|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 18/2006-2007 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2007-04-12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Reform av landskapsandelssystemet
Landskapsregeringen föreslår en reform av landskapsandelssystemet. Den enskilt största förändringen består i att landskapsandelarna för anläggningskostnader helt slopas för alla kommuner utom de i bosättningsstrukturgrupp 1. Även för dessa kommuner sänks nivån för landskapsandelarna från 60–65 % till 20 % av anläggningskostnaderna. Samtidigt höjs nivån när det gäller landskapsandelarna för driftskostnaderna, dels genom att basbeloppen för de uppgiftsbaserade landskapsandelarna räknas upp utgående från de verkliga kostnaderna år 2005 och dels genom en justering av koefficienterna. Inom socialvårdsområdet införs även särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård. Dessutom införs bestämmelser om ett nytt basserviceindex för Åland, som bättre speglar förändringar i den kommunala kostnadsnivån. När det gäller bosättningsstrukturgrupperingen utökas antalet grupper från fyra till åtta. På så sätt medför övergången från en grupp till en annan inte så stora förändringar.
Den skatteutjämning som nu tillämpas föreslås bli ersatt av komplettering av skatteinkomsterna enligt den modell som tillämpades fram till och med år 2003. Kompletteringen skall enligt förslaget beräknas med kommunens intäkter från förvärvsinkomstbeskattningen som grund. Till intäkterna räknas även kompensation för avdrag som hör till förvärvsinkomstbeskattningen. Däremot skall inte längre samfundsskatten eller kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst beaktas. Samtidigt föreslås att lagstiftningen om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget utvidgas så att den även omfattar kompensation för övriga avdrag som skiljer sig från avdragen vid kommunalbeskattningen i riket. Också reglerna för kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst överförs till denna lagstiftning.
Ett nytt samarbetsunderstöd införs som kan beviljas kommuner för rationaliserings- och samarbetsutvecklande åtgärder som vidtas tillsammans med en eller flera andra kommuner. Dessutom förlängs det sammanslagningsunderstöd som finns inom ramen för lagstiftningen om kommunindelning, från att gälla under två år till att gälla under fem år.
Slutligen föreslås att den regel som garanterar kommunerna rätten till lån och bidrag enligt likartade grunder som kommunerna i riket upphävs. Enligt landskapsregeringens bedömning är det en förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras. Ändringen av den aktuella lagen kräver att beslutet fattas med kvalificerad majoritet i lagtinget.
De föreslagna ändringarna är avsedda att tillämpas från och med verksamhetsåret 2008. Eftersom landskapsandelarna för driftskostnaderna skall fastställas senast den 15 oktober föreslås 1 oktober 2007 som ikraftträdelsedatum för de bestämmelser som rör dem. De bestämmelser som rör landskapsandelarna för anläggningskostnader föreslås träda i kraft den 1 januari 2008. Någon övergångsperiod föreslås inte.
INNEHÅLL
2. Förstudien om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdsservicen (Lindro-utredningen)
2.2. Förändringar i skattefinansieringen
2.3. Förändringar i landskapsandelssystemet
3. Andra utredningar av betydelse
3.2. Uppföljning av landskapsandelarna och kommunernas ekonomi 1998–2003
3.3. Kommunreform på Åland? En förstudie
4. Överväganden och landskapsregeringens förslag
4.2. LL om vissa grunder för landskapets hushållning
4.3. Förändringar som rör landskapsandelssystemet generellt
4.4. Allmän landskapsandel och finansieringsunderstöd
4.5. De uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnader
4.8. Kompensationen för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen
1. LL om upphävande av 2 § 2 mom. LL om vissa grunder för landskapets hushållning
2. Ändring av LL om landskapsandelar till kommunerna
3. Ändring av LL om planering av och landskapsandel för socialvården
4. Temporär ändring av 8 § LL om planering av och landskapsandel för socialvården
5. Ändring av LL om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten
7. Ändring av LL om bosättningsstrukturgrupper
8. Ändring av LL om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning
9. Ändring av LL om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget
10. Ändring av 75 § räddningslagen för landskapet Åland
11. Ändring av 85 § kommunallagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om bosättningsstrukturgrupper
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om kompensation för det allmänna avdraget
L A N D S K A P S L A G om kompensation för förlust av skatteintäkter
L A N D S K A P S L A G om ändring av 75 § räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 85 § kommunallagen för landskapet Åland
När den nu gällande lagstiftningen om landskapsandelar trädde i kraft vid ingången av år 1994 innebar det en omfattande reform av landskapsandelssystemet. Avsikten med det nya systemet var att stärka den kommunala självstyrelsen på de områden där kommunerna är huvudmän och att minska centralstyrningen. Syftet med det nya systemet var även att stimulera ett ekonomiskt tänkande.
Under åren har systemet genomgått flera mer eller mindre omfattande förändringar. Dessa förändringar har i samverkan med andra förändringar, inte minst inom kommunalbeskattningen, gjort systemet alltmer komplext och svårtillgängligt. Framför allt från kommunalt håll har det därför efterfrågats en reform som skulle göra systemet mer enkelt och genomskinligt. Som ett svar på dessa krav inleddes arbetet med en reform av landskapsandelssystemet år 2005 genom en överenskommelse mellan landskapsregeringen och Ålands kommunförbund. Utredare Robert Lindfors, Lindro Konsult Ab utsågs då att göra en förstudie över hur kommunernas uppgifts- och finansieringslagstiftning kunde utvecklas. Den 30 december 2006 avgav utredaren en slutrapport till landskapsregeringen. Under arbetets gång avgavs även en lägesrapport i december 2005. I fortsättningen hänvisas till dessa båda rapporter som "Lindro-utredningen".
1.2.1. Landskapsandelssystemet
Landskapsandelssystemet regleras huvudsakligen i landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna, landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården samt landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten. Den förstnämnda lagen reglerar företrädesvis de allmänna landskapsandelarna samt utjämning av skatteinkomsterna och finansieringsunderstöd till kommunerna men lagen är även till vissa delar tillämplig när det gäller de uppgiftsbaserade landskapsandelarna. De två sistnämnda lagarna reglerar vardera området för de uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnader samt dessutom landskapsandelarna för anläggningsprojekt. Dessutom finns landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper som reglerar hur kommunerna placeras i de olika bosättningsstrukturgrupperna, vilket har betydelse för storleken på landskapsandelarna. Både de allmänna och de uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnaderna fastställs sedan 1994 på kalkylmässiga grunder och är inte bundna till något specifikt användningsändamål.
Syftet med den skatteutjämning som tillämpats sedan år 2004 är att minska skillnaderna mellan kommunerna med avseende på kommuninvånarnas skattekraft. Den ersatte då den tidigare skattekompletteringen som på samma sätt kompenserade de kommuner för vilka medeltalet av den beskattningsbara inkomsten per invånare under de tre senaste åren underskrider motsvarande medeltal för hela landskapet. Utjämningen skiljer sig från kompletteringen genom att den även kan vara negativ. Det innebär att för de kommuner vars medeltal överstiger landskapets medeltal dras en del av skillnaden av från landskapsandelarna.
Skattekompletteringen utgjorde en del av finansieringsunderstödet vilket utjämningen inte gör. Som finansieringsunderstöd räknas nu enbart understöd enligt prövning, som kan beviljas kommunerna på grund av exceptionella eller tillfälliga ekonomiska svårigheter. I praktiken har detta stöd ofta använts för att täcka driftskostnader inom socialvården där landskapsandelen inte har räckt till, exempelvis när det gäller barnskydd, specialomsorg och missbrukarvård.
I LL om landskapsandelar till kommunerna regleras även kompensationen för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen som infördes år 2002. Enligt bestämmelserna fördelas mellan kommunerna ett belopp som utgörs av 24,09 % av den kapitalinkomstskatt som betalas av jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet. Fördelningen sker utgående från hur mycket kapitalinkomstskatt de tre grupperna betalat i vardera kommun.
I de båda lagarna om uppgiftsbaserade landskapsandelar finns regler för landskapsandel för anläggningsprojekt inom respektive område. I samband med avgivande av förslag till budget fastställer landskapsregeringen årligen en socialvårdsplan och en finansieringsplan för anläggningsprojekt som gäller undervisnings- och kulturverksamhet. I dessa planer anges för respektive område den nedre gräns vilken den beräknade totalkostnaden för ett projekt skall överstiga för att berättiga till landskapsandel för anläggningsprojekt. Kostnader för åtgärder som underskrider gränsen betraktas som driftskostnader. För närvarande går gränsen vid 35 000 euro inom socialväsendet och vid 200 000 euro inom undervisnings- och kultursektorn. I de ovan nämnda planerna anges även de projekt som avses bli genomförda under de närmaste fem kalenderåren samt de projektkostnader som berättigar till landskapsandel.
På basis av en av kommunen uppgjord projektplan fastställer sedan landskapsregeringen de anläggningsprojekt som skall inledas under verksamhetsåret. Beroende på vilken bosättningsstrukturgrupp kommunen tillhör uppgår landskapsandelen för ett anläggningsprojekt till mellan 40 och 65 % av de kostnader som fastställts på basis av projektplanen. Landskapsandelen betalas ut månatligen i lika stora rater under den tid projektet beräknas pågå. När ett projekt är genomfört gör kommunen en slutredovisning av de faktiska kostnaderna till landskapsregeringen som med den som grund fattar beslut om den slutliga landskapsandelen.
1.2.2. Kommunalbeskattningen
Beskattningen är ett rättsområde där lagstiftningsbehörigheten är delad mellan landskapet och riket. Av praktiska orsaker har landskapslagstiftningen på området samma grundläggande struktur som rikslagstiftningen. Därför regleras kommunalbeskattningen i landskapet huvudsakligen genom så kallad blankettlagstiftning. Den grundläggande inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) tillämpas vid kommunalbeskattningen med stöd av kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland. Med stöd av kommunalskattelagen tillämpas även lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) vid redovisning av samfundsskatten till kommunerna. I blankettlagstiftningen finns vissa avvikelser från rikslagstiftningen. Dessutom finns i viss utsträckning även landskapslagstiftning som inte har någon motsvarighet i riket, till exempel landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån.
De avvikelser från rikslagstiftningen som tillämpas vid den kommunala inkomstbeskattningen gäller nästan uteslutande bestämmelser om avdrag. I samtliga blankettlagar på skatteområdet finns en automatik inbyggd så att ändringar av rikslagstiftningen träder i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket utan några vidare lagstiftningsåtgärder från lagtinget. Denna automatik gäller dock inte sådana bestämmelser från vilka det finns avvikelser i landskapslagstiftningen. Följande avvikelser från rikslagstiftningen anges i kommunalskattelagen:
1) Beräkningen av grunderna för fördelningen av samfundsskatten mellan de enskilda kommunerna skiljer sig från motsvarande bestämmelser i riket.
2) Det allmänna avdraget finns inte i riket.
3) Resekostnadsavdraget är inte likadant som i riket. Självriskandelen är 340 euro i landskapet mot 500 euro i riket. Om minst hälften av kostnaden härrör från resor med buss eller dylikt finns ingen självriskandel utan hela kostnaden får avdras enligt landskapslagen. Det högsta belopp som får avdras är i riket 7 000 euro mot 6 000 euro i landskapet.
4) Definitionen av begreppet sjöarbetsinkomst är inte densamma som i rikets lag. Olikheten innebär att anställda ombord på landskapsfärjorna inte får göra avdrag för sjöarbetsinkomst vid kommunalbeskattningen.
5) Sjukdomskostnadsavdraget finns inte i riket.
6) Förutom det studiepenningsavdrag som finns i riket får studerande i landskapet även göra ett studieavdrag om 340 euro per termin.
Dessutom får de som inlett sina studier före den 1 augusti 2005 göra ett avdrag om högst 500 euro per kalenderår för amortering på studielån (studielåneavdrag). Den som inlett sina studier den 1 augusti 2005 eller senare får i stället göra ett studielånsavdrag från statsskatten. Avdraget i landskapslagen får göras under det år räntestödet för lånet upphör och de fyra följande åren. Den övre gränsen kan sänkas av landskapsregeringen till 250 euro om kommunen i fråga har låg skattekraft. Motsvarande avdrag existerar inte i riket.
När det allmänna avdraget återinfördes stiftades samtidigt en landskapslag (2007:14) om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget. Enligt lagen får kommunerna kompensation för förlusten av skatteintäkter som orsakas av det allmänna avdraget. Kompensationen motsvarar det verkliga utfallet vid beskattningen. Under skatteåret betalas kompensationen till kommunerna i förskott för att sedan avräknas när uppgifter om det verkliga utfallet finns tillgängligt. Kommunerna har tidigare under flera år fått kompensation för utökat förvärvsinkomstavdrag, vilket dock inte varit reglerat i lag.
1.2.3. LL om vissa grunder för landskapets hushållning
Landskapslagen (1983:22) om vissa grunder för landskapets hushållning tillkom i början av 1980-talet i samband med beredningen av den nu gällande självstyrelselagen.
Arbetet med att förnya 1951 års självstyrelselag inleddes redan i början av 1970-talet och pågick således under tjugo års tid. Initiativet till ändringen kom från landskapets sida och en av de mer genomgripande förändringarna som förespråkades var en förnyelse av det finansiella förhållandet mellan landskapet och riket. Det då gällande systemet innebar att självstyrelsen i huvudsak finansierades med statsmedel, dels i form av en utjämning av landskapets ordinarie utgifter, dels genom extraordinarie anslag. Behörighetsfördelningen vad gäller beskattningen var densamma som nu. Utgifterna för självstyrelseförvaltningens ordinarie behov utjämnades genom statsanslag. Till grund för den ordinarie utjämningen lades landskapets utgifter för självstyrelseförvaltningens ordinarie behov samt de inkomster som har tillfallit landskapet. Utjämningen verkställdes årsvis i efterhand av Ålandsdelegationen, vars beslut underställdes republikens president.
För att utgifterna skulle kunna utjämnas förutsattes att de avsåg sådana behov som låg inom självstyrelsens ram. Utgifterna kunde kompenseras endast i den utsträckning som motsvarande ändamål i övriga delar av riket tillgodosågs med statsmedel. Vid utjämningsförfarandet skulle ytterligare tillses att landskapet kom i åtnjutande av samma förmåner som övriga delar av riket, varvid bland annat landskapets geografiska läge och andra särförhållanden skulle beaktas vid fastställandet av anslagsbehovet. Inkomsterna skulle beräknas enligt i riket gällande normer och avdrogs vid fastställandet av den skattefinansiella utjämningen.
När det gällde de extraordinarie anslagen utgick initiativet från det dåvarande landstinget. Förutsättningen för att erhålla extraordinarie anslag var att det var frågan om en större engångsutgift som härrörde av en självstyrelseangelägenhet och som inte skulle inbegripas i den ordinarie utjämningen. Ytterligare förutsattes att de belopp som anslogs inte var högre än de som anslogs för motsvarande ändamål i andra delar av riket.
I början av 1980-talet föreslogs i en utredning att denna konstruktion i syfte att utvidga självstyrelsen skulle ersättas av ett system där behörigheten vad gäller beskattningen skulle överföras till landskapet. På så sätt skulle även landstingets budgeteringsmakt lagfästas. Landskapet skulle således finansiellt sett frikopplas från riket. Denna utredning, ett betänkande avgivet av parlamentariska kommittén för revision av självstyrelselagen (ÅUS 1981:7), överlämnades i form av ett meddelande från landskapsstyrelsen till landstinget, där det kom att behandlas av lagutskottet och stora utskottet.
I samband med behandlingen av betänkandet överlämnades till landstinget en lagmotion om att en landskapslag om vissa grunder för landskapets hushållning skulle antas (lagmot. nr 23/1982–83). Undertecknarna av motionen befarade att ett friare ekonomiskt system skulle kunna medföra stagnation eller tillbakagång för någon befolkningsgrupp eller region. För att förhindra detta borde vissa områden tryggas ekonomiskt genom lagstiftning. De områden som avsågs var socialvården, skärgårdstrafiken och regionala stöd till näringslivet. Dessutom ansågs det befogat att på motsvarande sätt trygga grunderna för bidrag och lån till kommunerna. Enligt lagens 2 § 2 mom. skall kommunerna inom ramen för landskapets behörighet tillförsäkras rätt till bidrag och lån enligt likartade grunder som de, vilka tillämpas när motsvarande stöd av statsmedel erläggs till kommunerna.
LL om vissa grunder för landskapets hushållning var i själva verket avsedd att träda i kraft samtidigt som den nya självstyrelselagen. Slutligen ansågs det emellertid att den även kunde tillämpas parallellt med den då gällande självstyrelselagen, varför den kom att träda i kraft vid ingången av år 1984. Den nya självstyrelselagen däremot kom inte att träda i kraft förrän nio år senare, den 1 januari 1993. Lagen kom inte att omfatta det system för det finansiella förhållandet mellan landskapet och riket som föreslogs under beredningens gång, även om det tidigare utjämningsförfarandet frångicks.
1.2.4. Blankettlagstiftning om kommunindelning
Bestämmande av kommungränser överfördes till landskapets behörighet när den nu gällande självstyrelselagen trädde i kraft år 1993. Genom övergångsbestämmelsen i 71 § självstyrelselagen tillämpades rikslagstiftningen på området fortsättningsvis i landskapet. I samband med kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland antogs även landskapslagen (1997:76) om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning. Enligt blankettlagen skulle bland annat lagen om kommunindelning (FFS 73/1977) tillämpas i landskapet.
I den dåvarande landskapsstyrelsens framställning (nr 3/1996-1997) föreslogs att ändringar i rikslagstiftningen per automatik skulle träda i kraft i landskapet vid samma tidpunkt som i riket. Lagutskottet konstaterade emellertid att bestämmelserna om kommunindelning dels inte ändras särskilt ofta och dels är av sådan betydelse för landskapet och kommunerna att lagtinget i enskilda fall bör få ta ställning till eventuella ändringar. Med hänvisning till det föreslog utskottet att ändringar inte skulle träda i kraft automatiskt (se LU bet. nr 8/1996-1997). Även stora utskottet omfattade lagutskottets förslag på den här punkten och därför kom blankettlagen att sakna automatik när det gäller ändringar av rikslagstiftningen.
Genom en ändring som trädde i kraft den 1 maj 2003 (2003/24) uppdaterades blankettlagen så att rikslagen från 1977 ersattes med den nyare kommunindelningslagen (FFS 1196/1997). I den lagen ingick även bestämmelser om sammanslagningsunderstöd. Dessa bestämmelser hade tidigare funnits i en särskild lag som inte hade tillämpats i landskapet. Genom ovan nämnda ändring blev dessa bestämmelser tillämpliga i landskapet, men i den form de hade då rikslagen trädde i kraft den 1 januari 1998 eftersom blankettlagen fortfarande saknar en bestämmelse om automatik i detta hänseende.
Enligt gällande regler får de berörda kommunerna ett kalkylerat sammanslagningsunderstöd om kommunindelningen ändras så att antalet kommuner minskar. Understödets storlek beräknas med invånarantalet som grund. Maximibeloppet är 315,35 euro (1 875 mark) per invånare, vilket alla kommuner med högst 2 000 invånare har rätt till. Därefter graderas stödet stegvis upp till 130,35 euro per invånare för kommuner med över 7 000 invånare. Året efter att ändringen i kommunindelningen träder i kraft betalas understödet till ett belopp av 80 % av beloppet det första året. Slutligen gäller att sammanslagningsunderstödet under två år skall justeras med den förändring av landskapsandelarna som ändringen medför.
2. Förstudien om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdsservicen (Lindro-utredningen)
Förstudien om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdsservicen omfattar en lägesrapport och en slutrapport. Slutrapporten som avgavs i december 2006 fokuserar på finansieringshelheten och omfattar förslag till övergripande förändringar både när det gäller skattefinansiering och landskapsandelar.
I lägesrapporten från december 2005 framförs förutom förslag om ändringar vad gäller skattefinansiering och landskapsandelar även förslag som rör den så kallade uppgiftslagstiftningen, det vill säga regleringen av kommunernas lagstadgade uppgifter. Enligt rapporten bör en total översyn av uppgiftslagstiftningens organisationsfrågor göras. Utredaren omfattar principen att kommunerna själva bör ges möjlighet att besluta om sin organisationsmodell för samhällsproduktion. Det skulle betyda att all reglering i speciallagstiftning som innebär obligatoriska organisationsmodeller ersätts med allmänna hänvisningar till kommunallagen. Dessutom bör en systematisk genomgång av uppgiftslagstiftningens innehåll göras.
2.2. Förändringar i skattefinansieringen
Enligt Lindro-utredningen bör lagtinget genom egna aktiva lagstiftningsåtgärder ta ställning till kommunernas helhetsfinansiering vid förändringar i den kommunala skattebasen. Denna princip skulle gälla både när det är frågan om förändringar som sker i riket och förändringar som sker enbart i landskapet. Blankettlagstiftningen på skatteområdet skulle frångås och en aktiv egen kommunalskattelagstiftning genomföras, både när det gäller person- och samfundsbeskattning. På så sätt skulle ansvaret mellan lagstiftare och finansiär bli tydligare genom att man skulle skapa en automatik när det gäller frågan om kompensation till kommunerna.
Lindro-utredningen utgår från att kommunerna kompenseras för inkomstbortfall för de avdrag i kommunalbeskattningen som avviker från dem som tillämpas vid kommunalbeskattningen i riket. Dessa är studielåneavdraget, sjukkostnadsavdraget, studieavdraget och delvis resekostnadsavdraget. Modellen med kompensation till kommunerna finns redan när det gäller det allmänna avdraget (LL om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget).
Den kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst som kommunerna erhåller inom ramen för landskapsandelssystemet utgör inte en naturlig del av det systemet. Istället bör den hänföras till separat lagstiftning eller flyttas till skattelagstiftningen. Detta skulle enligt Lindro-utredningen stärka instrumentet som en del av kommunernas beskattningsrätt och mer ge det en karaktär av skatteöverföring från landskapet till kommunerna.
Fastighetsskatten är enligt Lindro-utredningen en viktig framtida inkomstkälla i kommunernas beskattningsrätt. De procentsatser som anges i fastighetsskattelagen bör som en långsiktig åtgärd höjas för att ge kommunerna möjlighet till en större egen prövning av lämplig uttaxering.
2.3. Förändringar i landskapsandelssystemet
Övergripande föreslås i Lindro-utredningen att landskapsandelarna för driftsverksamheten höjs. Genom att justera basbelopp och procentsatser för socialvård och utbildning, som är kommunernas mest kostnadskrävande verksamheter, sker en fokusering på de traditionella kommunala uppgifterna. Delvis skall detta finansieras med en sänkning av landskapsandelarna för investeringar. Dessutom förändras systemet genom att det införs en självriskandel enligt bosättningsstrukturgrupp samt ett samarbetstillägg när det gäller erhållandet av sådana landskapsandelar. Ju starkare en kommun är ekonomiskt, desto större självrisk och egen finansiering. Landskapsandelar för investeringar bör även kunna beviljas andra än kommuner och kommunalförbund.
Den skatteutjämning som infördes år 2004 bör slopas och ersättas med skattekomplettering i den form som fanns före 2004. Beräkningsgrunden bör ändras så att varken samfundskatten eller kompensationen för utebliven kapitalinkomstskatt skulle ingå i den. Däremot skulle kompensationerna för de olika avdragen utgöra en del av grunden, tillsammans med förvärvsinkomstskatten.
Det nu gällande systemet med uppdelningen av kommunerna på fyra olika bosättningsstrukturgrupper bör ersättas med ett nytt, där antalet grupper utökas till nio. Då skulle en överflyttning från en grupp till en annan inte längre innebära så stora skillnader för en kommun. Grunden för placeringen i bosättningsstrukturgrupp är enbart befolkningstäthet, därför föreslår Lindro-utredningen att skärgårdskommunerna inte längre bör räknas upp specifikt.
Finansieringsstödet enligt prövning bör förändras till ett prövningsbaserat stöd för rationaliserings- och samarbetsutvecklande åtgärder i form av utvecklingsprojekt som kommuner besluter genomföra tillsammans. Sådana projekt bör arbeta mot ökat samarbete mellan kommunerna och skapande av nya effektivare sätt att producera kommunal service. Stödet bör även kunna användas till finansiering av samarbetstillägg för kommuner som ingår avtal om samutnyttjande av investeringar, med koppling till landskapsandelarna för investeringar.
Understödet enligt prövning skall däremot inte längre beviljas för driftskostnader inom specialomsorg, barnskydd eller missbrukarvård. Dessa verksamheter skall i stället finansieras genom att specifika landskapsandelar införs för dem inom ramen för landskapsandelen för socialvården.
Dessutom föreslås även att ett åländskt basserviceindex tas i bruk för indexjustering av basbeloppen.
3. Andra utredningar av betydelse
Utöver Lindro-utredningen har flera andra utredningar gjorts, som har beröringspunkter med innehållet i denna framställning.
3.2. Uppföljning av landskapsandelarna och kommunernas ekonomi 1998–2003
På uppdrag av landskapsregeringen och Ålands kommunförbund har Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) gjort en uppföljning av landskapsandelarna och kommunernas ekonomi som avses i LL om landskapsandelar till kommunerna (ÅSUB rapport 2005:3). Uppföljningen gäller enbart de frågor om kommunernas driftsutgifter som har direkt koppling till landskapsandelssystemet och den inkluderar således inte investeringsutgifterna. Enligt lagen skulle jämförelser göras mellan utgifterna under åren 1998 och 2002 men uppföljningen omfattade även jämförelser med år 2003 eftersom slutliga bokslutsuppgifter och statistik för det året fanns tillgängliga. I rapporten konstateras bland annat att både kommunernas och landskapets kostnader har stigit snabbt men att kostnadsfördelningen mellan de två huvudmännen i stort sett hållits på samma nivå om man ser på resultatet på en övergripande nivå. Samtidigt konstateras också att systemet fungerar väl i grunden och på det övergripande planet.
3.3. Kommunreform på Åland? En förstudie
ÅSUB har också på uppdrag av landskapsregeringen gjort utredningen Kommunreform på Åland? En förstudie (ÅSUB rapport 2006:5). Med utgångspunkt i de allmänna krav som bör ställas på kommunstrukturen på Åland skulle förstudien enligt uppdraget kartlägga de teoretiska modeller för en kommunstruktur som kan vara relevanta för Åland och analysera dem mot bakgrund av de krav och kriterier som kan ställas upp för kommunsektorn. Syftet med förstudien var att ge en grund för den fortsatta debatten och ett underlag för eventuellt fortsatt utredningsarbete om nya organisationsmodeller för den offentliga sektorn på Åland. Utredningen drar inga slutsatser när det gäller den framtida kommunstrukturen. Tre huvudsakliga vägval presenteras, inom vardera finns en lång rad möjliga alternativ. De tre alternativen, som inte är varandra uteslutande, rubriceras
– 16 kommuner även i fortsättningen.
– Uppmuntran till frivilliga kommunsammanslagningar.
– Kommunerna ska även i fortsättningen ansvara för all den välfärdsproduktion de har idag.
I maj 2005 tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp med uppdrag att utreda äldreomsorgen. Samtidigt utsågs en politisk referensgrupp i vilken arbetsgruppens arbete skulle förankras. Uppdraget omfattade bland annat utredning om ansvarsfördelningen mellan kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) är ändamålsenlig, hur verksamheten bör organiseras för att uppnå bästa samverkan mellan huvudmännen, hur omsorgen skall ordnas för att säkerställa hög kvalitet samt hur kostnaderna skall fördelas mellan kommunerna och landskapet i framtiden. Slutrapporten från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsorgen överlämnades till landskapsregeringen i juni 2006.
Den del av utredningen som har betydelse i det här sammanhanget rör långtidssjukvården vid Gullåsen och kostnadsfördelningen av den mellan kommunerna och landskapet. Äldreomsorgsutredningens slutsats är att Gullåsen bör utvecklas till ett geriatriskt sjukhus under ÅHS' huvudmannaskap. Detta skulle medföra att de egentliga långvårdspatienterna skulle överföras till de kommunala åldringshemmen, vilka då måste anpassas för att ta hand om dem. Samtidigt tar landskapet hela kostnadsansvaret för vården vid Gullåsen. Kommunerna skulle enbart vara ersättningsskyldiga när det gäller patienter som inte kan skrivas ut för att hemkommunen inte kan tillgodose vårdbehovet. Liksom för närvarande skulle kommunen då betala en avgift med full kostnadstäckning som grund.
4. Överväganden och landskapsregeringens förslag
De förslag till förändringar och omstruktureringar som framförs i Lindro-utredningen kan sägas utgöra en helhet. Samtidigt är de dock oerhört omfattande, särskilt om alla de aspekter som härrör från andra berörda utredningar beaktas. Enligt vad landskapsregeringen har erfarit lägger kommunerna stor vikt vid tidsaspekten, det vill säga att en reform kan genomföras så att den kan tillämpas från och med år 2008. Landskapsregeringen delar denna åsikt, men inser samtidigt att reformen inte under den tiden skulle kunna genomföras i sin helhet. Man har därför ansett sig tvungen att göra en avgränsning och dela upp reformarbetet i flera steg.
En förändring av skattelagstiftningen i den riktning som Lindro-utredningen föreslår är ett projekt som sannolikt kräver en längre tidsrymd för att genomföras. För att kunna frångå blankettlagstiftningen är det nödvändigt att bygga upp en egen kommunalbeskattning för landskapet, som sedan kan utvecklas helt utan kopplingar till kommunalbeskattningen i riket. I ett längre perspektiv är ett sådant system ändamålsenligt när det gäller att hantera de problem som kommunerna upplever att blankettlagstiftningen utgör idag. Att genomföra ett sådant projekt under ett par månaders tid är emellertid inte realistiskt, eftersom det kräver både avsevärd eftertanke och omfattande analyser. Därför har landskapsregeringen bedömt att det i det här skedet endast är realistiskt att genomföra Lindro-utredningens förslag till den del de gäller förändring av landskapsandelssystemet.
Genom förslaget om att återinföra skattekompletteringen inom ramen för landskapsandelssystemet är det dock inte möjligt att helt och hållet begränsa reformen till lagstiftningen om landskapsandelar. Lindro-utredningen utgår från att enbart inkomsterna från förvärvsinkomstbeskattningen skall utgöra grund för skattekompletteringen. Detta är enligt landskapsregeringens mening en sund avgränsning av skattekompletteringens grund. För att den ekonomiska jämvikt som Lindro-utredningen utgår från skall bibehållas är det då nödvändigt att även utvidga kompensationen till kommunerna för vissa avdrag vid kommunalbeskattningen.
Till den del av äldreomsorgsutredningen som har beröringspunkter med denna reform hör frågan om kommunernas skyldighet att betala ersättning för vården vid Gullåsen. Även denna fråga är av sådan art att den kräver en längre tid för att genomföras. Att omstrukturera åldringsvården enligt äldreomsorgsutredningens förslag innebär sannolikt behov av investeringar inom äldreomsorgen i flertalet kommuner. Därför bör en sådan reform genomföras i ett längre tidsperspektiv, så att kommunerna ges tillräckligt med tid för anpassning. I det här skedet är det också väldigt svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan reform, inte minst ekonomiskt. Dessutom kan nämnas att ersättningsnivån har sänkts från och med år 2007 (se framst. nr 9/2006–2007 som antogs av lagtinget den 26 mars 2007).
Slutligen finns ett problem när det gäller ändring av grundavtal för kommunalförbund som enligt landskapsregeringen bör lösas i detta sammanhang. För närvarande krävs att en ändring av grundavtal skall godkännas av samtliga medlemskommuner, vilket har förhindrat beslut om rationaliseringsåtgärder i vissa kommunalförbund. Här föreslås därför att beslut om ändring av ett grundavtal skall kunna fattas om ändringsförslaget stöds av en majoritet av medlemskommunerna.
4.2. LL om vissa grunder för landskapets hushållning
Landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning tillkom vid en tid när landskapet finansiellt sett var bundet till riket och man befarade att en frikoppling skulle kunna leda till sämre förmåner i landskapet. Genom lagen ville man garantera att så inte skulle ske, varken för de enskilda individerna eller för kommunerna.
Även om de bestämmelser som nu reglerar det finansiella förhållandet mellan riket och landskapet inte kom att se ut som man trodde när landskapslagens stiftades, innebar de dock en frikoppling från riket. Den så kallade klumpsumma som landskapet enligt 45 § självstyrelselagen årligen erhåller står det lagtinget fritt att använda. Men enligt LL om vissa grunder för landskapets hushållning finns det fortfarande en koppling, i och med att en jämförelse skall göras av invånarnas förmånerna på vissa områden och av grunderna för bidrag och lån till kommunerna. I praktiken utgör lagen en begränsning av lagtingets budgeteringsmakt.
Till den del det gäller grunderna för bidrag och lån till kommunerna kan landskapsregeringen konstatera att utvecklingen har gjort att en jämförelse är synnerligen svår, för att inte säga omöjlig, att göra. Landskapsandelssystemet har fortfarande kvar vissa likheter med statsandelssystemet, men på många avgörande punkter skiljer de sig åt. Om man ser i ett lite vidare perspektiv kan dessutom konstateras att även andra förhållanden som är relevanta vid en jämförelse har förändrats. Det kanske tydligaste exemplet är sjukvården, som i riket är en kommunal angelägenhet, medan det i landskapet sköts på landskapsnivå.
Enligt landskapsregeringens bedömning är det inte idag möjligt att avgöra om kommunerna i landskapet erhåller bidrag och lån enligt likartade grunder som kommunerna i riket. De förslag som framförs i denna framställning innebär inte att denna jämförelse skulle bli lättare att göra, snarare tvärtom. Ett exempel är förslaget som gäller landskapsandelarna för anläggningskostnader, vilka förändras helt. Ett annat gäller bestämmelserna om sammanslagningsunderstöd i blankettlagen om kommunindelning, som inte ens har varit jämförbara under de senaste åren. Eftersom det bedöms att den jämförelse som föreskrivs i 2 § 2 mom. LL om vissa grunder för landskapets hushållning inte längre kan ske på ett relevant sätt, föreslås att bestämmelsen upphävs.
4.3. Förändringar som rör landskapsandelssystemet generellt
4.3.1. Förhållandet mellan landskapsandelarna för driftskostnader och för anläggningskostnader
Det mest genomgripande förslaget som framförs i Lindro-utredningen är att landskapsandelarna för kommunernas löpande driftsverksamhet skall höjas på bekostnad av landskapsandelarna för investeringar. Utredarens ursprungliga tanke var att helt slopa landskapsandelarna för investeringar samtidigt som kommunernas driftsekonomi stärks. Följande argument för ett avskaffande av landskapsandelarna för anläggningskostnader framförs i Lindro-utredningen:
1) Det skulle skapa ett bättre ekonomiskt handlingsutrymme för kommunerna.
2) Det skulle stärka kommunernas bestämmanderätt när det gäller att ordna den lagstadgade servicen.
3) Det skulle möjliggöra utveckling av alternativa former för serviceproduktionen.
4) Det skulle minska den administration som finns när det gäller anläggningsprojekt, som omfattar projektplaner och revideringar, kostnadsredovisningar samt övrig korrespondens mellan landskapet och kommunerna som gör upphandlingen beroende av nettokostnadsberäkningar utgående från vilken landskapsfinansiering som kan erhållas för projektet.
5) Det skulle tydliggöra behovet av att reservera medel för brutto-reinvesteringen, det vill säga avskrivningarna enligt plan skulle då utgöra bruttoavskrivningar och inte nettoavskrivningar efter erhållna landskapsandelar. Nettoavskrivningar beaktar inte det faktum att landskapsandel kanske inte erhålls i framtiden för reinvesteringen och därmed återspeglar inte nettoavskrivningen det verkliga finansieringsbehovet för reinvesteringen. I ett bruttosystem tydliggörs investeringskostnadens finansieringseffekt i form av avskrivningar och också extrema räntor ifall främmande kapital behövs för investeringen.
6) Ett större eget finansieringsansvar för kommunerna för investeringar skulle bidra till ökad kostnadsmedvetenhet och stimulera till ökat samarbete mellan kommunerna. Om landskapets omfattande finansiering av kommunala anläggningsprojekt fortsätter riskerar det att leda till driftskostnader som i framtiden blir en betydande tilläggskostnad både för kommunerna och landskapet.
I Lindro-utredningen föreslås ändå inte att landskapsandelarna för investeringar avskaffas helt, utan bara en generell sänkning av dem kombinerat med ett samarbetstillägg på 50 %. Landskapsregeringen anser emellertid att de argument som anges ovan starkt talar för ett avskaffande av landskapsandelarna för anläggningskostnader. Enligt förslaget slopas landskapsandelarna för alla kommuner förutom för dem som finns i bosättningsstrukturgrupp 1. Genom en sådan kompromiss uppnås fördelarna med ett avskaffande samtidigt som de kommuner som är svagast ekonomiskt ändå tillförsäkras en viss landskapsfinansiering när det gäller investeringar. Förslaget stöds även av Ålands kommunförbund.
Kommunerna i bosättningsstrukturgrupp 1 skall enligt förslaget beviljas en landskapsandel på 20 % av anläggningskostnaden. Någon självriskandel föreslås inte. Enligt den föreslagna grupperingen (se avsnitt 4.3.2.) är det i dagsläget skärgårdskommunerna och Geta som finns i bosättningsstrukturgrupp 1. Ytterligare ett argument för att kommunerna i denna kategori skall ha rätt till ett visst investeringsstöd är att anläggningskostnaderna är förhållandevis höga i skärgården.
Det har både av landskapsregeringen och av kommunerna bedömts vara tveksamt om skärgårdskommunerna har möjlighet att utnyttja ett samarbetstillägg. Därför föreslås inte något sådant tillägg i direkt anslutning till landskapsandelen för anläggningskostnader. Däremot föreslås att understödet enligt prövning delvis omarbetas till ett samarbetsunderstöd som skulle vara tillgängligt generellt för alla kommuner (se avsnitt 4.4.3.).
Lindro-utredningens förslag om landskapsandelarna för investeringar omfattade även stödet för kommunalvägar, vatten- och avlopp, avfallshantering samt räddningsväsende. Landskapsregeringen föreslår emellertid att dessa landskapsandelar kvarstår oförändrade. Detta motiveras med att investeringar inom dessa områden inte sällan gäller projekt som är avsedda att vara till nytta för fler än en kommun. Dessutom har de, åtminstone vad investeringar inom vatten- och avlopp samt avfallshantering beträffar, ofta stor miljömässig betydelse.
4.3.2. Bosättningsstrukturgrupperingen
Indelningen av kommunerna i bosättningsstrukturgrupper är central inom landskapsandelssystemet. Utgångspunkten, både när det gäller den allmänna och de uppgiftsbaserade andelarna, är ett basbelopp per invånare i kommunen. Basbeloppet är detsamma för alla kommuner. Placeringen i bosättningsstrukturgrupp är avgörande för hur stor andel av basbeloppet landskapsandelen slutligen utgör. Frånsett när det gäller skärgårdskommunerna utgår nuvarande placering från en enda parameter, nämligen befolkningstätheten. Med skärgårdskommuner avses Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö kommun.
I det nu gällande systemet indelas kommunerna i fyra olika bosättningsstrukturgrupper, en med skärgårdskommunerna och tre med de övriga kommunerna. Gränserna mellan grupperna är satta vid högst 15 invånare/km2, högst 100 invånare/km2 och över 100 invånare/km2.
Det finns två undantag från tillämpningen av bosättningsstrukturgrupperingen, skatteutjämningen och landskapsandelen för grundskolan. Vid beräkningen av dem tillämpas andra grupperingar som huvudsakligen grundar sig på invånarantal. När det gäller skatteutjämningen (och tidigare skattekompletteringen) indelas kommunerna i följande grupper:
grupp 1 – skärgårdskommuner och kommuner med mindre än 500 invånare (till skärgårdskommunerna räknas även Vårdö),
grupp 2 – kommuner med mellan 500 och 1 100 invånare,
grupp 3 – kommuner med mer än 1 100 invånare.
Vid beräkningen av landskapsandelen för grundskolan indelas kommunerna i fem grupper enligt följande:
grupp 1 – Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar och Sottunga,
grupp 2 – Vårdö,
grupp 3 – faståländska kommuner med högst 1 100 invånare,
grupp 4 – faståländska kommuner med mer än 1 100 invånare,
grupp 5 – Mariehamn.
Både systemet med bosättningsstrukturgrupper och de andra grupperingarna som tillämpas innebär relativt stora förändringar för den enskilda kommunen vid övergången från en grupp till en annan. Landskapsregeringen föreslår att antalet bosättningsstrukturgrupper utökas. Tanken med utökningen är att skapa ett mer glidande system och att förändringar av den enskilda kommunens placering i systemet inte skall medföra så genomgripande förändringar i kommunens finansieringshelhet. Samtidigt föreslås att samma gruppering tillämpas även när det gäller den återinförda skattekompletteringen samt vid beräkning av landskapsandel för grundskolan, vilket skulle göra systemet mer enhetligt.
Lindro-utredningen utgår från ett system med nio bosättningsstrukturgrupper. I det systemet hamnade skärgårdskommunerna och Geta i grupp 1 medan övriga landskommuner fördelade sig i grupperna 2–5. Mariehamn placerades i grupp 9 medan det i grupperna 6–8 inte skulle ha funnits några kommuner. Landskapsregeringen har emellertid valt att föreslå ett system med åtta bosättningsstrukturgrupper. Grupperingen är densamma som föreslås i Lindro-utredningen med undantag för att grupp 9 har slopats. Detta motiveras med att intervallet mellan Mariehamn och de övriga kommunerna i den grupperingen upplevdes som oskäligt.
4.3.3. Basserviceindex för Åland
Enligt nu gällande lagstiftning beaktas förändringar i kostnadsnivån inom landskapsandelssystemet enligt det allmänna förtjänstnivåindexet i kombination med konsumentprisindex. Det har emellertid visat sig att förändringar i den verkliga kostnadsnivån inte återspeglas tillräckligt väl i systemets kalkylerade kostnader. Som lösning på ett motsvarande problem i riket har man där tagit i bruk ett prisindex för den kommunala basservicen. Indexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för social- och hälsovården samt undervisnings- och kulturverksamheten. Det så kallade basserviceindexet produceras i riket av Statistikcentralen.
Parallellt med Lindro-utredningens gång har ÅSUB utarbetat ett prisindex för den kommunala basservicen för landskapet. Indexet beräknas på basen av kommunernas och kommunalförbundens utgifter inom socialväsendet samt undervisnings- och kulturverksamheten. Syftet med indexet är att på bästa möjliga sätt beskriva de kommunala utgifternas prisutveckling under året. Strävan är att för varje utgiftsslag hitta det index som bäst beskriver prisutvecklingen. Vikterna i prisindexet för den kommunala basservicen beräknas på basen av alla åländska kommuners och kommunalförbunds driftskostnader enligt den officiella ekonomi- och verksamhetsstatistiken.
I Lindro-utredningen föreslås att ett prisindex för den kommunala basservicen tas in som en del av landskapsandelssystemet även i landskapet. Ibruktagande av ett sådant index skulle sannolikt återspegla förändringar i den kommunala kostnadsstrukturen på ett bättre sätt när det gäller socialväsendet och utbildningen, som utgör kommunernas mest betydande serviceområden. Med hänvisning till det föreslås att det nya prisindexet för den kommunala basservicen på Åland tas i bruk inom landskapsandelssystemet.
4.4. Allmän landskapsandel och finansieringsunderstöd
4.4.1. Allmänt
Historiskt sett har den allmänna landskapsandelen motsvarat finansieringsansvaret vad gäller kommunernas mindre uppgiftsområden, såsom byggnadsinspektion, fysisk planering, brand- och räddningsväsende, näringsverksamhet samt administration av lantbruksstödssystemet. Genom en kvittning som gjordes i början av 2000-talet drogs andelen ner och förlorade i stort sett sin betydelse. I syfte att till viss del återgå till det ursprungliga systemet från år 1994 föreslår landskapsregeringen en uppräkning av den allmänna landskapsandelen genom att koefficienterna höjs. För övrigt föreslås ingen ändring av den allmänna landskapsandelen. Även den kompensation för befolkningsminskning som finns i anslutning till den allmänna andelen föreslås oförändrad.
Landskapsregeringen föreslår även i stort sett en återgång till det system med finansieringsunderstöd som tillämpades fram till och med år 2003. Vissa förändringar föreslås dock först och främst av understödet enligt prövning, men även när det gäller kompletteringen av skatteinkomster.
4.4.2. Skattekomplettering
En av grundtankarna när Lindro-utredningen inleddes var att fullständigt separera skattefinansieringen från landskapsandelssystemet. Slutsatsen blev dock att det inte är möjligt att genomföra helt och hållet. Det är nödvändigt att ha ett instrument för att utjämna skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna.
Landskapsregeringen föreslår att regler om komplettering av skatteinkomsterna återinförs. Skattekompletteringen skiljer sig från den nu gällande skatteutjämningen på så sätt att den förstnämnda inte kan vara negativ. Det innebär att inga avdrag från landskapsandelarna görs när en kommun hamnar över kompletteringsgränsen.
Till skillnad från tidigare bör grunden för skattekompletteringen renodlas. Enligt landskapsregeringens åsikt bör grunden utgöras av enbart kommunalskatten på förvärvsinkomst samt de kompensationer som kan hänföras till den. Samfundsskatten och kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst skulle således inte ingå i grunden för kompletteringen. Avsikten med en sådan avgränsning är att uppnå en jämnare utveckling av skattekompletteringen genom att till exempel stora förändringar i samfundsskatten inte längre skulle påverka, vilket tidigare har varit ett problem. Samtidigt stimulerar det kommunerna till näringslivsutveckling genom att samfundsskatten och kapitalskattekompensationen stannar i respektive kommun. Slutligen skulle det tydligare ge skattekompletteringen rollen som kompletterande instrument när det gäller kommunala skillnader i inkomster från förvärvsinkomstbeskattningen.
En förutsättning för att grunden för skattekompletteringen skall kunna utformas i enlighet med Lindro-utredningen är att bestämmelser införs om kompensation till kommunerna för vissa avdrag vid kommunalbeskattningen. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna infogas i LL om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget, vars tillämpningsområde därmed utvidgas.
4.4.3. Understöd enligt prövning
Enligt det nu gällande regelsystemet kan kommuner beviljas finansieringsstöd enligt prövning om de på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. I sammanhanget beaktas även lokala särförhållanden som faktorer som påverkar behovet av ekonomiskt stöd. Den vaga formuleringen av kriterierna för när understöd kan beviljas har lett till att stödet har beviljats för en mängd olika situationer. Understödet enligt denna paragraf har också beviljats utan några uttryckliga krav på att kommunen skall vidta åtgärder för att själv hantera de kommunalekonomiska svårigheterna. Detta i sin tur har lett till att vissa kommuner närmast regelmässigt beviljats stöd under flera år, vilket inte motsvarar det ursprungliga syftet med stödet.
Enligt Lindro-utredningen bör understödet enligt prövning göras om till ett prövningsbaserat stöd för rationaliserings- och samarbetsutvecklande åtgärder i form av utvecklingsprojekt som kommuner besluter genomföra tillsammans. Det skulle inte längre kunna beviljas för den sedvanliga driftsverksamheten till exempel inom socialvården. I stället bör särskilda landskapsandelar för specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården införas inom ramen för landskapsandelen för socialvården (se avsnitt 4.5.1.).
Enligt landskapregeringen bör understödet enligt prövning användas för att stimulera kommunerna till ett ökat samarbete med rationaliseringsvinster. Därför föreslås att det ändras i enlighet med Lindro-utredningen. Men det är samtidigt nödvändigt att ha ett instrument för att finansiellt stöda kommuner som råkar i ekonomiska svårigheter. Kriterierna för ett sådant stöd bör vara tydliga och de skall utgå ifrån att det beviljas för situationer som kommunen råkat i av orsaker som den inte själv kunnat påverka. Dessutom bör stödet beviljas först i andra hand, efter att kommunen själv vidtagit åtgärder för att klara upp situationen.
Enligt Lindro-utredningen bör även understödet kunna kopplas till landskapsandelarna för anläggningskostnader och där användas som en finansiering av ett samarbetstillägg som enligt prövning beviljas kommuner som gör investeringar tillsammans. Eftersom landskapsregeringen föreslår att landskapsandelarna för anläggningskostnader skall slopas förutom när det gäller kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1, skulle en sådan koppling vara ovidkommande (se avsnitt 4.3.1.). Det föreslagna samarbetsunderstödet bör således fungera som ett självständigt stöd för gemensamma investeringar.
4.5. De uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnader
De olika uppgiftsbaserade landskapsandelarna beräknas utgående från basbelopp. Basbeloppet för vardera landskapsandel beräknas genom att föregående års basbelopp indexjusteras. År 2003 räknades basbeloppen för grundskolan och socialvården om så att de då i stället motsvarade medeltalet för åren 1998–2000 av nettodriftskostnaden per invånare i de olika åldersgrupperna. På så sätt kom nivån på basbeloppen att mer motsvara de verkliga kostnaderna inom de båda områdena. Efter år 2003 har basbeloppen igen beräknats genom indexjustering. Landskapsregeringen föreslår nu i linje med Lindro-utredningen att basbeloppen på nytt räknas om så att de motsvarar de verkliga nettodriftskostnaderna. I utredningen har uppgifterna från år 2003 använts (i vissa fall 2004), varefter beloppen indexjusterats. Även om det nya basserviceindexet bättre skall beakta förändringar i kostnadsnivån från år till år, är det ändå mer ändamålsenligt att använda de senaste statistikuppgifterna. Enligt förslaget skall basbeloppen för samtliga uppgiftsbaserade landskapsandelar räknas om för år 2008 på basen av de verkliga nettodriftskostnaderna år 2005. Genom en sådan förändring blir de kalkylerade kostnaderna vid ibruktagandet av systemet så nära de verkliga kostnaderna som möjligt. Efter 2008 beräknas basbeloppen igen genom att föregående års belopp indexjusteras. Vid indexjusteringen används det nya basserviceindexet för Åland. Slutligen föreslås även att landskapsandelsprocenterna ändras. Både när det gäller socialvården och grundskolan vidgas spannet mellan den högsta och den lägsta bosättningsstrukturgruppen.
Tre områden inom socialväsendet som av kommunerna upplevs som problematiska är specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården. Alla dessa områden är sådana att enskilda klientfall kan ha stora konsekvenser för kommunen, inte minst när det gäller de ekonomiskt sett svagare kommunerna. Enligt de nu gällande reglerna kan en kommun beviljas komplettering av landskapsandelen för socialvården i det fall att kostnaderna för specialomsorgen överstiger den genomsnittliga kostnaden i landskapet med mer än 25 %. Sedan år 2004 har även medel avsatts särskilt i landskapets budget för understöd till kommunerna för drogförebyggande arbete och missbrukarvård. Detta har beviljats som understöd enligt prövning för kostnader som orsakas av missbrukarvårdsåtgärder som antecknats i vårdplaner och som per klient sammanräknat överskrider ett visst belopp.
Lindro-utredningen för fram ett förslag med särskilda landskapsandelar för vardera specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården baserat på de kalkylerade extrakostnader dessa områden föranleder. Även om det beräkningssätt som föreslås där skulle kunna kritiseras för att vara kostnadsdrivande anser landskapsregeringen att det är det mest ändamålsenliga sättet att i nuläget hantera kommunernas problem på dessa områden.
För närvarande gäller enligt blankettlagen om kommunindelning att kommuner som slås samman har rätt till sammanslagningsunderstöd under två år, varav stödet det andra året utgör 80 % av beloppet det första året. Under de år stödet betalas justeras det med den kalkylerade skillnaden som sammanslagningen har medfört av landskapsandelarna, så att om andelarna har sjunkit läggs skillnaden till understödet och tvärtom.
Kommunindelningslagen har ändrats flera gånger i riket, men dessa ändringar tillämpas inte i landskapet. Rätten till sammanslagningsunderstöd förlängdes först till att gälla fem år, under vilka stödbeloppet gradvis trappas ned. Samtidigt betalades också ersättning för minskade statsandelar under fem år enligt en gradvis sjunkande skala. Dessutom har det funnits ett tidsbegränsat stöd för investerings- och utvecklingsprojekt som syftade till att förbättra lönsamheten och effektiviteten genom samordning av kommunernas servicestrukturer eller förstärkning av näringsbasen. Stödet kunde beviljas vid kommunsammanslagningar som skulle träda i kraft under åren 2006–2009, men har nu slopats med hänvisning till att det administrativt var alldeles för arbetsdrygt. Genom den senaste ändringen, som trädde i kraft den 23 februari 2007 (FFS 170/2007) förändras emellertid sammanslagningsunderstödet i grunden. Detta sammanhänger med att man samtidigt stiftar en helt ny lag om en kommun- och servicestrukturreform (FFS 169/2007). Syftet med reformen är att stimulera kommuner till sammanslagningar i snabbare takt än hittills.
Landskapsregeringen ansluter sig till den bedömning lagutskottet gjorde tidigare, att frågor om kommunindelning är av sådan betydelse att lagtinget bör ta ställning till eventuella ändringar. Därför föreslås inte någon bestämmelse om automatiskt ikraftträdande i landskapet av ändringar i rikslagstiftningen. Vad gäller bestämmelserna om sammanslagningsunderstöd i kommunindelningslagen är de över huvud taget inte anpassade för landskapets kommuner. Lagens 10 kap. bör därför inte tillämpas här utan i stället föreslås helt egna regler om sammanslagningsunderstöd. Enligt de föreslagna reglerna skall sådant understöd betalas under en femårsperiod, under vilken även ersättning för minskade landskapsandelar betalas.
4.8. Kompensationen för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen
Kompensationen till kommunerna för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen tillkom i samband med att fördelningsnyckeln för samfundsskatten förnyades. Syftet var att kompensera kommunerna för att en allt större del av de inkomster som genereras av småföretagare utgörs av kapitalinkomster som inte beskattas av kommunen. Genom att kompensationen infördes uppnåddes målsättningen att kommunen även får del av skatteintäkterna från den näringsverksamhet som bedrivs av småföretagare i kommunen. Samtidigt medförde det även att det inte är någon skillnad ur kommunens synvinkel vilken bolagsform näringspolitiska satsningar resulterar i.
Regleringen av kompensationen placerades inom landskapsandelssystemet utan att egentligen ha någon direkt koppling till detta system och bör därför lyftas ut ur det. En naturligare placering för denna kompensation är i den nytillkomna lagen som reglerar kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget, som nu även föreslås omfatta kompensation för vissa andra avdrag.
En förändring föreslås i reglerna för kompensation till kommunerna för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen. Den ursprungliga tanken med kompensationen har inte fullföljts vid de senast ändringarna av samfundsskattesatsen. Det innebär att det är till nackdel för kommunen idag om ett företag drivs i en sådan bolagsform att det omfattas av samfundsbeskattningen i stället för att kapitalbeskattas. Procentsatsen för kompensationen bör därför sänkas från 24,09 % till 20,4564 %.
Avsikten är att de nya reglerna skall tillämpas inom landskapsandelssystemet från och med verksamhetsåret 2008. Både de allmänna och de uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnaderna skall fastställas av landskapsregeringen senast den 15 oktober året för verksamhetsåret. Det innebär att den ändrade lagstiftningen måste vara i kraft den 15 oktober 2007 för att kunna tillämpas vid fastställande av landskapsandelarna för år 2008. Med hänvisning till det föreslås att de lagar som rör landskapsandelarna för driftskostnaderna träder i kraft den 1 oktober 2007.
När det gäller landskapsandelarna för anläggningskostnader föreslås att de ändrade bestämmelserna tillämpas från och med den 1 januari 2008. Anläggningsprojekt som landskapsregeringen fastställt eller fattat beslut om förhandsbesked för före detta datum hanteras fortsättningsvis enligt det nu gällande systemet. Någon övergångstid föreslås således inte.
Bestämmelserna om kompensation till kommunerna för vissa avdrag är avsedd att tillämpas skatteårsvis och borde egentligen träda i kraft vid ett årsskifte. Emellertid måste de nya bestämmelserna kunna tillämpas vid beräkningen av det kalkylerade kompensationsbeloppet som skall utgöra grund för skattekompletteringen åren 2008 och 2009. Med anledning av det föreslås att även den ändrade LL om kompensation för det allmänna avdraget skall träda ikraft den 1 oktober 2007, men att kompensation till kommunerna skall betalas först från och med skatteåret 2008.
Om förslaget genomförs har det ekonomiska verkningar för kommunerna och för landskapet. Generellt sett är förslagets effekter positiva för den kommunala ekonomin samtidigt som de är negativa för landskapets ekonomi. Hur det verkliga utfallet i framtiden kommer att se ut för den enskilda kommunen är naturligtvis omöjligt att förutsäga. Bedömningen av de ekonomiska verkningarna sker här till övervägande del utgående från provberäkningar för åren 2004 och 2005, som alltså visar skillnaden i utfall om bestämmelserna i förslaget skulle ha tillämpats under dessa år (se bilaga).
Provberäkningarna visar en ökning av de sammanlagda överföringarna inom landskapsandelssystemet från landskapet till kommunerna på 4 033 599 euro år 2004 och på 6 818 487 euro år 2005 om de föreslagna bestämmelserna hade tillämpats då. Ökningen är störst när det gäller de uppgiftsbaserade landskapsandelarna vilket överensstämmer väl med förslagets syfte. När det gäller de övriga landskapsandelarna för driftskostnader visar provberäkningarna en sänkning för alla kommuner utom Saltvik och Mariehamn. Den här sänkningen kan förklaras med övergången från skatteutjämning till skattekomplettering. I systemet med skatteutjämning har Saltvik och Mariehamn legat så högt att utjämningsbeloppet har dragits ifrån deras landskapsandelar. Detta avdrag försvinner nu genom återinförandet av skattekompletteringen, dessa kommuner får då ingen komplettering men inget dras heller av från landskapsandelarna. Samtidigt sänks den totala nivån på skattekompletteringen genom den föreslagna ändringen av beräkningsgrunden. Det som hittills dragit upp nivån är intäkterna från samfundsbeskattningen och det faktum att dessa till största delen (drygt 80 %) tillfaller Mariehamn. Det här betyder att kommunerna överlag kommer att få mindre i skattekomplettering än tidigare, samt att fler kommuner kan bli helt utan. Enligt provberäkningarna skulle varken Finström, Jomala, Lemland, Sottunga eller Mariehamn ha fått någon skattekomplettering åren 2004–2005.
Det förslag som har den enskilt största ekonomiska betydelsen är förslaget om slopade landskapsandelar för anläggningskostnader för alla kommuner utom för dem i bosättningsstrukturgrupp 1. Även för de kommuner som fortsättningsvis får landskapsandelar för anläggningskostnader innebär förslaget en avsevärd sänkning av dem, från 65 % (skärgårdskommunerna) och 60 % (Geta) till 20 % av kostnaderna. Om man bara ser till driften skulle ökningen har varit 8 602 978 euro för år 2004 och 9 723 800 euro för år 2005. Genom att det ekonomiska stödet från landskapet koncentreras till landskapsandelarna för driftskostnaderna ökar kommunernas ansvar när det gäller att finansiera nya anläggningsprojekt. Samtidigt som det stärker kommunens självbestämmande och ökar det ekonomiska handlingsutrymmet, ställer det också högre krav på långsiktighet när det gäller att reservera de medel som kommer att behövas för framtida investeringar. Det är således viktigt att de ökade medel som kommunerna genom detta förslag får disponera inte i sin helhet används till att täcka driftskostnaderna. Tvärtom kommer det att krävas en avsevärd ekonomisk disciplin när det gäller att reservera en del av medlen för att täcka kommande investeringsbehov.
I socialvårdsplanen och finansieringsplanen för utbildnings- och kulturverksamhet som antogs i anslutning till landskapets budget för år 2007 ingick även anläggningsprojekt som planeras för tiden 2008–2011. Dessa projekt har ännu inte fastställts av landskapsregeringen och inte heller har beslut om förhandsbesked fattats. För ett av projekten, tillbyggnad av servicehus i Geta, skulle landskapsandel enligt förslaget betalas. Övriga projekt är alla planerade i kommuner som inte är i bosättningsstrukturgrupp 1, vilket betyder att inga landskapsandelar kommer att utgå för dem. Det sammanlagda beloppet av de landskapsandelar som enligt planerna skulle ha beviljats under fyraårsperioden uppgår till 11 062 403 euro, enligt de kalkyler som låg till grund för budgeten. Den beräknade landskapsandelen för projektet i Geta uppgår enligt de föreslagna bestämmelserna till 65 940 euro, resterande 10 996 463 euro kommer således inte att beviljas. Det här dämpar i viss mån de negativa ekonomiska effekter förslaget för övrigt har för landskapet.
Slutligen innebär förslaget för landskapets del att en stor del av administrationen när det gäller landskapsandelarna för anläggningsprojekt faller bort, vilket är positivt. Förslaget bedöms inte ha några miljömässiga konsekvenser och inte heller några verkningar för jämställdheten.
LL om vissa grunder för landskapets hushållning kan ändras endast i den ordning som anges i 55 § lagtingsordningen. Det innebär att beslutet om att ändra den skall omfattas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna i lagtinget. Att lagens 2 § 2 mom. upphävs såsom föreslås är enligt landskapsregeringens bedömning en förutsättning för att de andra lagförslagen i framställningen skall kunna antas.
Utgångspunkt vid beredningen av förslaget har varit Förstudien om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdsservicen (Lindro-utredningen). De beräkningar som ligger till grund för bedömningen av förslagets verkningar har gjorts av finansavdelningen medan beredningen för övrigt har skötts av lagberedningen.
Kommunerna har varit delaktiga Lindro-utredningen genom att de i inledningsskedet gavs möjlighet att komma med synpunkter angående den nuvarande uppgiftslagstiftningen samt det nuvarande finansieringssystemet. Kommunernas utlåtanden användes sedan som grund för det fortsatta utredningsarbetet. Enligt överenskommelse mellan landskapsregeringen och Ålands kommunförbund remissbehandlades sedan Lindro-utredningens slutrapport av både kommunerna och kommunförbundet. På så sätt bedömdes det inte vara nödvändigt att remissbehandla förslaget till framställning, vilket med hänvisning till den snäva tidtabellen skulle ha varit vanskligt.
Parallellt med denna framställning har även ett förslag beretts om ändring av de bestämmelser i speciallagstiftningen som innebär obligatoriska organisationsmodeller för kommunerna. Om det förslaget genomförs betyder det att kommunfullmäktige avgör om de uppgifter som avses i lagstiftningen skall skötas av nämnder eller av kommunstyrelsen. De enda nämnder som i så fall kommer att vara lagstadgade är byggnadsnämnderna.
1. LL om upphävande av 2 § 2 mom. LL om vissa grunder för landskapets hushållning
1 §. Landskapsregeringen föreslår att 2 § 2 mom. LL om vissa grunder för landskapets hushållning upphävs. Enligt bestämmelsen har kommunerna i landskapet rätt till bidrag och lån enligt likartade grunder som tillämpas i riket när kommunerna får motsvarande stöd av statsmedel. Enligt landskapsregeringens bedömning strider de föreslagna ändringarna av landskapsandelssystemet mot denna bestämmelse. Det kan dessutom ifrågasättas om det ens i nuläget är möjligt att tillämpa bestämmelsen på ett meningsfullt sätt.
2 §. Tidpunkten för ikraftträdande föreslås vara densamma som för de övriga lagändringarna, eftersom upphävande av det aktuella lagrummet bedöms vara en förutsättning för att förslagen i övrigt skall kunna tillämpas.
2. Ändring av LL om landskapsandelar till kommunerna
1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt förslaget skall lagen inte längre innehålla bestämmelser om utjämning av landskapsandelarna eller om kompensation till kommunerna för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst. Paragrafens 1 mom. anpassas till detta.
2 § Definitioner. Definitionen av begreppet "finansieringsunderstöd" ändras så att den motsvarar de föreslagna förändringarna av finansieringsunderstödet.
1a kap. Kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst
2a och 2b §§ För att tydliggöra att den kompensation kommunerna erhåller för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen inte utgör en del av landskapsandelssystemet föreslås att kapitlet upphävs ur denna lag. Bestämmelser med motsvarande materiella innehåll införs istället i den ändrade LL om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget. Där föreslås även en justering av procentsatsen till en nivå som motsvarar kompensationens ursprungliga syfte.
4 § Justering av landskapsandelarna i motsvarighet till förändringarna i kostnadsnivån. Den indexjustering av landskapsandelarna som enligt paragrafen skall göras under verksamhetsåret, skall i fortsättningen göras enligt det nya basserviceindexet för Åland. I praktiken har aldrig dock någon justering varit nödvändig sedan paragrafen fick sin nuvarande lydelse.
5 § Förändring i landskapsandelsuppgifter och kostnadsnivån. I paragrafens 2 mom. intas bestämmelser om grunderna för det nya prisindexet för den kommunala basservicen på Åland. Indexet produceras av ÅSUB och kommer enligt planerna att publiceras i september varje år.
7a § Basbelopp för den allmänna landskapsandelen. Paragrafen anpassas till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
9 § Koefficient enligt bosättningsstrukturgrupp. Historiskt har den allmänna landskapsandelen motsvarat landskapets finansieringsansvar och finansieringsmedverkan vad gäller kommunernas driftskostnader inom exempelvis byggnadsinspektion, fysisk planering, brand- och räddningsväsende, näringsverksamhet samt administration av lantbruksstödssystemet. Vid den senaste ändringen av landskapsandelssystemet gjordes en kvittning som innebar att den allmänna andelen drogs ner och i stort sett förlorade sin betydelse. Landskapsregeringen föreslår nu att koefficienterna höjs så att den mer påminner om det ursprungliga systemet från år 1994. För övrigt kvarstår systemet oförändrat.
4 kap. Finansieringsunderstöd
Kapitlets rubrik föreslås ändrad eftersom det inte längre kommer att omfatta regler om utjämning av landskapsandelarna.
11 § Komplettering av skatteinkomsterna. Enligt förslaget återinförs skattekompletteringen till kommunerna. Till skillnad från den komplettering som tillämpades tidigare skall grunden för beräkningarna nu begränsas till kommunernas inkomster från förvärvsinkomstbeskattningen. Till inkomsterna från förvärvsinkomstbeskattningen räknas även kompensation som kommunen erhåller för avdrag som får göras vid förvärvsinkomstbeskattningen. Dessutom föreslås att den koefficient som tillämpas vid beräkningen bestäms enligt bosättningsstrukturgrupp i stället för invånarantal som tidigare.
Utgångspunkten för beräkningen av kompletteringen är ett basberäkningsbelopp som beräknas med de tre senast slutförda beskattningarna och invånarantalet i landskapet under dessa år som grund, enligt följande formel:
A = (A1 + A2 + A3 ) / 3
A = basberäkningsbeloppet år 2008
A1 = den totala beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen i landskapet år 2004 dividerat med det totala antalet invånare i alla åländska kommuner år 2004
A2 = den totala beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen i landskapet år 2005 dividerat med det totala antalet invånare i alla åländska kommuner år 2005
A3 = den totala beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen i landskapet år 2006 dividerat med det totala antalet invånare i alla åländska kommuner år 2006
Därefter beräknas för varje enskild kommun en kompletteringsgräns utgående från basberäkningsbeloppet och de koefficienter som anges i 3 mom. enligt följande formel:
C = A * B
C = kommunens kompletteringsgräns år 2008
A = basberäkningsbeloppet år 2008
B = koefficient enligt bosättningsstrukturgrupp
Sedan beräknas också för den enskilda kommunen ett medeltal på motsvarande sätt som basberäkningsbeloppet enligt följande formel:
D = (D1 + D2 + D3 ) / 3
D = medeltalet år 2008 av den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen per invånare för de tre senast slutförda beskattningarna i kommunen
D1 = den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen år 2004 dividerat med antalet invånare i kommunen samma år
D2 = den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen år 2005 dividerat med antalet invånare i kommunen samma år
D3 = den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen år 2006 dividerat med antalet invånare i kommunen samma år
Slutligen beräknas kommunens kompletteringsbelopp på basis av skillnaden mellan kommunens medeltal (D) och dess kompletteringsgräns (C) enligt följande formel:
G = (C – D) * E * F
G = kommunens kompletteringsbelopp år 2008
C = kommunens kompletteringsgräns år 2008
D = medeltalet år 2008 av den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid kommunalbeskattningen per invånare för de tre senast slutförda beskattningarna i kommunen
E = den genomsnittliga kommunala inkomstskattesatsen i landskapet skatteåret 2006
F = antalet invånare i kommunen den 1 januari 2006
Om den genomsnittliga inkomstskattesatsen (E) var högre än kommunens egen inkomstskattesats samma år skall kommunens inkomstskattesats i stället användas vid beräkningen.
12 § Samarbetsunderstöd. Enligt förslaget skall understödet enligt prövning göras om så att det dels utgör ett samarbetsunderstöd, dels kvarstår som ett särskilt stöd för kommuner som i exceptionella situationer behöver ekonomiskt bistånd. Av strukturella skäl har paragrafen om samarbetsunderstödet placerats före bestämmelserna om det särskilda understödet.
Det prövningsbaserade samarbetsunderstödet skall kunna beviljas för projekt som två eller flera kommuner genomför tillsammans. Det grundläggande kriteriet skall vara att de åtgärder som genomförs skall leda till effektivare produktion av kommunal service. Till exempel kan det vara fråga om att kommuner skapar en gemensam it-struktur eller ekonomi- och löneadministration.
Syftet med samarbetsunderstödet är att öka kostnadseffektiviteten genom samarbete mellan kommunerna. När sådana projekt genomförs är ofta kostnaderna som högst i initialskedet. För att syftet skall uppnås föreslås att stödet enbart beviljas när ett projekt inleds och det därpå följande året.
12a § Särskilt understöd. Innehållet i paragrafen motsvarar delvis den nu gällande 12 §. I sin nuvarande lydelse är reglerna för understöd enligt prövning otydliga när det gäller kriterierna för när stöd skall beviljas. Detta har lett till en vid tolkning av de olika kommunalekonomiska svårigheter som kan medföra behov av ökat ekonomiskt stöd. Enligt förslaget ändras formuleringen så att det tydligare framgår att stödet enbart skall beviljas i undantagsmässiga situationer. De svårigheter kommunen har hamnat i skall ha sin grund i att en förändring har skett och de bakomliggande faktorerna skall vara av den art att de inte har kunnat förutses av kommunen. Lokala särförhållanden skall dock fortfarande kunna beaktas vid bedömningen av det ökade stödbehovet, eftersom en förändring kan ha olika effekter för olika kommuner beroende på de lokala förhållandena.
Enligt förslaget skall ett villkor för att stöd beviljas vara att kommunen har godkänt en åtgärdsplan för att balansera sin ekonomi. Planen bifogas ansökan om understöd. Syftet med detta krav är att undvika den nu rådande situationen att samma kommuner beviljas stöd år efter år. Tanken är att kommunen i första hand själv skall vidta åtgärder för att hantera svårigheterna. Om åtgärderna inte avhjälper problemen skall kommunen i andra hand kunna beviljas understöd enligt den föreslagna paragrafen.
Avsikten är också att landskapsregeringen skall följa upp kommunens åtgärder. Kommunen är bunden att följa den plan som antagits och genomföra åtgärderna i den. Om detta inte sker kan landskapsregeringen neka till att bevilja mer stöd eller bevilja ett lägre stöd. Däremot kan kommunen inte bli skyldig att betala tillbaka stöd som redan beviljats, på den grunden att planen eller andra villkor som landskapsregeringen ställt inte har följts.
14–17 §§ samt 19 §. Paragraferna anpassas till att utjämningen av landskapsandelarna slopas och skattekompletteringen återinförs, att finansieringsunderstödet förändras samt att kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst inte längre betalas med stöd av denna lag.
3. Ändring av LL om planering av och landskapsandel för socialvården
8 § Fastställande av basbeloppen. Paragrafens 1 mom. anpassas till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
11 § Landskapsandelsprocenter enligt bosättningsstrukturgrupp. Enligt förslaget höjs landskapsandelsprocenterna för de kommuner som är svagast ekonomiskt, samtidigt som skalan anpassas till ökningen av antalet bosättningsstrukturgrupper.
14 § Särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård. Enligt nu gällande lag kan en kommun beviljas komplettering av landskapsandelen för socialvården, om den faktiska nettokostnaden för specialomsorgen beräknat per invånare överstiger den genomsnittliga kostnaden med 25 %. Denna komplettering föreslås nu bli ersatt av en särskild landskapsandel för specialomsorgen. Samtidigt införs även särskilda andelar för barnskydd och missbrukarvård.
Grunden för de särskilda landskapsandelarna är en kalkylerad kostnadsskillnad mellan socialvården i allmänhet å den ena sidan och specialomsorgen, barnskyddet samt missbrukarvården å den andra sidan. Landskapsandelarna beräknas var för sig på basen av kommunens nettodriftskostnader på vardera område enligt senast fastställda bokslut, vilket innebär en eftersläpning på två år. Andelarna fastställs sedan som skillnaden mellan nettodriftskostnaden och ett självriskbelopp. Självriskbeloppet beräknas genom att kommunens självriskprocent multipliceras med kommunens nettodriftskostnad. Kommunens självriskprocent fås genom att landskapsandelsprocenten för socialvården dras från 100 %. En liknande modell har hittills tillämpats när kommunerna beviljats understöd enligt prövning för drogförebyggande arbete och missbrukarvård.
Som uppgifter om driftskostnaderna för barnskydd och missbrukarvård används uppgifter ur den allmänna statistiken. När det gäller driftskostnaderna för specialomsorgen råder en viss oklarhet när det gäller vilka kostnader som skall beaktas. När kompletteringen har beräknats har bokslutsuppgifterna för kommunalförbundet Ålands Omsorgsförbund använts, eftersom landskapsregeringen har ansett att en kommun inte förutsätts ha andra kostnader för specialomsorg än dessa. Det har emellertid visat sig att vissa kostnader har fallit utanför beräkningsgrunden för kompletteringen. I första hand gäller det kostnaderna för fall där personer erhåller vård utanför landskapet, där kostnaderna för närvarande faller på den enskilda kommunen.
Enligt landskapsregeringen bör målsättningen vara att Omsorgsförbundet skall ha det primära ansvaret för att specialomsorg tillhandahålls i landskapet. Kommunen skulle då vända sig dit för att få behoven tillgodosedda och alla kostnader skulle därmed bäras av Omsorgsförbundet i första hand. Hur den målsättningen skall förverkligas bör enligt landskapsregeringen utredas närmare.
För närvarande är det kommunen som har det primära ansvaret för att specialomsorg tillhandahålls. Den kan vända sig till Omsorgsförbundet, till någon annan producent av specialomsorgstjänster eller välja att producera tjänsterna själv. Det innebär att alla kommunens kostnader för specialomsorg borde ligga till grund för landskapsandelen för specialomsorgen. Vid en jämförelse mellan uppgifterna i den allmänna statistiken på området och uppgifterna i Omsorgsförbundets bokslut har det emellertid visat sig finnas avvikelser som inte kan bortses från. Därför föreslås här att förbundets bokslutsuppgifter ändå skall utgöra grund för den särskilda landskapsandelen för specialomsorgen. Däremot måste det rimligtvis vara så att kostnaderna för specialomsorg utanför landskapet bör ses som Omsorgsförbundets kostnader, åtminstone i de fall där omsorgen flyttas utanför landskapet på förbundets initiativ. Detta är dock en fråga som kanske skulle kunna lösas mellan Omsorgsförbundet och dess medlemskommuner.
15 § Beviljande av landskapsandel för anläggningsprojekt. Enligt förslaget skall enbart kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1 kunna beviljas landskapsandel för anläggningskostnader. Landskapsandel kan beviljas oberoende om det gäller ett anläggningsprojekt som kommunen genomför självständigt, tillsammans med någon annan kommun eller om det innebär att kommunen deltar i ett kommunalförbund. I det sistnämnda fallet beviljas landskapsandelen som en andel av kommunens kostnad för kommunalförbundet.
Enligt förslaget anges landskapsandelsprocenten till 20 % av anläggningskostnaderna (se avsnitt 4.3.1. i allmänna motiveringen). Liksom enligt gällande regler skall landskapsandelen beräknas utgående från de kostnader som landskapsregeringen fastställt för varje enskilt projekt.
22 § Landskapsandelsskalan. Paragrafen föreslås bli upphävd eftersom landskapsandelen inte längre beviljas kommuner som är i andra bosättningsstrukturgrupper än grupp 1. Landskapsandelsprocenten för dem anges i den föreslagna 15 §.
4. Temporär ändring av 8 § LL om planering av och landskapsandel för socialvården
8 § Fastställande av basbeloppen. Enligt de regler som nu tillämpas beräknas basbeloppen, både när det gäller de allmänna och de uppgiftsbaserade landskapsandelarna, på basen av föregående års basbelopp som indexjusteras. När det gäller de uppgiftsbaserade andelarna fastställdes dock nya basbelopp för år 2003. Den grund som då användes var de faktiska nettodriftskostnaderna under åren 1998–2000. Motiveringen till detta var att de kalkylerade grunderna inte längre motsvarade de verkliga driftskostnaderna inom socialvården och grundskolan. Samtidigt genomfördes andra ändringar inom systemet som gjorde att landskapsandelarna totalt sett kvarstod på samma nivå.
Enligt detta förslag skall nya basbelopp fastställas för år 2008 utgående från de faktiska nettodriftskostnaderna år 2005. Detta sker genom en temporär ändring av paragrafens 1 mom. på samma sätt som förra gången basbeloppen räknades upp. Den enda skillnaden är att de nya basbeloppen nu föreslås bli indexjusterade från 2005 års nivå, vilket inte skedde när basbeloppen för år 2003 fastställdes. Indexjusteringen sker enligt det nya prisindexet för den kommunala basservicen och den sista justeringen görs enligt det senaste index som finns tillgängligt när basbeloppen fastställs. Basbeloppen för år 2009 och därefter fastställs sedan liksom nu genom att föregående års basbelopp indexjusteras.
5. Ändring av LL om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten
5 § Basbeloppen. Paragrafens 1 mom. anpassas till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
7 § Landskapsandel till kommuner. Enligt paragrafens nu gällande lydelse bestäms inte kommunens landskapsandel för grundskolan enligt placering i bosättningsstrukturgrupp, utan en annan gruppering tillämpas. Enligt förslaget skulle även denna landskapsandel bestämmas utgående från kommunens placering i bosättningsstrukturgrupp. Procenternas nivå sänks något i jämförelse med de nu gällande koefficienterna, vilket dock motverkas av att basbeloppet föreslås bli uppräknat utgående från kostnadsnivån år 2005 och därefter indexjusterat. För övrigt är innehållet i paragrafen oförändrat.
17 § Basbelopp för medborgarinstitut. Paragrafens 1 mom. anpassas till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
20 § Landskapsandelsskalan. Landskapsandelsskalan anpassas till att antalet bosättningsstrukturgrupper utökas. Dessutom föreslås en generell sänkning av procenterna med hänvisning till att basbeloppen räknas upp utgående från de verkliga kostnaderna år 2005.
21 § Basbelopp för bibliotek. Enligt paragrafens 1 mom. fastställs basbeloppet för bibliotek enligt bosättningsstrukturgrupp, vilket alltså innebär att det har fastställts fyra olika basbelopp för bibliotek. Enligt Lindro-utredningen finns dock ingen orsak att ha basbelopp enligt bosättningsstrukturgrupp när det gäller just bibliotek. Enligt förslaget skall det även för bibliotekens driftskostnader enbart fastställas ett basbelopp.
Momentet anpassas även till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
22 § Basbeloppen för kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete. Paragrafens 1 mom. anpassas till att ett basserviceindex för Åland tas i bruk.
24 § Beviljande av landskapsandel för anläggningsprojekt. Liksom när det gäller landskapsandel för investeringar inom socialväsendet föreslås att enbart kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1 skall beviljas landskapsandel för anläggningsprojekt inom utbildnings- och kultursektorn. Enligt förslaget skall landskapsandelen utgöra 20 % av anläggningskostnaderna (se avsnitt 4.3.1. i allmänna motiveringen). Fortsättningsvis är det de fastställda kostnaderna som utgör grund för beräkning av landskapsandelen.
31 § Landskapsandelsskalan. Paragrafen föreslås bli upphävd eftersom landskapsandelar för anläggningskostnader endast skall beviljas kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1. Landskapsandelsprocenten för dem anges i den föreslagna 24 §.
5 § Basbeloppen. Enligt förslaget skall basbeloppen för år 2008 fastställas med de verkliga nettodriftskostnaderna år 2005 som grund (se motiveringen till ändring av 8 § LL om planering av och landskapsandel för socialvården).
17 § Basbeloppen för medborgarinstitut. Landskapsandelen för driften av medborgarinstitutet baseras på antalet undervisningstimmar och en kalkylerad kostnad (basbelopp). Basbeloppet föreslås bli justerat utgående från nettodriftskostnaderna år 2005 som sedan indexjusteras. Vid indexjusteringen tillämpas det nya basserviceindexet för Åland. Landskapsandelsprocenten på 40 % föreslås vara oförändrad.
21 § Basbelopp för bibliotek. Liksom när det gäller medborgarinstitutet har ett nytt basbelopp för bibliotek fastställts på basen av nettodriftskostnaderna år 2005 som sedan indexjusteras.
22 § Basbeloppen för kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete. I Lindro-utredningen fastställdes de nya basbeloppen för kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete med nettodriftskostnaderna år 2004 som utgångspunkt. Emellertid visade det sig att skillnaderna i hur mycket de enskilda kommunerna satsar på dessa sektorer är betydande. Grunden för de beräkningar som gjordes i Lindro-utredningen avviker därför från de verkliga kostnaderna genom att vissa kommuners kostnader har uteslutits. De kommuner det gäller är Finström och Mariehamn, vars driftskostnader framför allt inom idrott och friluftsliv är avsevärt mycket högre än de övriga kommunernas. Att beakta alla kostnader skulle ha lett till ett obefogat högt basbelopp, därför valde utredaren att göra en avgränsning.
Enligt förslaget skall basbeloppen år 2008 beräknas på samma sätt som i Lindro-utredningen. Som grund för beräkningen används liksom när det gäller övriga basbelopp nettodriftskostnaderna år 2005. De basbelopp som anges i lagtexten är indexjusterade till den nivå de skulle ha haft år 2007. Det betyder att ytterligare en indexjustering sker när basbeloppen för år 2008 fastställs, enligt det senaste index som då finns tillgängligt.
7. Ändring av LL om bosättningsstrukturgrupper
2 § Bosättningsstrukturgruppering. Det nu gällande systemet där kommunerna placeras in i fyra bosättningsstrukturgrupper har medfört stora ekonomiska förändringar för den enskilda kommunen då byte av bosättningsstrukturgrupp aktualiseras. Enligt detta förslag utökas antalet grupper till åtta. Tanken med utökningen är att förändringarna inte skall bli lika stora vid övergången från en grupp till en annan.
Enligt förslaget skall invånartätheten per kvadratkilometer landyta utgöra den enda parametern i systemet. Därmed räknas inte längre skärgårdskommunerna särskilt upp i lagen. I praktiken hamnar dock samtliga kommuner som i den nu gällande lagen räknas som skärgårdskommuner enligt förslaget i bosättningsstrukturgrupp 1. I dagsläget innebär det alltså ingen skillnad i detta avseende.
8. Ändring av LL om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning
3a §. Enligt förslaget skall inte bestämmelserna i 10 kap. kommunindelningslagen om ekonomiskt stöd vid kommunsammanslagningar tillämpas i landskapet. I stället föreslås att bestämmelser om sammanslagningsunderstöd införs i lagen. Sammanslagningsunderstödet föreslås bli uppdelat i två olika stödformer, ett kalkylerat understöd och en ersättning för minskade landskapsandelar.
3b §. Enligt den nu gällande lagstiftningen betalas sammanslagningsunderstöd när kommunindelningen ändras så att antalet kommuner minskar. Det nuvarande stödet betalas under två år. Enligt förslaget skall stödperioden förlängas till fem år.
Grunderna för beräkning av det kalkylerade stödet föreslås vara desamma som enligt gällande regler. Som grund för stödet används invånarantalet i den eller de kommuner som bildas genom ändringen. I lagen anges ett belopp per invånare som stödbeloppet utgör. De belopp som föreslås är desamma som finns i den nu gällande lagen som tillämpas i landskapet, omräknade till euro och avrundade uppåt till närmaste hela euro. Det är också samma belopp som tillämpades i riket fram till och med ändringar i kommunindelningen som trädde i kraft den 1 januari 2007.
Enligt förslaget skall stödet trappas ned på samma sätt som enligt gällande lag. Således får kommunen hela stödbeloppet det år ändringen träder i kraft. Året efter är stödbeloppet liksom nu 80 % av beloppet det första året, året därpå är det 60 %, det därpå följande året 40 % och slutligen det fjärde året 20 %. Motivet bakom den föreslagna modellen är att de extra kostnader som genomförandet av en kommunsammanslagning trots allt medför är störst i initialskedet, för att sedan successivt sjunka vartefter den nya kommunen anpassas till de nya förhållandena. Därför bör stödet också vara högst i början av processen när behovet är störst.
En ändring i kommunindelningen innebär inte alltid att två kommuner slås samman till en. Man kan också tänka sig att tre kommuner slås ihop och delas upp i två nya genom en och samma ändring av kommunindelningen. I ett sådant fall skall stödet fördelas mellan de kommuner som bildats i förhållande till deras invånarantal. Stödbeloppet beräknas med det sammanlagda invånarantalet i de tre kommunerna som grund.
Liksom enligt gällande regler skall en kommun bara ha rätt till ett sammanslagningsunderstöd åt gången. Om indelningen ytterligare ändras under stödperioden räknas därför inte invånarantalet i en kommun som redan får stöd. Att en kommun fått sammanslagningsunderstöd en gång förhindrar dock inte att kommunen får det igen, i det fall att en ny ändring av kommunindelningen träder i kraft efter den första femåriga stödperioden.
3c §. Den nu gällande korrigeringen av sammanslagningsunderstödet som innebär att stödbeloppet minskas eller ökas beroende av hur landskapsandelarna påverkas av ändringen av kommunindelningen föreslås bli slopad. I stället föreslås regler om ersättning för minskade landskapsandelar. Förslaget garanterar i princip att nivån på landskapsandelarna för de berörda kommunerna inte sjunker under de första fem åren efter en kommunsammanslagning, i förhållande till vad den skulle ha varit om ingen sammanslagning skett.
Ersättningsbeloppet beräknas utgående från landskapsandelarna året före det år då ändringen av kommunindelningen träder i kraft. Om till exempel två kommuner slås samman från och med den 1.1.2009 beräknas de landskapsandelar den nya kommunen skulle ha fått år 2008 om den hade funnits då. Det beloppet jämförs med de landskapsandelar som de båda kommunerna tillsammans fick i verkligheten år 2008. Skillnaden utgör sedan ersättningsbeloppet, som betalas till den nya kommunen år 2009. Samma belopp betalas sedan 2010, 2011, 2012 och 2013. Grunden för jämförelsen är den allmänna landskapsandelen, skattekompletteringen samt de uppgiftsbaserade landskapsandelarna för driftskostnaderna.
Om fler än en kommun är verksam som en följd av en och samma ändring av kommunindelningen fördelas ersättningen enligt invånarantalet, på samma sätt som när det gäller det kalkylerade sammanslagningsunderstödet. Ersättningen utbetalas också i samband med det stödet.
9. Ändring av LL om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget
Eftersom lagen enligt förslaget inte längre skall omfatta regler enbart för kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget föreslås att lagens rubrik anpassas till det nya innehållet.
1 § Avdrag som berättigar till kompensation.. Formuleringen ändras så att kompensationen för förlust av skatteintäkter utvidgas till att gälla de avdrag som enligt Lindro-utredningen skall utgöra grund för skattekompletteringen. Studielåneavdraget enligt LL om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån gäller numera bara för studier som inleddes före den 1 augusti 2005 och kommer således att försvinna så småningom. men så länge det tillämpas bör det finnas med i denna lista. Bestämmelser om att kompensation för avdragen vid förvärvsinkomstbeskattningen skall beaktas som grund för skattekompletteringen finns i den föreslagna 11 § LL om landskapsandelar till kommunerna.
Utgångspunkten i Lindro-utredningen är att kompensationen skall utgå för avdrag som enbart tillämpas vid kommunalbeskattningen i landskapet och inte vid rikets kommunalbeskattning. Liksom när det gäller den redan befintliga kompensationen för det allmänna avdraget skall kompensationsbeloppet bestämmas enligt det verkliga utfallet i beskattningen.
Resekostnadsavdraget utgör dock ett specialfall. Det avdraget finns både i riket och i landskapet, men tillämpas med vissa avvikelser. I Lindro-utredningen har skillnaden beräknats enbart utgående från skillnaden i självriskandel, i riket är självriskandelen 500 euro och i landskapet 340 euro. Förlusten av skatteintäkter skulle således utgöra 160 euro per person som beviljas resekostnadsavdrag. Med hänvisning till att den ekonomiska jämvikt som Lindro-utredningen utgår från skall bibehållas föreslås att förlusten av skatteintäkter som orsakas av resekostnadsavdraget beräknas på detta sätt, även om det inte beaktar alla avvikelser från motsvarande avdrag i riket.
4a § Kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst. När kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst skulle införas år 2002 fanns vissa problem med beräkningsgrunden. Slutligen bestämdes att det belopp som skulle fördelas mellan de enskilda kommunerna skulle bestämmas utgående från den kapitalinkomstskatt som jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet betalat tillsammans vid den senast slutförda beskattningen. Detta bedömdes vara den beräkningsgrund som kom närmast verkligheten, samtidigt som de uppgifter den utgick från var relativt lättillgängliga.
År 2002 var kapitalinkomstskattesatsen 29 % medan samfundsskattesatsen i landskapet var 10,8025 %. Det belopp som skulle fördelas mellan kommunerna skulle följaktligen motsvara 10,8025 procentenheter av 29 %, alltså 37,25 % av kapitalinkomstskatten från de tre kategorierna. Därefter har både samfundsskattesatsen liksom skattesatsen för kapitalinkomster förändrats, utan att beräkningsgrunden för kompensationen har ändrats. För närvarande är skattesatsen för samfund i landskapet 5,7278 % medan skattesatsen för kapitalinkomst är 28 %. Det betyder att det belopp som skall fördelas mellan kommunerna som kompensation skall motsvara 20,4564 % av den kapitalinkomstskatt som jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet betalat (5,7278 procentenheter av 28 %).
Förutom när det gäller uppdateringen av procentsatsen föreslås inga materiella ändringar av betydelse. Bestämmelserna har dock omarbetats för att passa in i det kompensationssystem som tillämpas för kompensationen för avdragen vid kommunalbeskattningen. Det innebär att den tidigare ganska strikta regleringen av administrationen har slopats, eftersom dess syfte ursprungligen var att hanteringen av kompensationen skulle anpassas till landskapsandelssystemet. I praktiken kommer det inte att innebära några förändringar av betydelse.
10. Ändring av 75 § räddningslagen för landskapet Åland
75 § Landskapsandel för materialanskaffningar. Paragrafen anpassas till att bosättningsstrukturgrupperingen föreslås bli ändrad. Procentsatserna för kommunerna är oförändrade förutom när det gäller en kommun. Geta är enligt nu gällande bestämmelser i bosättningsstrukturgrupp 2 och får således en landskapsandel på 55 %. Enligt förslaget om ändring av LL om bosättningsstrukturgrupper hamnar Geta i grupp 1 och skulle således få en landskapsandel på 65 %.
11. Ändring av 85 § kommunallagen för landskapet Åland
85 § Ändringar av grundavtalet. Enligt paragrafens gällande lydelse krävs enhällighet för ändring av grundavtalet för ett frivilligt kommunalförbund. När det gäller kommunalförbund där medlemskapet är lagstadgat kan under vissa förutsättningar grundavtalet ändras med kvalificerad majoritet, en kommun kan dock inte mot sin vilja tvingas delta i nya frivilliga uppgifter eller i kostnaderna för dem. Enligt förslaget skall grundavtal kunna ändras om en majoritet av medlemskommunerna godkänner ändringen. Beslutet i kommunen skall liksom när det gäller antagande av grundavtal fattas av fullmäktige.
En medlemskommun i ett frivilligt kommunalförbund har möjlighet att lämna förbundet om man anser att man inte kan acceptera en ändring av grundavtalet som gjorts genom majoritetsbeslut. Denna möjlighet finns inte när det gäller kommunalförbund i vilka medlemskapet är lagstadgat. Därför bör det inte vara möjligt att tvinga en medlemskommun i ett sådant kommunalförbund att delta i nya frivilliga uppgifter eller i kostnaderna för dem.
Enligt förslaget skall även grundavtal som är gällande vid tidpunkten för lagens ikraftträdelse kunna ändras genom majoritetsbeslut.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut, tillkommet i den ordning 55 § lagtingsordningen (1972:11) för landskapet Åland anger, föreskrivs:
1 §
Genom denna lag upphävs 2 § 2 mom. landskapslagen (1983:22) om vissa grunder för landskapets hushållning.
2 §
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs rubriken till 1a kap., 2a–2b §§ och 15 § 3 mom. landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna, av dessa lagrum rubriken till 1a kap. och 2b § sådana de lyder i landskapslagen 2002/7, 2a § sådan den lyder i landskapslagarna 2002/7 och 2002/69 samt 15 § 3 mom. sådan den lyder i landskapslagen 2003/89,
ändras lagens 1 § 1 mom., 2 § 2 punkten, 4 § 1 och 2 mom., 5 §, 7a §, 9 §, rubriken till 4 kap., 11–12 §§, 14 §, 15 § 1 och 4 mom., 16 § 1 och 3 mom., 17 § 1 och 3 mom. och 19 §, av dessa lagrum 4 § 1 och 2 mom., 5 § och 7a § sådana de lyder i landskapslagen 1998/25, 17 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2002/7 och 1 § 1 mom., 2 § 2 punkten, 9 §, rubriken till 4 kap., 11–12 §§, 14 §, 15 § 1 och 4 mom., 16 § 1 och 3 mom., 17 § 1 mom. och 19 § sådana de lyder i landskapslagen 2003/89,
fogas till lagen en ny 12a § samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om allmän landskapsandel, uppgiftsbaserad landskapsandel och finansieringsunderstöd till kommunerna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 §
Definitioner
I denna lag förstås med
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) finansieringsunderstöd komplettering av skatteinkomster, samarbetsunderstöd och särskilt understöd,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 §
Justering av landskapsandelarna i motsvarighet till förändringarna i kostnadsnivån
Landskapsandelarna för driftskostnaderna justeras under verksamhetsåret i motsvarighet till de faktiska förändringarna i kostnadsnivån utgående från en jämförelse mellan prisindex för den kommunala basservicen året före verksamhetsåret och prisindex för den kommunala basservicen verksamhetsåret.
Förändringarna i fråga om kostnadsnivån beaktas endast om kostnadsnivån ökat eller minskat med över fem procent. Justeringen görs i förhållande till den förändring som överstiger fem procent.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5 §
Förändring i landskapsandelsuppgifter och kostnadsnivån
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Förändringen i kostnadsnivån bestäms enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland. Indexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för socialvården samt för undervisnings- och kulturverksamheten.
7a §
Basbelopp för den allmänna landskapsandelen
Landskapsregeringen fastställer årligen senast den 15 oktober ett basbelopp för den allmänna landskapsandelen för det följande verksamhetsåret. Basbeloppet fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
9 §
Koefficient enligt bosättningsstrukturgrupp
Koefficienterna enligt de bosättningsstrukturgrupper som avses i landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper är följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Koefficient |
|
1 |
3,60 |
|
2 |
1,30 |
|
3 |
0,50 |
|
4 |
0,00 |
|
5 |
0,00 |
|
6 |
0,00 |
|
7 |
0,00 |
|
8 |
0,00 |
4 kap.
Finansieringsunderstöd
11 §
Komplettering av skatteinkomsterna
Komplettering av skatteinkomsterna beviljas kommuner i vilka medeltalet av den beskattningsbara inkomsten vid kommunens förvärvsinkomstbeskattning per invånare för de tre senast slutförda kommunalbeskattningarna underskrider den kompletteringsgräns som på basis av 2 mom. och den i 3 mom. fastställda koefficienten bestäms för kommunen.
Kompletteringsgränsen erhålls genom att ett basberäkningsbelopp multipliceras med de koefficienter som bestäms för kommunen enligt 3 mom. Vid fastställandet av basberäkningsbeloppet beräknas för varje år under de tre senast slutförda kommunalbeskattningarna kvoten mellan den totala beskattningsbara inkomsten vid kommunens förvärvsinkomstbeskattning i alla åländska kommuner och det totala antalet invånare i alla åländska kommuner. Den erhållna kvoten för varje år sammanräknas och divideras med antalet jämförelseår (tre), varvid basberäkningsbeloppet erhålls.
Koefficienterna för beräkning av kompletteringsgränserna är följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Koefficient |
|
1 |
0,95 |
|
2 |
0,94 |
|
3 |
0,93 |
|
4 |
0,92 |
|
5 |
0,91 |
|
6 |
0,90 |
|
7 |
0,89 |
|
8 |
0,88 |
Komplettering av skatteinkomsterna räknas ut genom att skillnaden mellan kompletteringsgränsen och medeltalet av den beskattningsbara inkomsten vid kommunens förvärvsinkomstbeskattning per invånare för de tre senast slutförda kommunalbeskattningarna i kommunen multipliceras med kommunernas genomsnittliga inkomstskattesats i landskapet Åland under det år till vars inkomster beskattningen hänför sig samt med antalet invånare i kommunen den första dagen sistnämnda år. Om kommunernas genomsnittliga inkomstskattesats i landskapet överstiger kommunens egen inkomstskattesats för den senast slutförda beskattningen används den sistnämnda inkomstskattesatsen vid beräkningen av skattekompletteringen enligt denna paragraf.
Med den beskattningsbara inkomsten vid kommunens förvärvsinkomstbeskattning avses den inkomst som beräknas genom att kommunens inkomster från förvärvsinkomstskatten multipliceras med kommunens inkomstskattesats. Som kommunens inkomster från förvärvsinkomstskatten beaktas förutom inkomsterna från förvärvsinkomstskatten sådana de redovisas till kommunen i samband med debiteringsredovisningen även kompensation som kommunen erhåller för avdrag vid förvärvsinkomstbeskattningen.
12 §
Samarbetsunderstöd
Samarbetsunderstöd kan enligt prövning beviljas kommuner som tillsammans med en eller flera andra kommuner vidtar samarbetsutvecklande åtgärder. För att stöd skall beviljas skall kommunen kunna visa att åtgärderna leder till effektivare produktion av kommunal service.
Samarbetsunderstöd beviljas enbart för inledande av projekt. Understödet kan beviljas för det år projektet inleds och för det därpå följande året.
12a §
Särskilt understöd
En kommun som på grund av kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd kan enligt prövning beviljas ett särskilt understöd, om svårigheterna har sin grund i att en förändring har skett och om de bakomliggande faktorerna är av den art att de inte har kunnat förutses av kommunen. När behovet av ekonomiskt stöd bedöms kan även lokala särförhållanden beaktas.
Ett villkor för att särskilt understöd skall beviljas är att kommunen har godkänt en åtgärdsplan för att balansera kommunens ekonomi. Landskapsregeringen kan för beviljandet och användningen av understöd även ställa andra villkor som hänför sig till kommunens ekonomi. Om planen eller de villkor som ställts inte har iakttagits, kan understödet under de följande åren utebli eller beviljas till nedsatt belopp.
14 §
Beviljande av allmän landskapsandel och finansieringsunderstöd
Den allmänna landskapsandelen och kompletteringen av skatteinkomsterna beviljas av landskapsregeringen utan ansökan. Samarbetsunderstöd och särskilt understöd skall sökas hos landskapsregeringen före utgången av oktober.
Den allmänna landskapsandelen och kompletteringen av skatteinkomsterna beviljas varje år senast den 11 januari. Samarbetsunderstöd och särskilt understöd beviljas före utgången av finansåret. Till beslutet skall fogas en anvisning om rättelseyrkande.
15 §
Tidpunkt för utbetalning
Den allmänna landskapsandelen och kompletteringen av skatteinkomsterna betalas månatligen till kommunen från ingången av finansåret i lika stora poster senast den 11 varje månad.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Samarbetsunderstöd och särskilt understöd betalas till kommunen före utgången av finansåret.
16 §
Betalning av utebliven förmån
Framkommer det först sedan den i 19 § nämnda tiden gått till ända uppgifter som inte tidigare stått till en kommuns eller ett kommunalförbunds förfogande, och har kommunen eller kommunalförbundet på grund därav inte fått sådan landskapsandel eller komplettering av skatteinkomsterna som kommunen eller kommunalförbundet enligt landskapslag hade rätt till, skall det uteblivna beloppet betalas till kommunen eller kommunalförbundet. På beloppet skall betalas en årlig ränta som motsvarar grundräntan räknat från ingången av den månad då landskapsandelen eller kompletteringen av skatteinkomsterna borde ha betalats.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen får besluta att en utebliven förmån betalas senare i samband med utbetalningen av följande landskapsandelar eller komplettering av skatteinkomsterna.
17 §
Återbetalning av grundlös förmån
Om en kommun eller ett kommunalförbund utan grund har fått landskapsandel eller komplettering av skatteinkomsterna, skall landskapsregeringen bestämma, att det överbetalda beloppet skall återbetalas. På det som återbetalas uppbärs en årlig ränta som motsvarar grundräntan räknat från ingången av den månad under vilken landskapsandelen eller kompletteringen av skatteinkomsterna har betalts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den förmån som skall återbetalas får dras av från de landskapsandelar eller den komplettering av skatteinkomsterna som senare skall utbetalas till kommunen eller kommunalförbundet.
19 §
Rättelseförfarande
En kommun som inte nöjer sig med ett beslut om beviljande av allmän landskapsandel eller komplettering av skatteinkomsterna har rätt att inom trettio dagar efter att ha fått del av beslutet hos landskapsregeringen framställa ett skriftligt yrkande på rättelse av beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007 och tillämpas första gången på landskapsandelar och finansieringsunderstöd som fastställs för verksamhetsåret 2008.
Vid beräkningen av kompletteringen av skatteinkomsterna år 2008 och 2009 beaktas inte den kompensation för utökat förvärvsinkomstavdrag som kommunerna har fått under åren 2004–2007. I stället används kalkylerade kompensationsbelopp som grund för beräkningen. Beloppen för år 2008 beräknas på basen av beskattningsuppgifterna för skatteåren 2004–2006 genom tillämpning av bestämmelserna i landskapslagen (2007:14) om kompensation för förlust av skatteintäkter. På motsvarande sätt beräknas beloppen för år 2009 på basen av beskattningsuppgifterna för skatteåren 2005–2007.
3.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 22 § landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården,
ändras lagens 8 § 1 mom., 11 § och 14–15 §§, av dessa lagrum 14 § sådan den lyder i landskapslagen 1997/26, 8 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1998/26 och 11 § sådan den lyder i landskapslagen 2003/90 samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
8 §
Fastställande av basbeloppen
Landskapsregeringen fastställer årligen i socialvårdsplanen de basbelopp per kommuninvånare som utgör grunden för landskapsandelarna för socialvårdens driftskostnader för det följande verksamhetsåret. Basbeloppen fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11 §
Landskapsandelsprocenter enligt bosättningsstrukturgrupp
Landskapsandelsprocenterna enligt de bosättningsstrukturgrupper som avses i landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper är följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Procent |
|
1 |
43,00 |
|
2 |
40,00 |
|
3 |
35,00 |
|
4 |
30,00 |
|
5 |
25,00 |
|
6 |
20,00 |
|
7 |
15,00 |
|
8 |
12,00 |
14 §
Särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård
I tillägg till den landskapsandel som avses i 10 § erhåller kommunen särskilda landskapsandelar för vardera specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård. De särskilda landskapsandelarna fastställs var för sig med nettodriftskostnaderna på vardera område som grund.
Den särskilda landskapsandelen för vardera specialomsorgen, barnskyddet eller missbrukarvården fastställs genom att kommunens självriskbelopp dras ifrån kommunens nettodriftskostnader på området. Kommunens självriskbelopp beräknas genom att nettodriftskostnaderna multipliceras med kommunens självriskprocent, vilken erhålls genom att kommunens landskapsandelsprocent enligt 11 § dras ifrån 100 procent.
Med nettodriftskostnaderna för specialomsorgen avses kommunens kostnader för kommunalförbundet för det åländska specialomsorgsdistriktet. Vid beräkningen används uppgifterna i senast fastställda bokslut.
15 §
Beviljande av landskapsandel för anläggningsprojekt
Landskapsandel för anläggningsprojekt som är nödvändiga för ordnande av socialvården kan på ansökan beviljas kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1. Landskapsandelen utgör 20 procent av kommunens kostnader för anläggningsprojektet, med beaktande av vad som anges i 21 §.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007, med undantag av lagens 15 § som träder ikraft den 1 januari 2008.
Till de delar lagen träder i kraft den 1 oktober 2007 tillämpas den första gången på landskapsandelar som beviljas för verksamhetsåret 2008, förutom när det gäller lagens 8 § som tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppen för år 2009.
Till den del lagen träder i kraft den 1 januari 2008 skall lagen i dess tidigare lydelse tillämpas på anläggningsprojekt för vilka beslut om fastställande eller om förhandsbesked har fattats före detta datum.
4.
I enlighet med lagtingets beslut ändras temporärt 8 § landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården sådan den lyder i landskapslagarna 1998/26 och 1999/28 som följer:
8 §
Fastställande av basbeloppen
Landskapsregeringen fastställer i socialvårdsplanen de basbelopp per kommuninvånare som utgör grunden för landskapsandelarna för socialvårdens driftskostnader för det följande verksamhetsåret. Basbeloppen fastställs med nettodriftskostnaden år 2005 per invånare i de olika åldersgrupper som avses i 9 § som grund. Beloppen justeras med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007 och tillämpas vid fastställande av basbeloppen för verksamhetsåret 2008.
5.
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 31 § landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten,
ändras lagens 5 § 1 mom., 7 §, 17 § 1 mom., 20 § 2 mom., 21 § 1 mom., 22 § 1 mom. och 24 §, av dessa lagrum 5 § 1 mom., 17 § 1 mom., 20 § 2 mom., 21 § 1 mom. och 22 § 1 mom. sådana de lyder i landskapslagen 1998/27 och 7 § sådan den lyder i landskapslagarna 2003/46 och 2003/91, samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
5 §
Basbeloppen
Basbeloppen fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7 §
Landskapsandel till kommuner
Landskapsandelen för grundskolan erhålls genom att basbeloppet per kommuninvånare i åldersgruppen 6-15 år multipliceras med antalet kommuninvånare i denna åldersgrupp. Det erhållna beloppet multipliceras med de landskapsandelsprocenter som bestäms enligt kommunens bosättningsstrukturgrupp.
Landskapsandelsprocenterna enligt de bosättningsstrukturgrupper som avses i landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper är följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Procent |
|
1 |
80,00 |
|
2 |
60,00 |
|
3 |
45,00 |
|
4 |
40,00 |
|
5 |
35,00 |
|
6 |
30,00 |
|
7 |
25,00 |
|
8 |
20,00 |
17 §
Basbelopp för medborgarinstitut
Landskapsregeringen fastställer årligen senast den 15 oktober ett basbelopp per undervisningstimme för medborgarinstitut för det följande verksamhetsåret. Basbeloppet fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
20 §
Landskapsandelsskalan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsandelsprocenterna enligt de bosättningsstrukturgrupper som avses i landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper är följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Procent |
|
1 |
30,00 |
|
2 |
30,00 |
|
3 |
30,00 |
|
4 |
25,00 |
|
5 |
25,00 |
|
6 |
25,00 |
|
7 |
20,00 |
|
8 |
20,00 |
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
21 §
Basbelopp för bibliotek
Landskapsregeringen skall årligen senast den 15 oktober fastställa ett basbelopp per kommuninvånare för biblioteken för det följande verksamhetsåret. Basbeloppen fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
22 §
Basbeloppen för kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete
Landskapsregeringen skall årligen senast den 15 oktober fastställa ett basbelopp per kommuninvånare för kulturverksamheten, idrottsverksamheten och ungdomsarbetet för det följande verksamhetsåret. Basbeloppen fastställs på basen av föregående fastställelseårs basbelopp justerat med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen fastställelseåret. Vid fastställandet beaktas även de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under verksamhetsåret.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
24 §
Beviljande av landskapsandel för anläggningsprojekt
Landskapsandel för anläggningsprojekt kan på ansökan beviljas kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1. Landskapsandelen utgör 20 procent av kommunens kostnader för anläggningsprojektet, med beaktande av vad som anges i 30 §.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007, med undantag av lagens 24 § som träder ikraft den 1 januari 2008.
Till den del lagen träder i kraft den 1 oktober 2007 tillämpas den första gången på landskapsandelar som beviljas för verksamhetsåret 2008, förutom när det gäller lagens 5, 17, 21 och 22 §§ som tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppen för år 2009.
Till den del lagen träder i kraft den 1 januari 2008 skall lagen i dess tidigare lydelse tillämpas på anläggningsprojekt för vilka beslut om fastställande eller om förhandsbesked har fattats före detta datum.
6.
I enlighet med lagtingets beslut ändras temporärt 5 §, 17 § och 21–22 §§ landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten sådana de lyder i landskapslagarna 1998/27 och 1999/29 som följer:
5 §
Basbeloppen
Basbeloppet för beräkning av landskapsandelen för grundskolan fastställs som nettodriftskostnaden år 2005 per invånare i åldersgruppen 6-15 år. Basbeloppet för beräkning av den särskilda landskapsandelen för träningsundervisningen fastställs som nettodriftskostnaden år 2005 per elev i träningsundervisning. Beloppen justeras med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
17 §
Basbelopp för medborgarinstitut
Landskapsregeringen fastställer senast den 15 oktober ett basbelopp per undervisningstimme för medborgarinstitut för det följande verksamhetsåret. Basbeloppet fastställs med nettodriftskostnaden år 2005 per undervisningstimme som grund. Beloppet justeras med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
21 §
Basbelopp för bibliotek
Landskapsregeringen fastställer senast den 15 oktober ett basbelopp per kommuninvånare för bibliotek för det följande verksamhetsåret. Basbeloppet fastställs med nettodriftskostnaden år 2005 per kommuninvånare som grund. Beloppet justeras med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
22 §
Basbeloppen för kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete
Basbeloppet för kulturverksamheten är 9,47 euro per kommuninvånare, basbeloppet för idrottsverksamheten är 64,91 euro per kommuninvånare och basbeloppet för ungdomsarbetet är 13,94 euro per kommuninvånare. Beloppen justeras med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007 och tillämpas vid fastställande av basbeloppen för verksamhetsåret 2008.
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om bosättningsstrukturgrupper
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
2 §
Bosättningsstrukturgruppering
Kommunerna placeras i åtta bosättningsstrukturgrupper. Placeringen bestäms på basen av befolkningstätheten per landkvadratkilometer.
Bosättningsstrukturgrupperna bestäms enligt följande:
|
Kommuntyp |
Bosättningsstrukturgrupp |
|
Kommuner med högst 6 invånare per kvadratkilometer landyta |
1 |
|
Kommuner med över 6 men högst 11 invånare per kvadratkilometer landyta |
2 |
|
Kommuner med över 11 men högst 18 invånare per kvadratkilometer landyta |
3 |
|
Kommuner med över 18 men högst 24 invånare per kvadratkilometer landyta |
4 |
|
Kommuner med över 24 men högst 30 invånare per kvadratkilometer landyta |
5 |
|
Kommuner med över 30 men högst 36 invånare per kvadratkilometer landyta |
6 |
|
Kommuner med över 36 men högst 42 invånare per kvadratkilometer landyta |
7 |
|
Kommuner med över 42 invånare per kvadratkilometer landyta |
8 |
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007 och tillämpas första gången när landskapsandelar beviljas för verksamhetsåret 2008.
8.
I enlighet med lagtingets beslut
fogas till landskapslagen (1997/76) om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning nya 3a–3c §§ samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
3a §
Med avvikelse från 10 kap. kommunindelningslagen får kommuner i landskapet sammanslagningsunderstöd enligt 3b–3c §§ i denna lag.
3b §
Om en ändring av kommunindelningen medför att antalet kommuner minskar betalas till de berörda kommuner som är verksamma efter ändringen ett kalkylerat sammanslagningsunderstöd. Understödet betalas det år ändringen träder i kraft och under de fyra följande åren.
Stödbeloppet det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft beräknas med invånarantalet i de berörda kommunerna som grund enligt följande:
|
Invånarantal |
Understöd, euro/invånare |
|
–2 000 |
316 |
|
2 001–2 500 |
299 |
|
2 501–3 000 |
282 |
|
3 001–3 500 |
265 |
|
3 501–4 000 |
249 |
|
4 001–4 500 |
232 |
|
4 501–5 000 |
215 |
|
5 001–5 500 |
198 |
|
5 501–6 000 |
181 |
|
6 001–6 500 |
164 |
|
6 501–7 000 |
148 |
|
7 001– |
131 |
Om den största kommunens invånarantal överstiger 10 000, beaktas i kalkylen endast 10 000 invånare. Med kommunens invånarantal avses i beräkningarna invånarantalet den 1 januari året före det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.
Under det första året efter året då ändringen i kommunindelningen träder i kraft är stödbeloppet 80 procent, under det andra året 60 procent, under det tredje året 40 procent och under det fjärde året 20 procent av stödbeloppet det år då ändringen träder i kraft.
Om en och samma ändring av kommunindelningen innebär att flera än en kommun är verksamma efter ändringen, fördelas sammanslagningsunderstödet mellan de berörda kommunerna i förhållande till deras invånarantal.
Ändras kommunindelningen under den tid understödet betalas så att kommunerna skulle vara berättigade till ett nytt kalkylerat sammanslagningsunderstöd, beaktas vid fastställandet av stödbeloppet inte invånarantalet i en kommun som redan får understöd.
Sammanslagningsunderstödet betalas årligen före utgången av juni.
3c §
Om de berörda kommunernas landskapsandelar minskar som en följd av en ändring som avses i 3b § beviljas de ersättning för minskningen. Ersättningsbeloppet beräknas genom att den allmänna landskapsandel, den komplettering av skatteinkomsterna och de uppgiftsbaserade landskapsandelar för driftskostnader som de berörda kommunerna beviljats året före det år ändringen träder i kraft jämförs med de motsvarande landskapsandelar som skulle betalas till kommunerna om en sådan ändring hade verkställts samma år. Ersättningen beviljas det år då ändringen träder i kraft och till samma belopp under de därpå följande fyra åren.
Om fler kommuner än en får ersättning fördelas den mellan kommunerna i förhållande till deras invånarantal. Med kommunens invånarantal avses invånarantalet den 1 januari året före det är då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.
Ersättningen betalas i samband med det kalkylerade sammanslagningsunderstödet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007.
9.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om kompensation för det allmänna avdraget
I enlighet med lagtingets beslut
ändras namnet och 1 § landskapslagen (2007/14) om kompensation för det allmänna avdraget samt
fogas till lagen en ny 4a § som följer:
L A N D S K A P S L A G
om kompensation för förlust av skatteintäkter
1 §
Avdrag som berättigar till kompensation
Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för den förlust av skatteintäkter som orsakas av följande avdrag:
1) allmänt avdrag enligt 7a § kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland,
2) sjukkostnadsavdraget enligt 10 § kommunalskattelagen,
3) studieavdraget enligt 11 § kommunalskattelagen samt
4) studielåneavdraget enligt landskapslagen (1984:4) om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån.
Dessutom betalas en kalkylerad kompensation för förlust av skatteintäkter som orsakas av resekostnadsavdraget enligt 8 § kommunalskattelagen. Kompensationen för resekostnadsavdraget beräknas med skillnaden mellan självriskandelen enligt 8 § kommunalskattelagen och självriskandelen enligt 93 § inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) som grund.
4a §
Kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst
Landskapsregeringen betalar kompensation till varje kommun för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst. Det belopp som skall fördelas mellan kommunerna bestäms årligen som 20,4564 procent av summan av den kapitalinkomstskatt som vid den senast slutförda beskattningen påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i landskapet.
Det belopp som avses i 1 mom. fördelas mellan de enskilda kommunerna i förhållande till beloppet av den skatt på kapitalinkomst som påförts jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare i respektive kommun vid de tre senast slutförda beskattningarna.
Vid betalning och fastställande av kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst tillämpas bestämmelserna i 2 §. Däremot tillämpas inte bestämmelserna om förskott och avräkning i 3 och 4 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007 och tillämpas från och med skatteåret 2008.
10.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 75 § räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 75 § 2 mom. räddningslagen (2006/106) för landskapet Åland som följer:
75 §
Landskapsandel för materialanskaffningar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsandelen fastställs utgående från de bosättningsstrukturgrupper som avses i landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper enligt följande:
|
Bosättningsstrukturgrupp |
Procent |
|
1 |
65,00 |
|
2 |
55,00 |
|
3 |
55,00 |
|
4 |
50,00 |
|
5 |
50,00 |
|
6 |
35,00 |
|
7 |
35,00 |
|
8 |
35,00 |
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. När det gäller materialanskaffningar för vilka beslut om förhandsbesked har fattats före lagens ikraftträdande tillämpas lagen i dess tidigare lydelse.
11.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 85 § kommunallagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 85 § kommunallagen (1997/73) för landskapet Åland som följer:
85 §
Ändringar av grundavtalet
Grundavtalet kan ändras om en majoritet av medlemskommunerna understöder ändringsförslaget. Kommunens beslut skall fattas av fullmäktige. Är medlemskap i ett kommunalförbund eller något av dess verksamhetsområden föreskrivet i lag kan en medlemskommun dock inte utan sitt samtycke åläggas att medverka i nya frivilliga uppgifter för kommunalförbundet och i kostnaderna för dem.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2007. Denna lag tillämpas även på grundavtal som är gällande när lagen träder i kraft.
|
Mariehamn den 12 april 2007 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Lasse Wiklöf |
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 18/2006-2007
· Bilaga 1 och 2 till landskapsregeringens framställning nr 18/2006-2007
