LAGFÖRSLAG nr 22/2012-2013

 

Datum

 

 

2013-05-30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Förvaltningsuppgifter om djursjukdomar och livsmedel

 

Huvudsakligt innehåll

 

Uppgifter enligt livsmedelslagen och lagstiftningen om smittsamma sjukdomar hos husdjur överförs från landskapsregeringen till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

     I landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet överförs till myndigheten uppgifterna som i riket hör till regionförvaltningsverken enligt rikslagstiftningen om smittsamma sjukdomar hos husdjur. Dessutom ska myndigheten sköta vissa ärenden som enligt rikslagstiftningen sköts av Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Bemyndigandet enligt vilket vissa uppgifter kan åläggas myndigheten genom förordning utökas, dock så att endast uppgifter som är likartade dem som myndigheten redan sköter med stöd av lag kan överföras på detta sätt. Smittsamma sjukdomar hos husdjur hör till rikets lagstiftningsbehörighet, men förvaltningsuppgifterna hör enligt 30 § 8 punkten i självstyrelselagen till landskapsregeringen eller en i landskapslag bestämd myndighet.

     Uppgiftsfördelningen ändras på motsvarande sätt i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen. Dessutom klargörs att intyg över livsmedelshygienisk kompetens utfärdade av kompetenstestare godkända av Evira även är giltiga på Åland. Bestämmelsen om tillåtande av produkter som får saluföras i Sverige upphävs som obehövlig.

     Landskapsregeringens målsättning är att lagändringarna kan träda i kraft den 1 januari 2014.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Gällande lagstiftning om smittsamma sjukdomar hos djur 3

1.2 Gällande livsmedelslagstiftning. 4

1.3 Särskilt om livsmedelshygienisk kompetens. 5

1.4 Organisatoriska förändringar 5

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 6

2.1 Överföring av förvaltningsuppgifter 6

2.2 Tillåtna produkter och obesiktigat vilt 7

2.3 Livsmedelssäkerhetsverkets roll 8

3. Lagstiftningsbehörigheten. 8

4. Förslagets verkningar 8

5. Beredningen av förslaget 9

Detaljmotivering. 9

1. Ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet 9

2. Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen  10

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet 11

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen  12

Parallelltexter 13

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Gällande lagstiftning om smittsamma sjukdomar hos djur

 

Rikets bestämmelser om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos djur gäller i landskapet i kraft av rikets behörighet. Landskapet ska dock sköta förvaltningsuppgifterna, vilket är en avvikelse från huvudregeln enligt vilket förvaltningsbehörigheten följer lagstiftningsbehörigheten.

     Uppgifterna enligt rikslagstiftningen om smittsamma sjukdomar hos husdjur ska skötas av landskapsregeringen eller en annan i landskapslag bestämd myndighet. Innan gällande självstyrelselag trädde i kraft skötte landskapet veterinäruppgifter enligt rikets lagstiftning enligt vad som bestämdes i överenskommelseförordning. Om avgränsningsproblematiken mellan lagstiftningsbehörigheten och förvaltningsbehörigheten se närmare avsnitt 3 nedan.

     I landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (nedan ÅMHM-lagen) infördes genom en klargörande lagändring 2011/83 en bestämmelse enligt vilken myndigheten ska sköta de uppgifter som enligt rikslagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur ska skötas av kommunalveterinär.

     Gällande lagstiftning finns huvudsakligen i lagen om djursjukdomar (FFS 55/1980) (nedan gällande lagen om djursjukdomar) och lagen om bekämpande av djursjukdomar, som med lätthet sprida sig (FFS 488/1960). Dessa lagar ska ersättas av en ny lag om djursjukdomar som godkänts i riksdagen den 23 april 2013, dock så att vissa bestämmelser förblir i kraft i väntan på att en ny lag om biprodukter bereds.

     Den nya lagen om djursjukdomar, som beskrivs nedan, medför inga betydande innehållsmässiga ändringar i de gällande bestämmelserna om djursjukdomar. En ny lag har antagits för att göra lagstiftningen mera enhetlig.           Den gällande lagen om djursjukdomar har ändrats 13 gånger, bland annat på grund av anslutningen till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och senare till Europeiska unionen. I samband med att Livsmedelssäkerhetsverket inrättades 2006 gjordes i lagen ändringar inte bara i de bestämmelser som gäller myndigheternas behörighet utan också flera ändringar och tillägg som föranleddes av grundlagsreformen. Med stöd av den gällande lagen om djursjukdomar har det utfärdats över 90 förordningar. I lagstiftningen genomförs ett 50-tal EU-rättsakter. Enligt den av riksdagen antagna lagen ska jord- och skogsbruksministeriets förordningar och beslut med stöd av lagarna som upphävs förbli i kraft till dess att något annat föreskrivs.

     I lagen om djursjukdomar finns bestämmelser om förebyggande av djursjukdomar, övervakning av djurens hälsotillstånd och förekomsten av djursjukdomar samt åtgärder som behövs för att utrota djursjukdomar och förhindra deras spridning.

     Lagens tillämpningsområde begränsar sig inte till smittsamma sjukdomar hos husdjur utan ska tillämpas på alla djur och på alla sådana djursjukdomar som kan smitta från ett djur till ett annat eller till en människa. Det innebär att lagen omfattar även bestämmelser om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos vilda djur, vilket hör till landskapets lagstiftningsbehörighet (djurskydd, naturvård, jakt) till den del det inte finns risk för spridning till husdjur (produktionsdjur, inklusive uppfödning av fiskar).

     Skyldigheten att anmäla misstänkta fall av djursjukdomar är enligt förslaget omfattande och gäller alla som deltar i skötsel, hantering, fångst eller observation av djur eller i annan motsvarande verksamhet.

     I lagen om djursjukdomar koncentreras förvaltningsbeslut i huvudsak till regionförvaltningsverken och Livsmedelssäkerhetsverket (för vilken används kortformen Evira som dock inte förekommer i lagarna).

     Inom rättsområdet finns även lagen om ett system för identifiering av djur (FFS 238/2010). Med stöd av överenskommelseförordning (republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som rör kontroll av identifiering och registrering av djur) sköter riksmyndigheterna två uppgifter enligt tvärvillkorsövervakningsbestämmelserna. Livsmedelssäkerhetsverket gör stickprovsurval av jordbruksföretag och Statens ämbetsverk på Åland utför kontroller.

 

1.2 Gällande livsmedelslagstiftning

 

Livsmedelslagen (FFS 23/2006) är tillämplig med stöd av landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen (nedan livsmedelsblankettlagen). Dessutom är över hundra författningar (förordningar och ministeriebeslut) tillämpliga med stöd av landskapsförordningen (2011:94) om tillämpning av riksförfattningar om livsmedel och livsmedelshygien (nedan livsmedelsblankettförordningen).

     Lagstiftningen på förordnings- och beslutsnivå omfattar bland annat bestämmelser om enskilda livsmedelsgrupper, om tillsatser och främmande ämnen i livsmedel, förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel och livsmedelshygien.

     Livsmedelsblankettlagen har ändrats tre gånger, genom ändring 2007/122 i samband med upprättandet av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, genom 2009/15 då lagen kompletterades med bestämmelser om saluhållande av vilt av älg och rådjur och genom 2011/85 som klargör att ÅMHM är den myndighet som sköter köttbesiktningen och tillsynen över första ankomstplatsen för animaliska livsmedel (som i riket handhas av Livsmedelssäkerhetsverket).

     Rättsområdet är i hög grad reglerat i Europeiska unionens förordningar. I livsmedelslagen anges över 20 EU-förordningar. Dessa är direkt tillämpliga i medlemsstaterna, men vissa verkställighetsbestämmelser kan krävas i nationell lagstiftning. Livsmedelslagen reglerar huvudsakligen myndigheternas rollfördelning och i någon mån förfarandet vid tillämpningen av EU-förordningarna. I såväl lagen som i många förordningar definieras begrepp genom hänvisning till förordningarna.

     Enligt landskapslagstiftningen blir ändringar i riksförfattningarna tillämpliga i landskapet från det att de träder i kraft i riket. Såväl livsmedelslagen som livsmedelsförordningarna ändras ofta. Livsmedelsblankettlagen har ändrats tre gånger sedan den utfärdades 2011 på grund av att författningar upphävts och nya tillkommit.

     Strävan har varit att i huvudsak reglera området på samma sätt som i riket eftersom området är så specialiserat och omfattande och till så hög grad bundet till EU-bestämmelser, vilket begränsar möjligheterna till avvikelser. En ytterligare anledning till användningen av blankettlagstiftning är att behörigheterna i någon mån är överlappande.

     Myndighetsorganisationen av uppgifterna skiljer sig i betydande grad. I riket är de huvudsakliga livsmedelsmyndigheterna jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelssäkerhetsverket, regionförvaltningsverken och kommunalveterinärerna. I landskapet gäller att de kommunala uppgifterna och vissa andra uppgifter handhas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, medan landskapsregeringen ska sköta alla statliga uppgifter, det vill säga uppgifter som i riket är fördelade på tre myndighetsnivåer.

     Förutom gällande myndighetsorganisationen förekommer enskilda avvikelser, såsom bestämmelserna om försäljning av obesiktigat vilt i livsmedelsblankettlagen. Avvikelser förekommer också på grund av att hänvisningarna i författningarna till riksförfattningar inom landskapets behörighet ska avse motsvarande landskapsförfattningar.

 

1.3 Särskilt om livsmedelshygienisk kompetens

 

Livsmedelshygienisk kompetens är reglerad dels genom livsmedelsblankettlagen och dels genom landskapsförordningen (2003:39) om livsmedelshygienisk kompetens som har antagits med stöd av 90 § 2 mom. landskapslagen (1967:36) om hälsovården.

     Enligt gällande lydelse (2006/44) av 3 § 2 mom. i landskapsförordningen om livsmedelshygienisk kompetens sköts kompetenstesterna i landskapet ”inom ramen för restaurangutbildningen vid landskapets skolor av en utbildad kompetenstestare”. Ursprungligen löd momentet: ”Kompetenstesterna handhas i landskapet av landskapsveterinären.”

     I Eviras register finns nio godkända kompetenstestare och alla dessa är inte anställda inom restaurangutbildningen. Av dessa godkända kompetenstestare har fem varit aktiva de senaste åren. Eftersom hygienkompetensbestämmelserna i livsmedelslagen ska tillämpas enligt blankettlagen är det aktuellt att upphäva landskapsförordningen. Riket har inte längre någon förordning om hygienkompetens, utan alla bestämmelser finns i lagen (eller i föreskrifter, se nedan). Bestämmelserna i livsmedelslagen utökades genom FFS 1137/2008 (RP 108/2008) och finns nu samlade i fyra paragrafer: 27 § Livsmedelshygienisk kompetens, 27 a § Kompetensintyg, 28 § Kompetenstestare. 28 a § Kompetenstest.

     Gällande kompetenskraven hänvisar livsmedelslagen i 27 § 1 mom. till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien: ”Bestämmelser om allmänna krav när det gäller livsmedelshygienisk kompetens finns i del A punkterna 4 e och 5 d i bilaga I och kapitel XII punkt 1 i bilaga II till allmänna förordningen om livsmedelshygien.” I Finland, även i landskapet, krävs intyg över kunskaperna. Kravet gäller personer som arbetat med uppgifter som förutsätter hantering av oförpackade och lättfördärvliga livsmedel i en eller flera livsmedelslokaler under sammanlagt minst tre månader. Vissa undantag finns, exempelvis krävs inte kompetensintyg vid genomförande av samhällstjänst och vid arbetsverksamhet inom specialomsorgen.

     Evira har föreskriftsbefogenheter gällande hygienkompetens enligt livsmedelslagen. Enligt 27 § krävs ”ett intyg över livsmedelshygienisk kompetens (kompetensintyg) enligt en modell godkänd av Livsmedelssäkerhetsverket” och enligt 27 a § utfärdar Livsmedelssäkerhetsverket ”närmare bestämmelser om utbildningar och examina som motsvarar ett kompetenstest”. I 28 a § föreskrivs: ”Testfrågorna utarbetas av Livsmedelssäkerhetsverket. Verket meddelar närmare föreskrifter om grunderna för kompetenstestet, dess uppläggning och anordnande samt om bedömningen av godkänt genomgående av kompetenstest [… och …] om de andra språk som man kan genomgå kompetenstest på.”

     Eftersom landskapsregeringen enligt livsmedelsblankettlagen är den myndighet som handhar statliga myndigheters uppgifter ligger även Eviras uppgifter gällande hygienkompetens formellt på landskapsregeringen.

 

1.4 Organisatoriska förändringar

 

Fram till den gällande självstyrelselagen reglerades landskapsstyrelsens veterinäruppgifter huvudsakligen i förordningen om veterinärvården i landskapet Åland (FFS 312/1971). I överenskommelseförordningen fördelades förvaltningen av veterinärvården mellan jord- och skogsbruksministeriet och Ålands landskapsstyrelse. En landskapsveterinär skulle utnämnas till landskapets tjänsteman av landskapsstyrelsen i samråd med jord- och skogsbruksministeriet. Landskapsveterinären skulle handlägga de uppgifter, vilka enligt i riket gällande stadganden ankommer på länsveterinär. Till landskapsstyrelsen hörde i allmänhet de uppgifter som i riket handhades av länsstyrelse och vissa övervakningsuppgifter över kommunalveterinärer och andra utövare av veterinäryrket. Dessutom skulle landskapsstyrelsen sköta vissa förvaltningsuppgifter enligt lagen om mjölkkontroll som i riket hörde till ministeriet. I bestämmelserna om kommunalveterinärer och besiktningsveterinärer fanns en skyldighet för landskapsstyrelsen att inbegära utlåtande av eller underrätta ministeriet. Dessutom skulle ministeriets veterinäravdelnings anvisningar gällande smittsamma djursjukdomar även följas av kommunala veterinärer.

     Den kommunala veterinärvården och livsmedelstillsynen ordnades av kommunerna gemensamt inom kommunalförbundet Ålands folkhälsoförbund fram till 1994 då uppgifterna övertogs av landskapet i nybildade Ålands hälso- och sjukvård. Därifrån överfördes verksamheten från och med 2008 till den nya myndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. De kommunala åtgärderna för förebyggande och bekämpande av smittsamma djursjukdomar kunde ses som en del av veterinärvården och naturligt skötas av veterinärerna redan innan ändringen av ÅMHM-lagen trädde i kraft den 1 oktober 2011. Dessutom fanns, och finns fortfarande, möjligheten för landskapsregeringen att förordna en veterinär att utföra uppgifter enligt lagstiftningen om djursjukdomar. Allmänt gäller att landskapsregeringen handhar den allmänna styrningen och övervakningen av myndigheten (1 § 2 mom. ÅHMH-lagen), vilket bland annat omfattar att landskapsregeringen årligen på förslag av myndighetens styrelse ska anta en resultatplan och en verksamhetsplan för myndigheten. I denna plan ingår även uppgifter enligt livsmedelslagen och lagstiftningen om smittsamma djursjukdomar.

     Inom landskapsregeringens allmänna förvaltning har veterinärfrågorna handlagts vid miljömedicinska byrån som upphörde den 1 mars 2010 i och med att byråns då enda tjänsteman överfördes till miljöbyrån. Samtidigt drogs den vakanta tjänsten som biträdande landskapsveterinär in. I landskapsregeringens första tilläggsbudget för 2012 aviserades en indragning av landskapsveterinärtjänsten och i januari 2013 fattade landskapsregeringen beslutet om indragning av tjänsten från och med den 1 augusti 2013.

     Enligt landskapsförordningen (2011:35) om landskapsregeringens allmänna förvaltning handläggs ärenden som gäller hälsoskydd, kemikalier, produktsäkerhet, djursjukdomar, djurskydd, livsmedel och annan veterinärvård vid miljöbyrån.

 

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

2.1 Överföring av förvaltningsuppgifter

 

Regionförvaltningsverken handhar enligt rikslagstiftningen ett betydande antal förvaltningsbeslut och utövar tillsyn som kompletterar kommunalveterinärernas uppgifter gällande såväl livsmedel som djursjukdomar. Eftersom det i landskapet saknas en särskild förvaltningsnivå mellan landskapsregeringen och uppgifterna som i riket handhas av kommunerna, det vill säga de uppgifter som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet redan handhar, bedömer landskapsregeringen att det är naturligt att även regionförvaltningsverkets uppgifter överförs på myndigheten. Detta skapar en organisatorisk helhet, där ofta förekommande uppgifter hos myndigheten kan skötas på ett mera rationellt sätt.

     Det samma gäller vissa av Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter och möjligheten att överföra ytterligare Evira-uppgifter till ÅMHM i landskapsförordning, dock inte uppgifter för vilka krävs särskild specialkompetens eller annars skiljer sig betydligt från myndighetens andra uppgifter. Landskapsregeringen har exempelvis bedömt att Eviras beslut om avlivning av djur enligt lagstiftningen om smittosamma sjukdomar hos husdjur är sådana beslut som inte ska fattas av ÅMHM, utan av landskapsregeringen eller enligt överenskommelseförordning av Evira.

 

2.2 Tillåtna produkter och obesiktigat vilt

 

Landskapsregeringen föreslår upphävande av bestämmelsen i livsmedelsblankettlagen enligt vilken vissa livsmedelsprodukter som får saluföras i Sverige, men inte enligt livsmedelslagen, genom landskapsregeringens beslut även kan tillåtas på Åland. Bestämmelsen infördes ursprungligen 1988 i den tidigare blankettlagen och har tillämpats före EU-inträdet exempelvis då det funnits skillnader i bestämmelserna om tillåtna tillsatser mellan länderna. Bestämmelsen bedöms inte längre vara behövlig.

     Landskapsregeringen har övervägt ett upphävande av 4a § enligt vilken jägare får sälja kött som inte har veterinärbesiktats från 2 älgar och 20 rådjur, men bedömt att ett upphävande inte är ändamålsenligt. Riket har infört nya bestämmelser på detta område i statsrådets förordning om vissa verksamheter som är förenade med låg risk för livsmedelssäkerheten (FFS 1258/2011) som trädde i kraft i riket den 1 januari 2012. Med stöd av livsmedelsblankettförordningen är den här riksförordningen numera tillämplig i landskapet (efter ändringen 2012/63 av landskapsförordningen). Mängden kött är större i riksförordningen, men landskapslagens bestämmelse bedöms vara tydligare formulerad och motsvara det behov som livsmedelsföretagare och jägare i landskapet har.

     Riksförordningen har antagits med stöd av 13 § 7 mom. och 22 § 5 mom i livsmedelslagen. Enligt livsmedelslagens 13 § behöver en livsmedelslokal där en primärproduktionsföretagare bedriver tillverkning av livsmedel som är förenad med låg risk för livsmedelssäkerheten av primärprodukter som han själv producerat anmälas till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (tillsynsmyndigheten), det vill säga vara en anmäld livsmedelslokal men i dessa fall krävs inte någon ansökan om godkännande för anläggning. Enligt 22 § i livsmedelslagen behöver en anmälan om primärproduktionsställe inte göras om det är frågan om jakt eller överlåtelse av frilevande vilt direkt till konsumenten och inte heller om primärproduktionen avser naturväxter och svamp.

     I livsmedelslagen är definitionen på frilevande vilt vidare än i blankettlagens 4a § som begränsar begreppet till frilevande vilt av älg och rådjur. Detta kan föranleda tolkningssvårigheter. Landskapsregeringens bedömning är dock att det tillräckligt tydligt framgår att livsmedelslagens och, enligt livsmedelsblankettförordningen, riksförordningens bestämmelser om lågriskverksamheter är tillämpliga även i landskapet utöver vad som särskilt bestäms i 4a § som en uttrycklig avvikelse. Förordningen om verksamheter som är förenade med låg risk för livsmedelssäkerheten är således tillämplig i övrigt gällande tolkningen av begreppet livsmedel som är förenade med låg risk och gällande vilt som inte regleras i landskapslagen, exempelvis frilevande harar och fåglar. Landskapsregeringens avsikt är att vid nästa revidering av livsmedelsblankettförordningen tydliggöra förhållandet mellan bestämmelserna genom att i samband med förordningen hänvisa till 4 § i landskapslagen gällande älg och rådjur.

 

2.3 Livsmedelssäkerhetsverkets roll

 

I förslaget till ändring av livsmedelsblankettlagen ingår ett formellt tydliggörande av att hygienkompetensintyg beviljade enligt Eviras bestämmelser är giltiga på Åland. Landskapsregeringen behöver inte utöva sina uppgifter som i riket handhas av Livsmedelssäkerhetsverket i fråga om hygienkompetens för att hygienintygen ska vara giltiga på Åland.

     Landskapsregeringen bereder ett initiativ till överenskommelseförordning enligt vilken Livsmedelssäkerhetsverket Evira handhar vissa uppgifter enligt livsmedelslagstiftningen och djursjukdomslagstiftningen. Sådana uppgifter kan vara hanteringen av register (särskilt register som krävs för rapportering till EU), formalisering av Eviras roll som godkännare av kompetenstestare och hantering av deras behörigheter (det vill säga en formalisering av gällande praxis så att landskapsregeringens teoretiska roll på detta område begränsas), vissa riksomfattande planer och program och vissa uppgifter som är sällan eller aldrig förekommande på Åland och kräver särskild specialkompetens.

 

3. Lagstiftningsbehörigheten

 

Landskapsregeringen har enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörigheten gällande landskapsregeringen och den underlydande myndigheter och enligt 4 punkten gällande kommunernas förvaltning.

     Enligt 18 § 17 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som anges i 27 § 31-33 punkten samma lag. Punkterna 31 och 32 rör smittsamma sjukdomar hos husdjur samt förbud mot införande av djur och djurprodukter. Enligt regeringens proposition till ny självstyrelselag (RP 73/1990, s. 68) hänförs även lagstiftningen om slakt- och köttbesiktning till veterinärväsendet. Tullens verksamhet och gränsbevakningen hör till rikets lagstiftningsbehörighet.

     Förvaltningsbehörigheten följer enligt självstyrelselagens 23 § lagstiftningsbehörigheten. Enligt 30 § 8 punkten ska dock landskapsregeringen eller annan myndighet som anges i landskapslag sköta de uppgifter som enligt lagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur ankommer på riksmyndighet. Normgivning såsom utfärdande av föreskrifter genom beslut som gäller allmänt utgör utövande av lagstiftningsbehörigheten och är således inte förvaltningsuppgifter som ska skötas av landskapet. Vissa planer och program har delvis karaktären av normgivning, vilket försvårar gränsdragningen.

     Traditionellt har livsmedelslagstiftningen huvudsakligen hänförts till hälsovården (18 § 12 punkten). Livsmedelslagstiftningen berör även jord- och skogsbruk, jakt och fiske samt näringsverksamhet som med vissa undantag är landskapets behörighet (punkterna 15, 16 och 22). Dessutom berörs rikets behörighetsområden otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och konsumentskydd, utsöknings- och rättsväsendet samt alkohollagstiftning (27 § 10 och 23 punkten samt 29 § 1 mom. 4 punkten).

 

4. Förslagets verkningar

 

Överföringen av uppgifter till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet föranleder en ökning av myndighetens arbetsbörda. Eftersom även andra uppgifter överförs till myndigheten i annan lagstiftning och myndighetens behov av tilläggspersonal ska utvärdes i samband med beredningen av nästa års budget, ska även ändringarna i detta lagförslag bedömas i samma sammanhang.

     Landskapsregeringens bedömning är att uppgifterna sköts effektivare genom överföringen, vilket inverkar positivt på djurs och människors hälsa i landskapet.

     Förslaget har inga kända konsekvenser på jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

5. Beredningen av förslaget

 

Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Under beredningen har flera möten hållits tillsammans med representanter för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

 

Detaljmotivering

 

1. Ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet

 

1 §. Revideringen i 1 mom. utgör en hänvisning till en mer omfattande reglering av myndighetsuppgifterna om smittsamma sjukdomar hos husdjur i en ny 1a §. Dessutom utökas förordningsbemyndigandet i 3 mom. från att gälla endast uppgifter enligt EU-förordningar även till att gälla sådana uppgifter som i riket sköts av Livsmedelssäkerhetsverket och som är likartade dem som myndigheten redan sköter med stöd av lag. I första hand handlar det om uppgifter i förordningar som inte uppenbart kan kategoriseras på samma sätt som i lagen.

 

1a §. Myndighetens uppgifter enligt rikslagstiftningen om smittsamma sjukdomar hos husdjur framgår av en ny paragraf. Regionförvaltningsverkets uppgifter överförs till myndigheten och dessutom några av Livsmedelssäkerhetsverket Eviras uppgifter som har praktisk betydelse i landskapet och som passar in i myndighetens övriga verksamhet.

     Tillståndsprövning och tillsyn för hantering av animaliska biprodukter i komposteringsanläggningar överförs till myndigheten. Tillstånd krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (biproduktsförordningen). Bestämmelser i rikslagstiftningen finns i Jord- och skogsbruksministeriets förordning om hantering av animaliska biprodukter i biogas- och komposteringsanläggningar samt om hantering av gödsel i tekniska anläggningar. Riksförordningen är ändrad en gång genom FFS 339/2006. Evira är både tillstånds- och tillsynsmyndighet. En komposteringsanläggning där animaliska biprodukter hanteras har ofta en miljöpåverkan varför också miljölagstiftningen är aktuell för anläggningen. Eftersom ÅMHM är behörig myndighet enligt miljölagstiftningen är det rationellt att samma myndighet även är behörig enligt smittskyddslagstiftningen. Det finns en komposteringsanläggning i Sund med tillstånd.

     Tillstånd att odla och rensa vattenbruksdjur överförs till ÅMHM. Tillståndet regleras i 8 kap. lagen om djursjukdomar (som antagits av riksdagen men ej ännu trätt i kraft). Vattenbruksdjur och könsceller av dem får odlas för att användas som livsmedel, för försäljning eller annars för överlåtelse för vidareodling eller utplantering i hav eller vattendrag endast med Livsmedelssäkerhetsverkets tillstånd, det vill säga i nuläget med landskapsregeringens tillstånd och då lagändringen trätt i kraft med ÅMHM:s tillstånd. Vissa undantag från tillståndsplikten finns. Enligt 56 § ska kommunalveterinären (enligt gällande lagstiftning redan ÅMHM) övervaka verksamheten genom regelbundna inspektioner, vars frekvens Livsmedelssäkerhetsverket (landskapsregeringen) bestämmer utifrån en riskbedömning.

     I 2 mom. har intagits en informationsbestämmelse om fördelningen av övriga uppgifter för att för tillämparen i möjligaste mån klargöra vilken myndighet som handhar vilka uppgifter.

 

2. Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen

 

3 § Fördelningen av förvaltningsuppgifterna enligt livsmedelslagen ändras så att en större andel ska handhas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet: regionförvaltningsverkets uppgifter samt några av Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter. Samma myndighet avses då det på vissa ställen i livsmedelslagen står Livsmedelsverket. Enligt lagen om Livsmedelssäkerhetsverket (FFS 25/2006), som trädde i kraft den 1 maj 2006, avser hänvisningar till Livsmedelsverket, Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel eller Kontrollcentralen för växtproduktion som ingår i andra författningar Livsmedelssäkerhetsverket.

     Handläggningen av anmälningar i 1 punkten innebär att anmälningar som i riket ska skickas till Livsmedelssäkerhetsverket Evira i landskapet ska skickas till ÅMHM och registreras på vederbörligt sätt. Godkännandena i 2 punkten avser godkännande av slakterier samt inrättningar för vilthantering. Övriga godkännanden av livsmedelslokaler hör till lägre förvaltningsnivåer i riket. Uppgifterna i punkt 3 handhas redan av ÅMHM. Bemyndigandet att i landskapsförordning bestämma att andra Eviras uppgifter ska skötas av myndigheten begränsar sig till uppgifter som är likartade dem som myndigheten redan ska sköta enligt livsmedelsblankettlagen. I första hand handlar det om uppgifter i förordningar som inte uppenbart kan kategoriseras på samma sätt som i lagen. Exempelvis uppgifter som berör köttbesiktning och ingår i riksförordning ska med 3 § 2 mom. 3 punkten som grund skötas av ÅMHM, medan andra uppgifter som inte har en direkt motsvarighet i lagen, men ändå är likartade dem myndigheten sköter enligt lagen, ska kunna bestämmas i landskapsförordning.

 

4 § I landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen ingår en särskild bestämmelse om att livsmedel som får saluföras i Sverige genom landskapsregeringsbeslut kan tillåtas till försäljning i landskapet. Bestämmelsen motsvarar 3a § i den tidigare landskapslagen (1977:43) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om livsmedel. Bestämmelsen togs in i den upphävda lagen genom lagändring 1988/55. Då den nu gällande lagen antogs för att ersätta de två tidigare blankettlagarna motiverades inte denna bestämmelse särskilt.

     Landskapsregeringens bedömning är att bestämmelsen inte längre efter EU-inträdet har någon funktion och därför bör upphävas.

 


1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 1 § 1 mom. och 3 mom. landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet sådana de lyder i landskapslagen 2011/83 och

     fogas till lagen en ny 1a § som följer:

 

1 §

Behörighet och ställning

     Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har till uppgift att verka som tillstånds- och tillsynsmyndighet och handhar annan myndighetsutövning i enlighet med vad som bestäms i annan landskapslagstiftning. Dessutom svarar Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för att veterinärvård tillhandahålls och, enligt vad som i denna lag bestäms, för uppgifter enligt rikslagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur. Med myndighet avses i fortsättningen Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning ålägga myndigheten att sköta tillstånds- och tillsynsuppgifter som landskapet är skyldigt att sköta med stöd av EU-förordningar inom miljö- och hälsoskyddsområdet inklusive bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur. Dess­utom kan landskapsregeringen inom dessa områden genom landskapsförordning ålägga myndigheten uppgifter som i riket sköts av Livsmedelssäkerhetsverket och som är likartade dem som myndigheten redan sköter enligt lag.

 

1a §

Smittsamma sjukdomar hos husdjur

     Myndigheten ska enligt rikslagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur sköta uppgifterna som i riket ska skötas av kommunerna och regionförvaltningsverken samt följande uppgifter som i riket ska skötas av Livsmedelssäkerhetsverket:

     1) tillstånd för och tillsyn över hantering av animaliska biprodukter i komposteringsanläggningar,

     2) tillstånd att odla och rensa vattenbruksdjur,

     3) andra uppgifter enligt vad som bestäms i landskapsförordning med stöd av 1 § 3 mom.

     Landskapsregeringen sköter enligt 30 § 8 punkten självstyrelselagen övriga uppgifter enligt rikslagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur om inte uppgiften i landskapslag ålagts någon annan myndighet eller i överenskommelseförordning med stöd av 32 § självstyrelselagen överförts på en riksmyndighet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 4 § landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen och

     ändras 3 § sådan den lyder i landskapslagen 2011/84 som följer:

 

3 §

     Inom landskapets förvaltningsbehörighet sköter landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet uppgifterna i livsmedelslagen om inte uppgiften med stöd av 32 § självstyrelselagen genom överenskommelseförordning överförts på en riksmyndighet.

     Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska sköta kommunernas och regionförvaltningsverkens uppgifter och dessutom följande av Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter:

     1) handlägga anmälningar,

     2) fatta beslut om godkännanden av livsmedelslokaler,

     3) köttbesiktningen och övervakningen i anslutning därtill samt tillsynen över den första ankomstplatsen för animaliska livsmedel,

     4) enligt bestämmelser i landskapsförordning andra uppgifter som är likartade dem som myndigheten redan sköter enligt denna lag.

     Landskapsregering ska sköta övriga uppgifter som hör till statliga myndigheter enligt livsmedelslagen. Intyg över livsmedelshygienisk kompetens beviljade av Livsmedelssäkerhetsverket eller en av verket godkänd kompetenstestare är giltiga i landskapet.

     Hänvisningar i livsmedelslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Bestämmelser om avgifter finns i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

 

Mariehamn den 30 maj 2013

 

 

L a n t r å d

 

 

Camilla Gunell

 

 

Föredragande minister

 

 

Carina Aaltonen

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 22/2012-2013