Nordiska rådets berättelse-bilaga 9 nr 1/2002-2003

Fru president!
Som representant för ett självstyrt område tycker jag det här är ett bra tillfälle att framföra gratulationerna till 50-årsjubileet men också att framföra den stora tacksamhet som vi har anledning att känna för det nordiska samarbetet och vad det har betytt för Åland under de 50 år som samarbetet har pågått. Tittar man tillbaka 50 år i tiden kan man konstatera att Åland då var ett litet utflyttningssamhälle med en ganska osäker framtid. Tack vare självstyrelsen och det nordiska samarbetet kan vi i dag konstatera att Åland är ett växande samhälle både ekonomiskt och befolkningsmässigt, och här tror jag att ett välfungerande nordiskt samarbete har haft en avgörande betydelse för att Åland kunnat få denna utveckling.

Politiskt har också Nordiska rådet hanterat de självstyrande områdena på ett mycket generöst sätt och här tycker jag att man kan konstatera att det sätt som Nordiska rådet har behandlat de självstyrande områdena mycket väl också kunde tjäna som exempel för hur Europeiska unionen kunde se både på länder och framför allt också självstyrande, lagstiftande områden, eftersom vi i dag tillsammans med Finland också söker ett sätt och ett system för hur en lagstiftande region kan fungera också i det framtida Europa. Det generösa sätt som Nordiska rådet har hanterat och behandlat de självstyrande områdena på kan mycket väl tjäna som ett exempel och jag tror att man kan hitta ingredienser som kan passa in på det stora europeiska systemet.

En sak som jag tycker att det är skäl att nämna i detta sammanhang, eftersom det är en jubileumssession som vi just nu genomför, är den nordiska examensgiltigheten och dess stora betydelse för människorna och framför allt för unga människors möjligheter att ta del av det nordiska utbildningsutbudet. För oss på Åland har det haft en stor betydelse och har fortfarande en mycket speciell betydelse eftersom vi ligger mittemellan Sverige och Finland och vi har mycket nära till det svenska utbildningssystemet och är mycket beroende av det svenska utbildningssystemet. I dag har vi nästan 70 procent av våra högskolestuderande som utbildar sig i vårt närmaste grannland Sverige och då förstår man betydelsen av ett välfungerande utbildningssamarbete.

Fru president! Jag uppskattar mycket de målsättningar som det svenska ordförandeskapet har satt upp och de fyra prioriteringar som statsminister Göran Persson nämnde; integration i fyra nivåer, inom länderna, mellan de nordiska länderna och integration i närområdena samt integration mellan Norden och Europa är faktiskt alla fyra sådana målsättningar som har betydelse för vårt lilla självstyrande område. Dessa prioriteringar i kombination med Norrback-rapporten om nordbornas rättigheter tycker jag ger oss god anledning att tro att det kommande arbetsåret kommer att bli ett viktigt steg på vägen mot det som vi kallar ett gränslöst Norden.

Jag tog igår på mötet med statsministrarna upp och underströk vikten av att detta arbete lyfts upp på statsministernivå och att man där ger mandat att föra detta arbete vidare också på de övriga nivåerna och att man också nere på myndighetsnivå känner att det finns ett stöd från den absolut högsta politiska ledningen för att de förslag som finns i Norrback-rapporten faktiskt skall genomföras. Ett konkret exempel som är viktigt för oss är att vi skulle få till stånd en informationsfunktion mellan Sverige, Finland och Åland som kunde tjäna flera syften. Ett är naturligtvis att ge information till människor som vill flytta mellan länderna, mellan våra områden, men jag tror också att informationsfunktionerna har en viktig roll när det gäller att ge feed-back till oss politiker som är beslutsfattare, för det utkristalliserar sig nog ganska tydligt var problemen finns och det ger sedan möjlighet att också tillrättalägga de problem som ännu finns. Informationsfunktionen skulle också passa bra med de övriga aktiviteter vi försöker genomföra för att underlätta för flyttning mellan våra länder.

Fru president! Som ett tecken i tiden kan jag konstatera att på Åland har jag aldrig sett så många svanar som jag har sett det här året!

53. Vice lantrådet Olof Erland

Fru president! Nordiska rådet har i 50 år byggt på en väv av normer, värderingar och identitet som befäster det civila samhället, ett demokratiskt samhälle där medborgarna har värdighet och röst.

I en osäker global värld är byggandet av denna väv den enda vägen till bestående säkerhet och stabilitet. Under det kalla kriget kunde ”de små nationerna”, de nordiska länderna ha en röst internationellt, personifierade av Tryggve Lie, FN:s första generalsekreterare Olof Palme och andra. Norden kunde spela en roll som världssamvete, som moralisk väckarklocka och som medlare.

I dagens värld, efter det kalla kriget är säkerheten skenbart större men riskerna är också stora och okontrollerade: 11 september, senast Moskva, hot om krig mot Irak, självmordsbombare i Israel osv. – listan är lång.

För tio år sedan då Finland och Sverige anslöt sig till EU utdömdes det nordiska samarbetet av en del framstående politiker, som överflödigt. Men EU är inte samma medborgarrörelse, det är inte utbyggt på samma sätt som Norden. Det som EU utför genomförs med beslut, det som Norden utför växer fram, övervägs, diskuteras, prövas, det tar tid - det vet vi alla - men då blir det också bra som ett politiskt konstverk med unika egenskaper.

Fru president! När samhällen integreras riskerar en del av det differentierade, det unika mångfalden, variationerna att gå förlorade. Sveriges program om integration i Norden är därför ett väsentligt politiskt mål för samarbete: att bygga en väv av gemenskap för olika individer och kulturer; ett mångfaldens Norden är ett ansvar för alla inklusive dem som i dag inte är integrerade.

Fru president! Jag vill också nämna Färöarnas strävan efter en mera självständig roll i Nordiska rådet rent allmänt och i Nordiska rådet. Jag har förståelse för Färöarnas problem, där man vill stärka differentieringen, dvs. autonoma eller självständiga, i den nordiska integrationen. Makten att begära gäller givetvis också de självstyrande områdena.

Från åländsk sida är vi av tradition mera försiktiga när det gäller institutionella reformer men vi deltar givetvis med stort intresse i debatten om de självstyrande områdenas möjligheter att stärka sina positioner. Ålands mål är oberoende av form att bidra till det nordiska samarbetet som fullvärdig part.

105. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Om man skulle göra Nordiska rådet till en församling med bindande beslut skulle man sätta sig över varje regering i de enskilda länderna och de självstyrande områdena. Det är klart att det är möjligt men absolut inte önskvärt, för då skulle man ta bort den demokratiska grund som finns i de nationella parlamenten. Det är ju där man bygger upp det nordiska samarbetet. Det är ett frivilligt samarbete, det är medborgarorganisationer och enskilda parlamentariker som arbetar på ett annat sätt och som alltså stärker den nationella politiken. Man kan samtidigt integrera de nordiska länderna och ha skillnaderna kvar. Nordiska rådet har faktiskt redan utvecklats i en riktning mot fler deltagare. Statsministrarna deltar, utrikesministrarna deltar och försvarsministrarna deltar. Det är alltså en bredd som gör samarbetet unikt. Man skulle ta bort hela den grunden genom att ändra det till ett beslutande organ ovanför de regeringar som i dag är demokratiskt legitimerade.

120. Vice lantråd Olof Erland

Fru president!
Vi har i princip samma geografiska position som Kvarken och är helt beroende av vägförbindelser över vatten. Vi fick en lösning i samband med inträdet till EU där vi kunde bibehålla taxfree-försäljningen, men Kvarken som hade samma typ av trafik fick inte det och det har lett till svåra problem när det gäller kommunikationerna. Det viktiga skulle vara att man ger sådana villkor för kommunikationer och transporter att man kan nå en långsiktig lösning, som det efterlyses. Det borde finnas anledning att diskutera hela sjöfartens stöd som skiljer sig mellan alla nordiska länder. Det har diskuterats i Nordiska rådet en gemensam politik, men det är EU som sätter gränserna och det är där man skall samarbeta för att få en lösning också för Kvarkentrafiken.

128. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Det är en viss utveckling också inom EU när det gäller att förbereda regeringskonferensen. Konventet är nytt på så sätt att parlamenten har en aktiv roll. Där förekommer i rådets perspektiven ganska intensiv diskussion som involverar de nordiska länderna men även mycket bredare. Det är 74 så kallade lagstiftande regioner som har ett eget parlament. Där finns en bredd som inte finns på regeringsnivå. Jag håller med frågeställaren om att man kunde vara mer öppenhet när det gäller regeringssamarbetet. Det är en fråga som jag gärna passerar vidare till berörda.

150. Vice lantråd Olof Erland

Fru president! Åland har ju en speciell ställning enligt gamla internationella konventioner och traktater genom sin självstyrelse. Det officiella Åland är enspråkigt och undervisningsspråket i offentligt understödda skolor är svenska.

Det betyder inte på något sätt att vi negligerar det problem det kan vara när man flyttar till Åland och inte behärskar svenska som modersmål. Vi har alltså en aktiv politik för att man i familjerna och bland skolbarnen skall lära sig det svenska språket.

Sedan har vi naturligtvis en särskild roll. Åland har sina speciella regler, och det är inte samma regler som gäller i Finland och Sverige när det gäller språket. Men vår målsättning är att de konventioner som har gjort Åland självstyrt när det gäller språket, dem behåller vi. Det är en fråga om att balansera det att Åland skall vara enspråkigt svenskt och det att man ska tillgodose alla personers rättigheter att vara språkkunniga, lära sig undervisningsspråket och så vidare.

154. Vice lantråd Olof Erland

Jag blev något oroad när jag hörde presentationen från den norska ministern. Det är så att de regionala problemen i Norden är en realitet och det är också problem som är väldigt aktuella. Förklaringen till problemen gavs också i redogörelsen i det senaste anförandet. Det är alltså en urbanisering som beror på ny teknik, globalisering, ändrade attityder, där man söker sig till tätorter osv. Men det leder samtidigt till problem för den så kallade periferin: de nordliga delarna av Norge, Island, Finland och Sverige och det är dessa problem som inte får sin lösning med det regelverk som finns i EU som är för stelt, det är anpassat till Central-Europa och inte anpassat till de nordliga delarna av Sverige, Finland och Norge. När man i EU förbereder målprogram, nya regler för strukturfonderna, nya stödordningar för 2006 är det i dag man gör det, inte nästa år och året därpå. Därför är det viktigt att man från nordisk sida, även om förhållandena mellan de nordiska länderna kan variera ganska starkt – Danmark har inte samma typ av problem – att man samarbetar om de skillnader som finns i Norden. Jag skulle gärna se att man går vidare med konkreta förslag, inte principdiskussioner och problematiseringar. Det tror jag finns ganska påtagligt om man söker sig från linjen norr om Helsingfors, Stockholm, Oslo eller på Island utanför Reykjavik. Det är en process som har pågått i många år och den kommer att fortsätta om man inte via nordiskt samarbete kan påverka EU-regelverket till mera flexibilitet och regler som inte alltid utgår från att det är konkurrens om man stöder en glesbygdsbutik i norra Sverige. Det kan tvärtom vara lika viktigt som trafiken över Kvarken med vägar, broar eller färjor. Och det är alltså en förutsättning för att kunna upprätthålla en balanserad geografisk fördelning av befolkningen. Det är också en stor miljöfråga, en trivselfråga och en fråga om att bevara traditioner i de nordiska samhällena som nu håller på att gå förlorade genom en för snabb omvälvning på grund av regelverk som inte är anpassade.

156. Landskapstyrelseledamoten Ritva Sarin-Grufberg

Fru president!

Den nordiska modellen för samarbete kring regionalpolitiska frågor har varit framgångsrik i förhållande till den Europeiska unionen. Modellen har långt inneburit gemensam nordisk kunskapsinhämtning, utredningar som har använts som förhandlingsunderlag, forskning om de särskilda förhållanden som råder i norra Europa, erfarenhets- och informationsutbyte på många olika nivåer. Utdelningen har skett t.ex. genom strukturfondsprogram och gemenskapsinitiativ som har kunnat anpassats till rådande förhållanden.

Fru president! Åland är det enda självstyrande område i Norden som är medlem i EU. Åland har således erfarenhet av EU:s regionalpolitik och det nordiska samarbetets roll.

Det har ställt stora krav på det åländska parlamentet, regeringen och förvaltningen att hitta arbetsformer som tillvaratar medborgarnas intressen i Europa. Här delar Åland samma erfarenheter som övriga EU-medlemsstater med den skillnad att arbetet fördelas på tydligt färre människor.

Till de goda effekterna av det av det regionalpolitiska arbetet har bl.a. varit den kompetenshöjning hos den vuxna befolkningen i arbetslivet som åstadkommits genom (mål 3). Även inom Åland finns stora regionala skillnader mellan vår skärgård och huvudön. Det har varit och är en stor utmaning att överbygga dessa glesbygdsproblem (mål 2). Det nordiska gränsregionala samarbetet har förstärkts genom strukturfonderna och har placerat skärgården på kartan genom (Interreg III). Från Ålands sida vill vi betona betydelsen av ett fortsatt samarbete i Norden för att öka den europeiska insikten om förhållandena här i glest befolkat, långa avstånd, kallt klimat, avfolkning, demografiska problem.

Trots många likheter mellan de nordiska länderna och autonomierna kvarstår många olikheter. Det gäller allt från karaktären på de regionala problemen till institutionella skillnader samt formuleringen av mål och medel. Europautskottets rapport lyfter upp viktiga frågor som kommer att påverka den regionala utvecklingen i Norden i framtiden. Det gäller betydelsen av samarbete med Baltikum och Ryssland, att förverkliga den nordliga dimensionen särskilt gemensamma miljöfrågor, att tydliggöra vad det innebär för företag att verka i norra Europa, att främja den teknologiska utvecklingen och att bygga vidare på det regionalpolitiska samarbetet. Det är dock en avsevärd skillnad mellan att ha en gemensam nordisk ståndpunkt t.ex. i konkreta förhandlingar och att gemensamt arbeta fram underlag för ställningstagande. Jag vill understryka vikten av att vi fortsätter med den framgångsrika nordiska samarbetsmodell , även vad gäller EU:s regionalpolitik, att vi formulerar en gemensam ståndpunkt inför förhandlingarna och det snabbt och jag ser också fram emot den fortsatta beredningen i näringsutskottet som just utlovats.

174. Vice lantråd Olof Erland

Herr president! För ett litet självstyrt område som Åland med omfattande gränsöverskridande rörelser är det lätt att känna igen sig i Norrbacks rapport i de olika situationerna. Det är t.o.m lätt att känna igen enskilda fall om vilka individer som står bakom det hela.

Rapporten om nordbors rättigheter har väckt debatt och förhoppningar. Den allmänna uppfattningen i tal och skrift är att rapporten skall tas på allvar och att nu måste Nordiska rådet visa att man kan åstadkomma konkreta resultat. När rapporten tar fram konkreta fall så är det också lätt att följa upp rapporten och se vad som har hänt.

Ett exempel som har varit aktuellt ur åländskt perspektiv och som vi från olika håll, från olika ministerier och departement, har tagit upp är den åländska kranföraren som har över 20 års erfarenhet att framföra sin kranbil. Den här kranföraren innehar svenskt kranförarbevis och det räcker inte till för behörighet i Finland. Han är enspråkigt svensk och har inte haft möjlighet att få någon annan utbildning än den svenska i Sverige Det är en naturligt väg för många ålänningar, faktiskt över 70 procent av våra studerande.

Liknande problem har funnits och finns mellan de nordiska länderna när det gäller framförandet av olika fordon och arbetsmaskiner. Detta visar på olikheter mellan de nordiska länderna, hur man värderar olika utbildningsvägar. Den utbildning som är starkt fokuserad på organiserad praktik i en skola i ett land t.ex. kan till största delen basera sig på arbetserfarenhet i ett annat land. Man borde låta kompetensen vara det som avgör t.ex. en kranförares möjligheter att framföra sitt arbetsredskap och inte på vilket sätt han har förvärvat den kunskapen. När man alltså talar om konkreta resultat måst det finnas en betydligt större medvetenhet och beredskap att se vad utbildningen i olika länder egentligen ger för resultat och hur arbetsmarknaden tar emot den här utbildningen, hur den värderas. Den här kranföraren i det enskilda fallet har fått dispens. Hans 20-åriga erfarenhet anses ha berättigat till det. Men problemet kvarstår: utbildningens organisation och uppläggning kan variera mellan de nordiska länderna, men man måste ta sig den makten att göra den ansträngningen att se det konkreta att åstadkomma resultat och då måste man också ha en öppenhet som borde kunna finnas just i Nordiska rådet.

Vår förhoppning är att Sverige skall kunna föra denna fråga vidare under nästa år.

179. Lagtingsledamoten Harriet Lindeman

Fru president! Fri rörlighet i Norden för alla är någonting som vi anser i det närmaste som en självklarhet. Att det inte är det har framkommit den senaste tiden. Ambassadör Ole Norrbacks utredning, ”Nordbornas rättigheter” lyfter med all tydlighet fram ett flertal punkter som inte fyller kraven på fri rörlighet.

Nordiska samarbetsorganet för handikappfrågor (NSH) har i en rapport speciellt lyft fram rörligheten för de funktionshindrades rörlighet i Norden. Inte helt oväntant finns det en hel del bekymmer. Förutom de hinder som finns för oss alla drabbas de funk-tionshindrade av många problem som vi som rör oss obehindrat inte tänker på.

Jag vill passa på att säga att den utredning som gjorts i ”Fri rörlighet för alla – gränshinder för funktionshindrades rörlighet i Norden” är en läsvärd utredning för alla. Ole Norrback har fått mycket beröm i dag, och det är han värd. Hans utredning är klar och tydlig och för fram åsikter som är lätta att ta till sig och som gör att det är lätt att rätta till det som inte fungerar väl.

Välfärdsutskottet har med stort intresse tagit del av rapporten och kommer framledes att aktivt följa med så att de tio problemområden som lyfts fram av ministerrådet finner sin lösning. Vi anser också att detta skall ha högsta prioritet, så att åtgärderna förverkligas inom en snar framtid. Vi kommer inte att tillåta att frågorna stannar i arbetsgruppen och på utredningsnivå.

Beträffande punkt 1, att en nordisk broschyr med information om regler som gäller vid flyttning till annat nordiskt land inklusive information relevant för funktionshindrade, skall utarbetas ,anser välfärdsutskottet att ett tillägg, att den skriftliga informationen också åtföljs av konkreta utbildningsinsatser för berörd personal i relevanta kommunala och statliga myndigheter är nödvändigt.

I ”Nordbornas rättigheter” framgår det att kunskaperna om vilka rättigheter som vi nordbor har då vi rör oss från land till land finns rätt väl på högsta nivå, medan de verkställande organen tyvärr inte alltid är tillräckligt väl insatta i dessa frågor: Utgående från det är det nödvändigt att informationen åtföljs av utbildning för dem som handlägger dessa ärenden inom olika myndigheter m.m.

Problemen skiljer sig också då det gäller personer som avser att flytta från ett land till ett annat och personer som vill göra ett kort besök i annat land. Det kan handla om några semesterdagar eller besök hos släktingar och vänner.

Beträffande tidsåtgången för handläggning av olika frågor måste den radikalt minskas. Spontana besök sker med kort varsel, vilket kan innebära att ressällskapet har kommit hem igen om inte en snabbt och smidig handläggning har kunnat ske beträffande den funktionshindrade.

Färdtjänst är ett område som många funktionshindrade har stort behov av, men som inte fungerar särskilt väl i dagens läge. Naturligtvis rör det sig om en hel del pengar, och ett fungerande samarbete som är genomförbart i praktiken är en nödvändighet.

Mediciner är också något som många är beroende av. Det kan innebära att medicinen tar slut, man har helt enkelt glömt sin medicin. Det kan också handla om införsel av narkotiska preparat, som idag är rätt så invecklat.

Det här är bara några frågor som tagits upp i de tio problemområden som det föreslås att man vidtar åtgärder för.

Innan jag for hit till Nordiska rådet tog jag kontakt med NSH:s utredare Monica Eriksson och bad om en kommentar till utredningen. Fanns det något speciellt som hon hade fäst sig vid? Hennes spontana reaktion var att rörligheten bland de funktionshindrade var låg. Lägre än hon kanske hade trott.

Utgående från den iakttagelsen har vi som arbetar med de nordiska frågorna en stor utmaning att förändra det. De funktionshindrade har på många sätt minst samma behov att få röra sig inom norden. Eftersom det har visat sig att det finns hinder här, kan vi utan någon närmare utredning förstå att det finns ännu större hinder att röra sig inom hela Europa, för att inte tala om hela världen.

Min och hela välfärdsutskottets önskan är att vi om några år vid en uppföljning kan konstatera att de tio problemområdena som särskilt har lyfts upp inte finns mer och att vi, då vi rör oss i Norden, också träffar grannar med funktionshinder av olika slag.

Utgående från ovanstående föreslår välfärdsutskottet plenarförsamlingen, att rekommendera ministerrådet att fastställa ministerrådsförslaget B 214/välfärd, med beaktande av de synpunkter som framförts angående speciella insatsområden i förslagets punkt 1.

257. Lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson

President! Jag kommer att kort presentera utskottsförslaget om den nordiska kulturpolitiken. Som bakgrund har vi i utskottet konstaterat att det finns en nordisk modell för kulturpolitik. Man kan t.ex. säga att:

Målet med kulturpolitik i Norden är att skapa optimal frihet för kulturen och så stort utbud som möjligt av kultur för befolkningen.

Kulturpolitiken är en del av välfärdspolitiken. Vi vill ge alla medborgare möjlighet till kulturell utveckling. Välfärdspolitikens mål är att skapa hela och friska människor, och vi i utskottet menar att det finns ett sammanhang mellan människans hälsa och kulturella utbud.

Den nordiska kulturpolitikens mål och principer har varit:frånvaron av direkt politiskt inflytande på beslut om konkreta stöd till kulturlivet.

Men nu märker man en tendens till ökad politisk styrning av kulturbidragen. Å ena sidan menar kultur- och utbildningsutskottet att tendensen till ökad styrning är en fara för konstens oberoende av politiskt och kommersiellt inflytande. De politiska beslutsfattarna och näringslivet är de största bidragsgivarna, vilket kan skapa problem t.ex. för den experimentella konsten i förhållande till ”main stream”-konsten. Å andra sidan menar kultur- och utbildningsutskottet att det kan finnas argument för att bidragsgivarna också har full rätt att få sina önskemål uppfyllda mot bakgrund av de stöd som givits.

Därför anser utskottet att det finns behov av en diskussion om principerna för kulturstöd.

Vilken frihet bör de understödda projekten ha och hur stort inflytande skall man från politisk sida ha?

Denna principdiskussion är det centrala i utskottsförslaget, dvs. att Nordiska ministerrådet för en diskussion om principerna för en framtida nordisk kulturpolitik och om nationellt och nordiskt stöd till konsten som beaktar synpunkterna i detta förslag och att Nordiska ministerrådet utarbetar ett underlag för diskussion med Nordiska rådet, kultur- och utbildningsutskottet, i samband med Nordiska rådets session år 2003.

Andra punkter i förslaget är att sammanställa en jämförande nordisk kulturstatistik och att arbeta för utbredningen av licensavtalsmodellen inom EU och internationellt till att säkra konstnärernas levebröd.

262. Lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson

Herr president! Utskottets förslag bygger på ett initiativ från mittengruppen. Innan jag går in på själva betänkandet vill jag erinra om att det finns ett omfattande samarbete mellan de nordiska public service-kanalerna, det vi i dag kallar Nordvision, som startade 1959 och som faktiskt i dag producerar tillsammans ca 2.300 timmar Nordvision-relaterade program. Det är bra, men vi vill i utskottet gå vidare och konstaterar att man kan gå längre, man kan tillstyrka motionärernas förslag. Det finns nämligen orosmoln då tekniken övergår från analoga till digitala sändningar.

Utskottet föreslår därför att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att samarbeta kring ökade möjligheter för att motta de övriga ländernas public service-kanaler. Vi vill också att man i god tid före de analoga sändningarna upphör löser problemen med upphovsmannarätt så att alla avtal är färdiga två år före de analoga sändningarna upphör.

I beredningen av utskottets förslag har det gjorts ett seriöst och allvarligt försök att tränga in i radio- och TV-problematiken. Vi är medvetna om att Nordiska rådet gav en rekommendation redan 1997 till regeringarna om utökat nordiskt samarbete kring TV-överföringen. Vi kan också påminna om att det skett någonting positivt här och det är kulturutskottet som vill erinra om att kontaktutskottet för Internet i de nordiska public service-bolagen, KINKS, vid sitt möte den 10 september beslöt att lösa de tekniska problemen kring nordiska text-TV-sidan i de nordiska TV-kanalerna.

Jag vill slutligen understryka motionärernas påståenden och utskottets realistiska känsla av att trots alla försök som gjorts från Nordiska rådets sida för att vi alla skall kunna se varandras TV-program i Norden och trots alla löften som givits från ansvariga ministrar har vi ännu inte lyckats. Vi kan se program från stora delar av världen, men inte grannländernas public servcie-kanaler.

Vi anbefaller regeringarna att stöda kulturministrarnas arbete i att lösa eventuella tekniska, juridiska och ekonomiska svårigheter.

Som utskottets talesman vill jag hoppas att utskottets förslag kan omfattas enhälligt.

267. Lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson

Fru president! Den nordiska språkgemenskapen är ytterst viktig för det nordiska samarbetet på alla nivåer. Den nordiska språkgemenskapen och framför allt språkförståelsen får hård konkurrens av engelskan. Det framgick ur kultur- och utbildningsutskottets minihöring i januari 2002 att det inte är möjligt att klarlägga i vilken grad nordborna förstår varandra då inga övergripande undersökningar utförts. Det finns behov av en uppdatering av nordbornas språkkunskap, och därför är det viktigt att skapa ett överordnat organ som har ansvar för den nordiska språkgemenskapen och att NMR i detta organ etablerar ett handlingsprogram om hur den nordiska språkgemenskapen kan värnas och utvecklas i framtiden.

Skolan har ett stort ansvar för att främja och bevara den nordiska språkgemenskapen. Det har visat sig att de nordiska språken har nedprioriterats i skolornas läroplaner och att det engelska språket har fått en allt större betydelse. Det är viktigt att våra regeringar säkrar kännedom om de skandinaviska språken, de små västnordiska språken och finskan i skolornas läroplan. Detta kan ske genom modersmålsundervisningen, eller i andra ämnen som t.ex. historia.

Det är också viktigt att man i lärarnas utbildning ger insikt om den nordiska kulturen och de nordiska språken. Vi ser det slutligen som viktigt att det görs språkteknologiska satsningar i dagens läge. NMR har beviljat medel för ett språkteknologiskt forskningsprogram som skall säkra den nordiska språkgemenskapen och säkra en god språkteknologi genom nätverksuppbyggning, forskarkurser och pilotprojekt. Det är viktigt att det i det här sammanhanget satsas på översättningsprogram och elektroniska ordböcker. ODIN, det nordiska skoldatanätet är ett viktigt redskap där skolor och elever kan skapa kontakter och söka samarbetspartner. Detta är ett exempel på ett sådant språkteknologiskt program som kan drivas vidare och få ökad omfattning.

284. Lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson

President! Valkommittén har ägnat mycket tid till diskussion om nomineringen av kandidat till presidentuppdraget i Nordiska rådet för år 2003.

Enligt den turordning som råder skall presidenten komma från Norge. Inom den norska delegationen hade man föreslagit två kandidater, som var för sig uppfyllde högt ställda krav.

Valkommitténs uppgift blev att nominera den person som hade det starkaste politiska stödet. Alla andra metoder visade sig vara uteslutna eller icke framkomliga.

Vid val av president kan man anföra många synpunkter förutom tur-ordningen mellan länderna, bl.a. politiska styrkeförhållanden och en acceptabel turordning mellan partigrupperna.

Valkommittén har diskuterat sig fram till att föreslå Inge Lönning från den konservativa gruppen till ny president.

Valkommitten vill dock inför Rådet betona att den svåra valprocessen har avslöjat brister i det nuvarande valsystemet mellan det formella valsystemet och den politiska verkligheten.

Valkommittén föreslår att presidiet och valgrupperna diskuterar förändringar i valproceduren så att den möjliggör en smidig fördelning mellan nationella, partipolitiska och jämställdhetsintressen.

Man kan också anlägga synpunkter på presidentens roll som företrädare för Nordiska rådets långsiktiga intressen i en alltmer integrerad värld.

Med dessa ord föreslår jag på valkommitténs vägnar Inge Lönning till president för Nordiska rådet under år 2003.

289. Lagtingsledamoten Ragnar Erlandsson

Herr President! Presidiets förslag till sammansättning finns på sidan 2, och ni kan själva läsa vilka som är föreslagna. Det är alltså fem från den socialdemokratiska gruppen, tre från de konservativa och en från den vänstersocialistiska gröna gruppen. Förslaget baserar sig också på ingående diskussioner inom valkommittén.


	Ålands lagting	BILAGA nr 9
		Datum
	Ålands delegation i Nordiska rådet	2003-09-12



	Till Ålands lagting