Ålands lagting	SPÖRSMÅL nr 1/2014-2015
	Vicetalman	Datum
	Viveka Eriksson m.fl.	2015-03-30
	Till Ålands lagting

Socialvård

Socialvårdslagstiftningen i Finland har reformerats efter en lång beredningsprocess. Den nya lagen börjar gälla den 1 april 2015.

Det huvudsakliga syftet med den nya lagen är

- att förebygga uppkomsten och dämpa ökningen av sociala problem

- att stärka socialvården och klientorienteringen

- att trygga tillgången till den sociala servicen

- att flytta tyngdpunkten i den sociala omsorgen från specialtjänster till allmänna tjänster

- att stärka klientens jämlikhet

- att fördjupa myndigheternas samarbete och växelverkan med privata aktörer

- att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna

Denna utveckling följer ett allmänt nordiskt mönster.

Landskapsregeringen föreslår i lagförslaget nr 7/2014-2015 en ändring av blankettlagar om socialvård att lagtinget ska stifta landskapslagar som förhindrar befolkningen på Åland att ta del av de förmåner som föreslås i den nya rikslagen. Landskapsregeringen vill frysa socialpolitiken i landskapet.

Den 1 april 2015 undandras grunderna för den åländska sociallagstiftningen. Detta är synnerligen äventyrligt både för klienterna och socialarbetarna och därmed för hela samhället.

I praktiken får landskapsregeringens försumlighet omfattande följder till exempel:

- att ovanstående socialpolitiska reformer uteblir eller skjuts på en obestämd framtid på Åland

- att barnen är de största förlorarna genom att barnskyddet den 1 april 2015 reformeras på en lång rad punkter, men dessa reformer tas bort med ovan nämnda stopplag (LF nr 7/2014-2015).

- att kommunerna ställs inför nära nog övermäktiga utmaningar i lagtillämpningen på grund av det oklara rättsläget.

Landskapsregeringen för inte fram några motiv för att neka den åländska befolkningen förbättringar i socialvården. Landskapsregeringen nöjer sig med att beskriva de tekniska åtgärder som den anser att behövs för att frysa landskapslagstiftningen på en nivå som bara ska gälla på Åland.

Landskapsregeringens senfärdiga, otydliga och ryckiga handlande riskerar leda till att människornas tillgång till god rättssäker socialvård på Åland äventyras samtidigt som kommunernas produktion och fördelning av denna service till medborgarna avsevärt försvåras.

Under den tid socialvården moderniserats i landet i övrigt har landskapsregeringen fokuserat på Kommunernas socialtjänst. Trots tveksamma och kritiska utlåtanden och synpunkter från kommunalt håll har landskapsregeringen valt att köra på och inte anpassat förslaget efter påpekanden som inkommit. Utan att lyssna på dem som förväntas genomföra samgåendet förs processen vidare. Hur samordningen ska genomföras utan att väsentlig lagstiftning är på plats är svårt att se. Det är märkligt att Kommunernas socialtjänst och modernisering av de grundläggande lagarna inte samordnats.

Samtidigt som vi går in i ett osäkert rättsläge och förvirringen om vad som gäller i socialpolitiken är som störst kommer partpolitiska utspel om egen socialvård. Ett utspel som kommer i ett så sent skede av regeringsperioden kan knappast tas på allvar. Om landskapsregeringen har verkliga avsikter att förändra inriktningen på socialpolitiken borde ett beredningsarbete ha genomförts och hållfasta planer presenterats. I stället har utspel om egen socialpolitik gjort förvirringen och osäkerheten ännu större. Ingen vet hur framtiden ska se ut och hur människors service och rättssäkerhet ska tryggas.

Landskapsregeringen har också misslyckats med att se till att resurserna på socialvårdsavdelningen är tillräckliga. Kommuner och andra aktörer är beroende av tillförlitlig expertkunskap från förvaltningens sida. Beredning av de viktiga lagarna inom socialvårdens område ska också skötas av tjänstemän på avdelningen. Det är oroväckande att avdelningen, som är en viktig pusselbit i den åländska socialvården har svårt att möta behoven. Detta på grund av personalsituationen, tjänster som under lång tid varit obesatta, tjänstemän som får bära allt för stor börda och knäar inför den orimliga arbetstyngden.

 Landskapsregeringens agerande har inte ökat allmänhetens respekt för och tilltro till landskapspolitiken och dess möjligheter.

Landskapsregeringen har misslyckats med socialpolitiken och vi håller socialministern och lantrådet särskilt ansvariga för den turbulens som uppstått och för den osäkerhet som kommer att kvarstå lång tid framöver.  

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

Hur kommer det sig att landskapsregeringen inte haft framförhållning och sett till att landskapets socialvårdslagar moderniserats i samma takt som i landet i övrigt för att trygga ålänningarna en god och rättssäker social omsorg och hur tänker landskapsregeringen avhjälpa den osäkerhet som råder i kommunerna som en följd av landskapsregeringens agerande och senfärdighet?

Mariehamn den 30 mars 2015
Viveka Eriksson	Mats Perämaa
Katrin Sjögren	Gunnar Jansson
Torsten Sundblom	Tony Asumaa