NRB0120122013-bilaga 3

Fru president! Bästa kolleger och nordiska vänner! När vi diskuterar miljöpolitik är vi bekymrade över att miljöföroreningar inte känner gränser. När vi diskuterar arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, utbildningspolitik och även andra ämnen är vi bekymrade över att det är just gränserna som förhindrar en utveckling.

Norden, det Norden vi känner med fem länder och tre självstyrande områden, är ett starkt varumärke på den internationella marknaden, men vi kan bli ännu bättre om vi vill. Vi kan stärka och öka vår konkurrenskraft inte bara inom miljöområdet utan främst inom ekonomin, som blir alltmer avgörande för allas vår välfärd. Gränshinder är något som har diskuterats under många år. Gränshinder är ett hinder för en fortsatt utveckling i vårt gemensamma Norden. Gränshinder är det som kan stoppa oss, som gör att Norden inte längre är en arena på den internationella marknaden.

Under det norska ordförandeskapet har samarbetsministrarna vid varje möte fått information om hur arbetet med att förebygga, förhindra och lösa gränshinder har fortskridit inom respektive ämbetsmannakommitté och också inom Gränshinderforum. Vi har aktivt tagit del av den rapporteringen, men det arbete vi som samarbetsministrar gör är helt avgörande och baserar sig på hur arbetet i respektive parlament framskrider. Det är därför glädjande att den debatt som hölls i april i alla nordiska parlament, i de åtta parlamenten, var givande. Många intressanta diskussioner dök upp, och många frågor fick sin lösning redan på plats.

Den parlamentariska debatten är en förutsättning för att vi som samarbetsministrar ska kunna arbeta vidare. Men det är inte bara samarbetsministrarna som har det ansvaret. Ämbetsmannakommittén för arbetsmarknad och för sociala frågor tillsatte 2010 en gemensam arbetsgrupp för att försöka identifiera gränshinder inom sina respektive områden. Den rapporten presenterades i april och är nu satt under process och skall förhoppningsvis bli ett gott hjälpmedel och redskap i det fortsatta arbetet för att minimera gränshinder.

Samarbetsministrarna har också tillsatt ett utredningsarbete som skall utmynna i en flerårig och tvärsektoriell handlingsplan för arbetet mot gränshinder från år 2014 och de följande åren. Målet är att göra arbetet mer förpliktande, sätta tydliga mål och säkra en bättre koordinering och utnyttjande av resurserna i arbetet. De områden som kommer att vara föremål för granskning utifrån gjorda erfarenheter är flera. De som vi vet i dag är att vi i det preventiva arbetet, dvs. det som sker i samband med att vi lägger fram nya lagförslag, framställningar, också måste ha i åtanke hur lagförslaget påverkar närregioner och hur lagförslaget påverkar de övriga länderna inom Norden.

Det förebyggande arbetet är viktigt, men det är oftast det som glöms bort. Det förebyggande arbetet ger aldrig stora rubriker i tidningarna om att nu har parlamentet förebyggt ett gränshinder genom att verkligen tänka till och noggrant analysera. Det som ger rubriker och medialt utrymme är om något redan har gått snett. Men det betyder inte att vi, som sitter här och nu, inte ska ha ett fokus på det förebyggande arbetet, för det är där vi kan förhindra och minimera att fler gränshinder kommer fram.

En annan viktig sak som jag kommer att ta fasta på är informationen till våra medborgare. Det är häpnadsväckande, har jag själv konstaterat, hur lite man egentligen kan om sina nordiska länders system när man de facto ska flytta eller börja studera någon annanstans. Informationen till våra medborgare är vårt ansvar. Det är det vi är satta att göra, och där kan vi bli bättre. För övrigt kommer arbetet att fortsätta med att vi fokuserar på lösande av befintliga gränshinder. Precis som någon konstaterade i går har vi när vi löst ett gränshinder fått ett nytt sådant, och ibland har vi till och med fått två nya. Det betyder dock inte att arbetet för den skull har varit dåligt skött. Det arbete vi har skött och det gränshinder vi har hanterat är också ett gränshinder mindre. I och med det kan Norden fortsätta att utvecklas även på den internationella marknaden. Jag kommer inte här från talarstolen att redogöra för de gränshinder som fått sin lösning under året eller de nya som har identifierats, det kan var och en själv läsa sig till.

På det övergripande planet är det också viktigt att komma ihåg att ett gränshinder inte behöver vara ett riktigt ”gränshinder” bara för att en medborgare ser det som ett problem. Gränshindren måste lösas på det övergripande planet, det är absolut målsättningen.

Anders Eriksson (ÅF) talesman för Mittengruppen

Fru president! Själva grundtanken med Nordiska rådets arbete, såsom jag ser det, är att människor skall kunna röra sig så fritt som möjligt över landsgränserna. Man ska kunna studera i ett land, arbeta i ett annat och bosätta sig i ett tredje med bibehållna sociala förmåner, med bibehållen examensbehörighet, och utan något extra krångel. Men är det så? Kanske inte riktigt. Nordiska rådet har åstadkommit mycket under åren för att främja det jag nämnde. Det skall vi inte glömma, det skall vi vara stolta över. Men från mittengruppens sida anser vi att det ännu återstår mycket att göra.

I dokumentet med samarbetsministrarnas redogörelse om gränshinder återfinns under punkt 2 rubriken ”Lösta hinder 2011–2012, Den listan är tyvärr rätt kort. Vi hörde i presentationen att sammanlagt tio hinder fått sin lösning sedan förra sessionen. Det är inte särskilt mycket med beaktande av att det kanske kommer hundratals nya varje år beroende på hur vi definierar gränshinder. Under förra årets session föreslog mittengruppen att varje land på årets session skulle leverera minst tre lösningar till gränshinder. Det målet har vi kanske inte riktigt uppnått.

Beträffande problemet med arbete i två länder samtidigt och med olika arbetsgivare förefaller en EU-förordning åtgärda om inte allt så åtminstone en avsevärd del av den problematiken.

Den kommande nya nordiska konventionen om social trygghet innehåller frågor som är mycket viktiga ur ett gränshinderperspektiv. Målsättningen har dessutom varit att försöka lösa några av de gränshinder som enskilda människor upplever. Bl.a. lämnas förslag till gemensamma bestämmelser gällande rehabilitering för personer som bor och arbetar i olika nordiska länder.

När det gäller rubriken ”Arbetsmarknad” återfinns tre konkreta exempel på förbättringar, alla tre från Norge, vilket förstås är positivt för dem det berör. Här känns listan över de redovisade lösta gränshindren väl tunn. Låt mig lite grundligare ta ett konkret exempel. En ungdom från t.ex. Stockholm som vill arbeta inom den åländska turistindustrin över sommaren hamnar i det finska källskattesystemet. Det innebär att den berörde får betala 35 % i källskatt, och med övriga tillägg blir skattesatsen uppemot 40 %, detta medan en finsk ungdom slipper skatta något över huvud taget upp till en inkomst av ca 2 500–3 000 euro per år. Det är således en orimlig och orättvis situation. Här är själva grundtanken med att människor skall kunna röra sig så fritt som möjligt över landsgränserna inom Norden satt på undantag. Den typen av hämmande regler bör tas bort.

Fru president! Från mittengruppens sida har vi valt barn och unga som ett temaområde som vi kommer att arbeta med. Speciellt fokus kommer att läggas på ungdomsarbetslösheten. Därför ville jag ta källskatteproblematiken som ett konkret exempel.

Låt mig även ta ett annat exempel. Det kan finnas en ungdom i arbetsmarknadsmässiga åtgärder i Torneå, men arbetsplatsen finns på andra sidan landgränsen i Haparanda. Då kan ungdomen ifråga inte ta sina stödåtgärder med sig under en övergångsperiod till det andra landet utan måste i stället söka sig så långt bort som kanske ända till Helsingfors. Vi hörde i går statsminister Fredrik Reinfeldt säga att ungdomars utanförskap skall bekämpas med alla medel. Det tror jag att vi alla ställer upp på. Men återigen: Den typen av krångelregler måste tas bort

7. Internationellt samarbete (Utrikesministrarnas redogörelse 2012)

Wille Valve (MÅ)

Fru president, ärade ministrar, ärade kolleger,

Internationell medling är otvetydigt en av Nordens exportvaror inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Jag vill dock höja ett litet varningens finger inför att definiera medling, fred och konfliktlösning för snävt. Ett exempel finns i NMR:s svar på rekommendationen 3/11 om Nordiskt Forum för att stärka fredsnätverk och konfliktlösning, där NMR slår fast att "frågan om konfliktlösning är grundläggande av utrikespolitisk karaktär". Jag håller inte med. Finland har idag en av världens mest progressiva lagar om medling i brottsmål (2006) som avlastar domstolar och hjälper människor att släppa laddade konflikter, för att gå vidare i sina liv. När vi börjar bygga upp Norden som en bas för kunnande inom konfliktlösning och medling gäller det att minnas både det kunnandet som finns på den internationella arenan men också det som finns inne i själva Norden, inte minst kunnandet inom den tredje sektorn.

Fru president, låt oss minnas att medling är mycket mer än en fråga av "utrikespolitisk karaktär". Vi har inget att vinna på att definiera konfliktlösning och medling snävt; däremot har vi allt att vinna på att definiera det inkluderande och betona att insatser krävs på många nivåer och under lång tid.

7. Internationellt samarbete (N ordiska ministerrådets redogörelse om EU-samarbetet)

Wille Valve (MÅ)

Herr president!

Vi i den åländska delegationen har följt redogörelsen om EU-samarbetet med intresse. Av uppenbara orsaker är vi intresserade av Östersjösamarbetet som ledamoten Pat the Cope Callagher nyligen hänvisade till. Men vi ser ett övergripande mervärde i att samordna de nordiska positionerna i EU-frågor, där det går. Och vi har sett flera positiva exempel både på tjänstemanna- och på politisk nivå, där gemensam tillämpning av EU-förordningar t.ex. har löst gränshinder på det sociala området. Min uppfattning i dag är att Åland, Färöarna och Grönland nu kan bidra till redogörelsen via sina fackministrar. Det är bra. Jag vill påminna om varför. Åland röstade 1994 ja till att ingå i EU. Vi har i dag en egen EU-politik och en egen EU-redogörelse som behandlas i vårt parlament. Landskapsregeringen deltar i arbetet med att utforma Finlands ställningstagande i Europeiska rådet, inte helt olikt det sätt som Skottland arbetar med Storbritannien. Vi deltar därför gärna aktivt med att identifiera gemensamma utmaningar inom EU och utforma gemensamma, nordiska ståndpunkter i EU-frågor.

11. Hållbar utveckling (Medlemsförslag om nordiskt utbyte av information om djuruppfödare som har belagts med djurförbud Medlemsforslag om bättre nordiskt samarbete om djurskydd)

Arto Pirttilahti (cent)

Ärade president! En person som fått djurförbud på grund av dålig djurskötsel kan i dag flytta till ett annat nordiskt land och på nytt skaffa sig djur att sköta. Detta är principiellt sett fel och det är för närvarande fortfarande möjligt.

Frågan har behandlats i näringsutskottet. Vi utredde om det vore möjligt att skapa gemensamma bestämmelser för att täppa till detta kryphål i lagstiftningen som nu gör det möjligt att fortsätta med undermålig djurskötsel.

Det har visat sig att reglerna avviker rätt mycket från ett land till ett annat. Problemet är inte speciellt allmänt, även om det finns några fall. Att dra in rätten till djurskötsel är inte ett straff. Därför kan ett beslut om förbud i ett land inte heller vara giltigt i ett annat nordiskt land.

Näringsutskottet har bett flera aktörer om yttranden i frågan. Dessutom har utskottet gjort skriftliga spörsmål till ländernas regeringar. Näringsutskottet har också fört diskussioner med världsorganisationen för djurskydd. Trots att vissa remissinstanser var positiva till tanken att ett beslut som fattats i ett land automatiskt skulle träda i kraft också i andra nordiska länder är näringsutskottets gemensamma uppfattning att detta problem varken kan eller bör lösas genom lagändringar i vart och ett land.

Givetvis kunde man försöka harmonisera lagstiftningen om djurskötsel i Norden, men eftersom problemet inte är särskilt allmänt föreslår vi det inte i det här skedet. Däremot bör vi finna mer praktiska sätt att lösa problemet. Vi borde satsa mer på informationsutbyte mellan länderna.

Näringsutskottet föreslår därmed att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att skapa ett nordiskt system eller nätverk för att utbyta information om dåliga exempel på djurskötsel.

Ärade president! Näringsutskottet har behandlat medlemsförslagen A1531 och A1562, vilka båda berör samma problem. Näringsutskottets förslag gäller också båda medlemsförslagen.

Anders Eriksson (ÅF)

Tack fru president!

Det blev förstås lite märkligt att ställa frågan när utskottets talesman står bakom mig, men jag hoppas det fungerar via tekniken. Jag förstår att man har tagit sikte på att det stora problemet är att man flyttar från ett land till ett annat, men jag har förstått att det de facto kan vara problem inom ett land och jag undrar om man i utskottet har diskuterat det? Utskottets talesman sade, att man föreslår att inte gå in på några lagstiftningsändringar utan man föreslår mera praktiska lösningar såsom utbyte av information. Kan vi få mera information om hur detta utbyte skulle gå till?

11. Hållbar utveckling (Utskottsförslag om de nordiska finanisieringinstitutionerna NIB, NEFCO och NDF som instrument i klimatarbetet)

Anders Eriksson (ÅF) Talesman för Miljö- och naturresursutskottet

Norden har tre effektiva institutioner på det finansiella området, nämligen Nordiska investeringsbanken, NIB, som ägs tillsammans med tre baltiska länderna, Nordisk utvecklingsfond, NDF, och Nordiska miljöfinansieringssällskapet, i dagligt tal kallat NEFCO. Dessa institutioner utför i dag en mycket bra insats i klimatarbetet. Vi från miljö- och naturresursutskottet menar dock att institutionernas potential kanske inte utnyttjas fullt ut och att de kan åta sig flera större uppgifter både i Norden och globalt. Institutionerna tjänar olika ändamål, men tillsammans har de bred kompetens och kommer att vara till stor nytta de kommande åren.

NIB har den bästa möjliga kreditvärdigheten och kan därför finansiera sin verksamhet på mycket förmånliga villkor. Utskottet noterar också att NIB via andra banker bidrar till att finansiera små och medelstora verksamheter som uppfattas som viktiga för nya innovationer. Utskottet vill med detta förslag stödja denna utveckling.

NEFCO har hittills fokuserat på prövade teknologier. Utskottet menar att tiden är mogen att göra det möjligt för NEFCO att utnyttja sin unika position och erfarenhet för att främja utvecklingen av nya teknologier. Detta kan förstås medföra större risker för verksamheten, något man måste vara mycket observant på. Därför bör en utvidgning utformas på ett sådant sätt att de övriga delarna av NEFCO:s verksamhet absolut inte riskeras. Tiden är också mogen för att se på möjligheten att tillåta NEFCO att investera i nordiska projekt när man prövar nya klimat- och energilösningar.

NDF å sin sida etablerades för att stötta ekonomisk och social utveckling i låginkomstländer genom så kallade mjuka lån. En vidare utveckling är beroende av återbetalning av tidigare givna lån. Detta hindrar dock tillväxten. Utskottet menar att kapitaltillförsel ger NDF möjlighet att intensifiera sina insatser för fler klimatprojekt.

Därför föreslår Miljö- och naturresursutskottet, för det första, att vi rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att vidareutveckla och stärka NIB:s utlåning till klimat- och energiprojekt, att, för det andra, tillföra mer kapital till NDF för att stötta klimatåtgärder i låginkomstländer, och att, för det tredje, göra det möjligt för NEFCO att delta i arbetet med innovationer och investeringar i oprövade miljö- och energiteknologier inom traditionella verksamheter och i Norden.

11. Hållbar utveckling (Ministerrådsförslag om nytt regionalpolitiskt samarbetsprogram 2013-2016) *

Fredrik Karlström (ob)

Fru president,

De nordiska länderna har som ni vet en lång tradition av politiskt samarbete.

V i har en gemensam historia, likheter i de sociala välfärdssystemen och den demokratiska regeringsformen.

Norden är en region med tillväxt och utveckling, men det finns skillnader i välstånd både mellan och inom de nordiska länderna.

Regionalpolitik handlar om att investera i människor. Det är den politik som syftar till att skapa balans mellan olika delar av en stat eller en region.

Traditionellt har regionalpolitiken, särskilt i de nordiska länderna, varit inriktad på att omfördela resurser mellan olika regioner och att genom industrietableringar ekonomiskt skapa tillväxt i de delar av landet som drabbats av utflyttning och arbetslöshet .De senaste 10-15 åren har det dock skett en omsvängning i regionalpolitiken. Idag ligger fokus i större utsträckning på att möjliggöra regionala initiativ och samla olika aktörer i regionerna för att skapa tillväxt.

Den gemensamma nordiska regionalpolitiken fokuserar på att skapa bättre livsvillkor i hela Norden och bidra till utveckling av hela nordens innovativa förmåga och ekonomiska tillväxtpotential.

Den nordiska regionalpolitiken ska hjälpa regionerna att bättre utnyttja sin potential, stärka konkurrenskraften och öka sysselsättningen. Viktigt är dock att påpeka att regionalpolitiken måste samverka med andra politikområden för tillväxt och utveckling och göra de nordiska länderna och regionerna mer konkurrenskraftiga och attraktiva för investeringar.

Men de regionala förutsättningarna och utmaningarna ser olika ut. Högre arbetslöshet leder till förutom förödelse för individen ökade kostnader för samhället och minskande skatteintäkter som får tydliga konsekvenser för vård, skola och omsorg, otillräcklig service och på sikt lägre tillväxt.

Genom att öka tillgänglighet och förbättra infrastrukturen t.ex. genom att se till att det finns snabbare internet, utbyggnad av IT-struktur baserad på fiber, och uppmuntra till innovation och företagande kan fler och bättre jobb skapas. Genom ökad sysselsättning och ökat företagande kan den negativa trenden ofta vändas.

Det regionalpolitiska samarbetsprogrammet 2013 – 2016 har tagits fram under det Norska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet. Det behandlades av de nordiska ministrarna för närings-, energi- och regionalpolitik i oktober 2012. Samarbetsprogrammet anger riktlinjerna för det nordiska regionalpolitiska samarbetet under de kommande fyra åren. Det kompletteras varje år av ett ordförandeskapsprogram med prioriterade initiativ för det kommande året.

Målet med samarbetsprogrammet är en hållbar regional tillväxt i hela Norden, att lokala, regionala och centrala myndigheter i Norden ska bli inspirerade av goda lösningar samt att ge ökad kunskap och underlag för vidareutveckling av regionalpolitiska perspektiv och initiativ.

Den nordiska regionalpolitiken omfattar utvecklings- och innovationspolitik, välfärds- och demografiutveckling, utmaningar för ett hållbart samhälle och internationellt regionalt samarbete.

De nordiska regionalministrarna har valt att fokusera sitt arbete till tre huvudsakliga insatsområden.

Ni hörde statsministrarna under toppmötet i tisdags återkommande nämna den demografiska förändringen framöver som en av de största utmaningarna vi har för vår välfärd. Vi blir allt fler som blir allt äldre, vilket givetvis förändrar försörjningskvoten. Statistiskt lever en flicka som föds idag tills hon blir 100 år gammal. Detta är givetvis något som är glädjande men även något som är en stor utmaning och kommer tvinga fram ett nytänkande i förhållande till välfärdstjänster. Detta område har en klar regional dimension.

En annan stor utmaning gäller Arktis som står inför en våldsam utveckling som sätter hela denna del av världen under stor press, både miljömässigt och samhällsmässigt. Denna utveckling måste ske på ett hållbart sätt, klimatförändringen medför stora utmaningar men öppnar även upp för många nya affärsmodeller. En genomtänkt regional politik kan länka olika politikområden samman och bidra till en hållbar utveckling i Arktis.

Statsministrarna pekade även på grön tillväxt och en grön omställning som en nödvändighet om vi i Norden ska klara av att bevara vår höga levnadsstandard. Här kan våra olika regioner göra skillnad.

Vilka insatser föreslår då ministerrådet?

Inom en regionalt hållbar välfärdsutveckling ska programmet stödja insatser för den demografiska utvecklingen, vidareutveckling av offentliga och privata tjänster, ökad attraktivitet för lokalsamhällen och mobilisering av arbetskraft samt att underlätta för att rekrytera och behålla arbetskraft med relevant kompetens.

Inom En hållbar näringslivsutveckling i Arktis

Ska programmet stödja och utveckla framtidsscenarier för en hållbar näringsutveckling gällande möjligheterna med fiskeriresurserna, olja och gas samt mineralfyndigheterna men även sett ur ett turistiskt perspektiv. Viktigt är det som tidigare påpekats här i dag om hållbarhetsdimensionen i det programmet. Programmet ska även bidra till en vidareutveckling av den politiska debatten genom ökat kunskapsunderlag.

Inom grön tillväxt i alla regioner

Ska programmet bidra till utveckling av mer kunskap om förutsättningarna för miljöinriktat entreprenörskap och innovation samt utveckla exempel på hållbara stads- och bymönster som kan vara goda modeller för olika regioner i Norden och Europa. Förnyelsebara resurser är svårare att ta tillvara i storstäderna, men förutsättningarna finns i glesbygden med framförallt vind och biomassa som en oerhört viktig resurs.

Regionalpolitik handlar om att skapa förutsättningar för att människan ska kunna utveckla sina egen regioner, det handlar alltså om ökad infrastruktur, IT-utbildning och satsningar på välfärdstjänster.

Jan Lindholm (MP)

Fru president! Fredrik Karlström berörde den demografiska utmaningen, alltså det faktum att det blir fler äldre att försörja för de yngre. I debatten framstår det ofta som ett argument för att vi behöver bli fler unga. Jag skulle vilja säga att den demografiska utmaningen är precis den omvända.

Den demografiska utmaningen handlar om att vi vet att den här planeten utan fossila reserver långsiktigt kan försörja en miljard eller möjligen en och en halv. Någon gång måste befolkningskurvan vika av nedåt. Det räcker inte med att den planar ut. Många forskare säger i dag att den kanske planar ut vid nio miljarder, men hur får vi den att också gå ned? Det är den stora utmaningen.

Vi måste alltså acceptera att vi i framtiden eller redan nu måste kunna försörja många gamla med väldigt få unga om vi ska få en snabb utveckling åt det håll som är långsiktigt hållbart.

Eero Suutari (saml)

Ärade fru president! Näringsutskottet anser att de tre huvudsakliga satsningsområdena som nämns i utkastet till samarbetsprogram är viktiga och intressanta delområden också vart för sig. De nordiska länderna ställs inför utmaningar i befolkningsutvecklingen, och det är en viktig fråga som kräver stora ekonomiska och samhälleliga satsningar under de närmaste åren. Här kan och bör de nordiska länderna dra nytta av varandras erfarenheter och samarbeta i viktiga satsningar.

På basis av det tidigare utkastet till samarbetsprogram från juni 2012 önskade utskottet en koppling till andra sektorers verksamhet i det nordiska samarbetet, till exempel en synpunkt på hur programmet kan komplettera och utveckla initiativet till grön tillväxt. Detsamma gäller programmets linjedragningar om näringsutvecklingen i den arktiska regionen. Dessa beskrivs i anslutning till flera utmaningar och problem, men kopplingen till den pågående verksamheten saknas till stor del.

Utskottet anser att programmet inte heller behandlar frågan om hur vi i det nordiska samarbetet borde förhålla oss till utomnordisk verksamhet inom EU, den nordliga dimensionen och Östersjösamarbetet.

I programmet nämns också satsningar på innovation, men utskottet ansåg det viktigt att i detta sammanhang tala om satsningar på forskning och innovation eftersom dessa två delområden är tätt sammankopplade.

I programutkastet i juni konstaterades att utgångspunkten för samarbetet i gränsregionerna är att de nordiska gränsregionerna ofta är glesbygder i sina respektive länder, samtidigt som gränserna i sig skapar hinder för företagens och arbetstagarnas rörlighet över gränserna. Utskottet anser att detta är en felaktig synvinkel, för hindren består av olika lagar och bestämmelser i länderna samt hur de tillämpas, inte gränserna i sig. Statsgränser är bara ett geografiskt begrepp.

Utskottet önskade större och mer omfattande allokering, deltagande, arbete och perspektiv i förenhetligandet, tillämpningen och verkställandet av de lagar, förordningar, direktiv och bestämmelser som nämns i programmet. I utkastet från september 2012 som ministrarna behandlade vid mötet den 11 oktober har utskottets synpunkter beaktats, och det är utskottet tacksamt för.

Näringsutskottet efterlyser ändå en klarare vision och ett mer handlingsinriktat grepp i framtidens nordiska regionalpolitik. Eftersom samarbetsprogrammet är nästan färdigt föreslår utskottet dock att Nordiska rådet godkänner ministerrådets förslag.

Ärade president! Med utgångspunkt i ovanstående föreslår näringsutskottet att Nordiska rådet rekommenderar ministerrådet att genomföra ministerrådets förslag till nytt regionalpolitiskt samarbetsprogram för åren 2013 – 2016 på det sätt som beskrivs i ministerrådets förslag och med hänsyn till i betänkandet framförda synpunkter, samt att det i kommande handlings- och samarbetsprogram väljer ett mer handlingsinriktat grepp inklusive klara mål och åtgärder som kan följas upp och bedömas.

Fredrik Karlström

Fru president! Vi tar till oss utskottets synpunkter, men jag kan också konstatera att demografin är ett faktum som gör att vi blir fler och fler. Befolkningen på jorden ökar, så också i Norden. Det gör att välfärdstjänsterna kommer att behöva bli mycket mer smarta framöver. Där tror jag att IT är en av de stora sektorerna som kommer att rädda välfärden i framtiden.

När det sedan gäller forskning och samarbete är det någonting som ministerrådet redan i dag arbetar mycket med i form av många olika institutioner och organisationer både i Norden och i Europa. När det kommer till de konkreta insatserna är det ämbetsmannakommittén som kommer att jobba vidare med de frågorna. De konkreta arbetsgrupperna kommer att tillsättas och jobba vidare under de kommande åren med strategidokumentet, som är en fingervisning och vägledning till hur ministerrådet vill arbeta vidare med regionalpolitiken i Norden.

Fredrik Karlström (ob)

Fru president! Låt mig återgå till det förra anförandet och säga att grön tillväxt är nyckeln till framgång för Norden. Det är vi helt eniga och överens om. Är det någonstans som grön tillväxt fungerar så är det i glesbygden och på landsbygden. Där finns förutsättningar för vindkraft, för biomassa, ja, det finns otroliga förutsättningar som baserar sig på en förståndig ekonomi. Det måste dessutom vara en ekonomisk bärkraftighet i de affärsmodeller som lyfts fram. Det ligger i själva naturen att det finns pengar att tjäna på att göra en omställning mot grönare tillväxt. Jag ser därför inte några konflikter med ministerrådets förslag och de riktlinjer som visar vägen för de kommande fyra åren. Det kommer att bli en bra grund för arbetsgruppen att jobba vidare från. Det kommer att vara starkt fokus på just dessa tre insatsområden, och där är grön tillväxt det kanske viktigaste som genomsyrar alla områden i Norden.

Fredrik Karlström (ob)

Fru president! Människor reagerar alltid logiskt, och det är klart att man försöker tjäna pengar på de möjligheter man har. Där måste vi politiker ge dessa möjligheter för att även stimulera till satsningar inom grön tillväxt framöver. Det finns pengar att tjäna inom grön tillväxt. Det finns mycket pengar att tjäna framöver. Vi ser att våra strukturfonder, i alla fall i de länder som tillhör Europeiska unionen, fokuserar just på att nå de mål som Europa 2020 har ställt upp. Det finns incitament för politiker att gynna just den gröna tillväxten. Jag ser, som sagt, inte att det finns någon konflikt i detta, utan det är ett steg vidare för att uppfylla de mål som vi alla vill ha, en blomstrande grön framtid i Norden, som kan vara ett exempel för resten av Europa och världen. Det handlar om hur man ska bedriva grön tillväxt på ett sätt som också gynnar de regionala områdena.

Arto Pirttilahti (cent)

Ärade president! Angående den gröna tillväxten: vi borde verkligen på minister- och lagstiftningsnivå skapa incitament för till exempel decentraliserad energi, så att det går att producera energi i små enheter och dessutom på landsbygden. Också inom livsmedelsproduktionen kommer vi säkert att få problem i Norden: hur kan vi trygga att livsmedelsproduktionen är lönsam för närvarande, liksom förhållandena inom handeln?

Regionalpolitiken består ändå av väldigt många frågor, till exempel marknaden, produktionens väg från åkern till matbordet eller bioenergins väg från kraftverket till stickkontakten. Kanske många stadsbor bara tänker att maten kommer från butiken och elektriciteten kommer från stickkontakten. Vi bör skapa incitament också genom detta program så att produkterna, såväl energi som livsmedel, kan produceras i regionerna.

Fredrik Karlström (ob)

Fru president! Regionalpolitik handlar om mycket. Det handlar om välfärdstjänster, om utbildning och om att man ska kunna leva på ställen som är mindre tätt befolkade. Skogsbruket är en näring som man kan bedriva ute i regionerna. Däremot är det kanske inte direkt regionalpolitiken som ska se till att skogsindustrin överlever, men de går hand i hand. Det är inte endast en åtgärd som kommer att rädda de regionala områdena, utan det är många små åtgärder som vi måste vidta. Vi måste följa en linje som jag tycker att ministerrådet har stakat upp. Nu är det dags för arbetsgrupperna att konkretisera sig och fokusera bland annat på den viktiga frågan om den gröna omställningen.

*) Under denna punkt refereras ett urval anföranden och repliker mellan minister Fredrik Karlström och medlemmar av Nordiska rådet.


	Ålands lagting	BILAGA NR 3
		Datum
	Ålands delegation i Nordiska rådet	2013-03-05



	Till Ålands lagting