|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 23/2009-2010 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2010-06-17 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Oljeutsläppsavgift
I enlighet med 15a § i landskapslagen om bekämpande av oljeskador kan en administrativ avgift påföras fartygsägare eller –redare vid brott mot förbudet att släppa ut olja i landskapets sjöterritorium. Härvid har bestämmelser om oljeutsläppsavgift i rikslagstiftningen gjorts tillämpliga. Bestämmelserna om oljeutsläppsavgift i rikslagstiftningens 2a kap. lagen om förhindrande av miljöförorening från fartyg (FFS 300/1979) har upphävts och ersatts av bestämmelserna i 3 kap. i rikets nya miljöskyddslag för sjötrafik (FFS 1672/2009). Landskapsregeringen föreslår att hänvisningen i 15a § i landskapslagen ändras att avse de nya riksbestämmelserna. Förslaget innebär ingen ändring i sak.
INNEHÅLL
L A N D S K A P S L A G om ändring av 15a § landskapslagen om bekämpande av oljeskador
Landskapsregeringen överlämnade den 28 augusti 2008 framställning nr 24/2007-2008 om en oljesläppsavgift. Avgiften föreslogs införd genom ändringar i landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador. Lagtingen omfattade den 21 januari 2009 i sak framställningen (LTB 4/2009). Efter att Republikens presidents meddelat att hinder inte förelåg för lagens ikraftträdande trädde ändringen ikraft från och med den 1 januari 2010 (ÅFS 2009:53).
Genom lagstiftningen fogades en ny 15a § till lagen, enligt vilken en oljeutsläppsavgift kan påföras den som trots lagens förbud släpper ut olja i landskapets sjöterritorium, varvid bestämmelserna i 2a kap. i rikslagen om förhindrande av miljöförorening från fartyg (FFS 300/1979) gjorts tillämpliga i frågor om när oljeutsläppsavgift påförs, säkrande av en oljeutsläppsavgiftsfordran samt om avgiftens belopp och om vem som ska betala den.
Oljeutsläppsavgiften kan påföras av gränsbevakningsväsendet i enlighet med 3 § 1 mom. i Republikens Presidents förordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland (FFS 420/2004).
Med ikraftträdandet den 1 januari 2010 av rikslagen om bekämpning av oljeskador (FFS 1673/2009) upphävdes rikslagen förhindrande av miljöförorening från fartyg jämte ändringar. Således från och med samma dag som landskapslagstiftningen om oljeutsläppsavgift trädde i kraft med tillämpning av den tidigare rikslagstiftningen. Regeringens proposition i ärendet överlämnades till riksdagen den 13 november 2009, antogs av presidenten den 29 december 2009 och trädde ikraft den och den 1 januari 2010.
Bestämmelserna om oljeutsläppsavgift i den nya rikslagens 3 kap. överensstämmer i sak med dem som finns i 2a kap. i den tidigare rikslagen. För att skapa översiktlighet och klarhet om regelverkets tillämpning är det ändamålsenligt att de nya riksbestämmelserna blir tillämpliga i landskapet. Härigenom kan ändringar i regelverket bli tillämpliga från det att de träder i kraft i riket, vilket är ägnat att skapa rättsäkerhet med undvikande av framtida eventuella oklarheter vid gränsbevakningsväsendets tillämpning av regelverket.
Landskapsregeringen föreslår att 15a § i landskapslagen om bekämpande av oljeskador ändras så att bestämmelserna i 3 kap. miljöskyddslagen för sjötrafik (FFS 1672/2009) blir tillämpliga i landskapet från det att de träder i kraft i riket, om inte annat följer av landskapslag.
Förslagets bedöms inte ha betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslaget saknar organisatoriska och ekonomiska verkningar.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 15a § landskapslagen om bekämpande av oljeskador
I enlighet med lagtingets beslut ändras 15a § 2 och 3 mom. landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador sådant det lyder i landskapslagen 2009/53, som följer:
15a §
Den som trots förbudet i 2 § släpper ut olja i landskapets sjöterritorium påförs en påföljdsavgift (oljeutsläppsavgift), om inte omfattningen och verkningarna av ett utsläpp är av ringa betydelse. Bestämmelserna i 3 kap. miljöskyddslagen för sjötrafik (FFS 1672/2009) om när oljeutsläppsavgift påförs, om säkrande av en oljeutsläppsavgiftsfordran samt om oljeutsläppsavgiftens belopp och om vem som ska betala avgiften ska tillämpas i landskapet.
Ändringar i 3 kap. miljöskyddslagen för sjötrafik (FFS 1672/2009) är tillämpliga från det att de träder i kraft i riket, om inte annat följer av denna lag eller annan landskapslag. Hänvisningar i rikslagstiftningen till andra författningar ska inom landskapets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 17 juni 2010 |
|
|
V i c e l a n t r å d |
Britt Lundberg |
|
Föredragande minister |
Katrin Sjögren |
3 kap. rikets miljöskyddslag för sjöfarten:
Miljöskyddslag för sjöfarten
(FFS 1672/2009)
Given i Helsingfors den 29 december 2009
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3 kap.
Oljeutsläppsavgift
1 §
Skyldighet att betala oljeutsläppsavgift
För brott mot förbudet i 2 kap. 1 § mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning i territorialvattnen eller i Finlands ekonomiska zon påförs en påföljdsavgift (oljeutsläppsavgift), om inte omfattningen och verkningarna av utsläppet ska betraktas som ringa. För brott mot utsläppsförbudet som begås av utländska fartyg i genomfart i Finlands ekonomiska zon påförs dock oljeutsläppsavgift endast om utsläppet medför omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångar i Finlands territorialhav eller ekonomiska zon.
Oljeutsläppsavgiften påförs den fysiska eller juridiska person som vid tidpunkten för överträdelsen är fartygets ägare eller redare (avgiftsskyldig). Oljeutsläppsavgiften kan inte påföras fartygets ägare, om denne påvisar att en redare har använt fartyget i ägarens ställe.
I ett partrederi ansvarar redarna solidariskt för oljeutsläppsavgiften.
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på polisens, tullens, försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg.
2 §
Avgiftens storlek
Oljeutsläppsavgiften bestäms utifrån utsläppets omfattning och fartygets bruttodräktighet enligt den avgiftstabell som utgör bilaga till lagen.
3 §
Befrielse från oljeutsläppsavgiften
Oljeutsläppsavgift behöver inte påföras eller avgiften kan nedsättas, om den avgiftsskyldige visar att det skulle vara uppenbart oskäligt att påföra avgiften med hänvisning till en sådan nöd- eller olyckssituation där undantagsbestämmelserna i 2 kap. 2 § inte är tillämpliga eller till någon annan orsak som kan jämställas med en sådan.
4 §
Avgiftens subsidiaritet
Oljeutsläppsavgift kan inte påföras den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till straff för oljeutsläppet i fråga.
Den myndighet som påfört oljeutsläppsavgiften ska på ansökan undanröja avgiften, om den som har påförts avgiften senare döms till straff för samma oljeutsläpp.
5 §
Påförande av oljeutsläppsavgift
Oljeutsläppsavgiften påförs av gränsbevakningsväsendet. Vid gränsbevakningsväsendet fattas beslut om saken av kommendören eller biträdande kommendören för en sjöbevakningssektion eller av chefen för sjöbyrån vid sektionen.
Oljeutsläppsavgiften ska betalas till staten.
6 §
Åtgärder för att säkerställa påförande av oljeutsläppsavgift
För påförande av oljeutsläppsavgift kan behövliga åtgärder enligt detta kapitel och 12 kap. 9―11 § vidtas för att utreda saken.
Gränsbevakningsväsendet får stoppa ett fartyg på de villkor som anges i 12 kap. 9 och 10 § också om detta är motiverat för att säkra en avgiftsfordran. Beslutet om att stoppa fartyget får av grundad anledning fattas före avgiftsbeslutet. Som villkor för att fartyget ska få fortsätta sin färd kan uppställas att det hos gränsbevakningsväsendet ställs en tillräcklig penningsäkerhet för fullgörandet av en eventuell avgiftsskyldighet. I fråga om deponering av säkerheten gäller lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (FFS 281/1931). Säkerheten ska återställas till den som ställt säkerheten när det inte längre finns skäl att hålla kvar den.
Ett beslut om att stoppa ett fartyg och ett beslut om ställande av säkerhet ska iakttas även om det överklagats. Om säkerhet har ställts för betalning av oljeutsläppsavgiften eller om det annars inte längre finns några skäl att hålla kvar fartyget, ska föreläggandet att stoppa fartyget omedelbart återtas. Ett beslut om att stoppa ett fartyg gäller i högst 14 dagar från det att beslutet meddelades.
Ett utländskt fartygs flaggstat ska utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för att fartyget ska få fortsätta sin färd.
7 §
Tillfälle att bli hörd
Fartygets ägare eller redare ska ges tillfälle att avge sin förklaring inom en med hänsyn till ärendets art tillräckligt lång tid före avgiftsbeslutet.
Om det annars finns risk för att syftet med ett beslut enligt 6 § 2 mom. äventyras, får ärendet avgöras utan att den berörda parten hörs.
Fartygets befälhavare företräder den avgiftsskyldige i ärenden som gäller oljeutsläppsavgiften.
8 §
Handräckning i ärenden som gäller oljeutsläppsavgift
En myndighet ska ge gränsbevakningsväsendet sådan handräckning som behövs för utförandet av en uppgift avseende oljeutsläppsavgiften och som myndigheten är behörig att ge.
9 §
Rätt att få uppgifter
Om utlämnandet av uppgifter inte skadar utredningen av ärendet, har förundersökningsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) rätt att till gränsbevakningsväsendet lämna ut sådana uppgifter som kommit fram i samband med förundersökningen av ett olagligt oljeutsläpp och som kan vara av betydelse för ett beslut om att påföra oljeutsläppsavgift för samma oljeutsläpp.
10 §
Rätt att söka ändring
Den avgiftsskyldige har rätt att överklaga ett beslut om oljeutsläppsavgift och ett beslut enligt 6 § 2 mom. genom besvär hos sjörättsdomstolen vid Helsingfors tingsrätt.
Sjörättsdomstolen är beslutför i den sammansättning som avses i 21 kap. 1 § 3 mom. i sjölagen (FFS 674/1994).
11 §
Anförande av besvär
Besvär ska anföras skriftligen inom 30 dagar efter det att beslutet med besvärsanvisning har delgetts den avgiftsskyldige. Besvärsskriften tillställs gränsbevakningsväsendet.
Gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål sända besvärsskriften till Helsingfors tingsrätts kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sitt eget utlåtande. När handlingarna sänds till tingsrätten ska det uppges när besvärsskriften har anlänt.
Besvären blir anhängiga vid sjörättsdomstolen när de handlingar som avses i 2 mom. anländer till domstolens kansli. Domstolen ska utan dröjsmål informera den ändringssökande och gränsbevakningsväsendet om tid och plats för behandlingen och om följderna av den ändringssökandes utevaro.
En ändringssökande som inom föreskriven tid har gett in besvärsskriften direkt till den behöriga domstolen förlorar inte sin talan.
12 §
Förfarande i sjörättsdomstolen
Sjörättsdomstolen ska på grundval av besvären och annan utredning i ärendet pröva om det har funnits förutsättningar för att påföra oljeutsläppsavgiften. I fråga om behandlingen av ärendet gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om rättegång i brottmål.
När ärendet behandlas i sjörättsdomstolen ska gränsbevakningsväsendet bevisa de nödvändiga omständigheter som har legat till grund för påförandet av oljeutsläppsavgiften. Sjörättsdomstolen ska se till att ärendet blir grundligt behandlat.
Den som har fattat beslutet eller en tjänsteman som företräder denne ska närvara i sjörättsdomstolen när besvären behandlas. Den som söker ändring har rätt att närvara i sjörättsdomstolen. Ärendet kan prövas och avgöras trots den ändringssökandes utevaro
1) om inte sjörättsdomstolen anser det nödvändigt att höra den ändringssökande personligen, och
2) om han eller hon har kallats till domstolen vid äventyr av att ärendet kan prövas och avgöras trots den ändringssökandes utevaro.
13 §
Fortsatta besvär
Ändring i sjörättsdomstolens avgörande får sökas hos hovrätten genom besvär i enlighet med vad som föreskrivs i rättegångsbalken. I sådana beslut av sjörättsdomstolen som gäller stoppande av fartyg och ställande av säkerhet får ändring inte sökas genom besvär.
I fråga om behandlingen av besvärsärendet i hovrätten och sökande av ändring hos högsta domstolen gäller i tillämpliga delar 26 och 30 kap. i rättegångsbalken. När hovrätten behandlar ett besvärsärende ska gränsbevakningsväsendet ges tillfälle att bli hört med anledning av besvären och vid behov lägga fram utredning.
Gränsbevakningsväsendet har rätt att i syfte att upprätthålla en enhetlig rättspraxis överklaga avgöranden som sjörättsdomstolen och hovrätten träffar enligt denna lag, om domstolen eller rätten har ändrat eller upphävt dess beslut.
14 §
Tid inom vilken avgiften ska påföras
Oljeutsläppsavgift får inte längre påföras när tre år har förflutit från utsläppet.
15 §
Verkställighet av oljeutsläppsavgiften
Ett avgiftsbeslut verkställs efter det att det har vunnit laga kraft.
16 §
Tidsfrist för betalning samt ränta
Oljeutsläppsavgiften ska betalas inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.
På en oljeutsläppsavgift som har förfallit till betalning och som inte har betalats senast på förfallodagen tas dröjsmålsränta ut enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (FFS 633/1982).
17 §
Ansvarig myndighet för verkställighet av oljeutsläppsavgiften
Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av beslut om oljeutsläppsavgift.
Gränsbevakningsväsendet och domstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut. Rättsregistercentralen ska också underrättas om ett beslut genom vilket en oljeutsläppsavgift har nedsatts eller undanröjts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 23/2009-2010
