|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 21/2007-2008 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2008-08-07 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Nya behörighetskrav inom socialvården
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård kompletteras med nya bestämmelser om behörighetskrav för yrkesutbildad personal inom socialvården. I lagen intas en grundläggande beskrivning av den behörighet som en person ska ha för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården i en kommun eller ett kommunalförbund. Förändringen anses nödvändig eftersom gällande bestämmelser om behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården visat sig både föråldrad och till vissa delar oklar. Närmare bestämmelser om de särskilda behörighetskrav som ska ställas på personalen i fråga för skötseln av vissa uppgifter föreslås intagna i en landskapsförordning.
Samtidigt föreslås vissa tekniska ändringar av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen och landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän.
Avsikten är att de förslagna landskapslagarna ska träda i kraft så snart som möjligt, dock tidigast den 1 januari 2009.
INNEHÅLL
1.1 Behörighetskrav inom socialvården i landskapet
1.3 Åländska studerandes val av studieland
2. Utbildningssystem och examensstruktur
2.1. Utbildning på gymnasialstadienivå
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
3.2. Landskapsregeringens förslag
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G om ändring av landskapsförordningen om barnomsorg
1.1 Behörighetskrav inom socialvården i landskapet
Enligt landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård är rikets socialvårdslag (FFS 710/1982) med vissa undantag tillämplig i landskapet Åland. Kommunerna är enligt 10 § 1 mom. socialvårdslagen skyldiga att ha en yrkesutbildad personal för verkställigheten av socialvården. Denna personal kan enligt landskapslagen vara gemensam för två eller flera kommuner. Vidare ska kommunen enligt 10 § 2 mom. socialvårdslagen till sitt förfogande ha tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteman som deltar i klientarbetet och har yrkesmässig behörighet som socialarbetare.
Den närmare regleringen av behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården finns huvudsakligen i landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan kallad blankettförordningen. Enligt blankettförordningen är riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992) tillämplig i landskapet.
I riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården fastställs behörighetsvillkoren i regel enligt uppgifterna. Yrkesbeteckningen nämns endast för socialarbetare. Riksförordningens behörighetsvillkor baseras som helhet på det utbildningssystem som var rådande i riket i början på 1990-talet. Förordningen innehåller behörighetsvillkor för:
- socialarbetare (2 § 1 mom.),
- i huvudsak administrativa uppgifter (2 § 2 mom.),
- uppgiften som specialarbetare inom socialvården (3 §),
- andra uppgifter än sådana lednings- och styrnings- eller utvecklingsuppgifter inom socialvården eller sådana vård-, omsorgs-, uppfostrings-, undervisnings-, rehabiliteringsuppgifter som kräver omfattande kunskaper (4 §),
- för andra vård-, omsorgs-, uppfostrings- eller rehabiliteringsuppgifter inom socialvården (5 §) samt
- andra yrkesuppgifter inom socialvården (6 §).
Om det för en uppgift inte är möjligt att få en person med föreskriven behörighet kan en kommun enligt riksförordningens 7 § för uppgiften för högst två år i sänder anställa en person som har en utbildning som kan anses vara tillräcklig och om möjligt praktisk erfarenhet av den ifrågavarande uppgiften. För att möjliggöra att även en person som inte fullgjort sin utbildning i riket skulle kunna få en anställning hos en kommun eller ett kommunalförbund i landskapet finns det en bestämmelse i blankettförordningens 2 § 2 mom., enligt vilken landskapsregeringen kan medge undantag från behörighetskraven i riksförordningen.
Blankettförordningens bestämmelser om behörighetskrav för personal inom socialvården ska även tillämpas inom specialomsorgen för utvecklingsstörda. Med stöd av 3a § landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda har riksförordningen gjorts gällande på tjänster vid ett kommunalförbund som förvaltar specialomsorger för utvecklingsstörda. Även den föreslagna blankettlagen om barnskydd (FR 11/2007-2008, LTB 22/2008) hänvisar till blankettförordningens bestämmelser om behörighetskrav för personal inom socialvården. För barnomsorgen finns däremot särskilda bestämmelser om kompetenskrav för personal i 4 och 8 §§ landskapsförordningen (1997:12) om barnomsorg.
I riket trädde en ny lag och förordning om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005 och 608/2005) i kraft den 1 augusti 2005. Samtidigt upphävdes förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Den nya rikslagen tillämpas på behörighetsvillkoren för personal inom socialvården på alla förvaltningsområden inom kommunen och staten samt på privat socialservice till den del servicen omfattas av lagen om tillsyn över privat socialservice. I rikslagen har behörighetsvillkoren anpassats till de förnyade utbildningsstrukturerna i riket. Rikslagen innehåller enligt utbildningsnivåer och utbildningsområden fastställda behörighetsvillkor för de viktigaste yrkena inom socialvården. De yrken som nämns i rikslagen är socialarbetare, socialombudsman, barnatillsyningsman, socialhandledare, barnträdgårdslärare och närvårdare. I den nya rikslagen ingår också bestämmelser om den behörighet som krävas för ledningsuppgifter inom socialvården.
I rikslagen föreskrivs inte detaljerade behörighetsvillkor för alla de uppgifter som i sig omfattas av lagen. Behörighetsvillkoret för en del av uppgifterna är för uppgiften lämplig utbildning. Samma bestämmelse ingår också i den i landskapet gällande riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. I de övriga paragraferna i lagen har man dock försökt fastställa uppgifterna så täckande som möjligt så att alla uppgiftsgrupper motsvaras av en viss utbildningsnivå. Eftersom detaljerade behörighetsvillkor i den nya rikslagen fastställs endast för de viktigaste uppgifterna inom socialvården, är allt fler uppgifter inom socialvården i riket än tidigare sådana att arbetsgivaren kan fastställa en lämplig utbildning för dem. Till denna del innebär den nya rikslagstiftningen en uppmjukning av regleringen. Samtidigt förenhetligar den nya rikslagen yrkesnomenklaturen och klarlägger den behörighet som olika utbildningsområden ger.
1.3 Åländska studerandes val av studieland
1.3.1 Statistisk årsbok för Åland
I landskapet sammanställs årligen statistik över åländska studerande utanför Åland. Den statistik över åländska studerande utanför Åland som årligen tas in i Statistisk Årsbok för Åland är dock mycket översiktlig och ger därför ingen klar bild av de åländska studerandes studieval. Däremot visar statistiken var ålänningar väljer att studera på eftergymnasial nivå. Under år 2006 studerade exempelvis 948 ålänningar vid en högskole- och yrkeshögskoleutbildning utanför Åland (Statistisk Årsbok för landskapet Åland 2007). Av dessa personer studerande merparten, det vill säga 910 stycken i Finland och Sverige. Andelen studerande i Sverige var hela 723 stycken, medan enbart 187 ålänningar studerade i Finland (varav 41 stycken vid en yrkeshögskola).
I Statistisk Årsbok för Åland finns även statistik över beviljade studiestöd för studier. I denna statistik ingår såväl högskoleutbildning som övrig utbildning på Åland, i Finland, Sverige och övriga länder. I nedanstående figur framgår den studiepenning som beviljats efter studieland mellan åren 1985-2006. Även dessa uppgifter bekräftar att Sverige intagit positionen som främsta utbildningsland bland ålänningarna.
Figur 1. Källa: Statistisk årsbok för Åland 2007
1.3.2 AMS rapport
I juni 2007 genomförde Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) en närmare undersökning av åländska studerande på eftergymnasial nivå (Rapport juni 2007, Åländska studerande på eftergymnasial nivå våren 2007). Basmaterialet till undersökningen hämtades från ansökningar om studiestöd för vårterminen 2007. Med eftergymnasial nivå avses enligt rapporten studier som bygger på genomförda studier på gymnasialstadiet. I de uppgifter som berör riket ingår studerande vid högskolor och universitet samt vid yrkeshögskolorna, medan uppgifterna i rapporten som gäller studerande i Sverige inkluderar studerande vid högskolor och universitet samt inom kvalificerad yrkesutbildning. I fråga om Åland är det endast studerande vid Högskolan på Åland som räknats med.
I rapporten bekräftas att Sverige dominerar stort som ålänningars främsta utbildningsland. Vid den aktuella tidpunkten fanns 70 procent av de studerande i Sverige, medan 16 procent studerade i riket. På tredje plats kom Åland med 12 procent. Endast 3 procent av de studerande bedrev sina studier i övriga länder.
I AMS:s rapport ingår även en redogörelse av åländska studerande på eftergymnasial nivå vårterminen 2007 efter ämne och studieland. Denna redogörelse ger en mer detaljerad information av ålänningars studieval än vad som är brukligt. Indelningen går i vissa fall ner på ämnesnivå för att på så vis kunna ge en klarare uppfattning om de åländska studerandenas ämnesval. I fråga om social utbildning visar redogörelsen att antalet åländska studerande som ansökt om studiestöd från AMS under vårterminen 2007 var 18 stycken. Av dessa personer studerade 14 stycken i Sverige och 4 stycken i riket. Som jämförelse kan även utbildningen sjukskötare och övrig vårdpersonal nämnas, ett område där det fanns totalt 82 studerande vårterminen 2007. Inom detta utbildningsområde fördelade sig studierna så att 19 personer studerande på Åland, 16 personer studerade i riket och 47 personer studerade i Sverige.
Enligt rapporten har AMS under en längre tid följt utvecklingen av ålänningars studiepreferenser. En kraftig expansion av antalet studerande skedde under lågkonjunkturen i mitten av 1990-talet. Ökningen har dock avstannat under de senaste åren. Såsom framgår av figuren nedan har ökningen helt och hållet skett i Sverige, medan antalet studerande minskat i riket och i övriga länder. I figuren, som hämtats från AMS rapport, har utvecklingen på Åland utlämnats eftersom Högskolan på Åland inte funnits under hela perioden.
Fig. 2: Åländska studerande utanför Åland efter studieland våren 1991–2007 (Jämförbara uppgifter saknas för vissa år)
Källa: AMS rapport juni 2007
2. Utbildningssystem och examensstruktur
2.1. Utbildning på gymnasialstadienivå
2.1.1. Åland
Med utbildning på gymnasialstadienivå avses grundläggande yrkesutbildning samt studieförberedande utbildning som omfattar högst 120 studieveckor, minst 75 kurser eller motsvarande. Utbildningen på gymnasialstadienivå är en grundskolebaserad utbildning. Till begreppet utbildning på gymnasialstadienivå hänförs även den utbildning som bygger på den grundläggande yrkesutbildningen med ytterligare högst 80 studieveckors utbildning. Med studievecka avses studier som normalt omfattar den studerandes studieinsats på 40 arbetstimmar för uppnående av de fastställda målen.
Den studieförberedande utbildningen tillhandahålls vid Ålands lyceum. Utbildningen ska i första hand inriktas på att ge dig en god grund för vidare studier på högre nivå. Utbildningens hela lärokurs omfattar minst 75 kurser. Utbildningen är indelad i individuella studieprogram med olika inriktningar. Utbildningen leder till gymnasieexamen eller studentexamen och ordnas i kursform i de ämnen och i den omfattning som anges i läroplansgrunderna. Kurserna indelas i ett i läroplansgrunderna fastställt antal obligatoriska samt valfria kurser. Utbildningen ska utformas så att den kan genomgås på tre läsår.
Det finns också en studieförberedande utbildning med yrkesprofil. Denna utbildning ger en grund för vidare studier samtidigt som den ger möjligheter att gå in i arbetslivet inom de yrkesområden som utbildningen främst handlar om. Utbildningen ordnas i form av utbildningsprogram och ska utformas så att den kan genomgås på tre år. Utbildningsprogrammet för samhälleliga och sociala sektorn vid Ålands yrkesskola är en utbildning som är studieförberedande med yrkesprofil.
Den grundläggande yrkesinriktade utbildningen ska ge den studerande sådana teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att kvalificera sig för uppgifter i arbetslivet och som motsvarar samhällets krav på utbildad arbetskraft inom respektive yrkessektor. Utbildningen ska även inriktas på att ge de studerande en grund för yrkesinriktad högskoleutbildning eller annan på gymnasialstadiet baserad utbildning. Den grundläggande yrkesinriktade utbildningen ordnas i form av utbildningsprogram i de ämnen och i den omfattning som anges i läroplansgrunderna. Programmen omfattar 120 studieveckor som normalt klaras av på tre år. Ämnesstudierna inom den yrkesinriktade utbildningen är uppdelade i yrkesämnen, kärnämnen och valbara ämnen. Yrkesämnena ska omfatta minst 80 studieveckor, medan de obligatoriska studierna i kärnämnen omfattar 21 studieveckor och de valbara ämnenas omfattning är 19 studieveckor. Yrkesämnena är de karaktärsämnen som ger respektive utbildningsprogram dess särskilda yrkeskaraktär. År 2008 inleds drygt 10 olika utbildningsprogram, av vilka vissa program dessutom har olika specialinriktningar. Utbildningen leder till examen på gymnasialstadienivå inom ett eller flera yrkesområden eller annan examen med angiven yrkesinriktning. Vid Ålands vårdinstitut finns exempelvis social- och hälsovårdprogrammet som leder till en närvårdarexamen.
2.1.2. Riket
I riket kallas utbildningen på gymnasialstadienivå för utbildning på andra stadiet. Denna utbildning omfattar gymnasieutbildning och yrkesutbildning. Utbildningen bygger vidare på den grundläggande utbildningen (grundskolan).
Gymnasieutbildningen är allmänbildande och förbereder de studerande för studentexamen. Gymnasieutbildningen ger inte yrkeskompetens, men de som genomgått gymnasiet kan söka sig till fortsatta studier vid universitet och yrkeshögskolor eller till yrkesutbildning. Gymnasieutbildningen räcker tre år.
Yrkesutbildningen i riket omfattar grundläggande yrkesutbildning samt yrkesinriktad tilläggsutbildning och fortbildning. Yrkesutbildningen är avsedd både för ungdomar som är på väg in i arbetslivet och för vuxna i arbetslivet. Möjlighet finns även att delta i yrkesinriktad tilläggsutbildning, som är vidareutbildning och fortbildning efter den grundläggande yrkesutbildningen. Den grundläggande yrkesutbildningen ordnas inom åtta utbildningsområden, däribland det humanistiska och pedagogiska området samt social-, hälso- och idrottsområdet, och leder till en yrkesinriktad grundexamen. En yrkesinriktad grundexamen ger omfattande basfärdigheter för uppgifter inom branschen och mera specialiserade kunskaper på något delområde. De som avlagt yrkesinriktad grundexamen kan även fortsätta sina studier i yrkesinriktad tilläggsutbildning, vid yrkeshögskolor eller universitet. I riket finns det 53 grundexamina och 119 utbildningsprogram. Omfattningen av den grundläggande yrkesutbildningen är 120 studieveckor, vilket medför en studietid på tre år. Av de 120 studieveckorna är 90 yrkesinriktade studier, 20 allmänbildande studier och 10 valfria studier. I riket anordnas den grundläggande yrkesutbildning huvudsakligen i läroanstalter, men yrkesinriktade grundexamina kan också avläggas som läroavtalsutbildning.
2.1.3. Sverige
Den som har avslutat grundskolan har i Sverige rätt till en gymnasieutbildning. Den svenska gymnasieskolan ger grundläggande kunskaper för yrkes- och samhällsliv och för vidare studier.
Gymnasieskolan är uppdelad i 17 treåriga nationella program. Samtliga program ger en bred basutbildning och grundläggande behörighet att studera vidare på universitet eller högskola. Varje program omfattar 2 500 gymnasiepoäng. Samtliga nationella program innefattar åtta kärnämnen som sammanlagt utgör 750 poäng. Varje program får sin karaktär genom sina karaktärsämnen. Karaktärsämnena omfattar sammanlagt 1 450 poäng.
De flesta programmen är uppdelade i olika inriktningar under år 2 och 3. Skolverket beslutar om vilka kurser som ska vara obligatoriska i en nationell inriktning. För att tillgodose lokala behov kan en kommun fastställa lokala inriktningar. Bland de nationella programmen finns bland annat omvårdnadsprogrammet samt barn- och fritidsprogrammet. Genom att kombinera karaktärsämnen från olika program kan en kommun inrätta specialutformade program. Efter gymnasieutbildningens slut får eleven ett slutbetyg, vilket är en sammanställning av betygen i alla kurser som ingår i studievägen.
2.2.1. EU och Bolognaprocessen
Bolognaprocessen kan beskrivas som en genomgripande utbildningspolitisk diskussion för att harmonisera de europeiska högskoleexamenssystemen.
Bolognaprocessen fick sin början i den deklaration (Sorbonne-deklarationen) som Frankrikes, Italiens, Storbritanniens och Tysklands undervisningsministrar undertecknade år 1998. För att öka tydligheten och jämförbarheten inom och mellan de olika europeiska utbildningssystemen ville fler länder ansluta sig till de idéer som kom fram genom Sorbonnedeklarationen. Detta ledde fram till att den så kallade Bolognadeklarationen undertecknades i juni 1999. Undertecknarna av Bolognadeklarationen bestod av samtliga EU:s medlemsländer, EFTA-länderna samt ett flertal länder i Öst- och Centraleuropa. Syftet med Bolognadeklarationen är en fortsatt utveckling av det europeiska samarbetet inom högre utbildning och framför allt att främja studenternas rörlighet mellan de europeiska utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Bolognadeklarationen, som givit upphov till den så kallade Bolognaprocessen, har som övergripande mål att till år 2010 skapa ett enhetligt europeiskt område för högre utbildning. Genom Bolognaprocessen hoppas man även förbättra den högre utbildningens konkurrens- och attraktionskraft i Europa jämfört med andra världsdelar.
Dessa övergripande mål bryts sedan ned i sex delmål:
1) Införandet av ett system med tydliga och jämförbara examina. De instrument som används är i synnerhet systemet för överföring och dimensionering av studieprestationer ECTS (European Credit Transfer System) samt bilagan till examensbetyget (se FR 13/2004-2005).
2) Införandet av enhetliga examensstrukturer. För att nå målet strävar de deltagande länderna efter att skapa jämförbara strukturer för högre utbildning. Examensstrukturen utvecklas i regel mot en uppdelning av den högre utbildningen i tre nivåer. Den första nivån omfattar examina på bachelornivå/grundutbildning (3-4 år). Den andra nivån omfattar examina på masternivå/avancerad utbildning (1-2 år) och påbyggnadsexamina/utbildning på forskarnivå är examina på den tredje nivån. Man talar i sammanhanget om en 3+2+3 års modell.
3) Införandet av ett poängsystem för dimensioneringen av studierna. Systemet förverkligas genom att ECTS tas i bruk.
4) Främjande av rörligheten. Hinder för rörlighet i fråga om studerande, lärare, forskare och annan personal vid högskolorna avlägsnas och rörligheten förbättras väsentligt.
5) Främjande av europeiskt samarbete inom kvalitetssäkringen. Det europeiska samarbetet i kvalitetssäkring utökas i syfte att finna gemensamma metoder och kunskapsnivåer. Nätverket ENQA (European Network of Quality Assurance in Higher Education) spelar en central roll (se www.enqu.eu).
6) Främjande av den europeiska dimensionen i högre utbildning. Mångsidigt, effektivt internationellt samarbete och nätverksbildning, utbildning i språk och kultur.
Bolognadeklarationen är inte ett juridiskt bindande dokument, men behandlar frågor som finns i annan lagstiftning, bland annat i EG:s direktiv om erkännande av examina samt den konvention om erkännande av bevis inom högre utbildningen i Europaregionen (Lissabonkonventionen). Lissabonkonventionen behandlades i lagtinget våren 2003. Trots att Bolognadeklarationen inte är ett juridiskt bindande dokument, utan ett rent mellanstatligt samarbete, har deklarationen visat sig innehålla en stor dynamik och har lett till omfattande förändringar av den högre utbildningen i många av de länder som undertecknat deklarationen.
2.2.2. Åland
Högskolan på Åland utgör den översta delen av det fast organiserade utbildningsväsendet i landskapet. Landskapet är huvudman för högskolan. Högskolans uppgift är att erbjuda högskoleutbildning som vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet. Vid högskolan kan bedrivas forsknings- och utvecklingsarbete, uppdragsverksamhet och kursverksamhet som tjänar undervisningen och det åländska samhällets behov.
Högskoleutbildningen ska med gymnasialstadieutbildningen som grund och utgående från arbetslivets krav och samhällets behov ge den studerande fördjupade kunskaper av hög kvalitet. Utbildningen ordnas i form av utbildningsprogram som leder till högskoleexamen och i form av kurser. Omfattningen av den högskoleutbildning som leder till högskoleexamen kan vara minst 180 eller högst 270 studiepoäng (3-4½ år). Utbildningen omfattar grundstudier, yrkesstudier, valfria studier, praktik och examensarbete. Studiernas omfattning anges enligt ett poängsystem där ett läsårs heltidsstudier motsvarar 60 studiepoäng, vilket under ett läsår normalt omfattar en arbetsinsats på 1 600 timmar. En studiepoäng motsvarar en ECTS-poäng.
Vid Högskolan på Åland finns exempelvis utbildningsprogrammet för vård som leder till en högskolexamen som benämns yrkeshögskoleexamen i hälsovård (Sjukskötare YH).
2.2.3. Riket
Högskolesystemet i riket består av universitet och yrkeshögskolor. Universiteten koncentrerar sig på vetenskaplig forskning och undervisning grundad på forskningen, medan yrkeshögskolorna erbjuder utbildning som är mera praktiskt inriktad och svarar mot arbetslivets behov.
Universitetsutbildning
Vid universiteten kan avläggas lägre och högre högskoleexamina samt vetenskapliga påbyggnadsexamina, som är licentiat- och doktorsexamina. Universitetsutbildningen ordnas antingen enligt huvud- och biämnesstudier eller som utbildningsprogram.
Inom det finländska examenssystemet vid universiteten avläggs först lägre högskoleexamen och därefter högre högskoleexamen. Studierna omfattning anges i studiepoäng. Ett års studier på heltid motsvarar 60 studiepoäng. Lägre högskoleexamen omfattar 180 studiepoäng (3 år). Efter avlagd lägre högskoleexamen kan sedan en högre högskoleexamen avläggas som omfattar 120 studiepoäng (2 år). En studiepoäng motsvarar en ECTS-poäng. På så sätt är det möjligt att avlägga högre högskoleexamen, det vill säga sammanlagt 300 studiepoäng, på fem år.
Den vetenskapliga påbyggnadsutbildningen siktar på doktorsexamen. Förutom studierna för doktorsexamen krävs en doktorsavhandling som försvaras offentligt. Licentiatexamen håller på att ändra karaktär från påbyggnadsexamen till en specialiseringsexamen med yrkesinriktad betoning. I licentiatexamen ingår ett licentiatarbete.
I riket erbjuds svenskspråkig universitetsutbildning med social inriktning vid Svenska social- och kommunalhögskolan, som är en fristående svenskspråkig enhet vid Helsingfors universitet. Utbildningen bedrivs på ett sådant sätt att de studerande först avlägger en politices kandidatexamen, som omfattar 180 studiepoäng (3 år). Efter avlagd kandidatexamen kan de studerande fortsätta med studier för politices magisterexamen i sitt huvudämne, vilken omfattar 120 studiepoäng (2 år) vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.
Yrkeshögskoleutbildning
Vid yrkeshögskolorna bedrivs yrkesinriktade högskolestudier som leder till yrkeshögskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen. Yrkeshögskolornas uppgift är att ge sådan högskoleundervisning för yrkesinriktade expertuppgifter som baserar sig på arbetslivets och arbetslivsutvecklingens krav samt på forskning och konstnärliga utgångspunkter.
Yrkeshögskolexamina är yrkeshögskolans grundexamina. De studier som leder till yrkeshögskoleexamen ordnas i form av utbildningsprogram. Yrkeshögskolstudierna omfattar minst 210 och högst 270 studiepoäng (3½-4½ år). En studiepoäng motsvarar en ECTS-poäng. I studierna ingår grund- och yrkesstudier, valfria studier, praktik som främjar yrkesfärdigheten samt ett lärdomsprov. Dessutom ingår i alla grundexamina praktik som främjar yrkesfärdigheten. Till yrkeshögskoleexamen fogas den examensbenämning som gäller för utbildningsområdet och förkortningen YH. Yrkeshögskolestudier anordnas inom åtta utbildningsområden, bland annat inom social-, hälso- och idrottsområdet. Examensbenämningarna för de yrkeshögskoleexamina i riket som riktar sig till det sociala området är socionom (YH), geronom (YH) och rehabiliteringsledare (YH).
Den som har avlagt en yrkeshögskoleexamen kan fortsätta sina studier och avlägga högre yrkeshögskoleexamen. Inträdeskrav för studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen är förutom grundexamen eller annan lämplig högskoleexamen tre års arbetserfarenhet. De högre yrkeshögskoleexamina omfattar minst 60 och högst 90 studiepoäng (1-1½ år). Till högre yrkeshögskoleexamen fogas examensbenämningen och förkortningen högre YH.
Vid yrkeshögskolorna kan även bedrivas yrkesinriktade specialiseringsstudier. De yrkesinriktade specialiseringsstudierna är omfattande fortbildningsprogram som grundar sig på yrkeshögskoleexamen. Specialiseringsstudierna omfattar minst 30 och högst 60 studiepoäng (½-1 år).
2.2.4. Sverige
Högskoleutbildning ges i Sverige vid universitet och högskolor. De allmänna målen för all grundläggande högskoleutbildning i Sverige är att den utöver kunskaper och färdigheter inom det område som utbildningen avser ska ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå. För de olika examina finns dessutom specifika mål. De statliga universitetens och högskolornas huvuduppgift inom högre utbildning är att anordna utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund och beprövad erfarenhet.
Högskoleutbildningen indelas i tre nivåer; grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Varje kurs inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska också nivåbestämmas och lärosätena ska ange mål för vad studenten ska uppnå på varje kurs på grundnivå och avancerad nivå.
De finns två generella examina på grundnivå. Dessa är högskoleexamen som omfattar 120 högskolepoäng (2 år) och kandidatexamen som omfattar 180 högskolepoäng (3 år). En högskolepoäng motsvarar en ECTS-poäng.
På avancerad nivå finns det två generella examina, magisterexamen som omfattar 60 högskolepoäng (1 år) och masterexamen som omfattar 120 högskolepoäng (2 år).
På forskarnivå avläggs licentiatexamen efter 120 högskolepoäng och doktorsexamen efter 240 högskolepoäng.
I Sverige erbjuds högskoleutbildning med social inriktning bland annat på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet inom ramen för socionomprogrammet. Utbildningen leder till en socionomexamen på 210 högskolepoäng (3½ år). I utbildningen ingår kurser om 30 högskolepoäng på avancerad nivå inom institutionens masterprogram. Efter avslutad grundutbildning i form av socionomexamen kan de studerande fortsätta med sina studier inom ramen för masterprogrammet vid institutionen med ytterligare 90 högskolepoäng (1½ år) (mastersprogrammet är sammanlagt 120 högskolepoäng, men 30 högskolepoäng ingick redan i socionomexamen), vilket slutligen resulterar i en masterexamen. Totalt även här 300 högskolepoäng för att uppnå en mastersexamen (jfr ovan högre högskoleexamen i riket), vilket motsvarar 5 års heltidsstudier.
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
Enligt blankettlagen om socialvård ska kommunerna ha en yrkesutbildad personal för verkställigheten av socialvården. I syfte att trygga professionaliteten inom socialarbetet och förbättra enskilda klienters rättssäkerhet ska kommunen dessutom till sitt förfogande ha tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteman som deltar i klientarbetet och har yrkesmässig behörighet som socialarbetare (10 § socialvårdslagen).
De närmare bestämmelserna om behörighetskraven för socialarbetare och annan yrkesutbildad personal finns alltjämt i den genom blankettförordningen om socialvård tillämpliga riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Behörighetskraven i riksförordningen baseras som helhet på det utbildningssystem som var rådande i riket i början på 1990-talet. Utbildningarna inom det sociala området i landskapet och i våra närregioner har sedan dess reviderats på ett flertal punkter och nya examina har tillkommit. Under de senaste åren har även anpassningar av utbildningssystemen gjorts till den så kallade Bolognaprocessen. Samtidigt pågår det ett kontinuerligt reform- och utvecklingsarbete av utbildningen. De nuvarande behörighetsbestämmelserna beaktar inte de förändringar som skett av utbildningarna inom det sociala området. På samma gång förorsakar de nya examinas oklara ställning på arbetsmarknaden en osäkerhet bland arbetssökande och kan därmed även försvåra rekryteringen av professionell personal.
Vidare har klienterna inom socialvården enligt den genom blankettlagen om socialvård tillämpliga lagen om klienterna ställning och rättigheter (4 §) rätt att få en högkvalitativ socialvård. En viktig förutsättning för att säkerställa en hög kvalitet på socialvården är att personalen är kvalificerad och att verksamheten leds professionellt samt att personalen är rätt dimensionerad för sina uppgifter.
Ytterligare en faktor som påverkar behovet av en översyn av behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården är den förändring som under senaste tio åren skett i fråga om det utbildningsland de åländska studerande väljer att förlägga sina högskolestudier till. Som har framgått ovan i kapitel 1.3. dominerar Sverige stort som ålänningars främsta utbildningsland, i synnerhet på högskolenivå. I dag studerar cirka 70 procent av de åländska högskolestuderandena i Sverige, medan 16 procent väljer att studera i riket. På tredje plats kommer Åland med 12 procent. Detta ska jämföras med hur fördelningen var ännu i början på 1990-talet, då antalet studerande var ganska jämnt fördelat mellan Sverige och riket på högskolenivå. På sikt torde denna utveckling leda till att antalet arbetssökande med svensk examen kommer att öka framöver, medan sökande med examen från riket torde minska i motsvarande mån.
3.2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om socialvård kompletteras med en ny paragraf om behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården. I paragrafen intas en grundläggande beskrivning av den behörighet som en person ska ha för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården. Förändringen anses nödvändig eftersom gällande bestämmelser om behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården visat sig både föråldrad och till vissa delar oklar.
Enligt förslaget ska den som har genomgått och examinerats från en läroinrättning, vid vilken personer yrkesutbildas för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården, ha rätt att fullgöra uppgifter inom den socialvård som omfattas av denna lag i kommun eller kommunalförbund i landskapet. Även annan lämplig utbildning kan godkännas. Närmare bestämmelser om de särskilda behörighetskrav som ska ställas på personalen i fråga för skötseln av vissa uppgifter föreslås intagna i en landskapsförordning. Genom att ta in de mer specifika behörighetskraven i en landskapsförordning erhålls en ändamålsenlig författningsnivå som framdeles på ett smidigt sätt kan anpassas till de förändringar som sker i fråga om uppgifter inom socialvården, men även i fråga om det reform- och utvecklingsarbete som kontinuerligt pågår inom den sociala utbildningen. I landskapsförordningen kan även intas särskilda krav på att åtminstone personal med ledande uppgifter inom socialvården ska komplettera sin yrkesexamen med en särskild utbildning om socialvårdslagstiftningen på Åland.
I de föreslagna bestämmelserna kommer behörighetskraven att anpassas till de förändringar som sedan början av 1990-talet har genomförts i det åländska utbildningssystemet och i våra närregioners utbildningssystem. Samtidigt utformas regelverket i fråga om den utbildning som ska krävas för att sköta en viss uppgift inom socialvården utgående från en nationsneutral utbildningsstruktur. På detta sätt avser landskapsregeringen anpassa bestämmelserna till de mål som lyfts fram inom ramen för Bolognaprocessen, men även till det arbete som för närvarande pågår inom det nordiska samarbetet med att riva olika gränshinder. Landskapsregeringens förslag följer samtidigt den linje lagtinget valt att utforma behörighetskraven inom landskapsförvaltningen, men även inom delar av kommunalförvaltningen exempelvis inom det kommunala räddningsväsendet. Genom förslaget anpassas regelverket även i relation till var majoriteten av de åländska studerande bedriver sina studier.
Sammantaget medför förslaget att behovet försvinner för att ha en bestämmelse kvar som skulle ge landskapsregeringen rätt att bevilja undantag från föreskrivna behörighetskrav. Den bestämmelse som idag finns i 2 § 2 mom. blankettförordningen om socialvård tar inte ställning till någon särskild uppgift inom socialvården, utan är generell. Orsaken till att ett generellt undantag finns i blankettförordningen är att gällande behörighetskrav utgår från rikets utbildningsstruktur och inte utgående från nationsoberoende behörighetskrav såsom i förslaget. Någon möjlighet för landskapsregeringen att kunna medge undantag från föreskrivna behörighetskrav föreslås således inte intaget i de nya behörighetsbestämmelserna. Om det däremot inte är möjligt att anställa en person med föreskriven behörighet för en uppgift inom socialvården föreslås kommunen även framdeles tillfälligt kunna anställa en person som på grundval av fullgjorda studier har tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften i fråga.
Den landskapsförordning som utfärdas med stöd den föreslagna förordningsfullmakten kommer till den del förordningen beskriver uppgifterna inom socialvården att till stor del följa den struktur som finns i rikslagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården, i och med den konkreta koppling som landskapslagstiftningen inom socialvården trots allt har till rikslagstiftningen genom blankettlagen om socialvård. Samtidigt med att en ny landskapsförordning utfärdas, kan den genom blankettförordningen om socialvård tillämpliga förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården upphävas att gälla i landskapet.
De föreslagna förändringarna av behörighetskraven för personal inom den kommunala socialvården får även effekt på den privata socialvården i landskapet i och med att personalen vid en privat verksamhetsenhet enligt 3 § 2 mom. lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) ska ha samma behörighet som krävs av kommunens eller kommunalförbundens yrkesutbildade socialvårdspersonal i motsvarande uppgifter. Rikslagen om tillsyn över privat socialservice är tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvård.
Landskapslagstiftningen inom socialvården är till stor del av komplicerad natur. Detta gäller inte minst den blankettlagstiftning där rikslagstiftning gjorts gällande i landskapet, men med ett stort antal avvikelser. Här krävs en kompletterande insikt i lagstiftningen inte minst hos dem som anställs för ledningsuppgifter inom socialvården eller för uppgiften som socialarbetare. Landskapsregeringen föreslår därför att blankettlagen om socialvård kompletteras med en bestämmelse enligt vilken de som anställts för ledningsuppgifter inom socialvården eller för uppgiften som socialarbetare, inom en viss tid efter det att anställningen har påbörjats ska genomgå en utbildning om den lagstiftning på området som gäller i landskapet. Utbildningen föreslås vara godkänd av landskapsregeringen i enlighet med vad som närmare bestäms i landskapsförordning. Avsikten är att utbildningen ska förverkligas inom ramen för ett samarbete med bland annat Högskolan på Åland.
I framställningen föreslås dessutom vissa tekniska ändringar av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen och landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän.
Förslaget berör kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, tjänstekollektivavtal för kommunernas anställda och socialvård, rättsområden som enligt 18 § 4 och 13 punkten självstyrelselagen är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Den förordningsfullmakt som finns i förslaget har utformats i överensstämmelse med 21 § 1 mom. självstyrelselagen.
Genom förslaget anpassas behörighetskraven till rådande utbildningssystem, vilket torde underlätta arbetet vid rekryteringen av personal till socialvårdssektorn. Förslaget med ett nationsneutralt system för behörighetskrav och slopandet av landskapsregeringens generella dispensmöjlighet torde även medföra en minskad ärendehantering inom landskapsförvaltningen. I och med att de föreslagna bestämmelserna utfärdas kan bestämmelserna om behörighetskrav i blankettförordningen om socialvård upphävas.
Förslaget med ett utbildningskrav för den som nyanställs för ledningsuppgifter inom socialvården eller för uppgiften som socialarbetare beräknas medföra en tilläggskostnad för landskapet på uppskattningsvis 4 000-5 000 euro per år. En rimlig avgift per nyanställd som går utbildningen kan även komma belasta kommunerna.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljö eller jämställdhet.
Förslaget har varit på remiss till Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Jomala kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun, Vårdö kommun, Ålands kommunförbund, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Akava-Åland r.f., FFC:s lokalorganisation på Åland, FOA-Å r.f., TCÅ r.f., TEHY:s fackavdelning på Åland r.f. avd. 919, Ålands Kommunalanställda r.f. avd. 214, Ålands omsorgsförbund k.f., Talenta r.f., Ålands ungdomsråd och Jämställdhetsdelegationen. Även landskapsregeringens allmänna förvaltnings social- och miljöavdelning samt utbildnings- och kulturavdelning har hörts i ärendet.
3a §. Till landskapslagen fogas en ny bestämmelse om den behörighet som en person ska ha för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården. Enligt den förslagna paragrafens 1 mom. ska den som har genomgått och examinerats från en läroinrättning, vid vilken personer yrkesutbildas för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården, ha rätt att fullgöra uppgifter inom den socialvård som omfattas av blankettlagen i kommun eller kommunalförbund i landskapet. Även den som har annan för uppgiften lämplig utbildning föreslås har rätt att fullgöra uppgifter inom socialvården.
Den föreslagna paragrafen föreslås kompletterad med en ny förordning med närmare bestämmelser om vilka behörighetskrav som ska ställas på ifrågavarande personal. Genom de föreslagna bestämmelserna kan de behörighetskrav som idag finns i blankettförordningen om socialvård upphävas.
På samma sätt som i våra närregioner är det även i landskapet viktig att säkerställa servicekvaliteten inom socialvården. Vidare har klienterna inom socialvården enligt den genom blankettlagen om socialvård tillämpliga lagen om klienterna ställning och rättigheter rätt att få en högkvalitativ socialvård. En viktig förutsättning för att säkerställa en hög kvalitet på socialvården är att personalen är kvalificerad och att verksamheten leds professionellt samt att personalen är rätt dimensionerad för sina uppgifter. Uppgifterna inom socialvården bör därför skötas av personal som uppfyller behörighetskraven samtidigt som det är viktigt att de anställda stannar kvar i skötseln av sina uppgifter. Ibland finns det dock inte sökanden till tjänster som uppfyller behörighetskraven. I paragrafens 2 mom. föreslås därför att en avvikelse från behörighetskraven ska vara möjlig. En förutsättning för att kunna avvika från behörighetskraven är att det inte är möjligt att anställa en person som uppfyller behörighetskraven. För att inte göra avkall på servicekvaliteten får för uppgiften i fråga endast anställas en person som på grundval av fullgjorda studier har tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften. Utgångspunkten är att personen håller på att utbilda sig för branschen och utbildningen redan ger tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften. Någon praktisk erfarenhet av de aktuella uppgifterna förutsätts inte enligt lagtexten, men om den sökandes studier anses vara tillräckliga för en skötsel av de aktuella uppgifterna, beaktas i praktiken också de sökandes arbetserfarenheter när det gäller att välja vem ska anställas. Beroende på vilken specialinriktning inom socialvården uppgiften gäller kan det vara önskvärt att den som sköter uppgiften även fullgjort ämnesstudier i socialt arbete samt en handledd praktikperiod. En person som inte uppfyller behörighetskraven föreslås kunna anställas såsom i dag för högst två år varefter uppgiften ska lediganslås på nytt. En person som skött uppgiften tidigare kan omväljas för högst två år åt gången om sökanden som uppfyller behörighetskraven inte finns tillgängliga.
Eftersom i synnerhet de som anställs för ledningsuppgifter inom socialvården eller för uppgiften som socialarbetare förutsätts inneha kunskap om den landskapslagstiftning som gäller inom socialvårdssektorn, föreslås att en bestämmelse intas i paragrafens 3 mom. som förpliktar personen i fråga att inom en viss tid efter det att anställningen har påbörjats genomgå en av landskapsregeringen godkänd utbildning i ämnet i enlighet med vad som närmare bestäms i landskapsförordning.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att den förslagna landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt efter det att republikens president har givit sitt klartecken till att lagen kan träda i kraft, dock tidigast den 1 januari 2009.
Enligt föreslagna 2 mom. ska den som innehar en tjänst eller på annat sätt utför uppgifter inom socialvården och som ansetts behörig för uppgiften enligt blankettförordningen om socialvård eller motsvarande äldre bestämmelser alltjämt vara behörig att sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter inom socialvården.
Genom det föreslagna 3 mom. får den person som har beviljats undantag från behörighetskraven enligt 2 § 2 mom. blankettförordningen om socialvård fortsätta att sköta sina uppgifter, dock med iakttagande av de villkor som ingår i landskapsregeringens beslut. Villkor som kan ha ställts i besluten kan exempelvis vara att undantaget gäller för viss uppgift eller under en begränsad tid. Praxisen är dock normalt att ett generellt undantag från föreskrivna behörighetskrav beviljas, exempelvis att ett utländsk examen (ofta svensk) jämställs med motsvarande finländska examen enligt riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Vid jämställandet har även ett års arbetserfarenhet fordrats. I sammanhanget kan även nämnas att samtidigt som denna lag träder i kraft föreslås 2 § 2 mom. blankettförordningen om socialvård upphävd.
I ikraftträdelse- och övergångsbestämmelsens 4 mom. intas en bestämmelse som gör det möjligt för landskapsregeringen att under en övergångsperiod fortsättningsvis kunna bevilja undantag från de nya behörighetskraven som föreslås intagna i lagen och den med stöd av lagen utfärdade förordningen om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen avser att täcka in den kategori av yrkesutbildade personer inom socialvården som inte är anställda inom socialvården vid lagens ikraftträdande och därmed inte omfattas av paragrafens 2, men som skulle ha bedömts behörig enligt de gamla behörighetskraven om de fortsatt att gälla. Bestämmelsen omfattar även de personer som inte innan lagens ikraftträdande har beviljats undantag från behörighetskraven av landskapsstyrelsen/landskapsregeringen enligt paragrafens 3 mom., men som enligt den praxis som tillämpats skulle ha beviljats undantag från behörighetskraven enligt bestämmelserna i 1 § 3 punkten och 2 § 2 mom. blankettförordningen om socialvård om bestämmelserna fortfarande varit i kraft. Landskapsregeringen föreslår att landskapsregeringens möjlighet att bevilja undantag från behörighetskraven ska få tillämpas under högst fem år efter det att den föreslagna lagen tidigast beräknas träda i kraft, det vill säga tidigast från och med den 1 januari 2009 till utgången av år 2013.
5 § Särskilda avvikelser. I paragrafen finns i tre hänvisningar till förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som med stöd av blankettförordningen om socialvården är tillämplig i landskapet. Eftersom behörighetskraven föreslås ändrade genom denna framställning förutsätts även vissa justeringar i paragrafen.
I paragrafen föreslås punkterna 4, 5 och 23 ändrade till en mer generell hänvisning till 3a § i blankettlagen om socialvård och till de med rikslagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal i socialvården i sak överensstämmande bestämmelserna i en kommande landskapsförordning om behörighetskrav för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Den hänvisning som enligt punkt 4 finns i 13 § 1 mom. i barnskyddslagen till 10 § 1 och 2 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal i socialvården i fråga om administrativa och yrkesmässiga ledningsuppgifter inom socialvården kommer enligt gällande förordningsutkast att ha sin motsvarighet i 2 § 1 mom. i landskapsförordningen om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Den hänvisning som enligt punkt 5 finns i 13 § i barnskyddslagen till 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal i socialvården i fråga om uppgifterna som socialarbetare kommer enligt gällande förordningsutkast att ha sin motsvarighet i 3 § i landskapsförordningen om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Den hänvisning som enligt punkt 23 finns i 60 § 2 mom. i barnskyddslagen till 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal i socialvården kommer enligt gällande förordningsutkast att ha sin motsvarighet i 2 § 2 mom. i landskapsförordningen om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagförslaget ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna ändringen av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Landskapsregeringen föreslår därför att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen i 2 mom. ska den sköter barnskyddsärenden och som ansetts behörig för uppgiften enligt blankettförordningen om socialvård eller motsvarande äldre bestämmelser alltjämt vara behörig att sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter inom socialvården.
3a § Avvikelse från särskilda behörighetskrav. I paragrafen föreslås en teknisk justring av bestämmelsen så att dispensförfarandet för ordinarie anställningsförhållanden ska kunna tillämpas problemfritt även framdeles.
Enligt 6 § 1 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare, som är tillämplig i landskapet med stöd av en blankettlag (2004:24), ska den som anställs i ett anställningsförhållande förutom den allmänna behörigheten enligt 125 grundlagen även ha en särskild behörighet som bestäms separat eller av kommunen. Sådana separata behörighetskrav är exempelvis de bestämmelser som finns i 5 kap. i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland, 5 kap. i räddningsförordningen (2006:111) för landskapet Åland och den med stöd av blankettförordningen om socialvård tillämpliga riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. I 6 § 2 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare finns även en bestämmelse på basis av vilken det är möjligt att avvika från de särskilda behörighetskraven. Avvikelser kan främst göras när det bestäms särskilt därom. Bestämmelser om att välja en person till ett anställningsförhållande även om han eller hon inte uppfyller behörighetskraven finns exempelvis i 15 § räddningsförordningen för landskapet Åland. Enligt i 6 § 2 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare är det dock inte möjligt att avvika från behörighetskraven när det är fråga om att anställa en person i ett anställningsförhållande som gäller tills vidare. Landskapsregeringen föreslår därför att bestämmelsen uppdateras med rådande specialreglering i annan landskapslagstiftning, så att dispensförfarandet för så kallade ordinarie anställningsförhållanden ska kunna tillämpas utan tolkningsproblem även framdeles.
Ikraftträdelsesbestämmelse. Avsikten är att lagförslaget ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna ändringen av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Landskapsregeringen föreslår därför att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut fogas en ny 3a § till landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård som följer:
3a §
Den som har genomgått och examinerats från en läroinrättning, vid vilken personer yrkesutbildas för att kunna fullgöra uppgifter inom socialvården, eller som har annan för uppgiften lämplig utbildning, har rätt att fullgöra uppgifter inom den socialvård som omfattas av denna lag i kommun eller kommunalförbund i landskapet under förutsättning att övriga av landskapsregeringen i landskapsförordning fastställda behörighetskrav är uppfyllda.
Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om de i 1 mom. ställda behörighetskraven. Om det för en uppgift inom socialvården inte är möjligt att anställa en person som uppfyller föreskrivna behörighetskrav, kan för uppgiften för högst två år i sänder anställas en person som på grundval av fullgjorda studier har tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften.
Den som med stöd av denna lag anställs för ledningsuppgifter inom socialvården eller för uppgiften som socialarbetare ska inom en viss tid efter det att anställningen påbörjats i enlighet med vad som närmare bestäms i landskapsförordning genomgå en av landskapsregeringen godkänd utbildning om den lagstiftning på området som gäller i landskapet.
Denna lag träder i kraft
Den som innan denna lag träder i kraft innehar en tjänst eller på annat sätt utför uppgifter inom socialvården och som ansetts behörig för uppgiften enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård eller motsvarande äldre bestämmelser ska fortfarande vara behörig att i enlighet med bestämmelserna i denna lag sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter inom socialvården.
Den som innan denna lag träder i kraft med stöd av 2 § 2 mom. landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård har beviljats undantag från behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården får utan hinder av denna lag fortsätta att sköta uppgiften eller sköta andra motsvarande uppgifter i enlighet med vad som har bestämts i beslutet.
Landskapsregeringen kan om särskilda skäl föreligger till och med den 31 december 2013 medge undantag från behörighetskraven enligt denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen.
2.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 4, 5 och 23 punkten landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen som följer:
5 §
Särskilda avvikelser
Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) Hänvisningen i 13 § 1 mom. i barnskyddslagen till 10 § 1 och 2 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005) ska i landskapet avse 3a § i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och med rikslagen överensstämmande bestämmelser i landskapsförordningen ( : ) om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
5) Hänvisningen i 13 § i barnskyddslagen till 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska i landskapet avse 3a § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och med rikslagen överensstämmande bestämmelser i landskapsförordningen om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23) Hänvisningen i 60 § 2 mom. i barnskyddslagen till 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska i landskapet avse 3a § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och med rikslagen överensstämmande bestämmelser i landskapsförordningen om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Denna lag träder i kraft
Den som innan denna lag träder i kraft sköter barnskyddsärenden och som ansetts behörig för uppgiften enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård eller motsvarande äldre bestämmelser ska fortfarande vara behörig att i enlighet med bestämmelserna i denna lag sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter.
3.
I enlighet med lagtingets beslut fogas en ny 3a § till landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän som följer:
3a §
Avvikelse från särskilda behörighetskrav
Med avvikelse från bestämmelserna i 6 § 2 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare kan en person anställas i offentligrättsligt anställningsförhållande tills vidare eller för viss tid oberoende av de särskilda behörighetsvillkoren, om därom föreskrivs särskilt eller kommunen av särskilda skäl beslutar något annat i ett enskilt fall.
Denna lag träder i kraft
|
Mariehamn den 7 augusti 2008 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande ledamot |
Katrin Sjögren |
1.
L A N D
S K A P S F Ö R O R D N I N G
om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom
socialvården
Med stöd av 3a § landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och 3a § landskapslagen (1978:48) om tillämpning i landskapet Åland av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Denna förordning innehåller bestämmelser om behörighetskrav och särskild utbildning för yrkesutbildad personal inom socialvården i kommuner eller kommunalförbund, om inte något annat föreskrivs någon annan författning.
2 §
Ledningsuppgifter inom socialvården
Behörig för huvudsakligen administrativa ledningsuppgifter inom socialvården eller huvudsakligen yrkesmässiga ledningsuppgifter inom socialt arbete är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fem års heltidsstudier och innehåller en lämplig ämneskombination samt har tillräcklig ledarförmåga.
Behörig för andra ledningsuppgifter inom socialvården vilka omfattar styrning av klientarbetet är den som avlagt en högskoleexamen som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig ämneskombination samt har tillräcklig ledarförmåga.
3 §
Socialarbetare
Behörig för uppgifterna som socialarbetare är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fem års heltidsstudier, i vilken ingår huvudämnesstudier i socialt arbete eller utöver vilken fullgjorts universitetsstudier i socialt arbete motsvarande ett huvudämne.
4 §
Barnatillsyningsman
Behörig för uppgifterna som barnatillsyningsman är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fem års heltidsstudier och innehåller en lämplig ämneskombination.
5 §
Socialhandledare
Behörig för uppgifterna som socialhandledare är den som avlagt en högskoleexamen som motsvarar minst tre års heltidsstudier med inriktning på det sociala området.
6 §
Närvårdare
Behörig för uppgifterna som närvårdare är den som avlagt en lämplig examen på gymnasialstadienivå som motsvarar minst tre års heltidsstudier inom social- och hälsovårdsbranschen eller någon annan motsvarande examen.
7 §
Specialarbetare inom socialvården
Behörig för uppgifterna som specialarbetare inom socialvården är den som avlagt den grundexamen enligt 3, 5 och 6 §§ som förutsätts för uppgiften samt har lämplig specialiseringsutbildning.
8 §
Andra yrkesuppgifter inom socialvården
Behörig för andra yrkesuppgifter inom socialvården är den som har en för uppgiften lämplig utbildning.
9 §
Särskild utbildning
Den som anställs för skötseln av uppgifter som avses i 2 och 3 §§ ska inom ett år efter det att anställningen har påbörjats genomgå en utbildning om den socialvårdslagstiftning som gäller i landskapet.
Landskapsregeringen fastställer vilket innehåll utbildningen ska ha samt vem som anordnar utbildningen.
10 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse
Denna förordning föreslås träda i kraft den
Genom denna förordning upphävs 1 § 1 mom. 3 punkten och 2 § 2 mom. landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
2.
L A N D
S K A P S F Ö R O R D N I N G
om ändring av landskapsförordningen om barnomsorg
Med stöd av 9 § barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland ändras 4 §, 5 § 2 mom. och 8 § landskapsförordningen (1997:12) om barnomsorg enligt följande:
4 §
Behörighetskrav för daghemspersonal
Behörig för uppgiften som föreståndare för ett daghem är den som avlagt en högskoleexamen som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning samt har tillräcklig ledarförmåga, praktisk erfarenhet av omsorg och fostran av barn.
Behörig för omsorgs- och uppfostringsuppgifter är den som avlagt en examen på gymnasialstadienivå som motsvarar minst tre års heltidsstudier med inriktning på barn och ungdom.
Om det för en uppgift inte är möjligt att få en person med den behörighet som anges i 1 och 2 mom., kan för uppgiften för högst ett år i sänder anställas en person som på grundval av fullgjorda studier har tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften.
5 §
Daghemspersonalens antal
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om barn i daghem delas in i grupper skall i varje barngrupp åtminstone en och minst var tredje person ha minst en högskoleexamen som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning. Övriga personer skall ha minst en examen på gymnasialstadienivå som motsvarar minst tre års heltidsstudier med inriktning på barn och ungdom.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Behörighetskrav för familjedagvårdare
Behörig för uppgiften som familjedagvårdare är den som har en för uppgiften lämplig utbildning eller erfarenhet.
Denna förordning träder i kraft den
Den som innan denna förordning träder i kraft sköter uppgifter inom barnomsorgen och som ansetts behörig för uppgiften enligt de bestämmelser i landskapsförordningen om barnomsorg som genom denna förordning ändras ska fortfarande vara behörig att i enlighet med bestämmelserna i denna förordning sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter.
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 21/2007-2008
