|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 29/2009-2010 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2010-09-09 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Landskapslag om valfinansiering
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny lag om valfinansiering. I lagen finns bestämmelser som reglerar hur kandidaters, etablerade politiska föreningars och etablerade kommunala politiska föreningars valfinansiering ska redovisas och granskas.
INNEHÅLL
1.3. Europarådets rekommendationer för att förhindra korruption
1.4 Situationen i landskapet Åland
2. Landskapsregeringens förslag
2.3. Vem ska omfattas av redovisningsskyldigheten?.
2.5. Vem ska granska redovisningen?
Landskapslag om valfinansiering
L A N D S K A P S L A G om valfinansiering
Landskapsregeringen tillsatte i april 2008 en parlamentarisk kommitté vars uppdrag var att göra en översyn av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval samt att föreslå eventuella ändringar av nuvarande lagstiftning. Kommitténs uppdrag utvidgades i juni 2008 till att också omfatta att överväga behovet av att införa någon form av reglering rörande kontroll av valfinansieringen i lagtingsval och kommunalval.
Kommittén lämnade sitt betänkande i juni 2009[1] och föreslog i betänkandet att det i vallagen införs ett särskilt kapitel om skyldighet för kandidater som blir invalda i lagtinget och deras ersättare samt för de etablerade politiska organisationerna att redovisa hur de har finansierat sina valkampanjer.
I riket trädde i maj 2000 en lag (FFS 414/2000) om anmälan av kandidaters valfinansiering i kraft. Syftet med lagen var att öka öppenheten kring valfinansiering och klarlägga kandidaternas eventuella bindningar och därigenom öka tilltron till en fungerande representativ demokrati. Lagen tillämpades vid två riksdagsval, tre kommunalval och ett presidentval.
I maj 2008 tillsattes en kommission med uppgift att bedöma de finansiella stöden till partier och kandidater vid val och att komma med förslag till ändring av lagstiftningen för att få bättre insyn i finansieringen och för att anpassa lagstiftningen till Europarådets rekommendationer.
I maj 2009 trädde en ny lag (FFS 273/2009) om kandidaters valfinansiering i kraft. Under våren 2010 behandlade riksdagen en ändring (RP 6/2010) av partilagen i syfte att öka öppenheten av partifinansieringen och att effektivisera övervakningen av den. Ändringarna trädde i kraft den 1 september 2010 (FFS 685/2010).
1.3. Europarådets rekommendationer för att förhindra korruption
Europarådet inrättade år 1999 en grupp, Group of States against Corruption (GRECO), med uppgift att se till att medlemsstaterna följer Europarådets standarder mot korruption. GRECO gav i slutet av år 2007 Finland en rad åtgärdsrekommendationer om tillsyn över partifinansiering och mutor. En del av dem har även indirekt eller direkt samband med kandidaters valfinansiering.
GRECOS rekommendationer till Finland var följande:
1) överväg att införa tätare rapportering av valverksamhet, inklusive intäkter och kostnader som föranletts, under valkampanjer,
2) skärp rapporteringsskyldigheterna i fråga om den specifikationsnivå som krävs för intäkter och kostnader, inklusive individuella donationer av naturaförmåner till politiska partier,
3) garantera värderingen och bokföringen till gängse värde av donationer av naturaförmåner till politiska partier,
4) överväg ett förbud mot alla donatorer vars identitet partiet/kandidaten inte känner till och sänk den summa som donationen ska överskrida för att donatorns identitet måste meddelas (1 700 vid riksdagsval och kommunalval),
5) inför bestämmelser om att den totala summan av donationer som mottagits från samma donator under ett kalenderår behandlas som en donation i partiers och kandidaters valfinansiering,
6) förenhetliga föreskrifterna om politiska partiers skyldighet att anmäla donatorers identitet med bestämmelserna som gäller kandidater i val (samma gränser för belopp i euro),
7) eftersträva ökad insyn i stöd från tredje part till politiska partier,
8) överväg att införa regelrätt revision av kandidaters valfinansiering med hänsyn till valkretsarnas och kommunernas olika behov,
9) förstärk avsevärt oberoendet i övervakningen av politisk finansiering på central och lokal nivå och garantera tillbörlig granskning av politiska partiers bokföring och utgifterna i samband med valkampanjer utöver den existerande formella övervakningen,
10) ompröva de existerande påföljderna av brott mot reglerna för finansiering av politiska partier och valkampanjer utöver den existerande formella övervakningen.
Finland gav i juni 2009 GRECO en utredning över hur man iakttagit rekommendationerna. GRECO ansåg att den nya lagstiftningen i Finland om kandidaters valfinansiering som trädde ikraft år 2009 var lovande och att förslaget till lagstiftning om partifinansiering var ett steg i rätt riktning.
1.4 Situationen i landskapet Åland
I landskapet har inte funnits och finns inga bestämmelser om redovisning av valfinansiering. Det har inte heller gjorts några officiella undersökningar av hur mycket medel de politiska föreningarna och de enskilda kandidaterna använder för valkampanjer. Media undersökte vid lagtingsvalet år 2007 hur mycket de etablerade politiska föreningarna använde för sina valkampanjer och frågade även vissa av de invalda lagtingsledamöterna om deras valkostnader.
De politiska föreningarnas kostnader för valkampanjen vid lagtingsvalet 2007[2]
|
Politisk förening |
Kostnader för valkampanj |
|
Obunden samling |
Drygt 40 000 euro |
|
Liberalerna |
87 150 euro |
|
Centern |
63 000 euro |
|
Frisinnad samverkan |
60 000 euro |
|
Socialdemokraterna |
60 000 euro |
|
SUMMA |
310 150 euro |
Alla etablerade politiska föreningar uppgav att de huvudsakligen använt sparat partistöd från åren mellan valen för föreningens valkampanj. Någon förening tog upp lån för en del av kostnaderna samt bar upp extra ”partiskatt”[3] av sina medlemmar.
De enskilda kandidater som tillfrågades om kostnaderna för sina valkampanjer var alla utom en positiva till att berätta om sina kostnader och förespråkade en öppenhet kring valfinansiering. Kandidaterna hade satsat mellan ca 100 euro och ca 5 000 euro på sina personliga kampanjer. Alla hade bekostat kampanjerna själv. Ingen hade fått medel av utomstående donatorer.
Den parlamentariska kommittén för översyn av vallagstiftningen diskuterade behovet av en redovisning av kampanjkostnaderna i åländska val. Kommittén konstaterade att de medel som används för kampanjer vid lagtings- och kommunalval är förhållandevis blygsamma. Kommittén ansåg dock att de åländska väljarna har rätt att känna till de eventuella bindningar som kandidaterna i ett val har. Kommittén ansåg att alltför stränga krav på redovisning kan hämma viljan för enskilda och firmor att bidra till valkampanjer samt att man bör göra vissa överväganden då det gäller donatorer med hänsyn till grundlagens bestämmelser om rätt att förfoga över sin egendom samt till bestämmelserna om valhemlighet.
Kommitténs förslag var att man skulle införa bestämmelser om skyldighet att anmäla enskilda donatorer som ger bidrag som överstiger 500 euro till kandidaters valfinansiering. Kommittén ansåg att även de etablerade politiska föreningarnas kostnader för valkampanjer skulle anmälas och att donatorer som gett bidrag som överstiger 1 000 euro skulle uppges.
Kommittén ansåg att man skulle begära redovisning av de som väljs in lagtinget samt de två närmaste ersättarna. Däremot ansåg man inte att de som väljs in kommunfullmäktige skulle behöva ge någon redovisning eftersom man kan anta att valkampanjerna till lagtings- och kommunalvalen sammanfaller.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen anser att det är viktigt att det finns bestämmelser om redovisning även av de åländska kandidaternas samt de åländska etablerade politiska föreningarnas valfinansiering och föreslår därför att bestämmelser om detta antas.
Syftet med de nya bestämmelserna är att öka öppenheten i fråga om kandidaters och politiska föreningars valfinansiering, och de bindningar som finansieringen eventuellt ger upphov till, i enlighet med GRECO´s rekommendationer och att därigenom göra det politiska systemet mera trovärdigt för väljarna. Alla kandidater har bindningar av olika slag. Bindningar i sig är ingenting negativt. Det viktiga är att väljarna har tillräcklig information om de bindningar en kandidat har för att kunna bedöma kandidaten. Lagstiftningen får dock inte försvåra för kandidater och politiska föreningar att skaffa medel till sin valfinansiering eller hindra någon att kandidera i val. Avsikten är att det föreslagna redovisningssystemet ska vara rättvist, tydligt och klart för de redovisningsskyldiga och trygga deras rättssäkerhet.
Den parlamentariska kommittén föreslog att bestämmelser om redovisning av valfinansiering skulle tas in ett nytt kapitel i landskapslagen om lagtingsval och kommunalval.
Landskapsregeringen anser dock att bestämmelserna om valfinansiering inte strikt innehållsmässigt hör hemma i vallagen som huvudsakligen innehåller tekniska bestämmelser om hur val förrättas. Landskapsregeringen anser inte heller att det är ändamålsenligt att föra in så många nya paragrafer i en befintlig lag.
Landskapsregeringen föreslår därför att bestämmelserna om valfinansiering tas in i en skild ny lag om valfinansiering.
2.3. Vem ska omfattas av redovisningsskyldigheten?
Den parlamentariska kommittén föreslog att de invalda samt de två närmaste ersättarna i lagtinget skulle omfattas av en redovisningsskyldighet för sin valfinansiering. Däremot ansåg man att det inte skulle vara meningsfullt att kräva redovisning även av de invalda i kommunfullmäktige eftersom valkampanjerna för lagtingsvalet och kommunalvalet till stor del sammanfaller. Kommittén ansåg även att en redovisning ska lämnas av de politiska organisationerna.
Landskapsregeringen konstaterar att valen till lagtinget och kommunfullmäktige visserligen sammanfaller men att det finns kandidater som deltar endast i kommunalvalet och väljs in. Landskapsregeringen ser ingen orsak att undanta dessa kandidater från en redovisningsskyldighet. Om man undantar kommunalvalskandidater från redovisningsskyldigheten kan det vara svårt att särskilja kampanjkostnaderna för lagtingsvalet, som ska redovisas, från kampanjkostnaderna för kommunalvalet, som inte behöver redovisas, för en kandidat som väljs in i lagtinget men ställt upp i båda valen. Bedömningen av vilka kostnader som hänför sig till vilket val blir också en väldigt subjektiv bedömning av varje kandidat.
Landskapsregeringen föreslår därför att redovisningsskyldigheten ska omfatta både de som väljs in i lagtinget och de som väljs in i kommunfullmäktige samt dessas ersättare. Landskapsregeringen föreslår även att de registrerade politiska föreningarna ska omfattas av redovisningsskyldigheten.
Kandidater
Förutom uppgifter om kandidaten och vem som ställt upp honom eller henne ska redovisningen innehålla uppgifter om de totala kostnaderna för valkampanjen och den totala finansieringen av valkampanjen. Till kostnaderna hör alla operativa kostnader för valkampanjen, främst reklamkostnader. Bara kostnader som uppkommit tidigast sex månader före valet och senast två veckor efter valet föreslås betraktade som kampanjkostnader. Till finansieringen hör alla tillgångar som används för att täcka kostnaderna för en kandidats valkampanj. Medlen kan bestå av egna pengar, lån och bidrag som kandidaten eller kandidatens stödgrupp fått.
Alla enskilda bidrag om minst 500 euro och deras givare föreslås redovisade separat. Om någon gett ett bidrag som är mindre än 500 euro får namnet på givaren däremot inte anges utan givarens uttryckliga medgivande.
Politiska föreningar
De uppgifter som de politiska föreningarna ska lämna föreslås i stort sätt motsvara de uppgifter som kandidaterna ska lämna. Gränserna för vilka belopp som ska redovisas förslås dock vara högre än för kandidaterna, 1 000 euro.
2.5. Vem ska granska redovisningen?
I GRECO´s rekommendationer till Finland uppmanas Finland att avsevärt förstärka oberoendet i övervakningen av politisk finansiering på central och lokal nivå. Rekommendationen ledde till att man i den nya lagen om valfinansiering som trädde i kraft år 2009 överförde tillsynen av redovisningsskyldigheten från justitieministeriet och de kommunala centralvalnämnderna till statens revisionsverk, som är en oberoende myndighet.
I landskapet finns landskapsregeringens revisionsbyrå som verkar med stöd av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå. Revisionsbyrån utför intern revision av landskapsregeringens förvaltning, underlydande verk, inrättningar och myndigheter och annan revision i vissa fall där man har bestämt så särskilt. Revisionsbyrån bistår enligt lag de förtroendevalda landskapsrevisorerna genom att göra utredningar och granskningar till deras berättelse. Vid revisionsbyrån arbetar två personer. Revisionsbyrån är underställd landskapsregeringen.
Landskapsregeringen har under året initierat ett arbete med att bilda en ny fristående revisionsmyndighet. Lagberedningsarbetet har inletts och målsättningen är att den nya revisionsmyndigheten kan börja sitt arbete under år 2011. I och med den nya myndigheten är avsikten att de förtroendevalda landskapsrevisorerna slopas och att revisionsmyndigheten istället får ytterligare personella resurser.
Det är i detta skede för tidigt för att med tillräcklig säkerhet avgöra om och när den planerade nya revisionsmyndigheten kan inleda sitt arbete. Landskapsregeringen föreslår därför att tillsynen av valfinansieringen initialt ska skötas av revisionsbyrån för att sedan genom en lagändring överföras till den nya revisionsmyndigheten då den börjat verka. För att revisionsbyrån ska klara av att hantera uppdraget rent resursmässigt, kommer landskapsregeringen att föreslå att ett skilt anslag tas upp i budgeten för att köpa externa tjänster till revisionsbyrån för kontrollen av valfinansieringen.
Förslaget medför en ny arbetsuppgift för kandidaterna och de politiska föreningarna som de tidigare inte haft. Den blankett för redovisningen som landskapsregeringen kommer att utarbeta och den hjälp med redovisningen som revisionsbyrån ska kunna erbjuda de redovisningsskyldiga underlättar uppgiften.
De ekonomiska konsekvenserna för landskapet av lagförslaget härrör dels från utarbetande av redovisningsblankett och utvecklandet av ett system för offentliggörande av uppgifterna och för elektronisk redovisning, dels uppgiften att övervaka och kontrollera redovisningarna. Revisionsbyrån kan inte hantera den nya uppgift som påförs byrån med sina befintliga personella resurser. Landskapsregeringen kommer att föreslå ett skilt anslag i budgeten för att kunna köpa in externa tjänster till revisionsbyrån för att handa tillsynen och kontrollen av redovisningarna. Landskapsregeringens kansliavdelning kommer att ansvara för att ta fram en redovisningsblankett och ett system för offentliggörande av redovisningarna. Då den planerade nya revisionsmyndigheten inleder sin verksamhet är avsikten att myndigheten ska få mera resurser än den nuvarande revisionsbyrån. Då torde myndigheten klara av att hantera kontroll och tillsyn av redovisningarna med sina egna resurser utan köp av externa tjänster. Den nya revisionsmyndigheten kommer även att ansvara för arbetet med att utveckla ett system för elektronisk redovisning.
För beredningen av ärendet har tjänster köpts. Till grund för förslaget ligger kommittébetänkandet från den parlamentariska kommittén för översyn av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval.
Landskapslag om valfinansiering
1 § Lagens tillämpningsområde och syfte. Lagens tillämpningsområde är redovisning av valfinansiering.
Syftet med lagen är att öka öppenheten i landskapet kring valfinansiering, motverka korruption och öka informationen kring de bindningar som kan finnas för kandidaterna och de politiska föreningarna.
2 § Redovisningsskyldiga. Med hänvisning till det som framförts i den allmänna motiveringen föreslås att både kandidater som invalts i lagtinget och kandidater som invalts i kommunfullmäktige ska vara redovisningsskyldiga. Även de som utses till ersättare i lagtinget respektive kommunfullmäktige föreslås vara redovisningsskyldiga, dock så att man begränsar skyldigheten till att omfatta endast de som är första och andra ersättare. Landskapsregeringen anser inte att det är ändamålsenligt att utvidga kretsen mer än detta.
Redovisningsskyldigheten föreslås omfatta också de etablerade politiska och kommunala politiska föreningar som ställt upp kandidater i valet. Lika viktigt som att informationen om kandidaternas bindningar är så tydlig som möjligt för väljarna är det att de eventuella bindningar som de politiska föreningarna har är kända.
För att underlätta konstaterandet av vem som är redovisningsskyldig efter ett val föreslås en bestämmelse om att centralnämnden för lagtingsval samt de kommunala centralnämnderna ska skicka uppgifter om valresultatet till revisionsbyrån så snart valresultatet fastställts.
3 § Valfinansiering. Med valfinansiering avses alla de medel som använts för att täcka kostnaderna för en kandidats eller en politisk förenings valkampanj. Sådana medel kan bestå av egna pengar, lån som kandidaterna eller de politiska föreningarna tagit och bidrag som kandidaterna, en grupp som stöder kandidaten eller de etablerade politiska eller kommunala politiska föreningar har fått. Med lån avses förutom lån i pengar även köp av varor eller tjänster på kredit. Även bidrag som en grupp som stöder kandidaten har fått ska redovisas. Särskilda stödgrupper för enskilda kandidater är inte så vanligt i landskapet men det har till exempel förekommit att stödgrupper sätter in valannonser för att stöda ”sin” kandidat. Det är viktigt att även bidrag som en sådan stödgrupp tagit emot redovisas. En stödgrupp behöver inte vara registrerad eller ha bildats uttryckligen för att stöda kandidaten. Däremot är ett villkor för att en grupp ska anses vara stödgrupp åt en kandidat att den endast stöder denna kandidat.
Som kostnader för en valkampanj ska alla operativa kostnader för kampanjen beaktas. Den största kostnaden torde vara valreklam i olika former.
Det föreslås att man begränsar kostnaderna tidsmässigt så att man bara beaktar kostnader som uppkommer tidigast sex månader före valet och senast två veckor efter valet. Den tidsmässiga avgränsningen behövs för att trygga kandidaternas rättssäkerhet, utan en tidsmässig angränsning skulle det vara svårt att särskilja kostnaderna för valkampanjen från kandidaternas kostnader för sin övriga politiska verksamhet. Det skulle utan en tidsmässig begränsning även vara svårt att samordna redovisningarna och att praktiskt övervaka redovisningsskyldigheten. Den tidsmässiga begränsningen ska gälla när kostnaderna uppkommit, inte när de förfaller till betalning. Till exempel kostnaden för en valannons uppkommer då annonsen publiceras och inte då annonsen ska betalas.
Vad gäller valreklam så är kandidaterna inte skyldiga att redovisa kostnaderna för sådan reklam som en politisk förening bekostar och som omfattar alla eller ett större flertal av föreningens kandidater. Om däremot en politisk förening stöder en enskild kandidats personliga kampanj eller om kandidaten måste betala en summa till den politiska föreningen för att delta i gemensamma annonser ska detta bidrag redovisas.
Som bidrag ska inte endast bidrag i pengar beaktas utan även bidrag i form av varor, tjänster och liknande. Till exempel gratisannonser, rabatterade annonser i en tidning eller gratistjänster som ett företag gör genom professionellt utarbetande av kampanjmaterial som annonser, affischer och hemsidor ska värderas till sitt riktiga värde och redovisas. Generella rabatter som massmedia ger åt valkandidater ska dock betraktas som sedvanliga gratistjänster. Som bidrag ska inte sedvanligt frivilligarbete och gratistjänster räknas. Om en kandidat till exempel får hjälp med att ta fram valreklam och att uppdatera sin hemsida av någon som stöder kandidaten och gör arbetet utan ersättning räknas detta som sedvanligt frivilligarbete. Frivilligarbete kan endast utföras av privatpersoner. Gratistjänster från företag ska alltid räknas som bidrag som ska redovisas.
Om en givare ger flera olika bidrag till en valkampanj ska alla bidrag räknas ihop till ett enda bidrag. Syftet med detta är att man inte ska kunna kringgå stödgränserna eller bestämmelser om när bidrag ska redovisas.
För att förstärka öppenheten föreslås att alla uppgifter om valfinansieringen ska uppges till bruttobelopp, det vill säga så att både finansiering och kostnader upptas i sin helhet.
4 § Begränsningar i fråga om valfinansiering. Det föreslås att varken kandidater eller politiska föreningar ska få ta emot bidrag från okända givare. Syftet med denna begränsning är att förstärka förutsättningarna för en tydlig insyn i valfinansieringen. Donationer som kommer in under sedvanliga insamlingar ska inte omfattas av denna begränsning, utan i en sådan penninginsamlig ska man kunna donera pengar anonymt. Men om det i en penninginsamling kommer in enskilda betydande donationer av enskilda givare ska insamlingen inte betraktas som en sedvanlig penninginsamling utan donationerna ska redovisas.
En begränsning av kandidaters och politiska föreningars ekonomiska kopplingar till stora donatorer föreslås så att kandidater inte ska få ta emot större donationer än 3 000 euro från en och samma givare och politiska föreningar inte ska få ta emot större donationer än 30 000 euro. I riket anses 3 000 euro i kommunalvalet, 6 000 euro i riksdagsvalet och 10 000 euro i Europaparlamentsvalet vara gränsen för inkorrekta bindningar för en kandidat och större donationer än så får inte tas emot. För partier gäller i riket ett förbud mot att ta emot donationer från en och samma givare som är större än 30 000 euro per kalenderår.
Enligt förslaget ska kandidater och politiska föreningar inte få ta emot bidrag från landskapet eller kommunerna eller från offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag där landskapet eller kommunerna har ett bestämmande inflytande.
En bestämmelse föreslås om att kandidaterna och de politiska föreningarna ska ansvara för att det av avgiftsbelagd reklam alltid framkommer vem som finansierat reklamen. Detta är en viktig information för väljarna som de får redan innan valet.
5 § Uppgifter som ska redovisas av en kandidat. De uppgifter om valfinansiering som ska redovisas föreslås uppräknade och specificerade för att redovisningarna ska vara så jämförbara som möjligt. Landskapsregeringen kommer även att utarbeta en blankett för redovisningen för att underlätta uppgiftsgivandet och kontrollen av redovisningarna. På sikt är avsikten att redovisningen ska ske elektroniskt.
Lagtingsvalet och kommunalvalen sammanfaller i landskapet och många av kandidaterna deltar i båda valen. Många av de kandidater som väljs in i lagtinget väljs även in i sin kommuns kommunfullmäktige. Eftersom det primära syftet med lagen är att öka öppenheten kring valfinansiering och kandidatens bindningar föreslås att det räcker om dessa kandidater lämnar in en enda redovisning som omfattar kandidatens valfinansiering för båda valen. Det skulle vara oskäligt i förhållande till nyttan att kräva att kandidaten skulle särskilja sina kostnader för de olika valen. En särskiljning skulle dessutom i många falla leda till en rent subjektiv uppskattning av till vilket val kostnaderna för till exempel en valannons härrör sig. Nackdelen med att båda valen redovisas i samma redovisning är att de olika redovisningarna, för ett val och för två val, inte blir helt jämförbara och att man inte kan göra upp statistik över valkampanjkostnader för respektive val. Landskapsregeringen anser dock inte, med hänvisning till lagens syfte, att dessa nackdelar motiverar en särskiljning av redovisningarna.
Eftersom det föreslås att redovisningarna ska finnas tillgängliga för allmänheten genom ett allmänt datanät så ska redovisningarna inte innehålla uppgifter som kandidatens personnummer och adress, det räcker med att kandidatens namn och titel eller motsvarande, som gör att det går att särskilja kandidaten, finns angivet.
Kostnaderna ska anges som en helhet samt specificerade enligt typ av reklam och övriga kostnader. De olika reklamkostnaderna ska specificeras så noga som möjligt i dagstidningar, gratistidningar och tidskrifter, radio, television, datanät och andra medier, utomhusreklam, valtidningar och andra tryckalster, valmöten samt övriga kostnader. Kandidater som valts in i både lagtinget och kommunfullmäktige ska redovisa sina kostnader. Valfinansieringen ska anges som en helhet samt specificeras enligt egna medel, lån och bidrag. För lånen ska en avbetalningsplan bifogas.
Gränsen för vilka bidrag som ska redovisas separat föreslås vara 500 euro. I riket är gränsen för vad som ska redovisas separat 800 euro vid kommunalval, 1 500 vid riksdagsval och 2 000 euro vid presidentval och Europaparlamentsval. Syftet med en minimigräns är att trygga integritetsskyddet för små bidragsgivare vars bidrag inte kan anses skapa bindningar som är av betydelse. Det är de stora bidragen och de bindningar som dessa skapar som det är viktigt att redovisas. Gränsen är en minimiregel och hindrar inte kandidaten från att redovisa alla sina bidrag, stora som små. Enda hindret för en redovisning är bestämmelsen om att namnet på en givare som gett mindre än 500 euro inte får uppges om givaren inte gett sitt uttryckliga tillstånd. Syftet med denna begränsning är att garantera valhemligheten för enskilda mindre bidragsgivare, eftersom det kan finnas en, ofta berättigad, uppfattning i samhället om att den som gett ett bidrag till en kandidat även röstar på denna kandidat. Begränsningen omfattar uttryckligen bara enskilda fysiska personer och inte företag, registrerade föreningar och liknande, vilkas bidrag alltid ska redovisas. Det finns inga formkrav i lagen på hur givaren ska ge sitt tillstånd till att hans eller hennes namn får anges och det är inte heller den föreslagna granskarens, revisionsbyråns, sak att kontrollera att samtycke föreligger. Samtycket är en sak mellan kandidaten och givaren.
Då ett bidrag har getts mot vederlag föreslås att en nettoprincip ska tillämpas så att endast mellanskillnaden mellan bidraget och vederlaget ska redovisas som bidrag. Kandidaten får alltså dra bort sina egna inköpskostnader innan man bedömer om bidraget överskrider gränsen, 500 euro, för skyldighet att redovisa separat.
6 § Uppgifter som ska redovisas av en etablerad politisk eller etablerad kommunal politisk förening. Bestämmelserna om vad de politiska föreningarna ska redovisa föreslås i huvudsak vara likadana som bestämmelserna som gäller kandidaters redovisning och landskapsregeringen hänvisar i huvudsak till motiveringen till 5 §.
I fråga om kostnaderna ska dock dessa specificeras förutom för olika typer av valreklam även för kostnader för att skaffa personal och lokaler för valkampanjen.
Vad gäller finansieringen så föreslås även för de politiska föreningarna en gräns för vilka bidrag som ska redovisas separat. Gränsen för de politiska föreningarna föreslås dock vara högre, 1 000 euro. Bidrag som är större än 1 000 euro ska alltså redovisas separat och givaren uppges. Namnet på en enskild givare får inte uppges om bidragets värde är mindre än 1 000 euro om inte givaren gett sitt samtycke.
7 §. Ansvar för redovisningen. Det föreslås en uttrycklig bestämmelse om att de redovisningsskyldiga är ansvariga för sina redovisningar. De ska känna till kostnaderna för sina valkampanjer och hur valkampanjerna finansieras.
8 § Inlämnande av redovisning. Det föreslås att redovisningarna ska vara inlämnade senast tre månader efter att valresultatet är fastställt. Denna tid bör räcka väl till för kandidaterna och de politiska föreningarna att sammanställa kostnader och finansiering.
Landskapsregeringen kommer att utarbeta en blankett för redovisningen och även på sikt göra det möjligt att redovisa elektroniskt. I riket finns en hemsida för valfinansiering med information och möjlighet att redovisa elektroniskt[4]. I riket redovisar ca 25 % av kandidaterna på pappersblanketter och de övriga elektroniskt. Målsättningen är att all redovisning ska ske elektroniskt.
Till redovisningen ska inte fogas kvitton, kontoutdrag eller andra verifiering utan dessa uppgifter begärs in av revisionsbyrån endast om man anser att det är nödvändigt då redovisningen kontrolleras.
9 § Revisionsbyråns uppgifter. Med hänvisning till den allmänna motiveringen föreslås att det är revisionsbyrån vid landskapsregeringen som initialt ska ha hand om övervakningen och kontrollen av redovisningarna av valfinansiering. Till byråns uppgift hör att kontrollera att alla redovisningsskyldiga har lämnat in sina redovisningar och att offentliggöra alla inlämnade redovisningar. Byrån ska även kunna uppmana den som lämnat in en ofullständig eller bristfällig redovisning att komplettera den eller lämna in en ny redovisning eller att på annat sätt visa att redovisningen är tillräcklig och korrekt. Byrån ska även stå till tjänst med hjälp och anvisningar för de redovisningsskyldiga. Det viktiga är att alla kandidater har möjlighet att göra en tillräcklig redovisning. Det ska finnas en möjlighet att vid vite uppmana den som inte lämnat in en redovisning att göra det eller för den som lämnat in en bristfällig redovisning att komplettera den. Vitesföreläggande ska användas endast i undantagsfall och förutsätter alltid att den redovisningsskyldiga först fått en uppmaning. Det föreslås att landskapsregeringen ska vara den som förelägger och dömer ut vite, tills det att den planerade nya revisionsmyndigheten börjat verka och blir vitesmyndighet.
Inom sex månader efter att valresultatet fastställts ska revisionsbyrån lämna in en berättelse till landskapsregeringen om redovisningarna och om att byrån fullgjort sin tillsynsskyldighet. Då har revisionsbyrån tre månader på sig att sammanställa redovisningarna och sitt eget agerande som tillsynsmyndighet. Denna tid bör anses tillräcklig.
Om den nya revisionsmyndigheten kan börja sitt arbete före valen 2011 kommer landskapsregeringen att föreslå en ändring av lagen om valfinansiering på denna punkt så att revisionbyråns uppgifter överförs till revisionsmyndigheten.
10 § Redovisningsregister och tillgång till uppgifter. Det förslås att revisionsbyrån ska göra upp ett register över alla redovisningar och att allmänheten ska ha tillgång till registret genom ett allmänt datanät. Enligt 15a § offentlighetslagen får personuppgifter som ingår i ett personregister lämnas ut om mottagaren har rätt att registrera och använda sådana uppgifter enligt bestämmelserna om behandling av personuppgifter. Detta stadgande föreslås dock inte utgöra ett hinder för att allmänheten ska ha tillgång till alla redovisningar. Det föreslås att uppgifterna ska finnas tillgängliga elektroniskt i fem år. Det innebär att uppgifterna finns tillgängliga inför det val som kommer efter det val som redovisningen avser och ännu ett år efter det valet. Efter det ska uppgifterna sparas och vara tillgängliga i enlighet med arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland och offentlighetslagen. På det sättet tryggas att handlingarna finns tillgängliga för främst forskning och statistik även efter att de inte längre är tillgängliga elektroniskt för allmänheten.
11 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår inget ikraftträdelsedatum men påpekar vikten av att lagstiftningen träder i kraft i god innan lagtingsvalet och kommunalvalen i oktober 2011.
En sedvanlig bestämmelse om att åtgärder får vidtas före lagens ikraftträdande föreslås. Sådana åtgärder är till exempel att utarbeta en redovisningsblankett och ett system för offentliggörande av redovisningarna.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S
L A G
om valfinansiering
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde och syfte
I denna lag finns bestämmelser om redovisning av valfinansiering.
Syftet med lagen är att öka öppenheten kring valfinansieringen och informationen om kandidaternas och de politiska föreningarnas bindningar.
2 §
Redovisningsskyldiga
Skyldiga att redovisa sin valfinansiering är
1) de som valts till lagtingsledamöter och de som utsetts till första eller andra ersättare i lagtinget,
2) de som valts till fullmäktigeledamöter och de som utsetts till första eller andra ersättare i kommunfullmäktige samt
3) etablerade politiska och etablerade kommunala politiska föreningar som ställt upp kandidater i ett lagtingsval eller kommunalval.
Centralnämnden för lagtingsval och de kommunala centralnämnderna ska så snart valresultatet fastställts skicka uppgifter om de invalda och ersättarna till landskapsregeringens revisionsbyrå.
3 §
Valfinansiering
Med valfinansiering avses i denna lag finansieringen av de kostnader för kandidaternas samt de etablerade politiska och etablerade kommunala politiska föreningarnas valkampanjer som uppkommer tidigast sex månader före och senast två veckor efter valdagen oberoende av när de betalas.
Valfinansiering kan bestå av
1) egna medel eller lån som kandidaten, en etablerad politisk eller etablerad kommunal politisk förening tagit upp,
2) bidrag som kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten har fått samt
3) bidrag som en etablerad politisk eller etablerad kommunal politisk förening har fått.
Som valfinansieringsbidrag räknas prestationer i pengar, varor och tjänster samt andra motsvarande prestationer. Sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster betraktas inte som bidrag. Bidrag som inte har lämnats i pengar ska uppskattas och redovisas i pengar. Flera prestationer från samma givare ska räknas samman och redovisas som ett enda bidrag. Uppgifter om valfinansiering ska uppges till bruttobelopp.
4 §
Begränsningar i fråga om valfinansiering
En kandidat, en kandidats stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten samt etablerade politiska och etablerade kommunala politiska föreningar får inte ta emot bidrag från givare som inte kan klarläggas. Detta gäller dock inte bidrag som erhållits genom sedvanligt insamlingsarbete.
En kandidat, en kandidats stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten får inte från en enskild givare ta emot bidrag till ett värde som överstiger 3 000 euro.
En etablerad politisk eller etablerad kommunal politisk förening får inte från en enskild givare ta emot bidrag till ett värde som överstiger 30 000 euro per kalenderår.
En kandidat, en kandidats stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten samt etablerade politiska och etablerade kommunala politiska föreningar får inte ta emot bidrag för valkampanjen från landskapet, kommuner, kommunalförbund, kommunala affärsverk, offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag som landskapet eller en kommun har bestämmande inflytande i.
En kandidat, en kandidats stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten samt etablerade politiska och etablerade kommunala politiska föreningar ska se till att det av sådan avgiftsbelagd reklam som ingår i valkampanjen, eller är avsedd att stöda den, framgår vem som betalar reklamen.
5 §
Uppgifter som ska redovisas av en kandidat
En kandidats redovisning ska innehålla följande:
1) vilket eller vilka val finansieringen gäller,
2) kandidatens namn och titel, yrke eller uppdrag,
3) den etablerade politiska förening, etablerade kommunala politiska förening, förening med rätt som avses i 30a § 4 mom. landskapslagen (1970:39) om lagtingsval och kommunalval eller valmansförening som ställt upp kandidaten,
4) vid kommunalval den kommun kandidaten varit uppställd i,
5) de totala kostnaderna för valkampanjen samt specificerade enligt kostnaderna för olika typer av valreklam samt övriga kostnader,
6) den totala valfinansieringen samt specificerad enligt kandidatens egna medel, lån som kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten tagit upp och samtliga bidrag som kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten har fått samt
7) andra uppgifter om valfinansieringen som kandidaten anser nödvändiga.
Varje enskilt bidrag och dess givare ska redovisas separat om bidragets värde är minst 500 euro. Om bidraget har getts genom köp av specificerade varor eller tjänster eller på något annat motsvarande sätt mot vederlag, ska endast bidragets nettovärde redovisas separat. Om ett bidrag är minst 500 euro och förmedlas från en tredje part ska mottagaren redovisa även uppgifter om vem som lämnat det förmedlade bidraget.
Om kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten tagit upp lån som ingår i valfinansieringen ska redovisningen innehålla en plan för återbetalning av lånet.
Namnet på en enskild person får inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke om värdet av det bidrag han eller hon gett är mindre än 500 euro.
6 §
Uppgifter som ska redovisas av en etablerad politisk och etablerad kommunal politisk förening
En etablerad politisk eller etablerad kommunal politisk förenings redovisning ska innehålla följande:
1) vilket val finansieringen gäller,
2) de totala kostnaderna för valkampanjen samt specificerade enligt kostnaderna för olika typer av valreklam, för valmöten, för personal och lokaler för kampanjen samt övriga kostnader,
3) den totala valfinansieringen samt specificerad enligt lån som tagits upp och bidrag för valkampanjen grupperade enligt bidrag från enskilda personer, företag och andra givare samt övriga finansieringskällor.
Varje enskilt bidrag och dess givare ska redovisas separat om bidragets värde är minst 1 000 euro. Om bidraget har getts genom köp av specificerade varor eller tjänster eller på något annat motsvarande sätt mot vederlag, ska endast bidragets nettovärde redovisas separat. Om ett bidrag är minst 1 000 euro och förmedlas från en tredje part ska mottagaren redovisa även uppgifter om vem som lämnat det förmedlade bidraget.
Namnet på en enskild person får inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke om värdet av det bidrag han eller hon gett är mindre än 1 000 euro.
7 §
Ansvar för redovisningen
Den som är redovisningsskyldig enligt denna lag ansvarar för redovisningens innehåll.
8 §
Inlämnande av redovisning
Redovisningen ska lämnas in till revisionsbyrån inom tre månader efter det att valresultatet har fastställts.
Redovisningen ska lämnas på en blankett som har fastställts av landskapsregeringen.
På begäran ska den redovisningsskyldiga genom kontoutdrag eller på annat liknande sätt lämna uppgifter som kompletterar redovisningen och kan vara nödvändiga när redovisningen kontrolleras.
9 §
Revisionsbyråns uppgifter
Revisionsbyrån ska övervaka att skyldigheten att redovisa valfinansieringen fullgörs.
Byrån ska
1) kontrollera att alla redovisningsskyldiga lämnat redovisning enligt denna lag,
2) utan dröjsmål offentliggöra alla redovisningar som lämnats in samt
3) vid behov uppmana redovisningsskyldiga att göra en ny redovisning, komplettera sin redovisning eller visa att redovisningen är riktig och tillräcklig.
Om en redovisningsskyldig trots uppmaning från revisionsbyrån inte lämnar in en redovisning enligt denna lag eller om det konstateras att redovisningen är uppenbart oriktig eller bristfällig på väsentliga punkter, får landskapsregeringen vid vite förpliktiga den redovisningsskyldiga att lämna in en redovisning eller rätta till felet eller bristen. Vitet döms ut av landskapsregeringen. Föreläggandet och utdömandet av vite överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
Revisionsbyrån ska inom sex månader efter det att valresultaten fastställts lämna in en berättelse till landskapsregeringen om de redovisningar som tagits emot och om hur byråns tillsyn över redovisningsskyldigheten har fullgjorts. Landskapsregeringen ska utan dröjsmål överlämna berättelsen till lagtinget.
10 §
Redovisningsregister och tillgång till uppgifter
Revisionsbyrån ska föra ett register över alla redovisningar av valfinansiering.
Utan hinder av bestämmelserna i 15a § i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet har var och en rätt att få kopior och uppgifter ur registret genom ett allmänt datanät. Uppgifterna ska finnas tillgängliga i fem år efter det att valresultatet har fastställts.
I övrigt ska arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland samt landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet tillämpas på förvaring och lagring av och tillgången till redovisningarna.
11 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
|
Mariehamn den 9 september 2010 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande minister |
Roger Eriksson |
[1] Åländsk utredningsserie 2009:6, Betänkande från den parlamentariska kommittén för översyn av landskapslagen om lagtingsval och kommunalval
[2] Uppgifter från artiklar i tidningen Nya Åland år 2007
[3] En viss procent av arvoden för förtroendeuppdrag betalas direkt till den politiska föreningen
[4] www.vaalirahoitusvalvonta.fi/sv
