|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 14/2013-2014 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2014-05-27 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Privatisering av avbytarservicen
Landskapsregeringen föreslår att avbytarsystemet ändras från ingången av år 2015 så att verksamheten privatiseras. Landskapet föreslås fortsatt finansiellt stöda husdjursproduktionens behov av avbytarhjälp.
INNEHÅLL
1.3 Europeiska unionens regelverk om statligt stöd
2.2 Lantbrukets inriktning och ekonomiska betydelse
L A N D S K A P S L A G om avbytarstöd
Avbytarsystemet ger en lantbruksföretagare som inte kan ha anställd personal möjligheter till årsledighet, veckoledighet och vikariehjälp. Årsledighet och veckoledighet kan ges vid husdjursproduktion. Vikariehjälp kan ges vid såväl husdjursproduktion som växtodling.
Bestämmelser om stöd för anlitande av lantbruksavbytare finns i landskapslagen (1998:57) om avbytarverksamhet för lantbrukare samt i landskapsförordningen (2006:3) om avbytarverksamhet för lantbrukare. Rätten att anlita en avbytare för års- och veckoledighet är beroende av det antal djurenheter en lantbrukare har, där en djurenhet är ett eller flera djur som anses kräva en likvärdig arbetsinsats. Grundläggande förutsättningar för att vara berättigad till avbytarhjälp är också att lantbrukaren har fyllt arton år, inte själv får ålderpension och omfattas av ett pensionsprogram av visst slag. För veckoledighet får en lantbrukare betala en väsentlig del av kostnaderna själv. Vikariehjälp kan ges på grund av viktiga familjeangelägenheter eller akuta behov såsom vid sjukdom till en kostnad relaterad till lantbrukarens årsinkomst. Utöver detta kan, om det finns en tillgänglig lantbruksavbytare, avbytarhjälp också ges mot full kostnadstäckning.
Avbytarsystemet finansieras med landskapsmedel och med avgifter från lantbrukarna. Utöver avgift för vikariehjälp och veckoledighet uppbärs sedan den 1 januari 2010 också en avgift vid årsledigheter samt om fler än tre helger uttas (FR 3/2009-2010 och ÅFS 2009/68). Cirka 60 procent av landskapets kostnader avser direkta löne- och lönebikostnader samt resekostnader för avbytare. Med ändrad rätt till avbytarhjälp minskade kostnaderna för avbytarsystemet år 2011 med knappt 157 500 euro netto.
Lagstiftningen rör i huvudsak jord- och skogsbruk, vilket i enlighet med 18 § 15 punkten självstyrelselagen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 7 punkten självstyrelselagen har landskapet dessutom lagstiftningsbehörighet i frågor om näringsverksamhet.
1.3 Europeiska unionens regelverk om statligt stöd
Fri konkurrens utan snedvridning är en grundläggande princip inom den Europeiska unionen. I fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt finns ett förbud mot statligt stöd till företag. Regeln har dock undantag. Förenligt med den gemensamma marknaden är vissa stöd av social karaktär och stöd vid naturkatastrofer, samt stöd som främjar utveckling i svaga regioner, kultur och bevarande av kulturarv, genomförande av viktiga inom den Europeiska unionen gemensamma projekt och åtgärder som avhjälper en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. Europeiska unionen har dessutom i förordningar stadgat om stöd som är undantagna från notifieringsplikt (s.k. gruppundantag). För dem gäller istället en anmälningsplikt och en årlig rapporteringsplikt.
Enligt statsstödsreglerna får stöd beviljas för kostnader för avbytare under lantbrukarens eller en anställds frånvaro. Stöd får ges för den faktiska kostnaden för att ersätta en lantbrukare vid sjukdom och ledighet. Stöd får inte ges som direkt penningbetalning till en lantbrukare. Ett sådant gruppundantag finns i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001. Förordningen är tillämplig till och med den 30 juni 2014, den ska dock ses över, revideras och ersättas med en liknande förordning. För närvarande sker ett samrådsförfarande kring den Europeiska kommissionens utkast till sådan förordning för åren 2014-2020, som avses träda i kraft den 1 juli 2014.
Det finns dessutom ett system för s.k. försumbart stöd. I enlighet med det får enskilda jordbruksföretag under tre beskattningsår beviljas sammanlagt 15 500 euro, oberoende av stödets form och ändamål. Ett sådant gruppundantag finns i kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter. Utöver detta finns också ett högsta sammanlagt belopp för Finland under tre beskattningsår som utgör 46 330 000 euro. Landskapets andel av detta belopp är nu 0,87 procent, dvs. 403 071 euro under tre beskattningsår.
Trots rådande omvärldsoro har i landskapet en stabil efterfrågan på mejeriprodukter medgivit en stabil prisnivå till producenterna. Det av mjölkproducenterna ägda Ålands centralandelslags mejeri har också efterfrågat en utökad volym mjölk från sina leverantörer. Insatsvarukostnaderna (främst foder och bränsle) har stigit också för de åländska producenterna vilket påverkat vinstmarginalerna för dem. Landskapsregeringen bedömer dock att den åländska mjölknäringen på sikt har goda förutsättningar.
Inom den Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik gäller en ny programperiod under åren 2014-2020. Från och med den 1 januari 2015 träder ett nytt regelverk i kraft med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009. Den gemensamma jordbrukspolitiken syftar i grunden till att ge konsumenter tillgång till näringsrik och hälsosam mat till rimliga priser samt till att ge jordbrukare goda verksamhetsförutsättningar. Andra mål är ett effektivare, konkurrenskraftigare och mer hållbart jordbruk samt en levande landsbygd.
Den Europeiska unionens mjölkkvoter, som har reglerat och begränsat produktionen av mjölk, kommer att försvinna under år 2015. Den Europeiska unionen har genomfört en stegvis avreglering i syfte få en anpassad produktion tills det att kvoterna försvinner helt. De sista åren har redan flera medlemsstater producerat över kvoterna inom ramen för den stegvisa avregleringen. Experterna tror därför att avregleringen år 2015 inte kommer att få en dramatisk effekt men att större prisvariationer för mjölken är att vänta i framtiden. Den Europeiska kommissionen har meddelat att man kommer att följa utvecklingen noga, för att kunna sätta in åtgärder om det behövs för att hindra att krisartade situationer uppstår. Trenden är också att efterfrågan på mjölkprodukter är stigande internationellt.
Under år 2015 tillkommer att det nya till djurproduktionen kopplade gårdsstödet införs. Det produktionskopplade stödet införs som en ersättning för det nationella produktionsstödet till djursektorn, som funnits inom det s.k. artikel 141-stödet enligt Finlands anslutningsfördrag. Detaljerna kring det produktionskopplade gårdsstödet och vilka stödnivåer som är aktuella för mjölkproduktionen och övriga djursektorer har ännu inte fastställts. Dock kan konstaterats att den summa som avsatts för det produktionskopplade stödet indikerar en väsentlig höjning av de totala stödnivåer som har avsatts för artikel 141-systemet.
Landskapet måste möta utmaningar och dra nytta av förutsättningar som ges inom den Europeiska unionens inre marknad. Landskapsregeringens målsättning är en lantbruksproduktion med hög effektivitet, produktivitet, och kvalitet, ett hållbart nyttjande av naturtillgångar samt en levande landsbygd. Med en ökad produktivitet kan också livmedelsindustrins produktionspotential utnyttjas optimalt. Den pågående omvandlingen till större bruksenheter är i sig ägnad att främja ökad produktivitet, genom att möjliggöra kapitalkrävande investeringar i ny teknik.
I takt med den storleksrationalisering som sker inom djurhållningen kommer antalet djurbesättningar att minska. Trenden har pågått länge och har följder för efterfrågan på avbytarservicen, som därför är minskande. Större enheter kräver oftast anställd personal vilka som regel kan arbeta under lantbrukarnas ledigheter. Några nya företag som erbjuder avbytarhjälp har bildats.
2.2 Lantbrukets inriktning och ekonomiska betydelse
Tillsammans med skogsbruket svarar lantbruksföretagen för cirka 2,5 procent av landskapets bruttonationalprodukt, medan livsmedelsklustrets samlade del av bruttonationalprodukten är cirka 4,5 procent. Följande uppgifter har sammanställts med information från Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB).
markdisponering år 2012, hektar
|
antal gårdar |
åker |
bete |
skog |
övrig mark |
total areal |
|
513 |
13 952 |
5 278 |
16 549 |
10 161 |
45 940 |
användning av åkerareal, hektar
|
vall |
fodersäd |
brödsäd |
oljeväx |
sockerb |
Potatis |
ö växter |
träda |
|
6 605 |
2 580 |
1 766 |
348 |
-- |
720 |
806 |
923 |
djurhållning år 2012, antal lägenheter
|
nötboskap |
svin |
höns |
får |
Hästar |
|
|
134 |
1 |
13 |
93 |
34 |
|
djurhållning år 2012, antal djur
|
nötboskap |
varav mjölkkor |
svin |
höns |
får |
hästar |
|
7 902 |
1 780 |
– |
16 198 |
12 531 |
176 |
Anm: Antalet hästar gäller enbart hästar på jordbrukslägenheter.
lantbruksprodukter i mängd (ton) och bruttointäkter (1 000 euro) år 2012
|
kött |
mjölk |
ägg |
spannm |
sockerb |
potatis |
grönsak |
äpple |
|
|
591 |
14 440 |
276 |
7 347 |
-- |
14 878 |
6 516 |
2 603 |
(ton) |
|
1 474 |
6 479 |
564 |
1 788 |
-- |
2 673 |
3 728 |
3 725 |
(1 000 euro) |
Anm: Mjölk anges i 1 000 liter. I grönsaker ingår lök, gurka, purjo, kinakål, tomater, isbergssallat, bladselleri och morot. Utöver i tabellen redovisade intäkter fanns 596 000 euro i intäkter år 2012.
Av den sista tabelldelen ovan följer att lantbrukets bruttointäkter år 2012 var drygt 21 miljoner euro. Mjölkproduktion var vid sidan av trädgårdsodling (frukt och grönsaker) den intäktsmässigt viktigaste produktionsinriktningen. Av lantbruksnäringens bruttointäkter svarade växtodling för drygt 56 procent och husdjursproduktion för drygt 40 procent. Bruttointäkterna inom husdjursproduktionen fördelades så att år 2012
- mjölkproduktion svarade för drygt 76 procent (drygt 30 % totalt),
- köttproduktion svarade för drygt 17 procent (7 % totalt) samt
- äggproduktion svarade för knappt 7 procent (knappt 3 % totalt).
Husdjursproduktion dominerar helt nyttjandet av avbytare. Som nämnts ovan kan idag växtodling under högsäsong berättiga till landskapsavbytare såsom vikariehjälp, vilket har utnyttjats i liten utsträckning. Av landskapets drygt 480 aktiva lantbruksföretag är knappt 35 procent inriktade på djurhållning, medan drygt 24 procent nyttjar avbytare. Av dem som år 2012 ingick i avbytarsystemet hade drygt 96 procent inriktning på kor (40 %) eller får (60 %). Av de återstående 4 procenten hade enstaka gårdar inriktning på fjäderfä, hästar eller suggor.
Genom de till avbytarservicen årligen inkommande ansökningarna sammantaget med statistik över utförda arbetsdagar, så går det att sluta sig till att det inom djurhållningen vid sidan av lantbruksföretagarna finns cirka 36 årsarbetstjänster (34 heltid, 7 deltid). Av dessa är 6 familjemedlemmar, vilka arbetar i företaget. Att ha någon anställd är ungefär dubbelt så vanligt på mjölkgårdar som inom andra produktionsriktningar. Landskapet har för närvarande 8 avbytare på tillsvidareavtal. Under de två senaste åren har fler företag tillkommit som erbjuder avbytartjänster, oftast såsom en av företagets olika verksamheter. År 2012 nyttjade 14 jordbruksföretag 316 avbytardagar med 9 olika företagare. År 2013 servade samma företagare 17 gårdar och antalet utförda avbytardagar var 415. Dessutom finns flera enskilda personer vilka som timanställda utför avbytartjänster. Dessa utförde 2012 cirka 700 avbytardagar och är oftast familjemedlemmar eller personer som är välbekanta med ett enskilt lantbruksföretags särförhållanden.
Valet mellan landskapsanställda avbytare, avbytarföretag och enskilda personer som avbytare är länkat till djurbesättningarnas storlek och arbetsbundenhet. Mindre och medelstora lantbruksföretag med mjölkproduktion samt stora köttproducenter väljer som regel landskapsanställda avbytare eller en avbytarföretagare, medan stora mjölkproducenter med anställda samt företag med små djurbesättningar oftast väljer enskilda personer som avbytare.
På de flesta större mjölkgårdar kompletteras företagarnas egna arbetsinsatser med anställd personal. År 2011 fanns sju heltids- och två deltidsanställd personal på dessa gårdar vilka tillsammans motsvarar cirka 8 årsarbetstjänster.
År 2009 producerade landskapets avbytarsystem 3 684 årsledighetsdagar, 108 veckoledighetsdagar och 1 248 vikariehjälpsdagar. Efter ändringar i lagstiftningen åren 2010 respektive 2011 minskade uttaget av årsledighetsdagar år 2012 till 2 344 dagar, veckoledigheten till 65 dagar. Vikariehjälpen har inte påverkats av den förändrade lagstiftningen. Den varierar mycket beroende av om det förekommer långvariga rehabiliteringsåtgärder eller moderskapsledigheter. År 2012 nyttjades sammanlagt 998 dagar för vikariehjälp, år 2013 nyttjades sammanlagt 1 207 dagar.
2.4.1 Mjölkproduktion
Mjölkproduktionen är i ökande grad mekaniserad, med utrustning såsom datoriserade fodervagnar, maskiner för hantering av grovfoderutfordring, mekaniserade kalvutfordringssystem, olika mjölkningssystem alltifrån mjölkgropar till mjölkrobotar, mekaniserade utgödslingssystem samt mekaniserade tankdisksystem. Detta förutsätter att de avbytare som anlitas har den kompetens som de olika systemen fordrar.
Vid ingången av år 2014 fanns 40 mjölkgårdar. Landskapets mjölkgårdar har under många år levererat omkring 14 miljoner liter mjölk till Ålands centralandelslags mejeri, men år 2013 levererade de 15,4 miljoner liter. Produktion och intäkter har varit relativt oförändrad sedan mitten av nittiotalet. Åren 2005-2009 sjönk dock såväl produktion som intäkter något för att därefter återhämta sig till den tidigare nivån.
Rörmjölkning är ännu gängse teknik i äldre ladugårdar. I nybyggda ladugårdar finns mjölkgrop eller mjölkningsrobot. I den årliga mjölkproduktionskontroll som utförts i landskapet och riket som grund för aveln deltog år 2012 trettiofyra av de åländska mjölkgårdarna. Enligt resultatet var landskapets kor för andra året i rad de i genomsnitt mest produktiva. På landskapets tio bästa gårdar producerade varje ko i genomsnitt mer än 10 000 liter mjölk per år, de tio bästa korna mjölkade minst 14 000 liter. Besättningsstorleken har bevisligen ingen påverkan på möjligheten till hög produktion; såväl tre besättningar med färre än 30 kor såväl som den största med knappt 300 kor ingår i toppskiktet.
Åren 2010 till 2013 slutade 10 mjölkproducenter med sammanlagt 195 kor. Två nya ladugårdar färdigställdes under åren 2012 och 2013, vilka hittills netto har bidragit med cirka 125 kor. Utöver detta har sedan år 2010 vid 11 etablerade mjölkgårdar tillkommit sammanlagt 170 kor. Således en nettoökning med cirka 100 kor. Det stämmer väl med mängden invägd mjölk till mejeriet, som år 2013 ökade till 15,4 miljoner liter eller med drygt 900 000 liter mjölk. Under år 2014 har en ny mjölkproducent tillkommit, vars målsättning i första hand är en besättning med omkring 150 kor. Samma mjölkproducent har förberedelser för ytterligare 150 kor.
2.4.2 Köttproduktion
Nötkött utgör merparten av allt invägt kött, då ingår också mjölkgårdarnas slaktproduktion. Mjölkgårdarnas slaktproduktion handlar i regel endast om utslagsdjur, dvs. mjölkkor som planerat tas ur produktion och slaktas.
Enligt ÅSUB:s statistik producerades år 2011 cirka 520 ton nötkött. Lantbruksföretagens bruttointäkter samma år var cirka 1,25 miljoner euro. Produktionsvolym och intäkter har varit relativt oförändrade under tjugohundratalets första decennium. Siffrorna omfattar såväl kött från uppfödning av tjurar från mjölkbesättningar som dikokalvar. Många producenter säljer sina kalvar för vidareuppfödning till riket efter avvänjningen på hösten då dikokalven är ungefär ett halvt år. Det finns också producenter som anlitar slakterier i riket. Slakterierna i riket har betalat ett något bättre pris till producenten, men bland nackdelarna kan nämnas mer pappersexercis på grund av skattegränsen, större transportkostnader samt den risk för obehag hos djuren som kan uppstå till följd av längre transporttider. Den faktiska och relativa betydelsen av intäkter från nötköttsproduktion har dock över tid minskat i förhållande till produktionsvolymen.
Bland gårdarna som anhåller om avbytare eller ersättning för privat ordnad avbytare, har många köttproducenter inriktning på både får och nötköttsproduktion, antingen dikor eller uppfödning av tjurkalvar från mjölkbesättningar. År 2012 hade tretton gårdar denna dubbla inriktning, ofta är tyngden lika stark på båda inriktningar. Trettiotre lantbruksföretag hade i huvudsak endast nötkreatur.
Tjugo lantbruksföretag hade får som huvudsaklig produktionsinriktning. År 2011 producerades cirka 90 ton fårkött. Lantbruksföretagens bruttointäkter samma år var cirka 250 000 euro. Fårköttproduktionen har haft en blygsam ökning under senare år.
Ett lantbruksföretag har svinkött som huvudsaklig produktionsinriktning och producerade år 2011 cirka 10 ton. I början av nittiotalet producerades cirka 250 ton svinkött årligen. Därefter minskade antalet svingårdar och produktionen fram till omkring år 2005 till nuvarande nivå.
2.4.3 Annan husdjursproduktion
Fem lantbruksföretag har hästar som väsentlig eller enda produktionsinriktning, av vilka två använder möjligheten till avbytare. Dessa har dock annan produktion som huvudinriktning. Sedan länge finns också två lantbruksföretag med inriktning på äggproduktion samt ett med inriktning på getter och förädling av getmjölk. Samtliga dessa använder eller önskar använda avbytare.
2.4.4 Växtodling
Så som framgått i avsnitten 2.1 och 2.2 ovan så har regelverket inte omfattat möjlighet till årsledighet och veckoledighet för växtodlare. Däremot har det innefattat möjligheter för dem att få vikariehjälp. Det är dock ovanligt att de nyttjat denna möjlighet, det har förekommit särskilt i samband med äppel- och potatisodlingens skördetider.
Landskapsregeringen föreslår att avbytarsystemet privatiseras från ingången av år 2015. Landskapet föreslås fortsatt finansiellt stöda husdjursproduktionens behov av avbytarhjälp. Landskapsregeringen avser att med investeringsstöd stöda de åtgärder som ökar lantbruksföretagens produktionsvolym till en nivå där de på hel- eller deltid kan anställa egen personal. Landskapsregeringen avser att verka för åtgärder som främjar etablering av en privat marknad för avbytarhjälp. Lantbrukarna har för sitt vikariehjälpsbehov också ett ekonomisk sjukförsäkringsskydd via Lantbrukarnas pensionsanstalt, vars ändamålsenliga funktion dock kräver att det finns en tillräcklig tillgång till kunniga avbytare. För att trygga detta föreslår landskapsregeringen att en avbytarorganisation, en enskild avbytarföretagare och enskilda timanställda avbytare ska kunna ges finansiellt avbytarstöd. En andel av avbytarkostnaderna betalas från år 2015. Stöd kan ges för en del av de faktiska kostnaderna i två former. Det kan dels ges som en del av kostnaden för 30 eller 15 dagar beroende på antal djurenheter, dels som avbytarstöd för vikariehjälp under högst 300 dagar på grund av läkarintyg, faderskapsledighet och under den tid en lantbrukare har moderskaps- eller föräldraledighet enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004). Stöd vid sjukskrivning ges med 50 procent av de faktiska kostnaderna eller med högst 120 euro per dag.
Landskapets kostnader minskar då ansvaret för avbytarservice minskar och landskapet inte har kvar egen avbytarpersonal. I landskapets budgetförslag för år 2014 har 582 000 euro anslagits för avbytarservice, beräknade inkomster av lantbrukarnas avgifter är cirka 100 000 euro. Således en nettoutgift med 482 000 euro. Med förslaget kan landskapets kostnader variera inom intervallet 250 000 till 450 000 euro beroende av hur lantbrukarna väljer att anlita avbytare, såsom företagsavbytare eller timavbytare. År 2015 bedöms dock kostnaderna bli knappt 350 000 euro. Därefter bedöms kostnaden för ledigheter och vikariehjälp komma att minska i takt med strukturutvecklingen, med cirka 5 000 euro årligen under de närmast följande åren.
Omkring häften av mjölkproducenterna kan på hel- eller deltid anlita egen personal, dessa producenter har i normalfallen minst fyrtio mjölkkor. Andelen mjölkproducenter som kan anlita egen personal är ökande. Lantbrukarnas egenfinansiering av ledigheter ökar något, samtidigt som de ges flexiblare förutsättningar att välja avbytare. Landskapsregeringen kommer att stöda en lösning vilken ger avbytarhjälpen en ändamålsenlig struktur för lantbrukens behov.
4.3.1 Landskapets lantbruksavbytare
År 2015 upphör anställningsförhållandena som lantbruksavbytare. Behovet av de landskapsanställdas arbete har minskat väsentligt sedan år 2010, tidigare ingick 17 avbytare i landskapets avbytarorganisation. Nu finns där 8 avbytare, av vilka dock 4 personer på olika grunder inte är i tjänst. Verksamheten påverkas då enstaka lantbrukare finner privata alternativ för sitt behov av avbytare genom avtal direkt med någon av de nuvarande landskapsanställda avbytarna, med avbytarföretagare eller på annat sätt.
Behovet av landskapsanställda avbytare för ledigheter bedöms dock även utan detta förslag på sikt i det närmaste upphöra. Detta till följd den strukturomvandling som pågår inom lantbruksnäringen, med skapandet av färre och allt större enheter.
Landskapets lantbruksavbytare är anställda i arbetsavtalsförhållande. Landskapsregeringen kan i enlighet med 7 kap. 3-4 §§ i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) säga upp ett arbetsavtal om det till buds stående arbetet minskar eller upphör av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker eller av orsaker i samband med omorganisering av verksamheten om arbetstagaren inte kan omplaceras i eller omskolas för andra uppgifter. I första hand ska landskapsregeringen erbjuda omplacering till ett arbete som motsvarar arbetet enligt arbetsavtalet som lantbruksavbytare. Eftersom detta högst sannolikt inte kommer att vara möjligt ska lantbruksavbytaren om möjligt erbjudas ett annat arbete som motsvarar hans eller hennes utbildning, yrkesskicklighet eller erfarenhet.
Om det inte finns något annat arbete att omplacera arbetstagaren till får han eller hon sägas upp med iakttagande av uppsägningstid. Beroende på anställningsförhållandets längd är uppsägningstiderna enligt tjänstekollektivavtalet 2-6 månader. Arbetstagaren arbetar som vanligt under uppsägningstiden. I en situation då det konstateras att en anställd inte kan omplaceras till annat arbete och uppsägning av anställningsförhållandet återstår som enda alternativ kan landskapsregeringen, med stöd av gällande personalförsörjningsplan (16.11.2009), erbjuda arbetstagaren ett avgångspaket mot att han eller hon själv säger upp sitt anställningsförhållande. Avgångspaketet består av en så kallad omställningsersättning som utgör 3-9 månadslöner beroende av anställningsförhållandets längd. Vid en överenskommelse om omställningsersättning upphör anställningsförhållandet omgående eller vid överenskommen tidpunkt. Omställningsersättningen utbetalas som ett engångbelopp efter att anställningsförhållandet upphört. Om-ställningsersättningen är inte förenad med några villkor men betalas inte om arbetstagaren har rätt till ålderspension. Omställningsersättningen är skattepliktig inkomst och motsvarar uppsägningstidens lön utökad med 2-3 månadslöner.
En möjlig utveckling är att några av dem som är anställda av landskapet kan fortsätta sitt arbete under andra förutsättningar, som anställda av en eller flera lantbruksföretag, som privata avbytarföretagare eller som anställda i privata lantbruksavbytarföretag.
4.3.2 Privata lantbruksavbytare
Från år 2015 finns endast privata avbytare. Landskapet ersätter fortsättningsvis delvis kostnaderna för avbytarhjälp. Med lantbrukarnas fortsatta efterfrågan på avbytarhjälp så finns ett utrymme för nya arbetsplatser för privata avbytare.
4.4.1 Mjölk
Följande diagram visar uppskattad andel producerad mjölkvolym i relation till besättningsstorlek vid mjölkgårdar i landskapet åren 2012 och 2013, samt en prognos för året 2014. Siffrorna bredvid staplarna avser antalet gårdar i segmentet.
År 2013 ökade enligt Ålands centralandelslags statistik mjölkleveranserna på årsbasis med drygt 900 000 liter, till knappt 15,4 miljoner liter. För år 2014 är prognosen att mer än 16 miljoner liter mjölk kommer att ha levererats till mejeriet. En möjlig utveckling av näringen är att en del lantbrukare utvecklar sina företag så att de får utrymme att på hel- eller deltid anställa personal, kanske gemensamt i sammanslutning med andra lantbruksföretag. Landskapsregeringen stöder fortsatt utvecklingen genom möjligheterna till investeringsstöd.
4.4.2 Köttdjur
Förslaget förväntas ha begränsad betydelse för flertalet producenter av nöt-, får- och svinkött. Av dem som väljer att sluta med mjölkproduktion kan flera övergå till köttproduktion i mindre skala, vilket dock inte i betydande omfattning bedöms påverka den totala produktionsvolymen av kött.
4.4.3 Annan husdjursproduktion
Förslaget förväntas inte påverka hästnäringen eller äggproducenterna, vilka bedöms vara mer beroende av de ekonomiska förutsättningarna i sin helhet.
4.4.4 Växtodling
Lantbruk med enbart växtodling har enligt gällande regelverk endast möjlighet till avbytarhjälp med landskapsstöd på grund av vikariehjälpsbehov. Denna möjlighet har utnyttats i liten utsträckning och tas bort.
Allmänt innebär marknadskraven större djurbesättningar och färre djur eller andra djurslag på naturbete, vilket har betydelse för landskapsmiljön och landskapsbilden.
År 2010 var 40 procent kvinnor och 60 procent män bland de aktiva lantbrukarna. Bland lantbruksavbytarna var samma år knappt 45 procent män och drygt 55 procent kvinnor. Förslagets stöd till moderskaps- och föräldraledigheter är ägnat att främja jämställdheten.
1 och 2 §§ Inledning / Mottagare. Stöd ges endast såsom finansiellt avbytarstöd på i lag angivna grunder efter ansökan och efter utfört arbete. Det saknas enligt förslaget skäl att särskilt avgränsa begreppen årsledighet och veckoledighet.
3 § Definitioner. Definitionerna överensstämmer i sak med dem som finns i gällande landskapslag (1998:57) om avbytarverksamhet för lantbrukare.
4 § Avbytardagar. Rätten till avbytardagar är avhängig produktionsinriktning och produktionsstorlek, då mjölkproduktion fordrar en större arbetsinsats och är mer bundet.
5 § Avbytarstödets belopp. De allmänna grunder som rör stödens belopp avseende en avbytardag- och avbytartimnorm motsvarar dem som finns enligt gällande regelverk. Stöd avses utbetalt som en andel av kostnaderna. Stöd beräknas enligt avbytartimmar för högst tio avbytartimmar per dag för mjölkproduktion och fem avbytartimmar per dag för övrig berörd djurhållning.
6 § Vikariehjälp. En grundläggande förutsättning för vikariestöd är att det har funnits ett hjälpbehov som inte kunnat lösas inom ett lantbruksföretag. Grunderna för rätt till vikariehjälp omfattar situationer som har uppkommit på grund av olycksfall eller sjukdom. En rätt till vikariehjälp finns också vid moderskaps- och föräldraledigheter. Rätten till vikariehjälp föreslås omfatta 300 dagar. Enligt 9 kap. 3 § sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) betalas moderskapspenning för 105 vardagar, rätten uppkommer tidigast 50 och senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för barnets födsel. Enligt 9 kap. 8 § sjukförsäkringslagen har barnets mor eller far enligt överenskommelse dessutom rätt till föräldrapenning omedelbart efter moderskapspenningsperioden. Enligt en grundregel i lagens 9 kap. 10 § betalas föräldrapenning högst för 158 vardagar omedelbart efter moderskapspenningsperioden.
7 § Ikraftträdande. Landskapsregeringens avsikt är att lagen ska träda i kraft vid årsskiftet 2014/2015.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S
L A G
om avbytarstöd
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Inledning
I denna lag finns bestämmelser om rätt till stöd för anlitande av lantbruksavbytare för nödvändiga arbeten vilka hör till den dagliga skötseln av djur i ett lantbruksföretag (avbytarstöd).
2 §
Mottagare
Landskapsregeringen kan på ansökan från ett lantbruksföretag bevilja avbytarstöd till en avbytarorganisation, en lantbruksavbytare med företags- och organisationsnummer (FO-nummer) eller till timanställda lantbruksavbytare.
3 §
Definitioner
I denna stödordning avses med
1) lantbruksföretag en självständig ekonomisk enhet som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (FFS 543/1967), grunden för verksamheten ska vara husdjursproduktion,
2) lantbruksföretagare en person som efter den kalendermånad denne har fyllt 18 år genom att själv delta i arbetet bedriver lantbruk och är skyldig att teckna en försäkring som avses i 10 § lagen om pension för lantbruksföretagare (FFS 1280/2006) samt har nämnda försäkring i kraft eller har lämnat in en ansökan om en sådan, eller en sådan person i åldern 15–18 år vilken i fråga om andra villkor än åldern uppfyller villkoren för sådan försäkring,
3) husdjursproduktion lantbruksföretag med en verksamhet inriktat på skötsel av djur enligt den djurenhetstabell som avses i punkt 4 nedan samt med
4) husdjursenhet de i följande tabell förtecknade antal djur som kräver en likvärdig daglig arbetsinsats av en lantbrukare, varvid i tabellen anges det antal djur av visst slag som i enlighet med denna lag utgör en husdjursenhet (de) som följer:
|
nötdjur |
|||
|
1) |
mjölkko |
1 djur |
= 1 de |
|
2) |
mjölkkos kalv som är högst 2 månader |
oavsett antal |
= 0 de |
|
3) |
avvanda tjurkalvar |
10 djur |
= 1 de |
|
4) |
diko eller diko med dikalv som är högst sex månader gammal |
5 djur |
= 1 de |
|
5) |
andra avvanda ungnöt |
15 djur |
= 1 de |
|
svin |
|||
|
6) |
avelsgalt, sugga eller sugga med smågrisar |
2 djur |
= 1 de |
|
7) |
andra svin |
40 djur |
= 1 de |
|
getter |
|||
|
8) |
get som är över sex månader gammal |
8 djur |
= 1 de |
|
9) |
killingar |
40 djur |
= 1 de |
|
får |
|||
|
10) |
avelsbagge, dräktig tacka eller tacka med dilamm |
17 djur |
= 1 de |
|
11) |
mjölkfår med dilamm |
10 djur |
= 1 de |
|
12) |
lamm |
40 djur |
= 1 de |
|
fjäderfä |
|||
|
13) |
höns |
200 djur |
= 1 de |
|
14) |
slaktkycklingar |
2 000 djur |
= 1 de |
4 §
Avbytardagar
Ett lantbruksföretag
1) som har 18 eller fler djurenheter med huvudinriktning på mjölkproduktion kan årligen beviljas avbytarstöd för högst 30 dagar medan
2) övriga som har minst 6 djurenheter kan årligen beviljas avbytarstöd för högst 15 dagar.
En avbytardag omfattar tio timmar vid lantbruksföretag med huvudinriktning på mjölkproduktion enligt 1 mom. 1 punkten och fem timmar vid övriga lantbruksföretag enligt 1 mom. 2 punkten.
5 §
Avbytarstödets belopp
Normen för avbytarstöd per avbytartimme är 30 euro, för timanställda lantbruksavbytare är dock normen per avbytartimme 16 euro. Grundat på de faktiska kostnaderna utbetalas avbytarstöd med högst 80 procent av dessa belopp.
6 §
Vikariehjälp
Ett lantbruksföretag med huvudinriktning på husdjursproduktion kan årligen beviljas avbytarstöd för vikariehjälp med 50 procent av de faktiska kostnaderna under högst 300 dagar, om det inte har funnits finns någon annan inom lantbruksföretaget som har möjlighet att sköta lantbrukarens arbetsuppgifter, på grund av
1) läkarintyg,
2) faderskapsledighet under den tid lantbrukaren har rätt till faderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) eller
3) har moderskaps- eller föräldraledighet enligt sjukförsäkringslagen.
Den ersättning som avses i denna paragraf är högst 120 euro per dag under de 30 första dagarna. Därefter kan under ytterligare högst 270 dagar ersättning beviljas med högst 64 euro per dag enligt den norm som gäller för timanställda lantbruksavbytare enligt 5 § 1 mom.
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den …
Åtgärder som lagen förutsätter kan vidtas innan den har trätt i kraft.
Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1998:57) om avbytarverksamhet för lantbrukare.
|
Mariehamn den 27 maj 2014 |
|
|
V i c e l a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
