|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 17/2014-2015 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2015-03-31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Energilagstiftning
Landskapsregeringen föreslår att energilagstiftningen ändras så att rikslagstiftningen om elmarknaden med vissa avvikelser blir tillämplig i landskapet. Samtidigt föreslås att bestämmelser om Ålands energimyndighet samlas i en lag där myndighetens ansvarsområde och befogenheter tydliggörs.
INNEHÅLL
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
2. Landskapslag om Ålands energimyndighet
3. Följdändringar i andra landskapslagar
L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
L A N D S K A P S L A G om Ålands energimyndighet
Bilaga 1 – rikets elmarknadslag
Bilaga 2 – utkast till LF om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
Bilaga 3.1 HIMb om anmälan om ändring av ansvarsområde
Bilaga 3.2 – HIMf om särredovisning av elaffärsverksamheter
Bilaga 3.4 – ANMf om informationsutbytet i anslutning till utredningen av elleveranser
Bilaga 3.5 – Srf om elmarknaden
Bilaga 3.6 – Srf om utredning och mätning av elleveranser
Bilaga 3.7 - EM föreskrift om skyldighet anmäla elförsäljningsvillkor och -priserna till EM
Bilaga 3.9 – EM föreskrift om nyckeltal för elnätsverksamheten och deras publicering
Bilaga 3.10 – EM föreskrift om skyldighet underrätta EM om nättjänstvillkor och -priserna
Bilaga 3.11 – EM föreskrift om publicering och anmälan till EM av detaljförsäljares nyckeltal
Bilaga 3.12 - ANMf om stamnätsinnehavarens systemansvar
Energiförsörjningen är en av de viktigaste frågorna för landskapet såväl som för hela den Europeiska unionen. Med stigande energipriser och ökat importberoende kan energiförsörjningen bli mindre tillförlitlig, vilket kan hota ekonomin. Energipolitikens huvudsyfte är att ge förutsättningar för en trygg, säker och hållbar energi till rimligt pris, grundat på den Europeiska unionens 20-20-20-mål för år 2020:
- 20 procent lägre växthusgasutsläpp jämfört med 1990 års nivåer.
- 20 procent förnybara energikällor.
- 20 procent bättre energieffektivitet.
Långsiktig är det ett mål för den Europeiska unionen att till år 2050 minska växthusgasutsläppen med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivåer. Samtidigt ska en trygg energiförsörjning och bibehållen konkurrenskraft bevaras. Medlen att nå dessa mål omfattar energieffektivitet, förnybara energikällor, energimärkning och ökat samarbete inom unionen och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet såväl som samarbete med länder utanför. I landskapet finns bestämmelser om energifrågor främst i
- landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland och landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden,
- landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung,
- landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel
- landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden,
- landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter samt i
- landskapslagen (2014:31) om energideklaration för byggnader.
Lag om elmarknaden
I landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland finns bestämmelser vars ändamål är en effektivt fungerande och eldistributionssäker elmarknad avseende produktion, överföring, distribution och användning av elektricitet samt elmateriel och elanläggningar. I landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden finns närmare bestämmelser bl.a. om tillstånd för att utöva nätverksverksamhet (elnätstillstånd), krav på mätning och rapportering från distributionsföretag till stamnäts- och balansansvarig samt bestämmelser om försäljningsvillkor. En energimyndighet har inrättats främst för tillsynen över elmarknaden i enlighet med unionslagstiftningens krav. Med lagen har landskapet anpassats till bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG.
Lag om certifiering och angivande av elens ursprung
Med landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för ursprungsgaranti för elproduktion från förnybara energikällor, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Regelverkets ändamål är att skapa ett system med ursprungsgarantier för el, med vars hjälp elproducenterna vid behov kan certifiera produktionssättet samt energikällorna för den el de producerar.
Lag om utsläppshandel
Med landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter, i enlighet med rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. Regelverkets ändamål är att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt främja minskningen av utsläppen av växthusgaser.
Lag om energieffektivitetstjänster hos energiföretag
Med landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden har landskapet anpassats till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG. Regelverkets ändamål är att trygga en effektiv och sparsam användning av energi hos företag på energimarknaden.
Lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter
Med landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för ekodesign av produkter, vilket syftar till en hållbar utveckling, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG. Regelverkets ändamål är att främja en hållbar utveckling genom att energieffektivitet och miljöprestanda i fråga om el förbättras.
Lag om energideklaration för byggnader
Med landskapslagen (2014:31) om energideklaration för byggnader har landskapet anpassats till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda. I enlighet med bestämmelserna ska en säljare eller en hyresvärd visa ett energicertifikat för sin byggnad, av vilket framgår vilken energimängd som användningen av byggnaden fordrar. Regelverkets ändamål är att främja energieffektivitet genom att främja kunskaperna om det vid försäljning eller hyra av byggnader med energisystem. Det sammanhänger med åtgärder är ägnade att nedbringa koldioxidutsläppen, en ökad energieffektivitet är också viktig för att på sikt klara energiförsörjningstrygghet.
Bestämmelser om energi och elmarknad hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt 17 § 22 punkten självstyrelselagen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till rikets behörighet hör bl.a. främjande av konkurrens, konsumentskydd, utrikeshandel, standardisering, försörjningsberedskap och skadestånd som avses i 27 § 10, 12, 19, 34 och 41 punkterna självstyrelselagen. I en framställning till lagtinget år 2005 (Fr 16/2004-2005) konstaterade landskapsregeringen att rikets tidigare elmarknadslag (FFS 386/1995) i vissa delar var gällande i landskapet. Bestämmelser som rör konsumentskydds-, avtals- och köprättsregler som hör till rikets lagstiftningsbehörighet finns även i rikets nya elmarknadslag (FFS 588/2013), som trädde i kraft den 1 september 2013.
I 1 kap. 4 § konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) definieras begreppet konsument som ”en fysisk person som skaffar en konsumtionsnyttighet huvudsakligen för annat ändamål än den näringsverksamhet som han idkar”. Då konsumentskyddslagen inte omfattar elektricitet så infördes tvingande konsumentskyddsbestämmelser redan i rikets tidigare elmarknadslag (i 6a kap.). Bestämmelser om allmän avtals- och köprätt hör också till rikets lagstiftningsbehörighet.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, nedan kallat elmarknadsdirektivet, trädde i kraft i september 2009. I direktivet finns huvudsakligen bestämmelser om produktion, överföring, distribution och leverans av el. Där finns också bestämmelser om främjande av konkurrens och konsumentskydd. En trygg elförsörjning konstateras ha av avgörande betydelse för den Europeiska unionens samhällsutveckling, för genomförandet av en hållbar klimatförändringspolitik samt för främjandet av konkurrenskraften på den inre marknaden. Ett medel att för att nå detta är att söka begränsa riskerna för illojal konkurrens och därmed riskerna för diskriminering av verksamheter. Ett sätt att göra detta är att säkerställa en effektiv rättslig och funktionell åtskillnad mellan nätverksamhet och produktions- och leveransverksamheter. Med ett krav på åtskilt ägande får inte en eller flera juridiska eller fysiska personer samtidigt utöva effektiv kontroll över både produktions- och nätverksamhetsföretag. Med kontroll avses i detta fall ett avgörande inflytande oavsett om det utövas genom ägande, avtal eller på annat sätt.
Rikets energilagstiftning har varit modell för landskapets lagstiftning på området. Det är ändamålsenligt bland annat då i rikslagstiftningen om elmarknaden finns bestämmelser som rör rikets lagstiftningsbehörighet. Ett harmoniserande regelverk i landskapet underlättar infogandet bestämmelser av rikslagstiftningsnatur, vilket är ägnat att ge enhetlighet och överskådlighet.
I riket trädde en ny elmarknadslag (FFS 588/2013) i kraft den 1 september 2013. Där beaktas i högre grad unionslagstiftningens krav på marknadsaktörernas oberoende samt åtskilt ägande av stam- och distributionsnät. Regelverket är ägnat att öka elnätens leveranssäkerhet och främja nätinnehavarnas beredskap. Således ska elnätet mer än tidigare planeras och upprätthållas för att klara störningar. Regelverket är fortsatt ägnat att främja tillgången till elnäten för vindkraftverk. I enlighet med elmarknadsdirektivets krav ges där också tydliga avgränsningar för en oberoende energimyndighets uppgifter och behörighet. Bestämmelser om myndighetens uppgifter och befogenheter samt om sanktioner finns i rikslagen om Energimyndigheten (FFS 870/2013) respektive i rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013). Rikets Energimyndighet tillkom den 1 januari 2014 i samband med en omorganisation av energifrågornas handläggning inom statsförvaltningen och en åtföljande namnändring, myndigheten hette tidigare Energimarknadsverket.
I rikets nya elmarknadslag finns omfattande delegeringar till närmare beslut för statsrådet, arbets- och näringsministeriet samt till rikets Energimyndighet. Uppgifter som rör Försörjningsberedskapscentralen och Strålsäkerhetscentralen hör till riksbehörighet och är således direkt tillämpliga i landskapet. Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter faller inom rikets behörighet till de delar som rör hälsofarliga kemikalier. I rikets nya elmarknadslag finns också hänvisningar till lagstiftning som hör till rikets såväl som till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till riksbehörighet hör bl.a. bestämmelser i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978), aktiebolagslagen (FFS 624/2006), bokföringslagen (FFS 1336/1997), skadeståndslagen (FFS 412/1974), strafflagen (FFS 39/1889), beredskapslagen (FFS 1552/2011), förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) samt i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (FFS 100/2013). Marknadsdomstolen är en specialdomstol som i huvudsak behandlar och avgör konkurrens- och tillsynsärenden, upphandlingsärenden och marknadsrättsliga ärenden. Marknadsdomstolen har dock inom landskapets behörighetsområde ingen befogenhet. Vid besvär i ärenden inom landskapets behörighet ska följas vad som stadgas i 25 § självstyrelselagen. Det kan också noteras att landskapet enligt överenskommelseförordning gemensamt med riksmyndigheter ska ansvara för vissa förvaltningsuppgifter, se Republikens presidents förordning (2000:80) om skötseln i landskapet Åland av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden.
Landskapsregeringen och dess allmänna förvaltning har ett myndighetsansvar för energiområdet. Enligt gällande regelverk (se 6 § LL 1982:38 om elmarknaden i landskapet Åland) handläggs ärenden som rör energifrågor i huvudsak vid landskapsregeringens kansliavdelning, och från årsskiftet 2014/2015 vid infrastrukturavdelningen.
För energitillsynsmyndigheter har en europeisk samarbetsbyrå inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Byrån har säte i Ljubljana i Slovenien och benämns med sin engelska förkortning Acer, vilket står för Agency for the Cooperation of Energy Regulators (.acer.europa.eu). Organisatoriskt finns i byrån en styrelse, en tillsynsnämnd, en direktör samt en överklagandenämnd. Tillsynsnämnden har en nyckelroll för Acer:s arbete genom att övervaka, ge rekommendationer och vägleda byråns arbete samt att besluta i vissa övergripande frågor. Tillsynsnämnden har 27 medlemmar vilka representerar energitillsynsmyndigheten i varje medlemsland inom den Europeiska unionen. Finlands representant kommer från Energimyndigheten och Sveriges från Energimarknadsinpektionen. Landskapet har ingen representant i Acer:s tillsynsnämnd.
För systemansvariga stamnätsinnehavare har ett europeiskt nätverk inrättats som benämns Entso också det med säte i Ljubljana i Slovenien (European Network of Transmission System Operators for Electricity - hemsida .entsoe.eu). Entso har inrättats av de systemansvariga i enlighet med bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Entso har 41 medlemmar från 34 länder inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt från Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Schweiz. Nätverksmedlemmar är bland andra Fingrid Abp från Finland och Svenska kraftnät (statligt affärsverk) från Sverige. Nätverkets syfte är att genom samarbete verka för att den Europeiska unionens inre elmarknad fullbordas samt fungerar och utvecklas väl. Landskapets systemansvariga stamnätsinnehavare Kraftnät Åland Ab är inte medlem i Entso.
Landskapsregeringen föreslår att elmarknadslagstiftningen ändras så att rikslagstiftningen med vissa avvikelser blir tillämplig i landskapet. Samtidigt föreslås att bestämmelserna om Ålands energimyndighet samlas i en särskild lag där myndighetens ansvarsområde och befogenheter tydliggörs. Ålands energimyndighet förslås få tillsyns- och beslutsansvar avseende en tillämpning av de författningar om elmarknaden som ersätter landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland. Energimyndigheten föreslås dessutom få tillsynsansvar i de energifrågor som avses i
- landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung,
- landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel,
- landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden samt i
- landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter.
Fördelning av ansvaret mellan landskapsregeringen och Ålands energimyndighet föreslås i vissa avseende skilja sig från den i rikslagstiftningen mellan statsrådet och dess underlydande myndigheter. I syfte att i enlighet med elmarknadsdirektivets krav trygga myndighetens oberoende ställning gentemot landskapsregeringen i elmarknadsfrågor avses myndigheten få det väsentliga beslutsansvaret i vissa frågor jämte sitt tillsynsansvar.
Enligt landskapsregeringens förslag ska myndigheten vid överträdelser tillämpa vitesinstrumentet. Således föreslås myndigheten inte tillämpa sådan påföljdsavgift som regleras i rikslagstiftningen.
I rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013) delegeras en möjlighet för rikets energimyndighet att hos marknadsdomstolen framställa om påföljdsavgift för en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller underlåter att iaktta en bestämmelse i rikets elmarknadslag. I 16 § detaljmotiven till rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (RP 20/2013) konstateras att ”det är fråga om en administrativ påföljd som kan påföras näringsidkare”. Grundlagsutskottet (GrUU 32/2005) har tidigare konstaterat detta slag av avgift vara en administrativ påföljd av straffkaraktär där handläggningen i tillämpliga delar ska följa regler som gäller vid handläggning av straffrättsliga påföljder. Det finns ingen särskild reglering av detta slag av avgift i självstyrelselagen. Frågan har dock behandlats i samband den oljeutsläppsavgift som regleras i 15a § landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador (FR 23/2009-2010). I sitt utlåtande i ärendet (HD 2009/24) konstaterade Högsta domstolen att landskapet inom sin lagstiftningsbehörighet kan besluta om straff och storleken av straff samt att landskapet inom sin behörighet kan stadga om förvaltningsuppgifter. Högsta domstolen fann således att landskapet inte hade överskridit sin behörighet genom att lagstifta om en oljeutsläppsavgift.
En Styrelse för Ålands Energimyndighet tillsätts med handläggare för tillsyns- och övervakningsuppgifter samt som föredragande inför styrelsen som är organisationens beslutande organ. Landskapsregeringen ska förordna minst tre och högst fem styrelsemedlemmar samt två icke personliga ersättare för dem.
Tillsyns- och beslutsansvar enligt landskapslagen om energideklaration för byggnader föreslås fortsatt finnas vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Det systemet kan beskrivas upprätthållas av de oberoende experter som i landskapets energideklarationsregister inför uppgifter om en byggnads energiprestanda, i syfte att därigenom erhålla lagstadgade energideklarationer för byggnader.
Redan enligt gällande regelverk krävs att nätinnehavare utvecklar sitt elnät för att tillgodose kundernas behov av god leveranskvalitet till rimliga priser. Elpriserna ska vara skäliga och utformade på sakliga grunder, och nätinnehavarna kan åläggas ge information med nyckeltal för prisnivån samt uppgifter som rör verksamhetens effektivitet och lönsamhet. Behörig landskapsmyndighet fastställer tarifferna. Med detta förslag definieras kvalitetskrav rörande rimliga avbrottstider på grund av storm eller snöbelastning. Dessutom formuleras krav på vad den information ska avse, som ges om verksamheter och verksamhetsplaner samt om grunderna för elpriserna.
Landskapsregeringen bedömer att nuvarande elnät i allt väsentligt uppfyller de föreslagna kvalitetskraven, så att eventuellt behövliga investeringsbehov kan tillgodoses inom ramarna för företagens nuvarande utvecklingsplaner. Företagen ska dessutom kunna fördela eventuella kostnader för sådana investeringar under minst femton år efter lagens ikraftträdande.
En följd av att nätinnehavarna enligt detta förslag ges en mer strukturerad informationsskyldighet kan medföra ytterligare administration hos dem. Landskapsregeringen bedömer att detta kan föranleda ett merarbete hos distributionsnätsinnehavaren omfattande 20-40 årsarbetsdagar, avhängigt hur den information de nu sammanställer om den egna verksamheten överensstämmer med de som följer av detta förslag. Det är dock sannolikt att arbetet med detta kommer att fordra något mer tid än så innan ändamålsenliga rutiner skapats. Kostnader för detta kan på kort sikt öka elpriser för kunderna något. Åtgärderna är dock ägnade att ge ett bättre underlag och transparens vid bedömningen av eltariffernas rimlighet. Målsättningen är att på sikt främja än mer stabila och rättvisa elpriser för kunderna.
För landskapet innebär förslaget att en organisatoriskt tydlig lösning genomförs för Ålands energimyndighet ävensom av myndighetens ansvarsområde. Det ger en bättre grund för landskapet att bedöma nätets kvalitet samt elprisernas rimlighet. Förslaget saknar direkta ekonomiska följder utöver sådana arvodes- och lönekostnader som inrättande och verksamhet vid den nya energimyndigheten kräver.
Istället för att regleras i landskapsförordning kommer landskapsregeringen att särskilt besluta om elnätstillstånd för stamnätsinnehavare. Beslutet kan gälla tills vidare enligt grundläggande krav på oberoende, samt med möjlighet till villkor om utförande av uppgifter, fullgörande av skyldigheter och utövande av rättigheter. Affärstransaktioner och åtgärder ska anmälas till Ålands energimyndighet, som ska agera för att säkerställa stamnätsinnehavarens oberoende.
Förslaget saknar betydande följder för miljön. Förslaget saknar följder för jämställdhet.
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
1 § Inledande bestämmelse. I paragrafen finns bestämmelser som stadgar om rikslagstiftningens tillämning i landskapet såsom landskapslag. I rikslagstiftningen ingående bestämmelser som hör till rikets behörighet, (se avsnitt 2 ovan) är dock direkt gällande i landskapet. I rikets elmarknadslag (FFS 588/2013), som trädde i kraft den 1 september 2013, beaktas i högre grad än tidigare unionslagstiftningens krav på marknadsaktörernas oberoende samt åtskilt ägande av stam- och distributionsnät. Det är samtidigt ändamålsenligt att rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013) görs tillämplig i landskapet, då där i enlighet med 106 § i rikets elmarknadslag finns närmare bestämmelser om tillsyn. Det är endast de delar som rör eltillsyn som görs tillämpliga.
2 § Förvaltning. I paragrafen tydliggörs hur förvaltningsuppgifter fördelas i landskapet, till skillnad mot den fördelning av förvaltningsuppgifter som i rikslagstiftningen sker mellan statsrådet, arbets- och näringsministeriet samt dess underlydande energimyndighet.
3 § Hänvisning i rikslag. Hänvisningar till författningar som regleras i landskapet regleras i landskapslagstiftning. Det framgår också av följande tabell:
laghänvisningar i rikets elmarknadslag |
|
hänvisningarna svarar i landskapet mot följande lagar
|
|
elsäkerhetsL (FFS 410/1996) |
- |
LL (2011:9) om tillämpning i landskapet Åland av elsäkerhetslagen
|
|
L om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (FFS 468/1994) |
- |
LL (2006:82) om miljökonsekvensbedömning
|
|
L om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (FFS 603/1977) |
- |
LL (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter
|
|
L om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (FFS 1211/2009) |
- |
LL (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden
|
|
L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) |
- |
LL (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet
|
|
L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) |
- |
LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet
|
4 § Avvikelser från rikets elmarknadslag. Avvikelserna från rikslagstiftningen är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden.
I de första och femte punkterna fastställs gränsen mellan stamnät och distributionsnät så att stamnätet omfattar elnät med en märkspänning som är 45 kilovolt eller mer, istället för 110 kilovolt som i riket och i Sverige. 45 kilovolt är en gräns som stämmer med den faktiska situationen för en entydigt bestämd rollfördelning som enligt unionslagstiftningen krävs för åtskillnaden av stamnät och distributionsnät. Stamnätet omfattar dessutom de delar av elnätet som stamnätsinnehavaren kontrollerar genom ägande.
I den andra punkten bestäms gränsen för småskalig elproduktion till högst 500 kilovoltampere, istället för till högst 2 megavoltampere som i rikslagstiftningen. Begränsningen är ändamålsenligt med beaktande av landskapsnätets kapacitet och de elnätsförstärkningskostnader som en anslutning av småskalig produktion kan medföra.
I den tredje punkten görs ett undantag från rikslagstiftningens krav på åtskillnad av aktörer i distributionssystem på grund av överförande av en viss elmängd i elnät. Landskapsregeringen bedömer inte att en sådan norm medför en i landskapet ändamålsenlig åtskillnad av bestämmande inflytande, det är heller inte något som unionslagstiftningen fordrar. Landskapsregeringen föreslår ingen avvikelse från rikslagstiftningens krav på åtskillnad om en distributör har minst 50 000 användare, i vilket fall unionslagstiftningen tillåter upp till 100 000 användare. Landskapsregeringen kan dock i enlighet med en delegeringsfullmakt i lagens 7 § besluta närmare om såväl andra begränsningar på grund av antal användare som begränsningar som rör överförande av viss elmängd i elnät.
I den fjärde punkten undantas kravet på särskilda projekttillstånd för byggande av högspänningsledning, såsom avses i rikslagens 3 kap. 14-17 §§. För sådant byggande avses i landskapet finnas ett elnätstillstånd som regleras i landskapsförordning; se utkast till sådan bestämmelse i bilaga 2 som fogats till detta lagförslag. Fortsatt kan också i vissa fall fordras bygglov enligt plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland samt miljötillstånd enligt landskapslagen (2008:124) om miljöskydd. Tillståndsplikten ersätts med en anmälningsplikt för byggande av kraftverk med märkeffekt över 500 kilowatt samt för elöverföringsanläggningar och elledningar för en nominell spänning på över 1 000 volt. Byggande kan inledas först trettio dagar efter att en sådan anmälan har gjorts. Landskapsregeringen kan göra påminnelser om i lag skyddade objekt som kan beröras ävensom ge annan allmän information.
I den sjätte punkten stadgas om den systemansvarige stamnätsinnehavarens balansansvar och om schablonavräkning. Landskapsregeringen föreslår att nuvarande system fortsättningsvis ska tillämpas i landskapet. En övergång till rikslagens system (jfr rikslagens 5 kap.) förutsätter elbolagens tillgång till mer detaljinformation om enskilda kunders förbrukning, och innebär betydliga kostnader som sammanhänger med att ett stort antal elmätare hos enskilda kunder behöver ersättas med mätare som klarar sådana krav. Ett arbete med att byta ut elmätare pågår och avses bli helt genomförd år 2018, så att samtliga kunder då ska ha elmätare som kan redovisa timförbrukning av el.
I den sjunde punkten undantas från tillämpning i landskapet rikslagens krav på arbets- och näringsministeriets yttrande till Energimyndigheten ”om huruvida säkerställandet av stamnätsinnehavarens oberoende … äventyrar energileveranssäkerheten nationellt eller inom Europeiska unionen”. Landskapet har ett ansvar för att meddela den Europeiska kommissionen om situationer som kan leda till att en eller flera personer från tredjeländer får bestämmande inflytande över stamnätet eller stamnätsinnehavaren. Dock syns uppkomsten av en sådan situation fortsättningsvis vara osannolik, då stamnätsinnehavaren är och fortsatt avses vara ett av landskapet helägt och kontrollerat bolag.
I den åttonde punkten stadgas om marknadsdomstolens roll i samband med hävande en affärstransaktion eller åtgärd. Eftersom marknadsdomstolen inte ingår i självstyrelsesystemet så kan i vissa fall behövas en annan modell för säkerställande av affärstransaktioner och säkerställande av en stamnätsinnehavares oberoende. I sådana fall föreslås att Ålands förvaltningsdomstol på förslag av landskapsregeringen eller Ålands energimyndighet ska kunna besluta i ärenden där marknadsdomstolen inte har behörighet i landskapet.
I den nionde punkten undantas rikslagstiftningens bestämmelser om budområde från tillämpning i landskapet. Budområdesbestämmelserna möjliggör landets uppdelning i separata områden för elhandel eller att olika förfaranden tillämpas i driftsituationer där det är nödvändigt eller ändamålsenligt för att klara flaskhalsar som kan uppstå i stamnätets överföringskapacitet. Detta bygger på ett system som inte bedöms vara ändamålsenligt för landskapets förhållanden.
I den tionde punkten stadgas att stamnätsinnehavaren utöver den överföringsavgift som hör till punktprissättningen kan ta en separat överföringsavgift för import och export av el till och från sitt nät. Således inte att den ska tas ut såsom i rikslagstiftningen. Någon sådan särskild avgift har hittills inte uppburits i landskapet, men den situation kan uppkomma då det anses vara välmotiverat med en specificerad sådan avgift.
I den elfte punkten stadgas om stamnätsinnehavarens skyldighet att följa utvecklingen, snarare än att utveckla ett informationsutbyte såsom i rikslagstiftningen. Det är väsentligt att den systemansvarige stamnätsinnehavaren följer hur standarder för meddelandetrafiken samt procedurer för informationsutbyte utvecklas, ett utvecklingskrav är med beaktande av tillgängliga resurser och behov inte rimligt.
I den tolfte punkten görs en avvikelse för hur innehållet i en balansavräkning ska ske, så att nuvarande system för nätinnehavares förbrukning fortsatt ska beräknas på grund av mätning eller på grund av mätning och schablonavräkning. Så som konstaterats ovan avses alla äldre elmätare till år 2018 bli utbytta och ersatt av elmätare som kan redovisa timförbrukning.
I de trettonde och fjortonde punkterna stadgas att rikslagens bestämmelser om standardersättning på grund av avbrott i eldistribution eller elleverans inte ska vara tillämpliga i landskapet samt att inget generellt undantag ska gälla avseende skadeståndsskyldighet vid dröjsmål på grund av brister i elnätets leveranssäkerhet som kunde beaktas på det sätt som stadgas i 96 § rikets elmarknadslag.
I den femtonde punkten stadgas om undantag från kravet att i digital form informera om var jordkablar är placerade, sådan information bör ges på lämpligt sätt. Digital form kan i vissa fall vara det lämpligaste sättet.
5 § Avvikelser från rikets elmarknadslag som rör kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion. Avvikelserna från rikslagstiftningen är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden. De föreslagna tidsgränserna är inte i sig länkade till sanktioner utan utgör presumtioner för att elavbrott ska vara åtgärdade inom viss tid. Tidsgränserna är ägnade att främja en fortsatt god leveranssäkerhet. Förslaget beaktar att det kan finnas särskilda svårigheter med att ge prioritet till områden som vare sig har fast vägförbindelse eller reguljär färjetrafik.
6 § Vite. Med stöd av lagrummet kan landskapsregeringens exempelvis förena ett beslut om krav på ändringar i en utvecklingsplan (52 § rikets elmarknadslag) eller krav på att få uppgifter av en nätinnehavare, som behövs för övervakning eller tillsyn, med vite. I 6 § landskapslag om Ålands energimyndighet föreslås också ingå bestämmelser om vite. Avvikelsen från rikslagstiftningen, enligt vilken grunderna för påföljdsavgift i landskapet ska avse vite, är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden. Av skäl som hänförs till rättsäkerhet påförs rikslagstiftningens påföljdsavgift av marknadsdomstolen på Energimyndighetens framställning och ska betalas till staten. Avgiftsstorleken ska i de enskilda fallen bestämmas med hänsyn bl.a. till en förseelses art, omfattning och varaktigheten till högst 10 procent av en näringsidkares omsättning. I riket bedöms antalet fall med påföljdsavgift kunna bli några få per år samt fällande beslut i flertalet fall komma att överklagas, och därigenom kunna var förenat med betydande rättegångskostnader. Landskapsregeringen konstaterar att marknadsdomstolen inte ingår i självstyrelsesystemet samt bedömer att lagförslagets tillsyns-, skadestånds- och vitesregler väl uppfyller behovet av att tillse att regelverket följs.
7 § Förordning. Genom bestämmelsen delegerar lagtinget till landskapsregeringen att besluta närmare i förordning, i enlighet med de förordningsgrunder som ges i den rikslagstiftning som antas som blankettlag.
8 § Ändring. Utan reglering i sak finns i paragrafen en hänvisning till vad som enligt självstyrelselagen gäller för ändringssökande.
9 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen beslutar. Landskapsregeringens avsikt är att lagen ska kunna publiceras under år 2015 för att därefter träda i kraft från och med den 1 januari 2016. Landskapsregeringens avsikt är att Ålands energimyndighet efter lagens ikraftträdande ska hantera frågor om prissättning samt en skyldighet för elnätsinnehavaren att underrätta om sina nättjänstvillkor och -priser ska börja tillämpas från och med år 2020. Detta framgår också av skrivningen till 12 § i utkastet till landskapsförordning, som fogats som bilaga till detta lagförslag (bilaga 2). På grund av den information som Ålands energimyndighet härigenom får så ges myndigheten ett bra underlag att hantera prissättningsfrågorna, med beaktande också av de särförhållanden som finns i landskapet för elnätsinnehavarna.
2. Landskapslag om Ålands energimyndighet
1 och 2 §§ Uppgifter / Definitioner. Ålands energimyndighet ska sköta de övervaknings-, tillsyns- och styrningsuppgifter som följer av elmarknadslagen, samt de övervaknings- och tillsynsuppgifter som annan energilagstiftning fordrar. I 2 § definieras vad som här avses med övervakning respektive tillsyn.
3 § Behörighet. Organisatoriskt ska Ålands energimyndighet vara underställd landskapsregeringen. Inom elmarknadslagstiftningen ska den dock i vissa fall besluta oberoende av landskapsregeringen och i enlighet med regelverket. I enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden ska, med vissa avvikelser, myndigheten tillämpa bestämmelserna i 3 kap. lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013).
4 § Myndighetens rätt att få uppgifter. För såväl övervakning som tillsyn måste myndigheten kunna kräva att näringsidkarna lämnar behövliga uppgifter.
5 § Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter. I enlighet med elmarknadsdirektivet och annars för regelverkets upprätthållande ska myndigheten ha rätt att lämna information till berörda inrättningar i den Europeiska unionen, i riket och i landskapet.
6 § Vite. Vite är ett så kallat indirekt tvångsmedel, vars syfte är att förmå den som förpliktas att själv uppfylla sin förpliktelse. Lagstiftning om utsättande av vite hör enligt 18 § 26 punkten självstyrelselagen till landskapets behörighet inom landskapets behörighetsområde. Om en utsökning av vite sker berör det dock utsökningsväsendet och dess myndigheter, vilka hör till rikets behörighetsområde. Utsökning utförs med stöd av speciallagstiftningen av en indrivningsmyndighet för den myndighets räkning som utdömt vitet. Vitesbelopp som utdömts av en landskapsmyndighet ska således tillfalla landskapet.
7 § Styrelsen för Ålands energimyndighet. I enlighet med elmarknadsdirektivet ska den högsta ledningen för en energimyndighet tillsättas för viss tid som är minst fem och högst sju år, samma personer kan ingå i ledningen under högst två mandatperioder i följd. Myndigheten ska i frågor som rör elmarknadsdirektivets tillämpning ha en från landskapsregeringen fristående ställning, myndighetens beslut ska inte på något sätt underställas landskapsregeringen för fastställande.
Styrelsemedlemmar och ersättare uppbär arvode i enlighet med vad landskapsregeringen särskilt beslutar.
8 och 9 §§ Styrelsens uppgifter / Styrelsemöten. Det är viktigt att styrelsen sammansätts med en kompetens och integritet som ger den behövlig kraft att agera. För ersättare i styrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om medlemmarna. Styrelsen har ett övergripande ansvar också i andra frågor som rör verksamhetens kvalitetssäkring och behov av förändringar.
En god och tillförlitlig förvaltning förutsätter en handläggningsprocess som tryggar att de åtgärder som vidtas är ändamålsenliga. För myndighetens inre organisation kan ytterligare klargörande bestämmelser framgå av den arbetsordning som avses i 8 § 3 punkten
10 och 11 §§ Tjänster / Tjänstemäns oberoende. Under myndighetens första tid kommer kraven på uppbyggnad av verksamhetsrutiner och -system att fordra ett merarbete. Verksamheten kan dessutom i ett senare skede komma att tillföras ytterligare uppgifter. Initialt bedöms verksamheten fungera med endast en anställd (myndighetschefen).
Myndighetens oberoende är viktigt för dess uppgift att klara elmarknadsdirektivets krav på åtskilt ägande och kontroll över både produktions- och nätverksamhetsföretag.
Närmare bestämmelser om tjänstemän vid myndigheten finns i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland.
12 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att lagen ska träda ikraft vid en tidpunkt som beslutas av landskapsregeringen.
3. Följdändringar i andra landskapslagar
Nedannämnda landskapslagar föreslås ändrade med beaktande av att tillsynsuppgifter förs från landskapets allmänna förvaltning till Ålands energimyndighet, i enlighet med bestämmelser i landskapslagen om Ålands energimyndighet.
- Landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung (ändring av 2 §).
- Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel (ändring av 3 §).
- Landskapslagen om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (ändring av 4 §).
- Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (ändring av 3 §).
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S
L A G
om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Inledande bestämmelse
Med de avvikelser som anges i denna lag tillämpas rikets bestämmelser om elenergi i
1) elmarknadslagen (FFS 588/2013), nedan kallad rikets elmarknadslag, samt
2) om rikets elmarknadslag i 3 kap. lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013), nedan kallad rikets tillsynslag, samt inom tillämpningsområdet för 3 kap. rikets tillsynslag de grunder för påföljd som ges i 4 kap. rikets tillsynslag.
Ändringar i rikslagstiftningen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltning
Om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 § nämnda rikslagarna ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom.
3 §
Hänvisning i rikslag
Hänvisningar i en rikslag som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Avvikelser från rikets elmarknadslag
Med avvikelse från bestämmelserna i rikets elmarknadslag
1) 3 § 2 punkten är distributionsnät elnät med en märkspänning som är mindre än 45 kilovolt samt dithörande elstationer och elmateriel,
2) 3 § 14 punkten är småskalig elproduktion ett kraftverk eller en helhet som utgörs av flera kraftverk med en effekt på högst 500 kilowatt,
3) 10 och 60 §§ ska bestämmelserna om åtskillnad av aktörer för distributionssystem i elföretag, på grund av överförande av en viss elmängd i elnät, inte tillämpas på elföretag i landskapet,
4) 14-17 §§ krävs inte projekttillstånd för byggande av högspänningsledning vid byggande av en elledning med en nominell spänning på minst 45 kilovolt, vid byggande av kraftverk med en märkeffekt överstigande 500 kilowatt samt elöverföringsanläggningar och elledningar för en nominell spänning på över 1 000 volt krävs att byggherren har anmält projektet till landskapsregeringen minst trettio dagar innan byggnadsarbetet påbörjas på en av landskapsregeringen fastställd elektronisk blankett,
5) 31 § är ett stamnät ett landskapsomfattande enhetligt elöverföringsnät som består av elledningar med en nominell spänning på 45 kilovolt eller mer, transformator- och kopplingsstationer och andra anläggningar vilka är under kontroll av den systemansvariga för stamnätet samt en sammanlänkning för en nominell spänning på 45 kilovolt eller mer som är i en stamnätsinnehavares besittning,
6) 5 kap. om riksomfattande balansansvar och om riksomfattande balansavräkning svarar den systemansvarige i landskapet för att landskapets elsystem är tekniskt funktionsdugligt och driftsäkert, samt handhar de uppgifter som omfattas av ett landskapsomfattande balansansvar och en landskapsomfattande schablonavräkning,
7) 35 och 36 §§ är bestämmelserna om ministeriets yttrande inte tillämpliga i landskapet,
8) 38 och 39 §§ kan Ålands förvaltningsdomstol på förslag av landskapsregeringen eller Ålands energimyndighet bestämma att en affärstransaktion eller åtgärd ska hävas, om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende har vägrats för affärstransaktionen eller åtgärden i fråga,
9) 40 § 1 mom. 4 punkten och 40 § 2 mom. rikets elmarknadslag om kvalitetskrav i fråga om stamnätets funktion är inte tillämpliga i landskapet.
10) 43 § om överföringsavgifter kan stamnätsinnehavaren utöver den överföringsavgift som hör till punktprissättningen ta ut en separat överföringsavgift för import och export av el till och från sitt nät,
11) 49 § 1 mom. 1-3 punkterna om utveckling av informationsutbyte har den systemansvarige stamnätsinnehavaren i landskapet ett ansvar att i relevanta delar följa hur standarder för meddelandetrafiken samt procedurer för informationsutbyte utvecklas,
12) 74 § om balansavräkning gäller i landskapet att nätsinnehavares förbrukning ska beräknas på grund av mätning eller på grund av mätning och schablonavräkning,
13) 100 § om standardersättning på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen så är inte bestämmelserna om standardersättning tillämpliga i landskapet,
14) 107 § om skadeståndsskyldighet så är inte bestämmelserna om begränsning av skadeståndslagens tillämplighet (FFS 412/1974) tillämpliga i landskapet samt
15) 110 § 2 mom. om arbete som äventyrar jordkablar och utredande av var jordkablar är placerade krävs inte i att uppgifterna ska vara tillgängliga i digital form.
5 §
Avvikelser från rikets elmarknadslag som rör kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion
Ett distributionsnät ska planeras, byggas och upprätthållas så att nätet uppfyller de krav i fråga om nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet som en systemansvarig stamnätsinnehavare ställt, samt så att fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över
1) 48 timmar för nätanvändare inom detaljplaneområde på fasta Åland inom samt inom detaljplaneområde med fast vägförbindelse till fasta Åland,
2) 72 timmar för nätanvändare utanför detaljplaneområde på fasta Åland, utanför detaljplaneområde med fast vägförbindelse till fasta Åland samt inom detaljplaneområde utanför fasta Åland som har lin- eller reguljär färjetrafik till fasta Åland och
3) 96 timmar för nätanvändare utanför detaljplaneområde på öar utanför fasta Åland med lin- eller reguljär färjetrafik till fasta Åland,
Distributionsnätsinnehavaren kan bestämma en målnivå för driftstället med avvikelse från 1 mom. 3 punkten i enlighet med de lokala förhållandena, om
1) driftstället finns på en ö som saknar reguljär färjetrafik och fast vägförbindelse till fasta Åland.
2) driftställets årliga elförbrukning har varit högst 5 000 kilowattimmar under de tre föregående kalenderåren.
Med avvikelse från bestämmelserna i 52 § rikets elmarknadslag om utvecklingsplan för distributionsnät ska en utvecklingsplan innehålla uppgifter om distributionsnätsinnehavarens geografiska verksamhetsområde, befintliga och planerade ellinjer samt om planerade åtgärder som förbättrar nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet, i syfte att tillgodose kraven enligt denna paragraf. Till planen ska fogas en karta över verksamhetsområdet med översiktlig information om var ellinjer och andra elinstallationer finns eller planeras. Landskapsregeringen får meddela närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ges i utvecklingsplanen samt om hur planen ska lämnas till landskapsregeringen.
6 §
Vite
Landskapsregeringens kan förena ett åläggande i enlighet med denna lag med vite, i enlighet med bestämmelserna om det i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. Med avvikelse från bestämmelserna i rikets tillsynslag ska de grunder som där ges för påföljdsavgift i landskapet tillämpas avseende möjligheten att vid vite ålägga en näringsidkare att inom viss tid rätta till en överträdelse eller en försummelse.
7 §
Förordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.
Landskapsregeringen kan, med avvikelse från bestämmelserna i 10, 60 och 61 §§ rikets elmarknadslag om krav på juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet, i landskapsförordning besluta närmare om det högsta antalet nätanvändare en aktör får utöva bestämmande inflytande över samt om den största elmängd som årligen får överföras av samma aktör utan krav på juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om hur schablonvärden ska beräknas samt hur de av en distributionsnätsinnehavare ska meddelas till stamnätsinnehavaren.
I enlighet med bestämmelser i 4 kap. i rikets elmarknadslag ska nätinnehavare informera om gällande försäljningsvillkor och -priser för sina nättjänster samt om grunderna för hur de bestäms. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om vad informationen ska avse, hur den ska lämnas samt från vilken tidpunkt nätinnehavare ska lämna sådan information.
8 §
Ändring
Vid ändringssökande ska bestämmelserna i 25 § självstyrelselagen om förvaltningsrättskipning tillämpas.
9 §
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Genom denna lag upphävs landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland.
Distributionsnätsinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde uppfylla de krav som ställs i 5 § 1 mom. 2-4 punkterna senast inom 15 kalenderår efter lagens ikraftträdande. Kraven ska därefter uppfyllas senast inom sju kalenderår för minst 50 procent av alla distributionsnätsanvändare, exklusive fritidsbostäder, och senast inom tio kalenderår efter lagens ikraftträdande för minst 75 procent av alla distributionsnätsanvändare, exklusive fritidsbostäder.
Landskapsregeringen kan på ansökan av distributionsnätsinnehavaren av vägande skäl förlänga verkställighetstiden i fråga om 75 procent av användarna av distributionsnätet med högst åtta kalenderår och av vägande skäl i fråga om alla användare av distributionsnätet med högst åtta kalenderår. För en sådan förlängning krävs att distributionsnätsinnehavaren kan visa på väsentliga förändringar i förutsättningarna att uppnå utvecklingsplanens mål efter att lagen har trätt i kraft. Ansökan om förlängd verkställighetstid ska göras senast inom sju kalenderår efter lagens ikraftträdande.
Systemansvarig stamnätsinnehavares och elföretags beslut om villkor för tjänster och metoder för prissättning av tjänster förblir i kraft då denna lag träder i kraft, i enlighet med vad som stadgas i övergångsbestämmelserna i 40 § 1 mom. rikets tillsynslag.
Bestämmelsen i 12 § landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden om systemansvarig i landskapet förblir i kraft tills landskapsregeringen har förordnat en systemansvarig stamnätsinnehavare.
Behörig myndighet ska efter denna lags ikraftträdande besluta om fastställande av näringsidkares villkor för tjänster och metoder för prissättning av tjänsterna, så som avses i rikets tillsynslag, att träda i kraft vid en tidpunkt som myndigheten beslutar.
En sådan utvecklingsplan för distributionsnät som avses i 5 § 3 mom. ska första gången lämnas till landskapsregeringen senast inom tolv månader efter att denna lag har trätt i kraft. Landskapsregeringen kan på ansökan från en distributör bevilja anstånd under ytterligare längst sex månader med att lämna en sådan utvecklingsplan för distributionsnät. Landskapsregeringens rätt att kräva att distributionsnätsinnehavaren ändrar planen går ut inom tolv månader efter det att en utvecklingsplan har lämnats till landskapsregeringen.
2.
L A N D S K A P S
L A G
om Ålands energimyndighet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Uppgifter
För tillsyn och övervakning av elmarknad, energifrågor samt utsläppshandel med växthusgaser finns Ålands energimyndighet, nedan kallad myndigheten. Myndigheten ska inom sitt verksamhetsområde främja målen för landskapets energipolitik, följa energifrågornas utveckling, ta initiativ till utveckling av lagstiftningen samt ge utlåtanden och bistå landskapsregeringen i beredningen av ärenden.
Ålands energimyndighet sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter samt beslutar i de ärenden som avses i landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden. Om inte annat särskilt stadgas är Ålands energimyndighet dessutom den myndighet som sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter som avses i
1) landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung,
2) landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel,
3) landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden samt i
4) landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter.
De uppgifter som i ovan nämnda riksförfattningar sköts av statsrådet sköts i landskapet av landskapsregeringen.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) tillsyn att följa en näringsidkares efterlevnad av regelverket och för näringsidkaren givna särskilda villkor samt med
2) övervakning att följa om elmarknaden fungerar så att målen för landskapets energipolitik främjas.
3 §
Behörighet
Myndigheten är underställd landskapsregeringen. Landskapsregeringen sköter den allmänna styrningen och övervakningen av myndigheten. Myndigheten kärar och svarar på landskapets vägnar samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter samt inrättningar och sammanslutningar landskapets rätt och fördel i de ärenden som gäller myndighetens ansvarsområde.
Om någon bryter mot eller försummar de förpliktelser som föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden ska myndigheten förplikta vederbörande att rätta till sin överträdelse eller försummelse. I beslutet kan det bestämmas hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas. I beslutet kan det också bestämmas att en avgift som tagits ut felaktigt ska betalas tillbaka till kunden, om inte denne under följande tillsynsperiod helt kompenseras med en sänkt avgift.
Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning ålägga myndigheten att sköta andra bestämda uppgifter som lämpar sig för dess verksamhetsområde.
4 §
Myndighetens rätt att få uppgifter
Nätinnehavare och andra näringsidkare på elmarknaden ska ge myndigheten den information som behövs för skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Utöver detta ska myndigheten ges den statistik och övrig information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i denna lag eller för uppfyllande av internationella avtalsförpliktelser.
En behörig tjänsteman vid myndigheten har rätt att utföra granskningar i lokaler som innehas av en näringsidkare som bedriver verksamhet underkastad tillsyn, för att fullgöra tillsynsuppgiften enligt denna lag samt för att övervaka iakttagandet av beslut om fastställande eller förpliktande beslut som myndigheten har meddelat samt de beslut av den Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) vilka grundar sig på
1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,
2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 och
3) den Europeiska kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG.
Granskning får inte utföras i lokaler som används för permanent boende.
En näringsidkare som bedriver verksamhet som är underkastad tillsyn ska på yrkande för den tjänsteman som utför granskning visa de handlingar och registreringar i datasystem samt ordna tillträde till de elanordningar och de elanläggningar som kan ha betydelse vid utförandet av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag.
5 §
Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter
Utöver det som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet har myndigheten rätt att trots bestämmelserna om sekretess lämna ut uppgifter till
1) landskapsregeringens allmänna förvaltning för att den ska kunna sköta sina uppgifter,
2) Europeiska kommissionen och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) för att de ska kunna sköta sina uppgifter,
3) den myndighet som övervakar finansmarknaden samt den nationella konkurrensmyndigheten och den nationella energitillsynsmyndigheten i en annan stat inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) för att de ska kunna sköta sina uppgifter samt till
4) Finlands eller en annan EES-stats åklagar- och förundersökningsmyndighet för förhindrande och utredning av brott.
Myndigheten har rätt att lämna ut endast sådana uppgifter som behövs för att annan berörd myndighet ska kunna utföra sina uppgifter. Om uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet eller ett internationellt organ förutsätts det dessutom att dessa har motsvarande sekretess som myndigheten i fråga om de uppgifter som lämnas ut.
Myndigheten får inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter som den fått av en myndighet i en annan stat eller av ett internationellt organ, om inte den myndighet som gett uppgifterna har gett sitt uttryckliga samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Uppgifterna får endast användas för skötsel av de uppgifter som avses i denna lag eller för de ändamål som samtycket getts för.
6 §
Vite
Myndigheten får med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden vid vite ålägga en näringsidkare att inom viss tid rätta till sin överträdelse eller försummelse. I beslutet kan bestämmas hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas.
7 §
Styrelsen för Ålands energimyndighet
Landskapsregeringen utnämner Styrelsen för Ålands energimyndighet med minst tre och högst fem medlemmar, i denna lag kallad styrelsen. Landskapsregeringen utser bland dem en ordförande och en vice ordförande. För styrelsen finns två ersättare som inte är personliga. Uppdragen tillsätts för viss tid som är minst fem och högst sju år. Samma person kan utnämnas till ett styrelseuppdrag för högst två mandatperioder i följd.
Styrelsemedlemmarna och deras ersättare ska ha sakkunskap inom förvaltningsfrågor och god kännedom om energifrågor. Om en styrelsemedlem eller en ersättare skiljs från sitt uppdrag eller avlider ska en ny medlem respektive ersättare utses för den återstående mandattiden. Landskapsregeringen beslutar om arvoden för styrelsens medlemmar.
En styrelsemedlem ska i sitt uppdrag vara oberoende av energiföretag, får inte höra till förvaltningsrådet, styrelsen, fullmäktige eller revisorerna för ett företag i energibranschen och får inte vara anställd av ett företag i energibranschen.
8 §
Styrelsens uppgifter
Styrelsen ska
1) leda verksamheten vid myndigheten,
2) besluta om myndighetens resultatplan, budget, verksamhetsplan och verksamhetsberättelse,
3) besluta i ärenden av principiell karaktär som rör försäljning av el, till vilket hör leveransskyldighet, specificering av uppgifter om priser och villkor som ska lämnas i enlighet med 4 §,
4) besluta om en arbetsordning för myndigheten med behövliga bestämmelser om myndighetens inre organisation och beslutsfattande,
5) avgöra ärenden som ska avgöras vid myndigheten enligt denna lag samt enligt den Europeiska kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG,
6) avgöra andra ärenden som hör till myndigheten, om inte beslutanderätten har getts till en tjänsteman genom en arbetsordning samt ska
7) se till att de uppgifter som hör till myndigheten sköts på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
9 §
Styrelsemöten
Styrelsens arbete leds av ordföranden eller vid förfall för denne av vice ordföranden.
Styrelsen är beslutför då ordföranden eller vice ordföranden och minst två övriga medlemmar är närvarande. Beslut fattas med enkel majoritet. Faller rösterna lika avgör ordförandens röst.
Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vid förfall för ordföranden på kallelse av vice ordföranden. Styrelsen ska sammankallas för behandling av visst ärende då en tjänsteman som avses i 10 § begär det. Vid styrelsens sammanträden förs protokoll, vilka justeras på det sätt som styrelsen bestämmer. En medlem i styrelsen eller en tjänsteman som avses i 10 § är föredragande i Ålands energimyndighets ärenden.
Styrelsen kan i enskilda ärenden kalla sakkunniga att delta i styrelsens sammanträde.
Styrelsen kan sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar något annat.
10 §
Tjänster
För tillsyn, övervakning, sådan granskning som avses i 4 §, beredning av myndighetens ärenden inrättar och anställer landskapsregeringen en chef för Ålands energimyndighet, nedan kallad myndighetschefen. Behörighetsvillkor för tjänsten är lämplig högskoleexamen och förtrogenhet med myndighetens verksamhetsområde. Myndighetschefen leder och utvecklar myndigheten närmast under styrelsen. Myndighetschefen ska se till att de uppgifter som hör till myndigheten sköts på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samt avgör i enlighet med arbetsordningen ärenden som ankommer på myndigheten vilka inte ska avgöras av styrelsen.
Ålands energimyndighet kan för skötseln av sina uppgifter inrätta ytterligare tjänster.
11 §
Tjänstemans oberoende
En tjänsteman som sköter förvaltningsuppgifter ska i sitt uppdrag vara oberoende av energiföretag, får inte höra till förvaltningsrådet, styrelsen, fullmäktige eller revisorerna för ett företag i energibranschen och får inte vara anställd av ett företag i energibranschen.
Bestämmelser om jäv för tjänstemän finns i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
12 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
3.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 1 mom. landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung samt
fogas till lagens 2 § ett nytt 3 mom. som följer:
2 §
Förvaltning
Om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter som enligt de författningar som avses i 1 och 4 §§ ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
4.
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 3 § 1 mom. landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel samt
fogas till lagens 3 § ett nytt 3 mom. som följer:
3 §
Förvaltningsuppgifter
Om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter, som enligt en författning som avses i 1 § handhas av myndigheter i riket, i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets behörighet på området.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
5.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden som följer:
4 §
Landskapsregeringens myndighetsutövning
Den tillsyn över efterlevnaden av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden som Energimyndigheten utövar i riket sköts i landskapet av landskapsregeringen, om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag. Landskapsregeringen ska även ålägga den som bryter mot de skyldigheter som föreskrivs i eller med stöd av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden att avhjälpa felet eller försummelsen. Beslutet kan förenas med vite enligt bestämmelserna i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
6.
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter som följer:
3 §
Förvaltning
Om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter som enligt de författningar som avses i 1 och 5 §§ ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. Polisen ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag.
I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 31 mars 2015 |
|
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Veronica Thörnroos |
Bilaga 1 – rikets elmarknadslag
Uppdaterad t.o.m. FFS 1430/2014
Elmarknadslag
(FFS 588/2013)
Utfärdad i Helsingfors den 9 augusti 2013
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
I AVDELNINGEN
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
1 kap.
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
1 §
Syfte
Syftet med denna lag är att säkerställa förutsättningar för att den nationella och regionala elmarknaden och Europeiska unionens inre elmarknad ska fungera effektivt, säkert och miljömässigt hållbart, så att slutförbrukarna kan garanteras en god elleveranssäkerhet, konkurrenskraftiga elpriser och skäliga principer för tjänsterna. De främsta metoderna för att uppnå detta är att trygga en sund och fungerande ekonomisk konkurrens vid produktion och leverans av el samt att upprätthålla skäliga och jämlika principer för tjänsterna inom elnätsverksamheten.
Elföretagen har till uppgift att sörja för de tjänster som sammanhänger med kundernas och elnätsanvändarnas elanskaffning och att främja en effektiv och sparsam användning av elektricitet i såväl sin egen som kundernas och elnätsanvändarnas verksamhet.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på elmarknaden, som omfattar produktion, import, export och leverans av el samt elöverföring och eldistribution. Bestämmelserna i II avdelningen samt 7 och 21 kap. tillämpas inte på försvarsförvaltningen.
Lagens bestämmelser om nätinnehavare tillämpas på näringsidkare som utövar tillståndspliktig elnätsverksamhet och i sin besittning har ett elnät i Finland, om inte Energimarknadsverket har fattat ett beslut om att befria nätinnehavaren från tillståndsplikten.
Lagens bestämmelser om detaljförsäljare tillämpas på elleverantörer som levererar el direkt till slutförbrukarna via en distributionsnätsinnehavares distributionsnät, om inte något annat bestäms nedan.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) elnät en för elöverföring eller eldistribution avsedd helhet som bildas av till varandra anslutna elledningar, transformator- och kopplingsstationer och andra elanläggningar och elutrustningar, system och program för användning av elnätet och produktion av elnätstjänster,
2) distributionsnät ett elnät vars nominella spänning är lägre än 110 kilovolt,
3) högspänningsdistributionsnät lokala eller regionala elnät eller elledningar vars nominella spänning är 110 kilovolt och vilka inte är anslutningsledningar och inte sträcker sig över riksgränsen,
4) sammanlänkning en elledning som förenar två stamnätsinnehavares nät med varandra samt den utrustning som hör till elledningen,
5) anslutningsledning en elledning som dragits för ett (1) eldriftsställe eller ett eller flera kraftverk och med vilken abonnenten eller abonnenterna ansluts till elnätet,
6) elnätsverksamhet att mot vederlag ställa elnät till förfogande för dem som behöver elöverföring eller eldistribution och andra elnätstjänster; till elnätsverksamheten hör nätinnehavarens planering, byggande, underhåll och drift av elnät, anslutande av nätanvändarnas elanläggningar till elnätet, elmätning, kundservice och andra åtgärder som hänför sig till elöverföring eller eldistribution och som är nödvändiga för elöverföring eller eldistribution som sker i nätinnehavarens elnät och för övriga nättjänster,
7) elöverföring transport av el i stamnätet mellan parterna i elhandel,
8) eldistribution transport av el i distributionsnät och högspänningsdistributionsnät mellan parterna i elhandel,
9) nätinnehavare en näringsidkare som har ett elnät i sin besittning och utövar tillståndspliktig elnätsverksamhet i det nätet,
10) distributionsnätsinnehavare en nätinnehavare som har ett distributionsnät eller ett högspänningsdistributionsnät i sin besittning och utövar tillståndspliktig elnätsverksamhet i det nätet,
11) elleverans försäljning av el för förbrukning eller återförsäljning,
12) detaljförsäljning leverans av el direkt till slutförbrukarna via distributionsnätsinnehavarens distributionsnät,
13) elproduktion framställning av el,
14) småskalig elproduktion ett kraftverk eller en helhet som utgörs av flera kraftverk med en effekt på högst två megavoltampere,
15) producent en fysisk eller juridisk person som framställer el,
16) kund grossist eller slutförbrukare av el,
17) grossist en fysisk eller juridisk person som köper el i syfte att återförsälja den,
18) slutförbrukare kund som köper el för eget bruk,
19) nätanvändare en fysisk eller juridisk person som levererar el till eller får elleveranser från elnätet,
20) konsument en konsument som avses i 1 kap. 4 § i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978),
21) elföretag en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av följande verksamheter: produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella arbetsuppgifter, tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter,
22) ministeriet arbets- och näringsministeriet,
23) EES-stat en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
24) tredjeland stat som inte är medlemsstat i Europeiska unionen,
25) balansavräkning en sådan utredning av elhandeln per balansavräkningsperiod som resulterar i en elbalans och balansavvikelse för respektive part på elmarknaden,
26) balanskraft sådan el som den enhet som sköter uppgifter som omfattas av det riksomfattande balansansvaret (balanskraftsenheten) använder för att skapa jämvikt mellan en elmarknadsparts elanskaffning och elleverans så att dessa är lika stora,
27) balansansvarig en part på elmarknaden som balanserar skillnaden mellan sin elproduktion och elanskaffning samt sin elförbrukning och sina elleveranser med den balanskraft som balanskraftsenheten har levererat,
28) vertikalt integrerat företag ett elföretag eller en grupp av elföretag där samma person eller personer direkt eller indirekt har rätt att utöva bestämmande inflytande och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans av el,
29) anknutet företag ett anknutet företag som avses i artikel 41 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning och ett intresseföretag som avses i artikel 33.1 i samma direktiv samt företag som tillhör samma aktieägare,
30) anbudsförfarande förfarande genom vilket planerade ytterligare behov och ersättningskapacitet täcks genom leveranser från ny eller befintlig produktionskapacitet,
31) styrning av efterfrågan för att främja energieffektiviteten en övergripande eller integrerad metod som syftar till att påverka elförbrukningens omfattning och den tidpunkt vid vilken elen förbrukas för att därigenom minska förbrukningen av primärenergi och toppbelastningar genom att i stället för att gynna investeringar i ökad produktionskapacitet gynna investeringar i energieffektivitetsåtgärder eller andra åtgärder, om sådana investeringar är det mest effektiva och ekonomiska alternativet med hänsyn till de positiva effekterna för miljön och leveranssäkerhets- och distributionskostnadsaspekterna av lägre energiförbrukning,
32) avtal om leverans av el ett avtal om leverans av el, men som inte inbegriper ett elderivat,
33) elderivat ett finansiellt instrument som anges i avsnitt C punkt 5, 6 eller 7 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG och vars underliggande tillgång är el,
34) bestämmande inflytande rättigheter, avtal och andra medel som separat eller tillsammans, med hänsyn till de faktiska och juridiska omständigheterna i saken ger möjlighet att utöva avgörande inflytande i ett företag, i synnerhet genom
a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av ett företags organ och dessas omröstningar eller beslut, (FFS 1430/2014)
35) aggregator en tjänsteleverantör på efterfrågesidan som lägger samman kortvariga användarlaster för att sälja eller utauktionera dem på organiserade elmarknader, (FFS 1430/2014)
36) organiserade elmarknader OTC-marknader för el och elbörser där handel idkas med elenergi, kapacitet, reglerkraft, tilläggstjänster eller terminer med fysisk leverans. (FFS 1430/2014)
II AVDELNINGEN
ELNÄT
2 kap.
Tillståndsplikt för elnätsverksamhet
4 §
Tillståndsplikt för elnätsverksamhet
I elnät i Finland får elnätsverksamhet utövas endast med Energimarknadsverkets tillstånd (elnätstillstånd). Elnätstillstånd kan inte överföras på någon annan.
Elnätsverksamhet är inte tillståndspliktig om ett elnät används endast för skötseln av en fastighets eller en motsvarande fastighetsgrupps interna elleveranser.
5 §
Beviljande av elnätstillstånd
Elnätstillstånd beviljas om den sökande uppfyller de tekniska, ekonomiska och organisatoriska krav som ställs på den elnätsverksamhet som ansökan gäller. Tillståndet beviljas tills vidare eller av särskilda skäl för viss tid.
Elnätstillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga med tanke på förutsättningarna för beviljande av tillståndet. Tillståndet eller tillståndsvillkoren kan ändras med tillståndshavarens samtycke eller också annars, om ändringen grundar sig på en ändring i lagstiftningen eller ett avgörande som en fullföljdsdomstol har meddelat eller om ändringen är nödvändig på grund av väsentliga förändringar i verksamhetsförutsättningarna.
Energimarknadsverket ska underrätta Europeiska kommissionen om att elnätstillstånd beviljats en stamnätsinnehavare. Dessutom ska beslutet om att tillstånd beviljats offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
6 §
Allmänna krav på den som söker elnätstillstånd
Den som söker elnätstillstånd ska uppfylla följande allmänna krav:
1) sökanden ska vara en sammanslutning eller en inrättning,
2) sökandens organisation ska motsvara omfattningen och arten av elnätsverksamheten,
3) sökanden ska ha tillräckligt med personal som motsvarar omfattningen och arten av nätverksamheten,
4) sökanden ska som anställda ha en sådan driftsledare och, om sökanden utför elarbeten, elarbetsledare som uppfyller de behörighetsvillkor som föreskrivs i eller med stöd av elsäkerhetslagen (FFS 410/1996),
5) sökanden ska ha ekonomiska förutsättningar för en lönsam elnätsverksamhet,
6) sökanden ska ha beslutanderätt i fråga om de medel som behövs för drift, underhåll och utveckling av elnät och rätt att besluta om att ingå anslutningsavtal och elnätsavtal med nätanvändare,
7) om sökanden utöver elnätsverksamhet bedriver annan verksamhet eller om sökanden bedriver både stamnätsverksamhet och distributionsnätsverksamhet, ska sökanden ha lämnat en utredning över att dessa funktioner har skiljts åt på det sätt som föreskrivs i 12 kap.
7 §
Tilläggskrav för stamnätsinnehavare
En sökande som ansöker om elnätstillstånd för stamnätsinnehavare ska utöver kraven i 6 § äga ett stamnät i Finland och uppfylla de krav i 5 kap. som gäller stamnätsinnehavares oberoende. Oberoendet ska ha säkerställts i enlighet med förfarandet enligt 5 kap. i denna lag och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003, nedan elhandelsförordningen.
En sökande som har ingått i ett vertikalt integrerat företag ska utöver kraven i 1 mom. också uppvisa dokumentation på att anställda som i det företaget utfört uppgifter som hör till stamnätsinnehavaren inte har överförts till företag som producerar eller levererar el.
8 §
Elnätstillstånd för en systemansvarig stamnätsinnehavare
Energimarknadsverket ska i elnätstillståndet förordna en stamnätsinnehavare till systemansvarig stamnätsinnehavare.
En sökande som ansöker om elnätstillstånd för systemansvarig stamnätsinnehavare ska utöver kraven i 6 och 7 § dessutom uppfylla följande krav:
1) sökanden ska ha ordnat balanskraftsenhetens funktioner så att de sköts av en separat verksamhetsenhet eller ett helägt dotterbolag, och
2) sökanden ska ha ordnat de funktioner som hänför sig till den riksomfattande balansavräkningen så att de sköts av balanskraftsenheten eller av ett intressebolag som sökanden äger tillsammans med stamnätsinnehavare från andra EES-stater.
I elnätstillståndet för systemansvariga stamnätsinnehavare kan man ställa villkor som hänför sig till
1) den systemansvariges uppgifter och hur de utförs,
2) den systemansvariges skyldigheter och hur de fullgörs,
3) den systemansvariges rättigheter och hur de utövas.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren kan med Energimarknadsverkets tillstånd anförtro ett intressebolag som den systemansvarige stamnätsinnehavaren äger tillsammans med stamnätsinnehavare från andra EES-stater funktioner som hänför sig till den riksomfattande balansavräkningen. På tillståndsbeslutet tillämpas bestämmelserna i 5 § om beviljande av elnätstillstånd och bestämmelserna i 3 mom. om de villkor som i elnätstillståndet kan ställas på systemansvariga stamnätsinnehavare.
9 §
Elnätstillstånd för distributionsnätsinnehavare
I elnätstillståndet för distributionsnätsinnehavare bestämmer Energimarknadsverket ett geografiskt ansvarsområde för distributionsnätsinnehavaren gällande distributionsnätet. Efter det att elnätstillståndet beviljats kan Energimarknadsverket av vägande skäl ändra distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde.
Distributionsnätsinnehavaren kan avtala med andra innehavare av elnätstillstånd om ändring av ansvarsområdet. Abonnenterna i området och Energimarknadsverket ska underrättas om ändringen.
Den distributionsnätsinnehavare vars ansvarsområde överförs till en annan tillståndshavare är ansvarig för området tills överföringen på behörigt sätt har anmälts till Energimarknadsverket och abonnenterna i området. Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska ges i anmälan och om anmälningsförfarandet.
10 §
Tilläggskrav för distributionsnätsinnehavare
En sökande som ansöker om elnätstillstånd för elnätsverksamhet i ett distributionsnät ska utöver de krav som anges i 6 § också uppfylla de krav som i 6 kap. ställs på juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet, om
1) en elmängd på minst 200 gigawattimmar har överförts i sökandens 400 volts elnät under vart och ett av de tre senaste kalenderåren, och
2) sökanden är verksam som en del av ett företag som bedriver elproduktion eller elleverans eller av en företagsgrupp där samma aktör har bestämmande inflytande och som bedriver elproduktion eller elleverans.
11 §
Elnätstillstånd för slutna distributionsnät
Elnätstillstånd för slutna distributionsnät kan på ansökan beviljas en sökande som utövar elnätsverksamhet i ett distributionsnät eller högspänningsdistributionsnät inom ett geografiskt avgränsat område för industriell verksamhet eller näringsverksamhet eller område där gemensamma tjänster tillhandahålls, när nätet inte levererar el till konsumenter, om
1) driften eller produktionsprocessen hos nätanvändarna av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl bildar en gemensam helhet, eller
2) nätet distribuerar el i första hand till nätets ägare eller innehavare eller till ett till ägaren eller innehavaren anknutet företag.
Elnätstillstånd för slutna distributionsnät får emellertid inte beviljas sökande inom vars elnät el levereras till konsumenter, om det inte är fråga om elleverans till ett litet antal konsumenter som har sådana förbindelser med sökanden som baserar sig på ett anställningsförhållande eller motsvarande förbindelser.
På slutna distributionsnät och innehavare av slutna distributionsnät tillämpas det som i denna lag bestäms om högspänningsdistributionsnät, distributionsnät och innehavare av distributionsnät, om inte något annat föreskrivs särskilt. På tillståndsbeslutet tillämpas det som i 5 § föreskrivs om beviljande av elnätstillstånd.
12 §
Befrielse från elnätstillstånd för vissa sammanlänkningar
Energimarknadsverket kan i enskilda fall för viss tid tillåta att elnätsverksamhet utövas utan elnätstillstånd, om nätinnehavaren har beviljats undantag enligt artikel 17 i elhandelsförordningen. Befrielse kan beviljas för högst den tid som undantaget enligt artikel 17 i elhandelsförordningen gäller. Befrielsen kan inte överföras på någon annan.
Bestämmelserna om nätinnehavare i denna lag tillämpas inte på en nätinnehavare som fått befrielse. Energimarknadsverket kan dock i sitt beslut om befrielse från tillståndsplikten ställa villkor som gäller tillgången till nätet via sammanlänkningen i fråga samt driftsäkerheten. Villkoren för tillgången till nätet kan hänföra sig till
1) fördelningen av överföringskapaciteten,
2) fördelningen av intäkter från överbelastning,
3) de avgifter som tas ut av sammanlänkningens användare.
3 kap.
Byggande av elnät
13 §
Byggande av distributionsnät
En distributionsnätsinnehavare har ensamrätt att bygga distributionsnät på sitt ansvarsområde.
Andra får bygga distributionsnät på ansvarsområdet, om
1) det är fråga om en anslutningsledning eller reservmatningsförbindelse genom vilken ett eldriftsställe ansluts till distributionsnätsinnehavarens elnät på ansvarsområdet,
2) det är fråga om en anslutningsledning eller reservmatningsförbindelse genom vilken ett eller flera kraftverk ansluts till distributionsnätsinnehavarens eller någon annan nätinnehavares elnät på ansvarsområdet,
3) det är fråga om ett internt nät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp,
4) nätinnehavaren ger någon annan sitt samtycke till att nätet byggs.
14 §
Projekttillstånd för byggande av högspänningsledning
För byggande av en elledning med en nominell spänning på minst 110 kilovolt ska projekttillstånd begäras hos Energimarknadsverket. För byggande av en elledning med en nominell spänning på minst 110 kilovolt vilken sträcker sig över riksgränsen ska projekttillstånd begäras hos ministeriet. Projekttillstånd som beviljats för byggande av en elledning som sträcker sig över riksgränsen kan inte överföras på någon annan.
Projekttillstånd behövs emellertid inte för byggande av en intern elledning i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp.
I projekttillståndet bestäms inte var elledningen ska dras. Innan projekttillstånd har beviljats behövs inte någon områdesreservering eller kommunens samtycke enligt 17 § i fråga om hur ledningen ska dras. Av tillståndsbeslutet ska det framgå på vilket sätt bedömningen enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (FFS 468/1994) har beaktats.
Om ett energiprojekt av gemensamt intresse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 förutsätter ett projekttillstånd enligt 1 mom., ska på behandlingen av tillståndet utöver denna lag tillämpas nämnda förordning av Europaparlamentet och rådet samt lagen om tillståndsförfarandet för energiprojekt av gemensamt intresse inom Europeiska unionen (FFS 684/2014). (FFS 685/2014)
15 §
Ansökan om projekttillstånd
Bestämmelser om de uppgifter och utredningar som ska ingå i en ansökan om projekttillstånd utfärdas genom förordning av statsrådet. Till en ansökan som gäller ett projekt som avses i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning enligt den lagen fogas.
16 §
Beviljande av projekttillstånd
En förutsättning för att projekttillstånd ska beviljas är att elledningen behövs för att trygga elöverföringen. En förutsättning för att projekttillstånd ska beviljas för en elledning som överskrider riksgränsen är dessutom att byggandet av elledningen också i övrigt är ändamålsenligt med tanke på utvecklingen och ömsesidigheten på elmarknaden.
Om ansökan inte gäller en elledning som överskrider riksgränsen, ska projekttillstånd trots bestämmelserna i 1 mom. beviljas för
1) en anslutningsledning genom vilken ett eldriftsställe eller ett eller flera kraftverk ansluts till närmaste elnät med en nominell spänning på minst 110 kilovolt,
2) en elledning som en distributionsnätsinnehavare bygger inom sitt ansvarsområde eller från sitt ansvarsområde, om elledningen förenar delar av distributionsnätsinnehavarens elnät med varandra eller distributionsnätsinnehavarens elnät med ett annat elnät.
Till projekttillståndet kan sådana villkor fogas som ska anses nödvändiga med tanke på förutsättningarna för tillstånd.
17 §
Bestämmelser om kommunens ställning
Dragning av en elledning med en nominell spänning på minst 110 kilovolt kräver kommunens samtycke, om inte rätten att placera elledningen grundar sig på ett sådant inlösningsförfarande som avses i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (FFS 603/1977) och elledningen byggs någon annanstans än på ett område som i planen har reserverats för detta ändamål. Kommunen får inte vägra samtycke eller ställa villkor för det utan giltiga skäl som baserar sig på områdesplaneringen eller som hänför sig till miljöaspekter eller andra omständigheter, om vägran eller villkoren medför oskäligt förfång för tryggandet av elöverföringen eller för sökanden.
Distributionsnätsinnehavaren ska se till att kommunerna informeras om planeringen av anläggandet av ett distributionsnät. Distributionsnätsinnehavaren ska i samråd med kommunerna inom sitt ansvarsområde även i övrigt se till att samarbetet är tillräckligt för att nätet ska kunna placeras med beaktande av kommunernas synpunkter på markanvändningen.
Om ett samtycke av kommunen enligt 1 mom. krävs för genomförande av ett sådant energiprojekt av gemensamt intresse som avses i den förordning av Europaparlamentet och rådet som avses i 14 § 4 mom., ska på behandlingen av kommunens samtycke utöver denna lag tillämpas nämnda förordning av Europaparlamentet och rådet samt lagen om tillståndsförfarandet för energiprojekt av gemensamt intresse inom Europeiska unionen. (FFS 685/2014)
4 kap.
Nätinnehavarens allmänna skyldigheter och prissättningen av nättjänster
18 §
Allmänna principer för tillhandahållande av nättjänster
Nätinnehavare ska tillhandahålla parterna på elmarknaden sina elnätstjänster på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Tjänster får inte tillhandahållas på villkor som är ogrundade eller som uppenbarligen begränsar konkurrensen inom elhandeln.
19 §
Skyldighet att utveckla nätet
För att garantera sina nätanvändare tillgång på el av tillräckligt god kvalitet ska nätinnehavaren upprätthålla, driva och utveckla sitt elnät och förbindelserna till andra nät i enlighet med de föreskrivna kraven på elnätsverksamhet och nätanvändarnas rimliga behov.
Elnätet ska planeras, byggas och upprätthållas så att
1) det uppfyller kvalitetskraven på elnätsverksamhet och den tekniska kvaliteten på elöverföringen och eldistributionen också i övrigt är god,
2) det och elnätstjänsterna fungerar tillförlitligt och säkert vid normala klimatrelaterade, mekaniska och andra yttre störningar som kan förutses,
3) det och elnätstjänsterna fungerar så tillförlitligt som möjligt vid störningar under normala förhållanden och vid sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (FFS 1552/2011),
4) det är kompatibelt med elsystemet och vid behov kan anslutas till ett annat elnät,
5) driftställen och kraftverk som uppfyller kraven kan anslutas till elnätet,
6) nätinnehavaren i övrigt kan fullgöra de skyldigheter som hör till nätinnehavaren eller som denne ålagts med stöd av denna lag.
Särskilda bestämmelser utfärdas om elnätens elsäkerhet.
20 §
Anslutningsskyldighet
(FFS 1430/2014) Nätinnehavaren ska på begäran och mot skälig ersättning till sitt elnät ansluta de eldriftsställen och kraftverk inom sitt verksamhetsområde som uppfyller de tekniska kraven. Anslutningsvillkoren och de tekniska kraven ska vara öppna, objektiva och icke-diskriminerande och beakta elsystemets driftsäkerhet och effektivitet.
Nätinnehavaren ska publicera de tekniska kraven för anslutning och en skälig tid inom vilken nätinnehavaren behandlar de anbudsförfrågningar som gäller anslutning.
Nätinnehavaren ska på begäran från den som ska anslutas ge denne en omfattande och tillräckligt detaljerad uppskattning av anslutningskostnaderna och en bedömning av när anslutningen kan levereras. Anslutningen till elnätet ska ske inom 24 månader från det att anslutningsavtalet ingåtts, om det är möjligt för nätinnehavaren att inom den tiden göra sådana investeringar i elnätet som anslutningen kräver på ett sätt som är skäligt ur nätinnehavarens synvinkel och icke diskriminerande ur nätanvändarnas synvinkel.
21 §
Överföringsskyldighet
Nätinnehavaren ska inom gränserna för överföringskapaciteten för sitt elnät, mot skälig ersättning sälja elöverförings- och eldistributionstjänster till dem som behöver sådana.
22 §
Nätinnehavarens uppgift vid mätningen av elleveranser
Nätinnehavaren ska ordna den mätning av elleveranser i sitt nät som ligger till grund för balansavräkningen och faktureringen samt registreringen av mätuppgifterna och deras anmälan till parterna på elmarknaden. De mätuppgifter som behövs vid faktureringen ska lämnas till elleverantören per eldriftsställe eller per mätning.
Vid ordnandet av mättjänster ska nätinnehavaren verka för att nätanvändarna använder el effektivt och sparsamt och främja möjligheterna att styra elförbrukningen.
Nätinnehavaren kan antingen tillhandahålla mättjänster som eget arbete eller skaffa tjänsterna hos utomstående. Tjänster kan därvid skaffas också hos andra parter inom elhandeln.
Närmare bestämmelser om mätning av elleveranser i elnät utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla
1) installering av mätutrustning på eldriftsställen och i kraftverk,
2) krav som ställs på mätapparatur och mätningssystem,
3) avläsning av mätapparatur,
4) utnyttjande av mätningsuppgifter,
5) tidsfördelning i fråga om mättjänster.
23 §
Anskaffning av förlustenergi för elnätet
Nätinnehavaren ska skaffa energi för att täcka överföringsförluster i sitt elnät och reservkraft för driften av sitt elnät i enlighet med öppna, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden.
24 §
Allmänna bestämmelser om försäljningsvillkoren för och prissättningen av nättjänster
Försäljningspriserna och försäljningsvillkoren för nättjänsterna samt grunderna för hur de bestäms ska vara objektiva och icke-diskriminerande för alla nätanvändare. Undantag från dem får göras endast av särskilda skäl. Försäljningsvillkor som riktas till konsumenter ska dessutom meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal.
Prissättningen av nättjänsterna ska vara skälig enligt en helhetsbedömning.
I prissättningen av nättjänsterna får inte finnas villkor som är ogrundade eller som uppenbarligen begränsar konkurrensen inom elhandeln. Elsystemets driftsäkerhet och effektivitet samt de kostnader och fördelar som följer av att ett kraftverk ansluts till nätet ska emellertid beaktas i prissättningen.
24a §
Energieffektivitet vid prissättningen av nättjänster
(FFS 1430/2014) I prissättningen av och försäljningsvillkoren för nättjänster får inte förekomma villkor som är skadliga med tanke på den totala effektiviteten hos elproduktionen, elöverföringen, eldistributionen och elleveranserna samt energieffektiviteten.
24b §
Flexibilitet i elförbrukningen och åtgärder för efterfrågestyrning vid prissättningen av nättjänster
(FFS 1430/2014) I prissättningen av nättjänster får inga sådana villkor uppställas som kan hindra tillhandahållande av flexibilitet i elförbrukningen på marknaden för reglerkraft och tilläggstjänster för köpare eller som hindrar detaljister från att på organiserade elmarknader ställa till förfogande systemtjänster med tanke på åtgärder för efterfrågestyrning eller efterfrågehantering. I prissättningen av nättjänsterna ska hänsyn tas till de kostnader och fördelar som medförs av flexibiliteten i elförbrukningen och åtgärderna för styrning av efterfrågan.
Nätinnehavarens försäljningsvillkor för nättjänster ska skapa förutsättningar för flexibiliteten i elförbrukningen att delta i marknaden för reglerkraft och reservkraft och i tillhandahållandet av tilläggstjänster, om nätinnehavaren ska ordna deltagandet. I försäljningsvillkoren ska elsystemets driftsäkerhet och effektivitet beaktas. I försäljningsvillkoren får det inte ingå villkor som utan grund hindrar att den flexibilitet i elförbrukningen som en aggregator tillhandahåller deltar i marknaden för reglerkraft och reservkraft eller i tillhandahållandet av tilläggstjänster.
25 §
Punktprissättning
Nätinnehavaren ska för sin del ordna förutsättningar för att en nätanvändare ska kunna avtala om alla nättjänster med den nätinnehavare till vars nät användaren är ansluten.
Nätinnehavaren ska för sin del ordna förutsättningar för att en nätanvändare genom att betala avgifterna får rätt att använda hela landets elnät utgående från sin anslutningspunkt, med undantag av utlandsförbindelser.
26 §
Nätinnehavarens prestationer när det gäller byte av elleverantör
Nätinnehavaren får inte ta ut en separat avgift för prestationer som hänför sig till ett byte av elleverantör.
27 §
Publicering av försäljningsvillkor och nyckeltal för nättjänster
Nätinnehavaren ska publicera uppgifter om de allmänna försäljningsvillkoren och försäljningspriserna för sina nättjänster samt grunderna för hur de bestäms.
Nätinnehavaren ska underrätta Energimarknadsverket om gällande försäljningsvillkor och försäljningspriser för sina nättjänster samt om grunderna för hur de bestäms. Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska ges i anmälan och om anmälningsförfarandet.
Nätinnehavaren ska publicera uppgifter om prisnivån på sina nättjänster, nätverksamhetens effektivitet, kvalitet och lönsamhet, utveckling av elnät och sådana nyckeltal för sitt elnät som beskriver verksamheten på elmarknaden. Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka nyckeltal denna skyldighet ska gälla, vilka formler och anvisningar som ska följas vid beräkning av nyckeltalen och hur nyckeltalen ska publiceras.
28 §
Nätinnehavarens beredskapsplanering
Nätinnehavaren ska genom ändamålsenlig planering förbereda sig för störningar under normala förhållanden och sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. Nätinnehavaren ska göra upp en beredskapsplan och i behövlig omfattning delta i beredskapsplanering som ska trygga försörjningsberedskapen. Beredskapsplanen ska uppdateras åtminstone en gång per två år och när det sker en betydande förändring i omständigheterna.
Närmare bestämmelser om innehållet i beredskapsplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla nödvändigt ordnande av elnätsverksamhet och elöverföring eller eldistribution i syfte att säkerställa ledningen av och säkerheten i samhället, befolkningens försörjning eller näringslivets funktionsförmåga.
Beredskapsplanen och ändringar i den ska lämnas till Försörjningsberedskapscentralen. Centralen har rätt att inom sex månader från det att den mottagit beredskapsplanen kräva att nätinnehavaren gör ändringar i planen om den inte uppfyller de krav som föreskrivs.
Försörjningsberedskapscentralen ska ålägga nätinnehavaren att rätta till sin överträdelse eller försummelse, om denne bryter mot eller försummar sina skyldigheter enligt denna paragraf. I beslutet kan det förordnas om hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas till.
Bestämmelser om beredskapsplanering som ska trygga försörjningsberedskapen utfärdas särskilt.
29 §
Nätinnehavarens samarbetsskyldighet vid störningar
Vid störningar ska nätinnehavaren i syfte att eliminera störningarna och begränsa effekten av dem samarbeta med andra elnätsinnehavare och räddningsmyndigheterna, polisen, de kommunala myndigheterna, vägmyndigheterna och innehavare av andra samhällstekniska nät inom sitt verksamhetsområde. Nätinnehavaren ska vid störningar delta i arbetet med att skapa en lägesbild som hänför sig till verksamhetsområdet och lämna den myndighet som svarar för att lägesbilden skapas de uppgifter den behöver för detta.
Distributionsnätsinnehavaren ska för det samarbete som avses i 1 mom. ordna en separat teleförbindelse till sitt kontrollrum eller en annan plats varifrån nätinnehavarens åtgärder för att eliminera störningarna leds.
30 §
En stamnätsinnehavares och en juridiskt åtskild distributionsnätsinnehavares rätt att anskaffa och leverera el
En stamnätsinnehavare och en sådan nätinnehavare som utövar juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet kan anskaffa och leverera el, om syftet med verksamheten är att
1) skaffa energi för att täcka överföringsförluster i elnätet,
2) sköta uppgifter som omfattas av systemansvaret,
3) kontrollera överföringsbegränsningar,
4) använda flyttbara reservkraftsaggregat för byggande, drift och underhåll av nätet och att till nätet leverera el som producerats med dessa,
5) skaffa el för eget bruk till sammanslutningens lokaler, transformator- och kopplingsstationer eller länkstationer eller till sammanslutningens andra motsvarande objekt,
6) distributionsnätsinnehavaren med stöd av skyldigheten enligt denna lag ska leverera el till slutförbrukarna i en situation där detaljförsäljarens leverans har avbrutits av en orsak som beror på försäljaren.
5 kap.
Bestämmelser som gäller stamnätet och stamnätsinnehavare
31 §
Definition av stamnät och fastställande av de elledningar och anläggningar som hör till stamnätet
Stamnät är
1) ett riksomfattande enhetligt elöverföringsnät som består av elledningar med en nominell spänning på minst 110 kilovolt, transformator- och kopplingsstationer och andra anläggningar,
2) en sammanlänkning för en nominell spänning på minst 110 kilovolt som är i en stamnätsinnehavares besittning.
Stamnätsinnehavaren ska för varje tillsynsperiod som gäller prissättning av överföringstjänster senast nio månader innan tillsynsperioden börjar fastställa vilka elledningar, transformator- och kopplingsstationer och andra anläggningar som hör till innehavarens stamnät och publicera beslutet om fastställande. Före fastställandet ska stamnätsinnehavaren ge sina nätanvändare samt de myndigheter och andra intressentgrupper som saken berör tillfälle att framföra sin åsikt om förslaget till fastställande. Stamnätsinnehavaren kan stryka elledningar, transformator- och kopplingsstationer och andra anläggningar ur ett publicerat beslut innan nästa tillsynsperiod börjar endast av vägande skäl.
Stamnätsinnehavarens beslut om fastställande och ändringar i beslutet ska lämnas till Energimarknadsverket. Om beslutet om fastställande strider mot lagen har Energimarknadsverket rätt att inom tre månader från mottagandet av en sådan anmälan kräva att stamnätsinnehavaren gör ändringar i beslutet.
En avtalspart i fråga om stamnätsinnehavarens nättjänst har rätt att inom en månad från det att stamnätsinnehavaren har publicerat sitt beslut om fastställande begära att Energimarknadsverket ska pröva huruvida beslutet eller ändringar i det är lagenliga. Den som begärt prövningen har rätt att överklaga det beslut som Energimarknadsverket fattat med anledning av begäran.
32 §
Stamnätsinnehavarens oberoende
I fråga om sin organisation och sitt beslutsfattande ska stamnätsinnehavaren se till
1) att samma person eller personer inte har rätt att
a) direkt eller indirekt utöva bestämmande inflytande i ett företag som producerar eller levererar el eller naturgas och direkt eller indirekt ha bestämmande inflytande över eller utöva någon rättighet enligt 2 mom. gentemot en stamnätsinnehavare eller ett stamnät, eller
b) direkt eller indirekt utöva bestämmande inflytande över en stamnätsinnehavare eller ett stamnät och direkt eller indirekt ha bestämmande inflytande över eller utöva någon rättighet enligt 2 mom. i ett företag som producerar eller levererar el eller naturgas,
2) att samma person eller personer inte för en stamnätsinnehavare får utse ledamöter i förvaltningsrådet, styrelsen eller organ som juridiskt företräder stamnätsinnehavaren och inte har rätt att direkt eller indirekt utöva bestämmande inflytande över eller utöva någon rättighet enligt 2 mom. i ett företag som producerar eller levererar el,
3) att en och samma person inte är ledamot i förvaltningsrådet, styrelsen eller i ett organ som juridiskt företräder företaget i både stamnätsinnehavaren och ett företag som producerar eller levererar el.
De rättigheter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är
1) rätten att rösta,
2) befogenheten att utse ledamöter i förvaltningsrådet eller styrelsen eller i ett organ som juridiskt företräder företaget,
3) ägande av en majoritetsandel.
Om den person som avses i 1 mom. är staten eller ett annat offentligt organ, ska två separata offentliga organ som utövar bestämmande inflytande, å ena sidan, i en stamnätsinnehavare eller över ett stamnät och, å andra sidan, i ett företag som producerar eller levererar el eller naturgas, vid tillämpningen av 1 mom. inte anses vara samma person.
Slutförbrukare som bedriver verksamhet inom produktion eller leverans av el, antingen direkt eller genom ett företag där de har bestämmande inflytande antingen enskilt eller gemensamt med någon annan slutförbrukare, ska inte vid tillämpningen av 1 mom. 1 punkten betraktas som företag som producerar eller levererar el, förutsatt att slutförbrukaren eller slutförbrukarna och det företag där den eller de har bestämmande inflytande är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de levererar till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet.
33 §
Säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende
Stamnätsinnehavarens oberoende enligt 32 § ska säkerställas i enlighet med det förfarande som anges i denna paragraf och artikel 3 i elhandelsförordningen. I förfarandet kan stamnätsinnehavaren beviljas undantag från kraven i 32 § 1 mom., om stamnätet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag och det finns arrangemang som garanterar ett mer effektivt oberoende för stamnätsinnehavaren än bestämmelserna i kapitel V i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, nedan elmarknadsdirektivet.
Stamnätsinnehavaren ska till Energimarknadsverket anmäla alla planerade affärstransaktioner och andra på dess organisation eller beslutsfattande inverkande åtgärder som kan komma att kräva en omprövning av huruvida transanktionerna och åtgärderna uppfyller kraven i 32 §.
Energimarknadsverket ska inleda förfarandet för säkerställande
1) när stamnätsinnehavaren gör en anmälan i enlighet med 2 mom.,
2) på eget initiativ då verket får vetskap om att en planerad ändring som gäller stamnätets ägare eller innehavare kan leda till överträdelse av 32 § eller då verket har anledning att misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett,
3) efter en motiverad begäran från Europeiska kommissionen.
Energimarknadsverket ska fatta ett interimistiskt beslut i ett ärende som gäller säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende inom fyra månader från det att stamnätsinnehavarens anmälan eller Europeiska kommissionens begäran anlände. Det anses att ett interimistiskt beslut har fattats, om Energimarknadsverket inte har meddelat beslut inom denna tid. Verket ska utan dröjsmål meddela Europeiska kommissionen det interimistiska beslutet så att säkerställandet kan slutföras i enlighet med artikel 3 i elhandelsförordningen. Tillsammans med anmälan ska verket lämna Europeiska kommissionen sådana uppgifter som är av betydelse för behandlingen av ärendet. I ett interimistiskt beslut får ändring inte sökas särskilt
34 §
Stamnätsinnehavarens skyldighet att anmäla ägare från tredjeländer
Stamnätsinnehavaren ska underrätta Energimarknadsverket om situationer som skulle leda till att en eller flera personer från tredjeländer får bestämmande inflytande över stamnätet eller stamnätsinnehavaren.
Energimarknadsverket ska utan dröjsmål meddela ministeriet och Europeiska kommissionen, om
1) säkerställande av en stamnätsinnehavares oberoende begärs av stamnätets ägare eller innehavare som en eller flera personer från tredjeländer har bestämmande inflytande över,
2) Energimarknadsverket annars fått kännedom om situationer som skulle leda till att en eller flera personer från tredjeländer får bestämmande inflytande över stamnätet eller stamnätsinnehavaren.
35 §
Säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende när det gäller ägande som härstammar från tredjeländer
Stamnätsinnehavarens oberoende ska säkerställas i enlighet med det förfarande som anges i denna paragraf i en situation som avses i 34 §.
Energimarknadsverket ska inom fyra månader från det att en stamnätsinnehavares anmälan anlände fatta ett interimistiskt beslut i ett ärende som gäller säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende. I ett interimistiskt beslut får ändring inte sökas särskilt. Energimarknadsverket ska utan dröjsmål meddela ministeriet och Europeiska kommissionen om det interimistiska beslutet samt begära ett yttrande av ministeriet enligt 36 § och ett yttrande av Europeiska kommissionen om huruvida stamnätsinnehavaren uppfyller kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Tillsammans med anmälan ska Energimarknadsverket lämna ministeriet och Europeiska kommissionen sådana uppgifter som är av betydelse för behandlingen av ärendet.
Energimarknadsverket ska inom två månader från utgången av den period som reserverats för Europeiska kommissionens i 2 mom. och 36 § avsedda yttrande fatta sitt slutliga beslut om säkerställandet av stamnätsinnehavarens oberoende. När Energimarknadsverket fattar sitt slutliga beslut ska det beakta Europeiska kommissionens yttrande så noggrant som möjligt. Om Europeiska kommissionen inte har avgett något yttrande inom den period som föreskrivits, ska den inte anses ha några invändningar mot Energimarknadsverkets interimistiska beslut.
Energimarknadsverket ska fatta ett negativt beslut i fråga om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende, om
1) det inte har påvisats att stamnätsinnehavaren uppfyller kraven i 32 §, eller
2) ministeriet har lämnat ett yttrande till Energimarknadsverket i enlighet med 36 § och det enligt yttrandet inte har visats för ministeriet att säkerställandet inte äventyrar energileveranssäkerheten nationellt eller inom Europeiska unionen.
Energimarknadsverket ska foga ministeriets och Europeiska kommissionens yttranden till sitt slutliga beslut.
36 §
Ministeriets yttrande om leveranssäkerhet
Ministeriet ska lämna Energimarknadsverket ett yttrande om huruvida säkerställandet av stamnätsinnehavarens oberoende i en sådan situation som avses i 34 § äventyrar energileveranssäkerheten nationellt eller inom Europeiska unionen. Yttrandet ska lämnas till Energimarknadsverket så att verket har tillräckligt med tid för att behandla yttrandet. Vid prövningen av ärendet ska ministeriet beakta
1) de rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt som Europeiska unionen har gentemot det tredjeland som saken gäller, också enligt sådana avtal med ett eller flera tredjeländer som Europeiska unionen är part i och som rör energileveranssäkerhet,
2) de rättigheter och skyldigheter som Finland har gentemot det tredjeland som saken gäller, enligt avtal som Finland ingått med det tredjelandet förutsatt att avtalen överensstämmer med Europeiska unionens lagstiftning,
3) andra specifika omständigheter och förhållanden som gäller fallet och det berörda tredjelandet.
Ministeriet ska för sitt yttrande begära ett yttrande av Europeiska kommissionen om huruvida säkerställandet äventyrar energileveranssäkerheten inom Europeiska unionen. I sitt eget yttrande ska ministeriet beakta Europeiska kommissionens yttrande så noggrant som möjligt. Ministeriet kan avvika från Europeiska kommissionens yttrande, om säkerställandet äventyrar energileveranssäkerheten i Finland eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen.
I ministeriets yttrande får ändring inte sökas särskilt.
37 §
Genomförande av en affärstransaktion
Stamnätsinnehavaren eller parterna får inte påbörja affärstransaktioner eller vidta åtgärder som avses i 33 § 2 mom. eller 34 § 1 mom. innan stamnätsinnehavarens oberoende har säkerställts för affärstransaktionen eller åtgärden i fråga, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller det vid behandlingen av ärendet bestäms något annat.
Det som föreskrivs i 1 mom. hindrar inte att en inlösenskyldighet eller inlösenrätt enligt 18 kap. 1 § 1 mom. i aktiebolagslagen (FFS 624/2006) fullgörs eller utövas eller att tillstånd för en fusion enligt 16 kap. i den lagen beviljas. Fusionen får dock inte registreras innan stamnätsinnehavarens oberoende har säkerställts med avseende på fusionen.
Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på beslut som gäller utnämning av ledamöter i stamnätsinnehavarens förvaltningsråd eller styrelse eller i ett organ som enligt lag företräder företaget.
38 §
Åtgärder med anledning av vägran att säkerställa stamnätsinnehavarens oberoende
På förslag av Energimarknadsverket kan marknadsdomstolen bestämma att en affärstransaktion eller åtgärd ska hävas, om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende har vägrats för affärstransaktionen eller åtgärden i fråga. Innan Energimarknadsverket lägger fram sitt förslag ska det rådgöra med parterna om frivilligt hävande av affärstransaktionen eller åtgärden. Om det avtalas att affärstransaktionen eller åtgärden hävs frivilligt, ställer Energimarknadsverket de villkor som ska iakttas.
39 §
Ändring i beslut om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende
Oberoende av ett tidigare beslut kan Energimarknadsverket fatta ett nytt beslut i ett ärende som gäller säkerställande av en stamnätsinnehavares oberoende, om stamnätsinnehavaren eller parterna har gett felaktiga eller vilseledande uppgifter som i väsentlig mån har inverkat på beslutet eller om en affärstransaktion eller åtgärd har genomförts i strid med 37 §. Ett nytt beslut kan fattas endast av vägande skäl om mer än fem år har förflutit sedan det tidigare beslutet vann laga kraft eller affärstransaktionen eller åtgärden genomfördes.
40 §
Kvalitetskrav i fråga om stamnätets funktion
Stamnätet ska planeras, byggas och upprätthållas så att
1) nätet uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens lagstiftning på nätens driftsäkerhet och tillförlitlighet,
2) nätet uppfyller de krav i fråga om nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet som i elnätstillståndet ställs på den systemansvariga stamnätsinnehavaren,
3) driften av nätet inte störs av träd som faller över elledningarna eller växer längs ledningsgatan,
4) nätet har tillräcklig överföringskapacitet för att trygga förutsättningarna för att den systemansvariga stamnätsinnehavarens ansvarsområde ska bevaras som ett enhetligt budområde för elhandeln.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren kan dock göra undantag från kravet i 1 mom. 4 punkten
1) om det är fråga om elanskaffning eller balanskraftshandel för fullgörande av systemansvaret och undantaget är ändamålsenligt med tanke på elsystemets driftsäkerhet eller effektivitet,
2) om en betydande ändring i balansen mellan elproduktionen och konsumtionen orsakar en permanent eller långvarig överbelastning av överföringskapaciteten mellan ansvarsområdets olika delar och stamnätsinnehavaren inte rimligen kan förutsättas ha tagit denna överbelastning i beaktande i sin verksamhet och inte rimligen kan förväntas vidta de åtgärder som behövs för att utveckla nätet så snabbt att man kan undvika att ansvarsområdet delas in i budområden.
41 §
Plan för utveckling av stamnätet
Stamnätsinnehavaren ska göra upp en tioårig utvecklingsplan för sitt stamnät och dess förbindelser till andra elnät. Stamnätsinnehavaren ska använda utvecklingsplanen som underlag när den unionsomfattande nätutvecklingsplan utarbetas som det föreskrivs om i elhandelsförordningen. Utvecklingsplanen har ingen annan rättsverkan för stamnätsinnehavaren, nätanvändarna eller de myndigheter som övervakar stamnätsinnehavaren. Utvecklingsplanen ska uppdateras med två års intervaller.
Utvecklingsplanen ska innehålla
1) en plan över investeringar vilka ifall de förverkligas leder till att skyldigheten att utveckla nätet som avses i 19 § 1 mom. fullgörs och kvalitetskraven för verksamhet i stamnätet uppfylls,
2) en plan över investeringar som gäller sammanlänkningar och som behövs för en effektiv funktion av den nationella och regionala elmarknaden och av Europeiska unionens inre marknad för el,
3) en utredning av de metoder som använts när utvecklingsplanen utarbetades och av de prognoser och övriga antaganden som planen grundar sig på och som gäller elkonsumtionens och elproduktionens utveckling.
Utvecklingsplanen ska publiceras. Innan utvecklingsplanen publiceras ska stamnätsinnehavaren ge sina nätanvändare samt de myndigheter och andra intressentgrupper som saken berör tillfälle att framföra sin åsikt om utvecklingsplanen.
42 §
Kompensation mellan stamnätsinnehavare
Stamnätsinnehavaren ska sköta de uppgifter som hänför sig till det system med kompensationsbetalningar mellan stamnätsinnehavare som det föreskrivs om i elhandelsförordningen.
43 §
Överföringsavgifter för import och export av el
Stamnätsinnehavaren ska utöver den överföringsavgift som hör till punktprissättningen enligt 25 § 2 mom. ta ut en separat överföringsavgift för import och export av el till och från sitt nät, om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller av avtal som stamnätsinnehavaren har ingått och som grundar sig på ömsesidighet när det gäller elsystemets driftsäkerhet och effektivitet samt på marknadsbetingelserna. Överföringsavgifterna ska uppfylla de förutsättningar om vilka det föreskrivs i 24 §.
44 §
Den systemansvariga stamnätsinnehavarens ansvarsområde
Till den systemansvariga stamnätsinnehavarens ansvarsområde hör rikets territorium med undantag för landskapet Åland.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren svarar inom sitt ansvarsområde för de uppgifter som omfattas av systemansvaret och för andra uppgifter som hör till stamnätsinnehavaren enligt denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den och enligt elhandelsförordningen och bestämmelser som antagits med stöd av den.
45 §
Systemansvar
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska svara för att Finlands elsystem är tekniskt funktionsdugligt och driftsäkert samt ha hand om de uppgifter som omfattas av det riksomfattande balansansvaret och om den riksomfattande balansavräkningen på ett ändamålsenligt och för parterna på elmarknaden jämlikt och icke-diskriminerande sätt (systemansvar). Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska upprätthålla och utveckla sina verksamheter och tjänster inom systemansvaret samt upprätthålla, driva och utveckla sitt elnät och övriga anläggningar som behövs för att sköta systemansvaret samt förbindelserna till andra nät så att de fungerar effektivt och så att förutsättningarna kan tryggas för en effektiv funktion av den nationella och regionala elmarknaden och av Europeiska unionens inre marknad för el.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren kan ställa sådana villkor för användning av elöverföringssystemet och de anslutna kraftverken och belastningarna som är nödvändiga för att systemansvaret ska kunna fullgöras. Villkoren kan tillämpas i enskilda fall efter det att Energimarknadsverket har fastställt dem. De fastställda villkoren kan tillämpas även om de överklagats, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
Närmare bestämmelser om hur systemansvaret ska fullgöras och om dess innehåll får utfärdas genom förordning av ministeriet.
46 §
Riksomfattande balansansvar
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska sörja för att den kortvariga balansen mellan elproduktionen och elförbrukningen hela tiden upprätthålls inom dennes ansvarsområde (riksomfattande balansansvar). Det riksomfattande balansansvaret omfattar alla de åtgärder och resurser som krävs för att fullgöra ansvaret och som ska tillses eller garanteras för respektive balansavräkningsperiod.
Anskaffningsvillkoren för den el som behövs för fullgörande av det riksomfattande balansansvaret samt köpevillkoren för balanskraften ska vara jämlika och icke-diskriminerande för parterna på elmarknaden och i dem får inte ingå villkor som är ogrundade eller uppenbarligen begränsar konkurrensen inom elhandeln. I villkoren ska dock de krav som följer av elsystemets driftsäkerhet och effektivitet beaktas. Villkoren ska dessutom sporra nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag av el.
Prissättningen av balanskraften ska vara skälig.
47 §
Riksomfattande balansavräkning
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde sörja för att områdets elbalans och de balansansvarigas elbalanser klarläggs (riksomfattande balansavräkning). I den riksomfattande balansavräkningen ska man för varje balansavräkningsperiod klarlägga balansavvikelserna mellan balanskraftsenheten och de balansansvariga samt balansavvikelserna mellan balanskraftsenheten och balanskraftsenheterna inom andra stamnätsinnehavares ansvarsområden. Om längden på den balansavräkningsperiod som tillämpas i den riksomfattande balansavräkningen inte har reglerats i elhandelsförordningen eller i bestämmelser som antagits med stöd av den, utfärdas bestämmelser om periodens längd genom förordning av statsrådet.
48 §
Publicerande av villkor för tjänster som hänför sig till systemansvaret
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska i fråga om de tjänster som hör till systemansvaret publicera och till Energimarknadsverket anmäla gällande försäljnings- och anskaffningsvillkor och grunderna för hur de bestäms, gällande försäljnings- och anskaffningspriser och grunderna för hur de bestäms samt de villkor som avses i 45 § 2 mom.
Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska publiceras och anmälas samt om förfarandet för publicering och anmälan.
49 §
Utveckling av det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen
Det är den systemansvariga stamnätsinnehavarens uppgift att utveckla det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen. Utvecklingsverksamheten ska främja ett effektivt informationsutbyte som är jämlikt och icke-diskriminerande med avseende på elmarknadsparterna, nätinnehavarna och de balansansvariga. Utvecklingen av informationsutbytet omfattar åtminstone
1) utvecklande av standarder för meddelandetrafiken och deltagande i det internationella utvecklingssamarbetet i anknytning till det,
2) utvecklande av procedurer som hänför sig till informationsutbyte och deltagande i internationellt utvecklingsarbete i anknytning till det,
3) uppgörande av förslag för ministeriet om ändring av standarderna för meddelandetrafiken och de procedurer som hänför sig till informationsutbyte,
4) upprätthållande av en testtjänst för meddelandetrafiken,
5) informering, utbildning och rådgivning som hänför sig till informationsutbyte,
6) kontroll av hur standarderna för meddelandetrafiken och procedurerna för informationsutbyte iakttas.
De uppgifter som avses i 1 mom. finansieras med separata avgifter som den systemansvariga stamnätsinnehavaren har rätt att ta ut av dem som använder stamnätsservicen, balanstjänsten eller i 1 mom. avsedd service. Avgifterna får täcka skäliga kostnader som uppdraget orsakat den systemansvariga stamnätsinnehavaren och en skälig vinst. Grunderna för bestämmande av avgifterna ska vara jämlika och icke-diskriminerande. Uppgifter om avgifterna och grunderna för hur de bestäms ska publiceras.
6 kap.
Bestämmelser som gäller distributionsnät och distributionsnätsinnehavare
50 §
Kvalitetskrav i fråga om högspänningsdistributionsnätets funktion
Ett högspänningsdistributionsnät ska planeras, byggas och upprätthållas så att
1) nätet uppfyller de krav i fråga om nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet som en systemansvarig stamnätsinnehavare ställt,
2) driften av nätet inte störs av träd som faller över elledningarna eller växer längs ledningsgatan.
51 §
Kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion
Ett distributionsnät ska planeras, byggas och upprätthållas så att
1) nätet uppfyller de krav i fråga om nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet som en systemansvarig stamnätsinnehavare ställt,
2) fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 6 timmar för nätanvändare inom detaljplaneområden,
3) fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 36 timmar för nätanvändare på ett annat område än det som avses i 2 punkten.
Distributionsnätsinnehavaren kan bestämma en målnivå för driftstället med avvikelse från 1 mom. 3 punkten i enlighet med de lokala förhållandena, om
1) driftstället finns på en ö som saknar broförbindelse, annan motsvarande fast förbindelse eller förbindelse med en landsvägsfärja i reguljär trafik, eller
2) driftställets årliga elförbrukning har varit högst 2 500 kilowattimmar under de tre föregående kalenderåren och kostnaderna för de investeringar som krävs för att uppfylla kraven i 1 mom. 3 punkten skulle bli exceptionellt höga för driftstället till följd av det långa avståndet till andra driftställen.
52 §
Utvecklingsplan för distributionsnät
Distributionsnätsinnehavaren ska göra upp en utvecklingsplan för sitt distributionsnät. Planen ska innehålla de åtgärder som leder till att kraven enligt 51 och 119 § uppfylls och upprätthålls i distributionsnätet. Utvecklingsplanen ska uppdateras med två års intervaller.
Utvecklingsplanen ska innehålla detaljerade åtgärder som är fördelade på perioder om två kalenderår och som systematiskt och långsiktigt förbättrar distributionsnätets tillförlitlighet och säkerhet och som leder till att distributionsnätet uppfyller de krav som föreskrivs i 51 och 119 §. I utvecklingsplanen ska man utifrån nätanvändarnas rimliga behov fästa vikt vid att eltillgången tryggas på elförbrukningsplatser med funktioner och tjänster som är viktiga för att säkerställa ledningen av och säkerheten i samhället, befolkningens försörjning eller näringslivets funktionsförmåga. Vid placering av de elledningar som ingår i utvecklingsplanen ska man så långt det är möjligt utnyttja dragningar som är gemensamma med andra samhällstekniska nät.
Utvecklingsplanen och ändringar i den ska lämnas till Energimarknadsverket. Verket har rätt att inom sex månader från det att den mottagit planen kräva att distributionsnätsinnehavaren gör ändringar i planen, om det finns anledning att misstänka att de åtgärder som ingår i planen inte leder till att kraven enligt 51 och 119 § uppfylls eller om utvecklingsplanen inte uppfyller de krav som anges i 2 mom.
Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska ges i utvecklingsplanen och om hur planen ska lämnas till Energimarknadsverket.
53 §
Distributionsnätsinnehavarens anslutningsvillkor
En distributionsnätsinnehavare ska ha offentliga allmänna avtalsvillkor för sådana nätanvändare som ansluter sig till ett distributionsnät med en nominell spänning på högst 20 kilovolt.
53a §
Anslutning av kraftvärmeproduktion och småskalig elproduktion till nätet
(FFS 1430/2014) Distributionsnätsinnehavare ska ha allmänna och lättillämpliga förfaranden för anslutning av högeffektiv kraftvärme enligt 3 § 14 punkten i energieffektivitetslagen (1429/2014) och småskalig elproduktion till distributionsnätet.
54 §
Tidsfördelning i fråga om eldistributionstjänster i distributionsnätet
Distributionsnätsinnehavaren ska erbjuda sina distributionsnätsanvändare olika eldistributionstjänster som motsvarar deras behov.
55 §
Prissättning av eldistribution i distributionsnät oberoende av avstånd
I distributionsnätet får priset på eldistributionen inte vara beroende av nätanvändarens geografiska läge inom nätinnehavarens ansvarsområde. Inom de delar av distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde som är geografiskt åtskilda ska dock egna distributionspriser tillämpas. Energimarknadsverket kan i enskilda fall bevilja undantag från tillämpningen av separata priser på eldistributionen, om kostnadsnivåerna och prissättningsgrunderna inom de olika delarna av distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde inte avviker från varandra på ett betydande sätt.
56 §
Specialbestämmelser som gäller nättjänstsavgifter för elproduktion i distributionsnät
De nättjänster som används för elproduktion ska prissättas i distributionsnätet oberoende av övriga bestämmelser i denna avdelning enligt följande:
1) i den avgift som tas ut för anslutning av småskalig elproduktion till ett elnät får inte inbegripas kostnader som föranleds av att elnätet förstärks,
2) med de distributionsavgifter som tas ut för elproduktionen ska en relativt sett mindre andel av kostnaderna för distributionsnätet täckas än med de distributionsavgifter som tas ut för elförbrukning.
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om distributionsavgifterna för elproduktionen, om hur de bestäms i fråga om distributionsnätet och om de till den överförda energimängden relaterade gränsvärden som ska ställas för distributionsavgifterna för elproduktionen och som distributionsnätsinnehavaren ska följa.
57 §
Distributionsnätsinnehavarens fakturor
(FFS 1430/2014) Distributionsnätsinnehavaren ska fakturera för distributionsnätsanvändares faktiska förbrukning minst fyra gånger om året. När det gäller annan än timmätningsapparatur får fakturering ske utifrån slutförbrukarens mätaravläsning.
Distributionsnätsinnehavaren får emellertid fakturera för uppskattad förbrukning eller fakturera ett fast belopp, om faktureringen grundar sig på slutförbrukarens mätaravläsning och denne inte har meddelat mätvärdena för faktureringsperioden i fråga eller om driftstället inte har försetts med mätapparatur. Faktureringen får grunda sig på uppskattad förbrukning också i det fall att elförbrukningen inte kunnat mätas på grund av fel i mätapparaturen eller att mätuppgifterna inte varit tillgängliga på grund av störningar i dataöverföringen från fjärravläsningsapparaturen.
Distributionsnätsinnehavaren ska i fakturan för distributionsnätsanvändaren lämna en specifikation över hur priset på eldistribution bildats. Uppgifterna om och uppskattningarna av priset på eldistribution ska lämnas till slutförbrukarna i rätt tid och i en lättbegriplig form. Med fakturan ska det lämnas uppgifter om slutförbrukarens faktiska förbrukning och prisuppgifter och en jämförelse med förbrukningen under samma period det föregående året ska vara möjlig utifrån de uppgifter som lämnats. I fakturor som sänds till konsumenter ska distributionsnätsinnehavaren ge uppgifter om hur konsumenterna kan göra reklamationer samt uppgifter om de mekanismer för tvistlösning som konsumenterna har tillgång till. Energimyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter fakturan ska innehålla och på vilket sätt uppgifterna ska presenteras i fakturan.
De fakturor samt prisuppgifter och uppgifter om förbrukningen som avses i denna paragraf ska lämnas till slutförbrukaren på ett adekvat sätt och avgiftsfritt. Fakturor på och uppgifter om förbrukningen ska sändas till slutförbrukaren på elektronisk väg, om denne önskar det.
57a §
Betalningssätt för distributionsnätsinnehavarens fakturor
(FFS 1430/2014) Distributionsnätsinnehavaren ska erbjuda konsumenterna alternativa sätt att betala räkningar för eldistribution. De alternativ som erbjuds får inte vara förenade med ogrundade villkor eller villkor som diskriminerar någon kundgrupp. I villkoren för betalningssätten får hänsyn tas till skäliga skillnader i de kostnader som distributionsnätsinnehavaren orsakas av att erbjuda olika betalningssätt. Om distributionsnätsinnehavaren erbjuder konsumenterna ett förhandsbetalningssystem, ska systemet i tillräcklig grad återspegla konsumentens uppskattade sannolika årliga elförbrukning.
58 §
Distributionsnätsinnehavarens skyldighet att ge nätanvändarna anvisningar i fråga om beredskap
Distributionsnätsinnehavaren ska i erbjudanden som gäller anslutningsavtal ge abonnenten uppgifter om nivån på leveranssäkerheten i distributionsnätet och om planer som inverkar på den vid anslutningspunkten.
Distributionsnätsinnehavaren ska med två års mellanrum eller oftare ge sina distributionsnätsanvändare anvisningar för hur de ska förbereda sig för störningar i eldistributionen.
Distributionsnätsinnehavaren ska på en distributionsnätsanvändares begäran eller på eget initiativ ge användaren individuella beredskapsanvisningar, om användarens elförbrukning kräver att eltillgången garanteras bättre än vid den vanliga leveranssäkerhet som tillämpas i nätdelen. Nätinnehavaren ska då på nätanvändarens begäran ge en uppskattning av huruvida det är förmånligare att skapa beredskapen genom nätanvändarens egna åtgärder eller genom utveckling av distributionsnätet.
59 §
Distributionsnätsinnehavarens information till nätanvändarna vid störningar
Om eldistributionen i distributionsnätet avbryts i betydande omfattning, ska distributionsnätsinnehavaren utan dröjsmål informera distributionsnätsanvändarna om detta. Samtidigt ska användarna ges en uppskattning av felets eller avbrottets varaktighet och omfattning.
Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och formen för de meddelanden som avses i 1 mom.
60 §
Juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet
Om en distributionsnätsinnehavare i vars distributionsnät för en spänning på 400 volt det under vart och ett av de tre senaste kalenderåren årligen överförts en elmängd på minst 200 gigawattimmar är verksam som en del av ett företag eller av en företagsgrupp där samma aktör har bestämmande inflytande och som bedriver elproduktion eller utför elleveranser, ska nätinnehavaren till sin juridiska form, sin organisation och sitt beslutsfattande vara oberoende av företagets eller företagsgruppens elproduktion och elförsäljning (juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet). En ändring av företagsstrukturen beträffande juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet ska genomföras inom två år från utgången av det kalenderår då det tröskelvärde som avses i detta moment uppnåddes.
En nätinnehavare som bedriver juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet ska se till att verksamhetens varumärke skiljer sig från varumärkena för de enheter vid företaget eller företagsgruppen som producerar eller levererar el. Nätinnehavaren ska i sin kommunikation använda sitt eget namn och varumärke.
Genom förordning av ministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om krav på oberoende i fråga om organisation och beslutsfattande för en nätinnehavare som utövar juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet. Kraven ska tillämpas på nätinnehavare som har minst 50 000 nätanvändare. Kraven kan gälla
1) beslut om anställningsförmåner som gäller säkerställande av oberoende för dem som hör till nätinnehavarens ledning,
2) nätinnehavarens skyldighet att utarbeta ett program med åtgärder som säkerställer att nätinnehavaren på ett icke-diskriminerande sätt uppfyller sina förpliktelser som elnätsinnehavare.
61 §
Ledningens oberoende när det gäller nätinnehavare som bedriver juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet
Den som hör till ledningen för en nätinnehavare som utövar juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet och som har minst 50 000 nätanvändare får inte vara verkställande direktör för ett företag som svarar för elproduktion eller elleverans och inte medlem av styrelsen eller motsvarande organ i ett sådant företag, om en och samma aktör har bestämmande inflytande över nätinnehavaren och företaget.
62 §
Specialbestämmelser som gäller slutna distributionsnät
Bestämmelserna i 23, 28, 29, 50-52, 54 och 57-59 § tillämpas inte på slutna distributionsnät och innehavare av slutna distributionsnät.
III AVDELNINGEN
ELPRODUKTION OCH ELLEVERANS
7 kap.
Elproduktion
63 §
Anbudsförfarande för ny elproduktionskapacitet
I syfte att trygga tillräcklig eltillförsel kan statsrådet besluta om ett offentligt anbudsförfarande för ny elproduktionskapacitet eller åtgärder för styrning av efterfrågan. Beslutet får fattas om tillgången på el, med beaktande av planerade kraftverk och sammanlänkningar, kraftverk och sammanlänkningar som anläggs och de åtgärder för styrning av efterfrågan som ska vidtas för att främja energieffektiviteten, inte räcker till för att svara på efterfrågan på el i Finland och om tillräcklig eltillförsel inte kan tryggas genom andra åtgärder.
I beslutet om att ett anbudsförfarande ska ordnas anges
1) de uppgifter om förutsatta avtalsvillkor som ska ingå i anbudsförfrågan och de förfaringssätt som anbudsgivarna ska iaktta, och
2) de grunder på vilka anbudsgivarna väljs och avtal ingås.
Statsrådets allmänna sammanträde beslutar om ordnande av ett anbudsförfarande. Ministeriet beslutar om godkännande av anbuden. Ministeriet svarar också för verkställandet av anbudsförfarandet.
Närmare bestämmelser om tillvägagångssätten vid anbudsförfaranden utfärdas genom förordning av statsrådet.
64 §
Anmälan om byggande och avvecklande av kraftverk
Producenten ska underrätta Energimarknadsverket om byggnadsplanen för och idrifttagandet av ett kraftverk och om långvarigt eller bestående avvecklande av ett kraftverk. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i anmälningsskyldigheten och om anmälningsförfarandet.
65 §
Underhållsstopp vid kraftverk
Producenten ska underrätta Energimarknadsverket om planerade underhållsstopp under perioden mellan den 1 december och 28 februari vid kraftverk med en effekt på minst 100 megavoltampere och separat elproduktion. Anmälan ska göras minst sex månader före den planerade tidpunkten för då underhållsstoppet ska inledas. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i anmälan och om anmälningsförfarandet.
Energimarknadsverket får bestämma att ett underhållsstopp vid ett kraftverk enligt 1 mom. ska infalla under någon annan tid än tiden mellan den 1 december och 28 februari, om det finns grundad anledning att misstänka att tillgången på el inte skulle räcka till för att motsvara efterfrågan på el i Finland under den tid som anmälts för underhållsstoppet. Beslut om flyttning av underhållsstoppet ska fattas senast tre månader före den tidpunkt då underhållsstoppet enligt anmälan ska inledas. Beslut om flyttning får inte fattas, om en flyttning av underhållsstoppet skulle medföra risk för tekniska fel i kraftverket eller äventyra säkerheten vid drift av kraftverket. Före ett beslut om flyttning ska Energimarknadsverket höra Säkerhets- och kemikalieverket och, om underhållsstoppet gäller ett kärnkraftverk, Strålsäkerhetscentralen. Ett beslut om flyttning ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten har förbjudit att beslutet verkställs eller bestämt att verkställigheten ska avbrytas.
8 kap.
Bevarande av elleverantörens avtalsuppgifter
66 §
Bevarande av elleverantörens avtalsuppgifter
En elleverantör ska bevara viktiga uppgifter om alla sina affärstransaktioner gällande elleveransavtal samt de uppgifter om sina affärstransaktioner gällande elderivat med grossister och stamnätsinnehavare som anges i en förordning eller ett beslut avseende riktlinjer som Europeiska kommissionen antagit under minst fem år efter utgången av den räkenskapsperiod under vilken affärstransaktionen genomfördes. Uppgifter som ska bevaras är åtminstone
1) affärstransaktionens löptid,
2) procedurer som hänför sig till leveranser och fullgörande,
3) leveransmängd,
4) tidpunkt för genomförandet,
5) pris,
6) information som identifierar avtalsparten,
7) information om alla avtal som inte fullgjorts.
9 kap.
Detaljförsäljning av el
67 §
Leveransskyldighet
En detaljförsäljare som har betydande marknadsinflytande på en distributionsnätsinnehavares ansvarsområde ska på ansvarsområdet leverera el till skäligt pris till konsumenterna och till andra slutförbrukare vars driftställe är utrustat med huvudsäkringar på högst 3 x 63 ampere eller till vars eldriftsställe högst 100 000 kilowattimmar el köps per år (leveransskyldighet). Om det inte finns någon detaljförsäljare med betydande marknadsinflytande inom distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde, är den detaljförsäljare leveransskyldig som med mängden levererad el som måttstock har den största marknadsandelen på det aktuella ansvarsområdet när det gäller el som anskaffas av slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten.
En leveransskyldig detaljförsäljare ska ha offentliga elförsäljningsvillkor och elförsäljningspriser samt grunder för hur de bestäms för de slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten. I dem får inte ingå oskäliga villkor eller sådana villkor som begränsar konkurrensen inom elhandeln. Försäljningsvillkor som riktas till konsumenter ska dessutom meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal.
Energimarknadsverket kan bestämma att en detaljförsäljare som avses i denna paragraf ska leverera el till de slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten på de villkor som anges i 2 mom.
68 §
Anmälan till Energimarknadsverket om detaljförsäljares försäljningsvillkor
En detaljförsäljare som har betydande marknadsinflytande ska till Energimarknadsverket ge in de detaljförsäljningsvillkor och detaljförsäljningspriser som avses i 67 § 2 mom. samt grunderna för hur de bestäms innan de införs.
En detaljförsäljare ska underrätta Energimarknadsverket eller den sammanslutning som Energimarknadsverket utsett om de detaljförsäljningsvillkor och detaljförsäljningspriser som gäller när detaljförsäljaren allmänt tillhandahåller el till konsumenterna samt till andra slutförbrukare vars driftställe är utrustat med huvudsäkringar på högst 3 x 63 ampere eller till vars eldriftsställe högst 100 000 kilowattimmar el köps per år.
Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter om detaljförsäljningsvillkoren och detaljförsäljningspriserna samt grunderna för hur de bestäms ska ges in till verket, hur dessa uppgifter ska specificeras och hur uppgifterna ska lämnas.
69 §
Detaljförsäljarens fakturor
(FFS 1430/20149 El som levererats till slutförbrukaren ska faktureras enligt den faktiska förbrukningen minst fyra gånger om året. När det gäller annan än timmätningsapparatur får fakturering ske utifrån slutförbrukarens mätaravläsning.
Levererad el får emellertid faktureras enligt uppskattad förbrukning eller till ett fast belopp, om faktureringen grundar sig på slutförbrukarens mätaravläsning och denne inte har meddelat mätvärdena för faktureringsperioden i fråga eller om driftstället inte har försetts med mätapparatur. Faktureringen får grunda sig på uppskattad förbrukning också i det fall att elförbrukningen inte kunnat mätas på grund av fel i mätapparaturen eller att mätuppgifterna inte varit tillgängliga på grund av störningar i dataöverföringen från fjärravläsningsapparaturen.
En detaljförsäljare ska i sin faktura ge slutförbrukaren en specifikation över hur elpriset bildats samt information om avtalets giltighetstid. Uppgifterna om och uppskattningarna av priset på el ska lämnas till slutförbrukarna i rätt tid och i en lättbegriplig form. Med fakturan ska det lämnas uppgifter om slutförbrukarens faktiska förbrukning och prisuppgifter och en jämförelse med förbrukningen under samma period det föregående året ska vara möjlig utifrån de uppgifter som lämnats. I fakturor som sänds till konsumenter ska detaljförsäljaren ge uppgifter om hur konsumenterna kan göra reklamationer samt uppgifter om de mekanismer för tvistlösning som konsumenterna har tillgång till. Energimyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter fakturan ska innehålla och på vilket sätt uppgifterna ska presenteras i fakturan.
Detaljförsäljaren ska sända konsumenten en slutfaktura inom sex veckor från det att elleveransen till konsumenten har avslutats.
De fakturor samt prisuppgifter och uppgifter om förbrukningen som avses i denna paragraf ska lämnas till slutförbrukaren på ett adekvat sätt och avgiftsfritt. Fakturor på och uppgifter om förbrukningen ska sändas till slutförbrukaren på elektronisk väg, om denne önskar det.
69a §
Betalningssätt för detaljförsäljarens fakturor
(FFS 1430/2014) Detaljförsäljaren ska erbjuda konsumenterna alternativa sätt att betala elräkningar. De alternativ som erbjuds får inte vara förenade med ogrundade villkor eller villkor som diskriminerar någon kundgrupp. I villkoren för betalningssätten får hänsyn tas till skäliga skillnader i de kostnader som detaljförsäljaren orsakas av att erbjuda olika betalningssätt. Om detaljförsäljaren erbjuder konsumenterna ett förhandsbetalningssystem, ska systemet i tillräcklig grad återspegla konsumentens uppskattade sannolika årliga elförbrukning.
70 §
Publicering och anmälan till Energimarknadsverket av detaljförsäljarens nyckeltal
Detaljförsäljare ska publicera uppgifter som beskriver den genomsnittliga prisnivån på den levererade elen.
Detaljförsäljaren ska meddela Energimarknadsverket uppgifter om omfattningen av sin elförsäljningsverksamhet och den genomsnittliga prisnivån på den levererade elen och sådana uppgifter om sin elförsäljningsverksamhet som beskriver elmarknadens funktion.
Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka nyckeltal skyldigheten att publicera och att lämna en anmälan ska gälla, vilka formler och anvisningar som ska följas vid beräkning av nyckeltalen och på vilket sätt de nyckeltal som beskriver den genomsnittliga prisnivån på el ska publiceras.
10 kap.
Leverans av el via ett internt nät i en fastighet
71 §
Elmätning i ett internt nät i en fastighet
Om el levereras till slutförbrukare via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp, ska fastighetsinnehavaren på behörigt sätt ordna mätningen av levererad el. Om slutförbrukaren vill byta elleverantör ska den elförbrukning som mäts med lägenhetsspecifik mätapparatur enkelt och på ett tekniskt tillförlitligt sätt genom distansavläsningsfunktioner eller mätimpulser som sänds ut från mätapparaturen då kunna både sammanföras med och avskiljas från den totala förbrukning som uppmätts i fastigheten eller fastighetsgruppen. Mätningen ska också ordnas på ett sådant sätt att de kostnader den orsakar slutförbrukarna och elleverantörerna är så små som möjligt.
Närmare bestämmelser om mätning av elleveranser i ett internt nät i en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla
1) installerande av mätapparatur i en lägenhet,
2) krav som ställs på mätapparatur och mätningssystem,
3) avläsning av mätapparatur,
4) utnyttjande av mätningsuppgifter.
72 §
Slutförbrukarens möjlighet till elleverans via distributionsnät
Fastighetsinnehavaren ska se till att slutförbrukarna har möjlighet att ingå elnätsavtal och elförsäljningsavtal enligt vilka leveransen sker via distributionsnätsinnehavarens distributionsnät. I detta syfte ska fastighetsinnehavaren ge slutförbrukaren rätt att använda fastighetens eller motsvarande fastighetsgrupps interna elnät. Om el levereras till slutförbrukarna via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp, ska slutförbrukaren ersätta fastighetsinnehavaren för de kostnader som ändringsarbeten med anknytning till elmätningen har förorsakat när slutförbrukaren övergår till att köpa sin el via distributionsnätet.
IV AVDELNINGEN
SKYLDIGHETER SOM GÄLLER AKTÖRER PÅ ELMARKNADEN
11 kap.
Elmarknadsaktörernas skyldigheter när det gäller elsystemet
73 §
Balansansvar
Parterna på elmarknaden är ansvariga för att deras elproduktion och elanskaffningsavtal täcker deras elanvändning och elleveranser under respektive balansavräkningsperiod (balansansvar).
Närmare bestämmelser om balansansvarets innehåll och om de procedurer som hänför sig till genomförandet av balansansvaret utfärdas genom förordning av statsrådet.
74 §
Balansavräkning
Nätinnehavaren och den balansansvariga är skyldiga att ha hand om balansavräkningen. En balansavräkning ska grunda sig på elmätning eller en kombination av mätning och typbelastningskurva och på anmälningar som gäller leveranserna, på det sätt som bestäms närmare genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om innehållet i balansavräkningen och om de metoder som ska användas i den utfärdas genom förordning av statsrådet. Om längden på den balansavräkningsperiod som tillämpas i balansavräkningen inte har angivits i elhandelsförordningen eller i bestämmelser som antagits med stöd av den, ska det föreskrivas om periodens längd genom förordning av statsrådet.
Utöver vad som i 4 kap. föreskrivs om nättjänster ska balansavräkningstjänster tillhandahållas parterna på elmarknaden på jämlika och icke-diskriminerande villkor. När balansavräkningstjänster bjuds ut får det inte förekomma ogrundade villkor eller villkor som uppenbarligen begränsar konkurrensen i elhandeln.
75 §
Anmälningsskyldighet
Parterna på elmarknaden och nätinnehavarna ska göra de anmälningar som krävs för elhandeln, genomförandet av balansansvar och balansavräkningen och som hör till deras ansvar. Varje anmälan ska göras inom föreskriven tid och enligt föreskrivet anmälningsförfarande. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälningsskyldigheten utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av ministeriet.
76 §
Sekretess
På sekretess i fråga om handlingar som inkommit eller upprättats vid utförandet av uppdrag som avses i II avdelningen eller detta kapitel eller i bestämmelser utfärdade med stöd av dem och i fråga om uppgifter i handlingarna, på tystnadsplikt i fråga om och förbud mot utnyttjande av de upplysningar som erhållits vid utförandet av uppgifterna och på brott mot sekretess tillämpas 22 och 23 § samt 24 § 1 mom. 20 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) även då det inte är fråga om en handling på vilken den lagen är tillämplig enligt dess 4 §.
12 kap.
Särredovisning av verksamheter
77 §
Skyldighet att särredovisa elaffärsverksamheter
De företag som är verksamma på elmarknaden ska särredovisa elnätsverksamhet och övriga elaffärsverksamheter samt elaffärsverksamheter och företagets övriga affärsverksamhet.
Nätinnehavaren ska särredovisa följande delområden i elnätsverksamheten:
1) stamnätsverksamhet och distributionsnätsverksamhet,
2) distributionsnätsverksamheter som bedrivs i geografiskt åtskilda delar av ansvarsområdet, om separata priser på eldistribution i enlighet med 55 § tillämpas i delarna.
Elaffärsverksamheter ska inte redovisas skilt från varandra eller från den övriga affärsverksamheten, om elaffärsverksamheten till sin volym eller i förhållande till företagets övriga affärsverksamhet är ringa. Bestämmelser om när affärsverksamhet är av ringa betydelse utfärdas genom förordning av ministeriet.
78 §
Innehållet i särredovisningsskyldigheten
Med särredovisning avses i denna lag att det för varje räkenskapsperiod ska upprättas en resultaträkning och balansräkning för de elaffärsverksamheter som ska särredovisas samt en kombinerad resultaträkning och balansräkning för företagets övriga affärsverksamheter. Resultaträkningen och balansräkningen, vilka ska kunna härledas ur företagets bokföring, ska upprättas enligt bokföringslagen (FFS 1336/1997).
79 §
Särredovisning av en kommunal inrättning
En kommunal inrättning som utövar elaffärsverksamhet ska per räkenskapsperiod redovisa sin elaffärsverksamhet skilt från kommunen och från kommunens övriga inrättningar. För inrättningen ska en egen resultaträkning och balansräkning upprättas.
80 §
Upprättande av särredovisade bokslut
Affärshändelser och balansposter ska tas upp i resultaträkningen och balansräkningen över affärsverksamheterna i enlighet med orsaksprincipen. Gemensamma inkomster och utgifter samt balansposter ska registreras kalkylmässigt för de olika verksamheterna i samband med att bokslutet upprättas så att orsaksprincipen i mån av möjlighet följs.
I särredovisade bokslut ska avskrivningarna basera sig på anskaffningsutgifter. När ett särredovisat bokslut upprättas första gången ska anläggningstillgångarnas anskaffningsutgifter, minskade med de planenliga avskrivningarna, inbegripas i bokslutet.
Det särredovisningsförfarande som väljs ska följas kontinuerligt, om det inte finns grundad anledning att ändra det. Ändringarna ska klarläggas i samband med det särredovisade bokslutet.
81 §
Granskning av särredovisade bokslut
Revisorerna för en sammanslutning och en kommunal eller statlig inrättning som utövar elaffärsverksamhet ska granska de särredovisade verksamheternas resultaträkningar, balansräkningar och tilläggsupplysningarna till dessa som en del av den lagstadgade revisionen av sammanslutningen, kommunen eller inrättningen.
82 §
Publicering av särredovisade bokslut
Bokslut över särredovisade elaffärsverksamheter ska publiceras. Boksluten ska fogas till det officiella bokslutet för ett företag eller en koncern eller en kommunal, samkommunal eller statlig inrättning som utövar elaffärsverksamhet samt till den årsredovisning som ska publiceras eller till någon annan offentlig handling som motsvarar årsredovisningen och som är tillgänglig för intressentgrupperna.
83 §
Kompletterande bestämmelser om särredovisning
Genom förordning av ministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om
1) grunderna för registrering av inkomster och utgifter samt balansposter för de olika affärsverksamheterna,
2) grunderna för registrering av inkomster och utgifter samt balansposter som gäller en enskild elaffärsverksamhet,
3) registreringen av gemensamma inkomster och utgifter samt balansposter för de olika affärsverksamheterna,
4) schemat för särredovisade resultaträkningar och balansräkningar samt för nätinnehavarens resultaträkning och balansräkning,
5) de tilläggsupplysningar som ska inbegripas i särredovisade bokslut samt i nätinnehavarens bokslut,
6) sändande av särredovisade bokslut samt nätinnehavarens bokslut till Energimarknadsverket.
I samband med särredovisade bokslut ska uppgifter som klargör grunderna för hur boksluten har upprättats och nyckeltal som beskriver nätinnehavarens verksamhet publiceras. Energimarknadsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och nyckeltal skyldigheten att publicera gäller och vilket förfarande som ska iakttas vid publicerandet.
Energimarknadsverket kan av grundad anledning i enskilda fall bevilja undantag från det sätt att särredovisa verksamheterna som förutsätts i denna lag, om det är oskäligt att särredovisa dem i enlighet med vad som krävs i lagen.
V AVDELNINGEN
ELAVTAL
13 kap.
Bestämmelser om elavtal
84 §
Kapitlets tillämpningsområde och definitioner
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på anslutningsavtal, elnätsavtal och elförsäljningsavtal. På elnätsavtal och elförsäljningsavtal tillämpas bestämmelserna emellertid endast om en slutförbrukare som är part i avtalet köper el av en detaljförsäljare huvudsakligen för eget bruk. Bestämmelserna i detta kapitel om detaljförsäljare tillämpas också på en elleverantör som levererar el till slutförbrukarna via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp.
I detta kapitel avses med
1) anslutningsavtal ett avtal mellan distributionsnätsinnehavaren och ägaren eller innehavaren av ett eldriftsställe (abonnent) om att eldriftsstället ska anslutas till ett distributionsnät med en nominell spänning på högst 20 kilovolt; om anslutningsavtalet överförs på någon annan, tillämpas bestämmelserna om abonnenter på denna mottagare,
2) elnätsavtal ett avtal mellan distributionsnätsinnehavaren och en slutförbrukare som gäller eldistribution via distributionsnätet och annan nättjänst i anslutning till detta,
3) elförsäljningsavtal ett avtal mellan en detaljförsäljare och en slutförbrukare om elleverans till slutförbrukaren.
85 §
Bestämmelsernas tvingande natur
Avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel får inte genom avtal göras till nackdel för konsumenten.
Om inte något annat bestäms nedan, tillämpas bestämmelserna i detta kapitel i övrigt endast om inget annat följer av avtalet, av praxis som avtalsparterna har omfattat eller av handelssed eller någon annan sed som måste anses vara bindande för avtalsparterna.
86 §
Upplysningar som ska lämnas innan avtal ingås
Distributionsnätsinnehavaren ska innan ett anslutningsavtal ingås lämna en abonnent och innan elnätsavtal ingås en slutförbrukare upplysningar om de centrala villkor som ska tillämpas på avtalet och om tillbudsstående alternativ som gäller innehållet i avtalet, såsom alternativ i fråga om prissättningen. En detaljförsäljare ska innan ett elförsäljningsavtal ingås lämna slutförbrukaren motsvarande upplysningar.
Abonnenten och slutförbrukaren ska ges åtminstone följande uppgifter:
1) tjänsteleverantörens namn och kontaktuppgifter,
2) de prestationer eller tjänster som tillhandahålls, deras art och, om det är fråga om ett anslutningsavtal, tidpunkten för anslutningen,
3) eventuella underhållstjänster i anslutning till prestationer eller tjänster enligt avtalet,
4) metoderna för att abonnenten eller slutförbrukaren ska få information om de avgifter som ska tillämpas på avtalet eller underhållstjänster i anknytning till det,
5) avtalets giltighetstid och villkoren för förnyelse och avslutande av avtalet,
6) de ersättningar och andra gottgörelser som ska tillämpas om prestationens eller tjänstens kvalitet inte motsvarar det som avtalats,
7) det besvärsförfarande och förfarande för tvistlösning som står till förfogande och hur de inleds,
8) information om konsumenternas rättigheter, som anges på räkningarna eller på distributionsnätsinnehavarens eller detaljförsäljarens webbsidor.
De uppgifter som avses i 2 mom. ska i överenskommen form skrivas in i avtalet eller bekräftelsen. Tillsammans med avtalet eller bekräftelsen ska konsumenten ges information om energiförbrukarens kontrollista enligt artikel 3.16 i elmarknadsdirektivet samt Energimarknadsverkets webbadress där listan finns tillgänglig. Distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren ska på begäran ge konsumenten en kopia av kontrollistan.
87 §
Ingående av avtal
Ett anslutningsavtal ska ingås skriftligen. Distributionsnätsinnehavaren får inte åberopa ett villkor som inte finns i anslutningsavtalet eller om vilket det inte annars har överenskommits skriftligen.
Ett elnätsavtal och ett elförsäljningsavtal ska ingås skriftligen, om en avtalspart kräver detta.
En slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten ska ha möjlighet att ingå ett sådant avtal med detaljförsäljaren som utöver elleverans omfattar den service som ingår i eldistributionen.
88 §
Bekräftelse
(FFS 588/2013) Om ett elnätsavtal eller elförsäljningsavtal inte har ingåtts skriftligen, ska distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren till slutförbrukaren sända uppgifter om det avtal som har ingåtts och om de priser och övriga villkor som ska tillämpas på det (bekräftelse). Bekräftelsen ska sändas utan dröjsmål och senast två veckor från den tidpunkt då avtalet ingicks.
Om avtalet har ingåtts med en konsument vid hemförsäljning eller distansförsäljning enligt 6 kap. i konsumentskyddslagen, ska bekräftelsen uppfylla de krav på bekräftelse som anges i 13 § i det kapitlet. På tiden för sändande av bekräftelse tillämpas då vad som föreskrivs i den paragrafen.
Avtalet anses ha ingåtts på de villkor som anges i bekräftelsen, om inte slutförbrukaren inom den tid för framförande av anmärkningar som nämns i bekräftelsen har meddelat sin avtalspart att han anser att bekräftelsen inte motsvarar avtalet. Tiden för framförande av anmärkningar ska vara minst tre veckor från det bekräftelsen sändes. Bestämmelser om konsumenternas ångerrätt vid hemförsäljning eller distansförsäljning finns i 6 kap. i konsumentskyddslagen.
Under tiden från det att avtalet har ingåtts till dess att slutförbrukaren lämnar in en anmärkning tillämpas avtalsvillkoren enligt bekräftelsen, om det inte visas att något annat har avtalats.
89 §
Avtalets varaktighet och upphörande
Ett anslutningsavtal, elnätsavtal och elförsäljningsavtal kan ingås tills vidare eller för viss tid.
Ett avtal som är i kraft tills vidare upphör till följd av hävning eller uppsägning. Ett avtal som är i kraft viss tid upphör när tiden har gått ut. En abonnent eller slutförbrukare som är konsument får dock säga upp också ett anslutnings- och elnätsavtal som är i kraft viss tid på samma sätt som ett avtal som är i kraft tills vidare.
Elnätsavtal och elförsäljningsavtal som är i kraft tills vidare upphör att gälla utan särskilda åtgärder, när det anslutningsavtal som gäller eldriftsstället i fråga upphör att gälla.
90 §
Uppsägning av ett anslutningsavtal
Distributionsnätsinnehavaren får inte säga upp ett anslutningsavtal. En abonnent får inte säga upp ett anslutningsavtal, om ett elnätsavtal eller elförsäljningsavtal som en annan slutförbrukare har ingått för samma eldriftsställe är i kraft.
Uppsägningstiden för ett anslutningsavtal får inte vara längre än en månad.
Avvikelse från bestämmelserna i denna paragraf får inte göras genom avtal.
91 §
Uppsägning av ett elnätsavtal
Distributionsnätsinnehavaren får inte säga upp ett elnätsavtal som ingåtts med en konsument. Andra elnätsavtal får distributionsnätsinnehavaren säga upp endast om det ur dennes synvinkel är oskäligt att hålla avtalet i kraft till följd av en ändring i lagstiftningen eller en väsentlig förändring i förhållandena.
Uppsägningstiden för ett elnätsavtal är två veckor för slutförbrukaren och tre månader för distributionsnätsinnehavaren.
Avvikelse från bestämmelserna i denna paragraf får inte göras till skada för slutförbrukaren.
92 §
Uppsägning av ett elförsäljningsavtal
En detaljförsäljare får inte säga upp ett elförsäljningsavtal med en slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten och är konsument. Ett annat elförsäljningsavtal som omfattas av leveransskyldigheten får detaljförsäljaren säga upp endast om det ur detaljförsäljarens synvinkel är oskäligt att hålla avtalet i kraft till följd av en ändring i lagstiftningen eller en väsentlig förändring i förhållandena.
Uppsägningstiden för ett elförsäljningsavtal är två veckor för slutförbrukaren och tre månader för detaljförsäljaren. Uppsägningstiden för ett avtal som inte omfattas av leveransskyldigheten är två veckor för detaljförsäljaren.
Om ett elförsäljningsavtal som är i kraft viss tid har ingåtts med en konsument för en längre tid än två år, får konsumenten efter två år säga upp avtalet på samma sätt som ett avtal som är i kraft tills vidare.
Avvikelse från bestämmelserna i 1 och 2 mom. får inte göras till skada för en slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten.
93 §
Ändring av avtalsvillkoren
Distributionsnätsinnehavaren får ändra de priser och övriga avtalsvillkor som anges i anslutningsavtalet och elnätsavtalet samt detaljförsäljaren de som anges i elförsäljningsavtalet endast
1) på en grund som har specificerats i avtalet, förutsatt att innehållet i avtalet inte ändras i väsentlig mån; detaljförsäljaren får dock inte på denna grund ändra ett elförsäljningsavtal som är i kraft viss tid,
2) om ändringen baserar sig på en ändring av lagstiftningen eller på ett myndighetsbeslut som distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren inte har kunnat beakta då avtalet ingicks, eller
3) om det finns särskilda skäl till ändringen till följd av en väsentlig förändring i förhållandena, översyn av föråldrade avtals- eller prissättningsarrangemang eller åtgärder som behövs för energisparandet; detaljförsäljaren får dock inte på dessa grunder ändra ett visstidsavtal.
Distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren har dessutom rätt att göra sådana små ändringar i avtalsvillkoren som inte påverkar det centrala innehållet i avtalet.
Om distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde förändras, har distributionsnätsinnehavaren rätt att ändra priset på eldistributionen för att kunna genomföra en sådan enhetlig prissättning som avses i 55 §. Om enskilda nätanvändares avgifter förändras på ett betydande sätt, ska Energimarknadsverket innan den nya prissättningen införs godkänna en övergångsperiod inom vilken förändringarna ska genomföras.
Distributionsnätsinnehavaren och detaljförsäljaren ska sända sin avtalspart ett meddelande om hur och från vilken tidpunkt priserna eller andra avtalsvillkor ändras och vad som ligger till grund för ändringen. I detaljförsäljarens meddelande ska det nämnas om avtalsparten har rätt att säga upp avtalet. Om grunden är något annat än en ändring av lagstiftningen eller ett myndighetsbeslut, får ändringen träda i kraft tidigast en månad efter det att meddelandet sändes.
94 §
Rätt att hålla inne betalning på grund av dröjsmål
Om en anslutning till följd av dröjsmål hos distributionsnätsinnehavaren inte har kopplats vid den tidpunkt när anslutningsavgiften eller en del av den enligt avtalet ska betalas, har abonnenten rätt att hålla inne betalningen tills anslutningen har kopplats. Sedan anslutningen har kopplats har abonnenten rätt att hålla inne en sådan del av avgiften som behövs som säkerhet för ersättningsanspråk som grundar sig på dröjsmålet.
Om en elleverans på grund av detaljförsäljarens dröjsmål inte har inletts vid avtalad tidpunkt, är slutförbrukaren skyldig att betala de avgifter som baserar sig på avtalet först från det att elleveransen har inletts. Sedan elleveransen har inletts har slutförbrukaren rätt att hålla inne en sådan del av avgiften som behövs som säkerhet för ersättningsanspråk som grundar sig på dröjsmålet.
95 §
Standardersättning vid dröjsmål med koppling av en anslutning
Om kopplingen av en anslutning fördröjs, har abonnenten rätt till en standardersättning. Den uppgår till 5 procent av anslutningsavgiften för den första och den andra påbörjade dröjsmålsveckan och därefter till 10 procent av anslutningsavgiften för varje påbörjad dröjsmålsvecka. Standardersättningens maximibelopp är 30 procent av anslutningsavgiften, dock högst 3 000 euro. Maximibeloppet får justeras genom förordning av statsrådet så att det motsvarar förändringen i penningvärdet. När standardersättningen beräknas används som grund de avgifter som distributionsnätsinnehavaren allmänt tar ut för anslutning utan sådana höjningar som beror på specialförhållanden.
En abonnent har dock oberoende av denna paragraf med stöd av 96 § rätt att få en ersättning som överskrider standardersättningen för den skada som han har lidit.
Om distributionsnätsinnehavarens prestation drabbas av ett sådant hinder som avses i 96 § 1 och 2 mom., är distributionsnätsinnehavaren inte skyldig att betala standardersättning.
96 §
Skadestånd på grund av dröjsmål
Abonnenter och slutförbrukare har rätt till ersättning för en skada som de lider till följd av dröjsmål, om inte den distributionsnätsinnehavare eller detaljförsäljare som är avtalspart visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför innehavarens eller försäljarens kontroll som denne skäligen inte kunde förväntas ha beaktat när avtalet ingicks och vars följder innehavaren eller försäljaren inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.
Om dröjsmålet beror på någon som distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren har anlitat för att fullgöra avtalet, är distributionsnätsinnehavaren eller på motsvarande sätt detaljförsäljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som anlitats skulle vara fri från ansvar enligt 1 mom.
Distributionsnätsinnehavarens och detaljförsäljarens skyldighet att ersätta indirekt skada gäller endast om dröjsmålet eller skadan beror på vårdslöshet från innehavarens eller försäljarens sida. Som indirekt skada anses
1) sådan förlust av inkomst som abonnenten eller slutförbrukaren lider på grund av dröjsmål eller åtgärder som föranleds av detta,
2) skada som beror på en förpliktelse som grundar sig på något annat avtal,
3) sådan väsentlig förlust av bruksnyttan av ett eldriftsställe som inte medför direkt ekonomisk skada samt annan därmed jämförbar väsentlig olägenhet,
4) annan skada av samma slag som är svår att förutse.
97 §
Fel
Det föreligger ett fel i eldistributionen och den övriga nättjänsten samt elleveransen, om elkvaliteten eller elleveranssättet inte stämmer överens med vad som kan anses avtalat eller när faktureringen av konsumenten är felaktig eller försenad. Något fel i elleveransen anses dock inte föreligga trots en felaktighet eller försening i detaljförsäljarens fakturering, om detaljförsäljaren kan påvisa att felaktigheten eller förseningen berott på sådana omständigheter utanför dennes kontroll vars följder försäljaren inte heller skäligen skulle ha kunnat undvika eller förhindra. Om inte något annat har avtalats föreligger ett fel i eldistributionen och den övriga nättjänsten samt elleveransen, om elen till sin kvalitet inte motsvarar de standarder som ska följas i Finland eller om eldistributionen eller elleveransen kontinuerligt eller upprepade gånger är avbruten och avbrottet inte kan anses ringa med beaktande av skälen till och förhållandena under avbrottet.
98 §
Prisavdrag på grund av fel
Till följd av ett fel har en slutförbrukare rätt till ett prisavdrag som motsvarar felet. Om felet beror på ett avbrott i eldistributionen, utgör prisavdraget en sådan andel av den årliga avgiften för överföringstjänster som motsvarar minst två veckor.
99 §
Skadestånd på grund av fel
Slutförbrukare har rätt till ersättning för den skada som de lider till följd av ett fel. En distributionsnätsinnehavare eller en i 100 § avsedd detaljförsäljare är då skyldig att ersätta en indirekt skada enligt 96 § 3 mom. endast om felet eller skadan beror på vårdslöshet från dennes sida.
100 §
Standardersättning på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen
En slutförbrukare har utan särskilt krav rätt till en standardersättning på basis av ett kontinuerligt avbrott i eldistributionen eller elleveransen, om inte distributionsnätsinnehavaren eller en detaljförsäljare som levererar el till slutförbrukarna via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp visar att avbrottet i eldistributionen eller elleveransen beror på ett hinder som står utanför dennes kontroll, som denne skäligen inte kunde förväntas ha beaktat i sin verksamhet och vars följder innehavaren eller försäljaren inte har kunnat undvika eller övervinna trots att han har iakttagit all omsorgsfullhet.
Av slutförbrukarens årliga avgift för överföringstjänsten utgör standardersättningen
1) 10 procent, när avbrottet har varat minst 12 timmar men mindre än 24 timmar,
2) 25 procent, när avbrottet har varat minst 24 timmar men mindre än 72 timmar,
3) 50 procent, när avbrottet har varat minst 72 timmar men mindre än 120 timmar,
4) 100 procent, när avbrottet har varat minst 120 timmar men mindre än 192 timmar,
5) 150 procent, när avbrottet har varat minst 192 timmar men mindre än 288 timmar,
6) 200 procent, när avbrottet har varat minst 288 timmar.
Beloppet av den standardersättning som betalas till en slutförbrukare under ett kalenderår är dock högst 200 procent av den årliga avgiften för överföringstjänsten, eller 2 000 euro. Om samma avbrott i eldistributionen eller elleveransen omfattar delar av två kalenderår, bestäms standardersättningen för avbrottet vid beräkningen av maximibeloppet för respektive kalenderår utifrån den andel av tiden för avbrottet som inföll under kalenderåret. Standardersättningens maximibelopp får justeras genom förordning av statsrådet så att det motsvarar förändringen i penningvärdet.
Om en slutförbrukare till följd av ett avbrott i nättjänsten betalas en sådan standardersättning som avses i 2 mom., har denne inte rätt till ett sådant prisavdrag som avses i 98 § för samma avbrott.
Avvikelse från bestämmelserna i denna paragraf får inte göras genom avtal till skada för slutförbrukaren.
101 §
Ansvariga aktörer
En slutförbrukare har alltid rätt att hos distributionsnätsinnehavaren framställa krav som grundar sig på ett fel eller på ett sådant avbrott i eldistributionen som avses i 100 §, med undantag av krav som beror på felaktig eller försenad faktura från försäljaren. Kravet ska framställas inom skälig tid från det att slutförbrukaren upptäckte eller borde ha upptäckt felet eller avbrottet i eldistributionen och hade de uppgifter om distributionsnätsinnehavaren som behövs för att framställa kravet.
Distributionsnätsinnehavaren svarar för ett fel gentemot en konsument, om inte distributionsnätsinnehavaren inom skälig tid från att ha fått kännedom om kravet meddelar konsumenten vilken detaljförsäljare som är ansvarig för felet och som åtar sig att svara för det skadestånd eller det prisavdrag som blir följden av felet.
Distributionsnätsinnehavaren och en detaljförsäljare som levererar el via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp svarar gentemot slutförbrukaren för ett sådant avbrott i eldistributionen eller elleveransen som avses i 100 §. Dessutom ansvarar distributionsnätsinnehavaren för avbrott i eldistributionen i sitt nät också gentemot en slutförbrukare som köper el via ett internt elnät i en fastighet eller i en motsvarande fastighetsgrupp som har anslutits till innehavarens distributionsnät, om inte distributionsnätsinnehavaren inom en skälig tid från att ha fått kännedom om kravet meddelar slutförbrukaren vilken detaljförsäljare som åtar sig att svara för den standardersättning som grundar sig på avbrottet i eldistributionen.
102 §
Avbrott i eldistributionen av skäl som beror på detaljförsäljaren
Distributionsnätsinnehavaren får inte avbryta eldistributionen av ett skäl som beror på detaljförsäljaren innan distributionsnätsinnehavaren har meddelat slutförbrukaren att eldistributionen kommer att avbrytas och orsaken till detta. Distributionsnätsinnehavaren ska sörja för att el levereras till en konsument under minst tre veckor efter att meddelandet har sänts.
Distributionsnätsinnehavaren får inte avbryta elleveransen till en slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten innan Energimarknadsverket med stöd av 67 § har utsett en ny detaljförsäljare.
En slutförbrukare ska ersätta distributionsnätsinnehavaren för de skäliga kostnader som orsakats av elleverans som avses i denna paragraf. Om slutförbrukaren och distributionsnätsinnehavaren inte kommer överens om ersättningen, bestämmer Energimarknadsverket ersättningens storlek.
103 §
Avbrott i eldistributionen eller elleveransen av skäl som beror på slutförbrukaren
Eldistributionen eller elleveransen kan avbrytas om slutförbrukaren i väsentlig grad har försummat att betala avgifterna till distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren eller annars väsentligt har brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet. Innan eldistributionen eller elleveransen avbryts ska en skriftlig anmärkning om betalningsförsummelsen eller något annat avtalsbrott sändas till slutförbrukaren och därefter tidigast två veckor efter att anmärkningen har sänts en separat varning om att distributionen eller leveransen kommer att avbrytas. I en varning som sänds till en konsument ska det nämnas hur konsumenten ska gå till väga för att kunna åberopa de rättigheter som nämns i denna paragraf och också ges anvisningar om hur konsumenten kan reda ut ärendet och finna alternativa betalningssätt. Eldistributionen eller elleveransen får avbrytas tidigast fem veckor efter det att avgiften har förfallit till betalning eller något annat avtalsbrott första gången har meddelats slutförbrukaren och avtalsbrottet inte har avhjälpts i tid före den tidpunkt då eldistributionen eller elleveransen enligt varningen kommer att avbrytas.
Om försummelsen av betalningen har berott på sådana betalningssvårigheter som slutförbrukaren har råkat i till följd av en svår sjukdom, arbetslöshet eller någon annan särskild omständighet, huvudsakligen utan att själv vara orsak till dem, får eldistributionen eller elleveransen avbrytas tidigast två månader efter den dag då avgiften förföll till betalning.
Eldistributionen eller elleveransen till en byggnad som används som stadigvarande bostad eller till en del av en sådan där uppvärmningen är beroende av el, får trots obetalda avgifter inte avbrytas under tiden från ingången av oktober till utgången av april innan fyra månader har förflutit från förfallodagen för den obetalda avgiften.
Eldistributionen eller elleveransen till ett objekt där de säkerhetsarrangemang som behövs för att förebygga olyckor är beroende av el och där avbrott i distribution eller leverans ger upphov till olycksrisk får trots obetalda avgifter inte avbrytas förrän fyra månader har förflutit från den obetalda avgiftens förfallodag. Avvikelse från detta moment får inte göras genom avtal.
104 §
Hävning av anslutningsavtal
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att häva ett anslutningsavtal, om abonnenten väsentligt har brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet och avtalsbrottet inte har åtgärdats inom en skälig tid som distributionsnätsinnehavaren har meddelat skriftligen.
Distributionsnätsinnehavaren ska sända sin avtalspart ett skriftligt meddelande om hävningen av avtalet och där nämna grunden för hävningen och den tidpunkt då avtalet upphör att gälla.
105 §
Distributionsnätsinnehavarens rätt att häva ett elnätsavtal och detaljförsäljarens rätt att häva ett elförsäljningsavtal
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att häva ett elnätsavtal och detaljförsäljaren ett elförsäljningsavtal, om
1) slutförbrukaren väsentligt har brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet och avtalsbrottet inte har åtgärdats inom en skälig tid som distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren har meddelat skriftligen, eller
2) eldistributionen eller elleveransen till ett eldriftsställe som avses i avtalet har avbrutits på en sådan grund som anges i 103 § 1 mom. och avbrottet har varat i minst en månad.
Ett elnätsavtal och ett elförsäljningsavtal får hävas på grund av konsumentens dröjsmål med betalningen endast i ett sådant fall som avses i 1 mom. 2 punkten.
Oberoende av vad som bestäms i 1 mom. får ett elnätsavtal och ett elförsäljningsavtal hävas omedelbart, om slutförbrukaren har gjort sig skyldig till tillgrepp av el, till uppsåtlig skadegörelse på utrustning som distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren ansvarar för eller till att ha brutit sigill som distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren har fäst.
Distributionsnätsinnehavaren eller på motsvarande sätt detaljförsäljaren ska sända sin avtalspart ett skriftligt meddelande om hävningen av avtalet och där nämna grunden för hävningen och den tidpunkt då avtalet upphör att gälla.
Avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. får inte göras till nackdel för en slutförbrukare som omfattas av leveransskyldigheten.
VI AVDELNINGEN
TILLSYN OCH PÅFÖLJDER
14 kap.
Styrning och tillsyn
106 §
Tillsynsmyndigheter och deras uppgifter
Ministeriet ska sörja för den allmänna styrningen och övervakningen av verkställigheten av lagen.
Energimarknadsverket har till uppgift att övervaka efterlevnaden av denna lag, de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och de myndighetsföreskrifter och tillståndsbeslut som meddelats med stöd av denna lag. Bestämmelser om tillsyn utfärdas särskilt genom lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013)
Försörjningsberedskapscentralen övervakar nätinnehavarens beredskapsplanering, som regleras i 28 §.
Konsumentombudsmannen övervakar att villkoren i de avtal som avses i 13 kap. är lagenliga med tanke på konsumentskyddet.
15 kap.
Påföljder
107 §
Bestämmelser om skadeståndsskyldighet
Den som genom ett förfarande som står i strid med 20 eller 21 §, 67 § 1 eller 3 mom. eller 103 § orsakar någon annan skada är skyldig att ersätta skadan.
Skadeståndslagen (FFS 412/1974) tillämpas inte på skador som orsakats någon annan genom ett förfarande som står i strid med 19, 40, 50 och 51 §.
108 §
Olovligt utövande av elnätsverksamhet
Den som utövar elnätsverksamhet utan tillstånd enligt 2 kap. eller bygger en elledning utan projekttillstånd enligt 14 § ska för olovligt utövande av elnätsverksamhet dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.
109 §
Brott mot sekretess
Till straff för brott mot sekretess som föreskrivs i 76 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen (FFS 39/1889).
VII AVDELNINGEN
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
16 kap.
Särskilda bestämmelser
110 §
Arbete som äventyrar jordkablar och utredande av var jordkablar är placerade
Innan jordbyggnadsarbete, skogsarbete, vattenbyggnadsarbete, nätbyggnadsarbete eller annat arbete i närheten av elkablar inleds ska den som utför arbetet för att säkerställa arbetarskyddet och undvika skador ta reda på om det finns elkablar på området.
Nätinnehavaren ska kostnadsfritt ge den som utarbetar en plan över det arbete som avses i 1 mom. och den som utför arbetet information om de elkablar som finns i närheten av objektet i fråga. Nätinnehavaren ska se till att uppgifterna om var elkablarna finns är tillgängliga i digital form för dem som har rätt att få uppgifterna och lämna den som utför arbetet de uppgifter och anvisningar som behövs för att faror ska kunna undvikas.
Uppgifterna om var elkablarna finns ska behandlas och förvaras så att de är tillgängliga för dem som är berättigade att använda dem och så att inte informationssäkerheten äventyras.
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om uppgifter om placeringen av elkablar när det gäller
1) i vilken form och med vilken noggrannhet uppgifterna ska registreras,
2) lagringssystemets funktionella egenskaper och krav i fråga om informationssäkerheten,
3) lagringssystemens kompatibilitet.
111 §
Förebyggande åtgärder i skog i närheten av distributionsnät
Distributionsnätsinnehavaren får utan ägarens eller innehavarens tillstånd fälla och avlägsna träd och andra växter i närheten av distributionsnätet, om det är nödvändigt för att eliminera eller förebygga avbrott i eldistributionen. Åtgärderna får inte orsaka ägaren oskälig skada i förhållande till den nytta för distributionsnätets säkerhet som uppnås genom åtgärderna. Åtgärderna ska avgränsas så att de riktas mot träd eller andra växter som utgör en uppenbar risk för distributionsnätets säkerhet. Anställda hos distributionsnätsinnehavaren eller den som utför åtgärderna har i detta syfte rätt att röra sig på privat område och placera ut behövliga märken i terrängen.
Distributionsnätsinnehavaren ska i andra än brådskande fall ge fastighetens eller områdets ägare och innehavare möjlighet att själva utföra de åtgärder som nämns i 1 mom. Distributionsnätsinnehavaren ska informera fastighetens eller områdets ägare och innehavare om åtgärder som utförts utan förhandsanmälan.
112 §
Ersättning för olägenhet och skada som orsakats av förebyggande åtgärder
Fastigheters ägare och innehavare, kommunen i egenskap av ägare och innehavare av allmänna områden samt staten i egenskap av ägare och innehavare av allmänna vägområden har rätt till full ersättning för olägenhet och skada som orsakats av åtgärder som avses i 111 §.
Om det inte överenskommits om ersättning på förhand, ska ersättningsyrkande framställas hos distributionsnätsinnehavaren inom tre år efter det att olägenheten eller skadan uppkom. Kan överenskommelse om ersättningen inte nås, avgörs saken på det sätt som anges i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter.
113 §
Kommunens rätt att bedriva elaffärsverksamhet utanför kommunen
En kommun eller en sammanslutning i vilken kommunen har bestämmande inflytande får bedriva elnätsverksamhet, elproduktion och elleverans också utanför kommunens område.
114 §
Ändringssökande
Ändring i beslut som Energimarknadsverket och Försörjningsberedskapscentralen har meddelat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).
Ändring i beslut som Energimarknadsverket har meddelat med stöd av 31, 52 eller 65 § får dock sökas genom besvär hos marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Bestämmelser om behandlingen av ärendet vid marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (FFS 100/2013).
Ändring i beslut som ministeriet har meddelat med stöd av denna lag och i beslut av förvaltningsdomstolen eller marknadsdomstolen får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Marknadsdomstolens beslut ska trots besvär iakttas, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Energimarknadsverket har rätt att genom besvär söka ändring i ett sådant beslut av fullföljdsdomstolen genom vilket fullföljdsdomstolen har upphävt eller ändrat verkets beslut.
115 §
Verkställbarhet av Energimarknadsverkets beslut
Beslut av Energimarknadsverket enligt 114 § 2 mom. ska följas även om det överklagats, om inte verket bestämmer något annat genom sitt beslut. Fullföljdsdomstolen har dessutom rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten av beslut enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen.
116 §
Avgifter för myndigheternas prestationer
Ministeriets och Energimarknadsverkets prestationer enligt denna lag är avgiftsbelagda. Bestämmelser om avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).
17 kap.
Ikraftträdande
117 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
Genom denna lag upphävs elmarknadslagen (FFS 386/1995), nedan den upphävda lagen. De förordningar som utfärdats med stöd av den upphävda lagen och de föreskrifter som Energimarknadsverket meddelat med stöd av den lagen förblir i kraft.
118 §
Övergångsbestämmelser om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende och om elnätstillstånd
En stamnätsinnehavare som är verksam då lagen träder i kraft ska inom en månad från lagens ikraftträdande begära att Energimarknadsverket säkerställer stamnätsinnehavarens oberoende i enlighet med 33 §.
En stamnätsinnehavare som är verksam då lagen träder i kraft ska ge in sin ansökan om elnätstillstånd till Energimarknadsverket inom en månad från det att Energimarknadsverkets beslut om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende har vunnit laga kraft. Innan ansökan om elnätstillstånd avgörs kan Energimarknadsverket för viss tid ändra villkoren i den systemansvariga stamnätsinnehavarens gällande elnätstillstånd på det sätt som bestämmelserna i denna lag kräver. Andra nätinnehavare ska ge in sin tillståndsansökan enligt 2 kap. till Energimarknadsverket inom tre månader från det att lagen trätt i kraft. Elnätstillstånd som beviljats en nätinnehavare med stöd av den upphävda lagen eller en sådan befrielse från elnätstillstånd som beviljats med stöd av 4 § 2 mom. i den lagen är giltiga som elnätstillstånd enligt denna lag tills Energimarknadsverket har fattat ett lagakraftvunnet beslut med anledning av en ny tillståndsansökan.
Vid behandling av en distributionsnätsinnehavares tillståndsansökan behöver Energimarknadsverket inte höra andra distributionsnätsinnehavare som är distributionsnätsinnehavarens grannar, om inte det i tillståndsansökan föreslås att det ansvarsområde som angetts för distributionsnätsinnehavaren i det förra elnätstillståndet ska ändras.
119 §
Övergångsbestämmelse om driftsäkerheten i ett distributionsnät
Distributionsnätsinnehavaren ska inom sitt ansvarsområde uppfylla de krav som ställs i 51 § 1 mom. 2 och 3 punkten senast den 31 december 2028. Kraven ska uppfyllas senast den 31 december 2019 för minst 50 procent av alla distributionsnätsanvändare, exklusive fritidsbostäder, och senast den 31 december 2023 för minst 75 procent av alla distributionsnätsanvändare, exklusive fritidsbostäder.
Energimarknadsverket kan på ansökan av distributionsnätsinnehavaren av vägande skäl förlänga verkställighetstiden i fråga om 75 procent av användarna av distributionsnätet högst till den 31 december 2025 och av synnerligen vägande skäl högst till den 31 december 2028 och av vägande skäl förlänga verkställighetstiden i fråga om alla användare av distributionsnätet högst till den 31 december 2032 och av synnerligen vägande skäl högst till den 31 december 2036. För att verkställighetstiden ska få förlängas krävs det att distributionsnätsinnehavaren har visat att kraven enligt 51 § 1 mom. 2 och 3 punkten innebär att innehavaren måste byta ut en betydligt större andel av mellan- och lågspänningsledningarna från luftledningar till jordkablar än det innehavargenomsnitt visar som bestämts enligt situationen när lagen trädde i kraft. Innehavaren ska också visa att denne i förtid måste förnya en stor del av distributionsnätet för att uppfylla kraven. Ansökan om förlängd verkställighetstid ska göras senast den 31 december 2017.
120 §
Övergångsbestämmelse om utvecklingsplanen för distributionsnät
Distributionsnätsinnehavaren ska ge in sin första utvecklingsplan för distributionsnät enligt 52 § till Energimarknadsverket senast den 30 juni 2014. Energimarknadsverkets rätt att kräva att distributionsnätsinnehavaren ändrar planen går ut den 30 juni 2015.
121 §
Övergångsbestämmelse om balansavräkningsperioden
I den riksomfattande balansavräkningen och i balansavräkningen tillämpas en balansavräkningsperiod på en timme tills det föreskrivs särskilt om detta.
122 §
Övergångsbestämmelser om elavtal
Denna lag tillämpas också på anslutnings-, elnäts- och elförsäljningsavtal som ingåtts innan lagen trätt i kraft. På ett avtal om återbetalning av anslutningsavgiften eller överlåtande av säkerheter som ingåtts innan denna lag trätt i kraft tillämpas dock de villkor som tillämpades innan lagen trädde i kraft.
Om eldistributionen eller elleveransen var avbruten när lagen trädde i kraft, anses det vid tillämpning av 100 § 2 mom. 5 och 6 punkten att distributionen eller leveransen avbröts när lagen trädde i kraft. Maximibeloppet på den standardersättning som betalas på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen är 1 000 euro om det avbrott som standardersättningen baserar sig på har börjat före den 1 januari 2016 och 1 500 euro om det avbrott som standardersättningen baserar sig på har börjat före den 1 januari 2018.
123 §
Övergångsbestämmelse som gäller utredning av jordkablars placering
Information om placeringen av jordkablar som byggts innan lagen trädde i kraft ska finnas tillgänglig i digital form senast den 31 december 2014.
124 §
Övergångsbestämmelse om separat prissättning av överföringstjänster
Bestämmelsen i 55 § om separat prissättning av överföringstjänster tillämpas på sådana geografiskt åtskilda delar av distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde som har bildats efter den 27 december 2004.
125 §
Övergångsbestämmelse om uppgörande av en beredskapsplan
Nätinnehavaren ska ge in den första beredskapsplanen enligt 28 § till Försörjningsberedskapscentralen senast den 30 juni 2014.
Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 1430/2014:
Denna lag träder i kraft den 13 juni 2014.
På avtal som har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 157/2013, EkUB 34/2013, RSv 174/2013
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU, EUT nr L 304, 22.11.2011, s. 64
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG, EUT nr L 149, 11.6.2005, s. 22
Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 685/2014:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
RP 75/2014, EkUB 11/2014, RSv 77/2014
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013, EUT L 115, 25.4.2013, s. 39
Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 1430/2014:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. Bestämmelserna i 57, 57a, 69 och 69a § träder dock i kraft först den 1 januari 2016.
RP 182/2014, EkUB 23/2014, RSv226/2014
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU, EUT L 315, 14.11.2012, s. 1
Bilaga 2 – rikets lag om tillsyn över el- och naturgasmarknaden
Uppdaterad t.o.m. FFS 1432/2014
Lag om tillsyn över el- och naturgasmarknaden
(FFS 590/2013)
Utfärdad i Helsingfors den 9 augusti 2013
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Mål
Målet med tillsynen över och kontrollen av el- och naturgasmarknaden är att främja effektiv, säker och miljömässigt hållbar verksamhet på de nationella och regionala el- och naturgasmarknaderna samt Europeiska unionens inre marknad för el och naturgas i syfte att garantera energiförbrukarna god leveranssäkerhet, konkurrenskraftiga priser och skäliga principer för el- och naturgastjänster.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på skötseln av de tillsyns- och kontrolluppgifter som åligger Energimyndigheten enligt (FFS 649/2014)
1) elmarknadslagen (FFS 588/2013) samt bestämmelser som utfärdats och myndighetsföreskrifter som meddelats med stöd av den,
2) naturgasmarknadslagen (FFS 508/2000) samt bestämmelser som utfärdats och myndighetsföreskrifter som meddelats med stöd av den,
3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, nedan förordningen om en byrå för samarbete, samt kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av förordningen,
4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003, nedan elhandelsförordningen, samt kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av förordningen,
5) kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, nedan elmarknadsdirektivet,
6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005, nedan naturgasnätsförordningen, samt kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av förordningen, till de delar de ska tillämpas i Finland,
7) kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, nedan naturgasmarknadsdirektivet, (FFS 649/2014)
8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, nedan REMIT-förordningen, samt delegerade akter och genomförandeakter som antagits med stöd av den. (FFS 649/2014)
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) säkerhet såväl säkerhet vid elleverans och elanskaffning och leveranssäkerhet i fråga om naturgas samt teknisk säkerhet,
2) förnybara energikällor vindkraft, solenergi, jordvärme, våg- och tidvattenenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsanläggningar och biogaser,
3) distribuerad produktion kraftverk som är anslutna till distributionssystem,
4) icke-hushållskund fysisk eller juridisk person, som köper el eller naturgas som inte är avsedd för egen hushållsförbrukning, elgrossister och elproducenter,
5) vertikalt integrerat företag ett el- eller naturgasföretag eller en grupp av el- eller naturgasföretag där samma person eller samma personer direkt eller indirekt har rätt att utöva bestämmande inflytande och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans av el eller bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring, distribution, kondensering eller lagring av naturgas och minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas.
Definitionerna i 3 § i elmarknadslagen och 1 kap. 3 § i naturgasmarknadslagen gäller också vid tillämpningen av denna lag.
2 kap.
Energimarknadsverkets uppgifter
4 §
Allmänna mål för Energimarknadsverkets verksamhet
Energimarknadsverkets mål när den fullgör de uppgifter som avses i denna lag är
1) att främja en effektiv, säker och miljömässigt hållbar nationell el- och naturgasmarknad i enlighet med de mål som ställts i elmarknadslagen och naturgasmarknadslagen,
2) att i nära samarbete med byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, andra EES-staters energitillsynsmyndigheter och Europeiska kommissionen främja en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el och naturgas inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt ett effektivt öppnande av el- och naturgasmarknaden för alla kunder och el- och naturgasleverantörer inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3) att främja säkerställandet av ändamålsenliga förutsättningar för att el- och naturgasnäten ska fungera effektivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga målen,
4) att främja utvecklingen i konkurrensutsatta och väl fungerande regionala el- och naturgasmarknader inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att de mål som avses i 2 och 3 punkten ska kunna uppnås,
5) att främja undanröjandet av restriktioner för el- och naturgashandeln mellan EES-staterna; i detta ingår också att utveckla en sådan ändamålsenlig kapacitet för gränsöverskridande överföring genom vilken man kan tillgodose efterfrågan och förbättra integreringen av nationella marknader,
6) att främja ett kostnadseffektivt utvecklande av säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande el- och naturgasnät som är kundinriktade samt främja tillräcklig överföringskapacitet och energieffektivitet hos el- och naturgasnäten och integrera produktion av el och naturgas från förnybara energikällor och distribuerad produktion i el- och naturgasnäten,
7) att underlätta tillträde till nätet för ny produktionskapacitet; i detta ingår också åtgärder för att undanröja eventuella hinder för nya marknadsaktörer och för el och gas producerad från förnybara energikällor att få tillträde till marknaderna,
8) att sträva efter att säkerställa att innehavare och användare av el- och naturgasnät får lämpliga sporrar, både på kort och lång sikt, för att öka systemeffektiviteten och främja marknadsintegreringen,
9) att sträva efter att säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska el- och naturgasmarknaden fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och säkerställa konsumentskyddet, 10) att främja uppnåendet av en hög standard på tjänster inom el- och naturgasbranschen, för egen del inverka på skyddandet av utsatta kunder samt verka för att de processer för utbyte av uppgifter som behövs vid byte av leverantör är kompatibla.
Vid förverkligandet av målen enligt 1 mom. ska Energimarknadsverket beakta de undantag som föreskrivs i naturgasmarknadslagen och naturgasnätsförordningen.
5 §
Energimarknadsverkets allmänna tillsynsuppgift
Energimarknadsverket ska utöva tillsyn över iakttagandet av den nationella lagstiftning och EU-lagstiftning samt de myndighetsföreskrifter som avses i 2 § samt sköta andra uppgifter som hör till verket enligt den lagstiftning som avses i 2 §.
6 §
Energimyndighetens uppgifter som nationell energitillsynsmyndighet
(FFS 1432/2014) Energimyndigheten ska i egenskap av den nationella energitillsynsmyndighet som avses i Europeiska unionens lagstiftning om el- och naturgasbranschen i synnerhet
1) för innehavare av el- och naturgasnät fastställa metoder för prissättning av överföring och distribution i enlighet med det förfarande som föreskrivs i denna lag,
2) säkerställa att innehavarna av el- och naturgasnät samt andra företag inom el- och naturgasbranschen fullgör sina skyldigheter enligt den nationella lagstiftningen och unionens lagstiftning och i överensstämmelse med sin behörighet besluta om behövliga och proportionerliga åtgärder för att främja effektiv konkurrens på elmarknaden och naturgasmarknaden och säkerställa att marknaderna fungerar korrekt,
3) samarbeta i gränsöverskridande frågor med energitillsynsmyndigheterna i de andra EES-staterna och med byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,
4) verkställa de juridiskt bindande beslut av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och Europeiska kommissionen som hör till Energimyndighetens ansvarsområde,
5) säkerställa att korssubventionering inte förekommer mellan verksamhetsgrenarna överföring, distribution och leverans av el och naturgas, lagring av naturgas samt behandling av kondenserad naturgas,
6) övervaka stamnätsinnehavarnas och gasöverföringsnätsinnehavarnas investeringsplaner,
7) övervaka efterlevnaden av reglerna för el- och naturgasnätens säkerhet och tillförlitlighet, se över hur näten fungerat tidigare och delta i beredningen av krav på kvaliteten hos el- och naturgasnätstjänster och el- och naturgasleveranser,
8) övervaka nivån på transparensen på el- och naturgasmarknaden och säkerställa att företagen inom el- och naturgasbranschen fullgör sina skyldigheter vad gäller transparens,
9) övervaka öppnandet av parti- och detaljmarknaden för el och naturgas för konkurrens samt följa hur konkurrensen fungerar på dessa marknader,
10) övervaka om det inom elbranschen och naturgasbranschen förekommer avtalspraxis som begränsar konkurrensen och exklusivitetsklausuler som gäller icke-hushållskunder,
11) övervaka hur mycket tid innehavarna av el- och naturgasnät använder för leverans av anslutningar och reparationer,
12) övervaka grunderna för regleringen av användarrättigheter i fråga om naturgaslager och lagring av gas i rörledning samt andra stödtjänster i fråga om naturgas och övervaka tillämpningen av de bestämmelser som gäller användarrättigheter i fråga om naturgaslager och lagring av gas i rörledning samt andra tilläggstjänster,
13) bidra till att säkerställa effektiviteten och genomförandet när det gäller konsumentskyddsåtgärder som riktar sig till el- och naturgasmarknaden,
14) årligen göra upp och publicera en utvärdering av hur skyldigheter som gäller allmännyttiga tjänster i fråga om el- och naturgasleveranser har fullgjorts,
15) säkerställa att kunderna kan få tillgång till uppgifter om sin egen förbrukning av el eller naturgas,
16) övervaka verkställandet av de bestämmelser som gäller ställningen och ansvarsområdena för innehavare av el- och naturgasnät, leverantörer av el och naturgas, kunder samt andra parter på el- och naturgasmarknaden,
17) övervaka investeringar som görs i elproduktionskapacitet och deras konsekvenser för elleveranssäkerheten,
18) övervaka samarbetet i tekniska frågor mellan EES-staternas och tredjeländers innehavare av stamnät för el,
19) övervaka genomförandet av skyddsåtgärder som gäller el- och naturgasmarknaden,
20) främja kompatibiliteten hos de processer för utbyte av uppgifter som hänför sig till de viktigaste marknadsprocesserna på el- och gasmarknaden på regional nivå,
21) främja även deltagandet av efterfrågebaserade resurser i el- och naturgasmarknaden utöver utbudet.
Vid skötseln av uppgifterna enligt denna paragraf ska Energimyndigheten beakta de undantag som föreskrivs i naturgasmarknadslagen och naturgasnätsförordningen
7 §
Den nationella energitillsynsmyndighetens verksamhetsberättelse
Energimarknadsverket ska årligen ge ministeriet, den i förordningen om en byrå för samarbete avsedda byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och Europeiska kommissionen en berättelse om sin verksamhet som nationell energitillsynsmyndighet. Verksamhetsberättelsen ska publiceras.
Berättelsen ska innehålla de åtgärder som vidtagits och uppnådda resultat i fråga om de uppgifter som avses i 6 § samt en bedömning av hur stamnätsinnehavarnas och gasöverföringsnätsinnehavarnas investeringsplaner motsvarar de planer för utveckling av el- och naturgasnät som omfattar gemenskapen och utarbetats av det europeiska kontaktverket för nätinnehavarna. Bedömningen får innehålla rekommendationer om ändring av investeringsplanerna.
8 §
Energimarknadsverkets övervakning av leveranssäkerheten i fråga om el och naturgas
I samarbete med andra myndigheter ska Energimarknadsverket följa utvecklingen av balansen mellan utbudet av och efterfrågan på el och naturgas, el- och naturgasnätens kvalitet och nivån på underhållet av dem samt åtgärder för att täcka toppar i efterfrågan på el och naturgas och hantera brister i leveranserna från leverantörernas sida.
Energimarknadsverket ska vart annat år publicera en berättelse om leveranssäkerheten i fråga om el och varje år en berättelse om leveranssäkerheten i fråga om naturgas senast den 31 juli. Berättelsen ska lämnas till ministeriet och kommissionen.
3 kap.
Energimarknadsverkets behörighet i tillsynsärenden
9 §
Energimarknadsverkets behörighet i tillsynsärenden
Om någon bryter mot eller försummar de förpliktelser som föreskrivs i den nationella lagstiftning eller EU-lagstiftning som avses i 2 §, ska Energimarknadsverket förplikta vederbörande att rätta till sin överträdelse eller försummelse. I beslutet kan det bestämmas hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas. I beslutet kan det också bestämmas att en avgift som tagits ut felaktigt ska betalas tillbaka till kunden, om inte återbäringsförfarandet enligt 14 § tillämpas.
10 §
Villkor och metoder som fastställs av Energimyndigheten
(FFS 1432/2014) Energimyndigheten ska genom ett beslut (beslut om fastställande) fastställa att en nätinnehavare, en systemansvarig stamnätsinnehavare och en systemansvarig överföringsnätsinnehavare samt en innehavare av en behandlingsanläggning för kondenserad naturgas ska iaktta följande villkor för tjänsterna och metoder för prissättning av tjänsterna innan dessa införs:
1) metoderna för bestämmande av nätinnehavarens intäkter av nätverksamheten och de avgifter som ska tas ut för överföringstjänsten under tillsynsperioden,
2) villkor, förutsättningar och tariffer som gäller tillträde till behandlingsanläggningar för kondenserad naturgas,
3) villkoren för nätinnehavarens överföringstjänst,
4) villkoren för nätinnehavarens anslutningstjänst och metoderna för bestämmande av de avgifter som tas ut för anslutningen,
5) villkoren för hantering av överbelastning och fördelningen av överföringskapaciteten i stamnätet och överföringsnätet samt metoderna för bestämmande av de avgifter som tas ut för överbelastningen och metoderna för användningen av inkomster från hanteringen av överbelastning,
6) villkoren för de tjänster som omfattas av systemansvaret för en systemansvarig stamnätsinnehavare och en systemansvarig överföringsnätsinnehavare samt metoderna för bestämmande av avgifterna för nämnda tjänster,
7) metoderna för bestämmande av de avgifter som tas ut för den systemansvariga stamnätsinnehavarens uppgift att utveckla det informationsutbyte som krävs för elhandel och balansavräkning.
I beslutet om fastställande av de metoder som ska iakttas vid prissättningen kan det bestämmas om
1) principerna för värdering av det kapital som är bundet till nätverksamheten eller tjänsten,
2) sättet för bestämmande av en godtagbar avkastning på kapital som är bundet till nätverksamheten eller tjänsten eller av en godtagbar avkastning på tjänsten,
3) sättet för bestämmande av nätverksamhetens eller tjänstens resultat och sådan rättelse av resultaträkningen och balansräkningen som detta kräver,
4) mål som sporrar till effektivisering av nätverksamheten, främjande av marknadsintegrering, förbättrande av nätsäkerheten och främjande av tillhörande forskning och till utveckling av nätet och tillhandahållande av systemtjänster som främjar nätanvändarnas åtgärder för bättre energieffektivitet samt sättet för hur målen bestäms och de metoder enligt vilka målsättningen tillämpas i prissättningen,
5) metoden för bestämmande av prissättningsstrukturen, om en sådan metod behövs för tillträde till nätet eller verkställigheten av en internationell förpliktelse som är bindande för Finland, eller om metoden hänför sig till prissättning av tjänster som omfattas av systemansvar.
Ett beslut om fastställande som riktar sig till elnätsinnehavare får inte hindra nätinnehavaren från att på den organiserade elmarknaden tillhandahålla systemtjänster med tanke på åtgärder för efterfrågestyrning, efterfrågehantering eller distribuerad produktion.
Sådana beslut om fastställande där det bestäms om de metoder som avses i 1 mom. 1 punkten, gäller under två på varandra följande tillsynsperioder på fyra år. Om en nätinnehavare har inlett sin verksamhet medan den tillsynsperiod som tillämpas på andra nätinnehavare fortfarande pågår, gäller beslutet om fastställande enligt 1 mom. 1 punkten trots det fram till slutet av tillsynsperioden i fråga. Sådana beslut om fastställande där det bestäms om de villkor, förutsättningar och tariffer som avses i 1 mom. 2 punkten gäller den tid på högst två år som Energimyndigheten bestämmer. Övriga beslut som avses i 1 mom. gäller tills vidare eller, om det finns särskilda skäl, den tid som anges i beslutet.
11 §
Fastställande av villkor och metoder för innehavare av slutna distributionsnät
Bestämmelserna i 10 § tillämpas på innehavare av slutna distributionsnät, om en nätanvändare som är ansluten till ett slutet distributionsnät skriftligen har begärt att Energimarknadsverket fastställer de villkor och metoder som avses i nämnda paragraf. Energimarknadsverket ska då bestämma en skälig tid inom vilken innehavaren av det slutna distributionsnätet ska lägga fram sina villkor och metoder för fastställelse. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i denna lag på förfarandet för fastställande samt på de villkor och metoder som fastställts.
12 §
Materiellrättslig grund för beslutet om fastställande
Ett beslut om fastställande som gäller en elnätsinnehavare och en systemansvarig stamnätsinnehavare ska basera sig på de grunder som föreskrivs i
1) elmarknadslagen samt bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) elhandelsförordningen samt kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av den,
3) kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av elmarknadsdirektivet,
4) ett lagakraftvunnet beslut som gäller stamnätsinnehavaren och som har meddelats med stöd av artikel 8 i förordningen om en byrå för samarbete.
Ett beslut om fastställande som gäller en naturgasnätsinnehavare, en systemansvarig överföringsnätsinnehavare och en innehavare av en behandlingsanläggning för kondenserad naturgas ska basera sig på de grunder som föreskrivs i
1) naturgasmarknadslagen samt bestämmelser som utfärdats med stöd av den,
2) naturgasnätsförordningen samt kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av den, till de delar de ska tillämpas i Finland,
3) kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av naturgasmarknadsdirektivet,
4) ett lagakraftvunnet beslut som gäller en överföringsnätsinnehavare och som har meddelats med stöd av artikel 8 i förordningen om en byrå för samarbete.
13 §
Ändring av ett beslut om fastställande
Energimarknadsverket kan ändra ett beslut om fastställande genom ett nytt beslut, vars behandling har inletts på ansökan av den som beslutet om fastställande gäller eller på Energimarknadsverkets eget initiativ. Ett beslut om fastställandet som meddelats för viss tid kan ändras på initiativ av den som beslutet gäller eller av Energimarknadsverket och ett beslut om fastställande som gäller tills vidare kan ändras på Energimarknadsverkets initiativ, om
1) den som beslutet gäller har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter som har inverkat på beslutets innehåll,
2) ändringen grundar sig på en ändring i lagstiftningen,
3) ändringen grundar sig på ett avgörande som en fullföljdsdomstol har meddelat,
4) det finns vägande skäl för att ändra beslutet till följd av en väsentlig förändring i omständigheterna som inträffat efter att beslutet meddelades,
5) det finns vägande skäl för att ändra beslutet på grund av revidering av föråldrade villkor eller prissättningsarrangemangen, eller
6) ändringen är nödvändig på grund av verkställigheten av en internationell förpliktelse som är bindande för Finland.
Om beslutet om fastställande har meddelats för viss tid, ska den som beslutet gäller lämna en ansökan om ändring av beslutet till Energimarknadsverket innan beslutets giltighetstid har gått ut eller, om ansökan grundar sig på 1 mom. 4 punkten, inom sex månader från det att förändringen i omständigheterna inträffat, dock senast inom 60 dagar från det att beslutets giltighetstid har gått ut. Om ansökan grundar sig på 1 mom. 3 punkten, kan den lämnas också efter det att tillsynsperioden gått ut, dock inom 60 dagar från det att fullföljdsdomstolens beslut har vunnit laga kraft.
14 §
Energimarknadsverkets beslut efter tillsynsperioden
Energimarknadsverket ska efter att den tillsynsperiod som avses i 10 § har utgått genom beslut förplikta nätinnehavaren att under den tillsynsperiod som följer på den tillsynsperiod som beslutet gäller sänka sina avgifter för överföringstjänster som bestämts enligt de i 10 § 1 mom. 1 punkten avsedda metoderna med det belopp med vilket nätverksamhetens avkastning under den tillsynsperiod som utgått överstigit beloppet av en skälig avkastning, eller berättiga nätinnehavaren att under den tillsynsperiod som följer på den tillsynsperiod som beslutet gäller höja sina avgifter för överföringstjänster med det belopp med vilket nätverksamhetens avkastning under den tillsynsperiod som utgått understigit beloppet av en skälig avkastning. Om avkastningen av nätverksamheten under den tillsynsperiod som beslutet gäller har överstigit beloppet av en skälig avkastning med minst 5 procent, ska till det belopp med vilket avgifterna ska sänkas, för den tillsynsperiod som utgått fogas ränta, räknad som årlig ränta på hela det sistnämnda beloppet enligt genomsnittsräntan på eget kapital bestämt i enlighet med det beslut om fastställande som gäller tillsynsperioden i fråga.
Det beslut som avses i 1 mom. får inte meddelas, om inte det beslut om fastställande som gäller tillsynsperioden i fråga har vunnit laga kraft.
Energimarknadsverket kan av vägande skäl förlänga den utjämningsperiod som avses i 1 mom. med högst fyra år.
15 §
Överlåtelse av nätaffärsverksamhet och nätinnehavarnas fusionering under en tillsynsperiod
Om en nätinnehavare överlåter nätaffärsverksamheten till någon annan eller fusioneras med en annan verksamhetsutövare under den tillsynsperiod som avses i 10 § 1 mom. 1 punkten, tillämpas beslutet om fastställande i fråga om den nätverksamhet som till följd av överlåtelsen eller fusionen övergått till någon annan på mottagaren eller den övertagande sammanslutningen under återstoden av tillsynsperioden. Mottagaren eller den övertagande sammanslutningen svarar för återbäring av avgifter för överföringstjänster enligt 14 § till den överlåtande eller fusionerade nätinnehavarens kunder också till den del återbäringen hänför sig till en del av den tillsynsperiod som föregick överlåtandet eller fusioneringen. Mottagaren eller den övertagande sammanslutningen får på motsvarande sätt räkna sig till godo den i 14 § avsedda rätten att höja avgifterna för överföringstjänsterna också till den del denna rätt hänför sig till den överlåtande eller fusionerade nätinnehavarens verksamhet under en del av den tillsynsperiod som föregick överlåtandet eller fusioneringen.
Energimarknadsverket ska på begäran av överlåtaren och mottagaren meddela ett separat beslut i vilket det belopp som avses i 1 mom. fastställs för överlåtelsetidpunkten.
4 kap.
Påföljder
16 §
Påföljdsavgift
En näringsidkare kan påföras en påföljdsavgift, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet
1) bryter mot eller underlåter att iaktta någon av följande bestämmelser i elmarknadslagen:
a) bestämmelserna i 18, 20–26, 43 eller 53–56 § om ordnande av tillträde till nätet och nättjänster eller prissättningen av nättjänsterna,
b) bestämmelserna i 19, 40, 41 eller 50–52 § om utvecklande av elnätet eller kvalitetskrav i fråga om nätets funktion,
c) bestämmelserna i 30 § om en stamnätsinnehavares och en juridiskt åtskild distributionsnätsinnehavares rätt att bedriva elanskaffning och elleverans eller bestämmelserna i 60 eller 61 § om juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet,
d) bestämmelserna i 33 eller 34 § om skyldighet att anmäla en affärstransaktion eller åtgärd eller bestämmelserna i 37 § om förbud mot att genomföra en affärstransaktion eller vidta en åtgärd,
e) bestämmelserna i 42 eller 45–47 § om stamnätsinnehavarens uppgifter eller om skyldigheter i anslutning till dem,
f) bestämmelserna i 57 eller 69 § om distributionsnätsinnehavarens eller detaljförsäljarens fakturering,
g) bestämmelserna i 65 § om skyldighet att anmäla underhållsstopp vid kraftverk eller Energimarknadsverkets beslut om flyttning av underhållsstoppet,
h) bestämmelserna i 66 § om bevarande av avtalsuppgifter,
i) bestämmelserna i 67 § om leveransskyldighet eller skyldigheter i anslutning till den,
j) bestämmelserna i 11 kap. om systemskyldigheter för aktörer på elmarknaden, eller
k) bestämmelserna i 12 kap. om särredovisning av verksamheter,
2) bryter mot eller underlåter att iaktta någon av följande bestämmelser i naturgasmarknadslagen:
a) bestämmelserna i 2 kap. 1 § 1 mom. om skyldighet att utveckla nätet,
b) bestämmelserna i 2 kap. 2–3 a eller 8–10 § om ordnande av tillträde till nätet och nättjänster eller prissättningen av nättjänsterna,
c) bestämmelserna i 2 kap. 11–13 § om systemet för tillträde till lagringsanläggningar, behandlingsanläggningar för kondenserad naturgas eller lagring av gas i rörledning, om ordnandet av tillträde till anläggningar eller om prissättningen av tjänster,
d) bestämmelserna i 2 a kap. 1 § om skyldighet att anmäla en affärstransaktion eller åtgärd eller bestämmelserna i 2 a kap. 4 § om förbud att genomföra en affärstransaktion eller vidta en åtgärd,
e) bestämmelserna i 3 kap. 1 § om uppgifterna för en överföringsnätsinnehavare eller om skyldigheter i anslutning till dem,
f) bestämmelserna i 3 kap. 2–3 a § om systemförpliktelser och skyldigheter gällande utredning av naturgashandeln för aktörer på naturgasmarknaden,
g) bestämmelserna i 4 kap. 1 § om leveransskyldighet eller skyldigheter i anslutning till den,
h) bestämmelserna i 4 kap. 2 a § om bevarande av avtalsuppgifter,
i) bestämmelserna i 4 kap. 3 § om naturgasleverantörens fakturering,
j) bestämmelserna i 5 kap. 1–5 och 7 § om åtskiljande av verksamheter,
3) bryter mot eller underlåter att iaktta någon av följande bestämmelser i elhandelsförordningen:
a) bestämmelserna i artikel 13 om kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringsnäten,
b) bestämmelserna i artikel 14 om avgifter för tillträde till nätet,
c) bestämmelserna i artikel 15 eller 20 om att lämna ut uppgifter,
d) bestämmelserna i artikel 16 om principerna för hantering av överbelastning,
e) bestämmelserna i bilaga 1 om hanteringen och tilldelningen av överföringskapaciteten,
f) bestämmelserna i en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av artikel 18,
4) bryter mot eller underlåter att iaktta en bestämmelse om skyldighet att anmäla en affärstransaktion eller åtgärd eller bevarande av uppgifter som ingår i en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av artikel 11.10 eller 40.4 i elmarknadsdirektivet,
5) bryter mot eller underlåter att iaktta en bestämmelse om skyldighet att anmäla en affärstransaktion eller åtgärd, om åtskillnad av systemansvariga för lagringssystem eller om bevarande av uppgifter vilken ingår i en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av artikel 11.10, 15.3 eller 44.4 i naturgasmarknadsdirektivet,
6) bryter mot eller underlåter att iaktta Energimarknadsverkets lagakraftvunna beslut enligt 10 § 1 mom. 2–6 punkten,
7) bryter mot eller underlåter att iaktta Energimarknadsverkets lagakraftvunna beslut enligt 14 § genom vilket nätinnehavaren har förpliktats att sänka avgifterna för sina överföringstjänster,
8) bryter mot eller underlåter att iaktta ett lagakraftvunnet beslut av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, vilket har meddelats med stöd av artikel 8 i förordningen om en byrå för samarbete.
En näringsidkare som är innehavare av en lagringsanläggning för naturgas eller en behandlingsanläggning för kondenserad naturgas kan påföras en påföljdsavgift om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller underlåter att iaktta någon av följande bestämmelser i naturgasnätsförordningen:
1) bestämmelserna i artikel 15 om tjänster för tredjepartstillträde till ett nät,
2) bestämmelserna i artikel 17 om mekanismerna för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning,
3) bestämmelserna i artikel 19 om krav på transparens,
4) bestämmelserna i artikel 20 om bevarande av information,
5) bestämmelserna i artikel 22 om handel med kapacitetsrättigheter, eller
6) bestämmelserna i en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av artikel 23.
Påföljdsavgift kan också påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller underlåter att iaktta någon av följande bestämmelser i REMIT-förordningen:
1) bestämmelserna i artikel 3 om förbud mot insiderhandel,
2) bestämmelserna i artikel 4 om skyldighet att offentliggöra insiderinformation, eller
3) bestämmelserna i artikel 5 om förbud mot att bedriva, eller försöka bedriva, otillbörlig marknadspåverkan. (FFS 649/2014)
Påföljdsavgift kan också påföras sådana näringsidkare som genom ett företagsköp eller något annat företagsarrangemang har övertagit en näringsverksamhet i vilken en förseelse eller försummelse ägt rum. (FFS 649/2014)
Påföljdsavgift kan inte påföras den som är misstänkt för samma brott i en förundersökning eller åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol. Påföljdsavgift kan inte heller påföras den som för samma brott meddelats en lagakraftvunnen dom. (FFS 649/2014)
Påföljdsavgift kan inte heller påföras den som på framställning har meddelats ett beslut om påförande av påföljdsavgift enligt konkurrenslagen (948/2011) för samma gärning. (FFS 649/2014)
17 §
Påförande av påföljdsavgift
Påföljdsavgift påförs av marknadsdomstolen på en skriftlig framställning av Energimarknadsverket. Avgiften ska betalas till staten.
18 §
Påföljdsavgiftens storlek
(FFS 649/2014) Påföljdsavgiftens storlek ska bestämmas utgående från en helhetsbedömning där det tas hänsyn till förseelsens eller försummelsens art och omfattning, det klandervärda i förseelsen eller försummelsen samt varaktigheten. Påföljdsavgiften får vara högst 10 procent av en juridisk persons omsättning för det sista året som förseelsen eller försummelsen omfattar, och för en fysisk person högst 10 procent av inkomsten enligt den senast verkställda inkomstbeskattningen, dock högst 100 000 euro.
Om påföljdsavgift påförs en juridisk person som är ett el- eller naturgasföretag, används som beräkningsgrund för omsättningen den juridiska personens omsättning för de affärsverksamheter inom el- och naturgasbranschen som förseelsen eller försummelsen har inverkat på eller som den varit avsedd att inverka på. Om den juridiska person som gjort sig skyldig till förseelsen eller försummelsen är verksam som en del av ett vertikalt integrerat företag, beräknas omsättningen utgående från omsättningen av de av det vertikalt integrerade företagets affärsverksamheter inom el- och naturgasbranschen som förseelsen eller försummelsen har inverkat på eller som den varit avsedd att inverka på.
19 §
Preskription av påföljdsavgiften
Påföljdsavgift får inte bestämmas, om inte framställning till marknadsdomstolen har gjorts inom fem år från den dag då förseelsen eller försummelsen inträffade, eller vid fortsatt förseelse eller försummelse inom fem år från den dag då förseelsen eller försummelsen upphörde. Energimarknadsverkets åtgärder för utredning av förseelsen eller försummelsen leder till att preskriptionstiden börjar löpa från början.
Påföljdsavgift får inte bestämmas, om framställning till marknadsdomstolen inte har gjorts inom tio år från den dag då förseelsen eller försummelsen inträffade, eller vid fortsatt förseelse eller försummelse inom tio år från den dag då förseelsen eller försummelsen upphörde.
20 §
Behandlingen av ett påföljdsavgiftsärende vid marknadsdomstolen
Då framställningen om påförande av påföljdsavgift har inkommit till marknadsdomstolen ska ärendet före behandlingen förberedas under ledning av överdomaren eller en marknadsrättsdomare så att det kan avgöras utan dröjsmål. Någon förberedelse behövs inte om framställningen lämnas utan prövning eller omedelbart avslås såsom ogrundad.
Vid förberedelsen ska den näringsidkare som framställningen gäller ges tillfälle att bemöta framställningen muntligt eller skriftligt. Med anledning av framställningen kan också den näringsidkare som försummelsen eller förseelsen riktar sig mot höras. Förberedelsen får avslutas även om parten inte trots begäran har bemött framställningen.
Marknadsdomstolen kan ålägga en part att infinna sig till ett sammanträde och att lägga fram sin affärskorrespondens och bokföring samt protokoll och andra handlingar som klarlägger grunden för framställningen.
Bestämmelser om behandling och utredning av ett ärende vid marknadsdomstolen finns i övrigt i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (FFS 100/2013).
20a §
Ordningsavgift
(FFS 649/2014) Energimyndigheten kan påföra en näringsidkare eller en person som handlar för en näringsidkares räkning ordningsavgift, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar skyldigheten att
1) rapportera de uppgifter om transaktioner som rör grossistmarknaderna för energi eller om handelsorder som bestäms i den genomförandeakt som antagits med stöd av artikel 8 i REMIT-förordningen,
2) registrera sig enligt artikel 9 i REMIT-förordningen, eller
3) i enlighet med artikel 15 i REMIT-förordningen meddela misstanke om missbruk av insiderinformation eller otillbörlig marknadspåverkan på grossistmarknaderna för energi.
Beloppet på ordningsavgiften ska basera sig på en helhetsbedömning. Vid bedömningen ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och varaktighet. För juridiska personer är ordningsavgiften minst 5 000 euro och högst 100 000 euro. För fysiska personer är ordningsavgiften minst 500 euro och högst 10 000 euro.
Ordningsavgiften ska betalas till staten.
Ordningsavgift kan inte påföras den som är misstänkt för samma brott i en förundersökning eller åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol. Ordningsavgift kan inte heller påföras den som för samma brott meddelats en lagakraftvunnen dom.
20b §
Offentlig varning
(FFS 649/2014) Energimyndigheten kan meddela en offentlig varning till en person som yrkesmässigt utför transaktioner som rör grossistenergiprodukter, om personen uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar skyldigheten enligt artikel 15 i REMIT-förordningen att inrätta och underhålla effektiva system och förfaranden för att identifiera överträdelser.
20c §
Avstående från administrativa påföljder
(FFS 649/2014) Energimyndigheten kan avstå från att göra en framställning om påföljdsavgift eller från att påföra ordningsavgift eller från att meddela offentlig varning, om
1) den som avses i 16, 20 a eller 20 b § självmant har vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa förseelsen eller försummelsen omedelbart efter att ha upptäckt den och utan dröjsmål underrättat Energimyndigheten om förseelsen eller försummelsen, och det inte är fråga om allvarliga eller upprepade förseelser eller försummelser,
2) förseelsen eller försummelsen kan anses vara obetydlig, eller
3) det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra påföljdsavgift eller ordningsavgift eller meddela offentlig varning.
20d §
Meddelande av offentlig varning i stället för påförande av påföljdsavgift
(FFS 649/2014) Energimyndigheten kan i stället för att göra en framställning om påföljdsavgift enligt 16 § 3 mom. meddela en offentlig varning, om
1) den som gjort sig skyldig till förseelsen eller försummelsen självmant har vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa förseelsen eller försummelsen omedelbart efter att ha upptäckt den och utan dröjsmål underrättat Energimyndigheten om förseelsen eller försummelsen, och det inte är fråga om allvarliga eller upprepade förseelser eller försummelser, eller
2) förseelsen eller försummelsen kan anses vara obetydlig.
20e §
Preskription av ordningsavgifter och offentliga varningar
(FFS 649/2014) Ordningsavgift får inte påföras eller offentlig varning meddelas, om inte den som misstänks för förseelsen eller försummelsen har informerats om att en utredning som gäller denne har inletts inom fem år från den dag då förseelsen eller försummelsen inträffade, eller vid fortsatt förseelse eller försummelse inom fem år från den dag då förseelsen eller försummelsen upphörde. Energimyndighetens åtgärder för utredning av förseelsen eller försummelsen leder till att preskriptionstiden börjar löpa från början.
Ordningsavgift får inte påföras eller offentlig varning meddelas, om inte beslutet om avgiften eller varningen har fattats inom tio år från den dag då förseelsen eller försummelsen inträffade, eller vid fortsatt förseelse eller försummelse inom tio år från den dag då förseelsen eller försummelsen upphörde.
5 kap.
Energimarknadsverkets övervakning av koncessioner
21 §
Kapitlets tillämpningsområde
Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på den övervakning av koncessioner som hör till Energimarknadsverket uppgifter. Beslut av Energimarknadsverket eller ministeriet som hör till övervakningen av koncessioner är
1) beslut i ärenden som gäller elnätstillstånd eller naturgasnätstillstånd,
2) beslut i ärenden som gäller projekttillstånd för byggande av elledningar eller naturgasrör,
3) beslut i ärenden som gäller undantagslov från skyldigheten att särredovisa eller skilja åt el- och naturgasaffärsverksamheter,
4) beslut om undantagslov i fråga om tillhandahållande av överföringstjänster för naturgas,
5) beslut i ärenden som gäller befrielse enligt artikel 17 i elhandelsförordningen eller 2 kap. 4 a § i naturgasmarknadslagen.
22 §
Energimarknadsverkets allmänna behörighet när det gäller övervakning av koncessioner
Om den vars koncession övervakas inte uppfyller förutsättningarna för beviljande av koncessionen eller bryter mot eller försummar att iaktta villkoren i ett beslut inom ramen för koncessionsövervakningen, ska Energimarknadsverket förplikta den övervakade att rätta sin förseelse eller försummelse.
I det förpliktande beslutet kan det bestämmas hur förseelsen eller försummelsen ska rättas.
23 §
Återkallande av ett elnätstillstånd eller naturgasnätstillstånd
Energimarknadsverket kan återkalla ett elnätstillstånd eller naturgasnätstillstånd eller en sådan befrielse eller ett sådant undantagslov som avses i 12 § i elmarknadslagen eller 2 kap. 4 eller 4 a § eller 6 kap. 1 § 2 mom. i naturgasmarknadslagen, om
1) tillståndshavaren upphör med nätverksamheten,
2) tillståndshavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd,
3) tillståndshavaren upprepade gånger och i väsentlig grad bryter mot tillståndsvillkoren, elmarknadslagen eller naturgasmarknadslagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem, elhandelsförordningen eller en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av den eller mot en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av el- eller naturgasmarknadsdirektivet och den varning som i förväg getts tillståndshavaren om att tillståndet kommer att återkallas inte har lett till att bristerna i verksamheten har rättats till, eller om
4) tillståndshavaren upprepade gånger och i väsentlig grad bryter mot naturgasnätsförordningen eller en förordning eller ett beslut om riktlinjer som kommissionen antagit med stöd av den, till de delar de ska tillämpas i Finland, och den varning som i förväg getts tillståndshavaren om att tillståndet kommer att återkallas inte har lett till att bristerna i verksamheten har rättats till.
24 §
Åtgärder med anledning av återkallande av ett elnätstillstånd eller naturgasnätstillstånd
Om ett elnätstillstånd eller naturgasnätstillstånd eller en befrielse enligt 12 § i elmarknadslagen eller 6 kap. 1 § 2 mom. i naturgasmarknadslagen återkallas, ska Energimarknadsverket vid behov besluta om de åtgärder som ska vidtas för att upprätthålla nätverksamheten i fråga.
Ifall det inte avtalas om överföring av elnätet eller naturgasnätet till en annan nätinnehavare, kan Energimarknadsverket besluta om överföring av nättillståndet och inlösning av nätet mot full ersättning. I fråga om grunderna för ersättningen och hur den bestäms ska det som föreskrivs om inlösningsförfarandet och inlösningsersättning i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (FFS 603/1977) iakttas.
25 §
Hindrande av olovligt byggande av elnät och naturgasnät
Energimarknadsverket har rätt att bestämma att byggandet av ett elnät eller ett naturgasnät ska avbrytas eller förbjuda användningen av nätet, om byggnadsarbetet har inletts eller nätet byggts utan tillstånd eller rätt enligt elmarknadslagen eller naturgasmarknadslagen.
6 kap.
Samarbete mellan myndigheter
26 §
Energimarknadsverkets allmänna skyldighet att samarbeta
I frågor som hänför sig till Energimarknadsverkets uppgifter ska verket främja samarbetet med andra nationella myndigheter i energibranschen. Energimarknadsverket har rätt att delta i arrangemang som främjar samarbetet mellan nationella myndigheter i energibranschen när det gäller frågor som hänför sig till verkets uppgifter.
Vid skötseln av de uppgifter som hör till den nationella energitillsynsmyndigheten ska Energi-marknadsverket samarbeta med den byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som avses i förordningen om en byrå för samarbete, andra EES-staters energitillsynsmyndigheter och Europeiska kommissionen på det sätt som föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning. Energimarknadsverket har rätt att ansluta sig till organisationer som främjar energitillsynsmyndigheternas energitillsynssamarbete samt delta i andra arrangemang som främjar EES-staternas energitillsynsmyndigheters energitillsynssamarbete.
27 §
Myndigheternas tillsynssamarbete
I frågor som hör till Energimarknadsverkets behörighet har verket rätt att utöva tillsynssamarbete med Finansinspektionen, Konkurrens- och konsumentverket, konsumentombudsmannen, byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, en annan EES-stats energitillsynsmyndighet och Europeiska kommissionen samt på begäran ge handräckning då dessa utför tillsyns- eller kontrolluppgifter som hänför sig till ett elföretag eller naturgasföretag.
28 §
Energimarknadsverkets rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter
Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) har Energimarknadsverket rätt att trots bestämmelserna om sekretess lämna ut uppgifter till
1) Finansinspektionen, Konkurrens- och konsumentverket och konsumentombudsmannen för att de ska kunna sköta sina uppgifter,
2) Europeiska kommissionen och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter för att de ska kunna sköta sina uppgifter,
3) den myndighet som övervakar finansmarknaden samt den nationella konkurrensmyndigheten och den nationella energitillsynsmyndigheten i en annan EES-stat för att de ska kunna sköta sina uppgifter,
4) Finlands eller en annan EES-stats åklagar- och förundersökningsmyndighet för förhindrande och utredning av brott.
Energimarknadsverket har rätt att lämna ut endast sådana uppgifter som behövs för att den berörda myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. Om uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet eller ett internationellt organ förutsätts det dessutom att dessa har motsvarande sekretess som Energimarknadsverket i fråga om de uppgifter som lämnas ut.
Energimarknadsverket får inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter som verket fått av en myndighet i en annan stat eller ett internationellt organ, om inte den myndighet som gett uppgifterna har gett sitt uttryckliga samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Uppgifterna får endast användas för skötsel av de uppgifter som avses i denna lag eller för de ändamål som samtycket getts för.
7 kap.
Procedurer
29 §
Särskilda bestämmelser om hur Energimarknadsverket ska handlägga en begäran om utredning
Energimarknadsverket ska behandla en begäran om utredning som gäller nätinnehavare och innehavare av en lagringsanläggning för naturgas eller en behandlingsanläggning för kondenserad naturgas inom två månader från det att verket mottagit begäran. Energimarknadsverket kan förlänga tidsfristen för behandlingen med högst två månader, om behandlingen av begäran om utredning förutsätter att ytterligare uppgifter inhämtas. Efter detta kan behandlingstiden ytterligare förlängas, om den som begärt utredningen samtycker till detta.
30 §
Energimyndighetens rätt att få uppgifter och utföra granskningar
(FFS649/2014) En näringsidkare som bedriver verksamhet som är underkastad tillsyn och en person eller huvudman som avses i artikel 13.2 b i REMIT-förordningen ska lämna Energimyndigheten den information och de handlingar som behövs för skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Utöver detta ska Energimyndigheten ges de statistikuppgifter och andra uppgifter som behövs för skötseln av andra uppgifter som avses i denna lag eller för uppfyllande av internationella avtalsförpliktelser.
En behörig tjänsteman vid Energimyndigheten har rätt att utföra granskningar i lokaler som innehas av näringsidkare som bedriver tillsyn underkastad verksamhet för att fullgöra tillsynsuppgifter enligt denna lag samt för att övervaka efterlevnaden av beslut om fastställande eller förpliktande beslut som fattats av Energimyndigheten samt beslut som grundar sig på artikel 8 i förordningen om en byrå för samarbete och som fattats av den byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som avses i den förordningen. Granskning får emellertid inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Den tjänsteman som utför granskningen och andra som Energimyndigheten bemyndigat ska ordnas tillträde till de lokaler som innehas av näringsidkaren samt till de el- eller naturgasanordningar och el- eller naturgasanläggningar som kan ha betydelse vid skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Den tjänsteman som utför granskningen har rätt att granska näringsidkarens handlingar och data som kan ha betydelse vid skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag, och att avgiftsfritt ta kopior av dem. Energimyndigheten kan vid granskningar anlita andra personer som den bemyndigat. Vid granskningar ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) följas.
Energimyndigheten har för skötseln av tillsynsuppgifter enligt denna lag rätt att kalla in och höra en företrädare för näringsidkaren eller någon annan person eller huvudman som avses i 1 mom., om det är nödvändigt för att samla in uppgifter om det som är föremål för utredning. Då tillämpas vad som i förvaltningslagen föreskrivs om muntlig behandling av ärenden. Vite som avses i 31 § i denna lag får inte föreläggas för underlåtelse att iaktta en kallelse.
30a §
Undantag från Energimyndighetens rätt att få uppgifter och utföra granskningar när det gäller rättegångsombud, rättegångsbiträden och advokater
(FFS 649/2014) Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan i 30 § har Energimyndigheten inte rätt att av en advokat som avses i lagen om advokater (496/1958) eller av dennes biträde få uppgifter, handlingar eller upptagningar om advokatens klienter eller att granska dessa och inte heller av någon annan få uppgifter, handlingar eller upptagningar som erhållits i samband med uppdrag som rättegångsombud eller rättegångsbiträde eller att granska dessa. Som sådana uppdrag räknas utöver egentliga rättegångsrelaterade uppdrag juridisk rådgivning om klienters rättsliga ställning.
Trots vad som föreskrivs i 1 mom. har Energimyndigheten rätt av en advokat eller av dennes biträde få och ta kopior av uppgifter, handlingar eller upptagningar som avses i 30 § som gäller en klient och som myndigheten behöver för tillsynsuppgifter enligt REMIT-förordningen. Energimyndigheten har dessutom rätt att av de personer som avses i denna paragraf för granskning få handlingar och upptagningar som innehåller de uppgifter som avses i momentet.
31 §
Vite
Energimarknadsverket kan förena ett beslut, förbud eller åläggande som det meddelat med stöd av denna lag med vite. Bestämmelser om vitesföreläggande och utdömning av vite finns i viteslagen (FFS 1113/1990).
31a §
Förbud att röja tillsynsinformation
(FFS 649/2014) Energimyndigheten kan förbjuda en person som är närvarande vid en granskning som Energimyndigheten utför, eller en person av vilken Energimyndigheten har begärt uppgifter eller redogörelser för skötseln av tillsynsuppgifter enligt denna lag, att lämna information om granskningen eller uppgifterna och redogörelserna till den som är föremål för utredning eller till någon annan. Förbud att röja information kan meddelas en parts företrädare och biträde även i det fall att han eller hon inte har varit närvarande vid utredningen. Förbudet ska vara skriftligt och det får meddelas för högst tre månader åt gången.
En förutsättning för förbud att röja information är att ett avslöjande av omständigheter som avses i 1 mom., medan utredning pågår, kan försvåra utredningen av den gärning som undersöks eller orsaka en part eller någon annan skada eller olägenhet. Förbudet kan förklaras gälla också efter det att utredningen har avslutats, tills ärendet har tagits upp till behandling vid ett domstolssammanträde, om avslöjandet av omständigheter som avses i 1 mom. kan försvåra utredningen av en annan gärning som fortfarande undersöks.
Ett förbud att röja information ska utan dröjsmål upphävas före giltighetstidens utgång, om förutsättningar för förbudet inte längre finns. Den som förbudet gäller ska underrättas om att förbudet upphävts.
Till straff för brott mot sekretess enligt 1 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen (FFS 39/1889), om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.
31b §
Utlämnande av uppgifter till åklagaren för näringsförbud
(FFS 649/2014) Energimyndigheten har rätt att anmäla en näringsidkare som väsentligt försummat sina skyldigheter enligt lag till åklagaren för meddelande av näringsförbud enligt lagen om näringsförbud (FFS 1059/1985).
31 c §
Ansökan om säkringsåtgärder
(FFS 649/2014) För att säkerställa betalningen av en påföljdsavgift eller ordningsavgift har Energimyndigheten rätt att hos tingsrätten ansöka om att egendom beläggs med kvarstad. Bestämmelser om kvarstad finns i 7 kap. i rättegångsbalken. Energimyndigheten åläggs emellertid inte att ställa säkerhet enligt 8 kap. 2 § i utsökningsbalken (FFS 705/2007).
32 §
Överföring av ett ärende till Konkurrens- och konsumentverket
Om ett ärende som Energimarknadsverket behandlar gäller ett förfarande som kan strida mot bestämmelserna om förbjudna konkurrensbegränsningar i konkurrenslagen, kan Energimarknadsverket hänskjuta ärendet till Konkurrens- och konsumentverket till den del det är fråga om konkurrensbegränsningar.
33 §
Överensstämmelse med riktlinjerna
Om Europeiska kommissionen har antagit ett beslut där det har konstaterats att ett beslut av Energimarknadsverket inte överensstämmer med bestämmelserna i elhandelsförordningen, naturgasnätsförordningen eller en förordning eller ett beslut av kommissionen om riktlinjer som antagits med stöd av elmarknadsdirektivet eller naturgasmarknadsdirektivet, ska Energimarknadsverket utan dröjsmål ta upp ärendet till förnyad prövning. Energimarknadsverket ska inom två månader meddela ett beslut som överensstämmer med Europeiska kommissionens förordning eller beslut om riktlinjer. Kommissionen ska underrättas om beslutet.
Om Energimarknadsverket anser att ett sådant beslut av den nationella tillsynsmyndigheten i någon annan EES-stat som är relevant för den gränsöverskridande el- eller naturgashandeln inte stämmer överens med kommissionens förordning eller beslut om riktlinjerna, kan den informera kommissionen om detta inom två månader från den dag då den nationella energitillsynsmyndigheten i den andra EES-staten har meddelat sitt beslut. Dessutom kan Energimarknadsverket be byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter yttra sig över om beslutet av den andra EES-statens nationella energitillsynsmyndighet stämmer överens med kommissionens förordning eller beslut om riktlinjerna.
34 §
Hur påföljdsavgiften och ordningsavgiften verkställs
(FFS 649/2014) En påföljdsavgift och ordningsavgift enligt denna lag, och räntan på den, är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av avgifterna finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007). En påföljdsavgift och ordningsavgift får emellertid verkställas endast med stöd av en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft. Verkställigheten sköts av Rättsregistercentralen. Närmare bestämmelser om verkställigheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om beslut där de påfört påföljdsavgift. Energimyndigheten ska underrätta Rättsregistercentralen om beslut där den påfört ordningsavgift. Marknadsdomstolen ska dessutom underrätta Rättsregistercentralen om ett beslut där den ändrat eller avlyft en ordningsavgift som påförts av Energimyndigheten. Högsta förvaltningsdomstolen ska också underrätta Rättsregistercentralen om ett beslut där den ändrat eller avlyft en påföljdsavgift eller ordningsavgift som påförts av marknadsdomstolen.
34a §
Offentliggörande av ordningsavgifter, offentliga varningar och påföljdsavgifter
(FFS 649/2014) Energimyndigheten ska offentliggöra ordningsavgifter som den påfört och offentliga varningar som den meddelat samt påföljdsavgifter som påförts av marknadsdomstolen. När en påföljd offentliggörs ska det framgå om beslutet om påföljden har vunnit laga kraft. Om fullföljdsdomstolen upphäver beslutet ska Energimyndigheten offentliggöra uppgift om fullföljdsdomstolens beslut på samma sätt som det offentliggjordes att påföljden påfördes.
Energimyndigheten får inte offentliggöra en ordningsavgift som den påfört eller en påföljdsavgift som påförts av marknadsdomstolen, om offentliggörandet allvarligt kan äventyra stabiliteten på grossistmarknaderna för energi eller kan orsaka den som berörs av påföljden oskäliga skador.
35 §
Handräckning av polisen
Bestämmelser om polisens handräckning till Energimarknadsverket finns i polislagen (FFS 493/1995).
8 kap.
Ändringssökande
36 §
Sökande av ändring i Energimyndighetens beslut
Ändring i ett beslut som Energimyndigheten har fattat med stöd av 3 och 4 kap. samt i ett beslut som Energimyndigheten i egenskap av nationell energitillsynsmyndighet har fattat med stöd av den unionslagstiftning som avses i 2 § får sökas genom besvär hos marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Bestämmelser om behandlingen av ärenden vid marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen.
Andra beslut som Energimyndigheten har fattat med stöd av denna lag än sådana som avses i 1 mom. får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
Beslut av Energimyndigheten om att utföra granskningar eller ge handräckning får inte överklagas genom separata besvär.
37 §
Sökande av ändring i beslut av förvaltningsdomstolen eller marknadsdomstolen
Ändring i beslut som förvaltningsdomstolen eller marknadsdomstolen har meddelat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Marknadsdomstolens beslut med anledning av besvär som anförts i fråga om ett beslut som Energimarknadsverket meddelat med stöd av 10, 11, 13 eller 14 § ska iakttas trots besvär, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.
Energimarknadsverket har rätt att genom besvär söka ändring i ett beslut som marknadsdomstolen har meddelat i fråga om Energimarknadsverkets framställning om påförande av påföljdsavgift eller genom vilket fullföljdsdomstolen har upphävt eller ändrat ett beslut av Energimarknadsverket.
38 §
Verkställbarhet av Energimarknadsverkets beslut
Ett beslut som Energimarknadsverket har meddelat med stöd av denna lag ska följas även om det överklagats, om inte Energimarknadsverket bestämmer något annat i beslutet. Ett beslut som gäller återbetalning till en enskild kund av avgifter som tagits ut på felaktiga grunder eller ett beslut som gäller utdömande av vite får dock inte verkställas innan det har vunnit laga kraft. Om inte något annat bestäms särskilt i denna lag, har fullföljdsdomstolen dessutom rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten av beslut på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
9 kap.
Ikraftträdande
39 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
40 §
Övergångsbestämmelser om beslut om fastställande
Beslut om fastställande enligt 10 § som meddelats före denna lags ikraftträdande förblir i kraft då denna lag träder i kraft och besluten kan ändras så som bestäms i denna lag. Om grunden för ändringen är 13 § 1 mom. 4 punkten och förändringen i omständigheterna har inträffat före denna lags ikraftträdande, anses förändringen i omständigheterna ha inträffat då lagen trädde i kraft. Om grunden för ändringen är 13 § 1 mom. 2 punkten, kan Energimarknadsverket besluta att ändringen i ett beslut om fastställande som meddelats för viss tid träder i kraft vid ingången av det kalenderår som följer på det kalenderår som börjar efter att lagen trätt i kraft. I detta fall tillämpas bestämmelserna i denna lag samt bestämmelserna i elmarknadslagen (FFS 588/2013) och lagen om ändring av naturgasmarknadslagen (FFS 589/2013) på ett beslut enligt 14 § i denna lag som gäller den tillsynsperiod som pågick då denna lag och nämnda lagar trädde i kraft, till de delar beslutet gäller tiden efter det att ändringen i beslutet om fastställande trädde i kraft.
Genom denna lag förlängs giltighetstiden med två år för en tillsynsperiod enligt 10 § 1 mom. 1 punkten som gäller en naturgasnätsinnehavare och som börjat den 1 januari 2010 och för ett beslut enligt 10 § 1 mom. 6 punkten som meddelats för viss tid.
Helsingfors den 9 augusti 2013
Republikens President SAULI NIINISTÖ
Näringsminister Jan Vapaavuori
RP 20/2013
EkUB 17/2013
MiUU 7/2013
RSv 88/2013
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (32009R0714); EUT L 211, 14.8.2009, s. 15
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (32009R0715); EUT L 211, 14.8.2009, s. 36
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (32009L0072); EUT L 211, 14.8.2009 s. 55
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (32009L0073); EUT L 211, 14.8.2009 s. 94
Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 649/2014:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
RP 50/2014, EkUB 7/2014, RSv 75/2014
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011, EUT L 326, 8.12.2011, s. 1
Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 1432/2014:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på ett i 10 § 1 mom. 1 punkten avsett beslut om fastställande, om den tillsynsperiod som fastställts i beslutet har börjat före lagens ikraftträdande.
RP 182/2014, EkUB 23/2014, RSv226/2014
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU, EUT L 315, 14.11.2012, s. 1
Bilaga 2 – utkast till LF om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
L A
N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
Med stöd av 6 § landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden
1 §
Inledande bestämmelse
Med de avvikelser som anges i denna lag ska följande riksförfattningar tillämpas i landskapet:
1) Handels- och industriministeriets beslut om anmälan om ändring av ansvarsområde (FFS 827/1995).
2) Handels- och industriministeriets förordning om särredovisning av elaffärsverksamheter (FFS 79/2005).
3) Handels- och industriministeriets förordning om operativa krav på åtskiljande av verksamheterna hos en eldistributionsnätsinnehavare (FFS 922/2006).
4) Arbets- och näringsministeriets förordning om informationsutbytet i anslutning till utredningen av elleveranser (FFS 809/2008).
5) Statsrådets förordning om elmarknaden (FFS 65/2009).
6) Statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009).
7) Energimyndighetens föreskrift om skyldigheten för detaljförsäljare av el att anmäla elförsäljningsvillkoren och elförsäljningspriserna till Energimyndigheten (dnr 122/002/2014).
8) Energimyndighetens föreskrift om specificering av fakturor på elförsäljning och eldistribution (dnr 1097/002/2013).
9) Energimarknadsverkets föreskrift om nyckeltal för elnätsverksamheten och deras publicering (dnr 963/002/2011).
10) Energimarknadsverkets föreskrift om skyldigheten för elnätsinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om nättjänstvillkoren och -priserna (dnr 317/001/2007).
11) Energimyndighetens föreskrift om publicering och anmälan till Energimyndigheten av detaljförsäljares nyckeltal (dnr 1185/002/2013).
12) Arbets- och näringsministeriets förordning om stamnätsinnehavarens systemansvar (FFS 635/2013).
Ändringar i de riksförfattningar som avses i denna paragraf ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna förordning.
2 §
Förvaltning
De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
Den systemansvarige stamnätsinnehavaren ska utreda balansen för hela landskapet samt de övriga balansansvarigas balanser. Balansavräkningen ska resultera i balansavvikelsen mellan den systemansvarige stamnätsinnehavaren och de övriga balansansvariga samt balansavvikelsen mellan landskapet och Sverige. Den systemansvarige stamnätsinnehavaren ska också på begäran av en balansansvarig utreda schablonavräkningen i efterhand. Den systemansvarige stamnätsinnehavaren ska meddela en balansansvarig leveranserna mellan systemansvarige stamnätsinnehavaren och den balansansvarige. Till en part utanför landskapet ska den systemansvarige stamnätsinnehavaren meddela de leveranser som sker via överföringsledningen.
3 §
Gemensamma bestämmelser om avvikelser från rikslagstiftningen
Hänvisningar i de riksförfattningar som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Avvikelser från 1 § statsrådets förordning om elmarknaden
Med avvikelse från 1 § statsrådets förordning om elmarknaden (FFS 65/2009) gäller i landskapet att den nättariff en elkund betalar ska berättiga till överföring av el på det nät till vilken kunden är ansluten samt på alla överliggande nät medräknat överföringsledningen till Sverige och dess anslutning till det svenska elnätet, så att kostnaderna för detta innefattas i tariffen.
5 §
Avvikelser från 4 § statsrådets förordning om elmarknaden
Med avvikelse från 4 § statsrådets förordning om elmarknaden (FFS 65/2009) gäller i landskapet att
1) en anmälan ska göras till landskapsregeringen av projekt där avsikten är att kraftverk med en märkeffekt överstigande 500 kilowatt samt elöverföringsanläggningar och elledningar för en nominell spänning på över 1 000 volt, en sådan anmälan ska också göras innan en sådan anläggning byggs ut, samt att
2) tillstånd inte krävs för att bygga en intern elledning i en fastighet eller inom en fastighetsgrupp.
En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att elanläggningen behövs för att trygga elöverföringen.
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta om restriktioner för byggande av luftledningar.
Närmare bestämmelser om byggnadstillstånd kan meddelas av landskapsregeringen.
En distributionsnätsinnehavare har ensamrätt att bygga distributionsnät inom sitt ansvarsområde. Andra får bygga distributionsnät och anslutningsledning på ansvarsområdet om distributionsnätsinnehavaren ger sitt samtycke till det, ett sådant elnät ska anslutas till nätinnehavarens nät om det uppfyller nätinnehavarens rimliga villkor. Nätinnehavaren har rätt att uppbära en skälig ersättning för att täcka kostnaderna för anslutandet av ett nät och för användningen av nätet.
För att bygga elöverförings- och distributionsanläggning inom ett område för vilket stads- eller byggnadsplan har fastställts, eller för vilket beslutats att stads- eller byggnadsplan ska göras, krävs stads- eller kommunfullmäktiges samtycke om inte byggnadsprojektet i sin helhet utförs på den byggandes egen mark. Samtycke får inte nekas eller villkor ställas utan särskilda skäl, om den sökande därigenom vållas oskäligt men. Om olika meningar uppstår om huruvida fullmäktige har särskilda skäl att förvägra samtycke eller huruvida vägran eller villkor för samtycke vållar en sökande oskäligt men, så avgörs saken av landskapsregeringen på ansökan.
Byggande av elledning som kräver landskapsregeringens tillstånd ska anmälas till den eller de kommuner som berörs, om inte kommunens samtycke fordras. Anmälan ska göras när planeringen inleds.
Av en ansökan om tillstånd ska framgå vem som låter bygga ledningen, ledningens tekniska uppbyggnad, motiv för byggandet, ritning över ledningens planerade sträckning, tidsplan för byggnadsarbetet, utredning om miljöpåverkan och förhållandet till det aktuella områdets markdisposition, tillstånd att dra ledningen över annans fastighet samt övriga uppgifter som är nödvändiga för behandling av tillståndsansökan.
Landskapsregeringen ska begäran av den sökande ge ett förhandsutlåtande om saken rör en ansökan om byggnadstillstånd för elledning.
6 §
Avvikelser från 5 § statsrådets förordning om elmarknaden
Med avvikelse från 5 § 2 mom. statsrådets förordning om elmarknaden (FFS 65/2009) gäller i landskapet att en överföringsavgift som distributionsnätsinnehavaren tar ut för elproduktion vid en enskild anslutning får inte överskrida i genomsnitt 0,50 cent per kilowattimme per år.
7 §
Avvikelse från 2 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser
Med avvikelse från 2 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) gäller i landskapet att
1) den balansansvariga ordnar hanteringen av förhandsmeddelanden om fasta leveranser för de parter som omfattas av dess balansansvar samt att Kraftnät Åland Ab ordnar hanteringen av förhandsmeddelanden om fasta leveranser som påverkar balanserna mellan de balansansvariga eller sker via ledningar som överskrider landskapets gränser,
2) en part i en fast leverans är skyldig att meddela sin balansansvariga de uppgifter som behövs om tidpunkten för när den fasta leveransen börjar,
3) en part i en fast leverans är skyldig att på förhand rapportera sina fasta leveranser till sin balansansvariga i form av en partsvis specificerad summauppgift, samt till sin öppna leverantör med en summauppgift,
4) om en part i en fast leverans är en konsument så är den näringsidkare som är andra part i leveransen skyldig att sörja för att också den rapporteringsskyldighet som ankommer på konsumenten uppfylls samt att
5) en balansansvarig är skyldig att till systemansvarig stamnätsinnehavare rapportera en per balansansvarig specificerad summauppgift om de fasta leveranser som ingår i elbalansen och som påverkar elbalanserna mellan de balansansvariga.
8 §
Avvikelse från 4 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser
Med avvikelse från 4 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) gäller i landskapet att elleveranser till användare vars förbrukning inte mäts per timme avräknas månadsvis med hjälp av schablonvärden. Som grund för schablonavräkningen används månadens förbrukning. Med månadens förbrukning avses den förbrukning som skett efter det sista mätvärdet vid förra månadens avräkning till och med det sista mätvärdet i månaden. Om det saknas mätvärde för det sista dygnet i månaden används i stället det första mätvärdet i följande månad. Avräkningen skall ske inom tio arbetsdagar efter kalendermånadens utgång.
Med avvikelse från 4 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) gäller i landskapet att en distributionsnätsinnehavar ska beräkna schablonvärden för de elanvändare som bytt leverantör genom att fördela deras sammanlagda förbrukning över månadens timmar i enlighet med nätprofilen. Med nätprofilen avses distributionsnätets nätuttag korrigerat med produktion från produktionskällor över 100 kW minskat med summan av elleveranser till användare vars förbrukning mäts per timme. Den systemansvarige stamnätsinnehavaren ska dygnsvis till leverantörerna meddela distributionsnätens nätprofil per timme. Distributionsnätsinnehavaren meddelar efter månadens slut till den systemansvarige stamnätsinnehavaren summauppgifter per balansansvarig för användare vars förbrukning skall schablonavräknas. Till balansansvariga meddelar nätinnehavaren uppgifter per användare. Uppgifterna lämnas i elektroniskt format enligt överenskommelse.
9 §
Avvikelse från 5 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser
Bestämmelserna i 5 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) om tillämpning av typbelastningskurvor vid balansavräkning är inte tillämpliga i landskapet.
10 §
Avvikelse från 6 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser
Med avvikelse från 6 kap. 4 § statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) gäller i landskapet att mätningen av förbrukad el ska
1) avse överförd el under varje timme för elanvändare med säkringsabonnemang om 80 ampere eller högre som har bytt leverantör samt ska
2) ske på det sätt som nätinnehavaren bestämmer för elanvändare som har säkringsabonnemang för högst 63 ampere samt elanvändare med säkringsabonnemang med 80 ampere eller högre som inte har bytt leverantör.
11 §
Avvikelse från 7 kap. statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser
Med avvikelse från 7 kap. 2 § 2 mom. 3 punkten statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) gäller i landskapet att med dagenergi avses den energi som förbrukas alla veckodagar mellan klockan 7 och 23. Energi som förbrukas annan tid är nattid.
12 §
Avvikelse från Energimarknadsverkets föreskrift om skyldigheten för elnätsinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om nättjänstvillkoren och -priserna
Med avvikelse från bestämmelserna i Energimarknadsverkets föreskrift om skyldigheten för elnätsinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om nättjänstvillkoren och -priserna (dnr 317/001/2007) ska nätinnehavare senast under år 2020 i enlighet Energimarknadsverkets anvisningar lämna information om gällande försäljningsvillkor och -priser för sina nättjänster samt om grunderna för hur de bestäms. Informationen ska lämnas på det sätt som landskapsregeringen eller annan behörig myndighet anvisar.
13 §
Systemansvarig stamnätsinnehavare
Systemansvarig stamnätsinnehavare är Kraftnät Åland Ab.
14 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
|
|
|
antal bilagor |
|
4.1 |
Handels- och industriministeriets beslut om anmälan om ändring av ansvarsområde (FFS 827/1995)
|
0 |
|
4.2 |
Handels- och industriministeriets förordning om särredovisning av elaffärsverksamheter (FFS 79/2005)
|
1 |
|
4.3 |
Handels- och industriministeriets förordning om operativa krav på åtskiljande av verksamheterna hos en eldistributionsnätsinnehavare (FFS 922/2006)
|
0 |
|
4.4 |
Arbets- och näringsministeriets förordning om informationsutbytet i anslutning till utredningen av elleveranser (FFS 809/2008)
|
0 |
|
4.5 |
Statsrådets förordning om elmarknaden (FFS 65/2009)
|
0 |
|
4.6 |
Statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009)
|
4 |
|
4.7 |
Energimyndighetens föreskrift om skyldigheten för detaljförsäljare av el att anmäla elförsäljningsvillkoren och elförsäljningspriserna till Energimyndigheten (dnr 122/002/2014)
|
0 |
|
4.8 |
Energimyndighetens föreskrift om specificering av fakturor på elförsäljning och eldistribution (dnr 1097/002/2013)
|
0 |
|
4.9 |
Energimarknadsverkets föreskrift om nyckeltal för elnätsverksamheten och deras publicering (dnr 963/002/2011)
|
3 |
|
4.10 |
Energimarknadsverkets föreskrift om skyldigheten för elnätsinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om nättjänstvillkoren och -priserna (dnr 317/001/2007)
|
0 |
|
4.11 |
Energimyndighetens föreskrift om publicering och anmälan till Energimyndigheten av detaljförsäljares nyckeltal (dnr 1185/002/2013)
|
3 |
|
4.12 |
Arbets- och näringsministeriets förordning om stamnätsinnehavarens systemansvar (FFS 635/2013) |
0 |
På följande sidor finns ovan förtecknade riksbestämmelser sådana de lyder den 17 oktober 2014. Bilagor till dem återges inte.
Bilaga 3.1 HIMb om anmälan om ändring av ansvarsområde
Handels- och industriministeriets beslut om anmälan om ändring av ansvarsområde
(FFS 827/1995)
Utfärdat i Helsingfors den 22 maj 1995
Handels- och industriministeriet har med stöd av 6 § 2 mom. elmarknadslagen den 17 mars 1995 (FFS 386/95) beslutat:
1 §
En sådan ändring av en distributionsnätsinnehavares ansvarsområde som avses i 6 § 2 mom. elmarknadslagen (FFS 386/95) skall anmälas till elmarknadscentralen på det sätt som bestäms i detta beslut.
Abonnenterna i området skall meddelas om ändringen av ansvarsområdet på det sätt som bestäms i punkt 28 i bilaga 1 till handels- och industriministeriets beslut av den 5 maj 1995 om anslutningsvillkor och elförsäljningsvillkor (FFS 781/95).
2 §
Ändringen av ansvarsområdet skall anmälas skriftligt till elmarknadscentralen inom 30 dagar från ändringen. Båda distributionsnätsinnehavarna skall underteckna anmälan.
3 §
I anmälan skall nämnas
1) överlåtande och mottagande distributionsnätsinnehavare,
2) tidpunkten för ändringen,
3) antalet abonnenter i det överlåtna området samt
4) när abonnenterna i det överlåtna området har meddelats eller när avsikten är att de skall meddelas om ändringen.
Till anmälan skall fogas
1) en karta på vilken ändringen av ansvarsområdet och båda distributionsnätsinnehavarnas hela ansvarsområde efter ändringen har märkts ut samt
2) en kopia av överlåtelseavtalet.
4 §
Detta beslut träder i kraft den 1 juni 1995.
Helsingfors den 22 maj 1995
Handels- och industriminister Antti Kalliomäki
Överinspektör Markku Kuusio
Bilaga 3.2 – HIMf om särredovisning av elaffärsverksamheter
Handels- och industriministeriets förordning om särredovisning av elaffärsverksamheter
(FFS 79/2005)
Given i Helsingfors den 4 februari 2005
I enlighet med handels- och industriministeriets beslut föreskrivs med stöd av 28 § 3 mom. och 34 § 1 mom. i elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995), sådana de lyder i lag 1172/2004:
1 §
Tillämpningsområde
Denna förordning tillämpas på redovisning av en sammanslutnings eller inrättnings elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten skilt från varandra och från övriga affärsverksamheter på det sätt som avses i 7 kap. i elmarknadslagen (FFS 386/1995).
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas denna förordning också på en nätinnehavare som endast bedriver elnätsverksamhet, om nätinnehavaren i sin bokföring och vid upprättandet av sitt bokslut följer förfaranden som avviker från bestämmelserna i förordningen. Nätinnehavaren skall härvid uppge uppgifter också enligt denna förordning om sin elnätsverksamhet.
2 §
Definitioner
I denna förordning avses med
1) nätinnehavare en sammanslutning eller inrättning på vilken bestämmelserna om nätinnehavare i elmarknadslagen tillämpas,
2) elaffärsverksamheter elnätsverksamhet och andra elaffärsverksamheter,
3) elnätsverksamhet att mot vederlag ställa elnät till förfogande för dem som behöver elöverföring och andra nättjänster; till elnätsverksamheten hör också planering, byggande, underhåll och drift av elnät, anslutande av kundernas elanläggningar till nätet, elmätning och andra sådana åtgärder som behövs för elöverföring och som är nödvändiga för elöverföringen och övriga nättjänster i nätinnehavarens eget nät,
4) övriga elaffärsverksamheter elproduktions- och elförsäljningsaffärsverksamheter,
5) övriga affärsverksamheter alla andra affärsverksamheter än dem som nämns i 2 – 4 punkten,
6) delfunktioner inom elnätsverksamheten verksamheter som med stöd av 28 § 2 mom. i elmarknadslagen skall särredovisas.
3 §
Affärsverksamheter av ringa betydelse
När elaffärsverksamheter redovisas skilt från andra affärsverksamheter anses sådana elaffärsverksamheter vara av ringa betydelse, vilkas sammanlagda omsättning utgör mindre än 10 procent av sammanslutningens eller inrättningens omsättning och är till storleken under 500 000 euro per år. Dock anses en sådan elnätsverksamhet eller delfunktion inom en elnätsverksamhet som en nätinnehavare utövar inte vara av ringa betydelse.
När övriga affärsverksamheter redovisas skilt från elaffärsverksamheterna anses sådana övriga affärsverksamheter vara av ringa betydelse, vilkas sammanlagda omsättning utgör mindre än 10 procent av sammanslutningens eller inrättningens omsättning och är till storleken under 500 000 euro per år.
4 §
Schema för särredovisade bokslut
I särredovisade bokslut över elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten skall åtminstone posterna enligt schemat i bilagan uppges.
Om en sammanslutning eller inrättning upprättar sitt bokslut i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i bokföringslagen (FFS 1336/1997), skall i de särredovisade boksluten uppges åtminstone de poster som har märkts ut med en asterisk i schemat i bilagan.
För varje post i en särredovisad resultaträkning och balansräkning skall motsvarande uppgift anges för föregående räkenskapsperiod (jämförelseuppgift). Om specifikationen av resultaträkningen eller balansräkningen har ändrats, skall jämförelseuppgiften om möjligt korrigeras.
5 §
Balanskontinuitet
På balansräkningen över en särredovisad elaffärsverksamhet och en delfunktion inom elnätsverksamheten skall såvitt möjligt tillämpas principen om balanskontinuitet på det sätt som föreskrivs i bokföringslagen.
6 §
Grunderna för särredovisning
Intäkter och kostnader samt tillgångs- och kapitalposter som direkt kan hänföras till särredovisade elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten bör tas upp direkt i vederbörande affärsverksamhets särredovisade bokslut samt poster som är gemensamma för affärsverksamheterna bör hänföras till vederbörande affärsverksamheter i första hand enligt en hänföringsgrund som baserar sig på orsaksprincipen eller om någon sådan inte kan hittas, enligt en fördelningsgrund som baserar sig på affärsverksamhetens omfattning. En fördel som uppkommit vid kombinerad produktion av el och värme bör fördelas på båda affärsverksamheterna med beaktande av lokala förhållanden och tekniska lösningar.
De särredovisningsgrunder som tillämpats bör specificeras. En utredning av särredovisningsgrunderna bör förvaras som verifikation över räkenskapsperioden i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 10 § i bokföringslagen och övriga bestämmelser om förvaring av bokföringsmaterial.
7 §
Interna poster
Intäkter och kostnader mellan särredovisade affärsverksamheter samt ömsesidiga fordringar och skulder mellan affärsverksamheterna dras inte av i de särredovisade resultat- och balansräkningarna.
8 §
Förvaring av det material som sammanhänger med utarbetandet av särredovisade bokslut
Om särredovisningen av elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten grundar sig på intern beräkning eller separata kalkyler hos sammanslutningen eller inrättningen, bör utdata från den interna beräkningen samt separata kalkyler, vilka anknyter till särredovisandet av affärsverksamheterna, fogas till verifikationerna över räkenskapsperioden och förvaras som verifikationer över räkenskapsperioden i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 10 § i bokföringslagen och övriga bestämmelser om förvaring av bokföringsmaterial.
9 §
Tilläggsuppgifter om särredovisade bokslut
Särredovisade bokslut över elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten bör innehålla följande tilläggsuppgifter:
1) nettoinvesteringarna i elnätsverksamhetens anläggningstillgångar per balanspost specificerade i åtminstone goodwill, elnätets immateriella och materiella tillgångar samt övriga immateriella och materiella tillgångar enligt följande schema:
Nettoinvesteringar = anläggningstillgångarnas balansvärde vid räkenskapsperiodens utgång – anläggningstillgångarnas balansvärde vid räkenskapsperiodens början + avskrivningarna under räkenskapsperioden –/+ uppskrivningar/nedskrivningar –/+ väsentligt stora inköp/försäljningar av anläggningstillgångar,
2) avkastningsprocenten på placerat kapital i elnätsverksamheten beräknad enligt följande schema:
Avkastningsprocenten = 100 x (resultatet före extraordinära poster + ränteutgifter och övriga finansieringsutgifter + ränteandelarna av elnätets leasingavgifter och hyror) / (balansomslutningen – räntefria skulder + leasing- och hyresansvar med anknytning till elnätet),
3) korrigeringar som gjorts i jämförelseuppgifterna gällande föregående räkenskapsperiod,
4) ändringar som under räkenskapsperioden gjorts i särredovisningsgrunderna, motiveringarna till dem samt ändringarnas verkningar.
10 §
Sändandet av de särredovisade boksluten och nätinnehavarens bokslut till Energimarknadsverket
En sammanslutning eller inrättning som bedriver elaffärsverksamhet bör för varje räkenskapsperiod till Energimarknadsverket sända in de särredovisade boksluten över elaffärsverksamheterna och delfunktionerna inom elnätsverksamheten jämte tilläggsuppgifter, vilka har granskats av revisorer, samt nätinnehavarens bokslut med noter.
De uppgifter som nämns i 1 mom. skall sändas till Energimarknadsverket före utgången av den maj månad som följer på utgången av räkenskapsperioden eller om det organ som har behörighet att fastställa bokslutet inte ännu då har fastställt det, inom 14 dagar från det bokslutet har fastställts.
11 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2005.
Denna förordning tillämpas på särredovisade bokslut över elaffärsverksamheter och delfunktioner inom elnätsverksamheten, vilka upprättas över räkenskapsperioder som går ut den 31 december 2005 eller därefter.
Genom denna förordning upphävs handels- och industriministeriets beslut av den 16 juni 1995 om särredovisning av elaffärsverksamheter (FFS 885/1995).
Helsingfors den 4 februari 2005
Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen
Konsultative tjänstemannen Arto Rajala
Bilaga:
Schema för särredovisade bokslut över elaffärsverksamheter
Uppdaterad t.o.m. FFS 616/2013
Handels- och industriministeriets förordning om operativa krav på åtskiljande av verksamheterna hos en eldistributionsnätsinnehavare
(FFS 922/2006)
Given i Helsingfors den 19 oktober 2006
I enlighet med handels- och industriministeriets beslut föreskrivs med stöd av 34 c § 2 mom. i elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995), sådant detta lagrum lyder i lag 1172/2004:
1 §
Tillämpningsområde
(FFS 616/2013) Denna förordning tillämpas på en distributionsnätsinnehavare som utövar sådan juridiskt åtskild elnätsverksamhet som avses i 60 § i elmarknadslagen (588/2013) och som har minst 50 000 nätanvändare.
2 §
Definitioner
I denna förordning avses med
1) nätinnehavarens ledning sammanslutningens verkställande direktör samt en medlem i styrelsen eller motsvarande organ,
2) anställningsförmån lön eller annat vederlag för arbete som utförts för arbetsgivarens räkning, vilken baserar sig på avtal eller på det premieringssystem som riktas till ledningen,
3) vertikalt integrerat företag ett företag eller en grupp av företag där samma person eller samma personer direkt eller indirekt har rätt att utöva bestämmande inflytande och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans av el. (FFS 616/2013)
3 §
Anställningsförmåner för nätinnehavarens ledning
En nätinnehavare, som utgör en del av ett vertikalt integrerat företag, får inte bevilja sin ledning en anställningsförmån som grundar sig på resultatet av verksamheten vid de delar av företaget som utövar elproduktions- eller elförsäljningsverksamhet eller på en annan storhet som mäter deras framgång.
4 §
Åtgärdsprogram
(FFS 616/2013) En nätinnehavare ska utarbeta ett program som inbegriper åtgärder för säkerställande av att nätinnehavaren fullgör sina i 4, 6 och 11 kap. i elmarknadslagen föreskrivna skyldigheter mot dem som använder elnätet på ett icke-diskriminerande sätt. I programmet bör de åtgärder och arbetstagarnas särskilda skyldigheter fastställas med hjälp av vilka nätinnehavaren utvärderar huruvida verksamheten är icke-diskriminerande samt försäkrar sig om att personalen och de utomstående tjänsteproducenter innehavaren använder utövar en icke-diskriminerande verksamhet. Programmet ska uppdateras regelbundet.
5 §
Ansvarig person
Nätinnehavaren ska utse en oberoende ansvarig person som ansvarar för att åtgärdsprogrammet utarbetas, verkställs, utvecklas och att det övervakas att programmet följs samt för att en rapport om verkställandet av åtgärdsprogrammet upprättas. (FFS 616/2013)
Nätinnehavaren skall utse en ansvarig person som ansvarar för att åtgärdsprogrammet utarbetas, verkställs, utvecklas och att det övervakas att programmet följs samt för att en rapport om verkställandet av åtgärdsprogrammet upprättas.
Nätinnehavaren och de anknutna företagen ska lämna den ansvarige personen de upplysningar som är nödvändiga för utförandet av de uppgifter som anges i denna förordning. (FFS 616/2013)
Nätinnehavaren skall ge den ansvariga personen tillräckliga förutsättningar att sörja för de uppgifter om vilka föreskrivs i denna förordning.
6 §
Innehållet i åtgärdsprogrammet
Nätinnehavaren bör i åtgärdsprogrammet behandla sin verksamhets icke-diskriminerande karaktär med tanke på åtminstone följande sakhelheter:
1) operativt åtskiljande av verksamheterna,
2) kundrelationer,
3) balansansvar och balansavräkning,
4) hanteringen av datasystem,
5) sekretess.
7 §
Rapport om verkställandet av åtgärdsprogrammet
Nätinnehavaren skall per kalenderår upprätta en rapport över verkställandet av åtgärdsprogrammet. I rapporten bör de åtgärder beskrivas vilka nätinnehavaren har vidtagit eller vilka nätinnehavaren har beslutat vidta för att genomföra programmet. Nätinnehavarens ledning bör bekräfta rapporten med sin underskrift.
8 §
Offentliggörande av åtgärdsprogrammet och den rapport som gäller verkställandet av det
Åtgärdsprogrammet och den rapport som gäller verkställandet av det skall offentliggöras. Rapporten bör fogas till en offentlig handling som nätinnehavaren gör allmänt tillgänglig eller annars göras allmänt tillgänglig.
9 §
Sändande av åtgärdsprogrammet och den rapport som gäller verkställandet av det till Energimarknadsverket
Nätinnehavaren bör till Energimarknadsverket sända åtgärdsprogrammet och de ändringar man beslutat göra i det inom en månad från det de fastställts.
Nätinnehavaren bör till Energimarknadsverket sända rapporten om verkställandet av åtgärdsprogrammet före utgången av maj året efter granskningsåret.
10 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG (32003L0054); EGT nr L 176, 15.7.2003, s. 37
Helsingfors den 19 oktober 2006
Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen
Konsultative tjänstemannen Arto Rajala
Ändringarna genom FFS 616/2013 trädde i kraft den 1 september 2013, och har betydelse för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (32009L0072); EUT L 211, 14.8.2009 s. 55.
Bilaga 3.4 – ANMf om informationsutbytet i anslutning till utredningen av elleveranser
Uppdaterad t.o.m. FFS 617/2013
Arbets- och
näringsministeriets förordning
om informationsutbytet i anslutning till utredningen av elleveranser
(FFS 809/2008)
Given i Helsingfors den 9 december 2008
I enlighet med arbets- och näringsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 16 d § i elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995), sådan den lyder i lag 1172/2004:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna förordning tillämpas på uppfyllande av balansansvaret samt på informationsutbytet i samband med balansavräkning mellan parterna på elmarknaden.
2 §
Definitioner
I denna förordning avses med
1) vardag veckodagar från måndag till fredag med undantag för självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommarafton samt andra helgdagar som infaller på en vardag,
2) leveransmånad kalendermånad under vilken elleveransen sker,
3) byte av elförsäljare byte av öppen leverantör vid ett eldriftsställe,
4) nuvarande försäljare elförsäljare som levererar elenergi till eldriftsstället före bytet av elförsäljare,
5) ny försäljare elförsäljare som före försäljarbytet gjort en anmälan om att av ny elleverans till eldriftsstället påbörjas.
2 kap.
Meddelanden om att en leverans börjar och att en leverans upphör
3 §
Meddelande om att en öppen kraftleverans börjar eller att en öppen kraftleverans upphör
En öppen leverantör, som till sin kund levererar all den el som denna behöver, är skyldig att högst tre månader och minst 14 dagar innan en öppen kraftleverans ska börja eller upphöra meddela detta till den som sköter balansavräkningen för den som är andra part i leveransen samt till distributionsnätsinnehavaren, om denna inte sköter partens balansavräkning. Om den öppna leverantören inte tidigare har levererat el till distributionsnätet i fråga, ska en anmälan göras också till den som sköter leverantörens egen balansavräkning inom den utsatta tiden. Anmälan ska innehålla eldriftsställets beteckning, den öppna leverantörens avtalsnummer samt uppgift om den dag då leveransen börjar eller upphör.
En öppen leverantör är skyldig att göra anmälningarna enligt 1 mom. minst 21 dagar innan en öppen kraftleverans inleds, om mätningsapparaturen på eldriftsstället måste bytas ut innan kraftleverans kan inledas. (FFS 617/2013)
Avvikelse kan göras i fråga om de tider för anmälan som föreskrivits i denna paragraf i syfte att påskynda elleveransen, om elanvändarens eldriftsställe byts på grund av flyttning.
4 §
Meddelande om att en öppen balansåterställande kraftleverans börjar eller att en öppen balansåterställande kraftleverans upphör
En öppen leverantör som återställer jämvikten mellan en kunds produktion och anskaffning samt användning och leverans av el genom att leverera den mängd el som fattas eller att ta emot överskottet inom varje timme, ska högst tre månader och minst 14 dagar innan en öppen kraftleverans börjar eller upphör underrätta den som sköter balansavräkningen för den som är andra part i leveransen samt balanskraftenheten om leveransen.
5 §
Förhandsanmälan om en fast kraftleverans
En part i en fast kraftleverans är skyldig att vid inledningen av ett nytt leveransförhållande till sin balansansvarige meddela de uppgifter om leveransförhållandet som krävs, senast 14 dagar innan den fasta kraftleveransen inleds.
En part i en fast kraftleverans är skyldig att senast 45 minuter innan en fast kraftleverans börjar meddela
1) sin balansansvarige en partsvis specificerad summauppgift om de fasta kraftleveranser som parten har skaffat och levererat,
2) sin öppna leverantör en summauppgift om de fasta kraftleveranser som parten har skaffat och levererat.
En balansansvarige är skyldig att senast 20 minuter innan en fast kraftleverans börjar till balanskraftsenheten anmäla en per part specificerad summauppgift om de fasta kraftleveranser som ingår i dennes elbalans och som påverkar elbalanserna mellan de balansansvariga.
6 §
Näringsidkarens anmälningsskyldighet i fråga om en fast kraftleverans till konsumenten
Ifall part i en fast kraftleverans är en konsument som avses i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978), är den näringsidkare som är andra part i leveransen skyldig att sörja för att också den anmälningsskyldighet som ankommer på konsumenten uppfylls.
7 §
Meddelande om en kraftleverans som stöder kraftsystemet
Anmälningar om sådan elhandel som behövs för att det riksomfattande balansansvaret ska kunna skötas samt om kraftleveranser som behövs för att effektens jämvikt ska kunna återställas i samband med störningar i elsystemet kan göras till dem som sköter balansavräkningen inom varje timme.
8 §
Nätinnehavarens meddelanden till den nuvarande leverantören vid byte av elleverantör
Distributionsnätsinnehavaren ska förmedla det meddelande som avses i 3 § om att en ny elleverans ska börja till den nuvarande försäljaren inom två vardagar från det att meddelandet mottagits.
Distributionsnätsinnehavaren ska meddela den nuvarande försäljaren mätvärdet vid tidpunkten för leveransens upphörande inom 10 vardagar från det att leveransen upphört.
9 §
Elförsäljarens meddelande om fortsatt leverans
Den nuvarande försäljaren ska meddela distributionsnätsinnehavaren inom två vardagar från det att den anmälan som avses i 8 § 1 mom. mottagits, ifall en ny leverans inte kan påbörjas. Anmälan får göras endast i det fall att den nuvarande elförsäljarens gällande visstidsavtal om elförsäljning upphör senare än den dag då ny leverans enlig uppgift ska börja.
Distributionsnätsinnehavaren ska senast den följande vardagen efter det att det meddelande som avses i 1 mom. mottagits meddela den nya försäljaren att leverans inte kan påbörjas.
10 §
Nätinnehavarens meddelanden till den nya försäljaren vid byte av elförsäljare
Distributionsnätsinnehavaren ska till den nya försäljaren bekräfta uppgiften om att en elleverans börjar samt samtidigt sända en gällande uppskattning av den årliga konsumtionen vid eldriftsstället i fråga inom fem vardagar från det att meddelandet om att leveransen ska börja har mottagits. Distributionsnätsinnehavaren är skyldig att tillställa den nya försäljaren nämnda uppgifter också i det fall att den nuvarande försäljaren försummar sin anmälningsskyldighet enligt 9 §.
Distributionsnätsinnehavaren ska meddela den nya försäljaren mätvärdet vid den tidpunkt då leveransen börjar samt balansenergiprognos som baserar sig på mätvärdet och en uppskattning av den årliga förbrukningen inom 10 vardagar från det att den nya leveransen inletts. Om mätapparaturen vid ett eldriftsställe byts ut i samband med byte av elförsäljare, ska distributionsnätinnehavaren dessutom underrätta den nya försäljaren om bytet av mätapparatur.
3 kap.
Meddelanden i anslutning till balansavräkningen
11 §
Nätinnehavarens anmälningsskyldighet vid balansavräkning
För balansavräkningen ska distributionsnätsinnehavaren den följande vardagen efter en elleverans till balanskraftenheten preliminärt meddela summauppgifter om elmarknadsparternas leveranser som matats in i eller tagits ut ur nätet. De slutliga anmälningarna om summauppgifterna för leveranserna ska göras inom 14 dagar från leveransdagen. Balanskraftsenhetens uppgift är att förmedla summauppgifterna vidare till parternas balansansvariga.
För realiserandet av balansansvaret och för faktureringen ska distributionsnätsinnehavaren den följande vardagen efter en elleverans eller under en tid som har överenskommits med elleverantören till elleverantörerna preliminärt anmäla de leveranser som gäller elmarknadsparterna och som har räknats ut i samband med balansavräkningen. De slutliga anmälningarna om elleveranser ska göras inom 14 dagar från leveransdagen.
Nätinnehavaren och någon annan som utför mätning ska den följande vardagen efter en elleverans till den som utför balansavräkningen preliminärt meddela de mätuppgifter per driftsställe eller per mätning som behövs vid balansavräkningen och faktureringen. De slutliga anmälningarna om elleveranser ska göras inom 14 dagar från leveransdagen.
12 §
Den balansansvariges anmälningsskyldighet vid balansavräkning
För balansavräkningen ska en balansansvarig inom två vardagar från en elleverans till balanskraftsenheten preliminärt anmäla de elanskaffningar som ska räknas in i dennes balans och de öppna kraftleveranser som denne har levererat. De slutliga anmälningarna om elanskaffning och öppna kraftleveranser för en leveransmånad ska göras inom 14 dagar från det att den slutliga anmälningstiden för den distributionsnätsinnehavare som nämns i 11 § 1 mom. löpt ut.
För realiserandet av balansansvaret och för faktureringen ska en balansansvarig inom två vardagar från elleveransen eller inom en tid som denne har kommit överens om med elleverantören och elmottagaren till elleverantörerna och elmottagarna preliminärt anmäla de leveranser som har räknats ut i samband med balansavräkningen. De slutliga anmälningarna om elleveranser för en leveransmånad ska göras inom 14 dagar från det att den slutliga anmälningstiden för den distributionsnätsinnehavare som nämns i 11 § 1 mom. löpt ut.
13 §
Balanskraftsenhetens anmälningsskyldighet vid balansavräkning
Balanskraftenheten ska förmedla de summauppgifter som meddelats av de distributionsnätsinnehavare som avses i 11 § 1 mom. om elmarknadsparternas elanskaffningar och öppna leveranser utan dröjsmål till parternas balansansvariga. De slutliga meddelandena om summauppgifterna för leveranserna ska förmedlas inom 15 dagar från leveransdagen.
Balanskraftsenheten ska inom tre vardagar från elleveransen till den balansansvarige preliminärt anmäla leveranserna mellan balanskraftsenheten och den balansansvarige. De slutliga anmälningarna om elanskaffningar och öppna leveranser för en leveransmånad ska göras inom en månad från det att den slutliga anmälningstiden för den distributionsnätsinnehavare som nämns i 11 § 1 mom. löpt ut.
Balanskraftsenheten ska inom tre vardagar från elleveransen till en utländsk part preliminärt anmäla leveranser som överskrider landets gränser. Den slutliga anmälan om leveranserna för en leveransmånad ska göras inom en månad från det att den slutliga anmälningstiden för den distributionsnätsinnehavare som nämns i 11 § 1 mom. löpt ut.
4 kap.
Förfaringssätt i fråga om informationsbytet
14 §
Säkerställande av kompatibiliteten hos meddelandena
Parterna på elmarknaden är skyldiga att innan informationsutbyte inleds säkerställa att de meddelanden som avses i 3 och 8―10 § och som de ska sända är förenliga med standarderna för meddelanden enligt denna förordning och att deras informationssystem är kapabla att ta emot meddelanden som är förenliga med standarderna.
15 §
Formen för meddelandena
Anmälningarna enligt denna förordning ska göras med iakttagande av praxisen i standarden EDIFACT ISO 9735.
Vid anmälan ska följande förfaranden iakttas:
1) anmälningar enligt 3 och 8―10 § ska göras i enlighet med meddelandet PRODAT.F97A som godkänts av Ediel Nordic Forum och den aktuella tillämpningsanvisning som gäller för det samt med en rapport om den allmänna tillämpningsguiden för meddelandeförmedlingen Ediel som godkänts av Finsk Energindustri rf,
2) anmälningar enligt 4 § ska göras på ett sätt som godkänts av stamnätsinnehavaren med systemansvar,
3) anmälningar enligt 5 § 2 och 3 mom. ska göras i enlighet med meddelandet Extended DELFOR.D96A som godkänts av Ediel Nordic Forum och den aktuella tillämpningsanvisning som gäller för det samt med en rapport om den allmänna tillämpningsguiden för meddelandeförmedlingen Ediel som godkänts av Finsk Energindustri rf,
4) anmälningar enligt 11 §, 12 § och 13 § 1 mom. ska göras i enlighet med meddelandet MSCONS.D96A som godkänts av Ediel Nordic Forum och den aktuella tillämpningsanvisning som gäller för det samt med en rapport om den allmänna tillämpningsguiden för meddelandeförmedlingen Ediel som godkänts av Finsk Energindustri rf.
16 §
De uppgifter om standarder som lämnas av myndigheter
Energimarknadsverket ger uppgifter på finska och svenska om de standarder och tillämpningsanvisningar som avses i 15 §.
5 kap.
Ikraftträdande
17 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 12 december 2008.
Tidsfristerna enligt 3 kap. träder i kraft den 1 januari 2011. Till dess tillämpas i fråga om informationsutbytet de tidsfrister som gäller när denna förordning träder i kraft.
Genom denna förordning upphävs handels- och industriministeriets beslut av den 4 augusti 1998 om det förfaringssätt som skall iakttas vid informationsutbytet i anslutning till utredningen av handeln med el (FFS 602/1998) jämte ändringar samt handels- och industriministeriets beslut av den 21 juli 1999 om formerna för meddelanden i anslutning till utredningen av handeln med el (FFS 825/1999) jämte ändringar.
Helsingfors den 9 december 2008
Näringsminister Mauri Pekkarinen
Konsultativ tjänsteman Arto Rajala
Ändringarna genom FFS 617/2013 trädde i kraft den 1 september 2013 och har betydelse för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (32009L0072); EUT L 211, 14.8.2009 s. 55.
Bilaga 3.5 – Srf om elmarknaden
Statsrådets förordning om elmarknaden
(FFS 65/2009)
Given i Helsingfors den 5 februari 2009
I enlighet med stadsrådets beslut, fattat på föredragning från arbets- och näringsministeriet, föreskrivs med stöd av elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995):
1 kap.
Elnätsverksamhet
1 §
Genomförande av tillträde till nätet
Nätinnehavaren ska på kundens begäran lämna en offert på anslutning till elnätet och elöverföringstjänster. En offert på anslutning av en elproduktionsanläggning till elnätet ska innehålla uppgift om de tekniska kraven för anslutning.
Om nätinnehavaren vägrar att ansluta kunden till elnätet eller vägrar att tillhandahålla kunden överföringstjänster, ska denne motivera sitt negativa beslut. Till beslutet ska fogas uppgift om att kunden, om denne så önskar, har möjlighet att föra ärendet till elmarknadsmyndigheten för prövning samt elmarknadsmyndighetens kontaktuppgifter.
2 §
Elnätstillstånd
Elnätstillstånd ska sökas skriftligen hos elmarknadsmyndigheten. I ansökan ska anges
1) sökandens namns och hemort,
2) den firma som används i elnätsverksamheten,
3) på vilket område sökanden vill utöva elnätsverksamhet och när avsikten är att verksamheten ska inledas.
Till ansökan ska fogas
1) om sökanden är ett bolag, ett andelslag eller en annan sammanslutning, en kopia av bolagsordningen eller stadgarna samt ett registerutdrag eller en motsvarande utredning om sammanslutningen,
2) de utredningar som behövs för att förutsättningarna för ett elnätstillstånd enligt elmarknadslagen ska kunna konstateras föreligga,
3) en karta över det område där sökanden har för avsikt att utöva elnätsverksamhet samt de nätverksuppgifter som behövs.
3 §
Elnätsverksamhet utan elnätstillstånd
Rätt att utöva elnätsverksamhet utan tillstånd ska sökas skriftligen hos elmarknadsmyndigheten. I ansökan ska anges
1) sökandens namn och hemort,
2) den firma som används i elnätsverksamheten,
3) på vilket område sökanden vill utöva elnätsverksamhet och när sökanden ämnar inleda verksamheten,
4) om befrielse söks för viss tid eller tills vidare.
Till ansökan ska fogas
1) en kopia av bolagsordningen eller stadgarna samt ett registerutdrag eller en motsvarande utredning om sammanslutningen om sökanden är ett bolag, ett andelslag eller en annan sammanslutning,
2) en utredning om omfattningen och arten av den elnätsverksamhet som sökanden utövar,
3) en karta över det område där sökanden ämnar utöva elnätsverksamheten samt de nätverksuppgifter som behövs.
4 §
Tillstånd att bygga en högspänningsledning
En ansökan om tillstånd att bygga en högspänningsledning ska innehålla
1) uppgifter om den som låter bygga ledningen,
2) ledningens viktigaste tekniska uppgifter samt en översiktskarta över ledningen,
3) kostnadskalkyl och byggnadstidtabell,
4) en utredning om hur nödvändig ledningen är med tanke på tryggandet av elöverföringen,
5) en utredning om ledningens miljökonsekvenser och lämplighet med tanke på områdets markanvändning,
6) ett utlåtande av den nätverksinnehavare till vars elnät högspänningsledningen avses bli ansluten,
7) ett utlåtande av distributionsnätsinnehavaren på ansvarsområdet,
8) övriga uppgifter som är behövliga med tanke på tillståndsbehandlingen.
I ansökan om tillstånd att bygga en ledning som överskrider landets gränser ska sökanden dessutom redogöra för sin syn på hur ändamålsenlig ledningen är med tanke på utvecklingen av och ömsesidigheten på elmarknaden.
5 §
Elproduktionens överföringsavgift i distributionsnät
Elproduktionens överföringsavgift i distributionsnät grundar sig på energimängden.
En överföringsavgift som distributionsnätsinnehavaren tar ut för elproduktion vid en enskild anslutning får inte överskrida i genomsnitt 0,07 cent per kilowattimme per år. En överföringsavgift som avses i denna paragraf fastställs genom att summan av de överföringsavgifter exklusive mervärdeskatt som under ett år tagits ut för inmatning i nätet av elproduktion vid en enskild anslutning divideras med den energimängd som under samma tid har matats in i nätet. Som överföringsavgift räknas inte anslutningsavgifter eller avgifter som tagits ut för tilläggstjänster.
I denna paragraf avses med
1) anslutningsavgift en avgift som ger en elproducent som betalar den rättigheter som baserar sig på anslutningsavtalet,
2) tilläggstjänst separata prestationer som kompletterar överföringstjänsten samt en tjänst som till sin nivå överstiger den servicenivå som allmänt tillämpas i distributionsnäten i Finland.
2 kap.
Elproduktion
6 §
Anbudsförfarande för ny elproduktionskapacitet
Anbudsbegäran, inklusive specifikationer, i ett anbudsförfarande som ordnas i syfte att trygga en tillräcklig elförsörjning ska publiceras i Europeiska unionens officiella tidning minst sex månader innan tidsfristen för anbudsgivningen löper ut. Meddelanden om att ett anbudsförfarande ordnas kan också offentliggöras på andra sätt.
7 §
Meddelanden om byggande och urdrifttagande av kraftverk
I fråga om kraftverk med en effekt på minst en megavoltampere ska kraftverksinnehavaren underrätta elmarknadsmyndigheten om
1) ett beslut om att ett sådant kraftverk ska byggas eller förses med ökad effekt, inom en månad från det att beslut fattats,
2) att ett sådant kraftverk tas i bruk eller förses med ökad effekt, inom en månad från det att kraftverket eller den ökade effekten tagits i produktionsbruk,
3) att ett sådant kraftverk tas ur bruk för minst ett år eller permanent, eller att ett sådant kraftverk permanent förses med lägre effekt, inom en månad från det att beslut fattats, dock minst sex månader före den planerade tidpunkten för åtgärden.
I meddelandet ska lämnas uppgifter om
1) kraftverkets innehavare och ägare,
2) kraftverkets effekt och energikällor samt de viktigaste tekniska egenskaperna,
3) tidpunkten för när kraftverket eller den ökade effekten för ett kraftverk tas i bruk samt, i de fall ett kraftverk tas ur bruk för minst ett år eller permanent eller kraftverket förses med en permanent lägre effekt, den planerade tidpunkten för åtgärden.
3 kap.
Ikraftträdande
8 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2009. Förordningens 6 § träder dock i kraft den 1 juni 2009.
Genom denna förordning upphävs
1) elmarknadsförordningen av den 7 april 1995 (FFS 518/1995) jämte ändringar,
2) statsrådets förordning av den 14 juni 2007 om överföringsavgifter för elproduktion i eldistributionsnät (FFS 691/2007).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG, (32003L0054); EGT nr L 176, 15.7.2003, s. 37
Helsingfors den 5 februari 2009
Näringsminister Mauri Pekkarinen
Konsultativ tjänsteman Arto Rajala
Bilaga 3.6 – Srf om utredning och mätning av elleveranser
(6 kap. 1 § upphävd 1.9.2013 gnm FFS 587/2013)
Statsrådets
förordning
om utredning och mätning av elleveranser
(FFS 66/2009)
Given i Helsingfors den 5 februari 2009
I enlighet med stadsrådets beslut, fattat på föredragning från arbets- och näringsministeriet, föreskrivs med stöd av elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995):
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Definitioner
I denna förordning avses med
1) öppen kraftleverans en elleverans där elförsäljaren till sin kund levererar all den el som denne behöver samt en elleverans där elförsäljaren balanserar skillnaden mellan kundens elproduktion och elanskaffning samt elanvändning och elleveranser genom att leverera den bristande elmängden eller ta emot elöverskottet under respektive timme,
2) fast kraftleverans en elleverans där elförsäljaren till sin kund levererar exakt den elmängd som på förhand har överenskommits för respektive timme,
3) balansansvarig en part på elmarknaden som balanserar skillnaden mellan sin elproduktion och elanskaffning samt elanvändning och sina elleveranser med den balanskraft som balanskraftsenheten har levererat,
4) timvis mätning mätning av elmängden per timme och registrering av mätuppgiften i mätapparaturens minne,
5) typbelastningskurva en beräkningsmodell med hjälp av vilken en elförbrukares timenergi beräknas för balansavräkningen utgående från en uppskattning av årsenergin som distributionsnätsinnehavaren har gjort på basis av elförbrukningen under föregående år,
6) timmätningsapparatur apparatur eller en kombination av apparater som mäter elförbrukningen eller inmatningen av el i nätet per timme och registrerar uppgiften i apparaturens minne, så att uppgiften som registrerats kan läsas ur apparaturens minne via ett kommunikationsnät,
7) jämförelsekurva en timenergiserie med en årsenergi på 10 000 kilowattimmar som distributionsnätsinnehavaren har beräknat för varje typbelastningskurva och tidszon vid energimätningen,
8) årsenergi elförbrukarens uppmätta eller uppskattade elförbrukning under ett år.
2 kap.
Balansansvar
1 §
Balansansvar
En part på elmarknaden ska ha en öppen elleverantör. En öppen leverantör ska för sin öppna kraftleverans till en part på elmarknaden utse en balansansvarig, vilken genom förmedling av leverantörens öppna kraftleverans eller en obruten kedja av öppna kraftleveranser som sträcker sig till denna part balanserar partens elanskaffning och elleveranser.
Den balansansvarige ska på begäran till balanskraftsenheten meddela kedjan av öppna leveranser för de elmarknadsparters del vilkas balansavräkning denne sköter.
2 §
Utredning av fasta kraftleveranser
Den balansansvarige ska ordna utredningen av fasta kraftleveranser för de elmarknadsparters del vilkas balansansvarige denne är.
Balanskraftsenheten ska ordna utredningen av fasta kraftleveranser i fråga om de fasta kraftleveranser som påverkar elbalanserna mellan de balansansvariga eller sker via elledningar som passerar landets gränser.
3 kap.
Inledning och upphörande av en leverans
1 §
Meddelanden om en öppen kraftleverans
En öppen leverantör, som till sin kund levererar all den el som denna behöver, är skyldig att meddela den som sköter balansavräkningen för den som är andra part i leveransen att en öppen kraftleverans börjar eller att en öppen kraftleverans upphör. Meddelandet ska dessutom göras till distributionsnätsinnehavaren för en part som anslutit sig till distributionsnätet, om denna inte sköter partens balansavräkning. Om den öppna leverantören inte tidigare har levererat el till distributionsnätet i fråga, ska ett meddelande göras också till den som sköter leverantörens egen balansavräkning.
Distributionsnätsinnehavaren är skyldig att till respektive öppna leverantör för ett eldriftsställe förmedla ett meddelande där en annan öppen leverantör underrättar en part som anslutit sig till distributionsnätet om inledandet av sin öppna kraftleverans.
2 §
Meddelanden om en balansåterställande öppen kraftleverans
En öppen leverantör som balanserar en kunds produktion och anskaffning samt användning och leverans av el genom att leverera den mängd el som fattas eller genom att ta emot överskottet varje timme, är skyldig att underrätta den som sköter balansavräkningen i fråga om elbalansen för den som är andra part i leveransen samt balanskraftsenheten om att en öppen kraftleverans börjar och att en öppen kraftleverans upphör.
3 §
Meddelanden om en fast kraftleverans
En part i en fast kraftleverans är skyldig att vid inledningen av ett nytt leveransförhållande till sin balansansvarige meddela de uppgifter om leveransförhållandet som behövs.
En part i en fast kraftleverans är skyldig att innan en fast kraftleverans börjar meddela sin balansansvarige en partsvis specificerad summauppgift om de fasta kraftleveranser som parten har skaffat och levererat samt sin öppna leverantör en summauppgift om de fasta kraftleveranser som parten har skaffat och levererat.
Den balansansvarige är skyldig att till balanskraftsenheten meddela en per balansansvarig specificerad summauppgift om de fasta kraftleveranser som ingår i dennes elbalans och som påverkar elbalanserna mellan de balansansvariga.
4 §
Den öppna leverantörens meddelande om fortsatt leverans i distributionsnätet
Respektive öppna leverantör för en part som anslutit sig till distributionsnätet ska efter att ha mottagit ett meddelande enligt 1 § 2 mom. inom föreskriven tid meddela distributionsnätsinnehavaren, ifall en ny leverans inte kan påbörjas. Meddelandet får göras endast i det fall att den öppna leverantörens gällande visstidsavtal om elförsäljning upphör senare än den dag då en ny leverans enlig uppgift ska börja.
5 §
Distributionsnätsinnehavarens meddelanden till en ny öppen leverantör
En bekräftelse på att leveransen börjar ska av distributionsnätsinnehavaren lämnas till den öppna leverantör som meddelat distributionsnätsinnehavaren att en ny öppen kraftleverans till en part som anslutit sig till distributionsnätet inleds. Distributionsnätsinnehavaren ska också lämna ett meddelande om leveransen inte kan påbörjas på grund av en annan öppen leverantörs gällande elförsäljningsavtal. Distributionsnätsinnehavaren är skyldig att för den nya leverantören bekräfta uppgiften om att en leverans börjar också i det fall att den öppna leverantören, som har ett gällande elförsäljningsavtal med parten, försummar sin informationsskyldighet i fråga om avtalets giltighet. Till bekräftelsen ska fogas en gällande uppskattning av årsenergin vid eldriftsstället.
Distributionsnätsinnehavaren är skyldig att meddela den nya öppna leverantören mätvärdet vid den tidpunkt då leveransen börjar samt att lämna denne en balansenergiprognos och en uppskattning av årsenergin vilka baserar sig på mätvärdet. Om mätapparaturen vid ett eldriftsställe byts ut i samband med byte av öppen leverantör, ska distributionsnätinnehavaren dessutom underrätta den nya öppna leverantören om bytet av mätapparatur.
4 kap.
Balansavräkning
1 §
Den metod som balansavräkningen baserar sig på
Balansavräkningen ska basera sig på timvis mätning. I fråga om minuthandeln med el kan man dock tillämpa en kombination av en annan mätmetod och en typbelastningskurva enligt vad som föreskrivs nedan.
Om en minutförsäljare av el verkar i distributionsnätet som en i 21 § i elmarknadslagen avsedd leveransskyldig minutförsäljare, ska minutförsäljarens elbalans i distributionsnätet basera sig på en saldobalans som fås när de objekt som omfattas av timvis mätning och förfarandet med typbelastningskurva samt distributionsnätsinnehavarens förlustenergi dras av från den el som levererats till distributionsnätet.
2 §
Distributionsnätinnehavarens uppgifter vid balansavräkningen
Distributionsnätsinnehavaren ska organisera balansavräkningen och det informationsutbyte som sammanhänger med den för de öppna kraftleveranserna i distributionsnätet samt organisera den utjämningsberäkning mellan elförsäljarna som tillämpningen av typbelastningskurvor förutsätter.
Distributionsnätsinnehavaren har till uppgift att räkna ut de uppmätta leveransmängderna och de leveransmängder som grundar sig på en kombination av mätning och typbelastningskurva för respektive part i elhandeln som är verksam i distributionsnätet.
För balansavräkningen ska distributionsnätsinnehavaren till balanskraftsenheten meddela summauppgifterna om elmarknadsparternas leveranser som matats in i eller tagits ut ur nätet. Distributionsnätsinnehavaren ska för realiserandet av balansansvaret samt för fakturering meddela till elleverantören de leveranser som har beräknats i samband med balansavräkningen och som gäller parterna på elmarknaden.
3 §
Den balansansvariges uppgifter vid balansavräkningen
Den balansansvarige ska organisera balansavräkningen och det informationsutbyte som sammanhänger med den för stam- och regionnätet, från stamnätet till mätningspunkterna mellan distributionsnätet och ett annat elnät för de öppna kraftleveranser som denne är balansansvarig för samt från stamnätet till distributionsnätet för de parter på elmarknaden som har fast kraftanskaffning eller fasta kraftleveranser och vilkas öppna kraftleveranser denne är balansansvarig för.
Den balansansvarige har till uppgift att utgående från mätuppgifterna beräkna leveranserna till andra parter på stam- och regionnätsnivå från de parter som den balansansvarige ska inbegripa i sin elbalans samt de leveransmängder som grundar sig på mätning och de som grundar sig på en kombination av mätning och typbelastningskurva till de parter som har anslutit sig till distributionsnätet och som har fast kraftanskaffning eller fasta kraftleveranser.
För balansavräkningen ska den balansansvarige till balanskraftsenheten meddela de elanskaffningar som ska räknas in i dennes balans och de öppna leveranser som denne har levererat. Den balansansvarige ska för realiserandet av balansansvaret och för fakturering meddela till elleverantören och elmottagaren de leveranser som har beräknats i samband med balansavräkningen.
4§
Balanskraftsenhetens uppgifter vid balansavräkningen
Balanskraftsenheten har till uppgift att utreda den riksomfattande kraftbalansen samt de balansansvarigas elbalanser på sådant sätt att balansavräkningen resulterar i balansavvikelsen mellan balanskraftsenheten och de balansansvariga samt balansavvikelsen mellan Finland och övriga länder. Balanskraftsenheten ska dessutom till elmarknadsparternas balansansvariga förmedla de summauppgifter om parternas elanskaffningar och öppna leveranser som meddelats av distributionsnätsinnehavare.
Balanskraftsenheten ska meddela den balansansvarige leveranserna mellan enheten och den balansansvarige samt en utländsk part de leveranser som passerar landets gränser.
5 §
Kompletterande skyldigheter
Parterna på elmarknaden är, utöver vad som bestäms i denna förordning, skyldiga att på begäran meddela nätinnehavaren, den som utför balansavräkningen för en part och balanskraftsenheten uppgifter som gäller anskaffning, användning och leveranser av el, om erhållandet av uppgifterna är motiverat med tanke på balansavräkningen eller för att den andra parten ska kunna uppfylla sitt balansansvar. Den balansansvarige är dessutom skyldig att bistå balanskraftsenheten vid korrigeringen av felaktiga balansavräkningsuppgifter, om uppgörandet av den riksomfattande balansavräkningen kräver detta.
5 kap.
Tillämpning av typbelastningskurvor vid balansavräkningen
1 §
Användning av typbelastningskurvor som grund för balansavräkningen
Balansavräkningen för minuthandeln med el ska i fråga om ett eldriftsställe basera sig på en kombination av typbelastningskurva och någon annan mätmetod än timvis mätning, om eldriftsstället inte har utrustats med timmätningsapparatur och ansvaret för eldriftsställets öppna kraftleverans vilar på någon annan elförsäljare än en sådan leveransskyldig elförsäljare som avses i 21 § i elmarknadslagen.
Distributionsnätsinnehavaren fastställer vilken typbelastningskurva som tillämpas på varje eldriftsställe.
2 §
Typförbrukargrupp
De eldriftsställen som omfattas av förfarandet med typbelastningskurva ska indelas i följande typförbrukargrupper:
1) grupp 1: eldriftsställen som används som stadigvarande bostäder och där elektriciteten huvudsakligen förbrukas för boendeändamål och elförbrukningen uppgår till högst 10 000 kilowattimmar per år,
2) grupp 2: eldriftsställen som används som stadigvarande bostäder och där elektriciteten huvudsakligen förbrukas för boendeändamål och elförbrukningen överskrider 10 000 kilowattimmar per år,
3) grupp 3: andra än till grupp 1 eller 2 hörande eldriftsställen.
Ett eldriftsställe för fastighetsel i en bostadsfastighet ska hänföras till grupp 1, om lägenheterna i fastigheten i det fall att de omfattas av förfarandet med typbelastningskurva huvudsakligen ska hänföras till grupp 1. Annars ska eldriftsstället hänföras till grupp 2.
Distributionsnätsinnehavaren kan byta typförbrukargrupp för ett eldriftsställe högst en gång per år, om syftet med elförbrukningen ändras eller eldriftsställets elförbrukning med minst fem procent överskrider eller underskrider den gräns som nämns i 1 mom. 1 eller 2 punkten.
3 §
Hur en typbelastningskurva som baserar sig på entidsmätning tillämpas på typförbrukargrupperna
På ett eldriftsställe i grupp 1 med entidsmätning tillämpas en jämförelsekurva som har beräknats på basis av typbelastningskurvan i bilaga 1.
På ett eldriftsställe i grupp 2 med entidsmätning tillämpas en jämförelsekurva som har beräknats på basis av typbelastningskurvan i bilaga 2.
På ett eldriftsställe i grupp 3 med entidsmätning tillämpas en jämförelsekurva som har beräknats på basis av typbelastningskurvan i bilaga 3.
4 §
Hur en typbelastningskurva som baserar sig på tvåtidsmätning tillämpas på typförbrukargrupperna
Balansavräkningen för ett eldriftsställe som omfattas av förfarandet med typbelastningskurva ska basera sig på tvåtidsmätning, om eldriftsstället har tvåtidsmätning av elförbrukningen. Vid tvåtidsmätningen används den tidsfördelning som distributionsnätsinnehavaren på ansvarsområdet i fråga tillämpar.
Distributionsnätsinnehavaren ska räkna ut jämförelsekurvor för varje eldriftsställe som avses i 1 mom. med hjälp av en jämförelsekurva som baserar sig på entidsmätning enligt bilagorna 1―3. Vid denna beräkning omvandlas timenergin i jämförelsekurvan för entidsmätning så att 10 000 kilowattimmar erhålls som årsenergi för jämförelsekurvan för varje tidszon vid tvåtidsmätningen.
5 §
Temperaturkorrigering
Till den del utomhustemperaturen på distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde avviker från den temperatur som har använts som grund för en typbelastningskurva enligt bilaga 2, omvandlas timenergin i typbelastningskurvan för grupp 2 i enlighet med bilaga 4.
När temperaturavvikelsen beräknas ska man använda medelvärdet av de utomhustemperaturer som kl. 9 respektive mätningsdag och föregående dag uppmättes vid den officiella mätpunkten på ansvarsområdet. Distributionsnätsinnehavaren kan tillämpa också en annan metod för temperaturmätning i beräkningen av temperaturavvikelse, om distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde är geografiskt så omfattande att resultatet från en enda mätpunkt inte med tillräcklig exakthet kan beskriva genomsnittstemperaturen på ansvarsområdet eller om det inom ansvarsområdet inte finns en officiell mätpunkt som tillräckligt exakt skulle beskriva genomsnittstemperaturen på ansvarsområdet. Distributionsnätsinnehavaren ska lämna temperaturuppgifterna till elförsäljarna på sitt ansvarsområde, om distributionsnätsinnehavaren vid beräkningen av temperaturavvikelser tillämpar någon annan temperaturkorrigeringsmetod än den som baserar sig på officiella mätpunkter.
Distributionsnätsinnehavaren ska publicera identifikationsuppgifterna för den officiella mätpunkt som används eller en beskrivning av den temperaturkorrigeringsmetod som används som alternativ till officiella mätpunkter.
6 §
Beräkning av timenergin för typförbrukargrupperna
En typförbrukargrupps timenergi ska beräknas i balansavräkningen för varje timme genom att jämförelsekurvans värde multipliceras med förhållandet mellan den uppskattning av årsenergin i kilowattimmar som har gjorts för de eldriftsställen som hör till typförbrukargruppen och 10 000 kilowattimmar. Jämförelsekurvorna tillämpas utgående från uppskattningen av årsenergin för varje tidszon.
I fråga om grupp 2 korrigeras den uppskattning av årsenergin som nämns i 1 mom. innan timenergin beräknas, så att den motsvarar bastemperaturen i bilaga 4 på sådant sätt att uppskattningen av årsenergin multipliceras med förhållandet mellan energin i jämförelsekurvan för mätningsperioden och energin i den temperaturkorrigerade jämförelsekurvan. I fråga om grupp 2 kan uppskattningen av årsenergi också korrigeras med hjälp av distributionsnätsinnehavarens beräkningskoefficient för ansvarsområdet i fråga som har bildats på ett sätt som branschen har kommit överens om. Distributionsnätsinnehavaren ska publicera en beskrivning av den metod som han använt vid beräkningen av timenergier.
Elförsäljarens timenergiinformation om kunderna ska meddelas i balansavräkningen som en summa per typförbrukargrupp.
7 §
Utjämningsberäkning
Distributionsnätsinnehavaren ska årligen i fråga om varje elförsäljares kunder utreda skillnaderna mellan de sammanlagda energimängder som har beräknats och uppmätts i förfarandet med typbelastningskurva (utjämningsberäkning). Summan av dessa skillnader gottgörs och debiteras mellan de elförsäljare som är verksamma i distributionsnätet.
Vid utjämningsberäkningen ska för varje eldriftsställe som omfattas av förfarandet med typbelastningskurva utredas skillnaden mellan den energimängd som baserar sig på den uppmätta elförbrukningen vid eldriftsstället och den, utgående från årsenergin uppskattade, energimängd som används i elbalanserna för varje timme under beräkningsperioden. Gottgörelsen eller debiteringen per eldriftsställe utgörs därvid av summan av de timvisa skillnaderna under beräkningsperioden. Som priset på skillnaden mellan energimängden per varje timme används det pris på den timprodukt i den dagliga handeln som baserar sig på den fysiska elleveransen, vilket i elbörsen bildats inom det finska prisområdet under timmen i fråga.
8 §
Lokal typbelastningskurva
Om en kundgrupps elanvändning i betydande grad avviker från de tidsmässiga variationerna vid elanvändning enligt typbelastningskurvan, kan distributionsnätsinnehavaren ta i bruk en lokal typbelastningskurva för kundgruppen i fråga. När distributionsnätsinnehavaren överväger att ta i bruk en lokal typbelastningskurva, ska denne beakta vad som bestäms i 16 c § 3 mom. i elmarknadslagen.
Distributionsnätsinnehavaren ska senast en månad innan en lokal typbelastningskurva tas i bruk meddela elmarknadsmyndigheten grunderna för hur typbelastningskurvan bestäms samt motiveringar för att den är nödvändig. Samtidigt ska distributionsnätsinnehavaren meddela de elförsäljare som är verksamma på ansvarsområdet och de balansansvariga att en lokal typbelastningskurva tas i bruk.
6 kap.
Mätning av elleveranser i elnätet och i en fastighets interna elnät
1 § upphävd genom FFS 587/2013) som trädde i kraft den 1 september 2013 och har betydelse för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (32009L0072); EUT L 211, 14.8.2009 s. 55.
2 §
Utrustande av ett eldriftsställe med mätapparatur i elnätet
Ett eldriftsställe som har anslutits till ett distributionsnät ska utrustas med mätapparatur som mäter elförbrukningen. Om elanslutningen omfattar flera eldriftsställen till vilka el säljs via ett elnät, ska varje eldriftsställe separat utrustas med mätapparatur.
Mätapparatur är inte obligatorisk i nätinnehavarens elutrustningar som har anslutits till elnätet och inte i eldriftsställen med huvudsäkringar som är mindre än 3 x 25 ampere, om elförbrukningen vid eldriftsstället kan uppskattas tillräckligt exakt.
3 §
Utrustande av en elproduktionsanläggning med mätapparatur i elnätet
En elproduktionsanläggning som matar in el i elnätet för att överföras via nätet, ska utrustas med mätapparatur. En elproduktionsanläggning som matar in el i elnätet kan dock lämnas utan separat mätapparatur, om anläggningen finns vid ett eldriftsställe med huvudsäkringar som är mindre än 3 x 63 ampere och eldriftsstället har utrustats med mätapparatur som kan mäta både den elmängd som tas ut ur elnätet och den elmängd som matas in i elnätet.
4 §
Allmänna krav på mätapparatur och mätningssystem i elnätet
Mätningen av elförbrukningen och av den småskaliga elproduktionen ska basera sig på timvis mätning samt på fjärravläsning av mätapparaturen (obligatorisk timvis mätning).
Distributionsnätsinnehavaren kan göra avvikelse från obligatorisk timvis mätning vid högst 20 procent av eldriftsställena i distributionsnätet, om det eldriftsställe som omfattas av avvikelsen
1) är utrustat med huvudsäkringar som är högst 3 x 25 ampere,
2) är utrustat med huvudsäkringar som är större än 3 x 25 ampere, elförbrukningen vid eldriftsstället är högst 5 000 kilowattimmar per år och elen till eldriftsstället köps under de villkor som avses i 21 § i elmarknadslagen.
Distributionsnätsinnehavaren ska uppgöra en plan för ordnande av mätningen i distributionsnätet så att kraven i denna paragraf uppfylls. Planen ska tillställas elmarknadsmyndigheten.
5 §
Funktionella krav på timmätningsapparatur och nätinnehavarens datasystem för behandling av mätningsuppgifter i elnätet
Den timmätningsapparatur som installeras på ett eldriftsställe och nätinnehavarens datasystem för behandling av mätuppgifter ska ha minst följande egenskaper:
1) de uppgifter som mätapparaturen registrerat ska kunna läsas ur apparaturens minne via ett kommunikationsnät (fjärravläsningsegenskap),
2) mätapparaturen ska registrera tidpunkterna för när en spänningslös period som överstiger tre minuter börjar och slutar,
3) mätapparaturen ska vara kapabel att ta emot och verkställa eller förmedla vidare sådana kommandon för styrning av belastningen som sänds via kommunikationsnätet,
4) mätuppgifterna samt uppgifterna om spänningslösa perioder ska lagras i nätinnehavarens datasystem för behandling av mätuppgifter i vilket de timvisa mätuppgifterna ska bevaras i minst sex år och uppgifterna om spänningslösa perioder i minst två år,
5) i fråga om mätapparaturen och nätinnehavarens datasystem för behandling av mätuppgifter ska dataskyddet vara säkerställt på behörigt sätt.
Nätinnehavaren ska på särskild beställning av kunden till kundens förfogande ställa timmätningsapparatur med standardanslutning för uppföljning av elförbrukningen i realtid.
6 §
Avläsning av mätapparaturen i elnätet
Mätapparaturen på ett eldriftsställe ska avläsas minst en gång per dygn.
Annan mätapparatur på ett eldriftsställe än timmätningsapparaturen ska avläsas minst tre gånger per år. Distributionsnätsinnehavaren ansvarar för minst en avläsning per år. Distributionsnätsinnehavaren har rätt att uppskatta eldriftsställets elförbrukning utgående från eldriftsställets tidigare elförbrukning, om mätapparaturen är placerad så att nätinnehavaren inte har tillträde till den och kunden inte inom en skälig frist, som nätinnehavaren har ställt, har lämnat nätinnehavaren det avlästa värdet efter att nätinnehavaren begärt uppgift om värdet. Distributionsnätinnehavaren ska offentliggöra en redogörelse för den metod som den tillämpar vid bedömningen av elförbrukningen vid ett eldriftsställe.
Nätinnehavaren kan komma överens med elanvändaren och elleverantören om avläsning av mätapparaturen på ett sätt som kompletterar denna förordning.
7 §
Avläsning av mätapparaturen i elnätet vid byte av elförsäljare
Mätapparaturen ska avläsas vid byte av öppen elleverantör för ett eldriftsställe.
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att vid byte av öppen elleverantör utgående från eldriftsställets tidigare elförbrukning uppskatta mätvärdena hos annan mätapparatur än timmätningsapparturen, om kunden inte efter att nätinnehavaren begärt uppgift om avläst värde inom en skälig av nätinnehavaren ställd frist har lämnat nätinnehavaren det avlästa värdet eller om mätapparaturen är placerad så att kunden inte har tillträde till den. Som grund för uppskattningen kan också användas en avläsning av mätapparaturen som har gjorts sedan den öppna elleverantören bytts och som distributionsnätsinnehavaren har utfört innan kunden har fått slutfakturan från den tidigare öppna elleverantören. Distributionsnätinnehavaren ska offentliggöra en redogörelse för den metod som den tillämpar vid bedömningen av elförbrukningen på ett eldriftsställe.
8 §
Kundens rätt att utnyttja uppgifterna om sin egen elförbrukning
Nätinnehavarens kund har utan att betala någon separat ersättning rätt att till sitt förfogande få mätuppgifterna om sin egen elförbrukning vilka nätinnehavaren har samlat från mätapparaturen på kundens eldriftsställe. De uppgifter som timmätningsapparaturen har registrerat ska ställas till kundens förfogande senast när uppgifterna överlämnas eller är färdiga att överlämnas till elleverantören. Uppgifterna lämnas per eldriftsställe eller per mätning i en sådan form som motsvarar det förfarande som allmänt tillämpas inom branschen och av nätinnehavaren.
För att mätuppgifter ska kunna lämnas ut till någon annan part än den som anges i denna förordning krävs kundens samtycke.
9 §
Utrustande av en lägenhet med mätapparatur när elen säljs via en fastighets interna elnät
Separata bostadslägenheter och affärslokaler i en nybyggnad ska utrustas med mätapparatur som mäter elförbrukningen, om el säljs till elanvändare via ett internt elnät i en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp. Mätningen av elförbrukningen ska då organiseras så att när elanvändaren vill byta elförsäljare, den elförbrukning som den lägenhetsbaserade mätapparaturen har mätt, på ett enkelt och tekniskt tillförlitligt sätt både kan fogas till och skiljas från den totala förbrukning som uppmätts i fastigheten eller i motsvarande fastighetsgrupp genom utnyttjande av de mätimpulser som mätapparaturen sänder eller dess fjärravläsningsegenskap. Mätningen ska också organiseras så att de kostnader den medför är så små som möjligt för elanvändarna och elförsäljarna.
Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också på en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp vars interna elnät ändras så att el efter ändringen säljs till elanvändarna via fastighetens interna elnät.
Avvikelse får göras från bestämmelserna i 1 och 2 mom. när det är fråga om
1) fastigheter med bostäder som huvudsakligen används för specialboende,
2) fastigheter med lägenheter som huvudsakligen används för fritidsboende, dock inte en fritidsbostad som är i användning året om samt på en fritidsbostad i en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp som besitts av ett bostads- eller fastighetsaktiebolag och består av flera separata fritidsbostäder,
3) fastigheter som i huvudsak används av sjukhus, åldrings- eller vårdhem, läroanstalt, fängelse, garnison eller en annan inrättning som är i jämförbart bruk,
4) gårdsbrukslägenheter,
5) inkvarteringsrörelser och tidsandelsobjekt,
6) lägenheter eller andra utrymmen med huvudsäkringar som är mindre än 3 x 25 ampere, om lägenhetens eller utrymmets elförbrukning kan uppskattas tillräckligt exakt.
10 §
Avläsning av mätapparatur i en fastighets interna elnät
På avläsningen av mätapparatur som hör till en fastighets eller motsvarande fastighetsgrupps interna elnät tillämpas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 6 och 7 § om avläsning av mätapparatur på ett eldriftsställe som har anslutits till ett distributionsnät och vad som föreskrivs i 8 § om kundens rätt till utnyttjande av uppgifterna om sin egen elförbrukning. En elanvändare har rätt att till sitt förfogande få uppgifterna om den elförbrukning som uppmätts i en lägenhet som elanvändaren besitter också i det fall att faktureringen av elinköpet i elanvändarens fall inte grundar sig på uppmätt elförbrukning.
7 kap.
Tidsfördelningen i fråga om mättjänster i distributionsnät
1 §
Allmän tidsfördelning i fråga om mättjänster
Distributionsnätsinnehavaren ska erbjuda kunderna inom sitt ansvarsområde mättjänster enligt den allmänna tidsfördelningen.
Mättjänster enligt den allmänna tidsfördelningen är
1) mättjänst som baserar sig på timvis mätning,
2) mättjänst för entidsöverföring,
3) mättjänst för tvåtidsöverföring som grundar sig på natt- och dagenergi,
4) mättjänst för säsongöverföring som grundar sig på vintervardagsenergi och annan energi.
2 §
Riksomfattande tidsfördelning i fråga om mättjänster
En distributionsnätsinnehavare kan, om denne så önskar, tillämpa den riksomfattande tidsfördelningen i fråga om mättjänster (mättjänster enligt den riksomfattande tidsfördelningen) som sådan allmän tidsfördelning i fråga om mättjänster som avses i 1 §.
Mättjänster enligt den riksomfattande tidsfördelningen är
1) mättjänst som baserar sig på timvis mätning,
2) mättjänst för entidsöverföring,
3) riksomfattande mättjänst för tvåtidsöverföring vilken grundar sig på natt- och dagenergi; med dagenergi avses den energi som förbrukas alla veckodagar mellan klockan 7 och 22; energi som förbrukas annan tid är nattenergi,
4) riksomfattande mättjänst för säsongöverföring som grundar sig på vintervardagsenergi och annan energi; med vintervardagsenergi avses energi som förbrukas från den 1 november till den 31 mars från måndag till lördag mellan klockan 7 och 22; energi som förbrukas under andra tider är annan energi.
3 §
Lokal tidsfördelning i fråga om mättjänster
Distributionsnätsinnehavaren kan utöver mättjänster med allmän tidsfördelning också erbjuda kunderna inom sitt ansvarsområde mättjänster som grundar sig på lokal tidsfördelning och som till sin struktur avviker från mättjänster enligt den allmänna tidsfördelningen.
8 kap.
Ikraftträdande
1 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2009.
Genom denna förordning upphävs
1) statsrådets förordning av den 18 mars 2004 om tidsfördelning i fråga om mättjänster i eldistributionsnäten (FFS 183/2004),
2) handels- och industriministeriets beslut av den 22 juni 1998 om typbelastningskurvor vid utredningen av handeln med el (FFS 491/1998) jämte ändringar.
2 §
Övergångsbestämmelser i fråga om balansavräkning
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att fram till den 31 december 2011 i fråga om ett eldriftsställe med huvudsäkringar som är högst 3 x 63 ampere vid balansavräkningen tillämpa förfarandet med typbelastningskurva enligt 5 kap. också i det fall att eldriftsstället har utrustats med timmätningsapparatur, om ingen el köps till eldriftsstället i form av en elprodukt som baserar sig på timvis mätning.
3 §
Övergångsbestämmelser i fråga om mätning av elleveranser i elnätet
Bestämmelserna i 6 kap. 2 § tillämpas på de utebelysningsnät i samhällena som tas i bruk eller för vilka utebelysningscentralerna förnyas efter förordningens ikraftträdande.
Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas på timmätningsapparatur för vars del ett bindande anskaffningsavtal har ingåtts efter det att förordningen trätt i kraft. Andra mätapparaturer än timmättningsapparaturer som är i bruk vid förordningens ikraftträdande samt nätinnehavarens datasystem för behandling av mätuppgifter ska bringas i överensstämmelse med kraven i 6 kap. 3―5 § i fråga om eldriftsställen med huvudsäkringar som är större än 3 x 63 ampere och småskalig elproduktion senast den 31 december 2010 samt i fråga om andra eldriftsställen senast den 31 december 2013. Nätinnehavaren har rätt att under övergångsperioden installera sådan mätapparatur som tagits ur bruk i nya objekt om detta är motiverat ur tekniskekonomisk synpunkt. Nätinnehavaren ska tillåta att kunden under övergångsperioden använder sin egen mätapparatur som är i bruk vid förordningens ikraftträdande, om mätapparaturen uppfyller de tekniska krav som nätinnehavaren ställt. Nätinnehavaren ska uppgöra och inlämna den plan för ordnande av mätningen som avses i 6 kap. 4 § 3 mom. till elmarknadsmyndigheten senast den 31 december 2009. Nätinnehavaren har rätt att under övergångsperioden i planen ställa sådana tekniska krav på mätapparaturen som avviker från varandra i de olika delarna av nätet.
Nätinnehavaren ska se till att dess datasystem för behandling av mätuppgifter överensstämmer med kraven i 6 kap. 8 § senast den 31 december 2013.
4 §
Övergångsbestämmelser i fråga om avläsning av mätapparaturen i elnätet
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att fram till den 31 december 2011 avvika från den avläsningsfrekvens för timmätningsapparatur som föreskrivs i 6 kap. 6 § 1 mom. i fråga om ett eldriftsställe med huvudsäkringar om högst 3 x 63 ampere, om ingen el köps till eldriftsstället i form av en elprodukt som baserar sig på timvis mätning. Distributionsnätsinnehavaren har rätt att under övergångsperioden för balansavräkningen meddela uppgifterna om dylika eldriftsställen som summauppgifter per elförsäljare. Distributionsnätsinnehavaren har dessutom rätt att under övergångsperioden i fråga om dessa eldriftsställen till elförsäljarna för fakturering meddela ett mätvärde som gäller elförbrukningen under en period på högst en månad.
Distributionsnätsinnehavaren har rätt att fram till den 31 december 2013 avvika från den avläsningsfrekvens för annan mätapparatur än timmätningsapparaturen som anges i 6 kap. 6 § 2 mom.
5 §
Övergångsbestämmelser i fråga om mätning av elleveranser i en fastighets interna elnät
Bestämmelserna i 6 kap. 9 § tillämpas på en fastighet eller en motsvarande fastighetsgrupp, där byggnadsarbetet på en nybyggnad har påbörjats på det sätt som avses i 72 § i markanvändnings- och byggförordningen (FFS 895/1999) efter denna förordnings ikraftträdande eller, där sådana ändringsarbeten på ett internt elnät som är inriktat på försäljning av el till elanvändarna via fastighetens eller fastighetsgruppens interna elnät har inletts, efter denna förordnings ikraftträdande.
6 §
Övergångsbestämmelser i fråga om tidsfördelningen av mättjänster
Distributionsnätsinnehavaren kan, om denne så önskar, fram till den 31 december 2013 tillämpa den finska normaltid som avses i 12 § 2 mom. i måttenhetsförordningen (FFS 371/1992) i fråga om de mättjänster som avses i 7 kap. 1 och 3 §. Om distributionsnätsinnehavaren förfar på detta sätt, ska distributionsnätsinnehavaren informera de kunder som omfattas av tidsfördelningen om förfarandet på lämpligt sätt.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG, (32003L0054); EGT nr L 176, 15.7.2003, s. 37
Helsingfors den 5 februari 2009
Näringsminister Mauri Pekkarinen
Konsultativ tjänsteman Arto Rajala
Bilagor:
1. Typbelastningskurva för grupp 1. Timenergi (i wattimmar) när den uppskattade årsenergin är 10 000 kWh.
2. Typbelastningskurva för grupp 2. Timenergi (i wattimmar) när den uppskattade årsenergin är 10 000 kWh.
3. Typbelastningskurva för grupp 3. Timenergi (i wattimmar) när den uppskattade årsenergin är 10 000 kWh.
4. Temperaturkorrigering av grupp 2.
Bilaga 3.7 - EM föreskrift om skyldighet anmäla elförsäljningsvillkor och -priserna till EM
Energimyndighetens
föreskrift
om skyldigheten för detaljförsäljare av el att anmäla elförsäljningsvillkoren
och elförsäljningspriserna till Energimyndigheten
(dnr 122/002/2014)
|
Utfärdad: |
4.3.2014 |
|
Giltighetstid: |
Föreskriften träder i kraft den 4 mars 2014 och gäller tills vidare
|
|
Författningsgrund: |
Elmarknadslagen (FFS 588/2013) 68 § 3 mom. |
Till detaljförsäljarna av el
1 §
Tillämpningsområde
Denna föreskrift tillämpas på skyldigheten för detaljförsäljare av el att överlämna detaljförsäljningsvillkoren och detaljförsäljningspriserna till Energimyndigheten enligt 68 § 1 och 2 mom. i elmarknadslagen.
2 §
Anmälan av priser som omfattas av leveransskyldigheten
En detaljförsäljare av el som har betydande marknadsinflytande på en distributionsnätsinnehavares ansvarsområde eller en detaljförsäljare som har de skyldigheter som gäller detaljförsäljare med betydande marknadsinflytande enligt 67 § 1 mom. i elmarknadslagen ska tillställa Energimyndigheten de detaljförsäljningspriser som avses i 67 § 2 mom. i elmarknadslagen. Därtill ska detaljförsäljaren av el tillställa Energimyndigheten de försäljningsvillkor som avses i 67 § 2 mom. i elmarknadslagen, om de väsentligt avviker från de elförsäljningsvillkor som allmänt tillämpas inom branschen.
En detaljförsäljare av el ska underrätta Energimyndigheten om ändringar i den information som avses i 1 mom. Anmälan ska göras innan ändringarna träder i kraft och innehålla information om när ändringarna träder i kraft.
3 §
Anmälan av priser för andra än de som omfattas av leveransskyldigheten
En detaljförsäljare av el ska underrätta Energimyndigheten om de eldetaljförsäljningspriser som gäller när detaljförsäljaren allmänt tillhandahåller el för konsumenterna och andra elanvändare vilkas driftställe är utrustat med huvudsäkringar på högst 3 x 63 ampere eller till vilkas eldriftsställe högst 100 000 kilowattimmar el köps per år. Av anmälan ska framgå om detaljförsäljningspriset är giltigt tills vidare eller under en begränsad tid eller om priset varierar i enlighet med något index (till exempel börspriset på el). Därtill ska detaljförsäljare anmäla sådana försäljningsvillkor i anknytning till elförsäljningsprodukten som ur konsumentens synvinkel väsentligt avviker från de elförsäljningsvillkor som allmänt iakttas inom branschen.
Allmänt tillhandahållande av el som avses i 1 mom. omfattar också tillhandahållande av el till ett begränsat geografiskt område om området är minst lika stort som en områdesbegränsning som kan väljas i Energimyndighetens prisinformationssystem (till exempel kommun, postnummerområde eller en distributionsnätsinnehavares ansvarsområde). Allmänt tillhandahållande av el som avses i 1 mom. omfattar dock inte sådant tillhandahållande av el som förutsätter att kunden är medlem eller delägare i ett samfund.
En detaljförsäljare av el ska underrätta Energimyndigheten om ändringar i den information som avses i 1 mom. Anmälan ska göras innan ändringarna träder i kraft och innehålla information om när ändringarna träder i kraft.
4 §
Sättet att tillställa Energimyndigheten informationen
Den prisinformation som avses i 2 och 3 § i denna föreskrift ska lämnas in till Energimyndigheten i elektronisk form genom att uppgifterna matas in i Energimyndighetens prisinformationssystem på internet. För att mata in informationen krävs att Energimyndigheten har godkänt försäljaren som användare av systemet, att försäljaren har utsett en fysisk person som har rätt att mata in informationen och att denne har tillgång till de inloggningsuppgifter som behövs för att använda systemet.
De försäljningsvillkor som avses i 2 och 3 § i denna föreskrift ska tillställas Energimyndigheten skriftligt eller per e-post på adressen kirjaamo@energiavirasto.fi.
5 §
Ikraftträdande
Denna föreskrift träder i kraft den 4 mars 2014 och gäller tills vidare. Med denna föreskrift upphävs Energimarknadsverkets föreskrift av den 12 juni 2006 om skyldigheten för minutförsäljare av el att underrätta elmarknadsmyndigheten om försäljningspriserna (62/01/2006).
Överdirektör Riku Huttunen
Jurist Sari Broman
Föreskriften kan fås hos Energimyndigheten, på adressen:
Energimyndigheten
Fågelviksgränden 4
00530 Helsingfors
telefon: 029 5050 000
Bilaga 3.8 – EM föreskrift om specificering av fakturor på elförsäljning och eldistribution
Energimyndighetens
föreskrift
om specificering av fakturor på elförsäljning och eldistribution
(dnr 1097/002/2013)
|
Utfärdad: |
4.3.2014
|
|
Giltighetstid: |
Föreskriften träder i kraft den 1 januari 2015 och gäller tills vidare
|
|
Författningsgrund: |
Elmarknadslagen (FFS 588/2013) 57 § 1 mom. och 69 § 1 mom. |
Till detaljförsäljarna av el och distributionsnätsinnehavarna
1 §
Tillämpningsområde
Föreskriften tillämpas på fakturor för elförsäljning och/eller eldistribution som detaljförsäljare eller distributionsnätsinnehavare skickar till sina kunder.
2 §
Definitioner
I den här föreskriften avses med
1) förbrukningsfaktura en faktura som baserar sig på den faktiska förbrukningen av elenergi eller den faktiska eldistributionen under faktureringsperioden;
2) uppskattningsfaktura en faktura som baserar sig på en förhandsuppskattning av elenergiförbrukningen eller eldistributionen; samt
3) utjämningsfaktura en faktura som baserar sig på skillnaden mellan den elenergiförbrukning eller eldistribution som fakturerats i uppskattningsfakturan och den faktiska förbrukningen av elenergi eller den faktiska eldistributionen.
3 §
Fakturans tydlighet och begriplighet
Detaljförsäljaren och distributionsnätsinnehavaren ska tillställa sina kunder fakturor som är tydliga och ur kundens synvinkel lätta att förstå. På fakturan eller en bilaga till denna ska kunden informeras om vilka uppgifter fakturan baserar sig på.
4 §
Innehållet i fakturan
I en faktura eller bilaga enligt 1 § ska skilt anges åtminstone:
1) de avgifter som inverkar på hur priset på elförsäljningen och/eller eldistributionen bestäms;
2) för varje avgift antalet enheter som faktureras;
3) för varje avgift priset per enhet;
4) för varje avgift det belopp som debiteras;
5) den sammanlagda summan av alla avgifter som debiteras med fakturan; samt
6) grunden för fastställande av elskatten och skattens belopp;
7) den procentuella grunden för fastställande av mervärdesskatten och skattens belopp;
8) information om hur kundklagomål kan framföras, om fakturorna skickas till konsumenter.
Detaljförsäljaren ska på fakturan ge slutanvändaren information om avtalets giltighetstid.
Vid fakturering av konsumenter ska dessutom information om de tvistlösningsförfaranden som står till konsumenternas förfogande ges varje år.
Avgifterna i moment 1 ovan ska anges inklusive skatt när de gäller konsumenter enligt 1 kap. 4 § i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978).
Om man på samma faktura fakturerar för både elförsäljning och eldistribution ska bestämningsgrunderna för respektive priser redogöras separat för både elförsäljning och eldistribution.
5 §
Innehållet i förbrukningsfakturan
På förbrukningsfakturan eller dess bilaga ska man utöver uppgifterna i 4 § uppge:
1) den faktureringsperiod som förbrukningsfakturan avser;
2) den faktiska mängden förbrukad och/eller överförd elenergi under faktureringsperioden samt
3) det uppskattade förfallodatumet för nästa faktura.
6 §
Innehållet i uppskattningsfakturan
På uppskattningsfakturan eller dess bilaga ska man utöver uppgifterna i 4 § uppge:
1) den faktureringsperiod som uppskattningsfakturan avser;
2) det uppskattade förbruknings- och/eller överföringsvärdet under den faktureringsperiod som uppskattningsfakturan baserar sig på; samt
3) det uppskattade förfallodatumet för nästa faktura.
7 §
Innehållet i utjämningsfakturan
I anslutning till den utjämningsfaktura där skillnaden mellan faktureringen enligt uppskattning och faktureringen enligt den faktiska förbrukningen av elenergi och/eller den faktiska eldistributionen jämnas ut ska man meddela kunden:
1) den faktureringsperiod som utjämningsfakturan avser;
2) den faktiska mängden förbrukad och/eller överförd elenergi under faktureringsperioden, information om hur den faktiska mängden fastställts samt mätarvärdena om de är tillgängliga;
3) beloppen som debiteras utifrån den faktiska förbrukningen av elenergi och/eller den faktiska eldistributionen under faktureringsperioden specificerade enligt 4 §;
4) det sammanlagda beloppet som fakturerats på basis av uppskattning efter den senaste utjämningsfakturan;
5) det uppskattade förbruknings- och/eller överföringsvärdet för elenergin under faktureringsperioden som uppskattningsfakturan baserar sig på; samt
6) en utjämningsdebitering eller -kreditering som utgör skillnaden mellan den debiterade uppskattade förbrukningen och/eller överföringen av elenergi och den faktiska förbrukningen och/eller överföringen.
I samband med utjämningsfakturan ska man presentera en beräkning av hur stora uppskattningsfakturorna kommer att vara samt när förfallodagarna infaller före nästa utjämningsfaktura.
Om kunden debiteras för uppskattningsfakturor i samband med utjämningsfakturan, ska de anges enligt 6 §. Uppskattningsfakturan ska vara tydligt avskild från utjämningsfakturan.
8 §
Ikraftträdande
Denna föreskrift träder i kraft den 1 januari 2015. Genom denna föreskrift upphävs Energimarknadsverkets föreskrift av den 21 september 2007 om specificering av fakturor på elenergi och elöverföring (367/441/2006).
Överdirektör Riku Huttunen
Jurist Sari Broman
Föreskriften kan fås hos Energimyndigheten, på adressen:
Energimyndigheten
Fågelviksgränden 4
00530 Helsingfors
telefon: 029 5050 000
Bilaga 3.9 – EM föreskrift om nyckeltal för elnätsverksamheten och deras publicering
Energimarknadsverkets
föreskrift
om nyckeltal för elnätsverksamheten och deras publicering
(dnr 963/002/2011)
Utfärdad i Helsingfors den 21 december 2011
Energimarknadsverket har med stöd av 3 kap. 12 § 3 mom. i elmarknadslagen (FFS 386/1995) av den 17 mars 1995, med hänsyn till ändringarna i lagen FFS 1172/2004, föreskrivit följande:
1 §
Denna föreskrift tillämpas på elnätsverksamhetens nyckeltal och på publiceringen av nyckeltalen.
2 §
Innehavaren av eldistributionsnät ska varje kalenderår tillställa Energimarknadsverket de nyckeltal som gäller för nätinnehavaren och som nämns i bilaga 1 eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen.
Innehavaren av högspänningsdistributionsnät ska varje kalenderår tillställa Energimarknadsverket de nyckeltal som gäller för nätinnehavaren och som nämns i bilaga 2 eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen.
Innehavaren av stamnät ska varje kalenderår tillställa Energimarknadsverket de nyckeltal som gäller för nätinnehavaren och som nämns i bilaga 3 eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen.
Nyckeltalen för ett avslutat kalenderår som nämnts i 1, 2 och 3 momentet eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen ska tillställas Energimarknadsverket senast vid utgången av maj följande kalenderår.
3 §
Nyckeltalen beräknas utifrån de uppgifter som rör nätinnehavarens elnätsverksamhet enligt nättillståndet och elnätet inom det geografiska eller verksamhetsmässiga ansvarsområde som definieras i nättillståndet.
Om en nätinnehavare hyr det elnät som används ska nätinnehavaren till Energimarknadsverket även rapportera uppgifter om nätägarens affärsverksamhet för de delar som handlar om nätinnehavarens elnätsverksamhet enligt nättillståndet och elnätet inom det geografiska eller verksamhetsmässiga ansvarsområde som definieras i nättillståndet.
4 §
Om elnätsinnehavarens räkenskapsperiod avviker från en period på 12 månader, omräknas nyckeltalen för nätverksamheten så att de motsvarar en period på 12 månader.
5 §
Elnätsinnehavaren måste se till att nyckeltalen som föreskrivs i den här föreskriften är tillgängliga för allmänheten.
Energimarknadsverket kan publicera de nyckeltalsuppgifter om nätinnehavarna som föreskrivs i denna föreskrift.
Energimarknadsverket kan även utifrån de övervakningsuppgifter som nätinnehavarna lämnat in beräkna nya nyckeltal och publicera dem.
6 §
Energimarknadsverket kan ge närmare skriftliga anvisningar om hur denna föreskrift ska tillämpas.
7 §
Föreskriften träder i kraft den 1 januari 2013 och gäller tillsvidare.
När denna föreskrift träder i kraft upphävs Energimarknadsverkets föreskrift om publicering av nyckeltal för elnätsverksamheten av den 2 december 2005 (dnr 1345/01/2005).
Nyckeltalen eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen för 2012 ska fortfarande år 2013 lämnas in till Energimarknadsverket enligt föreskrift dnr 1345/01/2005.
Den nya föreskriften ska för första gången tillämpas vid insamling av uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen för 2013, och elnätsinnehavaren ska lämna in nyckeltalen eller uppgifterna som behövs för att räkna fram nyckeltalen för 2013 senast vid utgången av maj 2014. Elnätsinnehavaren ska offentliggöra nyckeltalen som definieras i den här föreskriften för första gången vid utgången av år 2014.
8 §
Denna föreskrift har publicerats i Energimarknadsverkets föreskriftssamling och den kan även fås hos Energimarknadsverket:
Adress Fågelviksgränden 4, 00530 HELSINGFORS
Telefon 010 6050 00
Webbplats http://www.energiamarkkinavirasto.fi/
Helsingfors den 21 december 2011
Överdirektör Riku Huttunen
Gruppchef Simo Nurmi
Bilagor:
1. Nyckeltal som beskriver eldistributionsnätsverksamheten
2. Nyckeltal som beskriver eldistributionsverksamheten i högspänningsnät
3. Nyckeltal som beskriver stamnätsverksamheten
Bilaga 3.10 – EM föreskrift om skyldighet underrätta EM om nättjänstvillkor och -priserna
Energimarknadsverkets
föreskrift
om skyldigheten för elnätsinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om
nättjänstvillkoren och -priserna
(dnr 317/001/2007)
Utfärdad i Helsingfors den 12 oktober 2007
Energimarknadsverket har med stöd av 3 kap. 12 § 2 mom. i elmarknadslagen av den 17 mars 1995 (FFS 386/1995) sådant det lyder i lag FFS 1172/2004, föreskrivit följande:
1 §
Tillämpningsområde
Denna föreskrift tillämpas på skyldigheten för nätinnehavaren att underrätta Energimarknadsverket om de försäljningsvillkor och -priser för sina nättjänster samt om grunderna för hur de fastställs som avses i 12 § 2 mom. elmarknadslagen.
2 §
Anmälan om försäljningsvillkor och -priser för nättjänster
Elnätsinnehavaren skall underrätta Energimarknadsverket om i 12 § 1 mom. elmarknadslagen avsedda gällande försäljningsvillkor och -priser för sina nättjänster samt om grunderna för hur de fastställs.
Elnätsinnehavaren skall underrätta Energimarknadsverket om ändringar i den information som avses i 1 mom. Uppgifterna skall ges innan ändringarna träder i kraft och de skall innehålla information om när ändringarna träder i kraft.
3 §
Sättet för tillställande av information till Energimarknadsverket
Den prisinformation om elöverföringen som avses i 2 § skall tillställas Energimarknadsverket genom att elektroniskt matas in i Energimarknadsverkets prisinformationssystem. Inmatningen förutsätter att Energimarknadsverket har godkänt elnätsinnehavaren som systemanvändare, att elnätsinnehavaren har utnämnt en fysisk person som har rätt att mata in informationen och att personen har kännetecken för systemet i sitt bruk.
De försäljningsvillkor för nättjänster samt andra priser på nättjänster än elöverföringspriser och grunderna för hur de fastställs som avses i 2 § skall tillställas Energimarknadsverket skriftligt eller med e-post till virasto@energiamarkkinavirasto.fi.
4 §
Ikraftträdande
Denna föreskrift träder i kraft den 1 november 2007 och gäller tillsvidare. Samtidigt upphävs handels- och industriministeriets beslut av den 27 oktober 1995 (FFS 1256/1995) om anmälan till elmarknadsmyndigheten om försäljningsvillkoren för och -priserna på nättjänster.
5 §
Publicering och tillgång till information
Denna föreskrift har publicerats i Energimarknadsverkets föreskriftssamling och den kan fås hos Energimarknadsverket:
Adress: Fågelviksgatan 10, 00500 HELSINGFORS
Telefon: 010 605 000
Telefax: (09) 6221 911
Webbplats: http://www.energiamarkkinavirasto.fi/
Helsingfors den 12 oktober 2007
Överdirektör Asta Sihvonen-Punkka
Ledande expert Anu Mikkonen
Bilaga 3.11 – EM föreskrift om publicering och anmälan till EM av detaljförsäljares nyckeltal
Energimyndighetens föreskrift
om publicering och anmälan till Energimyndigheten av detaljförsäljares
nyckeltal
(dnr 1185/002/2013)
|
Utfärdad: |
4.3.2014
|
|
Giltighetstid: |
Föreskriften träder i kraft den 4 mars 2014 och gäller tills vidare
|
|
Författningsgrund: |
Elmarknadslagen (FFS 588/2013) 70 §
|
Till detaljförsäljarna av el
1 §
Tillämpningsområde
Denna föreskrift tillämpas på skyldigheten för detaljförsäljare av el att tillställa Energimyndigheten nyckeltal enligt 70 § 2 mom. i elmarknadslagen.
2 §
Anmälan av uppgifter om omfattningen av elförsäljningsverksamheten
Detaljförsäljare av el ska meddela Energimyndigheten antalet eldriftsställen indelade i driftställsgrupper och den sammanlagda årsförbrukningen för de eldriftsställen där detaljförsäljaren var öppen elleverantör under kalenderårets sista dag.
Eldriftsställena ska delas in i olika driftställsgrupper utifrån eldriftsställets årsförbrukning. Detaljförsäljaren kan som ett eldriftsställes årsförbrukning välja antingen den faktiska årsförbrukningen eller en uppskattning av årsförbrukningen. Vid indelningen av eldriftsställena i driftställsgrupper ska följande gruppindelning användas:
Företags- och samfundskunder (momspliktiga)
Användargrupp 1: eldriftsställets årsförbrukning mindre än 20 MWh
Användargrupp 2: eldriftsställets årsförbrukning minst 20 MWh och mindre än 500 MWh
Användargrupp 3: eldriftsställets årsförbrukning minst 500 MWh och mindre än 2 000 MWh
Användargrupp 4: eldriftsställets årsförbrukning minst 2 000 MWh och mindre än 20 000 MWh
Användargrupp 5: eldriftsställets årsförbrukning minst 20 000 MWh och mindre än 70 000 MWh
Övriga kunder
Användargrupp 6: eldriftsställets årsförbrukning mindre än 1 000 kWh
Användargrupp 7: eldriftsställets årsförbrukning minst 1 000 kWh och mindre än 2 500 kWh
Användargrupp 8: eldriftsställets årsförbrukning minst 2 500 kWh och mindre än 5 000 kWh
Användargrupp 9: eldriftsställets årsförbrukning minst 5 000 kWh och mindre än 15 000 kWh
Användargrupp 10: eldriftsställets årsförbrukning minst 15 000 kWh.
3 §
Anmälan av försäljningsmängderna i fråga om el som producerats med förnybara energikällor
Detaljförsäljare av el ska meddela Energimyndigheten den mängd el producerad med förnybara energikällor som har sålts under föregående kalenderår, från vilken man har dragit av den försäljningsmängd el som har meddelats med hjälp av residualmixen som Energimyndigheten har publicerat och som har producerats med hjälp av förnybara energikällor.
4 §
Anmälan av antal elförsäljningsavtal
Detaljförsäljare av el ska meddela Energimyndigheten antalet driftställen, indelade enligt avtalstyp, för vilka ett elförsäljnings- eller totalleveransavtal som är giltigt under kalenderårets sista dag har ingåtts med konsumenter. Vid indelningen av försäljningsavtalen i avtalstyper ska följande gruppindelning användas:
1. Avtal som gäller tills vidare, i vilka försäljningspriset på el inte är bundet till ett index (till exempel börspriset på el eller priset på ett derivatinstrument)
2. Avtal som gäller tills vidare, i vilka försäljningspriset på el är bundet till ett index (till exempel börspriset på el eller priset på ett derivatinstrument)
3. Tidsbundna avtal
5 §
Anmälan av uppgifter till Energimyndigheten
Uppgifterna som avses i 2, 3 och 4 § i denna föreskrift ska lämnas in till Energimyndigheten i elektronisk form genom att uppgifterna matas in i Energimyndighetens prisinformationssystem på internet. För att mata in informationen krävs det att Energimyndigheten har godkänt försäljaren som användare av systemet, att försäljaren har utsett en fysisk person som har rätt att mata in informationen och att denne har tillgång till de inloggningsuppgifter som behövs för att använda systemet.
Uppgifterna som avses i 2, 3 och 4 § i denna föreskrift ska årligen lämnas in till Energimyndigheten före utgången av mars följande kalenderår.
5 §
Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den 4 mars 2014.
Uppgifterna som avses i 2, 3 och 4 § i denna föreskrift ska för första gången lämnas in till Energimyndigheten före den 31 mars 2015, då i fråga om år 2014.
Överdirektör Riku Huttunen
Jurist Sari Broman
Föreskriften kan fås hos Energimyndigheten, på adressen:
Energimyndigheten
Fågelviksgränden 4
00530 Helsingfors
telefon: 029 5050 000
Bilaga 3.12 - ANMf om stamnätsinnehavarens systemansvar
Arbets- och näringsministeriets
förordning
om stamnätsinnehavarens systemansvar
(FFS 635/2013)
I enlighet med arbets- och näringsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 45 § 3 mom. i elmarknadslagen (FFS 588/2013):
1 §
Syfte
Genom denna förordning utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i stamnätsinnehavarens systemansvar och om sättet att förverkliga det.
2 §
Definitioner
I denna förordning avses med
1) tilläggstjänst en tjänst som krävs med tanke på funktionen av överförings- eller distributionsnätet,
2) sammanlänkat system elnät som har länkats samman genom en eller flera förbindelseledningar.
3 §
Allmänna bestämmelser om verkställandet av systemansvar
När den systemansvariga stamnätsinnehavaren utför uppgifter som omfattas av systemansvaret ska denne
1) säkerställa att stamnätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el,
2) sörja för att stamnätet används så att dess funktion är säker, tillförlitlig och effektiv samt i enlighet med de ekonomiska förutsättningarna och med vederbörlig hänsyn till miljökraven sörja för upprätthållande och utveckling av stamnätet,
3) sörja för att tillräckliga resurser säkerställs för att skyldigheter i fråga om stamnätstjänst kan fullgöras och för sin del sörja för tryggandet av leveranssäkerheten för el genom att tillräcklig överföringskapacitet och stamnätets funktionsduglighet säkerställs,
4) säkerställa att det finns tillgång till behövliga tilläggstjänster, inklusive efterfrågeelasticitet, till den del tillgången inte är beroende av ett sammanlänkat system som anslutits till stamnätet eller omfattas av dess ansvar.
4 §
Uppgifter som hör till systemansvaret
Uppgifter som hör till systemansvaret är
1) upprätthållande av driftsäkerheten och hantering av överföringarna,
2) upprätthållande av spänning,
3) uppgifter i samband med det nationella balansansvaret inklusive upprätthållande av frekvens,
4) uppgifter i samband med den nationella balansavräkningen.
5 §
Upprätthållande av driftsäkerheten och hantering av överföringarna
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska sörja för upprätthållandet av driftsäkerheten och hanteringen av överföringarna i stamnätet. Ansvaret för hanteringen av överföringarna omfattar både överföringar inom stamnätet och överföringar mellan stamnätet och de sammanlänkade system som anslutits till stamnätet.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska fastställa den nivå av driftsäkerhet som ska upprätthållas i elsystemet och upprätthålla de tekniska kraven i samband med den i enlighet med Europeiska unionens, regionens och nationens dimensioneringsregler samt med de parter som opererar i elsystemet avtala om förfaranden som säkerställer elsystemets tekniska funktion.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ansvarar för driftsövervakningen av stamnätet samt för utredningen av allvarliga störningar i elsystemet och för återställande av elsystemet till normalläge.
6 §
Upprätthållande av spänning
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren svarar för upprätthållandet av spänningen i stamnätet så att spänningen uppfyller de krav som i Europeiska unionens lagstiftning ställs på upprätthållande av spänning.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska säkerställa tillräcklig reserv för reaktiv effekt för att trygga elsystemets tekniska funktion och för återställande av elsystemet till normalläge efter en störning.
7 §
Upprätthållande av frekvens
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren svarar för upprätthållandet av elsystemets frekvenskontrollreserv i enlighet med de krav angående upprätthållande av frekvens som ställs i Europeiska unionens lagstiftning.
8 §
Informationsutbyte som krävs med tanke på upprätthållande av driftsäkerheten, det riksomfattande balansansvaret och den riksomfattande balansavräkningen
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren svarar för att det informationsutbyte som krävs för upprätthållande av elsystemets driftsäkerhet, det nationella balansansvaret och den nationella balansavräkningen har ordnats på ett ändamålsenligt sätt mellan parterna i elsystemet, den systemansvariga stamnätsinnehavaren och de enheter som sköter uppgifter som hör till systemansvaret. För säkerställande av den säkra och effektiva driften hos, den samordnade utvecklingen av och kompatibiliteten hos det sammanlänkade systemet ska den systemansvariga stamnätsinnehavaren sörja för att nödvändig information lämnas till innehavarna av de elnät som länkats samman med stamnätet.
9 §
Villkor för användningen av elsystemet, kraftverken och lasterna
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren har rätt att begränsa elöverföringen eller avbryta den helt för att eliminera eller hantera sådana störningar som uppstår i elsystemet.
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren har rätt att när elsystemets driftssäkerhet hotas styra användningen, produktionen, importen och exporten av el som anslutits till elsystemet med beaktande av samhällets allmänna livsviktiga behov, eventuella myndighetsföreskrifter, gällande planer på och skyldigheter för hantering av en allvarlig effektbrist och utredning av svåra störningar samt rådande förhållanden. Rätten är i vart och ett av fallen i kraft tills alla begränsningar som utfärdats under utredningen av störning har eliminerats och elsystemet har återställts till normalläge.
10 §
Lämnande av uppgifter till Energimarknadsverket
Den systemansvariga stamnätsinnehavaren ska utan separat begäran lämna Energimarknadsverket en utredning om en allvarlig störning i elsystemet och hur störningen retts ut. Energimarknadsverket ska underrättas om en allvarlig störning utan dröjsmål och senast den följande vardagen efter att störningen uppstod. En utredning om störningen och om de åtgärder som vidtagits för att åtgärda störningen ska lämnas till Energimarknadsverket inom två veckor från det att störningen uppstod.
11 §
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (32009L0072); EUT L 211, 14.8.2009 s. 55
Helsingfors den 27 augusti 2013
Näringsminister Jan Vapaavuori
Regeringsråd Arto Rajala
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 17/2014-2015
