|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 9/2017-2018 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2018-02-15 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Organisering av den prehospitala akutsjukvården
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård och räddningslagen för landskapet Åland.
I landskapslagen om hälso- och sjukvård införs en bestämmelse enligt vilken den prehospitala akutsjukvården kan ordnas genom samarbetsavtal med det kommunala räddningsväsendet eller genom att den anskaffas av någon annan serviceproducent. Samtidigt införs en hänvisning till den nya bestämmelsen i räddningslagen. Ändringarna klargör att Ålands hälso- och sjukvård även i fortsättningen kan samarbeta med Mariehamns stads räddningsverk om de prehospitala akutsjukvårdstjänsterna.
Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Lagstiftningen om den prehospitala sjukvården
1.2 Nuvarande samarbete med räddningsväsendet
1.3 Den prehospitala akutsjukvården och offentlig upphandling
2. Landskapsregeringens förslag
1. Ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
2. Ändring av räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
1.1 Lagstiftningen om den prehospitala sjukvården
Ålands hälso- och sjukvård ansvarar enligt 44 § landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård för ordnandet av den prehospitala akutsjukvården. I bestämmelsen fastslås att Ålands hälso- och sjukvård ska fatta ett beslut om servicenivån med beaktande av att vården ska vara effektiv och ändamålsenlig och utgöra en funktionell helhet. I beslutet om servicenivån ska Ålands hälso- och sjukvård fastställa hur vården ska organiseras, vilket serviceinnehållet ska vara, vilken utbildning den personal som deltar i vården ska ha, vilka målen för insatstiden ska vara samt andra omständigheter som är nödvändiga för ordnandet av vården.
Med prehospital akutsjukvård avses enligt 44 § landskapslagen om hälso- och sjukvård i första hand akutsjukvård av en patient som plötsligt insjuknat eller skadats primärt utanför Ålands hälso- och sjukvårds inrättningar, med undantag för uppdrag enligt sjöräddningslagen (FFS 1145/2001), och vid behov transporten av patienten till den enligt medicinsk bedömning mest ändamålsenliga vårdenheten. I den prehospitala sjukvården ingår även att vid behov ordna kontakt till psykosocial stödverksamhet för en patient, för närstående eller andra som har del i händelsen, att medverka i utarbetandet av landskapets beredskapsplan för storolyckor och exceptionella situationer samt handräckning till polisen, räddningsmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna och sjöräddningsmyndigheterna för fullgörande av de uppgifter som de svarar för.
Ålands hälso- och sjukvård kan även bestämma att den prehospitala akutsjukvården ska omfatta den första insatsen. Med den första insatsen avses att alarmcentralen kan larma någon annan enhet än en ambulans i syfte att förkorta insatstiden i fråga om en plötsligt insjuknad eller skadad patient och att personalen i enheten ger en sådan livräddande första hjälp som fastställts i beslutet om servicenivån.
Genom landskapsförordningen (2014:10) om prehospital akutsjukvård som trädde i kraft den 1 januari 2015 infördes, efter ett omfattande utvecklingsarbete, ett mer detaljerat regelverk. I förordningen finns närmare bestämmelser bland annat om Ålands hälso- och sjukvårds uppgifter, prioritetsklasser som fastställs utgående från alarmcentralens bedömning, om fordon och personal som ska ingå i den prehospitala akutsjukvårdens enheter. Den prehospitala akutsjukvården leds organisatoriskt och operativt av en ansvarig läkare som utses av Ålands hälso- och sjukvård. Det ska dygnet runt finnas en läkare som ansvarar för att leda den operativa medicinska verksamheten och ge vårdanvisningar till fältchef. Det ska även finnas en fältchef för den prehospitala akutsjukvården på Åland i tjänst dygnet runt. Fältchefen är, oberoende av på vilket sätt den prehospitala akutsjukvården ordnas, situationschef under den ansvariga läkaren.
1.2 Nuvarande samarbete med räddningsväsendet
Ålands hälso- och sjukvård har ett avtal om prehospital akutsjukvård med Mariehamns stad enligt vilket Mariehamns stads räddningsverk sköter uppgifter inom den prehospitala akutsjukvården. Det nuvarande avtalet gäller tillsvidare. Det är frågan om ett långvarigt samarbete. Räddningsverket tog år 1974 över ambulansverksamheten från Ålands folkhälsoförbund och skötte den för folkhälsoförbundets räkning tills primärhälsovården överfördes till landskapet i och med bildandet av Ålands hälso- och sjukvård år 1994.
Enligt nuvarande praxis är det Ålands hälso- och sjukvård som betalar för inköp av ambulanser och står för kostnaderna för dem. Ambulanserna tillhandahålls av räddningsverket som även ansvarar för att personalen och insatserna följer Ålands hälso- och sjukvårds beslut om servicenivån inom den prehospitala sjukvården.
Vid Mariehamns stads räddningsverk är de flesta brandmännen utbildade ambulanssjukvårdare. Dessa sköter bemanningen av de tre ambulanserna. Räddningsverkets ambulanssjukvårdare bemannar även den ambulanshelikopter som Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab genom avtal med Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller för akuta sjuktransporter från skärgården. Ålands hälso- och sjukvård har även ett avtal om HEMS-besättning med Mariehamns stads räddningsverk och står för kostnaderna för sådan personal (7–8 pers.). Det innebär att räddningsverket vid så kallade primärtransporter, d.v.s. helikopterutryckningar till skärgården, förutom att bemanna helikoptern med ambulanspersonal även bemannar helikoptern med s.k. HEMS-besättning HCM. HEMS står för Helicopter Emergency Medical Services. HCM står för HEMS Crew Member, det vill säga en brandman med tilläggsutbildning och fortbildning i enlighet med Trafiksäkerhetsverkets bestämmelser med uppgift att assistera piloten.
Årligen utför den ambulanssjukvård som upprätthålls av Mariehamns stads räddningsverk mellan 2 500 – 2 800 uppdrag. Vid behov av ambulans kontaktas alarmcentralen vid Ålands polismyndighet där en bedömning görs av hur allvarlig olyckan eller sjukdomsfallet är och efter det alarmeras ambulansen som rycker ut efter angiven skyndsamhetsgrad.
Den procentuella fördelningen av skyndsamhetsgraden var år 2016 följande:
- A-larm 16% (livshotande/mycket brådskande)
- B-larm 31% (brådskande)
- C-larm 35% (icke brådskande)
- D-larm 18% (tidsbeställt/ej akut)[1]
Årskostnaden för den prehospitala akutsjukvården, inklusive fältchef, är drygt 1 miljon euro. Själva fordonen, ambulanserna, upphandlas särskilt.
1.3 Den prehospitala akutsjukvården och offentlig upphandling
1.3.1 Gällande lagstiftning om offentlig upphandling av sjukvårdstjänster
Den 1 november 2017 trädde en ny lagstiftning om offentlig upphandling i kraft på Åland. Genom landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling, nedan blankettlagen om offentlig upphandling, blev bl.a. lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016), nedan upphandlingslagen, gällande på Åland även inom de rättsområden där landskapet har lagstiftningsbehörighet. Genom blankettlagen om offentlig upphandling genomfördes samtidigt direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, nedan upphandlingsdirektivet, i åländsk rättsordning.
Av betydelse vid offentliga upphandlingar är bl.a. tröskelvärdena. Ett tröskelvärde är den beloppsgräns exklusive mervärdesskatt som används vid offentlig upphandling av varor, tjänster och entreprenader för att avgöra om en upphandling ska göras enligt en s.k. EU-upphandling eller inte. Under tröskelvärdet gäller de nationella reglerna, om sådan finns, och över tröskelvärdet gäller de direktivstyrda EU-reglerna. EU:s tröskelvärden revideras av Europeiska kommissionen vartannat år.
Enligt 1 § 2 mom. i blankettlagen om offentlig upphandling har upphandlingslagen på Åland begränsats till att gälla endast på sådan upphandling som beräknas uppgå till minst de tröskelvärden som fastställts i EU:s bestämmelser om offentlig upphandling. I upphandlingslagen, sådan den är tillämplig i riket, finns däremot även nationella tröskelvärden, som är lägre än EU:s tröskelvärden, och bestämmelser om vad som ska iakttas om en upphandling överskrider dessa nationella tröskelvärden.
Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster omfattas av särskilda bestämmelser för tilldelning av kontrakt. Sådana tjänster kan omfatta även hälso- och sjukvårdstjänster. Tröskelvärdet för offentliga tjänstekontrakt för sociala och andra tjänster är 750 000 euro enligt artikel 4 i upphandlingsdirektivet. Tjänsternas kontraktsvärde måste minst uppgå till detta belopp för att omfattas av de direktivstyrda EU-reglerna. I sammanhanget kan konstateras att årskostnaden för de prehospitala akutsjukvårdstjänster som handhas av Mariehamns stads räddningsverk överstiger detta tröskelvärde.
I det nya upphandlingsdirektivet från 2014 betonar man tydligare än tidigare att sociala tjänster och utbildningstjänster och tjänster inom hälso- och sjukvården är av ett särskilt slag, vilket bl.a. framgår i skäl 114 och 118 i upphandlingsdirektivets ingress. Upphandlingsdirektivet innehåller därför särskilda och enklare regler samt ett högre tröskelvärde för sociala och andra personliga tjänster. Ett särskilt upphandlingssystem för sådana tjänster har införts i upphandlingsdirektivets avdelning III, d.v.s. i artiklarna 74–77. Tjänsterna har bedömts ha ett begränsat gränsöverskridande intresse, varför medlemsstaterna bör ha stor frihet att organisera valet av utförare.
Den upphandlande enheten kan även ställa särskilda krav på de ekonomiska aktörer som främjar sociala aspekter och miljöaspekter som är kopplade till upphandlingsföremålet och på så vis tilldela vissa sociala tjänster och hälsovårdstjänster med större hänsyn mot dem som använder tjänsterna. Upphandlingsdirektivet möjliggör enklare förfaranden och större handlingsutrymme för upphandlande enheter att tillämpa kvalitetsfaktorer.
I upphandlingsdirektivet finns dessutom bestämmelser om när direktivet inte är tillämpliga på vissa offentliga kontrakt och när det är möjligt att direkt genom myndighetssamarbete komma överens om vissa offentliga tjänster. De nya mer detaljerade bestämmelserna i direktiven om köp av tjänster myndigheter emellan utgör huvudsakligen en kodifiering av rättspraxis från EU:s domstol.
Det nya upphandlingsdirektivet har mot bakgrund av det anförda medfört att undantagen från upphandlingslagens tillämplighet på vissa tjänsteupphandlingar har utökats. Ett exempel är bestämmelsen i 9 § 1 mom. 11 punkten i upphandlingslagen, enligt vilken upphandlingslagen inte ska tillämpas på upphandling av prehospital akutsjukvård om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer. Bestämmelsen grundar sig på artikel 10 h i upphandlingsdirektivet. I upphandlingsdirektivet har de tjänster som undantagits från tillämpningsområdet specificerats genom en hänvisning till beteckningarna i den allmänna nomenklaturen (CPV) och till de nummerserier som hänför sig till dem. De tjänster som avses i bestämmelsen är bl.a. ambulanstjänster med beteckningen 85143000-39. Termen ambulanstjänster som används i upphandlingsdirektivet och i upphandlingsnomenklaturen används dock inte i upphandlingslagen, utan istället används den terminologi som ingår i 40 § i rikets hälso- och sjukvårdslag (FFS 1326/2010). Sistnämnda bestämmelse har sin motsvarighet i 44 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård. I skäl 28 i upphandlingsdirektivets ingress konstateras att det skulle vara svårt att bibehålla icke vinstdrivande organisationers särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de förfaranden som anges i direktivet. Detta undantag från upphandlingsdirektivets tillämpningsområde ska emellertid inte sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt, varför ambulanstjänster enbart för transport av patienter inte omfattas av undantaget. Undantaget för ambulanstjänster, baserat på tolkningen av upphandlingsdirektivet, avser enligt motiven till såväl den finländska som den svenska upphandlingslagen (RP 108/2016 rd s. 96ff och Prop. 2015/16:195 s. 146ff) sådana ambulanstransporter där det finns ett medicinskt syfte med transporten och där exempelvis en medicinsk bedömning och behandling vid behov kan påbörjas redan under transporten. Undantaget ska således inte omfatta sådana tjänstekontrakt där det saknas ett medicinskt syfte med transporten och transporten därmed inte är brådskande.
Är det så att transportbehovet och inte det medicinska inslaget i tjänsten är det värdemässigt dominerande ska ambulanstjänsten däremot upphandlas enlighet med bestämmelserna av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Avsikten är således att undantaget ska användas restriktivt, varför den upphandlande enheten ska kunna påvisa att kriterierna för undantaget är uppfyllda.
Som ytterligare ett exempel på undantag från upphandlingslagens tillämplighet bör även upphandlingslagens 16 § nämnas, en bestämmelse som grundar sig på artikel 12.4 och 12.5 i upphandlingsdirektivet. Enligt denna bestämmelse ska upphandlingslagen inte tillämpas på en upphandling mellan upphandlande enheter genom vilken de upphandlande enheterna i samarbete och för att uppnå gemensamma mål genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för. I bestämmelsen finns krav på begränsningar gällande produktion av tjänster som berörs av samarbetet för andra än avtalsparterna. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra faktiskt samarbete mellan upphandlande enheter så att de inte inom ramen för samarbetet måste konkurrensutsätta sina upphandlingar hos varandra på det sätt som föreskrivs i lagen. Bestämmelsen syftar på s.k. horisontellt samarbete som kan bli tillämpliga vid samarbete mellan offentliga samfund. Konkurrensutsättningen i denna typ av samarbeten har nyligen prövats i högsta förvaltningsdomstolen (se kap. 1.3.2). Svårigheten vid tillämpningen av den äldre upphandlingslagen har varit om ett samarbetsavtal mellan offentliga samfund ska tolkas som ett upphandlingskontrakt som skulle omfattas av upphandlingslagen eller inte. Av den orsaken har många samarbetsavtal blivit föremål för prövning i domstol. Genom de nya bestämmelserna 16 § i upphandlingslagen har avsikten varit att inom de gränser som upphandlingsdirektivet anger klargöra rättsläget utgående från hur villkoren för ett horisontellt samarbete har utformats genom EU-domstolens rättspraxis.
1.3.2 Samarbetsavtal enligt särskilda bestämmelser i lag
Högsta förvaltningsdomstolen har under år 2017 avgjort besvär inlämnade av privata aktörer som yrkat på att två sjukvårdsdistrikts samarbetsavtal med lokala räddningsmyndigheter ska ogiltigförklaras och ett offentligt anbudsförfarande ska tillämpas enligt bestämmelserna om offentlig upphandling (HFD:2017:32). Samkommunen för Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt hade med de räddningsverk som fanns inom samkommunens verksamhetsområde ingått ett samarbetsavtal om hur prehospital akutsjukvård skulle ordnas, utan att samkommunen verkställt en konkurrensutsättning enligt den då gällande lagen om offentlig upphandling (FFS 348/2007) och det tidigare upphandlingsdirektivet 2004/18/EG.
Högsta förvaltningsdomstol kom fram till att de samarbetsavtal som samkommunerna för sjukvårdsdistriktet ingått med räddningsverken inte omfattas av upphandlingslagens bestämmelser om konkurrensutsättning. Domstolen analyserade samarbetsavtalens syfte och omfattning och fäste särskild vikt vid att det i 39 § 2 mom. i rikets hälso- och sjukvårdslag finns en uttrycklig bestämmelse om samarbete med räddningsväsendet. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det av unionens rättsregler inte följde någon konkurrensutsättningsskyldighet gällande ordnandet av den prehospitala akutsjukvården och att det således inte blev fråga om att ta ställning till de kriterier som gäller för horisontellt samarbete. Transparensprincipen och principen om jämlikt bemötande i artiklarna 49 och 56 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) ställde inte heller hinder för samarbetsavtalen.
Även Marknadsdomstolen (MD 749–757/14), där ärendet prövades innan det togs upp i högsta förvaltningsdomstolen, hade utgående från ett annat resonemang med betoning på om kriterierna för horisontellt myndighetssamarbete uppfyllts, kommit fram till att samarbetsavtalen inte fallit inom upphandlingslagens tillämpningsområde. Marknadsdomstolen bedömde sig följaktligen inte behörig att behandla besvären varför besvären hade avvisats. Detta bekräftades av Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolarnas resonemang utgick i stor utsträckning från väletablerad rättspraxis från EU-domstolen. En del av de principer som fastslagits i rättspraxis ingår, som redogjorts för ovan, numera i gällande upphandlingsdirektiv (se skäl 3 i upphandlingsdirektivets ingress).
En motsvarande uttrycklig bestämmelse som den i 39 § 2 mom. i rikets hälso- och sjukvårdslag om samarbete med räddningsväsendet saknas i landskapslagstiftningen. I 2 § 2 mom. i landskapslagen om hälso- och sjukvård anges allmänt att Ålands hälso- och sjukvård sköter sina uppgifter genom att själv producera vårdtjänster eller genom att köpa tjänster av andra vårdproducenter. Någon specifik bestämmelse om formerna för ordnandet av den prehospitala sjukvården finns inte. I 44 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård om den prehospitala sjukvården anges endast allmänt att Ålands hälso- och sjukvård ”med beaktande av att vården ska vara effektiv och ändamålsenligt och utgöra en funktionell helhet” fastställer ”hur vården ska organiseras”. Till övriga delar motsvarar bestämmelsen om prehospital akutsjukvård i landskapslagen om hälso- och sjukvård, med några mindre språkliga avvikelser, innehållet i motsvarande rikslagstiftning, dvs. i 39 och 40 §§ i rikets hälso- och sjukvårdslag.
I 39 § 2 mom. i rikets hälso- och sjukvårdslag anges sjukvårdsdistriktet inom hela sitt område eller en del av det kan organisera den prehospitala akutsjukvården ”genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent”. Det framgår tydligt att förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen, RP 90/2010 rd och utskottsdokumenten, att avsikten med bestämmelsen uttryckligen varit att sjukvårdsdistrikten ska ha möjlighet att organisera den prehospitala akutsjukvården utan konkurrensutsättning på de sätt som anges i upphandlingslagen.
I 27 § 3 mom. i rikets räddningslag (FFS 379/2011) anges explicit att, utöver de obligatoriska uppgifter som föreskrivits i paragrafens 2 mom., kan räddningsverket handha uppgifter i anknytning till den prehospitala akutsjukvården, om det lokala räddningsväsendet och en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt i enlighet med 39 § 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen kommit överens om att ordna denna vård i samarbete. En motsvarande bestämmelse finns inte i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om hälso- och sjukvård kompletteras med en bestämmelse om organiseringen av den prehospitala akutsjukvården i vilken ingår en organisering genom samarbetsavtal med det kommunala räddningsväsendet i överensstämmelse med nuvarande organisationsmodell. Samtidigt införs i räddningslagen för Åland en uttrycklig bestämmelse om möjligheten att utföra prehospitala akutsjukvårdsuppgifter i samarbete med Ålands hälso- och sjukvård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Avsikten med dessa förslag är att klargöra att en sådan organisationsform är möjlig utan föregående konkurrensutsättning på det sätt som föreskrivs i upphandlingslagen, närmast med stöd av 16 § i upphandlingslagen.
Förslaget stärker förutsättningarna för att bibehålla nuvarande organisationsmodell för den prehospitala akutsjukvården på Åland, vilket innebär att förslaget inte har några direkta ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser. En konsekvens av förslag är dock att sannolikheten för att den prehospitala akutsjukvården erbjuds på den öppna marknaden minskar.
Förslaget har inga kända konsekvenser för varken jämställdheten eller miljön.
Landskapet har enligt 18 § 1 och 4 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och de myndigheter och inrättningar som lyder under den samt om kommunernas förvaltning. Enligt 18 § 6 och 12 punkterna i självstyrelselagen är rättsområdet hälso- och sjukvård, med vissa undantag som nu inte är aktuella, samt brand- och räddningsväsendet att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enlig 27 § 10 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om främjande av konkurrens.
Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid lagberedningen i samarbete med social- och miljöavdelningen. Ärendet har initierats på förslag av Ålands hälso- och sjukvård.
Lagförslaget har varit på remiss till såväl Ålands hälso- och sjukvård som Mariehamns stads räddningsverk. Båda är positiva till förslaget.
1. Ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
44a § Organisering av den prehospitala akutsjukvården. Landskapslagen om hälso- och sjukvård kompletteras med en bestämmelse om hur Ålands hälso- och sjukvård kan organisera den prehospitala akutsjukvården, det vill säga genom att sköta verksamheten själv, i samarbete med det kommunala räddningsväsendet eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent. Bestämmelsen klargör att nuvarande organisationsform, samarbetet med Mariehamns stads räddningsverk, får ett stöd i lag.
Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
2. Ändring av räddningslagen för landskapet Åland
8a § Prehospital akutsjukvård. Till räddningslagen för landskapet fogas en informativ bestämmelse i vilken det hänvisas till den nya 44a § i landskapslagen om hälso- och sjukvård om möjligheten för det kommunala räddningsväsendet och Ålands hälso- och sjukvård att komma överens om att ordna den prehospitala sjukvården i samarbete. Därmed framgår räddningsväsendets ansvar tydligare, vilket samtidigt är förenligt med 16 § i upphandlingslagen enligt vilken upphandlingslagen inte tillämpas då ”de upphandlande enheterna i samarbete och för att uppnå gemensamma mål genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för”.
Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård en ny 44a § som följer:
44a §
Organisering av den prehospitala akutsjukvården
Ålands hälso- och sjukvård kan organisera den prehospitala akutsjukvården genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med det kommunala räddningsväsendet eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland en ny 8a § som följer:
8a §
Prehospital akutsjukvård
Det kommunala räddningsväsendet kan handha uppgifter inom den prehospitala akutsjukvården, om räddningsväsendet och Ålands hälso- och sjukvård i enlighet med 44a § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård kommit överens om att ordna denna vård i samarbete.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 15 februari 2018 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
