Ålands lagting

BILAGA nr 3

 

Datum

 

Ålands delegation i Nordiska rådet

2008-06-24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Överrubrik

Ett urval tal och inlägg hållna vid Nordiska rådets 59:e session i Oslo den 30 oktober - 1 november 2007

 

·       Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse nr 01/2007-2008

 

INNEHÅLL

Nordiskt toppmöte-temadebatt om nordiska strategier i förhållande till klimatförändringar 1

60. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf 1

61. Sinikka Bohlin. 2

62. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf 3

63. Sinikka Bohlin. 3

62. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf 3

Generaldebatt 3

107. Raija-Liisa Eklöw. 3

De självstyrande områdenas status i det officiella nordiska samarbetet 4

280 Samarbetsminister Lasse Wiklöf 4

281. Samarbetsminister Jógvan á Lakjuni 5

282. Kent Olsson. 6

283. Ragnar Erlandsson. 6

284. Dagfinn Høybråten. 7

285. Claes Andersson. 7

286. Høgni Hoydal 8

287. Sinikka Bohlin. 8

288. Høgni Hoydal 9

289. Sinikka Bohlin. 9

290. Rolf Reikvam.. 9

291. Sinikka Bohlin. 9

292. Ole Stavad. 9

293. Rolf Reikvam.. 10

294. Ole Stavad. 11

295. Høgni Hoydal 11

296. Samarbetsminister Jógvan á Lakjuni 12

297. Kolbrún Halldórsdóttir 12

298. Høgni Hoydal 13

299. Kolbrún Halldórsdóttir 13

300. Kári P. Højgaard. 13

301. Jógvan við Keldu. 14

302. Kent Olsson. 14

303. Ole Stavad. 15

304. Kent Olsson. 15

305. Høgni Hoydal 15

306. Kent Olsson. 16

307. Rolf Reikvam.. 16

308. Kent Olsson. 16

309. Kjartan Ólafsson. 16

Gränshinder i Norden. 17

344. Ragnar Erlandsson. 17

 

 

Nordiskt toppmöte-temadebatt om Nordens svar på klimatförändringar

 

60. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf

Fru president!Den globala uppvärmningsfrågan tycker jag är ganska analog till situationen i Östersjön. I hundra år har vi forskat om Östersjöns tillstånd och vi vet allting – ändå ser förhållandena ut som de gör. Internationell lagstiftning tillåter fortsättningsvis nästan vad som helst, det gäller Marpool, det gäller IMO:s regelverk i allmänhet. Nu har forskningen väckt oss att vi har en uppvärmningssiutation som ter sig särskilt hotfull. Man vill då hoppas att det den här gången inte bara skall stanna vid vackra deklarationer, högtidliga tal utan att det skall förbytas i aktiv konkret handling. Samtidigt som jag hoppas att våra miljöministrar runt Östersjön i Krakow den 15 november äntligen skall sätta någon form av utsläppstak – fosfor och kväve primärt – i Östersjön, så har vi precis det analoga: här handlar det om koldioxidutsläppen som skall begränsas.

     Från lilla Ålands sida fortsätter vi med samma entusiasm, trots dessa frikostiga regelverk för Östersjön, där vi själva har gått in och strängerat allt vårt eget handlande för att åtminstone sopa rent framför egen dörr och få lite bättre samvete. Vi har knutit ihop 70 procent av de åländska hushållen inom kort till ett av Europas modernaste reningsverk, fosforreningen 98 procent, kväve 75 procent. Resterande har fått en tidslimit för att åtgärda sina avlopp som av olika skäl inte kan anknytas till dessa överföringsledningar. Den 1 januari 2005 gick vi in för att stoppa alla fritidsutsläpp av latrin från fritidsbåtarna. Vi har infört miljörelaterade hamnavgifter för att föra iland allt latrin och svartvatten från färjtrafiken. Vi har kommit ganska långt, men ändå måste man gå före, och det är bara ringa lilla vi som åstadkommer någonting, medan det stora fältet ligger öppet för nästan vad som helst. IMO:s regelverk tillåter totalt utsläpp utanför 12 sjömil och desinficerat och finfördelat utanför 3 sjömil.

     Men på samma sätt som vi med entusiasm har gått in för åtgärder när det gäller Östersjön skall vi tackla också luftföroreningar. Vi har redan börjat. I vår hamntaxa ingår att inget fartyg får drivas fram med en högre svavelhalt i bunkeroljan än 0,5 procent. Det är alltså ett faktum. Ingen drar alltså nytta av vår favoriserade miljötaxa om man inte har det. Landskapet självt, och som jag själv har varit med och administrerat, har en bunkerolja som har en svavelhalt på 1 promille, den bästa som finns i världen. Dessutom har vi vegetabiliska hydrauloljor – det luktar pepparkaka i maskinrummet!

     Det diskuteras biobränsle. Vi har rätt väl utbyggda fjärrvärmeanläggningar på Åland i vissa distrikt. Ungefär 50 procent av hushållen är knutna till sådana; de kommer före året är slut att värmas med biobränsle, förnyelsebar energi. Det värdesätter vi och vi kommer att fortsätta. Vi arbetar hårt med konverteringen av uppvärmningssystem i privata hushåll i övrigt som inte kan anslutas till fjärrvärmenätet.

     På vindkraftsidan hade vi i somras 7 procent av vårt energibehov vad gäller elektricitet tryggad av vindkraft. I dag är det 27 procent. Om alla planer går i lås är det nästa år 40 procent. År 2010, om allting går i lås enligt utsikterna, har vi 80 procent av vår energiförsörjning vad gäller el tryggad i vindkraften. Efter det funderar vi på att tillsammans med republiken Finland bygga en kabel över Skiftet. På sikt har vi dessutom planer på att börja exportera vindkraft.

     Lilla Åland är en liten fläck och det är inte mycket man kan göra. Jag tror att globala problem kräver globala lösningar, men det behövs också insatser lokalt, regionalt, nationellt och sedan i det internationella perspektivet. Vi måste väcka alla människor till förståelse och insikt om de här åtgärdernas nödvändighet. Vi är på god väg, men vi har bara börjat! 

 

61. Sinikka Bohlin

 

Herr president! Tack för att jag fick ordet. Jag försökte tidigare, men den gången tyckte presidiet att det var onödigt.

     Åland är, som du sade själv, en liten ö i ett känsligt hav. Naturligtvis måste alla göra sin hemläxa – det förutsätter jag. Men vi är här i dag för att diskutera den nordiska nyttan. Vi har alla nordiska länder här, vi har parlamentariker och våra regeringar. Jag skulle vilja att du, som gammal miljöpolitiker från Åland, från en ö, säger till mig några saker som du ser i klimatfrågan som har att göra med den nordiska nyttan. Det var första frågan.                     På något sätt känner jag att vi har tappat fokus på andra miljöfrågor, det har bara blivit tal om klimat. Känner du att vi måste plocka tillbaks lite grann av det som egentligen var fortsättningen på Riokonferensen, Agenda 21? Det kom till delvis från Norge, men också från Anna Lindh. Vi sade: Alla ska var engagerade, från mig som en person till de allra största företagen och naturligtvis politiken. 

 

62. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf

 

Herr president,

Min inställning är den här: jag tror att vi har fokuserat på alltför många frågor och de har liksom smetats ut i stället för att varje år lyfta fram ett par och försöka realisera dem. Ta ett enda exempel! Ta världshaven och den enorma flotta som flyter omkring där. I Östersjön har vi kommit ner till svavelutsläpp på 1,5 procent, till följd av EU. Ute på världshaven går man med en bunkerolja som innehåller svavel på mellan 4,5 och ända upp till 6-7 procent. Den är som asfalt, den måste förvärmas för att överhuvudtaget flyta och kunna brinna. Iland tillåter vi 0,5 procent inom all vår industri. Vad är det som säger att vi inte kan ha samma kriterier för havets frihet och för dem som kör runt omkring där! Alla små industrier pumpar varje dag ut miljontals ton med koldioxid. Fokusera på några av de här tunga frågorna, så tror jag att vi kommer någon vart, men ta inte upp för många. Ja, det är ungefär vad jag skall säga till dig, Sinikka just nu!

 

63. Sinikka Bohlin

 

Herr president! Naturligtvis måste vi fokusera, vi klarar inte allt på en gång. Men fortfarande saknar jag svar på om det finns några delar i klimatfrågan där det finns en nordisk nytta.

     Nu har jag lyssnat på alla talare i dag, och jag upplever att det är väldigt lite verkstad. Fortfarande pratar vi om att allt förändras och att det går fort, men det är svårt att hitta den nordiska nyttan i den här diskussionen. Jag trodde att du, som gammal miljöpolitiker, skulle ge ett bra svar – om inte någon annan!

 

62. Samarbetsminister Lasse  Wiklöf

 

Men, Sinikka, jag tycker att det är så att nordisk nytta nog också är internationell nytta. Vi som arbetar och verkar i Norden är på många sätt föregångsländer och vi tycker också att vi har ett gott uppsåt och en god tanke. Om vi tillsammans med våra rederier skulle bli föregångarna, t.ex. just när det gäller världshaven och inte minst i vår egen Östersjö, där vi kunde gå ner till – jag säger det än en gång – svavelnivåer som motsvarar det som gäller alla våra landbaserade industrier där vi aldrig tillåter mera. Varför Vilda västerns lag till sjöss och inte samma seriösa kriterier? Det är nordisk nytta, men det är också världsnytta. 

 

Generaldebatt

 

107. Raija-Liisa Eklöw

 

Herr president, bästa nordiska vänner! Trots att toppmötet handlade om klimatfrågor vill jag ännu återkomma till ämnet. För att lyckas med att minska de utsläpp som bidrar till klimatförändringarna måste vi angripa problemet på alla nivåer. Det kommer att krävas uppoffringar och ett helt nytt sätt att tänka. Ny teknik kommer inte att minska utsläppen tillräckligt.                   Vad gör då Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet självt för att försöka leva upp till de nya krav som vi måste ställa på våra samhällen?

     Herr President, Flygtrafiken är en betydande utsläppskälla. Här har både ministerrådet och nordiska rådet anledning att självkritiskt fundera över hur vi kan minska utsläppen från flygtrafiken genom att minska vårt eget resande. Vi skulle kunna hålla fler videokonferenser eller resa mer miljövänligt. Den nordiska svanen är bland medborgarna känd som ett tecken för miljömärkning. Jag föreslår att vi, både för samarbetet på det politiska och tjänstemannaplanet, sätter upp kriterier för hur vi kan miljömärka vår egen verksamhet. Det borde vara självklart att bara välja miljömärkta hotell och miljömärkta transportmedel. Både i NR-sammanhang men även i de nationella parlamenten.

     För att vi ska kunna påverka andra sektorer i samhället till att minska sina bidrag till klimatförändringen måste vi själva visa att det är möjligt att genomföra saker på ett miljövänligare sätt. Vi måste föregå med gott exempel för att kunna övertyga andra. Det har att göra med vår trovärdighet.

 

De självstyrande områdenas status i det officiella nordiska samarbetet

 

280 Samarbetsminister Lasse Wiklöf

 

Herr president! De nordiske samarbetsministrarna godkände på mötet den 5 september i år i Mariehamn det s.k. Ålandsdokumentet som gick ut på att förstärka de självstyrande områdenas deltagande i det nordiska samarbetet, dock inom ramen för Helsingforsavtalet. Detta är ett projekt som har löpt under flera år, vi såg resultat av arbetet under förra årets session. Generalsekreteraren och en expertgrupp hade då gjort en genomgång och en analys och utifrån det arbetet tillsattes en arbetsgrupp bestående av representanter för nationalstaterna och samtliga självstyrda områden. Den arbetsgruppen tog vid där generalsekreteraren och hans expertgrupp slutade.

     Arbetsgruppen har tecknat en tämligen bred och detaljerad bild av det officiella samarbetet, även om det naturligtvis är svårt att ge en helt uttömmande redogörelse med tanke på att det utöver Nordiska rådets organ och utskott, Nordiska ministerrådets 11 ministerråd, 15 ämbetsmannakommittéer och omkring 45 institutioner och samarbetsorgan det dessutom finns ett 90-tal arbetsgrupper av större eller mindre omfattning och varaktighet samt ca 1 500 särskilda projekt.

     Det är viktigt, tycker jag, att man här betonar att betänkandet inte berör Färöarnas ansökan om att få ansluta sig till Helsingforsavtalet samt att bli medlem med rösträtt i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

     Herr president!

De förslag som lades fram och som samarbetsministrarna antog är i korthet följande:

     För det första är det möjligt för de självstyrande områdena att ansluta sig till ett ministerrådsbeslut. Detta sker i så fall i enlighet med de olika självstyrelseordningarna.

     För det andra kan Danmark och Finland ge representanter för Färöarna, Grönland och Åland i uppgift att leda ordet vid ministermöten, i ämbetsmannakommittéer och i arbetsgrupper.

     För det tredje har det konstaterats att utvecklingen har gått i den riktningen att de självstyrande områdena har rätt att vara adressater för och att svara på frågor och rekommendationer från rådet. Det har varit ett ganska onaturligt förhållande hittills att exempelvis i Ålands fall Finland skulle svara på frågor på områden där Finland inte har behörighet vad gäller åländska angelägenheter, och sådana otympligheter måste naturligtvis desavoueras.

     För det fjärde har samarbetsministrarna påmint om att det finns en formell möjlighet för de självstyrande områdena att få fullt medlemskap i de nordiska institutionerna och samarbetsorganen.

     De självstyrande områdena har också bett om fullt medlemskap i ett antal institutioner och samarbetsorgan. Även om önskemålen här är många, varierar de mellan de självstyrande områdena och avspeglar på så sätt också mycket av de prioriteringar som vart och ett område sätter största vikten vid. Samarbetsministrarna beslutade att be respektive fackministerråd som är berörda av detta att överväga och naturligtvis, hoppas vi, avgöra de här önskemålen positivt.

     Här finns också en uppmaning till de samnordiska institutionerna och samarbetsorganen om att självmant kontakta de självstyrande områdena när frågor som är av intresse för de självstyrande områdena står på dagordningen. Jag tror det här är väldigt viktigt och det kommer också att bli ett prov där respektive självstyrt område kommer att följa med hur det i realiteten fungerar. Gör man detta noggrant, omsorgsfullt och lägger vikt och betydelse vid det tror jag att också det här kan bli ett viktigt inslag; annars är naturligtvis risken att det kan bli en nullitet. Från åländsk sida kommer vi åtminstone att se till att det inte blir det.

     Herr president!

Samarbetsministrarna har på nytt bekräftat att Färöarna, Grönland och Åland utgör viktiga delar i det nordiska samarbetet. Och även om resultatet innehållit en begränsning från de fem staternas sida i det att Helsingforsavtalet inte blev ändrat innebär det, upplever jag, att Färöarna, Grönland och Åland i ministerrådsbeslutet ändå kan se att det finns en positiv vilja att gå vidare och utveckla åt det håll vi alla önskar.

     För mig personligen, som har upplevt Petri- och Klingkommittéernas arbete, ser jag det här som en naturlig fortsättning för att ytterligare stärka de självstyrande områdenas möjligheter att vara med och aktivt samarbeta i det nordiska.

 

281. Samarbetsminister Jógvan á Lakjuni

 

Tak hr. præsident! Ålandsdokumentet indebærer en styrkelse af de selvstyrende landes deltagelse i det nordiske samarbejde. Selv om det ikke skal blandes sammen med Færøernes ansøgning om medlemskab, må jeg sige, at oprindelsen til Ålandsdokumentet skal søges i den færøske ansøgning.

     Vi har deltaget i forberedelsen af Ålandsdokumentet både i arbejdsgruppen og i MR-SAM, og vi er naturligvis tilfredse med de forbedringer af vort samarbejde, som dokumentet indebærer. Men jeg vil gerne benytte lejligheden til stærkt at understrege, at Ålandsdokumentet, hvor udmærket det end er, ikke kan erstatte det fulde medlemskab af det nordiske samarbejde.
     Færøerne har derfor godkendt Ålandsdokumentet med den bemærkning, at det ikke på nogen måde skal have præjudicerende virkning på vores ansøgning om fuldt medlemskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd. Og derfor opretholdes ansøgningen.

Hvad Ålandsdokumentet angår, så indebærer dette noget, der ligner, kan man sige, fuldt medlemskab uden egentligt medlemskab. Dokumentet fastlægger princippet om, at vi kan søge om medlemskab af alle samarbejdsorganer på lige fod med de suveræne stater inden for de begrænsninger, der sættes af Helsingforsaftalen. Det betyder, at vi ikke får fuldt medlemskab af ministerrådet og embedsmandskomiteerne. Ålandsdokumentet er således et praktisk arrangement med den pragmatiske tilgang, som hele tiden har præget vor deltagelse i det nordiske samarbejde.

     Det er nu op til Åland, Grønland og Færøerne at benytte de nye muligheder, som dokumentet åbner for. Færøerne vil naturligvis benytte sig af disse muligheder. Dette vil uden tvivl føre til en langt mere aktiv deltagelse fra vores side. Men dette aktualiserer spørgsmålet om de selvstyrende landes ret til at bidrage til det nordiske budget. Den nuværende ordning er uværdig og skaber ubalance med hensyn til deltagelse. Dette spørgsmål bør afklares i forbindelse med implementeringen af Ålandsdokumentet, synes vi.

     Jeg vil takke for nordisk velvilje og for en ordning, der vil øge vore muligheder. Jeg udtrykker ønsket om, at Ålandsdokumentet vil blive til gavn for det nordiske samarbejde og for hele Norden

 

282. Kent Olsson

 

Herr president! Frågan om hur man ska utvidga de självstyrande områdenas möjligheter att få ett större inflytande i Nordiska rådet har länge diskuterats. Jag tycker att det känns väldigt trevligt att höra Ålands samarbetsminister Lasse Wiklöf här konstatera att Ålandsdokumentet är ett dokument som man är nöjd med och som man tycker är bra.

     Jag tycker också att det kan konstateras att man inom Nordiska rådets ram faktiskt gör det som går att göra i stort sett utan att förändra Helsingforsavtalet när det gäller de självstyrande områdenas möjligheter att mer medverka i det nordiska samarbetet. Det tycker jag är bra.

     De förändringar som faktiskt har skett i förhållande till tidigare ger ytterligare rättigheter för de självstyrande områdena. Vi har ju möten i inofficiella organ angående besvarande av frågor från Nordiska rådet liksom det kanske viktigaste, nämligen representationen i de nordiska institutionerna och samarbetsorganen där man i stort sett konstaterar att de självstyrande områdena kan ingå på samma villkor som länderna.

     Den här frågan har, anser jag, behandlats på ett mycket bra sätt av ministerrådet. Jag känner att vi verkligen tar till vara detta med de självstyrande ländernas sätt att kunna arbeta i våra olika organ. Dessutom är man från presidiets sida så positiv man kan vara, menar jag – detta utan att egentligen förändra Helsingforsavtalet som vi kanske senare återkommer till. Det är bara att konstatera att det inte är samma uppfattning om Helsingforsavtalet i de olika länderna.

     Slutligen vill jag säga att jag faktiskt ser det här som ett framsteg och som någonting positivt för de självstyrande länderna

 

283. Ragnar Erlandsson

 

Herr president! Kanske bör jag direkt säga att jag är före detta lagtingsledamot från Åland. I dag den 1 november saknar Åland parlamentarisk representation i Nordiska rådet eftersom president Halonen öppnar det nya lagtinget i dag och några medlemmar inte är utsedda för Nordiska rådet för detta tillfälle. För mig personligen som inte kandiderade i lagtingsvalet innebär denna dag inledningen till ett nytt liv som före detta politiker, parlamentariker och medlem i Nordiska rådet.

     Det är därför för mig en stor ära att som observatör, inbjuden gäst och grå eminens för Åland få taltur inför Rådet.

     Herr president! Arbetsgruppen som utarbetat underlaget för denna debatt har haft ytterst begränsad ram att arbeta inom eftersom betänkandet inte fick gå utöver Helsingforsavtalets överenskommelse.

     Föreliggande förslag är ett framsteg för de självstyrande områdena, men långt ifrån den önskan om fullvärdigt medlemskap som Färöarna eftersträvar. För Ålands del har vi beredskap att åta oss de förpliktelser som ett medlemskap innebär.

     Innan Nordiska rådets sessioner hade dagens mammutformat på ca 1000 deltagare kunde Åland ordna nordiska sessioner. Det inträffade senast i november 1991 men nu finns det så många observatörer närvarande att vi bliver betydligt större, och det är jag tacksam för.

     Nu byggs ett nytt modernt kongress- och kulturhus på Åland som ytterligare höjer vår kapacitet som mötesarrangör.

     Så länge det nordiska samarbetet endast fattar rekommendationer och inte för medlemsstaterna bindande beslut borde alla formella hinder för fullt medlemskap vara lätta att undanröja.

     Min slutsats är den att finns det politisk vilja så kan Färöarnas, Grönlands och Ålands önskemål infrias.

     Det bör dock poängteras betydelsen av att behandla de självstyrande områdena lika.

     President! Jag tackar för det förslag som ligger på våra bord. Vi från Åland känner glädje och samhörighet över att få samverka i Norden på alla plan i en föränderlig värld.

     Nu avslutar jag det nordiska för att nedstiga till det jordiska.

 

284. Dagfinn Høybråten

 

President! Etter at det nordiske nå er plassert i det himmelske, burde jeg vel applaudere som kristendemokratisk leder i Norge. Selv om jeg må si at jeg er meget godt fornøyd med den utviklingen det nordiske samarbeidet har, tror jeg det er et stykke før vi er der.

     Jeg har bedt om ordet på vegne av Presidiet for å uttrykke at Presidiet har lagt fram et forslag til uttalelse – et yttrande – som nå er omdelt på representantenes plasser. Vi har gjort det fordi vi ønsker at Nordisk Råds sesjon skal komme med en klar mening til støtte for Ålandsdokumentet. Dersom vi ikke hadde fremmet dette ”yttrande”, ville Nordisk Råds behandling begrense seg til å ta redegjørelsen til etterretning og behandle medlemsforslaget, som jo ligger an til ikke å bli vedtatt. Det ville fremstå som en negativ holdning til den utvikling av de selvstyrende områders status som ligger i Ålandsdokumentet. Derfor har Presidiet ønsket å legge fram dette forslaget til uttalelse, kort og greit, som gir sin støtte til de reformer som Ministerrådet har kommet fram til.

     Idet jeg sier det, bekrefter jeg også, som flere talere har vært inne på, at det i Nordisk Råds behandling av medlemsforslaget ikke ligger en realitetsbehandling av Færøyenes ansøkning. Den ligger ikke til behandling i Nordisk Råd. Det er medlemsforslaget om realitetsbehandling som ligger til behandling.

 

285. Claes Andersson

 

Herr president! Vi inom den vänstersocialistiska gruppen välkomnar de framsteg som Ålandsdokumentet innebär. Dessa framsteg innebär, som vi har hört, att de självstyrande områdena kan delta i de samnordiska institutionerna på samma villkor som länderna, att Färöarnas, Ålands och Grönlands fackministerråd kan agera mer självständigt i olika saker och att representanter för de självstyrande områdena kan leda mötena i ministerrådets strukturer, om Danmark och Finland accepterar detta. Detta är positivt.           Vi ser också att ministerrådet nu ändrar sin tolkningspraxis. Det är kanske inte så snyggt, det vore snyggare att modernisera Helsingforsavtalet. Vi konstaterar att en grundläggande modernisering av det nordiska samarbetet i förhållande till de självstyrande områdena inte finns i Ålandsdokumentet.

     Förhållandena speciellt i Nordatlanten ändrar sig hela tiden. Det finns tecken på att speciellt Grönland orienterar sig i riktning mot USA. Vi måste hoppas att alla fem nordiska länder snart inser att det är mycket väsentligt för länderna själva och för oss att vi stärker samarbetet med Grönland, Färoarna och Åland på alla sätt.

     Sedan vill jag påpeka att detta inte tar ställning till Färöarnas ansökan från 2003. Efter att ha legat nästan fem år kommer det nu upp i det följande då vi får votera om Färöarnas ansökning.

 

286. Høgni Hoydal

 

Hr. præsident! Samarbejdsministrenes Ålandsdokument er vel et administrativt dokument, som vi som parlamentarikere bare kan notere os. Dokumentet formaliserer nogle tendenser, som har udviklet sig over tid de senere år. Det gælder Færøernes, Ålands og Grønlands muligheder for at deltage selvstændigt i samnordiske institutioner. Man kan sige, at den tendens allerede blev vedtaget, da vi fik selvstændigt medlemskab af Nordisk Kulturfond.

     Ålandsdokumentet formaliserer også en konsensus om visse uenigheder, eksempelvis om muligheden for at stille spørgsmål direkte til ministre fra Færøerne, Åland og Grønland. Hvis jeg husker rigtigt, var det muligt indtil for 2 år siden, hvor Danmark fandt ud af, at det kunne man alligevel ikke. Derudover er dokumentet en formalisering af muligheden for at få ordførerskab, hvor Grønland, Åland og Færøerne skal kunne bede Finland og Danmark om at indtage deres plads på visse områder.

     Jeg var derfor glad for, at Ålands samarbejdsminister understregede, at Ålandsdokumentet ikke er svaret på den færøske ansøgning, for Ålandsdokumentet er jo også et dokument, som præciserer begrænsningerne for, hvad der kan opnås af disse lande uden at ændre Helsingforsaftalen, og uden at disse lande får fuldt medlemskab.

     Ålandsdokumentet opererer fremdeles med særordninger og ikke med ligestilling. Ålandsdokumentet opererer med det mærkelige begreb selvstyrende områder. Jeg har flere gange spurgt, hvordan et område kan styre sig selv. Er det ikke folk i området, der skal styre det?

     Så det er, hvad der kan opnås under det nuværende system uden ændringer af Helsingforsaftalen. Jeg vil bare sige, hr. præsident: Måtte dette være sidste gang, vi opererer med Færøerne, Grønland og Åland som særlige tilfælde. Vi må have ligestilling nu, og det kommer vi tilbage til i den videre behandling. Tak

 

287. Sinikka Bohlin

 

Herr president! Vi har nu fått redovisning av initiativet som kan förstärka de självstyrande områdenas deltagande i det officiella nordiska samarbetet. Vi från presidiet är positiva till de förändringar som finns i Ålandsdokumentet. Ändå bidrar det till att stärka deras ställning. Naturligtvis hade det varit en fördel om Helsingforsavtalet hade ändrats så att det motsvarar innehållet och andemeningen i de beslut regeringarna har fattat. Men vi har ändå fått ett dokument som är både praktiskt och pragmatiskt.

     Vi har i presidiet även haft att behandla ett medlemsförslag om realitetsbehandling och upprättande av en kommitté för behandling av Färöarnas enhälliga ansökan om självständigt medlemskap i Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet samt alla nordiska konventioner och avtal. Vi kan konstatera att de nordiska ländernas regeringar inte har kunnat enas om att företa nödvändiga förändringar i Helsingforsavtalet för att fullt ut kunna tillmötesgå Färöarnas önskemål om självständig status i det officiella nordiska arbetet.

     Mot denna bakgrund, herr president, föreslår presidiet att Nordiska rådet inte företar sig något med anledning av medlemsförslaget A 1378/presidiet, och jag yrkar bifall till presidiets förslag. 

 

288. Høgni Hoydal

 

Jeg synes, jeg ville spørge talsmanden for præsidiet, om præsidiet ikke mener, at verden har ændret sig i de seneste 30 år. For 31 år siden var der jo et lignende forslag til behandling i Nordisk Råd, hvor parlamentarikerne støttede forslaget om, at man skulle påbegynde en ændring af Helsingforsaftalen for at give Færøerne selvstændigt medlemskab. Og det undrer mig, at man ikke kan støtte det fra parlamentarisk side her i 2007, når man kunne gøre det i 1976.

 

289. Sinikka Bohlin

 

Herr president! Naturligtvis förändras världen också. Men vi har ändå försökt att följa det förslag som kom från Färöarna. Om vi för det första tittar på att-satsen som talar om att man skulle ha en realitetsbehandling kan jag säga att det har vi haft. Tyvärr har det tagit tid på grund just av att man har gjort en ordentlig juridisk kartläggning i den här frågan. För det andra hade man tillsatt en arbetsgrupp som har försökt att hitta en överenskommelse. Men tyvärr är det så på regeringssidan att man börjar i den ändan att man inte öppnar Helsingforsavtalet. Den delen finns där.

 

290. Rolf Reikvam

 

President! Jeg har lyst til å utfordre når det gjelder dette forslaget som ligger her, og som sannsynligvis blir nedstemt.

     Det er jo et forslag som vår gruppe står bak, og som vår gruppe har fremmet, og vi antok at det stort sett var vi som står bak det, som kom til å stemme for det. Nå tyder mye på at den danske delegasjonen i utgangspunktet kan tenke seg å stemme for dette forslaget, men med en presisering om at dette ikke er i strid med den danske og den færøyske konstitusjonen.      Mitt grunnleggende spørsmål går på: Dette problemet – i den grad vi kan snakke om et problem – er vel i utgangspunktet et dansk/færøysk problem. Færøyene søker, og det er på mange måter de som eier problemet. Når de som eier problemet, Danmark og Færøyene, sier at den danske delegasjonen kan tenke seg å stemme for dette forslaget, undrer det meg at øvrige delegasjoner, den svenske, norske og for så vidt også andre delegasjoner, ikke kan tenke seg å stemme for forslaget. Går det an å reflektere litt rundt det?

 

291. Sinikka Bohlin

 

Herr president! För mig är frågan hur vi kan behandla alla dessa tre självstyrande områden lika väldigt viktig. Jag tänkte på det när jag lyssnade på Lasse Wiklöf från Åland också. Om vi började den här resan för 30 år sedan kan jag säga att den inte är slut än. Jag tror att den här frågan säkert kommer tillbaka. Men i det här läget har vi ändå från Ministerrådets sida hittat en del praktiska och pragmatiska frågor för just de områdena. Det måste ändå vara de själva som tycker till i den här frågan. Vi i Sverige har inget självstyrande område, om vi inte börjar prata om urfolken som vi tre länder har gemensamt.

 

292. Ole Stavad

 

Hr. præsident! Jeg har den glæde at tale ikke kun på vegne af den danske delegation, men på vegne af det, der formelt hedder Danmarks Riges Delegation, nemlig Danmark, Færøerne og Grønland.

     Først har jeg en bemærkning til Ålandsdokumentet: Vi støtter naturligvis varmt alle de fremskridt, der sker. Vi er meget uforstående over for, at man ikke engang har villet ændre på Helsingforsaftalen, så der bliver overensstemmelse mellem Ålandsdokumentet og Helsingforsaftalen. Jeg mener ikke, det er holdbart for vore regeringer at fastholde en praksis, der er i åbenbar modstrid med Helsingforsaftalen; vi skulle jo nødig bringes i en situation, hvor de, vi normalt diskuterer med, begyndte at kalde de nordiske lande for bananrepublikker. Så hermed en opfordring til regeringerne om at få det bragt i orden.

     Jeg er også glad for, at jeg kan tale på vegne af hele delegationen, for vi er jo lidt svagt repræsenteret på grund af det danske valg. Men vi har diskuteret det her indgående, og også de medlemmer, der er fraværende, har tilsluttet sig både det, jeg har sagt, og det, jeg nu siger: Vi ønsker at støtte VSG-gruppens medlemsforslag om, at regeringerne i forbindelse med realitetsbehandlingen af den færøske ansøgning også bør åbne tilsvarende mulighed for Grønland og Åland, såfremt man kommer fra Grønland og Åland og ønsker medlemskab, og vi støtter derfor også, at man åbner Helsingforsaftalen og gennemfører de nødvendige ændringer. Og vi har glædet os over, at vi også i delegationen i samarbejdet med den danske regering på det her punkt har fået et brev fra den danske regering om, at den danske regering er indstillet på også at støtte nødvendige ændringer af Helsingforsaftalen. Og jeg bør selvfølgelig formelt også sige, at det naturligvis skal ske inden for rammerne af den forfatning, der er i Danmark, og den forfatning, der er i Finland.

     Jeg er meget uforstående over for, hvorfor specielt den svenske regering og den finske regering har været fuldstændig ubøjelige, med hensyn til at der ikke kunne ændres i Helsingforsaftalen. Et eller andet sted forstår jeg godt mine kolleger, der siger, at vi jo ikke kan gøre noget på de præmisser, for Helsingforsaftalen er regeringernes ejendom, og det forudsætter enstemmighed i alle regeringer at lave den om. Men det, jeg så gerne vil opfordre mine kolleger fra Sverige, Finland og også - i den udstrækning, det måtte være nødvendigt – Norge til, er at presse deres regeringer til at acceptere de ændringer, der er nødvendige, for at vi kan give det nordiske samarbejde en ny dynamik - også ved at Vestnorden, der spiller en større og større international rolle med Grønland, med Færøerne og hele den vestnordiske problemstilling, bliver stærkere i Nordisk Råd og Nordisk Ministerråds samarbejde ved, at vi også tager konsekvensen af det og giver en tilsvarende stærk placering i det nordiske samarbejde.

     Så Danmarks Riges Delegation vil stemme for VSG-gruppens forslag og dermed stemme for reservationen.

 

293. Rolf Reikvam

 

Takk, president! Det som Ole Stavald nå orienterte om, er interessant og spennende og faktisk viktig, og det burde fått konsekvenser for de øvrige delegasjonene, slik jeg ser det.

     Men mitt spørsmål til Ole Stavald er: Presidiet har jo drøftet denne saken i forkant av dette møtet, og de har kommet med sin innstilling. Det danske synet som Ole Stavald nå redegjorde for, var det kjent ved Presidiets behandling, eller er dette et standpunkt som har kommet senere, slik at de synspunkter som Ole Stavald på vegne av den danske delegasjonen gir uttrykk for, ikke var kjent da Presidiet behandlet denne saken? Hvis det ikke var kjent da Presidiet behandlet denne saken, ville jeg tro at det ville være av interesse for Presidiet å ha en ny runde på bakgrunn av det standpunktet som den danske delegasjonen inntar, nettopp fordi – etter min oppfatning – slik problemet ligger nå, er det primært et problem som Danmark og Færøyene har, og i mindre grad de andre nordiske landene.

 

294. Ole Stavad

 

Jeg har forståelse for Rolf Reikvams spørgsmål, for vi får mange papirer i løbet af sådan en session. Men hvis Rolf Reikvam tager betænkningen, der ligger som grundlag for medlemsforslaget, har vi, for at ingen − ej heller efterfølgende − kan være tvivl om, hvad Danmarks Riges delegation mener på det her punkt, også fået det indføjet på tryk i den betænkning, som er omdelt, og som er grundlaget for den her debat. Så det fremgår klart og tydeligt for alle i Præsidiet og alle, der har nået at læse betænkningen.

 

295. Høgni Hoydal

 

Hr. præsident! Først af alt en tak til Ole Stavad og den danske delegation. Og jeg taler nu på vegne af VSG-gruppen.

     I 5 år har ansøgningen om selvstændigt færøsk medlemskab af Nordisk Råd, af Det Nordiske Ministerråd samt af alle nordiske aftaler og konventioner ligget i det nordiske system. Den har været som en het potet, en varm potatis eller, som danskerne siger, en varm kartoffel, som er blevet sendt hid og did i systemet mellem ministre og embedsmandskomiteer. Ingen har rigtig villet tage den op til realitetsbehandling, for det kræver jo en ændring af Helsingforsaftalen.

     Vi ved jo, at det er muligt at ændre Helsingforsaftalen - der er intet juridisk til hinder for det. Vi ved jo også, at man i regeringerne er bange for, kan man sige, magtbalancer eller territoriale forhold, og det må vi bare konstatere. Men vi i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe, som jeg takker for al støtte, mener, at vi som parlamentarikere bør tage stilling til spørgsmålet om den færøske ansøgning.

     Nordisk Råd og hver enkelt af medlemmerne kan jo i dag stemme for og dermed sende sagen videre til regeringerne at forhandle om. Og i Rådet, som jo var begyndelsen til hele det nordiske samarbejde, kan vi tage stilling til denne sag ud fra et politisk princip – et politisk princip, som ikke bygger på, at man er bange for magtforstyrrelser, men på selve grundideen i det nordiske, nemlig jævnbyrdighed og ligestilling mellem folk og kulturer. Det har været hele den unikke nordiske idé.

     Det var også det, der lå til grund, da Rådet behandlede sagen i 1976. Da var der fra alle lande og delegationer støtte til ansøgningen, fordi man som parlamentarikere sagde: Vi støtter selvsagt folkenes ligestilling, folkenes jævnbyrdighed. Derfor stemte man for det dengang. Det vil jeg også appellere til at man gør i dag. Og vi bør minde om, som Ole Stavad var inde på, at sagen jo ikke bare handler om Færøerne. Sagen handler om hele det nordiske samarbejdes værdigrundlag og fremtid.

     Ser vi sydover, så ligger EU jo og ændrer sine traktater for at få flere medlemmer - også medlemmer, som skal, kan man sige, hjælpes på vej. Det bruger man meget tid på. Ser vi vestover, er de vestnordiske lande jo lande, der med eget ansvar kan bidrage til det nordiske samarbejde. Så der burde være alle politiske grunde til at støtte tanken om, at vi ændrer Helsingforstraktaten for at give Færøerne og sekundært også Grønland og Åland helt selvstændigt medlemskab af Nordisk Råd.

     Jeg vil appellere til, at afstemningen i dag bliver til støtte for VSG-forslaget. Det signal, vi sender til regeringerne og til omverdenen ved at stemme ja til VSG-gruppens forslag, er, at vi ønsker, at den nordiske familie bliver stærkere, at der bliver flere, som tager ansvar, og at der bliver flere, som betaler til samarbejdet. Det skal være min opfordring.

     Tak, hr. præsident.

 

296. Samarbetsminister Jógvan á Lakjuni

 

Tak, hr. præsident! Det er et medlemsforslag om nedsættelse af et udvalg til behandling af Færøernes ansøgning om fuldt medlemskab af Nordisk Råd, som vi nu behandler, og jeg vil som færøsk samarbejdsminister stærkt og varmt anbefale, at forslaget vedtages. Men uanset hvad der sker med dette forslag, vil jeg naturligvis fortsat loyalt arbejde for sagen i ministerrådet. Jeg vil gerne henvise til mit tidligere indlæg, hvor jeg understregede, at Ålandsdokumentet ikke gør færdigbehandlingen af vores ansøgning overflødig, men spørgsmålet om Færøernes fulde medlemskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd må jo før eller siden afsluttes.

     Som bekendt foreligger der en større udredning fra før Ålandsdokumentet, nemlig generalsekretærens store og udmærkede rapport fra fremtrædende nordiske sagkyndige, og som vi læser den rapport, er der hverken folkeretlige eller statsretlige forhindringer for vort fulde medlemskab af det nordiske samarbejde. Vi vil derfor fortsat arbejde for, at et enigt Lagtings beslutning om at søge om fuldt medlemskab bliver realitetsbehandlet og afsluttes på en for Færøerne og Norden værdig og acceptabel måde.

     Jeg støtter som sagt vedtagelsen af medlemsforslaget om en komité til behandling af Færøernes ansøgning om fuldt medlemskab. Jeg vil også gerne takke Ole Stavad og den danske delegation for deres klare støtte til det her.

     Jeg har som samarbejdsminister i de sidste knap 2 år deltaget i forberedelsen af Ålandsdokumentet, hvis oprindelse man kan finde i vores ansøgning om medlemskab. Men vi har godkendt Ålandsdokumentet med den bemærkning, at det ikke på nogen måde skal have præjudicerende virkning på vores ansøgning om fuldt medlemskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd.

 

297. Kolbrún Halldórsdóttir

 

Hr. præsident!

Det er klart, at denne sag om medlemskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd er vigtig for Færøerne, for Åland og for Grønland. Men den er også vigtig for de nordiske lande og for det nordiske samarbejde som helhed. Island er blandt de lande, der ser positivt på Færøernes ansøgning. Vores egen selvstændighedsproces er en del af forklaringen, og da Island havde præsidentposten i Nordisk Råd ved jeg at der blev taget skridt til, at ansøgningen kom videre.

     Det er i VSG-gruppen vores holdning, at Helsingforstraktaten skal moderniseres, så den også imødekommer områderne med selvstyre. Den danske regering er også endt med at være klart positiv over for det. Jeg vil gerne citere, hvad den danske samarbejdsminister, Connie Hedegaard, har skrevet til Nordisk Råds medlemmer fra Grønland, Danmark og Færøerne i et brev fra den 31. august i år. Og jeg citerer:

     Regeringens holdning er nu som før, at Helsingforsaftalen bør ændres, såfremt den står i vejen for de selvstyrende områders muligheder for at samarbejde på lige fod.

     Derfor vil jeg gerne bede samarbejdsministrene fra Norge, Sverige og Finland om at fortælle, hvorfor hver af disse regeringer er så ubetinget modstander af at revidere eller modernisere Helsingforstraktaten. Det har de aldrig fortalt nogen før – i hvert fald ikke offentligt. Hvorfor afviser disse landes regeringer modeller, der giver de selvstyrende områder kompetence i Nordisk Ministerråd dér, hvor Åland, Grønland eller Færøerne selv har lovkompetencen?

     En sådan model ville jo være langtidsholdbar. Den ville kunne holde til, at en eller flere af aktørerne en dag bliver selvstændige, og at en eller flere forbliver i rigsfællesskab med Finland eller Danmark. Den ville kunne holde til, at selvstyreområderne udvider sig.

     Jeg håber, at de tre ministre ikke gemmer sig bag juridiske argumenter eller afhandlinger. Jeg vil bede de tre regeringsrepræsentanter oplyse den ærede samling om, hvilke politiske argumenter der ligger til grund.

 

298. Høgni Hoydal

 

Jeg vil først takke Kólbrún Halldórsdóttir for talen. Som jeg forstår det, støtter man fra Islands side sagen, og det er vi også glade for. Men jeg kunne tænke mig at spørge, hvordan man fra islandsk side ser det nordiske samarbejdes fremtid. Vi jo set en tendens til, at det nordiske samarbejde knækker over på midten, altså at man i de skandinaviske lande vender sig mod Baltikum osv. Det er jo fint, men ser Island også et selvstændigt færøsk og grønlandsk medlemskab som en styrkelse af Vestnorden og dermed af balancen i det nordiske samarbejde?

 

299. Kolbrún Halldórsdóttir

 

Tak for spørgsmålet. Altså, det vestnordiske samarbejde er utrolig vigtigt for Island.

     Med hensyn til, hvordan det har udviklet sig de sidste år, kan jeg sige, at Island, Grønland og Færøerne har et tæt samarbejde, som er kreativt på så mange områder, og jeg vil bare nævne, fordi vi har haft miljø og klima i fokus på den her session, at det måske er de vigtigste spørgsmål for den her del af det nordiske samarbejde i Nordatlanten.

     Så er der også det, at Island for ikke så lang tid siden er kommet ud af selvstændighedsprocessen, og derfor ved vi, at den selvstændighedsproces, som er svær at gå igennem, til sidst lønner sig, og vi vil så gerne, at de selvstyrende områder, især Færøerne, får den løn, som de kræver, og som de har grund til, så snart som muligt.

 

300. Kári P. Højgaard

 

Tak, hr. præsident! I 2003 besluttede Færøerne at sende en ansøgning om fuldgyldigt medlemskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd, efter at Lagtinget enstemmigt havde vedtaget beslutningen. Behandlingen har taget tid, lang tid. I starten var der ingen reaktion, men efter et medlemsforslag om realitetsbehandling af den færøske ansøgning kom der gang i tingene. Den arbejdsgruppe, der blev nedsat til at behandle sagen, blev udelukket fra at behandle forslag, som ville kræve ændringer i Helsingforsaftalen.                Ålandsdokumentet har set dagens lys efter arbejdsgruppens behandling af sagen, og det kommer til særskilt behandling i dag. Dette dokument er et skridt i den rigtige retning, og alle fremskridt hilses velkommen. Både dokumentet og behandlingen af den færøske ansøgning om fuldt medlemskab bekræfter, at Ålandsdokumentet ikke er svaret på ansøgningen. Det er til sammenligning som i en fodboldkamp: Første halvleg er slut med et tilfredsstillende resultat, i pausen lægges taktikken for, hvordan vi kommer videre. Anden halvleg er afgørende for det endelige resultat, som forhåbentlig ender med, at ansøgningen bliver imødegået.

     Norden har gået i front som et lysende eksempel for alle verdens lande i form af demokrati, folkeret, social ligestilling, menneskerettigheder osv. Skal fællesskabet trives i den gode nordiske ånd, der binder os og vore lande sammen, er det nødvendigt, at vi arbejder på lige fod.

     Svanen er valgt til bomærke for Norden. Jeg vil gøre Martin Luther Kings ord til mine: ”Jeg har en drøm”. Jeg ser alle de nordiske svaner på lige fod hæve sig op fra jorden, klar til at møde udfordringerne og løse problemstillingerne i fællesskab.

     I politik er alle ting mulige, hvis der findes politisk vilje. Kære kollegaer i de nordiske lande, I sidder med magten og nøglen til at åbne døren til Norden. I kan gøre vores drøm til virkelighed. 

 

301. Jógvan við Keldu

 

Præsident! Som jeg så ofte før i mine taler har understreget her i Nordisk Råd, har samarbejdet mellem de selstyrende lande og Nordisk Råd haft en fantastisk stor betydning.

     For et år siden nævnte jeg i min tale på sessionen i København, da det så ud til, at vi ingen vegne var kommet, at dette kapitel var ved at blive et mørkt intermezzo i Nordisk Råds historie, når vi taler om frihed og kompetence for et folk.

     Som jeg samtidig meddelte i min talte, har jeg flere gange efterspurgt, om noget konkret forslag til denne ændring har været diskuteret, men da har svaret altid været nej.

     Sagen har siden verseret mellem statsministrene, samarbejdsministrene i Nordisk Råd samt i diverse embedsmandsgrupper.

     I april i år fik en arbejdsgruppe som opgave at foreslå initiativer, som kan styrke de selvstyrende områders deltagelse i det officielle nordiske samarbejde.

     Lad mig med det samme understrege, at selv om dette initiativ, som vi i første omgang er taknemmelige for, er fremkommet på grund af vor ansøgning fra 2003, så er dette absolut ikke noget svar på vor ansøgning.

     Arbejdsgruppen foreslår bl.a. ministerrådet og samarbejdsministrene følgende:

- at de selvstyrende områderne kan deltage i de samnordiske institutioners og samarbejdsorganisationernes arbejde på samme betingelser som landene, dette indebærer, at Færøerne, Grønland og Åland kan søge om fuldt medlemskab i de nævte organer inden for rammen af Helsingforsaftalen.

     Iøvrigt er der tre andre efterfølgende at-sætninger i forslaget.

     Præsident!
     Jeg vil meddele, at vi er taknemmelige for ethvert fremskridt i form af et tættere og mere kompetencegivende samarbejde i Nordisk Råd, men samtidig vil jeg understrege og konkretisere, at dette absolut ikke er noget svar på vor enstemmige ansøgning om fuldt medlemsskab af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd, og vil samtidig anmode om at intensivere alle gode kræfter i rådet til at arbejde videre med vort medlemsskab, således at vi en dag kan se frem til fuldt medlemsskab af både Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd.

     Præsident!

     Til sidst, idet dette er min sidste session i Nordisk Råd, da jeg ikke genopstiller til det færøske Lagting, vil jeg komme med en hjertelig tak for et fantastisk samarbejde gennem 9 år − en uforglemmelig oplevelsessøjle i mit 37-årige politiske liv! Som den vise prædikebog siger: En tid er til at tage i favnen, og en anden er til at lade være. Men jeg vil aldrig glemme de her år. Den tid er nu kommet, og jeg ønsker Nordisk Råd en god og givendefremtid.

     Tak, hr. præsident!

 

302. Kent Olsson

 

President! Som jag sade i mitt inlägg på en tidigare dagordningspunkt, ser vi positivt på att de självstyrande områdena får möjlighet att komma med i diskussionen och på ett helt annat sätt får ingå i de olika kommittéer som vi har. Från svensk sida kan vi dock inte se att man för tillfället kan komma längre än vad man är, det vill säga att de självstyrande områdena inte får vad man begär här.

     Jag ställer mig helt och hållet bakom presidiets ståndpunkter, att eftersom majoriteten av länderna inte vill ha någon förändring av Helsingforsavtalet måste det bli det beslut som det blir i dag.

     Det är ingen tvekan, tycker jag, som jag tidigare också sagt, att det är bra att de självstyrande områdena blir medlemmar i fler och fler kommittéer. Att de får större möjligheter att vara med och samverka ser vi alla här i Nordiska rådet som positivt. Men att bryta upp Helsingsforsavtalet och göra de förändringar som föreslås från den danska delegationen är vi som sagt var inte beredda att ställa upp på. Bifall till presidiets förslag!

 

303. Ole Stavad

 

Tak, hr. præsident. Når jeg har bedt om en replik, så er det, fordi jeg kender hr. Kent Olsson som en fremtrædende svensk rigsdagsledamot, som er partifælle med statsministeren, og er tæt på statsministeren.

     Jeg har i hele det her forløb på intet tidspunkt forstået, hvorfor den svenske regering ultimativt nægter overhovedet at diskutere en ændring af Helsingforsaftalen. At selv en konsekvensændring af Helsingforsaftalen – der jo er en international konvention – nægter man at diskutere, så der kan skabes overensstemmelse mellem Ålandsaftalen og Helsingforsaftalen. Derfor kommer vi nu til at leve med en virkelighed, hvor man vil administrere i modstrid med en international konvention.

     Kan hr. Kent Olsson svare mig på det spørgsmål?

 

 

304. Kent Olsson

 

Ja, jag ska försöka svara, även om jag inte är säker på att Ole Stavad blir nöjd med mitt svar.

     Det är ju faktiskt som så, att vi har ett Helsingforsavtal, en traktat som skrevs under för ett antal år sedan. Där har man sagt att de som är fullvärdiga medlemmar i detta och är med i alla beslut i ministerrådet, det är de enskilda länderna. De självstyrande områdena, varav två är en del av Danmark och ett en del av Finland, är alltså inte självständiga länder i den officiella benämningen.

     Ole Stavad vet precis som jag, att ska man göra förändringar i Helsingforstraktaten så måste alla vara överens och än så länge är det inte så – även om vi vet att det pågår rörelser för att Färöarna ska bli ett självständigt land, så är det inte det ännu.

     Jag tycker det är oerhört positivt att vi just har antagit Ålandsdokumentet, där vi ser det som viktigt att de självstyrande områdena får vara med i så mycket som möjligt av vad som pågår i Nordiska rådet. Men att Helsingforstraktaten förändras ställer vi som sagt var inte upp på nu.

     Jag vet inte om Ole Stavad är nöjd med svaret, men det är det svar han får just nu.

 

305. Høgni Hoydal

 

Jeg takker Kent Olsson for at redegøre for sit standpunkt, og som jeg forstod Kent Olssons standpunkt, så er det altså en slags teknisk knockout, som dette forslag handler om. Og derfor vil jeg spørge mere politisk, om Kent Olsson ser bort fra disse tekniske-juridiske forhindringer, som han ser. Ser han så det politiske potentiale deri, at Norden jo bliver større og det nordiske samarbejde stærkere, hvis vi får flere selvstændige aktører? Og jeg kan bare nævne, at hvis man skal finde Nordens centrum og man sætter en passer midt på Færøerne og tegner en cirkel, så er Færøerne præcis i centrum; det er jo det nordiske område, som alle nordiske lande burde interessere sig for!

 

306. Kent Olsson

 

Det var onekligen ett annorlunda och intressant sätt att beskriva Norden! Jag återkommer till att jag tycker att det är bra att vidga ramarna för vad de självstyrande områdena kan vara med i. Fortfarande är det så att Helsingforsavtalet bygger på att vi har fem självständiga länder plus de självstyrande områdena, och i nuvarande läge ser jag ingen anledning att ändra på det.

     Jag ser heller egentligen inte att detta speciellt missgynnar de tre självstyrande områdena. Ni kommer ju att vara med i det mesta av vad som pågår inom Nordiska rådet genom Ålandsdokumentet.

 

307. Rolf Reikvam

President! Kent Olsson omtaler Helsingforsavtalen som om den skulle være gitt av Vårherre, at vi da ikke kan endre på den. Jeg synes det er viktig å understreke at dette er et politisk dokument, som vi kan endre hvis det er politisk vilje til å endre på det. Jeg har litt problem med å forstå Kent Olssons argumentasjon – i den grad han argumenterer. Det er jo ikke så mye argumentasjon. Det er mest følelser og mindre politisk argumentasjon i forhold til Helsingforsavtalen. Så mitt spørsmål til Kent Olsson er todelt. For det første: Det at den danske delegasjonen nå i stor grad stemmer for forslaget, dvs. Danmark og Færøyene, at de nå er positive – iallfall i større grad enn den svenske, den finske og den norske delegasjonen – burde ikke det også ha fått Kent Olsson til å endre standpunkt? Og for det andre: Hvis de selvstendige områdene får fulle rettigheter på linje med de selvstendige landene, tror Kent Olsson at dette vil styrke det nordiske samarbeidet? Det siste var et politisk spørsmål.

 

 

308. Kent Olsson

 

Nu är det ju inte så att jag står ensam och säger att vi ska bevara Helsingforsavtalet. Det är faktiskt så vi tycker överlag – utom vänstersocialisterna och den danska delegationen, som väl kan sägas sent har kommit in i den här diskussionen. Jag uppfattade att den danska delegationen från början var på ungefär samma linje som vi övriga var, men så småningom har man kommit med. Det är Danmark som är mest berörd. Vänstersocialisterna brukar aldrig ta så stort ansvar för övergripande saker. Därför är det kanske inte så konstigt att ni hamnar i ett populärt beslut här.

     Men fortfarande är det så att ska man ändra Helsingforsavtalet så måste man vara överens om detta, och i presidiet är det samtliga länder utom Danmark och vänstersocialisterna som står på denna ståndpunkt, som vi inte ser någon anledning att ändra på just nu.

 

309. Kjartan Ólafsson

 

Hr. præsident! Den islandske delegation har altid villet støtte de selvstyrende områders repræsentation inden for det offentlige nordiske samarbejde med deres respektive kompetencer.

     Den islandske delegation vil på den anden side ikke blande sig i indenrigspolitiske sager i de enkelte nordiske lande om de selvstyrende områders stilling inden for de respektive landes forfatning. Især hvad angår Færøerne, må det selvstyrende område afgøre sin stilling inden for rigsfællesskabet i samarbejde med Danmark.

     Danmarks Riges delegation har besluttet at støtte reservationen til Præsidiets betænkning over medlemsforslag A 1378 om realitetsbehandling og etablering af en komité til behandling af Færøernes enstemmige ansøgning om selvstændigt medlemskab af Nordisk Råd, Nordisk Ministerråd samt alle nordiske konventioner og aftaler.

     Den islandske delegation har besluttet at stemme i enighed med Danmarks Riges delegation i denne sag.

 

Gränshinder i Norden

 

344. Ragnar Erlandsson

 

Fru president! Samarbetsministrarnas redogörelse rörande gränshinder 2007 är konkret och informativ.

     Jag är särskilt glad över att kravet på svenskt ID-kort försvinner för personer som vill öppna konto eller hantera bank- och postärenden i Sverige och som endast har ID-handling från ett annat land.

     Avsaknaden av svenskt ID-kort har varit till bekymmer för nordiska studerande i Sverige och i de flesta fall lett till att ungdomarna har registrerat sig i Sverige och därmed tagit ett första steg till permanent bosättning i studielandet.

     För Ålands del har vi i förlängningen svårt att få tillbaka ungdomar till vår egen arbetsmarknad.

     Jag är glad över att ministerrådet kommer att lägga ner stort arbete på att effektivera gränshindersarbetet.

     På den föreslagna bemyndigandepersonen vilar många förväntningar, och personens maktbefogenheter bör inte ha några gränser.