Regeringens proposition till Riksdagen om godkännande av den internationella konventionen mot dopning samt med förslag till lag om sättande ikraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås att riksdagen skall anta den internationella konventionen mot dopning, vilken Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) ingick i Paris i oktober 2005 samt lagförslaget om sättande i kraft av den.

Konventionen är ett medel till att globalt främja verksamheten mot dopning inom idrotten samt erkänna Världsantidopningsbyråns (Wada) roll som samordnare av den internationella verksamheten mot dopning inom idrotten.

Gällande finsk lagstiftning uppfyller de krav som denna konvention ställer på de konventionsslutande parterna. I denna proposition föreslås därför ingen ändring av den gällande lagstiftningen.

I propositionen ingår ett förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. För att konventionen skall träda i kraft internationellt krävs ratifikation eller godkännande av 30 stater.

Meningen är att lagen skall träda i kraft vid en tidpunkt om vilken bestäms genom förordning av republikens president, samtidigt som konventionen träder i kraft för Finlands del.

—————

INNEHÅLL

ALLMÄN MOTIVERING

1. Inledning

Förenta nationernas (FN) generalförsamling antog den 3 november 2003 en resolution (58/5) om idrotten som ett medel för att främja utbildning, hälsa, utveckling och fred. FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) antog de rekommendationer om dopning som antogs vid den andra (Moskva 1988), den tredje (Punta del Este 1999) och den fjärde (Aten 2004) idrottsministerkonferensen. Unescos 32. generalkonferens beslutade att dopningen inom idrotten bör regleras genom en internationell konvention.

Den allmänna organisationen mot dopning, Världsantidopningsbyrån (Wada, World Antidoping Agency) grundades 1999 för att främja och koordinera den världsomspännande antidopningsverksamheten. Juridiskt sett är Wada en stiftelse som stiftades enligt schweizisk lag och har sin huvudsakliga verksamhet i Montreal, Kanada. För Wadas finansiering och administration svarar den olympiska rörelsen till hälften och världens regeringar till hälften.

Världsantidopningskoden antogs av Wada vid världskonferensen om dopning inom idrotten i Köpenhamn den 5 mars 2003. De sammanslutningar som har förbundit sig att iaktta Världsantidopningskoden är skyldiga att följa den och de standarder som Wada utarbetar. Världsantidopningskoden har undertecknats av Internationella Olympiska Kommittén och Internationella Paralympiska Kommittén, 79 internationella grenförbund inom idrotten, 203 nationella olympiska kommittéer, 161 paralympiska kommittéer samt 66 nationella antidopningsorganisationer. Världsantidopningskoden har i Finland undertecknats av Finlands Idrott r.f. (FI), Finlands Olympiska Kommitté r.f., Finlands Paralympiska Kommitté r.f. och Finlands antidopningskommitté r.f. (Finlands ADK).

I samband med antidopningskonferensen godkändes dessutom den s.k. Köpenhamnsdeklarationen. Deklarationen undertecknades av 186 stater, bland dem fanns också Finland. Som mål sattes att de stater som förbundit sig att iaktta Köpenhamnsdeklarationen före öppningen av vinterolympiaden i Torino 2006 bereder ett bindande fördrag i vilket Wadas roll och förvaltningsmodell erkänns.

Beredningen av den internationella konventionen mot dopning inom idrotten, nedan kallad Unescos antidopningskonvention inleddes under Unescos sakkunnigmöte i juni 2003. På uppdrag av Unescos styrelse och generaldirektör har konventionen beretts i olika sakkunniggrupper och vid möten mellan sakkunniga som utsetts av medlemsländerna i Unesco. Medlemsländerna i Unesco hade möjlighet att ge utlåtande om utkastet till Unescos antidopningskonvention i juli 2004.

I avtalsförhandlingarna har företrädare för undervisningsministeriets och Finlands ADK deltagit från Finland. Utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, handels- och industriministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Finlands ADK har deltagit i beredningen av den nationella behandlingen av Unescos antidopningskonvention.

Unescos antidopningskonvention antogs vid Unescos generalkonferens i Paris den 19 oktober 2005. Unescos antidopningskonvention träder i kraft internationellt när det ratificeras eller antas av 30 stater. Vid tidpunkten för propositionen har sammanlagt 17 stater ratificerat eller antagit konventionen.

2. Nuläge

1. Fördrag mot dopning

Europarådets konvention mot dopning

Europarådets (ER) konvention mot dopning (FördrS 23/1990), nedan kallad Europarådets antidopningskonvention, trädde i kraft internationellt vid ingången av mars 1990. Det undertecknades av Finland den 16 november 1989 och ratificerades den 26 april 1990. Europarådets antidopningskonvention trädde i kraft i Finland vid ingången av juni 1990 genom förordningen om ikraftträdande av konventionen mot dopning (465/1990).

Avsikten med Europarådets antidopningskonvention var att samordna antidopningsfunktionerna i olika länder med hjälp såväl av idrottsorganisationerna som av staternas och regeringarnas åtgärder. Hittills har 46 stater ratificerat konventionen och dessutom har tre stater undertecknat den.

ER:s ministerkommitté antog vid sitt möte den 3 juli 2002 ett tilläggsprotokoll till Europarådets antidopningskonvention. Tilläggsprotokollet öppnades för undertecknande vid det 16. inofficiella mötet mellan de ministrar som är ansvariga för fysisk fostran och idrott i Warszawa den 12 september 2002. Finland undertecknade tilläggsprotokollet till konventionen den 12 november 2002. Tilläggsprotokollet har ännu inte ratificerats eller satts ikraft som en del av den nationella lagstiftningen.

Internationella förvaltningsavtalet mot dopning

Finland har som konventionsslutande part förbundit sig att under en bestämd tid, åren 2001 – 2006, följa det internationella antidopningsarrangemanget (IADA, The International Antidoping Arrangement). För närvarande förs förhandlingar om ett nytt arrangemang som avses träda i kraft vid ingången av 2007. Juridiskt sett är det internationella antidopningsarrangemanget ett förvaltningsavtal. Det är ett arrangemang som har avtalats mellan Australien, Danmark, Finland, Kanada, Nederländerna,  Norge, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige och Syd-Afrika och med vars hjälp parterna eftersträvar att främja antidopningsverksamheten inom idrotten genom internationellt samarbete.

2. Finlands lagstiftning och praxis

Bestämmelser om dopning inom  idrotten

Med dopning inom idrotten avses användning av för kroppen främmande medel, såsom läkemedel, som förbättrar idrottarnas prestationsförmåga. Dopningen kan förbättra idrottsprestationen men också allvarligt äventyra hälsan. Att använda sig av dopning strider mot idrottsandan. Syftet med dopningsövervakningen är att förhindra användningen av hälsovådliga och prestationshöjande medel och metoder, trygga idrottarnas rätt till fair play och ren idrott och försvara rättvisa och tillförlitlighet inom idrotten samt respektera etiken inom idrotten och också inom medicinen.

Dopningsövervakningen inom idrotten grundar sig i Finland på lagstiftning samt på myndigheternas övervakning samt på självreglering inom idrotten. Lagstiftningen och myndigheternas åtgärder är inriktade på tillgången till dopningsmedel. Självregleringen inom idrotten är i huvudsak inriktad på att förhindra bruk av dopningsmedel och -metoder. Finland har ratificerat Europarådets antidopningsavtal. De centrala idrottsorganisationerna i Finland och Finlands ADK har förbundit sig att iaktta Världsantidopningskoden.

Undervisningsministeriet samordnar det internationella antidopningsarbetet och styr de finska idrottsorganisationernas aktiva antidopningsverksamhet. Staten strävar efter att förhindra illegal tillgång till dopningsmedel genom lagstiftning samt myndigheternas övervakning. Statens åtgärder är dock inte i lagstiftningen särskilt inriktade på idrott och sådana dopningsmedel och -metoder som är förbjudna inom idrotten, utan åtgärderna grundar sig på den allmänna lagstiftningen som också verkar för att förhindra dopning.

Tillgången till medel som har klassificerats som förbjudna inom idrotten begränsas genom straff- läkemedels- och narkotikalagstiftningen. Enligt finsk lagstiftning är det inte möjligt att straffa för användning av dopning med undantag av bruket av ämnen klassade som narkotika och förbjudna inom idrotten.

Undervisningsministeriet genomför övervakningen och styrningen genom att dela ut statsunderstöd till riksomfattande idrottsorganisationer samt statliga stipendier för träning och praktik. De organisationer som med stöd av idrottslagen (1054/1998) är godtagbara för beviljande av understöd bedöms av undervisningsministeriet också enligt hur de etiska idrottsprinciperna beaktas i verksamheten.

Undervisningsministeriet har fr.o.m. 2002 i samband med beviljandet av statsunderstöd till de riksomfattande idrottsorganisationerna konstaterat att praxis är att utom statsunderstödslagen (668/2001) också beakta Finlands antidopningsregler. Ett villkor är också att föreningarna inom organisationerna sköter sina angelägenheter omsorgsfullt i enlighet med 35 § i föreningslagen (503/1989) t.ex. när det gäller föreningens ekonomi, dopingsövervakning, antidopningsutbildning och upplysningsverksamhet. För beviljande av skattefria stipendier för träning och praktik till idrottare har undervisningsministeriet fr.o.m. 2001 krävt att mottagaren av ett stipendium för träning och praktik ingår en träningsöverenskommelse med det behöriga grenförbundet samt Finlands Olympiska Kommitté r.f., eller Finlands Paralympiska Kommitté r.f., i vilken idrottaren förbinder sig att iaktta Finlands antidopningsregler. Om en idrottare begått en dopningsförseelse, har undervisningsministeriet avbrutit utbetalning av stipendium för träning och praktik och vid behov senare bestämt att redan erhållet stipendium skall återbetalas.

Förbud mot bruk av dopning och andra dopningsförseelser samt de påföljder som döms för dem grundar sig i Finland på idrottens interna internationella och nationella regler. Finlands antidopningsregler är baserade på Världsantidopningskoden.

Finlands antidopningskommitté (Finlands ADK), som juridiskt sett är en registrerad ideell förening, är ansvarig för dopningsövervakningen och samordningen av verksamheten mot dopning i Finland. Medlemmar i föreningen är undervisningsministeriet som företräder finska staten, FI, Finlands Olympiska Kommitté r.f., Finlands Paralympiska Kommitté r.f. och Finlands Idrottsläkareförening r.f. En elitidrottsutövare är enligt vedertagen praxis expertmedlem i styrelsen för Finlands ADK. Wada och de internationella grenförbunden är å sina vägnar ansvariga för dopningsövervakningen och verksamheten mot dopning och testar finska idrottare och idrottare som är  Finland. Internationella Olympiska Kommittén är ansvarig för dopningstesterna vid de olympiska spelen och Internationella Paralympiska Kommittén för dopningstesterna vid de paralympiska spelen. Vid andra internationella tävlingar är arrangörsorganisationen för tävlingarna eller det internationella grenförbundet ansvariga för dopningstestningen. Prover av dopningstest analyseras i laboratorier som auktoriseras och övervakas av Wada.

Dopningsmedel är som juridiskt begrepp inexakt och innehållet beror på sammanhanget i vilket det används. Med dopingmedel förstås i allmänhet medel som skall förbättra den fysiska prestationsförmågan eller stimulera uppbyggnaden av muskelmassa eller bådadera. De dopningsmedel som är förbjudna inom idrotten klassificeras enligt lagstiftningen i huvudsak som läkemedel eller narkotika. De dopningsmedel som är förbjudna inom idrotten definieras i en lista över förbjudna medel och metoder och som årligen bekräftas och publiceras av Wada och som har satts ikraft också i Finland genom ett av republikens president utfärdat beslut som är en bilaga till Europarådets antidopningskonvention. Listan över förbjudna medel och metoder tillämpas också enligt Finlands antidopningsregler i verksamheten. Förbjudna medel enligt den omfattande listan är sådana vars missbruk kan innebära en allvarlig hälsorisk, såsom vissa narkotika och receptbelagda läkemedel. Å andra sidan betraktas också relativt ofarliga ämnen som förbjudna inom idrotten.

Användningen av dopningsmedel är förbjudet inom tävlingsidrotten. För brott mot förbudet bestäms en påföljd enligt reglerna i de internationella och nationella grenförbunden samt Finlands antidopningsregler. Påföljder är att tävlingsresultatet ogiltigförklaras, tävlingsevenemangets resultat förkastas, avstängning och skriftlig varning. I regel bestäms att påföljden för en första gångens dopningsförseelse är två års avstängning. Det är idrottsorganisationerna och Finlands ADK som övervakar användningen av dopningsmedel. Enligt Finlands antidopningsregler omfattas personer som deltar i internationell och nationell tävlingsidrott av dopningsövervakningen. Sådana personer är bl.a. de som löst tävlingslicens eller hör till idrottsföreningar och medlemsorganisationer i nationella grenförbund.

Genom ett internt rättsskyddssystem för idrotten har det blivit möjligt att överklaga straff som dömts för en dopningsförseelse. I Finland är besvärsorganet Idrottens rättsskyddsnämnd och på internationell nivå Idrottens internationella skiljedomstol (CAS).

Strafflagen

Dopningsbrott fogades till strafflagen (39/1889) från ingången av september 2002. I strafflagens 44 kap. 6-8 § kriminaliserades olaglig framställning, införsel i landet och spridning av dopningsmedel samt innehav i syfte att sprida dem. Användningen av dopningsmedel kriminaliserades inte i samband med ändringen av strafflagen. Det som bestraffas som dopningsbrott har tidigare varit straffbart med stöd av bestämmelserna om smuggling, olaga befattningstagande med infört gods eller läkemedelsbrott. Enligt strafflagen döms för dopningsbrott också den som innehar dopingmedel i det sannolika syftet att olagligen sprida dem. Annat innehav är inte straffbart med stöd av strafflagen.

Motiveringen till att användning av dopningsmedel inte omfattas av strafflagen var bl.a. att det inte i allmänhet heller är straffbart att äventyra eller skada den egna hälsan och att användningen av dopningsmedel inte kan jämföras med bruket av narkotika. Idrotten har egna dopningsregler som förbjuder användningen av dopningsmedel. Påföljderna av användning av dopningsmedel grundar sig på idrottens egna internationella och nationella regler.

Som dopningsmedel betraktas enligt strafflagens 44 kap. 16 § syntetiska anabola steroider och deras derivat, testosteron och dess derivat, tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktionen av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon i människokroppen. I statsrådets förordning om de dopningsmedel som avses i 44 kap. 16 § 1 mom. strafflagen (705/2002) föreskrivs vilka ämnen som betraktas som sådana dopningsmedel som avses i strafflagen. Listan på dopningsmedel i förordningen är mycket mera begränsad än listan på läkemedel som är förbjudna inom idrotten, eftersom syftet med bestämmelserna om dopningsbrott i strafflagen är att skydda mot sådana hälsorisker som hänför sig till missbruk av dopningsmedel. Således räknas i strafflagen endast upp ämnen med en konstaterad medicinsk risk.

I vissa dopningsfall kan bestämmelserna i strafflagens 46 kap. 4 § om smuggling, 44 kap. 5 § om läkemedelsbrott och 46 kap. 6 § om olaga befattningstagande med infört gods tillämpas.

Narkotikalagen

I narkotikalagen (1289/1993) föreskrivs om tillsynen över narkotika och ämnen som kan användas vid tillverkningen av narkotika. Tillsynen över narkotika sker enligt internationella konventioner. När lagen stiftades ansågs det vara viktigt att det råder samförstånd om vad som avses med narkotika. Som narkotika betraktas därför enligt definitionen i 2 § i lagen sådana ämnen och preparat som avses i 1961 års allmänna narkotikakonvention (FördrS 43/1965) samt sådana ämnen och preparat som avses i 1971 års konvention om psykotropiska ämnen (FördrS 60/1976). Förteckningarna i konventionerna har i Finland trätt i kraft genom social- och hälsovårdsministeriets beslut om narkotika och ämnen som kan användas vid tillverkning av narkotika (1709/1993).

Enligt narkotikalagen är produktion, tillverkning, import, export, distribution, innehav och användning av samt handel med narkotika för andra än medicinska och vetenskapliga ändamål eller ändamål som främjar förebyggande eller undersökning av narkotikabrott förbjudna. Det är dessutom förbjudet att odla opiumvallmo, kokabuske eller hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika. Om narkotikabrott föreskrivs i 50 kap. i strafflagen där olagligt bruk, innehav, olaglig tillverkning, odling, införsel eller utförsel, transport och spridning samt finansiering av narkotika är kriminaliserad.

Regeringens proposition med förslag till narkotikalag och vissa lagar som har samband med den är under behandling i riksdagen (RP 65/2006 rd). Beroende på medlemskapet i Europeiska unionen beaktas i propositionen de nya förpliktelser som gäller narkotika och narkotikaprekursorer, som följer av rådets beslut våren 2005 samt två förordningar om narkotikaprekursorer och förordningen om ikraft sättandet av dem.

Läkemedelslagstiftningen

Enligt 3 § i läkemedelslagen (395/1987) är läkemedel sådana preparat eller ämnen vilkas ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota, lindra eller förebygga sjukdomar eller sjukdomssymtom. Som läkemedel betraktas också sådana preparat eller ämnen som kan användas för att hos människor eller djur utröna hälsotillståndet eller sjukdomsorsaken eller återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner. Läkemedel får säljas endast med tillstånd av Läkemedelsverket. I Läkemedelsverkets beslut om läkemedelsförteckning med stöd av läkemedelslagen (1024/2003) anges ämnen, droger och övriga i medicinskt hänseende jämförbara och använda ämnen och droger vilka betraktas som läkemedel samt vissa vitamin- och mineralämnespreparat. Genom läkemedelslagen regleras tillverkning, import, försäljningstillstånd och registrering av läkemedel.

Vid ingången av februari ändrades 19 § i läkemedelslagen så att en läkare som arbetar utomlands vid inresa till Finland får medföra och använda läkemedelspreparat, om inresan och behovet av läkemedelspreparaten grundar sig på ett medicinskt behov hos en person eller grupp av personer som tillfälligt kommer till Finland för att delta i ett stort internationellt idrottsmästerskap eller i en annan därmed jämförlig tillställning. Denna rätt gäller dock inte dopningsmedel som avses i 44 kap. 16 § i strafflagen. På motsvarande sätt bestäms att en läkare som arbetar i Finland har rätt att lagligen återinföra läkemedel i landet som han fört ut ur landet för tryggande av läkemedelsbehandlingen av en annan person eller grupp.

3. Målsättning och de viktigaste förslagen

Propositionens syfte är att bestämmelserna i Unescos antidopningskonvention skall träda i kraft i Finland. Det centrala målet i Unescos antidopningskonvention är att i hela världen främja verksamheten mot dopning inom idrotten samt erkänna Wadas roll som samordnare av den internationella verksamheten mot dopning inom idrotten. Eftersom finsk lagstiftning och idrottens egna regler tillsammans nuförtiden uppfyller de krav som konventionen ställer på de konventionsslutande parterna föreslås inga ändringar av den gällande lagstiftningen i propositionen.

Unescos antidopningskonvention skapar möjligheter att genom internationellt samarbete ytterligare utveckla antidopningsverksamheten inom idrotten. Godkännandet och ett brett ikraft sättande av konventionen främjar verksamheten mot dopning inom idrotten och stärker Wadas roll som samordnare av den internationella verksamheten mot dopning. I flera länder skapar konventionen en förpliktelse att inleda övervakningen av dopning och antidopningsverksamhet samt delta i den internationella verksamheten mot dopning. Ett världsomspännande ikraft sättande av konventionen på så brev grund som möjligt stärker den internationella elitidrottens etiska grundval.

Finland deltar aktivt i internationell elitidrott och antidopningsverksamhet. Ett brett världsomspännande ikraft sättande av konventionen främjar möjligheterna för finsk elitidrott att delta i internationell elitidrott på en etiskt hållbar grund, med respekt för de egna idrottsreglerna. Konventionen innebär en förpliktelse att förenhetliga dopningsövervakning och antidopningsregler. Detta likställer idrottarnas ställning inom den internationella tävlingsidrotten.

Avsikten med Unescos antidopningsavtal är att förebygga dopningen inom idrotten och dess mål är att utrota den. För att uppfylla konventionens syfte åtar sig konventionsstaterna att vidta åtgärder som på det nationella och det internationella planet är förenliga med kodens principer.  För att beskydda idrottarna och idrottens etik förbinder sig konventionsstaterna att främja det internationella antidopningssamarbetet samt att meddela forskningsresultat som hänför sig hit. Konventionsstaterna förbinder sig att främja internationellt samarbete mellan konventionsstaterna och de ledande organisationerna, särskilt Wada, vid bekämpningen av dopning inom idrotten. Konventionsstaterna förbinder sig att vidta åtgärder som medför förpliktelser att tillämpa konventionen.

Konventionsstaterna kan, för att se till att förpliktelserna tillämpas på det nationella planet, samarbeta med antidopnings- och idrottsorganisationer. I Unescos antidopningskonvention anges att tillgången till och bruket av förbjudna medel och metoder skall begränsas inom idrotten. Dessutom anges att konventionsstaterna ekonomiskt kan stödja antidopningsverksamhet och dra in stödet till idrottsorganisationer som inte följer Världsantidopningskoden. Konventionsstaterna förbinder sig att dra in stödet till idrottare och stödpersonal som har blivit avstängda. Konventionsstaterna förbinder sig också att stödja Wadas internationella antidopningsverksamhet och övervakningssamarbete. Konventionen innehåller också bestämmelser om utbildning och forskning inom området.

Propositionen innehåller ett förslag till en s.k. blankettlag om sättande ikraft av de bestämmelser om Unescos antidopningskonvention som hör till området för lagstiftningen.

4. Propositionens konsekvenser

Propositionen har inga direkta konsekvenser för organisationen och personalen. Under moment 29.98.50 i 2006 års statsbudget beviljas 1,35 miljoner euro för antidopningsverksamhet inom idrotten. I 2007 års budgetproposition föreslås att under moment 29.90.50 reserveras anslag för utgifter för antidopningsverksamhet, testning och effektivisering av fostran mot dopning.

Utgångspunkten för Unescos antidopningskonvention är att konventionsstaterna förbinder sig till verksamhet mot dopning inom idrotten och stöd för den. I och med anslutningen till Unescos antidopningskonvention deltar Finland aktivt i det internationella samarbetet som syftar till att utrota dopning i idrotten. Syftet med ikraftsättandet av konventionen är att stärka människornas positiva attitydet till ren idrott.

5. Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts vid undervisningsministeriet. Utlåtande om avtalsutkastet har begärts av utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, handels- och industriministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet. Ministerierna har i sina utlåtanden bedömt behovet av nationella lagstiftningsåtgärder för tillämpning av Unescos antidopningskonvention. Remissgivarna har meddelat att konventionen inte kräver nya lagstiftningsåtgärder.

DETALJMOTIVERING

1. Konventionens innehåll och dess förhållande till finsk  
   lagstiftning

I inledningen konstateras de viktigaste orsakerna till att Unescos antidopningskonvention ingås, dvs. behovet att i verksamheten mot dopning inom idrotten främja och samordna det internationella samarbetet så att dopning inom idrotten elimineras. Elitidrott är internationell verksamhet och idrottarna tävlar över hela världen i olika idrottsevenemang. För att främja och trygga jämlika tävlingsmöjligheter för dem är det viktigt att antidopningsverksamheten och dopningsövervakningen ordnas över hela världen och enligt enhetliga principer.

Artikel 1 Konventionens syfte. Enligt artikeln är konventions syfte att främja förebyggande och bekämpning av dopning inom idrotten med sikte på att utrota den. Finland har redan förbundit sig vid ett motsvarande mål efter att ha ratificerat Europarådets antidopningskonvention.

Artikel 2. Definitioner. Artikeln innehåller en lista i 25 punkter med definitioner på avtalstermerna. Definitionerna har betydelse för tillämpningen och tolkningen av konventionen. Till största delen utgör de konventionens materiella del. Definitionerna har gjorts så förenliga med Världsantidopningskoden som möjligt. I fall av oförenlighet i fråga om definition skall Unescos antidopningskonvention ha företräde. Definitionerna i Finlands antidopningsregler som används i Finland motsvarar definitionerna i Världsantidopningskoden.

Artikel 3. Åtgärder för att uppfylla konventionens syfte. Enligt artikeln åtar sig konventionsstaterna att vidta lämpliga åtgärder på det nationella och det internationella planet som är förenliga med kodens principer. Konventionsstaterna förbinder sig att uppmuntra internationellt samarbete som syftar till att beskydda idrottsutövare och idrottens etik och internationellt meddela forskningsresultat som hänför sig till antidopningsverksamheten samt till att främja internationellt samarbete mellan Wada och andra aktörer som ägnar sig åt denna.

För att uppfylla konventionens syfte utnyttjar Finland dels lagstiftning samt myndigheternas övervakning, dels självreglering inom idrotten. Mellan myndigheterna och organisationerna förekommer en mångskiftande samverkan. Finland deltar aktivt i den internationella antidopningsverksamheten och har förbundit sig att följa dess målsättning

Artikel 4. Konventionens förhållande till koden. I artikeln åtar sig konventionsstaterna att följa Världsantidopningskodens principer i den nationella och internationella verksamheten. Unescos antidopningskonvention hindrar inte konventionsstaterna från att förbinda sig och vidta kompletterande och effektivare åtgärder i verksamheten mot dopning. Det är också möjligt att ansluta sig till andra motsvarande konventioner mot dopning inom idrotten som inte står i strid med Unescos antidopningskonvention.

Bilagorna 1 och 2 till konventionen (Förbudslistan - internationell standard och Standarder för beviljande av undantag för terapeutiskt bruk) har definierats som en del som juridiskt binder konventionsstaterna. Bihangen till konventionen 1-3 (Världsantidopningskoden och Internationell standard för laboratorier och Internationell standard för testning) är inte sådana delar som binder konventionsstaterna, utan de bifogas avtalet för kännedom. Bihangen till konventionen hittas på Wadas och Finlands ADK:s Internetsidor.

Finland är konventionsslutande part i Europarådets antidopningskonvention och i IADA. Anslutningen till Unescos antidopningskonvention står inte i strid med dessa konventioner.

Artikel 5. Åtgärder för att uppfylla konventionens mål. Enligt artikeln åtar sig konventionsstaten att genom lagstiftning, reglering, politik eller förvaltningspraxis vidta lämpliga åtgärder för att respektera de skyldigheter som ingår i Unescos antidopningskonvention.

I Finland inriktas lagstiftningen och myndigheternas övervakning på tillgången till dopningsmedel. Självregleringen inom idrotten är huvudsakligen inriktad på att förhindra bruk av dopningsmedel och -metoder. Den övriga antidopningsverksamheten grundar sig på en samverkan mellan statsförvaltningen, idrottsorganisationerna och Finlands ADK.

Artikel 6. Konventionens förhållande till andra internationella instrument. Enligt artikeln skall Unescos antidopningskonvention inte hindra konventionsstaterna från att genomföra tidigare rättigheter och skyldigheter som är förenliga med konventionens mål och syfte. Tidigare rättigheter och skyldigheter skall inte heller påverka andra konventionsstaters åtnjutande av sina rättigheter eller uppfyllande av sina skyldigheter. Denna bestämmelse möjliggör respekt för rättigheterna och skyldigheterna enligt Europarådets antidopningskonvention med tilläggsprotokoll samt för eventuella andra fördrag som hänför sig till antidopningsverksamhet inom idrott som inte strider mot Unescos antidopningskonvention.

Artikel 7. Samordning inom länderna. Artikeln innehåller en bestämmelse om samarbetet och samordningen av den nationella antidopningsverksamheten. Konventionsstaterna skall se till att denna konvention tillämpas, särskilt genom nationell samordning. Meningen är att möjliggöra ett smidigt uppfyllande av skyldigheterna enligt denna konvention med beaktande av konventionsstatens idrottssystem och jurisdiktion. Skyldigheterna enligt denna konvention kan uppfyllas genom åtgärder av idrottsmyndigheterna eller idrottsorganisationerna eller antidopningsorganisationerna.

Finlands ADK som fastställt antidopningsregler för Finland enligt Världsantidopningskoden är ansvarig för den nationella övervakningen och samordningen av verksamheten mot dopning.

Artikel 8. Åtgärder för att begränsa tillgång till och användning av förbjudna substanser och metoder inom idrotten. Konventionsstaterna skall förbinda sig att vidta åtgärder för att begränsa tillgången till förbjudna substanser och metoder, om användningen inte grundas på undantag för terapeutiskt bruk. Tillgången till förbjudna substanser kan begränsas genom åtgärder för att kontrollera produktion, förflyttning, import, distribution och försäljning. De behöriga organisationerna uppmuntras att vidta, åtgärder för att förebygga och begränsa användning och innehav av förbjudna substanser. Avsikten med att begränsa användning och innehav av förbjudna substanser och metoder inom idrott skall dock inte hindra tillgång i legitima syften till substanserna och metoderna i fråga.

I finsk lagstiftning klassificeras förbjudna medel inom idrotten enligt strafflagen som dopningsmedel, narkotika eller läkemedel. Tillgången till medel som är förbjudna inom idrotten regleras genom den allmänna lagstiftningen, i huvudsak strafflagen och  läkemedelslagstiftningen. Enligt lagstiftningen är bruket av förbjudna medel inom idrotten inte straffbart med undantag av medel som klassas som narkotika.

I Finland grundar sig förbudet mot dopning och andra dopningsförseelser samt påföljderna av dem idrottens interna internationella och nationella regelverk. I reglerna för Finlands antidopningskommitté och idrottsorganisationerna, vilka är baserade på Världsantidopningskoden, definieras förbjudna medel och metoder inom idrotten samt påföljderna av förseelser. I dopningsövervakningen inom idrotten iakttas Wadas ikraftvarande lista på förbjudna substanser och metoder.

Artikel 9. Åtgärder mot stödpersonal för idrottsutövare. Konventionsstaterna förbinder sig att vidta åtgärder innefattande påföljder inriktade på stödpersonal som gör sig skyldiga till dopningsförseelser eller andra förseelser som sammanhänger med dopning inom idrotten.

Vid verkställandet av bestämmelsen i artikeln skall lagstiftningen enligt artikel 8 eventuellt tillämpas. Artikelns verkställande är dessutom införd i Finlands antidopningsregler, vilka stödpersonal för idrottsutövare är bundna att respektera. I fråga om dopningsförseelser som stödpersonal för idrottsutövare begår samt påföljderna av dem motsvarar Finlands antidopningsregler Världsantidopningskoden samt förpliktelserna enligt Unescos antidopningskonvention.

Artikel 10. Kosttillskott. Konventionsstaterna skall uppmuntra tillverkare, producenter och distributörer av kosttillskott att upprätta bästa praxis i fråga om distribution och marknadsföring, däribland information om deras analytiska sammansättning och kvalitetssäkring.

Särskilt de näringstillskott som idrottare använder och som klassificeras som livsmedel indelas i specialdiet och kosttillskott. Om specialdiet finns handels- och industriministeriets förordning om dietiska produkter (662/2000). Om kosttillskott bestäms i Handels- och industriministeriets förordning om kosttillskott (571/2003). Syftet med kosttillskott som saluförs t.ex. som piller, kapslar eller pulver är att komplettera en normal kost eller på annat sätt inverka på människans näringsmässiga eller fysiologiska funktioner. Om den information som skall stå på förpackningarna bestäms i Handels- och industriministeriets förordning om förpackningspåskrifter för livsmedel (1084/2004).

Artikel 11 Ekonomiska åtgärder. I artikeln skall konventionsstaterna förbinda sig att vidta ekonomiska åtgärder för att stödja verksamheten mot dopning. Vid behov skall konventionsstaterna finansiera ett nationellt kontrollprogram för dopningstestning. Konventionsstaterna skall förbinda sig att dra in ekonomiskt stöd till en idrottare och dennes stödperson på grund av en dopningsförseelse under den tid den tillfälliga avstängningen varar. Syftet med bestämmelsen är inte att hindra en person från att på andra grunder, t.ex. social ställning, beviljas ekonomiskt stöd. Konventionsstaterna skall förbinda sig att dra in idrottsrelaterat ekonomiskt stöd också till sådana idrottsorganisationer eller antidopningsorganisationer som inte följer Världsantidopningskoden eller de tillämpliga antidopningsregler som antagits enligt den.

I Finland beviljar undervisningsministeriet under moment 29.98.50 i statsbudgeten statsunderstöd av Tippnings- och penninglotterivinstmedel för främjande av idrott och fysisk fostran för arbete mot dopning inom idrotten. I samband med prövningen av statsunderstödsbeloppet till grenförbunden inom idrotten beaktas organisationens antidopningsverksamhet. Staten stöder dessutom vid behov anskaffning av laboratorieutrustning för analyser av dopningstest. Enligt villkoren för de statsunderstöd som undervisningsministeriet beviljar, dras statens idrottsstöd in för en idrottare och dennes stödperson på grund av en dopningsförseelse under den tid den tillfälliga avstängningen varar.

Enligt undervisningsministeriets vedertagna praxis måste idrottsorganisationer som får understöd förbinda sig att följa de i Finland vid en specifik tidpunkt gällande antidopningsreglerna. Det betyder bl.a. att en organisation måste förbinda sig att acceptera att dess aktiva idrottare kan bli testade var och när som helst. I praktiken har undervisningsministeriet beaktat dopningsförseelserna under verksamheten i olika  idrottsorganisationer så att statsunderstödets belopp till organisationen minskats från fall till fall.

Artikel 12. Åtgärder för att underlätta dopningskontroll. Konventionsstaterna förbinder sig att uppmuntra och underlätta för idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att utföra dopningskontroller på ett sätt som är förenligt med Världsantidopningskoden utan förvarning i samband med tävling och utanför tävling. Konventionsstaterna förbinder sig också att underlätta förhandlingar mellan idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer för att träffa sådana avtal om dopningstestning att de förut nämnda organisationerna ömsesidigt kan utföra dopningskontroll på varandras idrottare. Konventionsstaterna förbinder sig dessutom att stödja idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer så att dessa får tillträde till Wadas auktoriserade laboratorier för dopningskontroll för att utföra analys.

Finlands ADK har giltiga avtal om dopningstestning med Wada och samarbetsorganisationen för de nationella antidopningsorganisationerna (ANADO, Association of National Anti-Doping Organisations). Om dopningstestning gäller dessutom ett Nordiskt samarbetsavtal mellan antidopningorganisationerna som utför dopingsövervakningen inom idrotten. Finlands ADK utför dessutom dopningstestning med flera enskilda nationella antidopningsorganisationer i samverkan med och på uppdrag av internationella grenförbund.

Artikel 13. Samarbete mellan antidopningsorganisationer och idrottsorganisationer. I artikeln förbinder sig konventionsstaterna att uppmuntra samarbete mellan myndigheter, antidopningsorganisationer och idrottsorganisationer i det egna landet och de andra konventionsstaterna för att uppfylla denna konventions syfte på det internationella planet.

I Finland deltar undervisningsministeriet, Finlands ADK och idrottsorganisationerna aktivt i det internationella och mellanstatliga samarbetet samt i  samarbetet med antidopningsorganisationerna och idrottsorganisationerna. I antidopningsärenden deltar vi särskilt inom ramen för ER och EU samt Wada och IADA. Finlands ADK deltar i  samarbetet mellan antidopningsorganisationerna och de nationella idrottsorganisationerna deltar i verksamheten inom sina internationella organisationer.

Artikel 14. Stöd för Wadas uppgift. Konventionsstaterna åtar sig att stödja Wadas verksamhet och uppgift i den internationella dopningsbekämpningen.

Artikel 15. Lika finansiering av Wada. Konventionsstaterna stödjer principen om jämlik och rättvis finansiering av de offentliga myndigheterna och den olympiska rörelsen.

Finland har årligen erlagt sin kalkylmässiga andel av Wadas medlemsavgift och deltar i förvaltningen av Wada samt i beredningen och verkställigheten av beslut inom Wada. Finlands avgiftsandel beräknas från Europas totalavgift  av Wadas medlemsavgifter. Den årliga avgiftsandelen har kalkylerats i relation till folkmängden och bruttonationalprodukten.

Artikel 16. Internationellt samarbete vid dopningskontroll. Konventionsstaterna åtar sig att uppmuntra det internationella samarbetet vid dopningskontroll på de sätt som anges i artikeln. Konventionsstaterna åtar sig att underlätta för Wada och antidopningsorganisationerna att utföra dopningskontroll i samband med tävlingar och utanför tävlingar oberoende av i vilket land idrottaren befinner sig. Konventionsstaterna åtar sig att samarbeta för att påskynda gränsöverskridande transport eller sändning av prov mellan länderna. Konventionsstaterna assisterar vid internationell samordning av dopningskontroll av olika antidopningsorganisationer och Wada och i samarbetet mellan laboratorier för dopningskontroll. Konventionsstaterna erkänner också ömsesidigt antidopningsorganisationernas och Wadas dopningskontrollförfaranden och resultathantering som är förenliga med Världsantidopningskoden samt de påföljder som dömts för dopningsförseelser inom idrotten.

Förpliktelserna i artikeln uppfylls i enlighet med det finska idrottssystemet som ett samarbete mellan idrottsorganisationerna och de olika antidopningsorganisationerna. De organisationer som har godkänt Världsantidopningskoden har förbundit sig att ömsesidigt erkänna dopningskontrollförfaranden och resultathantering samt påföljder som dömts för dopningsförseelser.

Artikel 17. Den frivilliga fonden. I Artikeln inrättas en frivillig fond som stöd för konventionens syfte och målsättning.

Artikel 18. Användning och ledning av den frivilliga fonden. I artikeln bestäms om villkor för användning och förvaltning av fondens medel.

Artikel 19. Allmänna principer för utbildning och träning. Artikeln innehåller de ledande principerna i utbildningen och träningen för dopningsbekämpning. I utbildningen och kommunikationen skall dopningens skadeverkningar för idrottens etiska värden och riskerna för hälsan framhållas. Dessutom skall tillhandahållas information om dopningskontrollförfaranden, idrottsutövarnas rättigheter och skyldigheter, följderna av att begå en dopningsförseelse, förbjudna substanser och metoder, undantagsförfaranden samt näringstillskott.

I Finland genomförs utbildningen som ett samarbete mellan idrottsorganisationerna och Finlands ADK. De nationella grenförbunden inom idrott har sina egna antidopnings-program som innefattar utbildningsverksamhet. I flera grenförbund har antidopningsfrågorna beaktats i handledar- och tränarutbildningen. Utbildningsmaterialet för utbildningen inom grenförbunden produceras av Finlands ADK. Grenförbundens personal och ledande förtroendevalda uppdateras i antidopningsfrågorna av sakkunniga vid Finlands ADK.

Artikel 20. Uppförandekod för branschen. Enligt artikeln skall konventionsstaterna uppmuntra de fackorganisationer som berörs av idrottsverksamhet att i egna regler och etiska anvisningar införa villkor som skall gälla mot dopning. T.ex. i de etiska reglerna för Finlands Läkarförbund beaktas arbetet mot dopning.

Artikel 21 Medverkan av idrottsutövare och stödpersonal för idrottsutövare. Enligt artikeln skall konventionsstaterna främja medverkan av idrottsutövare och stödpersonal för idrottsutövare i antidopningsverksamheten.

Artikel 22. Idrottsorganisationer och löpande utbildning och träning om dopningsbekämpning. Enligt artikeln skall konventionsstaterna uppmuntra idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att genomföra löpande utbildningsverksamhet enligt de principer som anges i artikel 19.

Artikel 23. Samarbete om utbildning och träning. Enligt artikeln skall konventionsstaterna samarbeta med varandra och med berörda organisationer som bekämpar dopning för att meddela varandra information, sakkunskap och erfarenheter.

Artikel 24. Främjande av forskning om dopningsbekämpning. I artikeln åtar sig konventionsstaterna att uppmuntra och främja forskning om dopningsbekämpning i samarbete med berörda idrottsorganisationer och andra berörda organisationer.

Artikel 25. Antidopningsforskningens natur. I artikeln definieras principerna för antidopningsforskningen. Enligt artikeln skall konventionsstaterna se till att forskningen uppfyller internationellt erkänd etisk praxis och att  forskningen undviker tilldelning till idrottsutövare av förbjudna substanser och metoder. Dessutom skall konventionsstaterna vidta försiktighetsåtgärder för att säkerställa att forskningsresultat inte kan missbrukas och användas för dopning.

För behandling av etiska frågor med anknytning till vetenskaplig forskning och för främjande av forskningsetiken finns i Finland i anslutning till undervisningsministeriet en forskningsetisk delegation som regleras av förordningen om forskningsetiska delegationen (1347/1991). Sakkunnigorganet inrättades 1991 för behandling av etiska frågor med anknytning till vetenskaplig forskning och för främjande av forskningsetiken. Den vetenskapliga forskningens etiska acceptans, tillförlitlighet och trovärdighet med avseende på resultatet förutsätter att forskningen  respekterar god vetenskaplig praxis.

Samtycke av den som undersöks samt den risk och olägenhet som eventuellt orsakas den som undersöks jämfört med den av undersökningen förväntade nyttan hör till de mest centrala etiska frågorna förenade med forskningen om människor och mänskliga embryon. I lagen om medicinsk forskning (488/1999) föreskrivs om forskning där forskningsobjektet är en människa. Enligt lagen skall den medicinska forskningens etiska godtagbarhet utvärderas på förhand och en oberoende etisk kommitté ge ett positivt utlåtande före forskningen inleds. De etiska kommittéerna utvärderar undersökningar utgående från lagen om medicinsk forskning och personuppgiftslagen (523/1999) samt internationella regelverk. Ledande internationella bestämmelser är Europarådets biomedicinkonvention (CETS 164) samt EG:s direktiv 2001/20/EC om god klinisk praxis vid klinisk läkemedelsprövning. Medlemmarna i de etiska kommittéerna handlar under tjänsteansvar och har tystnadsplikt om undersökningarna. Ett negativt utlåtande av en etisk kommitté kan föras för behandling till den riksfattande etiska delegationen inom hälso- och sjukvården (ETENE).

Artikel 26. Delgivning av resultat av forskning om dopningsbekämpning. Inom ramen för nationell och internationell lagstiftning skall konventionsstaterna meddela varandra och Wada tillgängliga forskningsrön i fråga om dopningsbekämpning.

Artikel 27. Forskning om idrottsvetenskap. Konventionsstaterna åtar sig att stimulera medlemmarna av vetenskapliga och medicinska samfund samt idrottsorganisationer och stödpersonal för idrottsutövare till idrottsvetenskaplig forskning som är förenlig med Världsantidopningskodens principer.

Artikel 28. Partskonferensen. I artikeln bestäms om Unescos suveräna organs, partskonferensens, möten och arbetsordning.

Artikel 29. Rådgivande organisation och observatörer vid partskonferensen. Enligt artikeln skall Wada inbjudas som rådgivare för konventionen. Internationella olympiska kommittén och Internationella paralympiska kommittén, ER och Unescos kommitté för fysisk fostran och idrott (CIGEPS) skall inbjudas som observatörer till partskonferensen. Partskonferensen kan inbjuda också andra observatörer.

Artikel 30. Partskonferensens uppgifter. I artikeln uppräknas partskonferensens uppgifter.

Artikel 31 Nationella rapporter till partskonferensen. I artikeln bestäms om konventionsstaternas skyldighet att regelbundet vartannat år till partskonferensen lämna nationella rapporter om åtgärder som konventionsstaterna vidtagit för att respektera konventionsförpliktelserna.

Artikel 32. Partskonferensens sekretariat. I artikeln bestäms om inrättande av ett sekretariat för partskonferensen samt dess uppgifter. Driftskostnaderna som hänger samman med konventionen skall enligt ett särskilt beslut finansieras med medel ur Unescos reguljära budget eller ur en frivilliga fond som inrättas enligt artikel 17 eller en lämplig kombination av dem. Finansieringen av sekretariatet genom den reguljära budgeten skall göras på en minimal basis. Den frivilliga fonden har skapats till stöd för konventionens finansiering.

Artikel 33. Ändring i konventionen. I artikeln bestäms om förfarandet vid ändringar i konventionen.

Artikel 34. Särskilt ändringsförfarande för konventionens bilagor. I artikeln bestäms om förfarandet vid ändringar i konventionens bilagor.

Artiklarna 35-43. I artiklarna 35-43 ingår konventionens slutbestämmelser, som bl.a. gäller ratifikation, godtagande, och anslutning, ikraftträdande, uppsägning, registrering och reservationer.

Bilaga 1

Förbudslistan - internationell standard

I bilaga 1 som nämns i artikel 4 i konventionen finns en lista på de förbjudna substanserna och metoderna enligt konventionen. Bilagan till den konvention som föreläggs riksdagen är, av konventionstekniska skäl, Wadas lista på förbjudna substanser och metoder som fastställdes 2005. I dopningsövervakningen inom idrotten iakttas Wadas lista som fastställts 2006, som också i Finland har ikraft satts genom beslut av republikens president som en bilaga till Europarådets  antidopningskonvention. Då Unescos antidopningskonvention träder i kraft på det internationella planet är det meningen att konventionens bilaga 1 utan dröjsmål ändras så att innehållet motsvarar den nyaste listan på förbjudna substanser och metoder som Wada fastställt.

Listan på förbjudna substanser och metoder har fyra delar. Först upptas substanser och metoder som är förbjudna såväl under tävlingar som utanför tävlingar. För det andra upptas substanser och metoder som är förbjudna endast under tävling. För det tredje förtecknas substanser som är förbjudna i vissa idrottsgrenar och för det fjärde substanser som anges särskilt.

Substanser som är förbjudna såväl under som utanför tävling indelas i anabola medel, hormoner och motsvarande medel, beta2-agonister, antiestrogener, diureter och andra medel som döljer dopning. Metoder som är förbjudna såväl under som utanför tävling är ökad syretransport, kemisk och fysikalisk manipulation och gendopning.

I gruppen förbjudna medel under tävling förtecknas stimulantia, smärtstillande droger, kannabinoider och glukokortikosteroider. I vissa idrottsgrenar upptas förbjudna medel i gemensamt antagna förteckningar av Wada och det internationella grenförbundet i fråga. I några idrottsgrenar är alkohol och betablockerare förbjudna under tävling och i några idrottsgrenar är betablockerare förbjudna också utanför tävling.

Wada upptar som särskilda medel andra substanser som på grund av sin lätta tillgänglighet kan innebära att idrottaren gör sig skyldig till en ofrivillig dopningsförseelse eller som sannolikt inte förbättrar idrottsprestationen. Om idrottaren kan visa att syftet med användningen av dessa medel inte varit att förbättra prestationen, kan en lindrigare påföljd dömas på grund av användning av medlen än vad som annars hade skett.

Bilaga 2

Standarder för beviljande av undantag för terapeutiskt bruk

I bilaga 2 som nämns i artikel 4 i konventionen finns standarder för beviljande av undantag för terapeutiskt bruk. Med hänvisning till terapeutiskt bruk kan idrottaren ansöka om och få undantag för terapeutiskt bruk av medel som är förbjudna inom idrotten. Om undantag ansöks antingen av det internationella grenförbundet (idrottare som deltar i internationella tävlingar) eller av ADK:s övervakningskommission (idrottare som endast deltar i nationella tävlingar).

Idrottaren kan anhålla om och få undantag för terapeutiskt bruk av inom idrotten förbjudna medel eller metoder vid allvarlig sjukdom eller störning, för vars behandling det inte finns någon effektiv alternativ medicinsk behandling som är tillåten eller någon annan vård. När idrottaren anhåller om undantag är den behandlande läkarens utlåtande och sjukberättelse av avgörande betydelse.

Undantag kan beviljas för vilken som helst behandlingsmetod som upptas i Wadas lista på förbjudna medel och metoder, men följande fyra villkor måste vara uppfyllda: För det första skall medicineringen eller metoderna för behandlingen av idrottare vara nödvändig och skada deras hälsa om de upphör att använda läkemedlet eller metoden i fråga. För det andra får orsaken till bruket av medicinering eller metod inte vara en följd av tidigare icketerapeutsikt bruk av förbjudna läkemedel eller metoder. För det tredje skall lämpliga medicinska eller andra behandlingsalternativ till medicineringen eller metoden saknas. För det fjärde får det terapeutiska bruket av läkemedlet eller metoden inte medföra extra nytta för idrottaren jämfört med friska idrottare, dvs. det får inte höja dennes prestation till en nivå som är högre än den vore utan de negativa effekterna av sjukdomen.

Undantag kan inte beviljas för att öka hormonnivån i kroppen om den tillfälligt har sjunkit t.ex. på grund av överträning. Undantag kan fås retrospektivt bara i en situation där bruket av läkemedel eller metod har varit nödvändigt vid akut medicinsk nödsituation eller om bruket av läkemedlet eller metoden har skett i en oförutsedd plötslig situation och idrottaren saknat tid eller möjlighet att lämna in ansökan om undantag eller övervakningsnämnden inte haft tid eller möjlighet att behandla undantagsansökan före dopningskontrollen.

2. Lagförslaget

1 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig blankettlagsbestämmelse med vilken de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. De bestämmelser som hör till området för lagstiftning i konventionen är i kraft i form av en lag så som Finland har förbundit sig till dem.

2 §. Paragrafen innehåller en bestämmelse, enligt vilken närmare bestämmelser om verkställigheten av lagen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

3 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdelsebestämmelse enligt vilken om lagens ikraftträdande bestäms genom förordning av republikens president. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som fastställs genom förordning av republikens president samtidigt som Unescos antidopningskonvention träder i kraft för Finlands del.

3. Ikraftträdande

Unescos antidopningskonvention träder i kraft internationellt från den följande månadens första dag, sedan en månad förflutit då trettio stater har deponerat sina godkännande-, ratifikations- eller anslutningsinstrument hos Unescos generaldirektör.

Sjutton (17) stater har ratificerat eller anslutit sig till Unescos antidopningskonvention vid avlåtandet av regeringspropositionen. Konventionen har inte ännu trätt i kraft internationellt. Konventionen träder i kraft i Finland vid ingången av den följande månaden sedan en månad förflutit efter den dag Finland har deponerat sitt godkännandeinstrument. Det lagförslag som ingår i propositionen föreslås samtidigt som propositionen träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av republikens president.

Enligt 18 § 1 mom. 14 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om idrott. Bestämmelserna i Unescos antidopningskonvention gäller delvis idrottsområdet och omfattas till den delen av landskapets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelserna om idrott i Unescos antidopningskonvention skall bifallas av Ålands lagting enligt 59 § 1 mom. i självstyrelselagen.

4. Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordning

1. Behovet av riksdagens samtycke

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande bl.a. för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis täcker riksdagens behörighet för godkännande alla bestämmelser av materiell karaktär i en internationell förpliktelse som hör till området för lagstiftningen.

En bestämmelse i ett fördrag eller en annan internationell förpliktelse skall räknas tillhöra området för lagstiftningen, 1) om bestämmelsen gäller användning eller begränsning av en i grundlagen tryggad grundläggande fri- och rättighet, 2) om bestämmelsen i övrigt gäller grunderna för den enskildes rättigheter eller skyldigheter, 3) om det ärende som avses i bestämmelsen skall utfärdas genom lag enligt grundlagen, 4) om det för det ärende som avses i bestämmelsen finns gällande lagbestämmelser eller 5) ) om det för det ärende som avses i bestämmelsen enligt den i Finland rådande uppfattningen skall utfärdas genom lag. Enligt grundlagsutskottet skall en internationell förpliktelse enligt dessa grunder räknas såsom hörande till  området för lagstiftningen oberoende av om bestämmelsen strider mot eller överensstämmer med en i Finland given bestämmelse (GrUU 11/2000 rd, GrUU 12/2000 rd och GrUU 45/2000 rd).

De centrala elementen i konventionen är bestämmelser av materiell karaktär. Sådana är särskilt bestämmelserna i artiklarna 2-27 i konventionen. Av dessa innehåller artikel 2 för tillämpningen inom området centrala definitioner. När begrepp gäller ärenden som hör till området för lagstiftningen, inverkar konventionens bestämmelser indirekt på tolkning och tillämpning av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och hör således till området för lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd och GrUU 24/2001 rd).

I artikel 8 i konventionen förtecknas åtgärder som konventionsstaterna skall vidta för att begränsa tillgången till förbjudna substanser och metoder med sikte på att begränsa deras användning inom idrotten. Häri ingår bl.a. åtgärder för att begränsa produktion, förflyttning, import, distribution och försäljning. I artikel 9 i konventionen bestäms om åtgärder som konventionsstaterna skall vidta mot stödpersonal som gör sig skyldiga till dopningsförseelser eller andra förseelser som sammanhänger med dopning inom idrotten. Bestämmelser om detta ingår bl.a. i strafflagen, statsrådets förordning om dopningsmedel enligt 44 kap. 16 § 1 mom. strafflagen, narkotikalagen, läkemedelslagen och läkemedelsverkets beslut om läkemedelskatalogen.

I artikel 10 i konventionen uppmuntras konventionsstaternas producenter och distributörer av kosttillskott att upprätta bästa praxis i fråga om marknadsföring och distribution av kosttillskott, däribland information om deras analytiska sammansättning och kvalitetssäkring. Om kosttillskott bestäms bl.a. i handels- och industriministeriets förordningar om dietiska produkter, kosttillskott och förpackningspåskrifter för livsmedel.

Den finska lagstiftningen överensstämmer med bestämmelserna i konventionen. Eftersom konventionen dock innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, krävs riksdagens samtycke för dess godkännande.

2. Behandlingsordning

Unescos antidopningskonvention innehåller inte bestämmelser som skulle gälla grundlagen på det sätt som avses i dess 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. Enligt regeringens uppfattning kan Unescos antidopningskonvention godkännas med röstningsmajoritet och förslaget till lag i propositionen antas i vanlig lagstiftningsordning.

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås

att Riksdagen godkänner den i Paris den 19 oktober 2005 antagna internationella konventionen mot dopning.

Eftersom konventionen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs Riksdagen samtidigt följande lagförslag:

Lagförslag

Lag

om sättande ikraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den internationella konventionen mot dopning

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 §

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i Paris den 19 oktober 2005 upprättade konventionen mot dopning gäller som lag sådana som Finland har förbundit sig till dem.

2 §

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

3 §

Om ikraftträdande av denna lag föreskrivs genom förordning av republikens president.

—————

Helsingfors den 13 oktober 2006

Republikens President

TARJA HALONEN

Kulturminister Tanja Saarela

Bilaga

Bilaga 1

FÖRTECKNING ÖVER FÖRBJUDNA SUBSTANSER 2005  
VÄRLDSANTIDOPNINGsKODEN

Gäller fr.o.m. 1 januari 2005

All användning av läkemedel skall begränsas till medicinskt godkända indikationer

FÖRBJUDNA SUBSTANSER

S1. SUBSTANSER MED ANABOL EFFEKT

Substanser med anabol effekt är förbjudna.

1 Androgena anabola steroider (AAS)

a. Exogen* AAS inkluderande:

18a-homo-17ß-hydroxiestr-4-en-3-on, bolasteron, boldenon, boldion, danazol, delta 1-androsten-3,17-dion, delta1-androstendiol, delta1-dihydro-testosteron, dihydroklormetyltestosteron, drostanolon, etylestrenol, fluoximesteron, formebolon, furazabol, gestrinon, 4-hydroxitestosteron, 4-hydroxi-19-nortestosteron, kalusteron,klostebol, kvinbolon, mestanolon, mesterolon, metandienon, metenolon, metandriol, metyldienolon, metyltrienolon, metyltestosteron, miboleron, nandrolon, 19-norandrostendiol, 19-norandrostendion, norboleton, noretandrolon, norklostebol, oxabolon, oxandrolon, oximesteron, oximetolon, stanozolol, stenbolon, tetrahydrogestrinon (THG), trenbolon och andra substanser med liknande kemisk struktur eller biologiska effekter.

b. Endogena** AAS:

androstendiol (androst-5-ene-3ß,17ß-diol), androstendion (androst-4-ene-3,17,-dion), dihydroepiandrosteron (DHEA), dihydrotestosteron, testosteron och följande metaboliter och isomerer: 5α -androstan-3α,17α -diol, 5α -androstan-3α,17ß-diol, 5α -androstan-3ß-,17α -diol, 5α -androstan-3ß, 17ß-diol, androst-4-ene-3 α,17α -diol, androst-4-ene-3α,17ß-diol, androst-4-ene-3ß-,17α -diol, androst-5-ene-3α,17α -diol, androst-5-ene-3α,17ß-diol, androst-5-ene-3ß-,17α -diol, 4-androstendiol (androst-4-ene-3ß,17ß-diol), 5-androstendion (androst-5-ene-3,17-dion), epi-dihydrotestosteron, 3α -hydroxi-5a-androstan-17-on, 3ß-hydroxi-5α -androstan-17-on, 19-norandrosteron, 19-noretiokolanolon.

När en förbjuden substans (enligt listan ovan) kan produceras av kroppen på ett naturligt sätt, kommer ett dopningsprov bedömas innehålla sådan förbjuden substans när koncentrationen av den förbjudna substansen eller dess metaboliter eller markörer och/eller någon annan relevant kvot i idrottsutövarens dopningsprov avviker från de värden som normalt kan finnas i en människa och därmed inte överensstämmer med normal endogen produktion. Ett dopningsprov skall inte bedömas innehålla en förbjuden substans i något fall där idrottsutövaren kan bevisa att koncentrationen av den förbjudna substansen eller dess metaboliter eller markörer och/eller någon annan relevant kvot i idrottsutövarens dopningsprov kan hänföras till ett fysiologiskt eller patologiskt tillstånd. I alla fall, oavsett koncentration, skall laboratoriet rapportera ett positivt analysresultat om, baserat på någon tillförlitlig analysmetod, det kan visas att den förbjudna substansen är av exogent ursprung.

Om laboratoriets resultat inte är slutgiltigt och ingen koncentration som refereras till ovan är funnen, skall den behöriga antidopningsorganisationen vidta ytterligare undersökningar om det finns starka indikationer, som exempelvis en jämförelse med referenssteroidprofiler, för en möjlig användning av en förbjuden substans.

Om laboratoriet har rapporterat förekomsten av en T/E- kvot större än fyra (4) till ett (1) i urinen, är det obligatoriskt att genomföra en undersökning för att avgöra om den förhöjda kvoten kan bero på ett patologiskt eller fysiologiskt tillstånd, utom då laboratoriet rapporterar ett positivt analysresultat baserat på någon tillförlitlig analysmetod, som visar att den förbjudna substansen är av exogent ursprung.

En sådan undersökning skall inkludera en översikt av tidigare lämnade prov och prov som lämnas efteråt. Om tidigare prov inte finns tillgängliga, skall idrottsutövaren lämna dopningsprov vid oanmälda kontroller vid ytterligare minst tre tillfällen under en tremånadersperiod.

Om idrottsutövaren underlåter att samarbeta i undersökningen kommer idrottsutövarens dopningsprov att bedömas innehålla en förbjuden substans.

2. Andra anabola substanser inklusive, men inte begränsade till:

Klenbuterol, zeranol, zilpaterol.

S2. HORMONER OCH BESLÄKTADE SUBSTANSER

Följande substanser, inklusive andra substanser med liknande kemisk struktur eller biologisk(a) effekt(er), och deras frisättande faktorer, är förbjudna:

1. Erytropoietin (EPO)
2. Tillväxthormon (hGH), Insulinliknande tillväxtfaktor (IGF-1), Mekaniska tillväxtfaktorer (MGF:s)
3. Gonadotropiner (LH, hCG)
4. Insulin
5. Kortikotropiner

Såvida en idrottsutövare inte kan påvisa att koncentrationen beror på ett fysiologiskt eller patologiskt tillstånd, kommer ett dopningsprov bedömas innehålla en förbjuden substans (enligt listan ovan) när koncentrationen av den förbjudna substansen eller dess metaboliter och/eller relevanta kvoter eller markörer i utövarens dopningsprov signifikant överstiger vad som normalt finns hos människa och därmed inte överensstämmer med vad som kan vara endogent producerat.

Närvaron av andra substanser med en liknande kemisk struktur, liknande biologisk(a) effekt(er), diagnostisk(a) markör(er) eller frisättande faktorer av någon av de hormoner listade ovan eller något annat fynd som indikerar att den funna substansen inte är ett naturligt förekommande hormon, kommer att rapporteras som ett positivt analysresultat.

S3. BETA-2 AGONISTER

Alla beta-2-agonister, inklusive deras D- och L-isomerer är förbjudna. Användning av beta-2-agonister kräver en utfärdad dispens.

Som ett undantag krävs för formoterol, salbutamol, salmeterol och terbutalin, när de används som inhalationspreparat för att förebygga eller behandla astma, ansträngningsutlöst astma och ansträngningsutlöst bronksammandragning, en förenklad dispens enligt anmälningsförfarande.

Oaktat en utfärdad dispens, kommer en rapport från laboratoriet om en koncentration av salbutamol (fritt salbutamol plus dess glukoronid) större än 1000 ng/ml att anses som ett positivt analysresultat om inte idrottsutövaren kan påvisa att det onormala analysresultatet var konsekvensen av ett terapeutiskt bruk av inhalerad salbutamol.

S4. SUBSTANSER MED ANTIÖSTROGEN AKTIVITET

Följande klasser av antiöstrogena substanser är förbjudna:

1. Aromatashämmare inklusive, men inte begränsat till, anastrozol, letrozol, aminoglutetimid, exemestan, formestan, testolakton.

2. Selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM) inklusive, men inte begränsat till, raloxifen, tamoxifen, toremifen.

3. Andra antiöstrogena substanser inklusive, men inte begränsat till, klomifen, cyklofenil, fulvestrant.

S5. DIURETIKA OCH ANDRA MASKERANDE SUBSTANSER

Diuretika och andra maskerande substanser är förbjudna.

Maskerande substanser inkluderar, men är inte begränsade till:

diuretika*, epitestosteron, probenecid, alfa-reduktashämmare (t.ex. finasterid, dutasterid), plasmaersättningsmedel (t.ex. albumin, dextran, hydroxietylstärkelse).

Diuretika inkluderar:

acetazolamid, amilorid, bumetanid, etakrinsyra, furosemid, indapamid, kancrenon, klortalidon, metolazon, spironolakton, tiazider (t ex bendroflumetiazid, hydroklorotiazid, klorotiazid), triamteren och andra substanser med liknande kemisk struktur eller liknande biologisk(a) effekt(er).

*En utfärdad dispens är inte giltig om en idrottsutövares urin innehåller diuretika samtidigt med tröskel- eller lägre värden av en annan förbjuden substans.

FÖRBJUDNA METODER

M1 ÖKNING AV SYRETRANSPORTEN

Följande metoder är förbjudna.

a.  Bloddopning, inkluderande tillförsel av eget eller annans blod, röda blodkroppar eller röda blodkroppsprodukter av något slag annat än för medicinsk behandling.

b.  Konstlad ökning av upptag, transport eller avgivande av syre inklusive, men inte begränsat till, perfluraner, efaproxiral (RSR 13) och modifierade hemoglobinprodukter  
(t ex hemoglobinbaserade blodersättningsprodukter, mikroinkapslade hemoglobinprodukter).

M2. KEMISK OCH FYSISK MANIPULATION

Följande är förbjudet.

Manipulation, eller försök att manipulera, med avsikt att förändra integriteten och giltigheten av prov tagna i samband med dopningskontroll.

Detta inkluderar, men är inte begränsat till, intravenösa infusioner*, katetrisering, utbyte och/eller otillåten bearbetning av urinen.

*Förutom som beprövad medicinsk behandling är intravenösa infusioner förbjudna.

M3. GENDOPNING

Icke medicinskt indicerad användning av celler, gener, genetiskt material eller modulering av genuttryck som har förmågan att öka prestationsförmågan är förbjuden.

Förutom kategorierna S1 till S5 och M1 till M3 som är definierade ovan, är följande kategorier förbjudna vid tävling:

FÖRBJUDNA SUBSTANSER

S6. STIMULANTIA

Följande stimulantia är förbjudna, inklusive deras optiska isomerer (D- och L-isomerer) när så är relevant:

adrafinil, amfepramon, amifenazol, amfetamin, amfetaminil, benzfetamin, bromantan, dimetylamfetamin, efedrin**, etilamfetamin, etilefrin, famprofazon, fendimetrazin, fenetyllin, fenfluramin, fenkamfamin, fenkamin, fenmetrazin, fenproporex, fentermin, furfenorex, karfedon, katin*, klobenzorex, kokain, mefenorex, mefentermin, mesocarb, metamfetamin, metylamfetamin, metylendioxiamfetamin, metylendioximetamfetamin, metylefedrin**,metylfenidat, modafinil, niketamid, norfenfluramin, parahydroxiamfetamin, pemolin, prolintan, selegelin, stryknin och andra substanser med liknande kemisk struktur eller liknande biologisk(a) effekt(er)***.

* Katin är förbjudet om dess koncentration i urinen överstiger 5 mikrogram per milliliter.

** Såväl efedrin som metylefedrin är förbjudna om deras koncentration i urinen överstiger 10 mikrogram per milliliter.

*** De substanser som inkluderas i uppföljningsprogrammet ”2005 Monitoring Program” (bupropion, koffein, fenylefrin, fenylpropanolamin, pipradol, pseudoefedrin, synefrin) betraktas inte som förbjudna substanser.

OBS: Adrenalin tillsammans med lokalbedövningsmedel eller som lokal behandling (t.ex. näs- eller ögondroppar) är inte förbjudet.

S7. NARKOTISKA ANALGETIKA

Följande narkotiska analgetika är förbjudna.

buprenorfin, dextromoramid, diamorfin (heroin), fentanyl och dess derivat, hydromorfon, metadon, morfin, oxycodon, oxymorfon, pentazocin, petidin.

S8. CANNABINOIDER

Cannabinoider (t.ex. hasch, marijuana) är förbjudna.

S9. GLUKOKORTIKOSTEROIDER

Alla glukokortikosteroider (kortison) är förbjudna när de administreras oralt, rektalt eller som intravenös eller intramuskulär injektion. Sådan användning kräver dispens.

Allt annat bruk kräver en förenklad dispens enligt anmälningsförfarandet.

Kortisonpreparat för användning på hud är ej förbjudna.

P1 ALKOHOL

Alkohol (etanol) är enbart förbjudet vid tävling, och endast i de idrotter som följer nedan. Detektion görs på utandningsluft och/eller blod. Gränsvärdet för en dopningsförseelse inom respektive idrottsförbund anges inom parentes.

P2. BETABLOCKERARE

Om inte annat anges, är betablockerare förbjudna endast vid tävling i följande idrotter:

• Biljard (WCBS)
• Bilsport (FIA)
• Bobsleigh (FIBT)
• Boule (CMSB)
• Bowling (nine-pin) (FIQ)
• Bridge (FMB)
• Brottning(FILA)
• Bågskytte (FITA) (också förbjudet utanför tävling)
• Flygsport (FAI)
• Curling (WCF)
• Gymnastik (FIG)
• Modern femkamp (UIPM) för discipliner inkl. skytte
• Motorcykel (FIM)
• Schack (FIDE)
• Segling (ISAF), endast för match race med rorsman
• Skidor (FIS) backhoppning och freestyle snowboar
• Skytte (ISSF) (också förbjudet utanför tävling)
• Simning (FINA) i simhopp och konstsim

Betablockerare inkluderar, men är inte begränsade till, följande:

acebutolol, alprenolol, atenolol, betaxolol, bisoprolol, bunolol, celiprolol, esmolol, karteolol, karvedilol, labetalol, levobunolol, metipranolol, metoprolol, nadolol, oxprenolol, pindolol, propranolol, sotalol, timolol.

”Specificerade substanser” är listade nedan:

Efedrin, L-metylamfetamin, metylefedrin

Cannabinoider

Inhalerade beta-2-stimulerare, förutom klenbuterol

Probenecid

Alla glukokortikosteroider

Alla betablockerare

Alkohol

* ”Listan över förbjudna preparat identifierar specificerade substanser som utgör en särskild risk för oavsiktlig dopningsförseelse p g a deras allmänna tillgänglighet i medicinska produkter som är mindre troliga att med framgång användas som dopningspreparat.” En dopningsförseelse med sådan substans kan resultera i en reducerad sanktion under förutsättning att ”…idrottsutövaren kan påvisa att användningen av sådan specificerad substans inte syftade till attöka prestationsförmågan…”

Annex 1

THE 2005 PROHIBITED LIST WORLD ANTI-DOPING CODE

Valid 1 January 2005

The use of any drug should be limited to medically justified indications

PROHIBITED SUBSTANCES

S1. ANABOLIC AGENTS

Anabolic agents are prohibited.

1. Anabolic Androgenic Steroids (AAS)

(a) Exogenous* AAS, including:

18α-homo-17β-hydroxyestr-4-en-3-one; bolasterone; boldenone; boldione; calusterone; clostebol; danazol; dehydrochloromethyl-testosterone; delta1-androstene-3,17-dione; delta1-androstenediol; delta1-dihydro-testosterone; drostanolone; ethylestrenol; fluoxymesterone; formebolone; furazabol; gestrinone; 4-hydroxytestosterone; 4-hydroxy-19-nortestosterone; mestanolone; mesterolone; metenolone; methandienone; methandriol; methyldienolone; methyltrienolone; methyltestosterone; mibolerone; nandrolone; 19-norandrostenediol; 19-norandrostenedione; norbolethone; norclostebol; norethandrolone; oxabolone; oxandrolone; oxymesterone; oxymetholone; quinbolone; stanozolol; stenbolone; tetrahydrogestrinone; trenbolone and other substances with a similar chemical structure or similar biological effect(s).

(b) Endogenous** AAS:

androstenediol (androst-5-ene-3β,17β-diol); androstenedione (androst-4-ene-3,17-dione); dehydroepiandrosterone (DHEA); dihydro-testosterone; testosterone and the following metabolites and isomers: 5α-androstane-3 α,17α-diol; 5α-androstane-3α, 17β-diol; 5α-androstane-3β,17α-diol; 5α-androstane-3β,17β-diol; androst-4-ene-3α,17α-diol; androst-4-ene-3α,17β-diol; androst-4-ene-3β,17α-diol; androst-5-ene-3α,17α-diol; androst-5-ene-3α,17β-diol; androst-5-ene-3β,17α-diol; 4-androstenediol (androst-4-ene-3β,17β-diol); 5 androstenedione (androst-5-ene-3,17-dione); epi-dihydrotestosterone; 3α-hydroxy-5α-androstan-17-one; 3β-hydroxy-5α-androstan-17-one; 19-norandro-sterone; 19-noretiocholanolone.

Where a Prohibited Substance (as listed above) is capable of being produced by the body naturally, a Sample will be deemed to contain such Prohibited Substance where the concentration of the Prohibited Substance or its metabolites or markers and/or any other relevant ratio(s) in the Athlete’s Sample so deviates from the range of values normally found in humans that it is unlikely to be consistent with normal endogenous production. A Sample shall not be deemed to contain a Prohibited Substance in any such case where the Athlete proves by evidence that the concentration of the Prohibited Substance or its metabolites or markers and/or the relevant ratio(s) in the Athlete’s Sample is attributable to a physiological or pathological condition. In all cases, and at any concentration, the laboratory will report an Adverse Analytical Finding if, based on any reliable analytical method, it can show that the Prohibited Substance is of exogenous origin.

If the laboratory result is not conclusive and no concentration as referred to in the above paragraph is found, the relevant Anti-Doping Organization shall conduct a further investigation if there are serious indications, such as a comparison to reference steroid profiles, for a possible Use of a Prohibited Substance.

If the laboratory has reported the presence of a T/E ratio greater than four (4) to one (1) in the urine, further investigation is obligatory in order to determine whether the ratio is due to a physiological or pathological condition, except if the laboratory reports an Adverse Analytical Finding based on any reliable analytical method, showing that the Prohibited Substance is of exogenous origin.

In case of an investigation, it will include a review of any previous and/or subsequent tests. If previous tests are not available, the Athlete shall be tested unannounced at least three times within a three month period.

Should an Athlete fail to cooperate in the investigations, the Athlete’s Sample shall be deemed to contain a Prohibited Substance.

2. Other Anabolic Agents, including but not limited to:

Clenbuterol, zeranol, zilpaterol.

S2. HORMONES AND RELATED SUBSTANCES

The following substances, including other substances with a similar chemical structure or similar biological effect(s), and their releasing factors are prohibited:

1. Erythropoietin (EPO);
2. Growth Hormone (hGH), Insulin-like Growth Factor (IGF-1),  
   Mechano Growth Factors (MGFs);
3. Gonadotrophins (LH, hCG);
4. Insulin;
5. Corticotrophins.

Unless the Athlete can demonstrate that the concentration was due to a physiological or pathological condition, a Sample will be deemed to contain a Prohibited Substance (as listed above) where the concentration of the Prohibited Substance or its metabolites and/or relevant ratios or markers in the Athlete’s Sample so exceeds the range of values normally found in humans that it is unlikely to be consistent with normal endogenous production.

The presence of other substances with a similar chemical structure or similar biological effect(s), diagnostic marker(s) or releasing factors of a hormone listed above or of any other finding which indicate(s) that the substance detected is of exogenous origin, will be reported as an Adverse Analytical Finding.

S3. BETA-2 AGONISTS

All beta-2 agonists including their D- and L-isomers are prohibited. Their use requires a Therapeutic Use Exemption.

As an exception, formoterol, salbutamol, salmeterol and terbutaline, when administered by inhalation to prevent and/or treat asthma and exercise-induced asthma/broncho-constriction require an abbreviated Therapeutic Use Exemption.

Despite the granting of a Therapeutic Use Exemption, when the Laboratory has reported a concentration of salbutamol (free plus glucuronide) greater than 1000 ng/mL, this will be considered to be an Adverse Analytical Finding unless the athlete proves that the abnormal result was the consequence of the therapeutic use of inhaled salbutamol.

S4. AGENTS WITH ANTI-ESTROGENIC ACTIVITY

The following classes of anti-estrogenic substances are prohibited.

1. Aromatase inhibitors including, but not limited to, anastrozole, letrozole,  
   aminogluthetimide, exemestane, formestane, testolactone.
2. Selective Estrogen Receptor Modulators (SERMs) including, but not limited to, raloxifene, tamoxifen, toremifene.
3. Other anti-estrogenic substances including, but not limited to, clomiphene, cyclofenil, fulvestrant.

S5. DIURETICS AND OTHER MASKING AGENTS

Diuretics and other masking agents are prohibited.

Masking agents include but are not limited to:

diuretics*, epitestosterone, probenecid, alpha-reductase inhibitors (e.g. finasteride, dutasteride), plasma expanders (e.g. albumin, dextran, hydroxyethyl starch).

Diuretics include:

acetazolamide, amiloride, bumetanide, canrenone, chlortalidone, etacrynic acid, furosemide, indapamide, metolazone, spironolactone, thiazides (e.g. bendroflumethiazide, chlorothiazide, hydrochlorothiazide), triamterene and other substances with a similar chemical structure or similar biological effect(s).

*A Therapeutic Use Exemption is not valid if an Athlete’s urine contains a diuretic in association with threshold or sub-threshold levels of a Prohibited Substance(s).

PROHIBITED METHODS

M1. ENHANCEMENT OF OXYGEN TRANSFER

The following are prohibited.

1. Blood doping, including the use of autologous, homologous or heterologous blood or red blood cell products of any origin, other than for medical treatment.
2. Artificially enhancing the uptake, transport or delivery of oxygen, including but not limited to perfluorochemicals, efaproxiral (RSR13) and modified haemoglobin products (e.g. haemoglobin-based blood substitutes, micro-encapsulated haemoglobin products).

M2. CHEMICAL AND PHYSICAL MANIPULATION

The following is prohibited:

Tampering, or attempting to tamper, in order to alter the integrity and validity of Samples collected in Doping Controls.

These include but are not limited to intravenous infusions*, catheterization, and urine substitution.

*Except as a legitimate acute medical treatment, intravenous infusions are prohibited.

M3. GENE DOPING

The non-therapeutic use of cells, genes, genetic elements, or of the modulation of gene expression, having the capacity to enhance athletic performance, is prohibited.

In addition to the categories S1 to S5 and M1 to M3 defined above,  
the following categories are prohibited in competition:

PROHIBITED SUBSTANCES

S6. STIMULANTS

The following stimulants are prohibited, including both their optical (D- and L-) isomers where relevant:

adrafinil, amfepramone, amiphenazole, amphetamine, amphetaminil, benzphetamine, bromantan, carphedon, cathine*, clobenzorex, cocaine, dimethylamphetamine, ephedrine**, etilamphetamine, etilefrine, famprofazone, fencamfamin, fencamine, fenetylline, fenfluramine, fenproporex, furfenorex, mefenorex, mephentermine, mesocarb, methamphetamine, methylamphetamine, methylenedioxyamphetamine, methylenedioxy-methamphetamine, methylephedrine**, methylphenidate, modafinil, nikethamide, norfenfluramine, parahydroxyamphetamine, pemoline, phendi-metrazine, phenmetrazine, phentermine, prolintane, selegiline, strychnine and other substances with a similar chemical structure or similar biological effect(s)***.

*Cathine is prohibited when its concentration in urine is greater than 5 micrograms per  
milliliter.

**Each of ephedrine and methylephedrine is prohibited when its concentration in urine is greater than 10 micrograms per milliliter.

***The substances included in the 2005 Monitoring Programme (bupropion, caffeine,  
phenylephrine, phenylpropanolamine, pipradrol, pseudoephedrine, synephrine) are not  
considered as Prohibited Substances.

NOTE: Adrenaline associated with local anaesthetic agents or by local administration  
(e.g. nasal, ophthalmologic) is not prohibited.

S7. NARCOTICS

The following narcotics are prohibited:

buprenorphine, dextromoramide, diamorphine (heroin), fentanyl and its derivatives, hydromorphone, methadone, morphine, oxycodone, oxymorphone, pentazocine, pethidine.

S8. CANNABINOIDS

Cannabinoids (e.g. hashish, marijuana) are prohibited.

S9. GLUCOCORTICOSTEROIDS

All glucocorticosteroids are prohibited when administered orally, rectally, intravenously or intramuscularly. Their use requires a Therapeutic Use Exemption approval.

All other routes of administration require an abbreviated Therapeutic Use Exemption.

Dermatological preparations are not prohibited.

P1. ALCOHOL

Alcohol (ethanol) is prohibited in-competition only, in the following sports. Detection will be conducted by analysis of breath and/or blood. The doping violation threshold for each Federation is reported in parenthesis.

P2. BETA-BLOCKERS

Unless otherwise specified, beta-blockers are prohibited in-competition only, in the following sports.

• Aeronautic (FAI)
• Archery (FITA) (also prohibited out-of-competition)
• Automobile (FIA)
• Billiards (WCBS)
• Bobsleigh (FIBT)
• Boules (CMSB)
• Bridge (FMB)
• Chess (FIDE)
• Curling (WCF)
• Gymnastics (FIG)
• Motorcycling (FIM)
• Modern Pentathlon (UIPM) for disciplines involving shooting
• Nine-pin bowling (FIQ)
• Sailing (ISAF) for match race helms only
• Shooting (ISSF) (also prohibited out-of-competition)
• Skiing (FIS) in ski jumping and free style snow board
• Swimming (FINA) in diving and synchronized swimming
• Wrestling(FILA)

Beta-blockers include, but are not limited to, the following:

acebutolol, alprenolol, atenolol, betaxolol, bisoprolol, bunolol, carteolol, carvedilol, celiprolol, esmolol, labetalol, levobunolol, metipranolol, metoprolol, nadolol, oxprenolol, pindolol, propranolol, sotalol, timolol.

“Specified Substances”* are listed below:

ephedrine, L-methylamphetamine, methylephedrine;

cannabinoids;

all inhaled Beta-2 Agonists, except clenbuterol;

probenecid;

all Glucocorticosteroids;

all Beta Blockers;

alcohol.

*“The Prohibited List may identify specified substances which are particularly susceptible to unintentional anti-doping rule violations because of their general availability in medicinal products or which are less likely to be successfully abused as doping agents.” A doping violation involving such substances may result in a reduced sanction provided that the “… Athlete can establish that the Use of such a specified substance was not intended to enhance sport performance …”

Bilaga 2

STANDARDER FÖR BEVILJANDE AV DISPENS FÖR TERAPEUTISK ANVÄNDNING

trädde i kraft den 1 januari 2005

4.0 Kriterier för utfärdande av dispens för terapeutisk användning

Dispens för terapeutisk användning (Therapeutic Use Exemption, eller TUE) kan beviljas en idrottsutövare för att möjliggöra användningen av en förbjuden substans eller en förbjuden metod som upptas i förteckningen över förbjudna substanser och metoder. En ansökan om dispens handläggs av en dispenskommitté (Therapeutic Use Exemption Committee, eller TUEC). Dispenskommittén utses av en antidopingorganisation. Dispens utfärdas uteslutande på följande grunder:

[Kommentar: Denna standard gäller samtliga idrottsutövare som omfattas av definitionen i WADA:s antidopingregler, dvs. både normalt funktionella och funktionshindrade idrottsutövare. Standarden tillämpas enligt individuella omständigheter. Till exempel kan en dispens som är lämplig för en funktionshindrad idrottsutövare vara olämplig för andra idrottsutövare.]

4.1 Idrottsutövaren skall lämna in dispensansökan senast 21 dagar innan han eller hon deltar i en tävling.

4.2 Idrottsutövarens hälsotillstånd skulle försämras avsevärt om han eller hon inte fick behandlas med den förbjudna substansen eller metoden för en akut eller kronisk sjukdom.

4.3 Den medicinska användningen av en förbjuden substans eller metod skulle inte medföra en större förbättring av prestationsförmågan än den som kan förväntas genom att det normala hälsotillståndet återställs efter medicineringen. Behandlingen med en förbjuden substans eller metod för att höja normalt låga värden av ett endogent hormon anses inte som acceptabel medicinering.

4.4 För användningen av den förbjudna substansen eller metoden finns inget annat motiverat behandlingsalternativ.

4.5 Behovet av att använda en förbjuden substans eller metod får varken helt eller delvis vara en följd av tidigare icke-terapeutisk användning av en substans som upptas i förteckningen över förbjudna substanser och metoder.

4.6 Dispenskommittén drar in dispensen om

(a) idrottsutövaren försummar att iaktta de krav och villkor som fastställts av den antidopingorganisation som utfärdat dispensen,

(b) giltighetstiden för dispensen har gått ut, eller

(c) idrottsutövaren har underrättats om att antidopingorganisationen har dragit in dispensen.

[Kommentar: Dispenskommittén fastställer en giltighetstid för varje dispens. I vissa fall är det möjligt att dispensen har gått ut eller dragits in och idrottsutövaren har fortfarande i kroppen av den förbjudna substansen, för vilken dispensen beviljats. I sådana fall skall den antidopingorganisation som utför den inledande undersökningen av en dopingförseelse överväga om testresultatet överensstämmer med utgången eller indragandet av dispensen.]

4.7 En ansökan om dispens kan inte godkännas retroaktivt, utom i det fall då

(a) behandlingen behövts vid en olyckshändelse eller ett akut medicinskt tillstånd, eller

(b) det på grund av särskilda omständigheter inte fanns tillräckligt med tid eller möjlighet för sökanden att ansöka om eller för dispenskommittén att bevilja dispens före dopingkontrollen.

[Kommentar: Sådana nödfall eller akuta medicinska tillstånd som kräver behandling med en förbjuden substans eller metod, innan ansökan om dispens kan ansökas, är sällsynta. Likaså är omständigheter som kräver försnabbad behandling av en dispensansökan p.g.a. en nära förestående tävling sällsynta. Antidopingorganisationer som utfärdar dispenser bör ha interna procedurer för handläggningen av dylika fall.]

5.0. Sekretess

5.1 Den sökande skall skriftligen ge sitt samtycke till att all information avseende ansökan kan delges dispenskommittén och vid behov även annan oberoende medicinsk eller vetenskaplig expertis eller sådan personal, vilken medverkar vid den administration, handläggning eller ansökan som gäller dispenser. 

Ifall utomstående oberoende expertis behövs, bör alla uppgifter i ansökan delges dem utan att idrottsutövarens eller den behandlade läkarens eller läkarnas identitet röjs. Den sökande skall även skriftligt meddela sitt samtycke till att dispenskommitténs beslut tillställs berörda antidopingorganisationer i enlighet med vad som stadgas i WADA:s antidopingregler.

5.2 Medlemmarna i dispenskommittén samt förvaltningen av den berörda antidopingorganisationen skall handla absolut konfidentiellt. Dispenskommitténs medlemmar och all annan berörd personal skall underteckna en sekretessförbindelse. De skall i synnerhet iaktta sekretess i förhållande till följande information:

(a) all medicinsk och annan information som har lämnats av idrottsutövaren och idrottsutövarens läkare, samt

(b) alla uppgifter i dispensansökan, inklusive namn på behandlande läkare.

Om idrottsutövaren önskar återkalla sitt samtycke till att dispenskommittén eller WADA:s dispenskommitté får ta del av den medicinska informationen om honom eller henne , skall idrottsutövaren skriftligen underrätta sin behandlande läkare om detta. Härav följer att idrottsutövaren inte kommer att beviljas dispens eller förlängning av dispens.

6.0 Dispenskommittéerna

Dispenskommittéernas sammansättning och arbete skall iaktta följande direktiv:

6.1 Dispenskommittén bör bestå av minst tre läkare med erfarenhet av vård och behandling av idrottsutövare och med god kunskap om klinisk medicin och idrottsmedicin. För att garantera oberoende beslut får majoriteten av dispenskommitténs medlemmar inte inneha någon officiell uppgift i antidopingorganisationen. Samtliga medlemmar i dispenskommittén skall underteckna en förbindelse i händelse av eventuella intressekonflikter. Då dispensansökan gäller en funktionshindrad idrottsutövare skall åtminstone en av dispenskommitténs medlemmar ha speciell erfarenhet av vård och behandling av idrottsutövare med funktionshinder.

6.2 Dispenskommittén kan konsultera vilken som helst medicinsk eller vetenskaplig expertis som den anser behövs vid handläggningen av en dispensansökan.

6.3 Vid sammansättningen av WADA:s dispenskommitté följs de kriterier som fastställs i artikel 6.1 WADA:s dispenskommitté har tillsatts för att på eget initiativ pröva de dispensbeslut som fattats av antidopingorganisationerna. Såsom fastställts i artikel 4.4 i antidopingreglerna, omprövar WADA:s dispenskommitté, på begäran av idrottsutövare som fått avslag på sin ansökan från antidopingorganisationen, dispensbeslutet med rätt att ändra beslutet.

7.0 Handläggning av ansökan om dispens

7.1 Utfärdande av dispens övervägs endast sedan en korrekt ifylld blankett inlämnats. Denna måste innehålla alla erforderliga dokument (se bilaga 1 – dispensblankett). Dispensansökan skall handläggas absolut konfidentiellt.

7.2 Antidopingorganisationerna kan till ansökningsblanketten eller  blanketterna, som avses i bilaga 1, lägga till punkter för ytterligare information, men de får inte stryka någon av punkterna i blanketten.

7.3 Antidopingorganisationerna kan låta översätta ansökningsblanketten eller  blanketterna till andra språk, men de skall alltid innehålla även den engelska eller franska texten.

7.4 En idrottsutövare kan ansöka om dispens hos högst en antidopingorganisation. Av ansökan bör framgå idrottsutövarens gren samt vid behov disciplin och roll i laget.

7.5 I ansökan skall anges tidigare och/eller aktuella ansökningar om tillstånd att använda en förbjuden substans eller metod, till vilken organisation en ansökan gjorts och ifrågavarande organisations beslut.

7.6 Till ansökan skall bifogas en uttömmande medicinsk historik samt resultat av alla läkar- och laboratorieundersökningar, bildering m.m., som är relevanta för ansökan.

7.7 Alla ytterligare erforderliga utredningar, undersökningar eller bilderingar m.m., som begärs av dispenskommittén vid antidopingorganisationen, skall bekostas av den sökande eller dennes nationella specialidrottsförbund.

7.8 Ansökan skall innehålla ett utlåtande av en legitimerad läkare, som intygar att den förbjudna substansen eller metoden behövs för behandlingen av idrottsutövaren. Ansökan skall även innehålla en motivering till varför en alternativ, tillåten medicinering inte kan eller kunde användas för behandling av sjukdomstillståndet.

7.9 Dos, frekvens, sätt och varaktighet av intaget av den förbjudna substansen eller metoden skall specificeras.

7.10 Dispenskommittén skall fatta beslut i dispensärende senast inom 30 dagar efter att ha mottagit erforderlig dokumentation, och den berörda antidopingorganisationen skall underrätta idrottsutövaren skriftligen om beslutet. Om dispens beviljats för idrottsutövare inom antidopingorganisationens registrerade testningspool, skall idrottsutövaren och WADA informeras omgående om beviljandet av dispens samt om dess giltighetstid samt eventuella villkor som anknyter till dispensen.

7.11 (a) Då idrottsutövaren lämnar in en begäran om omprövning av ett dispensbeslut i enlighet med artikel 4.4 i antidopingreglerna, har WADA:s dispenskommitté rätt att ändra antidopingorganisations dispensbeslut i enlighet med artikel 4.4 i antidopingreglerna. Idrottsutövaren skall lämna all den information som ursprungligen lämnats in till antidopingorganisationen jämte en ansökningsavgift. Det ursprungliga beslutet förblir i kraft tills omprövningen har slutförts. Omprövningen får inte ta längre än 30 dagar efter att WADA tagit del av informationen.

(b) WADA kan ompröva ett beslut när som helst. WADA:s dispenskommitté skall utföra omprövningen av beslutet inom 30 dagar.

7.12 Om dispenskommitténs beslut om utfärdande av dispens upphävs, skall ändringen inte gälla retroaktivt och gör inte heller idrottsutövarens resultat under den period som dispensen gällde ogiltiga. Ändringen träder i kraft senast 14 dagar efter att idrottsutövaren underrättats om ändringen.

8.0 Handläggning av ansökan om dispens på basis av anmälningsförfarande

8.1 Vissa substanser som upptas i förteckningen över förbjudna substanser, används vid behandlingen av sjukdomstillstånd, vilka är vanliga bland idrottsutövare. I sådana fall behövs inte en sådan detaljerad ansökan, som beskrivs under artikel 4 och 7. För dem finns en förenklad dispensprocess enligt anmälningsförfarande.

8.2 De förbjudna substanser och metoder som kan tillåtas genom denna förenklade dispensprocess är endast följande: inhalerade beta-2-agonister (formoterol, salbutamol, salmeterol och terbutalin) samt lokalt administrerade glukokortikosteroider.

8.3 För att kunna använda någon av de substanser som nämns ovan skall idrottsutövaren tillställa antidopingorganisationen en anmälan med motivering för den terapeutiska användningen. Av denna anmälan, som finns i bilaga 2, skall framgå diagnosen, läkemedlets namn, dos, administreringssätt samt varaktighet av behandlingen. I tillämpliga fall skall undersökningar som gjorts för att fastställa diagnosen bifogas (utan aktuella resultat eller detaljer).

8.4 I den förenklade processen ingår även

(a) dispens för användning av en förbjuden substans enligt anmälningsförfarande gäller sedan antidopingorganisationen mottagit en fullständig anmälan. Ofullständig anmälan skall återsändas till den sökande;

(b) när antidopingorganisationen tagit del av en fullständigt ifylld anmälan skall den omgående sända bekräftelse om detta till idrottsutövaren. Vid behov skall även idrottsutövarens specialidrottsförbund, nationella idrottsförbund och den nationella antidopingorganisationen underrättas. Antidopingorganisationen skall underrätta WADA endast då den erhållit ett meddelande om en idrottsutövare på internationell nivå:

(c) en anmälan för förenklad dispens kan inte godkännas retroaktivt, utom i fall att

– behandlingen behövts vid en olyckshändelse eller ett akut medicinskt tillstånd, eller

– det på grund av särskilda omständigheter inte fanns tillräckligt med tid eller möjlighet för den sökande att lämna in eller för dispenskommittén att ta del av anmälan för dispens före dopingkontrollen.

8.5 (a) Dispenskommittén eller WADA:s dispenskommitté kan omvärdera en dispens enligt anmälningsförfarande när som helst under dess giltighetstid.

(b) Om en idrottsutövare begär omprövning efter avslag av en förenklad dispens, kan WADA:s dispenskommitté be idrottsutövaren lämna ytterligare behövlig medicinsk information, vilken skall bekostas av idrottsutövaren.

8.6 En förenklad dispens kan upphävas när som helst av dispenskommittén eller WADA:s dispenskommitté. Idrottsutövaren, dennes internationella specialidrottsförbund och alla berörda antidopingorganisationer skall underrättas omgående.

8.7 Beslutet om upphävande av dispensen träder i kraft omedelbart då idrottsutövaren tagit del av det. Idrottsutövaren kan emellertid anhålla om dispens enligt artikel 7.

9.0 Informationscentralen

9.1 Antidopingorganisationerna bör tillställa WADA samtliga dispenser för terapeutisk användning jämte relevanta handlingar, som utfärdats enligt artikel 7.

9.2 Med avseende på förenklade dispenser enligt anmälningsförfarande skall antidopingorganisationerna tillställa WADA de anmälningar, som lämnats in av en idrottsutövare på internationell nivå, enligt artikel 8.4.

9.3 Informationscentralen skall handlägga alla medicinska uppgifter absolut konfidentiellt.

Annex 2

STANDARDS FOR GRANTING THERAPEUTIC USE EXEMPTIONS

in force January 1, 2005 

4.0 Criteria for Granting a Therapeutic Use Exemption

A Therapeutic Use Exemption (TUE) may be granted to an Athlete permitting the use of a Prohibited Substance or Prohibited Method contained in the Prohibited List. An application for a TUE will be reviewed by a Therapeutic Use Exemption Committee (TUEC). The TUEC will be appointed by an Anti-Doping Organization. An exemption will be granted only in strict accordance with the following criteria:

[Comment: This standard applies to all Athletes as defined by and subject to the Code i.e. able-bodied athletes and athletes with disabilities. This Standard will be applied according to an individual’s circumstances. For example, an exemption that is appropriate for an athlete with a disability may be inappropriate for other athletes.]

4.1 The Athlete should submit an application for a TUE no less than 21 days before participating in an Event.

4.2 The Athlete would experience a significant impairment to health if the Prohibited Substance or Prohibited Method were to be withheld in the course of treating an acute or chronic medical condition.

4.3 The therapeutic use of the Prohibited Substance or Prohibited Method would produce no additional enhancement of performance other than that which might be anticipated by a return to a state of normal health following the treatment of a legitimate medical condition. The use of any Prohibited Substance or Prohibited Method to increase “low-normal” levels of any endogenous hormone is not considered an acceptable therapeutic intervention.

4.4 There is no reasonable therapeutic alternative to the use of the otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method.

4.5 The necessity for the use of the otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method cannot be a consequence, wholly or in part, of prior non-therapeutic use of any substance from the Prohibited List.

4.6 The TUE will be cancelled by the granting body, if

a. The Athlete does not promptly comply with any requirements or conditions imposed by the Anti-Doping Organization granting the exemption.

b. The term for which the TUE was granted has expired.

c. The Athlete is advised that the TUE has been withdrawn by the Anti-Doping Organization.

[Comment: Each TUE will have a specified duration as decided upon by the TUEC. There may be cases when a TUE has expired or has been withdrawn and the prohibited substance subject to the TUE is still present in the Athlete’s body. In such cases, the Anti-Doping Organization conducting the initial review of an adverse finding will consider whether the finding is consistent with expiry or withdrawal of the TUE.]

4.7 An application for a TUE will not be considered for retroactive approval except in cases where:

a. Emergency treatment or treatment of an acute medical condition was necessary, or

b. Due to exceptional circumstances, there was insufficient time or opportunity for an applicant to submit, or a TUEC to consider, an application prior to Doping Control.

[Comment: Medical Emergencies or acute medical situations requiring administration of an otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method before an application for a TUE can be made, are uncommon. Similarly, circumstances requiring expedited consideration of an application for a TUE due to imminent competition are infrequent. Anti-Doping Organizations granting TUEs should have internal procedures which permit such situations to be addressed.]

5.0. Confidentiality of information

5.1 The applicant must provide written consent for the transmission of all information pertaining to the application to members of the TUEC and, as required, other independent medical or scientific experts, or to all necessary staff involved in the management, review or appeal of TUEs.

Should the assistance of external, independent experts be required, all details of the application will be circulated without identifying the Athlete involved in the Athlete’s care. The applicant must also provide written consent for the decisions of the TUEC to be distributed to other relevant Anti-Doping Organizations under the provisions of the Code.

5.2 The members of the TUECs and the administration of the Anti-Doping Organization involved will conduct all of their activities in strict confidence. All members of a TUEC and all staff involved will sign confidentiality agreements. In particular they will keep the following information confidential:

a. All medical information and data provided by the Athlete and physician(s) involved in the Athlete’s care.

b. All details of the application including the name of the physician(s) involved in the process.

Should the Athlete wish to revoke the right of the TUEC or the WADA TUEC to obtain any health information on his/her behalf, the Athlete must notify his/her medical practitioner in writing of the fact. As a consequence of such a decision, the Athlete will not receive approval for a TUE or renewal of an existing TUE.

6.0 Therapeutic Use Exemption Committees (TUECs)

TUECs shall be constituted and act in accordance with the following guidelines:

6.1 TUECs should include at least three physicians with experience in the care and treatment of Athletes and a sound knowledge of clinical, sports and exercise medicine. In order to ensure a level of independence of decisions, a majority of the members of the TUEC should not have any official responsibility in the Anti-doping organization. All members of a TUEC will sign a conflict of interest agreement. In applications involving Athletes with disabilities, at least one TUEC member must possess specific experience with the care and treatment of Athletes with disabilities.

6.2 TUECs may seek whatever medical or scientific expertise they deem appropriate in reviewing the circumstances of any application for a TUE.

6.3 The WADA TUEC shall be composed following the criteria set out in article 6.1. The WADA TUEC is established to review on its own initiative TUE decisions granted by Anti-Doping Organizations. As specified in article 4.4 of the Code, the WADA TUEC, upon request by Athletes who have been denied TUEs by an Anti-Doping Organization will review such decisions with the power to reverse them.

7.0 Therapeutic Use Exemption (TUE) Application Process

7.1 A TUE will only be considered following the receipt of a completed application form that must include all relevant documents (see appendix 1 – TUE form). The application process must be dealt with in accordance with the principles of strict medical confidentiality.

7.2 The TUE application form(s), as set out in appendix 1, can be modified by Anti-Doping Organizations to include additional requests for information, but no sections or items shall be removed.

7.3 The TUE application form(s) may be translated into other language(s) by Anti-Doping Organizations, but English or French must remain on the application form(s).

7.4 An Athlete may not apply to more than one Anti-Doping Organization for a TUE. The application must identify the Athlete’s sport and, where appropriate, discipline and specific position or role.

7.5 The application must list any previous and/or current requests for permission to use an otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method, the body to whom that request was made, and the decision of that body.

7.6 The application must include a comprehensive medical history and the results of all examinations, laboratory investigations and imaging studies relevant to the application.

7.7 Any additional relevant investigations, examinations or imaging studies requested by TUEC of the Anti-Doping Organization will be undertaken at the expense of the applicant or his/her national sport governing body.

7.8 The application must include a statement by an appropriately qualified physician attesting to the necessity of the otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method in the treatment of the Athlete and describing why an alternative, permitted medication cannot, or could not, be used in the treatment of this condition.

7.9 The dose, frequency, route and duration of administration of the otherwise Prohibited Substance or Prohibited Method in question must be specified.

7.10 Decisions of the TUEC, should be completed within 30 days of receipt of all relevant documentation and will be conveyed in writing to the Athlete by the relevant Anti-Doping Organization. Where a TUE has been granted to an Athlete in the Anti-Doping Organization Registered Testing Pool, the Athlete and WADA will be provided promptly with an approval which includes information pertaining to the duration of the exemption and any conditions associated with the TUE.

7.11 a. Upon receiving a request by an Athlete for review, as specified in article 4.4. of the Code, the WADA TUEC will, as specified in article 4.4 of the Code, be able to reverse a decision on a TUE granted by an Anti-Doping Organization. The Athlete shall provide to the WADA TUEC all the information for a TUE as submitted initially to the Anti-Doping Organization accompanied by an application fee. Until the review process has been completed, the original decision remains in effect. The process should not take longer than 30 days following receipt of the information by WADA.

b. WADA can undertake a review at any time. The WADA TUEC will complete its review within 30 days.

7.12 If the decision regarding the granting of a TUE is reversed on review, the reversal shall not apply retroactively and shall not disqualify the Athlete's results during the period that the TUE had been granted and shall take effect no later than 14 days following notification of the decision to the Athlete.

8.0 Abbreviated Therapeutic Use Exemption (ATUE) Application Process

8.1 It is acknowledged that some substances included on the List of Prohibited Substances are used to treat medical conditions frequently encountered in the Athlete population. In such cases, a full application as detailed in section 4, and section 7, is unnecessary. Accordingly an abbreviated process of the TUE is established.

8.2 The Prohibited Substances or Prohibited Methods which may be permitted by this abbreviated process are strictly limited to the following:

Beta-2 agonists (formoterol, salbutamol, salmeterol and terbutaline) by inhalation, and glucocorticosteroids by non-systemic routes.

8.3 To use one of the substances above, the Athlete shall provide to the Anti-Doping Organization a medical notification justifying the therapeutic necessity. Such medical notification, as contained in Appendix 2, shall describe the diagnosis, name of the drug, dosage, route of administration and duration of the treatment. When applicable any tests undertaken in order to establish the diagnosis should be included (without the actual results or details).

8.4 The abbreviated process includes:

a. Approval for use of Prohibited Substances subject to the abbreviated process is effective upon receipt of a complete notification by the Anti-Doping Organization. Incomplete notifications must be returned to the applicant.

b. On receipt of a complete notification, the Anti-Doping Organization shall promptly advise the Athlete. As appropriate, the Athlete’s IF, NF and NADO shall also be advised. The Anti-Doping Organization shall advise WADA only upon receipt of a notification from an International-level Athlete.

c. A notification for an ATUE will not be considered for retroactive approval except:

- In emergency treatment or treatment of an acute medical condition was necessary, or

- Due to exceptional circumstances, there was insufficient time or opportunity for an applicant to submit, or a TUEC to receive, an application prior to Doping Control.

8.5 a. A review by the TUEC or the WADA TUEC can be initiated at any time during the duration of an ATUE.

b. If an Athlete requests a review of a subsequent denial of an ATUE, the WADA TUEC will have the ability to request from the Athlete additional medical information as deemed necessary, the expenses of which should be met by the Athlete.

8.6 An ATUE may be cancelled by the TUEC or WADA TUEC at any time. The Athlete, his/her IF and all relevant Anti-Doping Organizations shall be notified immediately.

8.7 The cancellation shall take effect immediately following notification of the decision to the Athlete. The Athlete will nevertheless be able to apply under section 7 for a TUE.

9.0 Clearinghouse

9.1 Anti-Doping Organizations are required to provide WADA with all TUEs, and all supporting documentation, issued under section 7.

9.2 With respect to ATUEs, Anti-Doping Organizations shall provide WADA with medical applications submitted by International-level Athletes issued under section 8.4.

9.3 The Clearinghouse shall guarantee strict confidentiality of all the medical information.