|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 13/2018-2019 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2019-03-12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Fiskereglering
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelser om reglering och nyttjande av fiskeresurserna fogas till landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen. Till lagen fogas bemyndiganden för landskapsregeringen att införa system med individuella fiskekvoter för förvaltning av landskapets fiskekvoter.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att ytterligare avvikelser görs från rikets påföljdslagstiftning med beaktande av landskapets särförhållanden.
Dessutom föreslår landskapsregeringen att bestämmelsen om rätt till fiske på allmänt vatten i 2 § 1 mom. landskapslagen om fiske i landskapet Åland ändras för att motsvara den nuvarande fiskekulturen.
INNEHÅLL
3. Ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
Bestämmelser om genomförande av den Europeiska unionens fiskeripolitik finns i
- landskapslagen (2015:48) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (nedan kallad påföljdslagen) samt i
- landskapslagen (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen (nedan kallad verkställighetslagen).
Med påföljdslagen har rikets lag om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014) i huvudsak gjorts tillämplig i landskapet. Rikslagens bestämmelser 39–46 §§ om styrningen av nyttjande av fiskeresurserna har upphävts (gnm FFS 1049/2016). I stället har motsvarande bestämmelser såsom 4–11 §§ fogats till en ny rikslag om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1048/2016).
För lagförslaget centrala bestämmelser om fiskeripolitiken finns i följande unionsförordningar:
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG.
- Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006.
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000.
Enligt fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt, artikel 43.3, ska Europeiska unionens ministerråd på förslag av den Europeiska unionens kommission besluta om åtgärder om fastställande av fiskemöjligheter. Detta görs genom att den Europeiska unionens ministerråd årligen, genom en förordning, fastställer medlemsländernas fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön. I förordningen föreskrivs om maximala mängder som tillåts fiskas av de aktuella bestånden, varefter medlemsländerna tilldelas kvoter av respektive bestånd enligt en konstant fördelningsnyckel. Finland, inklusive Åland, tilldelas årligen kvoter för arterna strömming, vassbuk, lax och torsk.
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 ska den gemensamma fiskeripolitiken omfatta bland annat bevarandet av marina biologiska resurser samt förvaltning av fiskeri och flottor som nyttjar sådana resurser. Nödvändiga bevarandeåtgärder ska vidtas. Den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik hör till unionens exklusiva befogenheter för bevarandet av akvatiska levande naturresurser. Medlemsländerna ges i nämnda förordning bemyndiganden och i vissa fall ålägganden att utfärda rättsligt bindande författningar för genomförande av fiskeripolitiken. Ett bemyndigande avser medlemsländernas möjligheter att inrätta system med överlåtbara nyttjanderätter för förvaltning av medlemsstatens fiskekapacitet (flotta) och fiskemöjligheter.
Landskapet har enligt 18 § 16 punkten behörighet i frågor om fiske, registrering av fiskefartyg och styrning av fiskerinäringen. I detta förslag ingår sådana bestämmelser som behövs för genomförandet av Europiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Regleringen gäller inom det territorialvatten som enligt gällande föreskrifter om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till landskapet Ålands område, och för i landskapets fiskefartygsregister införda fiskefartyg samt för innehavarna av fiskelicens på fiskefartygen.
Beträffande möjligheten att införa överlåtbara nyttjanderätter har riksmyndigheterna genom en rikslag om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1048/2016) infört ett system med överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter. Enligt lagen fördelas Finlands fiskekvoter för arterna strömming, vassbuk och lax mellan rikets fiskare. Eftersom fiskekvoterna är en för landskapet och riket gemensam resurs innebär rikets nya system att en uppdelning av nämnda kvoter mellan landskapet och riket är nödvändig. Landskapets fiskekvoter utgör i enlighet med 59b § 2 mom. självstyrelselagen en procentuell andel av Finlands totala fiskekvoter. Genom lagförslaget bemyndigas landskapsregeringen att reglera användningen av landskapets fiskekvoter, samt att vid behov besluta om ett system med överlåtbara nyttjanderätter för förvaltning av landskapets fiskekvoter.
Bestämmelsen i 2 § landskapslagen (1956:39) om fiske i landskapet Åland är föråldrad och motsvarar inte längre användningen av vattnen. Enligt nuvarande skrivning har endast medborgare i de nordiska länderna rätt att bedriva husbehovs- och fritidsfiske inom allmänt vatten. Landskapsregeringen anser att detta diskriminerar medborgare från andra länder och verkar hämmande för turistfisket i landskapet.
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelser om fiskereglering och fisketillstånd fogas till verkställighetslagen (jfr förslagets 5a-5d §§). Samtidigt föreslås följdändringar i landskapslagen (2015:48) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken, jfr förarbetena till lagen LF nr 14/2014-2015.
Med förslagets 8a-8e §§ bemyndigas landskapsregeringen att vid behov ta i bruk system med överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter för förvaltning av landskapets fiskekvoter.
Landskapsregeringen föreslår även avvikelser från rikets påföljdslagstiftning beträffande kraven om förhandsanmälningar för landning av laxfångst. Förfarandet med förhandsanmälan föreslås reglerat i 8f §.
Landskapsregeringen föreslår samtidigt att 2 § landskapslagen om fiske i landskapet Åland ändras, så att alla oavsett hemort har rätt att bedriva handredskapsfiske inom allmänt vattenområde.
De delar av lagförslaget som rör fiskereglering och fisketillstånd (5a-5d §§) är lagtekniskt härlett till ändringar i och upphävande av rikslagstiftning som har genomförts i landskapet genom landskapslagen (2015:48) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa ändringar får i praktiken följaktligen inga ytterligare verkningar. Det grundläggande ändamålet med regelverket ändras inte; fiske ska bedrivas med ett långsiktigt mål att bevara marina biologiska resurser och därigenom vara miljömässigt hållbart.
Förslaget stöder genomförandet av utvecklings- och hållbarhetsagendans strategiska utvecklingsmål 4 – ekosystem i balans och biologisk mångfald (www.bärkraft.ax). Målsättningen är livskraftiga fiskbestånd samt att Åland år 2030 ska vara helt självförsörjande på fisk.
Överlåtbara nyttjanderätter och aktörspecifika fiskekvoter kan vid behov införas för att ge fiskeaktörerna möjlighet att självständigt planera sin verksamhet under året. Systemet kan bli aktuellt om det bedöms ge bättre möjligheter till långsiktig planering och lönsam verksamhet för aktörerna. För landskapsregeringen kan införandet av ett sådant system innebära vissa mindre kostnader, för ett register för uppföljning av nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter som behövs.
Förslaget bedöms inte få följder för jämställdheten, fiske är fortsatt en av de mest mansdominerade näringsgrenarna. Förslaget är dessutom ägnat att främja ett mer jämlikt fiske med handredskap på allmänt vatten.
1 § 2 mom. Lagens tillämpningsområde. Till följd av att riksmyndigheterna har upphävt kapitlet om fiskereglering i rikets påföljdslag, vilken i landskapet har antagit som en blankettlag fogas istället bestämmelser om fiskereglering till landskapets verkställighetslag. Det är då ändamålsenligt att klargöra verkställighetslagens tillämpningsområde, att den gäller i landskapet registrerade fiskefartyg och fartygens besättning oberoende av deras position.
5a § Fiskereglering. Med stöd av paragrafen kan landskapsregeringen reglera rätten att fiska kvoterade fiskbestånd exempelvis genom bestämmelser som rör fartygslängd, fiskeredskap och tidsperiod. Den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik hör till unionens exklusiva befogenheter för bevarandet av akvatiska levande naturresurser. Följaktligen måste medlemsländerna ha unionens bemyndigande för att utfärda rättsligt bindande författningar. Sådana bemyndiganden ingår i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, där artikel 19 bemyndigar medlemsstaterna att genomföra åtgärder för bevarande av fiskbestånden i unionens vatten, om åtgärderna tillämpas endast på fiskefartyg som för medlemsstatens flagg eller på personer som är etablerade på medlemsstatens territorium. Åtgärderna ska vara förenliga med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordningen och vara minst lika strikta som åtgärder enligt unionsrätten.
5b § Bevarandeåtgärder och fleråriga planer som avses i Europeiska unionens lagstiftning. I artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken finns bestämmelser om regionalt samarbete för bevarandeåtgärder. I artikel 8 föreskrivs tillfällen då ett medlemsland har befogenhet att specificera en bevarandeåtgärd. Detta ska bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och vara förenligt med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen ska tas med i samarbetet mellan medlemsstaterna och dess kommentarer ska beaktas. Ett land kan anta egna nationella åtgärder endast om en överenskommelse om innehållet i åtgärderna har nåtts med alla berörda medlemsländer.
5c § Fisketillstånd. Ett fisketillstånd gäller alltid endast ett visst fartyg. Kravet på fisketillstånd gäller inte EU-fiskefartyg med en total längd på under 10 meter, som endast fiskar i det egna flaggmedlemslandets territorialvatten. I artikel 7.1 i rådets kontrollförordning (EG) nr 1224/2009 finns allmänna bestämmelser om i vilka fall tillstånd krävs.
5d § Överföring av fisketillstånd. Om ett fiskefartyg säljs eller på annat sätt överlåts mitt under ett tillstånds giltighetstid, är huvudregeln att fisketillståndet överförs till fartygets nya licensinnehavare för den återstående tiden. Tillståndet kan dock inte överföras om fiskefartygets nationalitet ändrar i och med överlåtelsen. Det ges också en möjlighet för parterna att skriftligen avtala om att ett fisketillstånd blir kvar hos fartygets tidigare licensinnehavare. Denne kan ha ett annat fiskefartyg som han eller hon vill överföra tillståndet till. Det är dock inte alltid möjligt att överföra ett tillstånd till ett annat fartyg, då det i enlighet med unionens bestämmelser kan vara bundet till ett fartygs egenskaper, såsom dräktighet eller effekt.
8 § Bemyndigande. paragrafens 1 och 2 punkter upphävs, detta kommer enligt förslaget istället regleras genom 5a och 5c §§.
8a § Nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter. Den Europeiska unionens medlemsländer får enligt artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 införa ett system med överlåtbara nyttjanderätter, över vilket register ska inrättas och upprätthållas. Riksmyndigheterna har (genom FFS 1048/2016) infört ett system där rikets andelar av Finlands fiskekvoter fördelas till rikets fiskare. Till följd av detta har det varit nödvändigt med en uppdelning av fiskekvoterna mellan landskapet och riket. I enlighet med lagförslaget kan landskapsregeringen för förvaltning av landskapets andelar av fiskekvoterna, vid behov, införa liknande system i landskapet. I de föreslagna 8a-8e §§ finns bestämmelser som rör genomförandet av detta, vilka vid behov är ägnade att främja det yrkesmässiga fiskets verksamhetsförutsättningar samt ett fiske som kan bedrivas både effektivt och hållbart och där verksamhetsutövaren har stor möjlighet att planera sitt fiske över året.
8b § Tilldelning av nyttjanderätter. Landskapsregeringen anser det viktigt att nyttjanderätter för landskapets andelar av fiskekvoterna fördelas på rättvisa och likvärdiga grunder till landskapets fiskare. Det är därför ändamålsenligt att i ett regelverk ge närmare bestämmelser om tilldelning av, om giltighetstid för och om överlåtande av nyttjanderätter. Landskapsregeringen föreslår därför att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att i förordning besluta om närmare grunder för detta.
8c § Tilldelning av aktörsspecifika fiskekvoter. Den egentliga möjligheten att tillgodogöra sig nyttjanderätter uppstår efter att landskapsregeringen har fördelat landskapets fiskekvoter till fiskeaktörerna i form av årliga aktörsspecifika fiskekvoter. Nyttjanderätter berättigar till en andel av landskapets fiskekvoter. Fiskeaktörernas årliga fiskemöjligheter utgörs således av de aktörsspecifika fiskekvoterna, som bestäms i vikt eller antal. Avvikelser kan förekomma till följd av överskridna kvoter och överföringar från föregående år. Avvikelser kan också ske till följd av ändringar (ökning eller minskning) under året i de fiskekvoter som Finland har tilldelats.
8d § Särskilda fiskekvoter. Landskapsregeringen bör kunna besluta närmare om särskilda fiskekvoter för olika fiskeformer eller för att i rimlig omfattning medge visst fiske där kvoterade arter kan förekomma som bifångst. Fördelningen av nyttjanderätter bör således inte samtidigt begränsa fiske där små mängder av kvoterade arter behövs för olika fiskeformer eller kan vara bifångst. Därför föreslås att särskilda fiskekvoter ska kunna reserveras för att tillgodose dessa behov. De särskilda fiskekvoterna ska endast avse små mängder grundat på tidigare års fångststatistik, för att de inte onödigt ska komma att begränsa annat fiske.
8e § Landskapsförordning om återföring och omfördelning av tilldelade fiskekvoter. Innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot har en skyldighet att utnyttja den. Det måste vara möjligt för dem som har en sådan kvot att helt eller delvis avstå från att nyttja den. Det kan också förekomma att en innehavare utan uttryckligt avstående inte nyttjar sin kvot eller en del av den. En icke nyttjad aktörsspecifik fiskekvot bör återgå till landskapsregeringen så att den kan fördelas på andra aktörer. Landskapsregeringen föreslår att ett regelverk om förfarandet i dessa fall ska kunna intas i en landskapsförordning, för att ge rättvisa och likvärdiga grunder för detta.
8f § Bestämmelser om laxfångster. I och med uppdelningen av Finlands laxkvot mellan riket och Åland kan det uppstå situationer där den årliga åländska laxkvoten är så liten att det behövs instrument för att kunna begränsa, styra och övervaka fisket på ett effektivt sätt samtidigt som de yrkesutövare som är beroende av sina inkomster från fisket för sin utkomst bör ges tillräckliga möjligheter till ett ekonomiskt bärkraftigt fiske.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapsregeringen besluta om förhandsanmälan av lax. Genom att foga regeln till denna paragraf görs följaktligen en avvikelse från bestämmelsen om detta i 20a § rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014).
Ändamålet med att ge landskapsregeringen mandat att besluta om laxfångstens sammansättning är att kunna reglera andelen vild lax i förhållande till utplanterad (fenklippt) lax i fångsterna.
Märkning av lax kan vara ändamålsenligt för att motverka saluföring av lax fångad i strid med gällande bestämmelser.
För att underlätta och effektivera övervakningen av fisket bör det även vara möjligt att besluta om i vilka hamnar lax fångade i förtjänstsyfte får landas.
8g § Producentorganisationer och branschorganisationer. Bestämmelser om nationella erkännanden av producentorganisationer och branschorganisationer finns i artiklarna 14 respektive 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000. För närvarande finns inte i landskapet några sådana organisationer. Landskapsregeringen bedömer dock att denna möjlighet bör finnas.
2. Landskapslag om ändring av 1 och 4 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (landskapets påföljdslag)
I landskapets påföljdslag (1 §) kommer landskapslagen (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen att benämnas landskapets verkställighetslag.
Till följd av att riksmyndigheterna har infört ett system där landets fiskekvoter fördelas mellan rikets fiskare i form av nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter har det medfört att fiskekvoterna först måste delas mellan landskapet och riket. För att landskapet ska kunna förvalta sina andelar av dessa kvoter är det nödvändigt att detta även kan göras utanför åländskt vatten. Med bestämmelsen i 4 § 2 mom. avses således landskapets rätt att reglera åländska fiskefartyg oberoende av deras position. Dessutom ändras paragrafens 3 och 7 mom. så att landskapsregeringen ges befogenhet att besluta om förhandsanmälan vid laxfiske, samt om de hamnar och platser där fångster kan landas eller omlastas.
3. Ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
2 § 1 mom. Paragrafen föreslås ändrad så att alla oavsett hemort ska ha rätt att bedriva handredskapsfiske samt trolling inom allmänt vattenområde. Enligt gällande lag har alla medborgare i de nordiska länderna rätt att bedriva husbehovs- och fritidsfiske inom allmänt vatten. Samtidigt föreslås att begreppet stadigvarande bosatt ersatts med hemkommun.
Utan ändring i sak föreslås att begreppet stadigvarande bosatt ersätts med ”har sin hemkommun”. Begreppet hemkommun ansluter till 2 § 1 punkten kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, vars närmare innebörd följer av bestämmelserna i 2 kap. rikslagen om hemkommun (FFS 201/1994).
Allmänt vattenområde definieras i landskapslagen (1966:13) om rätt till allmänt vattenområde inom landskapet Åland. Allmänt vattenområde inom landskapet Åland utgörs av det område av Finlands territorialvatten som är beläget utanför byarågång (se bifogad karta på nästa sida). Allmänt vattenområde inom landskapet är jämte botten landskapets egendom.
Bildens mörkare blå områden utgör landskapets allmänna vatten
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L
A G
om ändring av landskapslagen om verkställighet av den gemensamma
fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 8 § 1 och 2 punkterna landskapslagen (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen, samt
fogas till lagens 1 § ett nytt 2 mom. samt till lagen nya 5a-5d och 8a-8f §§, som följer:
1 §
Lagens tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag tillämpas på åländskt territorium, samt på fartyg som införts i landskapets fiskefartygsregister samt på besättningen på dessa fartyg oberoende av deras position eller var verksamheten bedrivs.
5a §
Fiskereglering
Landskapsregeringen kan för sådana av den Europeiska unionen kvoterade fiskbestånd som i landskapet registrerade fiskefartyg har rätt att fiska, besluta om regleringar
1) för avgränsade havsområden,
2) specificerade enligt fartygslängd,
3) specificerade enligt fiskargrupp, i enlighet med 4 §,
4) för fastställda fångstmängder,
5) för tillåtna fiskeredskap eller
6) för tekniska egenskaper hos fiskeredskap.
Regleringarna i 1 mom. kan beslutas gälla tills vidare eller beslutas gälla för en viss tidsperiod.
Om en kvot av ett kvoterat fiskbestånd som avses i denna paragraf har fyllts, så får det fiskbestånd som omfattas av den kvoten inte fiskas. Om en kvot av ett kvoterat fiskbestånd som avser en viss fartygsgrupp har fyllts, så får fiske med sådana fartyg inte längre bedrivas på det fiskbeståndet.
5b §
Bevarandeåtgärder och fleråriga planer som avses i Europeiska unionens lagstiftning
Landskapsregeringen kan besluta om närmare bestämmelser som är nödvändiga för genomförande av den Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik om unionens bevarandeåtgärder och fleråriga planer, vilka avses i artikel 18.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG.
Landskapsregeringen kan besluta om närmare bestämmelser om fiskeredskaps tekniska egenskaper och om användningen av fiskeredskap, som tillåts eller krävs enligt bestämmelserna om bevarandeåtgärder och fleråriga planer.
5c §
Fisketillstånd
Landskapsregeringen beviljar de fisketillstånd som krävs enligt artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 samt i artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011. Landskapsregeringen för register över de fiskefartyg som har fått tillstånd och över innehavarna av fiskelicens på fiskefartygen. Landskapsregeringen beslutar om prioritetsordningen för beviljande av fisketillstånd.
Landskapsregeringen kan besluta närmare om de fiskbestånd som avses i fisketillstånden, fiskeredskapen, antalet tillstånd som ska beviljas, fångstdeklarationer, på vilket område och under vilken tid tillstånden är i kraft samt om förfarandet för ansökan om tillstånd.
5d §
Överföring av fisketillstånd
Om innehavaren av ett fisketillstånd som avses i 5c §, överlåter det fartyg som nämns i tillståndet och om inget annat skriftligen har överenskommits om fisketillståndet mellan parterna i överlåtelsen, överför landskapsregeringen fisketillståndet för den återstående tiden på fartygets nya fiskelicensinnehavare, om fartyget överlåts inom landskapet.
Innehavaren av ett fisketillstånd kan komma överens med förvärvaren att fisketillståndet inte åtföljer det fartyg som överlåts. I detta fall överför landskapsregeringen tillståndet på ett annat av överlåtarens fiskefartyg, om detta är möjligt enligt Europeiska unionens rättsakter och om det inte är förbjudet någon annanstans i lag.
8a §
Nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter
1) i 8b § avsedda nyttjanderätter, vilka är fleråriga och överlåtbara, som en procentuell andel av landskapets fiskekvot av en bestämd art samt av detta tilldelas
2) i 8c § avsedda aktörsspecifika fiskekvoter bestämda i vikt eller antal, såsom andelar av tilldelade nyttjanderätter av en bestämd art.
Landskapsregeringen upprätthåller i enlighet med 4 § ett register över fiskeaktörers tilldelade nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter.
8b §
Tilldelning av nyttjanderätter
1) grunderna för hur nyttjanderätter tilldelas,
2) giltighetstiden för nyttjanderätter och om förlängning av giltigheten, varvid nyttjanderätterna kan bestämmas gälla under minst fem och högst tio kalenderår,
3) grunderna för överföring av nyttjanderätter mellan fiskeaktörer, enligt vilka nyttjanderätter, efter godkännande av landskapsregeringen, endast får överföras mellan i landskapet registrerade fiskeaktörer samt
4) vid behov om begränsningar av procentuell andel nyttjanderätter, varvid en enskild fiskeaktörs tillgång till en nyttjanderätt av ett bestånd tillhörande en viss art kan begränsas till en högsta procentuell andel av landskapets sammanlagda andel av nämnda bestånd.
8c §
Tilldelning av aktörsspecifika fiskekvoter
Landskapsregeringen beslutar per kalenderår om aktörsspecifik tilldelning av landskapets fiskekvoter, på basis av fiskeaktörernas tilldelade nyttjanderätter med beaktande av de särskilda fiskekvoter som avses i 8d §. Landskapsregeringen kan besluta närmare om
1) förfarandet vid tilldelning av aktörsspecifika fiskekvoter,
2) fördelning vid tilldelning av aktörsspecifika fiskekvoter,
3) inverkan på aktörsspecifika fiskekvoter vid ändringar av landskapets fiskekvoter samt om
4) grunderna för överföring av aktörspecifika fiskekvoter mellan fiskeaktörer, enligt vilka dessa efter godkännande av landskapsregeringen får överföras mellan i landskapet registrerade fiskeaktörer.
En aktörsspecifik fiskekvot kan bytas, säljas eller på annat sätt tillgodogöras över landskapets gränser. Dessa överföringar av ska godkännas av landskapsregeringen.
Om en fiskeaktör överfiskar sin aktörsspecifika fiskekvot så dras detta av från fiskeaktörens aktörsspecifika fiskekvot för följande kalenderår.
8d §
Särskilda fiskekvoter
I syfte att trygga tillräckliga verksamhetsförutsättningar kan landskapsregeringen besluta närmare om särskilda fiskekvoter för olika fiskeformer eller om särskilda fiskekvoter för behov som gäller bifångster.
8e §
Återföring och omfördelning av tilldelade fiskekvoter
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om
1) skyldigheter för innehavare av nyttjanderätter att utnyttja en tilldelad aktörsspecifik fiskekvot,
2) hur innehavare av nyttjanderätter helt eller delvis kan avstå från att utnyttja en tilldelad aktörsspecifik fiskekvot som avser ett visst kalenderår samt om
3) återföring av en tilldelad aktörsspecifik fiskekvot som inte utnyttjats.
Landskapsregeringen kan på de grunder som föreskrivs i 8a-8c §§ besluta om fördelning av nyttjanderätter som har återförts till landskapet.
8f §
Bestämmelser om laxfångster
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta om rätt till fångst av lax i förtjänstsyfte, för en eller flera grupper av fiskare som anges i landskapets fiskarregister.
Landskapsregeringen kan besluta att landning av lax fångad i förtjänstsyfte ska förhandsanmälas viss tid innan anlöpningstidpunkt. Landskapsregeringen ska i sådana fall besluta närmare om de uppgifter som ska framgå av en förhandsanmälan, vilken åtminstone ska omfatta uppgifter om fartyget, landningsplatsen och antalet laxar som fångats. Landskapsregeringen beslutar även vart en sådan anmälan ska riktas.
Landskapsregeringen kan besluta om bestämmelser för fångst av lax i förtjänstsyfte avseende
1) märkning av lax,
2) förfaranden vid märkning,
3) begränsningar av laxfångstens sammansättning och
4) i vilka hamnar lax får landas.
8g §
Producentorganisationer och branschorganisationer
Landskapsregeringen kan besluta om erkännande av enskilda producentorganisationer och branschorganisationer på de grunder som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 och 4 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland
av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den
gemensamma fiskeripolitiken
1 §
Lagens tillämpningsområde
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det i 5 kap. rikets påföljdslag avsedda datasystemet för övervakning omfattar det fiskefartygsregister som avses i 4 § landskapslagen (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen, nedan kallad landskapets verkställighetslag, och med stöd av i landskapets verkställighetslag gällande bestämmelser.
Avvikelser
Hänvisningar i de bestämmelser som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Med avvikelse från 2 § rikets påföljdslag avses i denna lag med fiskefartygsregistret det register som upprättats med stöd av 4 och 8 §§ i landskapets verkställighetslag. Denna lag tillämpas på de kommersiella aktörer som avses i den Europeiska unionens förordningar som nämns i 3 § rikets påföljdslag när de är verksamma på åländskt territorium, samt på fartyg som införts i fiskefartygsregistret samt på besättningen på dessa fartyg oberoende av deras position eller var verksamheten bedrivs.
Bestämmelserna i 20a § rikets påföljdslag om förhandsanmälan vid laxfiske är inte tillämpliga i landskapet. I enlighet med i landskapets verkställighetslag kan kanskapsregeringen besluta om förhandsanmälan av laxfångster varvid
1) landskapsregeringen kan besluta om förhandsanmälan av laxfångster enlighet med 8f § i landskapets verkställighetslag samt så att
2) hänvisningar i rikslagens 20a § i landskapet ska avse en hänvisning till 8f § i landskapets verkställighetslag.
Bestämmelsen i 49 § 47 punkten i rikets påföljdslag med hänvisning till 9 § i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik ska i landskapet avse en hänvisning till 5b § i landskapets verkställighetslag.
Med avvikelse från 59 § 1 mom. ska överträdelseavgiften och påföljdsavgiften betalas till landskapet.
Med avvikelse från bestämmelserna i 68a § i rikets påföljdslag kan landskapsregeringen besluta om de hamnar och platser där fiskefartyg från Europeiska unionens medlemsstater och stater utanför Europeiska unionen kan landa eller lasta om sin fångst i situationer som avses i artikel 19 i rådets Östersjöförordning och i artikel 5 i rådets IUU-förordning. I beslutet kan de klockslag anges som ska iakttas när fångsten landas och lastas om. I bestämmelserna om hamnarna och platserna för landning och omlastning beaktas det totala antalet tillåtna hamnar och platser för landning och omlastning, deras utnyttjandegrad och placering så att landningen och omlastningen kan övervakas på behörigt sätt. Dessa bestämmelser är tillämpliga i fråga om bestämmelserna om sådana tillåtna omlastnings- och landningsplatser som avses i Europeiska unionens fleråriga och långsiktiga återhämtnings- eller förvaltningsplaner tillämpas 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
2 §
Inom allmänt vattenområde i landskapet har den som har sin hemkommun i landskapet rätt att fiska, om inte annat bestäms i 2 mom. Oberoende av hemort har var och en rätt att bedriva handredskapsfiske samt trolling. Med handredskapsfiske avses allt mete, fiske med spö, pilkfiske.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 12 mars 2019 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 13/2018-2019
