|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 27/2009-2010 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2010-09-09 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Utsläppsrätter för luftfart
Landskapsregeringen föreslår att EG-direktivet 2008/101/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG, så att inom gemenskapen införts luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter av växthusgaser, görs tillämpligt genom en s.k. blankettbestämmelse. Således fogas en ny 3 punkt till 1 § 1 mom. landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel, enlig vilken lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (FFS 34/2010) görs tillämplig.
INNEHÅLL
3. Utsläppshandelsdirektivet i rikslagstiftningen
I regelverket om utsläppshandel och utsläppsrätter finns ett system ägnat att åstadkomma en minskning av växthusgasutsläppen. Ett tak sätts där för hur stora de totala växthusgasutsläppen får vara under en viss tidsperiod för anläggningar som omfattas av systemet, och som är lokaliserade inom en viss region. Systemet är ett instrument för kontroll av utsläpp och uppfyllande av de åtaganden som anslutningen till Kyotoprotokollet innebär för landskapet, riket och gemenskapen. (Jfr FN:s ramkonvention om klimatförändring av år 1992 samt det till konventionen år 1997 fogade Kyotoprotokollet.) Inom Kyotoprotokollets ramar finns således ett gemenskapsomfattande system för kostnadseffektiv minskning av växthusgasutsläppen genom handel med utsläppsrätter.
EG har ratificerat Kyotoprotokollet (rådets beslut 2002/358/EG), vilket trädde i kraft den 16 februari 2005. EU ska minska växthusgasutsläppen med 8 procent räknat på 1990 års nivå. En fördelning har gjorts mellan EU-länderna varvid Finlands åtagande bestämts till en nollnivå (dvs. ingen ökning) jämfört med basåren 1990 för koldioxid och 1995 för övriga växthusgaser. Landskapet har genom lagtingets beslut den 9 december 2002 (jfr RP 11/2001 – 2002) biträtt klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Landskapet har inte någon skild utsläppskvot, vilket Högsta domstolen har konstaterat inte vara förenligt med EG:s utsläppshandelsbestämmelser.
Bestämmelser om utsläppshandel finns i
- landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel,
- landskapsförordning (2008:73) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande utsläppshandel, dessa är
- lagen om utsläppshandel (FFS 683/2004) och
- lagen om användning av Kyotomekanismerna (FFS 109/2007),
samt i
- Republikens Presidents förordning (2006:5) om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som rör handel med utsläppsrätter avseende växthusgaser.
Med ovannämnda författningar har i landskapet genomförts
- EG-direktivet 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, det s.k. utsläppshandelsdirektivet.
Enligt artikel 3 i utsläppshandelsdirektivet är växthusgaser ”de gaser som anges i bilaga II och andra gasformiga beståndsdelar i atmosfären, både naturliga och antropogena, som absorberar och återkastar infraröd strålning”. I bilaga II förtecknas koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O), fluorkolväten (HFC), perfluorkolväten (PFC) och Svavelhexafluorid (SF6).
Utsläppshandelsdirektivets system rör anläggningar inom sektorerna för energi, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustri, samt pappers-, papp-, och pappersmassaindustri.
Till utsläppshandelsdirektivet har fogats bestämmelser om luftfart, genom direktiv 2008/101/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG, så att inom gemenskapen införts luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter av växthusgaser (flygutsläppsdirektivet). De ändringar i medlemsländernas regelverk som detta förutsätter ska ha satts i kraft före den 2 februari 2010.
Utsläppshandelsdirektivets definition av utsläpp har med flygutsläppsdirektivet ändrats till ”utsläpp i atmosfären av växthusgaser från källor belägna inom en anläggning eller utsläpp från ett luftfartyg vid bedrivande av luftfartsverksamhet enligt bilaga I av sådana gaser som är närmare angivna med avseende på denna verksamhet”. Regelverket omfattar flygningar som avgår från eller ankommer till en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium på vilket fördraget är tillämpligt. Det är i praktiken frågan om kommersiellt bedriven luftfartsverksamhet med större flygplan och frekventa flygningar. I direktivets bilaga I undantas således från direktivets tillämpning flygningar av olika slag. Där undantas bl.a. flygningar
1. som avslutas vid samma flygplats som ett luftfartyg startade ifrån utan mellanlandningar,
2. med luftfartyg vars maximala certifierade startmassa understiger 5 700 kilogram samt flygningar
3. som genomförs av en operatör av kommersiella lufttransporter, som genomför antingen
- mindre än 243 flygningar per period under tre fyramånadersperioder i följd, eller
- med en sammanlagd utsläppsmängd som är mindre än 10 000 ton per år.
Utöver vad som angivits ovan görs också andra undantag, såsom för flygningar vid officiella uppdrag för transport av statsöverhuvud, regeringschefer eller ministrar, flygningar för militära ändamål, flygningar vid räddningsuppdrag såsom brandbekämpning, humanitära flygningar och ambulansflygningar, skolflygningar samt flygningar som uteslutande sker för vetenskaplig forskning eller i syfte att kontrollera, testa eller certifiera luftfartyg eller utrustning.
Luftfartygsoperatörer är de enskilda eller juridiska personer vilka ska ha utsläppsrätter för att med luftfartyg kunna bedriva luftfartsverksamhet. Om en verksamhetsidkare är okänd eller inte utpekas av luftfartygets ägare så anses ägaren vara luftfartygsoperatör.
Landskapet har lagstiftningsbehörighet såväl avseende miljövård som näringsverksamhet i enlighet med 18 § 10 punkten och 18 § 22 punkten självstyrelselagen. Behörigheten är fördelad så att förvaltnings- och lagstiftningsbehörighet följs åt. Högsta domstolen har konstaterat (HD dnr 2005/61) att en uppdelning av Finlands totala utsläppsrätter mellan landskapet och riket inte är förenlig med EG-direktivet 2003/87/EG, då det skulle medföra olika fördelningskriterier och därmed olika behandling av aktörer i landskapet respektive i riket. Enligt EG-direktivet kan varje medlemsland endast ges en utsläppskvot. Det kan således endast finnas en för landskapet och riket gemensam utsläppskvot, medan förvaltningen av fördelningen av utsläppsrätter hör till landskapet respektive riket. I praktiken innebär detta att nationella fördelningsplaner ska beredas med beaktande av landskapets synpunkter. Följaktligen har i frågor om utsläppsrättshandel landskapet i huvudsak lagstiftningsbehörigheten medan riket har förvaltningsbehörigheten. Luftfart hör till rikets behörighet i enlighet med 27 § 14 punkten självstyrelselagen. Enligt självstyrelselagens 30 § 15 punkt gäller dock att en rätt att idka intern lufttrafik i landskapet beslutas av landskapsregeringen, efter utlåtande av riksmyndigheterna (dvs. av Trafiksäkerhetsverket).
Så som konstaterats ovan hör frågor om förvaltning av fördelning av utsläppsrätter såsom miljövård till landskapets behörighet. Förvaltningsfrågornas handhas dock i enlighet med 59b § 2 mom. självstyrelselagen av Energimarknadsverket, som ska bereda nationella fördelningsplaner med beaktande av landskapets synpunkter. Genom överenskommelseförordning (ÅFS 2006:5) har Energimarknadsverket givits befogenheter att i landskapet sköta frågor som rör ett nationellt register för bokföring av utsläppsenheter enligt Kyotoprotokollet såsom registrering, överlämnande och annullering av utsläppsrätter samt deras giltighet, samt frågor om övervakning, anmälan och kontroll av utsläpp.
3. Utsläppshandelsdirektivet i rikslagstiftningen
Utsläppshandelsdirektivets syfte är miljövård. Det har implementerats med s.k. blankettlagstiftning. Genom överenskommelseförordning (ÅFS 2006:5) har till rikets Energimarknadsverk förts förvaltningsuppgifter som rör register, övervaktning och kontroll av utsläpp.
Mot denna bakgrund är ett följdenligt och ändamålsenligt sätt att genomföra flygutsläppsdirektivet att till förteckningen i 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel foga rikslagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (FFS 34/2010), nedan kallad flygutsläppslagen. Genom rikslagen implementeras flygutsläppsdirektivet i riket. Flygutsläppslagen skiljer sig från de två tidigare rikslagarna om utsläppshandel (FFS 683/2004 och FFS 109/2007) genom avvikande förvaltningsuppgiftslösningar, då myndighetsuppgifter fördelas mellan Trafiksäkerhetsverket och Energimarknadsverket på följande sätt:
Till Trafiksäkerhetsverket ansvarsområde hör frågor om luftfartygs konstruktion, tillverkning, underhåll, luftvärdighet, registrering, tillsyn och flygtillstånd samt frågor om trafikregler för lufttrafiken.
Avseende handeln med utsläppsrätter för luftfart är Trafiksäkerhetsverkets huvuduppgift att ansvara för fördelning av kostnadsfria utsläppsrätter, tillsyn av luftfartygsoperatörer samt godkännande av deras planer och kontrollörer. Verket ska dessutom driva påföljdsfrågor vid försummelse eller vägran att uppfylla lagstadgade förpliktelser samt föra förteckningar över berörda luftfartygsoperatörer.
Till Energimarknadsverkets ansvarsområde hör att övervaka och främja verksamheten på el- och naturgasmarknaden samt att vara utsläppshandelsmyndighet.
Avseende handeln med utsläppsrätter för luftfart är Energimarknadsverkets huvuduppgift att ansvara för enskilda luftfartygsoperatörers utsläppsrättsskonton och nationella bokföring av dem. Till detta hör registrering utsläppsrätter per luftfartsoperatör, omfattande bl.a. annullering och överföring till det nationella återlösenskontot för utsläppsrätter. Verket ska dessutom ansvara för auktionering av utsläppsrätter.
Ovanstående kan förenklat beskrivas så att Trafiksäkerhetsverket är den myndighet som genomför kontroller och Energimarknadsverket den myndighet som handhar enskilda luftfartygsoperatörers utsläppsrättsskonton.
Flygutsläppsdirektivets krav omfattar inte all flygverksamhet. Följaktligen finns, som framgått i avsnitt 1.2 ovan, ett antal undantag från direktivets tillämpning vilka rör flyguppdragets art, luftfartygs vikt, antal transporter som en operatör utför samt luftfartygens utsläppsmängder. Härvid kan noteras att luftfartygs vikt definieras som att maximal certifierad startmassa ska vara 5 700 kilogram eller mer, vilket praktiskt sett omfattar luftfarkoster som tar omkring 10 passagerare. Traditionellt taxiflyg undantas med denna regel i praktiken från kraven.
Frågan om luftfartsoperatörer i flygutsläppsdirektivet är förenad med en beviljad rätt av behörig myndighet att idka luftfart samt därmed sammanhängande särskilda trafik- och säkerhetsförutsättningar för luftfarten. Huvudregeln enligt självstyrelselagen är att rätt att idka luftfart beviljas av Trafiksäkerhetsverket. I enlighet med självstyrelselagen hör dock frågan om rätt att idka landskapsintern lufttrafik till landskapets behörighet, och ska avgöras av landskapsregeringen. Även i det senare fallet ansvarar Trafiksäkerhetsverket i enlighet med luftfartslagen (FFS 1194/2009) i frågor som rör luftfartygs registrering och märkning, godkännande av luftvärdighet samt auktorisationer och certifieringar av dem som utför underhållsarbete m.m.
Det är inte aktuellt med intern lufttrafik med luftfartyg i landskapet. Det syns inom överblickbar framtid heller inte komma att igångsättas flygverksamhet av det slag och med den omfattning som fordrar utsläppsrätter. Om det skulle bli aktuellt är ytterligare förutsättningar att luftfartsoperatören har Trafiksäkerhetsverkets medgivande avseende främst luftfartygens luftvärdighet, samt i förekommande fall har ett utsläppsrättskonto hos Energimarknadsverket. Landskapsregeringen har därvid som tillståndsgivare ansvar bl.a. i frågor om påföljder vid försummelser eller överträdelser (art. 16 i flygutsläppsdirektivet), och kan då agera i samverkan med riksmyndigheterna.
Landskapsregeringen föreslår att EG-direktivet 2008/101/EG implementeras med en s.k. blankettbestämmelse genom vilken rikslagen görs tillämplig i landskapet. Således fogas till 1 § 1 mom. landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel en ny 3 punkt, enligt vilken rikslagen om handel med utsläppsrätter för luftfart blir tillämplig i landskapet. Då tidpunkten för implementering har passerats bör direktivets bestämmelser så fort som möjligt genomföras i landskapets regelverk och notifiering ske.
Den förvaltningslösning som finns i rikslagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (FFS 34/2010) är ändamålsenlig. Trafiksäkerhetsverket har ett viktigt uppdrag som register- och tillståndsmyndighet i luftvårdsfrågor. Energimarknadsverkets uppdrag utförs i enlighet med 59b § 2 mom. självstyrelselagen och i enlighet med överenskommelseförordningen (ÅFS 2006:5).
Med förslaget genomförs EG-direktivet 2008/101/EG så att luftfart omfattas av utsläppshandelssystemet med växthusgaser. Det är ägnat bidra till en global minskning av skadliga utsläpp av växthusgaser. Förslaget rör skapandet av globalt effektiva och marknadsmässiga mekanismer som kan främja övergång till miljövänligare teknik. En ökad efterfrågan på förnybara och koldioxidfattiga bränslen kan uppstå och därmed mer konkurrenskraftiga priser för dem. Förslagets bestämmelser om register och förande av register rör arbetsuppgifter som enligt överenskommelseförordning handhas av energimarknadsverket. Förslaget bedöms inte ha väsentliga ekonomiska eller organisatoriska följder för landskap, kommuner eller företag. Förslaget bedöms heller inte ha direkta ekonomiska följder för enskilda, eller ha några kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § 1 mom. landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel en ny 3 punkt som följer:
1 §
Tillämpning av rikslag
Med de undantag som anges i denna lag ska följande riksförfattningar tillämpas i landskapet
1) lagen om utsläppshandel (FFS 683/2004),
2) lagen om användning av Kyotomekanismerna (FFS 109/2007) och
3) lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (FFS 34/2010).
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 9 september 2010 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Roger Eriksson |
Lag
om handel med utsläppsrätter för luftfart
(FFS 34/2010)
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att minska koldioxidutsläppen från luftfart på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt.
Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (flygutsläppsdirektivet).
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag gäller koldioxidutsläpp från flygningar som avgår från flygplatser inom Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller som ankommer till sådana flygplatser från en medlemsstat i Europeiska unionen eller ett tredjeland.
Denna lag tillämpas på de luftfartygsoperatörer som har ett giltigt drifttillstånd eller en giltig operativ licens som Trafiksäkerhetsverket eller någon annan behörig finländsk myndighet beviljat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, och på de luftfartygsoperatörer som enligt förteckningen i punkt 3 i artikel 18 a i flygutsläppsdirektivet står under finländska myndigheters övervakning.
Denna lag gäller inte flygningar för militära ändamål som genomförs med militära luftfartyg, flygningar i tull- eller polistjänst, flygningar i samband med eftersökning och räddning, flygningar för brandbekämpning, humanitära flygningar eller brådskande ambulansflygningar.
Närmare bestämmelser om flygningar enligt 3 mom. och övriga flygningar som avses i 1 punkt c i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (utsläppshandelsdirektivet) och på vilka denna lag inte tillämpas utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) utsläpp koldioxidutsläpp från flygningar som avgår från en flygplats inom Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller som ankommer till en sådan flygplats,
2) utsläppsrätt en rätt enligt utsläppshandelsdirektivet att i atmosfären släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en bestämd period,
3) utsläppsrätt för luftfart utsläppsrätt som enligt denna lag tilldelas eller säljs till luftfartygsoperatörer och som är giltig endast i handeln med utsläppsrätter för luftfart,
4) handelsperiod en period som anges i 5 §,
5) luftfartygsoperatör varje fysisk eller juridisk person som med ett luftfartyg bedriver luftfartsverksamhet som omfattas av utsläppshandeln eller, om denna person är okänd eller inte utpekas av ägaren till luftfartyget, luftfartygets ägare,
6) historiska luftfartsutsläpp genomsnittliga årliga utsläpp från luftfartyg under jämförelseåren 2004, 2005 och 2006,
7) riktmärke det riktmärke som har fastställts av Europeiska gemenskapernas kommission och som beräknas genom att dividera det totala antalet kostnadsfria utsläppsrätter för luftfarten med summan av antalet tonkilometer som uppgetts av luftfartygsoperatörerna och utifrån vilket de kostnadsfria utsläppsrätterna tilldelas de flygbolag som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag,
8) klimatkonventionen Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (FördrS 61/1994),
9) part i bilaga I part som är nämnd i bilaga I till klimatkonventionen och som i Kyotoprotokollet (FördrS 13/2005) till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, nedan Kyotoprotokollet, har ett kvantifierbart åtagande om begränsning eller minskning av utsläpp och som har ratificerat Kyotoprotokollet,
10) projektverksamhet verksamhet som en eller flera parter i bilaga I har godkänt i enlighet med artikel 6 eller 12 i Kyotoprotokollet och de beslut som antagits i enlighet med Kyotoprotokollet,
11) utsläppsminskningsenhet en enhet som härrör från en utsläppsminskning som uppnåtts genom projektverksamhet genomförd i någon annan i bilaga I till klimatkonventionen nämnd stat, och som har utfärdats i enlighet med artikel 6 i Kyotoprotokollet och i enlighet med beslut som antagits med stöd av Kyotoprotokollet,
12) certifierad utsläppsminskning en enhet som härrör från en utsläppsminskning som uppnåtts genom projektverksamhet genomförd i en stat som inte omfattas av bilaga I till klimatkonventionen, och som har utfärdats i enlighet med artikel 12 i Kyotoprotokollet och i enlighet med beslut som antagits med stöd av Kyotoprotokollet.
4 §
Luftfartygsoperatörens skyldigheter
De luftfartygsoperatörer som avses i 2 § 2 mom. ska
1) övervaka sina utsläpp och tonkilometer, årligen rapportera sina utsläpp och sörja för att rapporten kontrolleras,
2) till Trafiksäkerhetsverket sända in en övervakningsplan för godkännande fyra månader före ingången av den andra handelsperioden och följande handelsperioder,
3) till Energimarknadsverket årligen överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de totala utsläppen från luftfart under närmast föregående kalenderår,
4) till Trafiksäkerhetsverket sända in de uppgifter som behövs för ansökan om de utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis, samt
5) till Trafiksäkerhetsverket anmäla ändringar i sin verksamhet, ändringar som gäller övervakning av utsläppen eller byte av luftfartygsoperatör.
5 §
Handelsperioder och det totala antalet utsläppsrätter för luftfart
Den första handelsperioden börjar den 1 januari 2012 och slutar den 31 december 2012. Under denna handelsperiod ska det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer motsvara 97 procent av de historiska luftfartsutsläppen.
Den andra handelsperioden börjar den 1 januari 2013 och slutar den 31 december 2020. Under denna handelsperiod och senare handelsperioder ska det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer motsvara 95 procent av de historiska luftfartsutsläppen multiplicerat med det antal år som perioden omfattar.
Av det totala antalet utsläppsrätter för luftfart som avses i 1 och 2 mom. ska tre procent under varje handelsperiod avsättas till den särskilda reserv som avses i 9 §.
6 §
Tilldelningen av utsläppsrätter för luftfart
Av de utsläppsrätter för luftfart som ska utfärdas till luftfartygsoperatörer tilldelas i enlighet med ansökningsförfarandet i 7 § gratis ett antal som motsvarar 85 procent av det totala antalet uträknat så som föreskrivs i 5 § av det antal som återstår när de utsläppsrätter som har avsatts till den särskilda reserven i enlighet med 9 § har dragits av. Återstoden på 15 procent ska fördelas genom auktion.
7 §
Hur de utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis ska ansökas
Luftfartygsoperatörerna kan särskilt för varje handelsperiod ansöka om de utsläppsrätter för luftfart som ska tilldelas gratis. Ansökan görs så att verifierade uppgifter om tonkilometer för övervakningsåret lämnas in till Trafiksäkerhetsverket. För den första och den andra handelsperioden ska övervakningsåret vara 2010. För efterföljande perioder ska övervakningsåret vara det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den handelsperiod som ansökan avser.
Ansökan om de utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis ska lämnas in senast den 31 mars 2011 när den gäller den första och den andra handelsperioden. Ansökan för de efterföljande perioderna ska lämnas in minst 21 månader före starten av den handelsperiod som ansökan avser.
Trafiksäkerhetsverket ska lämna ansökningarna om de utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis till Europeiska gemenskapernas kommission senast 18 månader före starten av den period som ansökan avser. Ansökningar som gäller den första handelsperioden ska lämnas in till Europeiska gemenskapernas kommission senast den 30 juni 2011.
8 §
Hur de utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis ska utfärdas
Europeiska gemenskapernas kommission fastställer det totala antalet utsläppsrätter som ska tilldelas och fördelas genom auktion för varje period, antalet utsläppsrätter i den särskilda reserven, antalet utsläppsrätter som ska tilldelas gratis under perioden och det riktmärke som ska användas för att tilldela luftfartygsoperatörerna kostnadsfria utsläppsrätter. Trafiksäkerhetsverket ska till luftfartygsoperatörerna utfärda de utsläppsrätter för luftfart som under handelsperioden tilldelas gratis senast tre månader efter kommissionens beslut.
Den totala tilldelningen av kostnadsfria utsläppsrätter för en period till varje luftfartygsoperatör som har lämnat in en ansökan beräknas genom att uppgiften om tonkilometer i ansökan multipliceras med Europeiska gemenskapernas kommissions riktmärke.
Bestämmelser om användningen av riktmärket för kostnadsfria utsläppsrätter och vad som ska ingå i ansökan om kostnadsfria utsläppsrätter utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
9 §
En särskild reserv för utsläppsrätter för luftfart
Under varje handelsperiod ska tre procent av det totala antal utsläppsrätter för luftfart som avses i 5 § 1 och 2 mom. avsättas till en särskild reserv för luftfartygsoperatörer
1) som inleder luftfartsverksamhet som omfattas av utsläppshandel efter det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer lämnats in i enlighet med 7 § 2 mom., eller
2) vars antal tonkilometer ökat med i genomsnitt mer än 18 procent per år mellan det övervakningsår för vilket uppgifter om tonkilometer lämnats in i enlighet med 7 § 2 mom. och det andra kalenderåret under perioden i fråga.
Ur den särskilda reserven kan utsläppsrätter bara tilldelas en luftfartygsoperatör vars verksamhet enligt 1 mom. 1 punkten, eller ökning av verksamheten enligt 1 mom. 2 punkten, inte helt eller delvis utgör en fortsättning på luftfartsverksamhet som tidigare bedrivits av en annan luftfartygsoperatör. En luftfartygsoperatör som tilldelas utsläppsrätter får dock sammanlagt tilldelas högst 1 000 000 utsläppsrätter ur den särskilda reserven under en handelsperiod.
En luftfartygsoperatör som uppfyller det som föreskrivs i 1 och 2 mom. kan ansöka om gratis tilldelning av utsläppsrätter ur den särskilda reserven genom en ansökan till Trafiksäkerhetsverket. Ansökan ska göras senast den 30 juni det tredje året av den period som ansökan gäller.
Bestämmelser om ansökan som avses i denna paragraf och registrering av utsläppsrätter som tilldelas ur den särskilda reserven utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
10 §
Utsläppsrätter för luftfart som tilldelas genom auktion
Genom auktion tilldelas de utsläppsrätter för luftfart som enligt 6 § inte fördelas gratis och de utsläppsrätter för luftfart som inte har tilldelats ur den särskilda reserven enligt 9 §, liksom de utsläppsrätter för luftfart som inte kan registreras på en luftfartygsoperatörs utsläppskonto enligt 16 § 3 mom.
Auktionen ska genomföras på ett öppet, samordnat, icke diskriminerande och förutsebart sätt och så att alla aktörer kan delta på lika villkor. Auktionen ska genomföras kostnadseffektivt och den kan också genomföras elektroniskt.
Energimarknadsverket ska sköta myndighetsuppgifterna i samband med auktioneringen. Genom förordning av kommunikationsministeriet kan bestämmelser om auktioneringen och om tidpunkt för och förfaranden vid auktionerna utfärdas för den första handelsperioden enligt 5 § 1 mom. Intäkterna från auktionerna ska intäktsföras till finska staten.
11 §
Övervakning, rapportering och kontroll av utsläpp och tonkilometer
Luftfartygsoperatören ska utarbeta en plan där det anges hur luftfartygsoperatören övervakar utsläpp från och tonkilometer för sina luftfartyg. Dessa uppgifter behövs för ansökan enligt 7 § 1 mom. och 9 § 3 mom. I planen ska det anges hur uppgifterna anmäls till Trafiksäkerhetsverket. Luftfartygsoperatören ska lämna in en sådan plan till Trafiksäkerhetsverket fyra månader före varje ny handelsperiod. Planen ska godkännas av Trafiksäkerhetsverket.
Luftfartygsoperatören är skyldig att rapportera utsläppen från vart och ett av sina luftfartyg. Den första rapporten görs för kalenderåret 2010. Rapporten för varje kalenderår ska lämnas in till Trafiksäkerhetsverket senast den 31 mars följande år och Trafiksäkerhetsverket ska sända den vidare till Europeiska gemenskapernas kommission.
Luftfartygsoperatören svarar för att rapporten enligt 2 mom. har kontrollerats av en godkänd kontrollör som avses i 12 §. Kontrollen ska gälla utsläpp från och tonkilometer för luftfartygen samt övervakningssystemets tillförlitlighet, trovärdighet och exakthet.
Trafiksäkerhetsverket kan besluta att en luftfartygsoperatör inte får överföra fler utsläppsrätter förrän operatören lämnat in en rapport över utsläppen senast den 31 mars varje år och rapporten har konstaterats vara tillfredsställande i fråga om utsläppen för det föregående året.
Närmare bestämmelser om planen enligt 1 mom. och rapporten enligt 2 mom. utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om hur övervakningsplanerna och de årliga utsläppsrapporterna ska utarbetas och sändas in samt om vilken verkan en felaktig övervakning kan ha på bedömningen av utsläppsmängderna.
12 §
Kontrollör
En luftfartygsoperatör ska för kontrollen av tonkilometer som uppgetts i en ansökan enligt 7 § 1 mom. och 9 § 3 mom. och för kontrollen av en rapport enligt 11 § 2 mom. anlita en kontrollör med kännedom om luftfartssektorn. Trafiksäkerhetsverket ska godkänna kontrollören i enlighet med 55 och 55 a § i lagen om utsläppshandel (FFS 683/2004). På kontrollörens skyldighet att anmäla förändringar i sin verksamhet, på återkallandet av godkännandet av en kontrollör och på utförandet av kontrolluppgifter tillämpas 56―58 § i lagen om utsläppshandel.
Genom förordning av kommunikationsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om förfarandet vid godkännande av kontrollörer, bedömning av kraven för godkännande och utförande av kontrolluppgifter.
13 §
Kontrollörens utlåtande
Kontrollören ska lämna utlåtande om den rapport som avses i 11 § 2 mom. I utlåtandet ska det anges om rapporten är tillfredsställande eller inte samt vilka faktorer som är relevanta för kontrollen. Utsläppsrapporten kan betraktas som tillfredsställande om den har upprättats i enlighet med 11 § och kontrollören inte anser att de totala utsläpp som uppges i rapporten är materiellt felaktiga.
Genom förordning av kommunikationsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om hur planen enligt 11 § 1 mom. och rapporterna enligt 11 § 2 mom. ska kontrolleras.
14 §
Projektverksamhet
En luftfartygsoperatör får år 2012 använda certifierade utsläppsminskningar och utsläppsminskningsenheter som härrör från projektverksamhet upp till 15 procent av de utsläppsrätter som operatören ska överlämna enligt 19 §.
15 §
Det nationella registret
De luftfartygsoperatörer som avses i 2 § 2 mom. har utsläppskonto i det nationella registret som nämns i 42 § i lagen om utsläppshandel. Detta utsläppskonto används för att registrera, förvara, överlämna, överföra, annullera och återlösa utsläppsrätter för luftfart samt till att ersätta annullerade utsläppsrätter.
16 §
Årlig tilldelning och registrering av utsläppsrätter för luftfart
Trafiksäkerhetsverket fastställer antalet utsläppsrätter för luftfart som varje luftfartygsoperatör årligen ska tilldelas gratis under handelsperioden genom att dividera det totala antalet utsläppsrätter enligt 6 § med det antal år i perioden under vilka luftfartygsoperatören bedriver luftfartsverksamhet.
Energimarknadsverket ska senast den 28 februari varje år på en luftfartygsoperatörs utsläppskonto i det nationella registret registrera det antal gratis utsläppsrätter för luftfart som operatören tilldelas för det året.
Om det drifttillstånd eller den operativa licens som beviljats luftfartygsoperatörens organisation har upphört att gälla, om luftfartygsoperatören enligt 25 § 1 mom. genom beslut av Europeiska gemenskapernas kommission har ålagts verksamhetsförbud eller om luftfartygsoperatören lägger ner luftfartsverksamhet som omfattas av denna lag, får Energimarknadsverket efter återkallelsen eller verksamhetsnedläggningen inte längre registrera årliga utsläppsrätter på luftfartygsoperatörens utsläppskonto. Trafiksäkerhetsverket ska underrätta Energimarknadsverket om återkallelse och åläggande som avses i detta moment.
17 §
Registrering av utsläppsrätter för luftfart på ny luftfartygsoperatör
Energimarknadsverket ska senast den 28 februari varje år registrera det antal utsläppsrätter för luftfart som beräknats i enlighet med 8 § på en luftfartygsoperatör som den 1 januari 2011 eller därefter inleder luftfartsverksamhet som omfattas av denna lag och som inte tidigare har ansökt om i 6 § avsedda utsläppsrätter för luftfart.
Det som föreskrivs i 1 mom. gäller inte en luftfartygsoperatör vars verksamhet helt eller delvis är en fortsättning på tidigare verksamhet som bedrivits av någon annan luftfartygsoperatör.
18 §
Registrering av utsläppsrätter för luftfart vid byte av luftfartygsoperatör
När en luftfartygsoperatör byts ska den nya operatören anmäla bytet till Trafiksäkerhetsverket och dessutom till Energimarknadsverket, som i enlighet med 16 § 2 mom. registrerar utsläppsrätterna för året i fråga på den nya luftfartygsoperatörens utsläppskonto i registret.
19 §
Skyldighet att överlämna utsläppsrätter och annullering av utsläppsrätter
Varje luftfartygsoperatör ska senast den 30 april varje år till registret överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar utsläppen från varje luftfartyg det föregående kalenderåret och som kontrollerats i enlighet med 11 §. Bestämmelserna i 5 § i lagen om beräknande av laga tid (FFS 150/1930) tillämpas inte på tidsfristen. Energimarknadsverket ska annullera de utsläppsrätter som överlämnats.
En luftfartygsoperatör får använda certifierade utsläppsminskningar och utsläppsminskningsenheter som härrör från projektverksamhet för att uppfylla sin skyldighet enligt 1 mom. Energimarknadsverket ska se till att de överlämnade certifierade utsläppsminskningarna och utsläppsminskningsenheterna annulleras.
Energimarknadsverket ska se till att de utsläppsrätter, certifierade utsläppsminskningar och utsläppsminskningsenheter som luftfartygsoperatörerna överlämnat överförs till medlemsstaternas återlösenskonton för den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet endast i den mån utsläppsrätterna, de certifierade utsläppsminskningarna och utsläppsminskningsenheterna motsvarat utsläpp som ingår i Finlands totala nationella utsläppsmängd.
20 §
Hur annullerade utsläppsrätter ska ersättas
Energimarknadsverket ska registrera utsläppsrätter på behörigt konto i registret för handelsperioden 2013―2020 och efterföljande handelsperioder för att ersätta de utsläppsrätter som finns på kontot från föregående handelsperiod och som inte använts för att fullgöra skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt 19 §.
21 §
Rätt att få information och utföra inspektion
För tillsynen och för verkställigheten av denna lag har Trafiksäkerhetsverket och Energimarknadsverket rätt att få tillgång till nödvändig information av luftfartygsoperatörer samt oberoende av sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) av kontrollörer.
För tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den har Trafiksäkerhetsverket och Energimarknadsverket rätt att utföra inspektion i andra lokaler än sådana som luftfartygsoperatören använder för stadigvarande boende. Luftfartygsoperatören ska på begäran av den myndighet som utför inspektionen ge tillgång till sådana handlingar och till registreringar i sitt datasystem samt tillträde till sådana anordningar och sådan utrustning som kan ha betydelse vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Den tjänsteman som utför inspektionen har rätt att gratis ta kopior av granskade handlingar och utskrifter av registreringar i datasystemet.
22 §
Administrativt tvång
Trafiksäkerhetsverket kan ålägga den som bryter mot denna lag eller mot en bestämmelse som utfärdats med stöd av den att rätta till sin försummelse eller annars fullgöra sin skyldighet. Åläggandet kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten avbryts helt eller delvis eller att en åtgärd som försummats utförs på den försumliges bekostnad.
På vite, hot om avbytande och hot om tvångsutförande tillämpas vad som bestäms i viteslagen (FFS 1113/1990).
23 §
Utsläppshandelsförseelse i luftfart
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) försummar att utarbeta och till Trafiksäkerhetsverket för godkännande sända in en övervakningsplan enligt 4 § eller försummar att rapportera sina utsläpp eller försummar att sörja för att rapporten kontrolleras enligt 4 §,
2) anmäler felaktiga uppgifter till myndigheter,
3) använder utsläppsminskningar eller utsläppsminskningsenheter i strid med 14 §, eller
4) försummar att förete de handlingar och registreringar som avses i 21 § 1 mom.,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för utsläppshandelsförseelse i luftfart dömas till böter.
Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har fastställts med stöd av denna lag och förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.
24 §
Påföljder
Trafiksäkerhetsverket ska se till att namnen offentliggörs på de luftfartygsoperatörer som bryter mot kraven i denna lag på överlämnande av tillräckligt många utsläppsrätter.
Om en luftfartygsoperatör inte senast den 30 april varje år överlämnar tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp under det föregående året, ska Trafiksäkerhetsverket ålägga operatören att betala staten en avgift för de överskridande utsläppen. Avgiften är 100 euro för varje ton koldioxidekvivalenter som släpps ut och som operatören inte överlämnat utsläppsrätter för. Avgiften för överskridande utsläppsrätter verkställs enligt 63 § i lagen om utsläppshandel.
Förutom att luftfartygsoperatören ska betala avgiften för överskridande utsläppsrätter för luftfart enligt 2 mom., ska luftfartygsoperatören överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de överskridande utsläppen när denne överlämnar utsläppsrätterna för det följande kalenderåret.
25 §
Verksamhetsförbud
Om en luftfartygsoperatör inte iakttar kraven i denna lag och om det genom återgärder som avses i 22―24 § inte har kunnat säkerställas att kraven iakttas, får Trafiksäkerhetsverket begära att Europeiska gemenskapernas kommission beslutar om ett verksamhetsförbud för operatören i fråga. Begäran från Trafiksäkerhetsverket ska innehålla
1) belägg för att luftfartygsoperatören inte har fullgjort sina skyldigheter enligt denna lag,
2) utförliga uppgifter om de tillsynsåtgärder som Trafiksäkerhetsverket har vidtagit,
3) motiveringen för ett verksamhetsförbud på gemenskapsnivå, och
4) ett förslag om omfattningen av verksamhetsförbudet på gemenskapsnivå och villkor som kan förenas med förbudet.
Trafiksäkerhetsverket svarar för att Europeiska gemenskapernas kommissions beslut sätts i kraft i Finland.
26 §
Myndigheternas avgiftsbelagda prestationer
Trafiksäkerhetsverket och Energimarknadsverket har rätt att ta ut en avgift för behandling av ett tillstånd, en anmälan, ett godkännande eller något annat ärende som omfattas av denna lag. Energimarknadsverket har dessutom rätt att ta ut en avgift för hanteringen av kontona i det nationella registret.
Närmare bestämmelser om Trafiksäkerhetsverkets avgiftsbelagda prestationer enligt 1 mom. och avgifterna för dem utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet och om Energimarknadsverkets prestationer och avgifterna för dem genom förordning av arbets- och näringsministeriet med iakttagande av lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).
27 §
Ändringssökande i beslut av Energimarknadsverket eller Trafiksäkerhetsverket
Ett beslut som Energimarknadsverket eller Trafiksäkerhetsverket har fattat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
Beslut som avses i 1 mom. ska iakttas oberoende av ändringssökande, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.
Ändring i en avgift för Energimarknadsverkets och Trafiksäkerhetsverket offentligrättsliga prestationer ska sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten.
28 §
Ändringssökande i utlåtande och beslut av en kontrollör
Rättelse i en kontrollörs utlåtande får sökas hos kontrollören inom 14 dagar från delfåendet av utlåtandet. Till utlåtandet ska fogas anvisningar om hur man söker rättelse.
I ett beslut som kontrollören meddelat i rättelseförfarande får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
29 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 209/2009
KoUB 29/2009
RSv 245/2009
Europaparlamentets och rådet s direktiv 2008/101/EG; EGT nr L 8, 13.1.2009, s. 3
Helsingfors den 22 januari 2010
Republikens President
TARJA HALONEN
Trafikminister
Anu Vehviläinen
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 27/2009-2010
