|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 13/2017-2018 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2018-03-01 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Om att utreda betydande miljöpåverkan
I förslaget föreslås en ny landskapslag om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning för att genomföra ändringar i det s.k. MKB-direktivet om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. Ändringarna har gjorts för att effektivisera och höja kvaliteten på MKB-förfarandet.
Den nya lagen får en ny struktur och vissa nya begrepp och uttryck introduceras i syfte att tydliggöra de processer som regleras i lagen. När det gäller miljökonsekvensbedömning av projekt föreslås ändringar som syftar till att genomföra de senaste ändringarna i MKB-direktivet, bl.a. föreslås nya och förtydligade krav på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla. När det gäller miljöbedömning av planer och program innehåller lagen framför allt förtydliganden av vad som redan gäller, men även vissa förenklingar för medborgare, myndigheter och kommuner.
Det ändrade MKB-direktivet 2014/52/EU skulle ha varit genomfört i medlemsstaternas lagstiftning senast den 16 maj 2017 och eftersom det datumet har passerats utan att någon implementering kommit till kommissionens kännedom utfärdade kommissionen den 19 juli 2017 en formell underrättelse gällande Finlands implementering av direktivet. Landskapsregeringen har i sitt svar på Europeiska kommissionens formella underrättelse meddelat att avsikten är att direktivet ska vara notifierat i maj 2018.
INNEHÅLL
1.3 Överträdelseförfarande inlett
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
1. Landskapslag om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
2. Landskapslag om ändring av 3 och 5 §§ plan- och bygglagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 och 5 §§ plan- och bygglagen för landskapet Åland
Miljökonsekvensbedömningar regleras på Åland genom landskapslag (2006:82) om miljökonsekvensbedömning, samt i landskapsförordning (2012:50) om miljökonsekvensbedömning. Genom denna lagstiftning genomförs två EU-direktiv rörande miljöbedömningar. Det ena är direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, MKB-direktivet, och det andra är direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, kallat SMB-direktivet (SMB står för strategisk miljöbedömning). MKB-direktivets bestämmelser avser specifika projekt, vare sig projekten utförs av offentliga eller privata aktörer, medan SMB-direktivet tillämpas på planer och program som tas fram eller antas av en myndighet eller kommun. Åland har också förbundit sig att följa konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, den så kallade Esbokonventionen[1]. Även EU har ratificerat Esbokonventionen, vilket innebär att konventionen är en integrerad del av unionens rättsordning och att EU:s rättsakter alltid ska tolkas i enlighet med Esbokonventionen. Till Esbokonventionen hör protokollet om strategiska miljöbedömningar (kallat Kievprotokollet), som Ålands lagting också har gett sitt bifall till.
MKB-direktivet innehåller bestämmelser som ska garantera att en systematisk bedömning av miljöpåverkan genomförs för projekt som på grund av sin art, storlek eller lokalisering medför en betydande miljöpåverkan. För detta ändamål föreskrivs tillståndsplikt och krav på en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges.
I bilaga I till direktivet finns en lista över de projekt som alltid kan antas medföra betydande miljöpåverkan och för vilka miljökonsekvensbedömning och tillståndsprövning är obligatoriskt. I bilaga II till direktivet finns en lista över de projekt där medlemsstaterna själva får bedöma från fall till fall eller med tillämpning av gränsvärden eller kriterier om en miljökonsekvensbedömning bör göras. Vid prövningen av om en miljökonsekvensbedömning ska göras för projekt som anges i bilaga II till direktivet ska de urvalskriterier som anges i bilaga III till direktivet tillämpas.
I fråga om de projekt för vilka en miljökonsekvensbedömning ska göras ställer direktivet krav på att verksamhetsutövaren ska utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning, vars innehåll regleras i den sista bilagan till direktivet, bilaga IV. Vilka krav som i det enskilda fallet kan ställas på en miljökonsekvensbeskrivning avgörs från fall till fall. Processen innefattar även samråd, granskning och bedömning och avslutas med ett beslut om tillstånd. Direktivet innehåller också bestämmelser om vad som gäller när ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan på miljön i en annan medlemsstat.
För de projekt som inte bedöms ha en betydande miljöpåverkan eller som inte finns upptagna på vare sig bilaga I eller II ställer MKB-direktivet inte några krav på vare sig tillståndsplikt eller en bedömning av deras miljöpåverkan.
Det ursprungliga MKB-direktivet ändrades första gången genom direktiv 97/11/EG. Då infördes en möjlighet för en sökande att inhämta besked från berörd myndighet om innehållet i och omfattningen av en miljökonsekvensbeskrivning. Dessutom utökades förteckningen i direktivets bilaga I över de projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och bilaga III infördes. Direktivet har även ändrats genom direktiv 2003/35/EG. Denna ändring genomfördes i syfte att anpassa direktivet till konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den s.k. Århuskonventionen. Eftersom MKB-direktivet hade ändrats flera gånger kodifierades det och dess officiella namn är numera Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.
De senaste ändringarna i MKB-direktivet
Sedan kodifieringen av MKB-direktivet har direktivet ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (kallat ändringsdirektivet). Många av ändringarna är förtydliganden med anledning av EU-domstolens rättspraxis. Andra syftar t.ex. till att effektivisera förfarandet och öka kvaliteten på beslutsunderlaget och miljöbedömningarna.
Ändringsdirektivet trädde i kraft den 15 maj 2014 och skulle ha varit infört i medlemsstaternas lagstiftning senast den 16 maj 2017. Nedan finns en redogörelse för de viktigaste ändringarna.
Ordet miljökonsekvensbedömning definieras
Ändringsdirektivet har infört en ny definition av det förfarande som kallas miljökonsekvensbedömning. Enligt artikel 1.2 g definieras miljökonsekvensbedömning som ett förfarande som består av ett antal moment, nämligen verksamhetsutövarens utarbetande av en miljökonsekvensbeskrivning, genomförande av samråd, den ansvariga myndighetens granskning av informationen i miljökonsekvensbeskrivningen och eventuella kompletteringar av denna samt all information som inhämtats under samråden, den ansvariga myndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljöpåverkan och slutligen integrering av den ansvariga myndighetens motiverade slutsats i tillståndsbeslutet. Ändringen återspeglar EU-domstolens rättspraxis och innebär i sak inget nytt.
Miljökonsekvensbedömningen omfattar fler miljöaspekter
Genom ändringsdirektivet har artikel 3.1 ändrats och därigenom breddat miljökonsekvensbedömningen till att omfatta fler miljö- och hälsoaspekter. Nu ska även klimatförändringar, biologisk mångfald och risker för olyckor eller katastrofer beaktas. Alla miljö- och hälsoaspekter kommer inte att bli relevanta i varje enskild tillståndsprövning, utan det avgörs som vanligt i avgränsningsfasen.
Underlag inför och beslut om betydande miljöpåverkan
För de projekt som redovisas i bilaga II till direktivet måste den ansvariga myndigheten bedöma om de ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning eller inte. Denna fas kallas vanligen för screening eller behovsbedömning. Genom ändringsdirektivet införs nya krav på den information som verksamhetsutövaren ska lämna inför en sådan bedömning. Informationen handlar i korthet om projektets art och den betydande miljöpåverkan som det kan antas medföra. En förteckning över information som ska lämnas finns i den nya bilagan IIA.
Genom ändringsdirektivet införs dessutom en ny tidsfrist som innebär att den ansvariga myndigheten ska fatta sitt beslut inom 90 dagar från den dag verksamhetsutövaren lämnat all information som krävs. Vissa undantag som till exempel projektets komplexitet kan dock motivera en längre tidsfrist enligt bestämmelsen.
Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll förtydligas
Kraven på miljökonsekvensbeskrivningens innehåll har förtydligats, specificerats och kompletterats. De största ändringarna är att det införs nya krav på informationen om rimliga alternativ, referensscenario och de miljö- och hälsoaspekter som rör nya miljöproblem (t.ex. klimatförändringen, biologisk mångfald, katastrofrisker och utnyttjandet av naturresurser). En ändring har vidare gjorts i artikel 5.1 andra stycket som syftar till att undvika dubbelarbete. Det tydliggörs att verksamhetsutövaren ska beakta tillgängliga resultat från andra relevanta bedömningar om miljöpåverkan som gjorts till följd av annan unionslagstiftning såsom SMB-direktivet eller nationell lagstiftning.
Krav på experter
En annan nyhet är krav på framtagande och kontroll av miljökonsekvensbeskrivningar, dels genom att verksamhetsutövaren ska se till att miljökonsekvensbeskrivningen utarbetas av behöriga experter, dels genom att den ansvariga myndigheten ska se till att den har, eller vid behov kan tillgå, tillräcklig expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen (artikel 5.3).
Utökade krav på samråd med myndigheter och allmänheten
Nya krav ställs på att även lokala och regionala myndigheter ska delta i samråden (artikel 6.1). En annan nyhet är att allmänheten ska få den information som avses i artikel 6.2 elektroniskt via minst en central portal eller lättillgängliga kontaktpunkter på lämplig förvaltningsnivå. Det införs dessutom en ny tidsram som anger att den berörda allmänheten i vart fall ska få 30 dagar på sig att komma in med synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen (artikel 6.7).
Krav på tillståndsmyndighetens bedömning och motivering
Ändringarna i artikel 8 och införandet av en ny artikel 8 a syftar till att tydliggöra hur synpunkter och underlag om projektets miljöpåverkan ska integreras i beslut att meddela tillstånd eller inte. Enligt artikel 8 a.1 ställs krav på att ett beslut om att bevilja tillstånd ska innehålla en motiverad slutsats om projektets betydande miljöpåverkan, alla miljövillkor som bifogas beslutet, en beskrivning av projektets särdrag eller planerade åtgärder för att undvika, förebygga eller minska och om möjligt kompensera betydande negativ miljöpåverkan samt i tillämpliga fall kontrollåtgärder. Om beslutet blir att avslå en tillståndsansökan ska de huvudsakliga skälen till avslaget anges (artikel 8 a.2).
Tillståndsmyndigheten ska undvika intressekonflikt
Enligt nya artikeln 9 a ska medlemsstaterna se till att den eller de ansvariga myndigheterna fullgör de skyldigheter som följer av direktivet på ett objektivt sätt. Av samma bestämmelse följer att oförenliga funktioner ska skiljas åt när skyldigheterna enligt direktivet fullgörs om den ansvariga myndigheten även är verksamhetsutövare.
Samordnade eller gemensamma förfaranden
Krav om samordnade eller gemensamma förfaranden införs i förhållande till det s.k. art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.
Uppföljning, kontrollförfaranden, sanktioner och information till kommissionen
Slutligen har det införts krav på övervakning och kontrollåtgärder. Medlemsstaterna ska se till att försiktighets- och kompensationsåtgärder genomförs och ska besluta om förfaranden avseende kontroll av betydande negativ miljöpåverkan i syfte att kunna vidta lämpliga åtgärder för att begränsa denna. Enligt en ny artikel 10 a ska medlemsstaterna även fastställa regler för sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt direktivet. Enligt artikel 12.2 införs ett krav på medlemsstaterna att informera kommissionen om antalet projekt som varit föremål för miljökonsekvensbedömning mm. Rapportering ska göras var sjätte år från och med den 16 maj 2017.
Syftet med direktivet är att integrera miljöaspekter vid utarbetande och antagande av vissa planer och program vars genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan. SMB-direktivet är tillämpligt på planer och program som tas fram eller antas av en myndighet eller kommun. Det ska vara fråga om planer och program som krävs enligt lag eller annan författning. Av definitionen av plan och program (artikel 2 a) framgår också att ändringar av planer och program omfattas av direktivet. Slutligen måste genomförandet av planen eller programmet antas medföra en betydande miljöpåverkan för att direktivet ska vara tillämpligt. De planer och program som omfattas av direktivets tillämpningsområde kan delas upp i två grupper. I den första gruppen finns planer och program som typiskt sett kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Denna grupp kan i sin tur delas upp i två kategorier, dels planer och program som upprättas för vissa i direktivet uppräknade områden såsom energi, avfall, transporter m.m. och som anger förutsättningarna för tillstånd till verksamheter som omfattas av bilaga I eller II till MKB-direktivet, dels planer och program som kan antas påverka s.k. Natura 2000-områden. Till den andra gruppen hör planer och program som inte typiskt sett anses medföra en betydande miljöpåverkan utan där bedömningen av miljöpåverkan i stället ska göras i det enskilda fallet. Till denna grupp hör planer och program som omfattas av den första gruppen men som endast gäller små områden på lokal nivå och planer och program inom andra områden än de som omfattas av första gruppen och som anger förutsättningarna för andra verksamheter och åtgärder än de som räknas upp i bilagorna till MKB-direktivet. I sådana fall ska bedömningen av miljöpåverkan ske i det enskilda fallet och utifrån vissa i direktivet fastställda kriterier. Inom ramen för miljöbedömningen ska en miljörapport tas fram. I rapporten ska den betydande miljöpåverkan redovisas och rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd identifieras, beskrivas och bedömas. De uppgifter som en miljörapport ska innehålla listas i bilaga I till direktivet. I direktivet finns bestämmelser om samråd med myndigheter och allmänhet. När planen eller programmet tas fram ska hänsyn tas till miljörapporten och de synpunkter som lämnats vid samråd. När en plan eller ett program har antagits ska berörda myndigheter och allmänheten informeras. Direktivet innehåller också bestämmelser om vad som gäller när ett genomförande av en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i en annan medlemsstat.
1.3 Överträdelseförfarande inlett
Det ändrade MKB-direktivet skulle ha varit genomförd i medlemsstaternas lagstiftning senast den 16 maj 2017. Kommissionen utfärdade i juli 2017 en formell underrättelse gällande Finlands (ska utläsas Ålands) uteblivna implementering av direktiv 2014/52/EU. Landskapsregeringen har i sitt svar daterat den 22 augusti 2017 meddelat kommissionen att avsikten är att en notifiering av ändringsdirektivet ska göras i maj 2018.
2. Landskapsregeringens överväganden och förslag
Syftet med lagförslaget är först och främst att genomföra ändringsdirektivet i åländsk lagstiftning. Ett alternativ hade varit att införa ändringsbestämmelserna i befintlig landskapslagstiftning. Landskapslagen om miljökonsekvensbedömningar har dock redan ändrats ansenligt två gånger och en addering av ytterligare ändringar skulle sannolikt resultera i en splittrad och mer svårtillgänglig landskapslag. Vid en översyn av lagstiftningen har landskapsregeringen därför konstaterat att det bästa alternativet är att införa en ny landskapslag gällande miljökonsekvensbedömningar som ersätter den befintliga landskapslagen.
I den gällande landskapslagen behandlas både miljökonsekvensbedömningar och strategiska miljöbedömningar parallellt i samma paragrafer och bägge benämns som ”MKB”. Ur tydlighetssynpunkt är detta inte ändamålsenligt, då det är fråga om två olika sorters bedömningar med ursprung i två separata EU-direktiv. Både i rikslagstiftningen och i den svenska lagstiftningen har dessa olika bedömningar tydligt separerats. På rikshåll har man valt att ha två skilda lagar gällande dessa, medan i Sverige sorteras de under samma kapitel i miljöbalken, dock i separata sektioner, och med annan terminologi. Med beaktande av åländska förhållanden skulle ett införande av två separata lagar, som i riket, dock te sig obehövligt. De projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning är i regel så stora och ingripande att det i praktiken är relativt sällan som sådana bedömningar görs på Åland; på samma sätt hör de situationer där en plan eller ett program antas som aktualiserar en strategisk miljöbedömning till ovanligheterna i landskapet. Därför har bedömningen gjorts att det för åländska förhållanden är mest lämpligt att samla bestämmelser gällande båda dessa typer av bedömningar i samma lag, men att tydliggöra skillnaderna genom terminologin samt dela upp dessa i olika kapitel. Modellen för denna struktur är 6 kap. i den svenska miljöbalken; dock kommer den nya åländska landskapslagen vara väsentligt kompaktare med färre paragrafer. Avsikten är att på detta sätt införa en lag med bättre överskådlighet och tydligare struktur.
Detta blir vid en första anblick tydligt genom att nya begrepp införs. Ovan har redan konstaterats att separata begrepp ska användas för de olika typerna av bedömningar. Därför ska begreppet ”MKB”, som i dagsläget omfattat båda processerna och det faktiska dokumentet, ersättas av begreppen miljökonsekvensbedömning, miljökonsekvensbeskrivning och miljöbedömning. Detta är i linje med begreppen på EU-nivå och motverkar onödiga missförstånd. Utöver ändring av själva terminologin tydliggörs även själva processen genom att för dels projekt och dels planer och program kronologiskt behandla de olika stegen i förfarandet. Ett tydligare ansvar avseende miljökonsekvensbedömningar kommer att placeras på Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM. Redan i dagsläget har ÅMHM ett omfattande ansvar, men genom den nya lagen läggs ett större ansvar på myndigheten när det gäller behovsbedömningen och granskningen av miljökonsekvensbeskrivningen.
Miljökonsekvensbedömningsinstrumentet är i sig nära förbundet med annan lagstiftning, då instrumentet utgör underlag för senare tillståndsprocesser. Då ändringsdirektivet fäster vikt vid synergier mellan olika lagstiftningsområden, bör man i möjligaste mån sträva efter ett effektivt samspel mellan dessa områden. Sådana tillståndspliktiga verksamheter som kan komma att förutsätta utformning av en miljökonsekvensbedömning återfinns bland annat i miljöskyddslagstiftningen, vattenlagstiftningen, avfallslagstiftningen, ellagstiftningen och plan- och bygglagstiftningen.
Genom lagförslaget läggs nya uppgifter på ÅMHM. Dels ska ÅMHM besluta i oklara fall om det krävs en miljökonsekvensbedömning för projekt. Beslutet ska baseras på ett underlag som lämnas in av verksamhetsutövaren. ÅMHM ska också granska och besluta om den miljökonsekvensbeskrivning som verksamhetsutövaren lämnar till ÅMHM uppfyller kraven i lagförslaget. Även under verksamhetsutövarens arbete med miljökonsekvensbeskrivningen har ÅMHM ett ansvar att ge råd åt verksamhetsutövaren och om denne begär det ska ÅMHM ge ett yttrande om hur omfattande och detaljerad information som ska finnas i miljökonsekvensbeskrivningen.
ÅMHM har delvis de här uppgifterna även enligt gällande MKB-lag genom att myndigheten senast i samband med att ett tillståndsärende avgörs ska bestämma om det krävs en MKB och även avgöra om en inlämnad slutlig MKB uppfyller lagens krav. De föreslagna kraven på ÅMHM blir däremot mera omfattande och uttryckliga.
Förslaget kommer, med avseende på de krav som ställs på ÅMHM att medföra ökade kostnader för myndigheten. Hur mycket större arbetsbelastningen blir för myndigheten är svårt att bedöma eftersom antalet ärenden som kräver en miljökonsekvensbedömning under åren har pendlat mellan noll och fem per år. Landskapsregeringen räknar dock med att arbetsbelastningen kommer att öka med i genomsnitt en månads arbete per år för en person. Detta är naturligtvis något som måste tas i beaktande vid beslut om budget.
Då förslaget innebär en tydligare lagstiftning och med krav på miljökonsekvensbedömningar i linje med unionslagstiftningen bedöms förslaget innebära positiva, om än inte betydande effekter på miljön.
Förslaget har ingen känd verkan avseende jämställdhet.
Den föreslagna landskapslagen berör landskapsregeringen och under denna lydande myndighet och inrättningar, kommunernas förvaltning, byggnads- och planväsendet, natur- och miljövård samt vattenrätt. Nämnda rättsområden är enligt 18 § 1, 4, 7 och 10 punkterna i självstyrelselagen att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning. Förslaget har skickats på remiss till Ålands natur och miljö, Ålands näringsliv, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands producentförbund, Företagarna på Åland samt till landskapsregeringens näringsavdelning, infrastrukturavdelning och utbildnings- och kulturavdelning. Värdefulla synpunkter på förslaget har lämnats av Ålands natur och miljö, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Företagarna på Åland samt av landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning. Remissvaren har behandlats och beaktats så långt det varit möjligt.
1. Landskapslag om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
1 kap. Gemensamma bestämmelser
1 § Syftet med lagen. I paragrafen ges en kortfattad förklaring av lagens syfte; att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Vidare introduceras lagens två nyckelbegrepp, miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning.
2 § Samordning. Enligt artikel 4.4 och artikel 5.2 i MKB-direktivet ska en exploatör vid arbetet med att ta fram samrådsunderlag eller miljökonsekvensbeskrivning, i tillämpliga fall ta hänsyn till tillgängliga resultat från andra relevanta bedömningar av miljöpåverkan som utförts i enlighet med annan unionslagstiftning. I artikel 10.2 i SMB-direktivet står att för planer och program för vilka skyldigheten att utföra miljöbedömningar följer samtidigt både av detta SMB-direktivet och av annan gemenskapslagstiftning kan medlemsstaterna föreskriva samordnade eller gemensamma förfaranden som uppfyller kraven i den relevanta gemenskapslagstiftningen, bland annat för att undvika att bedömningen görs två gånger.
Det är mot bakgrund av dessa samordningsbestämmelser som det finns anledning att utforma en bestämmelse om samordning som tydliggör att samordningskravet avser miljöbedömningar i allmänhet såväl inom ramen för lagens bestämmelser som när skyldigheter liknande dem i denna lag följer av någon annan lagstiftning. Även om det kan vara svårt att i det enskilda fallet bedöma om kravet om att sträva efter samordning är uppfyllt är det viktigt att författningstexten ger uttryck för denna målsättning.
3 § Definitioner. I paragrafen förklaras de uttryck som används i lagen och i MKB- och SMB-direktiven. Ändringsdirektivet har infört en ny definition av det förfarande som kallas miljökonsekvensbedömning. Enligt artikel 1.2 g definieras miljökonsekvensbedömning som ett förfarande som består av ett antal moment, nämligen verksamhetsutövarens utarbetande av en miljökonsekvensbeskrivning, genomförande av samråd, den ansvariga myndighetens granskning av informationen i miljökonsekvensbeskrivningen och eventuella kompletteringar av denna samt all information som inhämtats under samråden, den ansvariga myndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljöpåverkan och slutligen integrering av den ansvariga myndighetens motiverade slutsats i tillståndsbeslutet. Ändringen återspeglar EU-domstolens rättspraxis och innebär i sak inget nytt.
2 kap. Miljökonsekvensbedömning av projekt
4 § När en miljökonsekvensbedömning ska göras. I paragrafen anges när en miljökonsekvensbedömning ska göras. Detta ska ske när ett projekt kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I landskapsförordning finns en lista över verksamheter som ska anses ha en betydande miljöpåverkan och där det är klart att en miljökonsekvensbedömning ska genomföras samt vilka kriterier som ska beaktas för att bedöma om ett projekt ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
5 § Underlag för behovsbedömning. Om det är osäkert huruvida en miljökonsekvensbedömning behövs för ett projekt ska frågan klarläggas genom att en behovsbedömning görs. En behovsbedömning behöver inte genomföras om verksamhetsutövaren själv anser att projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och istället för att invänta ÅMHM:s beslut bestämmer att projektet ska genomgå en miljökonsekvensbedömning.
I paragrafens andra moment anges hur en behovsbedömning ska gå till. Behovsbedömningen ska handla om frågan om betydande miljöpåverkan. Verksamhetsutövaren ska ta fram ett bedömningsunderlag med uppgifter om det planerade projektets lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan.
Landskapsregeringen kommer att ge närmare instruktioner om innehållet i underlaget i en landskapsförordning.
ÅMHM:s beslut ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot att projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Rättsverkan av beslutet blir att en miljökonsekvensbedömning ska göras eller inte göras. Detta beslut får inte överklagas särskilt utan den som är missnöjd får överklaga det slutliga beslutet i ärendet.
ÅMHM ska fatta sitt beslut så snart som möjligt och senast inom 90 dagar från det att verksamhetsutövaren lämnat all information som krävs. I undantagsfall, t.ex. beroende på projektets art, komplexitet, lokalisering eller omfattning, kan ÅMHM förlänga tidsfristen för att fatta sitt beslut. I så fall ska myndigheten skriftligen informera verksamhetsutövaren om skälen till detta och om beräknat beslutsdatum. Bestämmelsen överensstämmer med artikel 4.6 i MKB-direktivet.
7 § Avgränsningssamråd. I paragrafen anges vad avgränsningssamrådet ska handla om och när det ska genomföras. I första momentet tydliggörs att de miljöeffekter som kan komma i fråga är sådana miljöeffekter som projektet kan antas medföra antingen i sig eller till följd av yttre händelser.
I andra momentet anges vilka som ingår i samrådskretsen. Bestämmelserna syftar till att ge samrådsparterna möjlighet att i ett tidigt skede kunna delta i processen och påverka projektets utformning och beslutsunderlag.
Tredje momentet anger att samrådskretsen i avgränsningssamrådet ska kunna ta del av samrådsunderlaget. Ett sådant underlag kan ha tagits fram inför en behovsbedömning om en sådan har ägt rum och kan då användas även inför avgränsningssamrådet om inga förändringar har skett sedan samrådsunderlaget togs fram. Har ingen behovsbedömning gjorts och inget samrådsunderlag tagits fram måste ett sådant underlag tas fram inför avgränsningssamrådet.
Verksamhetsutövaren kan när det är möjligt ta direktkontakt med dem som ingår i samrådskretsen. Det kan dock vara svårt att identifiera alla som ingår i samrådskretsen, t.ex. vilken del av allmänheten som kan antas bli berörd av eller har intresse av projektet. Det är därför lämpligt att information om att samråd ska ske lämnas i en lokaltidning med uppgift om var det går att ta del av samrådsunderlaget. Samrådsunderlaget ska göras tillgängligt på en webbplats. Ett samrådsunderlag kan kompletteras under tiden som samråd genomförs och kan utgöras av flera dokument.
Syftet med ett avgränsningssamråd är att ge den berörda allmänheten och myndigheter möjlighet att i ett tidigt skede kunna delta i processen och påverka projektets utformning och beslutsunderlag. För att kunna uppfylla detta syfte måste samrådet genomföras innan verksamhetsutövaren har låst fast verksamheten vid en viss lokalisering och utformning.
I sista momentet regleras ÅMHM:s roll vid avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. ÅMHM ska arbeta för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som är nödvändig för prövningen. Det är dock verksamhetsutövaren som har ansvar för att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller allt som behövs för att den ska utgöra ett tillräckligt bra beslutsunderlag. ÅMHM ska på begäran ge råd och redovisa sin bedömning i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad. ÅMHM:s bedömning är inte bindande och hindrar inte att myndigheten senare kan ställa kompletterande krav. Dock är det viktigt att ÅMHM har en aktiv roll i syfte att verka för att verksamhetsutövaren tar fram en miljökonsekvensbeskrivning som utgör ett bra beslutsunderlag. På det viset minskar risken för senare krav på kompletteringar som fördröjer prövningsprocessen.
8 § Information till regioner utanför Åland. I paragrafen regleras informationsutbytet med en region utanför Åland i de fall ett projekt kan antas medföra en betydande gränsöverskridande miljöpåverkan. Första momentet anger, i enlighet med artikel 7.1 a och b i MKB-direktivet, att landskapsregeringen måste informera regionen utanför Åland som kan antas bli utsatt för betydande miljöpåverkan av ett åländskt projekt och dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser samt vilken typ av beslut som kan komma att fattas. Den andra regionen ska även, enligt artikel 7.2 i MKB-direktivet ges skälig tid att yttra sig över om regionen vill delta i samrådet. Om en region utanför Åland har angett att den vill delta i processen ska regionen ges tillfälle att yttra sig.
En region utanför Åland har även rätt att begära att få den information som avses i första momentet.
Det är landskapsregeringen som sköter kontakten med regioner utanför Åland. Detta görs med hjälp av miljöministeriet i de fall den berörda regionen ligger utanför rikets gränser. Påverkas en region i riket tas kontakt med den aktuella närings-, trafik- och miljöcentralen.
9 § Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll. Paragrafen överensstämmer med kraven i artikel 5.3 och i första momentet introduceras en kvalitetskontrollmekanism i processen. I korthet betyder det att tillstånd inte får ges för en miljöfarlig verksamhet innan dess miljöeffekter har utretts så omfattande som det är rimligt med hänsyn till rådande sakkunskaper.
I andra momentet anges vilka uppgifter som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Innehållet överensstämmer med kraven i artikel 5.1 och bilaga IV till MKB-direktivet.
Landskapsregeringen har möjlighet att i landskapsförordning meddela ytterligare föreskrifter om framtagandet av och innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. Dessutom ges landskapsregeringen ett bemyndigande att, om det visar sig att det finns behov av det, bestämma vilka kompetenskrav som ska ställas på de experter som utarbetar miljökonsekvensbeskrivningar.
10 § ÅMHM:s granskning av miljökonsekvensbeskrivningen. För att miljökonsekvensbeskrivningen ska kunna läggas till grund för den fortsatta miljökonsekvensbedömningen ska den uppfylla kraven i denna lag. Den bedömningen görs av ÅMHM. Det innebär att om miljökonsekvensbeskrivningen underkänns måste den kompletteras till dess myndigheten godkänner den. Om myndigheten inte har den kunskap som krävs får den anlita utomstående expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen. ÅMHM:s beslut ska meddelas så fort som möjligt. ÅMHM:s beslut får inte överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet. Avgörandet av ärenden som gäller ett projekt regleras genom speciallagar, i vilka det också föreskrivs om de berörda parternas rätt att anföra besvär. Ett projekt kan beröras av flera olika lagar som innehåller varierande bestämmelser om besvärsrättens grund och omfattning.
11 § Miljökonsekvensbedömningen hos den tillståndsprövande myndigheten. När verksamhetsutövaren fått ÅMHM:s beslut att miljökonsekvensbeskrivningen är godkänd kan processen gå vidare och handlingarna lämnas till den myndighet som fattar beslut i tillståndsfrågan. I andra momentet anges att den tillståndsprövande myndigheten ska offentliggöra att en miljökonsekvensbeskrivning finns. I de fall en ansökan om tillstånd också ska offentliggöras ska det ske gemensamt. Därefter måste myndigheten hålla miljökonsekvensbeskrivningen tillgänglig för allmänheten under en tid av minst 30 dagar. I bestämmelsen framhävs att tillkännagivandet endast ska ske om miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta miljökonsekvensbedömningen.
Tredje momentet anger vad ett tillkännagivande ska innehålla. Bestämmelsen genomför delar av artikel 6.2 i MKB-direktivet.
Femte momentet reglerar den tillståndsprövande myndighetens skyldighet att integrera en motiverad slutsats i fråga om miljöeffekterna i bedömningen. Bestämmelsen innebär en skyldighet för myndigheten att identifiera miljöeffekterna och motivera sin bedömning av verksamheten eller åtgärdens miljöeffekter. Bestämmelsen genomför kraven i delar av artikel 3, artikel 8 och artikel 8 a i MKB-direktivet. Den tillståndsprövande myndighetens skyldighet att identifiera, beskriva och göra en samlad bedömning av miljöeffekterna påverkar inte verksamhetsutövarens motsvarande ansvar. I miljökonsekvensbeskrivningen ska verksamhetsutövaren identifiera, beskriva och bedöma projektets miljöeffekter. Av sista momentet framgår vidare att när miljöbedömningen slutförs och tillståndsfrågan avgörs ska hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivningen och det som framkommit under handläggningen av ärendet.
12 § Information om avgörandet i tillståndsfrågan. I paragrafen finns bestämmelser om tillkännagivande av tillståndsbeslutet. Tillkännagivandet ska innehålla uppgifter om hur allmänheten kan få tillgång till information om innehållet i beslutet.
Andra momentet reglerar information till en region utanför Åland i de fall ett gränsöverskridande samråd har skett. Informationen ska i dessa fall lämnas av landskapsregeringen.
13 § Besvärsrätt då miljökonsekvensbedömningen saknas. Enligt paragrafen har ÅMHM rätt att överklaga ett avgörande av ett tillståndsärende enligt någon annan lag som gäller ett projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan när besvärsgrunden är att en miljökonsekvensbedömning enligt denna lag inte har gjorts.
14 § Kostnadsansvaret. Som nämns i paragrafen är det den som har ansvar för och för avsikt att genomföra ett projekt som också ska stå för kostnaderna för hela miljökonsekvensbedömningen. ÅMHM:s rätt att ta ut avgift för sitt arbete följer av landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
3 kap. Miljöbedömning för planer och program
15 § Miljöbedömning för planer och program. I paragrafen anges när en miljöbedömning ska göras. Det gäller endast planer och program som krävs i lag eller annan författning och som bereds eller godkänns av en myndighet eller en kommun och där genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
I tredje momentet finns ett bemyndigande för landskapsregeringen att i landskapsförordning ta in bestämmelser om att vissa slag av planer och program ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. De undantag som får göras anges i artikel 3.5 i SMB-direktivet.
16 § Behovsbedömning. I paragrafen anges när en myndighet eller kommun ska undersöka om en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och om en miljöbedömning behöver göras eller inte göras.
Enligt andra momentet ska myndigheten eller kommunen identifiera omständigheter som talar för eller emot att genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Relevanta omständigheter är sådana som följer av artikel 3.2–3.5 och bilaga II till SMB-direktivet. En bedömning av vilka som ska omfattas av samrådskretsen måste göras i varje enskilt fall utifrån vilka kommuner och myndigheter som kan antas bli berörda av planen eller programmet på grund av sitt särskilda miljöansvar. Vid den bedömningen är det avgörande om det finns en koppling mellan det miljöansvar som kommunen eller myndigheten har och den miljöpåverkan som kan förväntas vid genomförandet av den enskilda planen eller programmet. En plan eller ett program som uppenbart saknar betydande miljöpåverkan kan inte antas påverka en kommun eller en myndighet i bestämmelsens mening. Behovsbedömningen ska avse den miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra. Behovsbedömningen utgör på så vis en del i undersökningen av om genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra en sådan betydande miljöpåverkan som innebär att bestämmelserna om miljöbedömning ska tillämpas.
17 § Beslut i frågan om miljöpåverkan. Paragrafen innehåller bestämmelser om det beslut i frågan om en betydande miljöpåverkan som en myndighet eller kommun ska fatta efter behovsbedömningen. I paragrafen genomförs artikel 3.7 i SMB-direktivet. För kommunala beslut om planer och program bör beslutet normalt kunna avgöras på tjänstemannanivå. Den slutliga bedömningen som kommunen eller myndigheten gör i frågan om betydande miljöpåverkan måste naturligtvis ske i ett tidigt skede av planprocessen. Det formella beslutet kan dock fattas i ett senare skede. Ett beslut måste fattas senast i samband med beslutet att anta planen eller programmet men därutöver bör det, med utgångspunkt i de förutsättningar som gäller för det aktuella plan- eller programförfarandet, avgöras i varje enskilt fall när ett beslut bör fattas och av vilket organ. Beslutet ska innehålla information om hur myndigheten eller kommunen har kommit fram till om planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan genom att ange de omständigheter som talar för eller emot en sådan påverkan.
Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten. Ett lämpligt sätt att göra beslutet tillgängligt är på myndighetens eller kommunens webbplats.
På samma sätt som gäller för projekt, får beslutet i fråga om miljöpåverkan inte överklagas särskilt. Den som är missnöjd kan överklaga det slutliga beslutet i ärendet.
18 § Avgränsningssamråd i miljöbedömningen. Bestämmelsen riktar sig till den myndighet eller kommun som ska upprätta eller ändra en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning och som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I paragrafen fastslås att myndigheten eller kommunen ska ta fram en miljörapport inom ramen för miljöbedömningen. Samråd ska ske med de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. En bedömning av vilka som ska omfattas av samrådskretsen måste göras i varje enskilt fall. Vid den bedömningen är det avgörande om det finns en koppling mellan det miljöansvar som myndigheten har och den miljöpåverkan som kan förväntas vid genomförandet av den enskilda planen eller programmet. Bestämmelsen motsvarar bestämmelser i SMB-direktivets artikel 5.
19 § Miljörapporten i miljöbedömningen. Bestämmelsen följer artikel 5 i SMB-direktivet. De uppgifter som ska finnas i en miljörapport överensstämmer med de som anges i bilaga I till direktivet.
Sista momentet anger att en rimlighetsbedömning ska göras i fråga om den information som ska ingå i miljörapporten. En rimlig detaljeringsgrad enligt punkt 2 syftar på att om planen eller programmet exempelvis är av övergripande karaktär så behöver inte nödvändigtvis miljörapporten innehålla så detaljerade uppgifter. En mer detaljerad plan kräver följaktligen en mer detaljerad miljörapport. Även punkterna 3 och 4 handlar om att planen eller programmets detaljeringsgrad påverkar miljörapportens utformning. Det kan t.ex. gälla en plan i toppen av ett hierarkiskt plansystem som startar på en övergripande, generell nivå och går nedåt till allt mer detaljerade nivåer. Bedömningen under punkt 4 går ihop med punkt 2 när det gäller frågor om att planens eller programmets detaljeringsgrad på den aktuella nivån medför att miljörapporten bör vara mer eller mindre detaljerad. Punkten har som syfte att undvika dubbelarbete.
20 § Information till regioner utanför Åland. Bestämmelsen rör det gränsöverskridande samråd som krävs enligt artikel 7 i SMB-direktivet. Det är landskapsregeringen som sköter kontakten med regioner utanför Åland. Detta görs med hjälp av miljöministeriet i de fall den berörda regionen ligger utanför rikets gränser. Påverkas en region i riket är det med den aktuella närings-, trafik- och miljöcentralen som kontakten sker.
21 § Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett program. I paragrafen betonas vikten av att miljörapporten för förslaget till plan eller program görs tillgängligt för allmänheten och de myndigheter som kan bli berörda så tidigt som möjligt i processen och att tillräcklig tid ges att komma in med synpunkter. Paragrafen är utformad för att möta kraven i artikel 6 i SMB-direktivet. Myndigheter och allmänhet ska få skälig tid att yttra sig. I det ligger även att de ska få yttra sig i så god tid att synpunkterna kan beaktas innan planen eller programmet antas. Med allmänheten ska enligt direktivet i detta sammanhang förstås den allmänhet som berörs, eller kan antas bli berörd, eller som har ett intresse av beslutsfattandet, inbegripet organisationer, så som miljöorganisationer och andra berörda organisationer.
22 § Beslut att anta en plan eller ett program. Paragrafen motsvarar krav i artiklarna 8 och 9 i SMB-direktivet. I paragrafen regleras bl.a. myndighetens eller kommunens skyldighet att redovisa hur hänsyn har tagits till miljörapporten och de synpunkter som kommit in.
23 § Information om antagen plan eller program. Paragrafen reglerar hur och till vem information om beslutet att anta en plan eller ett program ska lämnas.
24 § Uppföljning av miljöpåverkan. Bestämmelsens krav på att skaffa sig kunskap innebär att viss uppföljning och övervakning måste göras. Detta motsvarar krav i artikel 10 i SMB-direktivet.
Syftet med uppföljningen är att man ska kunna upptäcka oförutsedd negativ påverkan på miljön och skapa förutsättningar för att vidta lämpliga åtgärder. Bestämmelsen ställer inga krav på hur övervakningen ska gå till. Det är antagligen oftast lämpligt att integrera övervakningen i den normala planeringscykeln så att den sammanfaller med den ordinarie översynen av en plan eller ett program. Man måste alltså inte samla in information särskilt för övervakningen av en plan eller ett program, utan andra informationskällor kan användas. En övervakningsåtgärd behöver dessutom inte vara enskild för varje plan eller program, utan kan gälla flera planer och program, under förutsättning att den information man samlar in blir tillräcklig för de bedömningar som kan behöva göras.
Uppföljningen och övervakningen ska täcka all betydande miljöpåverkan, dvs. i princip positiva, negativa, förutsedda och oförutsedda konsekvenser. Ofta torde det i huvudsak bli fråga om att följa upp den påverkan som planen eller programmets genomförande bedöms medföra enligt miljöbedömningen.
Innebörden av lämpliga åtgärder för att avhjälpa skadan är inte att en plan eller ett program måste ändras. De avhjälpande åtgärder som avses är sådana åtgärder som ryms inom ramarna för existerande lagstiftning, och kan vidtas om miljöeffekterna blir andra än de man förutsett. En myndighet eller kommun som vid uppföljning t.ex. upptäcker oförutsedd betydande miljöpåverkan, kan alltså t.ex. informera landskapsregeringen så att lämpliga avhjälpande åtgärder kan vidtas. Vid sådana åtgärder kan den information som samlats in inom ramen för uppföljningen komma till användning.
Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
2. Landskapslag om ändring av 3 och 5 §§ plan- och bygglagen för landskapet Åland
3 § Förhållandet till annan lagstiftning. I paragrafens 1 mom. föreslås att hänvisningen till landskapslagen om miljökonsekvensbedömning uppdateras med en hänvisning till den föreslagna landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning.
5 §. Konsekvensutredning vid planläggning. I paragrafen föreslås att hänvisningen till landskapslagen om miljökonsekvensbedömning uppdateras med en hänvisning till den föreslagna landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Gemensamma bestämmelser
1 §
Syftet med lagen
I denna lag finns bestämmelser om identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter som kan ha en betydande miljöpåverkan vid planering av och beslut om projekt, planer och program. Syftet med miljökonsekvensbedömningar och miljöbedömningar är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.
2 §
Samordning
För att undvika dubbelarbete ska den som gör en miljökonsekvensbedömning eller en miljöbedömning sträva efter att samordna arbetet med andra miljöbedömningar som görs enligt denna lag eller med liknande arbete som görs enligt andra författningar.
3 §
Definitioner
I denna lag används följande begrepp:
Allmänhet: en eller flera fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.
Berörd allmänhet: den allmänhet som berörs eller kan antas bli berörd av eller som har ett intresse av de beslutsprocesser på miljöområdet som avses i denna lag, inklusive miljöskyddsorganisationer.
Miljöeffekt: en direkt eller indirekt, positiv eller negativ, tillfällig eller bestående, kumulativa eller inte kumulativa effekt som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på
1) befolkning och människors hälsa,
2) djur- eller växtarter som är skyddade enligt landskapslagen (1998:82) om naturvård och biologisk mångfald i övrigt,
3) mark, jord, vatten, luft och klimat,
4) materiella tillgångar, kulturarv och landskap och
5) samspelet mellan de faktorer som anges i 1–4.
I kapitlet miljökonsekvensbedömning av projekt används följande begrepp:
Miljökonsekvensbedömning: förfarande som består av
1) verksamhetsutövarens utarbetande av en miljökonsekvensbeskrivning,
2) genomförande av samråd,
3) Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets granskning av den information som läggs fram i miljökonsekvensbeskrivningen och eventuell kompletterande information, om så krävs, från verksamhetsutövaren samt all relevant information som inhämtas via samråden,
4) den tillståndsprövande myndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljöpåverkan, med beaktande av resultaten av den granskning som avses i punkt 3 och, i tillämpliga fall, dess egen kompletterande granskning, och
5) integrering av den tillståndsprövande myndighetens motiverade slutsats i det tillståndsbeslut som fattas.
Miljökonsekvensbeskrivning: det dokument som identifierar och beskriver de direkta och indirekta miljöeffekterna som ett planerat projekt kan medföra.
Projekt: utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten, samt andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i det fysiska landskapet, inklusive mineralutvinning.
Samrådsunderlag: dokument med uppgifter om det planerade projektets lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan.
Tillstånd: den tillståndsprövande myndighetens beslut som ger verksamhetsutövaren rätt att genomföra projektet.
Tillståndsprövande myndighet: den myndighet som prövar tillståndsfrågan med en miljökonsekvensbeskrivning som beslutsunderlag.
Verksamhetsutövare: den som ansöker om tillstånd för ett privat projekt eller den offentliga myndighet som tar initiativ till ett projekt.
I kapitlet miljöbedömning för planer och program används följande begrepp:
Miljöbedömning: förfarande som består av
1) myndighetens eller kommunens utarbetande av en miljörapport,
2) genomförande av samråd,
3) myndighetens eller kommunens beaktande av miljörapporten och resultaten av samrådet i beslutsprocessen samt
4) tillkännagivande av beslutet.
Miljörapport: den del av plan- eller programdokumentationen som identifierar, beskriver och utvärderar den betydande miljöpåverkan som planens eller programmets genomförande kan antas medföra och rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd.
2 kap.
Miljökonsekvensbedömning av projekt
4 §
När en miljökonsekvensbedömning ska göras
Innan tillstånd ges till ett projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska en miljökonsekvensbedömning göras. I landskapsförordning anges vilken typ av projekt som har en betydande miljöpåverkan och vilka kriterier som ska beaktas för att bedöma om ett projekt ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
5 §
Om frågan om projektets betydande miljöpåverkan inte är klarlagd, bland annat på grund av projektets art, storlek eller lokalisering ska verksamhetsutövaren undersöka projektets miljöpåverkan innan tillstånd kan ges. En sådan behovsbedömning behöver dock inte göras om verksamhetsutövaren anser att en betydande miljöpåverkan kan antas.
Som underlag för behovsbedömningen ska verksamhetsutövaren lämna in en beskrivning av projektet och den miljöpåverkan projektet kan antas medföra till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM). Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ange vilken typ av information som ska finnas i underlaget.
6 §
Beslut om projektet kräver en miljökonsekvensbedömning
ÅMHM ska utgående från verksamhetsutövarens underlag i ett särskilt beslut avgöra om en miljökonsekvensbedömning krävs eller inte. Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten och redovisa de skäl som talar för eller emot att projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan med hänvisning till projektets karakteristiska egenskaper, miljöns känslighet i de geografiska områden som antas bli påverkade av projektet och projektets förväntade betydande miljöeffekter.
Beslutet ska fattas så snart som möjligt och senast 90 dagar från det att verksamhetsutövaren lämnat all information som krävs. I undantagsfall kan ÅMHM förlänga tidsfristen för att fatta sitt beslut. I så fall ska myndigheten skriftligen informera verksamhetsutövaren om skälen till detta och om beräknat beslutsdatum. Beslutet får inte överklagas särskilt.
7 §
Avgränsningssamråd
Om det krävs en miljökonsekvensbedömning ska ett avgränsningssamråd genomföras inför arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen. Detta innebär att verksamhetsutövaren samråder om projektets lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som projektet kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.
Avgränsningssamrådet ska ske med ÅMHM, den tillståndsprövande myndigheten och med övriga berörda myndigheter och kommuner och den berörda allmänheten.
Verksamhetsutövaren ska se till att de som ingår i samrådskretsen ges möjlighet att ta del av samrådsunderlaget och göra det tillgängligt elektroniskt minst 30 dagar innan avgränsningssamrådet påbörjas. Information om att samråd ska ske lämnas i en lokaltidning med uppgift om var det går att ta del av samrådsunderlaget.
Avgränsningssamrådet ska påbörjas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan.
ÅMHM ska under avgränsningssamrådet arbeta för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. Om verksamhetsutövaren begär det, ska ÅMHM med beaktande av den information som verksamhetsutövaren lämnat i synnerhet om projektets specifika egenskaper, däribland dess lokalisering och tekniska kapacitet, och den miljöpåverkan det antas medföra, avge ett yttrande om hur omfattande och detaljerad den information ska vara som verksamhetsutövaren ska lämna i miljökonsekvensbeskrivningen. ÅMHM ska samråda med de myndigheter som kan antas bli berörda av projektet innan ÅMHM avger sitt yttrande.
8 §
Information till regioner utanför Åland
Om ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan i en region utanför Åland ska ÅMHM snarast informera landskapsregeringen. Landskapsregeringen ska informera den berörda regionen om det planerade projektet, dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser och vilken typ av beslut som kan komma att fattas och ge regionen möjlighet att delta i samrådet eller få sina synpunkter framförda på samrådet. Informationen ska ges så snart som möjligt och senast när meddelandet med inbjudan till avgränsningssamråd lämnas.
Sådan information ska också lämnas om en region utanför Åland som kan antas bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.
9 §
Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll
Miljökonsekvensbeskrivningen ska vara av god kvalitet och verksamhetsutövaren ska se till att den utarbetas av behöriga experter. Om verksamhetsutövaren har begärt ett yttrande från ÅMHM enligt 7 § ska miljökonsekvensbeskrivningen baseras på yttrandet och innehålla de uppgifter som skäligen kan behövas för att nå en motiverad slutsats om projektets betydande miljöpåverkan, med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder. Verksamhetsutövaren ska vid utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningen beakta tillgängliga resultat från andra relevanta bedömningar om miljöpåverkan som gjorts till följd av annan lagstiftning.
Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla
1) uppgifter om projektets lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljökonsekvensbedömningen,
2) uppgifter om rimliga relevanta alternativa lösningar för projektet samt angivande av de huvudsakliga skälen till det val som gjorts, med hänsyn till projektets miljöpåverkan,
3) uppgifter om rådande miljöförhållanden och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om projektet inte förverkligas,
4) en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljöeffekter som projektet kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser i form av allvarliga olyckor eller katastrofer,
5) uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna,
6) en icke-teknisk sammanfattning av 1–5, och
7) en redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden.
Landskapsregeringen kan i en landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla, och hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram. Landskapsregeringen kan även i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vilken kompetens som kan krävas av de experter som utarbetar miljökonsekvensbeskrivningar.
10 §
ÅMHM:s granskning av miljökonsekvensbeskrivningen
När verksamhetsutövaren har färdigställt miljökonsekvensbeskrivningen ska den lämnas till ÅMHM för granskning.
ÅMHM ska se till att den har eller kan tillgå tillräcklig expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen och ska efter granskningen i ett särskilt beslut avgöra om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i denna lag. Beslutet får inte överklagas särskilt.
Miljökonsekvensbedömningen hos den tillståndsprövande myndigheten
När miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta miljökonsekvensbedömningen lämnas den tillsammans med ÅMHM:s beslut och övriga handlingar i ärendet till den tillståndsprövande myndigheten.
Myndigheten ska meddela att miljökonsekvensbeskrivningen finns, göra den tillgänglig för allmänheten och ge allmänheten en tid av minst 30 dagar att yttra sig.
Tillkännagivandet ska innehålla upplysningar om
1) att projektet omfattas av kraven på miljökonsekvensbedömning,
2) var miljökonsekvensbeskrivningen och andra handlingar finns tillgängliga,
3) till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas, och
4) hur ny information i ärendet kommer att meddelas eller hållas tillgänglig.
Om samråd med en region utanför Åland ska ske ska detta anges.
Tillkännagivandet om miljökonsekvensbeskrivningen ska göras på den tillståndsprövande myndighetens webbplats tillsammans med ansökan, om ansökan ska tillkännages.
Myndigheten ska, när tillståndsfrågan avgörs, slutföra miljökonsekvensbedömningen genom att med hänsyn till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och det som kommit fram under beredningen av ärendet identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Beviljas tillstånd ska beslutet även innehålla de miljövillkor som krävs, en beskrivning av projektets särdrag och planerade åtgärder för att undvika, förebygga eller minska och om möjligt motverka betydande negativ miljöpåverkan samt, i tillämpliga fall, kontrollåtgärder.
12 §
Information om avgörandet i tillståndsfrågan
Den tillståndsprövande myndigheten ska när tillståndsprövningen är avgjord snarast tillkännage detta. Av tillkännagivandet ska det framgå hur allmänheten kan få tillgång till innehållet i avgörandet.
Om samråd har skett med en region utanför Åland ska landskapsregeringen se till att samma information lämnas till den ansvariga myndigheten i den regionen.
13 §
Besvärsrätt då miljökonsekvensbedömningen saknas
Utöver det som särskilt föreskrivs om sökande av ändring har ÅMHM rätt att anföra besvär över ett tillståndsbeslut som gäller ett projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan om en miljökonsekvensbedömning inte har gjorts.
14 §
Kostnadsansvaret
En miljökonsekvensbeskrivning för ett projekt samt förfarandet när miljökonsekvensbeskrivningen tas fram ska bekostas av verksamhetsutövaren.
3 kap.
Miljöbedömning för planer och program
15 §
Miljöbedömning för planer och program
En myndighet eller kommun som utreder eller antar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska göra en miljöbedömning om genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
En miljöbedömning behöver inte göras för finansiella eller budgetära planer eller program.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
16 §
Behovsbedömning
Om frågan om planen eller projektets betydande miljöpåverkan inte är klarlagd ska myndigheten eller kommunen undersöka om genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Behovsbedömningen ska innebära att myndigheten eller kommunen identifierar omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan och, om det inte ger svar på frågan om en miljöbedömning ska göras, utreder frågan om betydande miljöpåverkan tillsammans med andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om sådana omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan.
17 §
Beslut i frågan om miljöpåverkan
Om en behovsbedömning har gjorts ska myndigheten eller kommunen i ett särskilt beslut avgöra om genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten.
Beslutet får inte överklagas särskilt.
18 §
Avgränsningssamråd i miljöbedömningen
Om en miljöbedömning ska göras ska myndigheten eller kommunen utarbeta en miljörapport. För att komma fram till hur omfattande och detaljerad miljörapporten ska vara ska myndigheten eller kommunen hålla ett avgränsningssamråd med de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet.
19 §
Miljörapporten i miljöbedömningen
Miljörapporten ska innehålla
1) en sammanfattning av planens eller programmets innehåll, huvudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta planer och program,
2) en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd,
3) uppgifter om
a) miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs,
b) miljöförhållandena i de områden som kan antas komma att påverkas betydligt,
c) befintliga miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet, särskilt miljöproblem som rör ett område av särskild betydelse för miljön och
d) hur hänsyn tas till relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhänsyn,
4) en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljöeffekter som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra,
5) uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter,
6) en sammanfattning av de överväganden som har gjorts, vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och eventuella problem i samband med att uppgifterna sammanställdes,
7) en beskrivning av de åtgärder som planeras för uppföljning och övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför och
8) en icke-teknisk sammanfattning av 1–7.
Miljörapportens omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till
1) bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
2) planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,
3) var i en beslutsprocess som planen eller programmet befinner sig,
4) att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av projekt och
5) allmänhetens intresse.
20 §
Information till regioner utanför Åland
Om planens eller programmets genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i en region utanför Åland eller om en region utanför Åland som kan komma att påverkas betydligt av genomförandet begär det, ska landskapsregeringen överlämna miljörapporten och förslaget till plan eller program till den regionens ansvariga myndighet.
Om den andra regionen vill delta i miljöbedömningen ska landskapsregeringen samråda med regionen i fråga om den gränsöverskridande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter. Landskapsregeringen ska ge regionen utanför Åland den information som behövs för samrådet och ge regionen möjlighet att lämna synpunkter.
21 §
Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett program
Myndigheten eller kommunen ska så tidigt som möjligt i arbetet med förslaget till plan eller program ta fram miljörapporten och göra den och förslaget tillgängliga för allmänheten och de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. De ska ges information om hur de kan ta del av förslaget och miljörapporten samt hur och inom vilken tid synpunkter kan lämnas. Tiden för att lämna synpunkter ska vara skälig.
22 §
Beslut att anta en plan eller ett program
I beslutet att anta en plan eller ett program som omfattas av kravet på miljöbedömning ska det finnas en redovisning av
1) hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller programmet,
2) hur hänsyn har tagits till miljörapporten och inkomna synpunkter,
3) skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts, och
4) vilka åtgärder som planeras för att övervaka och följa upp den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför.
23 §
Information om antagen plan eller program
När en plan eller ett program som omfattas av kravet på miljöbedömning har antagits ska den beslutande myndigheten eller kommunen informera allmänheten och de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda om antagandet och göra planen eller programmet och beslutet tillgängliga för dem.
Om samråd har skett med en region utanför Åland ska landskapsregeringen se till att samma information lämnas till den ansvariga myndigheten i den regionen.
24 §
Uppföljning av miljöpåverkan
Efter antagandet av planen eller programmet ska den beslutande myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet faktiskt medför. Detta ska göras för att myndigheten eller kommunen tidigt ska få vetskap om sådan betydande miljöpåverkan som tidigare inte har identifierats så att lämpliga åtgärder för att avhjälpa skadan kan vidtas.
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning.
Miljökonsekvensbedömningar som har färdigställts enligt den upphävda lagen får ligga till grund för tillståndsbeslut som avgörs efter denna lags ikraftträdande.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 och 5 §§ plan- och bygglagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 1 mom. och 5 § plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland, av dessa lagrum 3 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2016/86, som följer:
3 §
Förhållande till annan lagstiftning
Vid planläggning och i bygglovs- och andra tillståndsärenden ska bestämmelserna i landskapslagen (1998:82) om naturvård, landskapslagen (1998:83) om skogsvård, landskapslagen ( : ) om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning, landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, landskapslagen (1965:9) om fornminnen, landskapslagen (2007:19) om skydd av det maritima kulturarvet, landskapslagen (2016:84) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen samt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland iakttas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5 §
Konsekvensutredning vid planläggning
När en plan utarbetas ska, om inte en miljökonsekvensbedömning ska upprättas enligt landskapslagen ( : ) om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning, planens påverkan på miljön och landskapsbilden, inklusive dess samhällsekonomiska, sociala och kulturella aspekter, redovisas som en del av planen.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 1 mars 2018 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 13/2017-2018
[1] ÅFS 2016:62 Ålands lagtings beslut om godkännande av ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang och med förslag till lag om sättande i kraft av den bestämmelse i ändringen som hör till området för lagstiftningen.
