|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 28/2016-2017 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2017-05-31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ett nytt landskapsandelssystem
Landskapsregeringen föreslår att det nuvarande landskapsandelssystemet ersätts med ett nytt. Genom förslaget samlas all lagstiftning om landskapsandelar till kommunerna i en enda lag för att tydliggöra att systemet ska ses som en helhet. Det nya landskapsandelssystemet utjämnar opåverkbara skillnader mellan kommunerna och omfattar både inkomst- och kostnadsutjämning.
I det föreslagna landskapsandelssystemet har inkomstutjämningen en förhållandevis stor andel. Inkomstutjämning sker i form av komplettering av skatteinkomsterna, och föreslås utgöra mellan en tredjedel och hälften av systemets totala volym. För finansåret 2018 beräknas andelen vara 45 %. Genom kompletteringen av skatteinkomster utjämnas skillnader i skattekraft.
Kostnadsutjämningen i det föreslagna landskapsandelssystemet sker utgående från kommunernas två stora uppgiftsområden socialvård och grundskola. Där beaktas skillnader i invånarantal och demografiska skillnader. Skillnader som uppstår inom de mer utsatta uppgiftsområden som omfattas av den samordnade socialtjänsten beaktas också, liksom kostnader för elever i träningsundervisning.
Inom ramen för kostnadsutjämningen beaktas även skärgårdskommunernas särskilda strukturella utmaningar genom skärgårdstillägg och stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården.
Genom förslaget genomförs även en tidigare aviserad sparåtgärd som innebär en sänkning av landskapsandelarna till kommunerna med sammanlagt 4 miljoner euro. Sparåtgärden genomförs under perioden 2018–2019.
Förslaget föreslås träda i kraft vid ingången av finansåret 2018. En övergångsperiod tillämpas under finansåren 2018–2020.
INNEHÅLL
2. Nuvarande landskapsandelssystem
2.1. Gällande lagstiftning om landskapsandelar
2.2. Kort om det nuvarande systemet
2.3. Landskapsandelsreformen 2008 och utvecklingen därefter
3. Slutrapporten ”Förslag till nytt landskapsandelssystem 2018”
3.2. Sammanfattning av förslaget i slutrapporten
4. Andra reformer av betydelse
5. Landskapsregeringens förslag till nytt landskapsandelssystem
5.3. Ändringar av annan lagstiftning
6. Förslaget om sänkning av landskapsandelarna
7. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
8.2. Övergripande skillnader mellan nuvarande system och det föreslagna systemet
8.3. Ekonomiska effekter av skattekompletteringen
8.4. Ekonomiska effekter av de kostnadsbaserade landskapsandelarna
8.5. Ekonomiska effekter för de enskilda kommunerna
8.6. Ekonomiska effekter för landskapet och andra
1. LL om landskapsandelar till kommunerna
2 kap. Kostnadsbaserade landskapsandelar på socialvårdsområdet
3 kap. Kostnadsbaserade landskapsandelar inom grundskolan
4 kap. Landskapsandelar för medborgarinstitut och kulturverksamhet
5 kap. Justering och uppföljning
6 kap. Komplettering av skatteinkomsterna och samarbetsstöd
7 kap. Stöd för anläggningsprojekt i skärgården
8 kap. Administration och utbetalning
10 kap. Särskilda bestämmelser
11 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
2. LL om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården
3. LL om ändring av 6 § landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
4. LL om ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
7. LL om ändring av 6 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
8. LL om ändring av 6 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
9. LL om ändring av 30 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
10. LL om ändring av 25 § landskapslagen om hemvårdsstöd
14. LL om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
15. LL om ändring av 5a § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
16. LL om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete
17. LL om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland
18. LL om ändring av landskapslagen om medborgarinstitut
19. LL om ändring av 8 § landskapslagen om allmänna bibliotek
20. LL om ändring av 8 och 11 §§ landskapslagen om kulturell verksamhet
21. LL om ändring av landskapslagen om ungdomsarbete
22. LL om ändring av idrottslagen för landskapet Åland
23. LL om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
24. LL om upphävande av landskapslagen om landskapsandel för underhållskostnader för gator
25. LL om upphävande av 10 § 2 mom. landskapslagen om lantbruksnämnder
L A N D S K A P S L A G om landskapsandelar till kommunerna
L A N D S K A P S L A G om ändring av 6 § landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
L A N D S K A P S L A G om ändring av 30 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 25 § landskapslagen om hemvårdsstöd
L A N D S K A P S L A G om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om medborgarinstitut
L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 § landskapslagen om allmänna bibliotek
L A N D S K A P S L A G om ändring av 7 och 11 §§ landskapslagen om kulturell verksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om ungdomsarbete
L A N D S K A P S L A G om ändring av idrottslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om upphävande av 10 § 2 mom. landskapslagen om lantbruksnämnder
Landskapsandelssystemet är ett regelverk för landskapets andel av finansieringen av kommunernas lagstadgade uppgifter. Det nuvarande systemet härstammar från 1994 och har under åren genomgått många förändringar. En mer genomgripande reform gjordes 2008 i syfte att renodla systemet. Men även efter 2008 har ändringar gjorts, vilket har lett till att systemet återigen har blivit komplicerat och oförutsägbart. I regeringens program anges därför att landskapsandelssystemet ska revideras. Processen inleddes av den tidigare regeringen genom att en utredning tillsattes i september 2014, för att utvärdera landskapsandelssystemet efter reformen 2008. I januari 2015 lämnade utredaren sin slutrapport ”Utvärdering av landskapsandelssystemet för perioden 2008–2013” (Åländsk utredningsserie 2015:1). På basen av utvärderingen beslutade den dåvarande landskapsregeringen att ta fram ett förslag till ett nytt landskapsandelssystem. Arbetet genomfördes som ett projekt där en parlamentarisk referensgrupp bestämde fyra effektmål, en styrgrupp ledde arbetet med att ta fram ett nytt system som uppfyller effektmålen och en projektledare med en projektgrupp som utförde arbetet. Mariehamns stad och Ålands kommunförbund var representerade i styrgruppen.
Referensgruppen bestod av representanter för alla lagtingspartier och inledde sitt arbete med målsättningarna (effektmålen) för landskapsandelssystemet i början av 2015 med att höra ett flertal sakkunniga inom olika sektorer. Det här ledde fram till att referensgruppen beslutade om tre effektmål före lagtingsvalet 2015 och ett fjärde effektmål efter valet. Målsättningarna som formulerades var följande:
1. Landskapsandelssystemet ska ge kommunerna möjlighet att tillhandahålla lagstadgad basservice. Målet nås genom inkomst- och kostnadsutjämning.
2. Landskapsandelssystemet ska vara enkelt och förutsägbart. Målet nås genom en steglös modell och ett fåtal parametrar som styr fördelningen.
3. Landskapsandelssystemet ska gynna hållbar tillväxt.
4. Landskapsandelssystemet ska främja samarbete och samgång.
Projektgruppens rapport ”Förslag till nytt landskapsandelssystem 2018” överlämnades efter en remissrunda till landskapsregeringen i september 2016. Detta lagförslag har sin utgångspunkt i det förslag till nytt landskapsandelssystem som framläggs i rapporten.
2. Nuvarande landskapsandelssystem
2.1. Gällande lagstiftning om landskapsandelar
Lagstiftningen om det nuvarande landskapsandelssystemet utgörs av en samling landskapslagar som fungerar som en helhet. Nedan följer en kort beskrivning av de olika lagarna.
Landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna
Landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna reglerar den allmänna landskapsandelen och innehåller också bestämmelser om justeringen av överföringarna mellan landskapet och kommunerna, genom det så kallade justeringsbeloppet. Dessutom finns bestämmelser om finansieringsunderstödet som utgörs av skattekomplettering, samarbetsunderstöd och särskilt understöd. I lagen finns även bestämmelser om utbetalning och andra förfaranderegler som gör att den till vissa delar även är tillämplig när det gäller de uppgiftsbaserade landskapsandelarna.
Landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården
I landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården regleras förutom den uppgiftsbaserade landskapsandelen för driftskostnader inom socialvården även den socialvårdsplan som landskapsregeringen antar varje år. Dessutom finns vissa bestämmelser om formerna för kommunernas verksamhet inom socialvårdsområdet. Slutligen finns också bestämmelser om särskilda landskapsandelar för driftskostnaderna inom specialomsorgen, barnskyddet och missbrukarvården samt landskapsandel för anläggningsprojekt.
Landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten
Landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten innehåller bestämmelser om en uppgiftsbaserad landskapsandel för driftskostnaderna för grundskolan, medborgarinstitutet, biblioteken samt kulturverksamheten, idrottsverksamheten och ungdomsarbetet. Som ett tillägg till landskapsandelen för grundskolan regleras också en särskild landskapsandel för träningsundervisningen. Slutligen innehåller lagen även bestämmelser om landskapsandel för anläggningsprojekt.
Landskapslagen om bosättningsstrukturgrupper
Landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper reglerar hur kommunerna placeras i de olika bosättningsstrukturgrupperna, vilket har betydelse för storleken på landskapsandelarna. Grupperingen sker på basen av befolkningstätheten.
Blankettlagen om kommunindelning
Landskapslagen (1997:76) om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning innehåller bland annat bestämmelser om sammanslagningsunderstöd som består av ett kalkylerat understöd och en ersättning för minskade landskapsandelar.
2.2. Kort om det nuvarande systemet
När det nuvarande landskapsandelssystemet infördes 1994 innebar det en övergång från ett system där landskapsandelarna grundade sig på faktiska kostnader till det nuvarande med kalkylmässigt bestämda landskapsandelar. Avsikten med det nya systemet var att stärka den kommunala självstyrelsen på de områden där kommunerna är huvudmän och att minska centralstyrningen. Syftet med det nya systemet var även att stimulera ett ekonomiskt tänkande.
Förutom att finansiellt stöda kommunernas lagstadgade verksamhet har landskapsandelssystemet till syfte att utjämna regionala skillnader och ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Man kan säga att det nuvarande systemet strukturellt består av tre olika delar: de uppgiftsbaserade landskapsandelarna, den allmänna landskapsandelen och finansieringsunderstödet. Det finns också möjlighet till landskapsandel för anläggningskostnader inom socialvården och bildningssektorn, dock enbart för kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1.
De uppgiftsbaserade landskapsandelarnas huvudsakliga uppgift är att stöda kommunernas stora verksamhetsområden. De utgör också den största delen av de totala landskapsandelarna, 90–95 % under de senaste åren. Den allmänna landskapsandelen är inte lika stor och har med tiden förlorat i betydelse. Den baserar sig till stor del på utvecklingen av invånarantalet i kommunen och har till viss del ett regionalpolitiskt utjämnande syfte. Historiskt har den allmänna landskapsandelen motsvarat landskapets finansieringsansvar och finansieringsmedverkan när det gäller de ”mindre” uppgiftsområdena, som till exempel byggnadsinspektion, planering samt brand- och räddningsväsende. I systemet ingår också en justering av överföringarna mellan landskapet och kommunerna, vars syfte är att minska den totala volymen för landskapsandelarna. Justeringen sker genom att ett bestämt justeringsbelopp per invånare dras av från kommunens landskapsandel.
Finansieringsunderstödet består av komplettering av skatteinkomsterna och understöd som beviljas efter prövning. Tanken med den så kallade skattekompletteringen är att utjämna skillnader mellan kommunerna vad gäller skatteinkomster per invånare. Det prövningsbaserade understödet utgörs av samarbetsunderstöd och särskilt understöd. Det förstnämnda beviljas för rationaliserings- och samarbetsutvecklande åtgärder, medan det sistnämnda är till för extremare fall då kommunens ekonomi är i svårigheter. Ingetdera stödet har använts i någon större utsträckning.
Både den allmänna och de uppgiftsbaserade landskapsandelarna fastställs således på kalkylmässiga grunder. De olika landskapsandelarnas belopp beräknas genom att ett basbelopp multipliceras med en koefficient som är beroende av vilken bosättningsstrukturgrupp kommunen tillhör. De olika koefficienterna anges i lag och basbeloppen bestäms årligen genom att föregående års basbelopp justeras med förändringen i kostnadsnivå enligt prisindex för den kommunala basservicen. Även justeringsbeloppet indexjusteras. I samband med indexjusteringen ska basbeloppen också justeras om omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna kommer att ändras under året, till exempel genom att kommunerna påförs nya uppgifter. En justering ska också göras under året om kostnadsnivån enligt basserviceindex förändras med mer än 5 %. Dessutom finns en mekanism för bibehållande av kostnadsfördelningen som är avsedd för att fånga upp förändringar i volym, till exempel nya uppgifter och förändringar i servicenivå. Den innebär att kostnadsfördelningen som helhet ska utredas vart fjärde år.
2.3. Landskapsandelsreformen 2008 och utvecklingen därefter
Under åren har landskapsandelssystemet genomgått flera mer eller mindre omfattande förändringar. Den senaste större reformen genomfördes 2008. Då hade förändringarna i systemet i samverkan med andra förändringar, inte minst inom kommunalbeskattningen, gjort att systemet blivit alltmer komplext och svårtillgängligt. Framför allt från kommunalt håll efterfrågades därför en reform som skulle göra systemet enklare och mer genomskinligt.
Den största förändringen som genomfördes 2008 bestod i att landskapsandelarna för anläggningskostnader slopades helt för alla kommuner utom de i bosättningsstrukturgrupp 1. Även för dem sänktes nivån för landskapsandelarna från 60–65 % till 20 % av anläggningskostnaderna. Samtidigt höjdes nivån för landskapsandelarna för driftskostnaderna, dels genom att basbeloppen för de uppgiftsbaserade landskapsandelarna räknades upp utgående från de verkliga kostnaderna år 2005 och dels genom en justering av koefficienterna. Inom socialvårdsområdet infördes särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård. Dessutom infördes bestämmelser om ett nytt basserviceindex för Åland, som bättre speglar förändringar i den kommunala kostnadsnivån. När det gäller bosättningsstrukturgrupperingen utökades antalet grupper från fyra till åtta. Syftet med det var att övergången från en grupp till en annan inte skulle medföra så stora förändringar.
Reformen innebar också att den skatteutjämning som hade tillämpats under åren 2004–2007 ersattes av komplettering av skatteinkomsterna, enligt samma modell som också hade tillämpats före 2004. Kompletteringen beräknas med kommunens intäkter från förvärvsinkomstbeskattningen som grund. Hit räknas även kompensation som kommunerna får för avdrag som hör till förvärvsinkomstbeskattningen. Däremot beaktas inte längre samfundsskatten eller kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst som tidigare hade ingått i underlaget. Samtidigt utvidgades den då gällande lagstiftningen om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget så att den kom att omfatta kompensation för övriga avdrag som skiljer sig från avdragen vid kommunalbeskattningen i riket.
Genom reformen infördes också samarbetsunderstödet som kan beviljas kommuner för rationaliserings- och samarbetsutvecklande åtgärder som vidtas tillsammans med en eller flera andra kommuner. Slutligen förlängdes det sammanslagningsunderstöd som finns inom ramen för lagstiftningen om kommunindelning, från att gälla under två år till att gälla under fem år.
Även efter att det förnyade landskapsandelssystemet började tillämpas 2008 har ett flertal förändringar och avvikelser gjorts:
2009: Landskapsandelarna för socialvården höjdes genom att procentsatserna ökades med 2,5 %-enheter för alla kommungrupper. Höjningen var en helhetslösning dels för att kompensera kommunerna för bortfallet av skatteintäkter som orsakades av avdragsändringar, dels för att kommunernas kostnadsansvar minskade på vissa områden (konsumentrådgivning och underhållsstöd). Höjningen avsågs vara temporär tills en ny kommunalskattelag för landskapet hade stiftats, som skulle omfatta bestämmelser om alla avdrag.
2010: Det allmänna avdraget avskaffades igen. Kompensationen till kommunerna slutreglerades först i slutet av 2011.
Genom en tillfällig landskapslag bestämdes att ingen indexjustering av basbeloppen inom landskapsandelssystemet skulle göras. Inbesparingen för landskapet var avsedd att vara permanent, det vill säga att de ojusterade basbeloppen skulle utgöra grund för framtida indexjusteringar.
2012: Den nya kommunalskattelagen trädde i kraft. Liksom den tidigare lagen var det fråga om en blankettlag, men med den skillnaden att alla avdrag regleras i den nya lagen. Det innebär att det nu är lagtinget som fattar beslut om avdragsändringar. Lagen om kompensation till kommunerna för förlust av skatteinkomster förblev dock i kraft.
2013: Sjukdomskostnadsavdraget ändrades så att de som har en årsinkomst som överstiger 15 000 euro enbart får dra av hälften av sjukdomskostnaderna. Det ändrade avdraget var avsett att tillämpas under 2013. I samband med det upphävdes den särskilda lagen om kompensation till kommunerna för förlust av skatteinkomster, dock så att kompensationen slutregleras när beskattningen för 2012 slutförts. Kommunerna kompenseras i efterhand fullt ut för inkomstbortfallet som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget 2013, enligt ikraftträdelsebestämmelsen till ändringen av kommunalskattelagen.
Gullåsen-avgiften slopades, eftersom finansieringsansvaret för långtidssjukvården övergick till landskapet enligt en övergångsbestämmelse i den nya ÅHS-lagen. Detta beräknades minska kommunernas och öka ÅHS kostnader. Som en följd av det infördes ett justeringsbelopp som dras av från kommunernas landskapsandelar, i första hand från den allmänna andelen och i andra hand från landskapsandelen för socialvården. Justeringsbeloppet per invånare för 2013 beräknades utgående från den minskning av överföringarna från landskapet till kommunerna som var syftet med ändringen. Justeringsbeloppet ska indexjusteras årligen på samma sätt som basbeloppen.
2014: Genom en tillfällig landskapslag bestämdes att ingen indexjustering av justeringsbeloppet eller basbeloppen inom landskapsandelssystemet skulle göras. Inbesparingen för landskapet var avsedd att vara permanent, det vill säga att de ojusterade beloppen ska utgöra grund för framtida indexjustering.
Det ändrade sjukdomskostnadsavdraget fortsatte att tillämpas på samma sätt som 2013. Kommunerna garanterades dock inte i lag någon kompensation för inkomstbortfallet 2014.
2015: Justeringsbeloppet sänktes för att kompensera kommunerna för förändringar i beskattningen. Samtidigt fick kommunerna genom en särskild tidbestämd lag kompensation för det inkomstbortfall som orsakas av sjukdomskostnadsavdraget under skatteåren 2014 och 2015.
2016: Procentsatserna för landskapsandelen för driftskostnader inom socialvården höjdes med 0,22 procentenheter för samtliga bosättningsstrukturgrupper med anledning att hemvårdsstödet höjdes, vilket ökade kommunernas kostnader.
3. Slutrapporten ”Förslag till nytt landskapsandelssystem 2018”
Hösten 2014 tillsatte landskapsregeringen en utredning i syfte att utvärdera landskapsandelssystemet med avseende på perioden 2008–2013. Rapporten ”Utvärdering av landskapsandelssystemet för perioden 2008–2013” överlämnades i januari 2015 (Åländsk utredningsserie 2015:1). I rapporten ligger fokus på att utreda om de målsättningar som sattes upp för reformen 2008 har uppfyllts eller inte. Utvärderingen visade att även om målsättningarna med reformen till vissa delar hade uppnåtts, hade systemet fortsatt att byggas ut efter 2008 vilket lett till att det återigen tappat en del av sin transparens och tydlighet.
Utgående från rapporten inleddes ett projekt med syfte att ta fram ett förslag till ett nytt landskapsandelssystem. Projektets slutrapport ”Förslag till nytt landskapsandelssystem 2018” överlämnades efter en remissrunda till landskapsregeringen i september 2016.
Grundläggande för det nya landskapsandelssystemet som läggs fram i slutrapporten är att det liksom det nuvarande systemet fördelar ekonomiska resurser till kommunerna för den lagstadgade verksamhet som åläggs dem. Landskapsandelar ges på kalkylerade grunder och systemet utjämnar förutsättningar mellan kommuner med syftet att alla kommuner ska ha möjlighet att producera en likvärdig service. Landskapsandelar kan även ges på basen av politiska målsättningar, till exempel för att främja en viss region eller någon annan målsättning.
En exakt definition av likvärdig service är emellertid svår att ge. Däremot syftar systemet till att utjämna i huvudsak opåverkbara skillnader mellan kommunerna, vilket i sig skapar förutsättningar för en likvärdig serviceproduktion. Utjämningen mellan kommunerna sker på basen av olika opåverkbara parametrar, som till exempel:
1. demografi,
2. småskalighet i elevunderlag för skolsektorn,
3. beskattningsbar inkomst och samfundsskatter,
4. kostnader inom utsatta områden, såsom socialvård och träningsundervisning samt
5. skärgårdsutmaningar.
Det förslag till nytt landskapsandelssystem som ingår i slutrapporten syftar till att uppfylla de målsättningar som formulerades för projektet (se avsnitt 1 ovan).
En generell strävan vid utvecklingen av det nya systemet var att söka en realekonomisk förklaring eller objektiva kriterier till varför kommuner ska få ersättning, samt hur ersättningen ska fördelas mellan olika uppgiftsområden. Dessa förklaringar har sökts i opåverkbara skillnader mellan kommunerna. Sådana opåverkbara skillnader finns både på inkomst- och kostnadssidan.
3.2. Sammanfattning av förslaget i slutrapporten
Rapportens förslag till nytt landskapsandelssystem omfattar följande centrala delar:
Skattekomplettering
Kompletteringen av skatteinkomster utjämnar skillnader mellan kommunerna på inkomstsidan. Dessa skillnader uppstår i fråga om beskattningsbar inkomst vid förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen. Skillnaderna mellan kommunerna är förhållandevis stora. Därför föreslås att kompletteringen av skatteinkomster ska utgöra cirka 35–50 % av den totala utdelningen i landskapsandelssystemet. Genom att ge skattekompletteringen en större vikt skapas möjligheter att förändra kostnadsstrukturer, genom att dessa inte låses fast i en alltför hög kostnadsutjämning. Det kan även ses som att detta skapar en gemensam målbild för hela Åland att öka skattebasen.
Kalkylerad landskapsandel för grundskolan
Den kalkylerade landskapsandelen för grundskolan baseras på invånarantalet i åldersgruppen 6-15 år. Därtill får kommuner med lägre invånarantal i åldersgruppen en högre ersättning per invånare, samtidigt som systemet ger mer resurser för varje ytterligare invånare i åldersgruppen som kommunen får. Växer kommunen i åldersgruppen 6-15 år riskerar således inte ersättningen till kommunen att sjunka. Det graderade förslaget motiveras med att det är dyrare att producera skola per elev när elevantalet är förhållandevis lågt.
Kalkylerad landskapsandel för socialvård
Den kalkylerade landskapsandelen för socialvården baseras i förslaget på olika kalkylerade grunder. De områden inom socialvården som omfattas av landskapsandelen är äldreomsorg och barnomsorg. De kalkylerade grunderna är högre för äldre befolkning i flera åldersgrupper över 65 år samt befolkning i åldern 0–6 år. Dessa grupper medför i genomsnitt högre kostnader än andra åldersgrupper, vilket är en opåverkbar kostnad för kommunen.
Kostnadsutjämning och landskapsandel för särskilda verksamhetsområden
Kostnadsutjämningen och landskapsandelen för särskilda verksamhetsområden innefattar de områden som omfattas av kommunernas samordnade socialtjänst: barnskydd, specialomsorg, missbrukarvård, handikappvård och övrig socialvård. Även träningsundervisningen ingår i utjämningen. Förslaget här innefattar förutom en landskapsandel också en utjämning som innebär att kommuner delar på kostnaden enligt en enkel matematisk fördelning. Fördelen med detta är att ingen kommun som råkar få många fall inom dessa områden direkt ska drabbas av det ekonomiskt.
Skärgårdstillägg
Ersättningsgraden för de olika landskapsandelarna är densamma för alla kommuner. Skärgårdstillägget föreslås ge skärgårdskommunerna högre ersättningsgrad för grundskolan och socialvården. Detta på grund av deras särskilda utmaningar i insulära områden. Ytterskärgården får en högre ersättningsgrad för dessa delar samt har även möjlighet att söka ett visst stöd för anläggningsprojekt.
Främjande av fritid och bibliotek samt medborgarinstitut
Landskapsandel inom främjande av fritid delas ut för bibliotek, idrotts-, kultur- och ungdomsverksamhet, dessutom finns en landskapsandel för medborgarinstitut. Detta för att tydligt främja sådan typ av verksamhet. Inom de här uppgiftsområdena får kommunerna landskapsandelar enligt samma grunder, det framträder inte några direkta opåverkbara skillnader mellan kommunerna för dessa områden.
Samarbetsstöd/samgångsstöd
Samarbetsstöden ska stöda förarbeten och analyser för samgång och samordning. Utöver landskapsandelssystemet ger kommunindelningslagen rätt till samgångsstöd. Stödet ges som en ersättning om landskapsandelarna minskar vid samgång och som en bonus i euro per invånare. Således innebär samgång ökad ersättning till kommunerna under en övergångsperiod.
I rapportens avslutande diskussion konstateras att varje del i det föreslagna systemet avser att utjämna opåverkbara skillnader mellan kommunerna. Det är därför viktigt att landskapsandelssystemet ses som en helhet. Att bara se en enskild del och jämföra den för varje kommun är således inte ändamålsenligt. Med beaktande av det är det viktigt att erinra om att det är upp till kommunerna att själva bestämma hur de använder sina landskapsandelar.
En viktig slutsats som också framläggs i den avslutande diskussionen är att det är väldigt svårt att hitta ett system som dels är logiskt, realekonomiskt baserat, enkelt och lättförståeligt, dels ger alla de sexton enheterna en rimlig ersättningsgrad. De sexton kommunerna är väldigt olika i sin struktur och har olika förutsättningar. Målet generellt med denna typ av ekonomiska utjämningssystem är att utjämna sådana skillnader. Men att dessa sexton enheter är så små och olika varandra gör det mycket svårt att hitta en modell som fungerar för alla. Relativt sett små skillnader i utfallet kan innebära märkbara belopp per invånare i de minsta kommunerna. I de flesta andra nordiska länder där ekonomiska utjämningssystem också tillämpas är enheterna som ingår i utjämningen större, och således mindre sårbara för förändringar. Att hitta ett enkelt och rättvist landskapsandelssystem som passar alla sexton kommuner kommer därför alltid att vara en stor utmaning.
4. Andra reformer av betydelse
För närvarande genomförs flera reformer som har gemensamma beröringspunkter med landskapsandelssystemet. Reformerna pågår på olika områden och är i olika stadier av genomförande.
Samordningen av kommunernas socialtjänst (KST) är den reform som har hunnit längst och som också påverkas mest direkt av detta förslag. Landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst trädde ikraft den 1 januari 2016, men samordningen enligt lagen har ännu inte förverkligats. I lagen föreskrivs att kommunerna ska ingå ett avtal om organiseringen av samarbetet senast den 1 oktober 2017 och att avtalet sedan träder i kraft senast den 1 januari 2018. Om inte kommunerna själva inom den angivna tidsfristen lyckas komma överens om ett avtal om hur den föreslagna samordningen ska organiseras, sker samordningen genom lag inom ramen för ett kommunalförbund med samtliga kommuner som medlemmar. Lagen som förpliktar till en sådan samordning skulle ursprungligen sättas i kraft den 1 januari 2018 och kommunalförbundet skulle påbörja sin verksamhet från och med den 1 januari 2019. För närvarande behandlas dock ett lagförslag i lagtinget (LF 22/2016–2017) som innebär att dessa tidsfrister skjuts fram. Enligt förslaget ska kommunerna ingå ett avtal om organiseringen av samarbetet senast den 1 april 2019 och avtalet ska träda i kraft senast den 1 januari 2020. Om kommunerna inte kommer överens inom denna tidsfrist sätts lagstiftningen om den mer tvingande samordningsprocessen i kraft den 1 januari 2020, vilket medför att kommunalförbundet i så fall skulle påbörja sin verksamhet den 1 januari 2021.
Även om lagstiftningen om KST trädde ikraft redan vid ingången av 2016, och därmed har kunnat beaktas vid beredningen av detta förslag, har detta försvårats av osäkerheten kring vilken form samarbetet kommer att få. Det är framför allt frågan om vilken finansieringsmodell som kommer att väljas för samarbetet som har betydelse i det här sammanhanget. I den lagstiftning som träder i kraft om kommunerna inte kommer överens, den så kallade fas 2, ingår en finansieringsmodell som direkt påverkar landskapsandelssystemet. Den så kallade nyckelmodellen innebär att landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten inte betalas till primärkommunerna utan direkt till huvudmannen för KST. Lagstiftningen omfattar också regler för beräkning av landskapsandelen som utgår från det nuvarande systemet. Genom det här förslaget till nytt landskapsandelssystem ändras KST-lagstiftningen till den delen, så att nyckelmodellen frångås som lagstadgad finansieringsmodell. Dessutom har reglerna om landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten utformats så att de även fungerar för primärkommunerna tills samordningen har förverkligats.
Den kommunstrukturreform som landskapsregeringen har aviserat ligger längre fram i tiden, men har naturligtvis också inverkan på landskapsandelssystemet. Landskapsregeringen har i ett meddelande till lagtinget (M 4/2016–2017) fört fram en modell med fem kommuner. Beredningen av det ärendet har skett parallellt med beredningen av detta lagförslag, och det bedöms därmed vara i ett sådant skede att det inte kan beaktas mer konkret i det här sammanhanget. Även om intentionen har varit att det nya landskapsandelssystemet så långt det är möjligt ska kunna tillämpas också efter en kommunstrukturreform, kommer det att krävas viss anpassning av systemet när den förverkligas. Landskapsregeringen avser därför att göra en uppföljning av det nya systemet under 2019 med avseende både på utfallet för kommunerna och på vilka justeringar som föranleds av en ny kommunstruktur.
Förutom de två ovan nämnda reformerna som direkt berör landskapsandelssystemet, är speciallagstiftningen inom de två största uppgiftsområdena socialvården och grundskolan under utredning. De reformer som där planeras kommer sannolikt att påverka kommunernas lagstadgade uppgifter på dessa verksamhetsområden.
Slutligen bör också den reform av hälso- och sjukvården, den så kallade SOTE-reformen, som pågår i riket nämnas. I ett tidigare skede befarades att den skulle kunna påverka kommunalbeskattningen på ett mycket ofördelaktigt sätt. Även om det fortfarande råder en viss osäkerhet kring hur SOTE-reformens inverkan på beskattningen i landskapet kommer att hanteras, finns det nu indikationer på att så inte blir fallet.
5. Landskapsregeringens förslag till nytt landskapsandelssystem
Landskapsandelssystemet är ett utjämningssystem vars syfte är att ge kommunerna ekonomiska förutsättningar att producera lagstadgad service. Genom systemet utjämnas opåverkbara skillnader mellan kommunerna. Sådana skillnader finns till exempel generellt när det gäller skattekraft, demografi och befolkningsmängd. Det kan också uppstå opåverkbara skillnader till följd av mer specifika fall, till exempel inom specialomsorgen eller handikappvården, som kan vara mycket resurskrävande. Skillnader som inte går att påverka finns både på inkomst- och på kostnadssidan, utjämningen i det föreslagna systemet sker därför utgående från både inkomsterna och kostnaderna.
På inkomstsidan syns skillnader i skattekraft, både när det gäller förvärvsinkomstbeskattningen och företagsbeskattningen. Dessa utjämnas genom komplettering av skatteinkomsterna. I det föreslagna systemet har inkomstutjämningen givits en avsevärt större vikt än i det nu gällande landskapsandelssystemet. Förutom att det skapar möjligheter att förändra kostnadsstrukturer ger det även kommunerna incitament att aktivt arbeta för att hålla kostnader nere och försöka hitta kostnadseffektiva lösningar.
På kostnadssidan sker utjämningen utgående från kommunernas två stora uppgiftsområden socialvård och grundskola. När det gäller grundskolan beaktas skillnader i invånarantal med motiveringen att det medför en högre kostnad per person att producera service för ett litet antal invånare, exempelvis en skola med få elever. När det gäller socialvården beaktas demografiska skillnader med hänvisning till att en befolkning som består av en hög andel barn, eller kanske framför allt äldre, medför högre kostnader. Skillnader som uppstår inom de mer utsatta uppgiftsområden som omfattas av KST beaktas också, liksom kostnader för elever i träningsundervisning. Slutligen beaktas även skärgårdskommunernas särskilda strukturella utmaningar.
Trots att landskapsandelssystemet består av flera delar är det viktigt att poängtera att systemet ska ses som en helhet. Det ska inte ses som ett sätt att styra hur kommunerna fördelar sina resurser, utan snarare som en modell för fördelning av resurser till kommunerna baserat på de olika delarna. Landskapsandelarna i det nya systemet är uttryckligen inte öronmärkta för att användas inom de olika verksamhetsområdena. Avsikten är istället att skapa förutsättningar som kommunerna kan använda på det sätt de själva finner bäst.
Genom förslaget till ny landskapslag om landskapsandelar till kommunerna sammanförs alla bestämmelser som gäller landskapsandelssystemet till en enda lag. Den föreslagna lagen följer till övervägande del den utredning med förslag till nytt landskapsandelssystem 2018 som remissbehandlades under sommaren 2016 och slutfördes i september samma år. Förslaget består av följande delar:
Komplettering av skatteinkomsterna
Kompletteringen av skatteinkomsterna får i det nya landskapsandelssystemet en betydligt större roll än i det nuvarande systemet. Kompletteringens andel ska enligt förslaget utgöra mellan en tredjedel och hälften av systemets totalvolym. Avsikten är att andelen ska vara drygt 45 % när lagstiftningen börjar tillämpas 2018. I det nuvarande systemet har skattekompletteringens andel utgjort runt 10 %.
Grunden för skattekompletteringen är en jämförelse av den enskilda kommunens skattekraft i förhållande till hela landskapets skattekraft i medeltal under de fem senaste skatteåren. I underlaget beaktas kommunens skatteinkomster både från förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen. I det nuvarande systemet ingår inte inkomsterna från samfundsbeskattningen i grunden för skattekompletteringen, vilket de dock gjorde fram till reformen 2008. Orsaken till att de uteslöts var bland annat att de ansågs vara för volatila och ledde till stora förändringar i kompletteringen från år till år. Motivet till att inkomsterna från samfundsbeskattningen nu föreslås ingå i grunden igen är att de kan betraktas som en opåverkbar skillnad mellan kommunerna. Alla kommuner har inte samma förutsättningar när det gäller att locka företag att etablera sig i den egna kommunen. För att dämpa risken för fluktuationer i skattekompletteringen föreslås ett medeltal av fem år istället för tre som gäller enligt nuvarande system.
Att inkomsterna från samfundsbeskattningen ingår i grunden för skattekompletteringen betyder inte att samfundsskatterna som sådana omfördelas mellan kommunerna. Däremot kan ökade samfundsskatteinkomster för en kommun leda till en sänkt skattekomplettering, dock inte så att den skulle motsvara inkomstökningen. En exempelberäkning visar en nettoeffekt för kommunen på över 80 % av ökningen, under förutsättning att ingen annan kommun ökar sina samfundsskatteinkomster. I verkligheten är dock inkomstökningens inverkan på den enskilda kommunens skattekomplettering beroende av hur de andra kommunernas samfundsskatter förändras.
För att höja skattekompletteringens andel av totalvolymen föreslås en förhållandevis hög ersättningsgrad på 95 %, vilket är den ersättningsgrad som enligt det nuvarande systemet gäller för bosättningsstrukturgrupp 1. Dessutom föreslås att en uppräkningsfaktor tillämpas. Uppräkningsfaktorns funktion är att höja kompletteringsgränsen, vilket i sin tur har en höjande effekt på det belopp kommunen får i skattekomplettering. Kompletteringsgränsen ska emellertid inte tillåtas stiga till en nivå där alla kommuner får skattekomplettering. Faktorn anges i lagen men ska i det fallet kunna justeras av landskapsregeringen, liksom i det fall att kompletteringens andel blir lägre än en tredjedel eller högre än hälften av totalvolymen. Strikta regler för justeringen anges i lagen.
Kostnadsbaserade landskapsandelar
I det föreslagna landskapsandelssystemet beräknas landskapsandelarna i princip på samma sätt som enligt det nuvarande systemet. Vissa begrepp föreslås emellertid bli ändrade i syfte att förtydliga deras innebörd.
Liksom i det nuvarande systemet utgör basbeloppet grunden för beräkningen av landskapsandelarna. De kostnadsbaserade landskapsandelarna motsvarar i princip det som i det nuvarande systemet kallas uppgiftsbaserade landskapsandelar för driftskostnaderna. Ändringen föreslås i syfte att tydliggöra att landskapsandelarna inte är avsedda för ett specifikt verksamhetsområdes driftskostnader, utan snarare har dessa kostnader som grund. I praktiken ändras inte kopplingen mellan de verkliga nettodriftskostnaderna och basbeloppen. Basbeloppet är en kalkylerad kostnad per person och med det som grund beräknas normkostnaden för de olika verksamhetsområdena. Landskapsandelen utgörs sedan av en bestämd andel av normkostnaden. Andelens storlek uttrycks genom en ersättningsgrad i procent, som kan sägas motsvara det som i det nuvarande systemet benämns landskapsandelsprocent. Genom att lagstiftningen om bosättningsstrukturgrupperingen föreslås bli upphävd blir ersättningsgraden eller andelen densamma för alla kommuner, dock med undantag för skärgårdskommunerna som i vissa fall får ett tillägg.
Enligt förslaget tilldelas kommunerna kostnadsbaserade landskapsandelar på socialvårdsområdet och inom grundskolan. Dessutom tilldelas de landskapsandelar för medborgarinstitut och för kulturverksamhet, dessa är dock inte kostnadsbaserade. Inom dessa områden är inte kommunernas lagstadgade uppgifter lika strikt reglerade och därmed uppstår inte opåverkbara förutsättningar på samma sätt som inom socialvårdsområdet och grundskolan. När det gäller landskapsandelarna för medborgarinstitut och för kulturverksamhet har basbeloppen ingen direkt koppling till driftskostnaderna och för dem beräknas heller ingen normkostnad.
Både för kostnadsbaserade och övriga landskapsandelar fastställs basbeloppen liksom i det nuvarande systemet varje år genom indexjustering. Samtidigt beaktas också eventuella förändringar i kommunernas uppgifter. Basbeloppen kan också justeras under finansåret.
Vart fjärde år görs en uppföljning av normkostnaderna för socialvårdsområdet, grundskolan och träningsundervisningen. Uppföljningen gäller således bara de kostnadsbaserade landskapsandelarna. I praktiken sker uppföljningen genom att nya basbelopp fastställs för dessa områden på basen av de faktiska nettodriftskostnaderna på respektive område. Om de nya basbeloppen skiljer sig från dem som tillämpas ska de nya användas som grund för nästa års basbelopp. I lagen ingår tydliga regler för hur de nya basbeloppen ska fastställas, för övrigt samma bestämmelser som gäller för att fastställa basbeloppen när det föreslagna systemet ska börja tillämpas.
Landskapsandelar på socialvårdsområdet
På socialvårdsområdet tilldelas kommunerna två kostnadsbaserade landskapsandelar, en för socialvården och en för den samordnade socialtjänsten. Grunden för landskapsandelen för socialvården är normkostnaden för de olika åldersgrupperna 0–6 år, 65–74 år, 75–84 år samt 85 år och äldre, medan normkostnaden för åldersgruppen 7–64 år utgör grund för landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten. Landskapsandelarna motsvarar 12,5 % av normkostnaden på respektive område. Uppdelningen har sin grund i de ställningstaganden som ingår i KST-lagstiftningen, enligt vilken de delar av socialvården som inte är barn- eller äldreomsorg ska samordnas.
Till landskapsandelen för socialvården läggs ett skärgårdstillägg, medan landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten utjämnas mellan kommunerna. När socialtjänsten har samordnats är det huvudmannen för KST som är mottagare av denna landskapsandel.
Genom den föreslagna utjämningen av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten garanteras en utjämnande effekt inom ramen för landskapsandelssystemet, när det gäller kommunernas driftskostnader för de verksamheter som ingår i samordningen. Med hänvisning till det frångås den så kallade nyckelmodellen som lagstadgad modell för kostnadsfördelningen inom KST.
Landskapsandelar inom grundskolan
Utgående från driftskostnaderna inom grundskolan tilldelas kommunerna kostnadsbaserad landskapsandel dels för grundskolan och dels för träningsundervisningen. Grunden för landskapsandelen för grundskolan är antalet invånare i åldern 6–15 år (elevunderlaget) i kommunen fördelat i följande intervall: 1–40 invånare, 41–60 invånare, 61–80 invånare, 81–100 invånare, 101–150 invånare samt 151 eller fler invånare. Basbeloppet för det första intervallet är högst och basbeloppet för det sista intervallet är lägst. Uppdelningen i intervall och förhållandet mellan basbeloppen för de olika intervallen bygger på regressionsanalyser och sakkunnigutlåtanden. Ett av målen har varit att hitta en modell som beaktar att kostnaden per elev är betydligt högre när elevunderlag är litet. Ett annat mål var att varje ny elev skulle leda till en höjning av landskapsandelen för kommunen. Båda dessa mål uppfylls genom förslaget.
Landskapsandelen för grundskolan är 20 % av normkostnaden. Till landskapsandelen läggs ett skärgårdstillägg på samma sätt som när det gäller landskapsandelen för socialvården.
Landskapsandel för träningsundervisningen tilldelas kommuner som har elever i träningsundervisning. I slutrapporten med förslag till nytt landskapsandelssystem 2018 föreslås att kostnaderna för träningsundervisningen ska utjämnas mellan kommunerna inom ramen för utjämningen av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten. I praktiken visade det sig svårt att förverkliga. Landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten betalas direkt till huvudmannen för KST medan kostnaderna för träningsundervisningen i sin helhet bärs av kommunen. Enligt grundskolelagstiftningen ska dessutom landskapsandelen följa elever i träningsundervisningen som flyttar från en kommun till en annan under läsåret. Det innebär att utjämningen i dylika fall skulle behöva göras om under finansåret, vilket skulle påverka samtliga kommuner. Landskapsregeringen har därför valt att föreslå att landskapsandelen för träningsundervisningen ska utgöra en skild landskapsandel vid sidan av landskapsandelen för grundskolan. Nettodriftskostnaderna för träningsundervisningen räknas inte med i grunden för basbeloppet för grundskolan och dessa elever ingår inte i det elevunderlag som beaktas vid beräkningen av den. Landskapsandelen för träningsundervisningen utgörs av hela normkostnaden och motsvarar i stort sett den särskilda landskapsandelen för träningsundervisningen som finns i den nu gällande lagstiftningen. På det sättet uppnås målsättningen att behovet av träningsundervisning inte ska ha någon inverkan på kommunens ekonomi.
Skärgårdstillägg och andra stöd
Kommunerna i skärgården har en högre kostnadsstuktur, det vill säga att kostnaden per invånare generellt sett är högre än för de faståländska kommunerna. I förslaget ingår därför ett skärgårdstillägg. Skärgårdstillägget föreslås ha två nivåer, en basnivå för alla skärgårdskommuner och en högre nivå för ytterskärgården. Med skärgårdskommuner avses Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö. Av dessa definieras Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga som ytterskärgård. Skärgårdstillägget läggs till landskapsandelarna för socialvården och för grundskolan. Till landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten föreslås inte något skärgårdstillägg. Motivet bakom detta är främst att kostnadsskillnaderna mellan skärgården och de faståländska kommunerna inte är lika tydliga inom dessa verksamhetsområden. Klienter inom till exempel specialomsorgen eller missbrukarvården kan medföra avsevärda kostnader för kommunen oberoende av om det är en skärgårdskommun eller inte. Dessutom sker en utjämning av landskapsandelen, vilket är avsett att dämpa kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.
I förslaget ingår också ett samarbetsstöd och ett stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården. Samarbetsstödet motsvarar det samarbetsunderstöd som finns i den nu gällande lagstiftningen. Stödet för anläggningsprojekt motsvarar landskapsandelarna för anläggningsprojekt enligt gällande lagstiftning förutom att anläggningsstödet begränsas till ytterskärgården.
5.3. Ändringar av annan lagstiftning
I syfte att renodla landskapsandelssystemet föreslås vissa ändringar i den speciallagstiftning som gäller kommunernas uppgifter. Med landskapsandelsuppgifter avses enligt den nu gällande lagstiftningen uppgifter för vilka kommunerna beviljas allmän landskapsandel eller uppgiftsbaserad landskapsandel med stöd av lag. Enligt det här förslaget förtydligas denna definition så att den istället avser verksamhet som kommunerna åläggs med stöd av lag och vars nettodriftskostnader utgör grund för en kostnadsbaserad landskapsandel eller som stöds finansiellt genom en landskapsandel som inte är kostnadsbaserad. Definitionen omfattar socialvården, grundskolan inklusive träningsundervisningen, medborgarinstitutet och kulturverksamheten.
Förutom den verksamhet som hör till landskapsandelsuppgifterna har kommunerna också lagstadgade uppgifter på andra områden. Även på dessa områden har det funnits en koppling till landskapsandelssystemet, även om den inte varit lika direkt som när det gäller de ovan nämnda områdena. Redan i slutet av 1980-talet sammanfördes landskapsandelarna för följande verksamhetsområden till den allmänna landskapsandelen:
1) lantbruks- och skogsnämndens verksamhet,
2) byggnadsrådgivning, byggnadstillsyn samt mätning och kartläggning i samband med byggnadsplanering,
3) brand- och räddningsväsendet,
4) underhållskostnader för gator samt
5) regionplanering.
Även om dessa verksamheter historiskt har betraktats som landskapsandelsuppgifter har de över tid förlorat den uttryckliga kopplingen till landskapsandelssystemet. Sedan den stora reformen av landskapsandelssystemet i början av 1990-talet har den allmänna landskapsandelen förlorat i betydelse, och efter den senaste reformen 2008 får inte längre alla kommuner allmän landskapsandel. När landskapsandelssystemet nu förnyas försvinner den allmänna landskapsandelen helt. Samtidigt tas också kopplingen mellan systemet och dessa uppgifter bort där den fortfarande finns kvar i lagstiftningen.
I vissa fall omfattar speciallagstiftningen mer specifika regler om finansiella stöd med kopplingar till lagstiftningen om landskapsandelar. Det gäller reglerna om landskapsandel för materielanskaffningar enligt räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland och reglerna om kommunernas kostnadsansvar för elever i ersättande skolor i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland. Där har avsikten inte varit att ta bort det finansiella stödet utan enbart kopplingen till landskapsandelssystemet. Landskapsandelen för materielanskaffningar i räddningslagen ersätts av ett stöd som till alla delar motsvarar landskapsandelen. När det gäller det lagstadgade kostnadsansvaret för elever i ersättande skolor föreslås att det övertas av landskapet i form av ett finansiellt stöd till den ersättande skolan. Stödets belopp baseras på samma grunder som den kostnadsbaserade landskapsandelen för grundskolan, men stödet har annars ingen koppling till landskapsandelssystemet.
6. Förslaget om sänkning av landskapsandelarna
I regeringsprogrammet konstateras att det finns ett hållbarhetsgap i landskapsekonomin, som då bedömdes vara runt 20 miljoner euro. Hållbarhetsgapet definieras med nyckeltalen årsbidrag och avskrivningar i resultaträkningen. Ett hållbarhetsgap uppstår då årsbidraget inte täcker avskrivningarna.
Vidare anges i regeringsprogrammet att för att skapa hållbarhet i landskapsekonomin bör arbetet delas upp i delmål och en plan som måste förverkligas över flera mandatperioder. Två av delmålen som definieras är
1) Trenden med ett växande negativt årsbidrag måste brytas. Landskapsregeringen strävar efter att sätta ett realistiskt och långsiktigt utgiftstak för alla de olika verksamheterna.
2) Intäkterna ska täcka driftsutgifterna.
Målsättningen är att dessa delmål ska nås under mandatperioden. Samtidigt angavs i regeringsprogrammet också att revideringen av landskapsandelssystemet skulle slutföras och att de totala nivåerna kan sänkas.
I förslaget till första tilläggsbudget för år 2016 (BF 3/2015–2016) redogjorde landskapsregeringen för åtgärder som planerades under mandatperioden för att uppnå en för landskapet hållbar ekonomi i enlighet med regeringsprogrammets delmål. Landskapsregeringens målsättning har varit att uppnå resultatförbättrande åtgärder i form av ökade intäkter och minskade kostnader om sammanlagt cirka 20 miljoner euro (hållbarhetsgapet) under mandatperioden. I samband med det aviserades också en sänkning av landskapsandelarna till kommunerna på sammanlagt 4 miljoner euro.
Landskapsregeringen föreslår att inbesparingen sker över en tvåårsperiod. Det innebär att landskapsandelssystemets totalvolym sänks med cirka 3 miljoner euro 2018. Genom en sänkning av ersättningsgraden för landskapsandelarna på socialvårdsområdet sänks därefter totalvolymen med ytterligare 1 miljon euro 2019.
7. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Avsikten är att det nya landskapsandelssystemet ska tillämpas från och med finansåret 2018 och lagstiftningen föreslås därför träda i kraft vid ingången av 2018. Vissa av de föreslagna följdändringarna av annan lagstiftning sammanhänger med den så kallade fas 2 av KST-lagstiftningen. Dessa ändringar gäller alltså den lagstiftning som är avsedd att träda i kraft ifall samordningen av socialtjänsten ska ske genom lag inom ramen för ett kommunalförbund. I dessa fall har tidpunkten för ikraftträdande lämnats öppen så att den kan anpassas till ikraftträdandet av KST-lagstiftningen.
Eftersom den strukturella förändringen av landskapsandelssystemet ändrar resursfördelningen mellan kommunerna föreslås att ett övergångssystem tillämpas under en treårsperiod. Övergångssystemet jämför det nuvarande systemets sista verksamma år med det föreslagna systemets ingångsår, och dämpar skillnader till 75 % det första året, 50 % det andra året och 25 % det tredje året. Både positiva och negativa skillnader dämpas. De kommuner som gynnas av övergången till det nya systemet betalar således in till övergångssystemet genom att skillnaden dras från landskapsandelarna. Kommuner som inte gynnas av övergången får ersättning ur systemet genom att skillnaden läggs till landskapsandelarna.
8. Förslagets konsekvenser
8.1. Inledning
Förslagets konsekvenser är i första hand ekonomiska. Administrativt medför övergången till det nya systemet ett visst merarbete inom både landskapsförvaltningen och den kommunala förvaltningen. Det föreslagna landskapsandelssystemet i sig innebär dock inte någon ökning av de administrativa uppgifterna. Eventuella miljömässiga effekter, barnkonsekvenser eller påverkan på jämställdheten är synnerligen svårbedömda eftersom förslaget inte gäller kommunernas interna resursfördelning.
Landskapsandelssystemet är ett ekonomiskt utjämningssystem för kommunerna. En förändring av landskapsandelssystemet medför skillnader i ersättning för kommunerna jämfört med det landskapsandelssystem som tillämpas idag. Parallellt med införandet av det nya systemet vidtar landskapet en sparåtgärd som innebär att landskapsandelssystemets totalvolym sänks med 4 miljoner euro under en tvåårsperiod. Det här gör att det kan vara svårt att särskilja effekterna av det nya systemet från effekterna av sparåtgärden. Nedan beskrivs först de strukturella ekonomiska effekterna av det nya landskapsandelssystemet och därefter redogörs för de rent finansiella effekterna. De sistnämnda omfattar också konsekvenserna av den föreslagna sparåtgärden.
8.2. Övergripande skillnader mellan nuvarande system och det föreslagna systemet
Till skillnad från det nuvarande landskapsandelssystemet strävar det föreslagna systemet efter en mer realekonomisk förklaring till varför en kommun ska få landskapsandelar. Genom det nya systemet har även en omfördelning mellan centrala delar i ersättningsgrunden skett. Därför är det viktigt att poängtera att landskapsandelssystemet ska ses som en helhet, där alla delar ska vägas in för att göra en helhetsbedömning av de ekonomiska effekterna. Därför kan till exempel inte en jämförelse mellan grundskolans ersättningsmodell i det nuvarande systemet och den modell som föreslås, ligga till grund för ekonomiska slutsatser på kommunnivå. För att dra sådana slutsatser måste helheten beaktas, det vill säga alla delar av landskapsandelssystemet.
Jämfört med nuvarande system utgör kompletteringen av skatteinkomster en större andel av den totala volymen i det föreslagna systemet. Det innebär samtidigt att andra delar såsom socialvård och grundskola utgör en mindre andel av den totala volymen. Detta betyder emellertid inte att dessa centrala verksamhetsområden ska prioriteras mer eller mindre, utan det är bara en förändring av systematiken för hur resurser fördelas. Landskapsandelssystemet utjämnar förutsättningar för kommunerna, men systemet anger inte hur stor del av en kommuns resurser som ska fördelas på olika verksamhetsområden.
Övergripande kan sägas att den ekonomiska effekten är att det skapas en högre grad av ekonomisk rättvisa i det föreslagna landskapsandelssystemet, och därmed skapas bättre förutsättningar för en likvärdig serviceproduktion mellan kommunerna. Eftersom det föreslagna systemet har en starkare koppling till realekonomiska förutsättningar kommer också utfallen att variera från år till år. Samtidigt har det föreslagna systemet mekanismer för att minska variationerna i syfte att bibehålla förutsägbarheten för kommunerna. Variationerna kan härledas till motsvarande variation i kommunernas inkomster och kostnader som således dämpas av landskapsandelarna. Systemet är också relativt lättförståeligt, vilket gör det lättare att förutspå ungefärliga nivåer i utdelning. Det faktum att skärgården får en högre ersättningsgrad i vissa delar ger även dessa kommuner bättre förutsättningar att klara av de insulära utmaningar som föreligger.
8.3. Ekonomiska effekter av skattekompletteringen
I jämförelse med kompletteringen av skatteinkomster i det nuvarande systemet är principen för skattekompletteringen enligt det föreslagna systemet aningen reviderad samtidigt som kompletteringen utgör en större andel av den totala utdelningen. Dessutom ingår samfundsskatterna som utjämningsfaktor, vilket de inte gör enligt det system som tillämpas idag.
Genom att ge skattekompletteringen en stor vikt skapas jämfört med nuvarande system större möjligheter att förändra kostnadsstrukturer. Detta då strukturer i det föreslagna systemet inte kommer låsas fast av en hög kostnadsutjämning. I det nuvarande systemet baseras utdelningen till mer än 85 % på kalkylerade kostnader, medan den i det föreslagna systemet till 50–67 % baseras på kalkylerade kostnader. Genom att de kalkylerade kostnaderna som ligger till grund för landskapsandelarna inte upptar lika stor totalandel som i dagens system kommer den totala volymen i landskapsandelssystemet inte att öka i lika snabb takt som hittills. Den ekonomiska effekten blir således en långsammare volymutveckling än i nuvarande system samt att kostnadsstrukturerna inte styrs i lika hög grad.
Genom att samfundsskatterna intas i grunden för skattekompletteringen får kommuner med förhållandevis låga inkomster från samfundsskatter jämförelsevis mer i skattekomplettering. Samfundsskatterna utgör en väsentlig del av en kommuns inkomster och är därför viktig att ha med i ett system som utjämnar skillnader på inkomstsidan.
Kompletteringen av skatteinkomsterna baseras på ett medeltal av fem år bland annat för att systemet inte ska riskera att motverka tillväxtsatsningar i kommunerna. En ökning av samfundsskatterna i en kommun kan leda till en viss minskning i skattekompletteringen, men eftersom den baseras på ett medeltal av fem år är den minskningen liten. Dessutom utjämnas 95 % av skillnaderna som uppstår och inte hela skillnaden, vilket gör att det även här finns en viss tillväxtnytta. Således kommer den största delen av en ökad samfundsskatt att komma kommunen tillgodo. Viktigt att poängtera är också att det inte är frågan om en direkt omfördelning av en kommuns samfundsskatter till en annan kommun, utan samfundsskatterna utgör en grund och ett jämförelsetal för beräkning av skattekompletteringen.
Den föreslagna skattekompletteringen kan sägas bidra till en gemensam målbild för hela landskapet för att öka skattebasen, ju bättre det går för kommunen med högst kompletteringstal desto mer ökar skattekompletteringen. Skattekompletteringen är utformad så att en kommun inte kan påverka sin andel av kompletteringen positivt genom att förändra sin skattesats.
8.4. Ekonomiska effekter av de kostnadsbaserade landskapsandelarna
I det nuvarande landskapsandelssystemet är kommunerna indelade i bosättningsstrukturgrupper baserade på invånartäthet. Dessa frångås enligt förslaget och alla kommuner får samma ersättningsgrad, förutom skärgårdskommuner som får ett tillägg. Målsättningen med att ha samma ersättningsgrad för alla kommuner är att nå större rättvisa. Det finns inte några tydliga objektiva orsaker till varför någon kommun ska få högre kostnadsersättning än någon annan, förutom för skärgårdskommunerna där det insulära läget medför högre kostnader.
Landskapsandelen för socialvården baseras på nettodriftskostnaderna för barn- och äldreomsorg. De kalkylerade grunderna är högre för invånare i åldern 0–6 år samt för äldre invånare (65 år och äldre). Dessa grupper medför generellt högre kostnader än andra åldersgrupper. Den ekonomiska effekten är således en utjämning av demografiska förutsättningar samtidigt som kommunerna får ersättning på basen av den huvudsakliga verksamheten. Till den del kommunerna har till exempel förebyggande verksamhet för andra grupper kan det återigen understrykas att systemet ska ses som en helhet och att andelen skattekomplettering ökas betydligt i det nya systemet.
När det gäller landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten föreslås dels en landskapsandel och dels en utjämning av kostnaderna mellan kommunerna. De verksamhetsområden som omfattas är barnskydd, specialomsorg, missbrukarvård, handikappvård och övrig socialvård. I det nuvarande systemet ersätts vissa av områdena direkt på basen av kostnaderna. Målet med utjämningen är att en klient inom något av dessa utsatta områden inte ska ha så stor inverkan på kommunens ekonomi. Genom att fall inom dessa områden ofta är kostnadskrävande har det i det nuvarande systemet kunnat medföra allvarliga konsekvenser för en kommun. Utjämningen medför också att den enskilda klienten inte behöver känna sig lika utpekad. Genom utjämningen garanteras den utjämnande effekten för dessa områden inom landskapsandelssystemet oberoende av vilken kostnadsfördelningsmodell som väljs för den kommunalt samordnade socialtjänsten. Den ekonomiska effekten blir således mer likvärdiga förutsättningar genom att den enskilda kommunen inte riskerar att hamna i svåra ekonomiska situationer till följd av ärenden inom dessa verksamhetsområden.
Indelningen i bosättningsstrukturgrupper i det nuvarande systemet har betytt att en kommun har kunnat förlora avsevärt i ersättning om den har fått fler invånare. Den intervallmodell för grundskolan som ingår i det föreslagna systemet innebär att kommuner med lägre invånarantal i åldersgruppen 6–15 år får högre ersättning per invånare, samtidigt som landskapsandelen ökar med varje ytterligare invånare kommunen får i denna åldersgrupp. Motivet bakom det graderade förslaget är att det är dyrare att producera skola per elev när elevantalet är förhållandevis lågt. Med hänvisning till skärgårdens strukturella utmaningar får skärgårdskommunerna dessutom ett tillägg.
Den ekonomiska effekten av förslaget kan således sägas vara en utjämning av förutsättningarna samtidigt som kommunerna får ersättning på basen av den verksamhet de har. Kommuner med förhållandevis lågt invånarantal i åldersgruppen 6-15 år får förhållandevis högre landskapsandel per invånare. Dessutom gynnas tillväxt eftersom kommunen får mer ersättning för varje ytterligare invånare som kommunen får i åldersgruppen.
När det gäller landskapsandelen för träningsundervisningen innebär förslaget ingen förändring mot nuvarande system.
8.5. Ekonomiska effekter för de enskilda kommunerna
Den strukturella förändringen av landskapsandelssystemet ger upphov till förändringar i resursfördelningen mellan kommunerna. Däremot medför strukturförändringen i sig inte att den totala utdelningen från landskapet till kommunerna förändras. Den inbesparing som landskapsregeringen med hänvisning till det föreliggande sparbehovet föreslår, innebär att en lägre totalvolym för landskapsandelarna ska fördelas vid ingången av det föreslagna systemet. Den minskade totalvolymen har alltså inte med den strukturella förändringen av systemet i sig att göra.
I tabellen nedan visas ett kalkylerat utfall för finansåren 2018 och 2019, utan beaktande av övergångssystemet. Det bör understrykas att kalkylen enbart ska ses som en fingervisning, med hänvisning till att utfallet enligt det nya landskapsandelssystemet utgår från prognoser för 2018 och 2019, medan utfallet för 2018 enligt det nuvarande systemet bygger på en indexjustering av 2017 års verkliga utfall.
|
|
2018 |
2018 |
2019 |
|
Kommun |
nuvarande system |
nytt system |
nytt system |
|
Brändö |
1 121 339 |
1 107 337 |
1 094 405 |
|
Eckerö |
2 354 832 |
2 279 204 |
2 244 796 |
|
Finström |
3 452 355 |
3 761 166 |
3 667 860 |
|
Föglö |
1 697 420 |
1 323 979 |
1 304 886 |
|
Geta |
1 863 615 |
1 553 242 |
1 533 929 |
|
Hammarland |
2 876 431 |
2 634 079 |
2 579 164 |
|
Jomala |
4 471 712 |
4 213 241 |
4 047 289 |
|
Kumlinge |
850 067 |
815 152 |
803 491 |
|
Kökar |
670 430 |
686 088 |
680 122 |
|
Lemland |
3 051 750 |
2 434 937 |
2 367 173 |
|
Lumparland |
804 522 |
636 404 |
622 021 |
|
Saltvik |
3 222 385 |
2 350 066 |
2 280 746 |
|
Sottunga |
217 037 |
163 476 |
159 132 |
|
Sund |
2 332 882 |
2 152 478 |
2 118 888 |
|
Vårdö |
1 520 126 |
1 503 753 |
1 490 861 |
|
Mariehamn |
6 278 582 |
6 227 911 |
5 820 610 |
|
Totalt |
36 785 486 |
33 842 512 |
32 815 372 |
Det totala utfallet visar att sparåtgärden beräknas medföra en sänkning på 2 942 974 euro för finansåret 2018 och ytterligare 1 027 140 euro för finansåret 2019. Samtidigt föreslås en övergångsperiod på tre år för att dämpa effekterna av övergången till det nya systemet. Det föreslagna övergångssystemet utjämnar dock inte effekten av sparåtgärden, utan bara de relativa skillnaderna mellan det nuvarande och det föreslagna landskapsandelssystemet. Således kommer den fulla effekten av det föreslagna systemet att uppstå först tre år efter ikraftträdandet.
Utjämningen under övergångsperioden baseras på en jämförelse mellan det verkliga utfallet för det nuvarande landskapsandelssystemets sista år (2017) och det verkliga utfallet för det föreslagna systemets första år (2018). För att utesluta effekten av sparåtgärden räknas utfallet för 2018 upp till samma nivå som utfallet 2017. I tabellen nedan visas en kalkyl för övergångsperioden. För 2017 visas det verkliga utfallet medan 2018 baseras på en prognos. De kommuner som gynnas av övergången till det nya landskapsandelssystemet får ett avdrag från landskapsandelarna under övergångsperioden, medan de som inte gynnas får ett tillägg. I tabellen visas avdragen som negativa tal och tilläggen som positiva.
|
|
2017 |
2018 |
2018 |
2019 |
2020 |
|
|
Kommun |
nuvarande system |
nytt syst. uppräknat |
Skillnad |
Avdr./till. |
Avdr./till. |
Avdr./till. |
|
Brändö |
1 099 352 |
1 180 031 |
80 679 |
-60 510 |
-40 340 |
-20 170 |
|
Eckerö |
2 308 659 |
2 428 828 |
120 169 |
-90 127 |
-60 085 |
-30 042 |
|
Finström |
3 384 662 |
4 008 078 |
623 416 |
-467 562 |
-311 708 |
-155 854 |
|
Föglö |
1 664 137 |
1 410 895 |
-253 242 |
189 931 |
126 621 |
63 310 |
|
Geta |
1 827 074 |
1 655 209 |
-171 864 |
128 898 |
85 932 |
42 966 |
|
Hammarland |
2 820 030 |
2 807 000 |
-13 030 |
9 773 |
6 515 |
3 258 |
|
Jomala |
4 384 032 |
4 489 832 |
105 800 |
-79 350 |
-52 900 |
-26 450 |
|
Kumlinge |
833 399 |
868 665 |
35 265 |
-26 449 |
-17 633 |
-8 816 |
|
Kökar |
657 284 |
731 128 |
73 844 |
-55 383 |
-36 922 |
-18 461 |
|
Lemland |
2 991 912 |
2 594 785 |
-397 126 |
297 845 |
198 563 |
99 282 |
|
Lumparland |
788 747 |
678 183 |
-110 564 |
82 923 |
55 282 |
27 641 |
|
Saltvik |
3 159 201 |
2 504 343 |
-654 858 |
491 144 |
327 429 |
163 715 |
|
Sottunga |
212 781 |
174 208 |
-38 574 |
28 930 |
19 287 |
9 643 |
|
Sund |
2 287 139 |
2 293 784 |
6 645 |
-4 984 |
-3 323 |
-1 661 |
|
Vårdö |
1 490 319 |
1 602 471 |
112 152 |
-84 114 |
-56 076 |
-28 038 |
|
Mariehamn |
6 155 473 |
6 636 761 |
481 288 |
-360 966 |
-240 644 |
-120 322 |
|
Totalt |
36 064 202 |
36 064 202 |
0 |
0 |
0 |
0 |
Kalkylen visar att till exempel Finström, som enligt beräkningarna gynnas mest av övergången till det föreslagna landskapsandelssystemet, kommer att betala in sammanlagt 935 125 euro till övergångssystemet i form av sänkta landskapsandelar under treårsperioden. För Mariehamns del beräknas sänkningen bli sammanlagt 721 932 euro under perioden. Samtidigt får till exempel Lemland motsvarande 595 690 euro i höjda landskapsandelar under övergångsperioden, medan höjningen för Saltvik blir sammanlagt 982 288 euro.
I tabellen nedan visas ett kalkylerat utfall för det föreslagna landskapsandelssystemets två första finansår. I beräkningen ingår sparåtgärden på närmare 3 miljoner euro för 2018 och ytterligare 1 miljon euro 2019 samt de avdrag och tillägg som följer av övergångssystemet. Liksom tidigare är det viktigt att understryka att kalkylen baseras på prognoser, vilket gör att den enbart kan ses som en uppskattning av det verkliga utfallet.
|
Kommun |
2018 |
2019 |
|
Brändö |
1 046 827 |
1 054 065 |
|
Eckerö |
2 189 077 |
2 184 712 |
|
Finström |
3 293 603 |
3 356 152 |
|
Föglö |
1 513 910 |
1 431 507 |
|
Geta |
1 682 141 |
1 619 862 |
|
Hammarland |
2 643 851 |
2 585 679 |
|
Jomala |
4 133 891 |
3 994 389 |
|
Kumlinge |
788 703 |
785 858 |
|
Kökar |
630 705 |
643 201 |
|
Lemland |
2 732 782 |
2 565 736 |
|
Lumparland |
719 327 |
677 304 |
|
Saltvik |
2 841 210 |
2 608 175 |
|
Sottunga |
192 406 |
178 419 |
|
Sund |
2 147 494 |
2 115 566 |
|
Vårdö |
1 419 639 |
1 434 785 |
|
Mariehamn |
5 866 945 |
5 579 966 |
|
Totalt |
33 842 512 |
32 815 372 |
Med ovanstående kalkyler som grund har en beräkning gjorts av hur den förändring som övergången till det nya systemet innebär, fördelas mellan kommunerna. I tabellen nedan visas varje kommuns procentuella andel av sänkningen först med närmare 3 miljoner euro 2018 och därefter med ytterligare 1 dryg miljon euro 2019, inklusive de avdrag och tillägg som följer av övergångssystemet. Även här bör det poängteras att kalkylen bygger på prognoser och vissa antaganden, och därmed enbart ska ses som en indikation på det verkliga resultatet.
|
Kommun |
2018 |
2019 |
|
Brändö |
3 % |
1 % |
|
Eckerö |
6 % |
3 % |
|
Finström |
5 % |
-4 % |
|
Föglö |
6 % |
9 % |
|
Geta |
6 % |
8 % |
|
Hammarland |
8 % |
8 % |
|
Jomala |
11 % |
11 % |
|
Kumlinge |
2 % |
1 % |
|
Kökar |
1 % |
0 % |
|
Lemland |
11 % |
16 % |
|
Lumparland |
3 % |
4 % |
|
Saltvik |
13 % |
22 % |
|
Sottunga |
1 % |
1 % |
|
Sund |
6 % |
5 % |
|
Vårdö |
3 % |
1 % |
|
Mariehamn |
14 % |
12 % |
|
Totalt |
100 % |
100 % |
Kalkylen visar att de kommuner som har en förhållandevis stark ekonomi får bära en större del av sparåtgärden medan de ekonomiskt sett svagare kommunerna står för en betydligt mindre andel, vilket också har varit avsikten.
8.6. Ekonomiska effekter för landskapet och andra
För landskapet innebär förslaget att den tidigare aviserade sparåtgärden på 4 miljoner euro förverkligas under finansåren 2018 och 2019. Det betyder i praktiken att inbesparingen för 2018 blir mindre än planerat.
Förslaget om att landskapet ska ta över kostnadsansvaret för elever i ersättande skolor från kommunerna har en viss ekonomisk effekt för landskapet. Utgående från de kalkyler som gjorts beräknas stödet för elever i ersättande skolor att ligga runt 5 300 euro per elev 2018. För närvarande är det bara fem elever som går i en ersättande skola, vilket gör att stödet totalt skulle uppgå till 26 500 euro för 2018. Redan idag betalar landskapet årligen stöd till Waldorfskolan, som för närvarande är den enda ersättande skolan i landskapet. För läsåret 2015–2016 var beloppet per elev strax under 1 500 euro, totalbeloppet var dock högre (40 000 euro) eftersom antalet elever då var högre. Den ekonomiska effekten för landskapet är således beroende av hur många elever som går i en ersättande skola.
För den ersättande skolan uppgick det totala stödet per elev läsåret 2015–2016 till cirka 3 800 euro, bestående av landskapsandel, stöd enligt avtal med elevens hemkommun och stöd från landskapet. Förslaget innebär således en höjning av det totala stödet per elev. Dessutom blir stödet betydligt mer förutsägbart för den ersättande skolan genom att det inte längre kommer att spela någon roll vilken kommun som är elevens hemkommun. Förfarandet förenklas också genom att stödet från landskapet blir lagstadgat och således inte kräver någon ansökan. Däremot kan den ersättande skolan fortfarande ha behov av att avtala om ytterligare finansiering från elevens hemkommun. För kommunen innebär lagförslaget att landskapsandelen för grundskolan är oförändrad även om en elev går i en ersättande skola.
Arbetet med att förnya landskapsandelssystemet inleddes av den tidigare regeringen genom att en utredning tillsattes i september 2014 för att utvärdera landskapsandelssystemet efter reformen 2008. I januari 2015 lämnade utredaren sin slutrapport ”Utvärdering av landskapsandelssystemet för perioden 2008–2013” (Åländsk utredningsserie 2015:1). På basen av utvärderingen beslutade den dåvarande landskapsregeringen att ta fram ett förslag till ett nytt landskapsandelssystem. Arbetet genomfördes som ett projekt där en parlamentarisk referensgrupp bestämde fyra effektmål, en styrgrupp ledde arbetet med att ta fram ett nytt system som uppfyller effektmålen och en projektledare med en projektgrupp utförde arbetet.
I september 2016 överlämnades projektgruppens rapport ”Förslag till nytt landskapsandelssystem 2018” till landskapsregeringen. Innan rapporten överlämnades skickades den på remiss till kommunerna, Ålands kommunförbund, Norra Ålands högstadiedistrikt, Södra Ålands högstadiedistrikt, Oasen boende- och vårdcenter, Ålands omsorgsförbund, Ålands Miljöservice, lagtingspartierna och internt till berörda avdelningar inom landskapsförvaltningen. Under remisstiden hölls tre informationstillfällen om förslaget för förtroendevalda och allmänheten.
De synpunkter som framfördes vid remissbehandlingen av rapporten finns sammanställda i dokumentet ”Analys och slutsatser av remissvaren på förslaget till nytt landskapsandelssystem 2018”, som finns tillgängligt på www.regeringen.ax. På basen av remissutlåtandena beslöt landskapsregeringen att göra två förändringar i förslaget, dels att höja det högre intervallet i grundskolemodellen och dels att höja ytterskärgårdens tillägg till landskapsandelen för grundskolan.
Beredningen av det slutliga lagförslaget har skett vid lagberedningen i samarbete med finansavdelningen. Den tidigare projektgruppen, bestående av Robert Lönnqvist (projektledare), Katarina Fellman (direktör, ÅSUB), Robert Lindfors (extern konsult) samt Robert Lindblom (budgetplanerare, landskapsregeringen), har också bistått under beredningen.
Lagförslaget motsvarar i stort sett det förslag till nytt landskapsandelssystem som ingår i slutrapporten, förutom på vissa punkter där ändringar har gjorts. Kostnaderna för träningsundervisningen, som i rapporten föreslås ingå i utjämningen av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten, föreslås i lagförslaget utgöra grund för en egen landskapsandel inom grundskolan. Dessutom beräknas övergångssystemet med ett år (2017) som grund, och inte med ett medeltal av tre år som anges i rapporten. Slutligen innehåller förslaget också följdändringar i ett antal lagar, vilka inte ingick i förslaget i slutrapporten. Av dessa kan nämnas en ändring av KST-lagstiftningen som innebär att den så kallade nyckelmodellen frångås som lagstadgad fördelningsmodell för kostnaderna inom KST.
Lagförslaget har skickats på remiss till i stort sett samma remissinstanser som vid den tidigare remissen. Av tidsskäl omfattade det förslag som remissbehandlades enbart detaljmotiveringar och lagtext, kompletterat med en analys av de ekonomiska effekterna av förslaget. Under remisstiden hölls två informationstillfällen om förslaget, ett för förtroendevalda och allmänheten samt ett särskilt för lagtingsledamöter.
De synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av lagförslaget var till övervägande del desamma som anfördes vid den tidigare remissbehandlingen av slutrapporten. Med hänvisning till de slutsatser som drogs då har dessa inte föranlett några ändringar av förslaget. När det gäller de förändringar som gjordes i lagförslaget efter slutrapporten, har den som rör träningsundervisningen kritiserats av några instanser och förordats av en instans. Med hänvisning till att det visade sig vara problematiskt att genomföra förslaget i rapporten till den delen har inte synpunkterna föranlett någon ändring av lagförslaget. Även när det gäller ändringen av grunden för övergångssystemet från tre års medeltal till ett år framfördes kritik från ett par remissinstanser. Inte heller det ledde till någon ändring av förslaget, efter att provberäkningar visade att övergången inte generellt sett blir jämnare om den baseras på ett medeltal av tre år.
Den föreslagna sparåtgärden på 4 miljoner euro har kritiserats av en majoritet av remissinstanserna. Detta har lett till att lagförslaget efter remissbehandlingen har ändrats så att sänkningen av landskapsandelarna sker stegvis över en tvåårsperiod, istället för direkt vid införandet av det nya systemet. Under remisstiden kom även ett utlåtande från Waldorfskolan Åland i egenskap av landskapets för närvarande enda ersättande skola. I utlåtandet kritiserades lagförslagets konsekvenser för finansieringen av ersättande skolor. Motsvarande kritik kom även från ett par andra remissinstanser. Dessa synpunkter har beaktats i lagförslaget genom en ändring av grundskolelagens bestämmelser om hemkommunens kostnadsansvar för ersättande skolor.
1. LL om landskapsandelar till kommunerna
1 § Tillämpningsområde. Det grundläggande syftet med den föreslagna lagen är liksom med det nuvarande landskapsandelssystemet att reglera landskapets deltagande i finansieringen av kommunernas lagstadgade uppgifter, och därigenom ge kommunerna ekonomiska förutsättningar att producera lagstadgad service. Det sker huvudsakligen genom landskapsandelarna och kompletteringen av skatteinkomsterna, men också genom det stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården som enligt förslaget kan beviljas.
Förutom finansieringen av kommunernas lagstadgade verksamhet innehåller lagen även en möjlighet att beviljas stöd för att underlätta samarbete.
2 § Definitioner. I paragrafen definieras vissa centrala begrepp som förekommer i den föreslagna lagen.
Landskapsandelar är enligt förslaget antingen kostnadsbaserade eller inte kostnadsbaserade. Begreppet ”landskapsandel för driftskostnaderna” som används i den gällande lagstiftningen frångås därmed. Ursprungligen användes det för att särskilja de landskapsandelar som baserades på driftkostnaderna från de landskapsandelar som baserades på kostnader för anläggningsprojekt. Sedan den reformen 2008 har enbart kommunerna i den lägsta bosättningsstrukturgruppen haft möjlighet att få landskapsandelar för anläggningsprojekt. Genom detta förslag kommer det finansiella stödet för anläggningsprojekt inte längre att benämnas landskapsandel, vilket gör att det inte finns något behov av att särskilja landskapsandelarna på det viset.
Med landskapsandelsuppgifter avses den verksamhet som kommunerna åläggs med stöd av lag och vars nettodriftskostnader utgör grund för en kostnadsbaserad landskapsandel eller som stöds finansiellt genom en landskapsandel som inte är kostnadsbaserad. Enligt den föreslagna lagstiftningen omfattas socialvården, grundskolan inklusive träningsundervisningen, medborgarinstitutet och kulturverksamheten av definitionen. I den lagstiftning som reglerar denna verksamhet (speciallagstiftningen) anges också att kommunerna tilldelas landskapsandel enligt den föreslagna lagen.
En av de grundläggande principerna i det föreslagna systemet att landskapsandelarna inte öronmärks för de olika verksamhetsområdena. Begreppet kostnadsbaserad landskapsandel tydliggör istället att landskapsandelen har sin grund i kommunernas driftskostnader för verksamhetsområdet ifråga. De kostnadsbaserade landskapsandelarna fastställs med en normkostnad som grund, medan de landskapsandelar som inte är kostnadsbaserade inte har denna koppling till de faktiska driftskostnaderna. Enligt förslaget är landskapsandelarna för socialvården, den samordnade socialtjänsten, grundskolan och träningsundervisningen kostnadsbaserade. Landskapsandelarna för medborgarinstitut och kulturverksamhet är inte kostnadsbaserade. Även om alla landskapsandelsuppgifter är lagstadgade finns en skillnad mellan de stora uppgiftsområdena socialvården och grundskolan å den ena sidan och medborgarinstitut och kulturverksamhet å den andra. När det gäller de sistnämnda områdena är verksamheten inte lika strikt reglerad, det ansvar som läggs på kommunerna är inte lika explicit och de har därför en större valfrihet när det gäller omfattningen av verksamheten. När det gäller socialvården och grundskolan däremot är kommunernas ansvar för verksamheten tydligare och de lagstadgade uppgifterna omfattande och betydligt mer lagbundna.
Begreppet normkostnad är ett begrepp som inte finns i den nu gällande lagstiftningen. Med normkostnaden avses den kalkylerade kostnad som har sin grund i kommunernas sammanlagda nettodriftskostnader för ett verksamhetsområde. Basbeloppet är en kalkylerad kostnad per invånare som används som grund för beräkning av landskapsandelarna. När det gäller de kostnadsbaserade landskapsandelarna motsvarar basbeloppet normkostnaden för en person. Begreppet basbelopp har samma betydelse i denna lag som i den nu gällande lagstiftningen.
Definitionen av nettodriftskostnader föreslås vara densamma som används inom statistiken. Begreppet används i den föreslagna lagen när det gäller utjämningen av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten och uppföljningen av normkostnaderna vart fjärde år. Definitionen är inte avsedd att skilja sig från den som hittills har tillämpats.
Enligt förslaget ska begreppet finansår användas för det kalenderår som landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna bestäms för. Det motsvaras av begreppen verksamhetsår och finansår enligt gällande lagstiftning. För att göra lagstiftningen mer enhetlig används enbart ett begrepp.
Definitionen av skärgårdskommuner och ytterskärgården är densamma som finns i utredningen med förslag till nytt landskapsandelssystem.
3 § Mottagare. Utgångspunkten i förslaget är att den enskilda kommunen också är mottagare av landskapsandelar, komplettering av skatteinkomsterna och övriga stöd enligt lagen. När det gäller den föreslagna landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten är dock avsikten att den ska betalas direkt till huvudmannen för den samordnade socialtjänsten, trots att den beräknas enskilt för varje kommun. Även landskapsandelen för medborgarinstitut betalas till huvudmannen och inte till den enskilda kommunen. Den föreslagna formuleringen innebär att om inget anges särskilt är det kommunen som är mottagare.
2 kap. Kostnadsbaserade landskapsandelar på socialvårdsområdet
4 § Normkostnad för socialvårdsområdet. För att beräkna normkostnaden för socialvården indelas kommunens invånare i åldersgrupperna 0–6 år, 7–64 år, 65–74 år, 75–84 år samt 85 år och äldre. Det är för övrigt samma åldersgrupper som tillämpas som grund för landskapsandelen för socialvården i det nuvarande landskapsandelssystemet.
Liksom enligt nuvarande system fastställs årligen ett basbelopp för varje åldersgrupp. För 2018 kommer basbeloppen att fastställas på basen av de faktiska nettodriftskostnaderna 2015, i fortsättningen fastställs basbeloppen genom indexjustering på samma sätt som enligt den nu gällande lagstiftningen.
Normkostnaden beräknas genom att basbeloppet för varje åldersgrupp multipliceras med antalet invånare i respektive åldersgrupp. Det sammanlagda beloppet för åldersgrupperna 0–6 år respektive 65–74 år, 75–84 år samt 85 år och äldre blir kommunens normkostnad för socialvården medan beloppet för åldersgruppen 7–64 år blir kommunens normkostnad för den samordnade socialtjänsten. Att normkostnaden på socialvårdsområdet delas upp i två olika delar sammanhänger med lagstiftningen om en kommunalt samordnad socialtjänst (KST-lagstiftningen). Utgångspunkten i KST-lagstiftningen är att en särskild landskapsandel ska fastställas för den verksamhet som avses i landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst. Det här beaktas i förslaget trots att samordningen av socialtjänsten ännu inte har förverkligats, med hänvisning till att detta förslag innehåller bestämmelser om utjämning av denna landskapsandel mellan kommunerna.
5 § Landskapsandel för socialvården. I paragrafen anges landskapsandelen för socialvården, det vill säga landskapets andel av den normkostnad som beräknats enligt 4 §. Med socialvård avses här barn- och äldreomsorgen. Gränsdragningen följer av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst. Enligt förslaget ska landskapsandelen för socialvården vara 12,5 % av normkostnaden. Till skillnad från det nuvarande systemet gäller samma procentsats för alla kommuner eftersom bosättningsstrukturgrupperingen föreslås bli slopad.
I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om skärgårdstillägg. Med hänvisning till skärgårdskommunernas strukturella utmaningar föreslås att landskapsandelen för socialvården ska vara högre för dessa kommuner. Kommuner som definieras som skärgårdskommuner beviljas ett tillägg till landskapsandelen på 15 % av normkostnaden, den totala landskapsandelen blir därmed 27,5 % av normkostnaden. För kommuner som hör till ytterskärgården föreslås ytterligare ett tillägg på 5 %. Dessa kommuner får alltså en landskapsandel som utgör 32,5 % av normkostnaden för socialvården.
6 § Landskapsandel för den samordnade socialtjänsten. Landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten bestäms först på samma sätt som landskapsandelen för socialvården, det vill säga den utgör 12,5 % av normkostnaden för den samordnade socialtjänsten. Några tillägg för skärgårdskommunerna föreslås inte här, i stället föreslås att landskapsandelen ska utjämnas enligt bestämmelserna i 7 §.
7 § Utjämning av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten. Enligt förslaget ska landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten utjämnas på basen av kommunens andel av det totala antalet invånare i åldersgruppen 7–64 år. Utjämningen sker efter att landskapsandelarna har beräknats för varje enskild kommun enligt 6 § 1 mom. Att det är frågan om en utjämning betyder att det sammanlagda beloppet av kommunernas landskapsandelar inte påverkas, enbart fördelningen mellan kommunerna.
Utjämningen sker på basen av en jämförelse mellan å ena sidan kommunens egenandel och å andra sidan kommunens normandel. Egenandelen utgörs av det belopp som blir kvar av kommunens nettodriftskostnader för den samordnade socialtjänsten efter att den landskapsandel som fastställts enligt 6 § 1 mom. har dragits bort. Eftersom utjämningen sker när landskapsandelarna fastställs, det vill säga på förhand, används de uppgifter som nettodriftskostnaderna som då finns tillgängliga. Det betyder att när utjämningen för finansåret 2018 beräknas ligger nettodriftskostnaderna från 2016 till grund för beräkningen.
Hur kostnaderna för den samordnade socialtjänsten fördelas mellan kommunerna har i det här sammanhanget ingen betydelse. Det som utgör grund för utjämningen är de driftskostnader kommunen har för den samordnade socialtjänsten oberoende av om de är de faktiska nettodriftskostnaderna eller har fördelats enligt nyckelmodellen eller någon annan modell som kommunerna har kommit överens om. Innan samordningen av socialtjänsten har förverkligats beaktas kommunens faktiska nettodriftskostnader för verksamheten på de områden som enligt landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst ska samordnas.
Kommunens normandel beräknas genom att det belopp som blir kvar av de totala nettodriftskostnaderna för den samordnade socialtjänsten efter att det totala beloppet av alla kommuners landskapsandelar fördelas mellan kommunerna i förhållande till antalet invånare i åldersgruppen 7–64 år som är bosatta i kommunen. Kommunens normandel motsvarar således en lika stor andel av de kvarvarande nettodriftskostnaderna som kommunens andel av invånarna i åldersgruppen.
Utjämningen sker genom att ett utjämningsbelopp antingen läggs till eller dras ifrån den landskapsandel som fastställts enligt 6 § 1 mom. För en kommun vars normandel understiger egenandelen läggs utjämningsbeloppet till landskapsandelen och för en kommun vars egenandel understiger normandelen dras det ifrån landskapsandelen. Utjämningsbeloppets storlek bestäms i båda fall som 65 % av skillnaden mellan normandelen och egenandelen. Syftet med att ha ett utjämningsbelopp som inte motsvarar hela skillnaden mellan normandelen och egenandelen är att skapa ett utrymme för kostnadseffektivitet.
8 § Mottagare av landskapsandel för den samordnade socialtjänsten. Landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten ska betalas direkt till huvudmannen för den samordnade socialtjänsten. Förslaget följer därigenom avsikten med KST-lagstiftningen. Detta innebär alltså att en landskapsandel beräknas för varje enskild kommun, varefter de slås ihop och överförs direkt till huvudmannen. Orsaken till att landskapsandelen ändå beräknas för den enskilda kommunen är att beloppet påverkar den andel av kostnaderna för den samordnade socialtjänsten som kommunen ska betala.
KST-lagstiftningen ger under vissa förutsättningar utrymme för fler än ett socialvårdsområde i landskapet. I det här sammanhanget spelar det inte någon roll om det finns en eller fler huvudmän, kommunens landskapsandel går till huvudmannen för den samordnade socialtjänst i det socialvårdsområde som kommunen hör till. Innan samordningen av socialtjänsten har förverkligats betalas även denna landskapsandel till den enskilda kommunen. En bestämmelse om det intas i ikraftträdelsebestämmelsen.
3 kap. Kostnadsbaserade landskapsandelar inom grundskolan
9 § Normkostnad för grundskolan. Normkostnaden för grundskolan baseras på elevunderlaget i kommunen, det vill säga antalet invånare i åldern 6–15 år vid ingången av det kalenderår som föregår finansåret. Till den här delen är grunden densamma som enligt den nu gällande lagstiftningen.
Generellt sett minskar den genomsnittliga kostnaden per elev om elevunderlaget är högre. I syfte att ge kommuner med lågt elevunderlag en förhållandevis högre landskapsandel föreslås därför en intervallmodell för beräkning av normkostnaden. Den föreslagna intervallmodellen innebär också att landskapsandelen höjs om elevunderlaget ökar.
För att beräkna normkostnaden delas elevunderlaget upp i följande intervall: 1–40 personer, 41–60 personer, 61–80 personer, 81–100 personer, 101–150 personer samt 151 eller fler personer. För varje intervall fastställs ett basbelopp, så att basbeloppet för det första intervallet är högst och basbeloppet för det sista intervallet lägst. Antalet invånare i varje intervall multipliceras med basbeloppet för det aktuella intervallet. En kommun som har 75 invånare i åldern 6–15 år kommer således att ha 40 personer i det första intervallet, 20 personer i det andra och 15 i det tredje intervallet. Kommunens normkostnad för grundskolan beräknas enligt följande formel:
 |
Ju större elevunderlag kommunen har desto fler intervall delas personerna upp i och desto högre blir kommunens normkostnad. Även om basbeloppet är lägre för följande intervall leder ändå ett ökat elevunderlag till att normkostnaden höjs.
10 § Landskapsandel för grundskolan. Enligt förslaget ska landskapsandelen för grundskolan vara 20 % av normkostnaden. Till skillnad från det nuvarande systemet gäller samma procentsats för alla kommuner eftersom bosättningsstrukturgrupperingen föreslås bli slopad.
I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om skärgårdstillägg. Förutom att skärgårdskommunernas högre kostnader per elev till följd av ett lägre elevunderlag beaktas i intervallfördelningen, föreslås ett skärgårdstillägg på motsvarande sätt som på socialvårdsområdet. Kommuner som definieras som skärgårdskommuner beviljas ett tillägg till landskapsandelen på 14 % av normkostnaden. Därmed blir alltså landskapsandelen 34 % av normkostnaden. För kommuner som hör till ytterskärgården föreslås ett ytterligare tillägg på 5 % av normkostnaden. Dessa kommuner (Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga) får således en landskapsandel som utgör 39 % av normkostnaden för grundskolan.
11 § Landskapsandel för träningsundervisningen. Liksom enligt den nu gällande lagstiftningen föreslås en särskild landskapsandel för träningsundervisningen. Med träningsundervisning avses sådan undervisning som avses i 21 § 3 mom. grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland.
Landskapsandelen för träningsundervisningen bestäms utgående från kommunens normkostnad, som beräknas på basen av ett basbelopp och antalet elever i träningsundervisning. I det här fallet fastställs antalet elever vid ingången av höstterminen året före finansåret. För att kompensera kommunen för de högre kostnader som förorsakas av träningsundervisningen motsvaras landskapsandelen av hela normkostnaden för träningsundervisningen. Syftet med detta är att det inte ska påverka kommunen ekonomiskt om en elev har behov av träningsundervisning. Samma princip tillämpas också enligt gällande lagstiftning. Materiellt sett motsvarar den föreslagna landskapsandelen för träningsundervisningen den särskilda landskapsandelen för träningsundervisningen i den nu gällande lagstiftningen.
I paragrafen 3 mom. anges att elevantalet fastställs vid inledningen av höstterminen året före finansåret. Därmed beräknas landskapsandelen för träningsundervisningen finansåret 2018 utgående från elevantalet när höstterminen 2017 inleds. Om elevantalet förändras under finansåret ska landskapsandelen justeras i förhållande till förändringen av kommunens normkostnad. Det innebär att när en elev byter hemkommun under finansåret justeras landskapsandelen när kostnadsansvaret för eleven flyttas över till den nya hemkommunen. Kommunens kostnadsansvar i det här sammanhanget regleras i 48 § grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland, enligt vilken elevens hemkommun fastställs vid ingången av varje termin. Det betyder således att för en elev i träningsundervisning som flyttar till en annan kommun i februari 2018 flyttas kostnadsansvaret till den nya hemkommunen från och med höstterminen 2018. Landskapsandelen för träningsundervisningen justeras då också från och med höstterminen.
4 kap. Landskapsandelar för medborgarinstitut och kulturverksamhet
12 § Landskapsandel för medborgarinstitut. Enligt förslaget är landskapsandelen för medborgarinstitut inte en kostnadsbaserad landskapsandel.
Basbeloppet har således ingen direkt koppling till de faktiska kostnaderna för verksamheten. Därmed beräknas ingen normkostnad, utan landskapsandelen fastställs som 10 % av det belopp som beräknas genom att basbeloppet multipliceras med kommunens invånarantal.
Enligt nu gällande lagstiftning beräknas landskapsandelen för medborgarinstitutet på basen av antalet undervisningstimmar. För att göra systemet mer enhetligt föreslås här att landskapsandelen istället ska beräknas med kommunens invånarantal som grund även när det gäller medborgarinstitutets verksamhet.
Liksom enligt gällande lagstiftning är det huvudmannen för medborgarinstitutet som är mottagare av landskapsandelen.
13 § Landskapsandel för kulturverksamhet. Landskapsandelen för kulturverksamheten är inte en kostnadsbaserad landskapsandel. Eftersom basbeloppet inte har någon direkt koppling till de faktiska kostnaderna för verksamheten beräknas ingen normkostnad. Enligt förslaget fastställs landskapsandelen som 10 % av det belopp som beräknas genom att basbeloppet multipliceras med kommunens invånarantal.
Definitionen av kulturverksamhet är densamma som enligt nu gällande lagstiftning. Det som avses är verksamhet som regleras i landskapslagen (1997:82) om allmänna bibliotek, landskapslagen (1983:39) om kulturell verksamhet, landskapslagen (1987:86) om ungdomsarbete samt idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland.
5 kap. Justering och uppföljning
14 § Fastställelse av basbelopp. Basbeloppen utgör grund för beräkningen av landskapsandelarna och fastställs årsvis för följande finansår. Vid fastställelsen justeras det innevarande finansårets basbelopp med förändringen i kostnadsnivån det år fastställelsen sker. Vid fastställelsen beaktas också de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna som skett under finansåret. Landskapsregeringen fattar beslut om basbeloppen senast den 15 oktober varje år. Förfarandet motsvarar i sak den nu gällande lagstiftningen.
15 § Förändring i kostnadsnivån och landskapsandelsuppgifterna. I paragrafen specificeras grunderna för fastställelsen av basbeloppen enligt 16 §. Dess innehåll motsvarar nu gällande lagstiftning. Prisindex för den kommunala basservicen på Åland beräknas av Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) och har tillämpats vid fastställelse av basbeloppen sedan reformen av landskapsandelssystemet 2008.
Även när det gäller förändringar i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna motsvarar bestämmelsens materiella innerhåll den nu gällande lagstiftningen. Socialvårdsplanen nämns inte särskilt här men är att betrakta som en sådan föreskrift som avses i paragrafen. Begreppet landskapsandelsuppgifter definieras i den föreslagna 2 § som ”uppgifter som åläggs en kommun med stöd av lag och vars nettodriftskostnader utgör grund för en kostnadsbaserad landskapsandel eller som stöds finansiellt genom en landskapsandel som inte är kostnadsbaserad”.
16 § Justering av basbeloppen under finansåret. På samma sätt som enligt gällande lagstiftning justeras basbeloppen under finansåret om kostnadsnivån förändras med mer än fem procent. Justeringen görs i förhållande till den förändring i kostnadsnivån som överstiger fem procent, det vill säga att om nivån stiger med sex procent justeras basbeloppen upp med en procent. Justeringen görs senast den 15 oktober, vilket innebär att det i praktiken sker samtidigt som basbeloppen för nästa finansår fastställs. De sistnämnda indexjusteras då enligt den föreslagna 14 § 1 punkten med hela förändringen i kostnadsnivån, det vill säga sex procent i det angivna exemplet.
17 § Uppföljning av normkostnaderna. Enligt den föreslagna paragrafen ska normkostnaderna följas upp genom en grundligare utredning vart fjärde år. Innehållet i paragrafen kan delvis sägas motsvara den gällande lagstiftningens bestämmelser om bibehållande av kostnadsfördelningen. Formuleringen har dock ändrats för att förtydliga både syftet med uppföljningen och genomförandet av den. Det grundläggande syftet med uppföljningen är att förändringar i de faktiska nettodriftskostnaderna ska återspeglas i de kalkylerade kostnader (normkostnader) som utgör grund för landskapsandelarna. Uppföljningen görs för landskapet som helhet, syftet är alltså inte att de enskilda kommunernas verkliga nettodriftskostnader motsvaras av normkostnaden. Resultatet av uppföljningen påverkar basbeloppen, däremot påverkas inte landskapsandelsprocenterna som är de faktorer som egentligen styr kostnadsfördelningen.
I praktiken innebär uppföljningen av normkostnaderna att nya basbelopp beräknas utgående från de faktiska nettodriftskostnaderna två år före uppföljningsåret. Vid beräkningen beaktas inte de enskilda kommunernas kostnader särskilt, utan uppföljningen sker utifrån kommunernas sammanlagda normkostnader i förhållande till de sammanlagda nettodriftskostnaderna på respektive verksamhetsområde.
Om uppföljningen visar att normkostnaden för ett verksamhetsområde skiljer sig från de faktiska nettodriftskostnaderna ska basbeloppet för området justeras så att nivån blir densamma. Det justerade basbeloppet ska sedan användas som grund för fastställelse av basbeloppet för nästa finansår. Det här betyder alltså att den första fyraårsuppföljningen kommer att genomföras 2021. Normkostnaden för vartdera verksamhetsområdet utreds genom att nya basbelopp beräknas utgående från 2019 års nettodriftskostnader enligt ekonomi- och verksamhetsstatistiken. Om de nya beräknade basbeloppen skiljer sig från de basbelopp som har fastställts för finansåret 2021, ska de nya basbeloppen användas som grund för fastställelse av basbeloppen för finansåret 2022.
Syftet med uppföljningen av normkostnaderna är således att de på landskapsnivå ska följa de faktiska nettodriftskostnaderna. När landskapsandelsuppgifterna ändras under perioden mellan uppföljningarna så att kommunernas kostnader ökar eller minskar, beaktas den beräknade förändringen vid den årliga justeringen av basbeloppen. Det ger nödvändigtvis inte den verkliga bilden av förändringen och de effekter den kan ha på kommunernas kostnader. Vid fyraårsuppföljningen däremot synliggörs de verkliga förändringarna av nettodriftskostnaderna och läggs till grund för normkostnaderna och därmed landskapsandelarna.
Samtidigt sker också fyraårsuppföljningen med en viss fördröjning eftersom den grundar sig på två år gamla uppgifter om nettodriftskostnaderna. Under tiden fram till uppföljningsåret kan förändringar ha skett i landskapsandelsuppgifterna, som påverkar kommunernas nettodriftskostnader men som på grund av eftersläpningen inte syns i uppgiftsunderlaget. Med hänvisning till detta föreslås att uppföljningen ska göras i samråd mellan landskapsregeringen och kommunerna. I detta samråd är en av uppgifterna att värdera de förändringar som kan ha skett året före eller under uppföljningsåret. Avsikten är att uppföljningen i grunden ska ske genom ett rent matematiskt förfarande, men på grund av eftersläpningen ska det ändå vara möjligt att beakta andra faktorer.
18 § Kostnader som beaktas vid uppföljningen. Eftersom uppföljningen vart fjärde år gäller normkostnaderna är det enbart de kostnadsbaserade landskapsandelarna som berörs. Vid uppföljningen beaktas således nettodriftskostnaderna för kommunernas verksamhet inom socialvården, den samordnade socialtjänsten, grundskolan och träningsundervisningen. Landskapsandelarna för medborgarinstitut och kulturverksamhet som inte är kostnadsbaserade omfattas inte av uppföljningen. Orsaken till det är att basbeloppen på dessa områden inte har samma direkta koppling till de faktiska nettodriftskostnaderna.
Begreppet nettodriftskostnader definieras i den föreslagna 2 § som driftskostnaderna efter att driftsintäkterna beaktats. Definitionen motsvarar den vedertagna betydelsen av begreppet inom den officiella ekonomistatistiken.
I paragrafens 2 mom. anges i förtydligande syfte vissa kostnader som inte omfattas av begreppet nettodriftskostnader och som således inte ska beaktas vid uppföljningen.
19 § Justering av basbeloppen vid uppföljningen. I paragrafen beskrivs hur basbeloppen för socialvården, den samordnade socialtjänsten, grundskolan och träningsundervisningen beräknas vid fyraårsjusteringen. Eftersom basbeloppen beräknas med uppgifter om nettodriftskostnaderna två år tidigare som grund, ska de indexjusteras enligt prisindex för den kommunala baservicen på Åland. Det innebär att vid den första fyraårsuppföljningen 2021, som sker på basen av 2019 år nettodriftskostnader, ska de beräknade basbeloppen först indexjusteras till 2020 års nivå och sedan till 2021 års nivå. Därefter jämförs beloppen med de basbelopp som tillämpats vid beräkningen av normkostnaderna som ligger till grund för landskapsandelarna för finansåret 2021. Den slutliga justeringen av de nya basbeloppen till 2022 års nivå är däremot inte en del av uppföljningen utan en sedvanlig justering av basbeloppen som följer av 14 §.
6 kap. Komplettering av skatteinkomsterna och samarbetsstöd
20 § Komplettering av skatteinkomsterna. För att utjämna skillnader i skattekraft mellan kommunerna föreslås att kommunerna ska ha rätt till komplettering av skatteinkomsterna. Förslaget motsvarar i viss mån den komplettering av skatteinkomsterna som tillämpas enligt den nu gällande lagstiftningen. Liksom enligt den gällande lagstiftningen har kompletteringen av skatteinkomsterna sin grund i en jämförelse mellan kommunens skattekraft i medeltal över en bestämd tidsperiod å ena sidan och motsvarande medeltal för hela landskapet å den andra. I förslaget uttrycks kommunens skattekraft i medeltal genom kommunens kompletteringstal och alla kommuners sammanlagda skattekraft i medeltal uttrycks genom kompletteringsgränsen. Det sistnämnda begreppet har sin motsvarighet i den gällande lagstiftningen, medan kommunens kompletteringstal är ett nytt begrepp som främst föreslås för att förenkla lagstiftningsspråket.
I paragrafens 2 mom. anges hur kommunens skattekraft beräknas. Skattekraft är ett vedertaget begrepp för beskattningsbar inkomst per invånare och kräver i sig ingen definition. Definitionen har här till syfte att klargöra vilka inkomster som ligger till grund för kommunens skattekraft och hur de beaktas vid beräkningen av kompletteringen av skatteinkomsterna. Begreppet beskattningsbar inkomst har i det här sammanhanget inte exakt samma betydelse som den definition som ingår i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992), däremot är betydelsen densamma som tillämpats sedan begreppet infördes i lagstiftningen om landskapsandelar 1999.
Utgångspunkten för beräkningen av skattekraften är kommunens inkomster från förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen, sådana de redovisas till kommunen i samband med debiteringsredovisningen. Genom att använda uppgifter ur debiteringsstatistiken som grund beaktas skatten efter att alla avdrag har gjorts, även de som dras från skatten. Det är för övrigt samma uppgifter som ligger till grund för kompletteringen av skatteinkomsterna enligt nu gällande lagstiftning.
Den beskattningsbara inkomsten per invånare (skattekraften) beräknas på basen av kommunens skatteinkomster från förvärvsinkomstbeskattningen och skatteinkomsterna från samfundsbeskattningen. De omvandlas till en kalkylerad beskattningsbar inkomst med hjälp av kommunens skattesats och den genomsnittliga inkomstskattesatsen för kommunerna i landskapet. Den genomsnittliga inkomstskattesatsen för kommunerna i landskapet beräknas varje år av ÅSUB genom viktning med den beskattningsbara inkomsten.
Skattekraften beräknas skatteårsvis. En kommuns skattekraft skatteåret 2015 beräknas således enligt följande formel:
Därefter beräknas kommunens kompletteringstal som skattekraften i medeltal under de fem senast slutförda kommunalbeskattningarna. Beskattningen slutförs i regel i slutet av oktober året efter skatteåret. Det innebär att skattekraften för skatteåren 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016 ligger till grund för beräkningen av kommunens kompletteringstal för 2018. Kompletteringstalet beräknas genom att skattekraften för de fem åren summeras och därefter divideras med antalet år, det vill säga fem. Beräkningen kan åskådliggöras med följande formel:
21 § Kompletteringsgränsen. Kompletteringsgränsen bestäms genom att beräkna skattekraften i medeltal under de fem senast slutförda kommunalbeskattningarna för landskapet som helhet. I princip beräknas den på samma sätt som den enskilda kommunens kompletteringstal, förutom att grunden utgörs av alla kommuners sammanlagda inkomster från förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen samt landskapets invånarantal. För att höja kompletteringsgränsen multipliceras dessutom medeltalet av de fem skatteåren med en uppräkningsfaktor. Syftet med uppräkningsfaktorn är att höja nivån på kompletteringen av skatteinkomsterna och därmed öka dess betydelse inom landskapsandelssystemet, vilket är en av grundtankarna med det nya systemet. Kompletteringsgränsen för finansåret 2018 beräknas således enligt följande formel:
Enligt förslaget ska kompletteringsgränsen ligga på en nivå som gör att kompletteringsandelen är mellan 33 och 50 % av landskapsandelssystemets totalvolym. Till totalvolymen räknas i det här sammanhanget totalbeloppet för den komplettering av skatteinkomsterna som beviljas kommunerna tillsammans med det sammanlagda beloppet av landskapsandelarna för ett finansår. Således beaktas inte stöd för anläggningsprojekt eller samarbetsstöd som beviljas enligt denna lag. Avsikten är att kompletteringsandelen ska tillåtas fluktuera inom de givna gränserna. Om det visar sig att andelen skulle hamna utanför de givna gränserna ska uppräkningsfaktorn justeras på det sätt som anges i 23 §.
I paragrafens 3 mom. anges uppräkningsfaktorns värde, enligt förslaget är det 1,17. Det föreslagna värdet har valts utgående från att beräkningar visar att kompletteringsandelen finansåret 2018 skulle ligga på 45 %. Det innebär att kompletteringsandelen skulle befinna sig i den övre delen av spannet mellan 33 och 50 % när den föreslagna lagstiftningen börjar tillämpas.
22 § Kompletteringsbeloppet. Kompletteringsbeloppet är det belopp kommunen slutligen beviljas som komplettering av skatteinkomsterna. Förenklat uttryckt beräknas kompletteringsbeloppet på basen av en jämförelse mellan å ena sidan kommunens skattekraft och å andra sidan hela landskapets skattekraft i medeltal över fem år. Skillnaden i skattekraft multipliceras med antingen kommunens inkomstskattesats eller den genomsnittliga inkomstskattesatsen för kommunerna i landskapet beroende på vilken av skattesatserna som är lägst. Resultatet av beräkningen multipliceras därefter med antalet invånare i kommunen och det belopp som kommunen slutligen får utgör 95 % av det beloppet. Beräkningen av kompletteringsbeloppet kan åskådliggöras med följande formel:
23 § Justering av uppräkningsfaktorn. I paragrafen anges hur uppräkningsfaktorn justeras. Justeringen är avsedd att göras av landskapsregeringen och är strikt reglerad så att det inte ska finnas något prövningsutrymme. Justeringen av uppräkningsfaktorn ska således ske genom en rent matematisk beräkning som följer direkt av lagen.
Enligt förslagets 21 § ska kompletteringens andel utgöra 33–50 % av landskapsandelssystemets totalvolym. I samband med att komplettering av skatteinkomsterna till kommunerna fastställs ska också kompletteringsandelen beräknas. Beräkningen görs enligt följande formel:
Om det vid denna beräkning visar sig att kompletteringsandelen (M) är mindre än 33 % ska uppräkningsfaktorn höjas så att andelen blir 33 % eller högre. Den ska inte höjas mer än till det närmaste värde som är nödvändigt för att kompletteringsandelen ska nå upp till minst 33 %. Som ett exempel kan man för ett år anta att en uppräkningsfaktor med värdet 1,17 skulle ge en kompletteringsandel som är 32,5 %. Faktorn ska då höjas, i nedanstående tabell visas olika hypotetiska alternativ:
|
Uppräkningsfaktor |
Kompletteringsandel |
|
1,17 |
32,50 % |
|
1,18 |
32,85 % |
|
1,19 |
34,15 % |
|
1,20 |
34,50 % |
I detta exempel skulle uppräkningsfaktorn höjas till 1,19 eftersom en höjning till 1,18 inte är tillräcklig och 1,20 inte är det närmaste värdet. På motsvarande sätt ska uppräkningsfaktorn sänkas om kompletteringsandelen är större än 50 %.
Vid justeringen av uppräkningsfaktorn ska värdet alltid anges med två decimalers noggrannhet. Det innebär exempelvis att uppräkningsfaktorn inte kan få värdet 1,175 eller 1,1. Den kan dock ha värdet 1,10 om det skulle krävas. Även kompletteringsandelen ska anges med två decimalers noggrannhet. Att andelen ska vara minst 33 % och högst 50 % innebär därmed att den ska ligga mellan 33,00 och 50,00 %. En kompletteringsandel som är 32,99 % är således för liten och en andel som är 50,01 % är för stor. För att få ett tal med två decimaler tillämpas i beräkningen vedertagna avrundningsregler.
Slutligen föreslås att uppräkningsfaktorn också ska justeras i det fall att kompletteringsgränsen överstiger samtliga kommuners kompletteringstal, det vill säga i en situation där alla kommuner skulle få komplettering av skatteinkomsterna. I den situationen ska således uppräkningsfaktorns värde sänkas oberoende av kompletteringsandelens storlek, vilket också innebär att den rent teoretiskt kan bli under 33 %. Den ska dock justeras enligt samma regler, alltså inte mer än vad som är nödvändigt för att kompletteringsgränsen ska understiga kompletteringstalet för den kommun som har det högsta kompletteringstalet.
Justeringen av uppräkningsfaktorn görs vid behov av landskapsregeringen i samband med beräkningen av kompletteringen av skatteinkomsterna. I praktiken innebär det att en kontroll ska göras varje år för att utreda om en justering är nödvändig. Någon justering under finansåret ska emellertid inte göras även om kompletteringsandelens storlek skulle kunna påverkas av olika omständigheter under året, som till exempel att basbeloppen justeras under finansåret på grund av förändring av kostnadsnivån eller att landskapsandelen för träningsundervisningen ändras på grund av att en elev flyttar.
24 § Samarbetsstöd. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 12 § i den nu gällande landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna. Avsikten är att detta stöd i framtiden huvudsakligen ska användas för samarbetsutvecklande åtgärder inom it-drift och digitalisering.
7 kap. Stöd för anläggningsprojekt i skärgården
25 § Anläggningsstöd. Det föreslagna stödet för anläggningsprojekt i ytterskärgården motsvarar till övervägande delar den landskapsandel för anläggningsprojekt som ingår i den nu gällande lagstiftningen. En skillnad är att det föreslagna anläggningsstödet enbart beviljas för anläggningsprojekt i ytterskärgården, medan den nuvarande landskapsandelen kan beviljas kommuner i bosättningsstrukturgrupp 1. Enligt definitionen i den föreslagna 2 § utgörs ytterskärgården av Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga. Motiveringen bakom förslaget är att det är förenat med högre kostnader att genomföra anläggningsprojekt i ytterskärgården.
Den som är mottagare av landskapsandel kan beviljas stöd för anläggningsprojekt, vilket innebär att anläggningsstöd kan beviljas både kommuner och kommunalförbund. Den föreslagna formuleringen innebär alltså att ett kommunalförbund där både ytterskärgårdskommuner och andra kommuner är medlemmar, kan beviljas anläggningsstöd för projekt som genomförs i ytterskärgården.
26 § Anläggningsprojekt. Den föreslagna paragrafen motsvarar 16 § landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården och 25 § landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
27 § Socialvårdsplan. I paragrafen hänvisas till den socialvårdsplan som fortsättningsvis regleras i landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården, som efter den föreslagna ändringen heter landskapslagen om planering av socialvården (se detaljmotiveringen till lagförslag 2 nedan).
28 § Finansieringsplan. Paragrafen motsvarar 26 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
29 § Projektplan. Paragrafen motsvarar 18 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 27 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
30 § Fastställelse av anläggningsprojekt. Paragrafen motsvarar 19 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 28 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
31 § Förverkligande av anläggningsprojekt. Paragrafen motsvarar 20 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 29 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
32 § Stödbelopp. Paragrafen motsvarar 21 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 30 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
8 kap. Administration och utbetalning
33 § Beslut om landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna. Med hänvisning till att utbetalning av landskapsandelar och skattekomplettering ska ske den 11 varje månad ska landskapsregeringen fatta sitt beslut senast den 11 januari. Förslaget motsvarar gällande praxis.
34 § Utbetalning. Paragrafens innehåll motsvarar den nu gällande lagstiftningen.
35 § Beslut om och utbetalning av samarbetsstöd. När det gäller ansökan om, beviljande och utbetalning av samarbetsstöd föreslås inga förändringar i förhållande till den nu gällande lagstiftningen. Paragrafens innehåll motsvarar bestämmelserna om samarbetsunderstöd i 14 och 15 §§ i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
36 § Utbetalning av anläggningsstöd. Paragrafen motsvarar 23 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 32 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
37 § Projektredovisning och stödbeslut. Paragrafen motsvarar 24 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 33 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
38 § Rättelse av räknefel. I paragrafen föreslås en bestämmelse om rättelse av räknefel. Bestämmelsen avviker delvis från det som enligt 46 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland gäller för rättelse av skrivfel. Enligt den föreslagna paragrafen ska rättelser kunna göras i annat än beslut och det förutsätts inte att räknefelen är uppenbara. Dessutom innebär formuleringen att räknefel även kan rättas trots att rättelsen leder till ett resultat som kan vara oskäligt för en part även om felet inte har förorsakats av partens förfarande. Med stöd av bestämmelsen är det möjligt att rätta räknefel i såväl beslut om landskapsandelar, komplettering av skatteinkomsterna och andra stöd som beviljas enligt denna lag. Dessutom ska det också vara möjligt att rätta räknefel i till exempel beräkningen av kompletteringsandelen och uppräkningsfaktorn.
39 § Betalning av utebliven förmån. Paragrafen motsvarar 16 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna förutom när det gäller den ränta som ska betalas på den uteblivna förmånen. Enligt den gällande lydelsen hänvisas till grundräntan som tidigare användes som grund för dröjsmålsräntan. Numera har den ersatts av den referensränta som tillämpas av Europeiska centralbanken och som Finlands Bank publicerar meddelande om i FFS. För att referensräntan ska tillämpas även i detta sammanhang ersätts hänvisningen till grundräntan enligt förslaget med en hänvisning till räntelagens (FFS 633/1982) bestämmelse om ränta på gäld.
40 § Återbetalning av grundlös förmån. Paragrafen motsvarar 17 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, förutom att samma ändring som i 39 § föreslås vad gäller räntan som ska betalas på en grundlös förmån.
41 § När betalningsskyldigheten upphör. Paragrafen motsvarar 18 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
42 § Återbetalning av anläggningsstöd. Paragrafen motsvarar 25 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 34 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten. I paragrafen föreslås dock att hänvisningarna till grundräntan som finns i de nämnda paragraferna ersätts av en hänvisning till räntelagen på samma sätt som i de föreslagna 39 och 40 §§ ovan.
43 § Rättelseförfarande. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 19 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, 26 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 35 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten. Förslaget omfattar dock inte de begränsningar i rätten att yrka på rättelse som ingår i den gällande lagstiftningen.
44 § Överklagande. Enligt förslaget kan landskapsregeringens beslut med anledning av rättelseyrkande överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
10 kap. Särskilda bestämmelser
45 § Kommuninvånare. Paragrafen motsvarar 32 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 14 och 23 §§ landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
46 § Skyldighet att lämna information. Paragrafen motsvarar 21 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, 30 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 40 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
47 § Vite. Paragrafen motsvarar 22 § i den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, 31 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården och 41 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
11 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
48 § Ikraftträdande. Enligt förslaget ska den nya lagstiftningen om landskapsandelar träda i kraft den 1 januari 2018 tillämpas från och med finansåret 2018. I lagens föreslagna 8 § anges att huvudmannen för det socialvårdsområde som kommunen hör till är mottagare av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten. Innan kommunerna har kommit överens om formen för den samordnade socialtjänsten ska den enskilda kommunen vara mottagare även för den landskapsandelen.
49 § Bestämmelser som upphävs. När den här föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna (nedan kallad den nya lagen) träder i kraft upphävs den nu gällande landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten samt landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper. Landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården upphävs inte utan blir kvar i förändrad form (se lagförslag 2 nedan).
När det gäller planerade anläggningsprojekt ska den tidigare lagstiftningen tillämpas på projekt för vilka beslut om fastställelse eller om förhandsbeskaed har fattats innan den nya lagen träder i kraft. Det här har betydelse för eventuella projekt som planeras i Föglö, Geta eller Vårdö.
Eftersom den nya lagen träder i kraft vid årsskiftet kommer basbelopp enligt den nu gällande lagstiftningen att hinna fastställas. Dessa beslut om fastställelse upphävs när denna lag träder i kraft, och nya basbelopp fastställs enligt den föreslagna 50 §.
50 § Basbelopp för finansåret 2018. Enligt förslaget ska basbeloppen för beräkning av normkostnaderna för socialvården, samordnad socialtjänst, grundskola och träningsundervisning fastställas för finansåret 2018 med nettodriftskostnaderna finansåret 2015 som grund. Basbeloppen beräknas på det sätt som bestämmelserna om fyraårsuppföljningen föreskriver, vilket också är det förfaringssätt som tillämpats tidigare när nya basbelopp har beräknats utgående från de faktiska nettodriftskostnaderna. De basbelopp som beräknas på basen av 2015 års uppgifter justeras slutligen med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland. Det innebär således att de indexjusteras i tre omgångar, först till 2016 års nivå, sen till 2017 års nivå och slutligen till 2018 års nivå. Beslut om de nya basbeloppen ska fattas så att utbetalningen kan göras från och med den 11 januari 2018, vilket anges i paragrafens 3 mom.
När det gäller basbeloppen för beräkning av landskapsandelarna för medborgarinstitut och för kulturverksamhet bestäms de inte med de faktiska nettodriftskostnaderna som grund (se detaljmotiveringen till 18 §). Med hänvisning till det anges de basbelopp som ska gälla för finansåret 2018 direkt i lagen.
51 § Landskapsandelar på socialvårdsområdet finansåret 2018. För att dämpa effekterna av den föreslagna sparåtgärden föreslås att landskapsandelarna på socialvårdsområdet ska ha en högre nivå finansåret 2018. Förslaget innebär att inbesparingen fördelas över två finansår.
52 § Övergångsperiod. Enligt förslaget ska en övergångsperiod på tre år tillämpas. Det innebär att effekterna av den nya lagen kommer att synas fullt ut först finansåret 2021. Avsikten med övergångsperioden är att dämpa effekten av övergången till det nya landskapsandelssystemet, vilket innebär att en kommun antingen kan få ett tillägg till eller ett avdrag från landskapsandelen för socialvården under övergångsperioden. Orsaken till att justeringen görs mot landskapsandelen för socialvården är att det är den största enskilda landskapsandelen.
Utjämningen under övergångsperioden baseras på en jämförelse mellan det sammanlagda beloppet av de landskapsandelar för driftskostnaderna och den komplettering av skatteinkomsterna som kommunen enligt nu gällande lagstiftning får under finansåret 2017 och motsvarande belopp för finansåret 2018 enligt den föreslagna lagen. När totalbeloppet för 2017 beräknas beaktas justeringsbeloppet enligt 10a § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, men eventuella landskapsandelar för anläggningsprojekt beaktas inte. Med totalbeloppet för 2018 avses det belopp som fastställs i början av finansåret. Eventuella justeringar under finansåret beaktas således inte.
Jämförelsen sker genom att summan av alla kommuner totalbelopp för 2017 divideras med summan av alla kommuners totalbelopp för 2018. Kvoten utgör en koefficient som används för att jämföra de enskilda kommunernas totalbelopp. Den jämförelsen sker genom att kommunens totalbelopp för 2018 först multipliceras med koefficienten. Därefter dras kommunens totalbelopp för 2017 sedan ifrån produkten. Differensen visar om effekten av övergången till det nya systemet i förhållande till nuvarande system är positiv eller negativ för kommunen. Om differensen är negativ visar det att effekten är negativ, det vill säga att kommunen får relativt sett mindre enligt det nya systemet. För att dämpa effekten får kommunen därför ett tillägg under övergångsperioden. Om differensen är positiv får kommunen relativt sett mer och då görs ett avdrag för att dämpa effekten.
Övergångsperioden sträcker sig över tre finansår, 2018–2020. Den differens som räknas ut genom jämförelsen mellan 2017 och 2018 är den som används under hela övergångsperioden. Följaktligen sker inga nya jämförelser för finansåren 2019 och 2020. Storleken på tilläggen till och avdragen från landskapsandelarna trappas ner under perioden så att 2018 utgör de 75 % av differensen, 2019 utgör de 50 % och 2020 25 % av differensen.
2. LL om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården
Lagens rubrik. Till den del lagen gäller landskapsandelar för driftskostnader och för anläggningsprojekt upphävs bestämmelserna och ersätts av den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. De bestämmelser som gäller planeringen av socialvården föreslås dock bli kvar i den här lagen och med hänvisning till det ändras lagens rubrik.
Förslaget innebär att de bestämmelser upphävs, som ingår i den ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården som lagtinget har fattat beslut om som en del av KST-lagstiftningen (se LTB 81/2015). Ändringen är avsedd att träda i kraft om kommunerna inte kommer överens om samordningen senast den 1 oktober 2017, och innebär alltså att den så kallade fas två av KST-lagstiftningen inträder. Bestämmelserna i ändringen utgör ett regelverk för fördelningen av kostnaderna för den samordnade socialtjänsten, den så kallade nyckelmodellen, som är avsedd att tillämpas om inte kommunerna kommer överens om något annat. Det är möjligt att tillämpa nyckelmodellen och den utjämning av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten som föreslås i 7 § i den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna sida vid sida. Det vore dock att skapa ett onödigt komplicerat system. Genom utjämningen av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten garanteras den utjämnande effekten för kommunernas driftskostnader på KST-området och det bedöms därför inte vara motiverat att lagstifta om nyckelmodellen. En ändring av landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst som innebär att kommunerna ska avtala om finansieringen av den samordnade socialtjänsten i grundavtalet för kommunalförbundet föreslås nedan (se lagförslag 4).
1 § Lagens tillämpningsområde. Paragrafens lydelse ändras på grund av att lagen inte längre omfattar någon reglering av landskapsandelar. I lagen finns dock bestämmelser som hänvisar till landskapsandelarna, exempelvis 5 § om socialvårdsplanens innehåll. Därför föreslås i förtydligande syfte att det här anges att med landskapsandel avses landskapsandel för socialvård och för samordnad socialtjänst enligt den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
2 § Socialvårdens resurser. Paragrafens lydelse ändras med hänvisning till att regleringen av landskapsandelarna på socialvårdsområdet nu finns i den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
5 § Socialvårdsplanens innehåll. I paragrafens 1 mom. 5 punkten och 2 mom. finns bestämmelser som rör landskapsandelar för anläggningsprojekt. De materiella bestämmelserna om landskapsandelar för anläggningsprojekt i lagen upphävs och ersätts av bestämmelserna om stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården i den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Paragrafen föreslås därför bli ändrad med hänvisning till den ändrade benämningen.
27 § Överklagande. Paragrafen anpassas till att beslut om landskapsandelar inte längre fattas med stöd av denna lag.
30 § Skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafen ändras med hänvisning till att landskapsandelar inte längre regleras i denna lag.
Ikraftträdelsebestämmelsen. De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. När det gäller planerade anläggningsprojekt ska lagen i sin tidigare lydelse tillämpas på projekt för vilka beslut om fastställelse eller om förhandsbeskaed har fattats innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Det här har betydelse för eventuella projekt som planeras i Föglö, Geta eller Vårdö.
Eftersom den föreslagna lagstiftningen träder i kraft vid årsskiftet 2017–2018 kommer basbelopp enligt lagens nu gällande lydelse att hinna fastställas. Dessa beslut om fastställelse upphävs när denna lag träder i kraft, och nya basbelopp fastställs enligt 50 § i den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
3. LL om ändring av 6 § landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
6 § Finansiering. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
4. LL om ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
6d § Finansiering. Paragrafen hör till den ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst som är avsedd att träda i kraft om kommunerna inte kommer överens om samordningen senast den 1 oktober 2017 (fas två). I den lydelse paragrafen har i lagtingets beslut LTB 80/2015 hänvisas till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården och den ändring som skulle innebära att reglerna om den så kallade nyckelmodellen träder i kraft. Enligt detta förslag ska nyckelmodellen som modell för kostnadsfördelningen inom den samordnade socialtjänsten inte ingå i lagstiftningen (se detaljmotiveringen till lagförslag 2 ovan). Med hänvisning till det ändras paragrafen så att den istället anger att kommunerna ska avtala om finansieringen av den samordnade socialtjänsten i grundavtalet för kommunalförbundet.
I paragrafens 2 mom. ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
Ikraftträdelsebestämmelsen. I 3 mom. i den ikraftträdelsebestämmelse som ingår i LTB 80/2015 finns en hänvisning till den ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården som var avsedd att träda ikraft samtidigt som denna ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst. Eftersom ändringen av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården inte kommer att tillämpas föreslås att momentet upphävs.
Tidpunkten för den här lagens ikraftträdande lämnas öppen så att den kan sättas i kraft samtidigt som LTB 80/2015.
5. LL om ändring av 2 och 2a §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
2 §. I paragrafens 1 punkt ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
2a §. I paragrafens 2 punkt ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse.
2 §. I paragrafens 1 punkt ersätts hänvisningarna till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Bestämmelsen ändras i den lydelse den har i LTB 84/2015.
3b §. Paragrafen fogas till landskapslagen genom LTB 84/2015, och ändras här så att hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården ersätts med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
7. LL om ändring av 6 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
6 § Finansiering. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
8. LL om ändring av 6 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
6 § Finansiering. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Paragrafen ändras i den lydelse den har i LTB 85/2015.
9. LL om ändring av 30 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
30 § Landskapsandelar. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
10. LL om ändring av 25 § landskapslagen om hemvårdsstöd
25 § Landskapsandelar. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
2 § Hänvisningar. I paragrafens 3 mom. ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
4a § Finansiering. Paragrafen fogas till landskapslagen genom LTB 86/2015, och ändras här så att hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården ersätts med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
5 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
14. LL om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
5 § Särskilda avvikelser. I paragrafens 9 punkt ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
15. LL om ändring av 5a § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
5a § Finansiering. Paragrafen fogas till landskapslagen genom LTB 87/2015, och ändras här så att hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården ersätts med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
16. LL om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete
3 § Avvikelser. I paragrafens 3 punkt ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården med en hänvisning till lagen i dess ändrade lydelse och till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
17. LL om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland
47 § Landskapsandel. Hänvisningen till den upphävda landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten ersätts med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Enligt förslaget kommer kommunens kostandsansvar för elever i ersättande skolor inte längre vara lagstadgat.
48 § Hemkommunernas kostnadsansvar. Paragrafens 3 mom. föreslås bli upphävd. I momentet anges att om en elev går i en ersättande skola är elevens hemkommun skyldig att betala landskapsandelen till en ersättande skolas huvudman. Med landskapsandel avses här beloppet per elev som beräknats enligt den nu gällande landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten, som enligt detta förslag ska upphävas.
I praktiken har detta förfarande inneburit att det för en ersättande skola har haft stor betydelse från vilken kommun en elev har kommit, eftersom landskapsandelen har varierat beroende på hemkommunens bosättningsstrukturgrupp. Det har funnits en överenskommelse mellan vissa kommuner och den för närvarande enda ersättande skolan i landskapet enligt vilken de flesta kommunerna har betalat lika mycket till huvudmannen. Trots detta har förfarandet upplevts som problematiskt av den ersättande skolan. För att förenkla förfarandet och i viss mån trygga de ersättande skolornas finansiering föreslår landskapsregeringen att kommunernas betalningsansvar upphör. Istället ska landskapet betala ett finansiellt stöd till ersättande skolor som finansieras av huvudmannen för skolan. Regler för detta stöd föreslås bli intagna i 49 § nedan.
I paragrafens 5 mom. hänvisas till den bestämmelse i landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten som anger vilka kostnader som inte ska beaktas vid fastställande av basbelopp. Hänvisningen ändras till motsvarande bestämmelse i den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
49 § Kostnader för ersättande skolor. Enligt lagens nu gällande lydelse har hemkommunen för en elev som går i en ersättande skola skyldighet att betala ett belopp motsvarande landskapsandelen till huvudmannen för skolan. Enligt förslaget ska kommunen inte längre ha någon betalningsskyldighet enligt lagen. Istället föreslås att landskapet ska betala ett stöd för finansieringen av verksamheten direkt till huvudmannen för den ersättande skolan. Stödbeloppet bestäms på samma sätt som landskapsandelen för grundskolan, genom att elevunderlaget för den ersättande skolan fördelas på de intervall som anges i 9 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Med det som grund beräknas ett belopp som motsvarar normkostnaden för skolan och stödbeloppet utgör sedan 20 % av det beloppet. På det sättet får ersättande skolor ett finansiellt stöd som baserar sig på samma faktorer som den landskapsandel som tilldelas kommunerna. Stödet blir till skillnad från enligt nuvarande regler inte beroende av från vilka kommuner eleverna kommer, utan baseras på skolans eget elevunderlag.
Samtidigt innebär förslaget att kommunen inte längre har ett direkt kostnadsansvar enligt lag. Det betyder dock inte att en ersättande skola genom avtal kan komma överens med kommuner om ytterligare ersättning för elever som går i den ersättande skolan. Så som förslaget är formulerat räknas sådana elever inte bort från kommunens elevunderlag.
18. LL om ändring av landskapslagen om medborgarinstitut
8 §. I paragrafens 1 mom. hänvisas till att kommunen tilldelas landskapsandel enligt den föreslagna landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Enligt 12 § 2 mom. i den lagen är det huvudmannen för medborgarinstitutet som är mottagare av landskapsandelen.
I paragrafens 2 mom. anges reglerna för kommunernas betalningsskyldighet i det fall att en kommun är huvudman för medborgarinstitutet och andra kommuner utnyttjar dess tjänster. Bestämmelserna som rör landskapsandelar har flyttats till denna paragraf från den nu gällande18 § landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten. Eftersom landskapsandelen för medborgarinstitut inte längre ska fastställas med antalet undervisningstimmar som grund föreslås att kommunernas betalningsskyldighet i stället ska baseras på antalet invånare i kommunen. För övrigt innebär förslaget ingen ändring av den gällande lagstiftningens materiella innehåll. Liksom för närvarande har kommunerna möjlighet att avtala om att beräkna betalningsandelarna på ett annat sätt.
9 §. Enligt paragrafens gällande lydelse ska landskapsregeringen fastställa antalet undervisningstimmar som ligger till grund för landskapsandelen för medborgarinstitutet. Eftersom den landskapsandelen enligt förslaget ska fastställas med antalet invånare som grund behöver inte antalet undervisningstimmar fastställas längre. Enligt förslaget ersätts därför paragrafens innehåll med bestämmelserna om utbetalning i den nu gällande 39 § 4 mom. landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten.
19. LL om ändring av 8 § landskapslagen om allmänna bibliotek
8 § Landskapsandel. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
20. LL om ändring av 8 och 11 §§ landskapslagen om kulturell verksamhet
7 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
11 §. I paragrafens 3 mom. ersätts hänvisningen till bestämmelserna om landskapsandelar för anläggningsprojekt i landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till motsvarande bestämmelser om stöd för anläggningsprojekt i den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
21. LL om ändring av landskapslagen om ungdomsarbete
7 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
14 §. I paragrafens 2 mom. ersätts hänvisningen till bestämmelserna om landskapsandelar för anläggningsprojekt i landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till motsvarande bestämmelser om stöd för anläggningsprojekt i den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
26 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
22. LL om ändring av idrottslagen för landskapet Åland
8 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
11 §. I paragrafens 3 mom. ersätts hänvisningen till bestämmelserna om landskapsandelar för anläggningsprojekt i landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till motsvarande bestämmelser om stöd för anläggningsprojekt i den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
29 §. I paragrafen ersätts hänvisningen till landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten med en hänvisning till den nya landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
23. LL om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
74 § Landskapsandel för driftskostnader för räddningsväsendet. Enligt paragrafen finansieras driftskostnaderna för räddningsväsendet med landskapsandelar. Med hänvisning till att räddningsväsendet enligt förslaget inte ska höra till landskapsandelsuppgifterna föreslås att paragrafen upphävs. Förslaget motiveras närmare i avsnitt 5.3 i den allmänna motiveringen ovan.
75 § Landskapsstöd för materielanskaffningar. Med hänvisning till att finansieringen av räddningsväsendet inte längre ska ha någon direkt koppling till landskapsandelssystemet föreslås att det finansiella understödet för materielanskaffningar inte längre kallas landskapsandel. I stället föreslås att kommunerna enligt paragrafens ska kunna beviljas landskapsstöd för materielanskaffningar. I materiellt hänseende förändras inte det finansiella understödet.
I paragrafens 2 mom. hänvisas till landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper som enligt förslaget ska upphävas. För att landskapsstöd för materielanskaffningar ska kunna beviljas på samma grunder även i fortsättningen föreslås att definitionen av de olika bosättningsstrukturgrupperna flyttas till denna lag. Enligt landskapslagen om bosättningsstrukturgrupper fastställs grupperna årligen av landskapsregeringen före utgången av april månad enligt uppgifter om invånarantalet i kommunen den 1 januari året före finansåret. Det kommer inte längre att ske, utan en sådan fastställelse görs vid behov och då enligt uppgifter om invånarantalet i kommunen vid ingången av det aktuella finansåret.
76 – 79 §§. Paragraferna ändras med hänvisning till att landskapsandelen ersätts av ett landskapsstöd. Samtidigt moderniseras språket i vissa avseenden. Det materiella innehållet ändras dock inte.
24. LL om upphävande av landskapslagen om landskapsandel för underhållskostnader för gator
1 §. Med hänvisning till att det enligt förslaget inte längre ska finnas någon allmän landskapsandel föreslås att landskapslagen (1980:46) om landskapsandel för underhållskostnader för gator upphävs. Se vidare detaljmotiveringen till 74 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland (lagförslag 23) och avsnitt 5.3 i den allmänna motiveringen ovan.
2 §. Lagen bör träda i kraft samtidigt som den nya landskapsandelslagen.
25. LL om upphävande av 10 § 2 mom. landskapslagen om lantbruksnämnder
1 §. Med hänvisning till att det enligt förslaget inte längre ska finnas någon allmän landskapsandel föreslås att 10 § 2 mom. landskapslagen (1972:25) om lantbruksnämnder upphävs. För närvarande är det ingen kommun som har någon särskild lantbruksnämnd. Se vidare detaljmotiveringen till 74 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland (lagförslag 23) och avsnitt 5.3 i den allmänna motiveringen ovan.
2 §. Lagen bör träda i kraft samtidigt som den nya landskapsandelslagen.
1 §. Med hänvisning till att det enligt förslaget inte längre ska finnas någon allmän landskapsandel föreslås att 2 § landskapslagen (1989:60) om landskapsunderstöd för främjande av näringar i kommunerna upphävs. Se vidare detaljmotiveringen till 74 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland (lagförslag 23) och avsnitt 5.3 i den allmänna motiveringen ovan.
2 §. Lagen bör träda i kraft samtidigt som den nya landskapsandelslagen.
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om landskapsandelar till kommunerna
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Landskapet deltar i finansieringen av kommunernas lagstadgade uppgifter genom att kommunerna tilldelas landskapsandelar och komplettering av skatteinkomster enligt denna lag. Dessutom kan kommuner enligt denna lag beviljas stöd för anläggningsprojekt och för att underlätta samarbete.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) landskapsandelar landskapsandelar som är kostnadsbaserade och landskapsandelar som inte är kostnadsbaserade,
2) landskapsandelsuppgifter uppgifter som åläggs en kommun med stöd av lag och vars nettodriftskostnader utgör grund för en kostnadsbaserad landskapsandel eller som stöds finansiellt genom en landskapsandel som inte är kostnadsbaserad,
3) kostnadsbaserad landskapsandel en landskapsandel som fastställs med normkostnaden som grund,
4) normkostnad en för varje kommun kalkylerad kostnad som har sin grund i kommunernas sammanlagda nettodriftskostnader för ett verksamhetsområde,
5) basbelopp en kalkylerad kostnad per invånare,
6) nettodriftskostnader kostnader för driften efter att driftsintäkterna beaktats, enligt uppgifter i ekonomi- och verksamhetsstatistiken,
7) finansår det kalenderår för vilket landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna tilldelas,
8) skärgårdskommuner Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö,
9) ytterskärgården Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga.
3 §
Mottagare
Kommunen är mottagare av landskapsandelar, komplettering av skatteinkomsterna och stöd enligt denna lag om inget annat anges i denna eller någon annan lag.
2 kap.
Kostnadsbaserade landskapsandelar på socialvårdsområdet
4 §
Normkostnad för socialvårdsområdet
Normkostnaden för socialvårdsområdet beräknas med antalet invånare i kommunen i följande åldersgrupper som grund: 0–6 år, 7–64 år, 65–74 år, 75–84 år samt 85 år och äldre.
För varje åldersgrupp fastställs ett basbelopp. Antalet invånare i varje åldersgrupp multipliceras med basbeloppet för åldersgruppen i fråga. Det sammanlagda beloppet för åldersgrupperna 0–6 år respektive 65–74 år, 75–84 år samt 85 år och äldre utgör kommunens normkostnad för socialvården, medan beloppet för åldersgruppen 7–64 år utgör kommunens normkostnad för den samordnade socialtjänsten. Med den samordnade socialtjänsten avses den verksamhet som enligt landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst ska samordnas.
5 §
Landskapsandel för socialvården
Landskapsandelen för socialvården är 12,5 procent av normkostnaden för socialvården.
I tillägg till den landskapsandel som avses i 1 mom. får en skärgårdskommun ytterligare 15 procent av normkostnaden för socialvården. En kommun i ytterskärgården får därutöver ett tillägg motsvarande 5 procent av normkostnaden.
6 §
Landskapsandel för den samordnade socialtjänsten
Landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten är 12,5 procent av normkostnaden för den samordnade socialtjänsten.
Landskapsandelen enligt 1 mom. höjs eller sänks med kommunens utjämningsbelopp som fastställs enligt 7 §.
7 §
Utjämning av landskapsandelen för den samordnade socialtjänsten
För att fastställa kommunens utjämningsbelopp för ett finansår beräknas kommunens normandel och kommunens egenandel med nettodriftskostnaderna för den samordnade socialtjänsten det finansår som infaller två år före finansåret som grund.
För att beräkna normandelen minskas beloppet av alla kommuners sammanlagda nettodriftskostnader för den samordnade socialtjänsten med det sammanlagda beloppet av alla kommuners landskapsandel enligt 6 § 1 mom. Den enskilda kommunens normandel beräknas sedan genom att det kvarstående beloppet fördelas mellan kommunerna i förhållande till hur stor andel av det totala antalet invånare i åldersgruppen 7–64 år som bor i varje kommun.
Kommunens egenandel beräknas genom att kommunens nettodriftskostnader för den samordnade socialtjänsten minskas med kommunens landskapsandel enligt 6 § 1 mom.
Kommunens utjämningsbelopp fastställs som 65 procent av skillnaden mellan kommunens normandel och kommunens egenandel.
Om kommunens utjämningsbelopp är negativt läggs beloppet till kommunens landskapsandel enligt 6 § 1 mom. och om utjämningsbeloppet är positivt dras beloppet från landskapsandelen. Om utjämningen gör att landskapsandelen blir negativ dras det återstående beloppet från kommunens landskapsandel enligt 5 §.
8 §
Mottagare av landskapsandel för den samordnade socialtjänsten
Huvudmannen för den samordnade socialtjänsten i det socialvårdsområde som kommunen hör till är mottagare av landskapsandelen som avses i 6 §.
3 kap.
Kostnadsbaserade landskapsandelar inom grundskolan
9 §
Normkostnad för grundskolan
Normkostnaden för grundskolan beräknas med kommunens elevunderlag som grund. Med elevunderlag avses antalet invånare i åldern 6–15 år.
För att beräkna normkostnaden fördelas kommunens elevunderlag i följande intervall, med början i det första intervallet:
1) 1–40 invånare
2) 41–60 invånare
3) 61–80 invånare
4) 81–100 invånare
5) 101–150 invånare
6) 151 eller fler invånare.
För varje intervall fastställs ett basbelopp. Antalet invånare i varje intervall multipliceras med basbeloppet för intervallet i fråga och det sammanlagda beloppet för alla intervall utgör kommunens normkostnad för grundskolan.
10 §
Landskapsandel för grundskolan
Landskapsandelen för grundskolan är 20 procent av normkostnaden för grundskolan.
I tillägg till den landskapsandel som avses i 1 mom. får en skärgårdskommun ytterligare 14 procent av normkostnaden för grundskolan. En kommun i ytterskärgården får därutöver ett tillägg motsvarande 5 procent av normkostnaden.
11 §
Landskapsandel för träningsundervisning
Om det i kommunens elevunderlag ingår elever som får träningsundervisning får kommunen utöver landskapsandelen för grundskolan en landskapsandel för träningsundervisningen. Med träningsundervisning avses sådan undervisning som avses i 21 § 3 mom. grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland.
För att beräkna normkostnaden för träningsundervisningen fastställs ett basbelopp. Antalet elever i kommunen som får träningsundervisning multiplicerat med basbeloppet utgör kommunens normkostnad för träningsundervisningen. Landskapsandelen för träningsundervisningen motsvarar normkostnaden för träningsundervisningen.
Elevantalet fastställs vid inledningen av höstterminen året före finansåret. Om det förändras under finansåret justeras landskapsandelen för träningsundervisningen i förhållande till förändringen av kommunens normkostnad.
4 kap.
Landskapsandelar för medborgarinstitut och kulturverksamhet
12 §
Landskapsandel för medborgarinstitut
För att beräkna landskapsandelen för medborgarinstitut fastställs ett basbelopp. Kommunens landskapsandel är 10 procent av det belopp som beräknas genom att basbeloppet multipliceras med kommunens invånarantal.
Huvudmannen för medborgarinstitutet är mottagare av landskapsandelen som avses i 1 mom.
13 §
Landskapsandel för kulturverksamhet
Med kulturverksamhet avses i denna lag verksamhet vid allmänna bibliotek samt kommunernas kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete.
För att beräkna landskapsandelen för kulturverksamhet fastställs ett basbelopp. Kommunens landskapsandel är 10 procent av det belopp som beräknas genom att basbeloppet multipliceras med kommunens invånarantal.
5 kap.
Justering och uppföljning
14 §
Fastställelse av basbelopp
Landskapsregeringen fastställer senast den 15 oktober varje år basbeloppen för det följande finansåret. Om inget annat följer av 17 § fastställs basbeloppen med det innevarande finansårets basbelopp som grund. Vid fastställelsen beaktas:
1) förändringen i kostnadsnivån det år fastställelsen sker och
2) de beräknade förändringarna i omfattningen och arten av landskapsandelsuppgifterna under finansåret.
15 §
Förändring i kostnadsnivån och landskapsandelsuppgifterna
Förändringen i kostnadsnivån bestäms enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland. Indexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för socialvården samt för undervisnings- och kulturverksamheten.
En förändring i omfattningen eller arten av landskapsandelsuppgifterna beaktas om den följer av en landskapslag eller landskapsförordning som gäller landskapsandelsuppgiften i fråga, av föreskrifter som grundar sig på landskapslag eller landskapsförordning eller av landskapets budget.
16 §
Justering av basbeloppen under finansåret
Basbeloppen justeras under finansåret om kostnadsnivån förändras med mer än fem procent. Förändringen mäts genom en jämförelse mellan prisindex för den kommunala basservicen året före finansåret och finansåret.
Justeringen görs i förhållande till den förändring som överstiger fem procent.
Landskapsregeringen fattar beslut om en justering av basbeloppen under finansåret senast den 15 oktober.
17 §
Uppföljning av normkostnaderna
Vart fjärde år (uppföljningsår) utreds normkostnaderna i förhållande till nettodriftskostnaderna på respektive verksamhetsområde det finansår som infaller två år före uppföljningsåret.
Uppföljningen sker för landskapet som helhet. Om uppföljningen visar att normkostnaden för ett verksamhetsområde skiljer sig från nettodriftskostnaden på området ska basbeloppet justeras så att normkostnaden motsvarar nettodriftskostnaden. Om inte annat följer av 3 mom. utgör det justerade basbeloppet grund för fastställelse av basbeloppet för finansåret efter uppföljningsåret.
Landskapsregeringen ansvarar för uppföljningen som ska ske i samråd med kommunerna. Vid samrådet kan man komma överens om att förändringar i landskapsandelsuppgifterna som skett efter det finansår som avses i 1 mom. och som påverkat nettodriftskostnaderna ska beaktas vid uppföljningen.
18 §
Kostnader som beaktas vid uppföljningen
Vid uppföljningen enligt 17 § beaktas kommunernas och kommunalförbundens nettodriftskostnader för följande verksamhetsområden:
1) socialvård,
2) samordnad socialtjänst,
3) grundskola och
4) träningsundervisning.
Följande kostnader betraktas inte som driftskostnader för de verksamheter som avses i 1 mom.:
1) kostnader för anläggningsprojekt som avses i denna lag,
2) kostnader för förvärv av markområden,
3) kostnader för skötsel av lån eller kalkylerade räntor eller
4) kostnader som landskapet finansierar enligt någon annan lag på annat sätt.
19 §
Justering av basbeloppen vid uppföljningen
Vid uppföljningen enligt 17 § beräknas de olika basbeloppen på det sätt som anges nedan. De beräknade basbeloppen justeras därefter med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland till uppföljningsårets nivå.
Basbeloppen för socialvården och den samordnade socialtjänsten beräknas genom att nettodriftskostnaderna för vardera av de åldersgrupper som anges i 4 § 1 mom. divideras med antalet invånare i landskapet i respektive åldersgrupp.
Basbeloppen för grundskolan beräknas genom att nettodriftskostnaderna för grundskolan först divideras med antalet invånare i landskapet i åldern 6–15 år. Basbeloppen för de intervall som anges i 9 § 2 mom. beräknas därefter genom att kvoten multipliceras med en koefficient enligt följande tabell:
|
Intervall |
Koefficient |
|
1) 1–40 invånare |
2,250 |
|
2) 41–60 invånare |
1,400 |
|
3) 61–80 invånare |
1,000 |
|
4) 81–100 invånare |
0,400 |
|
5) 101–150 invånare |
0,200 |
|
6) 151 eller fler invånare |
0,125 |
Basbeloppet för träningsundervisningen beräknas genom att nettodriftskostnaderna för träningsundervisningen först divideras med antalet elever i landskapet som fått träningsundervisning. Basbeloppet för träningsundervisningen beräknas därefter genom att kvoten minskas med det belopp som enligt 3 mom. har beräknats som basbelopp för det tredje intervallet.
Med antalet invånare i landskapet avses i denna paragraf antalet invånare vid ingången av det finansår som infaller två år före uppföljningsåret. Med antalet elever i landskapet som fått träningsundervisning avses ett medeltal av antalet elever i träningsundervisningen vid inledningen av vårterminen och vid inledningen av höstterminen det nämnda finansåret.
6 kap.
Komplettering av skatteinkomsterna och samarbetsstöd
20 §
Komplettering av skatteinkomsterna
En kommun har rätt till komplettering av skatteinkomsterna om kommunens skattekraft i medeltal för de fem senast slutförda beskattningarna (kompletteringstal) underskrider den kompletteringsgräns som fastställts enligt 21 §.
Med kommunens skattekraft avses den beskattningsbara inkomsten vid kommunens inkomstbeskattning per invånare i kommunen. Den beskattningsbara inkomsten beräknas genom att kommunens skatteinkomster från förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen divideras med en inkomstskattesats. Kommunens skatteinkomster från förvärvsinkomstbeskattningen divideras med kommunens inkomstskattesats, medan kommunens skatteinkomster från samfundsbeskattningen divideras med den genomsnittliga inkomstskattesatsen för kommunerna i landskapet. Vid beräkningen beaktas inkomsterna från förvärvsinkomst- och samfundsbeskattningen sådana de redovisas till kommunen i samband med debiteringsredovisningen.
21 §
Kompletteringsgränsen
Kompletteringsgränsen beräknas genom att medeltalet av kommunernas sammanlagda skattekraft vid de fem senast slutförda beskattningarna multipliceras med en uppräkningsfaktor.
Kompletteringsgränsen ska ha en nivå som innebär att totalbeloppet för kompletteringen av skatteinkomsterna för finansåret utgör en andel (kompletteringsandelen) som är minst 33 procent och högst 50 procent av landskapsandelssystemets totalvolym. Med landskapsandelssystemets totalvolym avses summan av totalbeloppet för kompletteringen av skatteinkomsterna för finansåret och det sammanlagda beloppet av landskapsandelarna samma finansår. Om kompletteringsandelen är mindre än 33 procent eller större än 50 procent justeras uppräkningsfaktorn för det finansåret i enlighet med bestämmelserna i 23 §.
Uppräkningsfaktorn är 1,17 om den inte har justerats.
22 §
Kompletteringsbeloppet
För att beräkna kommunens kompletteringsbelopp multipliceras skillnaden mellan kommunens kompletteringstal och kompletteringsgränsen med kommunens inkomstskattesats. Om kommunens inkomstskattesats är högre än den genomsnittliga inkomstskattesatsen för kommunerna i landskapet används dock den senare istället.
Kommunens kompletteringsbelopp fastställs som 95 procent av det belopp som beräknats enligt 1 mom. per invånare i kommunen.
23 §
Justering av uppräkningsfaktorn
Om kompletteringsandelen enligt 21 § 2 mom. understiger 33 procent av landskapsandelssystemets totalvolym ska uppräkningsfaktorn höjas till det närmaste värde som innebär att kompletteringsandelen är 33 procent eller större.
Om kompletteringsandelen överstiger 50 procent av totalvolymen ska uppräkningsfaktorn sänkas till det närmaste värde som innebär att kompletteringsandelen är 50 procent eller mindre.
Trots 21 § 2 mom. justeras uppräkningsfaktorn också om kompletteringsgränsen överstiger samtliga kommuners kompletteringstal. Uppräkningsfaktorn sänks i det fallet till det närmaste värde som innebär att kompletteringsgränsen understiger kompletteringstalet för den kommun som har det högsta kompletteringstalet.
Uppräkningsfaktorn justeras av landskapsregeringen i samband med beräkningen av kompletteringen av skatteinkomsterna för det följande finansåret. Uppräkningsfaktorn justeras inte under finansåret. Både kompletteringsandelen och uppräkningsfaktorn anges med två decimalers noggrannhet.
24 §
Samarbetsstöd
Samarbetsstöd kan enligt prövning beviljas kommuner som tillsammans med en eller flera andra kommuner vidtar samarbetsutvecklande åtgärder. För att stöd ska beviljas ska kommunen kunna visa att åtgärderna leder till effektivare produktion av kommunal service.
Samarbetsstöd beviljas enbart för inledande av projekt. Stöd kan beviljas för det år projektet inleds och för det därpå följande året.
7 kap.
Stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården
25 §
Anläggningsstöd
Stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården som är nödvändiga för utförande av landskapsandelsuppgifterna kan på ansökan beviljas kommuner och kommunalförbund. Anläggningsstödet utgör 20 procent av kommunens eller kommunalförbundets kostnader för anläggningsprojektet, med beaktande av vad som anges i 32 §.
26 §
Anläggningsprojekt
Med anläggningsprojekt avses byggande, anskaffning, grundlig reparation eller motsvarande åtgärder i fråga om lokaler som utgör en funktionell helhet samt anskaffning av lös egendom i samband med sådana åtgärder, om åtgärdens beräknade totalkostnader uppgår till minst det belopp som fastställts i en plan som avses i 27 eller 28 §. Anskaffning av markområde ska inte betraktas som ett anläggningsprojekt.
Som ett anläggningsprojekt kan även anses en åtgärd enligt 1 mom., om de beräknade kostnaderna underskrider det belopp som fastställts i planen i fråga och om finansieringen av projektet skulle bli synnerligen betungande för kommunen eller kommunalförbundet.
27 §
Socialvårdsplan
Anläggningsprojekt inom socialvården, de högsta kostnaderna för de projekt som berättigar till stöd och projektens inledningsår godkänns i socialvårdsplanen enligt landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården.
28 §
Finansieringsplan
Landskapsregeringen ska årligen i samband med avgivandet av förslaget till budget anta en finansieringsplan för anläggningsprojekt inom grundskola, medborgarinstitut och kulturverksamhet under de fem följande finansåren.
Finansieringsplanen ska innehålla:
1) de projekt som ska förverkligas under planperioden i prioritetsordning finansårsvis,
2) en beräkning av de projektkostnader som berättigar till stöd och
3) en beräkning av det anläggningsstöd som ska betalas för projekten.
Kommuner och kommunalförbund ska årligen senast vid den tidpunkt som landskapsregeringen bestämt lämna in ett förslag till landskapsregeringen med de anläggningsprojekt som kommunen har för avsikt att förverkliga under de fem följande åren.
29 §
Projektplan
Den som ansöker om anläggningsstöd ska lämna in en projektplan över anläggningsprojektet till landskapsregeringen i god tid året innan projektet är avsett att inledas.
Projektplanen ska innehålla följande:
1) en allmän beskrivning av projektet,
2) en redogörelse för behovet av att genomföra projektet,
3) en beskrivning av tomten om det är frågan om en ny inrättning eller utvidgning av en tidigare inrättning,
4) huvudritningar i skala 1:100 och en kortfattad byggnadsbeskrivning,
5) en tidtabell för projektets genomförande samt
6) en kostnadsberäkning för projektet.
30 §
Fastställelse av anläggningsprojekt
Landskapsregeringen fastställer på basen av projektplanen de anläggningsprojekt som ska inledas under finansåret.
Samtidigt som ett anläggningsprojekt fastställs kan landskapsregeringen meddela sökanden ett förhandsbesked om de projekt som kan inledas året efter finansåret. Förhandsbeskedet är bindande för landskapsregeringen då de projekt som ska inledas följande år fastställs, om inte annat följer av landskapets budget eller av en plan som avses i 27 eller 28 §.
31 §
Förverkligande av anläggningsprojekt
Ett anläggningsprojekt ska påbörjas det år då fastställelsebeslutet enligt 30 § 1 mom. har fattats eller året därpå.
Landskapsregeringen kan av särskilda skäl på ansökan besluta att ett anläggningsprojekt får påbörjas innan det har fastställts.
32 §
Stödbelopp
För anläggningsprojekt betalas stöd högst för de kostnader landskapsregeringen har fastställt. Om de faktiska kostnaderna för ett anläggningsprojekt är mindre än de kostnader som godkänts i en plan som avses i 27 eller 28 § och som landskapsregeringen fastställt, betalas stöd för de faktiska kostnaderna.
Anläggningsstöd betalas inte för anläggningsprojekt vars kostnader är mindre än det belopp som fastställts i planen, om det inte är fråga om ett anläggningsprojekt som avses i 26 § 2 mom.
8 kap.
Administration och utbetalning
33 §
Beslut om landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna
Landskapsregeringen beslutar om landskapsandelar och kompletteringen av skatteinkomsterna senast den 11 januari varje år.
34 §
Utbetalning
Landskapsandelarna och kompletteringen av skatteinkomsterna utbetalas månatligen från ingången av finansåret i lika stora poster senast den 11 varje månad.
En justering av basbeloppen enligt 16 § beaktas vid utbetalningen av landskapsandelar från och med november månad och ska vara slutförd inom finansåret.
35 §
Beslut om och utbetalning av samarbetsstöd
Ansökan om samarbetsstöd ska göras före utgången av oktober. Stödet beviljas av landskapsregeringen före utgången av finansåret.
Samarbetsstöd utbetalas mot redovisning av betalda godtagbara kostnader.
36 §
Utbetalning av anläggningsstöd
Stöd för anläggningsprojekt i ytterskärgården utbetalas månatligen senast den 20 varje månad i lika stora poster under den tid projektet beräknas pågå. Den första posten ska betalas ut månaden efter den månad då meddelande har inkommit om att projektet har inletts. Om projektet på det sätt som avses i 31 § 2 mom. har inletts innan det har fastställts, ska dock den första posten betalas ut senast månaden efter den månad då fastställelsebeslutet fattades.
37 §
Projektredovisning och stödbeslut
För fastställelse av det slutliga stödet för ett anläggningsprojekt i ytterskärgården ska den som beviljats stöd redovisa de faktiska kostnaderna för genomförandet av projektet för landskapsregeringen. Projektredovisningen ska lämnas in till landskapsregeringen senast den 31 augusti året efter att anläggningsprojektet blev färdigt.
Landskapsregeringen fattar beslut om det slutliga stödet för anläggningsprojektet inom två månader efter att projektredovisningen har lämnats in.
38 §
Rättelse av räknefel
Landskapsregeringen kan på eget initiativ eller på begäran rätta räknefel i beslut och uppgifter som avses i denna lag.
39 §
Betalning av utebliven förmån
Om det efter att den i 43 § angivna tiden för fastställande av rättelseyrkande framkommer uppgifter som inte tidigare har varit kända, och om kommunen eller någon annan mottagare av landskapsandel på grund av detta inte har fått sådan landskapsandel eller komplettering av skatteinkomsterna som den enligt lag hade haft rätt till, ska det uteblivna beloppet betalas till mottagaren. På beloppet ska betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen (FFS 633/1982) räknat från ingången av den månad då landskapsandelen eller kompletteringen av skatteinkomsterna borde ha betalats.
Om den uteblivna förmånen har liten betydelse och utgifterna för utbetalning av den inte skulle stå i proportion till sakens ekonomiska betydelse, betalas dock inte förmånen.
Landskapsregeringen får besluta att en utebliven förmån betalas senare i samband med utbetalningen av följande landskapsandelar eller komplettering av skatteinkomsterna.
40 §
Återbetalning av grundlös förmån
Om en kommun eller någon annan mottagare av landskapsandel utan grund har fått landskapsandel eller komplettering av skatteinkomsterna, ska landskapsregeringen bestämma att det överbetalda beloppet ska återbetalas. På det belopp som återbetalas tas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen ut, räknat från ingången av den månad under vilken landskapsandelen eller kompletteringen av skatteinkomsterna har betalats.
Om den förmån som ska återbetalas är liten eller om det ska anses vara oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, behöver det inte bestämmas att förmånen ska återbetalas.
Landskapsregeringen får besluta att en förmån som ska återbetalas dras av senare i samband med utbetalning av följande landskapsandelar eller komplettering av skatteinkomsterna.
41 §
När betalningsskyldigheten upphör
Skyldighet att betala en utebliven förmån eller att återbetala en grundlös förmån upphör inom fem år från utgången av det finansår då förmånen borde ha betalats eller betalades.
42 §
Återbetalning av anläggningsstöd
Landskapsregeringen kan besluta att den del av den anskaffade egendomens gängse värde som motsvarar stödet för ett anläggningsprojekt i ytterskärgården helt eller delvis ska återbetalas till landskapet, om egendomen överlåts till någon annan, om verksamheten upphör eller om egendomens användning varaktigt ändras så att egendomen inte kan användas för någon annan verksamhet som hör till landskapsandelsuppgifterna.
Om egendom för vilken anläggningsstöd har mottagits blir förstörd eller skadad, kan landskapsregeringen besluta att en motsvarande del av försäkrings- eller annan skadeersättning helt eller delvis ska betalas till landskapet eller dras av från stödet för ett nytt anläggningsprojekt i ytterskärgården.
Den som får anläggningsstöd ska inom sex månader efter det att de förändringar som avses i 1 och 2 mom. inträffat göra en anmälan till landskapsregeringen. Om det senare framgår att någon anmälan inte gjorts inom utsatt tid, ska en mot stödet svarande del av egendomens gängse värde betalas till landskapet med en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beslutar något annat.
9 kap.
Överklagande
43 §
Rättelseförfarande
En kommun eller ett kommunalförbund som inte nöjer sig med ett beslut om landskapsandel, komplettering av skatteinkomsterna eller beviljande av stöd enligt denna lag har rätt att inom trettio dagar efter att ha fått del av beslutet framställa ett skriftligt rättelseyrkande hos landskapsregeringen.
44 §
Överklagande
Landskapsregeringens beslut med anledning av rättelseyrkande får i fråga om lagligheten överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
Andra beslut som fattats med stöd av denna lag än de som anges i 1 mom. får inte överklagas.
10 kap.
Särskilda bestämmelser
45 §
Kommuninvånare
Med invånare i kommunen avses den som har hemkommun kommunen enligt lagen om hemkommun (FFS 201/1994).
Med kommunens invånarantal avses om inget annat anges antalet invånare i kommunen vid ingången av året före finansåret.
46 §
Skyldighet att lämna information
Kommuner och kommunalförbund ska ge landskapsregeringen den information som behövs för att fastställa landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna enligt denna lag.
47 §
Vite
Om en kommun eller ett kommunalförbund vid ordnandet av landskapsandelsuppgifterna vägrar uppfylla en lagstadgad förpliktelse eller en förpliktelse om vilken föreskrivs med stöd av lag, kan landskapsregeringen vid vite tvinga kommunen eller kommunalförbundet att uppfylla förpliktelsen.
11 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
48 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas från och med finansåret 2018. Lagens 8 § ska dock tillämpas först från och med den tidpunkt som avses i 3 § 3 mom. landskapslagen om en kommunalt ordnad socialtjänst.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
49 §
Bestämmelser som upphävs
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1993:70) om landskapsandelar till kommunerna, landskapslagen (1993:72) om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten samt landskapslagen (1993:73) om bosättningsstrukturgrupper.
Bestämmelserna om landskapsandel för anläggningsprojekt i landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten ska dock tillämpas på anläggningsprojekt för vilka beslut om fastställelse eller om förhandsbesked har fattats före den 1 januari 2018.
Genom denna lag upphävs också landskapsregeringens beslut ÅLR 2017/… om kommunernas justeringsbelopp samt besluten ÅLR 2017/…, ÅLR 2017/… och ÅLR 2017/… till de delar de gäller fastställande av basbelopp för verksamhetsåret 2018.
50 §
Basbelopp för finansåret 2018
Basbeloppen som avses i 4, 9 och 11 §§ fastställs för finansåret 2018 med nettodriftskostnaderna finansåret 2015 som grund. Basbeloppen beräknas på det sätt som föreskrivs i 18 och 19 §§ och justeras därefter med förändringen i kostnadsnivån enligt prisindex för den kommunala basservicen på Åland.
För finansåret 2018 fastställs basbeloppet för beräkning av landskapsandelen för medborgarinstitut till 34,70 euro och basbeloppet för beräkning av landskapsandelen för kulturverksamhet till 153 euro.
Landskapsregeringen fattar beslut om basbeloppen enligt 1 mom. senast den 11 januari 2018.
51 §
Landskapsandelar på socialvårdsområdet finansåret 2018
Trots 5 § 1 mom. och 6 § 1 mom. är landskapsandelarna för socialvården och för den samordnade socialtjänsten 14 procent av respektive normkostnad finansåret 2018.
52 §
Övergångsperiod
De ekonomiska effekterna för kommunerna av denna lags ikraftträdande utjämnas under finansåren 2018–2020. Utjämningen sker på basen av en jämförelse mellan kommunens totalbelopp för finansåret 2017 och motsvarande belopp för finansåret 2018.
Med kommunens totalbelopp för finansåret 2017 avses det sammanlagda beloppet av landskapsandelar för driftskostnaderna och komplettering av skatteinkomsterna som enligt landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården och landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten, i deras lydelse vid tidpunkten för denna lags ikraftträdande, betalas till kommunen för finansåret 2017.
Med kommunens totalbelopp för finansåret 2018 avses det sammanlagda beloppet av landskapsandelar och komplettering av skatteinkomsterna som med stöd av 33 § denna lag fastställs för kommunen för finansåret 2018.
För övergångsperioden beräknas en koefficient genom att summan av alla kommuners totalbelopp för finansåret 2017 divideras med motsvarande summa för finansåret 2018. Därefter multipliceras varje kommuns totalbelopp för finansåret 2018 med koefficienten och från produkten subtraheras kommunens totalbelopp för finansåret 2017. Om differensen är negativ får kommunen ett tillägg till landskapsandelen för socialvården under övergångsperioden och om differensen är positiv görs ett avdrag från landskapsandelen för socialvården. Tillägg och avdrag beräknas enligt följande tabell:
|
Finansår |
Andel av differensen |
|
2018 |
75 % |
|
2019 |
50 % |
|
2020 |
25 % |
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för
socialvården
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs rubriken till 3 kap., 7–14a §§, rubriken till 4 kap., 15–21 §§, 23–26 §§, rubriken till 6 kap., 28, 31 och 32 §§ landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapslag för socialvården, av dessa lagrum 26 § och 32 § 1 mom. sådana de lyder i landskapslagen 1995/30, rubriken till 8 §, 9 och 10 §§, 12 § 3 mom., 13 § 1 och 3 mom. och 14a § sådana de lyder i landskapslagen 1998/26, 8 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 1999/28, 8 § 1 mom., 14 och 15 §§ sådana de lyder i landskapslagen 2007/69, 12 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2012/85 och 11 § sådan den lyder i landskapslagen 2015/123,
ändras lagens rubrik, 1 och 2 §§, 5 § 1 mom. inledningssatsen och 5 punkten, 5 § 2 mom., 27 och 30 §§, av dessa lagrum 27 § 1 mom. och 30 § sådana de lyder i landskapslagen 1998/26, som följer:
L A N D S K A P S L A G
om planering av socialvården
1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på planering av socialvården om det föreskrivs i någon annan landskapslag (speciallag).
Med landskapsandel avses i denna lag landskapsandel för socialvård och för samordnad socialtjänst enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna (landskapsandelslagen).
2 §
Socialvårdens resurser
Varje kommun ska anvisa resurser för den socialvård som enligt landskapsandelslagen hör till landskapsandelsuppgifterna.
5 §
Socialvårdsplanens innehåll
Socialvårdsplanen ska innehålla:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) en förteckning över anläggningsprojekt, de högsta kostnaderna för de projekt som berättigar till stöd och projektens inledningsår.
Dessutom ska planen innehålla beloppet av minimikostnaderna för att ett projekt ska betraktas som ett anläggningsprojekt samt en uppskattning av det stöd som betalas för anläggningsprojekt.
27 §
Överklagande
Landskapsregeringens beslut som avses i 29 § 3 mom. får i fråga om lagligheten överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
30 §
Skyldighet att lämna upplysningar
Kommunerna eller kommunalförbunden ska ge landskapsregeringen de upplysningar som behövs för att pröva ändamålsenligheten i kommunens servicesystem.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Lagen ska dock tillämpas i sin tidigare lydelse när det gäller anläggningsprojekt för vilka beslut om fastställelse eller om förhandsbesked har fattats före detta datum.
Genom denna lag upphävs landskapsregeringens beslut ÅLR 2017/… och ÅLR 2017/… till de delar de gäller fastställande av basbelopp för verksamhetsåret 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 6 § landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
I enlighet med lagtingets beslut ändras 6 § landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst, som följer:
6 §
Finansiering
På den verksamhet som omfattas av den samordnade socialtjänsten tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna, som också innehåller närmare bestämmelser om möjligheten att lyfta samarbetsstöd för samarbetsutvecklande åtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs ikraftträdelsebestämmelsens 3 mom. landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst sådan den lyder i landskapslagen …/… samt
ändras lagens 6d § sådan den lyder i landskapslagen …/… som följer:
6d §
Finansiering
Kommunalförbundets medlemmar svarar för finansieringen av den samordnade socialtjänsten i enlighet med vad som avtalas i grundavtalet för kommunalförbundet.
På den verksamhet som omfattas av den samordnade socialtjänsten tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna. Enligt 8 § i den nämnda lagen är kommunalförbundet mottagare av landskapsandelen.
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 2a §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland
av riksförfattningar om socialvård
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 1 punkten och 2a § 2 punkten landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, av dessa lagrum 2 § 1 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2015/20 och 2a § 2 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2003/79, som följer:
2 §
Socialvårdslagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser:
1) Hänvisningar till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och andra lagar om statlig finansiering och organisation av kommunernas uppgifter, ska i landskapet avse landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården, landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna och annan landskapslagstiftning om landskapets finansiering och organisation av kommunernas uppgifter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2a §
Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska enligt denna lag äga tillämpning i landskapet till den del bestämmelserna gäller socialvården. Lagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) Hänvisningen i lagens 12 § till 4 § l mom. 4 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992), rörande en kommuns köp av socialvårdstjänster, ska i landskapet avse 3 § l mom. 4 punkten landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
6.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 1 punkten och 3b § landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådana de lyder i landskapslagen …/…, som följer:
2 §
Socialvårdslagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser:
1) Hänvisningarna i lagens 5 och 29a §§ till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Hänvisningarna i lagens 42b § i fråga om statsandelsprocenter till 55 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (FFS 1704/2009) ska i landskapet avse procentsatserna i 5 och 6 §§ i landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3b §
På sådan verksamhet som kommunen eller den kommunala myndighet som avses i 3 § i landskapslagen om en kommunalt samordnad socialtjänst ordnar enligt denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen eller den kommunala myndigheten tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte något annat bestäms genom lag.
Denna lag träder i kraft den ….
7.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 6 § landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd, sådan den lyder i landskapslagen 2011/110, som följer:
6 §
Finansiering
På sådan verksamhet som kommunen ordnar med stöd av denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte något annat bestäms genom lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
8.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 6 § landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd, sådan den lyder i landskapslagen …/…, som följer:
6 §
Finansiering
På sådan verksamhet som kommunen eller den kommunala myndighet som avses i 3 § i landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst ordnar enligt denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen eller den kommunala myndigheten tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte något annat bestäms genom lag.
Denna lag träder i kraft den ….
9.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av 30 § barnomsorgslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 30 § barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, som följer:
30 §
Landskapsandelar
På verksamhet som ordnas i enlighet med denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
10.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av 25 § landskapslagen om hemvårdsstöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 25 § landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd, som följer:
25 §
Landskapsandelar
På verksamhet som kommunen ordnar enligt denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
11.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 3 mom. landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, som följer:
2 §
Hänvisningar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 5 § handikappservicelagen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) avse landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården och landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
12.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4a § landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, sådan den lyder i landskapslagen …/…, som följer:
4a §
Finansiering
På sådan verksamhet som kommunen eller den kommunala myndighet som avses i 3 § i landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst ordnar med stöd av denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen eller den kommunala myndigheten tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte något annat bestäms genom lag.
Denna lag träder i kraft den ….
13.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, sådan den lyder i landskapslagen 1993/69), som följer:
5 §
På verksamhet som ordnas i enlighet med denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte annat är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
14.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 9 punkten landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, sådan den lyder i landskapslagen 2013/119), som följer:
5 §
Särskilda avvikelser
Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9) Hänvisningen i 18 § i barnskyddslagen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice ska i landskapet avse landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården och landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
15.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5a § landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, sådan den lyder i landskapslagen …/…), som följer:
5a §
Finansiering
På sådan verksamhet som kommunen eller den kommunala myndighet som avses i 3 § i landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst ordnar med stöd av denna lag tillämpas landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården. Kommunen eller den kommunala myndigheten tilldelas landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna om inte något annat bestäms genom lag.
Denna lag träder i kraft den ….
16.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 3 punkten landskapslagen (2013:125) om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete, som följer:
3 §
Avvikelser
Bestämmelserna i rikslagen gäller på Åland med följande avvikelser:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) Hänvisningen i 7 § rikslagen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (FFS 1704/2009) ska på Åland avse landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården och landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
17.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 48 § 3 mom. grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland, sådant det lyder i landskapslagen 1998/28,
ändras lagens 47 § och 48 § 5 mom., av dessa lagrum 48 § 5 mom. som de lyder i landskapslagen 1998/28, samt
fogas till lagens 49 § ett nytt 2 mom. som följer:
47 §
Landskapsandel
Kommunen tilldelas kostnadsbaserad landskapsandel för grundskolan enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
48 §
Hemkommunernas kostnadsansvar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När hemkommunens kostnadsansvar bestäms beaktas inte de kostnader som avses i 18 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Med elevens hemkommun avses den kommun, där eleven har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (FFS 201/1994) vid ingången av respektive termin.
49 §
Kostnader för ersättande skolor
De ersättande skolornas verksamhet skall enligt avtal mellan huvudmannen för den ersättande skolan och förläggningskommunen finansieras av förläggningskommunen eller av huvudmannen för den ersättande skolan.
Om en ersättande skola finansieras av huvudmannen för skolan betalar landskapet ett stöd för finansieringen av verksamheten till huvudmannen. Stödbeloppet utgör 20 procent av ett belopp som med skolans elevunderlag som grund beräknas på det sätt som anges i 9 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
18.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av landskapslagen om medborgarinstitut
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 8 och 9 §§ landskapslagen (1993:75) om medborgarinstitut samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:
8 §
Kommunen tilldelas landskapsandel för medborgarinstitut enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna. Enligt 12 § 2 mom. i den nämnda lagen är huvudmannen för medborgarinstitutet mottagare av landskapsandelen.
Om en kommun är huvudman för ett medborgarinstitut och även andra kommuner utnyttjar dess tjänster, är de övriga kommunerna skyldiga att betala den andel av medborgarinstitutets driftskostnader som hänför sig till kommunen. Om inte annat avtalats ska kommunens betalningsandel räknas ut så att från de faktiska driftskostnaderna för hela medborgarinstitutets verksamhet i landskapet dras av den landskapsandel huvudmannen har fått. Kommunerna debiteras slutligen nettokostnaden i förhållande till antalet invånare i var och en kommun.
9 §
En kommun som i enlighet med 8 § 2 mom. ska betala en betalningsandel till medborgarinstitutets huvudman ska två gånger om året, den första gången i februari och den andra gången i oktober, betala en betalningsandel till medborgarinstitutets huvudman om inget annat avtalats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
19.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av 8 § landskapslagen om allmänna bibliotek
I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § landskapslagen (1997:82) om allmänna bibliotek, som följer:
8 §
Landskapsandel
För finansieringen av biblioteken tilldelas kommunen landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
20.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av 7 och 11 §§ landskapslagen om kulturell verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 7 § och 11 § 3 mom. landskapslagen (1983:39) om kulturell verksamhet, sådana de lyder i landskapslagen 1993/94, som följer:
7 §
För finansieringen av kulturverksamheten tilldelas kommunen landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
11 §.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När landskapsunderstöd enligt 1 mom. beviljas för ett anläggningsprojekt gäller i fråga om projektet i tillämpliga delar vad som föreskrivs om stöd för anläggningsprojekt i landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Bestämmelserna i 30 och 31 §§ i nämnda lag tillämpas dock inte och trots lagens 26 § fastställer landskapsregeringen till vilket belopp landskapsunderstöd högst kan beviljas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
21.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av landskapslagen om ungdomsarbete
I enlighet med lagtingets beslut ändras 7 §, 14 § 2 mom. och 26 § landskapslagen (1987:86) om ungdomsarbete, sådana de lyder i landskapslagen 1993/93, som följer:
7 §
För finansieringen av ungdomsarbetet tilldelas kommunen landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
14 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När landskapsunderstöd enligt 1 mom. beviljas för ett anläggningsprojekt gäller i fråga om projektet i tillämpliga delar vad som föreskrivs om stöd för anläggningsprojekt i landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Bestämmelserna i 30 och 31 §§ i nämnda lag tillämpas dock inte och trots lagens 26 § fastställer landskapsregeringen till vilket belopp landskapsunderstöd högst kan beviljas.
26 §
På sammanslutning i vilken bestämmanderätten innehas av kommun eller kommunalförbund tillämpas bestämmelserna om kommunalförbund i landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
22.
L A N D S K A P S L A
G
om ändring av idrottslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 §, 11 § 3 mom. och 29 § idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland, sådana de lyder i landskapslagen 1993/95, som följer:
8 §
För finansieringen av idrottsverksamheten tilldelas kommunen landskapsandel enligt landskapslagen (2017:…) om landskapsandelar till kommunerna.
11 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När landskapsunderstöd enligt 1 mom. beviljas för ett anläggningsprojekt gäller i fråga om projektet i tillämpliga delar vad som föreskrivs om stöd för anläggningsprojekt i landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Bestämmelserna i 30 och 31 §§ i nämnda lag tillämpas dock inte och trots lagens 26 § fastställer landskapsregeringen till vilket belopp landskapsunderstöd högst kan beviljas.
29 §
På aktiebolag och andra sammanslutningar i vilka kommuner är medlemmar eller delägare och i vilka kommunen eller kommunalförbund har avgörande inflytande tillämpas bestämmelserna om kommunalförbund i landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
23.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 74 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland
ändras lagens 75 §, 76 § 1 mom. samt 77–79 §§, av dessa lagrum 75 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2007/76, som följer:
75 §
Landskapsstöd för materielanskaffningar
Inom ramen för landskapets budget kan en kommun, enligt landskapsregeringens prövning beviljas landskapsstöd för betydande kostnader vid anskaffning av materiel som krävs för skötseln av kommunens räddningsväsende. Bedömningen i vad mån en kostnad ska anses vara betydande görs utgående från ett belopp som landskapsregeringen särskilt ska fastställa.
Landskapsstödet fastställs utgående från kommuntyp enligt nedanstående tabell. Landskapsregeringen fastställer vid behov kommuntyperna enligt uppgifter om invånarantalet i kommunen vid ingången av det år då fastställelsen sker.
|
Kommuntyp |
Procent |
|
Kommuner med högst 6 invånare per kvadratkilometer landyta |
65,00 |
|
Kommuner med över 6 men högst 11 invånare per kvadratkilometer landyta |
55,00 |
|
Kommuner med över 11 men högst 18 invånare per kvadratkilometer landyta |
55,00 |
|
Kommuner med över 18 men högst 24 invånare per kvadratkilometer landyta |
50,00 |
|
Kommuner med över 24 men högst 30 invånare per kvadratkilometer landyta |
50,00 |
|
Kommuner med över 30 men högst 36 invånare per kvadratkilometer landyta |
35,00 |
|
Kommuner med över 36 men högst 42 invånare per kvadratkilometer landyta |
35,00 |
|
Kommuner med över 42 invånare per kvadratkilometer landyta |
35,00 |
Om två eller flera kommuner avser att för gemensamt bruk anskaffa sådan materiel som avses i 1 mom. eller om ett kommunalförbund är huvudman fastställs landskapsstöd för materielanskaffningen för varje kommuns andel i enlighet med dess kommuntyp.
Om särskilda skäl föreligger kan inom ramen för landskapets budget och i enlighet med landskapsregeringens prövning beviljas landskapsstöd utöver det landskapsstöd som avses i 2 mom.
76 §
Förhandsbesked
Innan bindande anskaffningsavtal ingås eller beställningar görs ska kommunen inhämta ett förhandsbesked av landskapsregeringen för sådan egendom som enligt 75 § kan berättiga till landskapsstöd. Till en begäran om förhandsbesked ska en utredning över åtgärden eller anskaffningen och dess kostnader bifogas i enlighet med vad landskapsregeringen bestämmer.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
77 §
Ersättningsgrunder
En förutsättning för att landskapsstöd för kostnader som avses i 75 § ska betalas ut är att kostnaderna är nödvändiga och skäliga för skötseln av räddningsväsendet samt att åtgärdens totalkostnader uppgår till minst det belopp som avses i 75 § 1 mom.
En kommun får inte landskapsstöd för värdeminskningar eller kostnader i samband med lån. Grunderna för beviljande av landskapsstöd enligt 75 § fastställs av landskapsregeringen genom beslut.
78 §
Slutredovisning
Kommunen ska senast ett år efter det att åtgärden eller anskaffningen slutförts lägga fram en slutredovisning för landskapsregeringen över de faktiska kostnaderna för åtgärden eller anskaffningen.
Landskapsregeringen ska fatta beslut om beviljande och utbetalning av landskapsstödet inom två månader efter det att den slutliga redovisningen lämnats in.
79 §
Ändrade förutsättningar för beviljande av landskapsstöd
Landskapsregeringen kan besluta att den del av den anskaffade egendomens gängse värde som motsvarar landskapsstödet för de kostnader som enligt 75 § beviljats kommunen helt eller delvis ska återbetalas till landskapet. Förutsättningen härför är att
1) egendomen överlåts till någon annan,
2) verksamheten upphör eller att
3) egendomens användning varaktigt ändras så att egendomen inte kan användas för den avsedda verksamheten.
Om egendom för vilken landskapsstöd har mottagits blir förstörd eller skadad, kan landskapsregeringen besluta att en motsvarande del av försäkrings- eller annan skadeersättning helt eller delvis ska betalas till landskapet eller dras av från landskapsstöd som enligt 75 § beviljats för nya kostnader.
Den som får landskapsstöd ska inom sex månader efter det att de förändringar som avses i 1 och 2 mom. inträffat göra en anmälan till landskapsregeringen.
Om det senare framgår att någon anmälan inte gjorts inom utsatt tid, ska en mot landskapsstödet svarande del av egendomens gängse värde betalas till landskapet med en årlig ränta som motsvarar den av finansministeriet fastställda grundräntan beräknad på grundval av vad som därom föreskrivs särskilt i annan lagstiftning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
En ansökan om landskapsandel för materielanskaffningar som lämnats in före denna lags ikraftträdande betraktas som en ansökan om landskapsstöd enligt denna lag. På landskapsandelar för vilka beslut om förhandsbesked, beviljande eller utbetalning har fattats med stöd av lagens tidigare lydelse tillämpas motsvarande bestämmelser om landskapsstöd i denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
24.
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs
1 §
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1980:46) om landskapsandel för underhållskostnader för gator.
2 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
25.
L A N D S K A P S L A
G
om upphävande av 10 § 2 mom. landskapslagen om lantbruksnämnder
I enlighet med lagtingets beslut föreskivs:
1 §
Genom denna lag upphävs 10 § 2 mom. landskapslagen (1972:25) om lantbruksnämnder, sådant det lyder i landskapslagen 1998/85.
2 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
26.
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Genom denna lag upphävs 2 § landskapslagen (1989:60) om landskapsunderstöd för främjande av näringar i kommunerna sådan den lyder i landskapslagen 1993/76.
2 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
|
Mariehamn den 31 maj 2017 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Mats Perämaa |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 28/2016-2017
