 1 mom. 1 och 2 punkterna samt 5 § 1 och 2 mom. landskapslagen (2007:60) om posttjänster samt
fogas till lagens 2 § två nya 5 och 6 punkter som följer:
2 §
Lagens tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag tillämpas inte på posttjänster avseende:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) en näringsidkares interna verksamhet,
4) kurirtjänst för brevförsändelser,
5) oadresserade försändelser och
6) postpaket som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna.
4 §
De samhällsomfattande tjänsternas innehåll
De samhällsomfattande tjänsterna omfattar
1) förmedling av för befordran lämnade och till mottagaren adresserade
a) brevförsändelser som väger högst två kilo som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett inlämningsställe för att transporteras av den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt denna lag, i fråga om brevförsändelser inom landskapet samt brevförsändelser från landskapet till ort i riket ska åtminstone sådana brevprodukter tillhandahållas som är avsedda att delas ut den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen och på vilka kvalitetsnormen enligt 5 § för samhällsomfattande tjänster tillämpas,
b) postpaket som väger högst tio kilo som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt och som användaren har möjlighet att lämna till ett verksamhetsställe för post eller något annat lämpligt ställe för att transporteras av den som beviljats tillstånd att bedriva postverksamhet enligt denna lag och hämta från ett sådant verksamhetsställe,
c) postpaket från ort utanför landskapet och riket, som väger högst 20 kilo, samt
2) sådana i 3 § 15 och 16 punkterna denna lag avsedda tjänster för de postförsändelser som avses i 1 punkten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5 §
Kvalitetsnormer för de samhällsomfattande tjänsterna
Av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast nästa arbetsdag räknat från inlämningsdagen ska minst 85 procent nå adressaten den dagen och resterande del därpå följande arbetsdag. Av de brevförsändelser inom landskapet som är avsedda att nå adressaten senast den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen ska minst 95 procent nå adressaten den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen och minst 98 procent senast den tredje arbetsdagen räknat från inlämningsdagen.
Med beaktande av som föreskrivs i 1 mom. ska gränsöverskridande post inom Europeiska unionen delas ut så att minst 85 procent av försändelserna nått adressaten på den tredje dagen och 97 procent av försändelserna på den femte dagen, räknat från inlämningsdagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 8 april 2011 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Roger Eriksson |
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 15/2010-2011
[1] En grönbok är ett diskussionsdokument som Europeiska kommissionen sammanställer och släpper inför ny lagstiftning. I grönboken ges olika instanser och personer tillfälle att inkomma med åsikter inom området. Syftet är att berörda parter ska konsulteras innan lagstiftningsarbetet kommer igång. Baserat på den inkomna informationen från grönboken lägger kommissionen sedan fram en mer utarbetad handlingsplan och konkreta lagförslag.
Grönboken är början på en lång lagstiftningsprocess. Ofta följs grönboken av en vitbok. Dessa ligger till grund för det förslag till lagstiftningsakt som kommissionen föreslår. Förslaget går därefter vidare till Europaparlamentet och rådet för behandling.
[2] Samma lagstiftningsteknik med indelning i underpunkter har använts i till exempel 25 § lagtingsordningen (1972:11) för landskapet Åland.
