|
|
|||
|
Ålands landskapsstyrelse |
FRAMSTÄLLNING nr 14/2003-2004 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2004-05-13 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till Ålands lagting |
|
|
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändrad lagstiftning om producentansvar för skrotfordon m.m.
Landskapsstyrelsen föreslår att lagstiftningen om skrotfordon ändras, med beaktande av bestämmelserna i EG:s direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon. Ändamålet med direktivet är att förebygga ansamling av avfall från fordon, genom att främja en ökad återanvändning och återvinning av dem.
Hittills har konsumenterna burit ett väsentligt ansvar för omhändertagandet av fordon, genom den skrotningsavgift som en köpare skall betala vid registrering av fordon. Landskapets bestämmelser föreslås ändrade så att ansvaret för skrotning och skrotningskostnader för fordon vilka omfattas av direktivet (s.k. uttjänta fordon) förs över på producenterna. Av de producenter (tillverkare och importörer) som anges i direktivet finns importörerna huvudsakligen i riket och tillverkarna i andra länder. För en ändamålsenlig tillämpning av direktivet i landskapet bör producentansvar vidgas att omfatta också dem som yrkesmässigt inför och förmedlar fordon. För att de som förmedlar fordon inte själva skall komma att bära allt ansvar bör de stå i sådant avtalsförhållande med tillverkare och importörer som gör dessas producentansvar tillämpligt även i landskapet.
Landskapet har redan ett sådant fungerande system för avfallstillstånd som avses i direktivet. Landskapsstyrelsen föreslår därutöver att anläggningar för omhändertagande eller behandling av skrotfordon skall vara auktoriserade av producenterna, vilket skall vara en förutsättning för att de som omhändertar uttjänta fordon också skall ha rätt att skriva skrotningsintyg. En ägare eller innehavare som slutligt vill avföra ett fordon ur fordonsregistret, dvs. avregistrera det, måste kunna uppvisa ett sådant intyg för motorfordonsbyrån.
Förslaget beaktar planerade ändringar i rikslagstiftningen enligt vilka tullverket skall kunna bevilja befrielse från eller nedsättning av accis (rikets behörighet) för dryckesförpackningar om de ingår i fungerande retursystem. Acciskrav gäller för tillverkare och importörer som per kalenderår överlåter dryckesförpackningar innehållande mer än 50 000 liter. Syftet är dels att trygga en fungerande marknad inom gemenskapen, dels att främja målen för återvinning och återanvändning i EG:s direktiv 1994/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall. Tullverket skall således kunna bevilja befrielse från eller nedsättning av accis för dryckesförpackningar om de ingår i fungerande retursystem. Dessutom skall berört retursystem ha godkänts och registrerats, samt detta ha antecknats i ett offentligt register (landskapets behörighet). I rikets regler avses beaktat att ett sådant register kan föras i landskapet. Landskapsstyrelsen föreslår att landskapsregeringens godkännande för registrering av berörda dryckesförpackningsprodukter skall svara mot tullverkets krav för beviljande av befrielse eller nedsättning av accis. Företag i landskapet som säljer drycker och deltar i godkända retursystem, ges härigenom samma möjligheter till befrielse från eller nedsättning av accis som företag i riket.
INNEHÅLL
3. Behov av ändringar av bestämmelserna om skrotfordon
3.2 Samtliga ekonomiska aktörers ansvar
3.5 Tillstånd och auktorisation
4. Behov av ändringar i bestämmelserna om förpackningsavfall
1. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om renhållning
2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om renhållning
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
Bilaga 1; Utkast till LF om skrotfordon
Bilaga 2; utkast till ändring av LF om förpackningar och förpackningsavfall
37 §§ landskapslagen om renhållning (3/1981), nedan kallad renhållningslagen, samt i 30 och 46 §§ landskapslagen om besiktning och registrering (19/1993), nedan kallad besiktnings- och registreringslagen. Ett skrotfordon är farligt avfall om i det finns vätskor eller andra farliga komponenter. I enlighet med 2 § 1 mom. 4 punkten renhållningslagen avses med skrotfordon ett "motorfordon som är värdelöst eller av ringa värde och med beaktande av fordonets skick, den tid det stått på samma plats eller andra därmed jämförbara omständigheter bör anses vara övergivet".
EG-direktivet 2000/53/EG om uttjänta fordon, nedan kallat skrotfordonsdirektivet, innehåller bestämmelser om insamling av uttjänta fordon. Direktivet syftar till att motverka uppkomsten av fordonsskrot, som inom hela EU har beräknas uppgå omkring 8 - 9 miljoner ton årligen.
Genom direktivet genomförs en princip om producentansvar (jfr avsnitt 2.1 nedan) enligt vilken tillverkare och importörer skall finansiera ett avgiftsfritt system för återtagande av uttjänta fordon som släppts på marknaden efter den 1 juli 2002. För de fordon som släpptes ut på marknaden före den 1 juli 2002 gäller det avgiftsfria systemet för återtagande från och med den 1 januari 2007. Producentansvaret är avsett att främja återanvändning och återvinning av beståndsdelar från uttjänta fordon samt att minska mängden avfall på deponier och annars i miljön.
För att betraktas som uttjänt skall ett fordon utgöra avfall i enlighet med det s.k. avfallsdirektivet 75/442/EEG[1]. EU:s avfallsbegrepp överensstämmer i sak med landskapets (jfr 2 § 1 punkten renhållningslagen). Jämfört med direktivets uttjänta fordon omfattar dock landskapets begrepp skrotfordon flera slag av fordon. EG:s regelverk har avgränsats att omfatta fordonskategorierna personbilar, paketbilar samt vissa mindre tre- och fyrhjuliga motorfordon. Med sistnämnda fordon avses s.k. EU-mopeder vilka byggts för den högsta hastigheten 45 km/timme (kategorierna L2e och L6e[2]). Landskapets bestämmelser omfattar samtliga motorfordon, dessutom har landskapet en jämfört med gemenskapen något vidare definition av vad som är motorfordon. Landskapets bestämmelser omfattar således till skillnad från skrotfordonsdirektivet bl.a. också bussar, lastbilar, motorcyklar och mopeder.
I skrotfordonsdirektivet fastställs kvantifierade mål för återanvändning, och återvinning. Återanvändning och återvinning skall enligt dessa mål från och med år 2006 avse minst 85 procent av genomsnittsvikten per fordon och år. Från år 2015 är målet bestämt till minst 95 procent per fordon och år.
Medlemsländerna åläggs också att anpassa sina nationella system för omhändertagande av uttjänta fordon till den gemensamma inre marknadens funktion. Det förutsätter system enligt vilket
- tillverkare och importörer står för skrotningskostnaderna, eller en betydande del av dem, och/eller tar tillbaka uttjänta fordon,
- ett uttjänt fordon kostnadsfritt kan lämnas till en auktoriserad behandlingsanläggning,
- ett insamlingssystem för skrotfordon skapas,
- ett skrotningsintyg införs, utformat enligt vissa minimikrav, som ett villkor för avregistrering av uttjänta fordon samt enligt vilket
- särskilda villkor skall gälla eller tillstånd fordras för rätt att samla in och behandla av skrotfordon.
EU:s system skiljer sig från landskapets i huvudsak genom att det i grunden är fordonets tillverkare, inte dess köpare, som åläggs att finansiera skrotningen. För att uppfylla skrotfordonsdirektivets krav så att EU:s mål för omfattningen av återvinning och återanvändning av uttjänta fordon kan nås måste landskapets bestämmelser ses över bl.a. så att
- berörda fordonsproducenter – inte siste ägare - skall svara för skrotningskostnaderna samt så att
- ett fordons ägare vid avregistrering skall uppvisa ett skrotningsintyg från en auktoriserad behandlingsanläggning innan motorfordonsbyrån avlägsnar fordonet ur fordonsregistret.
Motorfordon[3] är motordrivna fordon som är avsedda huvudsakligen för transport av personer eller gods eller för annan färd på väg. Bilar, bussar, motorcyklar och mopeder är i enlighet med detta motorfordon. Till motorfordonen räknas däremot inte de motordrivna fordonen traktorer, motorredskap och terrängfordon.
Av landskapets i december 2003 nästan 29 000 registrerade fordon var knappt 20 000 motorfordon[4]. Antalet motorfordon har under lång tid ökat stadigt, varvid den största antalsökningen avser personbilar. Det kan också noteras att antalet nyregistrerade mopeder har fördubblats efter år 2001[5], även om det totala antalet är litet.
I genomsnitt har årligen under den senaste tioårsperioden registrerats mer än 1 000 person- och paketbilar, varav cirka hälften varit nya och hälften begagnade fordon. Det är också vanligt att slutlig avregistrering sker i samband med registrering i riket efter att ett fordon sålts dit. Under den senaste tioårsperioden har i genomsnitt skrotats omkring hälften av årligen drygt 800 avregistrerade person- och paketbilar.
En skrotfordonsavgift uppbärs vid registrering av motorfordon, traktorer och motorredskap i enlighet med 46 § besiktnings- och registreringslagen samt Ålands landskapsstyrelses beslut angående skrotningsavgift (51/1990). Avgiften är avsedd att täcka samhällets kostnader för omhändertagande och skrotning av motorfordon. Ingen avgift betalas således av den som lämnar ett skrotfordon för skrotning.
I enlighet med 25 § renhållningslagen är ägaren av ett skrotfordon skyldig att ”forsla sådant fordon till av renhållningsmyndigheten anvisad plats”. Om ägaren inte fullgör detta skall renhållningsmyndigheten på dennes bekostnad ordna transporten. Om ägaren är okänd forslas fordonet bort genom renhållningsmyndighetens försorg. Varje kommun har (6 § renhållningslagen) inom sitt territorium ansvar för verkställigheten av renhållningsuppgifterna, om inte detta åligger fastighetsinnehavaren eller annan innehavare av avfall.
Renhållningsmyndigheten utövar den närmaste tillsynen över fullgörandet av de uppgifter som enligt denna lag ankommer på enskilda.
I landskapet finns för närvarande ett privat företag som i någon större omfattning bedriver skrothandel med fordon och har miljötillstånd[6]. Det av landskapet och kommunerna samägda bolaget Ålands problemavfall aktiebolag (ÅPAB) är ansvarig bl.a. för kommunernas insamlande av skrotfordon. Till följd av detta är ÅPAB ”renhållningsmyndighet” i enlighet med 4 § 4 mom. renhållningslagen. Med ÅPAB:s medverkan går ett omhändertagande av skrotfordon normalt till på följande sätt.
1. Ägaren av ett skrotfordon återställer dess registreringsskyltar och gör avregistreringsanmälan till motorfordonsbyrån.
2. Motorfordonsbyrån avlägsnar fordonet ur fordonsregistret.
3. Ägaren beställer hos ÅPAB hämtning av skrotfordonet.
4. ÅPAB:s entreprenör hämtar fordonet - utan särskild kostnad för ägaren.
5. Fordonet förs till ÅPAB:s mottagningsstation där det töms på vätskor såsom oljor, bensin, kylvätska samt farliga komponenter såsom blybatteri och oljefilter. (Dessförinnan är skrotfordon farligt avfall.)
6. Fordonet lagras i väntan på transport till smältverk för återvinning.
Efter inrättandet av skrotfordonsfonden den 1 januari 1981 har berörda fordonsägare betalat en särskild skrotningsavgift vid fordonsregistreringen. Under åren 1981 – 2002 har sammanlagt inbetalats drygt 360 000 och utbetalats drygt 310 000 euro till fonden. Avgiften har differentierats med hänsyn till fordonskategori. Således har[7] betalats
|
|
- |
30,25 |
euro för lastbil och buss, |
|
|
- |
15,15 |
euro för personbil, paketbil, traktor och motorredskap samt |
|
|
- |
7,55 |
euro för motorcykel. |
Under de år då utbetalningar har ägt rum har fonden vid årsboksluten i medeltal omfattat cirka 63 600 euro. Vid årsbokslutet för året 2003 fanns i fonden 43 513,38 euro.
Skrotfordonsfonden, in- och utbetalningar
(Åren 1981 – 2003)
Inbetalningarna har varit relativt jämna (jfr diagrammet ovan). I medeltal har de årligen omfattat drygt 17 000 euro. Åren 1999 - 2003 inbetalades i genomsnitt drygt 23 900 euro. Av detta belopp avsåg cirka 85 procent avgift för fordon som omfattas av producentansvar enligt skrotfordonsdirektivet. Till den 21 april 2001, då skrotfordonsdirektivets bestämmelser skulle ha varit genomförda i medlemsländernas lagstiftning har sammanlagt inbetalats omkring 80 000 euro. Av detta belopp avser cirka 62 000 euro de drygt 4 000 fordon som omfattas av skrotfordonsdirektivet.
De första utbetalningarna från skrotfordonsfonden gjordes år 1985, då det fonderade beloppet omfattade drygt 60 650 euro. Utbetalningar har gjorts till ÅPAB och från och med år 2001 också till Jägerströms Bilskrot Ab. De relativt stora utbetalningar som ägt rum år 2002 och 2003 (jfr diagrammet ovan) återspeglar att ett stort antal skrotfordon som, efter att ha insamlats av Jägerströms Bilskrot Ab under flera år, då sändes för vidare behandling. Således betalades år 2002 ersättning för skrotning av fler än 1 300 fordon, vilket kan jämföras med att 400 fordon är en mer normal årlig siffra.
Landskapsstyrelsen har för omhändertagande av skrotfordon ur fonden givit ett bidrag med 34,64 euro[8] per behandlad och till återvinning bortfört skrotfordon. Dessutom har ett transportbidrag kunnat utbetalas med högst 16,81 euro per fordon. Det högsta belopp som utbetalas har således varit 51,45 euro per fordon. Bidrag har beviljats med 29,38 euro per timme när ÅPAB anlitat en entreprenör, vilken med lastbil och kran har transporterat skrotfordon till ÅPAB:s mottagningsanläggning. Bidragsbeloppen har dock setts över under 2004 så att 35 euro per skrotfordon utbetalas och att särskilt transportbidrag inte ges.
En liten ökning har ägt rum av antalet fordon som årligen registreras, och för vilka skrotningsavgift skall betalas, ökningen rör fordon som kommer att omfattas av producentansvar. Den 2 december 2003 fanns totalt 18 287[9] fordon som avses omfattade av producentansvar och 5 055[10] övriga fordon vilka omfattas av landskapets skrotfordonsbestämmelser. Skrotningsavgifterna från den förra kategorin har relativt större betydelse till följd främst av den jämförelsevis stora omsättningen av personbilar. Bussar och lastbilar säljs dessutom ofta till köpare utanför landskapet och skrotas då inte här.
Särskilda bestämmelser om förpackningar finns i landskapsförordningen om förpackningar och förpackningsavfall (1993/98), som antagits med stöd av 38 och 38a §§ landskapslagen om renhållning. Huvudmålen med bestämmelserna är att förebygga uppkomsten av och främja återvinning av förpackningsavfall.
I enlighet med EG-direktivet 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall[11] skall medlemsländernas bestämmelser harmoniseras så att dessa produkter inverkan på miljön förebyggs och minskar. I direktivet anges bl.a. att länderna skall uppnå följande mål:
- Senast den 30 juni 2001 skall minst 50 viktprocent och högst 65 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.
- Senast den 31 december 2008 skall minst 60 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.
- Senast den 30 juni 2001 skall minst 25 viktprocent och högst 45 viktprocent av samtliga förpackningsmaterial som ingår i förpackningsavfallet materialutnyttjas med minst 15 viktprocent för varje förpackningsmaterial.
- Senast den 31 december 2008 skall minst 55 viktprocent och högst 80 viktprocent av förpackningsavfallet materialutnyttjas.
- Senast den 31 december 2008 skall följande minimimål för materialutnyttjande av de olika material som ingår i förpackningsavfallet uppnås:
i) 60 viktprocent för glas.
ii) 60 viktprocent för papper och papp.
iii) 50 viktprocent för metall.
iv) 22,5 viktprocent för plast, vilket omfattar endast material som materialutnyttjas tillbaka till plast.
v) 15 viktprocent för trä.
För att nå dessa mål och för att undvika handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen inom gemenskapen övervägs i riket att anta bestämmelser som medger accisnedsättning och accisfrihet för läskedrycksförpackningar, om fungerande retursystem finns. Härigenom bedöms det möjligt att, utan snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom gemenskapen, nå en återanvändnings- och återvinningsgrad som väl tillgodoser EG:s krav. Då accis till sin natur är en skatt hör detta till rikets behörighet (jfr 27 § 36 punkten och 18 § 5 punkten självstyrelselagen). Accis betalas dock inte för import eller tillverkning som omfattar högst 50 000 liter förpackad produkt. I riksförslaget föreslås dessutom att begreppen grundaccis och tilläggsaccis slopas[12] och att accis skall utgå med ett fast belopp per liter förpackad produkt. Avsikten är att om en accisskyldig visar att detaljhandelsförpackningen hör till ett godkänt och fungerande pantbaserat retursystem för återvinning av förpackningar, så betalas inte accis om förpackningen kan fyllas på nytt. I de fall förpackningar kan återvinnas som råmaterial avses tilläggsaccisen nedsatt med ett visst belopp per liter.
Således uppbär tullen med stöd av lagen om påförande av accis (FFS 1469/1994) och lagen om läskedrycksaccis (FFS 1474/1994) accis på flera produkter vilka med en samlingsbeteckning benämns läskedrycker. Utöver det som i dagligt tal avses med läskedryck avses här också andra drycker utan alkohol eller med högst alkoholhalten 1,2 volymprocent. Exempel på läskedrycker är saft, mineralvatten, cider, mjöd samt råvaror till dessa drycker. Särskilda bestämmelser finns om alkohol, öl och vin i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (FFS 1471/1994).
3. Behov av ändringar av bestämmelserna om skrotfordon
I skrotfordonsdirektivet används begreppet producenter som ett samlingsbegrepp för tillverkare och importörer. I enlighet med direktivet är den producent vilken är ”fordonstillverkare eller importör som yrkesmässigt importerar ett fordon till en medlemsstat” (artikel 8.3). Också den som yrkesmässigt inför fordon från ett annat EU-land är importör. Handeln mellan landskapet och riket anses härvid ske som inrikeshandel. Importören är den förste köparen enligt faktura. Till producentansvaret hör att
- konstruera och tillverka fordon så att gemenskapens kvantifierade mål för återanvändning, materialåtervinning och återvinning kan nås,
- stå för alla eller en betydande del av kostnaderna för att ta hand om uttjänta fordon,
- använda sådana kodningsstandarder för komponenter och material som skall fastställas av kommissionen (fordonstillverkare och materialproducenter), för att underlätta att de komponenter och material som lämpar sig för återanvändning och materialåtervinning kan urskiljas, samt att
- inom sex månader efter att en ny typ av fordon har släppts på marknaden tillhandahålla demonteringsinformation för fordonstypen.
Landskapsstyrelsen föreslår att landskapets bestämmelser om skrotfordon ändras med beaktande av EU:s princip att fordonstillverkare och -importörer, inte köparna och samhället, skall stå för kostnaderna för omhändertagande och skrotning av uttjänta fordon. De som direktivet anger som producenter företräder en mycket liten andel av de fordon som införs och säljs i landskapet. Här finns ingen fordonstillverkare, fordonen importeras som regel till riket för att därefter återförsäljas i landskapet. En fungerande ansvarskedja till tillverkarna förutsätter att begreppet producent också omfattar dem som yrkesmässigt inför och första gången förmedlar enskilda fordon i landskapet. Detta förutsätter också att återförsäljare i landskapet gentemot nästa led, i regel en importör i riket, kan hävda producentansvaret. Det ligger följaktligen i de lokala företagens intresse att de tillverkare och importörer från vilka fordon förmedlas tar producentansvar också för fordon de förmedlat i landskapet.
Producenter förväntas således även avseende återanvändning och återvinning ta ansvar för de fordon de tillverkat eller importerat. De som endast i liten skala yrkesmässigt ägnar sig åt detta bör kunna anslutna sig till sammanslutningar för ändamålet. Sådana sammanslutningar kan exempelvis organiseras som producentkooperativ eller vara fristående företag med producentansvar som en del i en affärsidé. I den utsträckning det är tekniskt möjligt skall insamling också ske av uttjänta fordonsdelar vilka är avfall och som avlägsnats i samband med fordonsreparation. Konsumenter och tänkbara fordonsköpare skall få ändamålsenlig information om insamling av uttjänta fordon och syftet med det, för att dessa skall kunna ”anpassa sitt beteende och sina attityder”. Information skall ingå i skriftlig reklam som används vid marknadsföring av nya fordon.
3.2 Samtliga ekonomiska aktörers ansvar
Skrotfordonsdirektivet fordrar att ansvar utöver producenter också läggs på övriga ekonomiska aktörer. Således även på dem som svarar för distribution, insamling, motorfordonsförsäkringar, demontering, fragmentering, återvinning, materialåtervinning och annan behandling av uttjänta fordon samt deras komponenter och material. Hit hör ett ansvar att i sin verksamhet främja att producenterna kan leva upp till sina skyldigheter. Exempelvis kan det handla om att i frågor inom aktörernas verksamhetsområde ge relevant konsumentinformation om befintliga insamlingssystem.
Landskapsstyrelsen föreslår att begreppet uttjänta fordon skall användas för de kategorier skrotfordon som omfattas av bestämmelserna i skrotfordonsdirektivet. Härigenom kan tydliggöras att nuvarande bestämmelser finns kvar för de kategorier skrotfordon som inte är uttjänta fordon. Begreppet uttjänta fordon beaktar dessutom att fordonen ifråga som regel har ett ekonomiskt värde genom återanvändning eller återvinning.
En viktig del av EU:s system för skrotning av uttjänta fordon är att ett intyg som bekräftar att ett fordon lämnats till skrotning skall uppvisas av ägaren eller innehavaren innan det får avregistreras. Intyget skall utformas i enlighet med vissa minimikrav[13] och utfärdas när ett uttjänt fordon överlämnas till en auktoriserad behandlingsanläggning.
I enlighet med bestämmelserna i skrotfordonsdirektivets artikel 5.3 skall auktoriserade behandlingsanläggningar utfärda skrotningsintyg för fordon de tar hand om. Innan att ett fordon stadigvarande tas bort ur fordonsregistret skall ett sådant skrotningsintyg uppvisas hos motorfordonsbyrån.
Begreppet avregistrerering omfattar idag både de fall då fordon stadigvarande tas bort ur fordonsregistret och de fall då fordon tillfälligt tas ur bruk. Landskapsstyrelsen föreslår att innebörden i begreppen registrering och avregistrering, liksom i skrotfordonsdirektivet begränsas att avse de tillfällen då ett fordon registreras första gången respektive då ett fordon stadigvarande tas ur bruk. Om ett fordon tillfälligt tas ur bruk skall det finnas vilande i registret, och då istället begreppet avställning användas, varefter fordonet efter en påställning åter kan tas i bruk.
Med beaktande av bestämmelserna i skrotfordonsdirektivet föreslår landskapsstyrelsen att landskapets bestämmelser om skrotfordon ändras så att den ägare som vill avregistrera sitt fordon, utöver att göra avregistreringsanmälan hos motorfordonsbyrån, också skall uppvisa ett skrotningsintyg. När detta är gjort kan fordonet avföras ur fordonsregistret, dvs. avregistreras.
3.5 Tillstånd och auktorisation
Tillstånd
I enlighet med skrotfordonsdirektivet skall tillståndplikt gälla för inrättning eller företag som behandlar skrotfordon. I 5a kapitlet renhållningslagen finns bestämmelser som rör avfallstillstånd från Ålands miljöprövningsnämnd. Tillståndsplikt gäller enligt dessa bestämmelser för dem som återvinner eller slutligt omhändertar avfall, dem som transporterar farligt avfall och dem driver annan verksamhet av väsentlig betydelse för avfallshanteringen. Omhändertagande skall ske med bästa metoder och tillgängliga teknik utifrån miljö- och hälsohänsyn, så att material kan återanvändas i så stor utsträckning som möjligt. Ett tillstånd omfattar mängd och slag av avfall, tekniska krav, de säkerhetsåtgärder som skall vidtas, platsen för omhändertagandet samt behandlingsmetoder. Av direktivet följer de minsta krav som skall ställas den på tekniska behandlingen av skrotfordon samt de säkerhets- och försiktighetsåtgärder som skall vidtas. Exempelvis skall lagring, sanering och demontering ske så att skador undviks på delar vilka kan återvinnas eller användas som reservdelar. I direktivet ställs inte större krav än de landskapet f.n. ställer för avfallstillstånd. För berörd verksamhet finns således redan tillräckliga bestämmelser om tillståndsplikt. Landskapsstyrelsen kan dock i förordning inta särskilda bestämmelser om krav på lagrings- och förbehandlingsplatser avseende skrotfordon.
Auktorisation
I enlighet med artikel 5.2 i skrotfordonsdirektivet skall uttjänta fordon lämnas till ”auktoriserade behandlingsanläggningar”. En sådan anläggning skall således ha ett bemyndigande – auktorisation – för uppgiften från producenten och ingår därigenom i ett producentansvarssystem. Med auktorisationen följer en skyldighet att ta emot uttjänta fordon, att utge skrotningsintyg och rätt att befullmäktiga andra att insamla och därvid ge skrotningsintyg. Producenten kan då också avtala om olika frågor av betydelse för producentansvaret. För att skrotningsintygen skall gälla gentemot landskapet måste givna auktorisationer och insamlingsbemyndiganden meddelas till landskapsstyrelsen. Också ändrade förhållanden skall meddelas.
Auktorisation innebär inte att producenten överlåter sitt ansvar, men väl att denne kan ställa krav på en behandlingsanläggning inom ramarna för ett avtal på vilket auktorisationen vilar. Om behandlingsanläggningen väsentligt åsidosätter lagstadgade eller avtalade krav bör producenten kunna återta en auktorisation. Grundläggande för att en behandlingsanläggning skall kunna befullmäktiga en insamlare att ge skrotningsintyg är att insamlaren dels måste garantera att ett skrotfordon lämnas till en auktoriserad behandlingsanläggning, dels att insamlaren för detta ändamål är registrerad hos landskapsstyrelsen.
Landskapsstyrelsen föreslår att skrotfordonsavgift, i enlighet med skrotfordonsdirektivets krav, inte skall betalas för uttjänta fordon. Fortsättningsvis behövs ett system för omhändertagande av övriga skrotfordon. Skrotningsavgiften kan därför finnas kvar för att bidra till skrotning av dessa fordon.
De fordon som berörs av producentansvar utgör 85 procent av de nu avgiftsbelagda fordonen. Som följd av producentansvarets genomförande kommer skrotfordonsfondens årliga intäkter att minska ungefär lika mycket. Under åren 1999 – 2002 inbetalades årligen i genomsnitt 3 500 euro för de fordonskategorier som inte berörs av förslaget om producentansvar. Det rör sig om lastbilar, bussar, traktorer, motorredskap och motorcyklar. Utom traktorerna bedöms detta röra fordonsslag som vanligen säljs vidare till köpare i riket och därför sällan skrotas här. Ett högt antal registrerade traktorer jämfört med låga avregistreringssiffror (cirka 40 årligen), sammanhänger med att s.k. trotjänare ofta finns kvar under lång tid efter köpet av en ny traktor.
Landskapsstyrelsen bedömer inte att skrotfordonsfonden fortsättningsvis kan få den ekonomiska betydelse som berättigar en fortsatt hantering av skrotningsavgifter och –fond. Landskapsstyrelsen avser följaktligen att mot denna bakgrund avskaffa avgiften och upplösa fonden. Till den del stöd ges för omhändertagande och behandling av skrotfordon bör istället medel anslås genom landskapets budget.
4. Behov av ändringar i bestämmelserna om förpackningsavfall
Landskapsstyrelsen konstaterar att man i riket överväger att stimulera återanvändning och återvinning av dryckesförpackningar genom att möjliggöra nedsättning eller frihet från accis som avses i lagen om läskedrycksaccis (FFS 1474/1994). Bestämmelserna avser såväl importerade som inhemska produkter. En förutsättning avses bli anslutning till ett fungerande retursystem för förpackningar. Med ett fungerande retursystem avses närmast ett pantbaserat system där
- förpackaren eller importören av drycker ensam eller genom en producentsammanslutning har ombesörjt fyllande på nytt i eller återvinning av dryckesförpackningar och där
- detaljhandlare med dryckesförpackningar tar emot åtminstone de dryckesförpackningar som de själva har sålt.
En förutsättning för att tullen skall kunna bevilja nedsättning av eller frihet från accis är att den som begär det kan visa att denne är ansluten till ett fungerande retursystem. Det skall härvid fordras att registrering, i enlighet med rikets avfallslag (FFS 1072/1993), gjorts om anslutning till ett sådant system. I riket avses att Birkalands miljöcentral skall föra ett sådant register samt ha ett tillsynsansvar för retursystemen. Miljöcentralen skall informera tullstyrelsen om gällande registeruppgifter rörande de accisskyldiga.
Landskapsstyrelsen föreslår att landskapslagen om renhållning ändras med beaktande av föreslagna ändringar i rikslagstiftningen, så att nödvändiga uppgifter kan antecknas om fungerande retursystem som fordras för de krav som tullen kan ställa för att bevilja nedsättning av eller frihet från accis i vissa fall, på det sätt som övervägs bli möjligt i enlighet med rikslagstiftningen. Avsikten är härvid att ett sådant register skall föras i anslutning till landskapets producentregister. I rikets regelverk avses beaktat att ett sådant register finns också i landskapet. Följaktligen skulle åländska importörer av dryckesförpackningar ges samma möjligheter till befrielse från eller nedsättning av accis som importörer i riket.
Landskapsstyrelsen avser att ange målen för materialuttnyttjande av förpackningar i landskapsförordningen om förpackningar och förpackningsavfall i enlighet med EG-direktivet 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Förslaget har inte några kända följder för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Miljö
Förslaget om producentansvar för uttjänta fordon bedöms inte få direkta följder för miljön i landskapet. Det finns sedan länge ett välfungerande system för omhändertagande av skrotfordon. Skrotfordonsdirektivet är dock ägnat att främja en bättre resursanvändning och en renare miljö inom EU som helhet. Detta dels genom ett bättre utnyttjande av olika material och komponenter, dels genom en begränsande verkan av den mängd fordonsskrot som kan återfinnas i naturen och på deponier.
Den möjlighet till nedsättning av eller befrielse från accis och fungerande retursystem avses genomförd för att öka återanvändning och återvinning av dryckesförpackningar. En ökad återanvändning och återvinning av dryckesförpackningar är ägnad att minska förbrukningen av energi och råvaror samt att begränsa det slutliga omhändertagandet av avfall.
Organisation
I förslaget markeras att den offentliga förvaltningens uppdrag skall vara att utöva tillsyn av regelverkets effektivitet och aktörernas tillämpning. Producenterna skall ha det administrativa ansvaret för insamling och omhändertagande.
Genom att kraven på att omhänderta skrotfordon förs på producenter får de också ett större inflytande på var och av vem detta skall utföras. De kan organisera det i egen regi eller köpa tjänster som uppfyller kraven. I praktiken kan dock omhändertagandet i huvudsak komma att ske på samma sätt som hittills.
Att upprätthålla av ett register för fungerande retursystem för dryckesförpackningar har ingen organisatorisk väsentlig följd för landskapets organisation. Avsikten är närmast att inrätta ett sådant register i anslutning till det producentregister som avses i 7b §.
Ekonomi för landskapet
Den skatt på fordon som i riket uppbärs för skrotning av fordon tas också ut av berörda fordonsägare i landskapet. Till följd av det finansiella avräkningssystemets konstruktion, mellan landskapet och riket, kommer dock årligen att av dessa medel landskapet till godo ett belopp som motsvarar vad som i statsbeskattningen har avsetts att täcka fordonsskrotningskostnader. Avsikten är att från avräkningsbeloppet under år 2005 överföra ett belopp som bidrag till producentens kostnader för omhändertagande av uttjänta fordon som tagits i bruk före den 1 juli 2002. Bidraget avses fastställt med beaktande av de verkliga skrotningskostnaderna, dock högst med 100 euro per fordon.
Skrotfordonsfonden finns tills vidare kvar för att stödja skrotning av sådana skrotfordon för vilka producentansvar inte avses gälla, dvs. för bussar, lastbilar, motorcyklar och traktorer.
Landskapsstyrelsen konstaterar att det i riket finns en avsikt att inom vissa ramar stöda producenternas omhändertagande av uttjänta fordon samt att ett anslag för ändamålet avses intas i statsbudgeten. Landskapsstyrelsen avser att på motsvarande sätt stöda de omhändertagande av fordon i landskapet.
Att upprätthålla av ett register för fungerande retursystem för dryckesförpackningar har ingen väsentlig ekonomisk följd för landskapets ekonomi. Avsikten är närmast att inrätta ett sådant register i anslutning till det producentregister som avses i 7b §.
Ekonomi för producenter
Producentansvaret är ägnat att öka återanvändning och återvinning och således begränsa avfallsmängderna, genom att stimulera miljömässigt uthålligare råvaruanvändning och produktionssätt. Då samma förutsättningar i dessa avseenden ges till alla branschaktörer kan härigenom, med beaktande av den fria konkurrensens villkor, marknadsdrivkrafter ges att skapa fordon vars material och komponenter i allt högre grad kan tillvaratas för återanvändning eller återvinning. Kostnader som är förbundna med dessa krav kan dock i någon mening komma att avspeglas i varornas pris. Då priset är ett konkurrensmedel kan en sådan utveckling vara kostnadspressande på åtgärder som främjar återanvändning och återvinning.
Kostnadsansvaret för omhändertagande och behandling av uttjänta fordon avses i praktiken komma att vila på återförsäljare. Ett fungerande producentansvarssystem fordrar dock att dessa avtalat med berörda importörer eller tillverkare så att kostnader i sista hand övervältras på fordonstillverkarna. Landskapsstyrelsen har i dessa frågor överlagt med företrädare för Motorbranschens organisation, vilken företräder merparten av fordonsåterförsäljarna i landskapet.
Möjligheten till nedsättning av accis eller accisfrihet torde endast beröra enstaka eller få importörer, då lagstiftningen rör import av betydande mängder. I berörda fall kan denna möjlighet dock ge väsentligt lägre importkostnader.
Ekonomi för ägare/innehavare/konsumenter
En skrotfordonsavgift kommer inte att uppbäras för de fordon som omfattas av producentansvar. Då kostnaderna läggs på producenterna kan dock sägas att köpare av nya fordon i någon mening även fortsättningsvis får bidra till systemets finansiering.
Möjligheterna till nedsättning eller befrielse från accis bedöms inte få någon väsentlig betydelse för mängden konsumerade drycker som berörs, eller annars få någon väsentlig betydelse för konsumenternas kostnader för inköp av läskedrycker.
Ekonomi för andra ekonomiska aktörer
Av andra ekonomiska aktörer än sådana som har direkt producentansvar fordras att de när information ges också informerar om befintliga system för insamling av uttjänta fordon och fordonsdelar. Förslaget bedöms inte ha någon väsentlig ekonomisk betydelse för dem.
Möjligheterna till nedsättning eller befrielse från accis torde dock inte ha någon väsentlig betydelse för andra ekonomiska aktörer än direkt berörda producenter.
1. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om renhållning
3 § 5 – 8 mom. Det är enskilda producenter, i sista hand tillverkare, som skall bära ett producentansvar. Det kan dock vara ändamålsenligt och effektivt om dessa gemensamt organiserar omhändertagande och behandling. Producenter bör därför kunna avtala om att överföra ansvar på en gemensam sammanslutning. I närområdet har två aktörer uttryckt intresse att fungera som sådana producentsammanslutningar (Kuusankoski Oy respektive Stena Metalliyhtymä Oy).
De flesta i landskapet saluhållna produkter har införts via riket. Således har importen då i ett tidigare skede skett till riket så att produkter därifrån förmedlas till landskapet. EG:s producentansvarsbestämmelser kompletteras att utöver tillverkare och importörer också omfatta dem som yrkesmässigt förmedlar produkter och för in dem i landskapet. Härigenom blir ansvarskedjan fullständig, från en tillverkare, via importör till den som i landskapet förmedlat en produkt till konsumenter. Då en behandlingsanläggning kan vara ett från producenten fristående företag kan det för en fungerande ansvarskedja vara väsentligt att producenten bekräftat anläggningens roll genom en auktorisation. Auktorisationen kan således bygga på ett avtal i vilket ingår de åtgärder som behandlingsanläggningen skall vidta i samband med omhändertagande och demontering, för att återvinning eller återanvändning skall kunna ske så effektivt som möjligt.
4b §. I bestämmelsen anges grundläggande krav på producenter att främja återanvändning samt att använda bästa teknik och metoder för att begränsa avfallsmängder och skadlighet.
7a §. En samverkan om omhändertagandet av uttjänta fordon kan ge väsentliga företagsekonomiska såväl som miljömässiga fördelar, utan att därför medföra en snedvridning i marknadskonkurrensen. Dock skulle en mono- eller oligopolliknande situation kunna uppstå om enskilda aktörer kunde utestängas från en sådan samverkan. Samtliga aktörer bör därför ha en rätt att ansluta sig till en producentsammanslutning och skall då dela en rimlig ansvarsbörda.
7b och 7c §§. Upprättandet av ett producentregister är ändamålsenligt, då genom anteckning klargörs såväl för näringen som berörda myndigheter och enskilda var producentansvaret för olika produkter vilar. Det är också angeläget att kunna konstatera om en producentsammanslutning har sådan rättshandlingsförmåga, praktiskt och formellt, som medger att den kan lagföras för överträdelser av producentansvarskrav. Det kan annars också leda till oklarheter och brister i fråga om - i sista hand – tillverkarens ansvar.
För att motverka uppkomsten mono- eller oligopolliknande situationer, där samverkan sker i andra former än inom en organisation på vilken producentansvaret övervältras, föreslås att bestämmelserna i 7b § 2 och 3 mom. även skall gälla för dessa. Således bestämmelser om ansvarsfördelning, rätt att ansluta sig till samverkan samt om åtgärder för att hindra olägenheter i systemens funktion.
Landskapsstyrelsen kommer särskilt att beakta frågor om registrering av producenter av dryckesförpackningar. Detta för att registreringen skall svara mot de krav som ställs av tullen för att pröva frågan om nedsatt accis eller accisfrihet i vissa fall, i enlighet med rikslagstiftningen om accis på vissa dryckesförpackningar.
16 §. Då producentansvaret för uttjänta fordon avses att omfatta allt som fortsättningsvis benämns skrotfordon bör nuvarande system fortsatt fungera för övriga skrotfordon.
16b §. I paragrafen formuleras ett grundläggande krav att anvisa mottagningsplatser för avfall. I praktiken kan producenterna hantera detta genom avtal med innehavare av anläggningar vilka har de miljötillstånd som fordras. I fråga om uttjänta fordon skall sådana avtal markeras genom att producenten bemyndigar en sådan anläggning att omhänderta uttjänta fordon (auktorisation) jämte den följande rätten att utfärda skrotningsintyg.
En producents ansvar bör sträcka sig längre än de produkter och märkesvaror som passerar via det egna företaget. Detta är ändamålsenligt bl.a. då vissa varor skrotas eller slängs först efter lång användningstid, då stora förändringar kan ha skett i försäljningsledet. Det företag som ursprungligen sålt en vara kan ha upphört och andra tillkommit, liksom ändringar kan ske i vilka varumärken som nyvarumarknaden erbjuder.
16c §. Vid sidan av producenterna finns många aktörer som utan att vara enskilda konsumenter har betydelse för en produkts livscykel. Ett exempel är bilverkstäder. Det kan för ett fungerande avfallshanteringssystem vara nödvändigt att dessa aktivt samverkar med och främjar den organiserade insamlingen.
25 §. Genom ändringen tas hänsyn till att producenten för de varor för vilka producentansvar gäller anvisar mottagningsplats samt att den lagstadgade skyldighet att föra avfall i sådana fall avser en plats som anvisats av producenten. I andra fall anvisar renhållningsmyndigheten mottagningsplats. Detta är i överensstämmelse med såväl producenternas omhändertagandeansvar som lagens allmänna krav på hantering av avfall.
25a §. Det är grundläggande för regelverkets tillämpning att det klart kan avgöras om producentansvar gäller för enskilda fordon. Berörda fordonskategorier kan därför i landskapsförordning dessutom avgränsas, exempelvis genom att ange säregna tekniska särdrag och egenskaper.
För att skrotningsintyg skall kunna läggas till grund för motorfordonsbyråns avregistrering måste de uppfylla väsentliga krav såväl om vilka som har rätt att utfärda dem som rörande intygens utformning och innehåll. I förordning kommer att intas närmare bestämmelser med beaktande av kommissionens beslut (2002/151/EG) om minimikrav för sådana skrotningsintyg.
25b §. I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om producentansvar för omhändertagande av uttjänta fordon. Till ansvaret kan fogas mål som skall uppnås med omhändertagandet kopplat till tidsfrister. Att behandlingsanläggningarna får demonteringsinformation är nödvändigt för att de skall kunna följa bestämmelserna om återanvändning och återvinning. (Jfr artikel 8 i skrotfordonsdirektivet.)
I enlighet med artikel 9.1 i skrotfordonsdirektivet skall medlemsländerna vart tredje år rapportera om genomförandet av direktivet, i enlighet med ett formulär EG-kommissionen utformar. Kommissionen sammanställer därefter en rapport om direktivets genomförande och följder, särskilt med beaktande av dess betydelse för marknadens konkurrensförhållanden. Kravet på offentliggörande av information har utformats i enlighet med artikel 9.2 i skrotfordonsdirektivet.
25c §. I enlighet med skrotfordonsdirektivets preambels tjugosjunde punkt skall konsumenterna ha tillgång till bra information om behandling av uttjänta fordon ”för att kunna anpassa sitt beteende och sina attityder”.
25d §. Skrotfordonsdirektivets kräver att uttjänta fordon skall föras till godkända behandlingsanläggningar där skrotningsintyg utfärdas. Skrotningsintyg som skall vara en förutsättning för avregistrering. Avsikten är att främja att uttjänta fordon tas om hand samt att ge en god kontroll av hur fordonen sedan tas om hand. Behandlingen av uttjänta fordon skall också vila på producenterna på ett sätt som inte hindrar marknadskrafternas normala funktion. Enskilda fordonsägare eller -innehavare bör därför som regel inte betala en avgift.
Exempel på sådana väsentliga fordonskomponenter som avses i paragrafens 2 mom., och för vilka en kostnadsersättande avgift får tas, är avsaknad av motor, kaross och katalysator som skall finnas i ett fordon.
37 § 2 mom. Ändringen är lagteknisk, hänvisningen avser det nya 25 § 1 mom.
38 §. Ändringen innebär i huvudsak att landskapsregeringens behörighet att i förordning bestämma om ansvar för avfallshanering tydligt avgränsas. Beslutanderätten begränsas inte som nu av om det fordras för genomförande av ett EG-direktiv eller inte.
38a §. Paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkterna följer i sak innehållet i nuvarande 1 mom. 1 och 2 punkterna. Landskapsstyrelsen föreslås dessutom kunna besluta närmare om avfallshanteringen rörande olika slag av avfall bl.a. i enlighet med vad som förutsätts i berörda EG-direktiv om
- skyldighet att ta emot kasserade returförpackningar för dem som förmedlar dem (3 punkten)
- skyldighet att ge information för att kunna ha uppsikt över om kvantitativa och andra mål nås (4 punkten)
- skyldighet för producenter att samarbeta i vissa fall (5 punkten)
- auktorisation (6 punkten)
- information från producenter som bidrar till ett optimalt omhändertagande av uttjänta produkter såväl avseende återanvändning, återvinning som miljömässigt bra rutiner (7 och 8 punkterna).
Bemyndigandet för landskapsstyrelsen att besluta om bygg- och rivningsavfall avgränsas (2 mom.).
2. Landskapslagen om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
20 § Registrering. Avsikten är att fordon skall vara registrerade från det de införs i landskapet till dess de skrotas, försvinner ur landskapet och registreras i annat fordonsregister eller om de på annat sätt förloras. En återregistrering måste kunna ske av de fordon som avregistrerats i enlighet med tidigare bestämmelser, då detta formellt var möjligt. Exempelvis kan det vara frågan om veteranbilar som under lång tid förvarats och vårdats utan att ha använts.
30 § Avregistrering. Genom ändringen kommer avregistrering i huvudsak endast att ske då fordon varaktig avförs ur fordonsregistret (jfr dock 20 §). I de fall ett fordon tillfälligt avförs är det istället frågan om avställning. I paragrafen införs också ett formellt krav på skrotningsintyg från auktoriserad behandlingsanläggning, om vilket närmare bestämmelser intas i en ny 30a §.
30a och 30b §§ Avställning och påställning. Av- och påställning har hittills skett genom en tillfällig avregistrering. Begreppet avregistrering förbehålls genom detta förslag de fall då ett fordon varaktigt avförs ur fordonsregistret. Under den tid ett fordon har varit ”avställt” har det inte fått framföras i trafik och har inga krav har funnits på besiktning av det. Det innebär tillsvidare inte befrielse från att betala fordonsskatt under denna tid, en fråga som rör rikets behörighet.
I lagens 13 § finns grundläggande bestämmelser om besiktning, av paragrafens 3 mom. framgår kraven på krontrollbesiktning för fordon som tillfälligt tagits ur bruk, såsom vid avställning.
Ett fordons registreringsskyltar kan sitta kvar på fordonet under avställningstiden.
46 § 1 mom. skrotningsavgift. En huvudregel i skrotfordonsdirektivet är att den sista innehavaren eller ägaren av ett fordon kostnadsfritt skall kunna lämna in ett uttjänt fordon till en auktoriserad behandlingsanläggning, om det saknar eller har ett negativt marknadsvärde.
Avgift får krävas av fordonstillverkare eller av importörer som yrkesmässigt importerar fordon, så att de står för alla eller en betydande del av kostnaderna för omhändertagandet av uttjänta fordon (jfr artikel 2.3 skrotfordonsdirektivet). Bestämmelserna omfattar inte underleverantörer till fordonstillverkare.
Landskapsstyrelsen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av landskapslagen om renhållning
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 25 § 2 mom. landskapslagen den 8 januari 1981 om renhållning (3/1981),
ändras lagens 4b §, 16 § 1 mom., 25 § 1 mom., 37 § 2 mom., 38 § och 38a §, varav 38 § 2 mom. och 38 a § sådana de lyder i landskapslagen den 29 september 1998 (91/1998),
fogas till lagens 3 § nya 5 – 9 mom., nya 7a-7c, 16b, 16c samt 25a – 25d §§ samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
3 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Med producent avses den som tillverkar eller yrkesmässigt importerar produkter eller som yrkesmässigt för in och förmedlar en produkt i landskapet.
Med producentansvar avses en producents ansvar för åtgärder och kostnader att ordna återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av produkter som en producent släppt ut på marknaden inräknat kostnaderna för detta.
Med producentsammanslutning avses en stiftelse eller en sammanlutning med rättshandlingsförmåga som genom en anteckning i landskapsregeringens producentregister godkänts för att bära enskilda producenters producentansvar.
Med retursystem avses ett system för återvinning eller återanvändning av förpackningar. Systemet utmärks av att från försäljningsställena vid mottagande av kasserade förpackningar eller produkter skall till inlämnaren utbetalas en penningsumma (pant- eller premiebelopp).
Med behandlingsanläggning avses en anläggning där uttjänta produkter yrkesmässigt tas om hand för att tillvarata delar för försäljning, producentens återanvändning, materialåtervinning, biologisk återvinning eller energiåtervinning samt för vilken beviljats avfallstillstånd i enlighet med 5a kapitlet. En behandlingsanläggning för uttjänta fordon skall ha berörd producents auktorisation för uppgiften.
4b §
Producenten skall skaffa sig tillräcklig kunskap om det avfall produkten eller produktionen ger upphov till, avfallets hälso- och miljökonsekvenser och sätten att minska avfallets mängd och skadlighet. Detsamma gäller kunskap om avfallshanteringen och möjligheterna att utveckla produktionen eller produkten så att avfallets mängd och skadlighet begränsas. Producenten skall främja återanvändning av produkter för vilka produktansvar gäller i enlighet med denna lag.
7a §
Om en producent har anslutit sig till en producentsammanslutning eller ingått avtal med den så överförs producentansvaret från producenten till producentsammanslutningen då en anmälan om producentsammanslutningen, anslutningen eller avtalet i enlighet med 2 mom. har godkänts för anteckning i eller har antecknats i ett producentregister som förs av landskapsregeringen.
Skyldigheterna inom en producentsammanslutning skall med beaktande av verksamhetens beskaffenhet och omfattning fördelas rättvist så att inte handelshinder och konkurrenssnedvridning uppstår. En producentsammanslutning skall på de villkor som gäller för till sammanslutningen anslutna producenter anta en ny producent som delägare, medlem eller i avtalsförhållande, om det på grund av en obetydlig marknad eller av något annat särskilt skäl är ekonomiskt orimligt att producenten ensam ordnar en heltäckande återanvändning, återvinning och annan avfallshantering.
Landskapsregeringen kan ålägga producenter och producentsammanslutningar inom ett visst produktområde att samarbeta, om det är nödvändigt för att undanröja eller förhindra uppkomsten av sådana parallella återanvändnings- och återvinningssystem som orsakar uppenbar olägenhet för systemens allmänna funktion eller möjligheten för den sista innehavaren av en produkt att få lämna en kasserad produkt till återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering.
Bestämmelserna i 2 och 3 mom. gäller även samarbetsarrangemang som inte är en producentsammanslutning i enlighet med 1 mom. där producenterna
1) gemensamt ordnat återanvändning, återvinning och annan avfallshantering på grund av producentansvar och de
2) har en betydande marknadsandel för berörda produkter eller produktgrupper.
7b §
Varje producent och producentsammanslutning som avses i 3 § 5 och 7 mom., som har producentansvar, skall för anteckning i producentregistret göra en anmälan till landskapsregeringen. Landskapsregeringen för ett producentregister över anmälningar och över beslut som fattas på grundval av anmälningarna. En producent som omfattas av en producentsammanslutning behöver inte göra en särskild anmälan.
Anmälan skall innehålla tillräckliga uppgifter och utredningar om producenten, verksamheten samt om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering. Landskapsregeringen skall också underrättas om väsentliga förändringar i verksamheten, om upphörande av verksamheten samt om förändringar som rör producentsammanslutningar.
I en producentsammanslutnings anmälan skall lämnas behövliga uppgifter som möjliggör en bedömning av om verksamheten uppfyller kraven i 7a §.
Landskapsregeringen kan i förordning ge närmare bestämmelser om vad en anmälan skall innehålla.
7c §
Landskapsregeringen beslutar om godkännande för anteckning i producentregistret. En producentsammanslutning godkänns för anteckning i producentregistret, om av de uppgifter som fogats till anmälan eller på annat sätt visas att
1) verksamheten sköts i enlighet med denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) det vid återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av produkterna och det avfall de ger upphov till beaktas de mål och skyldigheter som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den,
3) producentsammanslutningen med beaktande av verksamhetens omfattning och karaktär är tillräckligt solid för att garantera behöriga avfallshanteringsåtgärder eller på anfordran ställer en tillräcklig garanti.
Landskapsregeringen kan i samband med anteckning i eller godkännande för anteckning i producentregistret meddela de ålägganden som behövs för fullgörandet av skyldigheterna enligt denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den och för övervakningen av verksamheten.
16 §
Kommunen skall besörja att avfall kan mottas, lagras och oskadliggöras eller på annat ändamålsenligt sätt behandlas. För sådan verksamhet skall kommunen besörja att erforderligt antal för ändamålet anpassade anläggningar finns att tillgå. I de fall ett producentansvar inte finns så regleras omhändertagande och behandling av farligt avfall och skrotfordon genom avtal mellan landskapet och kommunerna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
16b §
Utan särskild kostnad för den siste innehavaren eller ägaren skall en producent insamla och omhänderta avfall för vilket producenten har producentansvar. Producenten skall anvisa en eller flera lämpliga platser dit sådant avfall kan föras samt lämna uppgift om dessa platser till landskapsregeringen. En producent som inte tar emot sådant avfall kan bli ersättningsskyldigt för de kostnader ägaren eller innehavaren orsakas till följd av detta. Verksamhetsansvarig person hos producent kan bli ersättningsskyldig om denne avsiktligt eller av grov oaktsamhet har försummat sitt ansvar enligt detta moment.
En producent skall ordna återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av produkter och delar av produkter, för vilket denne har producentansvar, samt vilka kasserats såsom avfall och skall svara för kostnaderna för detta. Landskapsregeringen kan i förordning besluta att producentansvaret för viss produkt är partiellt, om de fastställda målen för återanvändning och återvinning kan uppnås på något annat sätt. Vid återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar skall i tillämpliga delar iakttas vad som bestämmelserna om förebyggande åtgärder, allmänna krav samt ansvar vid hantering och transport i 4 – 4b §§, 8a – 8e §§, 13 § samt i 14 § 2 mom. denna lag.
En producents skyldighet kan avse de produkter som denne själv släpper ut på marknaden eller en sådan andel av alla motsvarande produkter som släppts ut på marknaden som är skälig med hänsyn till den mängd produkter eller deras marknadsandel. Produktansvaret gäller oberoende av när en produkt har släppts ut på marknaden. Genom landskapsförordning bestäms produktvis närmare om producentens skyldigheter.
16c §
De som utan att vara producenter yrkesmässigt säljer, använder, reparerar eller utför service på i 16b § avsedda produkter eller som försäkrar, insamlar, sorterar, demonterar, fragmenterar, återvinner eller på annat sätt behandlar sådana produkter, skall handla så att inte hinder uppstår för producenter att ordna avfallshanteringen av produkterna. De skall härvid eftersträva att de insamlingssystem som upprättas kan fungera med minsta olägenhet för allmänna och enskilda intressen.
25 §
Ägaren till ett skrotfordon eller ett uttjänt fordon skall transportera detta till en mottagnings- eller behandlingsanläggning som inrättats för ändamålet. Om inte ägaren fullgör detta skall renhållningsmyndigheten på dennes bekostnad ordna transporten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
25a §
Producenten har producentansvar för
1) personbilar (kategori M1),
2) paketbilar (kategori N1),
3) trehjuliga motordrivna fordon i kategori L2e (moped),
4) fyrhjuliga motordrivna fordon i kategori L6e samt
5) andra fordon som kan jämställas med dessa såsom ambulanser, husbilar och begravningsbilar.
Producenten skall avseende de fordon som avses i 1 mom.
1) använda sådana kodningsstandarder för komponenter och material som är ägnade att underlätta återanvändning och återvinning samt
2) tillse att auktoriserade behandlingsanläggningar får information om demontering av varje typ av fordon inom sex månader efter att det släppts på marknaden.
Bestämmelserna om producentansvar omfattar inte
1) sådana veteranfordon som avses i landskapsförordningen om veteranfordon (19/1997) samt inte
2) fordon som är registrerade utanför landskapet.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva närmare om
1) vilka fordon som avses i 1 mom.,
2) ytterligare slag av motorfordon som skall omfattas av det producentansvar som avses i 1 mom., om det behövs för genomförande av ett EG-direktiv,
3) om information som tillståndshavaren för en i 1 mom. avsedd anläggning skall lämnas till motorfordonsbyrån samt om
4) vad som skall framgå av ett skrotningsintyg som avses i 25d §.
25b §
Producenten skall avseende uttjänta fordon samt kasserade fordonsdelar och material ordna insamling, förbehandling samt tillse att återanvändning och återvinning sker i enlighet med sådana kvantitativa mål och villkor som avses i 38 a § 3 punkten. En producent kan bemyndiga en enskild behandlingsanläggning, som i enlighet med denna lag har avfallstillstånd för ändamålet, att utföra förbehandling eller slutlig behandling för återanvändning eller återvinning. En sådan anläggning benämns auktoriserad behandlingsanläggning.
Producenten skall svara för kostnaderna för förbehandling och slutlig behandling av uttjänta fordon som registrerats i landskapet, från det att ett fordons sista ägare eller innehavare har överlämnat det till en anläggning för insamling eller förbehandling.
Producenten skall se till att demonteringsinformation tillhandahålls för varje typ av nytt fordon som släpps ut på marknaden, inom sex månader efter fordonets utsläppande på marknaden. I informationen skall anges de olika fordonskomponenterna och fordonsmaterialen samt lokaliseringen av de farliga ämnena i fordonen, i den omfattning som behövs för att behandlingsanläggningarna skall kunna följa bestämmelserna i detta direktiv.
Producenten skall till landskapsregeringen lämna de uppgifter om omhändertagandet av uttjänta fordon, fordonsdelar och material, samt om andra förhållanden som landskapsregeringen behöver för att kontrollera att bestämmelserna i EG-direktivet 2000/53/EG om uttjänta fordon följs. Landskapsregeringen kan besluta närmare om sådan uppgiftsskyldighet.
25c §
Producenten skall i all marknadsföring av fordon informera om och i andra fall tillhandahålla information om insamling av uttjänta fordon samt syftet med detta samt offentliggöra information om
1) konstruktion av fordon och komponenter med avseende på möjligheter till återvinning och materialåtervinning,
2) från miljösynpunkt godtagbar behandling av uttjänta fordon, särskilt i fråga om tömning av alla vätskor och i fråga om demontering,
3) utarbetande samt optimering av sätt för återanvändning, materialåtervinning och återvinning av uttjänta fordon och deras komponenter samt
4) vilka framsteg som gjorts när det gäller återvinning och materialåtervinning för att minska det avfall som skall bortskaffas och för att öka återanvändningen och graden av materialåtervinning.
25d §
Den som mottar ett uttjänt fordon skall till dess siste innehavare eller ägare avgiftsfritt lämna ett skrotningsintyg, som visar att det uttjänta fordonet har omhändertagits för skrotning. Uttjänta fordon får endast tas emot av en för skrotfordon avsedd behandlingsanläggning vilken har miljötillstånd och i enlighet med 25b § 1 mom. är auktoriserad för uppgiften. Rätt att utge ett sådant skrotningsintyg kan av en sådan behandlingsanläggnings innehavare genom fullmakt ges till försäljare av fordon och särskilda insamlare av fordon som utfäst sig att lämna de uttjänta fordonen till tillståndshavarens anläggning. Landskapsregeringen skall meddelas om sådan fullmakt har givits.
Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. får mottagaren av ett uttjänt fordon av annan överlåtare än kommun ta en avgift för att utge skrotningsintyg, om i fordonet inte finns väsentliga fordonskomponenter eller om i det finns främmande föremål eller ämnen. Avgiften får i sådant fall inte sättas högre än som kan anses vara skäligt för att täcka den värdeminskning eller de merkostnader som bristerna medför.
37 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som lämnat skrotfordon eller uttjänta fordon så att renhållningsmyndigheten med stöd av 25 § 1 mom. nödgats ombesörja flyttningen, skall för lämnande av fordon i omgivningen dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
38 §
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om skyldighet för producenter eller de som annars introducerar på marknaden, förmedlar, säljer, överlåter, förpackar eller använder en produkt att
1) ta tillbaka förpackningar eller kasserade produkter om det är ändamålsenligt för en fungerande avfallshantering,
2) antingen helt eller delvis på annat sätt sörja för anordnandet av avfallshanteringen eller att
3) svara för de kostnader som hanteringen medför.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva om rättighet eller skyldighet för avfallsinnehavaren att föra avfallet till avfallshantering som anordnas på det sätt som avses i 2 mom. eller att på annat sätt delta i hanteringen. Ett i 2 mom. avsett ansvar för att ta tillbaka förpackningar eller kasserade produkter kan genom avtal överlåtas till en tredje part.
38a §
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva närmare om särskilda slag av produkter som blir avfall och avseende särskilda slag av avfall besluta närmare om
1) klassificering, förpackning, märkning och om sådana uppgifter som skall lämnas för att en effektiv och säker hantering skall äga rum,
2) kontroll och tillsyn, retursystem och premier, förbud, begränsningar och villkor vid handel med produkten, transport och vidareförmedling, insamling, sortering, förvaring, lagring, återanvändning, återvinning, återvinningsgrader, hantering och behandling av uttjänta produkter eller avfall samt om tekniska krav och åtgärder som skall vidtas för att minska hälso- eller miljörisker,
3) skyldighet för producenter, försäljare eller distributörer som förmedlar förpackningar som ingår i ett retursystem att ta emot förpackningarna eller de kasserade produkterna,
4) kvantitativa mål och villkor för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning av enskilda material, produkter eller produktgrupper samt om tidsfrister för när sådana mål skall nås, samt om skyldighet att lämna sådan information som behövs för att landskapsregeringens övervakning i enlighet med denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen,
5) skyldighet för producenter inom ett visst produktområde att samarbeta, om det är nödvändigt för att undanröja eller hindra uppkomsten av parallella återanvändnings- och återvinningssystem som orsakar uppenbar olägenhet för systemens allmänna funktion,
6) auktorisation av behandlingsanläggningar och om insamling av avfall till sådana anläggningar,
7) kodningsstandarder och demonteringsinformation för sådana fordon för vilka producentansvar gäller för tillverkaren, den som yrkesmässigt importerar eller den som yrkesmässigt förmedlar fordon samt om
8) den information om insamling av uttjänta produkter som en producent eller annan ekonomisk aktör skall tillhandahålla om en produkt och dess komponenter, för att få ett miljömässigt godtagbart omhändertagande samt för att på bästa sätt kunna återanvända eller återvinna uttjänta produkter och deras komponenter.
I landskapsförordning kan ges närmare bestämmelser om sortering av byggnads- och rivningsavfall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bestämmelserna om producentansvar och skrotningsintyg gäller för uttjänta fordon som släppts ut på marknaden den 1 juli 2002 eller senare. Från och med den 1 juli 2007 gäller bestämmelserna om skrotningsintyg och producentansvar för samtliga uttjänta fordon som släppts ut på marknaden.
2.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 30 § och 46 § 1 mom. landskapslagen den 2 april 1993 om besiktning och registrering av fordon (19/1993),
fogas till lagens 20 § ett nytt 5 mom., nya 30 a och 30 b §§ samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
20 §
Registrering
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ett fordon kan registreras på nytt i fordonsregistret om det har avregistrerats före den 1 januari 2005 eller om det har varit registrerat utanför landskapet.
30 §
Avregistrering
Med avregistrering avses att ett fordon varaktigt avförs ur fordonsregistret. Ett fordon som är intecknat eller för vilken ansökan om inteckning lämnats till landskapsregeringen får inte avregistreras utan skriftligt samtycke av inteckningshavare.
Ett fordon kan avregistreras om det har registrerats utanför landskapet eller om det annars kan göras troligt att fordonet har gått förlorat. Ett uttjänt fordon för vilket producentansvar gäller enligt landskapslagen om renhållning (13/1981) kan avregistreras om en avregistreringsanmälan och ett skrotningsintyg från en auktoriserad behandlingsanläggning lämnas samt ett registerutdrag uppvisas hos motorfordonsbyrån.
Ett fordon anses vara avlägsnat ur fordonsregistret från den dag avregistreringsanmälan gjorts och registreringsskyltarna återställts till motorfordonsbyrån. Motorfordonsbyrån skall i fordonets registerutdrag anteckna att fordonet har avregistrerats.
30a §
Avställning
Med avställning avses att ett fordon efter anteckning i fordonsregistret för viss tid inte får brukas på det sätt som avses i 1 § vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983). Avställning räknas från och med den dag som följer efter den dag då en anmälan om avställning inkommit till motorfordonsbyrån.
Motorfordonsbyrån kan utan ansökan avställa fordon om
1) det inte har förts till kontrollbesiktning,
2) trafikförsäkringspremie inte har betalats för fordonet eller om
3) det är belastat med obetald fordonsskatt.
30b §
Påställning
Med påställning avses att ett fordon som har varit avställt efter anteckning i fordonsregistret tills vidare får brukas på det sätt som avses i 1 § vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983). För påställning av ett fordon fordras att trafikförsäkring finns samt det inte är belastat med obetald fordonsskatt. Ett fordon är påställt efter att motorfordonsbyrån har beslutat om det.
46 §
Skrotningsavgift
För att täcka kostnader som förorsakas samhället till följd av omhändertagande och skrotning av andra motorfordon än sådana uttjänta fordon för vilka producentansvar gäller i enlighet med landskapslagen om renhållning och som inte längre används kan landskapsregeringen besluta att en särskild avgift skall uppbäras.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
Fordon vilka i fordonsregistret vid lagens ikraftträdande tillfälligt inte används, och därför är antecknade såsom avregistrerade, skall anses vara avställda i enlighet med 30a §.
|
Mariehamn den 13 maj 2004 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Gun-Mari Lindholm |
· Parallelltexter till framställning nr 14/2003-2004
Bilaga 1; Utkast till LF om skrotfordon
· Bilaga 1 till framställning 14/2003-2004
Bilaga 2; utkast till ändring av LF om förpackningar och förpackningsavfall
· Bilaga 2 till framställning 14/2003-2004
[1] Avfall är enligt artikel 1 a i rådets direktiv av den 15 juli 1975 om avfall 75/442/EEG ”varje föremål, ämne eller substans som … en innehavare gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”.
[2] En moped i kategori L2e kan beskrivas se ut som en traditionell moped medan en moped i kategorin L6e utseendemässigt kan likna en liten personbil.
[3] Begreppet motorfordon definieras via 1 § 1 mom. 1 punkten landskapsförordningen om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning, och kan som den återges ovan läsas i rikets förordning om fordons konstruktion och utrustning (FFS 1256/1992). Jfr också 2 a § 2 p. vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983).
[4] De exakta siffrorna varierar. Vid en kontroll den 2 december 2003 rörde det sig dock om 15 290 personbilar, 2 991 paketbilar, 474 lastbilar, 40 bussar, 793 motorcyklar och 986 mopeder. Av dessa berörs samtliga person- och paketbilar samt 8 st. mopeder (kategori L6e och L2e) av bestämmelserna om producentansvar.
[5] Från cirka 40 - 50 till drygt 90 mopeder år 2002 och över 100 mopeder år 2003.
[6] Jägerströms Bilskrot Ab.
[7] Beloppen avser tiden efter den 1 oktober 1990. Från och år 2004 är beloppen höjda till 31 euro för lastbil och buss, 16 euro för personbil, paketbil, traktor och motorredskap samt 8 euro för motorcykel.
[8] I detta belopp beräknas 15,45 euro avse pressning av fordon, 14,10 euro transport av pressade fordonsbalar för återvinning samt 5,05 euro andra kostnader såsom information och administration.
[9] 15 288 personbilar, 2 991 paketbilar samt 8 tre- eller fyrhjuliga ”EU-mopeder”.
[10] 3 385 traktorer, 363 motorredskap (grävmaskiner m.m.), 40 bussar, 474 lastbilar och 793 motorcyklar.
[11] Jfr också EG-direktivet 2004/12/EG om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, genom vilket bl.a. målen för återanvändning och återvinning reviderats.
[12] Grundaccis för läskedrycksförpackningar är 0,045 euro per liter, dock 0,34 euro kilogrammet för vissa beredningar i fast form. Dessutom betalas en tilläggsaccis med 0,67 euro per liter för vissa drycker som säljs i förpackningar för detaljhandel eller servering. Det rör bl.a. mineralvatten och läsk.
[13] Kommissionen har den 19 februari 2002 tagit ett särskilt beslut (2002/151/EG) om ”minimikrav för skrotningsintyg utfärdade i enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon”.
