|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 12/2007-2008 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2008-01-08 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Stöd till näringslivet
Landskapsregeringen föreslår att regelverket om stöd till näringslivet ändras så att grundläggande bestämmelser om subventioner till näringslivet finns i lagstiftning och närmare bestämmelser om stödformer och ändamål finns i landskapets stödordningar, inom de ekonomiska ramar som lagtinget fastställer i budget. Ändringarna är en följd av EU-medlemskapet och den vidgade budgeteringsrätt som kom under nittiotalet. Landskapsregeringen föreslår samtidigt att lagstiftningen inte ska innehålla krav på att tillsätta en näringstödskommission.
INNEHÅLL
N Ä R I N G S S T Ö D S L A G för landskapet Åland
Näringspolitikens grundläggande mål är att främja god ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning. Stöd till näringslivet är ägnat att ge goda förutsättningar för ett livskraftigt och lönsamt näringsliv som kan bevara och skapa arbetsplatser inom såväl befintliga som nya branscher. Det är eftersträvansvärt att stödformerna ger näringslivet långsiktigt förutsägbara förutsättningar. Stödformerna ska också beakta regionalpolitiska behov samt syfta till att fler företag kan växa och en bredare näringsstruktur uppstå. Beskrivning av samt kriterier och villkor för olika former av subventioner till näringslivet kan studeras i dokumentet; Landskapsregeringens principer för handläggning och beviljande av stöd till näringslivet avseende näringsavdelningens allmänna byrås moment i landskapets budget (dnr N12/07/1/6) av den 27 mars 2007. Dokumentet kallas nedan ”landskapsregeringens stödprinciper”.
Finansiering till ekonomisk verksamhet kan ske helt med nationella budgetmedel eller med medfinansiering av EU-medel. EU:s regler om medfinansiering finns i de s.k. strukturfonderna. EG:s strukturfonder ses som viktiga instrument för att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan regioner och innevånare.
Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet enligt 18 § 22 punkten självstyrelselagen. Dock med vissa undantag såsom handelssjöfart, luftfart, pris på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter.
Grundläggande bestämmelser om stöd finns i
- landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti, samt i
- landskapslagen (1995:46) om återkrävande av stöd ur landskapets medel.
I förstnämnda lag finns bl.a. bestämmelser om allmänna villkor för lån, räntestöd understöd, landskapsgaranti samt bestämmelser om grunderna för det förfarande som ska iakttas vid handläggning av nämnda ärenden. I lagen finns bestämmelser om återbetalning hänfört till mottagarens medelsanvändning. Lagens bestämmelser är tillämpliga om det inte stadgas annorlunda i annan landskapslagstiftning.
I enlighet med den andra lagen kan ett stöd i enlighet med EG kommissionens beslut helt eller delvis återkrävas hos mottagaren, om kommissionen har konstaterat att stödet strider mot artikel 87 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen eller mot bestämmelser i kommissionens beslut nr 3855/91/EKSG om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin.
Bestämmelser om stöd till näringslivet finns i följande författningar.
2.1 Landskapslagen om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar
I landskapslagen (1966:14) om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar finns bestämmelser om landskapsgaranti som säkerhet för företags krediter eller ansvarsförbindelser. Ändamålet är att ge bättre förutsättningar till företag, i synnerhet avseende grundande, utveckling och utvidgning av företag. Lagen ger även möjligheter till landskapslån mot svagare säkerhet än sådan ”betryggande säkerhet” som avses i 4 § landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.
Nya garantier eller lån beviljas inte med stöd av lagen. I landskapets budget har ett belopp anslagits för ersättande av tidigare beviljade kreditförluster.
2.2 Landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse
Med stöd av landskapslagen (1972:58) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse är rikslagen om statliga fartygsgarantier (FFS 573/1972) och med stöd av densamma utfärdade bestämmelser tillämpliga i landskapet. Till säkerhet för krediter eller annan finansiering som direkt eller indirekt beviljats företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse, kan fartygsgarantier beviljas för anskaffning av ett minst tio meter långt och högst tio år gammalt handelsfartyg eller ett sådant fartygs skrov. Fartygsgaranti kan även beviljas till säkerhet för krediter som upptagits för ändrings-, reparations- eller förbättringsarbeten på sådana fartyg.
Högsta domstolen konstaterade i en dom den 29 augusti 1993 att fysiska och juridiska personer i landskapet har samma rätt till stöd enligt rikslagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser som varje annan fysisk eller juridisk person i Finland. Räntestöd beviljas inte med stöd av lagen. Landskapslagen är utan och förväntas fortsättningsvis vara utan praktisk betydelse.
2.3 Landskapslagen om semesterpenning för småföretagare
Med stöd av landskapslagen (1975:32) om semesterpenning för småföretagare kan semesterpenning betalas till småföretagare ”som icke utan ekonomiskt stöd har möjlighet att hålla semester utan att äventyra sin eller sin familjs utkomst”.
Medel för semesterpenning för småföretagare budgeterades sista gången för år 1993. När lagstiftningen tillkom gällde 1951 års självstyrelselag, då landskapets budget och regelverk var nära länkad till rikets budget och regelverk. Korresponderande rikslagstiftning tillämpades senast för semesterperioden 1993 – 1994, och upphävdes från och med den 1 januari 2000.
2.4 Landskapslagen om investeringslån
Med stöd av landskapslagen (1975:45) om investeringslån kan lån beviljas för investeringar i produktions- och turistverksamhet ”i syfte att främja den ekonomiska tillväxten, trygga sysselsättningen och höja inkomstnivån i landskapet”.
Nya lån beviljas inte med stöd av lagen. I budgeten har dock anslagits 50 000 euro för år 2007, vilket belopp är avsett att täcka förvaltningskostnader för redan beviljade lån. Anslaget minskas i den takt som tidigare beviljade låneärenden avslutas.
2.5 Landskapslagen om räntestödslån för fiskerinäringen
Med stöd av landskapslagen (1977:29) om räntestödslån för fiskerinäringen kan stöd ges till fiskare och till företag som marknadsför, tillvaratar, förvarar och hanterar fisk.
Nya lån beviljas inte med stöd av lagen. Lagen är utan och förväntas fortsättningsvis vara utan praktisk betydelse.
2.6 Landskapslagen om sysselsättningspolitiska konjunkturlån till företag
Med stöd av landskapslagen (1977:44) om sysselsättningspolitiska konjunkturlån till företag kan lån beviljas företag av visst slag, som har förutsättningar för lönsam verksamhet, men som försvagats av ett allmänt dåligt ekonomiskt marknadsläge så att företaget utan stöd skulle kunna tvingas att temporärt avskeda eller permittera arbetskraft eller övergå till förkortad arbetsvecka. Lagen tillkom år 1976 under en ekonomisk lågkonjunktur i enlighet med de ekonomiska förutsättningar som gavs i 1951 års självstyrelselag. Den följde således av budgetskäl nära bestämmelser i en rikslag, nämligen lagen om sysselsättningspolitiska konjunkturlån till företag, FFS 655/1976. Rikslagen var temporär till och med utgången av år 1980, medan landskapslagen fortsättningsvis är i kraft. Några nya lån beviljas dock inte med stöd av lagen. Följaktligen saknar landskapslagen och förväntas fortsättningsvis sakna praktisk betydelse.
2.7 Landskapslagen om vissa räntestödslån som beviljas av kreditinrättning
Med stöd av landskapslagen (1978:39) om vissa räntestödslån som beviljas av kreditinrättning kan räntestödslån beviljas företag för vissa åtgärder såsom för byggande av vatten- och avloppsanläggningar, luftvårdsinvesteringar, anläggande av allmänna avfallsbehandlingsplatser samt för energibesparingsinvesteringar.
Nya lån beviljas inte med stöd av lagen. Lagen är utan och förväntas fortsättningsvis vara utan praktisk betydelse.
2.8 Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser
Med stöd av landskapslagen (1991:43) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser är rikslagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser (FFS 1173/1990) tillämplig i landskapet. Med stöd av regelverket kan räntestöd ges för lån som har beviljats för finansiering av fartygsleveranser. Räntestödslån kan ges för finansiering av ett fartygsbygge, byggande av ett fartygsskrov eller ett större ändringsarbete på fartyg.
På samma grunder som i avsnitt 2.2. gäller enligt Högsta domstolens dom från år 1993 att fysiska och juridiska personer i landskapet har samma rätt till stöd enligt rikslagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser som varje annan fysisk eller juridisk person i Finland. Räntestöd beviljas inte med stöd av lagen. Landskapslagen är utan och förväntas fortsättningsvis vara utan praktisk betydelse.
2.9 Näringsstödslagen för landskapet Åland
Med stöd av näringsstödslagen (1996:35) för landskapet Åland kan företagsverksamhet beviljas näringsstöd såsom investeringsstöd, startstöd eller utvecklingsstöd. Sedan år 2000 har dock endast medel budgeterats för investeringsstöd.
För att behandla ärenden med stöd av lagen tillsätter landskapsregeringen rådgivande näringsstödskommission för två år i sänder. Antalet ledamöter kan variera mellan fyra och sex. Ledamöterna tillsätts på ett politiskt mandat, varvid dock minst en ledamot bör ha näringslivserfarenhet. Näringsstödskommissionen sammanträder ett fåtal gånger per år, i praktiken behandlas endast ärenden om investeringsstöd med stöd av näringsstödslagen. Näringskommissionens politiska handlingsutrymme är närmast obefintligt då regelverket har detaljerats, efter EES-avtalet och EU-medlemskapet. Politik som rör stöd till näringslivet utformas nu främst i samband med framtagandet av policydokument och vid budgetberedning.
Grunden för EG:s bestämmelser om statligt stöd till företag finns i EG-fördragets artiklar 87 och 88. Enligt huvudregeln gäller ett förbud, som dock genombryts av vittgående undantagsmöjligheter. Statligt stöd kan således ges till företag om det är förenligt med en rättslig ram inom EG:s regelverk.
3.1 Grundläggande förbud att ge statsstöd
Med EU-medlemskapet följde ett detaljerat regelverk om statligt stöd, som har begränsat medlemsstaternas möjligheter att ge offentligt stöd. Begreppet stöd omfattar här inte bara bidrag utan kan exempelvis också omfatta förmånliga lån eller borgensåtaganden, skatte- eller avgiftslättnader samt icke-marknadsmässiga subventioner. Inom EU finns ett allmänt förbud mot statligt stöd. I artikel 87.1 i EG-fördraget beskrivs förbudet vara riktat mot förhållanden då följande fyra betingelser samtidigt uppfylls:
- Förmånen beviljas direkt eller indirekt genom offentliga medel.
- Åtgärden innebär att vissa företag eller produkter ges en selektiv fördel.
- Åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen.
- Åtgärden kan påverka handeln mellan medlemsstater.
3.2 Undantag från statsstödsförbudet
Såsom nämnts finns undantagsmöjligheter från den allmänna förbudsprincipen. Förenligt med den gemensamma marknaden är enligt artikel 87.2 i EG-fördraget vissa stöd av social karaktär och stöd vid naturkatastrofer. Som förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 kan även följande anses vara:
- art 87.3a: Stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning.
- art 87.3b: Stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi.
- art 87.3c: Stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
- art 87.3d: Stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
- art 87.3e: Stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet.
3.3 EG:s gruppundantag
I enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget måste stödåtgärder anmälas (notifieras) i förväg till EG-kommissionen för att kunna godkännas. EG-kommissionen har dock i ett antal förordningar beslutat om undantag från notifieringsplikten (gruppundantag) för stöd som uppfyller vissa krav. Här kan nämnas EG-rättsakterna
- EG-förordning 1628/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt regionalt investeringsstöd samt
- EG-förordning 1998/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (den s.k. ”de minimis-förordningen).
I enlighet med gruppundantaget i EG-förordningen 1628/2006 kan regionalstöd ges. Härigenom finns möjlighet att ge investeringsstöd till sådana områden som godkänns enligt artikel 87.3 punkterna a eller c. Landskapets skärgårds- och landsbygdsområden har för perioden 2007 – 2013 godkänts som ett ”artikel 87.3c-område”. Därvid är stöd är tillåtet för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
I enlighet med gruppundantaget i EG-förordningen 1998/2006 (de minimis) kan stöd ges som anses vara så kvantitativt obetydliga att de inte utgör stöd. Ett företag kan sammantaget ges högst 200 000 euro i stöd under en treårsperiod. Stödet kan i princip avse vilka slags kostnader som helst, utom stöd för jordbruksvaror, fiske, vattenbruk eller kolindustri. De minimis-bestämmelserna tillåter heller inte kvantitativa exportstöd eller stöd för undsättande eller omstrukturering av företag i svårigheter. Det högsta stödet till företag som tillhandahåller godstransporttjänster på landsvägar är begränsat till 100 000 euro under en treårsperiod - inget stöd får ges för fordonsanskaffning.
Förslaget till framställning har under tiden 29 september till och med den 29 oktober 2007 varit på remiss. Synpunkter har begärts från Ålands kommunförbund, Ålands företagarförening r.f., Ålands handelskammare r.f., Ålands köpmannaförening r.f. samt Ålands turistförbund r.f. Förslaget har dessutom sänds för kännedom till de politiska partierna i Ålands lagting, finansavdelningen, kansliavdelningen, EU-enheten, Social- och miljöavdelningen samt till utbildnings- och kulturavdelningen. Förslaget har under remisstiden funnits tillgänglig på landskapets hemsida.
I ett gemensamt utlåtande konstaterar Ålands företagarförening r.f., Ålands handelskammare r.f., Ålands köpmannaförening r.f. att ”förslaget innebär en förenkling av regelverket för näringsstöd och … samtidigt medför bättre möjligheter till anpassning gentemot gemenskapens regler.
Såsom nämnts ovan finns närmare kriterier och villkor för stöd till näringslivet i landskapsregeringens stödprinciper. För närvarande administreras följande stöd genom landskapsregeringens näringsavdelnings allmänna byrå:
Garanti till företag i skärgården kan beviljas för att utveckla eller utvidga ett företags verksamhetsförutsättningar eller vid övertagande av ett befintligt företag.
Investeringsstöd kan beviljas företag med förutsättning för vinstgivande verksamhet, för nyinvestering som leder till ökad export och ökad sysselsättning inom det privata näringslivet.
Produkt- och teknologiutvecklingsbidrag kan beviljas små och medelstora företag för deltagande i och genomförande av forsknings- och produktutvecklingsprojekt som leder till nya konkurrenskraftiga tjänster, produkter eller produktionsmetoder.
Inkubatorföretag är små och medelstora företag med förutsättningar att utveckla sina idéer till kommersiella produkter. De kan ges inträde i den s.k. företagsinkubatorn. Stöd omfattar då marknadsundersökningar, anlitande av experttjänster samt kan omfatta drifts- eller produktuvecklingsbidrag.
Bidrag för internationalisering kan beviljas små och medelstora företag med förutsättningar att bedriva en framgångsrik exportverksamhet exempelvis för anlitande av en marknadsförings- eller säljkonsult, eller för att ta fram marknadsföringsbroschyrer som vänder sig till marknader utanför Åland.
Medel för evenemang kan ges små och medelstora företag för ordnande eller marknadsföring av kommersiella evenemang av engångskaraktär.
Medel för idéutveckling och utredning av affärsidéer kan ges för utredningar och utveckling av nya affärsidéer.
Främjande av företagande i skärgården kan ske genom bidrag för anställdas socialskyddsavgifter, för startande av nya företag samt till livsmedelsbutikers drift och investeringar.
Statsägda Finnvera Abp är rikets officiella exportgarantiinstitut. Finnvera kan bevilja lån, borgen och exportfinansieringstjänster till företag. Landskapsregering har ett avtal med Finnvera Abp om sådan finansiering för i landskapet verksamma företag. Nu gällande avtal avser tiden från den 1 augusti 2007 till den 31 december 2012. Härigenom garanterar landskapsregeringen medel enligt vissa av Finnvera Abp:s finansieringsformer (jfr www.finnvera.fi).
Bestämmelserna om stöd till näringslivet tillkom huvudsakligen under sjuttiotalet. Under nittiotalet ändrades regelverkets utgångspunkter främst med en vidgad budgeteringsrätt som följde med ikraftträdandet av gällande självstyrelselag den 1 januari 1993, men också med den anpassning till EG-rätten som följde med EES-avtalet från den 1 januari 1994 och EU-medlemskapet från den 1 januari 1995. Lagstiftningen om stöd till näringslivet har inte reviderats med beaktande av EG-regelverket, även om detta har genomförts i landskapets stödordningar. Med EG-fördraget och EG-rätten begränsas således medlemsstaternas möjligheter att stöda enskilda företag eller viss produktion. I EG-fördragets artiklar 87 och 88 finns grundläggande regler om vad som är förenligt med den gemensamma marknaden. Med utgångspunkt från dem fastlägger EG-kommissionen riktlinjer för bl.a. regionalstöd.
Mot denna bakgrund föreslår landskapsregeringen att en ny näringsstödslag för landskapet Åland antas och följande i avsnitt 2 ovan redovisade lagar upphävs:
- Landskapslagen om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar.
- Landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse.
- Landskapslagen om semesterpenning för småföretagare.
- Landskapslagen om investeringslån.
- Landskapslagen om räntestödslån för fiskerinäringen.
- Landskapslagen om sysselsättningspolitiska konjunkturlån till företag.
- Landskapslagen om vissa räntestödslån som beviljas av kreditinrättning.
- Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser.
- Näringsstödslagen för landskapet Åland.
Politiskt tillsatta organ bör principiellt inte delta i beredning av stödärenden som rör enskilda fysiska eller juridiska personer, så som nu kan ske inom näringsstödskommissionen. Så som nämnts i avsnitt 2.9 ovan behandlar (sedan år 2000) kommissionen endast ärenden som rör investeringsstöd enligt näringsstödslagen för landskapet Åland. Förutsättningarna för näringsstödskommissionens arbete har ändrats betydligt, främst då prövningen av om näringsstöd ska beviljas har blivit allt mer regelstyrd och det politiska handlingsutrymmet i motsvarande omfattning har begränsats. Med denna utveckling har näringsstödskommissionen i stort sett ingen betydelse i de fåtal ärenden som berörs, då den politik som rör stöd till näringslivet nu främst utformas i samband med framtagandet av policydokument baserade på EG:s statsstödsregler samt vid lagtingets budgetberedning. Näringsstödskommissionens medverkan i behandlingen av enskilda ärenden enligt näringsstödslagen, framstår i regel som principiellt felaktig samt som onödig och tidskrävande byråkrati för dem som söker stöd såväl som för landskapsregeringens handläggare och beslutsfattare.
Förslaget bedöms inte få någon direkt verkan för miljön eller för jämställdheten. Genom förslaget skapas ett regelverk som ger landskapet en möjlighet att smidigare än hittills beakta ändrade legala och ekonomiska ramar i EG:s regelverk. Således skulle grundläggande bestämmelser ges i lagen, medan landskapets stödprinciper fortlöpande kunde ses över och anpassas till samhällets och näringslivets behov. I stödprinciperna skulle närmast ingå frågor som rör stödändamål, möjliga stödtagare, stödvillkor och säkerheter för stöd. Lagtingets kontroll utövas i samband med att budgetramar fastställs för ändamålet.
I förslaget har beaktats det förslag till förvaltningslag för landskapet Åland, som landskapsregeringen har lämnat till lagtinget den 1 mars 2007 (fr 8/2006 – 2007). I förslaget till förvaltningslag finns följaktligen behövliga bestämmelser om ärendens anhängiggörande, handläggning, och beslut ävensom om rättelse av besvärsanvisning, fel i beslut, sakfel och skrivfel. Det bör noteras att betydelsen av begreppet näringsstöd ändras från att endast avse investeringsstöd, startstöd och utvecklingsstöd enligt näringsstödslagen för landskapet Åland till att bli ett samlat begrepp för allt stöd till näringslivet.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Lagens tillämpningsområde. Lagtinget fastställer i budget det högsta sammanlagda näringsstödsbelopp som kan beviljas under ett år.
2 § Små och medelstora företag. Jämför EG-kommissionens gällande rekommendation om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (2003/361/EG). Där definieras mikro-, små- och medelstora företag på följande sätt:
Mikroföretag har under 10 anställda och en omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner Euro.
Små företag har färre än 50 anställda och en omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro per år.
Medelstora företag har högst 250 anställda och en årsomsättning som inte överstiger 50 miljoner euro/år eller en balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro per år.
Stora företag är andra än i paragrafen avsedda mikroföretag, små företag och medelstora företag.
2 kap. Beslut om och användning av näringsstöd
3 § Företag som inte kan beviljas näringsstöd. Bestämmelserna i paragrafen följer EG:s bestämmelser. Jfr EG:s riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007-2013 (2006/C 54/08). Jfr avseende begreppet ”företag i svårigheter” EG-kommissionens meddelande Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2004/C 244/02).
4 § Sökande. Bestämmelserna i paragrafen följer 11 § självstyrelselagen samt bestämmelser i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring. Det är ändamålsenligt att en sökande har rätt att utöva näring, vilket fordrar ett fast driftställe i landskapet. Detta gäller f.n. i enlighet med landskapsregeringens stödprinciper. Landskapsregeringen kan med stöd av paragrafen därutöver besluta närmare om generella krav för näringsstöd.
5 § Ansökan. Paragrafen innebär ingen ändring i sak. I näringsstödslagen för landskapet Åland följer detta av bestämmelser i 18 § 2 mom.
6 § Tystnadsplikt. Paragrafen är i konsekvens såväl med grundläggande bestämmelser om sekretess i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet som med 17 § tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. Av det sistnämnda lagrummet framgår att en tjänsteman inte får ”utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans eller hennes kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser skall hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av sakens beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas”.
7 § Beslut om och utbetalning av näringsstöd. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 19 och 20 §§ i näringsstödslagen för landskapet Åland
8 § Användning av näringsstöd. Paragrafen innebär ingen ändring i sak. I den gällande näringsstödslagen för landskapet Åland följer detta av bestämmelser i 23 och 24 §§.
9 § Förvaring av handlingar. Stödstagaren ska utöver bokföringsmaterialet förvara alla de uppgifter, utredningar och handlingar som kan ha betydelse för tillsynen av att grunderna för stödets beviljande uppfylls. Detta skiljer sig i grunden inte från vad som gäller för tillsyn i enlighet med nuvarande regelverk, jfr främst 23 § i näringsstödslagen för landskapet Åland.
3 kap. Tillsyn och återkrav
10 § Inspektion. Bestämmelsen har en motsvarighet i 23 § i näringsstödslagen för landskapet Åland. Utan att åsyfta ändring i sak har landskapsregeringens möjligheter till inspektion beskrivits mer ingående i detta förslag.
11 § Allmänna bestämmelser om återbetalning av näringsstöd. I paragrafen finns en hänvisning till de allmänna bestämmelserna om återbetalning av stöd. Avseende återkrav kan noteras att gällande rikslag om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961) från och med den 1 januari 2008 upphävs och ersätts av rikslagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007). Avseende förslagets 3 mom. föreslås beloppsgränsen bestämd mot bakgrund dels av den följdriktighet som ligger i ett återbetalningskrav, dels landskapets kostnader i samband med att begära återbetalning av felaktigt utbetalda försumbara belopp.
12 § Särskilda bestämmelser om återbetalning av näringsstöd. Bestämmelsen i 1 mom. överensstämmer i sak med 24 § 1 mom. i näringsstödslagen för landskapet Åland, som dock i praktiken endast avser investeringsstöd.
Bestämmelsen i 2 mom. har en motsvarighet 24 § 2 mom. i näringsstödslagen för landskapet Åland, som dock i praktiken endast avser investeringsstöd. Regeln föreslås skärpt så att landskapsregeringen ska vidta åtgärder om vissa omständigheter föreligger samt så att den tid inom vilken återbetalning ska ske kortas från fem till tre år för små och medelstora företag.
13 § Återbetalning vid skadefall. Bestämmelsen i 1 mom. överensstämmer i huvudsak med 25 § i näringsstödslagen för landskapet Åland. För små eller medelstora företag har kravet på återbetalning kortats från fem till tre år.
14 § Ränta vid återbetalning. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 26 § i näringsstödslagen för landskapet Åland.
6 kap. Särskilda bestämmelser
15 och 16 §§ Brott mot tystnadsplikt och Subventionsbedrägeri. Straffbestämmelserna överensstämmer i sak med gällande bestämmelser. Genom 16 § tydliggörs dock att de straffrättsliga bestämmelserna om subventionsbedrägeri finns i strafflagen (FFS 39/1889).
17 och 18 §§ Ikraftträdelsebestämmelser och Övergångsbestämmelser. Det är ändamålsenligt såväl för landskapet och som för de enskilda stödmottagarna att grundläggande villkor för beviljande av stöd inte ändras. I 18 § finns en sedvanlig övergångsbestämmelse.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
N Ä R I N G S S T Ö D S L A G
för landskapet Åland
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens tillämpningsområde
Med näringsstöd avses i denna lag finansiering av företags start och utveckling eller stöd för utveckling av ett företags verksamhetsmiljö i enlighet med en stödordning som landskapsregeringen har beslutat om.
Denna lag tillämpas såväl på näringsstöd till företagsverksamhet i landskapet Åland som helt betalas av landskapets medel som på sådant stöd som delfinansieras med medel ur Europeiska gemenskapens strukturfonder. Näringsstöd ska beviljas med beaktande av Europeiska gemenskapens bestämmelser om statligt stöd till företag.
2 §
Små och medelstora företag
I denna lag avses med små och medelstora företag sådana företag som uppfyller villkoren enligt EG-kommissionens gällande rekommendation om definition av mikroföretag samt små och medelstora företag.
2 kap.
Beslut om och användning av näringsstöd
3 §
Företag som inte kan beviljas näringsstöd
Näringsstöd beviljas inte till
1) företag inom syntetfiber-, varv- eller kol- och stålindustrin,
2) företag inom fiske- eller vattenbruksnäringen, eller företag inom jordbrukets primärproduktion,
3) företag i svårigheter, i den mening som avses i Europeiska gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering, samt
4) företag för exportrelaterad verksamhet till tredje länder eller medlemsstater om stödet är direkt knutet till exporterande volymer, till inrättande och drift av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter i samband med exportverksamhet.
Vid beviljande av näringsstöd ska Europeiska gemenskapens sektorsvisa begränsningar iakttas.
4 §
Sökande
Näringsstöd kan beviljas sökande som har rätt att utöva näring i enlighet med bestämmelserna därom i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring, som har fast driftställe i landskapet Åland och som uppfyller av landskapsregeringen beslutade generella krav för näringsstöd.
5 §
Ansökan
Ansökan om näringsstöd ska lämnas till landskapsregeringen innan åtgärder vidtas. Arbete kan därefter inledas innan beslut om det är förenligt med gällande stödvillkor.
6 §
Tystnadsplikt
Den som handlägger ett ärende enligt denna lag får inte utan lov röja vad han eller hon vid handläggningen av ärendet har fått veta om ett företags, en branschorganisations eller en enskilds ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet.
7 §
Beslut om och utbetalning av näringsstöd
Landskapsregeringen beslutar om näringsstöd.
Näringsstöd i form av bidrag betalas ut i efterskott, efter det att stödtagaren har presenterat en tillräcklig utredning över de utgifter som ligger till grund för stödet och har uppfyllt eventuella villkor i stödbeslutet. Om de verkliga utgifterna är lägre än de beräknade utgifter som låg till grund för beviljandet av stödet, och om det beviljade stödet överstiger den andel av utgifterna som nämns i beslutet, så ska stödet sänkas i motsvarande grad.
8 §
Användning av näringsstöd
Ett näringsstöd får endast användas för det ändamål det har beviljats enligt landskapsregeringens beslut. Utöver vad som bestäms i denna lag och med stöd av lagen gällande stödordningar, ska stödtagaren iaktta de villkor som följer av det enskilda beslutet om näringsstöd.
En stödtagare ska utan dröjsmål meddela landskapsregeringen om förändringar som påverkar uppnåendet av de ändamål för vilka ett näringsstöd har beviljats, samt om annan förändring som inverkar på det beviljade näringsstödets användning.
9 §
Förvaring av handlingar
Stödtagaren är skyldig att förvara allt bokföringsmaterial och övrigt material som anknyter till näringsstödet på ett sådant sätt att det är möjligt att övervaka användningen av stödet. Bokföringen och det material som anknyter till den ska förvaras på det sätt som bestäms i bokföringslagen (FFS 1336/1997). Till den del det är frågan om finansiering via EU:s strukturfonder ska bokföringen och det material som anknyter till den förvaras under minst tre år från den tidpunkt då EG-kommissionen har betalat ut slutraten för det aktuella strukturfondsprogrammet.
3 kap.
Tillsyn och återkrav
10 §
Inspektion
Landskapsregeringen har rätt att utföra inspektioner hos stödtagaren för att utreda förutsättningarna för att bevilja och utbetala stöd samt för att se om villkoren för att bevilja och betala stöd har iakttagits. Stödtagaren ska därvid på begäran av den som utför granskningen lämna de upplysningar som är nödvändiga för att granskningen ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt, samt ska utan rätt till ersättning framlägga alla behövliga handlingar. Med handlingar avses också sådana uppgifter som har framställts eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på motsvarande sätt. En inspektion kan i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver gälla byggnader, lokaler, informationssystem och handlingar som är betydelsefulla med hänsyn till den åtgärd som stöds samt användningen av stödet. Inspektion får dock inte utföras i lokaler och utrymmen som till skydd för privatlivet omfattas av hemfrid.
Den som utför granskningen har rätt att omhänderta handlingar och övrigt material som avses ovan, om detta krävs för att syftet med granskningen ska uppnås. Handlingarna och annat material ska utan dröjsmål återlämnas när de inte längre behövs för utförandet av granskningen.
Bestämmelserna om inspektion för de ändamål som avses i 1 mom. avser även inspektörer som för ändamålet är utsedda av en EU-institution, samt oavhängiga revisionssamfund som utför inspektioner i enlighet med landskapsregeringens beslut.
11 §
Allmänna bestämmelser om återbetalning av näringsstöd
Bestämmelser om återbetalning av stöd finns i landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.
Återkrav av stöd som har utbetalats med stöd av denna lag eller med stöd av denna lag gällande bestämmelser får verkställas i den ordning som gäller för indrivning av skatter i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007). Återkrav kan även verkställas genom att vid utbetalning av senare beviljat stöd avdras ett belopp som ska återkrävas.
Om en i 2 mom. avsedd fordran understiger 3 euro ger det ingen anledning till åtgärd. Om en sådan fordran uppgår till 3 euro eller högst till 100 euro per stödtagare och stödansökan kan landskapsregeringen besluta att en utbetalning inte ska återkrävas.
12 §
Särskilda bestämmelser om återbetalning av näringsstöd
Landskapsregeringen ska besluta att ett näringsstöd ska återbetalas helt eller delvis om stödtagaren
1) i samband med ansökan om stöd eller utbetalning av det på någon väsentlig punkt lämnat felaktiga uppgifter,
2) låtit bli att lämna uppgifter som i väsentlig grad skulle ha inverkat på utbetalningen av stödet,
3) vägrat lämna uppgifter, handlingar eller annat material som behövs för övervakningen eller vägrat att i tillräcklig utsträckning hjälpa till vid granskningen eller har
4) använt stödet för något annat ändamål än det har beviljats för.
Landskapsregeringen ska besluta att ett investeringsstöd helt eller delvis ska återbetalas om stödtagaren med beaktande av 2 § är ett stort företag, som inom fem år efter det att investeringen har slutförts och tagits i bruk, utan vägande skäl har inställt eller i väsentlig grad inskränkt den verksamhet som ligger till grund för stödet. Vid investeringsstöd till företag som kan definieras som små och medelstora är motsvarande tidpunkt tre år. Om investeringen avser anläggningar eller utrustning som på grund av snabb teknisk utveckling blir föråldrad under denna tre- eller femårsperiod fordras istället att den ekonomiska verksamheten blir kvar i regionen under perioden.
13 §
Återbetalning vid skadefall
Om anläggningstillgångar för vilka näringsstöd har beviljats förstörs i samband med skadefall ska landskapsregeringen ålägga stödtagaren att av det försäkringsbelopp som eventuellt erhålls till landskapsregeringen betala en del som motsvarar stödets andel av anläggningstillgångarna vid den tidpunkt då de anskaffades. Betalningsskyldigheten kan gälla högst ett belopp som motsvarar stödet och avse skadefall som har inträffat inom fem år efter att stöd har betalats ut till ett stort företag, samt inom tre år efter att stöd har betalats ut till små eller medelstora företag.
Befrielse från betalningsskyldigheten kan beviljas om motsvarande nya anläggningstillgångar anskaffas istället för dem som har förstörts. De villkor som ställts för stödet gäller då för de nya anläggningstillgångarna.
14 §
Ränta vid återbetalning
Landskapsregeringen kan besluta att den som ska återbetala ett stöd ska betala en årlig ränta på stödbeloppet från den dag stödet betalades ut eller från det att anläggningstillgångar har överlåtits. Räntesatsen kan högst uppgå till Finlands Banks grundränta ökad med fyra procentenheter.
På ett stöd som inte har återbetalats senast på förfallodagen ska stödtagaren betala förseningsränta enligt gällande räntesats för förseningsränta.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
15 §
Brott mot tystnadsplikt
Den som utan lov röjer vad han eller hon vid handläggningen av ärenden enligt denna lag fått veta om ett företags, en branschorganisations eller en enskilds ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet som avses i 6 §, ska för brott mot tystnadsplikt enligt landskapslagen om näringsstöd dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stadgas någon annanstans.
Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott som avses i 1 mom. om inte målsäganden har anmält brottet till åtal.
16 §
Subventionsbedrägeri
Bestämmelser om subventionsbedrägeri finns i 29 kap. strafflagen (FFS 39/1889).
17 §
Ikraftträdelsebestämmelser
Denna lag träder i kraft den
Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs
1) landskapslagen (1966:14) om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar,
2) landskapslagen (1972:58) angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om statsgarantier för företag som idkar skeppsbyggnads- eller rederirörelse,
3) landskapslagen (1975:32) om semesterpenning för småföretagare,
4) landskapslagen (1975:45) om investeringslån,
5) landskapslagen (1977:29) om räntestödslån för fiskerinäringen,
6) landskapslagen (1977:44) om sysselsättningspolitiska konjunkturlån till företag,
7) landskapslagen (1978:39) om vissa räntestödslån som beviljas av kreditinrättning,
8) landskapslagen (1991:43) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om räntestöd för finansiering av fartygsleveranser, samt
9) näringsstödslagen (1996:35) för landskapet Åland.
De i 2 mom. upphävda bestämmelserna tillämpas på näringsstöd som har beviljats med stöd av dem. Dock tillämpas på sådana näringsstöd denna lags bestämmelser om tillsyn och återbetalning av näringsstöd.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
18 §
Övergångsbestämmelse
Denna lag ska tillämpas på en ansökan om stöd till näringslivet som är registrerad vid landskapsregeringen när denna lag träder i kraft.
|
Mariehamn den 8 januari 2008 |
|
|
L a n t r å d |
Viveka Eriksson |
|
Föredragande ledamot |
Jan-Erik Mattsson |
