|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 14/2015-2016 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2016-05-24 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ändrad lagstiftning om utkomststöd
Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om utkomststöd ändras. Genom förslaget tillförsäkras att den organisatoriska förändring som kommer att genomföras i riket, som innebär att uppgiften att bevilja och betala ut det grundläggande utkomststödet överförs till Folkpensionsanstalten, inte genomförs på Åland.
Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft den 1 januari 2017.
INNEHÅLL
2. En kortfattad beskrivning av lagstiftningsändringar i riket
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Allmänna överväganden om att överföra det grundläggande utkomststödet till FPA även i landskapet
3.2 Lagstiftningstekniska överväganden
Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
Utkomststöd är ett ekonomiskt stöd som ska beviljas i sista hand i syfte att trygga en persons utkomst. Genom utkomststödet tryggas minst den oundgängliga utkomst som en person och familj behöver för ett människovärdigt liv.
Bestämmelser om utkomststöd finns i landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd, nedan landskapslagen om utkomststöd. Lagen är en s.k. blankettlag genom vilken lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) tillämpas i landskapet, nedan utkomststödslagen. Regleringen om utkomststöd faller inom området för socialvård inom vilket lagstiftningsområde landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland.
I landskapslagen om utkomststöd har ett flertal avvikelser från utkomststödslagen föreskrivits. Dessa avvikelser avser bland annat storleken på utkomststödets grunddel, åldersklassificeringar, indexjusteringar och inkomster som beaktas.
Genom en ändring av landskapslagen om utkomststöd (2011/110) infördes en automatik i lagstiftningen vilken innebär att ändringar i utkomststödslagen gäller automatiskt i landskapet när de träder i kraft.
2. En kortfattad beskrivning av lagstiftningsändringar i riket
I riket har vissa ändringar av utkomststödslagen vidtagits genom FFS 815/2015. Ändringarna kommer träda i kraft i riket per den 1 januari 2017.
Den huvudsakliga ändringen som genomförs i riket är att uppgiften att bevilja och betala ut det grundläggande utkomststödet flyttas från kommunerna till Folkpensionsanstalten, nedan FPA. Det kompletterande och det förebyggande utkomststödet kommer dock fortsättningsvis handläggas av kommunerna. Enligt propositionen som ligger till grund för ändringarna (RP 358/2014 rd, s. 14) är inte syftet med ändringarna att ändra nivån på utkomststödet eller grunderna för beviljandet av stödet.
Den huvudsakliga orsaken till att det grundläggande utkomststödet överförs till FPA är för att säkerställa att likställighetsprincipen efterlevs. I propositionen (RP 358/2014 rd, s. 12) konstateras att det finns vissa missförhållanden i den gällande organisatoriska modellen med kommunerna som handläggare av det grundläggande utkomststödet. Bland annat konstateras att varje kommun utarbetar egna anvisningar om tillämpandet av utkomststödslagen, vilket innebär att anvisningarna kan skilja sig mellan de olika kommunerna. Dessutom kan beslutspraxisen avvika från en kommun till en annan. Detta kan innebära att de utkomststödssökande kan försättas i en ojämlik situation beroende på sin bosättningsort, vilket innebär en försvagad likabehandling. En överföring av det grundläggande utkomststödet till FPA skulle enligt propositionen medföra att en riksomfattande enhetlig beslutspraxis tillämpas, vilket ökar likabehandlingen av utkomstsödsmottagarna.
Vidare konstateras i propositionen (RP 358/2014 rd, s. 13) att många av de klienter som kvalificerar för utkomststöd även erhåller förmåner från FPA. Detta innebär i praktiken att klienterna behöver kontakta olika myndigheter för att beviljas de förmåner som de har rätt till. Dessutom innebär förfarandet dubbelt administrativt arbete. Genom reformen ges klienterna möjlighet att sköta sina ärenden genom att besöka en enda myndighet. I syfte att underlätta för klienterna ytterligare har vissa av de utgiftsposter som idag beaktas inom ramen för det kompletterande utkomststödet istället flyttats till det grundläggande utkomststödet, vilket innebär att än fler utgiftsposter kommer prövas hos en och samma myndighet. Vissa av dessa utgiftsposter har inte tidigare nämnts uttryckligen i utkomststödslagen men de har beaktats genom praxis.
Till följd av reformen bedöms FPA kunna informera personer som erhåller förmåner från myndigheten om möjligheten att ansöka om utkomstöd. Avsikten är att FPA ska styra personer som är berättigade till utkomststöd att ansöka om detta. Därmed bedöms det befintliga underutnyttjandet av utkomststödet att minska och kostnaderna följaktligen öka.
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Allmänna överväganden om att överföra det grundläggande utkomststödet till FPA även i landskapet
Landskapsregeringen har fört diskussioner med FPA för att utreda möjligheten att även i landskapet överföra handläggningen av det grundläggande utkomststödet till FPA. FPA har i dessa diskussioner framhållit att de undantag som finns i landskapslagen om utkomststöd är så pass omfattande att dessa bör frångås för att FPA ska ha möjlighet att handlägga det grundläggande utkomststödet med start från och med 1 januari 2017. Landskapsregeringens bedömning är att de åländska avvikelserna från utkomststödslagen är viktiga för fattigdomsbekämpningen inom landskapet.
Någon kostnadsanalys för en eventuell överföring till FPA har inte genomförts i detta skede men FPA har konstaterat att deras dataavdelning har begränsade resurser för att göra omfattande tekniska ändringar för en så liten grupp som de åländska utkomststödstagarna utgör.
Vid en analys av behovet av att i landskapet genomföra motsvarande ändringar som gjorts på rikssidan så kan det konstateras att ett av huvudsyftena med lagstiftningsändringen i riket är att öka likabehandlingen bland utkomststödstagarna. I landskapet kommer landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst bidra till samma önskvärda effekt som lagändringen i riket. Detta genom att behandlingen av utkomststödsärenden kommer bli mer enhetlig i landskapet genom det kommunala samarbetet som lagen föreskriver. Därmed får behovet av lagstiftningsändringen inte anses vara lika trängande i landskapet som i riket.
Mot bakgrund av det ovan angivna föreslår landskapsregeringen att landskapslagen om utkomststöd ändras så att den organisatoriska förändringen som kommer genomföras i riket inte verkställs i landskapet.
3.2 Lagstiftningstekniska överväganden
Som ovan nämnts föreskriver landskapslagen om utkomststöd att ändringar i rikets utkomststödslag blir automatiskt gällande i landskapet. I syfte att undvika att den organisatoriska förändringen som genomförs i riket även blir gällande i landskapet, föreslås att ytterligare avvikelser görs i landskapslagen om utkomststöd.
Ändringarna som gjorts i rikslagstiftningen är omfattande och hänför sig till allra största del till överflyttningen av det grundläggande utkomststödet till FPA samt nödvändiga följdändring härav.
Ett alternativ för att undvika att ändringarna i rikslagstiftningen träder i kraft i landskapet vore att ta in en bestämmelse i landskapslagen om utkomststöd om att vissa paragrafer i landskapet ska tillämpas i dess äldre lydelse. Denna lagstiftningsteknik kan emellertid innebära att lagstiftningen blir svårförståelig då den kräver att läsaren har olika versioner av samma rikslag tillgänglig för att tillgodogöra sig det sammantagna innehållet i lagen. Med anledning av detta bör den beskrivna lagstiftningsmodellen undvikas.
Som alternativ föreslår landskapsregeringen att relevanta undantag införs i landskapslagen om utkomststöd. Det föreslås att ett generellt undantag införs där det fastställs att de förvaltningsuppgifter som i riket ankommer på FPA i landskapet ska skötas av kommunerna. Vidare görs ett undantag som stipulerar att vissa specifika paragrafer inte ska tillämpas i landskapet. Slutligen görs även ett antal undantag som har anpassats specifikt till vissa paragrafer, vilka inte har kunnat anpassas till ändamålet genom generella undantag. För att de förslagna undantagen ska följa en kronologisk ordning föreslås följdordningen i punktlistan i 2 § korrigeras genom att punkterna ordnas i kronologisk ordning. Vissa av de paragrafer som ändrats i rikslagen genom FFS 815/2015 föreslås emellertid bli gällande i landskapet utan undantag.
Det är inte helt oproblematiskt att införa omfattande undantag i en blankettlag eftersom lagen riskerar att bli statisk i och med att framtida förändringar av rikslagen inte blir automatiskt gällande i landskapet till den del avvikelser gjorts i landskapslagen. I detta fall är emellertid landskapsregeringen samlade bedömning att det förslagna alternativet är det bästa från ett lagstiftningstekniskt perspektiv.
Mot bakgrund av att landskapsregeringens förslag till stor del bygger på att lagstiftningsändringarna i riket inte genomförs i landskapet bedöms konsekvenserna av lagförslaget vara begränsade. Vissa ändringar kommer emellertid träda i kraft i landskapet till följd av landskapslagens automatik varför vissa följdverkningar, om än begränsade, kommer uppstå. Verkningarna följer emellertid inte av lagförslaget som sådant utan snarare från ändringarna av rikslagen. I detta hänseende hänvisar landskapsregeringen till rikets proposition om lagen om utkomststöd för en närmare beskrivning av konsekvenserna (RP 358/2014 rd, s. 20 ff.).
De konkreta verkningarna som härrör från lagförslaget är de organisatoriska följderna genom att hanteringen av det grundläggande utkomststödet kvarstår hos kommunerna medan det i riket flyttas över på FPA. Eftersom den förslagna organisatoriska modellen motsvarar den nu gällande modellen bedöms lagförslaget inte ha några avgörande ekonomiska konsekvenser för landskapets del i detta hänseende. För vidare åtgärder i landskapsregeringens socialpolitik är det familjepolitiska programmet och rapporten om ekonomisk utsatthet väsentliga styrdokument. Landskapsregeringen avser återkomma i budget 2017 med en generell översyn av de sociala förmånerna, där även utkomststödets belopp kommer att övervägas.
Förslaget bedöms inte ha några kända konsekvenser på miljön eller ha några följder för jämställdheten. Vad avser konsekvenserna för barn så bedömer landskapsregeringen att de ändringar som följer av blankettlagens automatik medför positiva konsekvenser för barn. Detta genom att ett flertal utgifter som tidigare endast beaktats genom praxis, exempelvis datakommunikation och morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, nu uttryckligen omnämns i lagtexten såsom utgifter som ska beaktas vid beviljandet av utkomststöd.
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån vid Ålands landskapsregering.
Förslaget har inte skickats på remiss till kommunerna dels på grund av tidsnöd och dels till följd av att förslaget inte bedöms medföra någon omfattande förändring i förhållande till nuläget.
Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd
2 § Avvikelser från tillämpning av bestämmelser i lagen om utkomststöd. Paragrafens 1 punkt föreslås kompletterad med ett antal bestämmelser vilka inte ska tillämpas i landskapet. Vidare föreslås paragrafen kompletterad med ett antal punkter innehållande specifika avvikelser från utkomststödslagen. Författningar som inte längre är i kraft i riket tas samtidigt bort från listan över hänvisningar till rikslagar.
Paragrafens 1 punkt föreslås kompletterad genom att en hänvisning till bestämmelsen i utkomststödslagens 4 § 1 och 3 mom. läggs till i listan över paragrafer som inte ska tillämpas i landskapet. Bestämmelsen i 4 § 1 mom. i lagen om utkomststöd är ny och föreskriver att den allmänna ledningen, styrningen och utvecklingen av utkomststödsverksamheten hör till social- och hälsovårdsministeriets uppgifter. Att nämnda bestämmelse har fogats till utkomststödslagen har att göra med överföringen av det grundläggande utkomststödet till FPA. I socialvårdslagens (FFS 710/1982) 3 § finns en bestämmelse som föreskriver att planering, styrning och övervakning över socialvården ankommer på social- och hälsovårdsministeriet. Socialvårdslagen reglerar emellertid endast socialvårdsverksamhet som kommunen har ansvar att ordna. Avsikten med den nya bestämmelsen i 4 § 1 mom. är följaktligen att förtydliga att social- och hälsovårdsministeriet ska handa nämnda förvaltningsuppgifter vad avser utkomststödsverksamheten som i riket kommer skötas av såväl kommunerna som FPA. Rikets socialvårdslag har gjorts tillämplig på Åland genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård vilket innebär att förvaltningsbestämmelserna i rikslagen har gjorts tillämpliga i landskapet, om än med vissa avvikelser. För landskapets del bedöms det inte finnas någon anledning att göra utkomststödslagens 4 § 1 mom. tillämplig eftersom det redan finns förvaltningsbestämmelser som reglerar verkställigheten i landskapet.
Bestämmelsen i utkomststödslagens 4 § 3 mom. reglerar samarbetet mellan FPA och kommunerna. Nämnda moment ålägger även FPA en informationsskyldighet. Eftersom FPA enligt förslaget inte kommer ha någon funktion i landskapet vad avser utkomststödsärenden så bedöms 3 momentet inte fylla någon funktion i landskapet.
Paragrafens 1 punkt föreslås vidare ändrad genom att den nuvarande hänvisningen till 5-5d §§ ersätts med en hänvisning till 5-5b §§. Bestämmelserna 5c och 5d §§ har upphävts i riket varför något undantag inte längre är nödvändigt och följaktligen föreslås hänvisningen borttagen från landskapslagen om utkomststöd. Bestämmelserna 5a och 5b §§ har i riket fått nya lydelser till följd av lagändringen genom FFS 815/2015. Bestämmelsen i 5a §, såsom den lyder efter lagändringen, reglerar förskott som ska betalas av staten till FPA. Bestämmelsen i 5b §, såsom den lyder efter lagändringen, reglerar kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Eftersom finansieringsmodellen såsom den bestäms i 5a och 5b §§ inte ska tillämpas i landskapet finns det skäl att ta in ett undantag från bestämmelserna. Finanseringsmodellen som tillämpas inom landskapet regleras sedan tidigare i 6 § i landskapslagen om utkomststöd, vilken inte föreslås justerad.
Paragrafens 1 punkt föreslås kompletterad genom att en hänvisning till bestämmelsen i utkomststödslagens 10 § 2 mom. andra och tredje meningen läggs till i listan över bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet. Den andra och tredje meningen har fogats till 10 § i samband med lagändringen i riket. Den andra meningen ålägger FPA en informationsskyldighet gentemot klienterna rörande kommunens skyldighet att upprätta en handlingsplan för det fall att utkomststödets grunddel sänks. Motsvarande informationsskyldighet för kommunerna torde inte vara nödvändig i landskapet givet att myndigheten som kan sänka grunddelen och som ska upprätta handlingsplanen är densamma. Enligt den tredje meningen så ska FPA omedelbart sända ett eventuellt beslut om sänkt grunddel till kommunens socialväsende. Inte heller denna mening är relevant för landskapets del varför ett uttryckligt undantag från tillämpningen av 10 § 2 mom. andra och tredje meningen föreslås tas in i landskapslagen om utkomststöd.
Paragrafens 1 punkt föreslås kompletterad genom att en hänvisning till bestämmelsen i utkomststödslagens 14 § 1 mom. andra meningen läggs till i listan över bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet. I nämnda mening finns en bestämmelse som hänvisar till 14d §, vilken inte heller ska tillämpas i landskapet, varför även hänvisningen i 14 § 1 mom. andra meningen bör undantas från tillämpning i landskapet.
Även bestämmelsen i 14a § 1 mom. föreslås tas in i listan i 2 § 1 punkten över bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet. I 14a § 1 mom. regleras FPAs beviljande av det grundläggande utkomststödet samt till vilken kommun FPA ska rikta kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Det andra momentet, vilket motsvarar 14 § i den tidigare lydelsen, reglerar kommunernas beviljande av det kompletterande och det förebyggande utkomststödet. Ansvaret för att ordna utkomststödet fördelas enligt samma principer som anges i första momentet vad avser kommunernas finansieringsansvar. Landskapsregeringen föreslår att 1 mom. undantas från tillämpning i landskapet samtidigt som en ny 6 punkt tas in i 2 § vilken föreskriver att 2 momentet i 14a § även ska tillämpas på det grundläggande utkomststödet. Genom detta förfarande ankommer det fortsättningsvis på kommunerna att pröva såväl det grundläggande, det kompletterande som det förbyggande utkomststödet i landskapet. Eftersom 14a § 2 mom. motsvarar den tidigare 14 § så innebär förslaget inte heller någon ändring i sak.
Vidare föreslås även att 14f § 1 och 3 mom. i utkomststödslagen undantas från tillämpning i landskapet. Nämnda bestämmelse reglerar uppföljningen av att tidsfristerna iakttas, vilket tidigare har reglerats i 14b §. Bestämmelsen har i förhållande till tidigare lydelse reviderats genom att Institutet för hälsa och välfärd nu även får begära ut vissa uppgifter från FPA och att FPA åläggs att lämna dessa uppgifter avgiftsfritt. Bestämmelsens 1 och 3 mom. ålägger Institutet för hälsa och välfärd vissa förvaltningsuppgifter. Institutet för hälsa och välfärd är en statlig myndighet och landskapet kan följaktligen inte ålägga Institutet för hälsa och välfärd några förvaltningsuppgifter. Av denna anledning föreslås 1 och 3 mom. undantagna från tillämpning i landskapet.
Bestämmelserna i 14d, 14g och 14h §§ reglerar FPAs verksamhet och är en direkt följd av överföringen av det grundläggande utkomststödet till FPA. I enlighet med vad som följer av lagförslaget har FPA i praktiken inte några uppgifter i landskapet vad avser utkomststödet. Mot bakgrund av detta och till följd av att landskapet inte kan ålägga statliga myndigheter förvaltningsuppgifter så föreslås bestämmelserna undantagna från tillämpning i landskapet genom att en hänvisning till bestämmelserna tas in i 2 § 1 punkten.
Bestämmelsen i 17a § reglerar utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan FPA och kommunerna. Paragrafens 1 mom. rör FPAs rätt att ta del av uppgifter nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende. Paragrafens 2 mom. utgör en informativ och teknisk bestämmelse där det framgår att 20 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) tillämpas vad avser en kommunal socialvårdsmyndighets rätt att ta del av uppgifter från FPA. Vidare föreskrivs i 2 mom. att FPA på eget initiativ ska lämna uppgifter till kommunerna när det är fråga om en sådan handlingsskyldighet som ålagts FPA enligt 10 § 2 mom., 14 § och 14d §. Enligt landskapsregeringens förslag ska bestämmelserna om FPAs handlingsskyldighet inte tillämpas i landskapet. Med hänvisning till det ovan angivna och då den del av bestämmelsen som rör kommunerna endast är en informationsbestämmelse, föreslår landskapsregeringen att 17a § undantas från tillämpning i dess helhet i landskapet. Följaktligen har en hänvisning till bestämmelsen i utkomststödslagens 17a § lagts till i landskapslagens 2 § 1 punkt.
Ett nytt 2 mom. har fogats till 18 § i utkomststödslagen. Det nya momentet reglerar FPAs möjlighet att justera det grundläggande utkomststödets belopp. Bestämmelsen är inte aktuellt för landskapets del varför 18 § 2 mom. föreslås undantagen från tillämpning i landskapet.
I 18a § åläggs olika aktörer en skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till FPA när FPA sköter uppgifter enligt lagen om utkomststöd. Paragrafen föreslås undantagen från tillämpning i landskapet.
Bestämmelsen i 18b § reglerar lämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Bestämmelsen utgör ett undantag från offentlighetslagen och föreskriver att det inte krävs samtycke från klienten för att FPA ska få ta del av personuppgifter från kommunal socialvårdsmyndighet och från skattemyndigheterna med hjälp av teknisk anslutning. Detta under förutsättning att uppgifterna är nödvändigt för behandlingen av ett utkomststödsärende. Enligt 18b § 3 mom. ska 21 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården tillämpas vad avser rätten för en kommunal socialvårdsmyndighet att få ta del av motsvarande personuppgifter från FPA och skattemyndigheterna. Denna bestämmelse i 3 mom. är endast en informationsbestämmelse som inte medför några ändringar i sak. Mot bakgrund av att bestämmelsen i 18b § reglerar FPAs verksamhet och i övrigt endast innehåller en informationsbestämmelse, föreslås paragraf 18b undantas från tillämpning i landskapet i dess helhet. Bestämmelsen i 21 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården är tillämplig i landskapet med stöd av blankettlagen om socialvård.
I 18c § föreskrivs om FPAs möjlighet att använda uppgifter som fåtts för andra förmåner när den behandlar ärenden om utkomststöd. Eftersom bestämmelsen rör FPA specifikt föreslås bestämmelsen undantagen från tillämpning i landskapet.
Utkomststödslagens 23 § har reviderats genom att paragrafens rubrik har justerats så att termen uttagande används istället för återkrav samt att termen kvittning har lagts till. I 1 mom. har ordet återkrav ersatts av ordet kvittning. I propositionen till ändringen av utkomststödslagen (RP 358/2014 rd, s. 50) anges att orsaken till att terminologin har justerats är att termen kvittning anses precisera paragrafens betydelse eftersom FPA kan ta ut medel ur någon annan förmån som den betalar ut. Paragrafens 1 mom. reglerar emellertid endast det kommunala organets möjlighet till kvittning. I 3 mom., vilket fogats till paragrafen genom lagändringen, föreskrivs att bestämmelserna i 1 och 2 mom. även ska tillämpas när FPA beviljar grundläggande utkomststöd. Landskapsregeringen föreslår att 3 mom. undantas från tillämpning i landskapet eftersom momentet endast rör FPA. Vad avser det 1 mom., där ordalydelsen har justerats genom lagändringen, så bedöms detta kunna tillämpas utan undantag i landskapet eftersom momentets innebörd inte har förändrats trots den ändrade terminologin.
Enligt den nuvarande lydelsen i 2 § 1 punkten i landskapslagen om utkomststöd är 24 § 2 och 3 mom. undantagna från tillämpning i landskapet. Utkomststödslagens 24 § om ändringssökande har emellertid reviderats i samband med ändringen av rikslagen och 2 och 3 mom. har därvid fått helt nya lydelser. Paragrafens 2 mom. reglerar omprövning och överklagande av FPAs beslut. Eftersom momentet innehåller bestämmelser om rättsskipning, som hör till rikets behörighet, kan momentet inte undantas från tillämpning i landskapet. I realiteten är dock 2 mom. en nullitet eftersom FPA inte ha någon funktion vad avser utkomststödet i landskapet. Riksparagrafens 3 mom. reglerar överklagande av förvaltningsdomstolens beslut. Således rör även 3 mom. rättsskipning och kan därmed inte undantas från tillämpning i landskapet. Det befintliga undantaget i landskapslagen om utkomststöd föreslås därför upphävt. I 24 § 1 mom. föreskrivs att bestämmelser om sökande av ändring av beslut som fattats inom det kommunala socialväsendet finns i 6 kap. i rikets nya socialvårdslag (FFS 1301/2014). Nämnda kapitel om ändringssökande reglerar rättsskipning, som är att hänföra till rikets behörighet, samt förfarandet för omprövning. Omprövning benämns i landskapslagstiftningen rättelseyrkande. Vissa avvikelser från vad som föreskrivs om besvärsgången och förfarande för rättelseyrkande återfinns i landskapslagens 6a §, vilken inte föreslås ändrad genom detta lagförslag. Bestämmelsen i 24 § om ändringssökande ska läsas tillsammans med 6a § i landskapslagen om utkomststöd vilken utgör ett komplement till bestämmelsen i 25 § i självstyrelselagen. Rättelseyrkande utgör förvaltningsförfarande vilket är landskapets behörighet.
Vidare föreslås landskapslagens 2 § kompletterad med en ny 2 punkt. Den nya punkten föreslås innehålla ett undantag från 7a § i utkomststödslagen om utkomststödets grunddel. I riket har 7a § reviderats genom att televisionslicens har tagits bort från de utgifter som ska täckas av grunddelen medan datakommunikation har lagts till. Vad avser datakommunikation så konstateras det i rikets proposition (RP 358/2014 rd, s. 32) att kostnader på grund av datakommunikation kan anses höra till de dagliga utgifterna eftersom självbetjäning på internet har blivit vardag i stor grad och att en stor del människor har kostnader förknippade med användning av datakommunikation. Det framhålls vidare att den föreslagna ändringen redan nu mot-svarar den praxis som tillämpas i kommunerna. Av motsvarande skäl som anförts i riket anser landskapsregeringen att det är motiverat att lagändringen avseende datakommunikation träder i kraft även i landskapet. Av denna anledning föreslås inget undantag i detta hänseende varför ändringen av rikslagen avseende datakommunikation kommer bli automatiskt gällande i landskapet. Orsaken till att televisionslicensen i riket inte längre ska omfattas av grunddelen är att densamma har slopats för att istället ersättas av en så kallad rundradioskatt. Eftersom televisionslicensen, benämnd televisionsavgift i landskapet, alltjämt uppbärs i landskapet föreslås emellertid denna fortsättningsvis täckas av utkomststödets grunddel. Till följd av detta föreslås att ett undantag intas i landskapslagen om utkomststöd där det anges att även televisionsavgiften, i tillägg till de utgifter som nämns i 7a §, ska omfattas av grunddelen.
Bestämmelsen i landskapslagens 2 § föreslås även kompletterad med en ny 3 punkt. Den föreslagna punkten utgör ett undantag vid tillämpning av 7b § 1 mom. 5 punkten i utkomststödslagen. Bestämmelsen i 7b § 1 mom. 5 punkten är ny och föreskriver att utgifter för barndagvård samt utgifter för morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever ska beaktas som övriga grundutgifter. Tidigare har utgifter för barndagvård hört till det kompletterande utkomststödet varför ändringen innebär att utgiften, vilken är vanligen förekommande hos barnfamiljer, överförs från det kompletterande utkomststödet till övriga grundutgifter. Utgifterna för morgon- och eftermiddagsverksamhet har däremot inte tidigare uttryckligen nämnts som en utgift som ska täckas av utkomststödet men har däremot beaktats genom praxis. Landskapsregeringen föreslår att ändringen även ska bli gällande i landskapet. Ett förtydligande om att morgon- och eftermiddagsverksamhet ska omfattas av övriga grundutgifter kan anses motiverat med tanke på vikten av att göra de möjligt för föräldrar att arbeta samtidigt som deras barn har tillgång till en trygg och meningsfull fritidsverksamhet. Undantaget som föreslås i den nya 3 punkten hänför sig därmed inte till någon avvikelse i sak utan till att det i landskapet används annan terminologi än i riket. Av denna anledning anses det motiverat med ett förtydligande om att barndagvård motsvarar barnomsorg samt att morgon- och eftermiddagsverksamhet motsvarar fritidsverksamhet i landskapet enligt barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland.
I landskapslagens 2 § föreslås en ny 5 punkt intagen med en avvikande bestämmelse från 14 § 1 mom. första meningen och 2 mom. i utkomststödslagen intas. I 14 § regleras ansökningsförfarandet. Bestämmelsens 1 mom. föreskriver att ansökan om utkomststöd ska lämnas till FPA, som ska fatta beslut om grundläggande utkomststöd. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att ansökan om kompletterande eller förebyggande utkomststöd görs hos det kommunala organet, om sökanden har meddelats ett beslut om grundläggande utkomststöd för den tid som ansökan gäller. Därmed föreskriver paragrafen att det är möjligt att ansöka om grundläggande, kompletterande och förebyggande utkomststöd genom en enda ansökan, vilken ska lämnas till FPA. Sökandes rätt till det grundläggande utkomststödet ska emellertid i regel utredas först. Landskapsregeringen föreslår att en avvikelse görs från 14 §. Avvikelsen föreslås föreskriva att ansökan om utkomststöd ska görs hos det kommunala organet som ska fatta beslut om utkomststöd utifrån ansökan. Den föreslagna avvikelsen innebär att det tidigare förfarandesättet behålls i landskapet även efter den 1 januari 2017.
Landskapslagens 2 § föreslås vidare kompletterad med en ny 6 punkt innehållande ett undantag från 14a § 2 mom. i utkomststödslagen. Undantaget hänger samman med den avvikelse från 14a § som nämnts tidigare i lagförslaget. Eftersom 14a § 1 mom. om FPAs beviljande av det grundläggande utkomststödet föreslås undantagen från tillämpning i landskapet enligt landskapslagens 2 § 1 punkt, föreslås undantaget i 6 punkten föreskriva att det grundläggande utkomststödet ska inkluderas när kommunerna enligt 14a § 2 mom. beviljar kompletterande och förebyggande utkomststöd.
I 14e § regleras utkomststödsklientens rätt till personligt samtal. Bestämmelsen motsvarar delvis den tidigare bestämmelsen i 14a § 4 mom. Bestämmelsen i 14e § har emellertid utvidgats i förhållande till den tidigare lydelsen genom att utkomststödsklienten nu även ges rätt till att diskutera med en tjänsteman på FPA. Dessutom har en ny bestämmelse fogats till 14e § vilken innebär att kommunerna och FPA ska meddela klienterna om deras rätt till personligt samtal och vid behov ge klienten handledning i hur rätten utövas. Landskapsregeringen föreslår att en ny 7 punkt införs i 2 § i landskapslagen om utkomststöd innehållande ett undantag från bestämmelsen i 14e §. Undantaget föreslås föreskriva att en utkomststödsklients rätt till personligt samtal endast ska omfatta rätten till personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare i kommunen. Paragrafen lämpar sig inte för ett sådant generellt undantag som föreslås i 7 § i landskapslagen om utkomststöd. Orsaken till detta är att 14e § föreskriver att klienten ska ges tillfälle till ett personligt samtal med ”tjänsteman vid Folkpensionsanstalten”. För det fall att undantaget i blankettlagen skulle föreskriva att kommunen ska åläggas de uppgifter som enligt paragrafen ankommer på FPA, kan rätten till personligt samtal med socialarbetare eller socialhandledare i kommunen oavsiktligen utvidgas till att gälla samtal med vilken tjänsteman som helst i kommunen. Vad avser kommunernas och FPAs skyldighet att meddela klienten om rätten till personligt samtal så föreslås undantaget även föreskriva att informationsskyldigheten endast ska åläggas kommunen. Bestämmelsen i 14e § har i riket ändrats ytterligare en gång genom FFS 299/2016 där begreppet socialhandledare har bytts ut mot socionom. Ändringen i riket hänger samman med att lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005) har ersätts av lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (FFS 817/2015) där begreppet socialhandledare inte längre finns med. Motsvarande ändring har emellertid inte vidtagits i landskapet varför begreppet inte heller föreslås ändrat i landskapslagen om utkomststöd, vilket det förslagna undantaget i 2 § 7 punkten säkerställer.
Bestämmelsen i 14f § i utkomststödslagen reglerar uppföljningen av att tidsfristerna iakttas. I enlighet med vad som har beskrivits ovan föreslås 1 och 3 mom. undantagna från tillämpning i landskapet eftersom dessa moment ålägger den statliga myndigheten Institutet för hälsa och välfärd vissa förvaltningsuppgifter. Paragrafens 2 mom. föreskiver att kommunerna, samkommunerna och FPA avgiftsfritt ska lämna de uppgifter som avses i 1 mom. till Institutet för hälsa och välfärd. Eftersom 1 mom. är undantaget från tillämpning i landskapet är det motiverat med en förtydligande bestämmelse i blankettlagen avseende vilka uppgifter kommunerna har skyldighet att lämna. Följaktligen föreslås att en ny 8 punkt fogas till 2 § i landskapslagen om utkomststöd som föreslås föreskriva att de uppgifter som kommunen har skyldighet att lämna är de uppgifter som framgår av 14f § 1 mom. i utkomststödslagen.
Bestämmelsen i 17 § i utkomststödslagen reglerar skyldigheten att lämna uppgifter. Bestämmelsens 1 mom. ålägger den utkomststödssökande och vissa andra personer med anknytning till den sökande att lämna alla tillgängliga nödvändiga uppgifter som inverkar på utkomststödetuppgifter till FPA och till det kommunala organet. Vidare föreskriver paragrafens 2 mom. att mottagaren av utkomststöd omedelbar ska underrätta FPA och det kommunala organet om förändringar som sker i de uppgifter som avses i 1 mom. Eftersom bestämmelsen ålägger den sökande vissa skyldigheter och inte FPA, lämpar sig inte bestämmelsen för ett sådant generellt undantag som föreslås i blankettlagens 7 §. Istället föreslås att en ny 9 punkt fogas till 2 § i landskapslagen om utkomststöd. Den 8 punkten föreslås föreskriva att den sökandes skyldighet att lämna uppgifter respektive informera om ändringar av de lämnade uppgifterna endast ska gälla gentemot kommunen.
I 17 § i utkomststödslagen finns en hänvisning till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, som i punkt 16 föreslås ersatt med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar av socialvård. Hänvisningen till nämnda rikslag har funnits med i utkomststödslagen redan innan revideringen av densamma varför undantaget som föreslås inte är direkt kopplat till de nu aktuella lagrändringarna. Genom blankettlagen om socialvård är rikslagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården tillämplig i landskapet.
Ytterligare ett undantag vad avser hänvisningar till rikslag föreslås införd genom en ny 17 punkt. I den förslagna punkten ersätts hänvisningen i 7b § i utkomststödslagen till lagen om allmänt bostadsbidrag (FFS 938/2014) med en hänvisning landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag.
Listan föreslås även kompletterad med en ny 18 punkt vilken föreslås föreskriva att begreppet samkommuner ska avse kommunalförbund i landskapet. Förslaget överensstämmer med den terminologi som används i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.
7 § Myndighetsutövning. Paragrafen föreslås föreskriva att de förvaltningsuppgifter som enligt 4 § 2 mom., 7b § 2 mom. och 20 § i utkomststödslagen ankommer på FPA, i landskapet ska handhas av ett sådant av kommunen utsett kollegialt organ som avses i 6 § i socialvårdslagen (FFS 710/1982). De uppräknade bestämmelserna berörs av överflyttningen av det grundläggande utkomststödet till FPA. Den förslagna bestämmelsen i 7 § säkerställer att de uppgifter som i riket flyttas över till FPA fortsättningsvis hanteras av kommunerna i landskapet.
Bestämmelsen i 4 § 2 mom. i utkomststödslagen föreskriver att FPA ska sköta uppgifterna i fråga om det grundläggande utkomststödet. Eftersom avsikten är att kommunerna ska hantera det grundläggande utkomststödet i landskapet är det motiverat att göra en avvikelse från bestämmelsen.
Bestämmelsen i 7b § 2 mom. i utkomststödslagen är ny. Bestämmelsen reglerar situationen när utkomststödsklientens utgifter för boende överskriver ett belopp som på det sätt som avses i paragrafens 1 mom. 1 punkten kan anses vara av behövlig storlek. FPA ska i detta fall anvisa sökanden att skaffa en billigare bostad samt anvisa sökanden till kommunen för att reda ut bostadsfrågan. En person som anvisas att skaffa en billigare bostad ska ges en tillräcklig tidsfrist innan endast en jämkad boendeutgift beaktas vid bedömningen av det grundläggande utkomststödet. I propositionen till lagen om utkomststöd (RP 358/2014 rd, s. 36) anges att en sådan tidsfrist kan anses vara minst tre månader om det inte av särskilda skäl kan anses motiverat med en kortare tidsfrist. FPA ska under denna tid beakta stödmottagarens boendeutgifter till deras fulla belopp. Detta moment gäller inte en sådan sökande av utkomststöd som redan tidigare i fråga om samma bostadsbehov har fått en anvisning och en tidsfrist för skaffande av en förmånligare bostad. I landskapet föreslås bestämmelsen införas men med undantaget att det är kommunerna som sköter de förvaltningsuppgifter som enligt 7b § 2 mom. ankommer på FPA.
Bestämmelsen i 14f § 2 mom. föreskriver att kommunerna, samkommunerna och FPA har en skyldighet att lämna vissa uppgifter med anknytning till utkomststödet till Institutet för hälsa och välfärd. Eftersom FPA inte kommer ha några uppgifter vad avser utkomststödet i landskapet så föreslås det föreskrivas i 7 § att de uppgifter som ankommer på FPA eligt rikslagstiftningen i landskapet ska ankomma på kommunerna.
I 20 § föreskrivs om grunderna för återkrav. Paragrafen har samma innebörd som tidigare men ordalydelsen har anpassats efter den förslagna fördelningen av verkställigheten av utkomststödet mellan FPA och kommunerna. Eftersom FPA inte kommer ha några uppgifter vad avser utkomststödet i landskapet så föreslås det föreskrivas i 7 § att de uppgifter som ankommer på FPA enligt rikslagstiftningen i landskapet ska ankomma på kommunerna.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2017, det vill säga samtidigt som ändringen av utkomststödslagen genom FFS 815/2015.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd, sådan den lyder i landskapslagen 2015/64, samt
fogas till lagen en ny 7 § som följer:
2 §
Avvikelser från tillämpning av bestämmelser i lagen om utkomststöd
I landskapet gäller följande avvikelser från bestämmelserna i lagen om utkomststöd:
1) Bestämmelserna i 4 § 1 och 3 mom., 5-5b, 9, 9a §§, 10 § 2 mom. andra och tredje meningen, 10a §, 14 § 1 mom. andra meningen, 14a § 1 mom., 14d §, 14f § 1 och 3 mom., 14g, 14h, 17a §§, 18 § 2 mom., 18a, 18b, 18c §§ samt 23 § 3 mom. ska inte tillämpas i landskapet.
2) Vid tillämpning av 7a § ska även televisionsavgift höra till de utgifter som täcks med grunddelen.
3) Vid tillämpning av 7b § 1 mom. 5 punkten ska med barndagvård avses barnomsorg och med morgon-och eftermiddagsverksamhet avses fritidshemsverksamhet enligt barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland.
4) Vid tillämpning av 11 § ska barnbidrag som följer av landskapslagen (1994:48) om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen beaktas som inkomst enligt följande. Som inkomst per kalendermånad räknas inte 20 procent av barnbidragets belopp respektive 100 procent av ensamförsörjartilläggets belopp. Det belopp som återstår av barnbidraget och ensamförsörjartillägget efter avdrag beaktas som inkomst.
5) Med avvikelse från vad som föreskrivs i 14 § 1 mom. första meningen och 2 mom. ska ansökan om utkomststöd göras hos det kommunala organet som utifrån ansökan ska fatta beslut om utkomststöd.
6) Vad som föreskrivs i 14a § 2 mom. om kompletterande och förebyggande utkomststöd ska i landskapet även gälla grundläggande utkomststöd.
7) Bestämmelsen i 14e § om en utkomststödsklients rätt till personligt samtal ska i landskapet endast omfatta rätten till personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare i kommunen. Skyldigheten att meddela utkomststödsklienten om rätten till personligt samtal och vid behov ge klienten handledning i hur rätten utövas ankommer i landskapet enbart på kommunen.
8) När det gäller kommunernas och kommunalförbundens skyldighet att enligt 14f § 2 mom. lämna uppgifter ska de lämna de uppgifter som avses i 14f § 1 mom.
9) Vid tillämpning av 17 § ska skyldigheten att lämna uppgifter enligt 1 mom. respektive anmälningsskyldigheten enligt 2 mom. endast gälla gentemot det kommunala organet.
10) Hänvisningar till socialvårdslagen (FFS 710/1982) ska i landskapet gälla landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
11) Hänvisningar till lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) ska i landskapet gälla landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
12) Hänvisningar till lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012) ska i landskapet gälla landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
13) Hänvisningar till lagen om moderskapsunderstöd (FFS 477/1993) ska i landskapet gälla landskapslagen (1994:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om moderskapsunderstöd.
14) Hänvisningar till lagen om främjande av integration (FFS 1386/2010) ska i landskapet gälla landskapslagen (2012:74) om främjande av integration.
15) Hänvisningar till lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001) ska inte tillämpas i landskapet.
16) Hänvisningar till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) ska i landskapet gälla landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
17) Hänvisningar till lagen om allmänt bostadsbidrag (FFS 938/2014) ska i landskapet gälla landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag.
18) Begreppet samkommuner i lagen om utkomststöd ska i landskapet avse kommunalförbund.
7 §
Myndighetsutövning
De förvaltningsuppgifter som enligt 4 § 2 mom., 7b § 2 mom., 14f § 2 mom. och 20 § ankommer på Folkpensionsanstalten ska i landskapet handhas av ett sådant av kommunen utsett kollegialt organ som avses i 6 § i socialvårdslagen (FFS 710/1982).
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 24 maj 2016 |
|
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
(FFS 1412/1997)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
Syftet med utkomststödet
Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand och syftet med det är att trygga en persons och familjs utkomst och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Med hjälp av utkomststödet tryggas minst den oundgängliga utkomst som en person och familj behöver för ett människovärdigt liv.
Syftet med förebyggande utkomststöd är att främja en persons och familjs sociala trygghet och förmåga att klara sig på egen hand samt att förebygga utslagning och långvarigt beroende av utkomststöd. (3.11.2000/923)
Syftet med reseersättning är att stöda en persons deltagande i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. (2.3.2001/191)
Rätt till utkomststöd
Rätt till utkomststöd har var och en som är i behov av stöd och inte kan få sin utkomst genom förvärvsarbete, verksamhet som företagare, med hjälp av andra förmåner som tryggar utkomsten, genom andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en sådan persons sida som är försörjningspliktig gentemot honom eller på något annat sätt.
Var och en är skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle samt i den omfattning som bestäms i äktenskapslagen (234/1929), lagen om underhåll för barn (704/1975) och i annan lag om sin makes samt sina minderåriga barns och adoptivbarns uppehälle.
2 a § (30.12.2002/1294)
Skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande
En person i åldern 17–64 år som ansöker om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån, om han eller hon inte
1) arbetar som löntagare eller företagare,
2) studerar på heltid,
3) är en sådan person som avses i 3 kap. 3 § 1 mom. eller 4 § 1–5 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002),
4) på grund av anstaltsvård eller på grund av sjukdom som en läkare konstaterat är förhindrad att ta emot arbete, eller
5) på grund av någon annan godtagbar och med ovan nämnda orsaker jämförbar orsak är förhindrad att ta emot arbete.
Om den som ansöker om utkomststöd inte anmäler sig som arbetssökande vid arbetskraftsbyrån, kan utkomststödets grunddel sänkas så som anges i 10 §.
Familj
I denna lag avses med familj i gemensamt hushåll boende föräldrar, en förälders minderåriga barn och adoptivbarn, äkta makar samt en man och en kvinna som lever i äktenskapsliknande förhållanden.
Då utkomststöd beviljas betraktas alla familjemedlemmar som mottagare av utkomststödet räknat från den dag stödet utbetalas. Utkomststödet anses fördelat mellan mottagarna i lika stora delar till var och en, om inte omständigheterna visar annat.
4 § (26.6.2015/815)
Verkställighet
Den allmänna ledningen, styrningen och utvecklingen av utkomststödsverksamheten hör till social- och hälsovårdsministeriets uppgifter.
I en kommun sköts uppgifterna enligt denna lag av ett sådant av kommunen utsett kollegialt organ (det kommunala organet) som avses i 6 § i socialvårdslagen (710/1982). I fråga om det grundläggande utkomststöd som avses i 7 § i denna lag sköts dock uppgifterna enligt denna lag av Folkpensionsanstalten.
Kommunen och Folkpensionsanstalten ska samarbeta för att förverkliga syftet med utkomststödet. Folkpensionsanstalten ska vid behov ge den som ansöker om grundläggande utkomststöd handledning och rådgivning om hur man ansöker om kommunens socialvårdstjänster. Bestämmelser om Folkpensionsanstaltens skyldighet att handleda och agera och att bedriva sektorsövergripande samarbete och om den klientplan som ska utarbetas i kommunen finns i 35, 39 och 41 § i socialvårdslagen (1301/2014).
4 § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Verkställighet
I en kommun sköts uppgifterna enligt denna lag av ett sådant av kommunen utsett kollegialt organ (organ) som avses i 6 § socialvårdslagen (710/1982).
Statsandel och statsunderstöd
På sådan verksamhet som kommunen ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), om inte något annat bestäms genom lag.
5 a § (26.6.2015/815)
Förskott som ska betalas till Folkpensionsanstalten för att täcka det grundläggande utkomststödet samt fastställande och betalning av förskott
För att trygga Folkpensionsanstaltens betalningsberedskap betalar staten månatligen till Folkpensionsanstalten förskott för det grundläggande utkomststödet till den i 12 d § i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001) avsedda allmänna fonden för social trygghet.
Det förskott som behövs för utbetalningen av det grundläggande utkomststödet betalas så att minst en sjättedel av det årliga förskottets belopp betalas till Folkpensionsanstalten i januari, och därefter betalas det återstående beloppet i månatliga, jämnstora poster. Om det behövs för att trygga finansieringen och en tillräcklig betalningsberedskap eller om det årliga förskottet väsentligen ändras, kan förskottet genom beslut av social- och hälsovårdsministeriet periodiseras på ett sätt som avviker från vad som föreskrivs ovan.
Det sammanlagda beloppet av det innevarande årets förskott ska omedelbart justeras, om förskottsgrunderna förändrats väsentligt.
Förskotten ska betalas den första vardagen i varje månad.
5 a § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
5 a § (22.12.2009/1555)
Statsandel för kostnaderna för grundläggande utkomststöd
Till kommunen betalas statsandel för finansiering av det grundläggande utkomststöd som avses i 7 §. Beloppet av statsandelen uppgår till 50 procent av kommunens kostnader för det grundläggande utkomststödet. Med en kommun jämställs det landskap som avses i lagen om ett förvaltningsförsök i Kajanaland (343/2003).
Regionförvaltningsverket är statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller statsandelen.
5 b § (26.6.2015/815)
Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet
Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet är 50 procent.
Kommunens finansieringsandel beaktas genom en motsvarande minskning av den statsandel för basservice som ska betalas till kommunen. Bestämmelser om förfarandet för minskning av statsandelen finns i 34 b § i lagen om statsandel för kommunal basservice.
5 b § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
5 b § (22.12.2009/1555)
Fastställande, betalning och justering av förskott på statsandelen
Regionförvaltningsverket ska senast den 10 januari utan ansökan fastställa beloppet av de förskott som ska betalas till kommunerna respektive finansår.
Storleken av förskottet bestäms på basis av de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet det år som började två år före finansåret. Det månatliga förskottet är 50 procent av tolftedelen av de nämnda kostnaderna.
Förskotten betalas till kommunen månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad. Förskotten betalas i hela euro.
För justering av förskotten ska kommunen varje år senast den 31 augusti lämna regionförvaltningsverket uppgifter om de kostnader som det grundläggande utkomststödet gett upphov till fram till utgången av juni under finansåret samt en uppskattning av de kostnader som det grundläggande utkomststödet ger upphov till under tiden juli–december. På basis av kommunens utredning justerar regionförvaltningsverket förskotten för resten av året, om uppskattningen av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet under finansåret avviker med minst fem procent från de kostnader som använts vid beräkningen av förskott enligt 2 mom. Förskotten justeras från ingången av oktober så att det årliga sammanlagda beloppet av förskotten motsvarar 50 procent av de uppskattade kostnaderna för det grundläggande utkomststödet under finansåret.
5 c § (26.6.2015/815)
5 c § har upphävts genom L 26.6.2015/815, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
5 c § (22.12.2009/1555)
Fastställande av statsandelen
För fastställande av den slutliga statsandelen för kostnaderna för det grundläggande utkomststödet ska kommunen senast den 30 april under det år som följer efter finansåret tillställa regionförvaltningsverket en utredning om de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet (statsandelsutredning). Kostnaderna uppges till det belopp de uppgår till minskade med de poster som hänför sig till det grundläggande utkomststödet och som flutit in vid återkrav av utkomststödet under finansåret.
Regionförvaltningsverket ska på basis av kommunens statsandelsutredning fatta beslut om den slutliga statsandelen för kostnaderna för det grundläggande utkomststödet senast tre månader efter det att utredningen lämnades.
I statsandelsutredningen ska till kostnaderna för det grundläggande utkomststödet inte hänföras sådant utkomststöd som staten med stöd av lagen om främjande av integration (1386/2010) ska ersätta fullt ut. (30.12.2010/1390)
5 d § (26.6.2015/815)
5 d § har upphävts genom L 26.6.2015/815, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
5 d § (29.12.2005/1218)
Betalning av slutpost och återkrav av statsandelen
Slutposten av statsandelen till kommunen skall betalas senast inom en månad efter det att den slutliga statsandelen har fastställts. Om betalningen av slutposten fördröjs, skall en årlig dröjsmålsränta betalas enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).
Kommunens överskjutande statsandel återkrävs till staten genom att det överskjutande beloppet dras av från förskott som senare betalas ut till kommunen.
Utan hinder av 2 mom. kan regionförvaltningsverket ålägga kommunen att återbetala den överskjutande statsandelen, om beloppet är betydande. Om det belopp som ska återbetalas inte betalas senast på den förfallodag som regionförvaltningsverket bestämt, ska på beloppet betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). (22.12.2009/1555)
Om den slutliga statsandelen avviker mindre än 10 euro från beloppet av den statsandel som betalts som förskott, utbetalas eller återkrävs inte skillnaden.
2 kap.
Utkomststödets struktur och storlek
Fastställande av utkomststöd
Utkomststödets belopp är skillnaden mellan de utgifter och de disponibla inkomster och tillgångar som fastställs enligt denna lag. Inkomsterna och tillgångarna beaktas först när det grundläggande utkomststödet enligt 7 § beviljas.
Grundläggande utkomststöd
Då grundläggande utkomststöd beviljas beaktas utgifter som täcks med en grunddel (grunddel) samt övriga grundutgifter så som bestäms särskilt nedan.
7 a § (26.6.2015/815)
Grunddel
Till de utgifter som täcks med grunddelen hör utgifter för kost och kläder, smärre hälso- och sjukvårdsutgifter samt utgifter som beror på personlig hygien och hemmets hygien, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, användning av telefon och datakommunikation och hobby- och rekreationsverksamhet samt andra motsvarande utgifter som hänför sig till en persons och familjs dagliga uppehälle.
7 a § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
7 a § (29.12.2005/1218)
Grunddel
Till de utgifter som täcks med grunddelen hör utgifter för kost och kläder, smärre hälso- och sjukvårdsutgifter samt utgifter som beror på personlig hygien och hemmets hygien, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, televisionslicens, användning av telefon, hobby- och rekreationsverksamhet samt andra motsvarande utgifter som hänför sig till en persons och familjs dagliga uppehälle.
2 mom. har upphävts genom L 20.1.2006/64. (20.1.2006/64)
7 b § (26.6.2015/815)
Övriga grundutgifter
Utöver de utgifter som täcks med grunddelen beaktas följande utgifter till behövligt belopp som övriga grundutgifter:
1) boendeutgifter som avses i 9 § i lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), nödvändiga underhållsutgifter för andra ägarbostäder än ägarbostäder i bolagsform samt nödvändiga utgifter som hänför sig till inflyttning i en bostad,
2) utgifter för användning av hushållselektricitet,
3) hemförsäkringspremier,
4) andra hälso- och sjukvårdsutgifter än de som ingår i grunddelen,
5) utgifter för barndagvård samt utgifter för morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever,
6) utgifter som en förälder som inte bor i samma hushåll som sitt barn orsakas av att träffa barnet, till den del de grundar sig på ett avtal som har bekräftats av det kommunala organet eller på ett domstolsbeslut,
7) utgifter för anskaffning av en nödvändig identitetshandling, uppehållshandling eller resehandling.
Om boendeutgifterna för den som ansöker om utkomststöd överskrider ett belopp som på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten. kan anses vara behövligt, ska sökanden anvisas att skaffa en förmånligare bostad. Dessutom ska sökanden anvisas att ta kontakt med kommunen för att reda ut bostadsfrågan. Sökanden ska för att skaffa sig en förmånligare bostad ges en tillräcklig tidsfrist som beaktar hans eller hennes faktiska behov. Folkpensionsanstalten ska under denna tid beakta stödmottagarens boendeutgifter till deras fulla belopp. Detta moment gäller inte en sådan sökande av utkomststöd som redan tidigare i fråga om samma bostadsbehov har fått en anvisning och en tidsfrist för skaffande av en förmånligare bostad.
Om sökanden inte har någon reell möjlighet att på sin bostadsort skaffa en bostad som avses i 2 mom., kan boendeutgifterna beaktas till sitt fulla belopp även efter den utsatta tidsfristen.
7 b § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
7 b § (29.12.2005/1218)
Övriga grundutgifter
Utöver de utgifter som täcks med grunddelen beaktas som övriga grundutgifter i behövlig utsträckning
1) boendeutgifter enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag (408/1975), (20.1.2006/64)
2) kostnader för användning av hushållselektricitet,
3) hemförsäkringspremier, samt
4) hälso- och sjukvårdsutgifter som inte är ringa.
L om bostadsbidrag 408/1975 har upphävts genom L om allmänt bostadsbidrag 938/2014.
7 c § (29.12.2005/1218)
Kompletterande utkomststöd
Då kompletterande utkomststöd beviljas beaktas i behövlig utsträckning särskilda utgifter som omfattar
1) andra utgifter på grund av boende än de som avses i 7 b §, samt
2) utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts behövliga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand.
1 mom. har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Då kompletterande utkomststöd beviljas beaktas i behövlig utsträckning särskilda utgifter, som omfattar
1) utgifter för barndagvård
2) andra utgifter på grund av boende än de som avses i 7 b §, samt (20.1.2006/64)
3) utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts nödvändiga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand.
Som en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden kan anses till exempel långvarigt utkomststöd, en långvarig eller svår sjukdom samt särskilda behov i anslutning till barns hobbyverksamhet.
3 mom. har upphävts genom L 20.1.2006/64. (20.1.2006/64)
Avdrag av vissa utgifter
Utgifter beaktas inte som berättigande till utkomststöd till den del ersättning eller motsvarande förmån erhålls på någon annan grund.
Grunddelens storlek
Utkomststödets grunddel per månad är
1) för ensamstående 448,89 euro, (17.12.2015/1517)
2) för andra personer över 18 år än de som avses i 1 punkten 85 procent av grunddelen enligt 1 punkten, om inte 3 punkten föranleder annat,
3) för personer över 18 år som bor tillsammans med sina föräldrar 73 procent av grunddelen enligt 1 punkten,
4) för barn mellan 10 och 17 år 70 procent av grunddelen enligt 1 punkten, samt
5) för barn under 10 år 63 procent av grunddelen enligt 1 punkten.
Grunddelen enligt 1 mom. 1 punkten tillkommer även en förälder som bor tillsammans med sitt barn som fyllt 18 år och inte är gift eller bor under äktenskapsliknande förhållanden enligt 3 § 1 mom. i denna lag. Till en ensamförsörjare betalas grunddelen för en ensamstående förhöjd med 10 procent. (25.11.2011/1184)
Om till familjen hör flera barn enligt 1 mom. 4 och 5 punkten är grunddelen för det andra barnet fem procentenheter och för det tredje och vart och ett av de därpåföljande barnen tio procentenheter lägre än vad som bestäms i 1 mom.
4 mom. har upphävts genom L 29.12.2005/1218. (29.12.2005/1218)
9 a § (29.12.2005/1218)
Justering av grunddelen
Beloppen av utkomststödets grunddel justeras enligt bestämmelserna i lagen om folkpensionsindex (456/2001).
De belopp av grunddelen som bestäms i 9 § motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket de folkpensioner som betalades i januari 2011 har beräknats. (25.11.2011/1184)
Sänkt grunddel
Grunddelens belopp kan sänkas med högst 20 procent i fråga om en person vars behov av utkomststöd föranleds av att
1) personen utan grundad anledning har vägrat att ta emot ett arbete som erbjudits honom eller henne individuellt och bevisligen eller att delta i sådan offentlig arbetskraftsservice som under en skälig tid skulle trygga hans eller hennes försörjning eller om han eller hon genom sin försummelse har föranlett att arbete eller offentlig arbetskraftsservice inte har kunnat erbjudas, eller av att en person som uppnått myndighetsåldern men inte fyllt 25 år och som saknar yrkesutbildning har avbrutit eller vägrat delta i utbildning så att han eller hon enligt 2 kap. 13 eller 14 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte är berättigad till arbetslöshetsförmån, (28.12.2012/1004)
2) en invandrare som avses i lagen om främjande av integration utan grundad anledning har vägrat delta i utarbetandet av en integrationsplan eller i sysselsättningsfrämjande åtgärder som avtalats specificerat i integrationsplanen eller om han eller hon genom sin försummelse har föranlett att ingen integrationsplan har kunnat utarbetas, (30.12.2010/1390)
3) en person som avses i 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) har vägrat delta i utarbetandet av en aktiveringsplan enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014), (30.12.2014/1373)
4) en person som avses i 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte har utan giltig orsak enligt 2 a kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa vägrat delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller avbrutit eller av eget förvållande varit tvungen att avbryta arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. (8.6.2012/291)
I samband med sänkningen av grunddelen ska det alltid, om möjligt tillsammans med den som ansöker om utkomststöd och vid behov i samarbete med arbets- och näringsmyndigheterna och andra myndigheter, upprättas en handlingsplan för att hjälpa klienten att klara sig på egen hand. Folkpensionsanstalten ska informera sökanden om kommunens skyldighet att upprätta en plan och hänvisa sökanden till kommunens socialväsende för att som klient få planen upprättad. Folkpensionsanstalten ska också omedelbart sända beslutet om sänkt grunddel till kommunens socialväsende för kännedom och meddela sökanden att beslutet sänts till kommunen. (26.6.2015/815)
2 mom. har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
I samband med sänkningen av grunddelen skall alltid, om möjligt tillsammans med den som söker utkomststödet och vid behov i samarbete med arbetskraftsmyndigheterna och andra myndigheter, upprättas en handlingsplan för att hjälpa klienten att klara sig på egen hand.
Grunddelens belopp kan sänkas med ett större belopp än vad som nämns i 1 mom., dock sammanlagt med högst 40 procent,
1) om det av en persons upprepade förfarande enligt 1 mom. kan dras den slutsatsen att han eller hon inte vill ta emot arbete eller delta i åtgärder som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), lagen om främjande av integration eller lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, eller (28.12.2012/939)
2) om en person, efter att utkomststödets grunddel sänkts på det sätt som avses i 1 mom., utan grundad anledning vägrar delta i en arbetskraftspolitisk åtgärd eller genom sin verksamhet föranleder att ingen arbetskraftspolitisk åtgärd kan erbjudas honom eller henne och om han eller hon dessutom utan grundad anledning vägrar delta i handlingsfrämjande verksamhet enligt planen i 2 mom.
Sänkningen enligt 1 och 3 mom. kan göras endast under förutsättning att den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och att sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. Sänkningen kan göras för högst två månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen.
10 a § (30.12.2002/1294)
Sysselsättningspenning och reseersättning
Till den som får utkomststöd och deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas för varje dag som personen deltar i verksamheten en sysselsättningspenning som är lika stor som kostnadsersättningen enligt 9 kap. 2 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Sysselsättningspenning betalas dock inte för de dagar för vilka personen får kostnadsersättning enligt 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. (28.12.2012/939)
Till den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas dessutom i utkomststöd reseersättning enligt det billigaste färdsättet för de resekostnader som deltagandet medför.
Inkomster som skall beaktas
Som inkomster beaktas ifrågavarande persons och familjemedlemmarnas disponibla inkomster.
Som inkomster beaktas dock inte
1) förvärvsinkomster som skall anses ringa och understöd,
2) regelbundna inkomster för ett barn under 18 år, till den del dessa inkomster är större än de utgifter som enligt 7 och 7 c § skall beaktas för barnets del, (29.12.2005/1218)
3) inkomster till den del dessa motsvarar utgifter för arbetsresor och övriga av arbetet förorsakade utgifter,
4) moderskapsunderstöd enligt lagen om moderskapsunderstöd (477/1993) eller förmåner enligt lagen om handikappförmåner (570/2007), (11.5.2007/583)
5) kostnadsersättning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, ersättning för uppehälle enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), förhöjningsdel enligt 6 kap. 3 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, skillnaden mellan förhöjd förtjänstdel som avses i den paragrafen och förtjänstdel som avses i 6 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel enligt 7 kap. 5 § i den lagen, och inte heller (14.11.2014/940)
6) sådana ersättningar och inkomster som avses i 8 §.
Utöver det som föreskrivs i 2 mom. ska av en inkomsttagares förvärvsinkomster minst 20 procent inte beaktas som inkomst. Dock får högst 150 euro per månad inte beaktas som inkomst. (14.11.2014/940)
Tillgångar som skall beaktas
Som tillgångar beaktas ifrågavarande persons och familjemedlemmarnas disponibla tillgångar då utkomststödet beviljas.
Som tillgångar beaktas dock inte
1) den stadigvarande bostad som är i personens eller familjens bruk och behövligt bostadslösöre,
2) nödvändiga arbets- och studieredskap,
3) tillgångar som tillhör ett barn under 18 år, till den del dessa tillgångar är större än de utgifter som enligt 7 och 7 c § skall beaktas för barnets del, samt (29.12.2005/1218)
4) andra tillgångar som anses nödvändiga för tryggande av fortsatt utkomst.
13 § (3.11.2000/923)
Förebyggande utkomststöd
Kommunen beviljar enligt grunder som den fastställer förebyggande utkomststöd för uppnående av de mål som nämns i 1 § 2 mom.
Förebyggande utkomststöd kan beviljas bland annat för åtgärder som vidtas för att aktivera stödtagaren, trygga dennes boende, lindra svårigheter till följd av överskuldsättning eller en plötsligt försämrad ekonomisk ställning samt för andra syften som främjar stödtagarens förmåga att klara sig på egen hand.
3 kap
Förfarandet beträffande utkomststödsärenden
14 § (26.6.2015/815)
Ansökan om utkomststöd
Ansökan om utkomststöd görs hos Folkpensionsanstalten, som utifrån ansökan ska fatta ett beslut om grundläggande utkomststöd. Bestämmelser om överföring av ansökan till kommunen för behandling finns i 14 d §.
Ansökan om kompletterande eller förebyggande utkomststöd görs hos det kommunala organet, om sökanden har meddelats ett beslut om grundläggande utkomststöd för den tid som ansökan gäller.
14 § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Sökande och beviljande av utkomststöd
Utkomststöd beviljas på ansökan av organet i den kommun inom vilken personen eller familjen stadigvarande vistas.
Om personen eller familjen annars än tillfälligt vistas i flera kommuner än en, beviljas utkomststöd av organet i den kommun inom vilken personen eller familjen vistats då utgifterna uppkom.
Om behovet av stöd är brådskande, beviljas utkomststöd av organet i den kommun där familjen eller personen vistas då ansökan görs.
4 mom. har upphävts genom L 7.12.2007/1202. (7.12.2007/1202)
14 a § (26.6.2015/815)
Beviljande av utkomststöd
Grundläggande utkomststöd beviljas av Folkpensionsanstalten på ansökan till en sökande eller en familj som vistas i Finland. Vid utbetalningen av grundläggande utkomststöd ska Folkpensionsanstalten rikta kostnaderna till den kommun inom vilken sökanden eller familjen stadigvarande vistas. Om sökanden eller familjen vistas mer än tillfälligt i flera än en kommun, ska kostnaderna riktas till den kommun inom vilken sökandens eller familjens vistelse har föranlett de utgifter som ska beaktas i det grundläggande utkomststödet. Kostnaderna för grundläggande utkomststöd som har beviljats som brådskande riktas till den kommun där sökanden eller familjen vistas då ansökan görs.
Kompletterande och förebyggande utkomststöd beviljas på ansökan av det kommunala organet i den kommun inom vilken sökanden eller familjen stadigvarande vistas. Om sökanden eller familjen vistas mer än tillfälligt i flera än en kommun, beviljas kompletterande utkomststöd av det kommunala organet i den kommun inom vilken sökandens eller familjens vistelse har föranlett utgifterna. Om behovet av utkomststöd som avses i detta moment är brådskande, beviljas utkomststödet av det kommunala organet i den kommun där familjen eller personen vistas då ansökan görs.
Ett utkomststödsärende ska behandlas så att sökandens eller familjens rätt till nödvändig försörjning och omsorg inte äventyras.
Ett beslut om att utkomststöd beviljas ska verkställas utan dröjsmål.
14 a § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
14 a § (7.12.2007/1202)
Behandlingen av utkomststödsärenden
Ett utkomststödsärende ska i kommunen behandlas så att ingens rätt till oundgänglig försörjning och omsorg äventyras. I brådskande fall ska beslutet fattas på basis av de till buds stående uppgifterna samma eller senast följande vardag efter att ansökan inkommit. I andra än brådskande fall ska beslutet fattas utan dröjsmål, likväl senast den sjunde vardagen efter att ansökan inkommit. Ett beslut om att utkomststöd beviljas ska verkställas utan dröjsmål.
Då ansökan avser månaden efter ansökningstidpunkten ska beslutet, utan hinder av 1 mom., fattas och verkställas senast den första vardagen under nämnda månad, om det då har förflutit mer än sju vardagar från den tidpunkt då ansökan inkom. Om ansökan avser en senare tidsperiod än den månad som följer efter ansökningstidpunkten, ska beslutet fattas och verkställas senast den första vardagen under den tidsperiod som avses i ansökan.
Om ansökan är bristfällig ska klienten senast den sjunde vardagen efter att ansökan inkommit ges eller sändas en specificerad uppmaning att komplettera ansökan inom utsatt tid. Beslutet om utkomststöd ska fattas utan dröjsmål, likväl senast den sjunde vardagen efter att den kompletterade ansökan har inkommit. Om klienten inte inom utsatt tid har kompletterat sin ansökan eller uppgett en godtagbar orsak till att kompletteringen försenats, fattas beslutet utan dröjsmål på basis av de till buds stående uppgifterna, likväl senast den sjunde vardagen efter att tidsfristen gått ut. Med klientens samtycke kan beslutet fattas på basis av de till buds stående uppgifterna innan den utsatta tiden har gått ut.
Utkomststödsklienten ska ges tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socionom senast den sjunde vardagen efter det att klienten har begärt detta. (22.4.2016/298)
4 mom. har ändrats genom L 298/2016, som gäller temporärt 1.5.2016–31.12.2016. Den tidigare formen lyder:
Utkomststödsklienten ska ges tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare senast den sjunde vardagen efter det att klienten begärt detta.
14 b § (26.6.2015/815)
Behandlingen av brådskande utkomststödsärenden
I brådskande fall ska beslutet om utkomststöd fattas på basis av de tillgängliga uppgifterna samma eller senast följande vardag efter det att ansökan inkommit.
14 b § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
14 b § (9.8.2013/597)
Uppföljning av att tidsfristerna iakttas
Institutet för hälsa och välfärd ska av kommunerna eller samkommunerna två gånger per kalenderår begära de uppgifter som är nödvändiga för uppföljningen och övervakningen av att de tidsfrister som föreskrivs i 14 a § iakttas. Uppgifterna får inte innehålla enskilda personers identifieringsuppgifter.
Kommunerna och samkommunerna ska avgiftsfritt överlämna de uppgifter som avses i 1 mom. till Institutet för hälsa och välfärd.
Institutet för hälsa och välfärd ska överlämna de uppgifter som avses i 1 mom. vidare till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för dess riksomfattande styrnings- och tillsynsuppgift.
14 c § (26.6.2015/815)
Behandlingen av utkomststödsärenden i andra än brådskande fall
I andra än brådskande fall ska beslutet om utkomststöd fattas utan dröjsmål, dock senast den sjunde vardagen efter det att ansökan inkommit.
Vid beviljande av grundläggande utkomststöd ska beslutet, när ansökan avser månaden efter ansökningstidpunkten, trots det som föreskrivs i 1 mom. fattas och verkställas senast den första vardagen i den månaden, om det då har förflutit mer än sju vardagar från den tidpunkt då ansökan inkom. Om ansökan avser en senare tidsperiod än den månad som följer efter ansökningstidpunkten, ska beslutet fattas och verkställas senast den första vardagen under den tidsperiod som avses i ansökan.
Om ansökan är bristfällig, ska klienten senast den sjunde vardagen efter det att ansökan inkommit ges eller sändas en specificerad uppmaning att komplettera ansökan inom utsatt tid. Beslutet om utkomststöd ska fattas utan dröjsmål, dock senast den sjunde vardagen efter det att den kompletterade ansökan har inkommit. Om klienten inte inom utsatt tid har kompletterat sin ansökan eller uppgett en godtagbar orsak till att kompletteringen försenats, fattas beslutet utan dröjsmål på basis av de tillgängliga uppgifterna, dock senast den sjunde vardagen efter det att tidsfristen gått ut. Med klientens samtycke kan beslutet fattas på basis av de tillgängliga uppgifterna innan den utsatta tiden har gått ut.
14 c § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
14 d § (26.6.2015/815)
Överföring av ett ärende som gäller utkomststöd från Folkpensionsanstalten till kommunen
Till den del som sökanden i sin ansökan uppger sådana utgifter som inte kan beaktas vid beslut om i 7 § avsett grundläggande utkomststöd ska Folkpensionsanstalten, efter att utifrån ansökan ha fattat ett beslut om grundläggande utkomststöd, utan dröjsmål sända ansökan till den kommun som är behörig i ärendet.
Folkpensionsanstalten ska, vid behov i samarbete med kommunen i fråga, bedöma om klientens behov av kompletterande eller förebyggande stöd är brådskande. Om behovet av stöd bedöms vara brådskande, ska Folkpensionsanstalten behandla ansökan som brådskande också i fråga om det grundläggande utkomststödet.
14 d § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
14 e § (22.4.2016/299)
En utkomststödsklients rätt till personligt samtal
En utkomststödsklient ska ges tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socionom i kommunen eller, när det gäller beviljande av grundläggande utkomststöd, med en tjänsteman vid Folkpensionsanstalten senast den sjunde vardagen efter det att klienten har begärt detta av kommunen eller, när ärendet gäller grundläggande utkomststöd, av Folkpensionsanstalten. När kommunen eller Folkpensionsanstalten behandlar ett ärende som gäller utkomststöd ska den meddela utkomststödsklienten om rätten till personligt samtal och vid behov ge klienten handledning i hur rätten utövas.
14 e § har ändrats genom L 299/2016, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
14 e § (26.6.2015/815)
En utkomststödsklients rätt till personligt samtal
En utkomststödsklient ska ges tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare i kommunen eller, när det gäller beviljande av grundläggande utkomststöd, med en tjänsteman vid Folkpensionsanstalten senast den sjunde vardagen efter det att klienten har begärt detta av kommunen eller, när ärendet gäller grundläggande utkomststöd, av Folkpensionsanstalten. När kommunen eller Folkpensionsanstalten behandlar ett ärende som gäller utkomststöd ska den meddela utkomststödsklienten om rätten till personligt samtal och vid behov ge klienten handledning i hur rätten utövas.
14 e § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
14 f § (26.6.2015/815)
Uppföljning av att tidsfristerna iakttas
Institutet för hälsa och välfärd ska av kommunerna, samkommunerna och Folkpensionsanstalten två gånger per kalenderår begära de uppgifter som är nödvändiga för uppföljningen av att de tidsfrister som föreskrivs i 14 b, 14 c och 14 e § iakttas. Av kommunerna och samkommunerna ska också begäras de uppgifter som är nödvändiga för övervakningen av att tidsfristerna iakttas. Uppgifterna får inte innehålla enskilda personers identifieringsuppgifter.
Kommunerna, samkommunerna och Folkpensionsanstalten ska avgiftsfritt lämna de uppgifter som avses i 1 mom. till Institutet för hälsa och välfärd.
Institutet för hälsa och välfärd ska lämna de i 1 mom. avsedda uppgifter som gäller kommuner och samkommuner vidare till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för dess riksomfattande styrnings- och tillsynsuppgift.
14 f § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
14 g § (26.6.2015/815)
Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik till Institutet för hälsa och välfärd
Folkpensionsanstalten är skyldig att på begäran av Institutet för hälsa och välfärd ge institutet sådana uppgifter om sin verksamhet i fråga om utkomststöd enligt denna lag som är nödvändiga för framställande av statistik och som inte innehåller enskilda personers identifieringsuppgifter.
Dessutom är Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna skyldig att på begäran av Institutet för hälsa och välfärd årligen ge institutet sådana uppgifter om personer och familjer som har fått utkomststöd från Folkpensionsanstalten med stöd av denna lag och som är nödvändiga för framställande av statistik och som gäller familjens storlek och struktur, stödets belopp och varaktighet samt faktorerna bakom behovet av stöd. I fråga om en person som har fått utkomststöd lämnas personbeteckningen som identifieringsuppgift, om det är nödvändigt för framställande av statistik. Med en person som har fått utkomststöd avses i denna paragraf den på vars ansökan utkomststöd beviljats samt personens make eller den som lever tillsammans med personen under äktenskapsliknande förhållanden.
Vad som i lagen om statistikväsendet vid forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (409/2001) föreskrivs om de uppgifter som samlas in med stöd av den lagen tillämpas även på uppgifter som har lämnats med stöd av denna paragraf. Vad som i lagen om statistikväsendet vid forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården föreskrivs om uppgifter som samlas in med stöd av 2 § 2 och 3 mom. i den lagen tillämpas även på uppgifter som lämnats med stöd av 2 mom. i denna paragraf.
14 g § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
14 h § (26.6.2015/815)
Folkpensionsanstaltens rätt att lämna uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik till Institutet för hälsa och välfärd med hjälp av en teknisk anslutning
Folkpensionsanstalten har rätt att lämna i 14 g § avsedda uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik till Institutet för hälsa och välfärd med hjälp av en teknisk anslutning oberoende av klientens samtycke. Folkpensionsanstalten ska på förhand informera klienten om denna möjlighet.
Innan den tekniska anslutningen öppnas ska Institutet för hälsa och välfärd lägga fram utredning för Folkpensionsanstalten om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
14 h § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
Tiden för vilken utkomststöd fastställs
Utkomststödet fastställs per månad. Utkomststöd kan vid behov beviljas och utbetalas för kortare eller längre tid än en månad.
Då de utgifter enligt 7 och 7 c § som utgör grund för utkomststödet samt inkomsterna och tillgångarna enligt 11 och 12 § räknas ut, beaktas utgifterna, inkomsterna och tillgångarna för den tidsperiod för vilken utkomststödet fastställs. Inkomsterna kan dock delas upp i poster som beaktas under flera sådana tidsperioder för vilka utkomststöd fastställs, om det är skäligt med beaktande av inkomstens engångsnatur eller grunden för den eller dess användningsändamål. (29.12.2005/1218)
En sådan förvärvsinkomst som inte var känd när beslutet om utkomststöd fattades kan i efterhand beaktas såsom inkomst, om utkomststöd söks under de två första kalendermånaderna som följer på beslutet och det inte kan anses oskäligt att beakta inkomsten. Då stödet beviljas skall den sökande underrättas om möjligheten att beakta inkomsten i fråga retroaktivt. (28.1.2005/49)
Utkomststödet eller en del därav kan av särskilda skäl beviljas retroaktivt för betalning av styrkta utgifter som berättigar till utkomststöd.
Utbetalning av utkomststöd
Utkomststödet betalas till sökanden för att användas för hans och familjens uppehälle.
Utkomststödet kan av särskilda skäl betalas till sökandens familjemedlem eller till den som sörjer för understödstagaren för att användas för understödstagarens uppehälle eller annars användas för betalning av utgifter för hans uppehälle.
Skyldighet att lämna uppgifter och anmälningsskyldighet
Den som ansöker om utkomststöd, de som är medlemmar av sökandens familj och den som är skyldig att försörja sökanden samt vid behov deras vårdnadshavare och intressebevakare ska för beviljande av grundläggande utkomststöd lämna Folkpensionsanstalten och för beviljande av kompletterande och förebyggande utkomststöd lämna det kommunala organet alla tillgängliga nödvändiga uppgifter som inverkar på utkomststödet. På lämnandet av uppgifter tillämpas bestämmelserna i 11–13 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). (26.6.2015/815)
1 mom. har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Den som ansöker om utkomststöd, en familjemedlem och den gentemot honom eller henne försörjningspliktige samt vid behov deras vårdnadshavare och intressebevakare skall lämna organet alla tillgängliga nödvändiga uppgifter som inverkar på utkomststödet. På lämnandet av uppgifter tillämpas bestämmelserna i 11–13 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). (28.1.2005/49)
Mottagaren av utkomststöd ska omedelbart underrätta Folkpensionsanstalten och det kommunala organet om förändringar som sker i de uppgifter som avses i 1 mom. (26.6.2015/815)
2 mom. har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Mottagaren av utkomststöd skall omedelbart meddela organet de förändringar som sker i de uppgifter som avses i 1 mom.
En i 1 mom. avsedd person skall vid behov ges tillfälle att förete en utredning om att det är fråga om ett separat hushåll.
17 a § (26.6.2015/815)
Utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan Folkpensionsanstalten och kommunen
Folkpensionsanstalten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av en kommunal socialvårdsmyndighet på begäran avgiftsfritt få uppgifter och utredningar som finns hos den kommunala socialvårdsmyndigheten och som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av ett utkomststödsärende som handläggs vid Folkpensionsanstalten.
På en kommunal socialvårdsmyndighets rätt att av Folkpensionsanstalten på begäran få de uppgifter som är nödvändiga för skötseln av socialvårdsmyndighetens uppgifter enligt denna lag tillämpas 20 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Folkpensionsanstalten ska dock lämna uppgifterna på eget initiativ, när den har handlingsskyldighet gentemot kommunen enligt 10 § 2 mom. samt 14 och 14 d § i denna lag.
17 a § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
Justering av utkomststödet
Utkomststödet justeras om personens eller familjens förhållanden eller behovet av stöd förändras.
Folkpensionsanstalten får justera det grundläggande utkomststödets belopp utan att stödmottagaren har meddelat att det skett förändringar i förhållandena eller behovet av stöd. Bestämmelser som gäller hörande av stödmottagaren finns i 34 § i förvaltningslagen (434/2003). (26.6.2015/815)
2 mom. har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
18 a § (26.6.2015/815)
Skyldighet att lämna Folkpensionsanstalten sekretessbelagda uppgifter
Utöver vad som föreskrivs i 17 a § finns det i 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården bestämmelser som gäller Folkpensionsantaltens rätt att få sekretessbelagda uppgifter som är nödvändiga för skötseln av dess utkomststödsuppgifter enligt denna lag.
18 a § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
18 b § (26.6.2015/815)
Lämnande av uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning
Folkpensionsanstalten har rätt att av en kommunal socialvårdsmyndighet och av skattemyndigheterna få i 17 a och 18 a § avsedda sekretessbelagda personuppgifter som finns i deras personregister med hjälp av en teknisk anslutning oberoende av klientens samtycke, om det är nödvändigt för behandlingen av ett utkomststödsärende som avses i denna lag. Folkpensionsanstalten ska på förhand informera klienten om denna möjlighet.
Innan den tekniska anslutningen öppnas ska den myndighet som begär uppgifter lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
Bestämmelser som gäller en kommunal socialvårdsmyndighets rätt att av Folkpensionsanstalten och skattemyndigheterna få personuppgifter som motsvarar de i 1 mom. avsedda uppgifterna med hjälp av en teknisk anslutning finns i 21 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
18 b § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
18 c § (26.6.2015/815)
Användning av uppgifter som fåtts för andra förmåner
När Folkpensionsanstalten behandlar utkomststöd enligt denna lag har den rätt att i enskilda fall använda uppgifter som den har fått för andra uppdrag som den ska sköta enligt lag, om uppgifterna är nödvändiga för skötseln av uppgifter som avses i denna lag och Folkpensionsanstalten också annars skulle ha rätt att få uppgifterna i fråga med stöd av denna lag.
18 c § har tillfogats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017.
4 kap.
Återkrav av utkomststöd
Förbud mot återkrav
Utkomststödet får inte återkrävas, om något annat inte bestäms i detta kapitel.
20 § (26.6.2015/815)
Grunderna för återkrav
När Folkpensionsanstalten eller det kommunala organet fattar beslut om att bevilja utkomststöd kan de samtidigt bestämma att utkomststödet eller någon del av det ska återkrävas av
1) stödmottagaren, om han eller hon har inkomster eller tillgångar eller har rätt till en förmån som tryggar hans eller hennes uppehälle, men inkomsterna, tillgångarna eller förmånen inte står till hans eller hennes förfogande eller av annat skäl inte kan användas av honom eller henne då stöd beviljas,
2) stödmottagaren, om han eller hon uppsåtligen har försummat skyldigheten att dra försorg om sitt uppehälle,
3) stödmottagaren, om stödet har beviljats till följd av deltagande i strejk, dock endast i fråga om stöd som betalats till den som själv deltagit i strejken, samt
4) den gentemot stödmottagaren försörjningspliktige, om han eller hon uppsåtligen har försummat sin försörjningsplikt.
Har beviljandet av stöd grundat sig på vilseledande uppgifter som lämnats uppsåtligen eller på uppsåtlig försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 17 §, kan Folkpensionsanstalten eller kommunen, till den del beviljandet av stöd av denna orsak har grundat sig på felaktiga uppgifter, återkräva stödet av den som lämnat uppgifterna eller försummat anmälningsskyldigheten.
20 § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Grunderna för återkrav
Då organet fattar beslut om att bevilja utkomststöd kan det samtidigt bestämma att utkomststödet eller någon del därav skall återkrävas av
1) understödstagaren, om han har inkomster eller tillgångar eller har rätt till förmån som tryggar hans uppehälle, men inkomsterna, tillgångarna eller förmånen inte står till hans förfogande eller av annat skäl inte kan användas av honom då stöd beviljas,
2) understödstagaren, om han uppsåtligen har försummat skyldigheten att dra försorg om sitt uppehälle,
3) understödstagaren, om stödet har beviljats till följd av deltagande i strejk, dock endast i fråga om stöd som betalts till den som själv deltagit i strejken, samt av
4) den gentemot understödstagaren försörjningspliktige, om han uppsåtligen har försummat sin försörjningsplikt.
Har beviljandet av stöd grundat sig på uppsåtligen lämnade vilseledande uppgifter eller på uppsåtlig försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 17 §, kan kommunen, till den del beviljandet av stöd av denna orsak har grundat sig på felaktiga uppgifter, återkräva stödet av den som lämnat uppgifterna eller försummat anmälningsskyldigheten.
Förutsättningar och hinder för återkrav
En förutsättning för återkrav av utkomststöd är att den ersättningsskyldige, när beslut i saken fattas eller senare, har rätt att erhålla sådana inkomster eller tillgångar ur vilka ersättningen kan indrivas utan att den ersättningsskyldiges utkomst eller utkomsten för en person om vilken han drar eller är skyldig att dra försorg äventyras.
Under den ersättningsskyldiges livstid kan hans stadigvarande bostad, behövligt bostadslösöre och nödvändiga arbetsredskap inte säljas på exekutiv väg eller annars användas för återkrav av utkomststödet.
Utkomststöd kan inte ens efter den ersättningsskyldiges död återkrävas ur tillgångar som avses i 2 mom., om indrivningen skulle äventyra en sådan persons utkomst om vilken han har dragit eller hade varit skyldig att dra försorg.
Beslut om återkrav
Ansökan om återkrav av utkomststöd ska göras hos förvaltningsdomstolen, i de fall som avses i 20 § 1 mom. inom tre år och i de fall som avses i 20 § 2 mom. inom fem år från det att stödet har betalats ut. (22.12.2009/1555)
Till ansökan skall fogas nödvändig utredning om orsakerna till att utkomststöd har beviljats samt om den ersättningsskyldige och hans förutsättningar att betala ersättning.
Har vid beviljande av stöd bestämts att stödet skall indrivas ur den ersättningsskyldiges tillgångar först efter hans död, skall ansökan om indrivning av stödet anhängiggöras inom ett år efter den ersättningsskyldiges död.
23 § (26.6.2015/815)
Uttagande och kvittning ur emotsedd förmån
Har utkomststöd helt eller delvis beviljats som ett förskott på emotsedda pensioner, underhållsbidrag, understöd eller andra fortlöpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar, kan det kommunala organet, trots bestämmelser i annan lag, ta ut och lyfta inkomster, ersättningar eller fordringar som hänför sig till den tid för vilken stöd har betalats i förskott och kvitta stödet mot dem. Det kommunala organet ska omedelbart betala stödmottagaren de medel som återstår efter att utkomststödet har kvittats.
Har det kommunala organet minst två veckor före betalningsdagen meddelat den som betalar inkomster, ersättningar eller fordringar enligt 1 mom. att betalning inte får göras till stödmottagaren själv, har betalningen laglig verkan endast om den görs till det kommunala organet.
Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om det kommunala organet tillämpas också på Folkpensionsanstalten när den beviljar och betalar grundläggande utkomststöd. Om både Folkpensionsanstalten och det kommunala organet kräver betalning ur samma inkomst eller fordran, ska inkomsterna eller fordringarna först betalas till Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ska betala det kommunala organet de medel som återstår efter det att det grundläggande utkomststödet har kvittats.
23 § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Återkrav ur emotsedd förmån
Har utkomststöd antingen helt eller delvis beviljats i förskott mot emotsedda pensioner, underhållsbidrag, understöd eller andra fortlöpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar, kan organet, utan hinder av vad som bestäms i någon annan lag, uppbära och lyfta ovan avsedda inkomster, ersättningar eller fordringar för understödstagaren för den tid stöd har betalts i förskott och använda dem för täckande av det stöd som har betalts i förskott. Organet skall omedelbart ge understödstagaren de medel som återstår efter att utkomststödet har betalts med nämnda tillgångar.
Har organet minst två veckor före betalningsdagen meddelat den som betalar sådana inkomster, ersättningar eller fordringar som avses i 1 mom. att dessa inte får betalas till understödstagaren själv, kan beloppet med laglig verkan betalas endast till organet.
5 kap.
Särskilda bestämmelser
24 § (26.6.2015/815)
Ändringssökande
Bestämmelser om sökande av ändring i ett i denna lag avsett beslut som fattats inom det kommunala socialväsendet finns i 6 kap. i socialvårdslagen (1301/2014).
Omprövning av ett i denna lag avsett beslut av Folkpensionsanstalten får begäras hos Folkpensionsanstalten på det sätt som anges i förvaltningslagen. Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvären får under besvärstiden också lämnas till Folkpensionsanstalten, som ska skicka besvären till förvaltningsdomstolen tillsammans med sitt eget utlåtande.
I de fall som avses i 1 och 2 mom. får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tillstånd kan beviljas endast om det för tillämpningen av lagen i andra liknande fall eller för enhetlig rättspraxis är viktigt att ärendet behandlas av högsta förvaltningsdomstolen.
24 § har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
24 § (22.12.2009/1555)
Ändringssökande
Bestämmelser om sökande av ändring i de ärenden som avses i denna lag finns i 6 kap. i socialvårdslagen. (1301/2014). (30.12.2014/1312)
Regionförvaltningsverkets beslut om fastställande eller återkrav av statsandelen med stöd av 5 a–5 d § får inte överklagas genom besvär.
Är kommunen missnöjd med ett beslut som gäller fastställande eller återkrav av statsandelen med stöd av 5 a–5 d §, har den rätt att inom 30 dagar från delfåendet av beslutet skriftligen yrka på att regionförvaltningsverket rättar sitt beslut. Ett beslut som har meddelats med anledning av ett rättelseyrkande får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen så som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
25 § (22.9.2000/815)
25 § har upphävts genom L 22.9.2000/ 815.
Förbud mot utmätning, överföring och kvittning (26.6.2015/815)
Rubriken har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder: Utmätnings- och överföringsförbud
Utkomststöd får inte mätas ut eller användas för kvittning. (26.6.2015/815)
1 mom. har ändrats genom L 815/2015, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:
Utkomststöd får inte mätas ut.
Ett avtal som avser att överföra en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt.
Närmare bestämmelser
Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.
28 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998.
Denna lag tillämpas på beslut om utkomststöd som fattas efter ikraftträdandet.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
RP 217/1997, ShUB 33/1997, RSv 233/1997
Ikraftträdelsestadganden:
26.6.2015/815:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
På en utkomststödsansökan som avser tiden före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
På basis av en ansökan som har gjorts före denna lags ikraftträdande kan kommunen dock fatta ett beslut om beviljande av utkomststöd som gäller till och med den 31 mars 2017. Kommunen ansvarar enligt sitt beslut för utbetalningen av stöd och för övriga åtgärder i samband med detta. Till kommunen betalas en statsandel motsvarande 50 procent av de utgifter för grundläggande utkomststöd som uppkommer på grund av kommunens beslut. För betalningen av statsandelen ska kommunen senast den 31 maj 2017 meddela regionförvaltningsverket uppgifter om de utgifter för grundläggande utkomststöd som kommunen har orsakats under 2017. Regionförvaltningsverket ska utifrån kommunens utredning fatta beslut om den statsandel som ska betalas för kostnaderna för utkomststödet och betala statsandelen senast tre månader från det att utredningen kommit in. Regionförvaltningsverket ska före utgången av oktober meddela Folkpensionsanstalten och finansministeriet beloppet av det utkomststöd som betalats av varje kommun.
På återkrav av utkomststöd som betalats enligt beslut som fattats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Om det mot samma inkomst eller fordran riktas betalningskrav som har uppstått före denna lags ikraftträdande och betalningskrav som har uppstått eller denna lags ikraftträdande, ska fordringarna betalas i den ordning som de uppkom, med början från den äldsta.
RP 358/2014, ShUB 54/2014, RSv 374/20
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 14/2015-2016
