|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 10/2013-2014 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2014-04-10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Industriutsläpp
Lagförslaget bör behandlas i brådskande ordning eftersom det gäller implementering av ett EU-direktiv och implementeringstiden har gått ut.
Industriutsläppsdirektivet förutsätter att tillämpningen av bästa tillgängliga teknik grundar sig på juridiskt bindande slutsatser som kommissionen offentliggör. Detta förutsätter ändringar och kompletteringar i bestämmelserna om tillståndsprövning i miljöskyddslagen. Dessa ändringar påverkar handläggningen av tillståndsärenden, tillståndsprövningen och tillsynen över tillstånd.
Bestämmelser om reglering av effektiviteten i användningen av energi förs in i lagstiftningen.
Genomförandet av industriutsläppsdirektivet förutsätter att en verksamhetsutövare ska göra upp en statusrapport, om anläggningens verksamhet omfattar användning, produktion eller utsläpp i omgivningen av betydande farliga ämnen som medför fara för förorening av mark eller grundvatten. Bestämmelser om nedläggning och kontroll kompletteras också på grund av krav i industriutsläppsdirektivet.
En bestämmelse om miljögranskning för verksamheter av försöksnatur läggs in i lagstiftningen.
Miljöskyddslagen kompletteras även med några bestämmelser för att genomföra annan EU-lagstiftning; förordningen om exportförbud för kvicksilver, direktivet om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar och förordningen om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar.
Tidpunkten för ikraftträdande lämnas öppen med hänvisning till att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1. Bakgrund om industriutsläppsdirektivet och implementeringen av det
2.2. Naturvårdslagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
2.3. Renhållningslagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
2.4. Vattenlagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om miljöskydd
1. Bakgrund om industriutsläppsdirektivet och implementeringen av det
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp[1], nedan industriutsläppsdirektivet, skulle ha genomförts senast den 6 januari 2013. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande och har senast givit ett motiverat yttrande från den 17 oktober 2013. Direktivet är delvis genomfört och delnotifierades den 18 november 2013. Landskapsregeringen har i sitt svar till kommissionen lovat att göra vissa kompletteringar i lagstiftningen.
Även riket har delnotifierat direktivet. I riket har regeringen lämnat en proposition, RP 214/2013, till riksdagen med förslag till miljöskyddslag och till lagar om ändring av vissa lagar som har samband med den.
Industriutsläppsdirektivet är utöver industriutsläppsdirektivanläggningarna inriktat på utsläpp från stora förbränningsanläggningar och gasturbiner med en bränsleeffekt på över 50 MW, anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel, förbränning av avfall, utsläpp vid tillverkning av titanoxid och av litet intresse för Åland då verksamheterna inte finns på Åland. Den del av industriutsläppsdirektivet som återstår att implementera och tilläggsnotifiera gäller industriutsläppsdirektivanläggningarna. De industriutsläppsdirektivanläggningar som räknas upp i bilaga I till direktivet berörs. För närvarande finns inte heller några industriutsläppsdirektivanläggningar på Åland som omfattas av direktivet.
BAT-referensdokument är EU:s särskilda tolkningsdokument med en bedömning av vad som är bästa tillgängliga miljöskyddsteknik för olika industrisektorer som beskriver tillämpad teknik, utsläpp och förbrukningsnivåer, teknik som beaktats för fastställandet av bästa tillgängliga teknik och slutsatser om bästa tillgängliga teknik samt ny teknik i den verksamhet som dokumentet gäller.
BAT-slutsatser är de delar av BAT-referensdokumentet där slutsatserna om bästa tillgängliga teknik fastställs, en beskrivning av denna, information för att bedöma dess tillämplighet, utsläppsnivåer som hänger samman med denna, kontroll som hänger samman med denna, förbrukningsnivåer som hänger samman med denna och vid behov åtgärder för avhjälpande av föroreningsskada på platsen.
En lista över BAT-referensdokument och BAT-slutsatser finns på följande sida: http://eippcb.jrc.ec.europa.eu/reference/.
En statusrapport redovisar föroreningar i mark och grundvatten inom det område där en verksamhet bedrivs eller ska bedrivas med avseende på förorening med relevanta farliga ämnen. En statusrapport ska upprättas för alla framtida anläggningar som omfattas av direktivet. Det finns ännu inte några riktlinjer från Europeiska kommissionen om statusrapporternas innehåll.
Enligt 1 § landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, nedan miljöskyddslagen, är lagens syfte att främja en hållbar utveckling genom att undvika negativ miljöpåverkan och genom att begränsa och undanröja skador av sådan påverkan. Inom verksamhet som medför risk för förorening av miljön ska allmänna principer om försiktighet och aktsamhet, om prevention och minimering av olägenheter, om bästa praxis ur miljösynpunkt samt om förorenarens ansvar tillämpas. Enligt 2 § ansvarar verksamhetsutövaren för verksamheten. Lagen gäller all verksamhet.
I 2 kap. finns bestämmelser med allmänna kravbestämmelser om allmänna miljöhänsyn (4 §), platsval (6 §), verksamhetens organisation (7 §) och rapporteringsskyldighet (8 §). I 5 § anges att ämnen och avfall inte får lämnas eller släppas ut i marken så att marken förorenas på ett sätt som kan leda till negativ miljöpåverkan. Verksamhetsutövare som orsakat sådan förorening ska sanera och återställa marken i ett sådant skick att negativ miljöpåverkan undanröjs eller om det inte är möjligt begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Om föroreningen har skett med samtycke av områdets innehavare eller om innehavaren vid förvärv känt till eller bort känna till föroreningen svarar innehavaren och verksamhetsutövaren solidariskt för åtgärderna. Enligt 48 § 1 mom. kan i landskapsförordning bestämmelser utfärdas om de högsta tillåtna halterna av skadliga ämnen i mark vid olika markanvändningsområden om halterna ska läggas till grund för bedömning av föroreningsgrad och saneringsbehov, om behandling och isolering av förorenade marksubstanser, om tekniska krav som ställs på sanering och om kontroll och tillsyn. Landskapsförordningar enligt momentet kan enligt 2 mom. i tillämpliga delar utfärdas för att gälla även avlagringar på botten i vattenområde.
Prövningsmyndighet för tillstånd eller miljögranskning är enligt 9 §, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. I 10 § 1 och 2 mom. anges vilka verksamheter som kräver tillstånd. Tillstånd krävs för verksamhet som förutsätter tillstånd enligt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, nedan vattenlagen, landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan renhållningslagen, 6 kap. landskapslagen (1998:82) om naturvård, nedan naturvårdslagen och Europeiska gemenskapens rättsakter på miljöområdet, vilka specificerats i landskapsförordning. I 2 mom. finns därtill en förteckning över verksamheter som kräver tillstånd. I 3 mom. anges att den som utför eller avser utföra en verksamhet som inte omfattas av tillstånd enligt lagen kan söka tillstånd även om tillståndsplikt inte finns. Miljögranskning krävs enligt 4 mom. för verksamheter som förutsätter miljögranskning enligt vattenlagen, renhållningslagen eller 6 kap. naturvårdslagen och för verksamhet som landskapsregeringen med stöd av 52 § belagt med krav på miljögranskning. Miljögranskning krävs inte om verksamheten samtidigt är föremål för tillstånd eller ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen. Enligt 52 § kan landskapsregeringen i landskapsförordning föreskriva att för verksamhet som medför risk för negativ miljöpåverkan som inte är ringa ska miljögranskning krävas. Om det i landskapsförordning stadgas att verksamhet som tidigare inte krävt miljögranskning kräver miljögranskning ska det föreskrivas en tid inom vilken ansökan om miljögranskning ska lämnas in som är minst ett år från att landskapsförordningen trätt i kraft.
I 11 § föreskrivs om tillstånd och miljögranskning för ändrad eller utvidgad verksamhet. Tillstånd eller miljögranskning krävs för väsentlig utvidgning eller ändring av verksamhet som tidigare varit föremål för tillståndsprövning eller miljögranskning. En ändring eller utvidgning av en omfattning som i sig själv kräver tillstånd eller miljögranskning enligt 10 § anses alltid som väsentlig. Ärenden om ändring eller utvidgning av verksamhet avgörs enligt det förfarande som gäller ny verksamhet av motsvarande total omfattning.
Bestämmelser om ansökans innehåll finns i 12 §. I 12 § föreskrivs också att utöver vad som gäller enligt förvaltningslagen ska ÅMHM utan dröjsmål tillkännage inkomna ansökningar om tillstånd eller miljögranskning genom elektronisk publicering. Av publiceringen ska framgå vilken verksamhet ansökan avser, platsen för verksamheten, sökandens namn och kontaktuppgifter till den enhet eller tjänsteman hos myndigheten som ansvarar för ärendets beredning. Under ärendets beredning ska därefter uppgifter om beredningens olika faser samt kända och beräknade datum för ärendets beredning publiceras elektroniskt.
Hörande av part i ärende om tillstånd eller miljögranskning kan enligt 13 § ske genom annons i på orten allmänt utkommande tidning om antalet personer överstiger 30 eller är okänt.
Enligt 14 § ska vid meddelande av beslut om tillstånd eller miljögranskning, utöver beaktande av bestämmelserna i förvaltningslagen, även allmänheten tillkännages genom elektronisk publicering under minst 21 dagar.
I 16 § anges att innan beslut fattas om en ansökan om tillstånd ska ut-över beaktande av bestämmelserna i förvaltningslagen även allmänheten tillkännages genom elektronisk publicering under minst 21 dagar. Meddelandet ska innehålla information om ärendets art och var ansökan jämte andra handlingar i ärendet finns tillgängliga. Var och en har under meddelandetiden rätt att yttra sig över ansökan.
ÅMHM ska enligt 15 § granska lagligheten på en ansökan om miljögranskning om det finns grundad anledning att anta att verksamheten inte är förenlig med miljöskyddslagen, vattenlagen, 6 kap. naturvårdslagen eller en landskapsförordning som utfärdats med stöd av 52 § om miljögranskningsplikt för en verksamhet som medför negativ miljöpåverkan som inte är ringa. Myndigheten ska meddela sökanden detta och redovisa sina grunder för antagandet. Myndigheten ska informera om vad som ska iakttas för att verksamheten ska vara förenlig med lag och om verksamheten helt eller delvis inte kan förverkligas i enlighet med lag. I 24 och 24a §§ finns närmare bestämmelser om instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan. Om ingen prövning görs krävs inga instruktioner och myndigheten ska anteckna ansökan till kännedom och meddela sökanden att ansökan inte föranleder några åtgärder. I samband med granskning eller prövning av ansökan kan myndigheten besluta att en ny miljögranskning ska göras inom en viss tid samt om en tidpunkt för en eventuell revidering av instruktioner. Besvär över beslut som fattas av ÅMHM anförs hos Ålands förvaltningsdomstol. Ålands förvaltningsdomstol kan förbjuda verkställighet av granskningsbeslut.
Enligt 17 § ska tillstånd beviljas om verksamheten kan förenas med miljöskyddslagen, vattenlagen, renhållningslagen, 6 kap. naturvårdslagen och Europeiska gemenskapens rättsakter på miljöområdet, vilka specificerats i landskapsförordning. Om verksamheten inte uppfyller förutsättningarna ska tillståndet i första hand förenas med villkor enligt 24, 24a och 25 §§ som skäligen kan krävas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda. Om sådana villkor inte är tillräckliga för att förutsättningarna ska kunna uppfyllas ska ansökan avslås.
Enligt 24 § 1 mom. kan ÅMHM för att minska negativ miljöpåverkan föreskriva instruktioner och villkor om:
a) förbud mot utsläpp, förebyggande och begränsning av utsläpp samt utsläppsplats varvid utsläppsgränsvärden ska anges för sådana förorenande ämnen som kan antas finnas i betydande mängder,
b) avfallshantering samt om förebyggande och begränsning av avfall och av avfallets skadliga verkningar,
c) åtgärder vid störningar och exceptionella situationer,
d) åtgärder efter att verksamheten upphört såsom iståndsättning och sanering av områden samt förebyggande av vidare utsläpp och
e) andra åtgärder för att förebygga och begränsa negativ miljöpåverkan eller den skada som negativ miljöpåverkan medför.
Om det krävs trots instruktioner eller villkor enligt 1 mom. kan ÅMHM enligt 2 mom. därtill besluta om instruktioner eller villkor som begränsar produktionsmängd. Instruktioner eller villkor enligt 1 mom. får inte vara utformade så att de föreskriver användande av en specifik teknik. I 4 mom. anges att instruktioner eller villkor kan vara strängare än bestämmelser om gränsvärden, miljökvalitetsnormer eller specificerade minimikrav. Sådana bestämmelser får inte åsidosättas i tillståndsvillkor och ska om de är strängare än tillståndsvillkor iakttas efter att ett tillstånd har beviljats.
ÅHMH kan enligt 25 § i tillståndsärende ställa villkor på en ekonomisk säkerhet som är tillräcklig för de skador, olägenheter och kostnader som verksamheten kan föranleda om inte verksamhetsutövaren kan anses vara solvent.
I 18-23 §§ finns bestämmelser om tillståndets innehåll och giltighet, tidpunkt för inledande av verksamheten, återkallande av tillstånd, tillståndets upphörande, revidering av tillståndsvillkor och överlåtelse av tillstånd. Ansökan om revidering av tillståndsvillkor beaktas enligt 22 § 3 mom. i tillämpliga delar som ansökan om tillstånd.
I 26 § anges bl.a. att i samband med granskning av ansökan om miljögranskning, beslut om tillstånd eller revidering av tillståndsvillkor kan ÅMHM, om det krävs för utövande av tillsynen, besluta om föreskrifter om egenkontroll och redovisning av verksamhetens utsläpp, avfall, avfallshantering, drift, miljöpåverkan och miljöns tillstånd efter avslutad verksamhet. ÅMHM kan ålägga verksamhetsutövaren att lägga fram en plan för egenkontroll som ska godkännas innan verksamheten får inledas.
I 47 § finns ett bemyndigande som ger landskapsregeringen möjlighet att i landskapsförordning besluta att bestämmelser om tillsyn enligt lagen även ska gälla ifråga om efterlevnaden av EG:s förordningar inom området miljörätt samt att sådana begränsningar utöver vad som följer av 15 § (miljötillstånd) och 17 § (miljögranskning) ska utgöra grund för beslut med anledning av ansökan om miljögranskning respektive förutsättning för miljötillstånd.
Landskapsregeringens möjlighet att utfärda närmare bestämmelser om myndigheters skyldighet att informera allmänheten om föroreningar i miljön och deras verkningar finns i 50 § 1 mom. Enligt 50 § 2 mom. kan närmare bestämmelser om myndigheternas skyldighet att informera allmänheten, vilka följer av Europeiska unionens rättsakter på miljöområdet, utöver vad som följer av 12, 13, 14 och 16 §§ samt förvaltningslagens 6 kap., utfärdas genom landskapsförordning.
I 44 § finns ett bemyndigande som ger landskapsregeringen behörighet att för en viss typ av verksamhet besluta om närmare bestämmelser avseende begränsning och kontroll av samt metoder för att minska verksamhetens negativa påverkan och risk för sådan påverkan. Landskapsregeringen kan samtidigt besluta att miljögranskning av ifrågavarande typ av verksamheter endast ska avse dessa bestämmelser och kan därvid undanta verksamheten från miljögranskning enligt denna lag och den lagstiftning som nämns i 10 §.
Enligt 27 § miljöskyddslagen är ÅMHM tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och den lagstiftning som nämns i 10 §, dock så att kommunerna är tillsynsmyndighet för verksamhet som förutsätter kommunalt avloppstillstånd enligt 6 kap. 2 § vattenlagen. I miljöskyddslagens tredje avdelning finns bestämmelser om miljötillsyn, i den fjärde avdelningen bestämmelser om straff- och ersättningsansvar och i den femte avdelningen finns övriga bestämmelser bland annat omfattande förordningsbemyndiganden.
2.2. Naturvårdslagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
I 30a § naturvårdslagen anges att i lagen finns bestämmelser om miljötillstånd och miljögranskning för täktverksamhet. I fråga om prövningsmyndighet och förfarande gäller vad som föreskrivs i miljöskyddslagen. I 31 § finns bestämmelser om när miljötillstånd krävs och i 32 § finns bestämmelser om när miljögranskning krävs. I 33 § naturvårdslagen anges att om tillsynsmyndighet och tillsyn enligt kapitlet stadgas i miljöskyddslagen.
2.3. Renhållningslagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
Enligt 28a § renhållningslagen anges i lagens 5a kap. om det krävs miljötillstånd eller miljögranskning för hantering av avfall. I fråga om prövningsmyndighet och förfarande gäller miljöskyddslagen.
I 28b § anges när miljötillstånd behövs. Enligt 28e § ska beslut om miljötillstånd enligt renhållningslagen utöver vad som följer av miljöskyddslagen omfatta uppgifter om mängd och slag av avfall, tekniska krav, säkerhets- och försiktighetsåtgärder, platsen för bortskaffandet eller återvinningen, behandlingsmetod, behövliga övervaknings- och kontrollförfaranden samt behövliga instruktioner om avslutande och efterbehandling.
I 28i § anges när miljögranskning behövs. Prövningsmyndigheten ska föra ett register över verksamheterna.
I 28l § finns en bestämmelse om skyldighet för verksamhetsutövare att föra ett eget register. Skyldigheten gäller verksamhetsutövare som omfattas av miljötillståndskrav enligt 28b §, som i yrkesmässig verksamhet producerar farligt avfall, som samlar in eller transporterar farligt avfall eller som agerar som handlare eller mäklare av farligt avfall.
Enligt 28n § finns bestämmelser om avfallstransporter i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, dock så att för transporter som sker inom landskapet gäller landskapslagstiftning.
I renhållningslagens 6 kap. finns bland annat bestämmelser om tvångsåtgärder, skyldighet att lämna uppgifter, inspektioner och straffansvar.
2.4. Vattenlagen gällande miljötillstånd och miljögranskning
I 6 kap. 1 § vattenlagen anges att i kapitlet finns närmare bestämmelser om miljötillstånd och miljögranskning för vattenföretag, förfogande över annans egendom, och vattenfarlig verksamhet. Ifråga om prövningsmyndighet anges vad som stadgas i miljöskyddslagen. Enligt 6:2 ska av ansökan om tillstånd till förfogande över annans egendom enligt 3 kap. vattenlagen, utöver vad som följer av miljöskyddslagen, särskilt framgå vilken rätt till förfogande över annans egendom som begärs.
Om rätt till tillståndsprövning stadgas i 6:3. Den som utför eller har för avsikt att utföra vattenföretag eller vattenfarlig verksamhet kan söka om tillstånd även om tillståndsplikt inte finns. Om inte särskilt föreskrivs gäller för ansökan, handläggning och beslut samma regler som i övriga tillståndsärenden enligt vattenlagen.
Enligt 6:4 får miljötillstånd eller miljögranskningsbeslut ges endast om det är utrett att vattenlagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den är uppfyllda.
Enligt 6:13 behöver inte ersättning för skada enligt vattenlagen 7 kap. om ersättning och inlösen återbetalas när ett tillstånd återkallas eller ändras. Dock anges att om det måste anses oskäligt att ingen återbetalning sker, med hänsyn till fördel som ersättningstagare erhåller genom återkallande eller ändring av tillstånd, ska tillståndshavaren vara oförhindrad att begära att ersättningen eller en del av denna återbetalas. Ett sådant yrkande ska handläggas enligt ordningen som gäller för tvistiga ersättningsfrågor enligt vattenlagen.
I 6:15-17 föreskrivs om tillstånd för vattenföretag, vattenfarlig verksamhet respektive utsläpp av grundvatten- och ytvattenfarliga ämnen. I 6:18-20 finns bestämmelser om miljögranskning för vattenföretag, vattenfarlig verksamhet respektive ledande av avloppsvatten. I 6:21 föreskrivs om tillståndsplikt inom visst område. Om det finns särskilda skäl kan landskapsregeringen beträffande gränserna till ett bestämt område förordna att tillståndsplikt ska gälla för i beslutet närmare angivna åtgärder oavsett deras verkningar. Under samma förutsättningar kan landskapsregeringen förordna om inskränkningar i tillståndsplikt som gäller enligt 6:15-17, men inte enligt tillståndsplikt/granskningsplikt som gäller enligt 6:18-20.
I vattenlagens 9 kap. finns bestämmelser om straffansvar.
Landskapslagen om miljöskydd skiljer sig från rikslagen om miljöskydd. I landskapslagen finns möjlighet till såväl miljötillstånd som miljögranskning. I samband med det kan antingen villkor meddelas för miljötillstånd eller instruktioner meddelas för miljögranskning. De verksamheter med hög föroreningspotential som omfattas av bilaga 1 i industriutsläppsdirektivet kräver enligt industriutsläppsdirektivet miljötillstånd. Redan i nuläget kräver motsvarande verksamheter enligt IPPC-direktivet miljötillstånd. De verksamheter som omfattas är industrier inom energisektorn, produktion och omvandling av metaller, mineralindustri, kemisk industri, avfallshantering och annan verksamhet såsom pappersindustri, livsmedelsindustri och stora anläggningar med djurhållande verksamhet m.m. Jämfört med IPPC-direktivet har tillämpningsområdet för industriutsläppsdirektivet utökats något med de nya verksamheterna behandling av trä och träprodukter med träskyddsmedel och tillverkning av träskivor.
För att bestämmelserna om industriutsläppsdirektivanläggningar som sällan kommer att tillämpas inte i onödan ska behöva beaktas i övriga förfaranden i miljöskyddslagen har landskapsregeringen bedömt att det är bäst att samla bestämmelserna i ett eget kapitel som bara tillämpas för industriutsläppsdirektivanläggningar. Genomförandet av industriutsläppsdirektivet förutsätter ändringar och kompletteringar i bestämmelserna om tillståndsprövning i miljöskyddslagen. Dessa ändringar påverkar handläggningen av tillståndsärenden, tillståndsprövningen och tillsynen över tillstånd.
Industriutsläppsdirektivet genomförande förutsätter också att en verksamhetsutövare ska göra upp en statusrapport, om anläggningens verksamhet omfattar användning, produktion eller utsläpp i omgivningen av betydande farliga ämnen som medför fara för förorening av mark eller grundvatten. Bestämmelser om nedläggning och kontroll kompletteras också på grund av krav i industriutsläppsdirektivet.
Bestämmelser om reglering av effektiviteten i användningen av energi förs in i lagstiftningen.
Landskapsregeringen gör bedömningen att miljögranskning istället för miljötillstånd ska krävas för den nya 9a § om verksamheter av försöksnatur.
Miljöskyddslagen kompletteras även med några bestämmelser för att genomföra annan EU-lagstiftning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar, nedan direktivet om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, nedan förordningen om exportförbud för kvicksilver och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar, nedan förordningen om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar.[2]
På Åland finns i nuläget inga anläggningar som omfattas av bilaga 1 i direktivet om industriutsläpp. I framtiden kan anläggningar som omfattas av direktivets bilaga 1 om industriutsläpp möjligen finnas på Åland. I nuläget finns inte heller anläggningar som omfattas av förordningen om exportförbud för kvicksilver på Åland. Det är inte sannolikt att verksamheter som omfattas av förordningen om exportförbud för kvicksilver kommer att finns på Åland i framtiden.
Förslaget bedöms inte ha några nämnvärda administrativa verkningar. Om industriutsläppsdirektivanläggningar finns på Åland i framtiden så blir det en något mer tidskrävande miljötillståndsprocess för både ÅMHM och för verksamhetsutövaren som kan medföra något ökade kostnader för myndigheten och verksamhetsutövaren.
Förslaget har inte några direkta verkningar på miljön, men ger förbättrad miljöskyddslagstiftning gällande industriutsläpp och kvicksilver vid eventuella framtida verksamheter. Förslaget har ingen känd verkan avseende jämställdhet.
Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning av lagberedningen och social- och miljöavdelningens miljöbyrå. Förslaget har diskuterats med ÅMHM under beredningen. Förslaget har sänts på remiss till ÅMHM, Ålands näringsliv och Företagarna på Åland. Remissvar har inkommit från ÅMHM och Företagarna på Åland. Förslaget har till en del omarbetats efter remissrundan.
Landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd
3 § Definitioner.
a) Miljöpåverkan. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 2 mom.
b) Negativ miljöpåverkan. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 3 mom.
c) Miljöförorening. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 4 mom. Genom definitionerna 3 § c) och d) är artiklarna 3.2 och 3.4 i industriutsläppsdirektivet genomförda.
d) Utsläpp. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 5 mom. Genom definitionerna 3 § c) och d) är artiklarna 3.2 och 3.4 i industriutsläppsdirektivet genomförda.
e) Utsläppsgränsvärde. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 6 mom. Genom definitionen är definitionen av gränsvärde för utsläpp i artikel 3.5 i industriutsläppsdirektivet genomförd.
f) Olägenhet för människors hälsa. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 7 mom.
g) Verksamhet. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 8 mom.
h) Verksamhetsutövare. Momentet motsvarar nuvarande 3 § 9 mom. Genom definitionen är definitionen av verksamhetsutövare i artikel 3.15 i industriutsläppsdirektivet genomförd.
i) Bästa tillgängliga teknik. Momentet bygger på nuvarande 3 § 10 mom., men den har preciserats så att den motsvarar definitionen av bästa tillgängliga teknik i artikel 3.10 i industriutsläppsdirektivet. Bästa tillgängliga teknik innefattar enligt den reviderade definitionen även avvecklingsmetoder för verksamheter, och tekniken ska vara sådan att den kan användas som grund för miljötillståndsvillkor eller miljögranskningsinstruktioner.
Med bästa tillgängliga teknik, som anläggningarna är skyldiga att använda, avses de tekniker, metoder, processer, system och andra förfaranden som när de används medför att verksamheten med beaktande av kostnaderna orsakar så lite miljöskador som möjligt. Bästa tillgängliga teknik innefattar både enskilda anordningar och hela system som gäller och styr verksamheten samt användningen av dessa. Bästa tillgängliga teknik kan innefatta effektiv användning av vatten, material och andra råvaror, effektiv produktion och användning av energi samt minimering av skadligheten vad gäller avfallets och utsläppens mängd och kvalitet. Bästa tillgängliga teknik kan innefatta vanligen gränsvärden för mängden utsläpp och förbrukningen. Förbrukningsnivåerna kan anges i t.ex. följande enheter: kWh/t av produkten, liter vatten/ton av produkten, ton råvara/ton av produkten, ton avfall/ton av produkten. Även miljösystem eller andra motsvarande förvaltningssystem genom vilka man strävar efter att styra verksamheten, är en del av den bästa tillgängliga tekniken. En sådan bästa tillgängliga teknik som inte inbegriper utsläpps- eller förbrukningsmängder som uttrycks i gränsvärden kan även kallas för bästa praxis för miljön.
I nuvarande miljöskyddslagens 3 § 10 mom. anges att i landskapsförordning bestäms närmare om vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen och definitionen av bästa tillgängliga teknik. De förordningsbestämmelser som utfärdats om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av bästa tillgängliga teknik flyttas till 4a §, varför den förordningsbestämmelsen inte längre behövs. Möjligheten att utfärda landskapsförordningsbestämmelser om definitionen av bästa tillgängliga teknik behålls.
En annan bestämmelse om bedömning av bästa tillgängliga teknik finns också i renhållningslagen 4 § 2 mom.
j) Ny teknik. Momentet är nytt. I riket finns motsvarande bestämmelse i 5 § 14 punkten i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Med ny teknik avses industriell teknik som kan medföra en högre miljöskyddsnivå eller samma miljöskyddsnivå till lägre kostnader än bästa tillgängliga teknik. Genom definitionen genomförs artikel 3.14 i industriutsläppsdirektivet.
k) Mark. Momentet är nytt. I riket finns motsvarande bestämmelse i 5 § 14 punkten i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Det föreslås en ny definition av mark genom vilken tillämpningsområdet för förbudet mot förorening av mark och skyldigheten att utföra sanering av mark preciseras. Utgångspunkten för definitionen av mark är definitionen i artikel 3.21 i industriutsläppsdirektivet. Definitionens ordalydelse har i viss mån preciserats i språkligt hänseende i förhållande till definitionen i direktivet.
l) Allmänheten. Momentet är nytt. Genom definitionen genomförs artikel 3.16 i industriutsläppsdirektivet.
m) Berörda allmänheten. Momentet är nytt. Genom definitionen genomförs artikel 3.17 i industriutsläppsdirektivet.
Paragrafens sista moment motsvarar nuvarande 3 § 11 mom.
4 § Allmänna miljöhänsyn. Kompletteringen till paragrafen bygger på 8 § 1 mom. 2 punkten i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Paragrafen implementerar tillsammans med 26e § skyldigheter i artikel 11 i industriutsläppsdirektivet.
4a § Bedömning av bästa tillgängliga teknik. Paragrafen liknar 53 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Bestämmelsen om bedömning av bästa tillgängliga teknik överförs från 5 § landskapsförordningen (2008:130) om miljöskydd till lagen, eftersom det i 6a kap. om prövning av miljötillstånd i fråga om industriutsläppsdirektivanläggningar hänvisas till denna bestämmelse. Samtidigt preciseras vissa ordalydelser i bestämmelsen. Genom bestämmelsen genomförs bilaga III till industriutsläppsdirektivet.
9a § Miljögranskningsplikt vid verksamhet av försöksnatur. Paragrafen är ny och bygger på 31 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I 31 § föreskrivs om ett registreringspliktigt undantag från tillståndsplikten för verksamhet av försöksnatur. En liknande bestämmelse finns sedan 2001 i riket och överförs med tillägget ny teknik till propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Enligt bestämmelsen krävs i riket inte tillstånd för kortvarig verksamhet av försöksnatur. Dock finns en begränsning i 31 § 3 mom. där det anges under vilka förhållanden tillstånd alltid måste sökas.
Landskapsregeringen föreslår att miljögranskning istället för miljötillstånd ska krävas för kortvarig verksamhet av försöksnatur vars syfte är att testa ny teknik, råvaror eller bränslen, tillverknings- eller förbränningsmetoder eller en reningsanordning eller att i en anläggning eller yrkesmässigt behandla avfall, om detta sker i syfte att klarlägga verksamhetens konsekvenser, användbarhet eller någon annan jämförbar omständighet. Som försöksverksamhet betraktas i allmänhet inte verksamhet som redan är vedertagen inom en bransch. Försöksverksamheten ska också vara begränsad till sin natur samt kortvarig, med beaktande av syftet med verksamheten och försöket. Med anledning av miljögranskningsansökan kan prövningsmyndigheten meddela instruktioner i syfte att minska miljöolägenheterna och vid behov förbjuda vidare försök. Vid behov kan föreskrifter om tidsmässig begränsning av försök utfärdas.
Bestämmelsen är ett försök. Landskapsregeringen vill inte föreslå en ny prövningstyp i tillägg till de som finns i miljöskyddslagen. Det är även ett önskemål från ÅMHM att inte flera prövningstyper införs. Det finns istället ett önskemål att utvärdera de som finns från ÅMHM. Eftersom det finns en tidsbegränsning för försöksverksamheter är det oklart hur stor efterfrågan det finns från näringslivet. För verksamheter som kräver miljögranskning innebär bestämmelsen inte någon ändring av nuläget, då försöksverksamheter omfattas av samma granskningsplikt utan några lättnader. Möjligheten till miljögranskning kan underlätta eller snabba upp starten av en försöksverksamhet som annars kräver miljötillstånd. Om verksamheten fortsätter efter försökstiden för verksamheter som kräver miljötillstånd ska miljötillstånd sökas i vanlig ordning. Det finns en möjlighet att miljötillstånd inte beviljas verksamheten. En del verksamhetsutövare kan därför välja att ta det säkra före det osäkra och söka om miljötillstånd innan försöksverksamheten inleds istället för att inleda försöksverksamhet som miljögranskats. Bestämmelsen kompletterar nuvarande system och ger en konkurrensneutralitet jämfört med riket.
12 § Ansökan om tillstånd och miljögranskning. Hänvisningen till direktiv 1996/61/EG ändras till direktiv 2010/75/EG.
15 § Beslut med anledning av miljögranskning. Paragrafen kompletteras med fler hänvisningar till paragrafer med närmare bestämmelser om vilka instruktioner myndigheten kan meddela.
17 § Förutsättningar för tillstånd. Paragrafen kompletteras med fler hänvisningar till paragrafer med närmare bestämmelser om vilka villkor myndigheten kan meddela.
22 § Revidering av tillståndsvillkor. Hänvisningen till direktiv 1996/61/EG ändras till direktiv 2010/75/EG.
24 § Instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan. Paragrafen bygger på 52 § 1 mom. 2 punkten i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Till paragrafen fogas nya villkor eller instruktioner som gäller förebyggande och hindrande av förorening av mark och grundvatten. Även i nuläget kan villkor eller instruktioner gälla förebyggande och hindrande av förorening av mark och grundvatten enligt 24 § 1 mom. e) punkten, men för ett exakt genomförande av artikel 14 i industriutsläppsdirektivet föreslås det att till lagen fogas en uttrycklig hänvisning till dessa villkor eller instruktioner.
6a kap. Prövning av miljötillstånd i fråga om industriutsläppsdirektivanläggningar
Det föreslås att de bestämmelser som gäller bästa tillgängliga teknik i anläggningar som omfattas av industriutsläppsdirektivets tillämpningsområde ska bilda en egen helhet under lagens 6a kap. I kapitlet finns även miljötillståndsvillkor och tillsynsbestämmelser som bara tillämpas på industriutsläppsdirektivanläggningar.
26a § Definitioner som gäller bästa tillgängliga teknik och statusrapport. Paragrafen bygger på 72 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. En ny definition av industriutsläppsdirektivanläggning finns i paragrafen. I paragrafen definieras de centrala begrepp som anknyter till bästa tillgängliga teknik, nämligen referensdokument, slutsatser och utsläppsnivåer. De stämmer överens med definitionerna i artikel 3.11-3.13 i industriutsläppsdirektivet. Genom definitionen av statusrapport genomförs artikel 3.19 i industriutsläppsdirektivet.
26b § Kapitlets tillämpningsområde. Paragrafen bygger på 73 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen regleras kapitlets tillämpningsområde. Vid miljötillståndsprövningen för en industriutsläppsdirektivanläggning ska bestämmelserna i kapitlet tillämpas utöver det som föreskrivs någon annanstans i denna lag. I kapitlet preciseras i praktiken den del av miljötillståndsprövningen som gäller tillämpningen av bästa tillgängliga teknik och slutsatserna om bästa tillgängliga teknik (BAT-slutsatser). I kapitlet finns det också bestämmelser som gäller effektiv energianvändning. I kapitlet finns dessutom bestämmelser om statusrapporten. I övrigt grundar sig miljötillståndsprövningen för en industriutsläppsdirektivanläggning och de miljötillståndsvillkor som meddelas på 5-6 kap. i lagen. Verksamheten ska således uppfylla förutsättningarna för beviljande av miljötillstånd (17 §) och de övriga kraven i denna lag, till exempel 4, 11 och 24 §§. Dessa allmänna krav är av betydelse med tanke på genomförandet av artikel 15.4 tredje och fjärde stycket samt artikel 18 i industriutsläppsdirektivet.
Den andra meningen i paragrafen innehåller ett undantag från kapitlets bestämmelser om tillämpning i fråga om forskning, utveckling och utprovning av nya produkter och processer. En sådan verksamhet omfattas inte av industriutsläppsdirektivets tillämpningsområde. Inte heller gäller de BAT-slutsatser som meddelas med stöd av direktivet denna verksamhet. Det är därför inte ändamålsenligt att tillämpa slutsatserna som ett bindande kriterium i sådana situationer, utan kravet på bästa tillgängliga teknik kan bedömas friare vid miljötillståndsprövning eller miljögranskningsprövning som gäller forskning, utveckling eller utprovning.
26c § Villkor om uppföljning och kontroll. Paragrafen bygger på 62 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I 3 mom. förutsätts det att resultaten av utsläppskontrollen och andra uppgifter som behövs för tillsynen över anläggningar lämnas till tillsynsmyndigheten regelbundet. När det gäller industriutsläppsdirektivanläggningar ska dessa uppgifter lämnas minst en gång om året. Genom paragrafen genomförs artikel 14.1 d i industriutsläppsdirektivet, enligt vilken myndigheterna en gång per år ska förses med den information de behöver för att kunna kontrollera att anläggningens tillståndsvillkor iakttas.
26d § Villkor som gäller skydd av mark och grundvatten. Paragrafen bygger på 66 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Det föreslås att en ny bestämmelse om miljötillståndsvillkor i fråga om kontroll i samband med mark och grundvattenskydd fogas till lagen i syfte att uppfylla kraven i artiklarna 14 och 16 i industriutsläppsdirektivet. Utifrån den ovan föreslagna 24 § 1 mom. e) punkten om miljötillståndsvillkor som ska meddelas för att hindra förorening ska prövningsmyndigheten meddela nödvändiga föreskrifter om förebyggandet av förorening av mark och grundvatten. Dessa miljötillståndsvillkor meddelas som också för närvarande grundade på en riskbedömning som görs upp från fall till fall. Miljötillståndsvillkoren kan således också i fortsättningen gälla t.ex. isolerande konstruktioner för skydd av marken och grundvattnet. Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren sköta underhåll, service och inspektioner av sådana konstruktioner. Miljötillståndet ska förenas med behövliga villkor om dessa åtgärder. På så sätt säkerställs det att de åtgärder som förutsätts för att förebygga förorening vidtas så att syftet med dem uppnås.
Enligt 2 mom. ska verksamhetsutövaren dessutom vid behov utföra regelbunden kontroll av marken och grundvattnet för att säkerställa att de miljötillståndsvillkor som fastställs för att skydda marken och grundvattnet har varit tillräckliga. Vid kontrollen ska enligt förslaget de med tanke på förorening av marken och grundvattnet betydande farliga ämnen som finns på anläggningsområdet beaktas. Till dessa ämnen hänvisas det också nedan i samband med bestämmelsen om skyldighet att göra upp en statusrapport. I industriutsläppsdirektivet definieras farligt ämne (artikel 3.18), och denna definition täcker en stor del av de olika ämnen som i enlighet med EU:s förordning har klassificerats som farliga. Eftersom man i praktiken känner till också sådana farliga ämnen vars klassificering ännu inte slutförts, har man inte velat koppla begreppet farligt ämne i miljöskyddslagen direkt till definitionen i direktivet. Den definition av betydande farliga ämnen som använts i samband med statusrapporten ingår dock inte direkt i direktivet. Till betydande farliga ämnen hänvisas det också i artikel 14.1 e, där begreppet förklaras något mer ingående. Det föreslagna 2 mom. grundar sig i fråga om definitionen av betydande farliga ämnen på formuleringen av artikel 14. Betydande farliga ämnen kan dock inte med beaktande av bestämmelserna i direktivet avgränsas noggrannare än vad som gjorts i lagen, utan betydande farliga ämnen kan således vara alla farliga ämnen som finns på anläggningsområdet och som kan orsaka förorening av marken eller grundvattnet.
Kontrollskyldigheten enligt det föreslagna 2 mom. fastställs utifrån en bedömning som grundar sig på risken för förorening av marken och grundvattnet. På motsvarande sätt fastställs också tidsintervallet för kontroll utifrån risken. I momentet förutsätts det således alltid en riskbaserad bedömning, och det är därför inte nödvändigt att industriutsläppsdirektivets minimikrav på tidsintervallet för kontroll skrivs in i lagen. I fråga om riskbaserad bedömning skulle man också kunna sluta sig till att det inte är nödvändigt att meddela kontrollvillkor. Närmare anvisningar om en systematisk bedömning av föroreningsrisken enligt direktivet finns ännu inte att tillgå. Vid bedömningen av föroreningsrisken ska karaktären av verksamheten beaktas, d.v.s. på vilket sätt betydande farliga ämnen kan komma in i marken och grundvattnet på anläggningsområdet, ämnenas fysikaliska, kemiska och toxiska egenskaper, mark- och grundvattenförhållandena på området, användningen av området och den närmaste omgivningen och eventuella särskilda verksamheter, fastighetsgränser och äganderättsförhållanden, läge i förhållande till grundvattenområden, vattentäkter, privata brunnar och känsliga naturobjekt samt andra faktorer, var för sig tagna, som eventuellt påverkar spridningen av, exponeringen för och föroreningsrisken av dessa ämnen.
26e § Villkor om effektiv energianvändning. Paragrafen bygger på 74 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen föreskrivs om miljötillståndsvillkor för industriutsläppsdirektivanläggningar i fråga om effektiv energianvändning och förbättring av effektiviteten för att närmare fullgöra den skyldighet som anges i 4 § 4 mom. i den föreslagna lagen.
Enligt artikel 11 i industriutsläppsdirektivet hör det till verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter att se till att anläggningen drivs så att energianvändningen är effektiv. Enligt artikel 14 i industriutsläppsdirektivet ska miljötillståndet omfatta de nödvändiga miljötillståndsvillkoren för att säkerställa att anläggningen fungerar i enlighet med de grundläggande skyldigheterna i artikel 11. Med effektiv energianvändning avses även effektiv produktion och anskaffning. Det föreslås att skyldigheten enligt artikel 11 i direktivet fullgörs genom 4 § 4 mom. Bestämmelsen om miljötillståndsvillkor kompletterar och konkretiserar den allmänna skyldigheten enligt lagen.
Den grundläggande skyldigheten enligt artikel 11 i industriutsläppsdirektivet att driva en anläggning så att energianvändningen är effektiv finns även i artikel 3 i det tidigare IPPC-direktivet som upphävs genom industriutsläppsdirektivet. Skyldigheten enligt direktivet har dock inte genomförts på nationell nivå. Detta har konstaterats i Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2011:12. Den finländska miljöskyddslagen är lik den åländska i det här avseendet, så motsvarande bedömning kan göras om den åländska miljöskyddslagen. Enligt beslutet ska den behöriga myndigheten med beaktande av artikel 3.1 d i IPPC-direktivet kunna säkerställa att anläggningen används så att energianvändningen är effektiv, även om det inte krävs uttryckliga miljötillståndsvillkor om detta. Att den nationella rätten tolkas positivt med tanke på EU-rätten förutsätter att det i den nationella rätten finns en norm som kan tillämpas i enlighet med bestämmelserna i direktiv. Genom 26e § föreskrivs om denna saknade nationella norm så att direktivet kan tillämpas på det sätt som avses.
Skyldigheten vad gäller effektiv energianvändning ingår även i nuläget i skyldigheten att använda bästa tillgängliga teknik. Enligt artikel 14 i industriutsläppsdirektivet och 26e § ska miljötillståndsvillkoren basera sig på bästa tillgängliga teknik och när det är fråga om anläggningar enligt industriutsläppsdirektivet särskilt på BAT-slutsatser som härletts från BAT-referensdokument. Dessa slutsatser innefattar även slutsatser om hur effektiv verksamhetens energianvändning är. Förutom branschvisa BAT-slutsatser behandlas innehållet i fråga om effektiviteten i energianvändningen även i horisontella BAT-referensdokument.
Bestämmelser om effektiviteten i energianvändningen finns även i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG, nedan energieffektivitetsdirektivet, som trädde i kraft den 4 december 2013.
Direktiv 2004/8/EG är implementerat i landskapslagen (2006:77) om tillämpning av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung. Med stöd av den har landskapsförordningen (2006:78) om tillämpning i landskapet av riksförfattningar om certifiering och angivande av elens ursprung utfärdats. Genom den förordningen tillämpas statsrådets förordning om certifiering av elens ursprung (FFS 1357/2003) och statsrådets förordning om angivande av elens ursprung (FFS 233/2005).
Direktiv 2006/32/EG är implementerat i landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden genom vilken bl.a. lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (FFF 1211/2009) tillämpas.
Direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU är implementerade i landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter.
Direktiv 2012/27/EU har ännu inte notifierats.
I energieffektivitetsdirektivet fastställs för medlemsstaterna bindande krav som gäller effektiviteten i energianvändningen. Kraven gäller bl.a. energibesiktningar av stora företag och möjligheterna att utnyttja spillvärme från anläggningar med en bränsleeffekt som överskrider 20 megawatt och utredning av möjligheterna att producera kraftvärme.
Energieffektivitetsdirektivet ska tillämpas i den nationella lagstiftningen senast den 5 juni 2014. Detta förutsätter nya åtgärder för att beakta energieffektivitet såsom ibruktagande av ett system som förpliktar till energieffektivitet eller åtgärder med motsvarande effekt, sådana obligatoriska energikartläggningar för stora företag som övervakas av oberoende myndigheter samt program som sporrar små och medelstora företag att låta göra energikartläggningar och genomföra rekommendationerna i dessa kartläggningar. Vid genomförandet av energieffektivitetsdirektivet utnyttjas energieffektivitetsavtal som i riket redan används i stor utsträckning och samtidigt granskas energieffektivitetsåtgärder och förpliktelser även för dem som inte omfattas av avtalsverksamheten. Ett system för energieffektivitetsavtal finns ännu inte på Åland. Det ska vara möjligt med energieffektivitetsavtal eller ett annat motsvarande frivilligt arrangemang om det finns industriutsläppsanläggningar på Åland i framtiden.
Miljötillståndsvillkoren för effektiv energianvändning kan variera enligt i vilket skick verksamhetsutövarens energiförvaltning är och anläggningens storlek. Om verksamhetsutövaren och verksamheten som beviljats miljötillstånd har anslutit sig till näringslivets energieffektivitetsavtal, som innehåller ett förvaltningssystem för energianvändning, är förvaltningen av energianvändningen vanligen på en bra nivå. Om verksamhetsutövarna inte har anslutit sig till energieffektivitetsavtalet, ska de utreda effektiviteten i energianvändningen och indikatorerna för uppföljningen på något annat sätt.
När en ny verksamhet inleds eller en existerande verksamhet ändras väsentligt ska verksamhetsutövaren i miljötillståndsansökan visa att anläggningen har planerats så att förebyggande och hindrande av förorening av miljön har beaktats på ett övergripande sätt. I praktiken innebär detta även att maskiner, utrustning och system har valts enligt bästa tillgängliga teknik med beaktande av verksamhetens energieffektivitet under livscykeln för den planerade verksamheten.
Miljöprövningsförfarandet är i praktiken det enda förfarandet där skyldigheterna vad gäller effektiviteten i energianvändningen kan fastställas innan verksamheten inleds. Genom dessa kan effektiviteten i energianvändningen påverkas långt in i framtiden. När genomförbarheten vad gäller effektivitetsinvesteringar i energianvändning beräknas ska konsekvenserna under hela livscykeln beaktas i möjligaste mån. Genom energieffektivitetsavtal eller ett annat motsvarande frivilligt arrangemang är det möjligt att i ett senare skede stödja åtgärder som förbättrar effektiviteten i organisationernas energianvändning.
Genom miljötillståndsvillkor om effektiviteten i energianvändningen kan näringslivets frivilliga energieffektivitetssystem kompletteras och fås att omfatta även de industriutsläppsdirektivanläggningar som inte har anslutit sig till avtalet. Med hjälp av miljötillstånd kan anläggningarna fås att beakta effektiv energianvändning i sin verksamhet. Miljötillståndsvillkor behöver inte meddelas om verksamhetsutövaren har anslutit sig till ett energieffektivitetsavtal för näringslivet eller ett annat motsvarande frivilligt arrangemang, i vars energihanteringssystem verksamhetsutövaren fastställer indikatorer för effektiviteten i energianvändningen och förbinder sig att ständigt förbättra energieffektiviteten.
26f § Tillämpning av slutsatser vid prövning av miljötillstånd. Paragrafen bygger på 75 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningen av BAT-slutsatserna vid prövning av miljötillstånd för industriutsläppsdirektivanläggningar. Dessa ska iakttas för att säkerställa att bästa tillgängliga teknik tillämpas. Vid miljötillståndsprövningen ska också andra krav i denna lag som gäller bästa tillgängliga teknik tillämpas, t.ex. skyldigheten enligt 24 § att hindra och begränsa utsläpp genom användningen av bästa tillgängliga teknik och förbudet mot att verksamhetsutövaren åläggs att använda en viss bestämd teknik.
Beskrivningen av teknik i BAT-slutsatserna motsvarar eller omfattar som sådan ofta ändå inte hela verksamheten vid en anläggning. Slutsatserna kan innehålla en beskrivning av en del av de alternativa tekniker som används i en bransch. Teknikerna hänger samman med anläggningens processer, och i beskrivningen har olika övergripande processer och tillgängligheten av tekniker inte nödvändigtvis beaktats. Den miljöskyddsnivå som slutsatserna förutsätter kan i en sådan anläggning uppnås på ett sätt som avviker från BAT-slutsatserna, t.ex. med hjälp av en utsläppsbegränsande metod eller någon annan alternativ metod, och som till sina miljökonsekvenser motsvarar samma nivå. Därför ska prövningsmyndigheten vid sin miljötillståndsprövning också framöver bedöma anläggningens verksamhet och bästa tillgängliga teknik på ett övergripande sätt och med hänsyn också till andra kriterier än slutsatserna. Slutsatserna ska dock alltid tillämpas när de är tillämpliga med beaktande av den teknik som anläggningen använder, anläggningens verksamhet och produktionsmetoder samt innehållet i slutsatserna.
Enligt 1 mom. ska utsläppsgränsvärdena för, kontrollen av och andra miljötillståndsvillkor för industriutsläppsdirektivanläggningar basera sig på BAT-slutsatserna. Anläggningens utsläppsgränsvärden ska fastställas så att de inte överskrider utsläppsnivåerna i BAT-slutsatserna. Med detta avses de maximiutsläppsnivåer som anges i slutsatserna.
Utsläppsnivåerna ska enligt förslaget iakttas under normala driftsförhållanden vid anläggningen. Situationer i samband med inledande av verksamheten, service, skador, tillfälligt driftstopp och slutlig nedläggning av verksamheten hör inte till de normala driftsförhållanden som avses här.
BAT-slutsatserna kan innehålla flexibilitet eller alternativ som ligger till grund för miljötillståndsprövningen. Om t.ex. alternativa utsläppsnivåer eller kontrollmetoder anges i slutsatserna ska i miljötillståndsvillkoren i allmänhet förutsättas att endast ettdera alternativet tillämpas, inte vartdera.
I 2 mom. föreskrivs om situationer där all information som behövs för en bedömning av bästa tillgängliga teknik eller de utsläppsnivåer som hänger samman med miljötillståndsprövningen inte har beskrivits i BAT-slutsatserna. Miljötillståndsvillkoren ska då fastställas på annan grund så att motsvarande miljöskyddsnivå kan uppnås i verksamheten som i det fall att anläggningen skulle tillämpa den bästa tillgängliga teknik som beskrivs i slutsatserna.
Bästa tillgängliga teknik ska för fastställande av utsläppsgränsvärdena bedömas i enlighet med kriterierna i 4a §. Med hjälp av dessa kriterier bedömer prövningsmyndigheten från fall till fall om den teknik som anläggningen använder är bästa tillgängliga teknik och vilka BAT-utsläppsnivåerna är enligt den använda tekniken. Tillämpligheten av BAT-slutsatserna förutsätter således prövning från fall till fall. Om de utsläppsnivåer som anges i slutsatserna inte är lämpliga som prövningsgrund på grund av avvikande teknik, ska man genom miljötillståndsvillkor se till att motsvarande miljöskyddsnivå uppnås på annat sätt.
Genom 1 och 2 mom. genomförs artikel 14.5 och artikel 16.1 i industriutsläppsdirektivet.
I 3 mom. föreskrivs om situationer där en del av anläggningens verksamhet eller en produktionsmetod eller alla miljökonsekvenser av verksamheten eller produktionsmetoden inte har behandlats i BAT-slutsatserna. Kravet på bästa tillgängliga teknik bedöms då med stöd av bedömningskriterierna för bästa tillgängliga teknik i dessa situationer enligt den föreslagna 4a §. Verksamhetsutövaren ska höras i fråga om de miljötillståndsvillkor som meddelas med stöd av detta moment, om de väsentligt avviker från vad sökanden har framfört i sin miljötillståndsansökan. Genom hörande garanteras en dialog mellan verksamhetsutövaren och prövningsmyndigheten i en situation, där verksamheten eller produktionsmetoden eller miljökonsekvenserna av dessa inte har beskrivits i slutsatserna och prövningsmyndigheten bedömer tillämpningen av bästa tillgängliga teknik, utsläppsgränsvärdena och kontrollen på någon annan grund. Hörande är inte nödvändigt om miljötillståndsvillkoren stämmer överens med vad som framförts i miljötillståndsansökan, d.v.s. när myndighetens och verksamhetsutövarens uppfattning om tillämpningen av bästa tillgängliga teknik, utsläppsgränsvärdena och andra miljötillståndsvillkor med anknytning till tekniken till väsentliga delar stämmer överens. Om miljötillståndsansökan kompletteras till följd av hörandeet ska prövningsmyndigheten överväga att på nytt enligt 12 § delge miljötillståndsansökan eller ordna nytt hörande på samma grunder som annars, då ansökan kompletteras efter remiss- och hörandeförfarande. Genom momentet genomförs artikel 14.6 i industriutsläppsdirektivet.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om hörande enligt 3 mom. utfärdas genom landskapsförordning. Bakgrunden till momentet är att ÅMHM i sitt remissvar har efterfrågat mer omfattande reglering av hörandet.
26g § Tillämpliga slutsatser. Paragrafen bygger på 76 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Slutsatserna träder i kraft när kommissionen med iakttagande av förfarandet i industriutsläppsdirektivets artikel 13 har antagit dem. Efter det att beslut har fattats offentliggör kommissionen referensdokumentet och ser till att det blir tillgängligt på Europeiska unionens alla officiella språk. I 1 mom. bestäms det om vilken ställning de slutsatser som träder i kraft medan ett ärende är anhängigt har vid miljötillståndsprövningen. I industriutsläppsdirektivet föreskrivs inte uttryckligen att de BAT-slutsatser ska tillämpas som antagits efter att miljötillståndsansökan inletts. Oftast knyts ikraftträdandet av nya bestämmelser med hjälp av övergångsbestämmelser i lagen till den tidpunkt då ett ärende är anhängigt så att avgörande sker i enlighet med de bestämmelser som är i kraft vid den tidpunkt när ett ärende inleds. Tidpunkten för meddelande om ansökan av ansökningshandlingarna har i miljöskyddslagstiftningen också använts som valkriterium för de bestämmelser som ska tillämpas. BAT-slutsatserna innehåller själva inte några övergångsbestämmelser om ikraftträdandet, vilket med beaktande av principen om rättssäkerhet innebär att bestämmelser om det ska utfärdas nationellt. I lagförslaget föreslås det att slutsatser som träder i kraft efter det att ärendet inletts ska tillämpas endast om det med tanke på sökanden är skäligt med beaktande av de grunder som närmare anges i den föreslagna bestämmelsen. Det skulle vara oskäligt att behöva tillämpa de slutsatser som trätt i kraft efter det att ärendet inletts, t.ex. i det fallet att miljötillståndsansökan till följd av det kräver komplettering och att det skulle vara nödvändigt att delge enligt 12 § miljötillståndsansökan på nytt, vilket skulle fördröja handläggningen av ärendet betydligt. Men slutsatserna skulle kunna beaktas vid prövningen, om det inte skulle leda till att förfarandet fördröjs och om det också annars vore rimligt att sökanden tillämpar slutsatserna. Om sökanden i sin miljötillståndsansökan meddelar att han eller hon iakttar de nya slutsatserna tillämpas dessa också vid miljötillståndsprövningen. Innehållet i BAT-slutsatserna är ofta känt redan i god tid innan kommissionen antar dem officiellt, och då kan det vara praktiskt att slutsatserna beaktas i samband med miljötillståndsansökan och miljötillståndsprövningen också med tanke på verksamhetsutövaren. För iakttagande av utsläppsnivåerna kunde man för att säkerställa rimligheten också fastställa övergångstider som vid behov skulle vara längre än fyra år efter det att slutsatserna offentliggjorts. För sökanden kunde detta vara ett bättre alternativ än att miljötillståndsvillkoren ses över i enlighet med de nya slutsatserna vid ett nytt förfarande fyra år efter det att slutsatserna trätt i kraft.
I 2 mom. föreskrivs om giltigheten för de referensdokument som avses i artikel 17 i IPPC-direktivet innan motsvarande beslut med stöd av industriutsläppsdirektivet ersätter dem. IPPC-direktivet innehåller egentligen inte några bestämmelser om kommissionens beslutsfattande, men kommissionen har i praktiken utifrån informationsutbyte antagit referensdokument som också har innehållit en del som har motsvarat BAT-slutsatser. Enligt förslaget ska den del i gamla referensdokument som motsvarar BAT-slutsatser användas vid miljötillståndsprövningen, men utsläppsnivåerna i dem ska ändå inte vara bindande när gränsvärden för utsläpp fastställs, och då är det inte heller nödvändigt att bevilja undantag från dem. Genom momentet genomförs artikel 13.7 i industriutsläppsdirektivet.
I 3 mom. bestäms det om landskapsregeringens skyldighet att informera om slutsatserna på sin webbplats.
26h § Fastställande av utsläppsgränsvärden. Paragrafen bygger på 77 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen föreskrivs om fastställande av utsläppsgränsvärden och om jämförbarheten mellan dem och utsläppsnivåerna. Enligt 1 mom. ska referensförhållandena och de övriga faktorer som är väsentliga med tanke på jämförelsen vara desamma i miljötillståndet som i slutsatserna. Detta är nödvändigt för tillsynen över att utsläppen håller sig inom gränserna för utsläppsnivåerna. I 2 mom. bestäms dock att gränsvärdena, tidsperioderna och referensförhållandena vid behov får fastställas på ett sätt som avviker från slutsatserna, om det behövs på grund av utsläppens eller kontrollens natur. Det ska då ändå vara möjligt att säkerställa att utsläppsnivåer som stämmer överens med BAT-slutsatserna samtidigt iakttas. I praktiken innebär detta att utsläppsuppgifter och andra kontrolluppgifter samlas in i en sådan form att de kan jämföras med utsläppsnivåerna enligt BAT-slutsatserna. I momentet bestäms det dessutom att verksamhetsutövaren är skyldig att minst en gång om året till tillsynsmyndigheten lämna in ett sammandrag av resultaten av utsläppskontrollen i jämförbar form. Närmare bestämmelser om detta meddelas i miljötillståndet. Bestämmelserna i momentet är krav som kompletterar de allmänna kontrollskyldigheterna som tillämpas endast vid industriutsläppsdirektivanläggningar enligt den föreslagna 26c §.
Genom landskapsförordning som utfärdas med stöd av denna lag föreslås det för genomförande av direktivet att tillsynsmyndigheten ska vara skyldig att bedöma resultaten av utsläppskontrollen en gång om året och jämföra dem med utsläppsnivåerna i slutsatserna. Genom momentet och landskapsförordningen genomförs artikel 15.3 första stycket b och andra stycket samt artikel 14.1 c led ii.
26i § Gränsvärden som är lindrigare än utsläppsnivåerna. Paragrafen bygger på 78 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I 1 mom. bestäms det om möjligheten att avvika från BAT-utsläppsnivåerna och fastställa lindrigare utsläppsgränsvärden, om kravet på att iaktta utsläppsnivåerna i ett enskilt fall skulle vara orimligt. Enligt bestämmelsen gäller denna möjlighet endast de utsläppsgränsvärden som fastställs med stöd av 26f § 1 mom. Slutsatsen av detta är att förfarandet endast gäller avvikelse från BAT-utsläppsnivåerna och inte de övriga förutsättningarna för beviljande av miljötillstånd.
En förutsättning för att lindrigare gränsvärden än utsläppsnivåerna ska kunna fastställas är att iakttagandet av utsläppsnivåerna skulle leda till orimligt höga kostnader jämfört med miljövinsterna. Det är här fråga om en övergripande prövning där slutresultatet fås genom att olika faktorer jämförs med varandra.
I princip ska bästa tillgängliga teknik, i enlighet med definitionen, vara tekniskt och ekonomiskt genomförbar, och de kostnader som den teknik som beskrivs i slutsatserna medför kan i sig i allmänhet inte anses vara orimliga i branschen. De kostnader som införandet av en ny teknik vid befintliga anläggningar föranleder kan trots det vara orimliga på grund av att det i allmänhet är svårare och dyrare att anpassa ny teknik till gamla konstruktioner och processer än att införa den vid nya anläggningar. En befintlig anläggnings kostnader kan ändå i vissa fall göras rimligare genom att införandet av ny teknik förläggs till en tidpunkt som sammanfaller med modernisering eller ombyggnad av anläggningen.
Med de miljövinster som kan uppnås avses den nytta som uppkommer genom att förorening av miljön hindras, om anläggningen skulle iaktta utsläppsnivåerna enligt slutsatserna i stället för de lindrigare utsläppsgränsvärden som undantaget tillåter.
Kostnaderna och miljövinsterna ska jämföras sinsemellan. En liten eller stor miljövinst eller kostnad avgör i sig inte om undantag kan beviljas eller inte. Det rör sig alltid om en jämförelse.
Vid prövningen ska enligt bestämmelsen anläggningens geografiska läge och dess tekniska egenskaper samt de lokala miljöförhållandena beaktas. Det geografiska läget är av betydelse när konsekvenserna av anläggningens utsläpp för de lokala miljöförhållandena bedöms. Utsläppen från anläggningen kan ha en större eller mindre lokal betydelse beroende på utsläppsmängden, utsläppsplatsen, utsläppens natur och den lokala miljöns känslighet. Anläggningens tekniska egenskaper inverkar på de kostnader till vilka bästa tillgängliga teknik kan tas i bruk vid anläggningen. Bedömningen av de lokala miljöförhållandena förutsätter kunskap om miljökvaliteten och de faktorer som påverkar den. Om en stor del av miljöbelastningen på området orsakas av anläggningen i fråga kan konsekvenserna av undantaget vara betydande. Om den lokala miljöbelastningen till största delen orsakas av andra faktorer, t.ex. fjärrtransport av luftföroreningar eller trafiken, har utsläppen från anläggningen inte så stor betydelse. Europeiska kommissionen kan med hjälp av anvisningar klargöra de grunder som ska beaktas när undantag tillämpas (industriutsläppsdirektivets artikel 15.4 femte stycket).
I paragrafen bestäms det inte om att en tidsfrist för undantaget ska fastställas, men användningen av en tidsfrist kunde vara motiverad i de situationer enligt den föreslagna 26l § där det skulle vara orimligt eller i praktiken omöjligt att börja tillämpa utsläppsnivåerna inom fyra år efter det att BAT-slutsatserna har offentliggjorts, t.ex. på grund av miljötillståndsförfarandets varaktighet eller tidpunkt. Tilläggstid för iakttagandet av utsläppsnivåerna kan behöva beviljas, om det är nödvändigt på grund av en planerad tidpunkt för investeringar eller driftstopp vid anläggningen, praktiska svårigheter med att införa bästa tillgängliga teknik eller någon annan motsvarande omständighet. Hur lång tid ett eventuellt tidsbegränsat undantag gäller ska beslutas i enlighet med de allmänna grunderna för undantag i paragrafen. Den kostnadsbesparing som undantaget medför jämförs med de miljövinster som till följd av dröjsmålet går förlorade.
Grunderna för undantag uppfylls lättare i fråga om ett kortfristigt undantag än i fråga om ett långfristigt undantag. Ett kortfristigt undantag är motiverat, om de kostnadsbesparingar som det medför är betydande i proportion till de förlorade miljövinsterna. Detta är fallet bl.a. om verksamhetsutövaren tack vare den beviljade tilläggstiden får tillräckligt med tid för att skaffa och bygga upp ny teknik. Myndigheten kan på sökandens initiativ eller på eget initiativ utnyttja grunden för undantag, om den tidsfrist på fyra år som enligt direktivet ska iakttas skulle kunna förlängas t.ex. på grund av den tid som införandet av ny teknik kräver.
Verksamhetsutövaren ska i samband med miljötillståndsförfarandet framföra grunderna för det undantag som han eller hon ansöker om. Prövningsmyndigheten ska i motiveringen till beslutet ange orsaken till att lindrigare gränsvärden har fastställts. Utöver vad som bestäms i paragrafen föreskrivs genom landskapsförordning närmare bestämmelser om uppgifterna i miljötillståndsansökan om undantag och om prövningsmyndighetens skyldighet att särskilt bedöma och motivera avvikelsen och de lindrigare gränsvärden som meddelats.
I slutet av 1 mom. konstateras det att undantaget dock inte får leda till att de bindande utsläppsgränsvärdena överskrids, har konsekvenser som strider mot förutsättningarna för att bevilja miljötillstånd eller äventyrar miljökvalitetskraven. Vid prövningen av om kvalitetskraven uppfylls bedöms utsläppens andel av och inverkan på de lokala miljöförhållandena på motsvarande sätt som vid den proportionalitetsprövning som gäller undantag.
Vid tolkningen av grunderna för undantaget ska skälen 16 och 22 i ingressen till industriutsläppsdirektivet beaktas. Enligt skäl 16 i ingressen bör de behöriga myndigheterna, i syfte att ta hänsyn till vissa särskilda omständigheter när en tillämpning av utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik skulle leda till oproportionerligt höga kostnader jämfört med miljövinsterna, kunna fastställa gränsvärden för utsläpp som avviker från dessa gränser. Sådana avvikelser bör grundas på en bedömning som tar hänsyn till väl definierade kriterier. De gränsvärden för utsläpp som anges i detta direktiv bör inte överskridas. I alla händelser bör inte en betydande förorening uppkomma och en hög skyddsnivå för miljön i dess helhet bör uppnås. Enligt skäl 22 i ingressen får de behöriga myndigheterna i specifika fall, när det vid omprövning och uppdatering av miljötillstånd framgår att det kan behövas en längre period än fyra år efter offentliggörandet av ett beslut om BAT-slutsatser för att införa ny bästa tillgängliga teknik, fastställa en längre tidsperiod i miljötillståndsvillkoren om det är motiverat på grundval av de kriterier som fastställs i detta direktiv.
Genom 1 mom. genomförs artikel 15.4.1-4 i industriutsläppsdirektivet.
I 2 mom. föreskrivs om omprövning i fråga om undantag från utsläppsnivåerna. Undantag ska övervägas på nytt när miljötillståndsvillkoren ses över till följd av att BAT-slutsatser har offentliggjorts eller när miljötillståndet ändras på grund av 22 § 2 mom. a), c) eller d) punkterna och ändringen hänger samman med undantaget. De nämnda punkterna i 22 § omfattar de ändringsgrunder som nämns i industriutsläppsdirektivet och som gäller begränsande av oförutsedd, betydande förorening, förbättring av hanteringen av driftsäkerheten, utveckling av bästa tillgängliga teknik och beaktande av nya miljökvalitetsnormer. Genom momentet genomförs artikel 15.4 sista stycket i industriutsläppsdirektivet.
26j § Tillfälliga undantag från kravet på bästa tillgängliga teknik. Paragrafen bygger på 79 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen föreskrivs om tillfälliga undantag från kravet på bästa tillgängliga teknik för utprovning av ny teknik.
Verksamhetsutövaren kan ansöka om undantag från kravet på bästa tillgängliga teknik för nio månader för att kunna prova ut ny teknik. Undantag får beviljas som ett led i ett anhängigt miljötillståndsärende eller vid ett separat förfarande som gäller verksamhet av försöksnatur. Undantaget gäller kravet på bästa tillgängliga teknik i vid bemärkelse. Det berättigar ändå inte till avvikelse från andra krav enligt denna lag, såsom miljötillståndsplikt för verksamheten, andra förutsättningar för beviljande av miljötillstånd än sådana som anknyter till bästa tillgängliga teknik eller utsläppsgränsvärden som grundar sig på landskapsförordningar.
Genom paragrafen genomförs artikel 15.5 i industriutsläppsdirektivet.
26k § Översyn av miljötillstånd till följd av nya slutsatser. Paragrafen bygger på 80 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Enligt paragrafen ska miljötillstånd för en industriutsläppsdirektivanläggning ses över till följd av uppdatering av de BAT-slutsatser som gäller den huvudsakliga verksamheten vid anläggningen. I 1 mom. bestäms det att miljötillståndet ska ses över om verksamheten inte uppfyller kraven enligt BAT-slutsatserna eller miljöskyddslagen. Vid prövningen ska de slutsatser och bestämmelser som är i kraft vid översynstidpunkten beaktas. Förutom de slutsatser som gäller den huvudsakliga verksamheten vid anläggningen ska således också alla nya eller uppdaterade BAT-slutsatser beaktas som tillämpas på anläggningen och som kommissionen har antagit efter det att miljötillståndet beviljades eller senast sågs över.
I 2 och 3 mom. finns det bestämmelser om det tillsynsrelaterade förfarande som hänger samman med offentliggörandet av slutsatserna. Verksamhetsutövaren ska till den myndighet som utövar tillsyn över anläggningen lämna in en utredning av vilken det framgår om anläggningen uppfyller kraven i de nya slutsatserna och de bestämmelser som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen. Utredningen ska lämnas inom sex månader från det att slutsatserna har offentliggjorts, om inte myndigheten på begäran förlänger tidsfristen för utredningen. Tillsynsmyndigheten bedömer om kraven i slutsatserna och lagstiftningen uppfylls i det miljötillstånd som är i kraft eller om villkoren behöver ändras. Om miljötillståndsvillkoren inte behöver ändras ska myndigheten konstatera detta och meddela verksamhetsutövaren sin bedömning om det. Därmed avslutas det tillsynsrelaterade förfarandet. Om miljötillståndet på grund av nya slutsatser eller bestämmelser behöver ändras eller om undantag enligt 26i § som fortfarande är i kraft har beviljats i tillståndet, ska prövningsmyndigheten ålägga anläggningen att ansöka om översyn av tillståndet. Om giltighetstiden för undantaget utgår i enlighet med tillståndsvillkoren innan nya slutsatser ska börja iakttas, är åläggande om översyn av miljötillståndet på grund av det inte nödvändigt. Tidsfristen för inlämnande av miljötillståndsansökan föreslås vara minst sex månader. Syftet med detta är att säkerställa att det finns tillräckligt med tid för att utarbeta ansökningen.
Myndigheten kan ålägga alla verksamhetsutövare inom ett område att lämna in sina ansökningar samtidigt eller vid olika tidpunkter, beroende på myndigheternas arbetssituation och verksamhetsutövarnas olika situationer. Verksamhetsutövarna kan befinna sig i olika situationer t.ex. på grund av de tidpunkter för översyn av miljötillståndsvillkoren som fastställts i anläggningarnas miljötillstånd. I slutet av 3 mom. klargörs det att myndigheten kan meddela föreläggande om översyn, även om verksamhetsutövaren har försummat att göra utredningen.
I 4 mom. föreskrivs om bemyndigande att utfärda landskapsförordning om innehållet i den utredning som avses i 2 mom. Det är nödvändigt att genom förordning föreskriva om verksamhetsutövarens skyldighet att vid behov till utredningen foga resultaten av utsläppskontroller och andra uppgifter som möjliggör en jämförelse av driften av anläggningen med bästa tillgängliga teknik och med de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik. Bestämmelsen är nödvändig för att artikel 21.2 i industriutsläppsdirektivet ska kunna genomföras.
26l § Översynsförfarandet. Paragrafen bygger på 81 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen regleras översynen av miljötillstånd. Alla miljötillståndsvillkor för en anläggning ska ses över och alla nya krav, både nationella och sådana som härrör från Europeiska unionens lagstiftning, ska beaktas vid prövningen. Bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas föreskrivs i 1 mom. genom en hänvisning till grunderna enligt 26k § 1 mom. och förutsättningarna enligt 26i §. Miljötillståndsvillkoren kan ändras också annars än då det är fråga om ändringar som gäller den huvudsakliga verksamheten och som föranleds av BAT-slutsatser. Till exempel ska de nya miljökvalitetskrav som fastställts enligt miljöskyddslagen beaktas vid prövningen. I miljötillståndet ska dock endast nödvändiga ändringar göras. Fungerande miljötillståndsvillkor kan kvarstå oförändrade.
En regelbunden översyn av miljötillstånden för industriutsläppsdirektivanläggningar ska framöver ske i takt med revideringen av BAT-slutsatser. Det finns även andra tidsfrister för granskning och revidering av miljötillståndsvillkoren i miljötillståndet (se 18 §). Tillsynsmyndigheten och prövningsmyndigheten kan även utnyttja de förfaranden om revidering av miljötillståndsvillkor när det är nödvändigt (se 22 §). Det finns alltså flera parallella förfaranden. Det finns önskemål från ÅMHM om en allmän översyn av bestämmelserna om miljötillståndens granskning och revidering.
I 1 mom. föreskrivs dessutom uttryckligen om behovet att avvika från tidsfristen för översyn. Om det i samband med översynen av miljötillståndsvillkor framgår att införandet av bästa tillgängliga teknik kräver längre tid än fyra år, får tidsfristen för att införa tekniken av grundad anledning förlängas i miljötillståndsvillkoren. Ansökan om en förlängning av tidsfristen på fyra år ska göras på de grunder som anges i 26i §. Bland annat service- och investeringscyklerna vid en anläggning kan utgöra en grund för förlängd tidsfrist. I miljötillståndsvillkoren kan då krävas att utsläppsnivåerna ska iakttas t.ex. efter fem eller sju år från offentliggörandet av BAT-slutsatserna, eftersom en tidigare tidpunkt skulle leda till oproportionerligt höga kostnader jämfört med de miljövinster som kan uppnås. Undantag ska alltid motiveras i enlighet med grunderna enligt 26i §.
Verksamhetsutövaren ska enligt 2 mom. inte kunna åläggas att iaktta utsläppsnivåerna enligt BAT-slutsatserna för den huvudsakliga verksamheten förrän fyra år har förflutit efter det att slutsatserna offentliggjordes. Bestämmelsen är nödvändig för att övergångstiden på fyra år ska kunna garanteras också för sådana anläggningar som ansöker om översyn av miljötillstånd genast efter det att slutsatserna har offentliggjorts. Om sökanden i sin ansökan har uppgett att en tidigare tidpunkt iakttas, kan miljötillståndsvillkoren meddelas i enlighet med ansökan. Tidsfristen på fyra år gäller endast de utsläppsgränsvärden som meddelas för iakttagande av BAT-slutsatserna. Om det är nödvändigt att fastställa striktare utsläppsgränsvärden för att de övriga grunderna för beviljande av miljötillstånd ska uppfyllas, får sådana meddelas.
I 3 mom. föreskrivs att ärendet ska avgöras skyndsamt. Det är nödvändigt att ärendet avgörs snabbt för att beslutet ska vara fattat innan tidsfristen på fyra år enligt artikel 21.3 i industriutsläppsdirektivet börjar löpa, vilket sker efter det att BAT-slutsatserna har offentliggjorts. I 3 mom. ingår dessutom övriga bestämmelser om förfarandet för översyn. På ansökan tillämpas vad som i 12 § föreskrivs om miljötillståndsansökan. Ansökan ska innehålla all information som behövs för prövningen. Myndigheten iakttar vid prövningen i tillämpliga delar det normala miljötillståndsförfarandet. Information om ansökan ska ges, parter ska höras och beslutet ska motiveras och ges till känna bl.a. på internet, med beaktande av bestämmelserna i denna lag.
I 4 mom. finns det ett bemyndigande att utfärda landskapsförordning om förfarandet för översyn enligt 26k och 26l §§. I förordningen kan det föreskrivas om den maximala tid som får användas för behandlingen och andra krav i fråga om förfaranden. Bestämmelserna är nödvändiga för ikraftsättandet av BAT-slutsatserna för att den tidsfrist på fyra år som fastställts i industriutsläppsdirektivet ska kunna genomföras.
Genom 26k och 26l §§ i lagen genomförs artikel 21.3 i industriutsläppsdirektivet.
26m § Statusrapport om mark och grundvatten. Paragrafen bygger på 82 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Industriutsläppsdirektivet förutsätter att en statusrapport om marken och grundvattnet utarbetas i samband med sådana miljötillståndspliktiga verksamheter som kan medföra risk för förorening av marken eller grundvattnet. En statusrapport är nödvändig om verksamheten vid anläggningen innefattar användning, produktion eller utsläpp av betydande farliga ämnen i miljön och det föreligger en risk för förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område. Definitionen av betydande farliga ämnen har behandlats i 26d § om kontroll och kontrollvillkor i samband med mark- och grundvattenskydd.
Statusrapporten ska enligt 2 mom. innehålla uppgifter om statusen i mark och grundvatten med avseende på betydande farliga ämnen. Definitionen av statusrapport ingår i artikel 3.19 i industriutsläppsdirektivet. Statusen i marken och grundvattnet är som begrepp i allmänhet något mer omfattande än det allmänt använda begreppet kvalitet i miljöskyddslagen. Med status i grundvattnet avses i detta sammanhang främst den kemiska statusen i grundvattnet enligt ramdirektivet för vattenpolitiken, och därför omfattar en statusrapport således inte konsekvenser för den kvantitativa statusen i grundvattnet.
Verksamhetsutövaren ska utarbeta en statusrapport och lämna den till myndigheten innan driften vid anläggningen inleds.
Förorening av marken har i praktiken kunnat ske redan innan statusen fastställdes. Av statusrapporten kan således framgå också en sådan förorening eller risk för spridning av föroreningen av mark eller grundvatten som behöver åtgärdas omedelbart. Med stöd av 48 § miljöskyddslagen utfärdade bestämmelser om sanering av mark kan tillämpas vid behov.
Statusen i grundvattnet kan i statusrapporten bedömas med hjälp av den bedömning av statusen i grundvattnet som ska göras i samband planeringen av vattenvården och de bedömningsgrunder som tillämpas.
Föremål för statusrapporten är sådana ämnen som kan orsaka förorening av ett område. I en statusrapport ska markens och grundvattnets tillstånd vid den tidpunkt då rapporten utarbetas beskrivas tillräckligt noggrant. Rapporten kan grunda sig på antingen nya mätningar eller befintlig information. I vartdera fallet ska rapporten grunda sig på tillräcklig och representativ provtagning som ger en omfattande bild av markens och grundvattnets tillstånd.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om innehållet i statusrapporten får utfärdas genom landskapsförordning. Kommissionen har för avsikt att meddela anvisningar om innehållet i statusrapporten.
26n § Åtgärder som gäller mark och grundvatten när verksamheten vid en industriutsläppsdirektivanläggning avslutas. Paragrafen bygger på 95 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I paragrafen föreskrivs om verksamhetsutövares skyldighet att sanera ett förorenat område i samband med att verksamheten vid en industriutsläppsdirektivanläggning avslutas. Med avslutande av verksamheten avses i detta sammanhang att verksamheten enligt miljötillståndet avslutas. En förutsättning för att bestämmelsen ska tillämpas är således inte att all industri- eller produktionsverksamhet på området avslutas.
En från 5 § separat bestämmelse om återställande av det ursprungliga tillståndet är nödvändig för industriutsläppsdirektivets genomförande. Enligt artikel 11 i direktivet gäller som allmän princip att området, när verksamheten har upphört, återställs i det tillfredsställande skick som fastställts i enlighet med artikel 22. Skyldigheten att sanera ett förorenat område är således i direktivet kopplad till den status i marken och grundvattnet som granskats i statusrapporten. Enligt artikel 22.3 i direktivet ska verksamhetsutövaren återställa området till den ursprungliga statusen, om anläggningens verksamhet har orsakat betydande förorening med relevanta farliga ämnen i mark eller grundvatten jämfört med statusen enligt statusrapporten.
I praktiken ska verksamhetsutövaren till tillsynsmyndigheten först sända en bedömning av markens och grundvattnets tillstånd i förhållande till det ursprungliga tillståndet och eventuella åtgärder som behövs för att återställa tillståndet. Vid bedömningen ska de relevanta farliga ämnen som avses i 26d § särskilt granskas.
Tillsynsmyndigheten fattar utifrån den bedömning som verksamhetsut-övaren sänt in beslut om verksamhetsutövaren ska vidta åtgärder för att återställa det ursprungliga tillståndet. Dessutom innehåller beslutet nödvändiga förelägganden om sanering av området, om markens eller grundvattnets tillstånd till följd av verksamheten avviker avsevärt från det ursprungliga tillståndet. Åtgärdernas tekniska genomförbarhet får då beaktas. Föreläggandena kan avse t.ex. att bortskaffa, minska, hindra spridningen av eller kontrollera förorenande ämnen och att nyttiggöra marksubstanser. Myndighetens beslut om återställande av det ursprungliga tillståndet meddelas och information om beslutet ska ges enligt vad som föreskrivs i 14 §. Ett förordningsbemyndigande finns även i 50 §. Kompletteringar kommer att göras på förordningsnivå för att möta kraven i artikel 24 i industriutsläppsdirektivet.
Ett område kan redan vara förorenat när den tillståndspliktiga verksamheten på området inleds. I detta fall är området i sitt ursprungliga tillstånd förorenat och det kan medföra risker för hälsan eller miljön. Även om statusrapporten har gjorts i samband med prövningen av tillståndet, kan verksamheten redan ha hunnit orsaka förorening av mark eller grundvatten. Återställande av det ursprungliga tillståndet när verksamheten avslutas räcker i dessa fall inte för att avlägsna risker för hälsan och miljön. Om det ursprungliga tillståndet inte har utretts eller om området i sitt ursprungliga tillstånd kan orsaka olägenhet för hälsan eller miljön ska graden av förorening utredas och det förorenade området saneras enligt vad som föreskrivs i 5 §.
Redan i nuläget har man i en situation där verksamheten avslutas kunnat tillämpa bestämmelserna i 5 §. Ett förordningsbemyndigande finns även i 48 §. Kompletteringar kommer att göras på förordningsnivå för att möta kraven i artikel 22.4 i industriutsläppsdirektivet i sådana situationer där det inte har varit nödvändigt att utarbeta en statusrapport.
Enligt artikel 24.3 a i industriutsläppsdirektivet ska uppgifter om de åtgärder enligt artikel 22 som vidtagits av verksamhetsutövaren göras tillgängliga på internet. En bestämmelse om att myndigheterna ska informera på sin webbplats tas in i 3 mom.
26o § Regelbunden tillsyn vid industriutsläppsdirektivanläggningar. Paragrafen bygger på 168 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Föreliggande förslag till paragraf är mindre omfattande är rikets förslag. I riket omfattar motsvarande paragraf delvis även andra anläggningar än industriutsläppsdirektivanläggningar, medan endast industriutsläppsdirektivanläggningar omfattas i landskapsregeringens förslag. Direktivet ställer i detta avseende krav gällande industriutsläppsdirektivanläggningar. Paragrafen är ny. Med hjälp av paragrafen genomförs bestämmelsen om miljötillsynsplaner och program för rutinmässig miljötillsyn enligt artikel 23 i utsläppsdirektivet.
I 1 mom. föreskrivs det om tillsynsplaner. I planen samlas uppgifter om miljöförhållandena på området och om de viktigaste verksamheterna som medför risk för förorening av miljön. I planen beskrivs dessutom myndighetens resurser och tillsynsmetoder, grunderna för ordnandet av tillsyn och riskbedömning. Med tillsynsmyndigheter avses tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen, men i planen kan även samarbetet med andra myndigheter som övervakar verksamheten vid behov beskrivas. I planen ska det dessutom beskrivas hur tillsynsmodellen har valts och vilka grunder som har använts vid valet av tillsynsobjekt och dimensioneringen av nivån på tillsynen. Närmare bestämmelser om planens innehåll utfärdas genom landskapsförordning, där kraven i artikel 23 i industriutsläppsdirektivet ska beaktas. Planens omfattning, hur den läggs upp och dess närmare innehåll avgörs av myndigheten. I sin mest koncisa form kan planen vara en beskrivning på några sidor av utgångspunkterna och principerna för den tillsyn som myndigheten utövar.
Tillsynsplanen ska ses över regelbundet. När förhållandena på området förändras i tillräcklig utsträckning ska även planen ses över. Lagen föreslås inte innehålla någon skyldighet att med ett visst antal års mellanrum se över planen, eftersom situationerna kan variera på olika områden och behovet att se över planen således inte är detsamma på alla områden.
I 3 mom. föreskrivs om periodisk inspektion och annan regelbunden tillsyn. Tillsynsmyndigheten ska regelbundet utöva tillsyn över verksamheter som beviljats miljötillstånd. Den viktigaste metoden för regelbunden tillsyn är periodisk inspektion, som innebär tillsynsbesök vid anläggningarna. En annan metod för regelbunden tillsyn är att myndigheten går igenom utredningar och mätresultat som verksamhetsutövaren lämnar till tillsynsmyndigheten enligt förpliktelser i tillståndsvillkor eller landskapsförordningar.
Periodisk inspektion ska utföras med ett till tre års mellanrum, beroende på anläggningens risknivå. Tillsynsmyndigheten har prövningsrätt i fråga om vilka anläggningar som har den största risken och ska inspekteras med ett års mellanrum och vilka som kan inspekteras mer sällan, med två till tre års mellanrum. Prövningen ska basera sig på grunder som fastställs närmare genom landskapsförordning och andra eventuella grunder för riskbedömning. Genom bestämmelsen genomförs artikel 23.4 andra stycket i industriutsläppsdirektivet.
Tredje meningen i 2 mom. gäller extra inspektion vid industriutsläppsdirektivanläggningar. Den behövs för genomförande av artikel 23.4 tredje stycket i industriutsläppsdirektivet. Ordet "extra" innebär att inspektionstillfället inte på förhand har satts ut i tillsynsprogrammet, utan att inspektionen utförs på grund av betydande överträdelser som konstaterats vid tillsynen. Allmänt taget är extra inspektion en inspektion som faller inom ramen för det regelbundna tillsynssystemet, men den baserar sig inte på en teoretisk riskbedömning utan på en överträdelse av tillståndsvillkoren som konstaterats i praktiken. Hur betydande överträdelsen är måste bedömas från fall till fall. Avgörande vid bedömningen är betydelsen och karaktären av det tillståndsvillkor som har överträtts, överträdelsens omfattning, karaktär och möjligheten att korrigera den samt de omständigheter under vilka överträdelsen begicks.
I 3 mom. föreskrivs det om tillsynsprogram. Tillsynsprogrammet ska innehålla uppgifter om periodisk inspektion av respektive anläggning och andra regelbundna tillsynsåtgärder enligt 2 mom.
Industriutsläppsdirektivet innehåller krav på hur täta intervall anläggningarna ska inspekteras med. Kraven genomförs genom landskapsförordning och ska vid utarbetandet av tillsynsplaner och tillsynsprogram beaktas som absoluta minimikrav. Enligt direktivet ska bedömningen av riskerna baseras på åtminstone anläggningarnas påverkan på människors hälsa och på miljön, hur tillståndsvillkoren har följts och verksamhetsutövarens deltagande i unionens miljölednings- och miljörevisionsordning. Vid bedömningen av riskerna är det också ändamålsenligt att beakta andra miljöledningssystem. Dessutom kan det i programmen vara motiverat att beakta tillsyn som utövas av andra myndigheter, åtminstone i de fall där tillsynsobjektet helt eller delvis är detsamma som vid tillsynen över miljötillstånd. Avsikten är att genom landskapsförordning kunna föreskriva om beaktande av överlappande tillsyn vid utarbetande av tillsynsprogram.
Tillsynsprogrammet ska innehålla uppgifter om alla de industriutsläppsdirektivanläggningar som omfattas av myndighetens tillsynsansvar. Programmet ska också innehålla en beskrivning av tillsynsåtgärderna, i första hand periodisk inspektion med eventuella uppföljningsinspektioner och genomgång av de övervakningsrapporter som verksamhetsutövaren har lämnat in.
Bestämmelser om grunderna för tillsynsprogrammet och om minimikraven för programmet utfärdas inte bara genom lag utan också genom landskapsförordning, men i övrigt kan myndigheten själv avgöra hur omfattande programmet ska vara, hur det ska läggas upp och vad det ska innehålla.
Tillsynsprogrammet ska till väsentliga delar hållas uppdaterat. Till exempel nya tillståndspliktiga verksamheter och tillståndspliktiga verksamheter som upphör ska uppdateras i programmet.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda landskapsförordning om regelbunden tillsyn. Genom landskapsförordning kan närmare bestämmelser om utarbetande av planer och program utfärdas, till exempel om tidtabeller, information, lagring och uppdatering samt om innehållet, till exempel grunderna riskbedömningen. Syftet med landskapsförordningen är att se till att de detaljerade kraven i artikel 23.3 och 23.4 i industriutsläppsdirektivet uppfylls.
26p § Inspektion vid olyckor, olägenheter och överträdelser vid industriutsläppsdirektivanläggningar. Paragrafen bygger på 169 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Paragrafen är ny och genom den genomförs artikel 23.5 i industriutsläppsdirektivet. Paragrafen gäller situationer som inte faller inom ramen för regelbunden tillsyn. Om den som ut-övar tillsyn med fog misstänker att miljön hotas av betydande förorening eller att verksamheten orsakar olägenhet för hälsan, ska ärendet utredas genom inspektion eller andra tillsynsåtgärder som situationen kräver. Hotande situationer kan komma till myndighetens kännedom på olika sätt, av vilka anmälan om olägenhet, olyckor och bristande efterlevnad av tillståndet nämns i paragrafen. Myndigheten ska behandla ärenden som inletts utan ogrundat dröjsmål enligt 20 § i förvaltningslagen för landskapet Åland.
Inspektionsskyldigheten kopplas till misstanke om betydande förorening. Inspektionen ska utföras oberoende av om anläggningen enligt tillsynsprogrammet står i tur att bli inspekterad eller inte. Om en inspektion på grund av misstanke om förorening och inspektion som baserar sig på tillsynsprogrammet sammanfaller tidsmässigt, kan de slås ihop. Om miljötillståndet för en anläggning behandlas av en myndighet ska inspektionen, om det är möjligt, tidsmässigt förläggas så att tillsynsmyndigheten får tillgång till resultaten av inspektionen innan ärendet avgörs. Tillsynsmyndigheten ska i praktiken utreda om ett tillståndsärende som gäller anläggningen är anhängigt och underrätta tillståndsmyndigheten om inspektionen och dess resultat.
28b § Inspektioner. Paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. Momentet bygger på 174 § 2 mom. i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. I 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning om inspektion. Genom landskapsförordning kan bestämmelser om inspektionen som preciserar denna paragraf och 34 § i förvaltningslagen för landskapet Åland utfärdas. Befogenheten att utfärda förordning kommer att tillämpas bl.a. för uppfyllande av kraven på delgivande i artikel 23.6 i industriutsläppsdirektivet. Enligt den ska förutsättas att det efter varje besök på en anläggning utarbetas en rapport som innehåller en bedömning av om anläggningen uppfyller tillståndsvillkoren och om ytterligare åtgärder är nödvändiga. I nämnda artikel 23.6 föreskrivs dessutom om delgivande av rapporten och tillsynen över de ytterligare åtgärder som krävs.
35 § Miljöförstöring. En liknande bestämmelse om miljöförstöring som gäller förordningen om exportförbud finns i 48 kap. 1 § (FFS 39/1889). Det föreslås att till 2 mom. fogas en e) punkt så att det innehåller en hänvisning till förordningen om exportförbud för kvicksilver. Brott mot skyldigheterna enligt förordningen kan då dömas som miljöförstöring. Brott mot skyldigheterna enligt förordningen om exportförbud för kvicksilver kan dömas som miljöförstöring om det är fråga om sådan export av kvicksilver och vissa föreningar och blandningar som innehåller kvicksilver från gemenskapen som strider mot artikel 1 och som sker på ett sådant sätt att handlingen är ägnad att förorena miljön, orsaka andra motsvarande skadliga förändringar i miljön, skräpa ned miljön eller förorsaka fara för hälsan. Straffet kan vara böter eller i de grövsta fallen fängelse i högst två år.
39 § Brott mot landskapslagen om miljöskydd. En liknande bestämmelse om brott mot miljöskyddslagen som gäller förordningen om exportförbud för kvicksilver finns i 225 § 8 punkten propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Det föreslås att till paragrafen fogas en ny d) punkt som motsvarar nuvarande e) punkt istället för en tidigare upphävd punkt d) och att e) punkten ändras. Det föreslås att punkten ändras så att brott mot skyldigheten att lämna uppgifter enligt artikel 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver betraktas som brott mot landskapslagen om miljöskydd.
53k § Särskilda bestämmelser om kvicksilver. Paragrafen bygger på 221 § i propositionen med förslag till ny miljöskyddslag. Det föreslås att det fogas en ny 53k § till miljöskyddslagen med bestämmelser om att skyldigheterna enligt artiklarna 2, 3.1, 4.1, 4.2 och 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver ska beaktas vid handläggningen av miljötillstånd.
I artikel 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver föreskrivs det om skyldigheten för kloralkaliindustrin och företag som renar naturgas eller bryter och smälter andra metaller än järn att lämna uppgifter om kvicksilver och om förvaringen av det. Vid tillsynen över att uppgifterna lämnas ska miljöskyddslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den tillämpas.
53l § Sammanställande av uppgifter om utsläpp. I direktivet om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar finns krav på att medlemsländerna ska utarbeta och årligen uppdatera utsläppsinventeringar och utsläppsprognoser för svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska föreningar och ammoniak. Detta ska göras för att de nationella taken som anges i en bilaga ska uppnås. Landskapsregeringen har i en brevväxling med kommissionen lovat att införa bestämmelser om detta i landskapslagstiftningen. Avsikten är att uppgifter endast ska samlas in när det finns ett särskilt behov kopplat till EU-direktiv eller EU-förordningar. En annan EU-rättsakt där insamling av uppgifter krävs är förordningen om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar. Till den del ÅMHM får in uppgifterna om utsläpp i sin tillstånds- och tillsynsverksamhet är planen att besluta att myndigheten ska sammanställa uppgifterna.
Ikraftträdelsebestämmelse. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas datumet för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D
S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om miljöskydd
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 3 §, 12 § 1 mom., 15 § 1 mom., 17 § 2 mom., 22 § 1 mom., 24 § 1 mom. d) och e) punkterna och 39 § e) punkten landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, av dessa lagrum 39 § e) punkten sådan den lyder i landskapslagen 2011/40 och 15 § 1 mom. och 17 § 2 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2013/110 samt
fogas till 4 § ett nytt 4 mom., till 24 § 1 mom. en ny f) punkt, till 28b § ett nytt 2 mom., till 35 § 2 mom. en ny e) punkt och till 39 § en ny d) punkt samt till lagen nya 4a, 9a, 26a-26p, 53k och 53l §§ och ett nytt 6a kapitel efter 26 §, av dessa lagrum 35 § sådan den lyder i landskapslagen 2011/40, 28b § sådan den lyder i landskapslagen 2011/73 och 39 § d) punkten istället för den punkt som upphävdes genom landskapslagen 2011/40 som följer:
3 §
Definitioner
I denna lag använda begrepp ska ha den betydelse som anges i denna paragraf.
a) Miljöpåverkan är en sådan direkt eller indirekt, positiv eller negativ miljöeffekt som följer av att en verksamhet genomförs eller inte genomförs.
b) Negativ miljöpåverkan är sådan miljöpåverkan som medför
1) olägenhet för människors hälsa,
2) skada på naturen och dess funktioner,
3) hinder för eller väsentligt försvårande av nyttjandet av naturresurser,
4) minskad allmän trivsel eller försämring av kulturvärden,
5) försämring av miljöns lämplighet att nyttjas för rekreationsändamål,
6) skada på egendom eller olägenhet att nyttja den eller
7) annan jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse.
c) Miljöförorening är direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, buller, ljus, lukt, värme eller annan energi till luft, vatten eller mark som kan medföra negativ miljöpåverkan.
d) Utsläpp är direkt eller indirekt miljöförorening från punktkällor eller diffusa källor.
e) Utsläppsgränsvärde är den mängd uttryckt med särskilda parametrar alternativt den koncentration av eller nivå på ett utsläpp som inte får överskridas under givna tidsperioder.
f) Olägenhet för människors hälsa är störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka den enskilda människans eller befolkningens livsmiljö och hälsa menligt.
g) Verksamhet är en specifik aktivitet eller åtgärd som är varaktig, tillfällig eller av engångskaraktär.
h) Verksamhetsutövare är en juridisk eller fysisk person som bedriver en verksamhet samt den som har den faktiska beslutanderätten i fråga om verksamheten.
i) Bästa tillgängliga teknik är tekniskt och ekonomiskt genomförbara produktions- och reningsmetoder som är utvecklade till effektivaste och mest avancerade stadium, samt planerings-, bygg-, underhålls-, drifts- och avvecklingsmetoder som gör det möjligt att hindra eller på effektivaste sätt minska den förorening av miljön som verksamheten orsakar och som lämpar sig som grund för miljötillståndsvillkor eller miljögranskningsinstruktioner. En teknik är tekniskt och ekonomiskt genomförbar när den kan tas i allmänt bruk och till skäliga kostnader kan tillämpas inom branschen i fråga. I landskapsförordning kan närmare bestämmas om definitionen av bästa tillgängliga teknik.
j) Ny teknik industriell teknik som, om den utvecklas kommersiellt, kan medföra en högre miljöskyddsnivå eller samma miljöskyddsnivå till lägre kostnader än bästa tillgängliga teknik,
k) Mark det översta lagret av jordskorpan mellan berggrunden och ytan. Marken består av mineralpartiklar, organiskt material, vatten, luft och levande organismer.
l) Allmänheten en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.
m) Berörda allmänheten den del av allmänheten som berörs eller kan beröras eller som har intresse av beslut om meddelande eller uppdatering av miljötillstånd eller miljötillståndsvillkor, eller beslut om meddelande eller uppdatering av miljögranskningsbeslut eller miljögranskningsinstruktioner; vid tillämpningen av denna definition ska icke-statliga organisationer som främjar miljövård och uppfyller eventuella krav i nationell lagstiftning anses ha intresse i denna fråga.
Definitioner i den lagstiftning som nämns i 10 § och bestämmelser utfärdade med stöd av sådan lagstiftning har om inget annat stadgas den betydelse som där anges.
4 §
Allmänna miljöhänsyn
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Energianvändningen i verksamheten ska vara effektiv.
4a §
Bedömning av bästa tillgängliga teknik
Vid bedömning av innehållet i bästa tillgängliga teknik ska hänsyn tas till
a) minskning av avfallsmängden och avfallets skadlighet,
b) möjligheten att återanvända och återvinna ämnen som används och avfall som uppkommit vid produktionen,
c) farligheten hos de ämnen som används vid produktionen samt möjligheterna att använda ämnen som är mindre skadliga än tidigare,
d) utsläppens art, mängd och verkningar,
e) arten och förbrukningen i fråga om råvaror,
f) energianvändningens effektivitet,
g) förebyggandet av risker i samband med verksamheten och olycksrisker samt förhindrandet av följder av olyckor,
h) den tid som krävs för ibruktagande av bästa tillgängliga teknik och betydelsen av den planerade tidpunkten för inledande av verksamheten samt de kostnader och den nytta som uppkommer vid förebyggandet och begränsningen av utsläpp,
i) miljökonsekvenserna,
j) produktionsmetoder och metoder för utsläppshantering som används i industriell skala,
k) kunskapsutvecklingen i fråga om teknik och naturvetenskap,
l) uppgifter om bästa tillgängliga teknik som publiceras av Europeiska kommissionen och internationella organ.
9a §
Miljögranskningsplikt vid verksamhet av försöksnatur
Miljögranskning istället för miljötillstånd behövs för sådan kortvarig verksamhet av försöksnatur vars syfte är att testa ny teknik, råvaror eller bränslen, tillverknings- eller förbränningsmetoder eller en reningsanordning eller att i en anläggning eller yrkesmässigt behandla avfall, om detta sker i syfte att klarlägga verksamhetens konsekvenser, användbarhet eller någon annan jämförbar omständighet.
12 §
Ansökan om tillstånd och miljögranskning
Ansökan om tillstånd eller miljögranskning lämnas till prövningsmyndigheten. Ansökan ska innehålla sådana uppgifter om sökanden, verksamheten och dess miljöpåverkan, part och förhållandena i övrigt som krävs för prövningen. För verksamheter som omfattas av krav på tillstånd enligt direktiv 2010/75/EG gäller de bestämmelser avseende ansökans innehåll som framgår av nämnda direktiv.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
15 §
Beslut med anledning av miljögranskning
Prövningsmyndigheten ska granska ansökan om miljögranskning. Om myndigheten finner grundad anledning att anta att verksamheten inte är förenlig med denna lag eller den lagstiftning som nämns i 10 §, ska myndigheten pröva dess laglighet. Myndigheten ska därvid meddela detta till den sökande och redovisa sina grunder för antagandet. Myndigheten kan informera om vad som måste iakttas för att verksamheten ska vara förenlig med lag samt om verksamheten helt eller delvis inte kan förverkligas i enlighet med lag. I 24, 24a och 53h §§ finns närmare bestämmelser om vilka instruktioner myndigheten kan meddela.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
17 §
Förutsättningar för tillstånd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om verksamheten inte uppfyller förutsättningarna enligt 1 mom. ska tillståndet i första hand förenas med sådana villkor enligt 18, 24, 24a, 25, 26c, 26d, 26e och 53h §§ som skäligen kan krävas för att förutsättningarna ska vara uppfyllda. Om sådana villkor inte är tillräckliga för att verksamheten ska kunna förverkligas i enlighet med nämnda förutsättningar ska ansökan avslås.
22 §
Revidering av tillståndsvillkor
Tillståndsinnehavaren kan anhålla hos prövningsmyndigheten om revidering av tillståndsvillkor. Prövningsmyndigheten kan besluta att revidering av tillståndsvillkor, som gäller annan verksamhet än sådan som är tillståndspliktig enligt direktiv 2010/75/EG, inte behöver genomföras om revideringen är uppenbart onödig. Prövningsmyndigheten kan därvid besluta om ny tidpunkt för revidering.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
24 §
Instruktioner och villkor för att minska negativ miljöpåverkan
Prövningsmyndigheten kan i enlighet med 15 och 17 §§ besluta om instruktioner respektive villkor rörande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - d) åtgärder efter att verksamheten upphört såsom iståndsättning och sanering av områden samt förebyggande av vidare utsläpp,
e) förebyggande och hindrande av förorening av mark och grundvatten och
f) andra åtgärder för att förebygga och begränsa negativ miljöpåverkan eller den skada som negativ miljöpåverkan medför.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6a kap.
Prövning av miljötillstånd i fråga om industriutsläppsdirektivanläggningar
26a §
Definitioner som gäller bästa tillgängliga teknik och statusrapport
I detta kapitel avses med
a) industriutsläppsdirektivanläggning anläggning med verksamhet som omfattas av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp, nedan industriutsläppsdirektivet,
b) referensdokument ett dokument som har upprättats i enlighet med artikel 13 i industriutsläppsdirektivet, och som beskriver tillämpad teknik, utsläpp och förbrukningsnivåer, teknik som beaktats för fastställandet av bästa tillgängliga teknik och slutsatser om bästa tillgängliga teknik samt ny teknik i den verksamhet som dokumentet gäller,
c) slutsatser ett beslut av Europeiska kommissionen som har antagits med stöd av artikel 13.5 i industriutsläppsdirektivet och som innehåller de delar av referensdokumentet där slutsatserna om bästa tillgängliga teknik fastställs, en beskrivning av denna, information för att bedöma dess tillämplighet, utsläppsnivåer som hänger samman med denna, kontroll som hänger samman med denna, förbrukningsnivåer som hänger samman med denna och vid behov åtgärder för avhjälpande av föroreningsskada på platsen,
d) utsläppsnivåer de intervall för utsläpp som erhålls under normala driftsförhållanden med användning av en bästa tillgänglig teknik eller en kombination av flera bästa tillgängliga tekniker, såsom de beskrivs i slutsatserna, uttryckta som ett genomsnitt under en bestämd tidsperiod, under specificerade referensförhållanden,
e) statusrapport information om statusen i mark och grundvatten med avseende på förorening med relevanta farliga ämnen.
26b §
Kapitlets tillämpningsområde
Utöver vad som föreskrivs i 5-6 kap. ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid miljötillståndsprövningen för industriutsläppsdirektivanläggningar. Detta kapitel ska dock inte tillämpas på forskningsverksamhet, utvecklingsverksamhet eller utprovning av nya produkter och processer.
26c §
Villkor om uppföljning och kontroll
Miljötillståndet ska förenas med behövliga villkor om utsläppkontroll och kontroll av verksamheten samt om kontroll av miljöpåverkan och tillståndet i miljön efter avslutad verksamhet. Miljötillståndet ska dessutom förenas med behövliga villkor om uppföljning och kontroll av avfallshanteringen.
För genomförandet av kontrollen ska det i miljötillståndet bestämmas om mätmetoder och mätfrekvenser. I miljötillståndet ska det också anges hur uppföljnings- och kontrollresultaten ska bedömas och hur de ska ges in till tillsynsmyndigheten. Verksamhetsutövaren kan också åläggas att lämna andra uppgifter som behövs för tillsynen.
Verksamhetsutövaren ska lämna tillsynsmyndigheten resultaten av utsläppskontrollen samt andra uppgifter som behövs för tillsynen på det sätt som närmare anges i miljötillståndet. Resultaten av utsläppskontrollen och andra för tillsynen behövliga uppgifter om hur miljötillståndet följs ska lämnas till tillsynsmyndigheten minst en gång om året.
I villkor som gäller kontrollen av verksamhetens påverkan på vattnen och den marina miljön ska hänsyn tas till vad som ansetts behövligt för övervakningen i sådana övervakningsprogram som avses i 5 kap. 18 § vattenlagen. Uppgifterna från kontrollen av verksamheten kan utnyttjas vid övervakningen och utarbetandet av förvaltningsplaner enligt 5 kap. vattenlagen.
26d §
Villkor som gäller skydd av mark och grundvatten
Utövaren av tillståndspliktig verksamhet ska sköta den regelbundna förvaltningen, servicen och kontrollen av åtgärder, till exempel konstruktioner, som genomförs för förebyggande och hindrande av utsläpp i mark och grundvatten. Miljötillstånd ska förenas med behövliga villkor om detta.
Verksamhetsutövaren ska utföra periodisk kontroll av mark och grundvatten med beaktande av sådana farliga ämnen vid anläggningen som kan orsaka förorening av mark eller grundvatten (relevanta farliga ämnen). På basis av en systematisk bedömning av risken för förorening meddelas i tillståndet behövliga villkor om kontroll och om tidsintervallen för periodisk kontroll.
26e §
Villkor om effektiv energianvändning
Miljötillståndet för en industriutsläppsdirektivanläggning ska vid behov förenas med behövliga villkor om effektiv energianvändning och om förbättring av effektiviteten. Villkoren ska vara tekniskt, ekonomiskt och produktionsmässigt genomförbara, och de kan gälla
1) utredning och hantering av effektiviteten i energianvändningen,
2) fastställande och användning av indikatorer som beskriver effektiviteten i energianvändningen vid uppföljningen av effektiviteten,
3) säkerställande av att det när en ny anläggning byggs eller när en anläggning som redan är i användning byggs om väsentligt görs en sådan övergripande bedömning av hur förorening av miljön kan förebyggas och hindras som baserar sig på bästa tillgängliga teknik och där man utöver utsläpp även beaktar energieffektivitet.
I miljötillståndet kan det bestämmas att verksamhetsutövaren ska ge tillståndsmyndigheten uppgifter, om hur energieffektiviteten utvecklas.
Miljötillståndvillkor behöver dock inte meddelas om verksamhetsutövaren har anslutit sig till ett energieffektivitetsavtal för näringslivet eller ett annat motsvarande frivilligt arrangemang, i vars energihanteringssystem verksamhetsutövaren fastställer indikatorer för effektiviteten i energianvändningen och förbinder sig att ständigt förbättra energieffektiviteten.
26f §
Tillämpning av slutsatser vid prövning av miljötillstånd
Utsläppsgränsvärdena för, kontrollen av och andra miljötillståndsvillkor för industriutsläppsdirektivanläggningar ska för uppfyllande av kravet på bästa tillgängliga teknik basera sig på slutsatser. Utsläppsgränsvärden ska anges i miljötillståndet så att de utsläppsnivåer som anges i slutsatserna inte överskrids under normala driftsförhållanden.
Om det inte anges några utsläppsnivåer i slutsatserna ska miljötillståndet förenas med behövliga miljötillståndsvillkor för att en miljöskyddsnivå som motsvarar den bästa tillgängliga teknik som beskrivs i slutsatserna ska uppnås. Om den teknik som används vid anläggningen inte har beskrivits i slutsatserna, ska bästa tillgängliga teknik bedömas enligt kriterierna i 4a § när utsläppsgränsvärdena bestäms.
Om den verksamhet eller den typ av produktionsprocess som avses i miljötillståndsansökan eller alla miljökonsekvenser av verksamheten eller processen inte har beskrivits i slutsatserna, ska miljötillståndsvillkoren i behövliga delar fastställas på grundval av bästa tillgängliga teknik enligt kriterierna i 4a §. Verksamhetsutövaren ska höras i fråga om de miljötillståndsvillkor som meddelas enligt detta moment, om villkoren väsentligt avviker från vad sökanden i sin miljötillståndsansökan har framfört om bästa tillgängliga teknik, begränsning av utsläpp och kontroll.
Närmare bestämmelser om hörande enligt 3 mom. får utfärdas genom landskapsförordning.
26g §
Tillämpliga slutsatser
Slutsatser som trätt i kraft efter det att miljötillståndsärende inletts tillämpas endast om det är skäligt för sökanden med beaktande av innehållet i miljötillståndsansökan och slutsatserna och tidpunkten för slutsatsernas ikraftträdande.
Om kommissionen inte har antagit slutsatser om den verksamhet som avses i miljötillståndsansökan, tillämpas vid miljötillståndsprövningen motsvarande avsnitt i de referensdokument som kommissionen antagit före den 7 januari 2011 och som avses i artikel 13.7 i industriutsläppsdirektivet. De ska tillämpas på samma sätt som slutsatser, med undantag för efterlevnaden av utsläppsnivåer.
Efter att kommissionen har antagit ett beslut om slutsatser ska landskapsregeringen utan dröjsmål informera om dem på sin webbplats.
26h §
Fastställande av utsläppsgränsvärden
De utsläppsgränsvärden som fastställs med stöd av 26f § 1 mom. ska anges för samma eller kortare tidsperioder och samma referensförhållanden som utsläppsnivåerna.
Gränsvärdena, tidsperioderna och referensförhållandena får med avvikelse från 1 mom. anges på ett annat sätt, om det behövs på grund av utsläppens eller kontrollens natur. Minst en gång om året ska verksamhetsutövaren på det sätt som närmare anges i miljötillståndet lämna tillsynsmyndigheten ett sammandrag av resultaten av kontrollen av utsläppen i fråga. Resultaten ska anges för samma tidsperioder och samma referensförhållanden som utsläppsnivåerna.
26i §
Gränsvärden som är lindrigare än utsläppsnivåerna
Om de utsläppsgränsvärden som fastställs med stöd av 26f § 1 mom. skulle leda till oskäligt höga kostnader jämfört med miljövinsterna till följd av anläggningens geografiska läge eller tekniska egenskaper eller de lokala miljöförhållandena vid den, kan lindrigare utsläppsgränsvärden än vad som föreskrivs i det momentet fastställas i miljötillståndet. De lindrigare utsläppsgränsvärdena får dock inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i en landskapsförordning utfärdad med stöd av 42 § eller ha konsekvenser som avses i 17 § eller äventyra uppfyllandet av miljökvalitetskrav.
Förutsättningarna för lindrigare utsläppsgränsvärden ska bedömas på nytt när miljötillståndet ses över med stöd av 26k och 26l §§ eller när miljötillståndet ändras med stöd av 22 § 2 mom. a), c) eller d) punkterna.
26j §
Tillfälliga undantag från kravet på bästa tillgängliga teknik
För utprovning och användning av ny teknik kan prövningsmyndigheten på verksamhetsutövarens begäran medge tillfälliga undantag från utsläppsnivåerna och övriga krav på bästa tillgängliga teknik för högst nio månader. Undantaget kan beviljas som ett led i ett anhängigt miljötillståndsärende eller i ett beslut med anledning av en miljögranskning enligt 9a § om verksamhet av försöksnatur.
26k §
Översyn av miljötillstånd till följd av nya slutsatser
När kommissionen har offentliggjort ett beslut om slutsatser som gäller den huvudsakliga verksamheten vid en industriutsläppsdirektivanläggning ska anläggningens miljötillstånd ses över, om det inte stämmer överens med gällande slutsatser, denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, eller om lindrigare utsläppsgränsvärden enligt 26i § har fastställts i miljötillståndet.
Verksamhetsutövaren ska till tillsynsmyndigheten lämna in en utredning med tillhörande motiveringar om behovet att se över miljötillståndet. Utredningen ska lämnas in inom sex månader från det att kommissionen har offentliggjort sitt beslut om slutsatserna. Tillsynsmyndigheten kan på begäran förlänga tidsfristen för utredningen.
Tillsynsmyndigheten bedömer om miljötillståndet ska ses över enligt 1 mom. Om miljötillståndet inte behöver ses över ska myndigheten meddela verksamhetsutövaren sin bedömning om detta och behandlingen av översynsärendet avslutas. Om miljötillståndet behöver ses över ska tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren att lämna in en ansökan om översyn till tillsynsmyndigheten. Ansökan ska lämnas in senast den dag som tillsynsmyndigheten bestämmer, som kan vara tidigast sex månader från åläggandet. Olika verksamhetsutövare kan åläggas att lämna in sina ansökningar samtidigt eller vid olika tidpunkter beroende på hur myndigheten organiserar sitt arbete eller på grund av antalet anhängiga ärenden eller verksamhetsutövarnas olika situationer. Något åläggande behövs inte om ett miljötillståndsärende som gäller verksamheten i fråga redan är anhängigt och kraven enligt 1 mom. beaktas. Tillsynsmyndigheten kan meddela åläggandet även om verksamhetsutövaren har försummat att göra den utredning som avses i 2 mom.
Närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som ska lämnas till tillsynsmyndigheten får utfärdas genom landskapsförordning.
26l §
Översynsförfarandet
Prövningsmyndigheten ska på verksamhetsutövarens begäran se över miljötillståndet på de grunder som anges i 26k § 1 mom. och vid behov ange lindrigare utsläppsgränsvärden enligt 26i §. Om ibruktagandet av bästa tillgängliga teknik kräver längre tid än de fyra år som avses i artikel 21 i industriutsläppsdirektivet, får tidsfristen för ibruktagandet av tekniken förlängas i miljötillståndsvillkoren enligt de grunder som anges i 26i §.
I ett miljötillstånd får verksamhetsutövaren åläggas att iaktta slutsatser om anläggningens huvudsakliga verksamhet tidigast när fyra år har förflutit från det att kommissionen har offentliggjort sitt beslut om slutsatserna, om inte sökanden i sin miljötillståndsansökan har uppgett sig iaktta en tidigare tidpunkt.
På ansökan tillämpas vad som i 12 § föreskrivs om miljötillståndsansökan. Ett ärende som gäller översyn av ett miljötillstånd ska avgöras skyndsamt. Myndigheten iakttar vid prövningen i tillämpliga delar av det normala miljötillståndsförfarandet.
Närmare bestämmelser om maximala handläggningstider för översyn av tillstånd och om andra krav som gäller översynsförfarandet får utfärdas genom landskapsförordning.
26m §
Statusrapport om mark och grundvatten
Om det i den verksamhet som bedrivs vid en industriutsläppsdirektivanläggning används, lagras eller produceras eller på något annat sätt uppstår relevanta farliga ämnen som avses i 26d §, ska verksamhetsutövaren utarbeta en statusrapport om marken och grundvattnet. Rapporten ska bifogas miljötillståndsansökan.
Statusrapporten ska innehålla sådana uppgifter om förorening av mark och grundvatten orsakad av relevanta farliga ämnen utifrån vilka markens och grundvattnets tillstånd kan fastställas så att en jämförelse kan göras med markens och grundvattnets tillstånd när verksamheten upphör. Statusrapporten ska innehålla
a) uppgifter om hur den plats där verksamheten är placerad används när rapporten utarbetas och hur den har använts tidigare,
b) tillräckliga uppgifter om mätningar som beskriver markens och grundvattnets tillstånd när statusrapporten utarbetas,
c) en bedömning av markens och grundvattnets tillstånd på basis av de uppgifter som avses i 1 och 2 punkten.
Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i statusrapporten får utfärdas genom landskapsförordning.
26n §
Åtgärder som gäller mark och grundvatten när verksamheten vid en industriutsläppsdirektivanläggning avslutas
Om en statusrapport om marken och grundvattnet enligt 26m § ska ha utarbetats i samband med verksamheten vid en industriutsläppsdirektivanläggning, ska verksamhetsutövaren när den verksamhet som avses i den paragrafen avslutas bedöma markens och grundvattnets tillstånd i förhållande till det ursprungliga tillståndet. Vid bedömningen ska de relevanta farliga ämnen som avses i 26d § särskilt granskas och till bedömningen ska en utredning fogas om eventuella åtgärder som behövs för att återställa marken eller grundvattnet till ursprungligt tillstånd. Bedömningen ska sändas till tillsynsmyndigheten. Myndigheten fattar utifrån bedömningen ett beslut som ska innehålla förelägganden om de åtgärder som behövs för återställande av tillståndet, om markens eller grundvattnets tillstånd till följd av verksamheten avviker avsevärt från det ursprungliga tillståndet. Åtgärdernas tekniska genomförbarhet får då beaktas. Föreläggandena kan avse t.ex. att bortskaffa, minska, hindra spridningen av eller kontrollera förorenande ämnen och att ta vara på marksubstanser. Beslutet ska meddelas och information om beslutet ska ges enligt vad som föreskrivs i 14 §.
Om det ursprungliga tillståndet inte har utretts eller om området i sitt ursprungliga tillstånd kan orsaka olägenhet för hälsan eller miljön ska graden av förorening utredas och det förorenade området saneras enligt vad som föreskrivs i 5 §.
Myndigheten ska på sin webbplats informera om de åtgärder som industriutsläppsdirektivanläggningen vidtagit i fråga om mark och grundvatten när verksamheten avslutades.
26o §
Regelbunden tillsyn vid industriutsläppsdirektivanläggningar
Tillsynsmyndigheten ska för den regelbundna tillsynen av industriutsläppsdirektivanläggningar enligt denna lag göra upp en plan för sitt område (tillsynsplan). Tillsynsplanen ska innehålla uppgifter om områdets miljöförhållanden, om verksamheter som medför risk för förorening och om tillgängliga resurser och metoder för tillsyn. Planen ska innehålla en beskrivning av grunderna för ordnandet av tillsynen och för riskbedömningen samt en beskrivning av samarbetet mellan de myndigheter som svarar för tillsynen. Tillsynsplanen ska ses över regelbundet.
Tillsynsmyndigheten ska genom periodiska inspektioner regelbundet övervaka tillståndspliktiga industriutsläppsdirektivanläggningar. Den periodiska inspektionen av industriutsläppsdirektivanläggningar ska beroende på verksamhetens risknivå utföras med minst ett och högst tre års mellanrum. Vid en sådan anläggning ska det inom sex månader göras en extra inspektion om det vid tillsynen konstateras ett allvarligt fall av bristande efterlevnad av krav som ställts på anläggningen i denna lag eller krav som föreskrivits eller meddelats med stöd av den.
Tillsynsmyndigheten ska utarbeta ett program som gäller periodiska inspektioner och annan regelbunden tillsyn över tillståndspliktiga industriutsläppsdirektivanläggningar (tillsynsprogram). Tillsynsprogrammet ska innehålla uppgifter om de objekt som tillsynen gäller och om de regelbundna tillsynsåtgärder som vidtas i fråga om dem. Tillsynsprogrammet ska hållas uppdaterat.
Närmare bestämmelser om utarbetandet av tillsynsplanen och tillsynsprogrammet och om innehållet i dem, om periodiska inspektioner, om bedömning av miljörisker samt om genomförandet av annan regelbunden tillsyn och om informationen i samband med den får utfärdas genom landskapsförordning.
26p §
Inspektion vid olyckor, olägenheter och överträdelser vid industriutsläppsdirektivanläggningar
Om det på grund av en olycka, en anmälan om olägenhet, bristande efterlevnad av tillståndet eller av någon annan orsak finns skäl att anta att verksamheten medför olägenhet för människors hälsa eller någon betydande annan i 3 § 3 mom. avsedd följd eller risk för sådan, ska tillsynsmyndigheten inspektera verksamheten eller utreda saken på något annat ändamålsenligt sätt. Om ett tillståndsärende som gäller verksamheten samtidigt är anhängigt ska inspektionen eller utredningen i den mån det är möjligt göras innan tillståndsärendet avgörs.
28b §
Inspektioner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Närmare bestämmelser om utförande av inspektion, om inspektionsrapporternas innehåll och om delgivning får utfärdas genom landskapsförordning.
35 §
Miljöförstöring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För miljöförstöring döms även den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framställer, överlåter, transporterar, använder, behandlar eller förvarar ett ämne, ett preparat, en blandning, en produkt eller ett föremål eller använder en anordning i strid med
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
e) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, nedan förordningen om exportförbud för kvicksilver.
39 §
Brott mot landskapslagen om miljöskydd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som på annat än ovan i detta kapitel nämnt sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
d) bryter mot förbudet i 5 § 1 mom. eller mot en landskapsförordning som utfärdats med stöd av denna lag eller den lagstiftning som nämns i 10 §,
e) åsidosätter skyldigheten att lämna uppgifter enligt artikel 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver
ska dömas till böter för brott mot landskapslagen om miljöskydd om strängare straff för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag.
53k §
Särskilda bestämmelser om kvicksilver
Vid behandlingen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt denna lag ska bestämmelserna i artiklarna 2, 3.1, 4.1, 4.2 och 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver iakttas.
Vid tillsynen över att artiklarna 2, 3.1, 4.1 och 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver följs, iakttas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt bestämmelser som utfärdats och villkor och förelägganden som meddelats med stöd av den.
53l §
Sammanställande av uppgifter om utsläpp
Landskapsregeringen ska vid behov sammanställa uppgifter om utsläpp och prognoser om utsläpp som påverkar miljön negativt. Vad som ska sammanställas kan beslutas närmare i landskapsförordning utgående från krav i EU-bestämmelser. I landskapsförordningen kan beslutas att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska sammanställa vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den
|
Mariehamn den 10 april 2014 |
|
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 10/2013-2014
[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar), EUT L 334, 17.12.2010, s. 17; Rättelse EUT L 158, 19.6.2012, s. 25.
Industriutsläppsdirektivet ersätter IPPC-direktivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (kodifierad version) (EUT L 24, 29.1.2008, s. 8) som innehöll regler om tillståndsprövning av miljöfarliga verksamheter. I industriutsläppsdirektivet sammanförs IPPC-direktivet och sex sektorsdirektiv som rör industriutsläpp och energiproduktion. Sektorsdirektiven är:
– rådets direktiv 1999/13/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar (EGT L 85, 29.3.1999, s. 1),
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall (EGT L 332, 28.12.2000, s. 91),
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1),
– rådets direktiv 78/176/EEG om avfall från titandioxidindustrin (EGT L 54, 25.2.1978, s. 19),
– rådets direktiv 82/883/EEG om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin (EGT L 378, 31.12.1982, s. 1) och
– rådets direktiv 92/112/EEG om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin (EGT L 409, 31.12.1992, s. 11).
[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar, EGT L 309, 27.11.2001, s. 22–30. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, EUT L 304, 14.11.2008, s. 75–79. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG, EUT L 33, 4.2.2006, s. 1-17.
