|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 28/2006-2007 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2007-05-31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny landskapslag om miljöskydd
Det mest framträdande i förslaget är införandet av ett nytt prövningsinstrument i åländsk miljöskyddslagstiftning. Det nya instrumentet miljögranskning föreslås ersätta det nuvarande anmälningsförfarandet och det nuvarande tillståndsförfarandet i de fall det inte är motiverat av bestämmelser från den europeiska gemenskapen i lagstiftningen särskilt angivna skäl.
Förslaget omfattar även en revidering av bestämmelser om tillsyn inom miljöområdet. Revideringen till denna del syftar till förenhetligande.
INNEHÅLL
4. Förslagets huvudsakliga innehåll och verkningar
4. 1 Om miljöprövning och miljöprövningsbestämmelser
4. 2 Om tillsyn och tillsynsåtgärder
5. Huvudsakliga principer och överväganden
5.1. Myndigheternas roll och synen på verksamhetsutövaren
5.2. Effektivitet och enhetlighet i förvaltningen
6. Förslagets ekonomiska och organisatoriska verkningar
6.2. Verkningar för jämställdheten
1. Ny landskapslag om miljöskydd
2. Landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om hälsovården
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
L A N D S K A P S L A G om miljöskydd
L A N D S K A P S L A G om ändring av vattenlagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om renhållning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om hälsovård
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
Landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd (nedan miljöskyddslagen) har varit i kraft sedan 9 juli 2001. Fem års erfarenhet av lagen finns nu samlad i det åländska samhället. Genom lagens tillkomst etablerades nya regler för hantering av tillstånds- och anmälningsärenden. Samtidigt blev ett antal verksamheter som tidigare inte hade varit det föremål för krav på förhandsprövning.
Redan innan miljöskyddslagens tillkomst fanns lagstiftning innehållande såväl regler om miljöskydd som regler om krav på tillstånd eller anmälan samt förfaranden i samband med det. Miljöskyddslagen utformades dels som en övergripande portallag som skulle knyta samman tillståndsbestämmelser i sektorlagar, dels som ett regelverk med egna materiella miljöskyddsbestämmelser. De lagar som genom miljöskyddslagen kom att bindas samman (nedan sektorlagarna) var
- vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland (nedan kallad vattenlagen),
- landskapslagen (1981:3) om renhållning (nedan kallad renhållningslagen samt
- delar av landskapslagen (1967:36) om hälsovården (nedan kallad hälsovårdslagen).
Samtidigt fogades till miljöskyddslagen de bestämmelser om luftvård som ingick i landskapslagen (1991:32) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften (nedan kallad luftvårdslagen). Sammanbindningen av lagarna avsåg framförallt hanteringen av tillståndsärenden. Regler om tillsyn och ärendehantering samordnades inte trots att miljöskyddslagens bestämmelser omfattar även sektorlagarna.
1.2.1 Tillståndsförfarandet
Som nämnts ovan fanns krav på tillstånd för vissa verksamheter tidigare i sektorlagar. Fördelningen av ärenden mellan tillståndsmyndigheter såg ut som följer:
|
Vattenlagen, |
- |
miljöprövningsnämnden |
|
Hälsovårdslagen |
- |
hälsonämnden |
|
Renhållningslagen |
- |
hälsonämnden |
|
Luftvårdslagen |
- |
landskapsregeringen |
Genom miljöskyddslagen blev miljöprövningsnämnden tillståndsmyndighet enligt samtliga dessa lagar. Merparten av de regler som rör tillståndsförfarandet togs då bort ur sektorlagarna. Däremot lämnades grundläggande regler om tillståndsplikt samt om innehåll och utformning av tillstånd kvar i vattenlagen och renhållningslagen. Även befogenheten att genom landskapsförordning belägga enskilda verksamheter med tillståndsplikt lämnades kvar i sektorlagarna.
Miljöskyddslagen utformades så att verksamheter som är tillståndspliktiga enligt någon av sektorlagarna automatiskt blir tillståndspliktiga även enligt miljöskyddslagen. Samtidigt samlades merparten av förfarandebestämmelserna i landskapslagen (1997:65) om Ålands miljöprövningsnämnd.
Gällande tillståndsförfarande tillgodoser högt ställda krav på rättssäkerhet och transparents. Det är utformat för att uppfylla de krav på tillståndsförfaranden som förutsätts enligt EG-direktiv på området samt av ärenden rörande rätt till annans egendom. En följd av dessa högt ställda krav är ett relativt komplicerat förfarande.
1.2.2 Anmälningsförfarandet
Krav på att vissa verksamheter skulle anmälas innan de inleddes fanns tidigare i såväl vattenlagen som i renhållningslagen. Anmälan skulle lämnas till landskapsregeringen. Motsvarande bestämmelser infördes även i miljöskyddslagen. Landskapsregeringen är fortsatt ansvarig myndighet för anmälningsärenden. Landskapsregeringen är även tillsynsmyndighet, i gällande bestämmelser anges dock att anmälan skall lämnas till landskapsregeringen som sådan, inte till ”tillsynsmyndigheten”.
Enligt miljöskyddslagen är verksamheter som är anmälningspliktiga enligt en sektorlag också anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen. Reglerna om förfaranden och åtgärder i samband med anmälningsärenden finns dock kvar i sektorlagarna. Reglerna i miljöskyddslagen och sektorlagarna gäller således parallellt. Verksamheter kan med stöd av såväl miljöskyddslagen som vattenlagen beläggas med anmälningsplikt genom landskapsförordning. Vattenlagen innehåller därtill en generell bestämmelse om att industriell eller liknande anläggning som inte omfattas av tillståndsplikt skall anmälas minst en månad i förväg. Utöver detta finns i renhållningslagen ett krav på anmälan till avfallsregister. Renhållningslagens anmälningsärenden avser anmälan för anteckning i ett register, skiljer sig till sin karaktär från övriga anmälningsärenden.
Det anmälningsförfarande som etableras genom miljöskyddslagen innebär att verksamhetsutövare som planerar viss verksamhet är skyldig att på förhand anmäla detta. Anmälan skall innefatta de uppgifter som krävs för att myndigheten skall kunna bedöma om verksamheten utförs i enlighet med lagen eller inte. Om myndigheten konstaterar att verksamheten inte är förenlig med lagen skall den utfärda sådana föreskrifter som krävs för att verksamheten skall utföras lagenligt. De miljöskyddsbestämmelser i lagen som skall iakttas av verksamhetsutövarna är desamma oavsett om verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig. Den personal som handlägger tillståndsärenden och den personal som handlägger anmälningsärenden granskar således verksamheterna i förhållande till samma bestämmelser.
1.2.3 Tillsynsförfarandet
Bestämmelser om tillsyn, tvångsåtgärder och om förfaranden i händelse av att en verksamhetsutövare åsidosätter miljöskyddsbestämmelser finns i vattenlagen och renhållningslagen. Ansvarig myndighet är i båda fallen landskapsregeringen. Bestämmelserna om tillsyn i de respektive lagarna var inte reserverade för vissa typer av verksamheter utan avsåg alla verksamheter eller åtgärder som utfördes i strid med de aktuella miljöskyddsbestämmelserna.
Även miljöskyddslagen har ett system där all verksamhet kan vara föremål för tillsyn. Landskapsregeringen är angiven som ansvarig tillsynsmyndighet. Miljöskyddslagen har utformats så att lagens bestämmelser om tillsyn och tvångsmedel kan tillämpas även på överträdelser av bestämmelser i sektorlagarna. Reglerna om förfaranden och åtgärder i samband med tillsynsarbete och utövande av tvångsmedel togs trots det inte bort från de olika sektorlagarna. Miljöskyddslagens regler gäller således även här parallellt. Bestämmelserna i de olika lagarna är inte alltid förenliga med varandra.
Bestämmelserna om tillsyn reglerar vad den myndighet som ansvarar för tillsynen har för befogenheter i samband med sitt arbete med att tillse att lagen efterföljs och vilka tvångsmedel den äger rätt att använda sig av för att genomdriva lagens efterlevnad. I tillsynsarbetet ingår även att tillse att beslut om tillstånd efterlevs. Vilka möjligheter till tvångsåtgärder samt vilka befogenheter och skyldigheter tillsynsbestämmelserna ger varierar lite mellan lagarna. Gemensamt är att lagarna innehåller bestämmelser om åtgärder mot såväl åsidosättande av tillstånds- och anmälningsplikt som mot lagens miljöskyddsregler samt bestämmelser, villkor eller instruktioner utfärdade med stöd av lagen.
1.2.4. Viljan att förenkla
Handläggningstiderna hos Ålands miljöprövningsnämnd och det faktum att beslut från nämnden ofta inte vunnit laga kraft har varit föremål för kritik. Landskapsregeringen är väl medveten om att miljöprövningsnämndens arbete har problematiserats genom bland annat en hög personalomsättning och oändamålsenliga övergångsbestämmelser. Frågan om det befintliga tillståndsförfarandets ändamålsenlighet har likväl varit föremål för en offentlig diskussion. I samband med detta har framförts att nuvarande tillståndsförfarande är alltför komplicerat och kostsamt, samt att det i vissa fall kan få en hämmande effekt på samhällsutvecklingen. Förfarandet och de långa överprövningsprocesserna har ansetts medföra att enskilda inte har kunnat genomföra projekt som de egentligen har rätt till. Som motargument har framförts att ett effektivt miljöskydd förutsätter en ordentlig förhandsprövning samt att det faktum att miljöskyddsfrågorna till sin karaktär är sådana att de ofta berör fler än en enskild verksamhetsutövare motiverar ett förfarande som garanterar en hög grad av rättssäkerhet. Mot bakgrund av detta har landskapsregeringen gjort en översyn av förutsättningarna för att få ett minde komplicerat förfarande utan att det sker på bekostnad av miljön.
Förslaget omfattar förslag till en ny miljöskyddslag och en ny lag om tillämpning av grannelagen samt förslag till lagar om ändring av vattenlagen, renhållningslagen och hälsovårdslagen. Av 18 § 7, 10 och 12 punkterna självstyrelselagen framgår att landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om
- grannelagsförhållanden,
- natur- och miljövård samt
- friluftsliv och vattenrätt samt i fråga om
- hälso- och sjukvård, med undantag som inte rör framställningen.
Flera EG-direktiv innehåller krav på att verksamheter skall vara belagda med tillståndsplikt, på att de inte skall få inledas innan tillstånd har beviljats samt krav avseende hur tillståndsförfarandet skall vara utformat och vilka förutsättningarna för tillstånd skall vara. Kraven i direktiven skall vara implementerade i åländsk lagstiftning. I bilaga 1 som har fogats till denna framställning finns en genomgång av direktiv som berör förhandsprövning och således måste beaktas. Förteckningen är inte heltäckande. Totalt finns ett drygt hundratal direktiv av relevans för utformningen av den nationella lagstiftningen på miljöområdet. I de fall direktiven ställer krav på det materiella miljöskyddet skall införandet av den nya miljöskyddslagen inte innebära någon förändring av redan genomförda implementeringar.
4. Förslagets huvudsakliga innehåll och verkningar
4. 1 Om miljöprövning och miljöprövningsbestämmelser
Prövningen föreslås fördelad på två olika förfaranden, ett tillstånds- respektive ett granskningsförfarande.
4.1.1 Tillståndsförfarandet
Tillståndsförfarandet föreslås i huvudsak se ut som i gällande lagstiftning. Tillståndsprövningen är en laglighetsprövning och beslutet om tillstånd ger verksamhetsutövaren rätt att bedriva viss verksamhet. En ansökan om tillstånd kan resultera i att tillstånd beviljas, i förekommande fall i förening med villkor, eller i att ansökan avslås. Att åsidosätta villkor givna med stöd av 24 och 25 §§ miljöskyddslagen i ett tillståndsbeslut är straffbart så som ett självständigt brott.
4.1.2 Granskningsförfarandet
Granskningsförfarandet är ett nytt instrument i åländsk lagstiftning. Instrumentet liknar i stort dagens anmälningsförfarande, så som detta ursprungligen var tänkt att fungera. I enlighet med landskapsregeringens framställning nr 22/2006–2007 sammanförs och överförs myndighetsutövning inom miljö- och hälsoskyddsområdet på den nya myndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Att en verksamhet är belagd med granskningsplikt innebär att verksamhetsutövaren är skyldig att låta Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet granska verksamhetens lagenlighet. Granskningen behöver inte nödvändigtvis resultera i en prövning. Om myndigheten inte har någon grundad anledning att anta att verksamheten inte utförs eller kommer att utföras i enlighet med lag räcker det att den antecknar ansökan till kännedom och meddelar verksamhetsutövaren att ansökan inte ger Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet anledning till några vidare åtgärder. En förutsättning för att överhuvudtaget kunna avgöra om ansökan förutsätter närmare granskning eller inte är att ansökans uppgifter om och beskrivning av verksamheten är tillräckligt omfattande. Om ansökan är bristfällig ankommer det i enlighet med allmän förvaltningsrätt på myndigheten att begära en komplettering. Sådana förvaltningsrättsliga bestämmelser ingår dessutom i landskapsregeringens förslag till förvaltningslag för landskapet Åland, som den 1 mars 2007 lämnats till lagtinget (fr nr 8/2006–2007).
Om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet vid granskning av ansökan finner sig ha grundad anledning att anta att verksamheten inte utförs eller kommer att utföras i enlighet med lag skall den genomföra en prövning av lagligheten av hela eller delar av verksamheten. Om myndigheten i samband med detta bedömer att det krävs skall den meddela instruktioner om vad som måste iakttas för att verksamheten skall vara förenlig med lag eller informera verksamhetsutövaren om till vilka delar verksamheten inte är lagenlig. Användningen av begreppet "om det krävs" indikerar att det skall göra som det annars finns en konkret risk för att verksamheten bedrivs på ett sätt som inte är lagenligt. Instruktionerna är i grunden en information om vilka regler som gäller för verksamheten. Instruktionerna kan ha formen av såväl information om relevanta lagregler som om vad dessa regler konkret innebär för den aktuella verksamheten. Om myndigheten finner att den har orsak att göra en prövning är de materiella reglerna desamma som vid en tillståndsprövning.
Omfattningen av den laglighetsprövning som genomförs och de instruktioner som meddelas är givetvis beroende av den aktuella verksamheten. Begreppet "grundad anledning" indikerar inte bara att myndigheten inte alltid behöver fördjupa sig i ett ärende utan även att myndigheten vid en eventuell fördjupning inte behöver koncentrera sig på alla aspekter av verksamheten. Myndigheten behöver inte utan orsak lyfta på varje sten för att åstadkomma en fullständig utredning. Begreppen grundad anledning att anta innebär att det skall finnas konkreta omständigheter som talar för någonting. I fråga om den föreslagna miljögranskningen skall det alltså finnas konkreta omständigheter som talar för att verksamheten inte är förenlig med lag.
Det beslut som myndigheten meddelar efter en genomförd miljögranskning kan innehålla uppgifter om vad verksamhetsutövaren behöver iaktta vid utövande av sin verksamhet. I många fall kan det innebära att allmänna miljöskyddsregler konkretiserats och att verksamhetsutövaren därmed får besked om vad reglerna innebär för den egna verksamheten. De regler som gäller för verksamheten i form av lagar eller förordningar gäller alltjämt oberoende av om de ingår i av ett beslut om instruktioner från myndighetens sida. Ett beslut med anledning av miljögranskning fritar således inte verksamhetsutövaren från att följa andra miljöskyddsbestämmelser utan informerar endast verksamhetsutövaren om förekomst och betydelse av regler som bedöms vara av särskild relevans för verksamheten. Detta får även verkningar för vilken typ av brott verksamhetsutövaren gör sig skyldig till i händelse av att instruktionerna åsidosätts. Att åsidosätta en instruktion i enlighet med 24 § meddelad i samband med ett beslut med anledning av ansökan om miljögranskning är inte ett brott i sig självt. Åsidosättandet av en sådan instruktion är istället ett brott mot den regel som instruktionen grundar sig på. Det faktum att verksamhetsutövaren har uppmärksamgjorts på regelns betydelse för verksamheten genom en instruktion innebär att ett åsidosättande som huvudregel måste betraktas som uppsåtligt vilket i sig han få betydelse för brottsrubriceringen.
4.1.3. Relationen mellan tillstånds- och granskningsförfarandena
Den stora skillnaden mellan de föreslagna prövningsförfarandena ligger i det beslut som prövningsmyndigheten fattar och i synen på verksamhetens tillåtlighet. I tillståndsprövningen är det tillståndsbeslutet i sig som gör verksamheten tillåten. Miljögranskningen utgår däremot från att verksamheten i grunden är tillåten men skyldig att genomgå en granskning av att den utförs i enlighet med lag. Verksamheter som förutsätter tillstånd är således i grunden förbjudna tills de genom ett tillståndsbeslut blir tillåtna medan verksamheter som förutsätter miljögranskning som utgångspunkt är tillåtna, se tabell 1.
Tabell 1
|
|
Tillståndsplikt |
Miljögranskningsplikt |
|
Syn på verksamh. |
Verksamheten är som utgångspunkt otillåten men kan göras tillåten genom beslut om tillstånd.
|
Verksamheten är som utgångspunkt tillåten med skyldig att genomgå en granskning av att den utförs i enlighet med lag. |
|
Typ av beslut |
Ansökan kan resultera i - beviljande av tillstånd, eventuellt i kombination med villkor eller - avslag.
|
Ansökan kan resultera i - anteckning till kännedom och meddelande om att ansökan ej föranleder åtgärder, - meddelande om instruktioner eller - information om till vilken del verksamheten inte är lagenlig. |
Det bör understrykas att synen på verksamhetens tillåtlighet i miljögranskningsförfarandet är densamma som för dagens anmälningsärenden. I detta hänseende kan övergången från tillstånds- till granskningsförfarande således vara att jämföra med en överföring från tillstånds- till anmälningsplikt inom ramen för dagens system.
En annan väsentlig skillnad mellan miljögransknings- och tillståndsförfarandet är att åsidosättande av tillståndsvillkor i sig kan vara straffbart så som ett självständigt brott medan åsidosättande av instruktioner meddelade i samband med miljögranskning är straffbart som åsidosättande av de allmänt gällande regler som instruktionerna grundar sig på och inte som ett självständigt brott.
Genom att så långt det är möjligt låta verksamheter prövas enligt ett förfarande där utgångspunkten är att de är tillåtna förväntas miljöprövningen i högre grad kunna koncentreras på verksamhetens faktiska miljöaspekter. För skapande av enhetlighet föreslås att förfarandena byggs upp så att ärendehanteringen så långt det är möjligt följer samma process. Vissa steg i processerna reserveras dock till att endast avse tillståndsförfarandet. Att ärendehanteringen följer samma modell innebär inte att utredningen och kommunikationen i de enskilda ärendena är lika omfattande. Ärendehandläggningen enligt de föreslagna instrumenten illustreras av figur 1.
4. 2 Om tillsyn och tillsynsåtgärder
I gällande lagstiftning finns bestämmelser om tillsyn i såväl miljöskyddslagen som i sektorlagarna. I vissa fall är bestämmelserna inte förenliga med varandra. Tillsynsåtgärder som skall vidtas enligt en lagstiftning kan inte vidtas om man agerar så som en annan lagstiftning kräver. Detta har lett till svårigheter att strukturera tillsynen. Det faktum att tillsynsmyndigheten kan agera olika beroende på vilken lagstiftning den väljer att tillämpa skapar risker för en godtycklig myndighetsutövning.
Enligt förslaget samlas bestämmelserna om tillsyn enligt samtliga berörda sektorlagar i miljöskyddslagen. Bestämmelserna separeras i två olika kapitel. I ett kapitel finns bestämmelser om syfte med och ansvar för tillsyn samt om vilken rätt tillsynsmyndigheten har att ta del av uppgifter, få tillträde till platser, undersöka och dokumentera. I ett annat kapitel finns bestämmelser om vilka åtgärder tillsynsmyndigheten kan eller skall vidta i vissa givna situationer. Bestämmelserna har utformats för att vara så processinriktade som möjligt. Meningen är att den personal som operativt ansvarar för tillsynsarbetet enkelt skall kunna läsa ut vilka beslut den kan eller skall fatta i en given situation. Ambitionen har varit att antalet bestämmelser skall vara få och att tillsynsmyndigheten skall kunna tillämpa samma bestämmelser för flera olika typer av överträdelser. Förslagets mest centrala bestämmelse är 30 § om åtgärder vid åsidosättande av övriga bestämmelser. I figurerna 2 och 3 illustreras innehållet i tillsynsbestämmelser i miljöskyddslagen och vattenlagen i såväl gällande lag som i förslaget till ny lagstiftning. Bestämmelserna i renhållningslagen är inte medtagna.
Figur 1 Tillsynsbestämmelser enligt gällande vatten- och miljöskyddslag
Figur 2 Tillsynsbestämmelser en enligt förslag till ny miljöskyddslag
5. Huvudsakliga principer och överväganden
5.1. Myndigheternas roll och synen på verksamhetsutövaren
Bakom detta förslag ligger en strävan till en förenklad miljöhandläggning. Denna har tagit sitt uttryck i en förskjutning från synen på verksamheter som i grunden förbjudna till i grunden tillåtna. Ett sådant synsätt inrymmer även andra värderingar. Inom miljöområdet finns ett behov av en fungerande myndighetskontroll. Ju större miljöpåverkan en verksamhet riskerar att medföra desto större är även behovet av att säkerställa att sådan miljöpåverkan undviks. Avvägningen mellan krav på och grundlighet av den förhandsprövning som görs gentemot den risk för negativ miljöpåverkan som kan accepteras är även en avvägning mellan graden av kontroll och förtroende för verksamhetsutövarna. En mycket omfattande förhandsprövning garanterar ett högt miljöskydd. Graden av kontroll måste dock stå i proportion till verksamhetens potentiella risker och inte vara utformad så att allmänheten upplever sig vara utsatt för omotiverad kontroll och misstro från myndigheterna. Att i högre utsträckning betrakta verksamheter som i grunden tillåtna indikerar enligt landskapsregeringens mening att samhället uppvisar en högre grad av förtroende gentemot olika verksamhetsutövare.
Efterlevnaden av bestämmelserna om miljöskydd genomdrivs inte enbart genom systemet för förhandskontroll. Förhandskontrollen kompletteras med ett system för tillsyn. Därtill är överträdelse av såväl materiella miljöskyddsbestämmelser som bestämmelser om krav på tillsyn och egenkontroll förenat med påföljder. Landskapsregeringen bedömer att för många små verksamheter är ett effektivt tillsynsarbete, där myndigheten kan granska verksamheten i praktiken, det bästa sättet att genomdriva en lagenlig verksamhet. Verksamheter som ur ett internationellt perspektiv kan antas medföra betydande miljöpåverkan omfattas av krav på tillstånd som följer av EG-direktiv. Då riskerna med vattenfarlig verksamhet, framförallt övergödande verksamhet, för Ålands vidkommande är särskilt stora är det i landskapet motiverat med en särskilt noggrann myndighetskontroll även av sådana verksamheter.
5.2. Effektivitet och enhetlighet i förvaltningen
Den kritik som har riktats gentemot miljöförvaltningen har framförallt handlat om vad som uppfattas som långa handläggningstider, svårigheter att få entydiga besked samt om att muntliga besked inte varit tillförlitliga eller inte kunnat fås i skriftlig form. Även om kritik mot långa handläggningstider kan vara befogad kan sådana ibland vara motiverade av ett system som syftar till att tillgodose flera parters intressen och garantera en hög grad av rättssäkerhet. I syfte att undvika onödiga sådana situationer har arbetet med att förenkla ärendehanteringen i hög utsträckning tagit sin utgångspunkt i en strävan efter så effektiva och enhetliga förfaranden som möjligt. De olika processerna har därvid beaktats som en helhet som skall fungera tillsammans och inte som enskilda instrument som skall stödja genomförandet av vissa miljöskyddsbestämmelser. Det politiska önskemålet har varit att en översyn av miljölagstiftningen i syfte att förenkla ärendehantering utan att det sker på bekostnad av miljön skall genomföras.
5.2.1 Enklast möjliga förfarande
En av de aspekter som har beaktats i syfte att främja effektivitet och enhetlighet är att inget ärende skall handläggas enligt ett förfarande som är mer komplicerat än nödvändigt. Denna princip har tillåtits vara styrande och förslaget är till denna del renodlat.
För att säkerställa en kontinuitet i regelverket om vilka verksamheter som är föremål för tillståndsplikt föreslås att tillståndsplikt alltid anges i lag. Möjligheten att belägga andra verksamheter än sådana som är tillståndspliktiga till följd av EG-direktiv på området eller till följd av att de rör rätt till annans egendom med tillståndsplikt har inte beaktats emedan det skulle stå i strid med principen om enklast möjliga förfarande.
Som alternativ till tillståndsförfarandet föreslås ett miljögranskningsförfarande. Det föreslagna granskningsförfarandet, som i många sammanhang är tänkt att ersätta tillståndsförfarandet förväntas medföra att handläggningsprocessen till vissa delar förenklas. Övergången till granskningsförfarandet för många av de verksamheter som idag omfattas av tillståndsplikt förväntas medföra att den andel av handläggningstiden som används till granskning av en verksamhets miljöaspekter ökar. I förhållande till syftet bakom såväl den gällande som den föreslagna miljöskyddslagstiftningen innebär det en mer effektiv resursanvändning.
I sammanhanget är det viktigt att notera möjligheten att utfärda särskilda bestämmelser som följer av förslaget till förordningsmakt i 44 § och möjligheten att bemyndiga personer att utföra granskningspliktig verksamhet utan föregående granskning i 45 §. Dessa bemyndiganden skapar möjlighet att ytterligare förenkla miljögranskningsprocessen för enskilda typer av verksamheter.
5.2.2 Så få förfaranden som möjligt
Med enhetliga förfaranden följer förutsättningar att skapa gemensamma rutiner för ärendehanteringen. En stor mängd förfaranden är inte ägnat att skapa enhetlighet. Strävan har därför varit att ärendehanteringen inom miljöförvaltningen skall omfatta så få förfaranden som möjligt. Då karaktären av vissa ärenden ställer särskilda krav på handläggningsprocessen skulle en fullständig enhetlighet innebära att samtliga ärenden hanterades inom ramen för det komplicerade tillståndsförfarandet. Merparten av alla ärenden skulle då hanteras enligt ett mer komplicerat förfarande än nödvändigt. Minst ett förfarande utöver tillståndsförfarandet krävs således för att även beakta ambitionen att handlägga ärenden enligt så enkla processer som möjligt. Förslaget bygger på att det totalt skall finnas två olika förfaranden.
5.2.3 En prövningsmyndighet
Ytterligare en aspekt av avgörande betydelse för skapandet av en effektiv och enhetlig förvaltning är antalet inblandade myndigheter och fördelningen av arbete mellan dem. Landskapsregeringen lämnade den 12 april 2007 till lagtinget ett förslag (fr. nr 22/2006–2007) om en ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet; Ålands hälso- och miljöskyddsmyndighet. Landskapsregeringen bedömer det vara grundläggande att prövningsförfarandena enligt berörd lagstiftningen koncentreras till en myndighet. En sådan samordning bidrar till enhetlighet i lagtolkning och beslut, samtidigt som den ger bättre förutsättningar att få entydiga besked. Lagstiftningen föreslås utformad så att all förhandsprövning hanteras av myndigheten. Därmed koncentreras all prövning, oavsett samordningsreformens resultat till en myndighet.
Vattenlagen innehåller utöver bestämmelser om tillstånds- och anmälningsförfaranden även bestämmelser om så kallade förbättringsöverskott. Vilken myndighet som skall handlägga ansökningar om förbättringsöverskott beslutas i förordning.
5.3.1 Rättssäkerhet
Koncentrationen av ärenden till miljögranskningsinstrumentet innebär en ändrad grundsyn på merparten av de ärenden som är föremål för förhandsprövning. Verksamheter som omfattas av kravet på miljögranskning betraktas liksom de ärenden som idag är föremål för anmälan som i grunden tillåtna. Beslut om beviljande av tillstånd innebär att en verksamhet som i grunden är förbjuden blir tillåten. Sådana beslut berör nästan alltid andra människors rätt. Ett beslut om att meddela instruktioner genom vilka verksamhetsutövaren informeras om vilka regler som gäller och vad de innebär för den specifika verksamheten, som i grunden är tillåten, berör inte lika många. Den som är part i ett ärende har rätt att anföra besvär men beroende om verksamheten betraktas som i grunden tillåten eller inte kan antalet parter och berörda parter komma att variera.
I den allmänna politiska debatt som har föregått revideringen har framförts att möjligheten att överklaga beslut om tillstånd borde inskränkas till att endast omfatta de närmast berörda. En sådan inskränkning är dock inte möjlig. Av grundlagen följer att var och en har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Denna rättighet kan inte inskränkas genom lag utan ser likadan ut oberoende av vilken miljöskyddslag som gäller. Att övergången från tillståndsförfarandet till granskningsförfarandet kan innebära att antalet som betraktas som parter minskar är en annan sak.
I sammanhanget bör även nämnas att tillsynsärenden enligt förslaget alltjämt kommer att kunna initieras av privatpersoner varför även den som inte själv är part i ett ärende har möjlighet att initiera en kontroll av att viss verksamhet är förenlig med de materiella miljöskyddsbestämmelserna.
I fråga om tillståndsärenden har, liksom enligt dagens lagstiftning, ett förfarande med en öppen kommunikation angivits som ett krav i lagstiftningen oaktat om det finns några parter eller inte. Denna specificering har gjorts för att förfarandet skall uppfylla de krav på rättsäkerhet som följer av EG-direktiven på området och av ärenden som berör allmän rätt eller rätt till annan tillhörig egendom enligt vattenlagen. För ärenden om tillstånd att förfoga över annan tillhörig egendom enligt vattenlagen är det, med beaktande av förekomsten av samfälligheter med många delägare och oskiftade bon, viktigt att myndigheten kan fullgöra sin hörandeskyldighet på annat sätt än genom personlig kontakt.
En nyhet i förlaget som även kan främja rättssäkerheten är införandet av kravet på elektronisk publicering av vilka ärenden som är anhängiga hos myndigheten samt av vilka beslut som har fattats. Genom den elektroniska publiceringen ökas allmänhetens tillgång till information. Även det faktum att alla ärenden hanteras av en myndighet som är fristående från landskapsregeringen bidrar till ökad rättssäkerhet. Förutsättningarna att upprätthålla hög integritet och objektivitet anses vara större för en fristående myndighet.
5.3.2. Tydligare gränsdragningar i förhållande till annan lagstiftning
Gällande lag är utformad med direkta kopplingar till annan närliggande lagstiftning. För att skapa en tydligare avgränsning mellan vilka frågor och aspekter som hör till vilket lagstiftningsområde föreslås dessa kopplingar utgå. Miljöprövningen renodlas därmed till att endast avse prövning av miljöskyddsbestämmelser.
I gällande miljöskyddslag har förenlighet med stads- eller byggnadsplan gjorts till en förutsättning för tillstånd. Anmälningsärenden prövas inte mot stads- eller byggnadsplan. En plan kan därmed komma att tolkas och tillämpas av olika myndigheter och oberoende av varandra, vilket kan medföra problem för verksamhetsutövaren. Då markplanering faller inom ramen för det kommunala behörighetsområdet föreslås denna koppling utgå så att den kommunala behörigheten renodlas och respekteras. Se närmare i detaljmotiven till 6 § förslaget till ny miljöskyddslag.
Ett område som har varit föremål för dubbla myndighetskontakter är regelverken om täkter. Frågan om av vilken myndighet och enligt vilken lagstiftning tillstånd för täkter skall handläggas hänger nära samman med frågan om ersättning. Om landskapsregeringen nekar tillstånd enligt naturvårdslagen är landskapsregeringen i vissa fall skyldig att lösa in området. Någon motsvarande skyldighet gentemot den som nekats tillstånd enligt miljöskyddslagen finns inte. En överflyttning av täkttillstånden från naturvårdslagstiftningen utan motsvarande förflyttning av bestämmelserna om inlösningsskyldighet skulle innebära en inskränkning i den grundlagsskyddade äganderätten. Om verksamhetsutövaren inte alltjämt skall riskera att bli föremål för dubbla tillståndsförfaranden bör prövningen koncentreras till naturvårdssidan i samband med en översyn av miljöförfattningarna på förordningsnivå.
5.3.3. Förvaltningsrätt
I befintlig lagstiftning finns ett flertal bestämmelser av förvaltningsrättslig karaktär. I beredningen har valts att i förslaget utelämna sådana bestämmelser som äger en motsvarighet i landskapsregeringens framställning nr 8/2006-2007 om ny förvaltningslag. Förslaget har även i övrigt anpassats efter förslaget till förvaltningslag.
Exempel på anpassningar som har gjorts för att uppnå enhetlig begreppsanvändning är att begreppet sakägare i miljöskyddslagen har ersatts med begreppet part. För att undvika onödig dubbelreglering har bestämmelser om skyldighet att höra verksamhetsutövaren innan beslut om tillsynsåtgärd vidtas, bestämmelser om förfarande vid ofullständig ansökan och bestämmelser om förfarande vid inspektion utelämnats.
6. Förslagets ekonomiska och organisatoriska verkningar
Under gällande myndighetsstruktur innebär förslaget en omfördelning av arbetsuppgifter mellan miljöinspektörerna vid landskapsregeringen och miljöhandläggarna vid miljöprövningsnämnden. Genom att anmälningsförfarandet utgår och myndighetskontrollen, till den del förhandsprövning alltjämt förutsättas, koncentreras till en prövningsmyndighet förskjuts arbete från landskapsregeringen till miljöprövningsnämnden. Beaktas bör landskapsregeringens framställning nr 22/2006–2007 med förslag till att myndighetsutövning inom miljö- och hälsoskyddsområdet skall handhas av den nya myndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Härigenom skulle det arbete som idag utförs av miljöinspektörerna vid Ålands landskapsregering och miljöhandläggarna vid miljöprövningsnämnden samlas inom en och samma myndighet. Införandet av den nya lagen skulle således inte innebära någon omfördelning av arbete eller något behov av omfördelning av resurser mellan myndigheterna.
Vad gäller den kommunala sektorn innebär förslaget att visst ansvar för handläggning och tillsyn över mindre avloppsanläggningar kan överföras på kommunal nivå. Redan dagens lagstiftning möjliggör överföring av handläggning av ansökningar för anläggningar av motsvarande omfattning. Överföring av tillsynsansvar till kommunerna är en nyhet. Överföringen bedöms dock påverka kommunernas arbetsbelastning marginellt emedan antalet verkliga tillsynsfall förväntas vara litet och tillsynen till största del kommer att utövas i samband med byggnadstillsyn.
6.2. Verkningar för jämställdheten
Regelverken är i grunden könsneutralt utformat och förväntas inte ha några direkta verkningar för jämställdheten.
Samtliga regelverk berör miljöområdet. Även om ändringarna i huvudsak avser förvaltningsprocedur och ärendehantering så kommer tillämpningen av regelverken att få verkningar med avseende på miljön. Likaså innebär förslaget, trots att det inte har varit orsaken till revideringen, vissa förändringar av det materiella miljöskyddet. Se närmare härom i förslagen samt motiven till de olika författningarna.
Förslaget har i huvudsak utarbetats och beretts vid landskapsregeringens miljöbyrå i samarbete med lagberedningen. Beredningens huvudsakliga syfte, att revidera de delar av regelverket som avser ärendehanteringsprocesser, har inneburit att materiella bestämmelser i befintligt regelverk till stor del har lämnats intakta eller återanvänds med endast mindre ändringar. I ärendeberedningen har tjänstemän som arbetar med handläggning av tillstånds- eller tillsynsarbete samt andra tjänstemän vid miljöbyrån beretts möjlighet att lämna sina synpunkter på de föreslagna ändringarna. I utarbetandet av de delar av förslaget som avser reviderad förhandsprövning har även näringsavdelningen deltagit. Förslaget har varit sänt för synpunkter till kommunerna, Hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård, Ålands miljöprövningsnämnd, Ålands miljöservice k.f., Ålands företagarförening r.f., Ålands handelskammare r.f., Ålands Producentförbund r.f., Ålands köpmannaförening r.f., Ålands redarförening r.f., Ålands Natur och Miljö r.f. samt till Ålands vattenskyddsförening r.f.
1. Ny landskapslag om miljöskydd
1 § Syfte. Lagen föreslås, till skillnad från gällande miljöskyddslag, ges en renodlad syftesparagraf. Avsikten är att formulera syftet klart och tydligt.
2 § Ansvarsfördelning och tillämpningsområde. Genom bestämmelsen förverkligas principen om förorenarens ansvar på Åland. Förslaget beaktar (2 mom.) landskapsregeringens förslag till förvaltningslag för landskapet Åland (fr nr 8/2006–2007). Det kan noteras att närmare bestämmelser om besvär finns i 25 § självstyrelselagen.
3 § Definitioner. Lagen föreslås innehålla något fler definitioner än gällande miljöskyddslag. Centralt är användningen av begreppen miljöpåverkan och negativ miljöpåverkan. Gällande miljöskyddslag reglerar i första hand utsläpp medan den nya miljöskyddslagen föreslås reglera negativ miljöpåverkan oavsett om denna är genererad av utsläpp eller av andra orsaker.
Definitionen av bästa tillgängliga teknik föreslås ändrad i förhållande till gällande lagstiftning så att den inte längre anknyter till gängse branschkriterier. Den föreslagna definitionen ansluter närmare till definitionerna i såväl rikets lagstiftning som i EG- direktivet 1996/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (det s.k. IPPC-direktivet). I ordet tillgänglig ligger att tekniken skall vara såväl tekniskt som ekonomiskt genomförbar. Den skall således ha utvecklats i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt och med beaktande av kostnader och nytta. Att tekniken rimligen kan tillämpas blir alltså viktigare än vad som är praxis i branschen. På så sätt kan inte en allmänt förekommande men onödigt låg miljöstandard legitimera sig själv. Då många av de regler som till följd av EG-direktiv implementeras i miljölagstiftningen har kopplingar till bästa tillgängliga teknik är det viktigt att definitionen överensstämmer med vad som stadgas i direktivet. En gemensam definition är även av betydelse för upprätthållande av konkurrensneutralitet inom den inre marknaden.
2 kap. Allmänna kravbestämmelser
För vinnande av tydlighet föreslås att kapitlet ges samma rubrik som 4 kapitlet i vattenlagen. Reglerna i detta kapitel är allmänna miljöskyddskrav som skall iakttas i alla verksamheter oberoende av om dessa är föremål för prövning eller tillsyn enligt denna lag. Kapitlet motsvarar i stort 2 kapitlet i gällande miljöskyddslag.
4 § Allmänna miljöhänsyn. Kapitlets första paragraf motsvarar 4 – 6 §§ gällande lag med det undantaget att frågan om vem som ansvarar för en verksamhets miljöpåverkan specificeras redan i lagens inledande kapitel. Genom att sammanfoga bestämmelserna i en paragraf uppnås en större tydlighet avseende vad som kan krävas av den enskilde verksamhetsutövaren. Vid all slags verksamhet, även enskild sådan skall förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att dessa miljöhänsyn blir oskäligt betungande. Vid skälighetsbedömningen vägs alltjämt nyttan av åtgärder mot kostnaderna för desamma. Denna specifikation har emellertid inte tagits med i lagstiftning emedan ordet kostnader är en ekonomisk term som kan leda tankarna fel. Avsikten är att skälighetsbedömningen skall göras utifrån en öppen tolkning där även uteblivna inkomster kan anses oskäligt betungande. Bedömningen skall göras med hänsyn till vad som normalt kan krävas av verksamheter eller åtgärder av den typen och inte till exempelvis den enskildes betalningsförmåga. Att en skälighetsbedömning likväl skall göras följer av formuleringen ”som rimligen kan krävas”.
I bestämmelsens 2 mom. specificeras bästa tillgängliga teknisk (BAT) som ett krav för all yrkesmässig verksamhet. I beredningsarbetet har övervägts att liksom i vattenlagen komplettera bestämmelsen med en formulering om att hänsyn skall tas till tekniska svårigheter som finns till följd av att anläggning uppförts vid en tid då mindre stränga miljöskyddskrav gällde. En sådan formulering skulle dock inte vara gångbar för verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt IPPC-direktivet. Någon sådan hänsynsregel har heller ingen motsvarighet i vare sig svensk eller finsk rätt. Noteras bör dock att definitionen av bästa tillgängliga teknik föreslås ändrad vilket medför att bestämmelsens materiella innehåll förändras i förhållande till gällande lagstiftning.
5 § Förorening av mark. Bestämmelsens 1 mom. motsvarar 9 § gällande miljöskyddslag. Liksom specificeras redan i förslagets inledande kapitel är huvudregeln den att verksamhetsutövaren svarar för verksamhetens miljöpåverkan. Då förorening av mark är relativt frekvent förekommande är det ägnat att gagna ett effektivt tillsynsarbete att ha specificerade bestämmelser avseende ansvarsförhållandena i samband med förorening av mark. Formuleringen i förslagets 2 mom. motsvaras av lika men inte identiska bestämmelser i såväl rikets som i svensk lagstiftning. Då bestämmelsen enligt förslaget inte är en renodlad förbudsparagraf föreslås en något vidare rubrik än enligt gällande lag.
6 § Platsval. Bestämmelsen ersätter 8 § gällande miljöskyddslag. Den föreslagna formuleringen innebär en förändring i förhållande till gällande lagstiftning genom användningen av begreppet "plats som är lämplig" istället för begreppet "plats där den orsakar minsta möjliga fara för miljö". Omformuleringen syftar till att förenkla tillämpningen och prövningen av tillstånds- och granskningsärenden. Genom den föreslagna formuleringen kan tillståndsmyndigheten ta ställning till en specifik i ansökan angiven plats utan att analysera andra teoretiska alternativ.
Förslaget bygger också på att någon prövning av platsen över huvudtaget inte kommer att ske av verksamhet som förläggs till plats som reserverats för ändamålet i stads- eller byggnadsplan. Kravet på prövning av platsen inom planlagt område har visat sig innebära att myndighetsregler från olika håll har kommit att omfatta en och samma verksamhet. Tidvis har dessa dubbla myndighetskontakter inneburit svårigheter för verksamhetsutövaren. Då kommunen i övrigt är den instans som ansvarar för planering av mark bedöms det ändamålsenligt att koncentrera beslut rörande förläggning inom planlagt område till den kommunala nivån. Förändringen innebär en återgång till vad som gällde för de så kallade förläggningstillstånden fram till och med införandet av miljöskyddslagen och därmed sammanhängande förändringar av hälsovårdslagen år 2001 (jfr avsnitt 5.3.2 ovan). Förslaget bygger också på att det specifika kravet på förläggningstillstånd som finns i 26 och 28 §§ hälsovårdslagen tas bort. Närmare specifikationer av vilka aspekter som skall vägas in vid bedömning av en plats lämplighet av den typ som finns i gällande lagstiftning har inte bedömts nödvändiga emedan lämpligheten är kopplad till sannolikhet och omfattning av negativ miljöpåverkan vilket i sin tur är specificerat i definitionerna. Övriga miljöskyddskrav avseende hur verksamheten får bedrivas, exempelvis avseende förbud mot föroreningar, gäller alltjämt oberoende av om förläggningen skall prövas eller inte. Då markplanering redan är en kommunal behörighet och då kommunerna måste antas hantera sin planeringsbehörighet på ett ur miljöhänseende ansvarsfullt sätt bedöms inte förändringen medför några nya uppgifter för kommunerna. I remissvaren har påtalats att avsaknaden av kommunal planering är problematisk ur miljöhänseende.
7 § Verksamhetsutövarens organisation. Förslaget innebär en förändring i förhållande till gällande miljöskyddslag genom att bestämmelser som idag huvudsakligen återfinns i kapitlet "förutsättningar för tillstånd" nu bakas samman med de allmänna kraven på verksamhetsutövaren och således kommer att omfatta alla verksamhetsutövare. Förändringen skapar ökad tydlighet genom att samma regler gäller för alla och är delvis motiverat av införandet av miljögranskningsinstrumentet. Bestämmelsen ersätter 8 och 23 §§ gällande miljöskyddslag.
8 § Rapporteringsskyldighet. Bestämmelsen, som är en nyhet i förhållande till gällande lag, är ägnad att gagna miljön genom att det i mindre utsträckning blir lönsamt att tiga om en miljöförorening emedan redan underlåtenhet att informera därom står i strid med lagstiftningen.
Avdelning 2 - Tillstånd och miljögranskning
I förslaget till avdelning 2 finns bestämmelser om tillstånd och miljögranskning samlade. Förslaget innebär en förändring i förhållande till nuvarande lagstiftning på så sätt att det som tidigare varit tillstånd delas och separeras på ett tillstånds- och ett miljögranskningsförfarande. Granskningsförfarandet är ett nytt instrument inom miljöförvaltningen som föreslås hanterad av prövningsmyndigheten. Samtidigt föreslås det nuvarande anmälningsförfarandet, vilket handhas av tillsynsmyndigheten, utgå.
3 kap. Allmänna bestämmelser om tillstånd och miljögranskning
9 § Tillstånds- och miljögranskningsmyndighet I paragrafen klargörs att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är den myndighet som genomgående i lagen benämns prövningsmyndighet. Denna lösning möjliggör att överförandet av uppgifter förenklas genom reformen om myndighetsansvar.
10 § Krav på tillstånd och miljögranskning. I bestämmelsen klargörs vilka verksamheter som kräver tillståndsprövning och vilka verksamheter som kräver miljögranskning. Antalet verksamheter som kräver tillståndsprövning föreslås begränsade till en miniminivå.
I enlighet med artikel 4 i direktiv 1996/61/EG skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att, inga nya sådana anläggningar som nämns i bilaga I, drivs utan tillstånd enligt detta direktiv. Tillståndsplikt kan även förekomma i andra direktiv. Landskapslagstiftningen måste således innehålla bestämmelser om ett sådant prövningsförfarande. De anläggningar som nämns i direktivets bilaga I bedöms dock vara av sådan omfattning att det är mycket osannolikt att de överhuvudtaget kan komma i fråga på Åland. Krav på tillståndsförfarande finns även i andra direktiv. I vissa direktiv finns krav på att vissa verksamheter som faktiskt förkommer på Åland skall vara föremål för ett tillståndsförfarande. Formuleringen i bestämmelsens 1 mom. c punkt gör det möjligt att i landskapsförordning specificera vilken tillståndsplikt som gäller. Detta kan göras antingen genom att referera till EG-direktivet som sådant eller genom att i förordningen räkna upp verksamheterna. I vissa andra fall har tillståndsplikt som gäller enligt andra direktiv bakats in i lagstiftningen för att göra regelverket mera lättöverskådligt. Exempel på detta är vissa av de krav på tillstånd som finns i förslaget till revidering av vattenlagen samt kraven på tillstånd i förslaget till revidering av renhållningslagen.
Bestämmelser om ett tillståndsförfarande i åländsk lagstiftning behövs även av andra orsaker än för att tillgodose kraven i nämnda EG-direktiv. Inom vattenrättens område har länge funnits ett tillståndsförfarande som fungerat oberoende av miljörätten för situationer då någon ansökt om rätt att nyttja annans område för vattenföretag eller anordningar som har samband med vattenföretag. I samband med införandet av en egen vattenlag för landskapet Åland 1996 sammanfogades traditionella vattenrättsliga regler med regler av miljörättslig karaktär i ett och samma regelverk och gjordes till föremål för ett och samma tillståndsförfarande. Genom införandet av gällande miljöskyddslag förenades detta tillståndsförfarande ytterligare med förfarandet för sådana tillstånd som krävs enligt miljöskyddslagen. Emedan de tillstånd som härrör från de ursprungliga tillstånden enligt vattenlagen berör enskild och allmän rätt är dessa inte möjliga att överföra på det föreslagna miljögranskningsförfarandet. Förfarandet för dessa tillstånd föreslås alltjämt vara detsamma som förfarandet för tillstånd. På så sätt uppnås en eftersträvad enhetlighet. Därför införs en referens till verksamheter som är tillståndspliktiga enligt vattenlagen. I vattenlagen finns ytterligare bestämmelser om verksamheter som förutsätter tillstånd även om dessa inte berör allmän eller enskild rätt. Exempel på sådana bestämmelser är krav på tillstånd för utsläpp av vattenfarliga ämnen som krävs enligt direktiv 2006/11/EG. På motsvarande sätt ställs i EG-regelverket krav på tillstånd även inom andra områden som berör miljörättens område. Det kan exempelvis röra sig om tillstånd som krävs enligt direktiv 2006/12/EG. En referens föreslås därför även till renhållningslagen, som också innehåller regler om krav på tillstånd.
Bestämmelsen om tillståndsplikt föreslås inte innehålla någon sådan förordningsmakt som återfinns i 11 § i gällande miljöskyddslag, enligt vilken landskapsregeringen genom landskapsförordning kan belägga verksamhet som medför risk för förorening av miljön med tillståndsplikt. I paragrafens 2 mom. förtecknas tillståndspliktiga verksamheter utöver dem som i enlighet med 1 mom. a – c punkterna närmast i finns i 6 kapitlet 15 – 17 §§ vattenlagen, 28b § renhållningslagen samt i bilaga I i EG- direktivet 1996/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.
En nyhet i förslaget är bestämmelserna om krav på miljögranskning. Krav på miljögranskning kan enligt förslaget intas i förordning. Därutöver föreslås referenser till vattenlagen och till renhållningslagen. I vattenlagen finns redan idag bestämmelser om tillståndsplikt som inte är motiverade på grund av att verksamheterna berör allmän eller enskild rätt och som inte heller förutsätts av EG:s regelverk. Dessa anses kunna bli föremål för ett enklare prövningsförfarande och föreslås istället bli föremål för krav på miljögranskning. Avsikten är att antalet verksamheter som förutsätter tillstånd på detta sätt skall minskas betydligt och att en stor del av de ärenden som enligt dagens regelverk handläggs som tillstånd istället skall bli föremål för krav på miljögranskning. Strävan är att regelverket skall vara så klart och entydigt som möjligt. För att det skall bli verklighet förutsätts att en enskild näringsidkare lätt kan utläsa om den egna verksamheten förutsätter miljögranskning eller inte. I enlighet med vad som enligt gällande lagstiftning gäller för tillstånds- och anmälningsplikt föreslås därför landskapsregeringen genom landskapsförordning kunna bestämma närmare om vilka verksamheter som förutsätter miljögranskning. På detta sätt skapas ett tydligt regelverk som i takt med tiden kan uppdateras utan den omfattande procedur som en lagändring innebär.
De föreslagna formuleringarna innebär att verksamheten inte får inledas innan tillståndsprövningen eller miljögranskningen är klar. Att inleda för tidigt är belagt med straff i enlighet med vad som framgår av förlagets 9 kapitel.
11 § Krav på tillstånd och miljögranskning för ändrad eller utvidgad verksamhet. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 12 § i gällande miljöskyddslag men omformuleras så att den kommer att omfatta såväl tillstånds- som miljögranskningsinstrumentet. Ledet om att ändring eller utvidgning av omfattning som i sig själv kräver tillstånd motiveras av den ändring av 2 art. direktiv 1996/61/EG som följer av direktiv 2003/35/EG.
12 § Ansökan om tillstånd och miljögranskning. Bestämmelsen innehåller regler som berör ansökan om tillstånd eller ansökan om miljögranskning. Bestämmelserna är generella och lika för alla ansökningar. Avsikten är att tydliggöra att det ankommer på sökanden och inte på prövningsmyndigheten att presentera den utredning som krävs för att en ansökan skall kunna prövas. I beredningsarbetet har möjligheten att i lagstiftningen införa ett uttryckligt stadgande vilket ger prövningsmyndigheten rätt att utarbeta blanketter eller närmare anvisningar för ansökningarnas utformning. Ett sådant stadgande har emellertid ansetts vara överflödigt, då sådan verksamhet måste anses falla inom ramen för prövningsmyndighetens behörighet. Genom en referens till direktiv 1996/61/EG uppfylls även kraven på regler om innehåll i ansökan om tillstånd för sådana verksamheter som enligt direktivet skall omfattas av krav på tillstånd men som i praktiken inte förekommer i landskapet.
Bestämmelsen innehåller inga regler om komplettering av ansökan emedan förslag till sådana regler finns i landskapsregeringens framställning nr 8/2006-2007 om ny förvaltningslag.
Enligt förslaget skall prövningsmyndigheten utan dröjsmål tillkännage allmänheten ansökan genom elektronisk publicering. Bestämmelsens placering i förhållande till övriga förfarandebestämmelser syftar till att undvika dubbleringar. Genom att placera bestämmelsen i det inledande kapitlet kommer den att omfatta alla ansökningar, oaktat om dessa avser tillstånd eller miljögranskning. Tillståndsförfarandet enligt gällande förfarande ställer stora krav på öppenhet och offentlighet. (Jfr Århuskonvention och direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG). För att inte allmänhetens tillgång till information skall bli åsidosatt, till följd av att verksamheter blir föremål för krav på miljögranskning istället för tillståndsplikt, föreslås att kravet på elektroniskt offentliggörande av ansökan skall gälla lika för alla verksamheter. I beredningen har användningen av begreppet "tillkännages allmänheten" vägts mot begreppet "offentliggöras". Begreppet "tillkännages allmänheten" har valts i syfte att undvika missförstånd om att handlingar i ärendet innan den elektroniska publiceringen inte skulle vara offentliga.
13 § Hörande av part. Bestämmelser om beredning av tillstånds- eller granskningsärenden har tidigare funnits intagen i lagen om Åland miljöprövningsnämnd. Sådana bestämmelser blir överflödiga genom införandet av en förvaltningslag. Miljöärendena är dock till sin karaktär sådan att antalet parter kan vara mycket stort och krav på hörande genom personligt hörande kan bli mycket kostsamt eller inte möjligt att genomföra till följd av att parterna inte kan nås. Ett särskilt stadgande om hörande genom offentlig annons föreslås därför infört.
14 § Meddelande av beslut. I bestämmelsen finns regler om meddelande av beslut. Den föreslagna formuleringen har utformats med beaktande av bilaga V i IPPC-direktivet. I syfte att skapa enhetlighet har bestämmelserna gjorts gemensamma för såväl tillstånds- som granskningsförfarandet. För att tillgodose allmänhetens intresse av information om beslut inom miljöområdet utan att för den skull skapa en komplicerad pappersexercis skall besluten kungöras genom elektronisk publicering. Användningen av elektronisk publicering är en nyhet i förhållande till gällande lagstiftning som istället talar om publicering på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavlor. Bestämmelsen har i gällande lagstiftning sin motsvarighet i 10 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd. Att bestämmelsen avser även revidering framgår av 22 §.
Att beslutet som sådant skall tillställas sökanden och andra parter är givet. Bestämmelser härom finns intagna i framställningen med förslag till förvaltningslag.
4 kap. Miljögranskning
Miljögranskningsinstrumentet är ett nytt instrument i åländsk lagstiftning Miljögranskningen är ingen tillåtlighetsprövning. I kapitlet har samlats bestämmelser som är specifika för just miljögranskningsförfarandet. I 3 kapitlet finns allmänna bestämmelser om tillstånd och miljögranskning.
15 § Beslut med anledning av miljögranskning. Miljögranskning blir vanligt förekommande inom Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Omfattning och resultat av den prövning som miljögranskningen innebär styrs av denna bestämmelse. Förfarandet föreslås kommer att avse många verksamheter som idag förutsätter tillstånd men som inte behöver det till följd av EG-direktiv, särskilda bestämmelse i lagen eller till följd av att de berör rätt eller rådighet över annan tillhörig egendom. Förfarandet kommer också att omfatta vissa verksamheter som idag är anmälningspliktiga. Dessa verksamheter anses kunna bli föremål för ett enklare förfarande. Närmare beskrivning av miljögranskningsinstrumentet finns under avsnitt 4.1.2.
I gällande lagstiftning finns bestämmelser om beslut med anledning av ansökan om tillstånd i 24 § miljöskyddslagen och i 6 kapitlet 4 § vattenlagen. Bestämmelser om åtgärder med anledning av anmälan finns i 38 § miljöskyddslagen samt i 28j § renhållningslagen. I 6 kapitlet gällande miljöskyddslag finns bestämmelser om förutsättningar för tillstånd. Dessa bestämmelser refererar sedan till andra bestämmelser i miljöskyddslagen vilka skall vara uppfyllda för att tillstånd skall beviljas. Den föreslagna formuleringen är inte uppbyggd med ett sådant mellansteg.
I beredningsarbetet har övervägts att istället för att referera "till den lagstiftning som nämns i 10 §" referera till "tillämplig lagstiftning som nämns i 10 §" eller till "den lagstiftning som nämns i 10 § enligt vilken verksamheten är granskningspliktig". Den föreslagna formuleringen har emellertid ansetts tillräcklig emedan det redan av vattenlagen och renhållningslagen framgår på vilka verksamheter lagarna är tillämpliga. Lagarnas materiella innehåll kan således inte komma att utgöra grund för besluten med mindre än att verksamheterna omfattas av lagarnas tillämpningsområde.
5 kap. Tillstånd
16 § Meddelande av ansökan. Den föreslagna bestämmelsen är dels ett sätt att tillgodose kraven avseende allmänhetens deltagande enligt artikel 15 direktiv 1996/61/EG och dels ett sätt att garantera att den vars rätt eller skyldighet berörs ges möjlighet att delta i beslutsprocessen. En nyhet i förhållande till gällande lagstiftning är att ansökan endast behöver kungöras genom elektronisk publicering. Enligt 6 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd gäller idag att ansökan skall kungöras på landskapsregeringens och berörd kommuns anslagstavla. Syftet med meddelandet är att den berörda allmänheten skall kunna ta del av informationen. Kungörelseprocessen enligt dagens förfarande är tids- och arbetskrävande. Tekniska innovationer möjliggör andra kommunikationsvägar som i många fall är mer effektiva än traditionella. Direktiv 1996/61/EG erkänner elektroniska medier som ett fullgott instrument för sådana offentliga meddelanden som förutsätts för att allmänhetens möjlighet att delta i beslutsprocessen skall vara tillgodosedd. Vad avser meddelande av ansökningar bedöms informationen bli mera tillgänglig genom en övergång till meddelande genom elektronisk publicering. För att förändringen skall innebära en förenkling och inte en utökning av arbetet föreslås den traditionella kungörelseprocessen genom annonsering på anslagstavlor helt utgå.
Prövningsmyndighetens möjlighet att genom annons fullgöra sin delgivningsskyldighet motiveras av att det väsentligen underlättar arbetet i bland annat de fall då äganderätten till ett oskiftat bo under lång tid inte har övergått annat än genom arv och fall då antalet delägare är mycket stort eller okänt. Med den föreslagna formuleringen är det alltjämt möjligt att välja att fullgöra delgivningsskyldighet genom personlig delgivning även i de fall antalet parter överstiger 30. Antalet parter är inte synonymt med antalet personer utan avser i de fall en person är part i egenskap av rättsinnehavare till flera olika objekt antalet rättsinnehav som berättigar till ställning som part. Förslaget till den del det avser delgivning bygger på samma modell för offentlig delgivning som kommer till utryck i 55 och 62 §§ rikets förvaltningslag (FFS 434/2003). Lagtinget har genom sitt beslut 2006/29 redan beslutat om motsvarande förändring av nu gällande bestämmelse i 6 § landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd.
17 § Förutsättningar för tillstånd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 24 § gällande miljöskyddslag. Tillståndsförfarandet skulle gälla projekt av mycket stor omfattning eller som annars är betydande. beslut som rör rätt- eller rådighet över annan tillhörig egendom ställer stora krav på beslutsprocessens form eftersom beslutet alltid berör andra vars grundlagsskyddade rättigheter till rättsskydd måste garanteras. Direktiv 96/61/EG ställer därtill krav på tillståndsprövning av vissa verksamheter som räknas upp i bilaga 1 till nämnda direktiv. För Ålands del har detta en begränsad betydelse eftersom förekomsten av sådana projekt är liten. Även tillståndsprövningen enligt direktivet ställer formella krav på prövningen, bland annat i form av krav på allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet. Därtill ställer direktiv 2006/11/EG krav på tillstånd för utsläpp av vissa vattenfarliga ämnen. Då dessa tillståndsprocesser kommer att likna varandra föreslås ett gemensamt förfarande för verksamheter som förutsätter tillstånd enligt EG-direktiven och för sådana som förutsätter tillstånd på grund av att de berör rätt och rådighet över annan tillhörig egendom. Någon möjlighet att genom landskapsförordning besluta om tillståndsplikt för andra enskilda verksamheter föreslås inte.
Den föreslagna formuleringen innebär ingen ändring i sak men är ägnad att förtydliga när tillstånd skall beviljas, när tillstånd skall förenas med villkor och när ansökan om tillstånd skall avslås (se figur 3). Av 47 § framgår att landskapregeringen genom förordning kan besluta att även bestämmelser i EG-direktiv på området skall utgöra förutsättningar för tillstånd. Bestämmelsen är utformad så att den skall uppfylla kraven enligt artikel 8 i direktiv 1996/61/EG.
Jämför avseende hänvisningen till ”den lagstiftning som nämns i 10 §” kommentaren under detaljmotiveringen till 15 § ovan.
Figur 3
18 § Tillståndets innehåll och giltighetstid. Bestämmelsens materiella innehåll är i huvudsak hämtat från 28 § gällande miljöskyddslag. Enligt förslaget skall beslut om tidsbegränsat tillstånd innehålla uppgifter om när ansökan om nytt tillstånd senast skall lämnas. Bestämmelsen är ägnad att säkerställa att verksamhetsutövaren är medveten om att det finns ett datum som skall iakttas. I händelse av att verksamhetsutövaren inte lämnar in sin ansökan eller lämnar in sin ansökan för sent upphör tillståndet att gälla i enlighet med 21 §.
19 § Tidpunkt för inledande av verksamheten. Bestämmelsen ersätter formuleringarna i 13 § gällande miljöskyddslag och 6 kapitlet 26 § gällande vattenlag. Genom att sammanföra bestämmelserna i en gemensam paragraf skapas ett enhetligt system som avser alla tillstånd oaktat enligt vilken lagstiftning verksamheten är tillståndspliktig. För att en säkerhet skall kunna anses vara godtagbar måste den vara sådan att den med säkerhet finns att tillgå. En försäkring kan således inte godtas med mindre än att försäkringspremien är betald för hela den verkningstid som kan komma ifråga. För landskapet, kommunerna och kommunförbund vilkas inkomster härrör från beskattningsrätten kan, även om det inte särskilt stadgas, en mycket liten eller ingen säkerhet vara godtagbar under förutsättning att eventuella ersättningsgilla belopp inte är så höga att inte ens dessa inkomster räcker för att betala dem. Sammanfogandet i en gemensam bestämmelse innebär att möjligheten att besluta om verkställighet kommer att omfatta även tillstånd som rör vattenfarlig verksamhet. Möjligheten att medge vissa vattenföretag för att avvärja hastigt uppkommen fara utgår eftersom en korrekt tillståndsprocessen i övrigt är sådan att den inte kan komma ifråga för att avvärja sådan fara. Verkställighet får inte beviljas för beslut om tillstånd enligt 3 kapitlet vattenlagen om tillstånd till förfogande över annans egendom. Undantaget motiveras av att sådana ansökningar i allmänhet är resultatet av att ägaren själv inte lämnat sitt medgivande och det är olämpligt att förordna om verkställighet om förfogande som är tvistigt.
20 § Återkallande av tillstånd. Bestämmelsens materiella innehåll är i huvudsak hämtat från 32 § gällande miljöskyddslag. Att såsom framgår av a punkten tillståndet skall ha beviljats till följd av oriktiga uppgifter innebär att kravet på att de oriktiga uppgifterna skall ha haft betydelse för ärendets avgörande kvarstår. Bestämmelsens 1 mom. 3 punkt samt 2 mom. är nya. Det har ansetts ändamålsenligt att klargöra vad som händer då tillstånd överlåts och den som övertar tillståndet inte uppfyller förutsättningarna avseende verksamhetsutövaren. Bestämmelsens 3 mom. motsvarar 34 § gällande miljöskyddslag.
21 § Tillståndets upphörande. Den föreslagna bestämmelsen är ny. Dess materiella innehåll är i huvudsak hämtat från 33 § gällande miljöskyddslag. Det har emellertid ansett lämpligt att samla samtliga bestämmelser om när och under vilka omständigheter ett tillstånd upphör att gälla i en gemensam bestämmelse. För att undvika oklarheter i samband med övergångar mellan gamla och nya tillstånd specificeras att tidsbegränsade tillstånd som huvudregel gäller tills beslut med anledning av ny ansökan, som lämnats in i tid, vunnit laga kraft.
22 § Revidering av tillståndsvillkor. Den föreslagna bestämmelsen är ny. I bestämmelsen sammanfogas bestämmelserna om ändring av tillstånd och revidering av tillståndsvillkor i gällande miljöskyddslag. Först preciseras att tillståndsinnehavaren kan anhålla hos prövningsmyndigheten om revidering av tillståndsvillkor. Revidering av tillståndsvillkor innebär att de villkor under vilka en verksamhet får bedrivas granskas, utan att själva tillståndet ifrågasätts. Tillståndsinnehavaren kan när som helst anhålla om en sådan prövning, dock senast inom den tid under vilket det grundläggande tillståndsbeslutet gäller. Risken för att verksamhetsutövaren skall anhålla om revidering allt för ofta har diskuterats. Ett sätt att säkerställa att så inte blir fallet skulle vara att koppla samman verksamhetsutövarens möjligheter till revidering av tillståndsvillkor med förutsättningarna i förslagets 2 mom. Begränsningen i 2 mom. är dock avsedd att tjäna som ett skydd för verksamhetsutövaren som skall garantera att denna ges någorlunda stabila verksamhetsförutsättningar. Någon risk för att verksamhetsutövaren skulle vilja genomgå en extra revidering av tillståndsvillkor, med därmed sammanhängande kostnader och arbete, anses inte vara så överhängande att den möjligheten behöver inskränkas i lag. Prövningsmyndigheten kan besluta om revidering av tillståndsvillkor på initiativ av tillsynsmyndigheten eller part under vissa förutsättningar. Denna möjlighet motsvarar bestämmelserna om ändring av tillstånd i 31 § gällande miljöskyddslag. Ansökan om revidering av tillståndsvillkor behandlas i tillämpliga delar som ansökan om tillstånd.
23 § Överlåtelse av tillstånd. Bestämmelsen överensstämmer med 30 § gällande miljöskyddslag.
6. kap. Instruktioner och villkor
I kapitlet finns gemensamma bestämmelser om sådana instruktioner, villkor och föreskrifter som prövningsmyndigheten kan besluta om.
24 § Instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan. Bestämmelsen definierar vilka möjligheter prövningsmyndigheten har att besluta om instruktioner respektive villkor i syfte att säkerställa att verksamheten uppfyller de lagliga förutsättningarna för tillstånd och miljögranskning. Bestämmelsens materiella innehåll motsvarar 25 § 1 och 2 mom. samt 27 § gällande miljöskyddslag.
25 § Villkor om ställande av säkerhet. Bestämmelsen motsvarar 23 § 3 mom. i gällande miljöskyddslag.
26 § Föreskrifter om egenkontroll. I bestämmelsen definieras prövningsmyndighetens befogenhet att utfärda föreskrifter om tillsyn och egenkontroll. Dessa syftar inte så som i 24 § till att säkerställa att verksamheten utförs i enlighet med lag utan till att skapa förutsättningar för att kontroll av att verksamheten sköts i enlighet med gällande bestämmelser. Bestämmelsen motsvarar 26 § gällande miljöskyddslag.
Avdelning 3 - Miljötillsyn
Gällande lagstiftning är behäftad med ett antal problem vad avser tillsynsarbetet. Bestämmelser om tillsyn finns i såväl miljöskyddslagen som i vattenlagen. Dessa bestämmelser är inte alltid förenliga med varandra, vilket försvårar tillämpningen. Vidare har bestämmelserna om tillsyn i miljöskyddslagen kommit att omfatta efterlevnaden av även andra bestämmelser i vattenlagen än bestämmelserna i 4 kapitlet. Tillsynsmyndigheten har därmed kommit att involveras i ett antal ärenden rörande bland annat rådighet som har till synes liten relevans för miljön och där parterna borde använda sig av andra rättsmedel för att lösa eventuella tvister.
Ambitionen är att skapa ett regelverk där bestämmelserna om tillsyn förenhetligas och samlas på ett ställe. Regelverket ges samtidigt en struktur som gör det lätt att utläsa vilka olika typer av ärenden eller beslut som kan aktualiseras inom ramen för tillsynsarbetet samt hur dessa skall hanteras.
Landskapsregeringen har i framställning nr 22/2006-2007 föreslagit att en ny myndighet skulle skapas, med ansvar för tillstånds- och tillsynsarbete enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, renhållningslagen och hälsovårdslagen. I samband med införlivandet av bestämmelserna i EG-direktivet 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område genom en ändring av vattenlagen från den 1 januari 2006 (jfr ÅFS 2005/54) har infogats referenser från vattenlagens bestämmelser om övervakning till tillsynsbestämmelserna. Mot bakgrund av myndighetsreformen finns det orsak att på ett tydligare sätt separera bestämmelserna om övervakning och bestämmelserna om tillsyn så att det av lagen på ett tydligt sätt framgår att det rör sig om olika verksamheter.
7 kap. Allmänna bestämmelser om tillsyn
27 § Tillsyn och tillsynsmyndighet. Bestämmelsen innehåller allmänna bestämmelser om tillsyn och om tillsynsmyndighet. Förslagets 2 och 3 mom. motsvarar 40 § i gällande miljöskyddslag. Förslagets 1 mom. har en motsvarighet i 8 kapitlet 1 § 1 mom. vattenlagen. Införlivandet av motsvarande bestämmelse i miljöskyddslagen är ägnat att skapa tydlighet avseende syftet med tillsynsverksamheten och därmed skilja den från miljöövervakning. Mot bakgrund av landskapsregeringens framställning nr 22/2006-2007 med förslag till en myndighet för miljö- och hälsoskyddet föreslås att tillsynsmyndighet skall vara Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är tillsynsmyndigheten omnämns endast en gång i lagstiftningen, därefter används begreppet tillsynsmyndighet genomgående. Denna lösning möjliggör att överförandet av uppgifter förenklas vid en eventuell framtida reform om myndighetsansvar. För verksamheter som överförs till kommunal förhandsprövning föreslås även tillsyn överföras till kommunal nivå.
28 § Tillsynsbefogenheter. Bestämmelsen fogar samman det materiella innehållet i 41 – 44 §§ gällande miljöskyddslag, 8 kapitlet 8 § gällande vattenlag samt delar av 34 § gällande renhållningslag. Vilka befogenheter myndigheten har och vilka beslut den kan fatta är olika saker. I den föreslagna bestämmelsen definieras de befogenheter som en person som av tillsynsmyndigheten är förordnad för utövande av tillsyn äger, under vilka förutsättningar de kan användas och vilka omständigheter som därvid skall iakttas. Bestämmelser om vilka beslut om åtgärder tillsynsmyndigheten äger rätt att fatta finns definierat i 8 kapitlet om tillsynsåtgärder.
Formuleringen om att åtgärderna inte får vidtas på plats som omfattas av hemfriden med mindre att åtgärderna är nödvändiga för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön äger sin motsvarighet i såväl 42 § gällande miljöskyddslag som i 83 § rikets miljöskyddslag. Bestämmelsen torde således vara förenlig med grundlagens bestämmelser om skydds för privatlivet. Att tillsynsmyndigheten kan uppdra åt annan att göra viss besiktning eller undersökning klargör bland annat att tillsynsmyndigheten kan anlita externa firmor för provtagning.
I förslaget har inte särskilt specificerats tillsynsmyndighetens möjlighet att lämna råd och rekommendationer. Orsaken därtill är att det anses falla inom myndighetens ordinarie serviceskyldighet att lämna upplysningar och information. Då en rekommendation eller ett råd inte torde ha någon förpliktande verkan för verksamhetsutövaren bedöms det inte lämpligt att uppta bestämmelser härom i ett kapitel som annars handlar om tillsynsmyndighetens tvångsmedel.
8 kap. Tillsynsåtgärder
29 § Åtgärder vid försummad miljöprövning. Bestämmelsen klargör hur tillsynsmyndigheten skall agera i händelse av att någon bedriver verksamhet utan föregående tillståndsprövning eller miljögranskning trots att sådan krävs. Enligt förslaget skall tillsynsmyndigheten se till att verksamhetsutövaren söker om nödvändig prövning samt anmäla överträdelsen för eventuellt åtal. Därmed inte sagt att den, såsom varandes olaglig, automatiskt kan avbrytas av tillsyndsmyndigheten. Bestämmelserna om vilka åtgärder tillsynsmyndigheten idag kan vidta då en verksamhet bedrivs utan erforderliga tillstånd har varit svårtolkade. Bestämmelserna skiljer sig dessutom mellan miljöskyddslagen och vattenlagen. Främst har det varit frågan om huruvida tillsynsmyndigheten har eller inte har laglig rätt att avbryta en verksamhet till följd av att den saknar giltigt tillstånd som har varit föremål för diskussion. Den föreslagna formuleringen bygger på principen om att tillsyn som huvudregel utövas över lagreglerad verksamhet. Huvudregeln är att tillsyn utövas över tillsynsobjekt vilka till sin natur skall vara lagliga. Enligt huvudregeln skall tillsynsmyndigheten inte avbryta verksamheten till följd av att den inte har genomgått erforderlig prövning. Tillsynsmyndighetens primära uppgift är istället att uppmärksamma verksamhetsutövaren på dennes skyldighet att söka om tillstånd samt att uppmärksamma polisen på de eventuella olagligheter som försiggår. För att ytterligare stärka möjligheterna till ett effektivt miljöskydd föreslås därtill att tillsynsmyndigheten i händelse av att verksamheten medför en bestående negativ miljöpåverkan som inte är ringa skall kunna besluta att med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda verksamheten till dess att beslut med anledning av ansökan om tillståndsprövning eller miljögranskning vunnit laga kraft. I enlighet med 54 § kan tillsynsmyndigheten därvid begära handräckning av polisen.
I gällande lagstiftning finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens åtgärder i händelse av försummad miljöprövning i 46 § miljöskyddslagen och i 8 kapitlet 5 § vattenlagen.
30 § Åtgärder vid åsidosättande av övriga bestämmelser. Bestämmelsen stipulerar vilka åtgärder verksamhetsutövaren skall vidta i händelse av andra åsidosättanden än sådana som avses i 29 §. Tillsynsmyndighetens uppgift är att genomdriva lagens efterlevnad. Till sitt förfogande har myndigheten ett antal instrument. Vilket av dessa som tillämpas i det enskilda fallet är upp till myndigheten själv att bedöma. Avsikten är att precisera att tillsynsåtgärder skall förenas med möjligheten till användningen av tvångsmedel. Detta för att garantera en effektiv tillsyn och för att användningen av tvångsmedel inte skall vara godtycklig. Att specificera vilket tvångsmedel som kan komma i fråga i vilken situation är inte möjligt eftersom frågan om vilket tvångsmedel som är lämpligt beror mera på verksamhetens art än på vilken bestämmelse som har åsidosatts. Formuleringen om anmälan för åtal skiljer sig från den som föreslås i händelse av åsidosättande av tillstånds- eller granskningsplikt.
Bestämmelsens materiella innehåll är i huvudsak hämtat från 47, 49 och 51 §§ i gällande miljöskyddslag samt från 8 kapitlet 3 och 6 §§ vattenlagen.
Bestämmelsen innehåller en möjlighet att i vissa fall interimistiskt förordna om vissa åtgärder. Bestämmelsen, som motsvarar 89 § rikets miljöskyddslag, skall inte sammanblandas med en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förordna om omedelbar verkställighet. Beslutet är i och för sig i kraft till dess att det förts till behörig beslutsfattare för avgörande men kan därefter överklagas i vanlig ordning. Att införa en möjlighet för tillsynsmyndigheten att besluta om omedelbar verkställighet har inte bedömts ändamålsenligt. I händelse av att tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren är av olika åsikter vad beträffar ansvaret för eller omfattningen av en åtgärd och tillsynsmyndigheten därför inte kan ålägga verksamhetsutövaren att vidta en åtgärd finns möjligheten för tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder med stöd av 33 § om ingripande vid fara. Möjligheterna att undvika omfattande negativ miljöpåverkan i samband exempelvis långdragna överklagandeprocesser anses därmed vara undanröjd.
Jämför avseende hänvisningen till ”den lagstiftning som nämns i 10 §” kommentaren under detaljmotiveringen till 15 § ovan.
31 § Åläggande att avhjälpa skada. Den föreslagna bestämmelsen är ny. Det materiella innehållet är delvis hämtat från 47 § 1 mom., sista meningen gällande miljöskyddslag. Bestämmelsens sista mening är hämtad från 8 kapitlet 5 § vattenlagen. Regeln har separerats i en egen bestämmelse för att ge tydlighet och tyngd åt det faktum att tillsynsmyndigheten kan ålägga verksamhetsutövare att avhjälpa skador som den åstadkommit. Ifall verksamhetsutövaren underlåter att vidta de åtgärder som tillsynsmyndigheten beslutar kan tillsynsmyndigheten genomdriva åläggandet med stöd av 30 §.
32 § Åläggande om redovisning av miljöpåverkan. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 47 § 3 mom. i gällande miljöskyddslag. Bestämmelsen har separerats i en egen bestämmelse dels för att inte omfattas av möjligheterna till interimistiska ålägganden och dels för att markera att det rör sig om något annat än om en bestämmelse för att genomdriva lagens efterlevnad. Om verksamhetsutövare underlåter att redovisa miljöpåverkan kan tillsynsmyndigheten genomdriva åläggandet med stöd av 30 §.
33 § Ingripande vid fara. Bestämmelsens motsvarar 8 kapitlet 9 § gällande vattenlag genom att införlivas i miljöskyddslagen kommer den dock att omfatta all miljöfarlig verksamhet.
34 § Ålägganden vid avslutande av verksamhet. Bestämmelsen ersätter 52 § gällande miljöskyddslag. Nämnda 52 § 1 och 2 mom. anses dock inte höra hemma i ett kapitel om tillsynsåtgärder. Att dessa utelämnas innebär ingen ändring i sak. Att ansvaret ligger på verksamhetsutövaren följer redan av förslagets 2 §.
Avdelning 4 - Straff och ersättningsansvar
9 kap. Straff
Den revidering av miljöskyddslagstiftningen som förslaget bygger på tar inte sikte på revidering av lagstiftningens straffbestämmelser. Kapitlet överensstämmer därför i stort med bestämmelserna om straff i gällande lagstiftning. De föreslagna förändringarna syftar endast till att skapa ett enhetligare språkbruk och till att anpassa bestämmelserna till införandet av miljögranskningsinstrumentet.
35 § Miljöförstöring. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 53 § gällande lag. En omformulering i syfte att skapa enhetlighet med vattenlagen föreslås.
36 § Grov miljöförstöring. Bestämmelsen motsvarar 54 § gällande miljöskyddslag. En omformulering i syfte att skapa enhetlighet med vattenlagen föreslås. I 2 punkt föreslås begreppet tillsynsmyndighet ersatt med begreppet myndighet. Detta för att bestämmelsen, liksom i riket, skall komma att omfatta även förbud och påbud som finns i beslut från prövningsmyndigheten.
37 § Miljöförseelse. Bestämmelsens 1 mom. överensstämmer med 55 § 1 mom. gällande miljöskyddslag. Bestämmelsens 2 mom. föreslås så att underlåtenhet att ansöka om miljögranskning liksom tillstånd skall rubriceras som miljöförseelse. Noteras bör att enligt gällande miljöskyddslag rubriceras underlåtenhet att göra anmälan inte som miljöförseelse. Då många av de verksamheter som idag är tillståndspliktiga i enlighet med förslaget förutses bli granskningspliktiga föreslås underlåtenhet omfattas av samma rubricering oavsett om den avser tillstånds- eller granskningsplikt.
38 § Miljöförstöring av oaktsamhet. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 56 § gällande miljöskyddslag. En omformulering föreslås i syfte att uppnå enhetligare språkbruk.
39 § Brott mot landskapslagen om miljöskydd. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 57 § gällande miljöskyddslag. Punkten om försummad anmälan föreslås emellertid utgå eftersom anmälningsförfarandet som sådant föreslås försvinna. Punkten om inledande av verksamhet innan beslut vunnit laga kraft föreslås omfatta såväl tillstånds- som granskningsförfarandet. Punkt 5 i gällande bestämmelse föreslås också utgå såsom obehövlig.
40 § Straffbestämmelser i speciallagar. Bestämmelsen överensstämmer i sin helhet med 58 § gällande miljöskyddslag.
10 kap. Ersättning
41 § Tillämpliga bestämmelser. Bestämmelsen överensstämmer i sin helhet med gällande lag.
Avdelning 5 - Övriga bestämmelser
11 kap. Förordningsmakt
42 § Utsläpp. Bestämmelsen ersätter 63 § gällande miljöskyddslag. Den föreslagna omformuleringen avser ingen ändring i sak men är ägnad att tydliggöra vilka befogenheter landskapsregeringen faktiskt har i detta avseende.
43 § Miljökvalitet. Bestämmelsen ger landskapsregeringen möjlighet att utfärda bestämmelser om sådan kontroll som krävs för en allmän övervakning av miljöförhållandena i landskapet.
44 § Särskilda bestämmelser för enskilda typer av verksamheter. Bestämmelsen är ny men kan komma att få en central betydelse i den framtida miljöförvaltningen. Genom bestämmelsen etableras en tydlig befogenhet för landskapsregeringen att fastställa konkretiserade bransch- eller verksamhetsspecifika prövningsgrunder för vissa verksamheter och samtidigt undanta verksamheterna från prövning enligt miljöskyddslagen och de olika sektorlagarna i övrigt. Bestämmelserna skall utformas med utgångspunkt från de allmänna bestämmelserna på att dessa konkretiseras efter de faktiska omständigheter och förhållanden som gäller för specifika typer av verksamheter. En sådan befogenhet antas ha en central betydelse för en effektiv hantering av likartade ärenden som förekommer i stor mängd. Även om möjligheten inte direkt framgår av lagen så finns det inga hinder för att exempelvis prövningsmyndigheten hemställer hos landskapsregeringen om fastställande av bestämmelser med stöd av paragrafen. Prövningsmyndigheten kan alltså, om det i övrigt ryms inom ramen för deras uppgifter och resurser, själv identifiera behov av och utarbeta förslag till bestämmelser.
45 § Bemyndigande att utföra verksamhet utan föregående miljögranskning. Bestämmelsen som gör det möjligt att bemyndiga entreprenörer att utföra viss verksamhet utan att verksamheten först behöver genomgå en miljögranskning är en nyhet i förhållande till gällande lagstiftning. Syftet med miljögranskningen är att kontrollera att verksamheten utförs i enlighet med gällande miljöskyddsbestämmelser. Miljögranskningsprocessen kan dock vara tidskrävande och byråkratisk. Vissa verksamheter förekommer i så stor omfattning på Åland att hanteringen av dessa ärenden sammantaget kan bli mycket tids- och kostnadskrävande. Processen kan i de fall entreprenörerna har god kännedom om hur verksamheten skall utföras för att vara lagenlig, tyckas vara onödig. I sådana fall kan möjligheten att under vissa förutsättningar bemyndiga entreprenörer att utföra arbeten utan föregående granskning vara ett bra sätt att förenkla hanteringen av miljöärenden utan att det får negativa konsekvenser för miljön. Kraven för under vilka förutsättningar en person skall kunna bemyndigas att utföra verksamhet utan föreskriven miljögranskning skall gälla lika för alla. I många fall förväntas landskapsregeringen kunna ansluta till ackrediterings- eller certifieringssystem som redan används i andra länder, europeiskt (EN) eller internationellt (ISO). Bestämmelsen gör det möjligt att stadga att en entreprenör som kan uppvisa dokumentation över kompetens enligt eller motsvarande en viss standard skall bemyndigas att verka utan krav på föregående miljögranskning. Likaså, exempelvis för verksamheter som är specifikt åländska eller som är föremål för speciella omständigheter till följd av förhållandena på Åland, kan landskapsregeringen också besluta om lokalt anpassade krav för bemyndigande. Bestämmelsen har utformats så att landskapsregeringen kan besluta om undantag helt eller delvis. Meningen är att landskapsregeringen därmed även skall kunna undanta vissa delar av prövningen. Exempelvis skulle platsen för ett muddringsföretag alltjämt kunna var föremål för prövning medan ansvaret för att säkerställa att den genomförs i enlighet med gällande bestämmelser när den väl utförs läggs på den certifierade entreprenören. Bemyndigande kan endast lämnas för en begränsad tidsperiod och kan återkallas i händelse av att det missbrukas.
46 § Rapporteringsplikt. Bestämmelsen, som är ny i förhållande till gällande lagstiftning, syftar till att skapa förutsättningar för insamling och upprätthållande av information rörande miljöförhållanden som är särskilt viktiga. Rapporteringen föranleder inga åtgärder från landskapsregeringens sida. Användningen av begreppet synnerliga skäl är motiverad av att instrumentet skall användas sparsamt och när andra möjligheter att inhämta motsvarande information saknas. För att instrumentet skall kunna användas krävs också att det är motiverat av särskilt betydande miljöförhållanden. I det innefattas bland annat miljöförhållanden som är av särskilt stor betydelse för framtida levnadsförutsättningar samt eventuella hotade miljöförhållanden som är unika för Åland.
47 § EG-förordningar. Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning besluta att bestämmelser i EG-förordningar inom området miljörätt skall utgöra grund för beslut med anledning av ansökan om miljögranskning enligt 15 § eller förutsättningar för tillstånd, enligt 17 §.
48 § Mark. Bestämmelsen överensstämmer med 67 § gällande miljöskyddslag.
49 § Ämnen. Bestämmelsen överensstämmer med 68 § gällande miljöskyddslag.
50 § Information till allmänheten. Bestämmelsen överensstämmer med 69 § gällande miljöskyddslag.
51 § Internationella förpliktelser. Bestämmelsen överensstämmer med 70 § gällande miljöskyddslag.
52 § Miljögranskningsplikt. Bestämmelsen ersätter 71 § miljöskyddslagen. Innehållet är anpassat efter förslaget om att tillståndsplikt skall anges i lag samt efter förslaget om införande av granskningsplikt och avskaffande av anmälningsärenden.
12 kap. Övriga bestämmelser
53 § Planer och program för miljöskydd. Bestämmelsen överensstämmer med 72 § gällande miljöskyddslag.
54 § Handräckning. Bestämmelsen överensstämmer med 74 § gällande miljöskyddslag.
55 § Tystnadsplikt. Bestämmelsen överensstämmer med 75 § gällande miljöskyddslag.
56 § Skydd för undersökningsredskap. Bestämmelsen överensstämmer med 76 § gällande miljöskyddslag.
13 kap. Ikraftträdelse
57 – 59 §§ Ikraftträdelse / Befintliga verksamheter / Anhängiga tillståndsärenden. Landskapsregeringens avsikt är att landskapsregeringen efter lagtingets behandling och presidentens beslut skall beslut närmare om tidpunkt för lagens ikraftträdande. I landskapsregeringens framställning nr 22/2006–2007 finns bestämmelser om överförande av behörighet till prövningsmyndighet i förslaget till landskapslag om införande av lagstiftningen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Bestämmelsen i 59 § torde därför inte vara behövlig om dessa bestämmelser träder ikraft innan denna lag
2. Landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland.
3 kap. Förfogande över annans egendom
12 § Tillfälliga åtgärder för att avvärja fara. Hänvisningen till landskapsregeringen föreslås ändrad att avse tillsynsmyndigheten, dvs. i enlighet med landskapsregeringens förslag (fr nr 22/2006–2007) Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
4 kap. Allmänna kravbestämmelser
8a § Utsläpp till allmänt avlopp. Bestämmelsen om förbud mot utsläpp av ytvattenfarliga ämnen föreslås upphävd och ersatt med en bestämmelse om förbud mot vissa utsläpp i allmän avloppsledningsnät.
Bestämmelsen om förbud mot ytvattenfarliga ämnen saknar relevans. Med beaktande av lagens uppbyggnad i övrigt samt förutsättningarna att specificera sådana ämnen som enligt paragrafen skulle vara grundvattenfarliga fyller bestämmelsen ingen funktion.
Genom införande av en tydlig materiell regel som reglerar utsläpp till allmänt avlopp skapas en tydlig laglig grund för prövnings- och tillsynsmyndigheterna att ställa krav på utgående avloppsvatten.
5 kap. Bestämmelser om vattenkvalitet och övervakning av vattenkvalitet
15 § Rättsverkan av förbättringsplan. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndigheten. Vilken denna är regleras genom förslagen till 6 kap. 1 och 9 §§ och förslaget till ny landskapslag om miljöskydd.
16 § Utnyttjande av förbättringsöverskott inom förbättringsplan. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndigheten. Vilken denna är regleras genom förslaget till 6 kap. 1 och 9 §§ förslaget till ny landskapslag om miljöskydd.
18 § Övervakning. Då kapitlet om tillsyn föreslås utgå och en referens till landskapslagen om miljöskydd införd i lagens 15 kapitlet föreslås en ändring som specificerar att landskapsregeringen för eller den landskapsregeringen gett i uppdrag att genomföra övervakning har samma befogenheter som tillsynsmyndigheten har för utövande av tillsyn.
6 kap. Tillståndsprövning och miljögranskning
1 § Om prövning och prövningsmyndighet. Namnet Ålands miljöprövningsnämnd föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet. Samtidigt föreslås att en referens som avser såväl prövningsmyndighet som förfarande införs. På så sätt skapas förutsättningar att minimera förekomsten av dylika regler i vattenlagen och därmed få ett överskådligare och enhetligare regelverk.
2 § Särskilt om ansökan om tillstånd till förfogande över annans egendom. Bestämmelsens materiella innehåll är huvudsakligen hämtat från 6 kapitlet 8 § i gällande vattenlag. Bestämmelsen föreslås för tydlighetens skull dock placerad i anslutning till hänvisning i kapitlets 1 §.
4 § Förutsättningar för tillstånd och beslut med anledning av miljögranskning. Enligt förslaget kommer de regler som idag gäller för verksamheter som är tillståndspliktiga enligt vattenlagen att omfattas såväl tillståndsprövningen som det ny miljögranskningsinstrumentet. Formuleringen ställer krav på en noggrann granskning av verksamheterna innan tillstånd beviljas eller beslut med anledning av miljögranskning fattas och erbjuder därmed ett starkt miljöskydd. Någon förändring av utredningskyldigheten har inte föreslagits emedan ambitionen har varit att bibehålla miljöskyddet på samma nivå. Bestämmelsen skulle emellertid, med konsekvenser för miljöskyddet, helt kunna utgå ur vattenlagen och bakas samman med motsvarande bestämmelser i miljöskyddslagen. Se även detaljmotiv till. 15 och 17 §§ i miljöskyddslagen.
5 § Tillstånds rättsverkan. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då kapitlets 1 § tydliggör att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
7 § Tillståndsansökan. Som ovan.
8 § Ansökan om tillstånd till förfogande över annans egendom. Se 6 kapitlet 2 §.
9 § Tillstånd. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då kapitlets 1 § tydliggör att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
11 § Tillstånds ändring och återkallande. Som ovan.
14 § Hörande av markägare. Som ovan.
15 § Krav på tillstånd för vattenföretag. Förslagets materiella innehåll är hämtat från 15 § och 16 § 2 mom. gällande vattenlag. Förslaget innebär en omformulering som närmare ansluter till landskapsregeringens ursprungliga förslag till 6 kapitlet 15 §. Tillståndsprövningen för vattenföretag som berör enskild rätt är en central del av vattenrätten. Bestämmelsen illustrerar det faktum att den som inte själv äger rätt till ett visst vattenområde och som inte heller har fått tillåtelse av berörd rättsinnehavare inte har rätt att utföra visst vattenföretag med mindre än att tillstånd beviljas. Om förutsättningarna för tillstånd stadgas i lagen i övrigt.
Enligt 2 mom. a punkten föreslås att tillståndsplikt alltjämt skall gälla för anläggande av bro, tunnel eller transportanordning i, över eller under allmän farled. Sådana anordningar innebär så stora ingrepp i möjligheterna för samfärdsel att möjligheten för allmänheten att delta i beslutsprocessen anses motivera kravet på tillståndsprövning. Vad utläggande eller upptagning av ledning eller kabel i allmän farled föreslås att tillståndsplikt endast skall gälla om inte den myndighet som har att övervaka leden har gett sitt godkännande till företaget. Om en kabel eller ledning skulle dras under en farled för handelssjöfart skulle ett godkännande från sjöfartsverket exempelvis befria från tillståndsplikt. Det faktum att kravet på tillstånd på detta sätt luckras upp innebär inte automatiskt att ett godkännande från den övervakande myndigheten befriar från all prövning enligt miljöskyddslagstiftningen. I de fall det är motiverat, exempelvis i fråga om avloppsledningar, kan företagen i de fall de inte förutsätter tillstånd förenas med krav på miljögranskning.
16 § Krav på tillstånd för vattenfarlig verksamhet. På grund av de särförhållanden som följer av att Åland är ett örike finns det särskilda orsaker att värna om en god vattenmiljö. Det har därför bedömts vara befogat att upprätthålla en noggrann prövning av verksamheter som kan bidra till ökad övergödning. Tillståndsprövning av sådana verksamheter bedöms även gynna efterlevnaden av andra centrala bestämmelser i vattenlagen.
17 § Krav på tillstånd för utsläpp av grund- och ytvattenfarliga ämnen. Förslagets materiella innehåll ersätter 6 kap. 19 och 20 §§ gällande vattenlag. Omnumreringen motiveras av att regelverket blir tydligare om alla bestämmelser som avser krav på tillstånd samlas i en följd. Tillståndsplikten betingas av EG-direktiv. Direktiv 2006/11/EG innehåller direkta krav på tillstånd för utsläpp av vissa ytvattenfarliga ämnen.
Direktiv 1980/68/EEG innehåller krav på att hindra och genom bland annat tillståndsprövning begränsa tillförsel av olika typer av grundvattenfarliga ämnen till grundvatten. Genom punkten b) i förslaget skapas en struktur som enligt direktiv 1980/68/EEG krävs för att utsläpp av ämnen som är grundvattenfarliga men som inte är förbjudna genom lagens 4 kapitel 8 § skall omfattas av krav på tillstånd. Att tillstånden skall ges för begränsad tid följer av EG-direktiven på området.
18 § Krav på miljögranskning för vattenföretag. Bestämmelsen ersätter sådan tillståndsplikt för vattenföretag som enligt 6 kapitlet 16 § gällande vattenlag som är motiverad av i första hand miljöhänsyn. I händelse av att vattenföretaget innebär ett betydande hinder för samfärdseln inträder tillståndsplikt enligt 15 § c punkten.
19 § Krav på miljögranskning för vattenfarlig verksamhet. Bestämmelsens materiella innehåll ersätter 18 och 19 §§ gällande vattenlag. Bestämmelsen är emellertid i likhet med miljöskyddslagen uppbyggd så att granskningsplikten specificeras i landskapsförordning. På så sätt skapas ett regelverk som gör det enkelt för verksamhetsutövaren att känna till om granskningsplikt finns genom att det finns specifika och detaljerade bestämmelser samtidigt som regelverket lätt kan revideras.
20 § Krav på miljögranskning för ledande av avloppsvatten. Bestämmelsen tydliggör att ledande av avloppsvatten som huvudregel förutsätter miljögranskning. Enligt gällande regelverk är detta förhållande minst sagt diffust. Då bestämmelsen rör avloppsvatten och därmed vattenkvalitet hör den bättre hemma i vattenlagen än i miljöskyddslagen. Likaså hör undantagsbestämmelserna som finns i 15 § gällande miljöskyddslag bättre hemma i vattenlagen än i miljöskyddslagen. Det materiella innehållet i denna och i den därmed sammanhängande förordningsmakten i 65 § gällande miljöskyddslag föreslås därför flyttad till vattenlagen.
21 § Krav på miljögranskning inom visst område. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 6 kapitlet 21 § gällande vattenlag men då den är betingad av miljöskyddsskäl föreslås den avse miljögranskningsförfarandet istället för tillståndsförfarandet.
22 § Anmälningsplikt. Då anmälningsförfarande i sin helhet föreslås ersatt av miljögranskningsförfarandet föreslås att paragrafen upphävs.
23 § Allmänna bestämmelser. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då kapitlets 1 § tydliggör att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
24 Tillstånd till förfogande över annan tillhörig egendom. Som ovan.
25 § Tillstånd till byggande. Som ovan.
26 § Medgivande att vidta åtgärd. Som ovan.
27 § Etappvis tillstånd. Som ovan.
28 § Tillstånd för vattenfarlig verksamhet. Som ovan.
29 § Giltighetstid för tillstånd till vattenfarlig verksamhet. Som ovan.
31 § Övriga bestämmelser. Som ovan.
7 kap. Ersättning och inlösen
2 § Expropriation. Begreppet tillståndsmyndighet förslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
8 kap. Tillsyn
Kapitlet föreslås ersatt med en referens till motsvarande bestämmelser i miljöskyddslagen.
9 kap. Straffbestämmelser
1 § Miljöförstöring. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med gällande lag. Att notera är att instrumentet miljögranskning infogas vid sidan av tillståndsinstrumentet.
2 § Grov miljöförstöring. Ordet landskapsstyrelse föreslås ersatt med begreppet myndighet. Därvid omfattas förbud och påbud av såväl prövnings- som tillsynsmyndighet.
4 § Miljöförstöring av oaktsamhet. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med gällande lag. Att notera är att instrumentet miljögranskning infogas vid sidan av tillståndsinstrumentet.
6 § Brott mot miljögranskningsplikt. Paragrafens rubrik föreslås ändrad i konsekvens med införandet av miljögranskningsinstrumentet. Straffsatsen föreslås vara den samma som vid underlåtenhet enligt miljöskyddslagen att ansöka om miljögranskning. Noteras bör att vattenlagens bestämmelser om brott mot tillståndsplikt lämnas oförändrade. Därmed består det förhållandet att brott mot tillståndsplikt enligt vattenlagen är belagt med en högre straffsats än motsvarande brott enligt miljöskyddslagen.
7 § Brott mot villkor och instruktioner. Bestämmelsen föreslås ändrad så att den avser såväl brott mot tillståndsvillkor som brott mot instruktioner. Noteras bör att straffsatsen för brott mot tillståndsvillkor och eller instruktioner med anledning av miljögranskning, liksom enligt gällande lagstiftning, är högre än i motsvarande bestämmelse i miljöskyddslagen.
13 § Lämnande av oriktiga uppgifter. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med gällande lag. Instrumentet miljögranskning föreslås infogad vid sidan av tillståndsinstrumentet.
10 kap. Dikning
1 § Dikning. Begreppet anmälningsplikt föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
11 kap. Avlopp
1 § Avledande av avloppsvatten. Begreppet anmälningsplikt föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
12 kap. Vattentäkt
1 § Vattentäkt. Begreppet anmälningsplikt föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
1a § Fastställande av nivåbegränsning för ytvattentäkt. Bestämmelsen är ny i förhållande till gällande lagstiftning, genom bestämmelsen skapas förutsättningar att besluta om en lägsta nivå vid vilken ytvattentäkt får ske. På så sätt minskas det av miljöskyddsskäl motiverade behovet av prövning av ytvattentäkter. Prövning av rådighetsskäl förväntas alltjämt förekomma.
13 kap. Sammanslutningar
6 § Klander av sammanslutningsbeslut. Begreppet tillståndsmyndighet föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
16 § Deltagare. Begreppet tillståndsgivande myndighet föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
14 kap. Vattenförrättning
2 § Syneförrättning. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
3 § Diknings- eller bevattningsförrättning. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
4 § Förrättningsmän. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
5 § Gode män. Ordet miljöprövningsnämnden föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
13 § Avslutande av syneförrättning. Begreppet tillståndsmyndighet föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
14 § Talerätt efter fullgjorda förrättningssammanträden. Begreppet tillståndsmyndighet föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet.
15 kap. Särskilda bestämmelser
1 § Tillståndsmyndighetens handläggning. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då 6 kapitlet 1 § tydliggör att bestämmelser som detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
3 § Virkesflottning. Begreppet anmälningsplikt föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
4 § Tillsyn. Då bestämmelserna i 8 kapitlet om tillsyn föreslås samlade i landskapslagen om miljöskydd föreslås på samma sätt som i renhållningslagen 34a § att en hänvisning infogas till landskapslagen om miljöskydd.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning
2 § Definitionen av avfall föreslås ändrad. Den gällande definitionen "gör sig av med" har varit behäftad med problem emedan en bokstavstolkning har givit vid handen att bland annat produkter som såsom överflödiga överlåts från en person till en annan har kommit att betraktas som avfall. Det föreslagna begreppet kasserar är hämtat från rikets lagstiftning. I direktiv 2006/12/EG om avfall definieras avfall som varje föremål, ämne eller substans som ingår i bilaga I och som innehavaren är skyldig att göra sig av med. Direktivet har implementerats med något olika definitioner i riket respektive i Sverige. I riket används begreppet "kassera" medan definitionen i svensk lagstiftning bygger på begreppet "göra sig av med". Möjligen kan de olika definitionerna härröra från att den svenskspråkiga respektive den finska versionen av direktivet är översatta från olika grundspråk. Då begreppet "kassera" har ansetts vara tillfyllest för implementering av direktivet i riket torde det inte föreligga några hinder att använda samma begrepp i landskapet.
8f § Begreppet anmälan föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
25d § Begreppet anmälan föreslås ersatt med begreppet miljögranskning.
5a kapitlet. Kapitelrubriken föreslås ändrad i konsekvens med införandet av begreppet miljögranskning.
28a § Om prövning och prövningsmyndighet. För skapande av enhetlighet föreslås rubriken bli densamma som för 6 kapitlet 1 § i vattenlagen. Även paragrafens innehåll och uppbyggnad ansluter till motsvarande bestämmelse i vattenlagen genom att en referens som avser såväl prövningsmyndighet som förfarande införs. På så sätt skapas förutsättningar att minimera förekomsten av dylika regler i renhållningslagen och därmed få ett överskådligare och enhetligare regelverk. Namnet Ålands miljöprövningsnämnd föreslås ersatt med begreppet prövningsmyndighet. Bestämmelser om tillsyn och tillsynsmyndighet föreslås samlat i landskapslagen om miljöskydd. En referens till nämnda lagstiftning föreslås införd i 34a §.
28b § Krav på tillstånd. Bestämmelsen överensstämmer med de krav på tillstånd som återfinns i direktiv 2006/12/EG och 91/689/EEG. Förslaget innebär en förändring i förhållande till gällande lagstiftning genom att ordet avfallstillstånd ersätts med ordet tillstånd. Möjligheten att genom landskapsförordning besluta om krav på tillstånd föreslås i enlighet med förslagen avseende ny landskapslag om miljöskydd samt om ändring av vattenlagen för landskapet Åland utgå. Likaså föreslås kravet på tillstånd för den som transporterar farligt avfall utgå. Att tillstånd krävs för behandlingsanläggningar för skrotfordon följer redan av 1 mom. Den föreslagna formuleringen i förslagets 1 mom. är ett exempel på att förslaget bygger på en renodling av principen om att ingen verksamhet skall prövas enligt ett mer komplicerat förfarande är nödvändigt. Begreppen återvinner och slutligt omhändertar syftar till att garantera att kraven på tillståndsplikt i artiklarna 9 – 11 i direktiv 2006/12/EG. Under beredningsprocessen har framförts att även hantering och omhändertagande av farligt avfall bör vara föremål för krav på tillstånd. Synpunkterna har inte tillmötesgått emedan det skulle innebära en avvikelse från principen om enklas möjliga förfarande.
Undantagsbestämmelserna i förslagets 2 mom. överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i 28c § gällande lag. Avsikten är dock att specificera att kravet på närmare bestämmelser avser båda undantagspunkter medan kravet på att avfallet skall ha uppkommit i den egna verksamheten och tas om hand på den plats där det uppkommer avser endast den första undantagspunkten.
28c § Undantag från tillståndsplikt. Se ovan.
28d § Beviljande av avfallstillstånd. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då 28a § tydliggör att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
28e § Beslut om tillstånd. Särskilda bestämmelser om vilka uppgifter som skall ingå i de beslut om tillstånd som förutsätts enligt direktiv 75/442/EEG och 91/689/EEG finns i nämnda direktiv. Då dessa är specifika för just tillstånd som krävs enligt renhållningslagen föreslås dessa bestämmelser kvarstå i renhållningslagen trots att bestämmelser som avser tillståndsplikten i övrigt överförs till landskapslagen om miljöskydd.
28i § Krav på miljögranskning. Anmälningsförfarandet föreslås utgå och ersatt med miljögranskningsförfarandet. En möjlighet att genom landskapsförordning besluta om krav på miljögranskning införs istället för den möjlighet att besluta om krav på tillstånd som finns 28b § gällande lag föreslås. Bestämmelsen har utformats så att en förutsättning för att tillståndsplikt inte kan föreligga endast på den grunden att verksamheten är av väsentlig betydelse för avfallshanteringen utan att verksamheten måste vara upptagen i förordning.
28j § Landskapsregeringens åtgärder på grund av anmälan. Paragrafen föreslås utgå. Anmälningsförfarandet ersätts med miljögranskningsförfarandet. Av 28a § framgår att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
28k § Avfallsregister. Paragrafen föreslås utgå. Av artikel 11 direktiv 75/442/EG framgår att inrättningar och företag som omfattas av sådana undantag från tillståndsplikt som avses i förslaget till 28b § skall registreras av de behöriga myndigheterna är emellertid inte synonymt med krav på upprätthållande av register. Att bestämmelsen utgår innebär inte att något register inte kan upprätthållas.
28l § Verksamhetsutövarens skyldighet att föra eget register. Bestämmelsen föreslås justerad i konsekvens med att anmälningsförfarandet utgår. Under beredningen har framförts om att skyldigheten att föra ett register skall omfatta även verksamheter som är belagda med krav på miljögranskning. Detta i syfte att säkerställa att landskapet kan uppfylla sin skyldighet enligt europaparlamentets och rådets förordning 2150/2002 att lämna avfallsstatistik. I artikel 3, nämnda förordning specificeras hur medlemsstaterna skall förfara för att inhämta de uppgifter som krävs. Utnyttjande av källor inom förvaltningsväsendet anges som ett alternativ. Något krav i gemenskapslagstiftningen på att de verksamheter som enligt förslaget föreslås vara granskningspliktiga skall upprätthålla ett dylikt register finns inte. I förordningen anges obligatoriska rapporter som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen som exempel på källor inom förvaltningsväsendet. Samtidigt föreskrivs att företag med mindre än 10 anställda, såvida de inte i betydlig utsträckning bidrar till avfallsgenereringen skall undantas från undersökningar i syfte att samla in statistik. Att belägga alla verksamheter som omfattas med krav på granskningsplikt med krav på att upprätthålla ett register strider, även om det kan vara motiverat med beaktande av att sådana verksamheter i betydlig utsträckning bidrar till avfallsgenereringen, mot förordningens princip om att begränsa belastningen på uppgiftslämnarna. Alternativa sätt för att samla in nödvändiga uppgifter bör därför i första hand eftersträvas. I händelse av att antalet verksamhetsutövare som är skyldiga att föra eget register utökas bör det i vart fall inte omfatta alla granskningspliktiga verksamheter.
Frågan om hur länge uppgifterna skall bevaras har diskuterats. Nivån i förslaget överensstämmer med direktivets miniminivå.
28m § Tillämpning av annan lagstiftning. Bestämmelsen föreslås upphävd såsom obehövlig då 28a § tydliggör att bestämmelser om detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
28o § Bemyndigande. Då merparten av bestämmelserna i kapitlet föreslås utgå föreslås att bestämmelsen upphävs så som obehövlig.
34 § Bestämmelsen föreslås ändrad i konsekvens med att bestämmelser om tillsyn koncentreras i landskapslagen om miljöskydd.
36 § 3 mom. Momentet föreslås upphävt såsom obehövlig då 28a § tydliggör att bestämmelser som detta finns i landskapslagen om miljöskydd.
4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om hälsovården
26 och 28 §§ Instrumentet förläggningstillstånd föreslås utgå. Bestämmelser om verksamheters förläggning finns på annat ställe i lag. Härigenom kommer tillståndsprövningen i landskapslagen om miljöskydd att avse tre lagar istället för fyra, såsom enligt gällande miljöskyddslag.
70 § Relaterade bestämmelser finns idag i vattenlagen och inte minst i bilaga 10 till vattenförordningen. En tydlig materiell regel med motsvarande innehåll saknas dock i miljöskyddslagstiftningen. Bestämmelsen föreslås därför utgå och det materiella innehållet infört i vattenlagen.
76 och 77 §§ I samband med antagandet av gällande miljöskyddslag genomfördes vissa förändringar av hälsovårdslagen. Syftet var att handläggningen av ansökningar om förläggningstillstånd skulle följa bestämmelserna om miljötillstånd. 12 kapitlet hälsovårdslagen lämnades dock utan ändringar. Denna omständighet har medfört svårighet vid tillämpning av bestämmelserna om förläggningstillstånd. Någon koppling från den lagstiftning som miljöprövningsnämnden har haft att pröva till 12 kapitlet hälsovårdslagen har inte funnits. Fråga har varit om med det tillstånd som avses i 77 § avses ett förläggningstillstånd eller inte. Då strävan i övrigt har varit att bestämmelserna om tillstånd för förläggning av verksamheter skall bakas samman med bestämmelserna om prövning enligt miljöskyddslagen föreslås att bestämmelserna om förläggning av begravningsplatser nu helt utgår ur hälsovårdslagen. De föreslagna bestämmelserna om plats och platsval i miljöskyddslagen och vattenlagen anses vara tillfylles för att reglera förläggningen även av begravningsplatser varför några särskilda bestämmelser därom inte föreslås intas annorstädes i lag. Likaså följer prövningsmyndighetens möjlighet att inhämta utlåtande från landskapsläkaren av den allmänna möjlighet att inhämta utlåtanden från berörda myndigheter som föreslås tillkomma prövningsmyndigheten. Eftersom bestämmelserna om innehåll i en ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen föreslås vara utformade så att ansökan skall innehålla de uppgifter som krävs för prövningen finns heller inget behov av närmare bestämmelser om ansökans innehåll som skulle ersätta vad som följer av 77 § hälsovårdslagen.
Behov kvarstår dock av sådana bestämmelser i gällande 12 kapitlet hälsovårdslagen och med stöd av dessa utfärdade bestämmelser i hälsovårdsförordningen som syftar till att undvika sanitär olägenheter i samband med begravning och hantering av lik. En ny formulering föreslås därför av lagens 77 §. Genom den föreslagna formuleringen skapas en allmän regel för hanteringen av de aspekter av begravningsärendena som alltjämt faller inom ramen för hälsovårdslagen samt en tydlig förordningsmakt för utfärdande av närmare bestämmelser om sådana aspekter. Sådana bestämmelser på förordningsnivå finns redan idag i 79 – 85 §§ hälsovårdslagen. En konsekvens av den föreslagna lagändringen är att 78 § gällande landskapsförordning (1973:63) om hälsovården bör utgå.
5. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lag angående vissa grannelagsförhållanden (FFS 26/1920)
I samband med revideringen av självstyrelselagstiftningen och införandet av självstyrelselag (1991:71) för landskapet Åland övertog landskapet lagstiftningsbehörigheten över grannelagsförhållanden. Av ikraftträdande och övergångsstadgandena framgår att där lagstiftningsbehörighet överförts till lagtinget för ett område som tidigare har reglerats genom rikslagstiftning, skall rikslagstiftningen tillkommit innan lagens ikraftträdande fortfarande tillämpas i landskapet till dess den upphävts genom landskapslag. Då landskapet efter ikraftträdandet av självstyrelselagen inte stadgat om upphävande av grannelagen är denna alltjämt i kraft i landskapet i den lydelse den hade vid självstyrelselagens ikraftträdande.
Bestämmelserna i de delar av lagen som föreslås gälla som blankettlag i landskapet berör i huvudsak
- placering av upplag av trävaror eller annat lätt antändligt gods samt av väderkvarnar (2 §),
- inrättande av tak som vetter mot annans grund (5 §),
- giltighet av vissa avtal om byggnads avstånd från mark eller byggnad (7 §),
- inträngande rötter och överhängande grenar från grannens mark (8 §),
- hänsyn till och ansvar för skyddsåtgärder för annans egendom vid bland annat markarbeten (9 – 14 §§),
- huggande av rå på skogsmark (15 §) och
- rätt att dra telefonledning (16 §)
De delar av grannelagen som föreslås lämnad utanför landskapslagstiftningen berör områden som anses ha täckning på andra håll i landskapslagstiftningen, dels av miljöskyddslagen men också av hälsoskyddslagstiftningen. Det rör sig om saker som oskäligt besvär, såsom genom gnistor, aska, sot, rök, värme, stank, gaser, ånga, skakning, buller eller dylikt samt om undvikande av sanitära olägenheter vid hantering av avlopp och avfall. De bestämmelser som inte tas med har en tydlig koppling till bestämmelser om miljötillstånd och förutsättningar för miljötillstånd. Det faktum att grannelagen är gällande på Åland till följd av självstyrelselagens övergångsbestämmelser har inneburit att tillståndsmyndigheten har haft ytterligare en lag att pröva i samband med hantering av tillståndsärenden.
Genom införandet av en blankettlag kommer ändringar i de delar av grannelagen som blankettlagen omfattar och som har gjorts i lagstiftningen efter ikraftträdandet av självstyrelselagen att bli gällande i landskapet. Samtidigt blir det faktum att grannelagen gäller i landskapet tydligare än vad som är fallet idag då den endast gäller till följd av övergångsstadganden.
6. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
En hänvisning till gällande landskapslag (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd finns i 9 § i det förslag till landskapslag om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet som ingår i landskapsregeringens framställning nr 22/2006–2007 och social- och miljöutskottets betänkande i ärendet (Bet nr 6/2006–2007). Landskapsregeringen förslår att hänvisningen ändras att avse föreliggande förslag till landskapslag om miljöskydd.
Bestämmelserna i lagens13 § har i huvudsak sin motsvarighet i förvaltningslag för landskapet Åland. Regleringen innebär således en dubbel reglering. Då myndigheten i övrigt arbetar efter förvaltningslagen är det lämpligt att låta bestämmelserna utgå. Ändringen i 20 § är en följd av att 13 § föreslås upphävd.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S
L A G
om miljöskydd
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
Avdelning 1 - Miljöskydd
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Syfte
Syftet med denna lag är att skydda miljön genom att undvika negativ miljöpåverkan samt genom att undanröja och begränsa skador av sådan påverkan.
2 §
Ansvarsfördelning och tillämpningsområde
Verksamhetsutövaren ansvarar för verksamhetens miljöpåverkan. Lagen gäller all verksamhet. Vid tillämpning av lagen skall negativ miljöpåverkan utanför landskapet beaktas lika som motsvarande påverkan inom landskapet.
3 §
Definitioner
I denna lag använda begrepp skall ha den betydelse som anges i denna paragraf.
Miljöpåverkan är en sådan direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att en verksamhet genomförs eller inte genomförs.
Negativ miljöpåverkan är sådan miljöpåverkan som medför
a) olägenhet för människors hälsa,
b) skada på naturen och dess funktioner,
c) hinder för eller väsentligt försvårande av nyttjandet av naturresurser,
d) minskad allmän trivsel eller försämring av kulturvärden,
e) försämring av miljöns lämplighet att nyttjas för rekreationsändamål,
f) skada på egendom eller olägenhet att nyttja den eller
g) annan jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse.
Miljöförorening är direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, buller, ljus, lukt, värme eller annan energi till luft, vatten eller mark som kan medföra negativ miljöpåverkan.
Utsläpp är direkt eller indirekt miljöförorening från punktkällor eller diffusa källor.
Utsläppsgränsvärde är den mängd utryckt med särskilda parametrar alternativt den koncentration av eller nivå på ett utsläpp som inte får överskridas under en given tidsperiod eller flera angivna tidsperioder.
Olägenhet för människors hälsa är störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka den enskilda människans eller befolkningens livsmiljö och hälsa menligt.
Verksamhet är en specifik aktivitet eller åtgärd som är varaktig, tillfällig eller av engångskaraktär.
Verksamhetsutövare är en juridisk eller fysisk person som bedriver en verksamhet, samt den som har den faktiska beslutanderätten i fråga om verksamheten.
Bästa tillgängliga teknik är den tekniskt och ekonomiskt genomförbara metod som så effektivt som möjligt hindrar eller förebygger negativ miljöpåverkan. I landskapsförordning bestäms närmare vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömningen och definitionen av bästa tillgängliga teknik.
Definitioner i den lagstiftning som nämns i 10 § och bestämmelser utfärdade med stöd av sådan lagstiftning har om inget annat stadgas den betydelse som där anges.
2 kap.
Allmänna kravbestämmelser
4 §
Allmänna miljöhänsyn
Vid all verksamhet skall förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att denna miljöhänsyn blir oskälig. Verksamhetsutövaren skall därvid vidta sådana åtgärder som rimligen kan krävas för att negativ miljöpåverkan undviks, undanröjs eller begränsas.
I yrkesmässig verksamhet skall bästa tillgängliga teknik alltid tillämpas.
Gränsvärden, kvalitetsnormer eller andra specifika normer får aldrig åsidosättas.
5 §
Förorening av mark
Ämnen och avfall får inte lämnas eller släppas ut i marken så att marken förorenas på ett sätt som kan leda till negativ miljöpåverkan.
Verksamhetsutövare som orsakat förorening som avses i 1 mom. skall sanera och återställa marken i ett sådant skick att negativ miljöpåverkan undanröjs eller om det inte är möjligt begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Om föroreningen har skett med samtycke av områdets innehavare eller om innehavaren vid förvärv har känt till eller bort känna till föroreningen svarar innehavaren och verksamhetsutövaren solidariskt för åtgärder enligt denna bestämmelse.
6 §
Platsval
Verksamhet som kan medföra risk för negativ miljöpåverkan får, om inte platsen i stads- eller byggnadsplan reserverats för sådan verksamhet, endast förläggas till plats som är lämplig för ifrågavarande verksamhet med beaktande av verksamhetens art samt sannolikhet för och omfattning av negativ miljöpåverkan.
7 §
Verksamhetsutövarens organisation
Verksamhetsutövaren skall ha tillräcklig kunskap om verksamhetens miljöpåverkan och om möjligheterna att förebygga och begränsa dess negativa miljöpåverkan samt organisera sin verksamhet så att den sköts med iakttagande av den allmänna miljöhänsyn som avses i 4 §.
8 §
Rapporteringsskyldighet
Verksamhetsutövaren skall utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om sådan oförutsedd miljöförorening från den egna verksamheten som kan medföra risk för negativ miljöpåverkan som inte är ringa.
Avdelning 2 - Tillstånd och miljögranskning
3 kap.
Allmänna bestämmelser om tillstånd och miljögranskning
9 §
Tillstånds- och miljögranskningsmyndighet
Prövningsmyndighet för tillstånd och miljögranskning enligt denna lag är Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
10 §
Krav på tillstånd och miljögranskning
Tillstånd krävs för verksamhet som förutsätter tillstånd enligt
a) vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, nedan vattenlagen,
b) landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan renhållningslagen och
c) Europeiska gemenskapens rättsakter på miljöområdet vilka specificerats i landskapsförordning.
Tillstånd krävs för följande verksamheter:
a) Kraftverk, pannanläggning eller annan anläggning som använder brännbara ämnen avsedd för produktion och distribution av 30 megawatt eller mer.
b) Vindkraftverk eller grupper av vindkraftverk för produktion och distribution av tre megawatt eller mer.
c) Flygplats med en huvudrullbana som är 1 200 meter eller längre.
d) Hamn som i huvudsak är avsedd för handelssjöfart och som är lämplig för fartyg med en bruttodräktighet av 1 350 bruttoton eller mer.
e) Varv med kapacitet för fartyg med en bruttodräktighet av 1 350 bruttoton eller mer.
f) Lager för olja, petrokemiska eller kemiska produkter med en lagringsvolym för 1 000 kubikmeter eller mer.
g) Djurhållande verksamhet med minst 200 djurenheter som avses i 6 kap. 18 § vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland.
h) Bryggeri med produktionskapacitet av minst en miljon liter per år.
i) Träskyddsbehandlingsanläggning som behandlar virke genom tryck- eller vacuumimpregnering.
j) Anläggning för motorsport med en sammanlagd asfalterad banyta som överstiger 30 000 kvadratmeter.
Den som utför eller ämnar utföra verksamhet som inte omfattas av krav på tillstånd enligt denna lag kan söka tillstånd härför även om tillståndsplikt inte föreligger.
Miljögranskning krävs för verksamheter som förutsätter miljögranskning enligt vattenlagen eller renhållningslagen. Miljögranskning krävs därtill för verksamhet som landskapsregeringen med stöd av 52 § belagt med krav på miljögranskning. Miljögranskning krävs dock inte om verksamheten samtidigt är föremål för tillstånd eller ansökan om tillstånd enligt denna lag.
11 §
Krav på tillstånd och miljögranskning för ändrad eller utvidgad verksamhet
Tillståndsprövning och miljögranskning krävs, utöver vad som följer av 10 §, även för väsentlig utvidgning eller ändring av verksamhet som tidigare varit föremål för tillståndsprövning eller miljögranskning. Ändring eller utvidgning av omfattning som i sig själv kräver tillstånd eller miljögranskning enligt 10 § skall därvid alltid anses vara väsentlig.
Ärende som gäller ändring eller utvidgning av verksamhet avgörs enligt det förfarande som gäller ny verksamhet av motsvarande total omfattning.
12 §
Ansökan om tillstånd och miljögranskning
Ansökan om tillstånd eller miljögranskning lämnas till prövningsmyndigheten. Ansökan skall innehålla sådana uppgifter om sökanden, verksamheten och dess miljöpåverkan, part och förhållandena i övrigt som krävs för prövningen. För verksamheter som omfattas av krav på tillstånd enligt direktiv 1996/61/EG gäller de bestämmelser avseende ansökans innehåll som framgår av nämnda direktiv.
Prövningsmyndigheten skall utan dröjsmål tillkännage ansökan för allmänheten genom elektronisk publicering. Av publiceringen skall framgå vilken verksamhet ansökan avser, platsen för verksamheten, sökandens namn samt kontaktuppgifter till den enhet eller tjänsteman hos myndigheten som ansvarar för ärendets beredning. Under ärendets beredning skall därefter uppgifter om beredningens olika faser samt kända och beräknade datum av betydelse för ärendets beredning publiceras elektroniskt.
13 §
Hörande av part
Hörande av part, i ärende som rör tillstånd eller miljögranskning enligt denna lag, kan om antalet parter överstiger 30 eller om antalet är okänt ske genom annons i en på orten allmänt utkommande tidning.
14 §
Meddelande av beslut
Beslut om tillstånd eller miljögranskning skall tillkännages allmänheten genom elektronisk publicering under minst tre veckor.
4 kap.
Miljögranskning
15 §
Beslut med anledning av miljögranskning
Prövningsmyndigheten skall granska ansökan om miljögranskning. Om myndigheten finner grundad anledning att anta att verksamheten inte är förenlig med denna lag eller den lagstiftning som nämns i 10 §, skall myndigheten pröva dess laglighet. Myndigheten skall därvid meddela detta till den sökande och redovisa sina grunder för antagandet. Myndigheten kan informera om vad som måste iakttas för att verksamheten skall vara förenlig med lag samt om verksamheten helt eller delvis inte kan förverkligas i enlighet med lag. I 24 § finns närmare bestämmelser om vilka instruktioner myndigheten kan meddela.
Görs ingen prövning eller krävs inga instruktioner som avses i 1 mom. skall myndigheten anteckna ansökan till kännedom samt meddela sökanden att ansökan inte föranleder vidare åtgärder.
I samband med granskning eller prövning av ansökan kan myndigheten besluta att ny miljögranskning skall göras inom viss tid samt om tidpunkt för eventuell revidering av instruktioner meddelade enligt 1 mom.
Besvärsmyndighet kan förbjuda verkställighet av granskningsbeslut.
5 kap.
Tillstånd
16 §
Meddelande om ansökan
Ansökan skall, under minst tre veckor innan myndigheten beslutar i ärendet, meddelas elektroniskt. I meddelande skall anges ärendets art samt var ansökan jämte övriga handlingar som under beredningen tillförts ärendet finns tillgängliga.
Var och en har rätt att under meddelandetiden skriftligen yttra sig över ansökan.
17 §
Förutsättningar för tillstånd
Tillstånd skall beviljas om verksamheten kan förverkligas i enlighet med denna lag och den lagstiftning som nämns i 10 §.
Om verksamheten inte uppfyller förutsättningarna enligt 1 mom. skall tillståndet i första hand förenas med sådana villkor enligt 24 och 25 §§ som skäligen kan krävas för att förutsättningarna skall vara uppfyllda. Om sådana villkor inte är tillräckliga för att verksamheten skall kunna förverkligas i enlighet med nämnda förutsättningar skall ansökan avslås.
18 §
Tillståndets innehåll och giltighetstid
I beslut om tillstånd skall noggrant anges tillståndshavaren, den verksamhet tillståndet avser, platsen för verksamheten och eventuella utsläppspunkter samt de villkor som skall gälla för verksamheten. Avser beslutet rätt till förfogande över annans egendom enligt 3 kap. vattenlagen, skall särskilt anges vilken rätt som medges och de särskilda villkor som skall gälla för utnyttjande av denna samt i tillämpliga fall stadfästa överenskommelse om ersättning.
Tillstånd skall beviljas tillsvidare om inte särskilda skäl föranleder att giltighetstiden begränsas.
I ett tillstånd som beviljats tillsvidare skall bestämmas inom vilken tid ansökan om granskning och revidering av tillståndsvillkor senast skall lämnas.
I ett tidsbegränsat tillstånd skall anges när ansökan om nytt tillstånd senast skall lämnas. Av särskilda skäl kan också ett tillstånd som beviljats för en viss tid innehålla bestämmelser om revidering av villkor.
19 §
Tidpunkt för inledande av verksamheten
Prövningsmyndigheten kan, under förutsättning att sökanden ställer godtagbar säkerhet för de skador, olägenheter och kostnader som verksamheten kan föranleda samt för kostnaderna för återställande om verksamheten vid senare prövning befinns otillåtlig, på sökandens begäran besluta att ett tillståndsbeslut får verkställas även innan det vunnit laga kraft ifall
a) avvaktan annars kan antas förorsaka sökanden betydande skada eller olägenhet,
b) verkställandet inte medför bestående negativ miljöpåverkan som inte är ringa och
c) beslutet inte gör ändringssökande onödigt.
Verkställighet enligt 1 mom. får inte beviljas för beslut om tillstånd enligt 3 kap. vattenlagen om tillstånd till förfogande över annans egendom. Besvärsmyndigheten kan förbjuda verkställighet av tillståndsbeslutet.
20 §
Återkallande av tillstånd
Prövningsmyndigheten kan på initiativ av tillsynsmyndigheten besluta att återkalla tillstånd innan tillståndets giltighet löpt ut om
a) tillståndet har beviljats till följd av att sökanden har lämnat oriktiga uppgifter,
b) tillståndshavaren trots upprepade tillsynsåtgärder enligt 30 § åsidosätter villkor om minskande av verksamhetens negativa miljöpåverkan,
c) tillståndet överlåts till verksamhetsutövare som efter prövning inte bedöms uppfylla förutsättningarna avseende verksamhetsutövaren eller
d) förutsättningarna för fortsatt verksamhet inte kan uppfyllas genom en revidering av tillståndsvillkoren i enlighet med 22 §.
I beslut om återkallande med stöd av 1 mom. c eller d punkten skall tid för avveckling av verksamheten som är skälig i förhållande till verksamhetens art, omfång och gjorda investeringar ges.
21 §
Tillståndets upphörande
Tillstånd gäller tills dess giltighet löper ut. Om innehavare av tidsbegränsat tillstånd har lämnat in en ansökan om nytt tillstånd inom den tid som stadgats i tillståndsbeslutet, upphör tillståndet dock att gälla först när beslut med anledning av ny ansökan vunnit laga kraft.
Tillståndet upphör trots vad som stadgas i 1 mom. även att gälla då
a) det återkallas med stöd av 20 §,
b) tillståndshavaren meddelar tillsynsmyndigheten att verksamheten inte påbörjas eller upphör,
c) verksamheten varit nedlagd under fem år i följd,
d) verksamheten inte påbörjats eller åtgärder av väsentlig betydelse för påbörjandet inte har vidtagits inom fem år från det att beslut om tillstånd vunnit laga kraft eller
e) ansökan om revidering av tillståndsvillkor enligt 22 § inte gjorts inom föreskriven tid.
22 §
Revidering av tillståndsvillkor
Tillståndsinnehavaren kan anhålla hos prövningsmyndigheten om revidering av tillståndsvillkor. Prövningsmyndigheten kan besluta att revidering av tillståndsvillkor, som gäller annan verksamhet än sådan som är tillståndspliktig enligt direktiv 1996/61/EG, inte behöver genomföras om revideringen är uppenbart onödig. Prövningsmyndigheten kan därvid besluta om ny tidpunkt för revidering.
Prövningsmyndigheten kan därtill på ansökan av tillsynsmyndigheten, eller part besluta om revidering av tillståndsvillkor då
a) den negativa miljöpåverkan som utnyttjandet av tillståndet medför är väsentligt större än vad som kunde förutses vid tillståndsprövningen,
b) de omständigheter som rådde då tillståndet beviljades har ändrats väsentligt,
c) den bästa tillgängliga tekniken har utvecklats så att verksamhetens negativa miljöpåverkan kan minskas väsentligt utan oskäliga kostnader för verksamhetsutövaren eller
d) det är nödvändigt för verkställigheten av internationella fördrag som är förpliktande för landskapet.
Ansökan om revidering av tillståndsvillkor behandlas i tillämpliga delar som ansökan om tillstånd.
23 §
Överlåtelse av tillstånd
Tillstånd kan inte överlåtas annat än tillsammans med den verksamhet, den fastighet eller den anläggning som tillståndet avser. Överlåtelsen skall anmälas till tillsynsmyndigheten av förvärvaren.
Prövningsmyndigheten kan på ansökan av tillsynsmyndigheten, tillståndsöverlåtaren eller förvärvaren pröva huruvida förutsättningarna avseende verksamhetsutövarens organisation enligt 7 § finns.
6 kap.
Instruktioner och villkor i samband med miljöprövning
24 §
Instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan
Prövningsmyndigheten kan i enlighet med 15 och 17 §§ besluta om instruktioner respektive villkor rörande
a) förbud mot utsläpp, förebyggande och begränsning av utsläpp samt utsläppsplats varvid utsläppsgränsvärden skall anges för sådana förorenande ämnen som kan antas finnas i betydande mängder,
b) avfallshantering samt om förebyggande och begränsning av avfall och av avfallets skadliga verkningar,
c) åtgärder vid störningar och exceptionella situationer,
d) åtgärder efter att verksamheten upphört såsom iståndsättning och sanering av områden samt förebyggande av vidare utsläpp och
e) andra åtgärder för att förebygga och begränsa negativ miljöpåverkan eller den skada som negativ miljöpåverkan medför.
Om det, trots instruktioner eller villkor enligt 1 mom., krävs kan prövningsmyndigheten besluta om instruktioner respektive villkor som begränsar produktionsmängd.
Instruktioner och villkor enligt 1 mom. får inte vara utformade så att de föreskriver om användning av en specifik teknik.
Instruktioner och villkor enligt denna paragraf kan vara strängare än bestämmelser om gränsvärden, miljökvalitetsnormer eller specificerade minimikrav. Sådana bestämmelser får inte åsidosättas i tillståndsvillkor och skall om de är strängare än tillståndsvillkor, iakttas om de utfärdats efter att ett tillstånd beviljats.
25 §
Villkor om ställande av säkerhet
Om inte verksamhetsutövaren anses vara solvent kan prövningsmyndigheten i tillståndsärende besluta om villkor om att verksamhetsutövaren skall ställa en ekonomisk säkerhet som är tillräcklig för de skador, olägenheter och kostnader som verksamheten kan föranleda.
26 §
Föreskrifter om egenkontroll
Prövningsmyndigheten kan i samband med granskning av ansökan om miljögranskning, beslut om tillstånd, eller revidering av tillståndsvillkor besluta om sådana föreskrifter om egenkontroll och redovisning av verksamhetens utsläpp, avfall och avfallshantering, drift, miljöpåverkan samt av miljöns tillstånd efter avslutad verksamhet som krävs för utövande av tillsyn. Vid krav på egenkontroll av utsläpp skall mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod anges.
Föreskrifter enligt 1 mom. kan åläggas flera verksamhetsutövare gemensamt. Prövningsmyndigheten kan vid behov besluta om fördelning av kostnader för sådan gemensam kontroll.
Prövningsmyndigheten kan, om områdets innehavare inte själv gett sitt samtycke därtill och om det inte orsakar innehavaren nämnvärt men, bevilja verksamhetsutövaren rätt att beträda annan tillhörigt område för utövande av kontroll som avses i 1 mom.
Prövningsmyndigheten kan ålägga verksamhetsutövaren att lägga fram en plan för egenkontroll till tillsynsmyndigheten och besluta att verksamheten inte får inledas förrän tillsynsmyndigheten har godkänt planen.
Avdelning 3 - Miljötillsyn
7 kap.
Allmänna bestämmelser om tillsyn
27 §
Tillsyn och tillsynsmyndighet
Tillsyn enligt denna lag syftar till att tillse och genomdriva efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, den lagstiftning som nämns i 10 § samt bestämmelser och beslut som utfärdats med stöd av sådan lagstiftning.
Tillsynsmyndighet enligt denna lag är Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Kommunen är tillsynsmyndighet för verksamhet som förutsätter kommunalt avloppstillstånd enligt 6 kap. 20 § 2 mom. vattenlagen.
En person som tillsynsmyndigheten förordnat därtill har rätt att för tillsynen vidta de åtgärder som tillsynsmyndigheten är befogad till enligt denna lag.
28 §
Tillsynsbefogenheter
Tillsynsmyndigheten har rätt att av en verksamhetsutövare eller en annan myndighet utan hinder av bestämmelser om tystnadsplikt få de upplysningar och handlingar som den behöver för sin verksamhet.
Tillsynsmyndigheten har rätt att i tillsynssyfte göra inspektioner. Tillsynsmyndigheten har därvid rätt att
a) beträda annans område,
b) få tillträde till platser där det finns grundad anledning att anta att verksamhet som kan medföra negativ miljöpåverkan bedrivs eller har bedrivits,
c) dokumentera verksamhet och dess miljöpåverkan samt att
d) göra undersökningar, utföra mätningar och ta prov.
Tillsyn får inte utövas på plats som omfattas av hemfriden med mindre att det är nödvändiga för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön. Tillsynsmyndigheten kan uppdra åt annan att göra viss besiktning eller undersökning.
8 kap.
Tillsynsåtgärder
29 §
Åtgärder vid försummad miljöprövning
Bedriver någon verksamhet utan föregående tillståndsprövning eller miljögranskning trots att sådan krävs skall tillsynsmyndigheten förplikta verksamhetsutövaren att, vid äventyr om att verksamheten annars avbryts, inom viss tid, dock högst två månader, ansöka om tillstånd eller miljögranskning samt anmäla överträdelsen för eventuellt åtal. Om verksamheten medför bestående negativ miljöpåverkan som är betydande kan tillsynsmyndigheten besluta att med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda verksamheten till dess att tillstånds- eller miljögranskningsärendet avgjorts.
30 §
Åtgärder vid åsidosättande av övriga bestämmelser
Åsidosätter verksamhetsutövare annan bestämmelse i denna lag, den lagstiftning som nämns i 10 § eller bestämmelse, beslut eller villkor som utfärdats med stöd av sådan lagstiftning skall tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren att inom viss tid rätta till det som denne har försummat samt förbjuda verksamhetsutövaren att fortsätta eller upprepa överträdelsen. Beslutet skall förenas med vite, äventyr att verksamheten till den del den innebär ett åsidosättande annars avbryts eller att myndigheten på den ansvariges bekostnad låter utföra det som lämnats ogjort. Vid behov skall tillsynsmyndigheten även anmäla överträdelsen för eventuellt åtal.
Beslut enligt 1 mom. kan i brådskande fall interimistiskt fattas av för tillsynen förordnad tjänsteman. Sådant ärende skall utan dröjsmål föras till behörig beslutsfattare. Interimistiskt beslut är i kraft tills dess att behörig beslutsfattare avgjort ärendet.
Tillsyn enligt denna paragraf omfattar inte rådighetsfrågor som regleras i 2 kap. vattenlagen.
31 §
Åläggande att avhjälpa skada
Om åsidosättande som avses i 30 § medför eller har medfört negativ miljöpåverkan som inte är ringa kan tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren att avhjälpa skadan vid vite eller äventyr om att avhjälpandet annars utförs på verksamhetsutövarens bekostnad. Beträffande miljöförhållanden och omständigheter som rådde före överträdelsen skall utredningar göras på verksamhetsutövarens bekostnad, såvida sådan utredning inte är uppenbart obehövlig.
32 §
Åläggande om redovisning av miljöpåverkan
Tillsynsmyndigheten kan, om det finns grundad anledning att anta att verksamhet inte är förenlig med denna lag, den lagstiftning som nämns i 10 § eller bestämmelser och beslut givna med stöd av sådan lagstiftning, ålägga verksamhetsutövare att redovisa verksamhetens miljöpåverkan.
33 §
Ingripande vid fara
Om verksamhet eller anläggning innebär betydande fara för negativ miljöpåverkan eller allvarlig olägenhet kan, om ansvarig inte omedelbart kan åläggas vidta rättelse, tillsynsmyndighet på landskapets bekostnad avhjälpa faran. Kostnaderna härför skall, om faran beror på försummelse från verksamhetsutövarens sida återkrävas av denna.
34 §
Ålägganden vid avslutande av verksamhet
Om tillståndsbeslut eller beslut med anledning av miljögranskning inte innehåller tillräckliga bestämmelser eller om verksamheten inte är tillstånds- eller miljögranskningspliktig kan tillsynsmyndigheten besluta om sådana undersökningar, åtgärder och försiktighetsmått i samband med eller efter avslutande av verksamhet som krävs för att en verksamhet skall avslutas på ett sätt som är förenligt med denna lag, den lagstiftning som nämns i 10 § samt bestämmelser och beslut utfärdade med stöd av sådan lagstiftning.
Avdelning 4 - Straff och ersättningsansvar
9 kap.
Straff
35 §
Miljöförstöring
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet släpper ut eller lämnar ämne, vibrationer, buller, ljus, lukt, värme eller annan energi, eller något annat sådant, i miljön i strid med denna landskapslag, i 10 § nämnda landskapslagar eller med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller villkor så att gärningen är ägnad att förorena miljön eller orsaka fara för hälsan döms för miljöförstöring till böter eller fängelse i högst två år.
36 §
Grov miljöförstöring
Den som vid miljöförstöring
a) med beaktande av åsamkad eller hotande skadas långvarighet, omfattning eller andra omständigheter orsakar skada eller risk för skada för miljön eller hälsan som är synnerligen stor eller
b) begått brottet trots instruktion som meddelats med stöd av 24 § eller trots förpliktigande eller förbud som har givits med anledning av ett förfarande som avses i 29 eller 30 §§
och brottet även bedömt som en helhet är grovt, skall för grov miljöförstöring dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.
37 §
Miljöförseelse
Om miljöförstöringen med hänsyn till den fara eller skada som har vållats miljön eller hälsan varit mindre betydande skall gärningsmannen dömas för miljöförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
För miljöförseelse döms även den som försummar skyldigheten i 10 och 11 §§ att ansöka om tillstånd eller miljögranskning om inte gärningen skall bestraffas som miljöförstöring.
38 §
Miljöförstöring av oaktsamhet
Den som av annan än grov oaktsamhet ingriper i miljön på det sätt som avses i 35 § med beaktande av åsamkad eller hotande skadas långvarighet, omfattning eller andra omständigheter orsakar skada eller risk för skada för miljön eller hälsan som är synnerligen stor döms för miljöförstöring av oaktsamhet till böter eller fängelse i högst ett år.
39 §
Brott mot landskapslagen om miljöskydd
Den som på annat än ovan i detta kapitel nämnt sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet
a) inleder tillståndspliktig verksamhet före det att beslut om tillstånd vunnit laga kraft,
b) inleder miljögranskningspliktig verksamhet före ansökan om miljögranskning avgjorts,
c) åsidosätter en skyldighet som grundar sig på en instruktion, ett villkor, en föreskrift eller ett åläggande givet av en myndighet med stöd av denna lag,
d) åsidosätter en skyldighet som följer av europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ner ozonskiktet eller
e) bryter mot förbudet i 5 § 1 mom. eller mot en landskapsförordning som utfärdats med stöd av denna lag eller den lagstiftning som nämns i 10 §
skall dömas till böter för brott mot landskapslagen om miljöskydd om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag.
40 §
Straffbestämmelser i speciallagar
Begås ett brott som avses i 9 kap. vattenlagen för landskapet Åland tillämpas i första hand bestämmelserna i nämnda kapitel och landskapslag. Speciella straffbestämmelser i de övriga landskapslagar som nämns i 10 § tillämpas vid sidan av bestämmelserna i detta kapitel.
10 kap.
Ersättning
41 §
Tillämpliga bestämmelser
Om annat inte bestäms annanstans i lag skall miljöskador som orsakas av verksamhet som avses i denna lag i tillämpliga delar ersättas enligt lagen om ersättning för miljöskador (FFS 737/1994). På ersättningsfrågor i samband med vattentillstånd tillämpas vattenlagen för landskapet Åland.
Ändring i lagen om ersättning för miljöskador gäller i landskapet om inte annat bestäms i denna lag.
Avdelning 5 - Övriga bestämmelser
11 kap.
Förordningsmakt
42 §
Utsläpp
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om rikt- och gränsvärden för, begränsning av, förbud mot samt övervakning och kontroll av
a) utsläpp av hälso- eller miljöfarliga ämnen i miljön eller allmänt avlopp,
b) särskilt störande buller eller skakningar under bestämda tider och
c) utsläpp eller deponering av slam som innehåller hälso- eller miljöfarliga ämnen.
43 §
Miljökvalitet
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda miljökvalitetsnormer och andra bestämmelser om miljökvalitet samt om övervakning av miljökvalitet.
44 §
Särskilda bestämmelser för enskilda typer av verksamheter
Landskapsregeringen kan för typ av verksamhet besluta om närmare bestämmelser avseende begränsning och kontroll av samt metoder för att minska verksamhetens negativa miljöpåverkan och risk för sådan påverkan. Landskapsregeringen kan samtidigt besluta att miljögranskning av ifrågavarande typ av verksamheter endast skall avse sådana bestämmelser och därvid undanta verksamheten från miljögranskning enligt denna landskapslag och den lagstiftning som nämns i 10 § i övrigt.
45 §
Bemyndigande att utföra verksamhet utan föregående miljögranskning
Landskapsregeringen kan för enskild typ av verksamhet besluta att hela eller delar av föreskriven miljögranskning inte krävs om verksamheten utförs av en person som uppfyller av landskapsregeringen fastställda krav och som landskapsregeringen bemyndigat att utan föregående granskning utföra ifrågavarande verksamhet. Bemyndigande kan ges för högst fem år i taget.
Den som bemyndigats enligt 1 mom. svarar för att åtgärd som den vidtagit inom ramen för sitt bemyndigande utförs i enlighet med vad som följer av denna lag. Den bemyndigade skall, vid äventyr att bemyndigandet annars återkallas, informera tillsynsmyndigheten om plats och tidpunkt för åtgärder som den vidtagit inom ramen för bemyndigandet. Bemyndigande som återkallat kan återfås efter ny prövning, dock tidigast efter tre år från återkallandet. Vid beslut om bemyndigande skall den bemyndigade informeras om förutsättningarna för återkallande.
46 §
Rapporteringsplikt
Landskapsregeringen kan, om det av synnerliga skäl krävs för övervakningen av särskilt betydande miljöförhållanden, genom landskapsförordning besluta om rapporteringsplikt för genomförande av viss typ av åtgärd. Verksamhetsutövaren kan därvid åläggas att inom 30 dagar efter verksamhetens genomförande informera tillsynsmyndigheten om plats och tidpunkt för den aktuella verksamheten.
47 §
EG-förordningar
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta att bestämmelser om tillsyn i denna lag skall gälla även i fråga om tillsyn över efterlevnaden av EG:s förordningar inom området miljörätt samt att sådana bestämmelser utöver vad som följer av 15 och 17 §§ skall utgöra grund för beslut med anledning av ansökan om miljögranskning respektive förutsättningar för tillstånd.
48 §
Mark
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning inta närmare bestämmelser om
a) de med hänsyn till olika markanvändningsändamål högsta tillåtna halterna av skadliga ämnen i mark och om de halter som skall läggas till grund för bedömningen av föroreningsgraden och saneringsbehovet,
b) behandling och isolering av förorenade marksubstanser,
c) de tekniska krav som ställs på saneringen samt om
d) kontroll och tillsyn.
Landskapsregeringen kan utfärda i 1 mom. avsedda landskapsförordningar som i tillämpliga delar gäller även avlagringar på bottnen i vattenområde.
49 §
Ämnen
I det fall att användningen av ett bränsle, ämne, preparat eller en produkt medför eller med fog kan antas medföra olägenhet för hälsan eller miljön kan landskapsregeringen genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om
a) begränsning av eller förbud mot tillverkning, överlåtelse eller användning av bränslet, ämnet, preparatet eller produkten och om
b) sammansättningen och märkningen av ämnet, preparatet eller produkten.
Bestämmelser om kemikalier finns härutöver i landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier. Om produktsäkerhet föreskrivs skilt.
50 §
Information till allmänheten
Landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om myndigheternas skyldigheter att informera allmänheten om föroreningar i miljön och deras verkningar.
51 §
Internationella förpliktelser
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra Europeiska gemenskapens rättsakter och landskapets övriga internationella förpliktelser.
52 §
Miljögranskningsplikt
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning besluta att verksamhet som medför risk för negativ miljöpåverkan som inte är ringa inte får bedrivas utan föregående miljögranskning.
Om det genom landskapsförordning bestäms att viss verksamhet kräver miljögranskning för vilken enligt tidigare gällande bestämmelser inte har krävts miljögranskning skall samtidigt föreskrivas om den tid inom vilken ansökan om miljögranskning skall lämnas in. Denna tid skall vara minst ett år från det att landskapsförordningen trätt i kraft.
12 kap.
Övriga bestämmelser
53 §
Planer och program för miljöskydd
Landskapsregeringen antar de planer och program för miljöskydd som avses i Europeiska gemenskapens rättsakter.
54 §
Handräckning
Polisen är skyldig att ge handräckning för verkställigheten av denna landskapslag, den lagstiftning som nämns i 10 § och med stöd av den utfärdade bestämmelser och beslut.
55 §
Tystnadsplikt
Den som vid utförandet av i denna lag förutsatta uppgifter har erhållit information om ett företags ekonomiska ställning eller om annans affärs- eller yrkeshemlighet eller om enskilda personers personliga förhållanden skall hemlighålla dessa uppgifter, om inte den till vars förmån tystnadsplikt är föreskriven samtycker till att uppgifterna lämnas ut. Sådana uppgifter får inte utnyttjas till egen eller någon annans fördel. Verksamhetsrelaterade utsläpps- och kontrolluppgifter samt miljökvalitetsuppgifter är likväl inte sekretessbelagda.
Utan hinder av tystnadsplikten får den som vid utförandet av uppgifter enligt denna landskapslag har tagit del av sådan information som avses i 1 mom. lämna ut uppgifterna till
a) landskapsmyndigheter för utförande av uppgifter som avses i denna landskapslag och till
b) åklagar-, polis- och tullmyndigheter för utredning av brott.
56 §
Skydd för undersökningsredskap
Det är förbjudet att skada eller att utan grund flytta på eller avlägsna instrument för mätning av miljökvaliteten eller andra undersökningsredskap och att annars störa användningen av dylik utrustning.
13 kap.
Ikraftträdelse
57 §
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder för lagens verkställande får vidtas före lagens ikraftträdande.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd. De förordningar som har antagits med stöd av landskapslagen miljöskydd och miljötillstånd skall utan hinder av lagens ikraftträdande fortsatt gälla, om inte annat särskilt följer av bestämmelserna i denna lag.
58 §
Befintliga verksamheter
För befintliga verksamheter gäller följande:
a) Giltiga tillstånd som är givna enligt landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd fortgår den tid som tillståndet gäller.
b) Verksamheter som genom ikraftträdandet av denna lag blir föremål för granskningsplikt men som har giltiga tillstånd givna enligt den lagstiftning som nämns i punkt a skall ansöka om miljögranskning senast tre månader innan tillståndet upphör att gälla.
c) Verksamhet som har varit föremål för anmälan enligt landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd behöver inte lämna en ansökan om miljögranskning.
d) Ansökan om tillstånd eller miljögranskning för verksamhet som genom ikraftträdandet av denna lag blir föremål för tillståndsplikt eller granskningsplikt men som tidigare inte har varit föremål för tillstånds- eller anmälningsplikt enligt den lagstiftning som nämns i 1 punkten skall göras inom ett år från denna lags ikraftträdande.
59 §
Anhängiga tillståndsärenden
Anmälningsärenden som är anhängiga hos Ålands landskapsregering överförs, tillsammans med den beredning som föranstaltats, på tjänstens vägnar till prövningsmyndigheten när denna lag träder i kraft.
2.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av vattenlagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 6 kap. 5, 7 – 9, 11, 14 och 22 §§, mellanrubriken före 6 kap. 23 § och 23 – 27 §§, mellanrubriken före 6 kap. 28 § samt 28 - 29 §, 8 kap. 2 – 9 §§, 15 kap. 1 och 4 §§ vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, varav 6 kap. 5 §, 7 § 1 – 3 mom., 8, 11, 14 och 29 §§ sådana de lyder i landskapslagen 2001/32 samt 6 kap. 7 § 4 mom. och 15 kap. 1 § 4 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2005/54,
ändras 3 kap. 12 §, 4 kap. 8a §, 5 kap. 15 § 2 mom., 16 § 2 mom. och 18 § 1 mom., kapitelrubriken till 6 kap., 6 kap. 1, 2, 4 §§, mellanrubriken före 6 kap. 15 §, 15 – 21 §§, 7 kap. 2 § 4 mom., 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. b punkten, 4, 6 §§ samt 13 § 1 mom., 10 kap. 1 § 1 mom., 11 kap. 1 § 1 mom., 12 kap. 1 §, 13 kap. 6 § 2 mom., 16 § 1 och 2 mom., 14 kap. 2 §, 3 § 2 mom., 4 §, 5 § 3 mom., 13 § 1 mom. och 14 §, 15 kap. 3 § 1 mom., och, varav 4 kap. 8a §, 5 kap. 15 § 2 mom., 16 § 2 mom., 6 kap. 1, 2, 4, 16 och 20 §§, samt 14 kap. 2 §, 3 § 2 mom., 4 §, 5 § 3 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2001/32, 5 kap. 18 § 1 mom. sådan den lyder i landskapslagen 2005/18 samt 8 kap. 1 § sådan den lyder i landskapslagen 2005/54, samt
fogas till lagen en ny 12 kap. 1a §, som följer:
3 kap.
Förfogande över annans egendom
12 §
Tillfälliga åtgärder för att avvärja fara
Tillsynsmyndigheten kan förordna om utförande av sådana tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att avvärja fara för människors liv eller hälsa eller omfattande egendomsskador orsakad av förändring av vattenområde till följd av exceptionella naturförhållanden eller övermäktig tilldragelse.
4 kap.
Allmänna kravbestämmelser
8a §
Utsläpp till allmänt avlopp
Det är förbjudet att i allmänt avloppsledningsnät leda in ämne som kan medföra men för ledningsnätets eller i ett till nätet anslutet reningsverks funktion.
5 kap.
Bestämmelser om vattenkvalitet
15 §
Rättsverkan av förbättringsplan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Utan tillstånd från prövningsmyndigheten får i planen oreglerad markanvändningsåtgärd eller verksamhet komma till stånd eller ändras endast om detta är tillåtligt enligt 4 och 6 kap. denna lag samt om det är uppenbart att detta varken försvårar genomförandet av planen eller motverkar planens miljöskyddssyfte. I annat fall skall tillstånd sökas hos prövningsmyndigheten som får ge tillstånd endast om det är utrett att åtgärden eller verksamheten inte försvårar genomförandet av planen eller motverkar dess syfte från miljöskyddssynpunkt.
16 §
Utnyttjande av förbättringsöverskott inom förbättringsplan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen får i vattenförbättringsplan bestämma att annan vattenförbättrande åtgärd än som avses i 1 mom., som ger ett dokumenterat förbättringsöverskott, får utnyttjas efter prövningsmyndighetens tillstånd. För sådant tillstånd krävs att den sökande i betydande grad har medverkat till förbättringsöverskottet eller att den som har skapat förbättringsöverskottet medger att sökanden utnyttjar detta.
18 §
Övervakning
Med övervakning avses i denna lag att söka en sammanhållen och mångsidig helhetsbild av vattenkvaliteten och dess förändring i syfte att kunna vidta ändamålsenliga åtgärder för att skydda vattenkvalitet och en hållbar användning av vatten. För övervakningsåtgärder äger landskapsregeringen eller den landskapsregeringen gett i uppdrag att genomföra övervakningsåtgärderna de befogenheter som enligt 28 § landskapslagen om miljöskydd gäller för tillsyn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 kap.
Tillståndsprövning och miljögranskning
1 §
Om prövning och prövningsmyndighet
I detta kapitel finns närmare bestämmelser om när tillstånd eller miljögranskning krävs för vattenföretag, förfogande över annans egendom och vattenfarlig verksamhet. Om prövningsmyndighet och förfarande stadgas närmare genom landskapslagen om miljöskydd.
2 §
Särskilt om ansökan om tillstånd till förfogande över annans egendom
Av ansökan som avser tillstånd enligt 3 kap. denna lag skall, avseende förfogande över annans egendom, utöver vad som följer av landskapslagen om miljöskydd särskilt framgå vilken rätt till förfogande över annans egendom som begärs.
4 §
Förutsättningar för tillstånd och beslut med anledning av miljögranskning
Tillstånd får ges och beslut med anledning av miljögranskning får fattas endast om det är utrett att denna lags bestämmelser liksom bestämmelser som har utfärdats med stöd av lagen är uppfyllda.
Krav på tillståndsprövning och miljögranskning
15 §
Krav på tillstånd för vattenföretag
Tillstånd för utförande av vattenföretag och förfogande över annans egendom krävs om genomförandet berör enskild rättsinnehavares rätt och inte samtliga berörda rättsinnehavare godkänt åtgärden.
Tillstånd krävs utöver vad som följer av 1 mom. alltid för utförande av vattenföretag om företaget innebär
a) anläggande av bro, tunnel eller annan transportanordning i, över eller under allmän farled,
b) utläggande eller upptagning av ledning eller kabel i allmän farled om inte godkännande till företaget från den myndighet som har att övervaka farleden har inhämtats,
c) annan med a och b punkterna jämförbar olägenhet för samfärdseln,
d) tagande av ytvatten ur sötvattenområde då det sammanlagda uttaget, varvid flera anläggningars uttag ur samma vattenförekomst räknas samman, överstiger 200 000 kubikmeter vatten per år,
e) täkt av mer än 10 000 kubikmeter grundvatten per år, varvid flera anläggningars uttag ur samma vattenförekomst räknas samman,
f) byggande, fyllning, pålning, grävning, muddring, sprängning eller rensning i vattenområde om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till mer än 500 kvadratmeter,
g) anläggande av våtmark över 5 hektar,
h) markavvattning av mer än 5 hektar undantaget dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör som har en största diameter om 300 millimeter av jordbruksmark eller
i) uppdämning av mer än 20 000 kubikmeter vatten per år från samma avrinningsområde.
16 §
Krav på tillstånd för vattenfarlig verksamhet
Tillstånd krävs för tillförsel av övergödande ämnen direkt i ytvatten från
a) fiskodling med en produktion om 20 ton fisk per år,
b) reningsverk med en kapacitet som uppgår till 900 personekvivalenter eller
c) annan verksamhet vars teoretiska årliga belastning på vattenmiljön uppgår till 200 kg fosfor eller 1 500 kg kväve.
17 §
Krav på tillstånd för utsläpp av grund- och ytvattenfarliga ämnen
Tillstånd krävs för
a) utsläpp till ytvatten av ämnen och materia som kan medföra ytvattenfarlig förorening,
b) direkta utsläpp till grundvatten av ämnen som kan medföra grundvattenfarlig förorening,
c) återinföring till samma vattenförande lager av vatten som använts geotermiskt, vatten från gruva och dagbrott samt vatten som har pumpats ut i samband med byggnads och anläggningsarbeten samt för
d) konstgjord infiltration till grundvatten.
I landskapsförordning anges de yt- och grundvattenfarliga ämnen som kräver tillstånd enligt denna paragraf.
Tillstånd för verksamheter som är tillståndspliktiga enligt denna § ges för begränsad tid och får inte meddelas förrän det har konstaterats att grundvattnet och särskilt dess kvalitet blir föremål för regelbunden övervakning och dokumentation.
18 §
Krav på miljögranskning för vattenföretag
Miljögranskning för utförande av vattenföretag krävs om företaget kan medföra
a) fara för människors hälsa,
b) sådan förändringar i naturförhållandena eller av existensbetingelserna för de i naturen levande organismerna som är betydande,
c) fara för översvämning eller allmän vattenbrist,
d) ändring eller stängning av kungsådra,
e) olägenhet för fiskens vandring eller möjlighet till fortplantning som är betydande,
f) försämring av vattnets reningsförmåga eller annan kvalitetsförsämring som inte är ringa eller
g) betydande minskning av naturskönheten, trivseln i omgivningen, kulturvärdena eller rekreationsmöjligheterna.
19 §
Krav på miljögranskning för vattenfarlig verksamhet
Miljögranskning krävs för inledande, uppförande och ändring av verksamhet som kan medföra sådan påverkan som avses i 18 § och som landskapsregeringen genom landskapsförordning belagt med krav på miljögranskning.
20 §
Krav på miljögranskning för ledande av avloppsvatten
Miljögranskning krävs oavsett vad i 18 och 19 §§ stadgas för ledande eller omhändertagande av avloppsvatten på annat sätt än genom ledande till allmänt avloppsnät.
Miljögranskning enligt 1 mom. krävs dock inte för avloppsanläggningar för hushålls- eller motsvarande avloppsvatten med en maximal belastning motsvarande högst 50 personekvivalenter om landskapsregeringen genom landskapsförordning meddelat närmare bestämmelser om reningsanordningar och metoder för rening av avloppsvatten samt om andra miljöskyddskrav som skall gälla för anläggningarna och samtidigt beslutat att miljögranskning inte behövs. För sådana anläggningar krävs kommunalt avloppstillstånd. För beviljande av kommunalt avloppstillstånd krävs att sökanden kan visa att bestämmelserna meddelade med stöd av denna bestämmelse är uppfyllda.
21 §
Krav på miljögranskning inom visst område
Om det finns särskilda skäl kan landskapsregeringen beträffande ett till gränserna bestämt område genom landskapsförordning stadga att miljögranskning skall krävas för i beslutet närmare angivna åtgärder oavsett deras verkningar.
7 kap.
Ersättning och inlösen
2 §
Expropriation
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det som i landskapslagen om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter sägs om expropriationsnämnd skall i ersättningsfrågor enligt denna lag gälla prövningsmyndigheten.
8 kap.
Tillsyn
1 §
Tillsyn
Om tillsyn och tillsynsmyndighet över denna lag stadgas i landskapslagen om miljöskydd.
9 kap.
Straffbestämmelser
1 §
Miljöförstöring
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utför vattenföretag eller vattenfarlig verksamhet, i strid med bestämmelse i 4 eller 5 kap. denna lag eller utan tillstånd eller miljögranskning som avses i 6 kap., så att gärningen är ägnad att orsaka fara för att grundvatten eller ytvatten skadas eller nedskräpas eller så att fara för hälsan uppstår döms för miljöförstöring till böter eller fängelse i högst två år.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Grov miljöförstöring
Den som vid miljöförstöring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
b) begått brottet trots uttryckligt påbud eller förbud som myndighet givit med stöd av denna lag eller som
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 §
Miljöförstöring av oaktsamhet
Den som av annan än grov oaktsamhet utför vattenföretag eller vattenfarlig verksamhet, i strid med bestämmelse i 4 eller 5 kap. denna lag eller utan tillstånd eller miljögranskning som avses i 6 kap., med beaktande av åsamkad skadas långvarighet, omfattning och andra omständigheter orsakar synnerligen stor skada eller fara för miljön eller hälsan, döms för miljöförstöring av oaktsamhet till böter eller fängelse i högst ett år.
6 §
Brott mot miljögranskningsplikt
Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot krav på miljögranskning enligt 6 kap. döms för brott mot miljögranskningsplikt till böter eller fängelse i högst sex månader.
13 §
Lämnande av oriktiga uppgifter
Den som, i tillstånds- eller miljögranskningsärende där han är sökande, eller i tillsynsärende rörande vattenföretag eller vattenfarlig verksamhet som han utövar eller låter utöva, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnar felaktiga uppgifter eller förtiger uppgifter av betydelse för bedömningen i ärendet döms för lämnande av oriktiga uppgifter till böter eller fängelse i högst två år. Om den skada eller fara för skada som vållats yt- eller grundvattens kvalitet, på grund av lämnande av oriktiga uppgifter, är synnerligen stor med beaktande av den åsamkade eller hotande skadans långvarighet, omfattning eller andra omständigheter och brottet bedömt som helhet är grovt skall den sökande dömas till fängelse i högst två år.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10 kap.
Dikning
1 §
Dikning
Med iakttagande av vad som i denna lag stadgas om tillstånd, miljögranskning och försiktighetsmått, samt med iakttagande av med stöd av lagen utfärdade kvalitetsnormer, får dikning enligt detta kapitel utföras om det behövs för att erhålla en ändamålsenlig avvattning av mark.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11 kap.
Avlopp
1 §
Avledande av avloppsvatten
Med iakttagande av vad som i denna lag stadgas om tillstånd, miljögranskning och försiktighetsmått samt med iakttagande av med stöd av lagen utfärdade kvalitetsnormer, får avloppsvatten avledas enligt detta kapitel.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12 kap.
Vattentäkt
1 §
Vattentäkt
Med iakttagande av vad som i denna lag stadgas om tillstånd, miljögranskning och försiktighetsmått, samt med iakttagande av med stöd av lagen utfärdade kvalitetsnormer, får enligt detta kapitel vattentäkt utföras om det är ändamålsenligt för att tillgodose behov av vatten.
1a §
Fastställande av nivåbegränsning för ytvattentäkt
Landskapsregering kan genom landskapsförordning besluta om fastställande av lägsta vattennivå vid vilken ytvattentäkt av bevattningsvatten ur visst vattenområde får ske. Landskapsregeringen äger rätt att med pegel utmärka sådan nivå i naturen eller på byggnad.
13 kap.
Sammanslutningar
6 §
Klander av sammanslutningsbeslut
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om beslut som sammanslutningsstämma fattat eller åtgärd som sysslomän vidtagit, i annat än i 1 mom. nämnt avseende, strider mot i lagrummet nämnda normer kan det upphävas av prövningsmyndigheten, om klandertalan anhängiggjorts. Beträffande av stämma fattat beslut skall klandertalan anhängiggöras senast den sextionde dagen efter dagen då beslutet fattades och beträffande av sysslomän vidtagen åtgärd senast den sextionde dagen efter dagen då den klanderberättigade fick vetskap om åtgärden. Rätt att klandra beslutet eller åtgärden har den som var deltagare i sammanslutningen eller syssloman för denne vid tidpunkten då beslutet fattades eller åtgärden utfördes. Den som godkänt beslutet eller åtgärden saknar dock klanderrätt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
16 §
Deltagare
Deltagare i bevattningssammanslutning är de som prövningsmyndigheten i enlighet med 1 § 1 mom. c punkten och denna paragraf beslutar skall delta i sammanslutningen.
Om någon beviljats tillstånd till vattentäkt för bevattning och söks tillstånd till ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, får prövningsmyndigheten bestämma att tillståndshavarna skall utgöra en bevattningssammanslutning eller, om sammanslutning bildas enligt 1 mom., att den för vilken tillstånd redan har beviljats skall ingå i sammanslutningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14 kap.
Vattenförrättning
2 §
Syneförrättning
Om någon i enlighet med 6 kap. 8 § denna lag har inlämnat en ansökan om tillstånd till förfogande över annans egendom i enlighet med 3 kap. denna lag skall prövningsmyndigheten, om det inte måste anses uppenbart obehövligt, besluta att syneförrättning skall hållas.
3 §
Diknings- eller bevattningsförrättning
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om i samma ärende syneförrättning skall hållas i enlighet med 2 § samt diknings- eller bevattningsförrättning i enlighet med 1 mom. kan prövningsmyndigheten på landskapsregeringens ansökan besluta att förrättningarna till vissa delar skall hållas samtidigt varvid förrättningsmännen kan vara gemensamma för båda förrättningar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 §
Förrättningsmän
För vattenförrättning skall landskapsregeringen på prövningsmyndighetens begäran förordna en förrättningsman att utföra förrättningen. Förrättningsmannen skall vara ingenjör eller annan sakkunnig i det ärendet rör.
För syneförrättning skall landskapsregeringen på ansökan från sakägare eller förrättningsman förordna en eller flera biträdande förrättningsmän att bistå förrättningsmannen. Landskapsregeringen kan på ansökan från sakägare eller förrättningsman förordna en biträdande förrättningsman för diknings- eller bevattningsförrättning.
Om landskapsregeringen är tillståndssökande skall prövningsmyndigheten förordna förrättningsman respektive en eller flera biträdande förrättningsmän.
5 §
Gode män
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om landskapsregeringen är tillståndssökande skall prövningsmyndigheten utse de gode männen.
13 §
Avslutande av syneförrättning
Förrättningsmannen och de gode männen skall inom fyrtiofem dagar efter att förrättningssammanträdena fullgjorts till prövningsmyndigheten överlämna alla handlingar vari även skall ingå en uppskattning av ersättningsgilla förluster till följd av beviljad ansökan samt ett förslag till beslut i ärendet. I förslaget skall beaktas de påminnelser och yrkanden som framställts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14 §
Talerätt efter fullgjorda förrättningssammanträden
Den som vill framställa påminnelser eller yrkanden med anledning av i 13 § avsett förslag skall, vid äventyr att talan går förlorad, framställa dem inom sextio dagar efter det förrättningssammanträdena fullgjorts. Talan går dock inte förlorad om omständigheterna under den tid målet varit anhängigt väsentligt har förändrats eller om prövningsmyndigheten har avvikit från förrättningsinstrumentet eller om det annars vore uppenbart oskäligt att talan går förlorad.
De invånare inom företagets verkningsområde vilkas boende, arbete eller andra förhållanden klart kan påverkas av företagets genomförande och de samfund som representerar dem har rätt att till prövningsmyndigheten ge sitt utlåtande med anledning av förslaget inom sextio dagar efter det förrättningssammanträdena fullgjorts.
Påminnelse eller yrkande som avses i denna paragraf, som inte framställs muntligt eller skriftligt vid slutsammanträde, skall lämnas till prövningsmyndigheten skriftligen i två exemplar.
15 kap.
Särskilda bestämmelser
3 §
Virkesflottning
Med iakttagande av vad som i denna lag stadgas om tillstånd, miljögranskning och försiktighetsmått, samt med iakttagande av med stöd av lagen utfärdade kvalitetsnormer är bestämmelserna i vattenlagen och vattenförordningen (FFS 282/1962) om virkesflottning gällande i landskapet med de undantag som stadgas i denna paragraf.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder ikraft den
3.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om renhållning
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 28c, 28d, 28j, 28k, 28m, 28o och 35 §§ samt 36 § 3 mom. landskapslagen (1981:3) om renhållning, varav 28c, 28j, 28o och 35 §§ sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 28d §, 28k och 28m §§ sådana de lyder i landskapslagen 2001/33 samt 36 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2006/50,
ändras lagens 2 § 1 mom. 1 punkt, 6 § 3 mom., 8f § 2 mom., 25d § 1 mom., kapitelrubriken till 5a kap., 28a, 28b, 28e, 28i, 28l och 34 §§., varav 2 § 1 mom. 1 punkt, 8f § 2 mom., kapitelrubriken till 5a kap., 28b 1 mom., 28i §1 mom. 1-3 p., 28i § 3 mom., 28l §, 34 § 1-3 mom. samt 34 §5-6 mom. sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 28i § 1 mom. 4 p. och 34 § 4 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2002/19, 25d §1 mom. sådan den lyder i landskapslagen 2005/18, 28i §2 mom. sådan den lyder i landskapslagen 2006/50 samt 28b § 2 mom. sådan den lyder i landskapslagen 2006/83 som följer.
2 §
I denna lag avses med
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1) avfall, varje föremål, ämne eller substans som innehavaren kasserar eller är skyldig att kassera,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Renhållningsmyndigheten utövar den närmaste tillsynen över fullgörandet av de uppgifter som enligt denna lag ankommer på enskilda. För tillsyn och tillsynsmyndighet för verksamheter som omfattas av krav på tillstånds- eller miljögranskning enligt 5a kap. gäller vad som stadgas i landskapslagen (0000:00) om miljöskydd.
8f §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Avfall som inte omfattas av kommunalt ordnad transport får överlämnas endast till en sådan mottagare som har genomgått tillståndsprövning eller miljögranskning enligt 5a kap. Om tillstånd eller miljögranskning inte krävs får avfallet överlämnas till en mottagare som har tillräckliga förutsättningar att se till att avfallshanteringen ordnas på ett behörigt sätt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
25d §
Den som mottar ett uttjänt fordon skall kontrollera den sista innehavarens rätt att överlåta det uttjänta fordonet. Mottagaren skall till dess siste innehavare eller ägare avgiftsfritt lämna ett skrotningsintyg, som visar att det uttjänta fordonet har omhändertagits för skrotning. Uttjänta fordon får endast tas emot av en för skrotfordon avsedd behandlingsanläggning vilken uppfyller kraven på tillstånd eller miljögranskning i 5a kap. och i enlighet med 25b § 1 mom. är auktoriserad för uppgiften. Rätt att å behandlingsanläggningens vägnar utge ett sådant skrotningsintyg kan av anläggningens innehavare genom fullmakt ges till försäljare av fordon och särskilda insamlare av fordon som utfäst sig att lämna de uttjänta fordonen till tillståndshavarens anläggning. Landskapsregeringen skall meddelas om sådan fullmakt har givits.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5a kap.
Tillstånd och miljögranskning
28a §
Om prövning och prövningsmyndighet
För hantering av avfall krävs tillstånd och miljögranskning enligt denna lag i den utsträckning som bestäms i detta kapitel. Om prövningsmyndighet och förfarande stadgas närmare genom landskapslagen om miljöskydd.
28b §
Krav på tillstånd
Tillstånd krävs för verksamhet som yrkesmässigt eller i offentlig anläggning återvinner eller slutligt omhändertar avfall, med undantag av vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall samt obehandlat träavfall.
Landskapsregeringen kan, under förutsättning att landskapsregeringen genom landskapsförordning har meddelat allmänna instruktioner för verksamheten i fråga, genom landskapsförordning stadga om undantag från krav på tillstånd enligt 1 mom. för
1) inrättningar eller företag som själva slutligt omhändertar annat avfall än farligt avfall som uppkommer i den egna verksamheten på den plats där det uppkommer, och
2) inrättningar eller företag som återvinner avfall.
28e §
Beslut om tillstånd
Beslut om tillstånd enligt denna lag skall utöver vad som följer av landskapslagen om miljöskydd omfatta uppgifter om
1) mängd och slag av avfall,
2) tekniska krav,
3) säkerhetsåtgärder som skall vidtas,
4) platsen för det slutliga omhändertagandet eller återvinningen och
5) behandlingsmetod.
28i §
Krav på miljögranskning
Miljögranskning krävs för
1) återvinning och slutligt omhändertagande som är undantagna från tillståndsplikten enligt 28b § 2 mom.,
2) yrkesmässig insamling av avfall,
3) yrkesmässig transport av avfall,
4) yrkesmässig försäljning eller förmedling av avfall för återvinning eller slutligt omhändertagande, samt
5) verksamhet som är av väsentlig betydelse för avfallshanteringen och som landskapsregeringen genom landskapsförordning belagt med krav på miljögranskning.
28l §
Verksamhetsutövarens skyldighet att föra eget register
Verksamhetsutövare som omfattas av krav på tillstånd enligt 28b § eller som i yrkesmässig verksamhet producerar farligt avfall skall föra ett register över avfallet och dess återvinning eller slutliga omhändertagande. Registret skall omfatta avfallets mängd, art och ursprung och i förekommande fall destination, insamlingsfrekvens, transportmetod samt behandlingsmetod.
Registret skall bevaras i minst tre år. Uppgifterna i registret skall på anmodan ges till prövnings eller tillsynsmyndigheten.
34 §
Renhållningsmyndighet eller person som av denna myndighet förordnats att utföra inspektioner skall beredas tillträde till alla sådana ställen där avfall hanteras.
Innan inspektion som avses i 1 mom. vidtas skall ställets innehavare beredas tillfälle att bli hörd, om inte ändamålet med inspektionen förutsätter något annat. Inspektion skall utföras så att verksamheten inte störs onödigt. Över inspektion skall protokoll genast upprättas och de missförhållanden som iakttagits skall antecknas i protokollet. En kopia av protokollet skall delges innehavaren av det kontrollerade stället.
Vad i 1 mom. är stadgat gäller dock inte bostadslägenhet såframt inte lägenhetsinnehavaren givit sitt samtycke till inspektionen.
Polismyndighet är skyldig att lämna det biträde som behövs för att åtgärd som avses i 1 mom. skall kunna genomföras.
Denna lag träder ikraft den
4.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om hälsovård
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs kapitelrubriken till 6 kap. 26 – 28, 70 och 76 §§ i landskapslagen (1967:36) om hälsovård, varav 26 § sådan den lyder i landskapslagen 2001/34, 70 § sådan den lyder i landskapslagen 1996/62 och 76 § 1 mom. sådan den lyder i landskapslagen 1984/51 samt
ändras lagens 77 § som följer:
77 §
Grav skall anläggas och lik skall hanteras så att sanitär olägenhet inte uppkommer.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om begravning, användning av grav, liktransport och om flyttning av jordat lik.
Denna lag träder ikraft den
5.
L A N D
S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen angående vissa
grannelagsförhållanden
I enlighet med lagtingets beslut
1 §
Om inget annat följer av denna lag tillämpas 1 – 2 samt 5 – 16 §§ lagen av den 13 februari 1920 angående vissa grannelagsförhållanden (FFS 26/1920) i landskapet Åland.
2 §
Ändringar i den lagstiftning som avses i 1 § skall tillämpas i landskapet från den tidpunkt de träder i kraft i riket.
3 §
Denna lag träder i kraft
Med ikraftträdandet av denna lag upphävs lagen av den 13 februari 1920 angående vissa grannelagsförhållanden (FFS 26/1920), i den lydelse den har i enlighet med 71 § självstyrelselagen för landskapet Åland.
Denna lag träder ikraft den
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs lagens 13 § i landskapslagen (0000:00) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet samt
ändras 9 och 20 §§ som följer:
9 §
Avgörande av ärenden i prövningsnämnden
Ärenden om tillstånd i enlighet med landskapslagen (0000:00) om miljöskydd samt ändring och återkallande av sådant tillstånd avgörs i Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets namn av en prövningsnämnd.
20 §
Tillämpning av bestämmelser om beslutsfattande och handläggning
Om beslutsfattandet i styrelsen, vid sammanträde och inom myndigheten i övrigt samt om handläggningen av ärenden gäller i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller beslutsfattandet och handläggning av ärenden i landskapsregeringen, om inte annat stadgas i denna lag.
Denna lag träder ikraft den
|
Mariehamn den 31 maj 2007 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
Direktiv av betydelse för bestämmelser om förhandsgranskning av verksamheter inom området miljörätt.
Direktiv 1996/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar
Direktiv 1996/61/EG, det så kallade IPPC-direktivet, innehåller regler om samordning av förfaranden, avseende framförallt tillstånd, för begränsning av utsläpp till luft, vatten och mark. Direktivet är det mest centrala miljörättsliga direktivet vad gäller krav på tillståndsförfarande.
I bilaga I till direktivet finns en lista på ett antal verksamheter. Direktivets stipulerar att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga nya anläggningar drivs utan tillstånd enligt direktivet. Vid fastställande av tillståndsvillkor skall beaktas vissa allmänna principerna som definieras i direktivet Dessa allmänna principer är att
a. alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas för att undvika föroreningar, särskilt genom att bästa tillgängliga teknik används,
b. ingen betydande förorenig förorsakas,
c. uppkomst av avfall undviks i enlighet med rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall. I annat fall skall avfallet återtas eller, när detta inte är tekniskt eller ekonomiskt möjligt, bortskaffas så att påverkan på miljön undviks eller minskas,
d. energianvändningen är effektiv,
e. nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga olyckor och begränsa dessas följder samt att
f. nödvändiga åtgärder vidtas när verksamheten definitivt upphör, för att undvika alla föroreningsrisker och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick.
Tillstånden skall även innehålla lämpliga krav för utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod samt omfatta en skyldighet att till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att kontrollera att villkoren i tillståndet iakttas. Medlemsstarterna skall även vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att villkoren i tillståndet iakttas.
Direktivet innehåller även krav på att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att prövningsförfarandet och tillståndsvillkoren skall vara fullständigt samordnade när flera behöriga myndigheter medverkar. Tillståndsförfarandet för tillstånd som krävs enligt andra direktiv skall således samordnas med förfarandet enligt Därtill finns ett antal krav avseende tillståndsansökningar, -förfarande, -innehåll och -giltighet.
Direktiv 2006/12/EG om avfall och direktiv 75/442/EEG om avfall
Direktiv 2006/12/EG om avfall, avfallsdirektivet, ersätter direktiv 75/442/EEG. Direktivets överensstämmer i stort med det tidigare direktivet som innan det upphörde att gälla hade varit föremål för ett flertal ändringar. Direktivet innehåller bestämmelser om hanterig av avfall. Med avfall avses enligt definitionen i direktivets artikel 1 varje föremål, ämne eller substans som ingår i bilaga I och som innehavaren är skyldig att göra sig av med. (Notera användning av orden discard i engelsk version och défaire i fransk version.)
Avfallsdirektivet föreskriver om krav på tillstånds- eller registreringsplikt för företag som bortskaffar, återvinner, insamlar, transporterar eller förmedlar avfall. Direktivets stipulerar att varje inrättning eller företag som tillämpar vissa i direktivet nämnda åtgärder för bortskaffande skall erhålla tillstånd. Tillstånden skall omfatta uppgifter om mängd och slag av avfall, tekniska krav, de säkerhetsåtgärder som skall vidtas, platsen för bortskaffandet samt behandlingsmetoden. Tillstånden kan enligt direktivet beviljas för en bestämd tidsperiod, förnyas, vara förenade med villkor och förpliktelser eller särskilt, om den avsedda bortskaffningsmetoden inte är godtagbar ur miljösynpunkt, förvägras. Direktivets föreskriver även om tillståndsplikt för inrättningar eller företag som andra i direktivet nämnda åtgärder för återvinning. Undantag från tillståndsplikten kan tillämpas i vissa fall.
Av artikel 12 framgår att inrättningar eller företag vilka yrkesmässigt insamlar eller transporterar avfall eller för annans räkning ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall skall registreras hos de behöriga myndigheterna, om de inte omfattas av tillståndsplikt. Enligt artikel 13 gäller att de inrättningar eller företag som omfattas av tillstånds- eller registreringsplikt regelbundet skall inspekteras av de behöriga myndigheterna. De inrättningar eller fabriker som omfattas av tillståndsplikt skall därtill i fråga om vissa typer av avfall och förfaranden föra anteckningar om vissa i direktivet nämnda uppgifter om avfallet.
Direktiv 91/689/EEG om farligt avfall
För kontroll och hantering av farligt avfall gäller utöver vad som följer av direktiv 75/442/EEG även bestämmelserna i direktiv 91/689/EEG. Direktivet stipulerar att möjligheten till undantag från kravet på tillstånd för inrättningar eller företag som själva bortskaffar sitt avfall på den plats där detta uppkommer i direktiv 75/442/EEG (nu ersatt med 2006/12/EEG) inte gäller farligt avfall. Därtill finns bestämmelser om vissa förutsättningar som skall vara uppfyllda för att undantaget från krav på tillstånd för inrättningar eller företag som återvinner avfall skall få tillämpas på farligt avfall.
Direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall
Direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall fastställer tekniska standarder för deponering av avfall för att skydda, bevara och förbättra miljökvaliteten på gemenskapsnivå.
Direktivet föreskriver om krav på införande av ett särskilt tillståndsförfarande i enlighet med de tillståndskrav som redan fastställts genom direktiv 75/442/EG, vilket sedermera ersatts av direktiv 2006/12/EG, och de allmänna kraven i direktiv 1996/61/EG för alla i direktivet nämnda deponiklasser. Direktivet innehåller inte i sig själv några krav på tillståndsplikt utan refererar i det avseendet till direktiv 75/442/EG. Istället definierar direktivet vissa operativa och tekniska standarder som krävs för att uppfylla kraven i avfallsdirektivet. I direktivets artikel 7 finns bestämmelser om vilka uppgifter som skall ingå i en sådan ansökan om tillstånd för en deponi som krävs enligt avfallsdirektivet. I direktivets artikel 8 finns angivet vissa förutsättningar som medlemsstaterna skall tillse att är uppfyllda för att tillstånd skall beviljas. Slutligen innehåller direktivets artikel 9 bestämmelser om vilka uppgifter som skall ingå i tillstånd som avser deponier. När tillstånd väl har beviljats krävs enligt direktivets artikel 12 att huvudmannen för en deponi åtminstone en gång om året rapporterar alla övervakningsresultat till de behöriga myndigheterna.
Direktiv 84/360/EEG om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar
Direktivet föreskriver om åtgärder ämnade att hindra eller minska luftförorening från industrianläggningar. Direktivet innehåller krav på att vissa i direktivet nämnda kategorier av anläggningar inte skall tas i drift utan tillstånd. Tillstånd får ges endast om den behöriga myndigheten har förvissat sig om
o att alla lämpliga förebyggande åtgärder mot luftförorening har vidtagits, inklusive tillämpning av bästa tillgängliga teknik, under förutsättning att sådana åtgärder inte medför oskäliga kostnader,
o att driften av anläggningen inte orsakar betydande luftförorening, särskilt på grund av utsläpp av sådana ämnen som anges i bilaga 2,
o att inte något av de gällande gränsvärdena för utsläpp överskrids, och
o att samtliga gällande gränsvärden för luftkvalitet har beaktats.
Direktivet innehåller även krav på att medlemsstaterna skall följa utvecklingen i fråga om bästa tillgängliga teknik och miljösituationen samt vid behov föreskriva om lämpliga villkor för anläggningar med tillstånd som avses i direktivet.
Direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon
Direktivet stipulerar att medlemsstaterna skall se till att inrättningar eller företag som behandlar uttjänta fordon erhåller tillstånd från eller registreras hos de behöriga myndigheterna, i enlighet med artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv 75/442/EEG (nu 2006/12/EG). Undantaget för kravet på tillstånd för inrättningar eller företag som återvinner avfall i artikel 11.1 b i direktiv 75/442/EEG får gälla för återvinningsförfaranden för avfall från uttjänta fordon sedan dessa behandlats i enlighet med instruktionerna i bilaga I punkt 3 till direktiv 2000/53/EG om de behöriga myndigheterna genomför en inspektion före registreringen. Vilka omständigheter som skall granskas i samband med inspektionen definieras i direktivet. Direktivet innehåller även krav på att medlemsstaterna skall se till att alla inrättningar och företag som behandlar uttjänta fordon uppfyller vissa skyldigheter. Det ankommer på medlemsstaterna att se till att de tillstånd eller den registrering som görs av de företag som behandlar uttjänta fordon innehåller nödvändiga villkor för att de krav som definieras i direktivet skall vara uppfyllda.
Direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall
Direktivet föreskriver att ingen förbrännings- eller samförbränningsanläggning får drivas utan tillstånd att utföra sådan verksamhet. I direktivet finns även särskilda bestämmelser om innehåll i ansökan om tillstånd för en sådan verksamhet, vilka förutsättningar avseende bland annat drift, konstruktion och utsläpp som skall vara uppfyllda för att tillstånd skall beviljas samt om utformning och innehåll av sådana tillstånd.
Direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor
Genom direktivet föreskrivs att varje företag som omhändertar spilloljor skall omfattas av tillståndsplikt, om vissa förutsättningar för att sådana tillstånd skall kunna beviljas samt om krav på vissa anläggningar som tar emot spillolja. Direktivet har inte upphävts, av artikel 20 och bilaga II till direktiv 1996/61/EG framgår emellertid att bestämmelserna skall tillämpas på befintliga anläggningar för de verksamheter som avses i bilaga I till dess att de nödvändiga åtgärder som avses i artikel 5 i detta direktiv har vidtagits av de behöriga myndigheterna. Sådana åtgärder vidtogs i landskapet genom införande av gällande miljöskyddslag varför tillståndsplikten i direktiv 1985/360/EG inte särskilt behöver införlivas i den reviderade miljöskyddslagstiftningen.
Direktiv 78/176/EEG om avfall från titandioxidindustrin
Genom direktivet föreskrivs att det skall vara förbjudet att släppa ut, dumpa, lagra, deponera och injicera avfall från titandioxid industrin om inte tillstånd utfärdas i förväg av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vilkens territorium avfallet uppkommer och av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vilkens territorium avfallet bortskaffas. Direktivet innehåller även bestämmelser om under vilka förutsättningar tillstånd får beviljas samt om att de tillstånd som beviljas skall vara tidsbegränsade.
Direktiv 94/67/EG om förbränning av farligt avfall
I direktivet föreskrivs om särskilda förutsättningar avseende drift, konstruktion, hantering av restprodukter och kontroll som skall vara uppfyllda för att sådana tillstånd som krävs enligt direktiv 75/442/EEG (nu 2006/12/EG) skall få beviljas för förbränning av farligt avfall. Direktivet innehåller även bestämmelser om innehållet i sådana tillstånd samt om offentlighet av ansökningar.
2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter
Direktivet föreskriver att medlemsstaterna skall se till att alla inrättningar eller företag som utför behandlingsverksamhet av elektriska eller elektroniska produkter får tillstånd från behöriga myndigheter, i enlighet med artiklarna 9 och 10 i direktiv 75/442/EEG (nu 2006/12/EG). Genom direktivet bestäms även att det undantag från de tillståndskrav som anges i artikel 11.1 b i direktiv 75/442/EEG får tillämpas på återvinningsverksamhet avseende elektriska eller elektroniska produkter under förutsättning att de behöriga myndigheterna genomför en inspektion före registreringen varvid vissa i direktivet specificerade aspekter skall kontrolleras för att säkerställa att artikel 4 i direktiv 75/442/EEG följs. Direktivet innehåller även bestämmelser om tekniska krav som skall uppfyllas för att av inrättningar eller företag som utför behandlingsverksamhet lagrar och behandlar elektriska eller elektroniska produkter samt om att de behöriga myndigheterna gen om att förena sina beslut med villkor skal se till att dessa krav uppfylls.
Vatten
Direktiv 1980/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening av vissa farliga ämnen
Direktivet föreskriver att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att alla former av slutligt omhändertagande eller deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra indirekta utsläpp skall granskas i förväg. På grundval av denna förhandsgranskning skall medlemsstaterna antingen förbjuda verksamheten eller meddela tillstånd med villkor att alla förebyggande tekniska åtgärder vidtas som krävs för att förhindra sådana utsläpp.
Medlemsstaterna får i vissa fall tillåta utsläpp som annars skulle ha varit förbjudna om en förhandsgranskning visar att det grundvatten till vilket utsläppen kommer att ske varaktigt är olämpligt för annan användning, särskilt i hushåll eller för jordbruksändamål. Medlemsstaterna får även efter undersökning tillåta utsläpp genom återinfiltration till samma vattenförande lager av vatten som använts geotermiskt, vatten från gruvor och dagbrott eller vatten som pumpats ut i samband med byggnads- och anläggningsarbeten. I direktivet föreskrivs också det för konstgjord infiltration av grundvatten skall krävas ett särskilt tillstånd i varje enskilt fall, som meddelas av medlemsstaterna under förutsättning att det inte finns någon risk för förorening av grundvattnet.
Tillstånd som krävs enligt direktivet får meddelas endast då det konstaterats att grundvattnet och särskilt dess kvalitet blir föremål för den övervakning som behövs. I direktivet finns även vissa rörande innehåll i förhandsgranskningar och beslut samt krav på att tillstånd som meddela skall omprövas minst vart fjärde år.
Direktiv 1982/176/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliindustrin
Genom direktivet fastställs bland annat gränsvärden för utsläppsnormer, kvalitetsmål och tidsfrister avseende kvicksilver. Direktivet föreskriver att de tillstånd som avses i direktiv 76/464/EEG (nu ersatt med 2006/11/EG) skall innehålla villkor som är minst lika stränga som de som anges i direktivet samt att sådana tillstånd skall omprövas minst vart fjärde år. Medlemsstaterna får meddela tillstånd för nya anläggningar endast om tillstånden innehåller en hänvisning till standarder som motsvarar bästa tillgängliga teknik för att undvika kvicksilverutsläpp.
Direktiv 1983/513/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp
Genom direktivet fastställs bland annat gränsvärden för utsläppsnormer, kvalitetsmål och tidsfrister avseende kadmium i vattenmiljön. Direktivet föreskriver att de tillstånd som avses i direktiv 76/464/EEG (nu ersatt med 2006/11/EG), med vissa undantag, skall innehålla villkor som är minst lika stränga som de som anges i direktivet samt att sådana tillstånd skall omprövas minst vart fjärde år. Medlemsstaterna får meddela tillstånd för nya anläggningar endast om tillstånden innehåller en hänvisning till standarder som motsvarar bästa tillgängliga teknik för att undvika kadmiumutsläpp.
Direktiv 1984/491/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan
Genom direktivet fastställs bland annat gränsvärden för utsläppsnormer, kvalitetsmål och tidsfrister avseende HCH i vattenmiljön. Direktivet föreskriver att de tillstånd som avses i direktiv 76/464/EEG (nu ersatt med 2006/11/EG), med vissa undantag, skall innehålla villkor som är minst lika stränga som de som anges i direktivet samt att sådana tillstånd skall omprövas minst vart fjärde år. Medlemsstaterna får meddela tillstånd för nya anläggningar endast om tillstånden innehåller en hänvisning till standarder som motsvarar bästa tillgängliga teknik för att undvika utsläpp av HCH.
Direktiv 1986/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (nu ersatt med 2006/11/EG)
Genom direktivet fastställs bland annat gränsvärden för utsläppsnormer, kvalitetsmål och tidsfrister avseende vissa i en till direktivet fogad bilaga specificerade ämnen. Direktivet föreskriver att de tillstånd som avses i direktiv 76/464/EEG (nu ersatt med 2006/11/EG), med vissa undantag, skall innehålla villkor som är minst lika stränga som de som anges i direktivet samt att sådana tillstånd skall omprövas minst vart fjärde år. Medlemsstaterna får meddela tillstånd för nya anläggningar endast om tillstånden innehåller en hänvisning till standarder som motsvarar bästa tillgängliga teknik för att undvika utsläpp av de ämnen som direktivet reglerar.
Direktiv 1991/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse
Genom direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att utsläpp av industrispillvatten som skall ledas till ledningsnät och reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse omfattas av på förhand fastställda regleringar och/eller särskilda tillstånd. Sådana regleringar och tillstånd skall utformas så att särskilda i direktivet specificerade krav uppfylls. Regleringarna och tillstånden skall regelbundet ses över och vid behov anpassas. Direktivet innehåller även motsvarande regler för utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätort. Därtill krävs enligt direktivet att utsläpp av biologiskt nedbrytbart spillvatten från anläggningar inom särskilda industrisektorer i visa fall skall omfattas av på förhand fastställda regleringar eller särskilda tillstånd.
LUFT
Direktiv 1984/360/EEG om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar
Genom direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att vissa i direktivet specificerade anläggningar inte kan tas i drift utan att tillstånd har lämnats av de behöriga myndigheterna. Projekteringen av en anläggning måste ske med beaktande av att de föreskrivna kraven för tillstånd måste kunna uppfyllas. Tillstånd skall även krävas för en betydande ändring av en anläggning som antingen tillhör någon av kategorierna i bilaga 1 eller som till följd av ändringen kommer att tillhöra någon av dessa kategorier. Direktivet innehåller även bestämmelser om under vilka förutsättningar tillstånd får ges, om innehållet i ansökningar om tillstånd om ansökningarnas offentlighet. Direktivet har inte upphävts, av artikel 20 direktiv 1996/61 /EG framgår emellertid att bestämmelserna i direktiv 84/360/EEG skall tillämpas på befintliga anläggningar för de verksamheter som avses i bilaga I till dess att de nödvändiga åtgärder som avses i artikel 5 i detta direktiv har vidtagits av de behöriga myndigheterna. Sådana åtgärder vidtogs i landskapet genom införande av gällande miljöskyddslag varför tillståndsplikten i direktiv 1985/360/EG inte särskilt behöver införlivas i den reviderade miljöskyddslagstiftningen.
Direktiv 1999/13/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar
Direktivet innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna skall säkerställa att alla nya anläggningar som omfattas av direktivet skall registreras eller erhålla tillstånd innan de tas i drift. Medlemsstaterna skall även tillse att dessa anläggningar drivs i enlighet med direktivets krav. För att säkerställa att anläggningarna drivs på detta sätt kan medlemsstaterna utfärda verksamhetsspecifika villkor eller allmänna bindande regler. Ansökningar om tillstånd samt beslut skall finns tillgängliga för allmänheten. Likaså skall resultaten av övervakning av utsläpp som krävs enligt direktivet göras tillgängliga för allmänheten.
Direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar
Direktivet föreskriver att medlemsstaterna skall säkerställa att tillstånd innehåller villkor som överensstämmer med de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft som följer av direktivet. Medlemsstaterna skall också säkerställa att den tekniska och ekonomiska genomförbarheten för kombinerad produktion av värme och elenergi granskas. Vidare stipuleras att medlemsstaterna skall säkerställa att det av tillstånden framgår vilka förfaranden som skall följas om reningsutrustningen fungerar dåligt eller havererar. Direktivet innehåller även bestämmelser om vad medlemsstaterna skall kräva om utrustningen havererar samt om åtgärder för övervakning av utsläpp.
Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 1999/13/EG
Direktivet stipulerar att medlemsstaterna skall se till att inga anläggningar bedriver viss i direktivet specificerad verksamhet utan tillstånd för utsläpp av växthusgaser som utfärdats av en behörig myndighet. Dessa tillstånd skiljer sig i viss mån från andra typer av tillstånd inom miljöområdet. Av direktivet framgår dock att i fråga om verksamhet som förutsätter tillstånd enligt direktiv 96/61/EG skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att villkoren och förfarandena för utfärdande av tillstånd för utsläpp av växthusgaser samordnas med de villkor och förfaranden som gäller för tillstånd enligt det direktivet.
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 28/2006-2007
