|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 22/2005-2006 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2006-08-31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Om förbud mot saluförande av snus och om förbud mot tobaksrökning i restauranger
Landskapsregeringen föreslår att tobakslagen (1978:52) för landskapet Åland ändras i huvudsak så att rökning i restauranger och liknande serveringsutrymmen förbjuds. Särskilda rökrum kan dock inrättas om de är avsedda endast för att röka i och uppfyller grundläggande krav. Enskilda näringsidkare skulle själva kunna besluta om att inrätta sådana rökutrymmen. Landskapsregeringen föreslår också att tobaksrökning skall vara förbjuden också på utomhusområden som främst är avsedda för personer som inte fyllt arton år, och som hör till lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn.
Landskapsregeringen föreslår att till tobakslagen för landskapet Åland fogas ett förbud mot försäljning av snus. Förslaget överlämnas mot bakgrund av att Europeiska gemenskapernas domstol i dom av den 18 maj 2006 har fastställt att ett fördragsbrott föreligger med anledning av brister i landskapets genomförande av sådana bestämmelser.
INNEHÅLL
L A N D S K A P S L A G om ändring av tobakslagen för landskapet Åland
I tobakslagen (1978:52) för landskapet Åland, nedan kallad tobakslagen, finns bestämmelser ägnade att begränsa det för hälsan skadliga nyttjandet av tobaksprodukter och samtidigt öka trivseln och välbefinnandet för dem som inte nyttjar tobaksprodukter. Tobaksrökning är förbjuden i utrymmen avsedda för barnomsorg, skolverksamhet, idrottsverksamhet, hälso- och sjukvård samt i allmänna kommunikationsmedel och dithörande utrymmen för resande. Dessutom är tobaksrökning förbjuden i utrymmen där det anordnas en offentlig nöjestillställning eller en allmän sammankomst, samt i enskilda arbetsrum och utrymmen i vilka arbete som omfattas i arbetarskyddslagstiftningen utförs av två eller flera arbetstagare. Rökrum kan inte inrättas i anslutning till utrymmen avsedda för barnomsorg, skolverksamhet, annan verksamhet för barn samt - utom för patienter - i utrymmen avsedda för hälso- eller sjukvård. Rökning är alltid förbjuden i arbetsrum som är avsedda för regelbunden kundkontakt.
Landskapsregeringen har i det politiska handlingsprogrammet av den 5 januari 2005 uttryckt ambitionen att bruket av alkohol och tobak såväl som andra beroendeframkallande medel av folkhälsoskäl skall minimeras.
Bestämmelserna rör hälso- och sjukvård samt har inslag som avser marknadsföring och kan därmed delvis också sägas röra området för konsumentskydd. I enlighet med 18 § 12 och 22 punkterna i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård samt näringsverksamhet. Konsumentskydd hör däremot enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen till rikets behörighet. I enlighet med 27 § 12 punkten i självstyrelselagen hör utrikeshandel och handelspolitiska begränsningar rörande in- och utförsel av varor till rikets behörighet. Till den del regelverket rör arbetarskyddslagstiftning hör detta till rikets lagstiftningsbehörighet såsom en del av arbetsrätten, i enlighet med 27 § 21 punkten självstyrelselagen.
Rökningens skadeverkningar är väl kända. Nikotin skapar beroendet vid rökning medan flertalet av övriga ämnen står för utvecklandet av cancer och andra sjukdomstillstånd. Upp till 30 procent av all cancer orsakas av rökning. Även om ett samband mellan rökning och lungcancer konstaterades redan på trettiotalet, var det först på sextiotalet som kunskaperna om tobakens skadeverkningar på allvar slog igenom. Därefter har upplysningskampanjer och ökade kunskaper bidragit till en minskning av antalet rökare.
Larmrapporter om skadlig verkan av s.k. passiv rökning kom på åttiotalet. Forskare upptäckte då att risken för icke-rökare att få lungcancer var större för dem som var gifta med rökare än för dem som var gifta med icke-rökare. I tobaksrök finns mer än 4 000 olika ämnen som kan vara cancerframkallande, påverka arvsanlag eller irritera ögon och andningsvägar. Av dessa är 85 procent osynliga och luktfria gaser. De som utsätts för sådan rök löper ökad risk för lungcancer och hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom kan symtomen förvärras hos barn och vuxna med känsliga slemhinnor, såsom hos astmatiker, allergiker och överkänsliga. Ytterligare en rad sjukdomar misstänks vara förknippade med passiv rökning.
Särskilt i inomhusmiljö är tobaksrök en allvarlig luftförorening. I den rök som passiva rökare utsätts för finns dubbelt så mycket partiklar som i den tobaksrök som rökaren drar i sig. Detta hänger samman med att tobak brinner sämre mellan rökarens bloss. När en rökare drar i sig rök så ökar draget, temperaturen stiger och det sker en effektivare förbränning. Även om en passiv rökare får i sig lägre doser av skadliga ämnen än en rökare, då röken späds ut i rumsluft, så blir hälsoriskerna allvarliga för dem som exponeras länge. Så som har nämnts är rökning förbjuden i utrymmen avsedda för barnomsorg, skolverksamhet, idrottsverksamhet, hälso- och sjukvård samt i allmänna kommunikationsmedel och dithörande väntsalar. De största riskerna med passiv rökning anses finnas i restaurangmiljö, restauranganställda bedöms löpa mellan två och tre gånger högre risk att dö i lungcancer är genomsnittet för alla yrkesgrupper. Ventilationstekniska lösningar har inte visat sig vara tillräckliga för att lösa problemet med spridning av tobaksrök.
Enligt en undersökning (ÅUS 2006:1) gjord hösten 2005 om tobaksvanor m.m. i åldrarna 18 – 69 år röker eller snusar cirka 22 procent av alla ålänningar. Motsvarande siffra för åldersgruppen 18 – 24 år är 26 procent.
Bestämmelserna om tobaksrökning på restauranger har inte harmoniserats inom EU. I många EU-länder har dock rökning på restauranger förbjudits eller på andra sätt begränsats. Irland förbjöd år 2004 som första europeiska land helt tobaksrökning på restauranger, pubar och nattklubbar. Flera länder har följt efter eller förväntas följa efter. I Bulgarien, Italien, Norge och Sverige är rökning förbjuden i restauranger, barer, diskotek och pubar. Generellt har förbud kompletterats med att näringsidkarna kan tillåta rökning i särskilda rökrum som uppfyller särskilda krav och i vilka inte förekommer servering och dit gäster inte får föra mat eller dryck. Sådana utrymmen får heller inte tjäna som passage inne i en lokal eller för att komma in eller ut ur en lokal. En lag som ändrar tobakslagstiftningen så att den i huvudsak överensstämmer med Sveriges m.fl. länders bestämmelser har antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 juni 2007 (jfr RP 226/2005 och FFS 700/2006).
Utöver Finland kommer flera länder att följa efter eller förväntas följa efter, varvid kan nämnas bl.a. EU-länderna Belgien, Estland, Lettland, Spanien, Storbritannien och Ungern. Dessutom finns EU-länder där rökning i serveringar fortsättningsvis är begränsad genom mindre långtgående lagstiftning eller branschöverenskommelser, exempelvis i Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Utanför EU har åtgärder för att begränsa tobaksrökning vidtagits eller bereds i många länder. Som exempel kan nämnas Argentina, Australien, Brasilien, Filippinerna, Indien, Indonesien, Iran, Kanada, Nya Zeeland, Peru, Schweiz, Sydafrika, Thailand, USA, Uganda och Uruguay.
Enligt nyare forskning om rökning hos barn och ungdom uppstår nikotinbegär och abstinensbesvär snabbare än man tidigare har trott, oftast långt innan någon blir dagligrökare. Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (Stakes, www.stakes.fi)[1] har år 2005 för landskapet undersökt attityder till bl.a. tobak hos elever i grundskolans årskurser 8 och 9 samt i gymnasieskolans årskurser 1 och 2. Frågorna har besvarats av cirka 870 elever i de berörda fyra årskurserna. Beroende på svaren har också följdfrågor ställts till ett mindre antal elever. Svaren fördelas som mest på 317 respektive 288 elever från grundskolans årskurs 8 och 9 samt 151 respektive 117 elever från gymnasiets årskurs 1 och 2.
Av resultaten framgår att omkring 10 procent av eleverna i grundskolans åk 8 och 9, samt omkring 7 procent av eleverna i gymnasiets åk 1 och 2 har uppgivit sig röka minst en gång per vecka eller oftare, något flera flickor än pojkar. Elever under 18 år och som uppgivit att de röker minst en gång per vecka har tillfrågats om hur lätt det är för dem att köpa tobak i något försäljningsställe nära hemmet. Därvid har 70 – 80 procent av grundskoleleverna och 80 – 90 procent av gymnasieeleverna uppgivit att det är ganska eller mycket lätt att köpa tobak. Av dessa hade 80 procent köpt tobak under den senaste månaden, varav dock omkring två tredjedelar uppgav att de hade köpt den av någon kamrat.
Eleverna tillfrågades också om det är tillåtet att röka i skolan, och om hur noggrant tobaksförbud i skolan övervakas samt om skolpersonalens rökvanor.
|
I grundskolan svarade nära 95 procent av eleverna att rökning var helt förbjudet, medan cirka 5 procent uppgav att det var tillåtet på vissa ställen. Eleverna svarade att drygt 40 procent av skolpersonalen röker dagligen eller ibland.
|
|
I gymnasiet svarade omkring 5 procent av eleverna att rökning var helt förbjudet, medan cirka 93 procent uppgav att det var tillåtet på vissa ställen. Omkring 35 procent svarade att rökning i skolan var tillåtet utan begränsning. Eleverna svarade att nära 45 procent av skolpersonalen röker dagligen eller ibland. |
Avseende snus svarade eleverna på följande sätt (översiktligt sammanställt för alla berörda årskurser):
|
|
pojkar (%) |
flickor (%) |
|
snusar inte alls |
70 – 80 |
85 – 95 |
|
använt mer än 50 gånger |
ca 15 |
2 – 5 |
Vid samma tillfälle uppgav cirka 40 – 60 procent av pojkarna och 30 – 40 procent av flickorna att de minst någon gång har snusat. Av dem som uppgav sig använda snus då och då hade omkring 55 – 60 procent av pojkarna och 20 – 40 procent av flickorna skaffat det utomlands (Sverige) eller i samband med båtresa utomlands. I få fall hade de då själva köpt snus i kiosk eller butik, de hade i de allra flesta fallen skaffat det via en kamrat.
I en utredning om ungdomars rökvanor (ÅUS 1992:18) konstateras att de som börjar röka sällan har saknat kunskap om tobakens långsiktiga hälsoskadliga verkningar. Där konstateras också att ett starkt skäl för att börja är att vänner röker och att gemensamma vanor skänker gemenskap och gruppsamhörighet. Enligt det rikssvenska Statens folkhälsoinstitut (www.fhi.se) finns några effektiva och vetenskapligt väl underbyggda metoder för att reducera ungdomars bruk av tobak. De två främsta är tobaksförbud i skolan med aktiv övervakning och med sanktioner för elever som överträder förbudet samt program för att stöda föräldrar. Dessutom kan indirekt god skolundervisning i allmänhet förebygga tobaksbruk, då skolmisslyckande kan påvisas kopplat till ökad risk för att ungdomar blir rökare. Statens folkhälsoinstitut konstaterar också att skolundervisning som direkt syftar till att förebygga tobaksbruk inte förefaller ha önskad effekt.
I enlighet med artikel 8 i EG-direktivet 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror skall medlemsländerna förbjuda att snus släpps ut på marknaden. Europeiska gemenskapernas domstol har i dom av den 18 maj 2006 (mål nr C-343/05) fastställt att ett fördragsbrott föreligger med anledning av brister i landskapets genomförande av bestämmelsen. Domen ålägger landskapet att omedelbart vidta de åtgärder mot snusförsäljning som direktivet kräver. Skulle landskapet underlåta att göra detta kan domstolen, efter att kommissionen på nytt har väckt talan, besluta om föreläggande av betalning av ett engångsbelopp och/eller ett löpande vite.
Frågan om begränsning av snusförsäljning har tidigare berörts bl.a. i samband med lagtingets behandling av framställningarna nr 19/1994-1995 (Smu bet. nr 10/1994-1995), nr 10/1996-1997 (Smu bet. nr 5/1996-1997) och nr 15/2002-2003 (Smu bet. nr 3/2002-2003).
Redan i februari 1992 framhöll dåvarande landskapsstyrelse att alla bör ha möjlighet att besöka restauranger och andra matserveringar utan att uppleva obehag av rökiga lokaler. Landskapsstyrelsen föreslog (fr 22/1991-1992) följaktligen att tobaksrökning skulle vara förbjuden ”vid ett tillräckligt antal sittplatser i restauranger och andra utrymmen som huvudsakligen är avsedda för servering av mat”. Där skulle alltid finnas en rökfri sektion, medan antalet sådana platser skulle kunna variera beroende på ett faktiskt behov. Lagutskottet fann (LUB 23/1992-1993) att denna bestämmelse inte var ändamålsenlig samt skulle leda till oklarheter och problem vid tillämpningen. Utskottet, som var oenigt, föreslog en omformulering av bestämmelsen så att tobaksrökning skulle vara förbjuden ”i restauranger och andra utrymmen som huvudsakligen är avsedda för servering av mat vid bord där någon av gästerna vid bordet begär detta”. Stora utskottet (SUB 32/1991-1992), som likaledes var oenigt, fann att bestämmelsen borde utgå ”såsom obehövlig”. I lagtinget beslöt i enlighet med stora utskottets betänkande, jfr ÅFS 38/1992. Landskapsregeringen föreslår nu att tobakslagen ändras så att rökning i restauranger och liknande lokaler förbjuds. Bakgrunden till förslaget är ökande kunskaper om passiv röknings skadlighet samt att ventilationstekniska lösningar inte har visat sig vara tillräckliga för att hindra spridning av tobaksrök. Förslaget är ägnat att skydda dem som vistas i restauranglokaler från tobaksrök samt att bidra till hälsovinster och till att tobaksrökningen minskar i samhället som helhet. Rökning skulle dock fortsättningsvis kunna tillåtas i särskilda rökrum som de enskilda näringsidkarna inrättat. Sådana utrymmen skall uppfylla grundläggande krav på ventilation och belägenhet. Där skulle heller inte vara tillåtet att förtära mat och dryck och följaktligen inte heller att servera mat och dryck. Från ett rökutrymme får inte tobaksrök spridas till restaurangens övriga utrymmen. Landskapsregeringen har noterat att flera hemställningsmotioner har lämnats i lagtinget med förslag om rökförbud i serveringslokaler (jfr HM 27/2004-2005, HM 51/2004-2005 och HM 51/2005-2006).
Landskapsregeringen konstaterar samtidigt att enligt den ovannämnda ändring (FFS 700/2006) som gjorts i rikets tobakslagstiftning, beaktas även frågor som rör arbetarskyddslagstiftning. Således skulle enligt förslagets 13c § det vara ”förbjudet att utföra arbete i rökrum, med undantag av nödvändigt arbete som vidtas av brand- och räddningsväsendet eller av ordnings- och säkerhetsskäl”. Städning av rökrum skulle dock vara tillåtet men ”först efter att rummet vädrats noggrant, med beaktande av vad som särskilt föreskrivs om arbetstagares arbetarskydd”.
Landskapsregeringen föreslår att tobakslagen ändras, mot bakgrund av att Europeiska gemenskapernas domstol i dom har funnit att landskapet har brustit i genomförandet av artikel 8 i EG-direktivet 2001/37/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror.
Landskapsregeringen föreslår i syfte att begränsa ungdomars bruk av tobak att tobaksrökning skall vara förbjuden också på utomhusområden som hör till lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn.
Landskapsregeringens har den 16 juni 2006 begärt synpunkter över förslaget till ändring av tobakslagstiftningen. Sådana synpunkter skulle vara landskapsregeringen tillhanda senast den 21 augusti 2006. Förslaget sändes i detta syfte till Ålands kommunförbund, Ålands företagarförening r.f., Ålands handelskammare, Ålands köpmannaförening r.f., Ålands arbetsgivareförening r.f., Ålands redarförening r.f., Finlands Sjömans-Union Ålands avd. 005, Hotell- och restauranganställda avd. 045, Ålands handelsanställda avd. 193, Finlands Skeppsbefälsförbund, Finlands Maskinbefälsförbund, Ålands folkhögskola, Ålands handelsläroverk, Ålands hotell och –restaurangskola, Ålands lyceum, Ålands musikinstitut, Ålands naturbruksskola, Ålands sjömansskola, Ålands vårdinstitut, Ålands yrkesskola samt till Högskolan på Åland. I ärendets slutberedning har landskapsregeringen beaktat inkomna skrivelser.
Förslaget rör åtgärder ägnade att minska tobaksanvändning. En minskad användning bedöms på lång sikt få positiva samhällsekonomiska verkningar, genom att kostnaderna för till tobaksanvändning relaterad sjukfrånvaro och direkta sjukvårdskostnader minskar. Förslaget skulle bl.a. medföra att de som vistas i skolmiljö eller i restauranger och liknande serveringsmiljöer skyddas från att exponeras för tobaksrök. Omkring 3 procent av arbetskraften i landskapet arbetar med hotell- och restaurangverksamhet (ca 420 personer), varav knappt hälften med restaurangverksamhet. Omkring 97 procent är sysselsatta inom privat sektor, varav cirka 9 procent driver ett eget företag. Branschen sysselsätter ungefär lika många kvinnor och män.
Förslaget har inte några kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslaget har inga direkta följder för miljön.
Förslaget att förbjuda rökning i serveringslokaler kan leda till minskad omsättning och även nedläggning av enskilda företag inom främst restaurangnäringen. Detta kan återverka negativt på sysselsättningsgraden inom näringen. Erfarenheter i andra länder har dock visat att begränsningar av detta slag haft mindre inverkan än befarat på ekonomin inom näringen.
1 § 4 mom. Momentet är ägnat att klargöra regelverkets förhållande till arbetarskyddsbestämmelser i rikslagstiftningen, vilka ingår i lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (FFS 639/1976). Således skall det föreslagna förbudet att servera och förtära mat och dryck i rökrum ses i sammanhang med det i rikslagstiftningen beslutade (jfr FFS 700/2006) arbetarskyddsrättsliga förbudet att utföra arbete i rökrum från den 1 juni 2007.
2a och 2b §§. I bestämmelsen förbjuds yrkesmässig försäljning av snus i landskapet. Resenärer som anländer från andra regioner får dock fortsatt införa snus avsett för egen användning.
4 §. I enlighet med 1a punkten förbjuds all rökning på utomhusområden som hör till lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn. Förbudet omfattar personal, barn och skolelever såväl som tillfälliga besökare. Områdets eller utrymmets innehavare har i enlighet med lagens 5 § ett ansvar för att förbudet genomförs och iakttas. I enlighet med lagens 13 § kan dessutom någon som är straffmyndig och inte iakttar förbudet dömas för rökförseelse till böter.
Ändringarna i 4 och 5 punkterna är lagtekniska. Hänvisningen i 4 punkten till lagen om skydd i arbete (FFS 299/1958) ändras då denna sedan den 1 januari 2003 är ersatt av arbetarskyddslagen (FFS 738/2002). Hänvisningen i 5 punkten till lagen om allmänna sammankomster (FFS 6/1907) ändras då denna sedan den 1 september 1999 är ersatt av lagen om sammankomster (FFS 530/1999). Regelverken rör mötesfrihet respektive frågor om arbetarskydd vilka hör till rikets behörighet. Härvid gäller att det för enhetlighet och överskådlighet i landskapets regelverk kan fogas bestämmelser av rikslagstiftningsnatur (jfr 19 § 3 mom. självstyrelselagen).
I en till paragrafen fogad ny 6 punkt föreslås ingå det i de allmänna motiven beskrivna förslagets grundläggande bestämmelse om förbud mot tobaksrökning i restaurang- och serveringslokaler.
Bestämmelserna i paragrafens nuvarande 2 och 3 mom. upphävs och ersätts av de nya bestämmelserna i 4a – 4d §§.
4a §. Eftersom ett rökrum skall vara avsett endast för
rökning får utöver detta där inte ordnas annan verksamhet, såsom t.ex. spel.
För konstruktioner av rum särskilt avsett för rökning fordras bygglov i
enlighet med bygglagen (1979:61) för landskapet Åland och den med stöd av lagen
gällande förordningen (2004:59) om tillämpning av vissa byggbestämmelser som
ingår i Finlands byggbestämmelsesamling. Nuvarande regelverk reglerar endast
hur rök i allmänhet skall ledas ut från inomhuslokaler, inga särskilda
bestämmelser om rökrum finns. Avsikten är dock att sådana bestämmelser skall
fastställas i förordning. I landskapet sker f.n. en översyn av plan- och
bygglagstiftningen. Bl.a. torde, såsom i Sverige,
4b §. I enlighet med paragrafen skulle det fortsatt vara tillåtet med tobaksrökning i gästers bostadsrum på hotell och andra inkvarteringsrörelser. Tobaksrökning tillåts såsom nu i restauranger och andra serveringsutrymmen ombord på fartyg i internationell sjötrafik. Sverige och Norge har lämnat fartygen helt utanför bestämmelserna om rökförbud, i förbindelse med kostnadsbilden för finansiering av sjötrafik. Landskapets bestämmelser överensstämmer i denna del fortsättningsvis med dem som avses gälla i riket.
4c §. Det föreslagna förbudet att servera och förtära mat och dryck i rökrum bör ses i sammanhang med det i rikslagstiftningen föreslagna arbetarskyddsrättsliga förbudet att utföra arbete där. Härav följer att personal inte får servera mat eller dryck i rökrum. Gästerna får heller inte själva föra in mat eller dryck, då skulle servitörer och städare tvingas att kontinuerligt gå in i rökrum och utsättas för tobaksrök.
4d §. Landskapsregeringen avser att i förordning besluta närmare om egenkontroll samt om dimensionering av rökrum, byggnadstekniska och andra tekniska krav och krav som rör rökrums konstruktion.
13 § 1 mom. I enlighet med förslaget blir även överträdelse av 2a § om förbud mot försäljning av snus straffbelagd, den som bryter mot bestämmelsen kan följaktligen dömas till böter.
Ikraftträdelsebestämmelsen. Då överträdelse av förbudet mot tobaksrökning i serveringslokaler som avses i 4 § 6 punkt blir straffbart föreslås att en övergångstid om tre månader skall gälla efter lagens ikraftträdande. Härigenom ges viss möjlighet till anpassning till de nya bestämmelserna.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av tobakslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 4 § 2 och 3 mom. tobakslagen (1978:52) för landskapet Åland,
ändras lagens 4 § 1 mom. 4 och 5 punkterna och 13 § 1 mom., varav 4 § 1 mom. 4 punkten sådan den lyder i landskapslagen 1997/64 samt 13 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2003/66,
fogas till lagens 1 § ett nytt 4 mom., nya 2a och 2 b §§, till lagens 4 § 1 mom. nya 1a och 6 punkter samt till lagen nya 4a §, 4b §, 4c och 4d §§, varav det tidigare 1 § 4 mom. upphävdes genom landskapslagen 1997/64, och 4 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagarna 1992/38 och 1997/64 samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I rikslagstiftningen finns bestämmelser om arbetstagares arbetsskydd i lokaler där tobaksprodukter används.
2a §
Det är förbjudet att i landskapet saluföra eller på annat sätt i näringsverksamhet överlåta pulvriserad tobak i form av snus.
2b §
Förbudet i 2a § gäller även ombord på fartyg registrerade i landskapet inom landskapets och rikets territorialvattenområde.
4 §
Tobaksrökning är förbjuden:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1a) på utomhusområden som främst är avsedda för personer som inte fyllt arton år och som hör till utrymmen avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) i enskilda arbetsrum och andra utrymmen där arbete som omfattas av arbetarskyddslagen (FFS 738/2002) utförs, då två eller flera arbetstagare brukar vistas där,
5) i utrymmen där en offentlig nöjestillställning som avses i landskapslagen (1969:28) om offentliga nöjestillställningar och en allmän sammankomst som avses i lagen om sammankomster (FFS 530/1999) anordnas, samt i de utrymmen som de som deltar i ovan avsedda tillställningar behöver passera eller besöka samt
6) i restaurang och annat serveringsutrymme där servering i förvärvssyfte sker av mat eller förfriskningar, utom när sådan servering sker utomhus.
4a §
Särskilda utrymmen för rökning kan reserveras i anslutning till de i 4 § 1 – 6 punkterna avsedda utrymmena. Särskilda utrymmen för rökning kan dock inte reserveras i anslutning till utrymmen avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn. Med undantag av i anslutning till särskilda utrymmen för patienter kan inte särskilda utrymmen för rökning reserveras i anslutning till utrymmen avsedda för hälso- eller sjukvård. I utrymme som avses i 4 § 4 punkten är rökning alltid förbjuden om utrymmet är avsett för regelbunden kundkontakt.
4b §
Om en näringsidkare tillåter tobaksrökning i sin serveringsrörelses utomhusutrymme eller inom något annat område utomhus som är i dennes besittning, skall denne tillse att tobaksrök inte sprider sig till serveringsrörelsens lokaler genom öppna fönster, dörrar eller andra öppningar eller via ventilationen.
Med avvikelse från bestämmelserna i
4 § kan rökning tillåtas i gästers tillfälliga bostadsrum på hotell eller
andra inkvarteringsrörelser, samt i restauranger och andra förplägnadsrörelser
i fartyg i internationell sjötrafik vilkas serveringsutrymme är mindre än
4c §
Tobaksrökning i serveringsrörelsers lokaler kan tillåtas endast i separata rökrum som godkänts för tobaksrökning. Tobaksrök får härvid inte sprida sig till det område där tobaksrökning är förbjuden. Det är förbjudet att servera och inta mat och dryck i rökrum.
4d §
Näringsidkaren skall göra en plan för egenkontroll där det framgår hur man säkerställer att rökrummet är funktionellt och hur förhållandena och ordningen i rökrummet kan övervakas utifrån.
Landskapsregeringen kan besluta närmare om sådana dimensioneringskrav, byggnadstekniska krav och funktionella krav på rökrum som är ändamålsenliga med hänsyn till de risker och olägenheter som är förbundna med tobaksrök. Landskapsregeringen kan också besluta närmare om vad den egenkontroll som avses i 1 mom. skall omfatta och om genomförandet av egenkontrollen.
13 §
Den som säljer tobaksprodukter i strid med bestämmelserna i 2 §, 2a § eller 5a §, eller som placerat automat så att försäljning till unga personer inte förhindras, skall för förseelse vid försäljning av tobaksprodukter dömas till böter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft
Bestämmelsen i 4 § 6 punkt om förbud mot tobaksrökning i restaurang och annat serveringsutrymme träder i kraft tre månader efter att denna lag träder i kraft.
|
Mariehamn den 31 augusti 2006 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Harriet Lindeman |
· Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 22/2005-2006