|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 26/2017-2018 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2018-09-13 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018. Landskapsgarantin skulle enligt förslaget beviljas sådana lantbruksföretag som har förutsättningar för en kontinuerlig lönsam verksamhet, men som tillfälligt har råkat i ekonomiska svårigheter på grund av den svåra torka som drabbat Åland under odlingssäsongen 2018. Syftet med landskapsgarantin är att trygga lantbruksföretagens fortsatta verksamhetsförutsättningar och förutsättningarna för den på Åland verksamma livsmedelsindustrin.
Lagförslaget hänför sig till landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2018 och avses bli behandlad i samband med den. Avsikten är att den föreslagna lagen ska behandlas som en budgetlag i enlighet med 20 § 3 mom. i självstyrelselagen, så att bestämmelserna snarast kan träda i kraft.
INNEHÅLL
1.2 Lagstiftningen i Europeiska unionen
Landskapslag om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018
L A N D S K A P S L A G om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018
1.1 Inledande kommentarer
Jordbruket på Åland har i likhet med i princip hela Norden drabbats av en svår torka under odlingssäsongen 2018. Torra perioder under delar av odlingssäsongen är inte ovanliga historiskt sett men omfattningen och längden på torrperioden säsongen 2018 med ingen eller ringa nederbörd är extremt ovanlig. Torkan har i princip drabbat alla produktionsinriktningar och därmed hela näringen och den till näringen kopplade livsmedelsförädlingen.
Torkan har inneburit skördenivåer långt under de normala och i många fall kommer de minskade skördenivåerna innebära att odlingskostnaden överstiger intäkter och inom djurproduktionen att kostnaderna kommer att stiga på grund av ökad andel inköpt foder eller intäkterna minskar till följd av att produktionen måste anpassas till fodertillgången.
Ökade kostnader och minskade intäkter riskerar att påverka företagens kortsiktiga likviditet och för de hårdast drabbade företagen som redan före torkan var påverkade av den låga lönsamhetsnivån inom branschen riskeras nästa års produktion om likviditet för inköp av insatsvaror saknas i företagen.
Beviljande av garantier för lån för finansiering av projekt eller för likviditetsskäl har tillämpats en gång tidigare inom jordbruksområdet på Åland. I samband med det oroliga marknadsläget med anledning av Rysslands-embargot och de stora konsekvenser detta fick inom marknaderna för främst mjölkprodukter infördes under år 2017 ett system för landskapsgarantier för likviditetslån. Systemet baserade sig på landskapslagen (2017:76) om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017 som antogs av lagtinget i brådskande ordning och trädde i kraft den 1 oktober 2017.
Landskapsgarantin är att betrakta som en krisåtgärd för att säkra likviditeten i normalt annars lönsamma lantbruksföretag. Rent allmänt kan landskapsgarantin sägas vara ett åtagande från landskapets sida att överta betalningsskyldigheten för någon annan. I korthet innebär landskapsgarantin således att landskapet tar på sig ett betalningsansvar. Ett ansvar uppstår dock först om och när den egentliga betalningsansvarige inte kan fullgöra sina åtaganden. Garantin har i regel formen av ett privaträttsligt avtal mellan garantigivaren och garantitagaren.
1.2 Lagstiftningen i Europeiska unionen
Landskapsgaranti är i princip en form av stöd, varvid man vid beviljande bör beakta de bestämmelser om statligt stöd inom konkurrenspolitiken på den inre marknaden som grundar sig på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och övrig EU-lagstiftning om stöd för jordbruket. Genom medlemsstaternas nationella lagstiftning kompletterar man EU-lagstiftning och sätter i kraft olika stödinstrument som bygger på EU-lagstiftningen.
På villkoren för den landskapsgaranti som beviljas tillämpas Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014-2020 (2014/C 204/01) eller kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 genom vilka vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområdena förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, den så kallade de minimis-förordningen för jordbrukssektorn.
De nämnda riktlinjerna eller kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 innehåller inga element som innebär att stöd för att underlätta lantbruksföretagens likviditet, men enligt punkt 30 i riktlinjerna kan Europeiska kommissionen, nedan kommissionen, även godkänna andra stöd direkt med stöd av artikel 107.3 förutsatt att det statliga stödet i fråga följer de gemensamma bedömningsprinciperna som fastställts i riktlinjerna.
Det är dock fortsatt möjligt att genomföra motsvarande stödprogram med de minimis-förordningen för jordbrukssektorn som grund under förutsättning att grundkraven i de minimis-förordningens villkor följs. Grundkraven handlar om att det totala stödet till enskilda företag inte får överstiga 15.000 euro under en period av tre beskattningsår. Det ackumulerade stödet får inte heller överstiga det i förordningens bilaga fastställda nationella beloppsgränserna. För Finland är beloppet 46.330.000 euro för de tre beskattningsåren. Landskapets andel av detta belopp är nu 0,87 procent, det vill säga 403.071 euro under tre beskattningsår. Stödet för privat avbytarservice enligt landskapslagen (2014:53) om avbytarstöd betalas också ut med de minimis-förordningen för jordbrukssektorn och det är den ackumulerade stödsumman som inte får överstiga 15.000 euro inklusive eventuella riksstöd som betalats på samma grund.
Landsbygdsverket sammanställer en årlig uppföljning över de olika de minimisstöden som också rapporteras till kommissionen. Uppgifter från de åländska utbetalningarna ingår i denna rapportering.
Landskapslagen (2016:29) om finansiering av landsbygdsnäringar reglerar genomförandet av den del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik som är att hänföra till landskapets behörighet för programperioden 2014-2020, och de stöd som omfattas av den. Med stöd avses enligt lagen räntestöd, bidrag samt sådana ersättningar som stödmottagare kompenseras med för merkostnader och inkomstbortfall till följd av en verksamhets begränsningar eller till följd av utförda åtaganden. Lagen innehåller inte några bestämmelser om landskapsgaranti.
I landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti finns bestämmelser om allmänna villkor för lån, räntestöd och understöd, som beviljas ur landskapets medel, landskapsgaranti samt bestämmelser om handläggningen av dessa. I lagen finns även bestämmelser om övervakning och återkrav av stöd. Lagen är subsidiär och tillämpas inte om det föreskrivs annorlunda i annan lag. Lagen tillämpas inte heller om lagtinget beslutar angående andra villkor vid antagande av budget eller om lagtinget, då landskapsstyrelsen bemyndigas att bevilja landskapsgaranti, uppställer villkor för sådan garanti som avviker från bestämmelserna i lagen. Bestämmelserna om landskapsgaranti i lagens 9 och 10 §§ är av allmän karaktär och gäller inte konkret för garantier till lantbruksföretag med likviditetsproblem. För landskapsgaranti krävs enligt lagen betryggande motsäkerhet.
Enligt 50 § i lagtingsordningen (2011:97) för Åland får landskapsregeringen bevilja borgen och garanti endast med lagtingets samtycke.
Det åländska lantbruket har under odlingssäsongen 2018 drabbats hårt av torka. Bristen på nederbörd har under säsongen påverkat i princip all växtodling vilket har lett till att skördevolymerna för de flesta inriktningar kommer att vara klart under medeltalet. Produktionsinriktningar där grödorna normalt sett bevattnas, såsom specialodlingar och äppelodlingar, har också drabbats eftersom vattentillgången ifrån bevattningsreservoarer och sjöar har sinat på grund av den höga avdunstningen i kombination med det stora behovet av bevattningsvatten. Grödor som normalt sett inte bevattnas, såsom vall och spannmål, har påverkats extra hårt och gjort att fodersituationen på djurgårdar i många fall är sådan att foder och strömedel måste importeras samt att djurantalet måste justeras för att stå i relation till fodertillgången.
Lantbruket som bransch har under flera år dragits med lönsamhetsproblem till följd av en orolig marknad. Senast drabbades lantbruket hårt av de handelssanktioner som Europeiska unionen vidtog mot Ryssland i samband med Ukraina-krisen. Detta gör att många lantbruksföretag inte har de finansiella resurser att hantera ett år med kraftigt ökade kostnader och minskade intäkter. Den kortsiktiga likviditeten påverkas så kraftigt att vissa gårdars möjlighet till fortsatt produktion påverkas trots att gården under normala förhållanden har förutsättningar att vara lönsam.
Landskapsregeringen föreslår därför att en tillfällig landskapslag om landskapsgaranti för likviditetslån för jordbruksföretag under år 2018 antas av lagtinget. Avsikten är att det föreslagna systemet skulle kunna tas i bruk så fort som möjligt i syfte att lindra likviditetsproblemen på de gårdar som aviserat ett stort behov av åtgärden, det vill säga gårdar som hårdast har drabbats av torkan. Lagförslaget karaktäriseras av en enkel uppbyggnad i syfte att minimera den administrativa bördan för både sökanden och förvaltningen.
Landskapsgarantierna ska enligt förslaget beviljas för likviditetslån som beviljas av en kreditinrättning. Beloppet av det lån som landskapsgaranti kan beviljas för kan uppgå till 30 procent av det mervärdesskattefria medeltalet av de försäljningsinkomster från jordbruksprodukter samt de jordbruksstöd som jordbruksföretaget har fått under de två senaste åren som föregår året för ansökan, dock högst 110.000 euro och minst 15.000 euro. Landskapsgarantin kan omfatta högst 70 procent av lånebeloppet. Lånetiden kan som längst vara sju år och under den perioden kan kreditinrättningen bevilja två amorteringsfria år. Lånet ska uttryckligen beviljas för att förbättra likviditeten inom jordbruksverksamheten på den sökandes gård.
Lagförslaget är avsett att behandlas som en så kallad budgetlag. Landskapsregeringen anser det viktigt att det stödsystem som föreslås för det åländska jordbruket kan träda i kraft så snart som möjligt, redan innan den lagstiftningskontroll som avses i 19 § i självstyrelselagen är slutförd. Landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2018 förutsätter att en landskapslag stiftas för att förverkliga stödsystemet så snabbt som möjligt. Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft vid tidigast möjliga tidpunkt hösten 2018. Med hänvisning till ordalydelsen i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen lämnas ikraftträdelsedatumet för lagen dock öppen. I ikraftträdelsebestämmelsen till lagen föreslås att en bestämmelse intas där lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis träder i kraft vid en tidpunkt som infaller innan lagstiftningskontrollen är slutförd.
Enligt den föreslagna landskapslagen ska landskapsgarantier kunna beviljas för likviditetslån till lantbruksföretagare som tillfälligt drabbats av likviditetsproblem till följd av de störningar som skett på marknaden. Enligt landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för 2018 upptas en bevillningsfullmakt till ett värde av 1.000.000 euro för landskapsgarantier till lantbruksföretagare som har förutsättningar för kontinuerlig lönsam verksamhet, men vilka befinner sig i tillfällig likviditetsproblem på grund av den svåra odlingssäsongen. Fullmakten omfattar garantier till 13 lantbruksföretagare om de maximala garantierna beviljas. Överskrids antalet ansökningar minskas det maximala värdet per företag så att bevillningsfullmakten fördelas över antalet ansökningar.
Förslaget har inga väsentliga konsekvenser för miljön annat än att syftet med förslaget är att säkerställa fortsatt lönsam lantbruksproduktion.
Möjligheten att ansöka om landskapsgaranti för likviditetslån kommer att förekomma endast under hösten 2018. Ansökningsförfarande, beredning och beslut kommer att genomföras inom ramen för landskapsregeringens näringsavdelnings förvaltningsområde med befintliga resurser. Förslaget har utöver detta inga organisatoriska verkningar. Förslaget inverkar inte på jämställdheten mellan kvinnor och män.
Landskapet har enligt 18 § 1 och 15 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter samt jord- och skogsbruk och styrning av lantbruksproduktionen. Enligt 18 § 22punkten i självstyrelselagen hör näringsverksamheten i huvudsak till landskapets behörighet, vilket medför att näringsutövning liksom stöd till näringslivet på Åland till dessa delar kan regleras i landskapslagstiftning. Även natur- och miljövård är enligt 18 § 10punkten i självstyrelselagen att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapet har dessutom behörighet att lagstifta om grunderna för avgifter till landskapet enligt 18 § 5punkten i självstyrelselagen. I den föreslagna landskapslagen har avgifternas storlek angivits exakt, varför bestämmelserna är förenliga med grundlagen.
Till den del bestämmelserna i lagförslaget är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet har bestämmelserna med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet.
Landskapslag om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018
1 § Lagens syfte. Syftet med de landskapsgarantier som föreslås kunna beviljas med stöd av lagen är att trygga jordbrukets verksamhetsförutsättningar i sådana situationer där lantbruksföretag har råkat i tillfälliga likviditetsproblematik med anledning av de konsekvenser som den svåra odlingssäsongen år 2018 har orsakat i form av avsevärt lägre skörd och högre produktionskostnader orsakade av den extrema torkan. Garantierna ska beviljas till så-dana lantbruksföretag som har förutsättningar för en kontinuerligt lönsam verksamhet.
2 § Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning. EU:s statsstödsregler inom jordbruket begränsar avsevärt möjligheterna till nationella insatser riktade till jordbruksverksamhet. Den landskapsgaranti som lagen är avsedd att omfatta kringskärs av den så kallade de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. En hänvisning till förordningen intas i paragrafen.
3 § Bevillningsfullmakt och maximibelopp för landskapsgaranti samt realisering av garantiansvar. Landskapsgarantin beviljas inom ramen för den bevillningsfullmakt som föreslås i andra tilläggsbudget för år 2018. I budgeten föreslås en bevillningsfullmakt om 1 000 000 euro.
Enligt paragrafen ska på minskning och upphörande av garantiansvar, på betalning av huvudförpliktelse och på regressrätt tillämpas vad som föreskrivs i lagen om borgen och tredjemanspant (FFS 361/1999). Denna allmänna rikslag ska komplettera bestämmelserna i den föreslagna lagen.
4 § Definitioner. I paragrafen definieras centrala begrepp som också avgränsar lagens tillämpningsområde till aktivt jordbruk i förvärvssyfte. I paragrafen definieras också kreditgivare, en definition som överensstämmer med den i till exempel landskapslagen (2006:71) om studiestöd.
5 § Stödmottagare. Landskapsgarantin kan beviljas till lantbruksföretagare som bedriver näring på sitt lantbruksföretag samt uppfyller kommissionens definition på mikroföretag eller små- och medelstort företag. Detta innebär att företagen får ha ett maximalt antal anställda om 250 stycken och en omsättning som inte överstiger 50 miljoner euro. På Åland finns idag inga lantbruksföretag som inte ingår i nämnda kategorier, men statsstödsreglerna kräver ändå en reglering.
Kraven i artikel 4.6 a i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn innebär att företaget inte har försatts i kollektiv insolvensförfarande och inte uppfyller de villkor som fastställts i den nationella lagstiftningen i fråga om försättande i kollektivt insolvensförfarande på borgenärens begäran. I praktiken innebär det att ett företag ska kunna försättas i konkurs eller undergå företagssanering.
6 § Kredit som landskapsgaranti beviljas för. Enligt paragrafen kan en kredit beviljas av kreditgivaren först efter att landskapsregeringen har fattat ett beslut om godkännande av landskapsgarantin.
Eftersom garantin gäller ett likviditetslån för att hantera en likviditetskris orsakat av minskade intäkter på grund av fallande producentpriser ska krediten kopplas till företagets omsättning för föregående år så att den maximala lånemängden är 30 procent av det mervärdesskattefria medeltalet av lantbruksföretagets sammanräknade belopp av försäljningsinkomster från jordbruksprodukter samt stöd.
Vid bedömningen av lånebeloppet är det möjligt att beakta kalkylerade effekter av genomförda investeringar om effekten av dessa inte slagit ut under de två år som föregår året för ansökan om landskapsgaranti.
Lånebeloppen som garantin kan beviljas för får vara högst 110.000 euro och minst 15.000 euro. Detta betyder att lantbruksföretagets minimiomsättning för att berättiga till stöd ska vara minst 50.000 euro. Lånetiden får vara högst sju år. Under denna period kan kreditgivare bevilja högst två amorteringsfria år, om det fordras på grund av garantitagarens tillfälliga ekonomiska svårigheter.
7 § Krav på lönsam verksamhet. Landskapsgarantin ska beviljas till företag som hamnat i tillfälliga ekonomiska och likvida problem. Garantin ska inte beviljas till företag som riskerar konkurs eller insolvensförfarande. Den som ansöker om landskapsgaranti måste därför i sin ansökan påvisa att jordbruket framdeles har förutsättningar att vara kontinuerligt lönsam, genom tillhandhållande av en likviditetskalkyl för den framtida verksamheten.
8 § Ansökan om garanti för likviditetslån. Ansökan om garantin görs på en blankett som landskapsregeringen fastställer. Genom kravet att använda en fastställd blankett främjas att sökande får behövlig information om vilka uppgifter som ska lämnas i en ansökan. Detta är samtidigt ägnat att underlätta ansökningarnas handläggning hos landskapsregeringen. Till ansökan de ska handlingar fogas som krävs för att landskapsregeringen ska kunna behandla och avgöra ansökan. Dessa handlingar utgörs av ett kreditlöfte från kreditgivaren, två års skattedeklarationer, kreditsaldo över utestående krediter samt en likviditetskalkyl som förutom att påvisa förutsättningar för långsiktig lönsamhet också ska motivera storleken av likviditetslånet. Till ansökan ska också fogas en utredning över om och vilka de minimis-stöd sökanden tidigare har beviljats och vilka belopp det har handlar om. Detta görs för att förvaltningen ska kunna kontrollera de maximala stödnivåerna som regleras i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn.
Allmänna bestämmelser om hur en handling sänds till en myndighet och hur ett förvaltningsärende inleds finns i 4 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
Avsikten är att landskapsgarantisystemet ska genomföras i skyndsam ordning genom en budgetlag och en ansökningstid som ska anpassas till detta.
9 § Beloppet som landskapsgarantin omfattar samt det stöd som ingår i garantin. Landskapsgarantin för en kredit får under lånetiden uppgå till högst 70 procent av lånebeloppet eller högst 77.000 euro per företag. Om antalet ansökningar överskrider det totala beloppet för den i landskapets budget fastställda bevillningsfullmakten sänks maximigränsen från 70 procent till en sådan nivå att maximibeloppet för bevillningsfullmakten respekteras. Görs en sådan sänkning ska de sökande samt deras respektive kreditgivare informeras så att de har möjlighet att anpassa lånebeloppet därefter.
Beloppet av det stöd som ingår i landskapsgaranti får inte överstiga den fastställda gränsen i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn om 15.000 euro ackumulerat med eventuellt övriga de minimis-stöd som gården erhållit. Vid uträkning av stödet utgår landskapsregeringen från en metod för uträkning av bruttobidragsekvivalent som närmare beskrivs i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. Den avgift som enligt 10 § uppbärs för erhållande av landskapsgarantin avräknas från stödbeloppet.
10 § Avgifter för landskapsgaranti. Enligt paragrafens 1 mom. föreslås att en avgift om 200 euro tas ut från garantitagaren för beviljande av landskapsgarantin. Avgiften uppbärs för att bidra till de administrativa kostnader som genomförandet av garantisystemet medför.
Enligt paragrafens 2 mom. uppbärs dessutom halvårsvis i efterskott en avgift som är 0,75 procent av det belopp som vid respektive tidpunkt återstår av garantin.
I paragrafens 3 mom. ingår en bestämmelse om möjligheten att driva in avgifter som inte har betalats inom utsatt tid. I bestämmelsen hänvisas till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007). Bestämmelsen är att hänföra till utsökningsväsendet, men har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagen.
11 § Skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen intas allmänna bestämmelser om garantitagarens och kreditgivarens upplysningsskyldighet i fråga om uppgifter som landskapsregeringen behöver få tillgång till. Kravet att meddela ändrade förhållanden är ägnat att trygga att landskapsgarantin används enligt det syfte systemet är avsett för.
12 § Inspektion. I paragrafen intas sedvanliga bestämmelser om inspektion och inspektionsrätt. Inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som omfattas av hemfriden. Kompletterande bestämmelser om inspektion finns bland annat i 34 § i förvaltningslagen för landskapet Åland. Till den del bestämmelserna berör rikets lagstiftningsbehörighet har de med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i paragrafen.
13 § Annan lagstiftning. Paragrafen innehåller information om annan landskapslagstiftning som har särskild betydelse för den föreslagna lagen. Allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser finns dessutom i bland annat landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet och landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen.
14 § Sekretess. I paragrafen finns ett undantag från grundläggande sekretessbestämmelser i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Landskapsregeringen har således utan hinder av offentlighetslagstiftningens huvudbestämmelser rätt att lämna uppgifter till jord- och skogsbruksministeriet, för vidarebefordran till vederbörande institution inom den Europeiska unionen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att unionens bestämmelser har iakttagits vid unionens medfinansiering.
Dessutom finns en för sekretess viktig bestämmelse i 17 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. Där framgår att en tjänsteman inte får utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans eller hennes kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser ska hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av saken beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas.
15 § Rättelse och besvär. I 8 kap. förvaltningslagen för landskapet Åland finns grundläggande bestämmelser om rättelse av beslut på myndighetens initiativ och på en parts begäran, så kallad självrättelse. I paragrafen kompletteras dessa bestämmelser med en bestämmelse om rättelseyrkande.
I 25 § i självstyrelselagen finns bestämmelser om besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut. Paragrafens 2 mom. har utformats i överensstämmelse med denna bestämmelse.
16 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska antas som en så kallad budgetlag, om vilket föreskrivs i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen. Landskapsregeringen avser att besluta om lagens ikraftträdande vid en tidpunkt snarast efter lagtingets beslut eftersom det är angeläget i förhållande till lagens syfte att de åtgärder som lagen ger möjlighet till genomförs så fort som möjligt. Avsikten är således att den föreslagna lagen ska träda i kraft vid tidigast möjliga tidpunkt under hösten 2018.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att trygga jordbrukets verksamhetsförutsättningar genom att bevilja en landskapsgaranti till sådana lantbruksföretagare som har förutsättningar för kontinuerligt lönsam verksamhet, men som har råkat i tillfälliga likviditetsproblem med anledning av de konsekvenser som den svåra odlingssäsongen år 2018 med extrem torka har orsakat i form av avsevärt lägre skörd och högre produktionskostnader.
2 §
Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning
Vid beviljande av landskapsgaranti enligt denna lag tillämpas kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, nedan de minimis-förordningen för jordbrukssektorn, om inte något annat följer av Europeiska kommissionens beslut om godkännande av statligt stöd.
3 §
Bevillningsfullmakt och maximibelopp för landskapsgaranti samt realisering av garantiansvar
Landskapsgarantin kan beviljas inom ramen för det maximala belopp som har fastställts i Ålands budget.
Landskapsregeringen svarar för landskapets intressebevakning i fråga om garantiansvaret och regressrätten. De garantier som realiseras ska betalas från Ålands budget och ersättningar som återfås enligt regressrätten ska återföras till landskapets kassa.
Utöver vad som i denna lag föreskrivs tillämpas på landskapsgarantin vad som föreskrivs i lagen om borgen och tredjemanspant (FFS 361/1999).
4 §
Definitioner
Vid tillämpningen av denna lag är innebörden av följande termer och begrepp denna:
1) Jordbruk är på Åland bedriven odling av åkergrödor, växthusproduktion, trädgårdsodling, odling av grönsaker på friland, odling av frukt och bär, biodling samt annan produktionsverksamhet av produkter som anges i bilaga 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
2) Jordbrukare är den som aktivt i förvärvssyfte bedriver jordbruk på Åland.
3) Lantbruk är jord- och skogsbruk som bedrivs i förvärvssyfte samt i företaget bedriven kompletterande näringsverksamhet.
4) Kreditgivare är penninginrättningar, fonder, sammanslutningar och andra inrättningar vilkas verksamhet omfattar beviljande av lån mot borgen.
5 §
Stödmottagare
Landskapsgarantin kan beviljas fysiska personer och privaträttsliga sammanslutningar som bedriver jordbruk som näring.
Landskapsgarantin kan beviljas till mikroföretag samt små och medelstora företag enligt den definition som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
Bestämmelser om vilka förutsättningar den som beviljas garanti ska uppfylla regleras i artikel 4.6 led a i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. Landskapsgaranti beviljas inte en sökande som med stöd av ett beslut av Europeiska kommissionen återkrävs på olagligt stöd eller stöd som är oförenligt med den inre marknaden.
6 §
Kredit som landskapsgaranti beviljas för
Landskapsgaranti kan beviljas av landskapsregeringen för en kredit som en kreditgivare beviljar till en lantbruksföretagare för att förbättra likviditeten i den produktionsverksamhet som företagaren bedriver inom jordbruket.
Den kredit som garantin gäller kan beviljas av kreditgivaren efter att beslutet om godkännandet av landskapsgaranti har fattats.
Beloppet av den kredit som garantin beviljas för får uppgå till högst 30 procent av det mervärdesskattefria medeltalet av det sammanräknade beloppet av de försäljningsinkomster från jordbruksprodukter och de jordbruksstöd som lantbruksföretagaren fått under de två år som föregår året för ansökan om landskapsgaranti, men beloppet kan vara högst 110.000 euro och minst 15.000 euro. Maximibeloppet av den kredit som garantin gäller får dock grunda sig på företagets kalkylerade omsättning, om jordbrukaren har genomfört en produktiv investering som ökar beloppet av försäljningsinkomsterna från jordbruksprodukter samt av jordbruksstöden, men som ännu inte har inverkat på företagets omsättning under de två år som föregår året för ansökan om landskapsgarantin.
Lånetiden för den kredit som landskapsgarantin beviljats för får vara högst sju år, varav kreditgivaren kan bevilja uppskov med amorteringarna för sammanlagt högst två år, om det behövs på grund av garantitagarens tillfälliga ekonomiska svårigheter.
7 §
Krav på lönsam verksamhet
För att kunna beviljas en landskapsgaranti enligt denna lag måste produktionsverksamheten inom jordbruket hos den som erhåller garantin ha förutsättningar att vara kontinuerligt lönsam.
8 §
Ansökan om garanti för likviditetslån
Ansökan om landskapsgaranti görs på en blankett som fastställts av landskapsregeringen. Landskapsregeringen fattar också beslut om vilka handlingar, utredningar och planer som ska fogas till ansökan för bedömningen av förutsättningarna för beviljande av landskapsgarantin. Landskapsregeringen kan besluta att en ansökan kan få göras elektroniskt.
En ansökan om landskapsgaranti ska lämnas in till landskapsregeringen inom den ansökningstid som landskapsregeringen har bestämt. Om en ansökan och till den hörande handlingar har sänts per post genom brev anses ansökan ha lämnats in i tid om den har poststämplats senast den sista dagen för ansökan.
En förbindelse om landskapsgaranti är inte bindande för landskapet om krediten inte har lyfts inom ett år efter det att garantin beviljades. Landskapsgarantin börjar gälla när det lån som garantin beviljats för eller lånets första rat har lyfts.
Om uppgifter i en ansökan ändras på grund av en överföring av en verksamhet till en ny ägare eller nyttjanderättsinnehavare ska landskapsregeringen beakta detta inom ramen för komplettering av handlingar enligt förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
Landskapsregeringen kan meddela närmare föreskrifter om de blanketter som ska användas vid ansökan, de bilagor som ska ingå i ansökan, det sätt planerna och utredningarna ska presenteras och de förfaranden som ska iakttas vid ansökan.
9 §
Beloppet som landskapsgarantin omfattar samt det stöd som ingår i garantin
Landskapsgaranti för en kredit får under lånetiden uppgå till högst 70 procent av det utestående kreditbeloppet och till högst 77.000 euro för varje lantbruksföretagare.
Beloppet av ett stöd som beviljas per lantbruksföretagare enligt de minimis-förordningen för jordbrukssektorn får inte under någon period på tre skatteår överskrida 15.000 euro.
Vid uträkningen av beloppet av det stöd som ingår i garantin används den beräkningsmetod som avses i de minimis-förordningen för jordbrukssektorn. Avgifter som uppbärs enligt 10 § avdras från beloppet av det stöd som ingår i landskapsgarantin.
10 §
Avgifter för landskapsgaranti
För beviljande av landskapsgaranti för likviditetslån uttas en avgift om 200 euro hos garantitagaren.
Dessutom uttas två gånger per år en avgift om 0,75 procent av återstoden av det belopp som vid respektive tidpunkt återstår av garantin.
Avgift som uppbärs med stöd av denna lag får utan dom eller beslut utsökas hos garantitagaren enligt bestämmelserna i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).
11 §
Skyldighet att lämna uppgifter
Garantitagaren och kreditgivaren är skyldig att utan dröjsmål skriftligen meddela sådana förändringar som gäller garantitagarens ekonomiska ställning eller lån som stöds och som kan påverka den beviljade garantin.
12 §
Inspektion
Landskapsregeringen har rätt att genomföra inspektioner för prövning av en ansökan om landskapsgaranti och vid tillsyn. Inspektion hos en sökande kan ske för att utreda förutsättningarna för att bevilja en landskapsgaranti.
En sökande eller en garantitagare är vid inspektion skyldig att bistå landskapets tjänsteman samt att utan rätt till ersättning på tjänstemannens begäran framlägga för tillsynen behövlig bokföring och andra behövliga handlingar. Med handlingar avses också uppgifter som har framställts eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på annat sätt. I den omfattning som tillsynen förutsätter det så kan en inspektion avse husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager samt försäljnings- och marknadsföringsutrymmen.
En inspektion kan i den omfattning som en prövning av ansökan eller tillsyn kräver det omfatta byggnader, lokaler, omständigheter, informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till berörd åtgärd. En inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som till skydd för privatlivet omfattas av hemfrid.
13 §
Annan lagstiftning
Om inte annat särskilt föreskrivs i denna lag finns bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden i förvaltningslagen för landskapet Åland samt allmänna villkor för stöd i landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.
14 §
Sekretess
I landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet finns bestämmelser om offentlighet och om sekretess i allmänna handlingar.
Utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt har landskapsregeringen rätt att till en behörig riksmyndighet lämna sekretessbelagda uppgifter för vidarebefordran till berörd institution inom den Europeiska unionen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att den Europeiska unionens bestämmelser har iakttagits vid den Europeiska unionens medfinansiering.
15 §
Rättelse och besvär
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 21 dagar, räknat från den dag beslutet delgavs vederbörande, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. Av rättelseyrkandet ska det framgå vilket beslut som önskas rättat och de omständigheter som rättelseyrkandet grundar sig på.
Beslut som landskapsregeringen fattat med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
16 §
Ikraftträdande
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den
Mariehamn den 13 september 2018
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
