regeringen_svartvit

5x5px

 

LAGFÖRSLAG nr 19/2017-2018

 

Datum

 

 

2018-04-23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Lagstiftning om biodrivmedel

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Ny blankettlagstiftning föreslås för att genomföra ny EU-lagstiftning om beräkningsmetoder och rapporteringskrav enligt bränslekvalitetsdirektivet. Den nya EU-lagstiftningen är dels ett tilläggsdirektiv till bränslekvalitetsdirektivet, direktiv (EU) 2015/652, dels direktiv (EU) 2015/1513, det s.k. ILUC-direktivet som ändrar bränslekvalitetsdirektivet och RES-direktivet. Direktiv (EU) 2015/652 skulle ha varit implementerat i lagstiftningen senast den 21 april 2017 och då detta inte skett har kommissionen i ett motiverat yttrande uppmanat Finland att inom två månader från den 9 mars 2018 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet i den nationella lagstiftningen.

 

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Lagstiftningen i EU. 3

2. Nationell lagstiftning. 3

2.1. Lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013) 4

2.2. Lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018) 4

2.3. Lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (FFS 446/2007) 5

3. Landskapsregeringens förslag. 5

4. Förslagets verkningar 5

4.1 Konsekvenser för företagen. 5

4.2 Jämställdhet 6

4.3 Konsekvenser för miljö. 6

Detaljmotivering. 6

1. Landskapslag om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel 6

2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet 7

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet 9

Parallelltexter 10

 


 

Allmän motivering

 

1. Lagstiftningen i EU

 

I Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG, bränslekvalitetsdirektivet ställs det krav på kvaliteter för olika typer av drivmedel. Där ställs också krav på att drivmedelsleverantörer ska minska utsläppen från drivmedel som de levererar. Minskningen ska motsvara 6 procent och ha åstadkommits senast under år 2020.

     Bränslekvalitetsdirektivet kompletterades 2015 med ett tilläggsdirektiv – rådets direktiv (EU) 2015/652 av den 20 april 2015 om fastställande av beräkningsmetoder och rapporteringskrav i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen. Direktivet innehåller regler om beräkningsmetoder och rapporteringskrav i enlighet med bränslekvalitetsdirektivet.

     Direktivets syfte och tillämpningsområde anges i artikel 1. Artikel 2 innehåller definitioner utöver de som finns i bränslekvalitetsdirektivet. I artikel 3 finns en bestämmelse om metod för att beräkna växthusgasintensiteten för levererade bränslen och energi som inte är biodrivmedel och en bestämmelse om leverantörernas rapportering. I artikel 4 anges vad som är lägsta standard för fossila bränslen och hur minskning av växthusgasintensiteten ska beräknas. Den rapportering som medlemsstaternas ska göra regleras i artikel 5. Bestämmelser om sanktioner finns i artikel 6. Tidpunkten för när relevanta lagar och andra författningar ska träda ikraft anges i artikel 7. Slutligen anges i bilaga I vilken metod som ska användas för beräkning av växthusgasutsläpp från el.

     Direktivet skulle ha varit genomfört i nationell lagstiftning senast den 21 april 2017 och då detta inte skett har kommissionen i ett motiverat yttrande[1] uppmanat Finland att inom två månader från den 9 mars 2018 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktivet i den nationella lagstiftningen.

     Ytterligare ändringar i bränslekvalitetsdirektivet beslutades genom det s.k. ILUC-direktivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

     De bestämmelser i ILUC-direktivet som avser ändringar i bränslekvalitetsdirektivet finns i artikel 1.1, artikel 1.2 a, artikel 1.2 b och artikel 1.2 d och i bilaga I. Artikel 1.1 innehåller definitioner. Artikel 1.2 a innebär att medlemsstaterna får låta drivmedelsleverantörer bidra till minskningskravet i artikel 7a.2 i bränslekvalitetsdirektivet med biodrivmedel för luftfart under förutsättning att biodrivmedlen uppfyller hållbarhetskriterierna. Vidare innebär artikel 1.2 b en möjlighet för medlemsstaterna att sätta en gräns för största bidraget från biodrivmedel. Rapportering om drivmedel ska ske på ett visst sätt enligt artikel 1.2 d och bilaga I.

     De ändringar som följer av ILUC-direktivet skulle varit genomförda i nationell lagstiftning den 10 september 2017.

 

2. Nationell lagstiftning

 

I riket har de aktuella direktiven införlivats i lagstiftningen genom följande lagar.

 

2.1. Lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013)

 

Den så kallade hållbarhetslagen innehåller bestämmelser om de krav som ska ställas på biodrivmedel och flytande biobränslen och om hur överensstämmelse med kraven ska visas. Bränslena ska uppfylla vissa hållbarhetskriterier vilket betyder att de under sin livscykel ska medföra en minskning av växthusgasutsläppen med minst 60 procent i förhållande till växthusgasutsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Vidare innebär hållbarhetskriteriet att den råvara som bränslena tillverkats av inte får komma från orörd naturskog, naturskyddsområden eller gräsmarker med stor biologisk mångfald. Råvaran får inte heller komma från mark vars användningsform har ändrats permanent efter 2008 om området varit våtmark, ett kontinuerligt beskogat område eller skog vars krontak täcker mellan 10 och 30 procent av ytan, om det inte går att visa att växthusgasutsläppen, trots de förändringar i kollagret som den ändrade markanvändningen ger upphov till, minskar med minst 60 procent. Råvaran får inte heller komma från tidigare odikad torvmark som dränerats efter januari 2008. Slutligen ska produktionen uppfylla alla krav som ställs på god jordbruksskötsel och goda miljö- och växtskyddskrav.

     Lagen innehåller sedan krav på hur verksamhetsutövaren (den som producerar, framställer, importerar, frisläpper för konsumtion eller använder råvaror, biodrivmedel, flytande biobränslen eller bränslen som innehåller biodrivmedel eller biobränsle) ska visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Verksamhetsutövaren ska ha ett hållbarhetssystem som ska godkännas av energimyndigheten och vars tillämpande ska granskas av godkända kontrollörer. Verksamhetsutövaren ska sammanställa en årlig rapport om uppfyllande av hållbarhetskriterierna för de partier med biodrivmedel och flytande biobränsle som producerats, framställts och frisläppts för konsumtion i Finland under året. I december 2016 fanns det sammanlagt 19 hållbarhetssystem för verksamhetsutövare som hade godkänts av Energimyndigheten. Följande verksamhetsutövare hade ett eller flera godkända hållbarhetssystem: Fortum Power and Heat Oy, Gasum Oy, Neste Abp, North European Oil Trade Oy, Oy Teboil Ab, St1 Biofuels Oy, UPM-Kymmene Abp, VG-Shipping Oy, Enocell Oy, Metsä Fibre Oy, Stora Enso Oyj.

 

2.2. Lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018)

 

Syftet med lagen är att minska växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från drivmedel som används i fordon, mobila maskiner, traktorer, insjöfartyg och fritidsbåtar. Lagen tillämpas på drivmedel som frisläpps för konsumtion i Finland. Lagen tillämpas dock inte på drivmedel som frisläpps för konsumtion av en drivmedelsleverantör som under ett kalenderår frisläpper högst en miljon liter flytande drivmedel eller en mängd gasformiga drivmedel med motsvarande energiinnehåll. Växthusgasutsläppen från biodrivmedel beräknas enligt en metod som fastställts i direktiv 2009/30/EG och växthusgasutsläppen från fossila bränslen beräknas i enlighet med direktiv (EU) 2015/652. En drivmedelsleverantör ska årligen meddela energimyndigheten mängden drivmedel som frisläppts för konsumtion, växthusgasutsläppen per energienhet, uppfyllandet av hållbarhetskriterierna och andra uppgifter som är betydelsefulla för att bedöma de inlämnade uppgifternas korrekthet. Drivmedelsleverantören ska bokföra uppgifterna och energimyndigheten har rätt att få del av bokföringen och utföra inspektioner hos drivmedelsleverantören samt vidta åtgärder vid försummelse.

 

2.3. Lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (FFS 446/2007)

 

Även lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (FFS 446/2007) innehåller bestämmelser som införts på grund av ILUC-direktivet. Lagen har gjorts tillämplig på Åland genom landskapslag (2011:111) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport.

     Syftet med denna lag är att främja användningen av biodrivmedel för att motorbensin och dieselolja ska kunna ersättas i trafiken. Lagen ställer krav på drivmedelsdistributörerna att för varje år leverera en större andel biodrivmedel på bekostnad av fossilt bränsle. Enligt lagen skulle biodrivmedlens andel av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som distributören levererat till konsumtion vara minst 6 procent åren 2011–2014 för att sedan stiga till 20 procent från och med år 2020. I praktiken har andelen biodrivmedel som levererats till konsumtion varit högre än vad som föreskrivs i lagen. År 2015 var biodrivmedlens andel i genomsnitt 24,45 procent av energiinnehållet i alla drivmedel som användes för vägtransporter. Distributionsskyldigheten omfattar inte flytande bio­bränslen. De skyldigheter som följer av lagen riktar sig till drivmedelsdistributörer som enligt punktskattelagen är skyldiga att betala punktskatt. Lagen tillämpas dock inte på de distributörer som under ett kalenderår levererar högst en miljon liter motorbensin, dieselolja och biodrivmedel till konsumtion vilket betyder att det i dag inte finns några åländska aktörer som berörs av lagen. År 2015 tillämpades distributionsskyldigheten på följande fyra drivmedelsdistributörer: Neste Abp, North European Oil Trade Oy, Oy Teboil Ab och Suomalainen Energiaosuuskunta (SEO).

 

3. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen och lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel görs tillämplig på Åland genom en ny blankettlag.

     Valet av blankettlagstiftningstekniken grundar sig på att bestämmelserna i detalj styrs av Europeiska unionens bestämmelser varför det inte finns utrymme att i någon vidare bemärkelse avvika från rikets bestämmelser. Det har inte heller funnits något behov av att i materiellt hänseende avvika från rikets bestämmelser.

 

4. Förslagets verkningar

 

4.1 Konsekvenser för företagen

 

Direktivet om bränslekvalitet ålägger inte alla drivmedelsleverantörer att minska växthusgasutsläppen under hela livscykeln från drivmedel som frisläpps för konsumtion, utan medlemsstaterna ska utse de leverantörer som ska genomföra den föreskrivna utsläppsminskningen. Utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde lämnas drivmedelsleverantörer som under ett kalenderår frisläpper för konsumtion högst en miljon liter flytande drivmedel eller en sådan mängd gasformiga drivmedel som har motsvarande energiinnehåll. Utanför tillämpningsområdet faller också företag som importerar drivmedel närmast för eget bruk. Ser man till de drivmedelsvolymer som år 2015 frisläpptes för konsumtion skulle lagens tillämpningsområde omfatta Neste Abp, North European Oil Trade Oy, Oy Teboil Ab och Suomalainen Energiaosuuskunta (SEO). Dessutom skulle Finlands största gasleverantör Gasum Oy höra till lagens tillämpningsområde. Att de små aktörerna utesluts kan motiveras med att det förskonar verksamhetsutövarna och myndigheterna från en onödig administrativ börda. Inte heller skulle någon stor miljönytta uppnås genom att inkludera de små aktörerna i lagens tillämpningsområde, eftersom deras andel av de konsumerade drivmedlen är liten och konsekvenserna för växthusgasutsläppen är ringa.

     I dagsläget finns det inga åländska leverantörer som omfattas av lagens tillämpningsområde varför landskapsregeringens förslag inte har några konsekvenser för de åländska företagen. Direktiven ställer krav på minskade växthusgasutsläpp på de drivmedel som släpps ut på marknaden men så länge de åländska aktörerna får alla drivmedelsleveranser från riket kommer lagstiftningen inte att ha någon praktisk betydelse för de drivmedelsleverantörer som finns på Åland eftersom de krav som ställs i lagstiftningen om inblandning av biodrivmedel i andra bränslen och redovisning av detta görs av drivmedelsleverantörer i riket innan detta bränsle distribueras till de åländska aktörerna. En redovisning från de åländska aktörerna skulle leda till en dubbelredovisning som inte är önskvärd.

     Om en åländsk drivmedelsproducent någon gång i framtiden börjar tillverka biodrivmedel i stor skala för konsumtion eller en åländsk drivmedelsleverantör börjar importera stora mängder motorbensin, dieselolja och biodrivmedel från utlandet till konsumtion och mängden per kalenderår överstiger en miljon liter ska lagstiftningen tillämpas och dessa leveranser redovisas till Ålands energimyndighet för vidare befordran till energimyndigheten i riket.

 

4.2 Jämställdhet

 

Landskapsregeringens förslag har inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

4.3 Konsekvenser för miljö

 

Syftet med lagstiftningen är att minska växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från drivmedel år 2020 i förhållande till nivån för år 2010. Till följd av riktlinjer som dragits upp i EU och särskilt på nationell nivå kommer användningen av biodrivmedel att öka i Finland fram till år 2020. Den ökade användningen av biodrivmedel gör det möjligt att främja kolsnåla transporter och minska växthusgasutsläppen från transporter. Konsekvenserna för de totala växthusgasutsläppen är emellertid också beroende av hur transportvolymerna och antalet kilometer som de olika fordonsslagen årligen kör utvecklas, hur bränsleeffektiviteten utvecklas samt i vilken mån användningen av andra alternativa bränslen som gas och el som ersätter motorbensin och dieselolja blir vanligare. Den inverkan som lagstiftningen har när det gäller växthusgasutsläppen från drivmedel som används i motordrivna fordon, m.m bedöms vara liten, eftersom den utsläppsminskning som lagstiftningen kräver huvudsakligen nås redan med hjälp av de politiska instrument som redan är i bruk, exempelvis distributionsskyldigheten.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Lagstiftningen rör ett område inom vilket Åland varken har intresse eller möjlighet att införa andra bestämmelser än de som finns i riket. Landskapsregeringen föreslår därför att lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013) och lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018) ska tillämpas på Åland.

 

2 § Ändringar av rikslagarna. Landskapsregeringen anser att det mest ändamålsenliga är att ändringar av de rikslagar som ska tillämpas med stöd av 1 § tillämpas på Åland per automatik genast då de träder i kraft i riket.

 

3 § Förvaltningsmyndigheter. Förvaltningen i angelägenheter som har hänförts till landskapets lagstiftningsbehörighet ska i enlighet med 23 § i självstyrelselagen skötas av självstyrelsemyndigheterna. I paragrafen föreslås därför att de förvaltningsuppgifter som enligt de lagar som anges i 1 § ankommer på energimyndigheten ska skötas av Ålands energimyndighet och förvaltningsuppgifter som ankommer på andra statliga myndigheter ska skötas av landskapsregeringen. En förutsättning är naturligtvis att förvaltningsuppgifterna ligger inom landskapets lagstiftningsbehörighet.

 

4 § Särskilda avvikelser. Hänvisningar i rikslagarna till andra rikslagar ska på Åland avse motsvarande bestämmelser i landskapslagsstiftningen inom de områden som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet.

     Om en åländsk verksamhetsutövare i framtiden producerar eller importerar biodrivmedel eller flytande biobränsle i sådana mängder att lagen om biodrivmedel och flytande biobränsle blir tillämplig kan denne ge en kontrollör som godkänts av energimyndigheten i riket i uppdrag att granska verksamhetsutövarens hållbarhetssystem. Hållbarhetssystem som godkänts av energimyndigheten i riket är även godkända på Åland.

 

5 § Förordningsfullmakt. Landskapsregeringen anser att det är ändamålsenligt med tanke på de tekniska detaljbestämmelser som med stöd av rikslagarna kommer att antas genom förordning, att viss beslutanderätt delegeras till landskapsregeringen.

     HD har i flera utlåtanden påpekat att det tydligt ska framgå av en delegeringsfullmakt ”hur normgivningsmakten delegeras och vilka områden och vilka angelägenheter delegeringen gäller”. Landskapsregeringen föreslår därför att landskapsregeringen ska har rätt att inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av de aktuella rikslagarna ska tillämpas på Åland.

 

2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet

 

1 § Uppgifter. Paragrafen har försetts med en ny punkt som ger Ålands energimyndighet befogenhet att sköta tillsyns- och övervakningsuppgifter som påförs myndigheten genom landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Följande rikslagar ska tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i denna lag:

     1) lag om biodrivmedel och flytande biobränslen (FFS 393/2013),

     2) lag om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (FFS 170/2018).

 

2 §

Ändringar av rikslagarna

     Ändringar i de lagar som anges i 1 § ska tillämpas på Åland från det att de träder i kraft i riket, om inte annat följer av bestämmelser i denna lag.

 

3 §

Förvaltningsmyndigheter

     De förvaltningsuppgifter som enligt de lagar som anges i 1 § ankommer på energimyndigheten ska på Åland skötas av Ålands energimyndighet, till den del uppgifterna faller inom landskapets behörighet.

     De förvaltningsuppgifter som enligt de lagar som anges i 1 § ankommer på andra statliga myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del uppgifterna faller inom landskapets behörighet.

 

4 §

Särskilda avvikelser

     Hänvisningar till rikslagstiftningen i de lagar som anges i 1 § ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

     En kontrollör som enligt lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen har godkänts av energimyndigheten i riket är också godkänd på Åland. Hållbarhetssystem som godkänts av energimyndigheten i riket är också godkända på Åland.

 

5 §

Förordningsfullmakt

     Landskapsregeringen kan inom Ålands behörighet genom landskapsförordning besluta att bestämmelser som utfärdats med stöd av någon av de rikslagar som anges i 1 § och som inte tillhör området för lag ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 1 § 2 mom. 3 och 4 punkten landskapslagen (2015:103) om Ålands energimyndighet sådana de lyder i landskapslag 2016/21 samt

     fogas till 1 § 2 mom. en ny 5 punkt som följer:

 

1 §

Uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ålands energimyndighet sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter samt beslutar i de ärenden som avses i landskapslagen (2015:102) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden. Om inte annat särskilt stadgas är Ålands energimyndighet dessutom den myndighet som sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter som avses i

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) landskapslagen (2016:20) om energieffektivitet,

     4) landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter samt

     5) landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

__________________

 

 

 

Mariehamn den 23 april 2018

 

 

L a n t r å d

 

 

Katrin Sjögren

 

 

Föredragande minister

 

 

Camilla Gunell

 


 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 19/2017-2018



[1] Kommissionens motiverade yttrande 2017/0258 angående implementeringen av direktiv (EU) 2015/652 om fastställande av beräkningsmetoder och rapporteringskrav om kvaliteten på bensin och dieselbränslen