Bilaga 1
POLICY FÖR
ÅLANDS DELEGATION
I
NORDISKA RÅDET
Antagen den 16 mars 2015 av Åland delegation i Nordiska rådet
INNEHÅLL
Hur Åland kom med i Nordiska rådet
Grönland inträder och representationen för Åland och Färöarna utökas
HUR DET NORDISKA SAMARBETET FUNGERAR
Nordiska ministerrådets struktur
Beslutsfattandet inom det Nordiska rådet
Samspel med självstyrelsepolitiska nämnden och lagtingets utskott
Samspel med de politiska grupperna i lagtinget
NYTTAN AV DELTAGANDE I SAMARBETET OCH FRAMTIDEN
Nyttan av deltagande i samarbetet
Frågor gällande Ålands roll och status inom det nordiska samarbetet samt internationellt
Samarbete inom social- och hälsovården
Samarbete inom näringspolitiken
Policyn innehåller en historik och en beskrivning av hur det nordiska samarbetet fungerar, tänkt samspel med lagtinget och en sammanställning över prioriterade politikområden. Avsikten är att varje ny delegation, i samråd med självstyrelsepolitiska nämnden, uppdaterar denna policy och modifierar den i enlighet med delegationens politiska prioriteringar.
Policyn beskriver i inledningen i pedagogiskt syfte både arbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet men behandlar i övrigt enbart arbetet i Nordiska rådet eftersom det är en policy för Ålands delegation i Nordiska rådet. Nordiska ministerrådet är inte en del av Nordiska rådet.
Hur Åland kom med i Nordiska rådet[1]
Våren 1957 väcktes en hemställningsmotion i vilken föreslogs att landskapsstyrelsen skulle undersöka möjligheterna för Åland att få en egen representant i Nordiska rådet. Landstinget ställde sig enhälligt bakom motionen.
I juni 1967 överlämnade landskapsstyrelsen en framställning till landstinget om åtgärder för att förmå Finlands regering att verka för medlemskap för landskapet Åland i Nordiska rådet. Den 29 augusti avlät landstinget på basen av landskapsregeringens framställning en skrivelse till Finlands regering med en hemställan om att ”Regeringen ville vidtaga sådana åtgärder, att landskapet Åland i samband med förestående ändring av Nordiska rådets stadga tillförsäkras medlemskap i Nordiska rådet.”.
I den process som vidtog fördes en omfattande diskussion om hur de självstyrande områdena skulle kunna delta. Frågan gällde bl.a. om huruvida de skulle ha en självständig representation eller ingå i Finlands respektive Danmarks delegationer. Till slut accepterade landstingets presidium och lantrådet att de självstyrande områdenas representanter skulle få en likvärdig ställning med andra rådsmedlemmar men ingå i respektive Danmarks och Finlands delegationer. Man hade visserligen från åländsk sida i princip helst sett en helt självständig representation, men kunde tänka sig en annan lösning för en övergångstid. Även inträde i den finländska rådsdelegationen accepterades.
Eftersom Färöarna inte kunde acceptera något annat än en självständig representation lades hela frågan på is.
Den 14 augusti 1969 framlades ett enhälligt förslag av den s.k. Kling kommittén. Kommittén deklarerade, att den utgått från att de två självstyrda områdena skulle beredas samma principiella form av representation och hänvisade till att innehållet i och karaktären av områdenas självstyrelse är så likartad att skiljaktiga lösningar inte framstår som motiverade. Antalet valda medlemmar i Nordiska rådet skulle höjas från 69 till 78. Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle välja 18 var och Island 6. Danmarks delegation skulle bestå av 16 av det danska folketinget och 2 av det färiska lagtinget valda medlemmar. Finlands delegation skulle bestå av 17 av riksdagen valda medlemmar och en av det åländska landstinget vald medlem. Lagtingets och landstingets representanter skulle ha fullkomligt samma ställning i rådet som övriga valda medlemmar. Färöarnas landstyre och Ålands landskapsstyrelse skulle vardera välja en representant, som skulle ha samma ställning som regeringsrepresentanterna i rådet. Också landstyrets och landskapsstyrelsens representanter skulle jämte ländernas regeringsrepresentanter ingå i de båda ländernas delegationer.
Rådspresidiet tillskrev omgående regeringarna i de fem nordiska länderna för att avisera den förestående ändringen av rådsstadgan. I samtliga länder genomfördes de förutsatta ändringarna innan årsskiftet. Därtill reviderades lagen om Nordiska rådets Finlands delegation.
Den 7 februari 1970 deltog därefter talmannen Thorvald Eriksson och lantrådet Martin Isaksson i Nordiska rådets 18:e session i Reykjavik. Följande sommar tillkom landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet. I framställningen till landstinget konstaterade landskapsstyrelsen att: ”Visserligen har såväl landstingets som landskapsstyrelsens åsikt varit, att landskapet Åland borde vinna fullständigt medlemskap i Nordiska rådet, men landskapsstyrelsen har det oaktat ansett, att man i detta skede skulle acceptera en lösning i enlighet med ovan berörda förslag.”.
Grönland inträder och representationen för Åland och Färöarna utökas[2]
De nordiska regeringarna överenskom den 15 juni 1983 om att göra vissa ändringar i Helsingforsavtalet för att ge Färöarna och Åland en utökad representation i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet samt för att ge Grönland samma representation i dessa organ. En ny lag om Ålands representation i Nordiska rådet trädde i kraft 1984.
Sedan 1983 grundas således Ålands medverkan i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet på den grundstruktur som beskrivs nedan.
HUR DET NORDISKA SAMARBETET FUNGERAR
Det nordiska samarbetet regleras i Helsingforsavtalet. Artikel 47 stadgar att rådet består av 87 valda medlemmar, regeringsrepresentanter och representanter för Färöarnas och Grönlands landsstyren och Ålands landskapsregering. Av medlemmarna väljer Danmarks folketing 16, Finlands riksdag 18, Islands allting 7, Norges storting och Sveriges riksdag vardera 20 samt vart och ett av Färöarnas lagting, Grönlands landsting och Ålands lagting 2. Dessutom väljer varje församling motsvarande antal suppleanter. Regeringarna kan utse så många medlemmar som de önskar. Detsamma gäller för landsstyrena och landskapsregeringen.
Enligt artikel 48 består Danmarks rikes delegation av de av folketinget valda medlemmarna och de av regeringarna utsedda representanterna samt av Färöarnas och Grönlands delegationer. Finlands delegation har motsvarande sammansättning. Sedan år 1983 har emellertid de självstyrande områdena dessutom rätt att forma egna delegationer. Färöarnas delegation består därmed av de av lagtinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna. Motsvarande gäller Grönlands och Ålands delegationer.
Vid val till Nordiska rådet ska enligt artikel 47 olika politiska meningsriktningar ges representation i rådet. Detta utgör grunden till det politiska arbetet som bedrivs i delegationerna och i rådet. Detta innebär inte att det politiska arbetet nödvändigtvis behöver vara förankrat i de nationella parlamenten eller bland de styrande partierna inom dessa parlament. Istället formas den nordiska politiken i hög grad hos de nordiska partigrupperna. Detta är en stor skillnad mot arbetet i andra internationella organ, t.ex. BSPC, där de nationella parlamentens delegationer i högre grad förväntas tala med en röst.
Rådets organ är enligt Helsingforsavtalet plenarförsamlingen, presidiet och utskotten. Det finns fem utskott. Dessa är kultur- och utbildningsutskottet, medborgar- och konsumentutskottet, miljö- och naturresursutskottet, näringsutskottet och välfärdsutskottet.
Härtill kommer en kontrollkommitté (motsvarar revisionsorgan) och en valkommitté. Valkommittén styrs främst av partigrupperna och kommittén avgör i vilket organ medlemmen kan få en plats.
Plenarförsamlingen – där alla medlemmar ingår – utser ett presidium bestående av en president och ett visst antal medlemmar. Varje land skall vara representerat i presidiet. De självstyrande områdena nämns inte i detta sammanhang. Att inte de självstyrande områdenas medlemmar har en uttalad rätt att ingå i presidiet – eller i kontrollkommittén – innebär dock inte att de inte kan ingå där, men då i kraft av medlemskapet i Danmarks rikes respektive Finlands delegation. Så har t.ex. presidentskapet i Nordiska rådet innehafts av en ålänning och en grönlänning samt en ålänning har ingått i kontrollkommittén. Till president väljs en av de valda medlemmarna från det land i vilket nästa ordinarie session skall äga rum. Artikel 55 ger regeringarna, landsstyrena och landskapsregeringen rätt att väcka förslag i rådet.
Enligt rådets arbetsordning kan, när ämnen som berör de självstyrande områdena behandlas av presidiet eller kontrollkommittén, en vald medlem från berörda självstyrda område – om sådan inte finns i organet – närvara, yttra sig och framlägga förslag. Vidare gäller att i utskott där det inte ingår någon vald medlem från de självstyrda områdena, får en sådan medlem delta i utskottets arbete.
Enligt Helsingforsavtalets § 57 får varje vald medlem ställa frågor till regeringarna eller till ministerrådet med anledning av berättelser eller medelanden som avgivits till rådet eller i övrigt i ämne som angår det nordiska samarbetet.
Det finns fem partigrupper i Nordiska rådet. Dessa är konservativa gruppen, mittengruppen, socialdemokratiska gruppen, vänstersocialistiska gröna gruppen och nordisk frihet. Dessutom finns det medlemmar utan partigruppstillhörighet. En partigrupp måste ha minst fyra medlemmar från minst två länder. Partigrupperna i Nordiska rådet får partistöd till sin verksamhet av Nordiska rådet.
Varje samlat utskottsmöte samt varje session föregås i allmänhet av ett partigruppsmöte där partigruppens medlemmar berättar om och diskuterar frågor som är aktuella i deras respektive utskott eller i plenarförsamlingen. I allmänhet brukar medlemmarna vid dessa möten komma överens om partigruppens handlingssätt gällande olika frågor.
I Nordiska ministerrådet samarbetar de nordiska ländernas regeringar. Färöarnas och Grönlands landsstyren samt Ålands landskapsregering samarbetar i ministerrådets arbete. Minst tre av länderna måste vara representerade av regeringsmedlemmar för att ministerrådet skall kunna fatta beslut.
Artikel 62 anger att varje land – alltså inte de självstyrande områdena – har en röst i ministerrådet. Besluten skall, med undantag för procedurfrågor, vara enhälliga. Ministerrådets beslut är enligt artikel 63 bindande för de enskilda länderna. Detsamma gäller för Färöarna, Grönland och Åland i den mån de ansluter sig till beslutet i enlighet med självstyrelseordningarna.
Nordiska rådet kan, enligt artikel 45 i Helsingforsavtalet, anta rekommendationer, göra andra framställningar eller avge yttranden till en eller flera av de nordiska ländernas regeringar eller till ministerrådet. Enligt artikel 65 skall Nordiska ministerrådet före varje ordinarie session i Nordiska rådet lämna rådet meddelande om de åtgärder som har vidtagits med anledning av rådets rekommendationer och andra framställningar.
Nordiska ministerrådets struktur
Nordiska ministerrådet organiseras i 11 st. ministerråd. Till varje ministerråd finns en s.k. ämbetsmannakommitté. Ämbetsmannakommittéerna består av nationella tjänstemän. Dessa tjänstemän fungerar som ministerrådens ställföreträdare och förbereder och följer upp ärenden. Landskapsregeringens tjänstemän koordinerar och utgör stab för landskapsregeringens arbete inom Nordiska Ministerrådet.
Beslutsfattandet inom det Nordiska rådet
Beslutfattandet inom det Nordiska rådet sker vid sessionen och temasessionen samt därtill agerar presidiet som plenarförsamling. Presidiet agerar plenarförsamling i brådskande och/eller tekniska frågor. Hela processen utgår från att medlemmen kan agera självständigt utan att behöva förankra sina synpunkter på förhand hos någon instans utanför det Nordiska rådet.
Det kan ändå vara av värde att delegationens medlemmar snabbt och flexibelt utan formkrav vid behov kan stämma av olika frågor av åländskt intresse med berörd utskottsordförande, minister eller med talmannen. Det är därför, precis som i andra frågor, upp till var och en parlamentariker att själv avgöra i vilken utsträckning olika beslut ska förankras och hos vem. Detta är särskilt viktigt då handlingar och dokument distribueras väldigt sent. Vissa betänkanden som ska behandlas vid sessionen beslutar utskotten om dagarna före sessionen. Även ministerrådsförslagen kommer sent.
Därtill tillkommer att den egna partigruppens syn på ett ärende sannolikt påverkar den åländska medlemmens handlingsalternativ. Partigrupperna håller sina möten dagen innan sessionen. De politiska ideologierna inom det Nordiska rådet styr väldigt långt politiken inom det Nordiska rådet. Delegationen hanterar enbart frågor som inte är partipolitiska. Delegationens roll är framförallt administrativ.
Rådsdirektören är nu inne för att förändra processen och öka förankringen men det är i dagsläget omöjligt att ange vilka de faktiska förändringarna blir. Avsikten är att samarbetet ska öka med de nationella utskotten och att direktören får ett öppet mandat att föreslå förändringar. Varje partigrupp har nominerat två personer för att utgöra referensgrupp för direktören i detta arbete.
Det är upp till var och en parlamentariker att själv avgöra i vilken utsträckning olika beslut ska förankras och hos vem.
Även om delegationen som sådan har främst administrativa uppgifter upprätthålls genom delegationssekretariatet en stab för de av lagtinget valda medlemmarna i deras politiska värv inom det Nordiska rådet. Avsikten är att delegationen ska kunna vara en plattform för koordinering av framförallt nordiska frågor som är på dagordningen i Nordiska rådet mellan lagtinget och landskapsregeringen. Delegationen eftersträvar att viktigare frågor som behandlas inom Nordiska ministerrådet förs till delegationen för diskussion.
Oavsett om utgångspunkten, se ovan under rubriken ”Helsingforsavtalet”, är att den nordiska politiken i hög grad formas hos de nordiska partigrupperna är det ändå ett värde i om delegationen utåt sett förmår agera samlat. Delegationen verkar därför i syfte att i mån av möjlighet åstadkomma samförståndslösningar när det gäller specifika åländska frågor som behandlas i rådet. När det gäller allmänpolitiska frågor formas politiken av de olika politiska ideologierna.
När det gäller allmänpolitiska frågor formas politiken av de olika politiska ideologierna. I fråga om specifika åländska frågor eftersträvar delegationen samförståndslösningar i syfte att kunna agera samlat utåt.
Med hänvisning till 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet (25/84) överlämnar Ålands delegation i Nordiska rådet till lagtinget en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet under det gångna året.
Berättelsen är en redogörelse för de av lagtinget utsedda ledamöternas verksamhet i Nordiska rådet. Landskapsregeringens arbete i Nordiska ministerrådet och i ämbetsmannakommittéerna redovisas i ett separat externpolitiskt meddelande till lagtinget.
I berättelsen lyfts de större politiska frågorna upp som aktualiserats under året. Delegationen brukar även då det är ändamålsenligt ange vad som hänt i dessa frågor även efter verksamhetsåret men före berättelsen överlämnats till lagtinget i syfte att ge lagtinget en så uppdaterad bild som möjligt.
Vid behandlingen av berättelsen vid plenum har alla ledamöter möjlighet att ge sin syn på delegationens verksamhet och vid behov ge inspel gällande det kommande året.
Alla lagtingsledamöter har i samband med behandlingen av delegationens berättelse möjlighet att ge sin syn på delegationens verksamhet och vid behov ge inspel gällande det kommande året.
Samspel med självstyrelsepolitiska nämnden och lagtingets utskott
Delegationen kan samverka med självstyrelsepolitiska nämnden exempelvis genom att delegationen inbegär nämndens yttrande över väsentliga självstyrelsepolitiska frågor som är aktualiserade inom Nordiska rådet. Dessutom kan delegationen vid behov samråda med nämnden i konstitutionella och utrikespolitiska frågor. Detta förfarande har tillämpats under ett antal gånger under de senaste mandatperioderna.
De flesta frågor som är aktuella inom Nordiska rådet är sakpolitiska frågor (miljö-, närings- och socialpolitiska frågor) därtill tillkommer frågor som berör Nordiska rådets interna arbete och samverkan med externa aktörer.
För att öka möjligheterna till en god dialog gällande det arbete som utförs i lagtinget och det som utförs i Nordiska rådet är det att föredra om medlemmarna i Nordiska rådet sitter i det utskott i Nordiska rådet som behandlar motsvarande frågor som medlemmens utskott i lagtinget. Några regler om sådan koppling finns inte och bör heller inte finnas eftersom valet av ledamöter i både lagtingets och Nordiska rådets utskott sker på basen av församlingarnas politiska sammansättning och partiväsende. Delegationen strävar till att delegationens medlemmar ska ha en stark koppling mellan sitt utskott i lagtinget och arbetet i Nordiska rådet.
Då utskott från Nordiska rådet besöker Åland försöker delegationen möjliggöra för dessa utskott att träffa motsvarande utskott i lagtinget.
Delegationens medlemmar har därtill ett särskilt ansvar att hålla sig à jour med vad som händer i de organ där lagtinget inte är företrädda i syfte att föra delegationens synpunkter i dessa organ. I denna egenskap har delegationens ordförande vid ett flertal tillfällen deltagit i presidiets möten och även i andra fackutskotts möten.
Delegationen uppmuntrar även ersättarna att delta vid sessionerna, vilket innebär att de bl.a. kan delta i partigruppsarbetet. Detta ökar förankringen av politiken inom Nordiska rådet i lagtinget och v.v. samtidigt som kontaktytorna ökar och därmed möjligheterna att påverka.
Efter den stora sessionen är det lämpligt att delegationens medlemmar träffar självstyrelsepolitiska nämnden för en årlig muntlig avrapportering om vad som händer inom det Nordiska rådet.
Delegationen kan genom sina medlemmar:
- Inbegära självstyrelsepolitiska nämndens yttrande över väsentliga självstyrelsepolitiska frågor som är aktualiserade inom Nordiska rådet samt samråda med nämnden i konstitutionella och utrikespolitiska frågor.
- Verka för att medlemmarna i Nordiska rådet sitter i det utskott i Nordiska rådet som behandlar motsvarande frågor som medlemmens utskott i lagtinget.
- Verka för att utskott från det Nordiska rådet träffar motsvarande lagtingsutskott.
- Uppmuntrar även ersättarna att delta vid sessionerna vilket ökar förankringen av politiken inom Nordiska rådet i lagtinget och v.v.
Delegationens medlemmar har därtill ett särskilt ansvar att hålla sig uppdaterad om vad som händer i de organ där lagtinget inte är företrädda och vid behov ha beredskap att agera.
Efter den stora sessionen är det lämpligt att delegationens medlemmar träffar självstyrelsepolitiska nämnden för en årlig muntlig avrapportering.
Samspel med de politiska grupperna i lagtinget
Både de av lagtinget utsedda två medlemmarna och ersättarna i delegationen har ett särskilt ansvar att informera om arbetet i Nordiska rådet vid sina respektive gruppmöten i syfte att öka intresset för och kunskapen om Nordiska rådet. Delegationens ordförande bör dessutom med jämna mellanrum besöka den eller de politiska grupper i lagtinget som varken har medlem eller ersättare i Nordiska rådet. Vid dessa möten har partigrupperna t.ex. möjlighet att ge förslag till medlemsförslag som skulle kunna lämnas in till Nordiska rådet för behandling. Lagtingsledamöterna har även möjlighet att tillskriva delegationen i olika sakfrågor.
Då det är möjligt, t.ex. i samband med besök, eftersträvar delegationen att möjliggöra även för andra lagtingsledamöter än de som är invalda i delegationen att delta i olika nordiska evenemang som arrangeras på Åland. Syftet är att öka förståelsen och kontaktytorna.
Kontinuerlig dialog med lagtingsgrupperna eftersträvas.
NYTTAN AV DELTAGANDE I SAMARBETET OCH FRAMTIDEN
Nyttan av deltagande i samarbetet
För Åland är det en stor nytta i att kunna påverka det som händer runt Åland, särskilt i Ålands närområden. Åland är en integrerad del av Norden och Europa varför frågor på nordisk och europeisk nivå är av betydelse.
Delegationens medlemmar kan på nordisk nivå påverka både formellt, t.ex. genom röstning vid sessionerna, och informellt genom att informera och diskutera med andra nordiska politiker vid partigruppsmöten och samkväm. De kontakter de får kan även senare i helt andra sammanhang få stor betydelse. De diskussioner som förs behöver inte ens vara frågor på den nordiska dagordningen utan kan även vara bilaterala frågor som berör Finland eller Sverige.
Deltagande i Nordiska rådets arbete är även av betydelse för ledamöternas egen förkovran i de olika sakfrågor som Nordiska rådet hanterar. Dessutom ger deltagandet erfarenhet i internationellt arbete och insyn i hur arbetet fungerar i andra parlament. Dessa erfarenheter kan sedan vara till stor nytta i lagtingets arbete.
Deltagandet i Nordiska rådet är en förutsättning för deltagande i nordiska ministerrådet. Det faktum att Åland är med i Nordiska rådet bidrar till att sätta Åland på kartan och förstärker självstyrelsens status och särställning enligt folkrätten, vilket indirekt kan få inverkan i många andra sammanhang.
Det är av stor nytta för lagtinget att kunna påverka det som händer runt Åland, särskilt i Ålands närområden. Åland är en integrerad del av Norden och Europa varför frågor på nordisk och europeisk nivå är av särskild betydelse. Alla beslut som avser Nordiska rådet som organisation och Nordiska rådets förhållande till omvärlden avgörs av presidiet. Därtill kan presidiet agera som plenarförsamling och fatta beslut i brådskande ärenden. Ett verkningsfullt deltagande i det nordiska samarbetet underlättas av en permanent plats i presidiet. Delegationens ambition är därför att verka för en sådan.
Delegationen har i övrigt som målsättning att i alla sammanhang slå vakt om Ålands konstitutionella och internationella rättigheter samt bevaka och fördjupa Ålands inflytande i Nordiska rådet. Delegationen anser i sammanhanget att det kan vara politiskt är intressant att överväga ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet för att på ett tydligare sätt kunna agera i det nordiska samarbetet. Ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet är inte i juridiskt hänseende enbart en fråga för Nordiska rådet utan framförallt en fråga för de berörda staterna. Landskapsregeringen kunde då tidpunkten är den rätta efter att ha hört självstyrelsepolitiska nämnden i frågan belysa frågeställningen i ett meddelande till lagtinget innan beslut fattas om huruvida landskapsregeringen ska initiera förhandlingar enligt 58 § 1 mom. självstyrelselagen. Då skulle frågan öppet kunna debatteras i fråga om både för- och nackdelar. Frågan om självständigt medlemskap som sådan är en fråga för lagtinget i sin helhet.
Delegationen konstaterar att partigrupperna är en annan viktig arena för inflytande i det nordiska samarbetet. Genom partigrupperna kan en åländsk medlem t.ex. bli med i de olika partigruppernas styrande organ och därmed åstadkomma ett större avtryck på politiken. Delegationens medlemmar uppmuntras därför till att eftersträva viktiga poster inom partigrupperna.
Delegationen uppfattar att det finns tydliga tendenser till olika former av fördjupat nordiskt samarbete särskilt inom vissa sakområden. Hur detta samarbete kommer att utvecklas är svårt att bedöma i dagsläget men delegationen är positiv till ett fördjupat samarbete eller till och med utvecklandet av en Nordisk förbundsstat. Delegationen har därför bl.a. lyft frågan om en Nordisk förbundsstat i ett medlemsförslag. Frågeställningen kommer att komma upp till diskussion i många olika sammanhang.
Delegationens medlemmar deltar aktivt i det parlamentariska samarbetet inom det Nordiska rådet.
Nedan listas några av de politikområden inom det Nordiska rådet som nuvarande delegation prioriterat högst. Listan är inte avsedd att vara uttömmande men riktgivande för de politiska ambitioner som delegationen för tillfället präglas av.
Frågor gällande Ålands roll och status inom det nordiska samarbetet samt internationellt
Delegationens medlemmar är angelägna om att slå vakt om Ålands ställning inom det nordiska samarbetet och att då det är möjligt flytta fram positionerna.
Delegationen arbetar även aktivt med att föra fram kunskap om den åländska självstyrelsen och demilitariseringen.
Bekämpande av gränshinder är central för åländska förhållanden. Avsikten är även att gränshinderfrågor ständigt ska vara aktuella vid delegationens möten i syfte att förbättra samspelet mellan lagtinget och landskapsregeringen i dessa frågor. Delegationen strävar särskilt till att riva upphovsrättsliga och elektroniska hinder i Norden. Det kunde dessutom handla om att t.ex. förenhetliga och modernisera lagstiftningen på familjerätten eller arvsrättens område. En samsyn i de nordiska lagstiftningarna inom dessa områden underlättar för medborgarna och flyttningsrörelser inom Norden.
Delegationens medlemmar bevakar den nordiska utbildningspolitiken i syfte att säkerställa att åländska studeranden fortsättningsvis får tillgång till studier i hela Norden.
Traditionellt har kulturfrågorna inom det nordiska arbetet varit högt prioriterade. Delegationen finner att de nordiska kulturfrågorna är mycket viktiga och att samarbetet inom kulturområdet bidrar till att öka förståelsen och möjligheten att se både likheter och skillnader inom Norden. Med anledning härav verkade delegationen för att Åland skulle få nominera verk till det Nordiska litteraturpriset. Delegationen avser även i fortsättningen att bevaka dessa frågor.
Samarbete inom social- och hälsovården
Både socialvård och hälso- och sjukvård är mycket kostnadskrävande verksamheter inte bara på Åland utan i hela Norden. Ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna inom dessa områden kan bidra till kostnadseffektivare användning av befintliga resurser. Åland har mycket att vinna på närmare samarbete.
Skyddet av miljön i allmänhet och Östersjön i synnerhet har under många år engagerat den åländska delegationens medlemmar. Norden är en viktig plattform när det t.ex. gäller att påverka Östersjöländernas miljöpolitik och säkerställande att alla bidrar lika till en renare Östersjö och gemensamma ansträngningar i fråga om hållbar utveckling.
Samarbete inom näringspolitiken
Näringspolitiska frågor är det något som engagerar delegationen. Frågor om utnyttjande av naturresurser, fiskeri och jordbrukspolitik är intressanta. Även frågor av transportpolitiskt inslag av stor betydelse särskilt för det åländska näringslivet som präglas av en stor sjöfartsnäring. Även skattepolitiken är av intresse och de åländska rådsmedlemmarna kan i samarbete med landskapsregeringen driva olika skattefrågor i rådet.