FRAMSTÄLLNING nr 21/2010-2011

 

Datum

 

 

2011-05-19

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ändrade ÅHS-avgifter

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård ändras. Enligt förslaget skulle högkostnadsskyddet inom Ålands hälso- och sjukvård ändras så att det lägre kostnadstaket på 120 euro utvidgas till omfatta även sådana personer som har blivit beviljade sjuk- eller invalidpension, eller rehabiliteringsstöd på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension. Genom förslaget kvarstår personen i fråga vid det lägre kostnadstaket vid en övergång till ålderspension oberoende av ålder.

     Samtidigt föreslås att den avgiftsprocent som långvårdsavgiften högst får uppgå till höjs från 80 procent till 85 procent av patientens månadsinkomst. För patienter som har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden höjs procentsatsen på motsvarande sätt från 40 procent till 42,5 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får institutionsvård föreslås dock alltid ha minst 97 euro i månaden till sitt förfogande. Tidigare låg minimibeloppen på 80 euro i månaden. Dessutom föreslås att det månadsbelopp som patienten minst ska ha till sitt förfogande ska justeras vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex.

     Slutligen förslås att vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag inte längre ska undantas som inkomst vid fastställandet av långvårdsavgiften.

     Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Gällande bestämmelser 3

1.2 Behov av åtgärder 3

2. Landskapsregeringens förslag. 5

3. Förslagets verkningar 6

4. Ärendets beredning. 6

Detaljmotivering. 7

Ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård  7

Lagtext 10

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård  10

Parallelltexter 12

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Gällande bestämmelser

 

Landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård tillämpas vid fastställandet av avgifter inom ramen för den hälso- och sjukvård som Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) tillhandhåller enligt landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvården.

     Enligt landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård får avgiften för en tjänst var högst lika stor som kostnaden för produktionen av tjänsten. I landskapslagen anges även vilka tjänster som är avgiftsfria.

     För att kostnadsbördan inte ska bli allt för stor för personer som tvingas anlita vården i stor utsträckning innehåller landskapslagen ett högkostnadsskydd. Högkostnadsskyddet omfattar i regel inte administrativa avgifter utan i princip enbart patientavgifter. Med patientavgifter avses rena vårdavgifter samt avgifter för vissa intyg som är direkt kopplade till vården. Högkostnadsskyddet utgörs av ett kostnadstak på 375 euro per kalenderår. För personer under 18 år och över 65 år är kostnadstaket 120 euro för ett kalenderår. Det lägre kostnadstaket tillämpas till och med den kalendermånad då personen fyller 18 år samt från och med den kalendermånad som följer efter den månad då personen har fyllt 65 år. Oavsett ålder ska det lägre kostnadsskyddet alltid tillämpas på personer som på heltid har beviljats sjuk- eller invalidpension enligt den i landskapet gällande pensionslagstiftningen samt på personer, oavsett ålder, som har beviljats sjuk- eller invalidpension på heltid enligt motsvarande lagstiftning i ett annat land. I landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård anges de tjänster som omfattas av högkostnadsskyddet. När kostnadstaket har uppnåtts är dessa tjänster avgiftsfria under resten av kalenderåret.

     För institutionsvård som beräknas pågå eller som har pågått längre än tre månader uppbärs en avgift (långvårdsavgift) som fastställs enligt patientens betalningsförmåga. Långvårdsavgiften, som baseras på de inkomster som patienten har till sitt förfogande, får uppgå till högst 80 procent av månadsinkomsten. För patienter i långvarig institutionsvård, vilka innan institutionsvården inleddes har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden får långvårdsavgiften uppgå till högst ett belopp som motsvarar 40 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får institutionsvård ska dock alltid ha minst 80 euro i månaden till sitt förfogande. I landskapslagen anges även vilka inkomster som ska beaktas vid fastställandet av långvårdsavgiften, vilka inkomster som inte beaktas samt vissa utgifter som ska dras av från inkomsten innan avgiften fastställs.

 

1.2 Behov av åtgärder

 

Högkostnadsskydd

 

Bestämmelserna om högkostnadsskyddet i landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård ändrades så sent som den 1 januari 2010. Ändringen innebar bland annat att det lägre kostnadstaket som gäller för personer över 65 år numera även omfattar personer med sjuk- eller invalidpension, eller rehabiliteringsstöd på heltid.

     Efter att landskapslagen hade varit i kraft en tid konstaterades att personer med sjuk- eller invalidpension eller rehabiliteringsunderstöd på heltid i regel enligt pensionslagstiftningen övergår till ålderspension från ingången av den månad efter den under vilken pensionstagaren fyller 63 år. Enligt 4 § 1 mom. landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård medför denna övergång till ålderspension att personen i fråga förflyttas från det lägre kostnadstaket på 120 euro till det högre kostnadstaket på 375 euro. Det högre kostnadstaket är sedan i kraft under två år, tills personen har fyllt 65 år.

     Detta övergångsproblem drabbar såväl personer som har varit sjukpensionärer, till exempel på grund av funktionshinder under hela sitt liv, som personer som har varit sjukpensionärer eller har haft rehabiliteringsstöd under en kortare period. Landskapsregeringens ståndpunkt är att högkostnadsskyddet för personer med sjuk- eller invalidpension, eller personer med rehabiliteringsstöd på heltid, vilka övergår till ålderspension redan vid 63 års ålder inte ska behandlas sämre än de som erhåller ålderspension vid 65 års ålder. Bestämmelserna i 4 § 1 mom. landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård bör därför ändras. För de som av andra än ovan nämnda orsaker väljer att gå i ålderspension innan 65 års ålder gäller alltjämt det högre kostnadstaket, tills personen har fyllt 65 år.

 

Långvarig institutionsvård

 

Avgifterna för långvarig institutionsvård inom hälso- och sjukvården regleras i 5 § landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. I fråga om långvarig institutionsvård inom socialvården regleras avgifterna i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Med stöd av sistnämnda blankettlag är lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) tillämplig i landskapet till den del bestämmelserna gäller socialvården. I blankettlagen finns även andra avvikelser från lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, men de saknar betydelse i detta sammanhang.

     Avgiften för långvarig institutionsvård och det månadsbelopp som klienten/patienten minst ska ha till sitt förfogande har länge varit densamma inom socialvården och hälso- och sjukvården. Men redan från och med år 2008 förändrades situationen, då lagen om klientavgifter inom hälso- och sjukvården ändrades (FFS 1217/2007) i fråga om grunderna för fastställandet av avgiften för långvarig institutionsvård. Lagändringen medförde bland annat att avgiften för långvarig institutionsvård fick uppgå till högst 82 procent av klientens månadsinkomster, medan motsvarande procentsats inom hälso- och sjukvården var 80 procent. Den 1 januari 2010 ändrades procentsatserna inom socialvården igen genom FFS 1050/2009. Ändringarna av avgiftsnivåerna inom socialvården har således medfört att långvårdsavgiften inte längre är densamma inom socialvården respektive hälso- och sjukvården. Enligt gällande lagstiftning får långvårdsavgiften inom socialvården uppgå till högst ett belopp som motsvarar 85 procent av klientens månadsinkomst, medan motsvarande procentsats inom hälso- och sjukvården är 80 procent. Det eurobelopp som klienten/patienten alltid måste ha till sitt förfogande är minst 97 euro i månaden inom socialvården och 80 euro i månaden inom hälso- och sjukvården. Huvudmannaskapet inte formen för vården är således avgörande för vilken avgift som erläggs. Olikheten orsakar även praktiska problem då klienter/patienter flyttas mellan institutionerna.

     Enligt landskapsregeringen ska det inte finnas någon skillnad i långvårdavgiften och det minimibelopp som klienten eller patienten minst ska ha till sitt förfogande beroende på om den långvariga institutionsvården ges av en kommun eller ÅHS. Avgiften och grunderna för fastställandet av avgiften för den långvariga institutionsvården inom ÅHS bör därför ändras till att vara densamma som inom socialvården.

 

Avgiftsgrundande inkomster

 

Enligt huvudregeln fastställs långvårdsavgiften på basen av de månadsinkomster som patienten har till sitt förfogande, det vill säga på nettoinkomsten. Bestämmelser om avgiftsgrundande inkomster finns i 6 § landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. I bestämmelsen räknas även sådana inkomster upp som inte ska beaktas vid fastställandet av långvårdsavgiften, såsom vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag. Listan i 6 § landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård över inkomster som inte ska beaktas vid fastställandet av långvårdsavgiften baseras på motsvarande reglering i 10 b § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

     Bestämmelserna i 10 b § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården har från och med den 1 januari 2010 genomgått en förändring, som innebär att även handikappförmåner enligt lagen om handikappförmåner (FFS 570/2007) ska beaktas som inkomster hos klienten då klientavgiften bestäms för långvarig anstaltsvård. Från samma datum blev bestämmelserna tillämpliga i landskapet till den del de gäller socialvården. Från och med den 1 januari 2010 har även 24 § lagen om handikappsförmåner ändrats, så att vårdbidraget för pensionstagare också betalas då anstaltsvården varar över tre månader, vilket inte varit fallet tidigare. Därmed utgör vårdbidraget en löpande inkomst, vilken de kommunala institutionerna måste ta hänsyn till. Ändringen gäller även handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år samt kostersättning. Handikappförmåner i form av handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år och vårdbidraget för pensionstagare benämndes innan tillkomsten av lagen om handikappförmåner för vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag.

     För att avgiften för den långvariga institutionsvården ska var så lika som möjligt oavsett om huvudmannen är en kommun eller ÅHS bör landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård ändras, så att vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag inte längre ska undantas som inkomst vid fastställandet av långvårdsavgiften.

 

2. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård ändras så det lägre kostnadstaket på 120 euro ska omfatta även sådana personer som har blivit beviljade sjuk- eller invalidpension, på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension. Bestämmelsen föreslås även bli tillämplig på personer som har beviljats rehabiliteringsstöd på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension, eftersom rehabiliteringsstöd är en invalidpension som beviljas på viss tid. Genom förslaget kan personen i fråga bibehålla sin rätt till det lägre kostnadstaket vid en övergång till ålderspension oavsett ålder.

     Samtidigt föreslås att lagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård uppdateras med motsvarande ändringar i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården i fråga om fastställandet långvårdsavgiften, så att avgiften och grunderna för avgiften blir så lika som möjligt oavsett om huvudmannen är en kommun eller ÅHS. Förslaget medför att den avgiftsprocent som långvårdsavgiften högst får uppgå till höjs från 80 procent till 85 procent av patientens månadsinkomst. För patienter som har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden höjs procentsatsen på motsvarande sätt från 40 procent till 42,5 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får långvarig institutionsvård föreslås dock alltid ha minst 97 euro i månaden till sitt förfogande. Tidigare låg minimibeloppen på 80 euro i månaden. Dessutom föreslås att det månadsbelopp som patienten minst ska ha till sitt förfogande ska justeras vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex.

     Slutligen förslås landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård ändrad, så att vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag inte längre ska undantas som inkomst vid fastställandet av långvårdsavgiften.

 

3. Förslagets verkningar

 

Vid utgången av år 2009 var 12,6 procent av den åländska befolkningen i åldern 55-64 år invalidpensionerade. År 2009 fanns totalt 862 invalidpensionstagare på Åland. Av dessa 862 invalidpensionärer var 411 kvinnor och 451 män. Antalet ålderspensionärer under 65 år var vid utgången av år 2009 totalt 585 personer.

     Förslaget med att det lägre kostnadstaket även ska omfatta personer med sjuk- eller invalidpension, eller personer med rehabiliteringsstöd på heltid, vilka övergår till ålderspension redan vid 63 års ålder, leder till minskade kostnader för den enskilde pensionstagaren i och med att kostnadstaket sänks från 375 euro till 120 euro. I motsvarande mån ökar kostnaderna för landskapets del.

     I och med att avgiftsprocenten för långvårdavgiften höjs ökar även landskapets intäkter för den långvariga institutionsvården. Samtidigt minskar den månadsinkomst som den enskilde har till sitt förfogade. Genom förslaget höjs dock det minimibelopp som patienten alltid ska ha till sitt förfogande från minst 80 euro till minst 97 euro i månaden. Enligt bokslutet för ÅHS för år 2009 uppbars totalt 772 550 euro i patient/klientavgifter vid ÅHS långvårdsenhet.

     Den föreslagna förhöjningen av procentsatsen för långvårdavgiften torde även medföra att kommunernas kostnader för vården vid hälso- och sjukvårdsmyndighetens långvårdsenhet kommer att minska. Eftersom en större andel av kostnaderna för den långvariga institutionsvården kan täckas av långvårdsavgiften kommer den andel som ska erläggas av patientens hemkommun enligt 13 § landskapslagen om hälso- och sjukvården att minska.

     Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön. I fråga om jämställdheten kan det vara svårt att förutsäga exakt vilka konsekvenser förslaget kommer att få. Men generellt kan sägas att kvinnor lever längre än män, besöker läkare oftare än vad män gör samtidigt som kvinnor i genomsnitt har en lägre inkomst än vad män har. Med visst fog kan därför konstateras att de föreslagna avgiftsförändringarna påverkar kvinnors ekonomiska situation i större utsträckning än mäns.

 

4. Ärendets beredning

 

I februari 2011 överfördes från landskapsregeringens social- och miljöavdelning till lagberedningen ett förslag till ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård för vidare åtgärder.

     Landskapsregeringen har med utgångspunkt från överföringsbeslutet och det material som låg till grund för detta utarbetat ett förslag till framställning om ändrade ÅHS-avgifter. Under beredningen har diskussioner förts med såväl Ålands hälso- och sjukvård som social- och miljöavdelningen.

 

Detaljmotivering

 

Ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård

 

4 § Högkostnadsskydd. Paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att det lägre kostnadstaket ska omfatta även sådana personer som blivit beviljade sjuk- eller invalidpension, på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension. Bestämmelsen tillämpas även på personer som beviljats rehabiliteringsstöd på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension, eftersom rehabiliteringsstöd är en invalidpension som beviljas på viss tid.

 

5 § Långvarig institutionsvård. Långvårdsavgiften bestäms enligt patientens betalningsförmåga. Enligt paragrafens 2 mom. föreslås att den avgiftsprocent som långvårdsavgiften högst får uppgå till höjs från 80 procent till 85 procent av patientens månadsinkomst. Samtidigt höjs det eurobelopp som patienten alltid ska ha till sitt förfogande från 80 euro till 97 euro i månaden.

     Euronivån på det förslagna minimibeloppet för långvarig institutionsvård vid ÅHS överensstämmer med motsvarande minimibelopp för långvarig institutionsvård inom den kommunala socialvården enligt den med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga rikslagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Minimibeloppet om 90 euro i 7c § 1 och 2 mom. lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården svarar mot det poängtal (2127) för arbetspensionsindex som fastställts för år 2007, men eurobeloppet har i november 2009 justerats utifrån förändringen i arbetspensionsindex så att minimibeloppet inom socialvården från och med den 1 januari 2010 utgör minst 97 euro i månaden.

     I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande procent- och eurobeloppsförändring för patienter i långvarig institutionsvård, vilka innan institutionsvården inleddes har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden. I sådana situationer får långvårdsavgiften uppgå till högst ett belopp som motsvarar 42,5 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får institutionsvård föreslås dock alltid ha minst 97 euro i månaden till sitt förfogande.

     Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om att det minimibelopp i euro som ska stå till en patients förfogande ska justeras vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex enligt 98 § lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006). Beräkningen ska göras utifrån poängtalet för det tredje kvartalet för året innan justeringsåret, det vill säga det poängtal för arbetspensionsindex som fastställts för justeringsåret. Jämför den exakta formeln för uträkningen av arbetspensionsindex för år 2008 på http://www.etk.fi/Page.aspx?Section=63933&Item=24585. Det indexjusterade beloppet ska enligt förslaget avrundas till närmaste euro. Landskapsregeringen föreslås fastställa de indexjusterade beloppen senast den 15 december justeringsåret.

     De indexjusterade beloppen ska enligt förslaget börja tillämpas från och med den 1 februari året efter justeringsåret. Normalt fastställs långvårdsavgiften en gång per år för de som är inskrivna under lång tid. Genom att de indexjusterade minimibeloppen börjar gälla från och med samma dag som det nya skattekortet för året tas i bruk, det vill säga den 1 februari, kan hänsyn vid fastställandet av minimibeloppet även tas till skattekortet. Genom valet av samma datum kan antalet ändringar av långvårdsavgiften minska, samtidigt som byråkratin kan hållas på en rimlig nivå både för patienten och vårdgivaren. Enligt övergångsbestämmelserna till den förslagna lagen skulle den första indexjusteringen göras samma år som lagändringen förväntas träda i kraft, det vill säga i slutet av år 2011. Avsikten är att de justerade eurobeloppen ska träda i kraft den 1 februari 2012, eller om lagen träder i kraft något senare, från och med den dag denna lag träder i kraft.

 

6 § Avgiftsgrundade inkomster. När avgiften för långvarig institutionsvård (långvårdsavgift) bestäms beaktas patientens nettoinkomster som inkomster. I första hand baseras långvårdsavgiften på månadsinkomsten. Om månadsinkomsten varierar baseras avgiften på den genomsnittliga månadsinkomsten under det föregående året. Som inkomster beaktas dock inte vissa inkomster som nämns i paragrafens 4 mom. Listan över inkomster som inte ska beaktas vid fastställandet av långvårdsavgiften baseras på de bestämmelser som finns i 10 b § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

     Den 1 januari 2010 ändrades 10 b § 4 mom. 1 punkten lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, så att även handikappförmåner enligt lagen om handikappförmåner beaktas som inkomster hos patienten då klientavgiften bestäms för långvarig anstaltsvård. Bestämmelserna är tillämpliga i landskapet till den del de gäller socialvården med stöd av blankettlagen om socialvård. Från och med den 1 januari 2010 har även 24 § lagen om handikappsförmåner ändrats, så att vårdbidraget för pensionstagare också betalas då anstaltsvården varar över tre månader, vilket inte varit fallet tidigare. Därmed utgör vårdbidraget en löpande inkomst, vilken de kommunala institutionerna måste ta hänsyn till. Ändringen gäller även handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år samt kostersättning. Handikappförmåner i form av handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år och vårdbidraget för pensionstagare benämndes innan tillkomsten av lagen om handikappförmåner enligt lagen om handikappbidrag (FFS 124/1988) och lagen om vårdbidrag för barn (FFS 444/1969) för vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag.

     Bland inkomster som inte ska beaktas då långvårdsavgiften fastställs enligt landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård paragrafen nämns i lagens 6 § 4 mom. vårdbidrag för barn i enlighet med lagstiftningen om vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare som betalas i anslutning till folkpension och handikappbidrag. För att avgiften för den långvariga institutionsvården ska var så lika som möjligt oavsett om huvudmannen är en kommun eller ÅHS föreslås att paragrafens 4 mom. 2, 3 och 6 punkter upphävs, så att vårdbidrag för barn, vårdbidrag för pensionstagare och handikappbidrag inte längre undantas som inkomst vid fastställandet av långvårdsavgiften. Förslaget medför således att även handikappförmåner enligt deras nya benämningar såsom handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år och vårdbidraget för pensionstagare ska beaktas som inkomst vid fastställandet av avgiften för den långvariga institutionsvården vid ÅHS.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     I paragrafens 2 mom. anges vilka indexpoängtal som eurobeloppen i 5 § 2 och 3 mom. ska svara mot. Beloppen föreslås motsvara de poängtal som har tillämpats vid indexjusteringarna för arbetspensioner för år 2009.

     Avsikten är att den första indexjusteringen ska göras samma år som lagändringen förväntas träda i kraft, det vill säga år 2011. Landskapsregeringen bör därför fastställa de indexjusterade beloppen senast den 15 december 2011. De justerade eurobeloppen ska sedan börja tillämpas vid ingången av år 2012. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 3 mom.

     Men med tanke på att en sedvanlig lagtingsbehandling och lagstiftningskontroll tillsammans kan ta upp till sex månader eller mer i anspråk, vilket kan medföra att lagen träder i kraft först efter den 15 december 2011, bör en övergångsbestämmelse intas i 4 mom. som möjliggör att en justering av eurobeloppen i 5 § 2 och 3 mom. kan göras redan innan lagen träder i kraft. De indexjusterade beloppen börjar sedan tillämpas från och med den dag då lagen träder i kraft.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 6 § 4 mom. 2, 3 och 6 punkten landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård,

     ändras 4 § 1 mom. och 5 § 2 och 3 mom., sådan 4 § 1 mom. lyder i landskapslag 2009/67, samt

     fogas till 5 § ett nytt 5 mom. som följer:

 

4 §

Högkostnadsskydd

     Som högkostnadsskydd gäller att en person under ett kalenderår betalar avgifter till ett belopp om högst 375 euro sammanlagt (kostnadstak) för tjänster som omfattas av skyddet. För personer under 18 år och över 65 år är kostnadstaket högst 120 euro för ett kalenderår. Det lägre kostnadstaket tillämpas till och med den kalendermånad då personen fyller 18 år samt från och med den kalendermånad som följer efter den månad då personen fyllt 65 år. Oavsett ålder ska det lägre kostnadstaket alltid tillämpas ifråga om personer som på heltid beviljats sjukpension med stöd av folkpensionslagen (FFS 568/2007), personer som på heltid beviljats invalidpension med stöd av de i 6 § folkpensionslagen angivna författningarna samt personer som på heltid beviljats invalidpension med stöd av landskapslagen (1969:45) om pension för lagtingsmän, landskapslagen (1969:47) om pension för ledamot av Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen (2010:7) om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen, landskapslagen (1978:34) om personalen vid landstingets kansli, landskapslagen (2007:54) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner, landskapslagen (1997:4) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner, landskapslagen (1971:51) om vissa pensioner, som skall betalas av landskapsmedel och landskapslagen (2007:29) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare. Det lägre kostnadstaket ska också tillämpas på personer, som beviljats sjuk- eller invalidpension på heltid och som vid fyllda 63 år övergår till ålderspension samt på personer, oavsett ålder, som beviljats sjuk- eller invalidpension på heltid enligt motsvarande lagstiftning i ett annat land.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

5 §

Långvarig institutionsvård

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Avgiften för långvarig institutionsvård (långvårdsavgiften) fastställs enligt patientens betalningsförmåga. Avgiften får uppgå till högst ett belopp som motsvarar 85 procent av patientens månadsinkomst. Patienten måste dock alltid till sitt förfogande ha minst 97 euro i månaden.

     Om den som är i långvarig institutionsvård omedelbart innan institutionsvården inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden och hans eller hennes månadsinkomst är större än makans eller makens månadsinkomst, fastställs långvårdsavgiften på basis av makarnas sammanräknade månadsinkomst. Avgiften får uppgå till högst ett belopp som motsvarar 42,5 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får institutionsvård måste dock alltid till sitt förfogande ha minst 97 euro i månaden. Om båda makar som avses i detta moment är i långvarig institutionsvård fastställs avgiften enligt vad som anges i 2 mom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Det minimibelopp i euro som avses i 2 och 3 mom. och som ska stå till en patients förfogande ska justeras vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex enligt 98 § lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006). Som grund används det poängtal för arbetspensionsindex som har fastställts för justeringsåret för tillämpning av 98 § lagen om pension för arbetstagare. De indexjusterade beloppen ska avrundas till närmaste euro. Landskapsregeringen fastställer de indexjusterade beloppen senast den 15 december justeringsåret. De indexjusterade eurobeloppen träder i kraft den 1 februari året efter justeringsåret.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft

     Det belopp i euro enligt 5 § 2 och 3 mom. som patienten månatligen ska ha till sitt förfogande svarar mot det poängtal för arbetspensionsindex som har fastställts för år 2009 vid tillämpning av 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

     Eurobeloppen enligt 5 § 2 och 3 mom. ska justeras första gången år 2011, och de justerade beloppen träder i kraft den 15 februari 2012.

     Om denna lag träder i kraft efter den 15 december 2011 får eurobeloppen enligt 3 mom. justeras enligt denna lag innan lagen träder ikraft, så att de justerade beloppen kan börja tillämpas från och med den dag som denna lag träder ikraft.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 19 maj 2011

 

 

L a n t r å d

 

 

Viveka Eriksson

 

 

Föredragande minister

 

 

Katrin Sjögren

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 21/2010-2011