MEDDELANDE nr 5/2013-2014
		Datum
		2014-04-10
	Till Ålands lagting

Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

 

 

 

 

I meddelandet redogör landskapsregeringen för huvuddragen i landskapsregeringens förslag till operativprogram med finansiering från Europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI) programperioden 2014-2020.

     Meddelandet kan ses som en uppföljning av det samråd som genomfördes med anledning av landskapsregeringens ställningstaganden till Rådets förslag till förordningar gällande Europas struktur- och investeringsfonder (ESI) och de fondspecifika förordningsförslag som offentliggjordes hösten 2011.

     Det viktigaste instrumentet för att genomföra jordbrukspolitiken kommer att formuleras i Ålands landsbygdsutvecklingsprogram 2014-2020 och genomförandet av fiskeripolitiken konkretiseras i det operativa programmet för fiskerinäringen 2014-2020. Strukturfondsprogrammet med finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden kommer att komplettera övrig sysselsättnings-, närings- och arbetsmarknadspolitik. Jordbruksprogrammet, fiskeriprogrammet och strukturprogrammet omfattar geografiskt alla sexton kommuner på Åland (hela Åland, dvs NUTS II).

     Samtidigt med utarbetande av regelverk för nya ESI-program 2014-2020 gör kommissionen en översyn av tillämpningen av artiklarna 107 och 108 gällande statligt stöd vilket innebär att regelverket för såväl EU-finansierade åtgärder som rent egna nationella stödformer måste revideras.

     Meddelandet syftar till att ge en samlad bild av deltagandet i EU:s program och till att inhämta synpunkter inför förhandlingarna om programmen.

     I landskapets första tilläggsbudget för år 2012 (den s.k. omställningsbudgeten) konstaterades att landskapets finansieringsandel av programramen för landsbygdsutvecklingsprogrammet ska vara 33.670.000 euro under perioden 2014-2020.  Landskapsregeringen har haft som målsättning att utforma konkurrensneutrala verksamhetsförutsättningar för lantbruket. Med beaktande av den bilagda konsekvensanalysen över föreslagna åtgärder föreslås att landsbygdsutvecklingsprogrammets budgetram utökas med 3.500.000 euro för att öka insatserna för miljön samt förbättra de ekonomiska förutsättningarna inom särskilt djurproduktion samt ekologisk produktion. Förslaget med utökad finansieringsram är alternativ 2 i bilagda konsekvensanalys. Landskapets finansieringsdel av landsbygdsutvecklingsprogrammet 2014-2020 föreslås därmed uppgå till 37.170.000 euro. Förslaget till program sänds ut på remiss i april och landskapsregeringen sänder det till Europeiska kommissionen i maj.

     Landskapsregeringen överlämnar föreliggande meddelande till lagtinget. Landskapsregeringen kommer efter behandlingen av meddelandet i lagtinget att fortsätta förhandlingarna med Europeiska kommissionen om sakinnehållet i de olika förslagen.                  

 

 

 

 

Mariehamn den 10 april 2014
Lantråd	Camilla Gunell
Minister	Fredrik Karlström

INNEHÅLL

1.         EU 2020 och programarbete 2014-2020. 4

2.         Statligt stöd 2014-2020. 5

2.1. Definition av statsstöd. 5

2.2. Anmälningsförfarandet och undantagen från det 6

2.3. Stöd inom ramen för de åländska programmen. 7

3.         Näringslivet och dess utmaningar 7

3.1. Den åländska ekonomin och arbetsmarknaden. 7

3.1.1. Företag och sysselsatt arbetskraft 7

3.1.2. Forskning och utveckling. 10

3.1.3. Företagstillväxt och internationalisering. 10

3.1.4. Primärnäringarna. 10

3.1.5. Livsmedelsindustrin. 13

3.2. Utbildad arbetskraft och social delaktighet 13

3.2.1. Befolkningsutveckling. 13

3.2.2. Sysselsättning. 14

3.2.3. Utbildad arbetskraft 15

3.2.4. Social delaktighet 16

3.3. Hållbar och effektiv användning av resurser för miljövänlig tillväxt 16

4.         ESI-program 2014-2020. 18

4.1. Landsbygdsutvecklingsprogram.. 18

4.2. Strukturfondsprogram.. 25

4.3. Fiskeriprogram.. 28

4.4. Central Baltic gränsöverskridande program.. 31

5.         ESI-finansiering 2014-2020. 32

6.         Bilagor 34

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.     EU 2020 och programarbete 2014-2020

 

Inför programperioden 2014-2020 har kommissionen i december 2013 godkänt Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europas struktur- och investeringsfonder (ESI)^[1], ett ramverk i vilket identifierats elva tematiska mål^[2] som tillsammans skall bidra till unionens strategi Europa 2020.

     Europa 2020-strategin som utgör EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi bygger på följande tre prioriteringar

·           Smart tillväxt; utveckla en ekonomi baserad på kunskap och

 innovation

·           Hållbar tillväxt; främja en resurseffektivare, grönare och

konkurrenskraftigare ekonomi

·           Inkluderande tillväxt (tillväxt för alla); stimulera en ekonomi med              hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning.

     Det överordnade målet för smart tillväxt är att 3 procent av EU:s BNP skall investeras i forskning och utveckling (FoU).

     Hållbar tillväxt ska uppnås genom målsättningar inom tre olika områden; EU:s klimatmål är att minska utsläppen av växthusgaser till 2020 med 20 procent jämfört med 1990 års nivå, andelen förnybar energi ska uppgå till minst 20 procent av primärenergianvändningen år 2020 och det tredje målet att energianvändningen minskar med 20 procent till 2020.

     En tillväxt för alla inkluderar målsättningar som att 75 procent av befolkningen i åldern 20-64 år ska arbeta, andelen elever som hoppar av skolan i förtid ska vara lägre än 10 procent och minst 40 procent av befolkningen i åldern 30-34 år ska ha högre utbildning. Målet innebär även att antalet människor som lever eller riskerar att leva i fattigdom eller utanförskap i EU ska ha minskat med minst 20 miljoner (jämfört med 2008).

     Inom ramen för EU-strategin och de tematiska målen skall gemenskapens finansieringsfonder (ESI)^[3] användas och knytas ihop i en gemensam partnerskapsöverenskommelse för att åstadkomma en koncentrerad och resultatinriktad politik. Utifrån överenskommelsen och de fondspecifika regelverken operationaliseras sedan åtgärder i de operativa programmen.

     Ålands näringspolitiska behörighet är omfattande enligt självstyrelselagen. Självstyrelselagen innehåller bestämmelser om ärenden som gäller beredning och verkställighet av beslut som fattats av den Europeiska unionen, 59a-b §§.  Ålands landskapsregering formulerar Finlands nationella ställningstagande för Ålands del i EU ärenden som gäller tillämpning av Europeiska gemenskapens gemensamma politik på Åland inom landskapets behörighet. Med stöd av detta utarbetar Ålands landskapsregering sina delar i partnerskapsöverenskommelsen som skall innehålla de övergripande prioriteringarna vilka sedan omsätts och utformas inom egna operativprogram.

     Under hösten 2012 formulerade kommissionen sin ståndpunkt om utvecklingen av en partnerskapsöverenskommelse och program i Finland för perioden 2014-2020. I sitt s.k. positionspapper har kommissionen formulerat de områden de anser vara prioriterade^[4].

     För Åland specifikt anser kommissionen att Åland bör fortsätta att arbeta med prioriteringarna att förbättra forskning, teknisk utveckling och innovation, samt främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet – det senare med särskilt fokus på att underlätta för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden (genom att till exempel använda sig av lärlingsutbildningar) och att integrera invandrare på arbetsmarknaden. Dessutom bör man undersöka möjligheten att skapa synergieffekter med stöd till egenföretagare och nyföretagande. Större hänsyn bör tas till Östersjöperspektivet. Inom ramen för prioriteringen om att främja social inkludering och bekämpa fattigdom kan ESI-fonderna även underlätta för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga att ta sig in på arbetsmarknaden.

     När det gäller landsbygdsområdena ser kommissionens avdelningar som sin främsta prioritering att säkerställa en tillräcklig primärproduktion och på så sätt se till att det finns livsmedel för konsumenterna och råmaterial för Ålands livsmedelsindustri. Detta bör bygga på ett konkurrenskraftigt och miljövänligt hållbart jordbruk.

     Programarbetet på Åland har drivits i en bred samverkan med berörda aktörer (s.k. partnerskap) för att säkerställa en god dialog och förankring av prioriteringar och innehåll i föreslagna åtgärder. Landskapsregeringen tillsatte, efter att ha begärt förslag till medlemmar, arbetsgrupper i augusti 2012 vilka på basen av en framtagen socioekonomisk beskrivning av Åland genomfört SWOT-analyser och jämsides med höranden identifierat de viktigaste utvecklingsbehoven och utmaningarna inför framtiden. En koordinerande strategigrupp har tagit del av arbetsgruppernas förslag och beslutat om prioriteringar och övergripande målformuleringar varefter arbetsgrupperna vidareutvecklat åtgärderna i de föreslagna programmen.

     Under sommaren 2013 har förslagen till landsbygdsutvecklingsprogram och strukturprogrammen varit på remiss jämsides med delgivning av förslagen till miljökonsekvensbedömningar för eventuella yttranden.

 

 

2.     Statligt stöd 2014-2020

 

 

2.1. Definition av statsstöd

 

Ramarna för EU:s regler om statsstöd anges i artiklarna 107-109 i Fördraget om Europeiska unionen. Definitionen på statsstöd grundar sig på tolkningen av artikel 107.1. Statsstöd gäller åtgärder som innebär att den offentliga sektorn beviljar företag stöd eller andra fördelar. Inte bara företag utan all verksamhet som går ut på att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad oberoende av verksamhetens syfte, juridiska form eller finansiering omfattas. Med stöd avses inte bara bidrag utan även lån, räntestöd, borgensåtaganden, skattelättnader, försäljning till underpris, privatisering till underpris, finansieringsinstrument i form av riskvilligt offentligt riskkapital (i fortsättningen offentligt riskkapital) etc. För att omfattas av artikel 107 skall åtgärden vidare snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att gynna mottagaren samt ha en inverkan på handeln mellan medlemsstater.

 

2.2. Anmälningsförfarandet och undantagen från det

 

Huvudregeln enligt artikel 107 är att statsstöd i princip är förbjudet, en förbudsprincip som har många undantagsmöjligheter vilka definieras i artiklarna 107.2 och 107.3. Medlemsstaterna kan själva inte bedöma om ett stöd kan godkännas utan åtgärden måste förhandsanmälas.

     En anmälan om stöd behöver emellertid inte göras när det är fråga om sk de minimis stöd eller om ett stöd eller en stödordning som beviljas i enlighet med en sk gruppundantagsförordning.

     En åtgärd som omfattas av en gruppundantagsförordning^[5] är regionalstöd vilket möjliggör för medlemsstaterna att ge investeringsstöd i mindre gynnade områden som definieras i enlighet med av kommissionen godkända stödkartor. Ålands skärgård och landsbygd har godkänts som berättigande till regionalstöd perioden 2007-2013 och Åland har inom ramen för gruppundantagsförordningen beviljat investeringsstöd till landsbygden samt investeringsstöd till livsmedelsförädlingsindustrin. Den 19 juni 2013 publicerade Europeiska kommissionen nya riktlinjer för förutsättningarna för medlemsstaterna att bevilja investeringsstöd åt företag för stödjandet av utvecklingen i mindre gynnade regioner. Riktlinjerna gäller för åren 2014-2020 och tas i bruk den 1 juli 2014.  I enlighet med dessa riktlinjer fastställer medlemsstaterna kartor över stödområden för åren 2014-2020. Landskapsregeringens ställningstagande har varit att motsvarande åländska regioner som idag fortsättningsvis skall omfattas av den finska kartan. Ministerarbetsgruppen för förvaltning och regionalutveckling har dock den 22 januari 2014  beslutat att de åländska regionerna inte skall ingå i den finska kartan över stödområden 2014-2020. Investeringsstöd till små och medelstora företag utanför stödkartan kan beviljas inom ramen för gruppundantagsförordningen samt förordningen om stöd av mindre betydelse, de minimis. En reviderad de minimis förordning trädde ikraft 1.1.2014. Gruppundantagsförordningen förväntas träda i kraft 1.7.2014.

     Inom jordbruksområdet finns för närvarande ett nationellt finansierat investeringsstöd som är notifierat till kommissionen i enlighet med en gruppundantagsförordning^[6]. Stödet omfattar direkt investeringsstöd till jordbruksföretag men också räntestödslån beviljade i samband lantbruksinvesteringar samt för gårdsinköp i samband med det EU-delfinansierade startstödet till unga odlare. Förordningen gäller fram till den 31 december 2013 men insatser inom ramen för förordningen har förlängts att gälla under 2014 med anledning av kommissionens reformarbete. Kommissionen har tagit fram ett förslag till förnyad gruppundantagsförordning var föremål för offentlig konsultation mellan 15 oktober och 19 november och förväntas komma i kraft under sommaren 2014. Det försumbara stödet inom jordbrukssektorn har inför den nya programperioden också reformerats och en ny de minimis-förordning godkändes 18 december 2013 och har trätt i kraft den första januari 2014. Den gamla de minimis-förordningen är emellertid i kraft ännu till 30 juni 2014. I den nya förordningen är nivåerna justerade så att det är möjligt att betala högst 15 000 euro under en treårsperiod till lantbruksföretag under förutsättning att den totala summan som betalas ut på Åland understiger 403 000 euro.

     Även regelverken för statligt stöd till fiskerinäringen revideras inför perioden 2014-2020. Enligt gällande regler för programperioden 2007-2013 behöver medlemsstaterna inte anmäla ekonomiska bidrag till insatser som medfinansieras av Europeiska fiskerifonden och som ingår i ett operativt program. I förslaget till ny förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden föreslås ingen ändring av det nuvarande förfarandet.

 

2.3. Stöd inom ramen för de åländska programmen

 

Ifråga om finansiering ur det föreslagna operativprogrammet för Eruf och ESF kommer direkt företagsstöd endast att genomföras via socialfonden. En stödordning kommer att utarbetas och anmälas till kommissionen under 2014 i enlighet med kommande gruppundantagsförordning. 

     Inom regionalfonden föreslås programmet förverkligas genom projektstöd och offentligt riskkapital. Landskapsregeringen har påbörjat ett arbete med att utreda de rättsliga förutsättningarna för ett ”utvecklingsbolag” med ansvar för bl.a. offentligt riskkapital. Ifråga om riskfinansieringsåtgärder tillämpar kommissionen Unionens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar, vilka är under revidering och föreslås träda ikraft från 1 juli 2014. Av riktlinjerna framkommer att om riskfinansieringsåtgärderna följer vissa uppställda kriterier för testet med en privat investerare i en marknadsekonomi så bedöms åtgärderna inte innefatta statligt stöd. I de fall åtgärderna däremot bedöms innefatta stöd ska medlemsstaten underrätta kommissionen om åtgärden i enlighet med artikel 108.3 i fördraget, varpå kommissionen utför en omfattande bedömning av åtgärdens förenlighet i enlighet med vad som föreskrivs i riktlinjerna. En anmälan behövs emellertid inte göras för sådana åtgärder som uppfyller villkoren i den föreslagna förordningen om stöd av mindre betydelse eller den föreslagna gruppundantagsförordningen, då det antas att dessa åtgärdar marknadsmisslyckanden, är lämpliga och proportionerliga, har en stimulanseffekt och begränsar eventuella snedvridningseffekter till ett minimum.

     Inom landsbygdsutvecklingsprogrammet kommer direkta investeringsstöd till jordbruksföretag beviljade i samband med lantbruksinvesteringar samt för gårdsinköp i samband med det EU-delfinansierade startstödet till unga odlare att fortsätta med stöd av den nya gruppundantagsförordningen. Inom fiskeriprogrammet kommer investeringsstöd och projektstöd att beviljas.

 

 

3.     Näringslivet och dess utmaningar

 

I beredningen av de olika programmen sammanfattas beskrivningen av Åland och näringslivet på följande sätt.

 

3.1. Den åländska ekonomin och arbetsmarknaden

 

3.1.1. Företag och sysselsatt arbetskraft

 

Åland har ett i förhållande till befolkningsunderlaget betydande antal privata företag och företagare med viktig verksamhet inom i stort sett samtliga delar av ekonomin. Även om det är ett begränsat antal större företag, särskilt inom sjöfart och finanssektorn, som dominerar näringslivet – inte bara i termer av genererat förädlingsvärde^[7] utan också när det gäller utbudet av arbetsplatser – så är det ändå de mycket små enheterna som utgör den överväldigande majoriteten av de aktiva företagen på Åland.

     Det totala antalet företag på Åland uppgick i slutet av år 2013 till 2 468. De flesta företagen (50 procent) finns på landsbygden, tätt följt av Mariehamn (40 procent). I skärgården finns 10 procent av de åländska företagen.       Antalet företag i skärgården betyder mycket ur sysselsättningssynpunkt för regionen då företagarnas andel av den sysselsatta arbetskraften år 2010 utgjorde 17 procent. Motsvarande siffra för landsbygd och stad var 13 respektive 9 procent.

 

Tabell 1 Branschvis sysselsättning i form av anställda och företagare samt antalet företag på Åland (ÅSUB Rapport 2012:6)

 

                                            Antal             Antal             Antal

Bransch                              löntagare*      företagare*    företag**

Primärnäringar                     146                367                103

Livsmedelsindustri              279                8                    22

Övrig industri                                            561               66                 140

Vatten, gas, el, värme, avlopp 108            1                    29

Byggverksamhet                  628                306                439

Handel                                1 118             194                451

Transport                             1 395             96                  165

Hotell- och restaurang         444                75                  194

Finans o försäkring             448                5                    33

Företagstjänster                   926                170                512

Personliga tjänster***         820                171                262

Okänd                                 43                  178                -

Totalt                                   6 916             1 637             2 350

 

* Sysselsättningsstatistik 2010

** Företagsregistret 31.12.2011

*** Varav PAFs anställda ca 200

 

     Störst tillväxt när det gäller sysselsättning syns i företagstjänster, en ökning med 74,5 procent från år 2000 till år 2009. Ökning beror bland annat på IT-sektorn och att det vuxit upp många småföretag i branschen. Hotell och restaurang samt byggbranschen har även gått mycket framåt den aktuella perioden, ca 36 respektive 26 procents ökning.  Hälso- och sjukvård samt sociala tjänster som främst återfinns inom offentlig sektorn har vuxit med 35 procent i sysselsättning och är i dag den största branschen. Branscherna transport, primärnäringar och industri visar alla på sjunkande sysselsättningssiffror.

     Åland har ett gynnsamt geografiskt läge mellan två expansiva ekonomiska centra, södra Finland och Stockholmsområdet. Närheten till marknaderna skapar bra förutsättningar för export och import samt arbetskraftsinvandring, men gör även Åland känsligt för konjunkturförändringar.

     Utvecklingen under 2000-talet har varit positiv, förutom år 2002 och 2008 då Ålands BNP sjönk. Nedgången år 2008 på 10,2 procent var den historiskt största sedan nationalräkenskaperna började sammanställas 1975. Den internationella finanskrisen var en stor bakomliggande faktor till nedgången, en annan var utflaggningen av flera passagerarfärjor från åländsk till svensk flagga.  Efter 2008 har ekonomin återhämtat sig en aning, speciellt år 2009 då ekonomin växte med 6,2 procent. År 2010 skedde en blygsam utveckling på 1,4 procent. Mätt i fasta priser var 2010-års BNP fortfarande lägre än under år 2007. Preliminära kalkyler visar för år 2011 en negativ tillväxt på -2,5 procent samt en prognos för år 2012 på -0,5 procent^[8] samt för år 2013 på -0,6 procent. Detta beror på eurokrisen, uppgången i oljepriset, en relativt hög inflation samt att några av de största företagen inom transport- och finanssektorerna hamnat i lönsamhetskris. Som en reaktion på detta är dessa företag nu i färd med att genomföra strukturförändringar. Dessutom drabbas underleverantörer till större företag av sjunkande orderingång och inom finanssektorn innebär de låga räntorna att intjäningen sjunker.

     Företagsbilden domineras av fåmansföretag, inte mindre än 89 procent av företagen sysselsätter fyra personer eller färre. Ett knappt tjugotal företag har mer än 50 anställda, där färjerederierna, bankerna och försäkringsbolagen dominerar^[9].

     Utvecklingen under 2000-talet visar att antalet aktiva företag på Åland växer, speciellt inom företagsklassen med minst antal anställda, 0-4. Mellan år 2000 till år 2011 ökade antalet i klassen 0-4 mest av alla. En orsak till att det totala antalet företag ökat är att verksamheter avknoppats från större företag och mindre företag uppstår. Som exempel kan nämnas företag inom IT-sektorn och företag som säljer juridiska tjänster. Nettotillskottet inom företagandet har de senaste åren varit störst inom företagstjänster, byggverksamhet och personliga tjänster.

     Medelstorleken på företagen på Åland minskar, och har minskat ända sedan början av 2000-talet. Detta sker i takt med att småföretagen blir fler och sysselsättningen samtidigt inte ökar lika snabbt som antalet företag. Kvinnornas andel av företagarna på Åland uppgick år 2010 till 30 procent, (jmf 2005 med 31,6 procent). Uppgifterna tyder på att det finns behov att uppmuntra företagens vilja att växa. Likaså tyder siffrorna på att det inte finns någon tillväxt bland andelen kvinnliga företagare vilket är en utmaning för framtiden.

     Beträffande företagarnas åldersstruktur så står Åland inför en utmaning när det gäller kommande generationsskiften. I slutet av 2010 fanns 231 företagare som fyllt 60 år och 250 mellan 55 och 59 år. Totalt är därmed andelen företagare som fyllt 55 år 29,4 procent, där andelen bland männen är 30 och för kvinnorna 28 procent. Det är således väsentligt högre än i Finland som helhet, där andelen företagare som fyllt 55 uppgår till 25 procent. Den högsta andelen äldre företagare (över 55 år) finns inom branscherna industri (36 procent), primärnäringarna (33 procent) samt handel, transport och hotell (31 procent). Med hänsyn till att företag kan ha flera ägare och att vissa fortsätter längre än gängse pensionsålder, så kommer mer än 200 företag utanför primärnäringarna att stå inför generationsskifte. Med 4-5 sysselsatta per företag innebär det totalt inemot ett tusental arbetsplatser som påverkas av ägar- eller ledningsbyten eller strukturomvandling.

     Den senaste tidens ekonomiska omvandling karaktäriseras av bland annat två processer. Den ena går ut på den teknologiska omvandlingen som innebär att allt större del av produktionen i samhället består av informationshantering. Tjänstesektorn blir alltmer dominerande i samhällsekonomin. Globaliseringen är den andra övergripande processen som också påverkar Åland, vilket sätter de åländska företagen under en ökande konkurrens. Priser och löner jämförs nuförtiden internationellt och åländska företag har oftast störst möjlighet att konkurrera med kompetens, men inte med låga löner. Detta förutsätter en högre kvalifikations- och utbildningsnivå av befolkningen samt en högre kunskapsintensitet^[10].

     En utmaning för en framtida positiv utveckling och konkurrenskraft hos företagen är att utveckla en kunskapsbaserad och kunskapsintensiv ekonomi. Kunskapsutvecklingen har stor betydelse för spridning och tillämpning av innovationer.

 

3.1.2. Forskning och utveckling

 

Både det åländska näringslivet och Högskolan på Åland bedriver till viss del forskning^[11] och utveckling (FoU) men i en mycket begränsad omfattning.  Inom företagen bedrivs FoU som en del av den ordinarie verksamheten. Mätt i andelen av BNP uppgick år 2009 hela Ålands FoU-satsningar till 0,16 procent^[12]. Denna andel är mycket låg, och har varit på låg nivå länge^[13]. En bidragande orsak till den förhållandevis låga andelen är det åländska näringslivets ekonomi med tyngdpunkt på tjänstebaserade näringar i förhållande till andra regioner med starkare industriell bas.

 

3.1.3. Företagstillväxt och internationalisering

 

Den åländska ekonomin domineras av tjänstesektorn och ekonomin kännetecknas av en omfattande extern varu- och tjänstehandel för Åland. Både importen och exporten är stora i förhållande till Ålands BNP. Även om industrin bidrar med viktiga exportintäkter så är det tjänsteproduktionen, och då inte minst sjötransporttjänsterna (inkl. ombordförsäljning^[14]), som den åländska ”exportekonomin” är uppbyggd kring. Den övriga tjänste-exporten kan härledas till delar av bank- och försäkringssektorn samt IT-branschen.

     Den totala handeln med omvärlden omsätter större belopp än det förädlingsvärde (BNP) som genereras av den åländska ekonomin.  Summan av all import och export uppgår till drygt 1,5 miljarder euro. Exporten uppgår till 880 miljoner (inklusive ombordförsäljning på de åländska färjorna samt turisternas landkonsumtion) och importen till ca 650 miljoner euro (inklusive ålänningarnas konsumtion utanför Åland). Således uppgår det åländska handelsöverskottet till i storleksordning 230 miljoner euro^[15]. Exportens andel uppgår till 80 procent av BNP, motsvarande nivå i Finland och Sverige är ca 40-50 procent. Det är dock mera vanligt för små ekonomier att vara mer beroende av handelsutbyte. 

     Utöver sjötransporterna finns ett fåtal högteknologiska företag och företag inom livsmedelssektorn som står för den åländska exporten.

     En utveckling av tjänstesektorn, ett ökat antal tillväxtföretag samt diversifiering av näringslivet med inriktning på export är behov som behöver prioriteras i den framtida näringslivsutvecklingen.

 

3.1.4. Primärnäringarna

 

Primärnäringarna utgörs av jord-, skogsbruk och fiske. Primärnäringarna utgör i termer av sysselsättning och totalproduktion en minskande del av den åländska ekonomin. Detta är inte något som är unikt för Åland. Tvärtom så ser vi samma omstruktureringsprocess runt om i hela Norden och övriga Europa. Drivkrafterna bakom omvandlingen och den relativa tillbakagången i primärnäringarnas ekonomiska betydelse är också i stort de samma på Åland som i omvärlden - global prispress på produkterna, introduktionen av ny arbetsbesparande odlingsteknik (vilket minskar sysselsätt­ningen inom näringen), koncentration och fortlöpande storleksrationaliseringar samt en omstrukturering av och växande osäkerhet om den framtida utformningen av det offentligas subventioner till lantbrukssektorn.

     Primärnäringarna och livsmedelsindustrin bidrar till sysselsättningen, de beräknas direkt sysselsätta ca 870 personer tillsammans. Arbetsplatserna inom en stor del av den åländska förädlingsindustrin samt en del av sysselsättningen inom handeln är beroende av utvecklingen inom primärnäringarna. Fiskerinäringen är särskilt viktig i skärgården, där det ofta är svårt att hitta alternativ eller ersättande sysselsättning. Nästan 50 procent av de åländska yrkes- och binäringsfiskarna är bosatta i skärgården och 92 procent av fiskodlingens totala omsättning (24,7 miljoner euro år 2013) kommer från företag i skärgården.

     Sedan år 2000 har primärnäringarnas bidrag till BNP sjunkit med ca 0,4 procentenheter, och nedgången har inte bara sjunkit i relativa tal utan även till viss del i det reala produktionsvärdet. Lantbrukets bruttointäkter hålls relativt konstant medan fisket under den aktuella perioden gått tillbaka med närmare 20 procent. Skogsbruksintäkterna har ökat knappt och då skogsbruksinkomsterna till stora delar tillfaller lantbrukarna (som ju är de största skogsägarna på Åland) tyder det på att lantbrukets knappa nedgång delvis har kunnat kompenseras av ett aktivare skogsbruk.

     Den internationella finanskrisen år 2008 drabbade även indirekt det åländska lantbruket, men näringen har klarat sig förhållandevis bra. Efterfrågan på livsmedel hålls vanligen relativt stabil trots den allmänna ekonomiska nedgången. Internationellt har priset på mejeriprodukter sjunkit, men livsmedelsindustrin på Åland noterar en fortsatt stark efterfrågan på lokalt producerade livsmedel.  Snarare råder en viss brist på råvaror för livsmedelsindustrin, vilket även gäller det lokala mejeriet.^[16][17] 

 

3.1.4.1. Det åländska lantbruket

 

Det åländska lantbruket omfattar såväl växtodling som djurhållning. Jämfört med de finländska lantbrukarna är dock de åländska betydligt mer inriktade på växtodling än djurhållning. Fördelningen är ungefär 65 procent växtodling och 35 procent djurhållning på Åland. På den åländska odlade åkermarken odlas mestadels vall, åkerbete. Mjölkproduktionen är vid sidan av trädgårdsproduktionen den enskilt viktigaste produktionsinriktningen inom lantbruket på Åland.

     Åland präglas av ett mosaikartat landskap där åkrarna finns insprängda mellan berg, skogsmark och vatten. Medelarealen på åkerskiftena är därför liten, 1 till 2 ha. Åkerformen är i allmänhet mycket oregelbunden och därför föga lämpad för storskalig odling. Detta gäller i särskilt hög grad för jordbruket i skärgårdsregionen. Typiskt för det åländska lantbruket är också kompletterande och stödjande verksamheter inom lantbruksnära verksamheter som skogsbruk, kustnära fiske, vattenbruk, småskalig livsmedelsförädling, gårdsbruksturism samt olika typer av landskapsvårdande verksamhet.

     Antalet aktiva gårdar med minst två ha odlad jord var år 2010 omkring 561 stycken^[18]. Medelarealen för de aktiva lantbrukslägenheterna var drygt 25,9^[19] ha (inkl. arrenderad mark). Antal gårdar på Åland har minskat de senaste åren, år 1990 var de 979 stycken. Nedgången i antalet jordbrukslägenheter har skett parallellt med en fortlöpande storleksrationalisering.  Sålunda registreras en markant förskjutning uppåt i de kvarvarande gårdarnas storlek. Gårdar med en odlad areal överstigande 30 ha ökade sin andel av det totala gårdsantalet från 8 procent år 1990 till nästan 28 procent 2005.  År 2010 var andelen 33,2 procent. Samtidigt sjönk andelen gårdar med under 10 ha odlad jord från ca 46 procent 1990 till 30 procent 2005. Medelarealen har utvecklats från 23,9 ha år 2005 till 25,2 ha år 2010.

     I takt med att gårdarna blir färre och färre blir även antalet sysselsatta jordbrukare färre. Antalet sysselsatta har minskat under flera decennier, och från år 2000 minskade antalet från omkring 700 personer till ungefär 577 personer år 2007. År 2009 var de 464 stycken. Intresset för att ta över eller starta upp jordbruksföretag har också varit lägre än väntat under förra programperioden 2007-2012, både med avseende på unga samt kvinnor. ^[20]

     Omstruktureringen inom näringen har följts av en mindre reduktion av den generellt sett höga medelåldern bland jordbrukarna. Detta gäller särskilt bland de heltidssysselsatta jordbrukarna där medelåldern sjunkit från i genomsnitt 50,4 år 1980 till 46 år 2009. Enligt statistiken är 42 procent av alla jordbrukare över 50 år gamla.

     Lönsamheten inom lantbruket har under det senaste decenniet försämrats. Prisnivåerna inom lantbruket har varit stabila, men insatsvarukostnaderna har samtidigt haft en betydande ökning, till exempel inom drivmedel och gödning. Efter strukturomvandlingen har omsättningen på enskilda gårdar stigit markant, men samtidigt har produktiviteten sett till förädlingsvärde per arbetad timme inte förändrats nämnvärt.

 

3.1.4.2. Den åländska fiskerinäringen

 

     Den åländska fiskerinäringen utgörs av yrkes- och binäringsfiske, vattenbruk samt beredning och handel. Under de senaste 20 åren har fisket genomgått en kraftig omstrukturering och utgörs i dag i huvudsak av ett småskaligt kust- och skärgårdsfiske av sötvattenarter samt ett begränsat havsfiske. Under denna period har såväl värde som fångstvolym mera än halverats. Speciellt viktig är fiskerinäringen i glesbygd och skärgård. Där är det ofta svårt att hitta alternativa eller ersättande utkomstmöjligheter. Endast 4 procent av det totala antalet arbetsplatser på Åland återfinns i skärgården. Nästan 50 procent av yrkesfiskarna är bosatta i skärgården (år 2011).

     Totalt sysselsätter näringen år 2013 ca 420 personer och uppskattningsvis lika många indirekt. Denna siffra inkluderar samtliga registrerade fiskare, det vill säga även de som arbetar med fisket som bisyssla. Årsomsättningen inom näringen uppgår till 79,5 miljoner euro, varav yrkesfisket omsätter ca 2,1 miljoner euro (2,6 procent), vattenbruket ca 24,7 miljoner euro (31 procent)^[21] samt förädlingen och handeln ca 52,7 miljoner euro (66,4 procent).^[22]

     Låg lönsamhet och begränsningar i havsfisket har medfört att nyrekryteringen till yrkesfisket är låg och medelåldern hög. Fisket tenderar att alltmer bli en marginell bisyssla. Det åländska vattenbruket utgör en viktig del av Finlands vattenbruksproduktion, år 2011 producerades på Åland ca 45 procent av landets totala havsproduktion av matfisk. Vattenbruksproduktionen har stagnerat på grund av att lagstiftning förhindrar ny eller ändrad verksamhet som ökar närsaltsbelastningen till Östersjön. Merparten av den odlade fisken samt den på Åland landade fisken säljs på den finländska marknaden.

     Till följd av Ålands insulära läge samt att en stor del av fiskerinäringen bedrivs i skärgården är en välfungerande infrastruktur en förutsättning för näringens existens.

 

3.1.5. Livsmedelsindustrin

 

     Primärnäringarna tillsammans med den till primärnäringarna nära kopplade livsmedelsindustrin har, som helhet, relativt stor betydelse för den åländska ekonomin. De båda branschernas andel av BNP låg år 2010 på ungefär 4,5 procent, varav primärnäringarna bidrog med ca 2,6 procent till totalen. Primärnäringar och livsmedelsindustrin hade en total omsättning år 2011 om ca 130 miljoner euro. Dessutom har livsmedelsindustrin betydelse för de åländska exportintäkterna. Hela 80 procent av livsmedelsindustrins produkter exporterades år 2010, till ett värde av ca 90 miljoner euro, motsvarande 10 procent av den totala åländska exporten. Huvudmarknaden för livsmedelsexporten är Finland och södra Finland i synnerhet. Inom landsbygdsföretagandet och livsmedelsindustrin har man ännu inte lyckats utnyttja den svenska marknaden i någon särskild utsträckning. Den lokala marknaden är fortfarande viktig och speciellt för avsättningen av de animaliska livsmedelsprodukterna.

     Primärnäringarna har stor betydelse med tanke på försörjningen av råvaror till livsmedelsindustrin och för det öppna kulturlandskapet. Livsmedelsindustrin är väldigt betydelsefull för det åländska lantbruket och fiskerinäringen i form av förädlare av lokalt producerade råvaror främst i form av potatis, mjölk, kött och fisk. Betydelsen och beroendet är ömsesidigt då lokalt producerad kvalitetsråvara och en i produktionen väl integrerad logistik och förhållandevis låga råvarutransportkostnader förmodligen är grunden för den position livsmedelsindustrin har i dag. Livsmedelsindustrin på Åland stod år 2010 för ca 44 procent av hela tillverkningsindustrins omsättning.     

     För en framtida lantbruks- och fiskerinäring blir utmaningen att skapa en lönsam och hållbar jordbruksproduktion under ogynnsamma förhållanden samt en lönsam och hållbar fiskerinäring och en konkurrenskraftig livsmedelsindustri.

 

 

3.2. Utbildad arbetskraft och social delaktighet

 

3.2.1. Befolkningsutveckling

 

Ålands befolkning ökar och har ökat särskilt påtagligt de senaste 40 åren^[23]. Befolkningen uppgick den 31.12.2013 till 28 666 personer. Av dessa bodde 39,7 procent i Mariehamn, 52,7 procent på landsbygden samt 7,5 procent i skärgården. Fördelningen mellan kvinnor och män var jämn – 50,1 procent kvinnor och 49,9 procent män. Under perioden 2006 till 2010 var medellivslängden för alla ålänningar 82 år (kvinnor 83,8 år och män 80,1 år). Sett till de åländska regionerna visar trenden att befolkningen ökar på landsbygden och i Mariehamn, medan den minskar i skärgården.

     Ålderstrukturen på Åland går i dag emot en föråldring. År 2012 uppnådde rekordmånga pensionsålder, 19,4 procent av den totala befolkningen var 65 år eller äldre. Motsvarande siffra i Finland var år 2011 18,1 och i Sverige 18,8 procent. Personer i arbetsför ålder (15-64) utgjorde 64,2 procent av den totala befolkningen år 2012. Speciellt i skärgården är den äldre befolkningen påtaglig, nära 28 procent är 65 år eller äldre medan samma siffra i Mariehamn och landsbygden ligger på 20 respektive 18 procent. ^[24]

     På Åland är flyttningsrörelsen stor proportionellt sett. Den åländska arbetsmarknaden är i behov av arbetskraft och ålänningarna är i behov av utbildning utanför Åland. Det skapar en speciell dynamik i den åländska flyttningsrörelsen. Störst har invandringen från Sverige varit och även inflyttning från utomnordiska länder har ökat på senare tid.  Inflyttningen från Finland var fortsatt stor, även om den minskade. På Åland är 34 procent av befolkningen född utanför Åland (ca 20 procent från Finland och 8 procent från Sverige) ^[25].

     I den demografiska försörjningskvoten beräknas antalet personer i åldern 0-14 år samt 65 år och äldre i förhållande till antal personer i åldern 15-64 år (arbetsför befolkning). Den demografiska försörjningskvoten på Åland var år 2013 ca 56,6, och den har varit i det närmaste oförändrad sedan år 1975, då den var ca 54,1. Det innebär att varje person i arbetsför ålder försörjer sig själv och drygt en halv person till. Däremot förväntas den demografiska försörjningskvoten på Åland öka kraftigt fram till år 2040, då befolkningsprognosen tyder på en försörjningskvot på ca 73,4. Framförallt är det andelen personer i åldern 65 år och äldre som förväntas öka kraftigt. (ÅSUB, Hållbar utveckling)

     Utmaningen för Åland är en ökande försörjningskvot som en följd av åldrande befolkning.

 

3.2.2. Sysselsättning

 

De åländska arbetstagarna oavsett ålder har i jämförelse med många andra europeiska länder varit förskonade från hög och långvarig arbetslöshet. En justerande faktor har historiskt sett varit flyttningsrörelsen och på senare år har tillväxten i både den offentliga och den exportdrivna privata sektorn erbjudit Åland en växande arbetsmarknad.

     Sysselsättningsgraden är hög och den öppna arbetslösheten är låg, och så har det länge varit. De senaste 10 åren har sysselsättningsgraden kontinuerligt varit över 75 procent och den öppna arbetslösheten under 3,5 procent^[26].

     År 2011 var sysselsättningsgraden således 76,2 procent av den 16-64 åriga befolkningen. Kvinnorna på Åland hade högre sysselsättningsgrad (78 procent) än männen (74,6 procent) ^[27]. I jämförelse med resten av Norden har Åland ungefär lika bra sysselsättningsgrad, men kvinnors högre sysselsättningsgrad är däremot unik.

     Trenden den senaste tiden pekar dock mot en ökande arbetslöshet och speciellt en ökande ungdomsarbetslöshet. Den tillfälliga förbättringen på arbetsmarknaden som noterades under år 2011 stannade av under 2012 och har försämrats under år 2013. Den fortsatta osäkerheten i den internationella ekonomin innebär risk för fortsatt svag utveckling. Det finns indikationer på att den offentliga sektorn inte kommer att öka sin arbetskraftsvolym och tillväxten i den privata sektorn förutspås bli svag. Ett visst rekryteringsbehov kvarstår dock bland annat till följd av fortsättningsvis relativt stora pensionsavgångar.

     I februari 2014 var den öppna arbetslöshetsgraden i genomsnitt 4,1 procent, oförändrad jämfört med februari ifjol. Den totala arbetslöshetsgraden (vilken inkluderar 39 personer i sysselsättningsåtgärder) uppgick till 4,4 procent, och var för de åländska männen 5,1 procent och för de åländska kvinnorna 3,7 procent. Arbetslöshetsgraden för ungdomar under 25 år var 8,2 procent, i februari ifjol var den 10,6 procent. Arbetslösheten för de 55 år fyllda var 3,1 procent, i februari ifjol var andelen 3,2 procent. Antalet långtidsarbetslösa (140 st) ökade jämfört med februari ifjol (120 st), och utgör 1,0 procent av arbetskraften (0,8 procent ifjol)^[28]. Både den öppna arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten har under de senaste fem åren i regel varit högre bland männen.^[29]

     På Åland råder en viss obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. I servicebranscherna och inom hälsovård finns i regel många platser lediga, medan det finns färre sökande. I stort sett alla andra branscher har fler sökande än platser, och störst skillnad mellan antalet sökande och antalet platser observeras i branscherna primärnäringar och transport.

     En ökande arbetslöshet, särskilt bland unga mänskor och personer i en sämre arbetsmarknadsställning och en låg mobilitet är utmaningar för framtiden.

 

3.2.3. Utbildad arbetskraft

 

Utbildningsnivån på Åland är stigande och under de senaste decennierna har kvinnornas utbildningsnivå ökat mera än männens. År 1990 hade 43 procent av kvinnorna och 50 procent av männen en examen utöver grundnivå (nivå 1). Utvecklingen till år 2009 visade att kvinnors utbildningsnivå ökat mycket, då 60 procent av alla kvinnor hade en examen på högre än grundnivå (nivå 1).  Motsvarande siffra för männen var 59 procent.^[30]  Samma år var dessutom 51 procent av alla med utbildning på minst gymnasialnivå eller högre nivå (nivå 2 eller nivå 3) kvinnor. Kvinnor är genomgående för alla åldersgrupper högre utbildade^[31], enda undantaget är i åldern över 60 år, där män ännu har ett försprång.^[32]

     Det är dock en svaghet att det i dagsläget är svårt att veta exakt hur många personer på Åland som har en högskoleexamen. Det beror på att uppgifter om utländska examina ofta saknas, och de siffror som finns visar därför på lägre utbildningsnivå än vad som finns i verkligheten. Enligt tillgänglig statistik för år 2009 hade 22,5 procent av befolkningen en utbildning på högskolenivå (nivå 3)^[33].

     Den stora flyttningsrörelsen som präglar Åland påverkar även i högsta grad arbetsmarknaden men gör det även svårt att prognosticera utbud och efterfrågan på arbetskraft. Ca 40 procent av arbetskraften är invandrad och bland dem som tidigare utflyttat från Åland finns i framtiden en potentiell arbetskraftsreserv då många återvänder, var fjärde inflyttare är född ålänning, enligt ÅSUB:s enkätundersökning (ÅSUB 2008:8)^[34].

     På grund av Ålands litenhet och fortfarande rätt begränsade arbetsmarknad finns det också en risk för kompetensbrist och tillgången till behöriga och kompetenta sökande till lediganslagna tjänster inom alla sektorer på Åland tenderar att bli låg. Även om det bland de åländska organisationerna finns en uppfattning att fortbildning är nödvändigt är utmaningen att hitta tid och finansiering till detta.

     Det behövs utvecklingsinsatser så att ett förändrat kunskapsbehov och flexibilitet inom utbildning och arbetsliv som motsvarar efterfrågan på arbetsmarknaden kan uppnås.

 

3.2.4. Social delaktighet

 

Inflyttningen till Åland bidrar till en vitalisering av det åländska samhället, arbetsmarknaden och ekonomin och därför är det viktigt att åtgärder vidtas för att undvika alla former av utanförskap.

     De senaste 10 åren har en stor ökning av inflyttare från utomnordiska länder skett, mycket från Baltikum och Rumänien. Från år 2005-2012 har antalet födda utanför Norden bosatta på Åland ökat från 951 till 1 693 personer. Detta motsvarade 6 procent av den åländska befolkningen^[35]. Den förhållandevis stora inflyttningen från många olika länder ställer krav på insatser för inklusion.

     Med en relativt låg efterfrågan på arbetskraft riskerar vissa grupper att marginaliseras på arbetsmarknaden. Inom dessa grupper finns individer som riskerar att förlora kontakten med arbetsmarknaden och hamna i ett långvarigt utanförskap. Bland riskgrupperna finns exempelvis yrkesbytare med hälsoproblem, unga med anpassade läroplaner, inflyttade med bristande kunskaper i svenska, personer med funktionshinder etc. Män har generellt större svårigheter på arbetsmarknaden än kvinnor. Särskilt unga män utan yrkesutbildning och äldre personer, både kvinnor och män, har svårt att hitta arbete på den öppna marknaden.

     Vid sidan av jämlikhet bör jämställdhetsperspektivet betonas och framförallt är kvinnornas delaktighet som beslutsfattare i politiken samt näringslivet lägre än i de övriga nordiska länderna.

     I ett inkluderande samhälle bör riskerna för utslagning från arbetslivet för de med en särskilt svag ställning på arbetsmarknaden och marginalisering minimeras.

 

3.3. Hållbar och effektiv användning av resurser för miljövänlig tillväxt

 

Ålands naturgeografiska förutsättningar i form av ett sprickdalslandskap med stora relativa höjdskillnader; landskapets karaktär av skärgårdsglesbygd kombinerad med en diversifierad markägarstruktur skapar tillsammans en mångfald olika biotoper inom en begränsad areal vilket i sin tur har utvecklat en hög biodiversitet. Även det sydligare läget skapar förutsättningar för större mångformighet i naturen i förhållande till arealen i övriga Finland.

     Öriket Åland innefattar vidsträckta skärgårdsområden (kustvatten) med utanförliggande öppna havsområden och närmare 400 sjöar. Sjöarna och kustvattnen omfattar 88 procent av totalarealen. På den återstående landarelen, som alltså utgör 12 procent, finns ett stort antal grundvattenområden.

     En frisk och ren vattenmiljö är därför av grundläggande betydelse för Åland. Vattenområdena bidrar till artrikedomen och mångformigheten i miljön som helhet och ger bland annat förutsättningar för fiskerinäringens och turismens utvecklingsmöjligheter och lokalbefolkningens trivsel och välbefinnande.

     Övergödningen har länge betraktats som det största åländska vattenmiljöproblemet. Lokala belastningskällor i kombination med bakgrundsbelastning har under en lång tid medfört en ökande eutrofiering (övergödning). Eutrofieringsökningen var som kraftigast från mitten av 1900-talet och fram till ungefär 1990. Trots att belastningen minskat med i storleksordningen 30-40 procent under de senaste 15 åren har man dock inte kunnat se några tydliga förbättringar av vattenkvaliteten, utan det finns fortsättningsvis tecken på en fortsatt ökad eutrofiering i Ålands östra skärgård och angränsande områden öster om Skiftet.

     Övervakningen av de åländska vattnen sker genom ett årligt lagstadgat vattenövervakningsprogram, som har anpassats för att följa det så kallade vattendirektivet (ramdirektivet för vatten, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG). Enligt vattenlagen är målet att samtliga vattenområden ska uppnå minst god status och landskapsregeringen har slagit fast ett åtgärdsprogram med syfte att uppfylla målsättningen.

     Dricksvatten tas idag huvudsakligen från sjöar. I dagsläget tas dricksvatten från sju ytvattentäkter. Behovet av dricksvatten förväntas öka vilket gör att ett antal sjöar utsetts till reservvattentäkter i vattenförvaltningsplanen för Åland. Det finns en stark anledning att skydda dricksvattentäkterna från övergödning, miljögifter och saltvattenpåverkan.

     Enligt det så kallade nitratdirektivet (rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) ska halterna av nitrat i grundvatten inte överstiga 50 mg/liter. Åland saknar stora industrier och stora jordbruk och halterna av nitrat i sjöar och grundvatten är generellt låga eller mycket låga.

     Det är utsläpp av kväve och fosfor som leder till övergödning, det största åländska vattenmiljöproblemet. Förutom de lokala belastningskällorna finns det bakgrundsbelastning via luften, vattenströmmar och från bottensediment som ställvis kan utgöra en mycket stor del av totalbelastningen. De viktigaste källorna för utsläpp till vatten är fiskodling, jordbruk och bosättning, men även belastning från skogsbruk i samband med avverkning kan lokalt ha stor betydelse.

     Primärnäringarna står för den största delen av de lokala utsläppen av näringsämnen direkt till vatten. Jordbruket står för en betydande del av den lokala miljöbelastningen. Jordbrukets belastning på vattendragen följs upp bland annat med näringsbalanser för kväve och fosfor. Näringsbalansen utgör skillnaden mellan den näring som tillförs respektive förs bort från åkern och anger således den mängd som stannar kvar i jorden efter vegetationsperioden och riskerar att läcka ut i vattendragen. Näringsbalanserna indikerar snabbast sådana förändringar i jordbruksmetoderna och användningen av näringsämnen som på längre sikt påverkar jordbrukets belastning på vattendragen. Under programperioden 2007-2013 var kvävebalansen i Finland i medeltal 47,00 kg/ha under en femårsperiod och fosforbalansen 4,1 kg/ha. Det har inte gjorts separata uppföljningar av näringsbalanserna på Åland.

     Ekologisk odling är en hållbar produktionsform med stor miljönytta och produktionsformen kan rent ekonomiskt vara intressant för det småskaliga åländska lantbruket. Utvecklingen av den ekologiska produktionen har varit framgångsrik arealmässigt de senaste åren. Den ekologisk odlade arealen uppgår odlingsåret 2011 till drygt 3 400 ha. Det betyder att ca 25 procent av den totala odlade arealen på Åland odlas ekologiskt. Det mesta av arealen ligger i vall, ca 2 500 ha som används för foder till lamm och nötköttsproduktionen. Vidare odlas 351 ha ekologisk spannmål och 18 ha potatis.  Gällande husdjursproduktionen finns ca 400 dikor och ca 2 393 tackor i ekologisk produktion. Antal gårdar med ekologisk produktion är i dag ungefär 140 stycken. År 2005 var de 107 stycken.^[36]

     Vattenbruket påverkar vattenmiljön genom fodrets kväve- och fosforinnehåll. Fodersammansättning och – teknik har dock förbättrats, vilket har medfört att den specifika belastningen (gram kväve och fosfor/odlad mängd) har sjunkit betydligt. För att främja en hållbar utveckling av vattenbruket deltar landskapsregeringen i ett flaggskeppsprojekt inom ramen för EU:s Östersjöstrategi. Projektet har medfinansierats av Baltic Sea Region Programme 2007-2013 och syftar till att utveckla hållbara vattenbruksmetoder för Östersjön.^[37] Arbetet med vattenkvalitetsförbättrande åtgärder är en stor utmaning både för lantbruket och vattenbruket på Åland.

     Det åländska vattenbruket utgörs uteslutande av kassodling i havet och med sin omgivande skärgård har Åland goda naturliga förutsättningar för denna odlingsform. Lokalt regelverk finns för att styra lokaliseringen av odlingsenheterna till områden som har god vattenomsättning. Detta har medfört större och färre odlingsenheter som generellt är lokaliserade i ytterskärgården. Denna omstrukturering har resulterat i att fiskodlingens eutrofierande effekt i de inre känsliga kustområdena har minskat, tillväxten och fiskhälsosituationen har förbättrats och intressekonflikter minskats.

     Inom det småskaliga kustfisket används endast passiva fiskemetoder, t.ex. nät och ryssjor. Dessa metoder är skonsamma för den akvatiska miljön. För att begränsa de problem som sälangrepp förorsakar det småskaliga yrkesfisket är en fortsatt utveckling av sälsäkra fiskeredskap viktigt. Denna utveckling kan ske parallellt med utvecklingen av selektiva redskap.

     Nyttjandet av arter som endast har en mycket begränsad eller ingen kommersiell användning kan skapa ett mervärde inom näringen och bidra till att i utökad grad förse livsmedelsindustrin med råvara, utan att i större omfattning öka fisketrycket på de arter som idag är av kommersiellt intresse.

     På Åland sätts fokus på en god lokal förvaltning av de kustnära bestånden. Insatser inom miljö- och fiskevård såsom restaurering av lek- och uppväxtområden och åtgärder för att minska näringens miljöpåverkan bidrar till att göra näringen ekologiskt hållbar.

     Industrins andel av näringsbelastningen på vattendragen har bedömts vara liten på Åland. Övrig belastning från turism, sjöfart och skogsbruk har i allmänhet beräknats vara liten men kan lokalt ha betydelse.

     För Åland är utmaningen att uppnå en hållbar användning av naturresurserna, vattenområdenas miljöbelastning och en god biologisk mångfald.

 

 

 

4.     ESI-program 2014-2020

 

 

4.1. Landsbygdsutvecklingsprogram

 

Primärnäringarna, dvs jordbruk, skogsbruk samt fiske tillsammans med den nära sammankopplade livsmedelsindustrin har som helhet stor betydelse för den åländska ekonomin, det åländska samhället, miljön och landskapet.

     Den övergripande målsättningen för landsbygdsutvecklingsprogrammet är att bidra till en hållbar ekonomisk och smart utveckling på landsbygden och till att utveckla och diversifiera det till landsbygden kopplade näringslivet. Programmet skall dessutom bidra till att stärka och utveckla de redan goda natur- och miljöförhållanden samt stärka landskapets attraktivitet som samhälle. Programmets främsta prioritering är att säkerställa en tillräcklig primärproduktion och på så sätt se till att det finns livsmedel för konsumenterna och råmaterial för Ålands livsmedelsindustri. Detta bör bygga på ett konkurrenskraftigt och miljövänligt hållbart jordbruk.

     Programmet strävar till att höja kompetensen generellt både inom produktion och inom miljö samt inom områden där kompetenshöjningen ger effekt både för utveckling av konkurrenskraft samt miljö som t.ex. rådgivning inom energieffektivitet samt riktad gårdsvis miljörådgivning. Kompetensutvecklande insatser som stödjer marknadsanpassad produkt- och tjänsteutveckling, hållbara och effektiva produktionsprocesser samt ökat affärskunnande prioriteras. Genom metoder som förbättrar kunskapsöverföring inom näringslivet samt utvecklad och förstärkt kommunikation mellan näringsliv och utbildningsinstanser skapas innovativa miljöer. 

     Det åländska lantbruket och livsmedelförädlingen lever i ett ömsesidigt förhållande. Lantbruket har stor betydelse för med tanke på försörjningen av råvaror till livsmedelsindustrin. Genom att stimulera till en konkurrenskraftig och lönsam produktion ökar jordbrukets framtida möjlighet att förse livsmedelsföretagen med råvara. Branschen karaktäriseras av låga marginaler och låg lönsamhet samtidigt som investeringarna är kapitalintensiva. Åtgärder skall bidra till en utökad produktion av de varor som efterfrågas, främja en kostnadseffektiv produktion och en generellt höjd produktivitet bl.a. inom mjölkproduktion men även annan djurproduktion och specialodling.

     Lantbruket utgör i termer av sysselsättning en minskande del av den åländska ekonomin. Kostsamma generationsskiften inom jordbrukssektorn underlättas genom finansiellt stöd. Åtgärder som syftar till att kompensera jordbrukarna för de naturbetingade nackdelarna gällande klimat och struktur beaktas.

     För att ta helhetsgrepp över livsmedelsklustret bör även livsmedelsförädlingsledet införlivas i satsningen på en levande landsbygd och jordbruksproduktion. Livsmedelinsindustrin är mycket betydelsefull för det åländska lantbruket i form av förädlare av lokalt producerade råvaror främst i form av potatis, mjölk, kött och fisk. Betydelsen och beroendet är ömsesidigt då lokalt producerad kvalitetsråvara och en i produktionen väl integrerad logistik och förhållandevis låga råvarutransportkostnader är grunden för hur livsmedelsindustrin ser ut idag och hur den utvecklas. Organiseringen av livsmedelskedjan är sålunda viktig för hela näringens fortsatta utveckling. Produktion och förädling bör knytas tätare samman för att optimera förhållandet produktion och efterfrågan och att ”rätt” råvara produceras. Näringens målsättningar gällande ökad produktivitet och ökad produktion innebär också större volymer som skall avsättas på en marknad där det råder hård konkurrens.

     Jordbrukets miljöbelastning minskas genom en kombination av omfattande och varierande metoder både på åkermarken och vid vattendragen i anslutning till åkermarken. Vikt läggs framför allt vid åtgärder som direkt leder till ett minskat näringsläckage men även på åtgärder som indirekt minskar belastningen, t.ex. åtgärder som höjer markens produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden främjas genom att förhindra igenväxning av landskapet och genom landskapsvårdsinsatser. Vid utformningen av miljöersättningen måste förgröningen av EU:s direktstöd (pelare I, riksbehörighet) beaktas så att ingen dubbelfinansiering förekommer. Förgröningen innebär att en odlare måste diversifiera sin odling, bevara permanenta betesmarker och ha en viss areal med ekologisk fokus.

     Det arealbaserade miljöstödet är enligt landskapsregeringens Åtgärdsprogram för Ålands kust-, yt- och grundvatten 2009-2015” ett viktigt verktyg i vattenvårdsarbetet på Åland. Det är därför ytterst viktigt att fortsätta med denna typ av arealbaserat miljöarbete på gårdarna även i fortsättningen för att målen i det ovan nämnda vattenåtgärdsprogrammet ska uppnås. 

     Jordbrukets miljöstöd har ända sedan år 1995 genomförts i hög grad med målsättning att minska växtnäringsläckaget.  Intresset för åtgärden har varit stort och år 2012 omfattades 447 lantbrukare av miljöstödet vilket är 88 procent av alla aktiva lantbrukare på Åland. Arealmässigt omfattade miljöstödet 12 896 hektar vilket är 93 procent av åkerarealen på Åland. Tack vare miljöstödet har fosforhalterna i åkermarken sakta sjunkit och urlakningen minskat men fosforhalterna är ännu på rätt höga nivåer och urlakningen rätt så betydande.

     Ekologisk produktion som karaktäriseras av optimal, lokal resursanvändning kommer att stödas genom en egen åtgärd. Användningen av lättlösliga handelsgödselmedel ersätts med miljövänligare åtgärder och växtnäringsämnen tillvaratas effektivt i gårdens kretslopp. Husdjursproduktionen sker extensivt på djurens villkor. Miljö- och vattenbelastningen är därför mindre i ekologisk produktion jämfört med konventionell.

     Som komplement till de arealbaserade stöden behövs stöd för s.k. icke produktiva investeringar i olika typer av miljöprojekt som genomförs i anslutning till odlingsmarken. Omsorgsfullt målinriktade insatser inom denna åtgärd kan vara mycket effektiva. Åtgärderna planeras genomföras med Leader-metoden.

     För att förstärka genomförandet av både arealbaserande insatser och insatser i olika miljöprojekt behövs stöd för rådgivning. Med hjälp av riktad rådgivning ska lantbrukarna få hjälp med att hitta de rätta miljöinsatserna på den egna gården och identifiera de områden där insatserna bedöms ge bästa effekt. De odlare som genomför landskapsvårdsinsatser bör ha tillgång till rådgivning så att insatserna genomförs på rätt sätt.

     En viktig faktor för landsbygdens attraktionskraft är tillgång till sysselsättning. Tillväxt stimuleras inom det stora antal mikroföretag som är verksamma på den åländska landsbygden genom kunskapsöverföringsinriktade projekt som stimulerar till nystart, utvecklande eller övertagande av företag.

Åtgärder som främjar den sociala inkluderingen inom det åländska samhället kan ge en ökad inflyttning. Det görs genom att underlätta för personer att integreras i det åländska samhället genom att utveckla fritidsverksamheter, kulturliv, förnyelse av byar, tillvaratagande av byars kultur- och naturarv samt landsbygdslandskapet i stort. Åtgärderna genomförs med Leader-metoden och skall stödja ökad sammanhållning i samhället så att närområdena strävar mot samma mål.

     De valda programinsatserna bedöms stöda Östersjöstrategin mot målet att rädda havsmiljön framförallt genom miljöförbättringar i jordbruket inom Östersjöns avrinningsområde och målet att öka välståndet genom utveckling och förbättring av landsbygdsnäringarnas konkurrenskraft. Därmed bidrar programmet till en hållbar tillväxt och utveckling av Östersjöregionen.

     Programmet och strategin förverkligas genom nio åtgärder.

     Genom att stöda investeringar i jordbruket och livsmedelsindustrin (1), samt att fortsätta stöda unga jordbrukare med startstöd (2) fokuseras insatserna på Europa 2020 strategins tematiska mål 3 Att öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag, inom jordbruket (för EJFLU) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF). I förslaget till program blir det ett ökat fokus på området jämfört med tidigare programperiod med hänvisning till de i analysen påvisade behovet om en utveckling av konkurrenskraften och behovet av ökad produktivitet inom näringen.

     Stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar, det så kallade LFA-stödet (3) skall kompensera för de begränsningar det åländska jordbrukslandskapet innebär med relativt sett låg produktion och därtill medföljande höga produktions- och transportkostnader. Också här har landskapsregeringen föreslagit ett ökat fokus jämfört med tidigare period med hänvisning till de i analysen beskrivna förutsättningarna inom jordbruket med kraftigt stigande insatsvarukostnader samtidigt prisnivån för sålda varor varit relativt oförändrade och gjort att lönsamhetsnivån försämrats. Jordbrukets miljöbelastning skall minskas genom en kombination av omfattande och varierande metoder både på åkermark och vid vattendragen i anslutning till åkermarken genom miljöersättningar (4), investeringar i fysiska icke-produktiva investeringar (5) och rådgivningsinsatser (6). Åtgärderna bidrar alla till att uppfylla det sjätte tematiska målet, Att skydda miljön och främja en hållbar användning av resurser.

     I förslaget till program är målsättningen att insatserna skall fokuseras till åtgärder som konstaterat varit effektiva för vattenmiljön samt den biologiska mångfalden. Åtgärderna förslås också kompletteras med riktad miljörådgivning för att ytterligare effektivera medlen avsatta till åtgärden. Förslaget har också en förenklad struktur med färre åtgärder samt en separat åtgärd skild från miljöstödet för den ekologiska produktionen.  

     Utveckling och diversifiering av småföretagande på landsbygden skall riktas till sammansatta grupper genom kunskapsöverföring och informationsåtgärder (7) och landsbygdens attraktivitet och social inkludering främjas genom grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen i landsbygden (8). Samarbetsverkan och stöd till löpande kostnader och ledningsfunktioner för Leader (9) skall hjälpa till för ett effektivt genomförande av åtgärderna 5, 7 och 8 med Leader-metoden. Den förstnämnda åtgärden stöder det åttonde tematiska målet att främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet medan de två sistnämnda stöder det nionde målet att främja social inkludering.

     Programmet genomförs med inkomststöd till lantbrukare (LFA), företagsstöd (startstöd och investeringsbidrag) och projektstöd till jordbrukare, offentliga organ och organisationer samt med ersättning för extra kostnader och inkomstbortfall (miljöersättning, stöd för ekologisk produktion).

     Enligt beräkningar tilldelas Åland sammanlagt 20,709 miljoner euro från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). 14,867 miljoner euro eller 72 procent av den gemensamma ramen fördelas till stöd för miljövänlig odling (miljöersättning), stöd för ekologisk produktion och stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar (LFA). Enligt förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram uppgår motfinansieringen till fondens medel till 34,744 miljoner eller 63 procent. Den totala programbudgeten inklusive ett nationellt finansierat husdjurstillägg balanserar på 57,879 miljoner euro.

     Landskapsregeringen har till meddelandet bifogat en konsekvensanalys (bilaga) där bl.a. rikets stödsystem och de reella effekterna för lantbrukarna av den minskade programbudgeten inom landsbygdsutvecklingsprogrammet har beaktats. I den föreslagna programbudgeten har alternativ 2 i konsekvensanalysen inarbetats.

    

 

Tematiskt mål (TM)	Åtgärder enligt artikel i EG 1305/2013	Mål	Euro från EJFLU
TM 3 Att öka konkurrenskraften hos SME företag, inom jordbruket (EJFLU) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF)	Unionsprioritering 2a och b: Öka konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk och förbättra jordbruksföretagens möjlighet att överleva, med särskild inriktning på följande: - Underlätta omstrukturering av jordbruk och - Underlätta generationsbyte inom jordbrukssektorn
	Artikel 14 Kunskapsöverföring och informationsåtgärder     Artikel 17 Investeringar i fysiska tillgångar             Artikel 19 Jordbruks- och affärsutveckling nyetableringsstöd (startstöd)	Höjd kompetens och ökad konkurrenskraft inom näringen.   Jordbrukets generella prestanda förbättras och bidrar till ökad råvaruproduktion till livsmedelsindustrin samt ökad konkurrenskraft.   Bibehållet jordbruk på Åland och sänkt ålderstruktur för jordbrukarna. Jordbrukarnas utbildning och konkurrenskraft stärks.	20 000       2 710 855               328 500
	Unionsprioritering 3a: -främja organisationen av livsmedelskedjan och riskhanteringen inom jordbruket med särskild inriktning på följande: Integrera primärproducenter i livsmedelskedjan på ett bättre sätt med hjälp av kvalitetssystem, säljfrämjande åtgärder på lokala marknader och inom korta leveranskedjor, producentgrupper och branschorganisationer
	Artikel 17 Investeringar i fysiska tillgångar   Artikel 14 Kunskapsöverföring och informationsåtgärder	Stärka livsmedelsindustrins konkurrenskraft och innovationsbenägenhet samt bidra till nya produkter och uppstart av nya små livsmedelsföretag. Strävan till att minska distributionskedjorna så att primärproducenterna får större del av priset till konsument.	912 500      20 150
TM 6** Att skydda miljön och främja en hållbar användning av resurser                                                                                                                                                                                                                                                                                 -----------------------   TM 5** Att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar	Unionsprioritering 4 a-c: Återställa, bevara och främja ekosystem som är beroende av jord- och skogsbruket, med särskild inriktning på följande: - återställa och bevara biologisk mångfald, bland annat inom Natura 2000-områden och jordbruk med höga naturvärden, och de europeiska landskapens karaktär - förbättra vattenförvaltningen - förbättra markskötseln
	Artikel 15: Rådgivningstjänster - Riktad miljörådgivning - Rådgivning om landskapsvård - Obligatorisk rådgivning           Artikel 17* Investeringar i fysiska tillgångar - Icke produktiva investeringar som är knutna till fullgörandet av åtaganden om miljövänligt jord- och skogsbruk, rör biologisk mångfald och bevarandestatusen för arter och livsmiljöer…      -Recirkulation av avrinningsvatten             - Upprättande av gärdesgårdar           - Landskapsvårdsinsatser       Artikel 28 Miljö och klimatvänligt jordbruk   - Balanserad användning av näringsämnen (en obligatorisk del och 9 frivilliga tillval)                                                                       - Anläggning av skyddszoner                           - Naturvårdsvall/ängsvall               - Skötsel av prioriterade naturbeten               - Riktade insatser på naturbeten                 - Bevarande av ursprungsraser               Artikel 29 Ekologisk produktion   - Ekologisk växtproduktion - Ekologisk husdjursproduktion       Artikel 31 Stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar - Åkermark - Naturbeten	Ge lantbrukarna hjälp att hitta de rätta miljöinsatserna för den egna gården och identifiera de områden där insatserna bedöms ge bästa effekt.                     Återanvändning av den näring som frigörs från åkermarken och som transporteras med avrinningsvattnet ut i vattendragen   Skapande av en mer ändamålsenlig storlek av de stora betesområdena för effektivt betestryck   Bibehållen tillräckligt stor lövängs- och strandsängsareal         Gödsling som utgår ifrån åkerskiftets egenskaper, den odlade växten och miljön och att skapa flerårigt system för uppföljning av användning och utnyttjande av näringsämnen både årsvis men också på längre sikt. Minska mängden avrinningsvatten som förorsakas av erosion. Minska kvävebelastningen som en intensiv vallodling kan ge upphov till. Öka kretsloppet av näringsämnen. Stallgödselspridning som sker på ett ur miljösynpunkt mest optimalt sätt. Minska användningen av kemiska bekämpningsmedel i potatisodlingen. Minska näringsläckaget från åkrar på vilka ettåriga och fleråriga  trädgårdsväxter och potatis odlas. Minska användningen av bevattningsvatten och användningen av bekämpningsmedel i frukt- bär och grönsaksodling.          Bestående växttäcke längs känsliga vattenområden i syfte att minska erosionen och urlakningen av näringsämnen från angränsande åkermark i vattenområdet. Utarma markens näringsinnehåll, förbättrad markstruktur, öka biologisk mångfald och berikad landskapsbild.   Skötsel av vall som inte på många år ingått i normal växtföljd och som odlats väldigt extensivt för att bevara biologiska värden som börjat utvecklas.   Säkerställa en fortsatt betesdrift på värdefulla naturbetesområden och bevarande av livsmiljöer för arter beroende av betande djur   Möjligast gynnsamma livsmiljöer för den värdefulla betesfloran och –faunan och tryggande av dess överlevnad i livskraftiga populationer genom riktad skötsel.   Bibehålla tillräckligt stor population av ursprungsraser för att säkra rasernas överlevnad och bevarande av ursprungliga genetiska egenskaper.   Säkerställa fortsatt ekologisk produktion och ekologisk husdjursproduktion på Åland.     Säkerställa en fortsatt lantbruksproduktion på Åland varvid landsbygden och kulturmiljön kan bevaras och jordbruksmarken användas för jordbruksändamål.	124 100                 412 100                                                 5 090 485 (inklusive ingångna avtal för miljöstöd 2007-2013)                                                                                                                                                                     1 583 370 (inklusive ingångna avtal 2007-2013)     8 042 775 (inklusive ingångna avtal för perioden 2007-2013)
	Artikel 28 Miljö och klimatvänligt jordbruk   -Användning av organiska gödselmedel   -Odling av markförbättrande växter	Förbättrad markstruktur framförallt på växtodlingsgårdarna.   Förbättrad markstruktur, särskilt på spannmålsgårdar och gårdar med specialodlingar	150 665
TM 8 Att främja sysselsättning för arbetssökande och stöda arbetstagarens rörlighet ------------------------ TM 9 Att främja social inkludering och bekämpa fattigdom	Unionsprioritering 6a,b: Främja social inkludering, fattigsdomsbekämpning och ekonomisk utveckling i landsbygdsområden, med särskild inriktning på följande: - Främja diversifiering och skapande av nya småföretag och arbetstillfällen - Främja lokal utveckling på landsbygden
	Artikel 14* Kunskapsöverföring	Främja företagsverksamhet på landsbygden och därmed stimulera en breddning av näringslivet.	136 500
	Artikel 20* Grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen i landsbygdsområden       Artikel 42 LEADER Lokala aktionsgrupper	Motverka utflyttning och öka glesbygdens attraktionsplats som bosättningsplats.     Skapa nätverk genom internationella och transnationella samarbetsprojekt.   Utvecklande av landsbygden genom starkt lokalt engagemang, lokala initiativ, samarbete, ungdomsarbete och entreprenörskap.	292 500           32 500         195 000
Tekniskt stöd	Programadministration		657 000

* genomförs med Leader-metoden

** Enligt kommissionens arbetsdokument ska anslagen för unionsprioritet 4 fördelas så att 50 procent riktas till det tematiska målet 5 och 50 procent till det tematiska målet 6.

 

     I det första programförslaget aviserades att ca 9,3 miljoner av fondens medel och totalt 25,15 miljoner skulle avsättas till inkomststöd till lantbrukare (LFA) dock så att stödnivån är motsvarande den i rikets program för motsvarande åtgärd. I programförslaget som är aktuellt för den andra remissen har i den föreslagna programbudgeten (ovan) ca. 0,25 miljoner av fondens medel eller totalt ca 0,67 miljoner euro omdisponerats till miljöåtgärder exempelvis riktade mot husdjursproduktion och trädgårdssektorn genom att stödnivån för LFA justerats till motsvarande nivå i riket. I finansieringsramen ingår också ett helt nationellt finansierad LFA-förhöjning riktad till djurproduktionen till ett värde av 2,426 miljoner euro.

 

Tabell:

     Fördelning i insatsområden (förenklat från gemenskapens tematiska mål och landsbygdsförordningens unionsprioriteringar) i landsbygdsutvecklingsprogrammet före och efter föreslagen omdisponering:

 

                                            Före:              Efter :

Konkurrens                         20,6 %           19,3 %

Miljö                                   28,3 %           33,5 %

LFA                                     46 %              42,4 %

Landsbygd                          1,8 %             1,7 %

Tekniskt stöd                       3,3 %             3,1 %

 

Den totala finansieringen per åtgärdsområde inom landsbygdsutvecklingsprogrammet efter genomförande av den i konsekvensanalysen beskrivna alternativ 2 i jämförelse med programramen för perioden 2007-2013 visas i tabellen nedan.

 

Insatsområde	2007-2013	2014-2020
Rådgivning och kurser (art. 14 och 15)	125 000	450 000
Startstöd och i investeringar (art. 17 och 19)	5 228 000	8 327 000
Förädling (art. 17)	2 161 000	2 500 000
Miljö och eko* (art. 17, 28, 29)	25 734 000	19 331 000
LFA (art. 31)	21 920 000	24 461 000
Landsbygdsutveckling (inkl. Leader) (art. 14, 20 och 42)	3 338 000	1 010 000
LFA tilläggsdelen (art. 31)	4 500 000 (nationellt finansierat)	2 426 000 (nationellt finansierat, ingår i LFA ovan. I summan ingår inte finansieringen för år 2014 ca 700 000 som ersätts av staten efter överenskommelse i behörighetsarbetsgruppen)
Tekniskt stöd (art. 51)	1 254 000	1 800 000
Totalt	63 700 000	57 800 000

*Inklusive icke produktiva investeringar som genomförs med Leader-metoden

 

4.2. Strukturfondsprogram

 

För näringslivets och arbetsmarknadens främjande är det viktigt med smart tillväxt där ekonomi utvecklas på basen av kunskap och ekonomi samtidigt som densamma bör inkludera alla med tyngdpunkt på hög sysselsättning och social sammanhållning.

     Den övergripande målsättningen för programmet är att utveckla kunskapen och förbättra kompetensen inom arbetslivet, öka sysselsättningen, produktiviteten och innovationskapaciteten. Målet är att förnya och diversifiera det åländska näringslivet och att bidra till ett välutbildat, jämställt och aktivt inkluderande samhälle. En hög sysselsättningsgrad och därmed skattekraft, konkurrenskraftiga företag och en långsiktigt hållbar tillväxt skapar grund för att behålla den åländska välfärden på en fortsatt hög nivå.

     Strategin är att skapa förutsättningar för och stöda innovationer och kompetens i företag och organisationer på Åland för att få näringslivet att växa smart och hållbart. Ur ett tillväxtperspektiv är det viktigt att fler företag kan kommersialisera sina produkter och tjänster utanför Åland. Ett samhälle som baseras på delaktighet och jämställdhet stöder välfärden och minskar klyftorna mellan olika samhällsgrupper.

     För att främja en sådan utveckling läggs fokus på långsiktighet, samverkan på olika plan, kapitalförsörjning i tidiga faser av företagets livscykel och kompetensförsörjning.

     Strategin är vidare att effektivt använda befintliga resurser samt att stärka ekonomins tillväxtpotential och produktivitet inom ramen för en hållbar utveckling. Tillväxten är hållbar när ekonomisk tillväxt sker samtidigt som mänskliga resurser utvecklas och miljömässiga värden långsiktigt tas tillvara. Tillväxtbranscher skall stimuleras för att ge högre produktivitet och ett större arbetskraftsutbud som möjliggör utveckling av spetskompetens och högre effektivitet. För företag har energieffektiva produkter och tjänster växande efterfrågan och dylika processer bör uppmuntras för att snabba upp utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. En effektivare energianvändning stimuleras genom satsningar på information och utbildning samt stöd till teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik.

     Genom att integrera jämställdhet och jämlikhet i alla led i en strukturutveckling kan det bidra till ett mer innovativt klimat, vilket i sin tur skapar förutsättningar för hållbar tillväxt och utveckling. Drivkrafter för företagande hos alla grupper i samhället oberoende av kön, härkomst eller funktionshinder skall tas tillvara. Utbildningsväsendet har en viktig uppgift att uppmuntra och stöda företagsamhet, initiativkraft och kreativitet.

     Programstrategin koncentrerar de åländska strukturfondssatsningarna inom ramen för gemenskapens strategi och de sysselsättnings- och näringspolitiska målsättningarna inom landskapet till två prioriterade områden ” Entreprenörskap och innovation” (Eruf) och ”Delaktighet och kompetens” (ESF).

     De valda programinsatserna bedöms stöda Östersjöstrategin mot målet att uppnå ett ökat välstånd framförallt genom projekt som bidrar till att genomföra Europa 2020-strategin och till att förbättra regionens globala konkurrenskraft. Därmed bidrar programmet till en hållbar tillväxt och utveckling av Östersjöregionen.

     De valda investeringsprioriteringarna för regionalfonden är att främja företagsinvesteringar inom innovation och forskning etc. (tematiskt mål 1 att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation) och att stödja små och medelstora företags förmåga att inleda tillväxt- och innovationsarbeten (tematiskt mål 3 att öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag).

     Den huvudsakliga målgruppen för åtgärderna är SMF företag, nyetablerade teknologiföretag samt teknikintensiva eller innovativa små tjänsteföretag vilka har potential att utvecklas till internationella tillväxtföretag, högskolor/universitet, intresse- och branschorganisationer samt offentliga aktörer.

     Programmet genomförs med projektstöd till offentliga organ och organisationer samt genom offentligt riskkapital till företag.  

     För socialfondens del är prioriteringarna att främja tillgång till anställning för arbetssökande och icke-förvärvsarbetande, inbegripet långtidsarbetslösa och personer långt från arbetsmarknaden, även genom lokala sysselsättningsinitiativ och arbetskraftens rörlighet (tematiskt mål 8), aktiv delaktighet (tematiskt mål 9) samt att stärka lika tillgång till livslångt lärande, höja arbetskraftens kompetens och förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden (tematiskt mål 10).

     Den huvudsakliga målgruppen är enskilda individer, arbetslösa personer, både de som är registrerade arbetssökande men även de som är inaktiva och som riskerar att falla utanför de stödsystem som finns idag och personer som riskerar exklusion av olika anledningar.               

     Enligt beräkningar tilldelas Åland sammanlagt 4 995 500 euro varav 2 322 538 euro kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden och 2 672 962 euro från Europeiska socialfonden. Av programmets finansiering föreslås 30 procent avsättas till offentligt riskkapital.

     För regional- och socialfonden är den stora skillnaden mot nuvarande programperiod att båda fonderna ingår i ett gemensamt operativprogram, med en gemensam administration.

     Ifråga om regionalfonden föreslås det att finansiering inte längre beviljas som direkt företagsfinansiering i form av produktutvecklingsbidrag eller investeringsbidrag. Istället är åtgärderna utformade kring projektstöd som indirekt ska gynna företagande på Åland samt som ett offentligt riskkapital. Inom ramen för socialfonden kommer däremot företag att kunna erhålla finansiering för kompetensutveckling, en åtgärd som mera lyfts fram i kommande program än tidigare.

 

Tematiskt mål (TM)	Investeringsprioriteringar såsom de är formulerade i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (Eruf) och nr 1304/2013 (ESF)	Mål	Euro från Eruf/ESF
Prioriterat område: Entreprenörskap och innovation (Eruf)
Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation (TM 1)	Främja företagsinvesteringar inom forskning och innovation och utveckla kopplingar och synergieffekter mellan företag, forsknings- och utvecklingscentrum och den högre utbildningssektorn, särskilt främjande av investering i produkt- och tjänsteutveckling, tekniköverföring, social innovation, miljöinnovation, offentliga tillämpningar, efterfrågestimulans, nätverk, kluster och öppen innovation genom smart specialisering, och stödja teknisk och tillämpad forskning, pilotverksamhet, tidiga produktvalideringsåtgärder och kapacitet för avancerad produktion och förstagångsproduktion, särskilt vad gäller viktig möjliggörande teknik och spridning av teknik för allmänna ändamål	En breddad innovationsbas och affärsutveckling av nya innovativa idéer genom smart och hållbar tillväxt	1 858 030
Att öka konkurrenskraften hos SMF (TM 3)	Stödja kapacitet för SMF att växa på regionala, nationella och internationella marknader och att ägna sig åt innovationsprocesser.	Ett gynnsamt företagsklimat som främjar uppkomsten av nya företag och affärsprojekt och att hjälpa dem men även redan etablerade företag att utvecklas till att bli framgångsrika och konkurrenskraftiga. Det är vidare viktigt att främja små och medelstora företags internationaliserings- och samarbetspotential	464 508
Prioriterat område: Delaktighet och kompetens (ESF)
Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet  (TM 8)	Tillgång till anställning för arbetssökande och icke-förvärvsarbetande, inbegripet långtidsarbetslösa och personer långt från arbetsmarknaden, även genom lokala sysselsättningsinitiativ och stöd till arbetskraftens rörlighet.	Målet är att öka rörligheten på arbetsmarknaden och därigenom minska risken för utanförskap mede ett uttalat fokus på ungdomar och deras integration på arbetsmarknaden	741 943
Att främja social delaktighet, bekämpa fattigdom och diskriminering (TM 9)	Aktiv delaktighet, inklusive för att främja lika möjligheter och aktivt deltagande samt förbättra anställningsbarheten.	Målet är att minska riskerna för marginalisering	494 628
Att investera i utbildning och i vidareutbildning inklusive yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande (TM 10)	Stärka lika tillgång till livslångt lärande för alla åldersgrupper i formella, icke-formella och informella sammanhang, höja arbetskraftens kunskaper, färdigheter och kompetens och främja flexibla utbildningsvägar inklusive genom yrkesvägledning och validering av förvärvad kompetens.	Målet är att bidra till en ökad samlad kompetens i samhället genom att främja livslångt lärande	1 236 571
	Förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden, underlätta övergången från utbildning till arbete, förstärka yrkesutbildningssystemen och deras kvalitet, inbegripet genom mekanismer för att förutse kompetensbehoven, anpassning av kursplaner och inrättande och utveckling av arbetsbaserade system för lärande, inbegripet system med både teori och praktik och lärlingssystem.	Målet är att stöda och utveckla utbildningssektorn i syfte att skapa flexibla och förändringsbenägna utbildningssystem för att erbjuda arbetsmarknaden kompetens för de behov som finns och samtidigt förstärka konkurrenskraften hos företagen på Åland.
Tekniskt stöd (ESF)
	Programadministration		199 820

 

 

 

4.3. Fiskeriprogram

 

Europaparlamentets och rådets förordning för den europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF-förordningen) har inte antagits ännu. Europaparlamentet kommer att rösta om förordningsförslaget i april och förordningen väntas träda ikraft i juni. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för fonderna, ska partnerskapsöverenskommelsen kompletteras med de delar som rör fiske senaste två månader efter att EHFF-förordningen har trätt ikraft. Därefter ska programmet skickas till kommissionen inom tre månader. Om förordningen träder ikraft i juni innebär det att programmet ska skickas in senast i november.

Under våren kommer kommissionen att ge nya riktlinjer för innehållet och upplägget av de operativa programmen eftersom man har överenskommit om förändringar i förordningsförslaget. Således kommer det att bli ändringar i det nedanstående programupplägget och programförslaget har heller ännu inte varit på remiss. Utgående från det arbete som programarbetsgrupperna har utfört så presenteras nedan nuvarande arbetsversion av programmet.

Beträffande finansieringsfördelningen mellan de olika medlemsländerna så finns ännu inget bestämt. Beslut om detta väntas i juni-juli. Det går således inte att uppskatta programbudgeten i nuläget varför de siffror som presenteras i kapitel 5 utgår från programbudgeten för nuvarande program.

     Det åländska programmet kommer liksom nuvarande programperiod att utgöra en del av Finlands program eftersom förordningen endast tillåter ett program per medlemsland. Den nuvarande programbudgeten för den åländska delen av programmet utgör 8,62 procent (3,4 miljoner) av Finlands totala programbudget.

Genom en tydligare integrering av den ekologiska och den sociala dimensionen i fiskeripolitiken främjas en hållbar utveckling av fiskerinäringen och förutsättningarna för en långsiktigt livskraftig näring förbättras. Goda verksamhetsförutsättningar för fiskerinäringen bidrar till att arbetstillfällen och nödvändig samhällstruktur i glesbygd och skärgård tryggas och att livsmedelsindustrins stora behov av råvara tillgodoses.

Den övergripande målsättningen för fiskeriprogrammet 2014-2020 är att den åländska fiskerinäringen ska vara livskraftig, ekonomiskt lönsam samt ekologiskt och socialt hållbar. De fiskbestånd och ekosystem som nyttjas av näringen ska skyddas och vårdas för att även i framtiden kunna tillhandahålla närproducerad råvara och livsmedel av hög kvalitet.

Strategin är att stöda åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en hållbar, ökad primärproduktion genom insatser inriktade främst på innovation, lönsamhet, effektivisering, miljömässig hållbarhet och social dialog, vilket ger förutsättningar för ett långsiktigt konkurrenskraftigt företagande och ett mervärde på fiskeriprodukterna. Detta ska realiseras genom att programmet koncentreras till följande fem specifika målsättningar;

-minska fiskets inverkan på havsmiljön samt skydda och återställa biologisk mångfald och akvatiska livsmiljöer

-främja ett hållbart vattenbruk, inklusive biodiversitet

-främja ett konkurrenskraftigt fiske

-främja ett konkurrenskraftigt vattenbruk

-främja social delaktighet och territoriell sammanhållning

Den främsta möjligheten att öka tillgången på lokal fiskråvara finns inom vattenbruket varför strategin även sätter fokus på nya former av vattenbruk med stor tillväxtpotential liksom en hållbar vidareutveckling av kassodlingen av fisk i havet, då Åland har naturliga förutsättningar för denna odlingsform och sektorn tillhandahåller viktiga arbetstillfällen, i synnerhet i skärgården. Utvecklingen av vattenbruket kommer att ske i enlighet med den åländska strategin för vattenbruk som färdigställs parallellt med det operativa programmet. Vattenbruksstrategin utarbetas i enlighet med kommissionens strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket utgående från fyra prioriterade områden; administrativa förfaranden, samordnad fysisk planering, konkurrenskraft samt lika konkurrensvillkor.

Stategin är vidare att förbättra förutsättningarna för ett yrkesmässigt fiske och i synnerhet ett småskaligt kustfiske, vilket idag främst bedrivs som en bisyssla och ofta som en del av det mångsyssleri som kännetecknar levernet i skärgården. Fokus sätts på att förbättra lönsamheten genom att öka värdet på fångsten bl a genom utökad vidareförädling, insatser för att förbättra den lokala marknaden, åtgärder för att minska negativa effekter av säl och skarv samt att bredda resursbasen genom utökad användning av underutnyttjade bestånd. Förutsättningarna för ett småskaligt kustfiske främjas även genom insatser för att upprätthålla en välfungerande infrastruktur. Behovet av fortsatta insatser för fisk- och vattenvården tillgodoses genom olika åtgärder för förbättrad förvaltning av bestånden samt beståndsvårdande åtgärder så som restaurering av lek- och uppväxtområden.

Konsumenternas efterfrågan på produkten är givetvis en grundläggande faktor för att kunna bedriva lönsam och konkurrenskraftig verksamhet. För att skapa en större efterfrågan på lokala fiskprodukter från konsumenter behövs marknadsförings- och informationsinsatser liksom samverkansinsatser och social dialog inom näring och även gentemot andra intressenter. De alltmer medvetna konsumenterna ställer krav i fråga om bl a miljöaspekter, hälsa, klimat och etik och det är en nödvändighet att näringen kan svara upp mot dessa krav.

Den åländska småskaligheten kan nyttjas som en fördel för ett utökat lokalt samarbete samt för att främja den sociala dialogen på olika plan; inom fiskerinäringen, mellan näringens olika sektorer, med andra sektorer, med myndigheter och närregioner. Genom samverkan med närregioner och organiserade samarbetsformer kan de annars begränsade möjligheterna för forskning och utveckling förbättras. Behovet av förbättrad samverkan och social dialog ska även tillgodoses genom implementering av lokalt ledd utveckling.

     De valda programinsatserna bedöms stöda Östersjöstrategin mot målet att rädda havsmiljön framförallt genom att satsa på blå tillväxt i fiskerinäringen med fokus på utveckling av vattenbruket och målet att öka välståndet genom utveckling och förbättring av fiskerinäringens konkurrenskraft. Därmed bidrar programmet till en hållbar tillväxt och utveckling av Östersjöregionen.

    

 

Tematiskt mål (TM)	Åtgärder enligt artikel i EG XX/2013	Mål	Euro
TM 6 Att skydda miljön och främja en hållbar användning av resurser	Unionsprioritering: Främjande av ett hållbart och resurseffektivt fiske och vattenbruk inklusive relaterad beredning
	Artikel 29 Rådgivning (om miljöhållbarhet)   Artikel 36 Innovation kopplad till bevarandet av de marina biologiska resurserna   Artikel 37 Begränsa fiskets inverkan på havsmiljön och anpassning av fisket för att skydda arter   Artikel 38 Skydd och återställande av marin biologisk mångfald och av ekosystemen	Minska fiskets inverkan på havsmiljön samt skydda och återställa biologisk mångfald och akvatiska livsmiljöer
	Artikel 46e Produktiva investeringar i vattenbruket (minska miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten)   Artikel 54 Vattenbruk som tillhandahåller miljötjänster – bl.a. extensivt vattenbruk   Art 56 Djurs hälsa och välbefinnande	Främja ett hållbart vattenbruk, inklusive biodiversitet
TM 3 Att öka konkurrenskraften hos SME företag, inom jordbruket (EJFLU) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF)	Unionsprioritering : Främja ett innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske och vattenbruk inklusive relaterad beredning
	Artikel 28 Innovation (fiske)   Artikel 29 Rådgivning (om affärs- och saluföringsstrategier, projekts bärkraft)   Artikel 31 Främja humankapitalet och social dialog (fiske)   Artikel 32a Nya inkomstformer   Artikel 33 Hälsa och säkerhet ombord   Artikel 40 Mervärde och produktkvalitet   Artikel 41 Fiskehamnar, landningsplatser och skyddshamnar   Artikel 71 och 72 Saluföring och beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter	Främja ett konkurrenskraftigt fiske.
	Artikel 45 Innovation (vattenbruk)   Artikel 46 a-d, f) Produktiva investeringar i vattenbruket   Artikel 47 Nya typer av inkomst och mervärde   Artikel 49 Främjande av humankapitalet och nätverksbyggande (vattenbruk)   Artikel 50 Förbättrad potential för vattenbruksanläggningar   Artikel 71 och 72 Saluföring och beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter	Främja ett konkurrenskraftigt vattenbruk
TM 8 (Leader)	-Mångsidigt nyttjande av resursen -Fiske- och naturvård i kustområdet -Vattenägande och ägarförvaltning -Skärgårdens kulturlandskap	Främja social delaktighet och territoriell sammanhållning
Tekniskt stöd	Programadministration

 

 

4.4. Central Baltic gränsöverskridande program

 

För en liten öppen ekonomi som den åländska är internationell handel och gränsöverskridande samarbete inom en rad olika frågor t.ex. vattenmiljö av särskild stor betydelse. För de deltagande ländernas kustområden i Estland, Finland, Lettland, Sverige och för hela Åland finns gemensamma utmaningar i form av tillgänglighet till europeiska och utomeuropeiska marknader, arbetskraftens produktivitet, utveckling av entreprenörskap, att dra nytta av det kunskapsintensiva näringslivet, reducera utsläpp av koldioxid samt näringsämnen och gifter i Östersjön, balansera intresset mellan att bevara och kommersiellt utveckla natur- och kulturresurser, hållbart nyttjande av marina resurser, kommunikationer inom regionen och förstärkning av småskaliga samhällen.

 

 

     I hela Central Baltic programområdet bor cirka 10,5 miljoner människor varav ca 170.000 bor centralt i det som kallas skärgården och öarna. För att genomföra konkreta samarbetsprojekt krävs parter från minst två olika EU-medlemsstater. Tillsammans har länderna avsatt ca 115 miljoner euro av EU-medel för territoriellt samarbete inom ramen för Central Baltic Programme 2014-2020. Ålands landskapsregering är en av parterna som godkänner programmet medan ansvarig förvaltningsmyndighet är Egentliga Finlands Förbund. Programsekretariatet har huvudkontor i Åbo och en kontaktpunkt med en person vardera på Åland respektive i Sverige, Estland och Lettland kommer att hjälpa potentiella projektpartners.

     Programmet är indelat i fyra huvudområden. En konkurrenskraftig ekonomi i Central Baltic-regionen är inriktat mot fler nya kunskapsintensiva företag och fler unga som startar företag samt satsningar för att kluster av företag ska utveckla nya tjänster och öka försäljningen utanför EU. Exempel på branschkluster som kan samarbeta är inom turism, lokala livsmedel och maritima tjänster.

     Det andra området gäller en hållbar användning av gemensamma resurser. Samarbete för att utveckla natur- och kulturresurser i regionen till attraktiva besöksdestinationer, skapa en god förvaltning av marin- och kustområden, utveckla innovativa metoder för att minska läckage av näringsämnen i Östersjön och en integrerad planering av tätbebodda områden med omkringliggande regioner.

     Det tredje prioriterade området gäller en väl sammankopplad region genom å ena sidan miljömässigt bättre transportinfrastruktur och å andra sidan förbättrad service i små båthamnar för att utveckla turismen.

     Det fjärde området ger förutsättningar för en kompetent och inkluderande Central Baltic-region. Här inryms projekt för att värna det småskaliga lokalsamhället vilket kan gälla målgrupper och -områden som unga invånare, hälsa, trygghet, minoriteter, äldre med mera. Det är även möjligt att samarbeta för att skapa mer harmoniserad yrkesutbildning i regionen anpassad till arbetsmarknaden.

     De valda programinsatserna bedöms stöda Östersjöstrategin mot målen att uppnå ett ökat välstånd, rädda havsmiljön och koppla samman regionen framförallt genom projekt som bidrar till att genomföra Europa 2020-strategin och till att förbättra regionens globala konkurrenskraft, minska belastningen på Östersjön, utveckla miljömässigt hållbara transportlösningar, öka kompetensen och sammanhållningen. Därmed bidrar programmet till en hållbar tillväxt och utveckling av Östersjöregionen.

     Insatser inom skärgården och öarna ska beakta småskalighet och de särskilda omständigheter som råder. Åländska projektpartners kan samarbeta inom alla ovan nämnda områden och med partners i de andra deltagande länderna.

 

 

 

5.     ESI-finansiering 2014-2020

 

 

Den finansiella fördelningen föreslås indikativt att fördelas mellan fonderna till följande tematiska mål enligt Europa 2020-strategin.

 

 

 

TM	Eruf	ESF	EJFLU	EHFF	Totalt
1. Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation	1 858 030				1 857 030
2. Att öka tillgång till, användningen av och kvaliteten på informations- och kommunikationsteknik
3. Att öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag, inom jordbruket (för EJFLU) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF).	464 508		4 084 896	2 040 000	6 589 404
4. Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer
5. Att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar.			159 285		159 285
6. Att skydda miljön och främja en hållbar användning av resurser.			14 996 290	850 000	15 846 290
7. Att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur
8. Att främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet		741 943	132 300	340 000	1 214 243
9. Att främja social inkludering och bekämpa fattigdom		494 628	503 730		998 358
10. Att investera i utbildning, färdigheter och livslångt lärande		1 236 571	166 500		1 403 071
11. Att förbättra den institutionella kapaciteten och effektiviteten hos den offentliga förvaltningen
Tekniskt stöd*		199 820	666 000	170 000	1 035 820
Totalt	2 322 538	2 672 962	20 709 000	3 400 000	29 104 500

 

6.     Bilagor

 

Ÿ  Bilaga: Konsekvensanalys av landsbygdsutvecklingsprogrammet

 

 

 

 

KONSEKVENSANALYS GÄLLANDE ÅLANDS LANDSKAPSREGERING LANDSBYGDSUTVECKLINGSPROGRAM 2014-2020

Kapitel 1 Bakgrund

Denna konsekvensanalys har tagits fram som ett komplement till den förhandsutvärdering som görs inom ramen för utarbetandet av landsbygdsutvecklingsprogrammet. Förhandsutvärderingen skall bland annat bedöma hur väl programmet bidrar till unionens strategier och mål, hur programmet hänger ihop gällande behov, strategier och åtgärder, om programmet fördelar budgetmedlen i överenstämmelse med programmets mål och strategier, om programmets indikatorer är tydliga och relevanta, om målen är realistiska och om de förväntade utfallet kommer att bidra till resultatet. Förhandsutvärderingen genomförs parallellt med programarbetet med målsättningen att kunna påverka programarbetet under arbetets gång och därmed försäkra en högre kvalitet i det slutliga programförslaget.

På Åland och i Finland råder delad behörighet gällande jordbrukspolitiken mellan riket och Åland för vilket det redogörs närmare för nedan. Eftersom huvuddelen av de produkter som det åländska lantbruket producerar avsätts i Finland är de åländska producenterna beroende av ett så neutralt konkurrensförhållande mellan producenterna i riket och på Åland som möjligt. I uppdraget för förhandsutvärderingen ingick inte att jämföra det åländska programmet i förhållande till rikets ur konkurrensperspektiv varför landskapsregeringen kompletterar beslutsunderlaget för programarbetet med denna konsekvensanalys där det åländska programmet jämförs med rikets.

Kapitel 2 Behörighet

Landskapet Åland och riket har delad behörighet gällande ansvaret för jordbrukspolitiken på Åland. Enligt 18§ 15 punkt självstyrelselagen har landskapet ansvar för den del av jordbrukspolitiken som omfattar styrningen av jordbrukspolitiken. Riket ansvarar enligt 27§ 15 punkt självstyrelselagen för priset på lantbruksprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter. Eftersom skrivningarna i självstyrelselagen inte reflekterar förhållandena i jordbrukspolitiken som gäller efter EU-medlemskapet har riksmyndigheten och landskapet tolkat fördelningen av ansvaret till att landskapet ansvarar för strukturpolitiken inom jordbruket och riket ansvarar för inkomstpolitiken. I praktiken har ansvarsfördelningen som huvudprincip genomförts så att landskapet har implementerat åtgärderna inom landsbygdsutvecklingsprogrammet i enlighet med EU:s landsbygdsutvecklingsförordning och riket har ansvarat för jordbrukspolitikens första pelare samt de nationella inkomststöden.  Landskapet har vidare lagstiftningsbehörigheten över näringsverksamhet i enlighet med 18§ 22 punkt själstyrelselagen med vissa undantag.

Behörigheten kring jordbruksstöden utreds för närvarande av en arbetsgrupp tillsatt vid jord- och skogsbruksministeriet. Behörigheten utreds med hänsyn till att vi går in i en ny finansieringsperiod 2014-2020 samt de förändringar och reformer som genomförs inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Landskapsregeringen har i detta arbete påpekat för riksmyndigheterna att det har skett en betydande förändring i fördelningen av finansieringsansvaret gällande finansieringen av jordbrukspolitiken som helhet. Förändringen har föranletts dels av att ansvaret för LFA-stödet överfördes från riksmyndigheten från år 2000 men också genom att betydelsen av landsbygdsutvecklingsprogrammet i Finlands jordbrukspolitik fått större betydelse vartefter möjligheterna till nationella inkomststöd minskat med striktare tillämpning av statsstödsreglerna inom EU för Finlands del. Nedan ses ett sammandrag av hur finansieringsansvaret förändrats över tid, Ålands respektive rikets stöds andel av lantbruksproduktionsomsättningen före och efter EU-inträdet:

Åland före EU-inträde   4,4 %	Åland efter EU-inträde 1999   12,5%	Åland efter EU-inträde 2011   25,5 %
Riket på Åland före EU-inträde   Ca 15 %	Riket på Åland efter EU-inträde 1999   25,2 %	Riket på Åland efter EU-inträde 2011   21,5 %

 

Grundprincipen i jordbruksbehörigheten är att riket skall ansvara för jordbrukets inkomster medan landskapets ansvar skall hänföras till genomförande av strukturella insatser samt miljöinsatser inom jordbrukspolitiken. Landskapsregeringen har i detta sammanhang påpekat att den tidigare tydliga ansvarsfördelning mellan inkomstpolitik och strukturpolitik inom jordbrukspolitiken under EU-medlemskapet blivit alltmer diffus och landskapsregeringen kommit att ansvara för områden som är att betrakta som inkomstpolitik och därmed felaktigt belastar landskapets budget.

Kapitel 3 Tidtabell

Tidtabellen gällande programarbetet regleras i rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för strukturfonderna. Enligt förordningen skall medlemsstaterna utarbeta en partnerskapsöverenskommelse i dialog med kommissionen som innehåller en sammanfattning av de prioriteringar och insatser som medlemsstaten gör inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Enligt samma förordning skall medlemsstaterna lämna programförslag innehållande de insatser som sammanfattas i partnerskapsöverenskommelsen till kommissionen senast tre månader efter att partnerskapsöverenskommelsen lämnats till kommissionen. Partnerskapsöverenskommelsen lämnades till kommissionen den 17 februari 2014. Detta betyder att Ålands måste lämna sitt förslag till landsbygdsutvecklingsprogram till kommissionen senast den 17 maj 2014. Europeiska kommissionen har sedan 6 månader på sig att ta ställning till åländska förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram, under förutsättning att programmet är komplett. Det innebär att kommissionens beslut om det nya programmet kan förväntas komma i november 2014. Landskapsregeringen kan om man så vill starta implementeringen av programmet från det datum som programmet mottagits av kommission dock så att implementeringen görs på egen risk men att kostnaderna är stödberättigade om åtgärden i fråga godkänns.

Innan landskapsregeringen lämnar programmet till kommissionen skall en andra omgång av remissutlåtande över programmet inhämtas samt formellt beslut fattas om godkännande av programmet.

Kapitel 4 Det allmänna läget i jordbruket

Som grund för framtagande av landsbygdsutvecklingsprogrammet har en socioekonomisk nulägesbeskrivning utarbetats. Ett sammandrag av beskrivningen finns i förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram och utgör en grund för behovsanalysen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att gårdarna blivit färre och större, samtidigt som medelåldern bland odlarna stigit. I utredningen konstateras att de flesta sektorerna inom det åländska lantbruket är beroende av betydande subventioner från EU, riket och Åland. Utredningen konstaterar vidare att försäljningsprisnivåerna inom lantbruket varit relativt stabila under det senaste decenniet samtidigt som insatsvarukostnader, t.ex. drivmedel och gödsel, haft en betydande prisutveckling. Sammantaget har det lett till att omsättningen inom företagen utvecklats väl i takt med strukturutvecklingen men produktiviteten sett till förädlingsvärde per arbetad timme inte utvecklats i samma utsträckning som omsättningen. Företagarna måste arbeta mera för att uppnå samma lönsamhetsnivå som för 10 år sedan och de som inte genomfört någon strukturutveckling och inte ökat sin omsättning har troligtvis en betydligt mer negativ situation i sina företag.

Utredningen konstaterar också att primärnäringarna har stor betydelse för livsmedelsindustrin med tanke på försörjningen av råvaror. Ett förhållande som betecknas som ömsesidigt då primärnäringarnas möjligheter till lokalavsättning av produkterna är av stor betydelse för näringens utveckling. Det konstateras också att branschen som helhet är av relativt stor betydelse för det åländska samhället. Branschens andel av BNP uppgår till ca 4,5 % och den direkta sysselsättningen uppgår till 870 personer och den indirekta till ca 1300 personer. Lantbruksnäringen och livsmedelsindustrin är därtill mycket exportinriktad och står för ca.10 % av landskapets totala export. I rapporten konstateras också att livsmedelsindustrin till omsättningen utgör nästan hälften av den totala tillverkningsindustrin. Europeiska kommissionen har särskilt uppmärksammat det beskrivna beroendeförhållandet mellan primärnäringarna och industrin i sitt positionspapper där kommissionen pekar ut de saker som de anser att respektive medlemsstat särskilt skall fokusera på i sitt programarbete. De säger i sitt positionspapper att kommissionens avdelningar ser som sin främsta prioritering att säkerställa en tillräcklig primärproduktion och på så sätt se till att det finns livsmedel för konsumenterna och råmaterial för Ålands livsmedelsindustri.

Det åländska lantbrukets struktur kännetecknas av att växtodlingen är huvudproduktionsinriktning på 65 % av gårdarna och djurproduktion på 35 % av gårdarna. Djurgårdarna använder dock nästan 45 % av den tillgängliga arealen till sin produktion. Inom detta område kan det konstateras att Åland avviker relativt kraftigt från strukturen inom rikets jordbruk där förhållande djurproduktion – växtodling i princip är det omvända.

Inom djurproduktionen är det mjölkproduktionen som är den till omsättning mest omfattande och är också den näst viktigaste produktionsinriktningen som helhet med nästan 30 % av den totala produktionsomsättningen. Trädgårdsodlingen inkluderande äppelodlingen är den viktigaste med nästan 40 % av omsättningen. Inom växtodlingen är också chipspotatisodlingen viktig med ca 12 % av totalomsättningen.

Inför programarbetet har landskapsregeringen låtit göra en socioekonomisk beskrivning av Åland för att få ett faktaunderlag för programarbetet. För lantbrukets del konstateras bland annat att antalet gårdar på Åland minskar fortsatt, från 979 år 1990 till 513 år 2012. I ett kortare perspektiv kan man konstatera att antalet gårdar med miljöstödsavtal var 570 år 2006. I dag är antalet gårdar med miljöstödsavtal under 450. Jordbruksarealen som omfattas av miljöstödet är i princip oförändrat.  Nedgången i antalet jordbrukslägenheter har skett parallellt med en fortlöpande storleksrationalisering.  Sålunda registreras en markant förskjutning uppåt i de kvarvarande gårdarnas storlek. Gårdarna blir färre och större vilket  också är den rådande utvecklingen i de kringliggande regionerna. Utvecklingen av medelarealen på Åland har gått från strax över 20 ha år 2000 till strax över 27 ha år 2012. Omsättningen som helhet har legat ganska stabil kring 20 miljoner euro de senaste åren. Sett till grödesfördelning är vallodlingen dominerande på Åland. Grödan odlas på nästan 50 % av den totala arealen.

Utvecklingen av den ekologiska produktionen har varit mycket framgångsrik de senaste åren och odlingen uppgår i dagsläget till 25 % av arealen vilket är en mycket hög nivå i jämförelse med omkringliggande regioner. Det har dock konstaterats att produktiviteten på denna areal är mycket låg och den producerade volymen ekologiska produkter är blygsam även om det de senaste åren varit en positiv utveckling gällande t.ex. ekologisk spannmål.

Jordbruket står fortfarande för en betydande andel av näringsämnesutlakningen till vattendragen. Jordbruket på Åland beräknas stå för ca 10 % av den årliga fosforbelastningen och ca 37,5 % av den årliga kvävebelastningen. Det har dock konstaterats att den stora andelen vinterbevuxen (t.ex. vall) mark samt extensivt odlad areal (t.ex. ekologisk produktion) haft betydelse för en minskad näringsämnesbelastning från jordbruket.

Kapitel 5 Den gemensamma jordbrukspolitiken

EU:s jordbrukspolitik – den gemensamma jordbrukspolitiken – ska se till att EU:s matproduktion går hand i hand med en ekonomiskt livskraftig landsbygd och miljöåtgärder för klimat, vattenresurser, bioenergi och biologisk mångfald.  Jordbruk är den huvudsakliga ekonomiska verksamheten i de flesta landsbygdsområden i EU och jordbrukarna är mycket viktiga ekonomiska aktörer i landsbygdsområden. Jordbrukspolitiken handlar inte bara om mat utan också om naturresurser, företagande och boende i landsbygdsområdena.

De grundläggande målen för den gemensamma jordbrukspolitiken är; hållbar livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder och balanserad territoriell utveckling. Den gemensamma jordbrukspolitiken och reformen av den har som gemensamt tema att främja ett effektivt resursutnyttjande för att säkra en smart och hållbar tillväxt som inkluderar alla EU:s jordbruk och landsbygdsområden i linje med Europa 2020 –strategin.

I genomförande av politiken har man valt att dela upp politiken i två separata pelare. Pelare 1 omfattar direkta stödbetalningar och marknadsregleringar medan pelare 2 omfattar landsbygdsutvecklingspolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken kopplas till finansieringsperioder. Denna finansieringsperiod sträcker sig från 2014 till 2020 och nu föreslås jordbrukspolitiken reformeras med bakgrund i utmaningen att utveckla matproduktionen för att försörja en växande befolkning samtidigt som klimatet, den biologiska mångfalden och mark- och vattenkvaliteten skall skyddas. Med tanke på utmaningen kommer den reformerade politiken att inriktas på att åstadkomma hållbara jordbruksmetoder, innovationer och ett rättvisare stödsystem för EU:s lantbrukare.

I praktiken innebär det att inom pelare 1 införs en förgröningsdel, utgörande av 30 % av gårdsstödet med specifika miljöinriktade villkor som lantbrukaren måste uppfylla för att erhålla hela gårdsstödet. Inom pelare 1 utvecklas möjligheten till att koppla en del av produktionen till gårdsstödet. Denna möjlighet kommer att utnyttjas fullt ut av Finland som ett sätt att ersätta en del av de nationella artikel 141-stöden som varit viktiga för bl.a. djurproduktionen under tidigare perioder. Det kommer att innebära att t.ex. mjölkproduktionen kommer att få ett högre gårdsstöd jämfört med växtproduktionen. Regelverket och villkoren för detta produktionskopplingssystem skall vara färdigt till sommaren 2014 men ministeriet har utlovat att systemen för skärgårdsförhöjningar som funnits i artikel 141 systemet skall vara kvar och att stödnivåerna för exempelvis mjölkproduktionen skall väsentligt öka.

Inom pelare två, som landskapet i huvudsak har ansvar över, skall ett landsbygdsutvecklingsprogram utarbetas som arbetar mot EU:s 2020 strategi och de tematiska mål och unionsprioriteringar som finns fastställda.

Kapitel 6 Utarbetande och genomförande av ett landsbygdsutvecklingsprogram

Syftet med landsbygdsutvecklingsprogrammet är att programmet skall stödja och komplettera de direktstöd och marknadsåtgärder som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och därmed bidra till uppfyllande av de generella målsättningarna inom jordbrukspolitiken och gemenskapspolitiken. Landsbygdsutvecklingsprogrammet skall ha tre övergripande mål; främjande av jordbrukets konkurrenskraft, säkerställande av hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder, uppnående av territoriellt balanserad utveckling av ekonomier och samhällen på landsbygden samt skapande och upprätthållande av sysselsättning.

Inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammet har unionen fastställt sex stycken unionsprioriteringar samt under respektive unionsprioriteringar ett antal fokusområden som arbetet i landsbygdsutvecklingsprogrammen skall utgå från för att bidra till de övergripande målsättningarna och till den gemensamma strategiska ramen. Unionsprioriteringarna och fokusområdena finns beskrivna i förslaget till landsbygdsutvecklingsprogrammet. En central punkt i arbetet med landsbygdsutvecklingsprogrammet är den så kallade interventionslogiken som förenklat kan kallas ”den röda tråden”. I programmet skall finnas en lägesbeskrivning utifrån vilken det skall göras en SWOT-analys där styrkor/svagheter samt möjligheter/hot listas. Utifrån analysen görs sedan en beskrivning av de särskilda behov som föreligger inom programområdet samt en strategi med åtgärder som skall motsvara behoven. I en väl sammanhållen interventionslogik håller den ovan beskrivda kedjan en logisk följd och åtgärderna kan antas svara mot de behov som konstaterats.

I programmets bakgrundsbeskrivning kan konstateras att lantbrukets minskade lönsamhet, minskad produktivitet, stigande kostnader och åldersstrukturen bland företagarna tas upp som ett särskilt problem.

I analysen i programmet har framkommit att de viktigaste behoven är:

-          Kompetensutveckling

-          Produktivitet

-          Lönsamhet

-          Konkurrenskraft

-          Vattenkvalitet

-          Biologisk mångfald

 

Sammanfattning av åtgärderna i programmet

Programförslaget kan förenklat delas i fyra områden:

-          Utvecklande av konkurrenskraften

-          Miljö, LFA-stödet och ekologisk produktion

-          Landsbygdsutveckling

-          Kompetensutveckling

Inom området för utvecklande av konkurrenskraften återfinns åtgärderna investeringsstöd till fysiska tillgångar såväl inom primärproduktion som inom förädling samt åtgärden startstöd till unga lantbrukare. Området motsvarar i stort upplägget inom nuvarande periods åtgärder men i programmet har området givits ett något större fokus baserat på de konstaterade behoven om ökad konkurrenskraft, behov av strukturutveckling samt krav om ökad kompetens inom näringen.

Inom området miljö- och LFA-stödet samt ekologisk produktion finns tre huvudåtgärder samt ett antal underåtgärder. Den budgetmässigt viktigaste åtgärden utgörs av LFA-stödet som har konstaterats vara ett av lantbrukets viktigaste inkomststöd och en grundläggande faktor för produktionsförutsättningar inom de flesta produktionsinriktningar på Åland. Åtgärden har därför anpassats helt och hållet efter utformningen av stödåtgärden i rikets landsbygdsutvecklingsprogram både till villkor och till stödnivå.

Åtgärden till ekologisk produktion var i tidigare program en del av miljöstödet. Åtgärden har nu separerats från miljöstödet av EU för att skapa en tydligare uppdelning och för att tydliggöra att åtgärden skall ersätta kostnader och inkomstbortfall för den ekologiska produktionen. Eventuella villkor och krav som är miljörelaterade skall också för ekologiska produktionens del återfinnas i ett separat miljöstöd. Ekologisk produktion kan således få både stöd för ekologisk produktion och olika former av miljöstöd där det är tillämpligt.

Miljöstödet består av en huvudåtgärd där det ingår fyra villkor som lantbrukaren skall uppfylla samt 15 tilläggsåtgärder som har mer specifikt syfte och mål. Målsättningen inom huvudåtgärden är att skapa en åtgärd som generellt begränsar gödslingen inom det åländska lantbruket under de lagstadgade nivåerna. Åtgärden förväntas erhålla en hög anslutningsgrad och därmed få en stort betydelse för näringsämnesbelastningen i våra vattendrag. Inom EU:s nitratdirektiv förväntar sig kommissionen att medlemstaterna antingen använder sig av EU:s stödsystem för att stimulera en frivillig begränsning av gödslingen eller att man tillämpar striktare lagstiftning för att minska nivåerna. Utgångspunkten för de 15 tilläggsåtgärderna är att skapa tydliga miljöeffekter inom olika specifika områden och produktionsinriktningar. Allmänt har utgångspunkten vid utformande av miljöstödsåtgärderna varit att förenkla systemet jämfört med tidigare samt koncentrera medlen till åtgärder som har faktiskt bevisad effekt för miljön och åtgärder som det också finns intresse för genomförande bland lantbrukarna. Kopplat till åtgärden finns också icke produktiva investeringar som genomförs med Leader-metoden samt riktad gårdsvis miljörådgivning.

Inom området landsbygdsutveckling finns åtgärderna ”grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen på landsbygden” samt ”kunskapsöverföring och informationsåtgärder”. Åtgärden grundläggande tjänster är den traditionellt Leader-inriktade åtgärden med syfte att finansiera lokal utveckling. Åtgärden kunskapsöverföring och informationsåtgärder genomförs med syfte att finansiera utvecklingsprojekt som skall diversifiera företagandet på landsbygden.

Leader-metoden används för att genomföra landsbygdsutvecklingsåtgärderna samt för att genomföra de ickeproduktiva miljöinvesteringarna.

Budget

Det åländska landsbygdsutvecklingsprogrammet föreslås finansieras genom en budget som i omställningsbudgeten fastslogs till ca 54,5 miljoner euro. EU-finansieringen av denna summa uppgår till 20,7 miljoner euro och därmed blir landskapets andel 34 miljoner euro. Under programperioden 2006-2013 uppgick programmets totalbudget till 57 miljoner varav EU finansierade 17 miljoner och landskapets finansieringsandel uppgick till 40 miljoner. Under programperioden tillkom medel till programmet i form av EU:s återhämtningspaket till följd av den ekonomiska krisen och medel som överfördes från systemet för direktstöd till landsbygdsutveckling genom så kallad modulering. Detta gjorde att programramen utökades med totalt 2,2 miljoner euro varav EU-finansierade knappt 0,6 miljoner och landskapet 1,6 miljoner. Detta gjorde att den totala programbudgeten uppgick till 59,2 miljoner varav EU finansierade 18,1 miljoner och landskapet 41,1 miljoner euro. I ramen för perioden 2007-2013 ingick inte den nationella tilläggsdelen som finansierades nationellt utanför programmet. Det totala värdet av denna åtgärd har under perioden varit ca 4,5 miljoner euro. Det betyder att den faktiska minskningen av finansieringsramen till lantbruket inklusive tilläggsdelen således är ca 7 miljoner euro eller ca 11 %. I förslaget till det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet har finansieringsramen fokuserats kring åtgärder riktade mot det traditionella jordbruket samt förädling av jordbruksprodukter. Nedan en jämförelse mellan budgetfördelningen för finansieringsperioden 2007-2013 och finansieringsperioden 2014-2020 som den såg ut i programmets remissversion.

Insatsområde	2007-2013	2014-2020
Rådgivning och kurser	125 000	450 000
Startstöd och i investeringar	5 228 000	8 548 000
Förädling	2 161 000	2 500 000
Miljö och eko*	25 734 000	15 1634 000
LFA	21 920 000	25 150 000
Landsbyggdsutveckling (inkl. leader)	3 338 000	1 010 000
LFA tilläggsdelen	4 500 000 (nationellt finansierat)	2 426 000 (nationellt finansierat, ingår i LFA ovan. I summan ingår inte finansieringen för år 2014 ca 700 000 som ersätts av staten efter överenskommelse i behörighetsarbetsgruppen)
Tekniskt stöd	1 254 000	1 800 000
Totalt	63,7	54,6

*Inklusive icke produktiva investeringar som genomförs med Leader-metoden

Som konstaterats så är det nya programmet fokuserat kring det traditionella lantbruket, åtgärder som främjar produktivitet och konkurrenskraft (investeringsstöd) och åtgärder som ger förutsättningar för produktivt lantbruk (LFA). Åtgärder som beskurits är miljöstödet, ekologisk produktion samt stöd till övrigt företagande på landsbygden.

Jämförelse med rikets budget

Riket har i sin budget föreslagit att den totala offentliga finansiering som delfinansieras skall vara 5,6 miljarder euro. I sitt system har man valt att delfinansiera endast en liten del av LFA-stödet (92 euro/ha av totalt 222 euro/ha på växtodlingsgård respektive 282 euro/ha på djurgårdar). Detta görs av tekniska skäl för att förenkla rapporteringen i programmet. Räknar man in summan för det nationellt finansierade LFA-stödet uppgår rikets budget till 7,542 miljarder. Utöver detta har man aviserat att staten kommer att ytterligare finansiera investeringsstöd och startstöd till ett värde av ca 20 miljoner euro/år nationellt eller totalt ca 140 miljoner under hela perioden.

I fördelning av t.ex. EU-finansiering mellan Åland och riket brukar faktorn 0,87 % användas. Faktorn återspeglar ungefärligen den åländska jordbruksproduktionens andel av rikets och kan därför också användas som ett schablonmässigt sätt att jämföra budgetmedelstilldelning. 0,87 % av 7,542 miljarder blir 65,6 miljoner och är ungefärligen vad rikets budget skulle motsvara på Åland. Siffran kan inte helt och hållet överföras eftersom lantbrukets struktur skiljer sig mellan Åland och riket som tidigare konstaterats då djurproduktionen är mer omfattande i rikets lantbruksstruktur vilket är av betydelse då det riktas mer stöd till djurproduktionen i rikets program.

Nedan en jämförelse av de respektive områdena i Ålands respektive rikets program med utgångspunkt i 0,87 % faktorn:

 

Område	Åland 2014-2020	Riket 2014-2020 inkl. nationella insatser
Investeringsstöd och startstöd	8 327 000 (9 577 000 inkl. nationell finansiering 2014)	4 750 000
Förädling	2 500 000	380 000
Bioekonomi, innovationer, samarbete etc.	0	1 392 000
Icke produktiva miljöinvesteringar	634 000	50 000
LFA	24 461 000	32 450 000
Miljö och Eko	15 384 000	16 634 000
Djurens välbefinnande	0	3 986 000
Landsbygdsutveckling och Leader	1 010 000	3 300 000
Tekniskt stöd	1 800 000	600 000

 

I jämförelsen kan konstateras att landskapet som tidigare konstaterats, prioriterar insatser riktade till investeringar och strukturförändringar som skall leda till ökad konkurrenskraft betydligt högre än vad man gör inom rikets program. Den stora skillnaden i LFA-budgeten kan förklaras med att Finland tillämpar ett högre LFA stöd på de nordliga områdena samt att den nationellt finansierade husdjursförhöjningen skall i förhållande vara del dyrare i Finland med den mer djurintensiva produktionen.

Både i riksbudgeten och i landskapets budget har budgeten för miljöstödsåtgärden beskurits kraftigt. Orsakerna till nedskärningar är kommissionens striktare krav gällande vad man kan stödja i programmet samt införande av förgröningsåtgärden inom pelare 1 vilken innehåller miljöåtgärder. Trots att man beskurit både i rikets och i landskapets programbudgetar är budgeten för miljöstödet och ekologisk produktion 1,25 miljoner euro högre i riksmodellen jämfört med på Åland. Inom miljöstödet finns inte speciellt mycket djurkopplade stöd som skulle kunna motivera en högre nivå i riket. Istället kan konstateras att andelen ekologisk produktion är betydligt större på Åland vilket borde höja den åländska budgeten i förhållande. Inom miljöområdet satsar landskapet däremot betydligt mer pengar inom området för icke-produktiva investeringar. Inom åtgärden icke produktiva investeringar återfinns exempelvis satsningar på mångfunktionella våtmarker och integrerade skyddszoner som har konstaterats vara mycket effektiva och kostnadseffektiva åtgärder för att minska näringsämnesbelastning från åkermark. Landskapet satsar motsvarande 10 gånger mer på dylika insatser än vad man gör inom rikets program.

Den riktigt stora skillnaden i sammanhanget är rikets satsning på djurens välbefinnande som inte alls genomförs på Åland. Igen gör strukturen inom jordbruket att det är svårt att jämföra budgeten rakt av men en motsvarande budget på Åland borde vara kring 3 000 000 euro om man jämför djurproduktionens omfattning på Åland och i Riket. Samtidigt måste man konstatera att analysen som bl.a. har gjorts med utgångspunkt i höranden av ett stort antal representanter för husdjursproduktionen inte pekat på något särskilt behov för åtgärden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att en budgetjämförelse ger vid lag att landskapsregeringen avsätter klart mer insatser till investeringar och till förädlingsindustrin. Budgeten är neutral gällande LFA-stödet. Budgeten för miljöstöd och ekologisk produktion ligger ca 1,25 miljoner under rikets motsvarande budgetering och landskapsregeringen har inga medel alls upptagna för djurens välbefinnande. I övrigt kan konstateras att riket genomför en samarbetsåtgärd med satsningar riktade till bioekonomin. Riket avsätter motsvarande 1,4 miljoner euro till åtgärden som  inte genomförs i landskapets program. Landskapsregeringen har haft negativa erfarenheter av motsvarande åtgärd under programperioden 2007-2013. Åtgärden var föreslagen i det nya programmet men prioriterades bort i strategigruppen för programarbetet. Landskapsregeringen avser att i stället finansiera innovationer inom teknik och miljö inom ramen för ordinarie investeringar. Ytterligare kan konstateras att landsbygdsutveckling prioriteras högre i rikets program jämfört med det åländska då den åländska budgeten om 1 miljon är ungefär tre gånger högre i rikets program. Det tekniska stödets andel av den totala budgeten är avsevärt högre i det åländska programmet. Detta är naturligt då ett litet program borde i förhållande vara väsentligt dyrare att genomföra jämför med program som är ungefär 100 gånger större.

Kapitel 7 Jämförelse på gårdsnivå av miljöstödet och LFA

Enligt budgetjämförelsen ovan kan konstateras att det är inom åtgärderna miljöstöd samt djurens välbefinnande som de väsentligaste skillnaderna finns mellan de olika programförslagen vilket får konsekvenser på gårdsnivå. I jämförelsen har verkliga åländska gårdar använts. I kalkylerna finns tre olika alternativa upplägg samt jämförelse mot rikets stöd och perioden 2007-2013 jämförda. I bilaga till analysen finns stödnivåerna för de tillämpade alternativen. I jämförelserna finns endast miljö- och LFA-stöden med. Övriga EU-stöd eller nationella stöd är inte medräknade.

Alternativ 1:

Det första alternativet utgår från rikets stödnivåer gällande åtgärden balanserad näringsämnesanvändning, tilläggsåtgärder i enlighet med arbetsgruppen för miljö och klimat beredning utgående från vad som efterfrågats i programmets remiss, ett stöd för miljövänlig vallodling på husdjursgårdar som ersätter kostnaderna och inkomstbortfallet till ca 60 % enligt stödkalkylerna, ekologiska stöd i enlighet med stödnivåerna i riket samt stallgödselåtgärder i enlighet med ett förslag som diskuterats i miljöbyråns arbetsgrupp för förbättrad stallgödselhantering på Åland. Åtgärdsförslaget överskrider den föreslagna ramen för miljö- och klimat och därmed också programramen med ca 3 miljoner euro.

Alternativ 2:

Det andra alternativet utgår från stödnivåer anpassade det åländska förslaget till åtgärd för balanserad näringsämnesanvändning differentierade på husdjur, växtodling och trädgårdsodling, tilläggsåtgärder i enlighet med arbetsgruppen för miljö och klimat beredning utgående från vad som efterfrågats i programmets remiss, stöd för miljövänlig vallodling på husdjursgårdar med ersättning för de kalkylmässiga kostnaderna och inkomstbortfallet, ekologiska djurstödet i enlighet med stödnivån i riket och det ekologiska växtodlingsstödet enligt åländsk nivå dock inte med möjlighet att erhålla stödet för balanserad näringsämnesanvändning då detta stöd riktar sig till åtgärder som inte är speciellt relevanta inom den ekologiska odlingen. I förslaget ingår också en åtgärd för skötsel av skärgårdskulturmark. Detta stöd är till för att kompensera bortfallet av LFA-naturbetena i skärgården som drabbas speciellt hårt av detta och där djurproduktionen väsentligt kan påverkas om inget alternativ erbjuds. Totalkostnad för detta alternativ är ca 3,5 miljoner euro över ramen.

Alternativ 3:

Det tredje alternativet utgörs av alternativet som presenterades i remissversionen av programmet med samma stödnivå för grundstödet och den ekologiska produktionen som i rikets program samt stallgödselåtgärder men med annars ett begränsat utbud av tilläggsåtgärder. Detta alternativ ryms inom den föreslagna finansieringsramen i omställningsbudgeten.

Exempelgård 1:

Mjölkproduktion, 73 ha åker, totalt 108,86 djurenheter (de) varav 71 mjölkkor, 21,8 ha permanenta beten och 17,7 ha prioriterade beten. Åtgärder som valts i landskapets stöd är reducerad N-gödsling i vall. I rikets stöd har växttäcke 60 % valts samt djurens välbefinnande-åtgärderna allmänna villkor, betesgång under betesperiod samt sjukbox.

Exempelgård 2:

Mjölkproduktion, 54 ha åker, totalt 54 djurenheter (de) varav 40 mjölkkor, 1 ha permanent bete. Åtgärder som valts i landskapets stöd är reducerad N-gödsling i vall. I rikets stöd har växttäcke 60 % valts samt djurens välbefinnande-åtgärderna allmänna villkor, betesgång under betesperiod samt sjukbox.

Exempelgård 3:

Dikoproduktion, 27,3 ha åker, totalt 28 djurenheten (de) varav 15,7 dikor, 11,7 ha prioriterade naturbeten. Åtgärder som valts i landskapets stöd är reducerad N-gödsling i vall, reducerad höstbearbetning och förbättrad stallgödselanvändning. I rikets stöd har växttäcke 40 % samt djurens välbefinnande-åtgärderna allmänna villkor, betesgång utanför betesperioden samt sjukbox.

Exempelgård 4:

Växtodlingsgård, 41,3 ha åker, 10,5 ha chipspotatis samt 7,2 ha lök. Åtgärder som valts i landskapets system är preciserad N-gödsling i grönsaker och potatis samt reducerad höstbearbetning. I rikets stöd har åtgärden minskad gödsling i grönsaksodling valts (striktare gödslingskrav och lägre förväntat skördeutfall jämfört landskapets åtgärd).

Exempelgård 5:

Äppelodling, 8,5 ha åker varav 7,8 ha äppel. Åtgärder som valts i landskapets system är preciserad gödsling i grönsaksodling, användning av täckmaterial, Alternativa bekämpningsmetoder 1. I rikets system har samma åtgärder valts (striktare gödslingskrav och lägre förväntat skördeutfall jämfört landskapets åtgärd gällande preciserad gödsling). Stödnivån inom trädgårdsodlingen begränsas av ett stödtak som uppgår till 900 euro/ha.

Exempelgård 6:

Ekologisk husdjursproduktion, 25,36 ha åker, totalt 26,5 djurenheter (de) varav 15 dikor. Exempelgården har inga beten vilket påverkar utfallet. Åtgärder som valts i landskapets system är ekologisk djur- och växtproduktion samt reducerad höstbearbetning. Åtgärder som valts i rikets system är ekologisk djur- och växtproduktion, vintertida växttäcke 60 % samt djurens välbefinnande åtgärderna allmänna villkor, betesgång utanför betesperioden och sjukbox.

Exempelgård 7:

Ekologisk djurproduktion, 77,5 ha åker, totalt 49,5 djurenheter (de) djur varav 24 dikor. Åtgärder som valts i landskapets system är ekologisk växtproduktion, ekologisk djurproduktion och förbättrad stallgödselanvändning. I riket system har ekologisk växtproduktion, ekologisk djurproduktion, samt djurens välbefinnande åtgärderna allmänna villkor, betesgång utanför betesperioden och sjukbox

 

Exempelgård 8:

Ekologisk växtproduktion, 60,7 ha åker, spannmålsproduktion. Åtgärder som valts i landskapets system är exkologisk växtproduktion och användning av organiska gödselmedel. I rikets system har åtgärden ekologisk växtproduktion valts.

Exempelgård 9:

Växtodling, 60,7 ha åker, spannmålsproduktion som referens till exempelgården ovan. Åtgärder som valts i landskapets system är användning av organiska gödselmedel. I rikets system har tilläggsåtgärden placering av flytgödsel valts.

Sammanfattning av kalkylerna

 

Gård	Alt 1, rikets grundstödnivåer, vallstöd 85, tilläggsåtgärder enl. remiss och stallgödselåtgärder, grundstöd för eko	Alt 2, egna stödnivåer differentierade på djur, vall 147 e/ha naturbete i skärgården, inget grundstöd på ekogårdar eko 260 e/ha, inga bekämpningsmedelsåtg.	Alt 3, rikets grundstödstödnivåer, tilläggsåtgärder enligt remissversion + stallgödsel,	Rikets stödnivåer samt tillämpande av djurens välbefinnande	Perioden 2007-2013
Mjölk, 73 ha, 71 kor 21 ha permanent, 1,5 ha prioriterat	35 230	40 122 (79,3 %)	35 166	36 767	50 587
Mjölk, 54,2 ha, 40 kor 1 ha prioriterat	24 694	28 943 (83,5 %)	20 979	24 104	34 652
Diko, 27,3 ha ca 16 dikor, 11,7 ha prioriterade beten	13 544	14 791 (87,62 %)	12 732	10 796	16 880
Växtodling, 41,3 ha, 10,5 potatis, 7,7 ha lök	15 735	15 735 (92,24 %)	12 624	15 342	17 058
Äppel, 8,5 ha varav 7,8 ha äppel	8 952	8 881 (99 %)	3 450	8 952	8 933
Ekodjur, 25,36 ha, 15 dikor, Observera inga beten	15 831	17 442 (78,2 %)	15 831	18 026	22 308
Ekodjur, 77 ha, 25 dikor, 5,5 ha priobete	47 613	51 180 (77,65 %)	25 525	48 130	65 910
Ekoväxt, 60,7 ha, spannmål	26 911	29 644 (84,58 %)	26 911	26 703	35 048
Växtodling, referens till ekoväxt, 60,7 ha, spannmål	17 193	17 128 (82,94 %)	16 825	16985	20 651
Mot budgetram	Ca +3,2	Ca +3,5 Medeltal skillnad 81,63 %	0		Ca +7

Kapitel 8 Landskapsregeringens slutsatser på basen av konsekvensanalysen

Landsbygdsprogrammet är fokuserat kring åtgärder som skall utveckla gårdarnas produktivitet och konkurrenskraft. Jämförs det åländska programförslaget gentemot Finlands kan det konstateras att programmet är neutralt gällande det inkomstbildande LFA-stödet och starkare gällande medel till investeringar. Det åländska programmet står sig också väl i jämförelse gällande de riktade miljöinsatserna. Emellertid kan konstateras att när det gäller arealbaserade miljötilläggsåtgärder innebär den minskade miljöstödsbudgeten att de åländska gårdarna har ett begränsat utbud med utgångspunkt i den ursprungliga remissversionen av programförslaget. Det minskade antalet tilläggsåtgärder i kombination med den lägre stödnivån för balanserade användning av näringsämnen jämfört med förra programperiodens basstöd innebär att det finns risk för att gårdar väljer att inte ingå miljöstödsavtal samt att den ekologiskt odlade arealen skulle minska. Framgången i tidigare miljöstödsprogram har byggt på att anslutningsgraden har varit hög och miljöstödet har inneburit att ett generellt miljöarbete har genomförts på gårdarna som givit miljövinster.

Ett steg tillbaka i detta arbete skulle vara olyckligt varför ett genomförande av det i analysen beskrivna alternativ 2, med en höjd finansieringsram om 3,5 miljoner euro, är angeläget för att säkerställa en fortsatt hög anslutning till miljöstödet. Det ger miljömässigt och konkurrensmässiga neutrala förutsättningar för det åländska lantbruket gentemot övriga landet. Åtgärden har också koppling till landskapets vattenvårdsprogram och implementering av nitratdirektivet. Stimulerar landskapet inte till generella frivilliga åtgärder för att minska kvävegödsling kan kommissionen komma att kräva striktare lagstiftning istället.

I analysen har det också konstaterats att det inte längre finns laglig grund att betala ett LFA-stöd till naturbeten. Det är endast de så kallade permanenta betena som är stödberättigade för LFA-stöd och inom miljöstödet är det fortsatt de så kallade prioriterade naturbetena med höga naturvärden som kan få stöd i likhet med tidigare programperiod. Detta kommer att påverka förutsättningen att ha betande djur på naturbeten på hela Åland men det kommer särskilt att påverka förutsättningen att ha betande djur i skärgården där arealerna med prioriterade och permanenta beten är mycket begränsade. I alternativ 2 finns därför ett förslag om införande av åtgärden skötsel av kulturmark i den åländska skärgården som riktar sig till betande av skärgårdsnaturbetena.

I rikets programförslag läggs relativt stort fokus på åtgärden djurens välbefinnande. I landskapets förslag finns inte denna åtgärd med. I behovsanalysen som har föregått förslagen och utformande av åtgärderna har det inte lyfts upp särskilda problem gällande djurens välbefinnande. Däremot har behovet att begränsa byråkrati samt att förenkla systemen tydligt framförts. Att införa ytterligare en åtgärd som ökar byråkratin för företagen när tydliga behov för åtgärden inte påvisats är inte i linje med målsättningen att begränsa byråkratin och föreslå förenklingar inom systemen. I analysen konstateras, utifrån exempelgårdarna, dessutom att vid genomförande av alternativ 2 att gårdarna får ett finansiellt neutralt utfall jämfört med tillämpande av rikets system med djurens välbefinnande.

I analysen kan ytterligare konstateras att trots genomförande av alternativ två kommer överföringarna i form av miljöstöd att minska till de åländska gårdarna. Det är viktigt att notera att minskningen av stödnivån härrör sig från en minskning av de kalkylmässiga kostnaderna för att genomföra åtgärderna. När åtgärderna har förenklats så har också ersättningen minskat. De föreslagna förenklingarna har därför en direkt koppling till kostnader på gården. Ytterligare kan konstateras att lantbruksstöden har konstaterats ha en kapitaliserande effekt på markvärdet. Högre arealstödnivåer har inneburit högre markpriser och högre arrendepriser. Lägre stödnivåer skall ge motsatt effekt vilket borde har relativt stor betydelse på Åland där andelen arrendemark på gårdarna är hög.

Landskapsregeringens slutsats på basen av konsekvensanalysen är att ett landsbygdsutvecklingsprogram med en finansieringsram ökad med 3,5 miljoner euro, dvs alternativ 2, i förhållande till omställningsbudgeten ger goda verksamhetsförutsättningar för lantbruket och bidrar till en god miljö. Förutsättningarna blir konkurrenskraftiga med tyngdpunkt på att utveckla gårdarnas produktivitet genom t.ex. investeringar i innovativ teknik och miljösatsningar. Fokus ligger på produktion av råvaror till livsmedelsindustrin samt en högre förädlingsgrad. Miljöstödet riktas till åtgärder som ger en konkret miljönytta och investeringsstödet syftar till att skapa förbättrade produktionsförhållanden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga:

Stödnivåer som använts i alternativ 1-2 (euro/ha):

Alternativ 1:
LFA växtodling inkl. tilläggsdel	222
LFA husdjur inkl. tilläggsdel	282
LFA husdjur inkl. Tilläggsdel, per beten	282
Fokusområde 4A
- Mekanisk ogräsbekämpning i potatis	161
- Användning av täckmaterial
- ettåriga trädgårdsväxter	300
- fleråriga trädgårdsväxter	500
- Alternativa bekämpningsmetoder
- grupp I	350
- grupp II	500
- Riktade insatser på naturbeten	450
- Skötsel av prioriterade naturbeten	250
- Bevarande av ursprungsraser (de)	200
- Naturvårdsvall/ängsvall	50
Fokusområde 4B
- Balanserad användning av näringsämnen
- husdjursgåd	54
- växtodlingsgård	54
- ettåriga trädgårdsväxter	191
- fleråriga trädgårdsväxter	191
- Reducerad höstbearbetning	62
- Reducerad N-gödsling i vallodling	85
- Förbättrad användning av stallgödsel	105
- Precisering av N-gödsling i grönsaks-	182
- Anläggning av skyddszon	444
Fokusområde 4C
- Användning av organiska gödselmedel	92
- Odling av markförbättrande växter
- gröngödslingsvall	100
- fånggröda	100
- saneringsväxter/markluckrande växter	300
Eko
Ekologisk husdjur	134
Ekologisk växtodling
åkergrödor	160
ettåriga trädgårdsväxter	600
fleråriga trädgårdsväxter	600

 

Alternativ 2:
LFA växtodling inkl. tilläggsdel	222
LFA husdjur inkl. tilläggsdel	282
LFA husdjur inkl. Tilläggsdel, per beten	282
Fokusområde 4A
- Mekanisk ogräsbekämpning i potatis	161
- Användning av täckmaterial
- ettåriga trädgårdsväxter	300
- fleråriga trädgårdsväxter	350
- Alternativa bekämpningsmetoder
- grupp I	350
-  grupp II	500
- Riktade insatser på naturbeten	450
- Skötsel av prioriterade naturbeten	250
- Bevarande av skärgårdskulturmark	60
- Bevarande av ursprungsraser (de)	200
- Naturvårdsvall/ängsvall	50
Fokusområde 4B
- Balanserad användning av näringsämnen
- husdjursgård	79
- växtodlingsgård	54
- ettåriga trädgårdsväxter	191
- fleråriga trädgårdsväxter	191
- Reducerad höstbearbetning	62
- Reducerad N-gödsling i vallodling	147
- Förbättrad användning av stallgödsel	105
- Precisering av N-gödsling i grönsaks-	182
- Anläggning av skyddszon	444
Fokusområde 4C
- Användning av organiska gödselmedel	92
- Odling av markförbättrande växter
- gröngödslingsvall	100
- fånggröda	100
- saneringsväxter/markluckrande växter	300
Eko
Ekologisk husdjur	134
Ekologisk växtodling
åkergrödor	260
ettåriga trädgårdsväxter	600
fleråriga trädgårdsväxter	600

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ÿ