R e p u b l i k e n s  p r e s i d e n t s  framställning till Ålands lagting om Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen

Om ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som Finland ingår eller förbinder sig till innehåller en bestämmelse i en fråga som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) faller inom landskapets behörighet, träder bestämmelsen i kraft i landskapet endast om lagtinget ger sitt bifall till den författning genom vilken bestämmelsen sätts i kraft (59 § 1 mom. i självstyrelselagen).

Står bestämmelsen i strid med någon bestämmelse i självstyrelselagen, träder den i kraft i landskapet endast om lagtinget ger sitt bifall med ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet och lagen om sättande i kraft av förpliktelsen antas av riksdagen i grundlagsordning (59 § 2 mom. i självstyrelselagen).

Europeiska rådet har beslutat att de centrala reformerna i det konstitutionella fördrag som hade förhandlats fram vid regeringskonferensen 2004 ska genomföras genom ändringar i de nuvarande grundfördragen. Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen döps om till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Genom Lissabonfördraget görs smärre ändringar i flera sådana bestämmelser i EU:s grundfördrag som enligt självstyrelselagen faller inom landskapets behörighet. Därför krävs lagtingets bifall för att fördraget ska träda i kraft i landskapet Åland.

Lissabonfördraget innehåller också några bestämmelser som jämfört med nuläget eventuellt medför att landskapets behörighet överförs på unionen i den mening som avses i självstyrelselagen. Turism, idrott, civilskydd och administrativt samarbete är nya unionsområden som ingår i landskapets behörighet. Inom dessa områden har unionen dock bara befogenheter att vidta stödjande och samordnande åtgärder som inte syftar till harmonisering av lagstiftningen i medlemsstaterna. Unionens befogenhet är av sådant slag att fördraget inte till denna del kan anses strida mot självstyrelselagen.

I artikel 152.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillskrivs unionen rätt att besluta om åtgärder för att bekämpa allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan. Med hänsyn till bestämmelserna i 27 § i självstyrelselagen om rikets lagstiftningsbehörighet i fråga om befolkningsskydd och smittsamma sjukdomar samt införande av djur och djurprodukter och införsel av växtförstörare till landet, handlar den aktuella fördragsbestämmelsen inte åtminstone i alla delar om frågor inom landskapets behörighet.

De bestämmelser i art. 69b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som gäller minimiregler för materiell straffrätt och minimiregler om fastställande av påföljder innebär att unionens befogenheter utvidgas på det straffrättsliga området. Enligt punkt 1 i artikeln får Europaparlamentet och rådet genom direktiv i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom områden med särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag till följd av brottens karaktär eller effekter eller av ett särskilt behov av att bekämpa dem på gemensamma grunder. Detta gäller följande områden av brottslighet: terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig narkotikahandel, olaglig handel med vapen, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel, it-brottslighet och organiserad brottslighet. Till denna del hör lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen till rikets behörighet.

Enligt punkt 2 i den nämnda artikeln får minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder meddelas i direktiv, om en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagar och andra författningar visar sig nödvändig för att säkerställa att unionens politik på ett område som omfattas av harmoniseringsåtgärder ska kunna genomföras effektivt och när området i fråga redan omfattas av harmoniseringsåtgärder. Sådana typer av brott som avses i artikeln kan vara t.ex. bedrägeri som skadar unionens ekonomiska intressen, förfalskning av euron, ordnande av olaglig inresa och vistelse, miljöbrottslighet samt rasism och främlingshat. En förutsättning är emellertid att det redan har vidtagits åtgärder för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på politikområdet i fråga.

De minimiregler som avses i artikel 69b.1 får fastställas av Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och de direktiv som avses i punkt 2 antas enligt samma ordinarie eller särskilda lagstiftningsförfarande som använts för beslutet om de harmoniseringsåtgärder som det hänvisas till i punkten.

I och med att den så kallade pelarstrukturen faller bort kommer dessutom bland annat gemenskapsrättsliga principer att tillämpas på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete. I fråga om allmän ordning och säkerhet har landskapet lagstiftningsbehörighet med de undantag som nämns i 18 § 6 punkten i självstyrelselagen. Enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen hör beläggande med straff och storleken av straff till landskapets behörighet inom de rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.

Genom Lissabonfördraget ändras de nuvarande grundfördragen. Därför behövs lagtingets bifall enbart till den del fördragen ändras. När behandlingsordningen för lagtingets bifall bedöms tillämpas en prövning som kan jämföras med den så kallade luckteorin: Om lagtinget tidigare har gett sitt bifall till en behörighetsöverföring, kan en ändring av fördragsbestämmelsen i fråga behandlas i vanlig lagstiftningsordning under förutsättning att ändringen inte innebär att en tidigare överförd befogenhet utvidgas.

Eftersom unionens befogenheter utvidgas genom Lissabonfördraget till områden som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet bör fördraget behandlas i den ordning som avses i 59 § 2 mom. i självstyrelselagen.

Med bifogande av regeringens proposition i saken, som även innehåller fördragstexten, föreslås

att Ålands lagting ger sitt bifall till att lagen och den förordning genom vilken Lissabonfördraget sätts i kraft, träder i kraft i landskapet Åland till de delar fördraget faller inom landskapets behörighet och står i strid med självstyrelselagen för Åland.

    Helsingfors den 11 april 2008

R e p u b l i k e n s   P r e s i d e n t

Minister Astrid Thors

17/08/2008/JM