|
|
|
||
|
|
LAGFÖRSLAG nr 21/2011-2012 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2012-08-30 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Planer och projekt vid Natura 2000-områden
Landskapsregeringen föreslår att till landskapslagen (1998:82) om naturvård fogas bestämmelser om när planer eller projekt inte får genomföras, om det visar sig att genomförandet i betydlig utsträckning försämrar de naturvärden för vilkas skydd ett område har upptagits såsom ett Natura 2000-område.
INNEHÅLL
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om naturvård
Enligt fågeldirektivet och habitatdirektivet ska medlemsländerna avsätta områden vars livsmiljötyper av gemenskapsintresse bör skyddas, bevaras samt i vissa fall återställas. Direktivens bevarandeområden utgör Natura 2000-områden.
Fågeldirektivet - EG-direktivet 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar.
Habitatdirektivet - EG-direktivet 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
I enlighet med 21 § 1 mom. landskapslagen (1998:82) om naturvård, nedan kallad naturvårdslagen, har landskapsregeringen förtecknat områden som bör fredas och ingå i det europeiska Natura 2000-nätverket. En förteckning över dessa områden finns på landskapsregeringens hemsida www.regeringen.ax (sökväg; social- och miljöavdelningen/ miljöbyrån/ naturvård). I förteckningen ingår omkring två procent av landskapets landareal och omkring tre procent av landskapets totala areal. Ett sådant område som berör fågeldirektivet noteras av EU-kommissionen utan vidare åtgärd, medan ett ärende som rör habitatdirektivet utvärderas och (eventuellt) godkänns av kommissionen såsom ingående i Natura 2000 nätverket. Ytterligare områden genomgår samma process.
Landskapsbeslutet om Natura 2000-områden fastställdes första gången av EU-kommissionen i januari 2005 (jfr kommissionens beslut 2005/101/EU med en ”förteckning över områden av gemenskapsintresse i den boreala biogeografiska regionen”, senast uppdaterat genom 2011/84/EU). Härigenom ingår dessa områden i EU:s Natura 2000-nätverk. Information finns bl.a. på kommissionens hemsida (http://ec.europa.eu/ environment/nature/natura2000/management/guidance_en.htm).
En bakgrund till Natura 2000 ges i förarbetena till naturvårdslagen (se bl.a. detaljmotiven till 21 och 22 §§ i landskapsregeringens framställning 26/1996-1997).
Enligt artikel 6 i habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för bevarande av Natura 2000-områdena. Till följd av detta har till landskapslagstiftningen fogats närmare bestämmelser om bedömning av projekt och planer, med ikraftträdandet av 24a § naturvårdslagen den 1 november 2010. (Jfr Ålands författningssamling 2010:76, landskapsregeringens framställning nr 18/2009-2010.)
Enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet ska berörd nationell myndighet godkänna en plan eller ett projekt först efter att ha försäkrat sig om att naturvärdena i ett Natura 2000-område inte i betydlig utsträckning försämras. Enligt artikel 6.4 i habitatdirektivet kan dock en plan eller ett projekt trots det genomföras om där finns tvingande orsaker grundat på ett väsentligt allmänintresse.
Flertalet av de områden i förteckningen över Natura 2000-områden som landskapet beslutat om såsom Natura 2000-områden ingår i naturreservat. Av landskapets Natura-2000-områden saknar 30 områden omfattande drygt 2 500 hektar helt skydd medan ytterligare områden, även vissa som ingår i naturreservat, saknar ett tillräckligt fredningsskydd enligt EU:s krav. Skyddsbehov enligt Natura 2000 tillgodoses inte i de fall lagstiftningen inte har erkänt en art eller biotop som skyddsvärd [jfr landskapsförordningen (1998:113) om naturvård]och det inte samtidigt i genomförandebeslut framgår att syftet är att skydda en sådan art eller biotop. Samtidigt kan dock noteras att ingrepp i Natura 2000-områden enligt EU i grunden är möjliga om det är motiverat av ett ytterst viktigt allmänt intresse, medan undantag från en åtgärdsbegränsning i landskapets naturreservat endast kan medges för naturvetenskapliga ändamål (9 §).
Som konstaterats ovan har artikel 6 i habitatdirektivet endas delvis genomförts med naturvårdslagens 24a §. Landskapsregeringen föreslår att genomförandet av direktivets artikel 6 helt ska fullföljas med att till lagen fogas en ny 24b §. I 24b § ska framgå att planer eller projekt inte får genomföras om ett Natura 2000-områdes naturvärden i betydlig utsträckning försämras, samt ges förutsättningar enligt vilka det trots detta blir möjligt. Skyddet ska också omfatta områden vilka behörig myndighet i landskapet, dvs. landskapsregeringen, har beslutat ska upptas i Natura 2000. Det kan dröja lång tid mellan ett sådant beslut och att ett område ges status som Natura 2000-område.
Landskapsregeringen föreslår att lagen samtidigt kompletteras med bestämmelser om rätt till ersättning för fall då tillstånd inte beviljas för att genomföra ett projekt. Således ska landskapet ge full ersättning, på grund av icke ringa olägenhet för pågående markanvändning, till ägare eller innehavare av en fastighet som i enlighet med 24b § naturvårdslagen givits ett sådant negativt tillståndsbeslut. I förslaget beaktas uttryckligen att ersättningsbestämmelserna i vatten-, gruv- och miljöskyddslagstiftningen inte rör situationer där en sökande inte beviljas tillstånd för ett projekt.
Förslaget saknar organisatorisk betydelse för landskapets myndigheter. Med förslaget genomförs artikel 6.3-4 i habitatdirektivet så att en plans eller ett projekts genomförande helt kan hindras om dess genomförande betydligt försämrar naturvärden i ett område som behörig myndighet i landskapet har beslutat ska upptas i Natura 2000. Detta är ägnat att skydda och bevara naturmiljön enligt syftet med Natura 2000. Förslaget har inga direkta följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Med förslaget ges också förutsättningar för tillstånd till genomförande av plan eller projekt om genomförande av det sker av skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon alternativ lösning
De Natura 2000 områden vilka avser skyddsvärda arter eller biotoper och har inrättats som naturreservat har redan ett tillräckligt skydd enligt EU-direktiven. Med förslaget skapas ett tillräckligt sådant skydd för alla Natura 2000-områden. Så som hittills kan således negativa tillståndsbeslut i anslutning till Naturreservat/Natura 2000-område förekomma som grund för ersättningskrav. Sådana ersättningar avser begränsningar i en enskild fastighetsägares eller fastighetsinnehavares faktiskt pågående markanvändning.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om naturvård
I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (1998:82) om naturvård en ny 24b § samt till lagens 37 § ett nytt 3 mom., varvid nuvarande 3 mom. blir 4 mom., som följer:
24b §
Beviljande av tillstånd samt godkännande och fastställande av planer
Den myndighet som avses i 24a § får inte bevilja tillstånd att genomföra ett projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om bedömningsförfarandet enligt 24a § 1 och 2 mom. visar att genomförandet av planen eller projektet i betydlig utsträckning försämrar ett områdes naturvärden vilket enligt Europeiska gemenskapernas kommission har gemenskapsintresse, och som av landskapet har givits ett sådant skydd som avses i 21 § 1 mom. eller 22 §.
Utan hinder av 1 mom. får ett tillstånd dock beviljas eller en plan godkännas eller fastställas om landskapsregeringen beslutar att det ska genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett väsentligt allmänt intresse och det inte finns någon alternativ lösning. En ytterligare förutsättning för ett sådant beslut är, i de fall det finns en prioriterad naturtyp eller prioriterad art enligt bilaga I eller II i EG-direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/43/EEG), att skälen är mycket viktiga till följd av gynnsamma verkningar på människans hälsa, på den allmänna säkerheten eller på miljön någon annanstans eller att det finns något annat tvingande skäl som är betingat av ett väsentligt allmänt intresse och som kräver att tillståndet beviljas eller planen godkänns eller fastställs. I det sistnämnda fallet skall kommissionens utlåtande inhämtas.
37 §
Landskapets ersättningsskyldighet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om ett beslut i ett tillståndsärende som fattats med stöd av 24b § 1 mom. begränsar användningen av fastigheten så att fastighetsägaren eller innehavaren åsamkas olägenhet som inte är ringa har fastighetsägaren eller innehavaren rätt att av landskapet få full ersättning för olägenheten. Rätt till ersättning finns dock inte när en sådan olägenhet åsamkas landskapet, en kommun eller ett kommunalförbund, eller när olägenheten är en följd av att tillstånd inte beviljas i enlighet med särskild lagstiftning, såsom vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland, landskapslagen (2008:124) om miljöskydd eller landskapslagen (1994:72) om förutsättningarna för att i landskapet Åland leta efter, inmuta och utnyttja mineralfyndighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
|
Mariehamn den 30 augusti 2012 |
|
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 21/2011-2012
