Landskapslagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag med bestämmelser om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen. Lagen ersätter de tidigare landskapslagarna om pension för lagtingsmän, pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse, familjepension efter landstingman och familjepension efter ledamot av Ålands landskapsstyrelse.
Den nya lagen innebär dels att pensionsskyddet för lagtings- och landskapregeringsledamöter samordnas så att en pension beviljas utgående från en ledamots hela politiska arbetskarriär, dels att bestämmelserna om pension för lagtings- och landskapsregeringsledamöter anpassas till de förändrade bestämmelserna i landskapets arbetspensionssystem som trädde i kraft den 1 januari 2005. Landskapsregeringen föreslår även att bestämmelser om familjepension efter ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen tas in i den nya lagen.
Landskapsregeringen föreslår även en teknisk justering av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse.
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.
1.1. Nuvarande bestämmelser om pension för offentligt anställda
1.2. Nuvarande bestämmelser om pension för politiska förtroendeuppdrag
1.3. Behov av förändringar av landskapslagstiftningen
2. Landskapsregeringens förslag
2.1. Huvuddragen av de förändrade bestämmelserna
2.2. Formen för den föreslagna lagstiftningen
1. Landskapslag om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse
L A N D S K A P S L A G om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
1.1. Nuvarande bestämmelser om pension för offentligt anställda
Den 1 januari 2005 trädde en stor pensionsreform i kraft i Finland (FFS 634/2003). Syftet med reformen var att trygga arbetstagarna och företagarna ett tillräckligt inkomstrelaterat pensionssystem även i framtiden. Reformen innebär att arbetspensionens belopp ska beräknas utgående från hela arbetskarriären samt att man infört ett nytt pensionsindex som innebär att pensionens intjäningsprocent ökar med åldern och en ny lönekoefficient som tryggar att det pensionsskydd som intjänats under hela arbetskarriären bevaras.
Den 1 januari 2007 trädde nya pensionslagar i kraft i riket. I en ny lag om pension för arbetstagare (FFS 395/2006) samordnades pensionslagstiftningen för arbetstagare så att de olika pensionslagarna samlades i en enda lag samtidigt som lagstiftningen uppdaterades och gjordes enklare och tydligare. I en ny lag om statens pensioner (FFS 1295/2006) sammanfördes pensionsbestämmelserna för den offentliga sektorn i en enhetlig lagstiftning och lagstiftningen uppdaterades och förenklades. Inga pensionspolitiska förändringar infördes i de nya lagarna utan de innebar bara en precisering av bestämmelserna i pensionsreformen från år 2005.
Då rikslagstiftningen förnyades år 2007 genomfördes förändringarna i landskapet som blankettlagar; en landskapslag (2007:29) om tillämpning av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare och en landskapslag (2007:31) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner.
Enligt blankettlagen om tillämpning av riksförfattningar om pension för arbetstagare ska den som tillträder en offentligrättslig eller privaträttslig anställning hos landskapet den 1 januari 2008 eller senare omfattas av rikslagstiftningen om arbetstagares rätt till pension och pensionsgrundande förmåner. Enligt blankettlagen om tillämpning av vissa riksförfattningar om statens pensioner ska den som var anställd eller hade varit anställd av landskapet den 31 december 2007 fortsättningsvis omfattas av rikslagstiftningen om statens pensioner.
1.2. Nuvarande bestämmelser om pension för politiska förtroendeuppdrag
Ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
Gällande bestämmelser om pensionsskyddet för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen finns i landskapslagen (1969:45) om pension för lagtingsmän, landskapslagen (1969:47) om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen (1990:56) om familjepension efter landstingsman samt landskapslagen (1969:48) om familjepension efter ledamot av Ålands landskapsstyrelse. Dessa lagar har ändrats några gånger sedan ikraftträdandet. Den senaste ändringen gjordes år 1995.
Förutsättningar för ålderspension är att ledamotsuppdraget upphört och att ledamoten fyllt 65 år. Även den som inte fyllt 65 år men som har suttit i lagtinget eller landskapsregeringen minst sju år kan beviljas pension. Ålderspension i förtid kan beviljas i enlighet med de bestämmelser som gäller den som står i offentligträttsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet.
Som pensionstid räknas varje mandatperiod som ledamoten varit invald i lagtinget eller landskapsregeringen.
Det pensionsgrundande arvodet för lagtingsledamöter fastställs genom att bland de högst fyra senaste åren som ledamoten varit invald väljs de två år då det månatliga arvodet i medeltal varit högst. Därefter räknas det månatliga medeltalet för arvodet under dessa två år ut. Det pensionsgrundande arvodet för landskapsregeringsledamöter utgörs av det månatliga arvodet.
Det månatliga arvodet för lagtingsledamöterna fastställs av lagtinget, med stöd av 12 § lagtingsordningen, genom Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot från den 10 november 1977 och de ändringar som senare gjorts av beslutet. Fram till år 2007 beräknades ledamöternas arvode som ett dagsarvode för ett visst antal dagar per år (220 dagar från den 1 november 1999). Dagsarvodet var 1/365 av årsarvodet för löneklass A28 i dyrortsklass 1 plus sex ålderstillägg. Från den 1 januari 2008 beräknas ledamöternas arvode istället som en procentuell andel (67 procent) av detta årsarvode. Det månatliga arvodet för en lagtingsledamot är nu ca 3 300 euro. Talmannens arvode regleras genom ett lagtingsbeslut från den 27 april 1988 och utgår som ett årsarvode enligt löneklass A28 i dyrortsklass 1 plus sex ålderstillägg. Det månatliga arvodet för talmannen är nu ca 4 700 euro. Arvodet för landskapsregeringsledamöterna regleras i landskapslagen (1985:17) om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. Lagen ändrades senast år 2000 (2000/64) då arvodena höjdes väsentligt. Det månatliga arvodet beräknas nu enligt löneklass A30 med alla ålderstillägg och är ca 6 000 euro. Lantrådet erhåller en höjning om 20 procent av ledamöternas arvode och får nu ca 8 000 euro per månad.
Pensionens belopp är för varje hel månad av pensionstiden 1/3 procent av det pensionsgrundande beloppet, dvs. 4 procent per kalenderår. Pensionens maximibelopp är 60 procent av det pensionsgrundande beloppet. För den som den 1 januari 1995 varit ledamot i minst tre år är pensionens belopp samt procentsatsen för det högsta beloppet något högre.
För den ledamot som inte fyllt 65 år men beviljats pension i förtid för att han eller hon har en pensionstid om minst sju år, betalas pension endast till den del pensionen tillsammans med förvärvsinkomster inte överskrider maximibeloppet för lagtingspension.
Pensionslagarna innehåller även bestämmelser om invalidpension, som utbetalas för invaliditet före 65 års ålder.
Lagarna om familjepension efter landstingsman och ledamot av Ålands landskapsstyrelse innehåller inga egentliga materiella bestämmelser utan hänvisar till de bestämmelser som gäller familjepension efter den som stått i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet.
Riksdagsledamöter, ministrar och ledamöter i Europaparlamentet
Den 1 januari 2005 trädde en ändring (FFS 832/2004) av lagen om pension för riksdagsmän (FFS 329/1967) i kraft. Lagändringen innebar att pensionsbestämmelserna för riksdagsledamöter, ministrar samt ledamöter i Europaparlamentet samordnades och förändrades i enlighet med principerna i den stora arbetspensionsreformen som samtidigt trädde i kraft.
De nya bestämmelserna medförde bland annat att endast en pension beviljas utgående från pensionstagarens hela politiska arbetskarriär, oavsett om pensionstagaren innehaft olika typer av politiska uppdrag, samt att pensionsreformens bestämmelser om ett nytt pensionsindex och en ny lönekoefficient infördes. En bestämmelse om en ny livslängdskoefficient som anpassar pensionerna till den förväntade livslängden antogs även, men så att koefficienten ska tillämpas från år 2010.
I övrigt är bestämmelserna om pension för riksdagsledamöter och ministrar i huvudsak likadana som landskapets bestämmelser om pension för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen
Den 1 maj 2009 trädde en ändring (FFS 271/2009) av lagen om pension för riksdagsledamöter i kraft. Ändringen träder i kraft den 1 maj 2009 och innebär att pension till finländska europaparlamentariker från och med den mandatperiod som börjar år 2009 utbetalas i enlighet med beslut som fattats av Europaparlamentet och från Europeiska unionens allmänna budget. Ändringen föranleds av Europaparlamentets beslut att Europaparlamentets ledamotsstadga ska tillämpas efter europaparlamentsvalet år 2009. Övergångsbestämmelserna ger den som väljs in i Europaparlamentet år 2009 rätt att under två mandatperioder välja om man vill följa de gällande inhemska bestämmelserna eller Europaparlamentets beslut om pension.
1.3. Behov av förändringar av landskapslagstiftningen
Inför pensionsreformens ikraftträdande i Finland behandlade lagtinget vissa mindre tekniska ändringar av de dåvarande blankettlagarna om tillämpning av rikets pensionslagstiftning samt lagen om pension för lagtingsmän. I sitt betänkande över lagförslagen påtalade lagutskottet behovet av att snarast se över pensionslagstiftningen för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen med anledning av de förändringar i riksdagsmännens och ministrarnas pensionsskydd som genomfördes i samband med pensionsreformen. Lagutskottet föreslog en kläm om detta som lagtinget godkände den 11 november 2004. I klämmen hemställde lagtinget om att landskapsregeringen skulle bereda sådana ändringar av landskapslagen om pension för lagtingsmän att sättet att beräkna lagtingsledamöternas pensionsgrundande arvoden skulle jämställas med de reformer som införts i övrig pensionslagstiftning, samt utreda effekterna av och förutsättningarna för ett gemensamt pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen.
Vid tidigare ändringar av pensionslagstiftningen i landskapet har den övergripande principen varit att pensionsförmånerna inom den offentliga sektorn i landskapet ska motsvara förmånerna inom den offentliga sektorn i riket. Sedan länge har man också följt principen att i huvudsak samma villkor ska gälla för lagtingsledamöternas pensioner som för riksdagsledamöternas pensioner. Enligt nu gällande bestämmelser finns det en avgörande skillnad mellan landskapets och rikets pensionsbestämmelser för ledamöter i och med att man i riket övergått till ett enda pensionssystem för ledamöterna samt beaktar en mycket större del av ledamotens arbetskarriär då pensionsbeloppet slås fast. År 2010 införs en livslängdskoefficient i det allmänna pensionssystemet och för ledamöterna i riket. Enligt nuvarande bestämmelser skulle ledamöterna i landskapet inte omfattas av tillämpningen av livslängdskoefficienten. Med hänvisning till detta föranleder de ändringar man gjort i riket ändringar av bestämmelserna för ledamöterna i landskapet.
Landskapet köper sedan år 1977 uträknings- och experttjänster för pensioner från statskontoret med stöd av ett avtal. Pensionsärendena kräver stor expertkunskap och landskapsregeringen har inte ansett det möjligt att till rimliga kostnader samla all nödvändig sakkunskap inom landskapsförvaltningen och skaffa de avancerade och specialiserade datasystem som krävs. Den specialkompetens som funnits inom statskontoret för uträkning av lagtingsledamotspensioner har försvunnit genom naturlig avgång och kan inte ersättas. Sammantaget kan man konstatera att det medför betydande praktiska problem vid uträkningen av pensionerna om pensionsbestämmelserna för ledamöterna i lagtinget och landskapsregeringen respektive ledamöterna i riksdagen och ministrarna i regeringen skiljer sig markant från varandra och att problemen blir fler ju längre tiden går, om landskapets bestämmelser inte ändras.
2. Landskapsregeringens förslag
2.1. Huvuddragen av de förändrade bestämmelserna
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om pension för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen anpassas till de förändrade bestämmelserna i landskapets arbetspensionssystem, som baserar sig på arbetspensionsreformen från år 2005, samt till de förändringar som gjorts av bestämmelserna om pensionsskyddet för riksdagsledamöter och ministrar.
Förslaget innebär att pensionsskyddet för båda ledamotsuppdragen, lagtinget och landskapsregeringen, samordnas till en enda pension för hela den politiska karriären. Förslaget innebär även att ett nytt sätt att beräkna pensionerna införs så att det pensionsgrundande arvodet räknas ut utgående från en mycket längre tid av ledamotens politiska karriär än nu, maximalt 15 år istället för nuvarande fyra år för lagtingsledamöterna och den sista månaden för landskapsregeringsledamöterna. Det pensionsgrundande arvodet ska justeras med index fram till år 2004 och med en lönekoefficient från och med år 2005. En livslängdskoefficient införs också som anpassar pensionen till den förväntade livslängden.
I övrigt innebär förslaget att bestämmelser som inte längre tillämpas inom det allmänna arbetspensionssystemet tagits bort.
Landskapsregeringen föreslår även att bestämmelserna om familjepension efter ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen sammanförs och tas in i den nya lagen som på detta vis samlar alla bestämmelser om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen.
2.2. Formen för den föreslagna lagstiftningen
Förslaget är att innehållet från två olika lagar, landskapslagen om pension för lagtingsmän och landskapslagen om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse, sammanslås i en och att terminologin i viss mån förändras. Detta skulle föranleda ändringar av ett stort antal paragrafer och lagens rubrik i den ena lagen, samt upphävande av den andra lagen, om man skulle gå in för att genomföra ändringarna i en av de nuvarande lagarna. Landskapsregeringen anser därför att det mest ändamålsenliga är att upphäva båda de nuvarande lagarna och stifta en helt ny lag. En ny lag innebär även att lagarna språkligt sätt kan moderniseras och harmonieras och att lagarna kan struktureras tydligare med paragrafrubriker. Landskapsregeringen anser även att det är ändamålsenligare att bestämmelserna om familjepension tas in i den nya pensionslagen istället för att göra ändringar i en av de två lagarna om familjepension och upphäva den andra, eller att stifta en helt ny lag om familjepension. På detta sätt samlas alla bestämmelser om pensionsskyddet för ledamöterna av lagtinget och landskapsstyrelsen i en enda lag, på samma sätt som i de allmänna pensionslagarna.
I landskapslagen om pension för lagtingsmän finns idag en bestämmelse om möjligheten att utfärda närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av lagen genom landskapsförordning. Denna möjlighet har inte utnyttjats hittills. Landskapsregeringen bedömer att det inte finns något behov av att reglera ytterligare frågor om pensionsskyddet för ledamöter i en förordning och föreslår därför att man inte tar in en förordningsfullmakt i den nya lagen.
De ekonomiska verkningarna av förslaget är omöjliga att förutse i detalj, men är små. Antalet ledamöter som får rätt att lyfta tidigarelagd pension blir fler, men det faktiska antalet som kommer att ansöka om denna typ av pension torde inte öka markant. Den livslängdskoefficient som föreslås införd för ledamotspensionerna kommer att minska pensionsutgifterna något. Det att andelen som ska dras av vid samordningen föreslås minskad från 100 procent till 62,5 procent kan öka pensionsutgifterna något. Förslaget att slopa bestämmelserna om att samordningsgrunden ska vara högre i vissa situationer då ledamoten samtidigt som ledamotsuppdraget pågått stått i tjänste- eller arbetsförhållande eller verkat som företagare eller lyft annan pension kan minska pensionsutgifterna något.
Lagförslaget har inga konsekvenser för jämställdheten eller miljön.
1. Landskapslag om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
1 § Lagens tillämpningsområde. Landskapsregeringen föreslår att den nya lagen skall innehålla bestämmelser om ålders- och invalidpension för ledamöter av både lagtinget och landskapsregeringen. De bestämmelser om arbetslöshetspension för ledamöterna som finns i nuvarande lagar föreslås slopade. Bestämmelserna som har kunnat tillämpas sedan den 1 november 1995 på den som fyllt 60 år, varit född senast år 1949, varit ledamot mindre än sju år och varit långtidsarbetslös tas bort eftersom denna typ av pension slopas inom hela arbetspensionssystemet från år 2011 då de som är födda år 1949 uppnår pensionsåldern. Arbetslöshetspension har inte hittills beviljats någon ledamot i landskapet. Lagen föreslås även innehålla bestämmelser om familjepension efter ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen.
Även bestämmelserna i nuvarande lagar om möjligheten att bevilja extra pension i enlighet med bestämmelserna om landskapets extra pensioner föreslås slopad. Extra pensioner finns inte mera i det allmänna pensionssystemet och ingen före detta ledamot lyfter extra pension.
2 § Definitioner. I paragrafen föreslås vissa definitioner för att göra lagtexten enklare och undvika onödiga upprepningar. Det föreslås att innehavarna av båda typerna av uppdrag kallas ledamöter, att båda uppdragen kallas ledamotsuppdrag samt att den gemensamma ålderspensionen kallas ledamotspension.
3 § Ålderspension. Förutsättningarna för ledamotspension föreslås såsom enligt nuvarande bestämmelser vara att uppdraget som ledamot upphört samt att ledamoten fyllt 65 år. Även en ledamot som inte fyllt 65 år men som har haft ledamotsuppdrag i minst sju år föreslås såsom i dag kunna beviljas pension. En sådan pension föreslås bli kallad tidigarelagd ålderspension. Motsvarande pension för riksdagsledamöter och ministrar har kallats anpassningspension, men landskapsregeringen anser att uttrycket tidigarelagd pension bättre beskriver typen av pension.
Såsom enligt nuvarande bestämmelser föreslås ledamöterna kunna beviljas förtida ålderspension vid 62 års ålder enligt samma bestämmelser som gäller landskapets personal. Förtidspension medför bland annat att en förtidsminskning av pensionen med 0,6 procent görs varje månad före pensionsåldern uppnås.
4 § Invalidpension. Bestämmelser om invalidpension föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
Bestämmelsen om individuell förtidspension i den nuvarande lagen föreslås slopad eftersom denna typ av pension inte längre finns i landskapets arbetspensionssystem.
5 §. Beräkning av minimitid. År 2001 fördes det in en bestämmelse i lagen om pension för riksdagsmän om att man i de fall då det i pensionslagstiftning förutsätts att en person har arbetat under en viss minimitid, ska jämställa ett avbrott utan lön från en ledamots ordinarie arbete under ledamotsuppdraget med sådant arbete som avses i pensionslagstiftningen när minimitiden beräknas.
Motiveringen till bestämmelsen är att riksdagsmannauppdraget annars skulle försämra ledamotens pensionsskydd till exempel vid deltidspension, eftersom ledamoten inte skulle uppfylla bestämmelserna om minimitid i arbete före deltidpension kan beviljas om ledamotstiden inte anses som arbete.
Denna bestämmelse har inte funnits för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen men landskapsstyrelsen föreslår nu att motsvarande bestämmelse ska tas in i lagen.
6 § Pensionstid. Bestämmelserna om pensionstid föreslås i huvudsak motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar. Skillnaden är dock förslaget att övergå från två separata pensionssystem för ledamöterna av lagtinget respektive landskapsregeringen till ett samordnat pensionsskydd för båda ledamotsuppdragen så att pensionstiden utgörs av båda ledamotsuppdragens mandattider. Förslaget innebär ett förbättrat pensionsskydd för de ledamöter som verkat i både lagtinget och landskapsregeringen. Dessa kan snabbare få rätt till tidigarelagd ålderspension samt tjäna in full ålderspension.
7 § Pensionsgrundande arvode. Bestämmelserna om grunden för hur det pensionsgrundande arvodet ska räknas ut föreslås förändrade jämfört med nuvarande bestämmelser.
Det pensionsgrundande arvodet föreslås uträknat så att man beräknar det månatliga medeltalet av ledamotsarvodena från högst de 15 senaste åren. Detta innebär att en mycket länge tid av ledamotens arbetskarriär läggs till grund för det pensionsgrundande arvodet än enligt nuvarande bestämmelser, då man endast beaktar två av de senaste fyra åren som lagtingsledamot och den sista månaden som landskapsregeringsledamot. I övergångsbestämmelserna finns bestämmelser om att endast arvoden från år 2000 och senare ska tas i beaktande samt om i vilka fall de nuvarande bestämmelserna om pensionsgrundande arvode ska tillämpas.
Före det månatliga medeltalet räknas ut ska såsom enligt nuvarande bestämmelser en pensionsavgiftsprocent dras bort det från årliga arvodet på samma sätt som för landskapets anställda. Pensionsavgiftsprocenten regleras i 153 § lagen om pension för arbetstagare. Det årliga arvodet ska även justeras på det sätt som bestäms i 7 § i denna lag.
8 § Justering av det årliga arvodet. De årliga arvodena ska såsom enligt nuvarande bestämmelser justeras innan det pensionsgrundande arvodet räknas ut. Justeringen av arvodena sker med ett index fram till och med år 2004 och med en lönekoefficient från och med år 2005. Bestämmelserna om justering av arvodena är samma som för landskapets anställda. Bestämmelser om indexet finns i den tidigare rikslagen om pension för arbetstagare och bestämmelser om lönekoefficienten finns i 6 kap. lagen om pension för arbetstagare. Både indexet och koefficienten fastställs av social och hälsovårdsministeriet. Då lönekoefficienten fastställs har förändringar i lönenivån vikten 0,8 och förändringar i prisnivån vikten 0,2.
9 § Pensionens belopp. Bestämmelserna om pensionens belopp föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar. Det innebär att intjäningsgraden för ledamöter fortsättningsvis är 4 procent per år och att det maximala pensionsbeloppet är 60 procent av det pensionsgrundande arvodet.
För de ledamöter som hade en pensionstid om minst tre år före den 1 november 1995 är bestämmelserna i viss mån annorlunda. Dels är intjäningsgraden något högre för månaderna före 1 november 1995 dels är pensionens maximibelopp något högre och varierar mellan 61 och 66 procent av det pensionsgrundande arvodet beroende på längden av pensionstiden före den 1 november 1995. Motiveringen till detta är att pensionens maximibelopp sänktes från 66 till 60 procent och att intjäningsgraden sänktes från 4,4 till 4 procent från och med den 1 november 1995 med en stegvis övergång för de som hade en pensionstid om minst tre år då reformen genomfördes.
10 § Beviljande av pension. Bestämmelserna om beviljande av pension föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
11 § Samordning av pensioner. I arbetspensionslagstiftningen frångick man i och med den stora pensionsreformen år 2005 att tillämpa samordning av pensioner. För pensioner för riksdagsledamöterna, ministrarna och europaparlamentarikerna har man dock behållit ett samordningsförfarande.
Motiveringen till att man behållit samordningsförfarandet för ledamotspensioner i riket är den höga intjäningsgrad som ledamöterna har, redan efter 15 år har ledamöterna tjänat ihop full ledamotspension. Med tanke på att den arbetsföra åldern är 18-68 år har ledamoten utöver de 15 åren som ledamot mer än 30 år på sig att tjäna in även annan arbetspension än ledamotspension. Det har därför ansetts motiverat att även i fortsättningen ha ett samordningsförfarande för ledamöter.
Landskapsregeringen föreslår att samma samordningsbestämmelser som för riksdagsledamöterna och ministrarna även i fortsättningen ska tillämpas för ledamöterna i lagtinget och landskapsregeringen. Detta innebär att vissa skillnader jämfört med nu gällande bestämmelser införs. Skillnaderna är att endast 62,5 procent av den överstigande delen ska dras av från pensionen istället för 100 procent som enligt nuvarande bestämmelser samt att bestämmelserna om att samordningsgrunden ska vara högre i vissa situationer då ledamoten samtidigt som ledamotsuppdraget pågått stått i tjänste- eller arbetsförhållande eller verkat som företagare eller lyft annan pension slopas. Motiveringen till sänkningen av den procent som ska dras av är att ledamoten, utöver de 15 årens politiska karriär som ger full ledamotspension, har ca 25 år att tjäna in annan pension, om man räknar med totalt 40 år i arbetslivet. Dessa 25 år utgör 62,5 procent av 40 år.
Samordningsgränsen ska såsom enligt gällande bestämmelser vara 60 procent. Det innebär att det är då ledamotens övriga pensioner och förmåner tillsammans med ledamotspensionen överstiger 60 procent av samordningsgrunden, dvs. det pensionsgrundande arvodet, som 62,5 procent av den överstigande delen ska dras av från ledamotspensionen. För den som haft ett ledamotsuppdrag i mindre än 15 år ska också efter avdraget minst hälften av pensionen betalas ut. För den som haft ett ledamotsuppdrag i mer än 15 år ska minst hälften av pensionens maximibelopp betalas ut. För de ledamöter som hade en pensionstid om minst tre år före den 1 november 1995 är samordningsgränsen något högre och varierar mellan 61 och 66 procent av samordningsgrunden. Motiveringen till detta är att samordningsgränsen sänktes från 66 till 60 procent, som en följd av att pensionens maximibelopp sänktes från och med den 1 november 1995, med en stegvis övergång för de som hade en pensionstid om minst tre år då reformen genomfördes.
Primära förmåner såsom dagpenning, ersättning för inkomstbortfall och livränta ska dras av från ledamotspensionen om de inte dragits av från ledamotens arbetspension på samma sätt som för landskapets personal. Bestämmelser om primära förmåner som ska dras av finns i 5 kap. lagen om pension för arbetstagare och 73 § lagen om statens pensioner.
12 § Utbetalning av pension. Bestämmelserna om utbetalning av pension föreslås i stort sätt motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar. Bestämmelsen om från vilken exakt tidpunkt pension ska betalas ut föreslås dock justerad så att den överensstämmer med den allmänna principen inom arbetspensionssystemet. Det innebär att pensionen börjar betalas ut från den månad som följer efter den då rätten till pension uppkom. Idag ska pensionen betalas ut från den månad då rätten till pension uppkom.
I gällande lagar om ledamotspensioner finns ingen bestämmelse om vilken dag pensionen ska betalas ut. I praktiken har man följt bestämmelserna för landskapets personal. Pensioner till landskapets anställda som omfattas av rikslagstiftningen om statens pensioner betalas ut i förskott den första vardagen i varje månad. Nu föreslås att en uttrycklig bestämmelse om utbetalningsdagen för ledamotspensioner tas in i lagen.
13 § Arbetspensionsindex. Justeringen av pensionens belopp föreslås ske med ett arbetspensionsindex på det sätt som gäller för landskapets personal. Bestämmelser om indexet finns i 6 kap. lagen om pension för arbetstagare och indexet fastställs av social och hälsovårdsministeriet. Då arbetspensionsindexet fastställs har förändringar i lönenivån vikten 0,2 och förändringar i prisnivån vikten 0,8.
14 § Hinder för att betala ut pension. Bestämmelserna om när pension inte ska betalas ut föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar. Sålunda föreslås ett bibehållande av bestämmelsen om att tidigarelagd pension endast skall betalas ut till den del ledamotens förvärvsinkomster från arbets– eller företagarverksamhet tillsammans med pensionen inte överstiger maximibeloppet för ledamotspension.
15 § Indragning, nedsättning eller avbrytande av invalidpension. Bestämmelserna om när invalidpension ska dras in, nedsättas eller betalningen av pensionen avbrytas föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
16 § Ombildning till ålderspension. Bestämmelserna om när en invalidpension ändras till ålderspension föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
17 § Anpassning till förväntad livslängd. Pensionsskyddet föreslås anpassat till förändringarna i den förväntade medellivslängden med en livslängdskoefficient, på samma sätt som för landskapets personal. Bestämmelser om koefficienten finns i 82 och 83 § lagen om pension för arbetstagare och ska börja tillämpas i det allmänna pensionssystemet från och med år 2010. Koefficienten ska fastställas årligen av social och hälsovårdsministeriet. Pensionen omvandlas då ålderspensionen börjar, med den livslängdskoefficient som fastställdes det år då ledamoten fyllde 62 år. Tidigarelagda pensioner och invalidpensioner som ändrats till ålderspension anpassas redan då pensionstagaren fyller 63 år.
18 § Förhandsbesked. Bestämmelserna om förhandsbesked i pensionsärenden föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
19 § Övriga bestämmelser om utbetalning. Bestämmelserna om hur länge pensionen utbetalas då pensionstagaren avlider samt den allmänna hänvisningen till att samma bestämmelser som för landskapets personal ska tillämpas på beviljande och utbetalning av pension samt förhandsbesked föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar. Även kanslikommissionens skyldighet att meddela landskapsregeringen om uppgifter som kan inverka på utbetalningen föreslås kvarstå. Sådana uppgifter är främst vem som blivit invald i lagtinget och landskapsregeringen samt vem som inte längre har ett ledamotsuppdrag.
Den bestämmelse som finns i den nuvarande lagen om att en pensionstagare förlorar rätten till en pensionsrat som inte lyfts inom tre år föreslås slopad. Bestämmelsen torde aldrig ha tillämpats i praktiken och motsvarande bestämmelser har tagits bort i det allmänna pensionssystemet. Man hänvisar istället i 125 § lagen om pension för arbetstagare och i 129 § lagen om statens pensioner till lagstiftningen om preskription av skulder.
20 § Skyldighet att meddela uppgifter. Bestämmelserna om när vissa offentligrättsliga samfunds myndigheter är skyldiga att meddela uppgifter som kan inverka på avgörandet av ett pensionsärende föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
21 § Beaktande av framtida bestämmelser. Bestämmelserna om skyldigheten för en pensionstagare att följa framtida bestämmelser som kan inverka på beräkningen av pensionsbeloppet föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
22 § Familjepension. Bestämmelserna om familjepension efter ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen föreslås motsvara de bestämmelser som finns i nuvarande lagar.
23 § Ändringssökande. Ett beslut som landskapsregeringen fattat i frågor som gäller pension ska enligt 25 § 2 mom. självstyrelselagen överklagas hos försäkringsdomstolen.
24 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att lagen träder i kraft den 1 januari 2010 med vissa övergångsbestämmelser. Det är önskvärt att de nya bestämmelserna träder i kraft så snart som möjligt och lämpligt att bestämmelserna träder i kraft vid ingången av ett nytt kalenderår. Den 1 januari 2010 är även den tidpunkt då den nya livslängdskoefficienten tas i bruk i det allmänna arbetspensionssystemet.
Huvudprincipen föreslås vara att lagen tillämpas på pensioner som beviljas efter att lagen trätt i kraft. De tidigare lagarna som reglerade pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen föreslås upphävda, dock så att de fortsättningsvis tillämpas i vissa fall.
Eftersom arvodena för ledamöterna av lagtinget justerades väsentligt från och med 1.11.1999 och arvodena för ledamöterna av landskapsregeringen justerades väsentligt från och med 1.1.2000 så föreslås att bestämmelserna om hur det pensionsgrundande arvodet ska räknas ut ska tillämpas så att endast arvoden från år 2000 och senare ska beaktas. För de ledamöter som haft ledamotsuppdrag endast före år 2000 räknas det pensionsgrundande arvodet ut enligt 5 § i de nuvarande lagarna. Av samma skäl förslås att den som varit ledamot av landskapsregeringen bara före år 2000 och som varit ledamot av lagtinget efter år 2000 och som inte har beviljats pension före lagen träder i kraft ska ha rätt till pension för landskapsregeringsuppdraget enligt den nuvarande lagen. Om pensionen för båda uppdragen skulle sammanräknas enligt den nya lagen skulle ledamotens arvoden för landskapregeringsuppdraget inte alls räknas in i det pensions- grundande arvodet.
De olika typer av pensionsfall som kan finnas och vilken lag som föreslås tillämpas i varje fall enligt övergångsbestämmelserna åskådliggörs i följande tabell:
Pensionstagare |
Lag som ska tillämpas |
Den som är ledamot av LT eller LR då lagen träder i kraft eller senare och som inte beviljats någon pension före lagen träder i kraft |
Den nya lagen, med övergångsbestämmelser vad gäller det pensionsgrundande arvodet
|
Den som varit ledamot av LT eller LR bara före lagen trätt i kraft och beviljas pension efter att lagen trätt i kraft |
Den nya lagen, med övergångsbestämmelser vad gäller det pensionsgrundande arvodet |
Den som är ledamot av LT eller LR då lagen träder i kraft eller senare och har en LT- eller LRpension vilande som beviljats före lagen trädde i kraft |
Nuvarande lagstiftning; den vilande pensionen omräknas |
Den som är ledamot av LT eller LR då lagen träder i kraft eller senare och har beviljats både en LT- och en LRpension före lagen träder i kraft; en LT- eller LRpension som är vilande och en LT- eller LRpension som löper |
Nuvarande lagstiftning; den vilande pensionen omräknas, den löpande pensionen ändras inte |
Den som varit ledamot av antingen LT eller LR och som beviljats förtida eller tidigarelagd pension före lagen träder i kraft |
Nuvarande lagstiftning; pensionen ändras inte |
Den som varit/är ledamot av LT och LR och som beviljats ålderspension, förtida pension eller tidigarelagd pension från det ena uppdraget före lagen träder i kraft men beviljas pension från det andra uppdraget efter att lagen trätt i kraft |
Nuvarande lagstiftning för den pension som löper; den nya lagen för den pension som beviljas efter att lagen trätt i kraft
|
Den som varit ledamot av LR bara före år 2000 och som varit ledamot av LT efter år 2000 och inte beviljats pension före lagen träder i kraft |
Nuvarande lag för LR uppdraget och den nya lagen för LT uppdraget |
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen (1985:17) om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse ändras så att benämningen ”landskapsstyrelse” i lagens rubrik samt i lagens paragrafer ändras till den korrekta benämningen ”landskapsregering”.
Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om den rätt till ålders- och invalidpension av landskapsmedel som ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen har samt om familjepension efter den som varit ledamot av lagtinget eller landskapsregeringen.
Landskapsregeringen ansvarar för pensionsskyddet.
2 §
Definitioner
I denna lag benämns ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen samt lantrådet ledamot, uppdragen ledamotsuppdrag och pensionen ledamotspension.
3 §
Ålderspension
Förutsättningar för ålderspension är att ledamotsuppdraget har upphört samt att ledamoten har fyllt 65 år.
En ledamot som inte har fyllt 65 år men har en pensionstid på minst sju år kan beviljas tidigarelagd ålderspension.
En ledamot har rätt till förtida ålderspension i enlighet med de bestämmelser som gäller förtida ålderspension för den som står i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande till landskapet.
Om en ledamot som beviljats ålderspension blir invald i lagtinget eller landskapsregeringen, har ledamoten då ledamotsuppdraget upphör rätt till endast en ledamotspension.
4 §
Invalidpension
Förutsättningar för invalidpension är
1) att ledamoten, medan ledamotsuppdraget varar, till följd av sjukdom, lyte eller skada inte kan sköta sitt uppdrag under en tid om minst ett år, tiden från och med invaliditetens inträde inräknad,
2) att ledamoten, efter att ledamotsuppdraget upphört, till följd av sjukdom, lyte eller skada, inte under en tid av minst ett år kan sköta en tjänst eller ett arbete som med beaktande av hans ålder, yrkeskunskap och övriga omständigheter kan anses vara lämpligt och kan trygga en förvärvsinkomst eller
3) att ledamoten beviljats invalidpension med stöd av sådan pensionslagstiftning som nämns i 3 § lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006).
Den som uppsåtligen förorsakat sin invaliditet beviljas inte invalidpension eller så nedsätts pensionens belopp. Pensionens belopp får nedsättas om invaliditeten förorsakats av ledamoten själv genom grovt vållande eller om ledamoten ådragit sig sjukdom, lyte eller skada genom brottslig gärning.
Om invaliditeten förorsakas av sjukdom, lyte eller skada som ledamoten hade då ledamotsuppdraget började, har ledamoten rätt till invalidpension enligt denna lag endast om han eller hon blivit arbetsoförmögen tidigast ett år efter uppdragets början.
5 §
Beräkning av minimitid
Om det i pensionslagstiftning som nämns i 3 § lagen om pension för arbetstagare förutsätts att en person har arbetat under en viss minimitid, jämställs ett avbrott utan lön från en ledamots ordinarie arbete under ledamotsuppdraget med sådant arbete när minimitiden beräknas.
6 §
Pensionstid
Som pensionstid räknas den tid som ledamoten innehar ett ledamotsuppdrag. Om en ersättare utses till ledamot, börjar ledamotens rätt att räkna sig till godo pensionstid när ledamoten tillträder sitt uppdrag. Om ledamotsuppdraget upphör under mandatperioden upphör även rätten att räkna sig till godo pensionstid.
Som pensionstid för invalidpension räknas även tiden mellan invaliditetens början och uppnåendet av pensionsåldern enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligträttsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
Till pensionstiden räknas även den tid som avses i 2 mom., under vilken en ledamot fått invalidpension, i ett sådant fall då ledamoten senare på grund av ålderdom eller ny invaliditet ska beviljas pension med stöd av denna lag.
Pensionstiden räknas i hela månader.
7 §
Pensionsgrundande arvode
Det pensionsgrundande arvodet räknas ut månadsvis enligt Ålands lagtings beslut den 10 november 1977 om arvode för lagtingsledamot samt landskapslagen (1985:17) om arvode för medlem av Ålands landskapsregering. Ledamotsarvodena för högst de 15 senaste fulla kalenderåren tas i beaktande. Från det årliga arvodet dras ett belopp av som motsvarar arbetstagarnas pensionsavgiftsprocentsats som fastställts för detta år. Det årliga arvodet justeras enligt bestämmelserna i 8 §.
Om ett ledamotsuppdrag varat kortare tid än 15 år, räknas det pensions-
grundande arvodet ut enligt arvodena för de fulla kalenderåren under denna tid. Om ett ledamotsuppdrag varat en kortare tid än ett fullt kalenderår, räknas det pensionsgrundande arvodet ut enligt arvodena för de fulla kalendermånaderna under denna tid.
Det pensionsgrundande arvodet är det månatliga medeltalet för de enligt denna paragraf uträknade arvodena.
8 §
Justering av det årliga arvodet
Det årliga arvodet justeras till nivån för det år då pensionen börjar löpa. Justeringen görs med index fram till och med år 2004 och från och med år 2005 med en lönekoefficient enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligträttsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
9 §
Pensionens belopp
Pensionens belopp är för varje hel månad av pensionstiden 1/3 procent av det pensionsgrundande arvodet. Om en ledamot den 1 november 1995 hade en pensionstid om minst tre år är pensionens belopp för varje hel månad 11/30 procent av det pensionsgrundande arvodet till och med den 1 november 1995.
Pensionens maximibelopp är 60 procent av det pensionsgrundande arvodet. Om en ledamot den 1 november 1995 hade en pensionstid om minst tre år är maximibeloppet inte 60 procent utan ett procenttal enligt följande:
Minimipensionstid i år 1.1.1995 |
Pensionens maximibelopp i procent |
15 |
66 |
12 |
65 |
9 |
64 |
7 |
63 |
5 |
62 |
3 |
61 |
10 §
Beviljande av pension
Pension beviljas på ansökan.
Pension beviljas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än ett år före det ansökan om pension gjordes.
11 §
Samordning av pensioner
Om ledamotspension, som beviljats en ledamot enligt denna lag, tillsammans med ledamotens pensioner eller andra förmåner, som beviljats med stöd av pensionslagstiftning som nämns i 3 § lagen om pension för arbetstagare, överstiger samordningsgränsen i 2 mom. dras 62,5 procent av den överstigande delen av från ledamotspensionen. Till den som haft ett ledamotsuppdrag kortare tid än 15 år ska också, efter avdrag av den överstigande delen, betalas minst hälften av pensionen enligt 9 §. Till den som haft ett ledamotsuppdrag längre tid än 15 år ska också, efter avdrag av den överstigande delen, betalas minst hälften av pensionens maximibelopp enligt 9 §. Sådana primära förmåner som ska dras av från arbetspensionen dras av från ledamotspensionen, till den del de inte dragits av från arbetspensionen, enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligträttsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande
Samordningsgrunden är det pensionsgrundande arvodet enligt 7 §. Samordningsgränsen är 60 procent av samordningsgrunden. Om en ledamot den 1 november 1995 hade en pensionstid om minst tre år, är samordningsgränsen inte 60 procent utan ett procenttal enligt följande:
Minimipensionstid i år 1.1.1995 |
Samordningsgräns i procent |
15 |
66 |
12 |
65 |
9 |
64 |
7 |
63 |
5 |
62 |
3 |
61 |
12 §
Utbetalning av pension
Pensionen utbetalas månatligen från ingången av månaden efter den då rätten till pension uppkom, men tidigast från den tidpunkt då rätten till arvode för ledamotsuppdraget upphör. Pensionen betalas i förskott den första vardagen i varje månad.
Invalidpension betalas, om inte annat bestäms i denna paragraf, tidigast från ingången av månaden efter den då den primärtid för dagpenning som avses i 12 kap. 3 § sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) har gått ut.
Utan hinder av vad som bestäms i 2 mom. betalas invalidpension i enlighet med 1 mom. om pensionsansökan har gjorts innan sådan dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen har betalats för den primärtid som avses i 2 mom. Förutsättningar för utbetalande av invalidpension är ändå att det inte före utgången av kalendermånaden närmast efter att pensionsansökan gjordes eller, om dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen har sökts under denna tid, före utgången av kalendermånaden efter det att dagpenning söktes har beviljats dagpenning som ska betalas ut för minst en månad utan avbrott och som gäller tiden efter arbetslöshetens inträde eller, om dagpenningsansökan som gäller denna tid har avslagits, gäller tiden efter avslaget. Om invalidpension beviljas retroaktivt i enlighet med 2 mom., betalas pensionen till sjukförsäkringsfonden till den del den motsvarar dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen och som betalats för samma tid.
Om invalidpension beviljats retroaktivt i enlighet med 3 mom. och dagpenning betalats för samma tid i enlighet med sjukförsäkringslagen, betalas pensionen endast till den del dess belopp överstiger dagpenningen som betalats för samma tid.
13 §
Arbetspensionsindex
Pensionens belopp justeras årligen med ett arbetspensionsindex enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
14 §
Hinder för att betala ut pension
Om en pensionstagare på nytt blir vald till ledamot, betalas inte pension till ledamoten för den tid han eller hon lyfter ledamotsarvode.
Lyfter pensionstagaren lön av staten, landskapet eller annan arbetsgivare är detta inget hinder för att betala ut pension.
Tidigarelagd ålderspension betalas endast till den del pensionen inte tillsammans med förvärvsinkomster som baserar sig på arbets- eller företagarverksamhet överstiger maximibeloppet för ledamotspension. Förvärvsinkomsterna påverkar inte pensionens belopp då pensionstagaren fyllt 65 år. Pensionens belopp justeras kalenderårsvis och då läggs den skattepliktiga genomsnittliga månadsinkomsten för det föregående kalenderåret till grund. Pensionen justeras även på ansökan av pensionstagaren när förtjänsterna har förändrats avsevärt.
15 §
Indragning, nedsättning eller avbrytande av invalidpension
Om en invalidpensionstagare på nytt, innan den tid för vilken han eller hon blivit vald till ett ledamotsuppdrag har gått ut och innan han eller hon fyllt 65 år, konstateras kunna sköta förvärvsarbete och sådant förvärvsarbete finns tillgängligt som med beaktande av pensionstagarens ålder, yrkeskunskap och övriga omständigheter kan anses vara lämpligt och kan trygga en förvärvsinkomst, ska pensionen dras in, beloppet nedsättas eller utbetalningen avbrytas. Om en invalidpensionstagare utan giltigt skäl vägrar delta i vård eller utbildning som betalas med allmänna medel och som avser att återställa arbetsförmågan, ska pensionens belopp nedsättas eller utbetalningen avbrytas.
Om invalidpension som beviljats med stöd av 4 § 1 mom. 1 och 2 p. dragits in och pensionstagaren beviljas ny invalidpension inom två år från det att den indragna pensionen upphörde eller om pensionstagaren senare på grund av samma sjukdom, lyte eller skada på nytt inte kan sköta sitt arbete, ska pensionstagaren beviljas invalidpension på samma grunder som i fråga om den indragna pensionen.
Om invalidpension beviljats med stöd av 4 § 1 mom. 3 p. ska pensionen endast dras in, beloppet nedsättas eller utbetalningen avbrytas om detta görs med den pension som ligger till grund för beviljandet av pensionen.
16 §
Ändring till ålderspension
En invalidpension ändras till ålderspension när pensionstagaren fyller 63 år.
17 §
Anpassning till förväntad livslängd
Då en ledamot beviljas ålderspension anpassas pensionsskyddet till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
Tidigarelagd ålderspension och invalidpension som ändrats till ålderspension anpassas till förändringen i den förväntade livslängden då pensionstagaren fyller 63 år.
18 §
Förhandsbesked
Förhandsbesked kan lämnas i ett pensionsärende om det anses vara av särskild vikt för sökanden. Om sökanden stöder sig på ett beslut som innehåller förhandsbesked ska förhandsbeskedet följas då pensionsbeslutet fattas, under förutsättning att pensionen beviljas med stöd av de bestämmelser som förhandsbeskedet grundar sig på.
19 §
Övriga bestämmelser om utbetalning
Pension betalas till utgången av den månad då pensionstagaren avlidit, om annat inte bestäms i denna lag.
På beviljande och utbetalning av pension samt förhandsbesked tillämpas i övrigt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande. För övervakningen av utbetalningen av pensioner ska lagtingets kanslikommission meddela landskapsregeringen sådana uppgifter som kan inverka på utbetalningen.
20 §
Skyldighet att meddela uppgifter
En kommuns eller ett annat offentligrättsligt samfunds myndighet eller inrättning, pensionsskyddscentralen, en försäkrings- och pensionsanstalt samt sjukhus är skyldiga att på anhållan avgiftsfritt meddela landskapsregeringen uppgifter som kan inverka på avgörandet av ett pensionsärende som är under behandling, men så att vad som bestäms i annan lag om tystnadsplikt ska följas. För läkarutlåtanden och –intyg ska skälig ersättning betalas.
21 §
Beaktande av framtida bestämmelser
Pensionstagare som har rätt till pension enligt denna lag är skyldig att följa det som i framtiden bestäms om att beakta sådana pensioner eller sjukförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings-, militärskade- eller trafikförsäkringsersättningar som pensionstagaren har rätt till, för beräkning av pensionens belopp.
22 §
Familjepension
Då en ledamot har avlidit betalas efter honom eller henne familjepension av landskapets medel enligt de bestämmelser som gäller för landskapets personal i offentligrättsligt eller privaträttsligt anställningsförhållande.
Familjepension förutsätter att den avlidna ledamoten hade rätt till eller fick pension enligt denna lag.
Då familjepension samordnas gäller om samordningsgrunden vad som bestäms i 11 §.
23 §
Ändringssökande
Beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag kan överklagas hos försäkringsdomstolen.
24 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Lagen tillämpas på ledamotspensioner som beviljas efter att lagen träder i kraft samt på familjepension efter sådan ledamot som lyft pension eller haft rätt till pension enligt denna lag.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1969:45) om pension för lagtingsmän, landskapslagen (1969:47) om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen (1990:56) om familjepension efter landstingsman och landskapslagen (1969:48) om familjepension efter ledamot av Ålands landskapsstyrelse, med de undantag som bestäms i denna paragraf.
Det pensionsgrundande arvodet för den som varit ledamot år 2000 eller senare räknas första gången ut enligt 7 § utgående från arvoden för år 2000. Det pensionsgrundande arvodet för den som varit ledamot endast före år 2000 räknas ut enligt 5 § landskapslagen om pension för lagtingsmän samt 5 § landskapslagen om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse.
Den som varit ledamot av landskapregeringen endast före år 2000 och som varit ledamot av lagtinget efter år 2000 och som beviljas ålderspension från landskapsregeringsuppdraget efter att lagen trätt i kraft beviljas pension för detta uppdrag bara enligt landskapslagen om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse.
Den som varit ledamot av lagtinget och landskapsregeringen och som beviljats förtida eller tidigarelagd ålderspension från det ena uppdraget före lagen träder i kraft men beviljas ålderspension från det andra uppdraget efter att lagen trätt i kraft, har inte rätt till pension enligt denna lag för det uppdrag från vilket ledamoten redan beviljats pension.
Pensioner som beviljats enligt landskapslagen om pension för lagtingsmän eller landskapslagen om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse och som börjat löpa före år 2010 justeras första gången den 1 januari 2010 på det sätt som bestäms i 13 § denna lag.
Om en ledamot när denna lag träder i kraft har rätt till pension från ledamotsuppdrag enligt de bestämmelser som var i kraft före den 1 januari 2010, tillämpas i fråga om familjepension efter ledamoten bestämmelserna i landskapslagen om familjepension efter landstingsman och landskapslagen om familjepension efter ledamot av Ålands landskapsstyrelse.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse
I enlighet med lagtingets beslut
ändras rubriken för landskapslagen (1985:17) om arvode för medlem av Ålands landskasstyrelse samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande böjningsformer som följer
L A N D S K A P S L A G
om arvode för medlem av Ålands landskapsregering
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Mariehamn den 26 maj 2009 |
|
V i c e l a n t r å d |
Britt Lundberg |
Föredragande ledamot |
Mats Perämaa |
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 19/2008-2009