|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 3/2016-200X |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2016-10-27 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Marknadskontroll
Landskapsregeringen föreslår att en allmän lag om tillsyn, övervakning och förvaltningsåtgärder för vissa produktgruppers säkerhet antas. Närmare bestämmelser om produktsäkerhet föreslås ingå i speciallagstiftning. Med denna ordning skapas allmänna och enhetliga lagstiftningsramar för tillsyn och övervakning av produktsäkerhet. Förslaget är en del av en lagteknisk reform av produktsäkerhetslagstiftningen, som genomförs inom den Europeiska unionen. Det berör således ett antal direktiv med harmoniserade bestämmelser som rör utrustning för användning i explosionsfarliga omgivningar, elsäkerhet, elektromagnetisk kompatibilitet (emc), explosiva varor för civilt bruk, hissar, säkerhetskomponenter till hissar och pyrotekniska artiklar.
Detta lagförslag ingår i ett sammanhang som bör beakta aktuella lagförslag om anmälda organ, hissäkerhet och elsäkerhet. De rör dessutom de i lagtinget tidigare överlämnade lagförslagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven (LF 22/2015-2016) samt om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (LF 21/2015-2016). Detta lagförslag har också betydelse för ikraftträdandet av landskapslagen om antagande av en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, vilket Ålands lagting har beslutat (LTB 26/2016) och om vilken Republikens president har meddelat att inget hinder finns för lagens ikraftträdande.
INNEHÅLL
3.2 Explosionsfarliga och pyrotekniska produkter
Landskapslag om marknadskontroll av vissa produkter
L A N D S K A P S L A G om marknadskontrollen av vissa produkter
Ett för den Europeiska unionen övergripande mål är att undanröja hinder för varors fria rörlighet på den inre marknaden. En del i att genomförandet av detta rör bestämmelser som syftar till att näringsidkarna ska se till att deras produkter uppfyller gällande krav. Till följd av produktsäkerhetskraven ges näringsidkarna jämbördiga konkurrensvillkor samt stärks konsumentskyddet.
Produktsäkerhetskraven följer europeiska harmoniserade standarder. Den Europeiska unionens bestämmelser bygger på denna grund. Grundläggande bestämmelser finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan kallad NLF−förordningen. I förordningen finns bestämmelser om bedömning av överensstämmelse med krav, om kontroll och om ackreditering av produkter från länder utanför unionen. Ett syfte med NLF-förordningen är att få samordnade produktkontrollförfaranden för olika produktkategorier.
I enlighet med 18 § 23 punkten själstyrelselagen har Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 27 och 29 §§ självstyrelselagen. I enlighet med 18 § 10 och 12 punkterna själstyrelselagen har Åland lagstiftningsbehörighet också i frågor om natur- och miljövård samt hälso- och sjukvård. enlighet med 18 § 6 och 26 punkterna har Åland lagstiftningsbehörighet i frågor som rör allmän ordning och säkerhet samt tvångsmedel. Till rikets lagstiftningsbehörighet hör till dessa delar bl.a. utrikeshandel, måttenheter, mätredskap och mätmetoder samt standardisering omfattande produktstandarder. Standardisering rör i självstyrelselagens mening frågor om produktstandarder och det fria varuutbytet. Allmänt kan riket beskrivas ha lagstiftningsbehörighet avseende produktstandarder i sig, medan Åland har lagstiftningsbehörighet i frågor som rör närings- och förvaltningsrättsliga följder av rikets lagstadgade och på Åland gällande produktstandarder. Enligt 27 § 10, 29 och 30 punkterna självstyrelselagen har riket också lagstiftningsbehörighet bl.a. i frågor om främjande av konkurrens och konsumentskydd, smittsamma sjukdomar samt framställning av gifter.
Allmänna grunder om genomförandet av nationella regelverk, med villkor för saluföring av produkter inom den gemensamma marknaden, finns i Europaparlamentets och rådets beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Även i denna rättsakt avgränsas centrala begrepp och principer av betydelse produktlagstiftningens olika delområden. I beslutet beskrivs exempelvis närmare de förfaranden som ska följas vid bedömning av om en produkt överensstämmer med kraven. Enligt artikel 2.10 i NLF-förordningen är ackreditering ”en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse”. Enligt förordningens artikel 3 ska varje medlemsstat utse ett enda nationellt ackrediteringsorgan, det går dock att anlita ett nationellt ackrediteringsorgan i ett annat medlemsland. Ackrediteringsorganet ska ha myndighetsansvar.
Frågor som rör elsäkerhet hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt 18 § 22 punkten självstyrelselagen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet. Inom området finns följande unionsdirektiv:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC-direktivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (hissdirektivet))
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (lågspänningsdirektivet)
Inom rättsområdet regleras frågor som rör detta i landskapslagen (2011:9) om tillämpning i landskapet Åland av elsäkerhetslagen samt i landskapsförordningen (2011:11) om tillämpning av riksbestämmelser om elsäkerhet. Genom dessa författningar har, med vissa undantag, följande riksbestämmelser gjorts tillämpliga:
- Elsäkerhetslagen (FFS 410/1996)
- Elsäkerhetsförordningen (FFS 498/1996)
- Handels- och industriministeriets beslut om arbeten inom elbranschen (FFS 516/1996)
- Handels- och industriministeriets beslut om ibruktagning och drivande av elanläggningar (FFS 517/1996)
- Handels- och industriministeriets förordning om användningen av hissar (FFS 663/1996)
I fråga om elsäkerhet, elektromagnetisk kompatibilitet hissar och säkerhetskomponenter till hissar har landskapsregeringen till lagtinget lämnat lagförslag med förslag dels att rikets elsäkerhetslag (FFS 00/0000), dels rikets hissäkerhetslag (FFS 00/0000) skulle göras tillämpliga med vissa avvikelser.
3.2 Explosionsfarliga och pyrotekniska produkter
Frågor som rör explosionsfarliga och pyrotekniska produkter hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt 18 § 22 punkten självstyrelselagen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet, med vissa undantag av frågor som rör rikets säkerhet, utrikeshandel, standardisering och konsumentskydd. Frågorna kan också beröra områdena för natur- och miljövård samt allmän ordning och säkerhet, som enligt 18 § 6, 10 och 16 punkterna själstyrelselagen hör Ålands lagstiftningsbehörighet. Inom området finns följande unionsdirektiv:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (explosivvarudirektivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (ATEX-direktivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (direktivet om pyrotekniska artiklar)
I fråga om pyrotekniska produkter antog lagtinget den 6 juni 2016 en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven. Enligt landskapslagen görs således rikets lag (FFS 2015/180) tillämplig med vissa avvikelser. Republikens presiden meddelade den 12 augusti 2016 att inget hinder finns för lagens ikraftträdande. Avsikten är att lagstiftningen om pyrotekniska produkter ska träda i kraft samtidigt med att den aktuella marknadskontrollagen, en lagstiftning om anmälda organ för vissa produktgruppen samt annan berörd produktansvarslagstiftning. Inom rättsområdet finns landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor, landskapsförordningen (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor samt landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier. I enlighet med denna lagstiftning har, med vissa undantag, följande riksbestämmelser gjorts tillämpliga:
- Lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005)
- Kemikalielagen (FFS 599/2013)
- Förordning om användning av väte eller annan brännbar gas som påfyllningsgas för ballonger (FFS 109/1973)
- Förordning om tändvätskor för grillkol (FFS 947/1973)
- Handels- och industriministeriets beslut om explosiva varor (FFS 130/1980)
- Handels- och industriministeriets beslut om periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner (FFS 344/1983)
- Handels- och industriministeriets beslut om brännbara vätskor (FFS 313/1985)
- Handels- och industriministeriets beslut om oljeeldningsaggregat (FFS 314/1985)
- Förordning om explosiva varor (FFS 473/1993)
- Statsrådets förordning om säkerhetskraven för flytgasanläggningar (FFS 858/2012)
- Statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas (FFS 551/2009)
- Aerosolförordning (FFS 1433/1993)
- Gasanordningsförordning (FFS 1434/1993)
- Förordning om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven (FFS 1384/1994)
- Förordning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (FFS 917/1996)
- Handels- och industriministeriets beslut om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (FFS 918/1996).
- Statsrådets förordning om förebyggande av fara som explosiv atmosfär orsakar arbetstagare (FFS 576/2003)
- Statsrådets förordning om verifiering av pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven (FFS 1102/2009)
- Handels- och industriministeriets beslut om hantering och upplagring av bensin (FFS 181/2000)
- Handels- och industriministeriets beslut om hantering och upplagring av farliga kemikalier på distributionsstation (FFS 415/1998)
- 8 kapitlet i förordning om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (FFS 59/1999)
- Statsrådets förordning om övervakning av hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier (FFS 855/2012)
- Statsrådets förordning om säkerhetskraven vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (FFS 856/2012)
I fråga om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar har landskapsregeringen till lagtinget lämnat ett lagförslag (nr 21/2015-2016) med förslag att rikets lag om detta skulle göras tillämplig.
I enlighet med 27 § 19 punkten har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om måttenheter, mätredskap och mätmetoder samt standardisering. De viktigaste bestämmelserna finns i lagen om mätinstrument (FFS 707/2011). Inom området finns följande unionsdirektiv:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (vågdirektivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (mätinstrumentdirektivet)
Rikets bestämmelser är i dessa delar gällande också i landskapet.
De frågor som regleras i de ovan förtecknade sektordirektiven har inom Ålands lagstiftningsbehörighet reglerats genom blankettlagstiftning, så att rikets bestämmelser i huvudsak har gjorts tillämpliga. De förvaltningsuppgifter som avses den berörda blankettlagstiftningen vilar på Ålands myndigheter så som följande tabell visar:
|
|
grundförfattning |
ansvarig myndighet
|
|
- |
landskapslag (2011:9) om tillämpning i landskapet Åland av elsäkerhetslagen*
|
landskapsregeringen
|
|
- |
landskapsförordning (2011:11) om tillämpning av riksbestämmelser om elsäkerhet*
|
landskapsregeringen
|
|
- |
landskapslag (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
|
landskapsregeringen
|
|
- |
landskapsförordning (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
|
landskapsregeringen
|
|
- |
landskapslag (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier
|
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet / landskapsregeringen
|
|
|
*Elsäkerhetslagstiftningen omfattar också elsäkerhet i hissar. |
|
I riket ses bestämmelserna om produktsäkerhet och marknadskontroll över med beaktande av det arbete som pågår inom den Europeiska unionen med att utveckla bestämmelserna om produktsäkerhet och marknadskontroll. Den Europeiska kommissionen lämnade den 13 februari 2013 ett förslag till ändringar i regelverket; ”paket om produktsäkerhet och marknadskontroll” COM(2013) 75 final, som ännu är under beredning. Ett genomförande av lagstiftningspaketet om marknadskontroll fordrar en översyn av all berörd landskapslagstiftning. I riket har ett antal propositioner lämnats till riksdagen i ärendet:
- RP 19/2016 med förslag till lag om överensstämmelse med kraven för utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (Ekonomiutskottets betänkande 5/2016)
- RP 20/2016 med förslag till lag om explosiva varors överensstämmelse med kraven och till vissa lagar som har samband med den (Ekonomiutskottets betänkande 7/2016)
- RP 23/2016 med förslag till hissäkerhetslag (Ekonomiutskottets betänkande 4/2016)
- RP 40/2016 med förslag till lag om marknadskontrollen av vissa produkter (Grundlagsutskottets utlåtande 36/2016, Ekonomiutskottets betänkande 19/2016)
- RP 116/2016 med förslag till elsäkerhetslag och till lag om ändring av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (Grundlagsutskottets utlåtande 39/2016)
I riket har en lag om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016) trätt i kraft den 27 april 2016. Till riksdagen har dessutom lämnats en proposition (RP 30/2016) med förslag till lag om ändring av lagen om mätinstrument, vilket hör till rikets behörighet. Utom avseende den senare propositionen rör det i detta lagförslag avsedda regelverket frågor inom såväl Ålands som rikets behörighet.
Landskapsregeringen bedömer det vara fortsatt ändamålsenligt att i riket gällande bestämmelser om elsäkerhet blir tillämpliga i landskapet, med behövliga avvikelser. Så som förklarats ovan så har en ny rikslagstiftning om marknadskontroll i detta skede inte trätt i kraft. Riksdagens ekonomiutskott har dock lämnat ett betänkande i ärendet (EkUB 19/2016). Lagtinget bör mot bakgrund av detta beakta riksdagens slutbehandling av propositionen nr 40/2016. Landskapsregeringen följer den fortsatta processen och kommer att förse lagtinget med nödvändig information.
Landskapsregeringen bedömer i detta skede det fortsatt vara ändamålsenligt att regleringen sker med blankettlagstiftning i de delar som rör de olika produktsektorerna. De s.k. horisontella förvaltningsbestämmelserna föreslås samtidigt intagna i en fulltextlag, dvs. bestämmelser som blir tillämpliga för de olika produktgrupperna. I en horisontell landskapslag om marknadskontroll av vissa produkter föreslås ingå de viktigaste bestämmelserna om myndighetsansvar inom de olika produktsektorerna. Landskapsregeringen föreslås vara tillsynsmyndighet enligt denna lag.
Landskapsregeringen konstaterar att förvaltningsansvaret i enskilda produktgrupper fordrar särskild kompetens i sällanförekommande frågor, där samarbetsformer kan vara ändamålsenliga med berörda fackmyndigheter i riket.
Detta lagförslag sammanhänger med landskapsregeringens lagförslag till landskapslagar om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven (LTB 26/2016), om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag samt om tillämpning på Åland av rikslagen om elsäkerhet. Landskapsregeringen överväger att till lagtinget i ett senare skede lämna ytterligare ett lagförslag som rör produktkrav och marknadskontroll.
Den föreslagna lagen är avsedd att ge behövliga allmänna och enhetliga lagstiftningsramar för marknadskontrollen inom vissa produktsektorer. I produktlagstiftningen avses hänvisningar komma att ingå till dessa bestämmelser, vilket kan förenkla struktur och innehåll i de produktspecifika bestämmelserna. Sammantaget är förslaget ägnat att säkerställa att genomförandet av den Europeiska unionens produktlagstiftning sker effektivt och systematiskt. Med enhetliga lagstiftningsramar och en därav följande mer strukturerad tillsyn så bedöms på sikt att produkters säkerhets- och hälsonivå främjas, så att risker som produkters användning medför minskas. Som en ytterligare följd kan ekonomiska förluster begränsas.
Förslaget bedöms inte få någon betydande ekonomisk följd vare sig för landskapet eller för landskapets näringsidkare, det är väsentligen frågan om lagtekniska ändringar till följd av NLF-förordningens krav. Eftersom ändringarna väsentligen rör tillsynen bedöms inte lagen få några direkta följer för företagsverksamhet. Om kontrollen blir enhetligare för olika produktsektorer kan det dock vara ägnat att skapa mer tydlighet kring i frågor marknadsaktörernas ansvar för produktsäkerhet.
Förslaget är i grunden ägnat att underlätta tillsynsarbetet utan att fordra ytterligare resurser. Ett nytt krav är dock att landskapsregeringen ska upprätta en kontrollplan och att informera kommissionen om vissa tvingande åtgärder. I förekommande fall bör information också ges rikets tillsynsmyndigheter, i praktiken till tullen och till säkerhets- och kemikalieverket.
Regelverket är i grunden ägnat att främja miljön, genom kontrollen av överensstämmelse med kraven inom respektive produktgrupp som kan ha följder för miljön.
Förslaget bedöms inte ha följder för jämställdheten.
Landskapslag om marknadskontroll av vissa produkter
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Tillämpningsområde. Lagen ska som en allmän lag vara tillämplig i produktsäkerhetsfrågor inom tillämpningsområdet för de i paragrafen förtecknade speciallagarna. Speciallagarnas bestämmelser har företräde före den allmänna lagens. I NLF−förordningen finns grundläggande bestämmelser. Till rikets behörighet hör bestämmelser om gränskontrollen av produkter.
Med lagförslaget beaktas bestämmelserna om marknadskontroll i flera unionsdirektiv, se bland annat avsnitt 3 ovan.
2 § Definitioner. Definitionerna är i överensstämmelse med unionslagstiftningens begrepp och är viktiga för tillämpningen av lagen. Också i de olika speciallagarna kan ingå viktiga definitioner.
3 § Godkännande av anmält organ. För vissa produkter krävs att en bedömningsprocedur ska ha genomförts av ett anmält organ. Landskapsregeringen lämnar ett skilt lagförslag som rör anmälda organ.
2 kap. Ordnande av tillsynen
4 § Tillsynsmyndighet. Landskapsregeringen avses ha ett övergripande ansvar för genomförandet av tillsynen rörande produktsäkerhetsfrågorna. Inom landskapsregeringens förvaltning handläggs dessutom faktisk tillsyn av produktgrupper (jfr 5 § nedan).
5 § Skötseln av uppgifter och uppgifternas prioritetsordning. Tillsynen kan inte heltäckande omfatta varje produkt. För att få den mest möjliga effektiva och verksamma tillsynen bör den därför ske utifrån en riskbedömning.
6 § Tillsynsplan. Bestämmelser ålägger tillsynsmyndigheten att göra en tillsynsplan med beaktande av bestämmelserna i artikel 18.5 i NLF-förordningen. I artikel 18.5 i NFL-förordningen står följande: ”Medlemsstaterna ska inrätta, genomföra och regelbundet uppdatera program för marknadskontroll. Medlemsstaterna ska utarbeta antingen ett allmänt program för marknadskontroll eller sektorsspecifika program för sektorer inom vilka de utför marknadskontroll, underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om dessa program och göra dem tillgängliga, elektroniskt och, om lämpligt, på andra sätt, för allmänheten.”
Tillsynen riktas mot berörda produktgrupperna i enlighet med en tillsynsplan grundad på en riskbedömning. En sådan plan avses också omfatta övervakning, som exempelvis kan ske med stickprov för att finna risker med en produkt. Den ekonomiska aktören ansvarar för att produkten överensstämmer med kraven.
3 kap. Tillsynsåtgärder
I kapitlet ingår viktiga bestämmelser om de åtgärder som tillsynsmyndigheten kan vidta när en produkt inte överensstämmer med kraven samt då en produkt, trots att den överensstämmer med kraven, utgör en risk för människors hälsa, säkerhet eller egendom samt miljön eller andra allmänna intressen. Grundläggande bestämmelser om den marknadskontroll som ska genomföras i medlemsländerna finns i kapitel III i NLF-förordningen.
7 § Tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer. En rätt för tillsynsmyndigheten att få för tillsynen nödvändiga uppgifter är viktig för en god tillsyn, och föreslås därför också omfatta sådana sekretessbelagda uppgifter som innehas av en myndighet. För tillsynsmyndighetens riskbedömning är det värdefullt att känna till exempelvis en produkts försäljnings- och importvolymer, dess distributionskanaler och vart produkten har sålts. En källa till sådan information kan vara ekonomiska aktörers bokföring eller andra handlingar.
8 § Rätt att företa inspektioner. Det kan noteras att inspektionen utöver de lokaler där den egentliga verksamheten bedrivs också avses omfatta lokaler där för tillsynen viktiga uppgifter förvaras. I enlighet med denna lag får inte inspektioner utföras i lokaler som används för permanent boende. Med stöd av speciallagarna kan dock inspektionen utvidgas att omfatta också sådana lokaler. Då landskapets regelverk till de delarna i allt väsentligt sannolikt kommer att genomföras med blankettlagstiftning så kan riksdagens beslut i dessa delar, utan särskilda avvikelser från det i landskapslagstiftningen, komma att genombryta det allmänna skyddet lokaler som omfattas av hemfrid.
Med hänvisningen i 2 mom. till 34 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland tydliggörs tillsynsmyndighetens ansvar för bland annat att delge berörda parter om en inspektion, om partens rätt att då närvara samt om myndighetens ansvar att i en inspektionsberättelse dokumentera en inspektion.
9 § Rätt att ta produkter för undersökning. En rätt att ta produkter för undersökning är befogad om det nödvändigt för tillsynen av en produktsorts överensstämmelse med kraven. Om den ekonomiska aktören kräver det och det inte framgått att produkten inte överensstämmer med kraven så ska denne ersättas enligt gängse pris. Med gängse pris avses en lågt räknad värdering av produktens sannolika överlåtelsepris på den öppna marknaden mellan oberoende parter. Om en produkt konstateras inte överensstämma med kraven så avses tillsynsmyndigheten kunna ålägga den ekonomiska aktören att ersätta myndighetens kostnader för anskaffning, provning och underökning av produkten.
10 § Rätt att använda prover som tagits av andra. Det är ägnat att främja en kostnadseffektiv förvaltning om tillsynsmyndigheten har rätt att använda prover eller produkter som inhämtats av någon annan myndighet.
11 och 12 §§ Rätt att få information av myndigheter / Rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Tillgång till information är viktig för all tillsyn, och bör också omfatta för tillsynen nödvändiga sekretessbelagda uppgifter. Det är också ägnat att främja en kostnadseffektiv förvaltning om tillsynsmyndigheten har rätt att få sådan information av någon annan myndighet som har för tillsynen nödvändig information. Särskilda bestämmelser om rätt att få del av sekretessbelagda uppgifter kan dessutom fogas till speciallagstiftningen. Paragrafen möjliggör således att sekretessbelagd information ges vidare som en myndighet fått del av i samband med annan kontroll.
13 § Anlitande av utomstående experter. En anlitad utomstående expert kan för särskilda uppgifter assistera vid tillsyns- och övervakning. En utomstående expert kan således inte utöva myndighet utan ska bistå i myndighetsuppgiften.
Tillsynsmyndigheten ska dock bedöma expertens lämplighet för en uppgift eftersom dennes bistånd indirekt kan få avgörande betydelse i myndighetsutövningen i enskilda ärenden, beroende på uppgiftens art kan också olika slag av experttjänster anlitas. Utomstående experter ska dessutom iaktta den förvaltningsrättsliga lagstiftningen. Följdenligt är det också ändamålsenligt att expertansvar kan få straff- eller skadeståndsrättsliga följder.
14 § Handräckning av polisen. För genomförande av nödvändig tillsyn kan det i vissa fall komma att vara motiverat med handräckning av polisen.
15 § Produkters överensstämmelse med kraven. En produkt anses överensstämma med kraven om den uppfyller de krav som ställs i de tillämpliga speciallagarna. Tillsynen omfattar också ett ansvar i andra fall om en produkt uppfyller sådana krav, men trots detta en allvarlig risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen. Tillsynsmyndigheten kan följaktligen också vidta tillsynsåtgärder om en produkt utgör en sådan risk.
16 § Åtgärdsföreläggande. Bestämmelsen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att ålägga en ekonomisk aktör att vidta rättande åtgärder på det sätt som myndigheten bestämmer och inom den rimliga frist som myndigheten satt ut. Det kan exempelvis vara fallet då en produkt inte överensstämmer med väsentliga säkerhetskrav eller då märkningar eller dokumentation inte uppfyller lagens krav. De ekonomiska aktörerna har skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att en produkt ska överensstämma med kraven. De svarar för detta i enlighet med sin uppgift i leverantörskedjan, så att det ytterst är tillverkaren som ansvarar för konstruktionen i överensstämmelse med kraven. En importör svarar också för att en produkt överensstämmer med kraven. Distributören ansvarar för sin omsorg av produkten i leverantörskedjan så att inte åtgärder vidtas som får negativt följder produktens överensstämmelse med kraven.
De korrigerande åtgärderna kan vara av olika slag, såsom åtgärder för att reparera en produkt. Korrigerande åtgärder bestäms enligt nivån på bristande överensstämmelse hos produkten, och ska vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Det vill säga att åtgärdskrav inte ska gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden, med beaktande av aktörernas och samhällets skilda intressen.
17 § Förbud. I första hand ska en ekonomisk aktör vidta tillräckliga korrigerande åtgärder, därnäst kan denne ges ett åläggande att göra det. Om inget sker trots detta kan tillsynsmyndigheten förbjuda tillverkning, utsläppande på marknaden, tillhandahållande på marknaden eller annan överlåtelse av produkten. Bestämmelsen är ägnad att klargöra när tillsynsmyndigheten kan meddela förbud, även om ett förbud som sådant ska beslutas i enlighet med proportionalitetsprincipen.
18 § Återkallelse. Återkallelse är mer omfattande än ett förbud. Ett föreläggande att återta en produkt förenas med en skyldighet att lämna en motsvarande eller liknande produkt som överensstämmer med kraven eller att häva köpet. Aktören har också en rätt att reparera en produkt.
Återkallelse kan i första hand bli aktuellt i situationer där risken är allvarlig och det är viktigt att produkter som finns på marknaden och hos slutanvändarna fås bort. Samtidigt med åläggandet att återta produkter från slutanvändare så åläggs aktören att återta produkterna också från distributörerna i hela leveranskedjan.
Ett återkallelsebeslut kan också vidtas om ett förbud inte följs i de fall dokumentation och information inte överensstämmer med kraven, eller inte på begäran ges in till tillsynsmyndigheten och bristerna är allvarliga. Ett återkallelsekrav kan också jämkas om risken för skada hos slutanvändaren i tillräcklig utsträckning ändå avvärjs. Ett föreläggande kan ges för ekonomiska aktören att reparera, låta reparera eller ändra produktens märkning eller dokumentation så att risk avvärjs.
19 § Bestämmelser som kompletterar förbudet och föreläggandena. Det är för tillsynen viktigt att följa upp ärenden och att en ekonomisk aktör har en skyldighet redogöra för hur tillsynsmyndighetens krav har tillgodosetts.
20 § Tillfälligt förbud. Ett tillfälligt förbud gäller tills det visas att produktens överensstämmer med kraven eller annars inte är farlig. Det kan ges om en produkt uppenbart kan strida mot kraven eller under normala förhållanden kan vara farlig. Ett tillfälligt förbud gäller tills tillsynsmyndigheten slutgiltigt avgör saken, varvid myndigheten ska agera skyndsamt. Åtgärden kan ett förbud eller en begränsning att tillhandahålla produkten på marknaden och kan kompletteras med krav på återkallande.
21 § Informationsföreläggande. Att informera kan vara viktigt trots att det saknas anledning att vidta andra tillsynsåtgärder. Utöver en åtgärd från en ekonomisk aktör kan slutanvändarna ha behov av information om sin produkt. Tillsynsmyndigheten kan dessutom ålägga en ekonomisk aktör att ge slutanvändarna behövliga uppgifter och anvisningar direkt eller genom annonser i tidningar, på webben eller på annat sätt.
22 § Föreläggande om förstöring. Påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Ett föreläggande om förstöring är en sträng och ovanlig åtgärd. Syftet är att hindra distributionen av en produkt som inte överensstämmer med kraven och utgör en risk. Tillsynsmyndigheten kan beakta om en aktör trots produktens förstöring kan tillgodogöra sig råvaruvärdet eller värdet av återstående kravenliga och säkra produktdelar.
23 § Information till anmälda organ om tillsynsåtgärder. Med anmält organ avses ett organ som utsetts av en av Europeiska unionens medlemsstater, som har anmälts till den Europeiska kommissionen. Ett anmält organ ska ha behöriget att utföra bedömningar av överensstämmelse med nationell lagstiftning grundat på unionens harmoniseringslagstiftning.
24 § Information om en produkts bristande överensstämmelse med kraven. Att nödvändig information ges inom den Europeiska unionen är ägnat att trygga den inre marknadens funktion så att inte nationella åtgärder verkar begränsande för den fria rörligheten av produkter. Av informationen ska grunden för ett beslutet anges med motivering. Där ska framgå alla tillgängliga uppgifter om produkten och aktörerna, med namn, adresser och uppgifter som behövs för att identifiera en produkt. Utöver uppgifter om en produkts ursprung och distribution så ska där framgå vilken risk som avses samt slag och varaktigheten av vidtagna nationella åtgärder.
Information ges normalt genom den Europeiska kommissionens rapportsystem RAPEX (rapid alert system). Samma information ges också landskapsregeringen och rikets tillsynsorgan.
4 kap. Särskilda bestämmelser
25 § Vite och hot om tvångsutförande. Det huvudsakliga ändamålet med bestämmelsen är att säkerställa att en ekonomisk aktör vidtar de åtgärder som myndigheten bestämt, om en produkt utgör en allvarlig risk så kan eventuella skador bli betydande.
26 § Sökande av ändring. I paragrafen ges en information om självstyrelselagens besvärsbestämmelser.
27 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen beslutar. Frågan om tidpunkten för lagens ikraftträdande kan delvis vara avhängigt ikraftträdandet av speciallagar om pyrotekniska artiklar, elsäkerhet och elsäkerhet. Landskapsregeringen mål är att lagstiftningen träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och godkänts.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S
L A G
om marknadskontrollen av vissa produkter
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om tillsyn och övervakning av om vissa produkter överensstämmer med gällande produktsäkerhetskrav (marknadskontroll). Denna lag är tillämplig på den marknadskontroll som omfattas av tillämpningsområdet för följande lagstiftning, om inte något annat föreskrivs i någon av följande lagar:
1) Landskapslagen (0000:00) om tillämpning på landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven.
2) Landskapslagen (0000:00) om tillämpning på Åland av rikslagen om elsäkerhet.
3) Landskapslagen (0000:00) om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan kallad NLF−förordningen, finns bestämmelser som rör tillsynen och övervakningen av produktsäkerheten hos i denna lag avsedda produkter.
2 §
Definitioner
I denna lag använda begrepp ska ha följande betydelse:
1) Tillhandahållande på marknaden är varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med affärsverksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.
2) Anmält organ är ett organ som har utsetts av en av Europeiska unionens medlemsstater och som har anmälts till den Europeiska kommissionen samt vilket är behörigt att utföra bedömningar av överensstämmelse.
3) Tillsyn är den marknadskontroll vilken som tillsyn och övervakning utförs i enlighet med artikel 2.17 i NLF–förordningen som myndigheterna bedriver för att säkerställa att produkterna överensstämmer med kraven.
4) Tillbakadragande är åtgärder för att hindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.
5) Utsläppande på marknaden är tillhandahållande av en produkt för första gången på unionsmarknaden.
6) Återkallelse är varje åtgärd för att dra tillbaka en produkt som redan finns på marknaden eller hos slutanvändaren, eller en åtgärd för att få produkten att överensstämma med kraven.
7) Produkt som utgör en risk är produkt som kan inverka negativt på människors hälsa och säkerhet i allmänhet, och på den allmänna säkerheten samt på andra allmänna intressen i en omfattning som går utöver vad som anses rimligt och godtagbart under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden för den berörda produkten, inklusive användningstid och, i förekommande fall, krav som gäller produktens ibruktagande, installation och behov av underhåll.
8) Riskbedömning är identifiering av verkningar samt bestämmande av riskernas omfattning och bedömning av deras betydelse.
9) Ekonomisk aktör är ekonomiska aktörer enligt de lagar som nämns i 1 §.
10) Produkt som inte överensstämmer med kraven är produkter som inte uppfyller de krav som anges för dem i de lagar som nämns i 1 §.
11) Allvarlig risk är sådana situationer som orsakar risker som kräver ett snabbt ingripande och en snabb uppföljning, också i de fall där följdverkningarna inte är omedelbara.
3 §
Godkännande av anmält organ
En produkt som omfattas av bestämmelserna i landskapslagen (00:0000) om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper ska bedömas av ett anmält organ.
2 kap.
Ordnande av tillsynen
4 §
Tillsynsmyndighet
Landskapsregeringen är tillsynsmyndighet enligt denna lag.
I rikets lag om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 00/0000) finns särskilda bestämmelser om tullens ansvar vid gränskontroll samt om säkerhets- och kemikalieverkets ansvar för marknadskontroll av produkter i frågor som hör till rikets behörighet.
I landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier finns bestämmelser om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet i frågor som rör kemikalier.
5 §
Skötseln av uppgifter och uppgifternas prioritetsordning
Tillsynsmyndigheten ska sköta sina uppgifter på ett så effektivt och utifrån en riskbedömning så ändamålsenligt sätt som möjligt. Om omständigheterna det fordrar ska en prioritering av uppgifterna göras.
6 §
Tillsynsplan
För tillsynen av produkter som omfattas av tillämpningsområdet för de lagar som nämns i 1 § ska tillsynsmyndigheten göra en tillsynsplan där bestämmelserna i artikel 18.5 i NLF–förordningen om program för marknadskontroll ska beaktas.
3 kap.
Tillsynsåtgärder
7 §
Tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer
Tillsynsmyndigheten har rätt att av en ekonomisk aktör få sådan information som är nödvändig för tillsynen. Rätten att få information gäller även sådana upplysningar som är nödvändiga för tillsynen och som är sekretessbelagda på grund av att de gäller enskild affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller annars är sekretessbelagda med stöd av landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet när de innehas av en myndighet.
8 §
Rätt att företa inspektioner
Tillsynsmyndigheten har för fullgörande av tillsyn i enlighet med denna lag rätt att få tillträde till och utföra inspektioner i de lokaler där sådan verksamhet bedrivs som avses i de lagar som nämns i 1 § eller i vilka uppgifter förvaras som är betydelsefulla för tillsynen. Inspektioner får inte utföras i lokaler som används för permanent boende, om inte annat särskilt föreskrivs i de lagar som nämns i 1 §.
Vid inspektioner tillämpas bestämmelserna i 34 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
9 §
Rätt att ta produkter för undersökning
Tillsynsmyndigheten har rätt att ta produkter för undersökning, om det är nödvändigt för tillsynen av om produkterna överensstämmer med kraven. Vad som i denna paragraf föreskrivs om produkter tillämpas också på prover eller delar som tas från produkterna.
Tillsynsmyndigheten ska på yrkande från en ekonomisk aktör ersätta en produkt som avses i 1 § enligt gängse pris, om det inte framgår att produkten inte överensstämmer med kraven.
Om en produkt inte överensstämmer med kraven, kan tillsynsmyndigheten ålägga den ekonomiska aktören att ersätta kostnaderna för anskaffning, testning och undersökning av produkten. Ersättningen för kostnaderna är direkt utsökningsbar från den ekonomiska aktören i den ordning som gäller enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).
10 §
Rätt att använda prover som tagits av andra
Tillsynsmyndigheten har, oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållandet av information, rätt att använda prover eller produkter som inhämtats av någon annan för sådana undersökningar som behövs för tillsynen.
11 §
Rätt att få information av myndigheter
Tillsynsmyndigheten har, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att av en annan myndighet få sådan information som är nödvändig för tillsynen.
12 §
Rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter
Tillsynsmyndigheten får, oberoende av sekretessbestämmelserna, lämna ut sådan information som den fått vid tillsynen och som gäller en enskild persons eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet eller en enskilds personliga förhållanden till en
1) åklagare för åtalsprövning och till polisen och andra förundersökningsmyndigheter om uppgifterna är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som åligger myndigheten för förebyggande eller utredning av brott,
2) myndighet inom räddningsväsendet, till polismyndigheten eller till en annan myndighet som utövar tillsyn över produktlagstiftningen, om utlämnande av information är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter eller till en
3) annan än i punkt 1 eller 2 avsedd behörig riksmyndighet om det är nödvändigt för riksmyndighetens fullgörande av en förpliktelse som rör gränskontroll eller standarder eller som annars grundar sig på den Europeiska unionens rättsakter eller på en internationell överenskommelse som är bindande för landskapet.
13 §
Anlitande av utomstående experter
Tillsynsmyndigheten har rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, testning och bedömning av en produkts överensstämmelse med kraven.
Utomstående experter får assistera tillsynsmyndigheten vid sådana inspektioner som avses i denna lag.
En utomstående expert ska ha sådan sakkännedom och kompetens som uppgifterna kräver.
På en utomstående expert tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (FFS 412/1974).
14 §
Handräckning av polisen
Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheten handräckning för tillsynen över efterlevnaden och verkställigheten av denna lag och de lagar som nämns i 1 §.
Bestämmelser om handräckning av polisen finns i polislagen (2013:87) för Åland.
15 §
Produkters överensstämmelse med kraven
En produkt anses överensstämma med kraven om den uppfyller de krav som anges i de lagar som nämns i 1 §.
Trots att en produkt uppfyller de krav som anges i de lagar som avses i 1 mom., kan tillsynsmyndigheten meddela föreläggande eller förbud enligt 16-21 §§, om det visar sig att produkten trots det utgör en allvarlig risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 §.
16 §
Åtgärdsföreläggande
Tillsynsmyndigheten kan förelägga en ekonomisk aktör att på det sätt som en myndighet bestämmer, och inom en skälig tid som en myndighet bestämmer, vidta korrigerande åtgärder för att se till att en produkt eller dokumentationen och informationen om produkten överensstämmer med kraven, om
1) produkten eller dokumentationen och informationen om produkten inte överensstämmer med kraven eller inte på begäran ges in till tillsynsmyndigheten,
2) produkten under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden kan medföra risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 §.
17 §
Förbud
Tillsynsmyndigheten kan förbjuda en ekonomisk aktör att tillverka en produkt, släppa ut eller tillhandahålla den på marknaden eller på något annat sätt överlåta den, om
1) den ekonomiska aktören trots ett föreläggande enligt 16 § inte vidtar korrigerande åtgärder eller om ett föreläggande enligt 16 § inte kan anses vara tillräckligt,
2) produkten eller dokumentationen och informationen om produkten inte överensstämmer med kraven eller inte på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten, eller
3) produkten under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden kan medföra risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 §.
Tillsynsmyndigheten kan utöver förbudet enligt 1 mom. förelägga den ekonomiska aktören att dra tillbaka produkten från marknaden samt bestämma om andra åtgärder som behövs för att begränsa tillhandahållandet av produkten på marknaden.
18 §
Återkallelse
Tillsynsmyndigheten kan förelägga en ekonomisk aktör att från marknaden och av slutanvändaren återta en produkt som medför risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 § och i stället överlämna en motsvarande eller liknande produkt som överensstämmer med kraven eller att häva köpet om ett sådant föreläggande som avses i 16 § eller ett sådant förbud eller föreläggande som avses i 17 § inte är tillräckligt.
Om ett föreläggande enligt 16 § eller ett förbud enligt 17 § inte är tillräckligt och den bristande överensstämmelsen fortsätter trots föreläggandet eller förbudet kan ett föreläggande enligt 1 mom. meddelas också om dokumentationen och informationen om produkten inte överensstämmer med kraven eller inte på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten och bristerna är allvarliga.
Om det anses tillräckligt för att avvärja en risk som föranleds av en produkt som avses i 1 mom., kan tillsynsmyndigheten i stället för att återta en produkt som finns hos slutanvändaren förelägga den ekonomiska aktören att reparera eller låta reparera produkten så att den risk som föranleds av ett fel eller en brist i produktens konstruktion eller sammansättning eller av att osanna, vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om produkten avvärjs.
19 §
Bestämmelser som kompletterar förbudet och föreläggandena
En ekonomisk aktör ska inom en skälig tid som tillsynsmyndigheten bestämmer lämna myndigheten en redogörelse för hur ett sådant förbud eller föreläggande av myndigheten som avses i 16–18 §§ eller 20–24 §§ har fullföljts.
Tillsynsmyndigheten kan ålägga en ekonomisk aktör att säkerställa att nödvändiga åtgärder till följd av myndighetens föreläggande eller förbud enligt 1 mom. vidtas också i fråga om de produkter som aktören släppt ut på marknaden eller tillhandahållit på marknaden i andra medlemsstater inom den Europeiska unionen eller inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
20 §
Tillfälligt förbud
Om det är uppenbart att en produkt kan strida mot kraven eller att produkten under normala och rimligen förutsebara användningsförhållanden kan medföra risk för människors hälsa, säkerhet och egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 §, kan tillsynsmyndigheten besluta att ett förbud som meddelas enligt 17 § 1 mom. ska vara tillfälligt under den tid saken utreds.
Det tillfälliga förbudet gäller tills tillsynsmyndigheten avgör saken slutligt. Tillsynsmyndigheten ska avgöra saken skyndsamt.
21 §
Informationsföreläggande
Om tillsynsmyndigheten har meddelat ett föreläggande eller förbud enligt 16–24 §§ eller 22-25 §§ eller om en produkt eller användningen av den är förknippad med risk för egendom samt miljön eller för andra allmänna intressen som avses i de lagar som nämns i 1 §, får tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren att inom en bestämd tid informera om saken på det sätt som myndigheten bestämmer. Om det är ändamålsenligt för att trygga användarnas eller allmänna viktiga intressen får tillsynsmyndigheten dessutom ålägga den ekonomiska aktören att ge slutanvändarna behövliga uppgifter och anvisningar.
22 §
Föreläggande om förstöring
Om en produkt väsentligt avviker från gällande produktsäkerhetskrav och om de förelägganden och förbud som avses i 16-21 §§ inte kan anses tillräckliga, får tillsynsmyndigheten bestämma att en produkt som en ekonomisk aktör har i sin besittning eller en produkt som lämnats tillbaka till den ekonomiska aktören med stöd av 18 §, ska förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder beträffande produkten.
23 §
Information till anmälda organ om tillsynsåtgärder
Tillsynsmyndigheten ska informera det behöriga anmälda organet om åtgärder som tillsynsmyndigheten riktat mot en ekonomisk aktör med anledning av en produkt som strider mot kraven.
24 §
Information om en produkts bristande överensstämmelse med kraven
Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål informera landskapsregeringen, rikets berörda tillsynsmyndigheter, den Europeiska kommissionen och andra medlemsstater i den Europeiska unionen och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ett beslut som den fattat med stöd av en bestämmelse i 15–18 §§, om tillsynsmyndigheten bedömer att en produkts bristande överensstämmelse med kraven inte är begränsade endast till åländskt territorium.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
25 §
Vite och hot om tvångsutförande
Tillsynsmyndigheten får förena ett förbud eller föreläggande som den meddelat med stöd av denna lag med vite eller med hot om att den försummade åtgärden utförs på den försumliges bekostnad.
26 §
Sökande av ändring
I 25 § självstyrelselagen finns bestämmelser om besvär. Ändring i ett beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutgörande får dock sökas på det sätt som anges i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
Ett tillfälligt förbud enligt 20 § som tillsynsmyndigheten har meddelat får inte överklagas separat genom besvär.
Ett beslut som tillsynsmyndigheten har fattat ska iakttas trots att det har överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
27 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Lagen tillämpas också på sådana produkter som har släppts ut på marknaden före lagens ikraftträdande och som får tillhandahållas på marknaden vid ikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 §.
De ärenden som hade inletts före ikraftträdandet av denna lag behandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
|
Mariehamn den 27 oktober 2016 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
