|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 9/2007-2008 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2007-12-20 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändrade utkomstskyddsbestämmelser
Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa anpassas till senaste ändringarna i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förslaget berör även landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
De förändringar som landskapsregeringen föreslår kan i huvudsak beskrivas som tekniska och gäller främst avvikande bestämmelser i fråga avvecklandet av det sammansatta stödet och förändrade finansieringsmodeller. Krav på ökad aktivitet från den arbetslösa arbetssökande i ett tidigare skede av arbetslösheten införs i fråga om den specificerade handlingsplanen och sysselsättningsplanen. Samtidigt kompletteras bestämmelserna om beloppet för sysselsättningsstöd för arbetspraktik med ett barnförhöjningsbelopp för de som försörjer barn under 18 år.
Avsikten är att den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
1.2 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
2. Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd
3. Landskapsregeringens förslag
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
Landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en blankettlag enligt vilken lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är tillämplig i landskapet. Enligt blankettlagen tryggas en i landskapet bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, tillägget för sysselsättningsplan samt barnförhöjning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna beviljas och utbetalas av arbetskraftskommissionen som är ansluten till Ålands arbetsmarknads och studieservicemyndighet.
Enligt rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenning antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Blankettlagen omfattar endast grunddagpenningen. Rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga i landskapet, eftersom rättsområdet hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.
Blankettlagen kompletteras av en landskapsförordning (2006:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt blankettförordningen är statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1330/2002), statsrådets förordning om inkomst som ska beaktas vid fastställandet av arbetslöshetsförmån (1332/2002), statsrådets förordning om arbetskraftspolitiska förutsättningar för arbetslöshetsförmåner (FFS 1351/2002) och arbetsministeriets förordning om pendlingsregioner (FFS 1368/2002) med vissa undantag tillämpliga i landskapet.
1.2 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet regleras den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. I lagen finns centrala bestämmelser för den enskildes rättigheter och skyldigheter samtidigt som lagen fokuserar på den enskildes behov av service samt den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder.
Förvaltningen av arbetsmarknadsservicen sköts huvudsakligen av en fristående myndighet underställd landskapsregeringen som heter Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS). AMS handhar även skötseln av ärenden som gäller studiestöd.
2. Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft i riket den 1 januari 2003 och har sedan ändrats 30 gånger, senast (FFS 1101/2007) i samband med ändrade bestämmelser om jämkade arbetslöshetsförmåner. Sistnämnda författning träder i kraft den 1 januari 2008. Riksdagen har även behandlat proposition 136/2007 (RSv 129/2007), som kommer att publiceras i FFS. Avsikten är att även denna lagändring ska träda i kraft den 1 januari 2008.
Senast blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades genom ÅFS 2006/38, beaktades de ändringar som genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till och med FFS 459/2005. Efter lagändringen i FFS 459/2005 har rikslagen ändrats 14 gånger (exklusive 136/2007). Av dessa ändringar är det i första hand lagändringarna i FFS 1217/2005 och 548/2006 som är av intresse.
Genom ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i FFS 1217/2005 samordnades finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet, vilket bland annat medförde att staten och kommunen vardera ska finansiera hälften av arbetsmarknadsstödet vid arbetslöshet efter det att en person har fått arbetsmarknadsstöd för mer än 500 arbetslöshetsdagar. Enligt rikslagen ska staten fortfarande svara för arbetsmarknadsstödet vid arbetslöshet till andra arbetslösa, arbetsmarknadsstödet och ersättningarna för uppehälle vid andra sysselsättningsfrämjande åtgärder och de stöd som betalas till arbetsgivaren av anslaget för arbetsmarknadsstöd. Den förändrade finansieringsmodellen medförde justeringar i statsandelssystemet. Genom lagändringen gjordes arbetsmarknadsstödet samtidigt mer beroende av motprestationer. Bland annat medförde förändringen att personer som fått arbetsmarknadsstöd under en lång tid kom att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet, om de vägrar ta emot, lämnar eller blir uppsagda eller avstängda från ett arbete eller en sådan arbetskraftspolitisk åtgärd som ger de deltagande rätt att få arbetsmarknadsstöd och ersättning för uppehälle.
En annan förändring som är av intresse för landskapslagstiftningen är de ändringar som vidtogs i rikets system när det gäller sysselsättningsstöd till arbetsgivare. Genom lagändringen i FFS 1217/2005 avvecklades det separata sammansatta stödet, samtidigt som arbetsgivarna erbjöds en enda ny stödform som kom att kallas lönesubvention. Lönesubventionen kan variera till storleken, villkoren och finansieringen. Den består av en grunddel och en tilläggsdel. Grunddelen höjs till samma nivå som grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa, medan tilläggsdelen uppgår till högst 60 procent av grunddelen. Om så kallade svårsysselsatta arbetslösa anställs är tilläggsdelen högst 90 procent av grunddelen.
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 548/2006 förändrade även fokuseringen inom arbetsmarknadspolitiken i och med att tyngdpunkten inom arbetsmarknadspolitiken kom att förskjutas från övervakning av huruvida en person står till arbetsmarknadens förfogande till effektivering av sökandet av arbete på eget initiativ. Detta synsätt har bland annat medfört att väsentlig försummelse att följa en handlingsplan eller sysselsättningsplan för arbetssökande inte längre kräver en karenstid på fem månaders arbetslöst arbetssökande, innan arbetslöshetsförmånerna kan dras in för sextio dagar. I och med ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 548/2006 är det numera tillräckligt för att arbetslöshetsförmånerna ska kunna dras in för sextio dagar att den arbetslöse arbetssökanden har konstaterats utan giltig orsak genom eget förfarande väsenligt försummat att följa en handlingsplan eller sysselsättningsplan för arbetssökande.
Utöver de förändringar som nämns ovan finns en rad andra lagändringar i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa som på ett eller annat sätt har betydelse för landskapslagstiftningen, men som i stället kommenteras i detaljmotiveringen till de lagar som föreslås ändrade genom denna framställning.
3. Landskapsregeringens förslag
Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa bygger vidare på den lagstiftningstradition landskapet har tillämpat allt sedan år 1972. Landskapet gick vid nämnda tidpunkt in för ett system med arbetslöshetsersättningar som baserades på det ersättningssystem som användes i riket. Den primära avsikten har sedan varit att uppdatera landskapslagstiftningen med de förändringar som vidtagits i rikslagstiftningen i fråga om det grundläggande utkomstskyddet, för att på så sätt undvika att de arbetslösa arbetssökande på Åland ska hamna i en sämre ställning än sina kolleger i riket. Med grundläggande utkomstskydd avses i första hand grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. För att uppnå ett fungerande stödsystem har även förändringar av rättsområden som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, såsom den inkomstrelaterade dagpenningen, styrt behovet av förändringar i landskapslagstiftningen. I sammanhanget bör även de från riket avvikande stödsystemen som ingår i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet nämnas. Även sistnämnda stöd har påverkat utformningen av lagstiftningen om utkomstskyddet i landskapet.
Eftersom landskapet valt att anpassa sitt stödsystem till de förhållanden som råder i landskapet, innehåller landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ett flertal avvikelser från rikets bestämmelser. De förändringar som med jämna mellanrum genomförs i rikslagstiftningen, i kombination med de avvikelser landskapet har, fordrar en kontinuerlig genomgång av rikslagstiftningen och en anpassning till de förhållanden som råder i landskapet.
Rikslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa har efter den senaste ändringen av blankettlagen om utkomstskydd år 2006 ändrats på ett flertal punkter. Innehållet i de ändringar som genomförts i rikslagstiftningen har medfört att behovet för en ändring av blankettlagen är nödvändig. De förändringar som landskapsregeringen föreslår kan i huvudsak beskrivas som tekniska och berör främst avvecklandet av det sammansatta stödet, förändrade finansieringsmodeller och kravet på ökad aktivitet från den arbetslösa arbetssökande i fråga om den specificerade handlingsplanen för arbetssökande och sysselsättningsplanen för arbetssökande. Samtidigt föreslås beloppet för sysselsättningsstödet för arbetspraktik kompletterat med ett barnförhöjningsbelopp för arbetslösa arbetssökande som försörjer barn under 18 år.
Landskapsregeringens förslag berör landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
De förslagna ändringarna är huvudsakligen av teknisk karaktär och torde sålunda inte få några nämnvärda konsekvenser för vare sig administration eller ekonomi.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön eller jämställdheten.
2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I landskapslagens 2 § 2 punkt undantas definitionen av sammansatt stöd i 1 kap. 5 § 1 mom. 11 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa från att tillämpas i landskapet. Definitionen av sammansatt stöd har i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1217/2005 ersatts med en definition av högsta förhöjda lönesubvention. Högsta förhöjda lönesubvention motsvarar i fråga om målgrupp, förutsättningar för beviljande och belopp det tidigare sammansatta stödet till fullt belopp. Eftersom högsta förhöjda lönesubvention inte utgör ett stöd som utbetalas enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet eller annan landskapslagstiftning, föreslås att 2 § 2 punkt ändras så att definitionen av högsta förhöjda lönesubvention inte skulle vara tillämplig i landskapet.
I paragrafen införs en ny 3a punkt som innebär att bestämmelserna om aktiveringsplan och integrationsplan i 2 kap. 20 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas i landskapet, eftersom landskapet saknar en lagstiftning om denna typ av planer. Genom förslaget anpassas blankettlagen till de ändringar som gjordes genom FFS 548/2006.
Genom en ändring av bestämmelserna om löntagarens arbetsvillkor i 5 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i FFS 463/2006 kompletterades momentets andra mening med ett omnämnande av högsta förhöjda lönesubventionen. Eftersom varken sammansatt stöd eller högsta förhöjda lönesubvention utbetalas enligt landskapslagstiftningen föreslås att 2 § 4 punkt ändras, så att även bestämmelserna om högsta förhöjda lönesubvention inte är tillämplig i landskapet.
Enligt 5 kap. 4 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inräknas i löntagarens arbetsvillkor hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförts i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått både arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd för samma tid, dvs sammansatt stöd till fullt belopp. Genom ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i FFS 1217/2005 och FFS 463/2006 kompletterades 5 kap. 4 § 4 mom. med ett omnämnande av högsta förhöjda lönesubvention, så att även arbete utfört med denna stödform skulle beaktas vid beräkningen av löntagarens arbetsvillkor. Högsta förhöjda lönesubvention motsvarar det sammansatta stödet till fullt belopp. I landskapslagens 2 § 5 punkt föreslås således att även högsta förhöjda lönesubvention vid sidan av arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd omnämns bland de bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet, eftersom varken arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd eller högsta förhöjda lönesubvention utbetalas enligt landskapslagstiftningen.
Även 7 kap. 1 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har ändrats genom FFS 1217/2005 på grund av att det sammansatta stödet har avvecklats. I det sammansatta stödet ingick den sysselsattes arbetsmarknadsstöd, vilket även är fallet med sysselsättningsstödets grunddel som utgör basen för högsta förhöjda lönesubventionen. Den sysselsatte personens arbetsmarknadsstöd överförs enligt rikslagstiftningen till sysselsättningsstödet. Enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (FFS 1295/2005) ska det stöd som betalas till arbetsgivaren finansieras av anslag för arbetsmarknadsstöd, om personen omfattas av systemet med arbetsmarknadsstöd när stödbeslutet fattas. Enligt 7 kap. 1 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har personen därför inte själv rätt att få arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning för den tid under vilken hans eller hennes sysselsättning stöds av anslag för arbetsmarknadsstöd. I landskapslagstiftningen finns inga lönesubventioner av den typ som beskrivs i riksbestämmelsen och därmed inte heller någon koppling till någon bestämmelse i landskapslagstiftningen om hur anslag för arbetsmarknadsstöd ska användas. Landskapsregeringen föreslår därför i landskapslagens 2 § 7 punkt att bestämmelsen i 7 kap. 1 § 4 mom. om lönesubventioners inverkan på arbetslöshetsförmåner inte ska tillämpas i landskapet.
Enligt gällande lydelse av landskapslagens 2 § 9 punkt ska bestämmelsen om sammansatt stöd i 7 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet. I och med ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1217/2005 har 7 kap. 6 § upphävts att gälla. De grundläggande bestämmelserna för det ersättande stödsystemet med lönesubvention regleras i stället i rikslagen om offentligt arbetskraftsservice. Avvikelsen i landskapslagens 2 § 9 punkt kan därför upphävas. I stället föreslås att en ny avvikelse intas i landskapslagens 2 § 9 punkt i fråga om 7 kap. 5 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I sistnämnda riksbestämmelse ingår bestämmelser om lönesubventionens inverkan på resebidraget och hänvisningar till rikslagens 7 kap. 5 § 2 mom. 1 punkt och 7 kap. 1 § 4 mom., bestämmelser som redan genom landskapslagens 2 § 8 punkt och 10 § är undantagna från att tillämpas i landskapet. Bestämmelserna i rikslagens 7 kap. 5 § 3 mom. ska således inte äga tillämpning i landskapet.
Landskapslagens 2 § 12 punkt föreslås upphävd eftersom bestämmelsen om försök för sammansatt stöd i 7 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom FFS 1217/2005. Bestämmelsen i landskapslagen 2 § 12 punkt saknar därmed egentligt innehåll och kan upphävas.
I paragrafen införs en ny 13a punkt som medför att bestämmelserna om aktiverings- och integrationsplan i 8 kap. 4 a § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas i landskapet. Paragrafen som helhet gäller indragning av rätten till arbetsmarknadsstöd och infördes i rikslagstiftningen genom FFS 1217/2005. Genom ändringen i rikslagen gjordes arbetsmarknadsstödet mer beroende av motprestationer. Personer som har fått arbetsmarknadsstöd under en lång tid förlorade härmed sin rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet, om de bland annat vägrar ta emot, lämnar eller blir uppsagda eller avstängda från ett arbete eller en sådan arbetskraftspolitisk åtgärd som ger de deltagande rätt att få arbetsmarknadsstöd. Även vägran att utan giltig orsak delta i en åtgärd som avtalats i en aktiverings- och integrationsplan medförde att rätten till arbetsmarknadsstöd drogs in. I avsaknad av bestämmelser om aktiverings- och integrationsplan i landskapslagstiftningen har landskapet sedan tidigare gjort undantag från denna typ av planering. Landskapsregeringen föreslår därför att ett kompletterande undantag införs i landskapslagens 2 § 13a punkt.
Landskapslagens 2 § 17 punkt föreslås upphävd eftersom bestämmelsen om beloppet av sammansatt stöd i 9 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom FFS 1217/2005. Bestämmelsen i landskapslagen 2 § 17 punkt saknar därmed egentligt innehåll och kan upphävas.
Enligt landskapslagens 2 § 19 punkt ska bestämmelserna om sammansatt stöd i 9 kap. 7 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet. Genom FFS 1217/2005 avvecklades det sammansatt stödet och bestämmelserna i 9 kap. 7 § 3 mom. upphävdes. Avvikelserna från rikslagen i landskapslagens 2 § 19 punkt saknar därmed egentligt innehåll och kan upphävas.
Enligt 11 kap. 2 § 5 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (änd. FFS 1217/2005) ska den som får arbetsmarknadsstöd anmäla vissa i bestämmelsen angivna förändringar i sina egna och makens/makans samt familjens omständigheter till den som betalar ut förmånen. En anmälan ska enligt momentets 4 punkt bland annat göras såvida en anställning har upphört, om till arbetsgivaren har betalts högsta förhöjda lönesubvention för anställningen. Eftersom högsta förhöjda lönesubvention inte ingår i de stöd landskapet betalar ut föreslås att till landskapslagens 2 § fogas en ny 20a punkt, enligt vilken bestämmelserna om högsta förhöjda lönesubvention inte ska tillämpas i landskapet.
Landskapslagens 2 § 23 punkt föreslås upphävd eftersom bestämmelsen om betalning av arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren i form av sammansatt stöd i 11 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom FFS 1217/2005. Hänvisningen i landskapslagen 2 § 23 punkt kan därmed upphävas.
Ändringen av 2 § 25 punkten är enbart av teknisk natur i och med att ordet ”och” stryks i punkten.
Landskapslagens 2 § 26 punkt innehåller i dag en avvikelse från 14 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om finansiering av arbetslöshetsförmånerna. I och med ändringen av bestämmelserna om finansieringen av arbetsmarknadsstödet genom FFS 1217/2005 infördes helt nya bestämmelser om finansieringen av arbetslöshetsförmånerna i 14 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringen medförde att staten och kommunerna mer konsekvent än tidigare tillsammans skulle svara för de direkta kostnaderna på grund av arbetslösheten. I 14 kap. 3 § ingår numera bestämmelser om finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen, medan kapitlets nya 3 a, 3 b, 3 c och 3 d §§ innehåller bestämmelser om finansieringen av arbetsmarknadsstödet, förskott som ska betalas för täckande av förmånerna och uppbörd av kommunernas finansieringsandel samt särskilda bestämmelser. Nämnda bestämmelser som huvudsakligen reglerar statens, kommunernas och Folkpensionsanstaltens ekonomiska mellanhavanden föreslås enligt 2 § 26-30 punkten ingå i uppräkningen av bestämmelser som inte ska iakttas i landskapet. Enligt landskapslagens 11 § ska de arbetslöshetsförmåner som omfattas av landskapslagen, såsom grunddagpenningen och den därtill anslutna förhöjningsdelen, tillägget för sysselsättningsplan, arbetsmarknadsstödet samt barnförhöjning och/eller resebidrag, även framdeles betalas med landskapets medel.
8 § Heltidsstudier. I landskapslagens 8 § finns i dag en avvikelse från 2 kap. 6 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom riksbestämmelsen innehåller en terminologi som inte överensstämmer med den åländska utbildningslagstiftningen. Bestämmelsen har därför genom landskapslagens 8 § anpassats till åländska förhållanden.
Genom regeringens proposition nr 136/2007 (RSv 129/2007) ändras rikslagens 2 kap. 6 § 2 mom. 3 punkt, på så vis att dimensioneringen av studieprestationerna anpassas till det europeiska systemet för överföring av studiemeriter European Credit Transfer System (ECTS). Vid sidan av studieveckor intas även studiepoäng som riktvärde för studiernas omfattning. Införandet av ECTS-systemet inom utbildningen ingår som ett led i Bolognaprocessen, vars huvudmål är att skapa ett enhetligt europeiskt område för högre utbildning. Enligt ECTS-poängsystemet motsvarar ett års heltidsstudier 60 ECTS-poäng. Som full studietid under ett läsår anges omkring 1 600 arbetstimmar. Denna arbetstid ska inkludera all den tid som de studerande använder för studier, det vill säga lärarledd undervisning, grupparbeten, laborationer, egen läsning, praktik, examination etc. (se framställning nr 13/2004-2005).
Ändringen i 2 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa innebär att bestämmelsen uttryckligen ska tillämpas även på högre utbildning. Benämningen studieveckor kvarstår dock i fråga om andra studier än högskolestudier, till exempel studier som i riket bedrivs med stöd av lagen om yrkesutbildning eller lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning. Det åländska undantaget i 8 § 3 punkten har begränsat motsvarande heltidsstudier till utbildning enbart på gymnasialstadienivå.
Landskapsregeringen föreslår att det åländska undantaget i 8 § 3 punkten anpassas till de förslagna ändringarna i riket, på så sätt att bestämmelsen kompletteras med termen ”andra studier” samtidigt som längden på studiernas omfattning uttrycks i såväl studiepoäng som studieveckor. Förslaget medför att de heltidsstudier som inte berättigar till arbetslöshetsförmåner är förutom studier på gymnasialstadienivå även högskolestudier, under förutsättning att omfattningen på studierna enligt läro- eller utbildningsplanen är minst fem studiepoäng eller tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt. Om studierna inte har dimensionerats i studiepoäng eller studieveckor, ska omfattningen enligt utbildningsprogrammet vara i genomsnitt minst 25 veckotimmar.
10 § Arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag. I paragrafen finns en avvikelse från bestämmelsen om resebidrag i 7 kap. 5 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som innebär att riksbestämmelsen inte ska vara tillämplig i landskapet till den del bestämmelsen berör sammansatt stöd eller bidraget är beroende av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Orsaken till avvikelsen är att landskapslagen saknar bestämmelser om såväl sammansatta stöd som arbetskraftspolitiska utlåtanden. Genom FFS 1217/2005 och 548/2006 har riksbestämmelsen ändrats till följd av avvecklingen av sammansatt stöd och införandet av lönesubvention. Eftersom landsskapslagstiftningen saknar bestämmelser om lönesubventioner i den form som finns i riket samt omnämnandet av lönekostnader slopats i den nya lydelsen av 7 kap. 5 § 2 mom. kan avvikelsen i landskapslagens 10 § 1 punkt strykas, så att resebidrag inte beviljas på grundval av ett sådant anställningsförhållande som har börjat innan myndigheten har beviljat bidrag.
15 § Övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I paragrafens 5 mom. finns en avvikelse från 4 kap. 6 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om maximitiden för erhållande av jämkad arbetslöshetsförmån. I landskapet har det funnits en möjlighet att bevilja en jämkad arbetslöshetsförmån, trots att maximitiden har uppfyllts, fram till den 1 april 2004. Genom en nyligen genomförd ändring i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1101/2007) kan jämkad arbetslöshetsförmån beviljas fram till den 31 december 2009 även om maximitiden för utbetalning av jämkad arbetslöshetsförmån har uppfyllts. Ändringen av rikslagen ska träda i kraft den 1 januari 2008. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 5 mom. ändras i överensstämmelse med ändringen i riket så att förlängningen av maximitiden även ska kunna iakttas i landskapet.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
28 § Olika typer av handlingsplaner. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som är delvis tillämplig i landskapet med stöd av en blankettlag, har allt sedan dess tillkomst år 2003 reviderats ett 30-tal gånger, vilket på ett eller annat sätt även påverkat annan lagstiftning däribland landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
I paragrafens 2 mom. föreslås ett förtydligande av momentets 1 punkt så att bestämmelsen bättre överensstämmer med 6 kapitlet lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I 2 mom. 1 punkten intas en uttrycklig hänvisning till bestämmelserna om dagpenningperiodens maximitid i 6 kap. 7 eller 9 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, det vill säga den tidpunkt då rätten till dagpenning upphör. En reviderad, specificerad handlingsplan för arbetssökande ska fortsättningsvis utarbetas när en arbetslös arbetssökande har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden eller arbetsmarknadsstöd under minst 500 arbetslöshetsdagar. Utgångspunkten är att handlings- och sysselsättningsplanerna ska ses över allt eftersom behov uppstår, vilket kan ske antingen på initiativ av en arbetslös arbetssökande eller av AMS.
Genom ändringen lagen om utkomstskydd för arbetslösa i FFS 1217/2005 fogades en bestämmelse (8 kap. 4 a §) till lagen enligt vilken rätten till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet ska dras in för den som fått arbetsmarknadsstöd länge, om han eller hon inte vill ta emot ett arbete som erbjuds individuellt eller inte vill delta i sysselsättningsfrämjande utbildning eller andra arbetskraftspolitiska åtgärder. Om rätten till arbetsmarknadsstöd dras in, ska AMS tillsammans med den arbetssökande se över den reviderade, specificerade handlingsplanen för arbetssökande för att trygga att den arbetssökande fortsättningsvis aktivt kan erbjudas arbetsmarknadsservice och andra sysselsättningsfrämjande tjänster. Den reviderade, specificerade handlingsplanen ska därför ses över utan dröjsmål. En bestämmelse om det sistnämnda föreslås intagen i ett nytt 3 mom. Förslaget medför att gällande 3 mom. av paragrafen, som tillkom genom ÅFS 2006/39, flyttas till ett nytt 4 mom.
30 § Den arbetslösa arbetssökandens skyldigheter. Genom några förändringar som på senare tid gjorts inom bland annat lagen om utkomstskydd för arbetslösa, har tyngdpunkten inom arbetsmarknadspolitiken förskjutits från övervakning av huruvida en person står till arbetsmarknadens förfogande till effektivering av sökandet av arbete på eget initiativ. Detta synsätt har bland annat medfört att bestämmelserna i 2 kap. 20 § 1 mom. i lagen utkomstskydd för arbetslösa har ändrats. Vid väsentlig försummelse att följa en handlingsplan eller sysselsättningsplan för arbetssökande krävs inte längre en karenstid på fem månaders arbetslöst arbetssökande, innan arbetslöshetsförmånerna kan dras in för sextio dagar. I och med ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 548/2006 är det numera tillräckligt för att arbetsförmånerna ska kunna dras in för sextio dagar att den arbetslöse arbetssökanden har konstaterats utan giltig orsak genom eget förfarande väsenligt försummat att följa en handlingsplan eller sysselsättningsplan för arbetssökande.
Landskapsregeringen finner mot bakgrund av de ändringar som genomförts i 2 kap. 20 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa nödvändigt att även justera 30 § 2 mom. landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, på så vis att den samarbetsskyldighet som hänför sig till erhållandet av arbetslöshetsförmån och arbetsansökans giltighet ändras så, att det förutsätts att den arbetslösa arbetssökanden under arbetslöshetstiden självständigt följer sin handlingsplan eller sysselsättningsplan för arbetssökande genast när en sådan har gjorts upp med honom eller henne. För närvarande börjar samarbetsskyldigheten först efter fem månaders arbetslöshet utan avbrott.
51 § Stödets belopp och varaktighet. Sysselsättningsstödet för arbetspraktik är lika stort som grunddagpenningen, som år 2007 är 23,91 euro. För en arbetslös arbetssökande som har barn under 18 år att försörja kompletteras grunddagpenningen med en så kallad barnförhöjning. År 2007 utgjorde barnförhöjningen för ett barn 4,53 euro, medan förhöjningen för två barn var totalt 6,65 euro och för tre eller flera barn totalt 8,58 euro. Landskapsregeringen anser att sysselsättningsstödet även ska inkludera den barnförhöjning som är ansluten till grunddagpenningen. Paragrafen föreslås därför ändrad så att en uttrycklig bestämmelse intas i paragrafen som anger att det i sysselsättningsstödet även ska ingå en barnförhöjning enligt 6 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om den arbetslösa arbetssökande försörjer barn under 18 år.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 2 § 12, 17, 19 och 23 punkten landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
ändras 2 § 2, 4, 5, 7, 9, 25 och 26 punkten, 8 § 3 punkten, 10 § och 15 § 5 mom. samt
fogas till lagens 2 § nya 3a, 13a, 20a, 27-30 punkter som följer:
2 §
Bestämmelser som inte tillämpas
Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) 1 kap. 5 § 11 punkten om högsta förhöjda lönesubvention,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3a) 2 kap. 20 § 1 mom. om aktiveringsplan och integrationsplan,
4) 5 kap. 3 § 3 mom. andra meningen om sammansatt stöd eller högsta förhöjda lönesubvention,
5) 5 kap. 4 § 4 mom. om högsta förhöjda lönesubvention eller arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd till arbetsgivaren,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7) 7 kap. 1 § 4 mom. om lönesubventioners inverkan på arbetslöshetsförmåner,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9) 7 kap. 5 § 3 mom. om resebidrag,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
13a) 8 kap. 4 a § 1 mom. om aktiverings- och integrationsplan,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
20a) 11 kap. 2 § 5 mom. 4 punkten om högsta förhöjda lönesubvention,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
25) 13 kap. 10 § om register över förmånstagare,
26) 14 kap. 3 § om finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen,
27) 14 kap. 3 a § om finansiering av arbetsmarknadsstödet,
28) 14 kap. 3 b § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna,
29) 14 kap. 3 c § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel och
30) 14 kap. 3 d § om övriga bestämmelser om finansieringen.
8 §
Heltidsstudier
Med avvikelse från bestämmelserna i 2 kap. 6 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska som heltidsstudier betraktas
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) på gymnasialstadienivå bedriven studieförberedande utbildning med yrkesprofil och yrkesutbildning samt andra studier, när studiernas omfattning enligt läro- eller utbildningsplanen är minst fem studiepoäng eller tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt eller, om studierna inte har dimensionerats i studiepoäng eller studieveckor, omfattningen enligt utbildningsprogrammet är i genomsnitt minst 25 veckotimmar.
10 §
Arbetsmarknadsstöd i form av resebidrag
Med avvikelse från bestämmelserna i 7 kap. 5 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas inte resebidrag på grundval av ett sådant anställningsförhållande som har börjat innan myndigheten har beviljat bidrag.
15 §
Övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Utan hinder av vad som bestäms i 4 kap. 6 § 1 mom. kan, även om maximitiden har uppfyllts, jämkad arbetslöshetsförmån beviljas en sådan person som avses i 4 kap.1 § 1–4 punkten fram till den 31 december 2009.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 28 § 2 mom., 30 § 2 mom. och 51 § 1 mom. landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, av dessa lagrum 30 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2006/39, samt
fogas till 28 § ett nytt 3 mom., varvid det nuvarande 3 mom. blir 4 mom., som följer:
28 §
Olika typer av handlingsplaner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En reviderad, specificerad handlingsplan för arbetssökande ska utarbetas om en arbetslös arbetssökande
1) har fått arbetslöshetsdagpenning under maximitiden och rätten till arbetslöshetsdagpenning har upphört enligt 6 kap. 7 eller 9 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) eller
2) på basis av arbetslösheten har fått arbetsmarknadsstöd under minst 500 dagar.
Den reviderade, specificerade handlingsplanen för arbetssökande ska utan dröjsmål ses över om den arbetssökandes rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet har dragits in med stöd av 8 kap. 4 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
30 §
Den arbetslösa arbetssökandes skyldigheter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En arbetslös arbetssökande, för vilken det har utarbetats en specificerad handlingsplan för arbetssökande eller en sysselsättningsplan för arbetssökande, är skyldig att följa planen till den del man i den har kommit överens om det som avses i 29 § 2 mom. En arbetslös arbetssökande är dessutom skyldig att på det sätt som har avtalats i handlingsplanen eller sysselsättningsplanen på bestämda tider meddela arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten hur han eller hon har följt planen. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten förutsätter någon annan redogörelse för hur planen har följts, ska detta skrivas in i handlingsplanen eller sysselsättningsplanen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
51 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet för arbetspraktik är per praktikdag lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I sysselsättningsstödet ingår dessutom en barnförhöjning enligt 6 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om den arbetslösa arbetssökande försörjer barn under 18 år. Om den arbetslösa arbetssökande lyfter inkomstrelaterad dagpenning när arbetspraktik inleds enligt detta kapitel och utbetalningen av den inkomstrelaterade dagpenningen upphör i samband med detta, är sysselsättningsstödet för arbetspraktik per praktikdag lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningen var per dag innan arbetspraktiken inleddes. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 20 december 2007 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande ledamot |
Jan-Erik Mattsson |
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 9/2007-2008
