|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 22/2015-2016 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2016-09-22 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny blankettlag om explosiva varors överensstämmelse med kraven
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. Genom förslaget genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk.
Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft i anslutning till att två horisontella rikslagar om marknadskontroll respektive om anmälda organ för vissa produktgrupper träder i kraft i landskapet. De horisontella lagarna innehåller bestämmelser som kompletterar den nu föreslagna lagen.
INNEHÅLL
1.1 En översiktlig beskrivning av nuvarande lagstiftning.
1.2 Revideringen av direktivet om explosiva varor för civilt bruk
3. Lagstiftningsändringar i Finland
4. Landskapsregeringens förslag
4.1 Ny lagstiftning om explosiva varors överensstämmelse med kraven
4.2 Övriga förslag som följer av proposition RP 20/2016 rd
5.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser för Åland.
5.3 Följder för det åländska näringslivet
Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven
1.1 En översiktlig beskrivning av nuvarande lagstiftning
År 1993 utfärdade rådet ett direktiv om explosiva varor, Rådets direktiv 93/15/EEG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk. Direktivet från 1993 har i riket genomförts i huvudsak genom förordningen om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven (FFS 1384/1994), vilken har utfärdats med stöd av lagen om explosionsfarliga ämnen (FFS 263/1953). Nämnda förordning har gjorts tillämplig på Åland genom landskapsförordning (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Vidare finns bestämmelser om explosiva varor på lagnivå i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), nedan kemikaliesäkerhetslagen. I landskapet har kemikaliesäkerhetslagen gjorts tillämplig genom landskapslag (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.
Rådets direktiv från 1993 innehåller även bestämmelser som rör överföring av explosiva varor och ammunition. Dessa bestämmelser har i riket genomförts genom kemikaliesäkerhetslagen samt statsrådets förordning om övervakning av tillverkningen och upplagringen av explosiva varor (FFS 819/2015). Förordningen tillämpas på Åland genom landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Bestämmelserna om överföring av ammunition har genomförts genom skjutvapenlagen (FFS 1/1998), vilken är automatiskt tillämplig på Åland till följd av att riket har lagstiftningsbehörighet på området.
1.2 Revideringen av direktivet om explosiva varor för civilt bruk
Bakgrunden till det nya direktivet
Inom Europeiska unionen har det utarbetats en ny lagstiftningsram (New Legislative Framework). Den nya lagstiftningsramen grundar sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan NLF-förordningen, samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG, nedan NLF-beslutet. I NLF-förordningen, som är direkt tillämplig, återfinns bestämmelser om bland annat ackreditering, gemenskapens gränsförvaltning och CE-märkning. NLF-beslutet, som är ett rambeslut utan direkta rättsliga konsekvenser, befäster EU:s gemensamma ram med allmänna principer för den harmoniserade gemenskapslagstiftningen om saluföring av produkter.
I syfte att påskynda harmoniseringen av produktlagstiftningen med den nya lagstiftningsramen valde kommissionen ut vissa direktiv vilkas anpassning till de nya rättsliga ramarna genomfördes i form av ett så kallat direktivpaket, ”Alignment Package”. I direktivpaketet, vilket omfattar totalt nio direktivförslag, ingår ett nytt direktiv om explosiva varor för civilt bruk. Direktivet skulle ha tillämpats nationellt från och med den 20 april 2016.
Det nya direktivet om explosiva varor för civilt bruk
Det nya direktivet om explosiva varor, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk, nedan direktivet om explosiva varor för civilt bruk, utfärdades 2014 och ersätter direktivet om explosiva varor från 1993 samt kommissionens direktiv 2004/57/EG om identifiering av pyrotekniska artiklar och viss ammunition för rådets direktiv 93/15/EEG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och kontroll av explosiva varor för civilt bruk.
Det nya direktivet grundar sig i stor utsträckning på det tidigare direktivet om explosiva varor. Det nya direktivet har anpassats efter NLF-förordningen och NLF-beslutet och är således harmoniserat med de övriga produktspecifika direktiv som utfärdats samtidigt. Det nya direktivet syftar till att säkerställa att de explosiva varor som omfattas av direktivet överensstämmer med kraven och att de är säkra samt tillförsäkrande av fri rörlighet. Direktivet är ett så kallat totalharmoniseringsdirektiv vilket medför att det inte finns något vidare utrymme för nationella avvikelser.
I det nya direktivet preciseras verksamhetsutövarnas skyldigheter, artiklarna om anmälan av organ för bedömningen av överensstämmelse samt artiklar om marknadskontroll. Vidare förpliktas medlemsstaterna att föreskriva sanktioner för de ekonomiska aktörernas eventuella överträdelser av bestämmelserna i nationell rätt som är baserade på direktivet i fråga.
I direktivet finns även bestämmelser om identifiering och spårning av explosiva varor som föreskrivs i kommissionens direktiv 2008/43/EG om inrättandet av ett system för identifiering och spårning av explosiva varor för civilt bruk i enlighet med rådets direktiv 93/15/EEG. Enligt övergångsbestämmelserna till det nya direktivet ska det tidigare direktivet om identifiering och spårning gälla fram till att det ersätts av åtgärder som antagits i enlighet med artikel 15 i det nya direktivet.
I övergångsbestämmelserna till det nya direktivet anges vidare att medlemstaterna inte kan hindra att produkter som överensstämmer med direktivet från år 1993 tillhandahålls eller tas i bruk, förutsatt att produkterna släppts ut på marknaden före 20 april 2016. Intyg om överensstämmelse som utfärdats i enlighet med direktiv 93/15/EEG är således giltiga enligt det nya direktivet.
3. Lagstiftningsändringar i Finland
I syfte att genomföra det nya direktivet om explosiva varor för civilt bruk föreslås det i Finland genom proposition RP 20/2016 rd att en ny lag om explosiva varors överensstämmelse med kraven antas. Vissa av de krav som ställs enligt direktivet föreslås dock tas in i en förordning om ska utfärdas av statsrådet.
I propositionen till den föreslagna rikslagen (RP 20/2016 rd, s. 7) konstateras att genomförandet av det nya direktivet inte medför några avsevärda förändringar av substansen i regleringen utan att ändringen är främst av lagstiftningsteknisk karaktär. Den nya lagen innehåller dock fler bestämmelser på lagnivå än tidigare, vilken förordas på grund av kraven i grundlagen.
I riket pågår det just nu ett arbete med att utarbeta horisontell lagstiftning om organ för bedömning av överensstämmelse och om marknadskontroll, vilket kommer påverka den produktspecifika lagstiftningen. Avsikten är att den produktspecifika lagstiftningen ska hänvisa till den horisontella lagstiftningen vad avser marknadskontroll och anmälda organ. Således finns det inga bestämmelser om marknadskontroll och förfarandet för godkännande och anmälan av anmälda i organ i den nya lagen, utan denna innehåller istället en hänvisning till de horisontella lagarna.
I propositionen föreslås även att lagen om pyrotekniska artiklars överenstämmelse med kraven ändras genom att bestämmelserna som rör anmälda organ och marknadskontroll upphävs samtidigt som en hänvisning till de horisontella lagarna istället tas in i lagen.
Vidare föreslås det i propositionen att de bestämmelser i kemikaliesäkerhetslagen som rör verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven upphävs. Bestämmelserna om krav på explosiva varor för civilt bruk och bestämmelserna om visande av varornas överensstämmelse med kraven överförs istället till den nya lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. De allmänna krav som rör explosiva varor och som fortsättningsvis kommer finnas kvar i kemikaliesäkerhetslagen lagen gäller i praktiken enbart explosiva varor avsedda för försvarsmaktens militära verksamhet samt nationellt godkända pyrotekniska artiklar.
Kemikaliesäkerhetslagen ändras även vad avser bestämmelserna kring celluloid. Ett nytt moment föreslås fogat till 2 §, vilket utökar lagens tillämpningsområde till att gälla industriell hantering, upplagring och förvaring av celluloid. Detta medför att förordningen angående upplag, hantering och transport av eldfarlig celluloid (FFS 93/1934) kan upphävas.
Även 50 § i kemikaliesäkerhetslagen föreslås ändrad genom att det ur paragrafen stryks att Säkerhets- och kemikalieverket ska lämna tillstånd avseende överensstämmelse med kraven för cisterner som är avsedda för lagring av en farlig kemikalie. Lagändringen innebär att Säkerhets- och kemikalieverket kommer övervaka dessa cisterner genom marknadstillsyn.
Strafflagen (FFS 39/1889) förslås även ändrad genom propositionen. Till bestämmelsen i strafflagens 44 kap. 11 § fogas en hänvisning till den förslagna lagen om explosiva varor samtidigt som hänvisningen till produkter som avses i 5 kap. i kemikaliesäkerhetslagen stryks.
Den nya lagen om explosiva varor var tänkt att träda i kraft den 20 april 2016. Lagen har emellertid inte trätt i kraft i Finland ännu i augusti 2016, eftersom lagen kommer att samordnas med ikraftträdelsen av de horisontella lagarna. Ekonomiutskottet har lämnat sitt betänkande över lagen i fråga men betänkandet har blivit bordlagt. Lagtinget bör vara uppmärksam på den slutliga behandlingen av propositionen i riksdagen. Landskapsregeringen kommer att följa den fortsatta processen och förse lagtinget och dess utskott med nödvändig information.
I Finland kommer nuvarande förordning om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven att upphävas samtidigt som den nya lagen träder i kraft.
4. Landskapsregeringens förslag
4.1 Ny lagstiftning om explosiva varors överensstämmelse med kraven
Landskapsregeringen föreslår att det nya direktivet om explosiva varor genomförs på Åland genom en ny landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven.
Valet av blankettlagstiftningstekniken grundar sig på att bestämmelserna i detalj styrs av Europeiska unionen varför det inte finns utrymme att i någon vidare bemärkelse avvika från de finländska bestämmelserna. Det har inte heller funnits något behov av att i materiellt hänseende avvika från de finländska bestämmelserna.
För vinnande av överskådlighet och av samma skäl som anges i rikets proposition får det anses mest ändamålsenligt att på motsvarande sätt som i riket stifta en ny landskapslag om explosiva varor istället för att företa ändringar i den nuvarande blankettlagstiftningen. Genom detta förfarande görs inte något avsteg från lagstiftningstekniken i jämförelse med riket och därmed bör landskapslagstiftningen bli lättare att härleda.
Som nämnts ovan är avsikten är att lagen om explosiva varor ska hänvisa till bestämmelser i de nya horisontella lagarna som för närvarande är under utarbetande i riket. Eftersom lagen såsom den är utformad i riket inte är komplett utan är beroende av de horisontella lagarna, föreslås den nya blankettlagen om explosiva varor träda ikraft först i samband med att de horisontella lagarna görs tillämpliga på Åland.
Givet att det finns ett visst osäkerhetsmoment vad avser behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket föreslår dock landskapsregeringen att lagförslaget behandlas av lagtinget och går igenom nödvändig lagstiftningskontroll redan i detta skede men att ikraftträdandedatumet görs avhängigt av kommande lagförslag om horisontell lagstiftning.
Som ovan nämnts är avsikten i riket att även en utfärda en förordning för att komplettera lagen samt säkerställa att direktivet om explosiva varor implementeras korrekt. För att genomföra direktivet fullt ut på Åland bör även riksförordningen införlivas på Åland. Avsikten är följaktligen att i ett senare skede och med stöd av den nya landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven, utfärda en landskapsförordning som gör den aktuella riksförordningen tillämplig på Åland.
4.2 Övriga förslag som följer av proposition RP 20/2016 rd
I enlighet med vad som framgår tidigare i lagförslaget så föreslås ett flertal rikslagar och förordningar påverkas genom propositionen RP 20/2016 rd.
En av de lagar som föreslås ändrad genom propositionen är lagen om pyrotekniska artiklars överenstämmelse med kraven. Lagen i fråga har genom lagförslag 13/2015-2016 förslagits antas på Åland genom en blankettlag. Blankettlagen har antagits av lagtinget (LTB 26/2016) och genomgått lagstiftningskontroll. Blankettlagen innehåller en automatik vilket innebär att ändringarna som följer av propositionen RP 20/2016 rd blir automatiskt gällande på Åland om inget annat föreskrivs härom. När lagförslaget bereddes på Åland fanns det redan kännedom om ändringarna som föreslås i propositionen som behandlar lagen om explosiva varor. Lagförslaget anpassades följaktligen efter de förestående ändringarna och inga åtgärder är därför nödvändiga med anledning av ändringarna.
Vad avser ändringarna av kemikaliesäkerhetslagen, så innehåller även blankettlagen som införlivar kemikaliesäkerhetslagen en automatik. Därmed kommer ändringarna i rikslagen att automatiskt bli gällande på Åland. Det finns inte några skäl att vidta lagstiftningsåtgärder för att undvika att ändringarna blir gällande i landskapet varför inga åtgärder föreslås med anledning av ändringarna av kemikaliesäkerhetslagen.
En av de ändringar av kemikaliesäkerhetslagen som föreslås i propositionen är att lagens tillämpningsområde utökas till att även gälla celluloid. Detta innebär enligt propositionen att förordningen angående upplag, hantering och transport av eldfarlig celluloid kan upphävas. Förordningen upphävs emellertid inte inom ramen för de lagförslag som ingår i den aktuella propositionen utan kommer sannolikt att upphävas genom en särskild förordning. Förordningen angående upplag, hantering och transport av eldfarlig celluloid har dock inte gjorts tillämplig på Åland och eftersom den är tillkommen efter 1920 medför inte heller självstyrelselagen att den blir automatiskt tillämplig på Åland. Det kan konstateras att området för celluloid hittills har varit oreglerat i landskapet. Landskapsregeringens uppfattning är att det är välkommet med en reglering på området varför inga åtgärder är nödvändiga till följd av kemikaliesäkerhetslagens utvidgade tillämpningsområde.
En annan förordning som kommer upphävas i riket är förordningen om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven. Inte heller denna förordning upphävs inom ramen för den aktuella propositionen utan kommer sannolikt att upphävas genom en särskild förordning. Förordningen som föreslås upphävd i riket har gjorts tillämplig på Åland genom landskapsförordningen om kemikaliesäkerhet. Således är även en revidering av nämnda landskapsförordning påkallad efter att riksförordningen upphävts i riket.
I rikets proposition till den nya lagen om explosiva varor (RP 20/2016 rd, s. 9) konstateras att genomförandet av det nya direktivet främst kommer föranleda ändringar av teknisk karaktär eftersom det nya direktivet inte innehåller några betydande ändringar vad avser de tekniska kraven eller säkerhetskraven för explosiva varor. Eftersom den föreslagna lagstiftningen är av blankettlagskaraktär kan motsvarande bedömning göras för Ålands del.
5.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser för Åland
Landskapsregeringens förslag bedöms inte ha några avgörande ekonomiska konsekvenser för Ålands del. När det gäller de administrativa konsekvenserna kan konstateras att förvaltningsuppgifterna som följer av tillsynen över lagen kommer regleras genom den separata, horisontella lagen om marknadskontroll. I fråga om de administrativa konsekvenserna hänvisas därför till landskapsregeringens lagförslag om marknadskontroll.
5.3 Följder för det åländska näringslivet
I rikets proposition till den nya rikslagen (RP 20/2016 rd, s. 9) anges att lagen inte har någon större betydelse för verksamheten för de ekonomiska aktörerna inom sektorn. Denna bedömning överensstämmer med den bedömning som gjordes av EU-kommissionen i samband med arbetet att anpassa de befintliga produktdirektiveten efter den nya lagstiftningsramen. EU-kommissionen konstaterade då att anpassningen av direktiven inte kunde förväntas leda till några större kostnader för företag eftersom skyldigheterna som åläggs aktörerna enligt de nya direktiven främst kompletterar befintliga skyldigheter eller kodifierar sådant som i den gällande lagstiftningen är normal praxis för företag som uppfyller kraven.
Det kan emellertid konstateras att importörer och distributörer av explosiva varor kommer få ett utökat ansvar jämfört med tidigare. Importören åläggs genom lagändringen ett ansvar för att säkerställa att tillverkaren har fullgjort de skyldigheter som ålagts denna. Distributören har bland annat fått en utökad skyldighet att kontrollera att produkten har alla nödvändiga märkningar, uppgifter och anvisningar på finska och svenska. Således har nämnda aktörer fått ett utökat ansvar för att säkerställa att produkterna uppfyller de krav som lagen ställer på dem. Följderna av de utökade kraven bedöms emellertid inte leda till några nämnvärda ökade kostnader för företagen. Istället förväntas det nya direktivet leda till positiva konsekvenser för de ekonomiska aktörerna då tydligare regler och effektivare marknadskontroll skapar bättre konkurrensförutsättningar.
Det kan slutligen konstateras att övergångsbestämmelserna till den nya lagen medger att produkter som släppts ut på marknaden före den nya lagen trätt i kraft, fortsättningsvis får hållas tillgängliga på marknaden givet att produkternas överensstämmelse med kraven har verifierats i enlighet med de krav som gällde vid ikraftträdandet. Bestämmelsen tryggar ställningen för de företag som är verksamma inom sektorn för explosiva varor.
Landskapsregeringens förslag har inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Givet att lagförslaget främst är av lagteknisk karaktär och då varken några betydande ändringar av de tekniska kraven eller säkerhetskraven för explosiva varor vidtas, bedöms förslaget inte medföra några konsekvenser för miljön.
Bestämmelserna i lagen om explosiva varor bygger på EUs direktiv om explosiva varor. I det nya direktivet fastställs de väsentliga säkerhetskrav som explosiva varor ska uppfylla innan de får tillhandahållas på marknaden. Följaktligen innehåller lagen om explosiva varor, vilket dess fullständiga namn antyder, bestämmelser om kraven som ställs på dessa varor enligt det nya direktivet. Med andra ord kan lagen sägas kodifiera den standard som har satts upp av EU. Därmed är standardisering en central del lagen. Riket har enligt 27 § 19 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet på området för standardisering.
Vid lagstiftningskontrollen (Dnr. OH 96/54) av en blankettlag om CE-märkning konstaterade högsta domstolen att lagtingsbeslutet gällde standardisering som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Av denna anledning förordnades lagen att förfalla i dess helhet. Detta trots att lagen, åtminstone enligt landskapsregeringens och Ålandsdelegationens uppfattning, även berörde områden som hörde till Ålands behörighet. En tolkning av högsta domstolens utlåtande kan vara att lagen inte i tillräckligt stor grad berörde områden inom vilka Åland har lagstiftningsbehörighet och att Åland av denna anledning var förhindrat från att införa lagen om CE-märkning.
En viktig skillnad mellan lagen om explosiva varor och det tidigare lagförslaget om CE-märkning är emellertid att lagen om explosiva varor är produktspecifik medan den tidigare lagen berörde CE-märkningen som sådan. Därmed måste kopplingen till produktsäkerhet anses vara starkare i lagen om explosiva varor i jämförelse med lagen om CE-märkning. I regeringens proposition med förslag till ändring av självstyrelselagen, RP 1990/73 rd s. 74, anges att konsumentskyddet hör till rikets behörighet medan landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om produktsäkerhet.
Lagen om explosiva varor berör även andra områden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet varför lagförslaget som sådant inte kan anses överskrida landskapets behörighet, även om en central del av lagen rör standardisering. Genom lagförslaget och lagstiftningskontrollen av detsamma torde eventuella otydligheter avseende behörighetsgränsen för området för standardisering klargöras.
I en landskapslag kan enligt 19 § 3 mom. i självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet intas bestämmelser den av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikslag. Intagande av sådana bestämmelser i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet. Med hänvisning till 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kan blankettlagen innehålla bestämmelser om standardisering givet att dessa inte avviker från vad som föreskrivs härom i rikslag.
Genom lagförslaget regleras verksamheten för näringsidkare, vilket berör näringslagstiftningen. Inom detta område har landskapet behörighet enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen, dock med beaktande av flera undantag, däribland standardisering. Eftersom landskapslagen inte avviker från rikslagen kan bestämmelser som rör standardisering inom näringslagstiftningens område intas i landskapslagen med hänvisning till 19 § 3 mom. i självstyrelselagen.
Lagen om explosiva varor innehåller även bestämmelser som rör området för allmän ordning och säkerhet. I enlighet med 18 § 6 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet, med undantag för vissa särskilt angivna områden som återfinns i 27 § 27, 34 och 35 punkterna. Lagförslaget berör inte de områden som finns i 27 § 27, 34 och 35 punkterna varför området för pyrotekniska artiklar får anses falla inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet vad avser allmän ordning och säkerhet.
Lagen om explosiva varor innehåller även bestämmelser kring straffrättsliga påföljder, vilka föreslås bli tillämpliga på Åland genom lagförslaget. Landskapet har i enlighet med 18 § 25 punkten i självstyrelselagen behörighet att lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, förutsatt att inte sådana bestämmelser radikalt avviker från vad som gäller i riket.
Lagen om explosiva varor berör även lagstiftningsområdet för konsumentskydd. Riket har enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet på detta område. Eftersom det är fråga om blankettlagstiftning och regleringen i landskapslagen inte avviker från regleringen i riket, kan det emellertid med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen tas in bestämmelser om konsumentskydd i landskapslagen.
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med rättsserviceenheten vid Ålands landskapsregering.
Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven
1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen antas rikets lag om explosiva varors överensstämmelse med kraven som en blankettlag. Rikslagen ska tillämpas i landskapet i dess aktuella lydelse men med de i den föreslagna lagen intagna avvikelserna. Detta innebär att ändringar som görs i rikslagen börjar gälla på Åland samtidigt som de börjar gälla i Finland, om inte ändringarna gäller bestämmelser som inte ska tillämpas på Åland eller som det på annat sätt finns undantag ifrån i landskapslagen.
2 § Avvikelser från tillämpning av bestämmelser i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. Den föreslagna paragrafen innehåller vissa undantag från rikets lag om explosiva varors överensstämmelse med kraven. De föreslagna undantagen rör bestämmelser som i rikslagstiftningen omnämner riksmyndigheter.
Såsom påtalats i den allmänna kommentaren så kommer en stor del av de bestämmelser som rör förvaltning att finnas i en separat horisontell lag om marknadskontroll. I lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven används alltjämt begreppet tillsynsmyndighet i vissa paragrafer. Ingen av de nämnda bestämmelserna ålägger emellertid tillsynsmyndigheterna några förvaltningsuppgifter. Bestämmelserna ålägger istället de ekonomiska aktörerna vissa skyldigheter gentemot tillsynsmyndigheterna. I rikslagen finns ingen definition av vilka myndigheter som ska agera tillsynsmyndigheter. Istället kommer detta definieras i rikets horisontella marknadskontrollag. Motsvarande system förordas användas i landskapet, dvs. att tillsynsmyndigheterna definieras i landskapets marknadskontrollag, vilken för närvarande är under utarbetning.
I lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven nämns emellertid antingen båda eller någon av de statliga myndigheterna arbets- och näringsministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket i ett flertal paragrafer. De aktuella bestämmelserna medför att undantag bör tas in i blankettlagen för att anpassa densamma till åländska förhållanden.
I 14 § 3 mom. respektive 15 § 2 mom. i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven åläggs de ekonomiska aktörerna en skyldighet att informera Säkerhets- och kemikalieverket för det fall att en produkt medför fara. I landskapslagens 2 § föreslås 1 punkten innehålla en bestämmelse som föreskriver att den informationsskyldighet som 14 § 3 mom. och 15 § 2 mom. i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven åläggs de ekonomiska aktörerna, ska gälla gentemot landskapsregeringen istället för Säkerhets- och kemikalieverket.
I 24 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven finns bestämmelser om delegationen för säkerhetsteknik. I paragrafens föreskrivs att nämnda delegation ska bistå arbets- och näringsministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket vid utvecklingen och uppföljningen av bestämmelserna i lagen. I 132 § i rikets kemikaliesäkerhetslag finns en motsvarande bestämmelse avseende en delegation som behandlar säkerhetsärenden. I lagframställningen till blankettlagen som införlivar kemikaliesäkerhetslagen konstateras att det inte finns något behov av en motsvarande delegation i landskapet. Landskapsregeringen gör motsvarande bedömning vad avser lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. Bestämmelsen föreslås därför undantagen från tillämpning i landskapet genom en 2 punkt i blankettlagens 2 §.
3 § Hänvisning i rikslag. Hänvisningar i Finlands lag om explosiva varors överensstämmelse med kraven till annan rikslag tillämpas inte inom landskapets behörighet, utan hänvisningarna ska anses avse motsvarande bestämmelser i landskapsförfattningar.
I 3 och 5 §§ i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven hänvisas till lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven. Hänvisningen ska på Åland avse motsvarande lanskapslag, vilken har antagits och genomgått lagstiftningskontroll men ännu inte utfärdats i Ålands författningssamling.
I 5 § hänvisas även till lagen om marknadskontrollen av vissa produkter samt till lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Hänvisningarna i fråga ska avse motsvarande landskapslagar, till den del det rör landskapets behörighet.
Hänvisningen till rikets kemikaliesäkerhetslag ska i landskapet avse landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.
Bestämmelserna om omprövning i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003) motsvarar bestämmelserna om rättelseyrkande i landskapslagstiftningen.
4 § Språkkrav. I 43 § i självstyrelselagen finns bestämmelser som innebär att statsrådet ska verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska. Statsrådet ska även se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla i landskapet finns tillgängliga på svenska. Bestämmelsen i 4 § understryker vikten av självstyrelsens språkkrav. Samtidigt utgör den föreslagna bestämmelsen en precisering i förhållande till vissa språkliga bestämmelser i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven som stipulerar att viss dokumentation ska finnas på både svenska och finska. Den föreslagna paragrafen förtydligar att information i fråga ska finnas åtminstone på svenska i landskapet.
Paragrafens 1 mom. föreslås innehålla ett undantag från 12 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven och föreskriver att märkningarna, säkerhetsinformationen och anvisningarna samt de dokument som åtföljer den explosiva varan ska finnas åtminstone på svenska i landskapet. I rikslagens 14 § 2 mom. 6 punkt respektive 15 § 1 mom. 3 punkt åläggs de ekonomiska aktörerna att säkerställa respektive kontrollera att produkterna åtföljs av viss dokumentation som ska finnas på finska och svenska. Dokumentationen i fråga specificeras i respektive paragraf och motsvarar den dokumentation som nämns i 12 §. Följaktligen förslås 2 mom. även innehålla ett avsteg från 14 § 2 mom. 6 punkten respektive 15 § 1 mom. 3 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. Undantaget föreslås begränsa de ekonomiska aktörernas skyldighet till att säkerställa respektive kontrollera att dokumentationen i fråga är avfattad åtminstone på svenska.
I 18 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven finns vidare en bestämmelse som föreskriver att viss dokumentation som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna ska finnas på finska eller svenska eller annat språk som myndigheten godtar. I detta hänseende innehåller den föreslagna paragrafens 2 mom. en bestämmelse om att nämnda information ska vara avfattad åtminstone på svenska.
Paragrafen föreslås innehålla ett 3 mom. med ett undantag från straffbestämmelsen i 23 § 2 mom. 9 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven, vilket knyter an till bestämmelsen om importörens skyldighet enligt 14 § 2 mom. I nämnda straffbestämmelse återuppreperas bland annat importörens skyldighet att säkerställa att varan åtföljs av anvisningar och säkerhetsinformation på svenska och finska. Landskapsregeringen anser att det är motiverat med ett undantag från nämnda bestämmelse så att denna motsvarar lydelsen av 14 § 2 mom. med beaktande av undantaget som föreslås i blankettlagens 4 § 1 mom.
5 § Landskapsförordning. Genom bestämmelsen delegerar lagtinget till landskapsregeringen att inom landskapets behörighet besluta om utfärdandet av förordningar. Bestämmelsen har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis i blankettlagen om kemikaliesäkerhet.
6 § Straffbestämmelse. I 23 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven finns en straffbestämmelse som föreskriver straff för överträdelse av bestämmelserna om explosiva varors överensstämmelse med kraven. I 23 § 1 mom. 10 och 12 punkten fastställs att det är straffbart om importören respektive distributören, uppsåtligen eller av oaktsamhet, bryter mot de skyldigheter som ålagts dem enligt 14 § 3 mom. respektive 15 § 2 mom. i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. I enlighet med vad som beskrivits tidigare i lagförslaget föreslås blankettlagens 2 § innehålla ett undantag från 14 § 3 mom. respektive 15 § 2 mom. i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. Undantaget föreslås föreskriva att det är landskapsregeringen, istället för Säkerhets- och kemikalieverket, som ska underrättas om fara enligt nämnda paragrafer. I straffbestämmelsen i 23 § 1 mom. 10 och 12 punkt i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven, nämns uttryckligen Säkerhets- och kemikalieverket som den myndighet som importören respektive distributören har en skyldighet att underrätta om fara. Därmed är det motiverat att införa ett motsvarande undantag från 23 § som det undantag som gjorts från 14 § 3 mom. och 15 § 2 mom. Blankettlagens 6 § 1 mom. föreslås därför innehålla ett undantag som föreskriver att skyldigheten att underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om fara i landskapet ska gälla gentemot landskapsregeringen.
I enlighet med vad som har beskrivits i den allmänna motiveringen så är det i dagsläget inte klarlagt vilka eller vilken myndighet som ska utöva tillsyn över den förslagna lagen. Ett alternativ för ordnande av tillsyn är att tillsynen genom en överenskommelseförordning sköts av riksmyndigheter även i landskapet. Straffbestämmelsen i 23 § 1 mom. 10 och 12 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven kan i detta fall medföra tillämpningsproblem till följd av det undantag som föreslås reglerat i 1 mom. Detta eftersom den grundlagsfästa straffrättsliga legalitetsprincipen innebär att straffrättsliga normer ska vara utfärdade på lagnivå.[1] Därmed är det inte möjligt att i en senare överenskommelseförordning ändra den straffrättsliga bestämmelsen genom att föreskriva att informationsskyldigheten ska gälla gentemot en annan myndighet än vad straffbestämmelsen på lagnivå medger. För att undvika att landskapslagen behöver justeras om en överenskommelseförordning träffas mellan Åland och Finland, föreslås paragrafens 2 mom. reglera situationen där en överenskommelseförordning överför tillsynsåtgärderna till en riksmyndighet. Paragrafens 2 mom. innebär enligt förslaget att den med straff belagda informationsplikten ska gälla gentemot riksmyndigheten för det fall att tillsynsuppgifterna har överförts till desamma genom en överenskommelseförordning. För det fall att någon överenskommelseförordning inte träffas mellan landskapet och riket får 2 mom. ingen reell betydelse.
7 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt efter att den har antagits och genomgått lagstiftningskontroll, dock inte innan den horisontella lagstiftningen om marknadskontroll och om förfarandet för godkännande och anmälan av anmälda organ har trätt i kraft i landskapet.
8 § Övergångsbestämmelser. De föreslagna övergångsbestämmelserna motsvarar till stor del de övergångsbestämmelser som i anges i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven. I övergångsbestämmelserna till rikets lag finns emellertid ett andra stycke som reglerar situationen för en sedan tidigare tillsatt delegation för säkerhetsteknik. Eftersom nämnda delegation inte har funnits och inte heller kommer inrättas på Åland, har övergångbestämmelsen till denna del inte tagits in i blankettlagen.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven (FFS / ) ska tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändringar i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven ska tillämpas på Åland från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §
Avvikelser från tillämpning av bestämmelser i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven
På Åland gäller följande avvikelser från bestämmelserna i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven:
1) Den information som enligt 14 § 3 mom. och 15 § 2 mom. i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven ska lämnas till Säkerhets- och kemikalieverket, ska på Åland lämnas till landskapsregeringen, till den del det är fråga om landskapets lagstiftningsbehörighet.
2) Bestämmelsen i 24 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven ska inte tillämpas på Åland till den del det är fråga om landskapets lagstiftningsbehörighet.
3 §
Hänvisning i rikslag
Hänvisningar i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet på Åland avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Språkkrav
Märkningarna, säkerhetsinformationen och anvisningarna samt de dokument som åtföljer den explosiva varan ska på Åland finnas åtminstone på svenska. Importörens skyldighet enligt 14 § 2 mom. 6 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven respektive distributörens skyldighet enligt 15 § 1 mom. 3 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven innebär på Åland en skyldighet att säkerställa respektive kontrollera att den dokumentation som enliga nämnda paragrafer ska åtfölja produkten, är avfattad åtminstone på svenska.
Den information och dokumentation om enligt 18 § i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven ska lämnas till tillsynsmyndigheterna, ska på Åland vara avfattad åtminstone på svenska.
Anvisningar och säkerhetsinformation som åtföljer varan och som importören enligt straffbestämmelsen i 23 § 2 mom. har skyldighet att säkerställa att är avfattade på finska och svenska, ska i landskapet vara avfattade åtminstone på svenska.
5 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
6 §
Straffbestämmelse
Vid tillämpning av straffbestämmelsen i 23 § 1 mom. 10 och 12 punkten i lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven, ska skyldigheten att underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om fara gälla gentemot landskapsregeringen, till den del det är fråga om Ålands lagstiftningsbehörighet.
För det fall att informationsskyldigheten enligt 1 mom. överförs till en riksmyndighet genom en överenskommelseförordning, ska informationsskyldigheten gälla gentemot den riksmyndighet som enligt överenskommelseförordningen utövar tillsynen.
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
8 §
Övergångsbestämmelser
Produkter som har släppts ut på marknaden före ikraftträdandet av denna lag, vilkas överensstämmelse med kraven har verifierats i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, får hållas tillgängliga på marknaden efter ikraftträdandet av denna lag. De intyg om överensstämmelse som hänför sig till dessa produkter förblir i kraft.
|
Mariehamn den 22 september 2016 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Nina Fellman |
Bilaga: RP202016.pdf
