Regeringens proposition till Riksdagen om 
godkännande av Världspostkonventionen samt med 
förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i 
konventionen som hör till området för lagstiftningen och 
till lag om ändring av lagen om posttjänster
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL


  Finland anslöt sig år 1967 till 
Världspostföreningens (UPU:s) konstitution, 
som därefter har kompletterats genom 
tilläggsavtal med bland annat gemensamma 
regler om posttrafiken. Den gällande 
konventionen upprättades år 1999 och den 
trädde i kraft vid ingången av år 2001. 
  I denna proposition föreslås att riksdagen 
godkänner den konvention som antogs vid 
det 11:e sammanträdet vid FN:s 
Världspostförenings kongress den 5 oktober 
2004. I propositionen ingår ett förslag till lag 
om sättande i kraft av de bestämmelser i 
konventionen som hör till området för 
lagstiftningen. 
  I propositionen föreslås vidare att lagen om 
posttjänster ändras så att till lagen fogas de 
bestämmelser om prissättning och 
frankeringsförseelser som förutsätts i 
konventionen. 
  Konventionen trädde i kraft den 1 januari 
2006. Avsikten är att konventionen och lagen 
om sättande i kraft av de bestämmelser i 
konventionen som hör till området för 
lagstiftningen sätts i kraft genom förordning 
av republikens president så snart som möjligt 
efter det att de har godkänts. Lagen om 
ändring av lagen om posttjänster avses träda i 
kraft samtidigt, vid en tidpunkt som fastställs 
genom förordning av statsrådet.

-----



INNEHÅLLSFÖRTECKNING
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL	1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING	2
ALLMÄN MOTIVERING	3
1.	Inledning	3
2.	Nuläge	3
Nationell lagstiftning och praxis	4
Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen	4
3.	Propositionens mål och de viktigaste förslagen	5
3.1.	Målsättning	5
3.2.	De viktigaste förslagen	5
4.	Propositionens verkningar	5
5.	Beredningen av propositionen	5
DETALJMOTIVERING	5
1.	Konventionens innehåll och förhållande till lagstiftningen i Finland	5
Del I	Gemensamma regler för den internationella posttjänsten	5
Del II	Regler i fråga om brevpost och postpaket	10
KAPITEL I	Tillhandahållande av tjänster	10
KAPITEL II	Ansvar	14
KAPITEL III	Särskilda föreskrifter gällande brevpost	15
Del III	Avgifter	15
KAPITEL I	Särskilda föreskrifter gällande brevpost	16
KAPITEL II	Övriga bestämmelser	17
Del IV	Slutbestämmelser	17
2.	Motivering till lagförslagen	18
2.1.	Lag om sättande i kraft av de bestämmelser i Världspostkonventionen 
som hör till området för lagstiftningen	18
2.2.	Lag om ändring av lagen om posttjänster	18
3.	Ikraftträdande	18
4.	Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordning	19
4.1.	Behovet av riksdagens samtycke	19
4.2.	Behandlingsordning	20
LAGFÖRSLAGEN	22
om sättande i kraft av de bestämmelser i Världspostkonventionen som hör 
till området för lagstiftningen	22
om ändring av lagen om posttjänster	23
BILAGA	24
PARALLELLTEXT	24
om ändring av lagen om posttjänster	24
KONVENTIONSTEXTEN	26


ALLMÄN MOTIVERING


1.	Inledning
  Världspostföreningens konstitution slöts i 
Wien den 10 juli 1964. I konstitutionen ingår 
de grundläggande bestämmelserna om 
Världspostföreningen. Världspostföreningens 
allmänna reglemente innehåller 
bestämmelser om Världspostföreningens 
verksamhet och om tillämpningen av 
konstitutionen. Världspostkonventionen och 
föreningens expeditionsreglementen 
innehåller de allmänna reglerna för 
internationell posttrafik och bestämmelserna 
om befordran av brevpost och postpaket. 
Också Världspostkonventionen 
undertecknades i Wien år 1964.
  Finland anslöt sig till 
Världspostföreningens konstitution 1967 
(FördrS 17/1967). Konstitutionen har ändrats 
genom sex tilläggsprotokoll (FördrS 
31/1972, 72/1978, 52/1986, 69/1991, 
87/1995 och 72/2000).
  Världspostföreningen är ett av de äldsta 
fackorganen inom Förenta Nationerna (FN), 
till vilken Finland som självständig stat, 
inklusive Åland, anslöt sig den 12 februari 
1918. Föreningen har som syfte och uppdrag 
att främja en hållbar utveckling av en global, 
högklassig, effektiv och lättillgänglig 
postservice. Världspostföreningen har 190 
medlemsstater. Föreningens högsta 
beslutande organ är kongressen, som består 
av representanter för föreningens 
medlemsländer och som sammanträder med 
fem års mellanrum. Vid den 23:e kongressen, 
som hölls mellan den 15 september och den 5 
oktober 2004 i Rumänien, behandlades 848 
förslag till ändringar i föreningens olika 
akter, varav 337 överläts till 
förvaltningsrådet och rådgivande 
kommissionen för postala ärenden för 
behandling, eftersom de gällde 
expeditionsreglementena för föreningens 
akter. I expeditionsreglementena ingår 
tekniska anvisningar om tillämpning av 
akterna vad gäller brev- och paketpost. Om 
ändringar i dessa beslutar 
Världspostföreningens rådgivande 
kommission för postala ärenden, med 
representanter för de postala operatörerna i 
40 medlemsländer, med den behörighet som 
kommissionen tilldelats av kongressen. För 
Finlands vidkommande undertecknades det 
sjunde tilläggsprotokollet till 
Världspostföreningens konstitution samt 
Världspostföreningens allmänna reglemente 
och Världspostkonventionen vid kongressen i 
Rumänien. Av dessa innehåller endast 
konventionen bestämmelser som hör till 
området för lagstiftningen.
  Enligt artikel 26 i Världspostföreningens 
konstitution skall medlemsstaterna snarast 
möjligt tillställa internationella byråns 
generaldirektör ratifikations- och 
godkännandeinstrumenten avseende 
föreningens akter, i detta fall det sjunde 
tilläggsprotokollet till konstitutionen, det 
allmänna reglementet och konventionen 
jämte slutprotokoll.
  Europeiska unionens medlemsstater 
lämnade in en gemensam resolution enligt 
vilken staterna tillämpar avtalen genom 
iakttagande av sina skyldigheter enligt 
Fördraget om upprättandet av Europeiska 
gemenskapen samt 
Världshandelsorganisationens allmänna 
tjänstehandelsavtal. 

2.		Nuläge
  Världspostföreningens konstitution och 
Världspostkonventionen jämte 
expeditionsreglementen är de mest betydande 
internationella avtalen gällande 
postverksamhet som är bindande för Finland. 
De år 1999 ingångna sjätte 
tilläggsprotokollet till Världspostföreningens 
konstitution, Världspostföreningens allmänna 
reglemente, Världspostkonventionen jämte 
slutprotokoll och avtalet om postala 
betalningstjänster har bringats i kraft genom 
republikens presidents förordningar av den 
28 december 2000 (FördrS 71-72/2000). I 
samband med undertecknandet av avtalen 
förklarade Finland att landet i egenskap av 
medlemsland i Europeiska unionen tillämpar 
de avtal som ingicks vid 1999 års kongress i 
Peking genom iakttagande av sina 
skyldigheter enligt Fördraget om 
upprättandet av Europeiska gemenskapen 
samt Världshandelsorganisationens allmänna 
tjänstehandelsavtal (GATS). Denna 
förklaring inlämnades tillsammans med 
Europeiska unionens övriga medlemsstaters 
förklaringar. 
Nationell lagstiftning och praxis
  Syftet med lagen om posttjänster 
(313/2001) är att säkerställa att posttjänster 
av god kvalitet och särskilt 
samhällsomfattande posttjänster finns att 
tillgå på rättvisa villkor i hela landet. Lagen 
tillämpas på tillhandahållande av posttjänster 
och på postföretags tillhandahållande av 
samhällsomfattande posttjänster. 
Tillhandahållande av samhällsomfattande 
posttjänster i hela landet skall enligt 4 § i 
lagen omfatta tjänster som gäller förmedling 
av brevförsändelser som väger högst två kilo 
och postpaket som väger högst tio kilo, 
tjänster som gäller transport och utdelning av 
till landet ankommande försändelser som 
väger högst trettio kilo samt tjänster som 
gäller rekommenderade och assurerade 
försändelser. Till de samhällsomfattade 
posttjänsterna hör både inrikes- och 
utrikestjänster av det slag som avses i 4 §. 
Med utrikestjänster avses post som sänds 
från utlandet till Finland eller från Finland 
till utlandet.
  Enligt 24 § i lagen om posttjänster skall ett 
postföretag publicera leveransvillkoren i 
skriftlig form. De skall finnas tillgängliga för 
användaren kostnadsfritt. Av 
leveransvillkoren skall bland annat framgå 
kundens och postföretagets rättigheter och 
skyldigheter, kundens rättsskyddsmedel, hur 
avgifterna bestäms eller fastställs och hur 
kunderna informeras om avgiftsändringar. 
Enligt 24 § 3 mom. i lagen om posttjänster 
skall en prislista kostnadsfritt finnas 
tillgänglig för kunderna, och av prislistan 
skall alla omständigheter som hänför sig till 
prissättningen framgå klart. Enligt 
paragrafens 4 mom. skall de leveransvillkor 
som är avsedda för hushållen tillställas 
Kommunikationsverket för godkännande 
innan de tas i bruk.
  I den koncession som den 24 januari 2002 
beviljades Posten Finland Abp förpliktas 
bolaget att förmedla ankommande och 
utgående gränsöverskridande 
postförsändelser i enlighet med 
internationella konventioner som är bindande 
för Finland och i enlighet med EG:s 
lagstiftning. I Posten Finland Abp:s allmänna 
leveransvillkor konstateras att de tillämpas 
på det sätt som anges i 
Världspostföreningens postfördrag som är 
bindande för Finland.
  Åland har med stöd av 18 § 20 punkten i 
självstyrelselagen för Åland (1144/1991) haft 
ett självständigt postverk sedan ingången av 
år 1993. Åland har även en gällande egen 
postlagstiftning, landskapslagen om Posten 
på Åland (Ålands författningssamling 
39/1992), som utfärdades den 13 augusti 
1992.
  Godkännandet av konventionen kräver 
endast smärre ändringar i vår nationella 
lagstiftning. I propositionen föreslås att till 
lagen om posttjänster fogas de bestämmelser 
som gäller prissättning och förseelser som 
fastställs i konventionen. 
Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen
  Konventionen innehåller också 
bestämmelser om sådant som hör till området 
för gemenskapsrätten. Tillhandahållandet av 
posttjänster inom gemenskapen regleras 
genom Europaparlamentets och rådets 
direktiv 97/67/EG om gemensamma regler 
för utvecklingen av gemenskapens inre 
marknad för posttjänster och för förbättring 
av kvaliteten på tjänsterna, i dess ändrade 
lydelse enligt direktiv 2002/39/EG. Genom 
direktivet strävar man efter att harmonisera 
verksamhetsförutsättningarna inom 
postbranschen samt säkerställa att samtliga 
användare i alla medlemsstater har tillgång 
till samhällsomfattande posttjänster av 
fastställd kvalitet till rimliga priser. 
Postdirektivet införlivades med den 
nationella lagstiftningen genom lagen om 
posttjänster.
  Europeiska gemenskapernas kommission 
inledde hösten 2005 en offentlig utfrågning 
om en revidering av postdirektivet. 
Kommissionen har för avsikt att i slutet av 
2006 avge tre initiativ: den tredje rapporten 
om tillämpningen av det nuvarande 
direktivet, en undersökning av verkningarna 
av en fullständig avreglering av 
postmarknaden samt ett direktivförslag. 

3.	Propositionens mål och de 
viktigaste förslagen
3.1.	Målsättning
  Målsättningen med 
Världspostkonventionen är att konsolidera 
samarbetet inom den internationella 
postservicen och modernisera ramarna för 
samarbetet. Målet med propositionen är att 
Finland skall ansluta sig till konventionen 
och bringa konventionen i kraft på nationell 
nivå. 

3.2.	De viktigaste förslagen
  I propositionen föreslås att Riksdagen 
godkänner konventionen. I propositionen 
ingår dessutom ett förslag till lag om sättande 
i kraft av de bestämmelser i instrumentet som 
hör till området för lagstiftningen.
  I denna proposition föreslås dessutom att i 
lagen om posttjänster görs de ändringar som 
godkännandet av konventionen förutsätter. 

4.		Propositionens verkningar
  Genom konventionsändringarna garanteras 
en smidig internationell postförmedling och 
en hög postal servicenivå. Ändringarna berör 
främst Posten Finland Abp:s verksamhet och 
den internationella postförmedling den 
bedriver i fråga om försändelser som 
ankommer till och avgår från Finland.

5.		Beredningen av propositionen
  Proposition har beretts som tjänsteuppdrag 
vid kommunikationsministeriet. Utlåtanden 
om propositionen har begärts av 
justitieministeriet, utrikesministeriet, 
Kommunikationsverket och Posten Finland 
Abp. Utlåtande avgavs av justitieministeriet 
och Posten Finland Abp, av vilka den senare 
meddelade att bolaget inte hade någonting att 
yttra i frågan. På basis av vad som anfördes i 
justitieministeriets utlåtande har 
propositionen kompletterats, särskilt genom 
en utredning av konventionens förhållande 
till Finlands lagstiftning.

DETALJMOTIVERING


1.	Konventionens innehåll och 
förhållande till lagstiftningen i 
Finland
  Finlands delegation undertecknade den 5 
oktober 2004 i Bukarest 
Världspostkonventionen, som innehåller de 
regler som skall tillämpas inom utrikes 
postförmedling.
Del I	Gemensamma regler för den 
internationella posttjänsten
  Det enda kapitlet i del I i konventionen tar 
upp gemensamma regler för den 
internationella posttjänsten. Kapitlet 
innehåller bl.a. de ändringar som gäller 
definitioner, utnämning av ansvarigt organ 
för fullgörandet av skyldigheterna enligt 
konventionen, allmän posttjänst, transiträtt, 
avgifter och befrielse från avgifter, 
frimärken, postsäkerhet och förseelser. 
  Artikel 1. Definitioner. Artikeln innehåller 
definitionerna på allmän posttjänst, sluten 
postsändning, öppen transit, postförsändelse, 
terminalavgift, transitavgift, utdelningsavgift, 
transitlandsavgift och sjötransportavgift. 
Konventionen har inte tidigare innehållit 
definitioner. I lagen om posttjänster ingår 
inte motsvarande definitioner. 
  Artikel 2. Utnämning av det eller de organ 
som ansvarar för fullgörandet av 
skyldigheterna enligt konventionen. I artikeln 
förpliktigas medlemsländerna att inom sex 
månader efter avslutad kongress underrätta 
Internationella byrån om kontaktuppgifterna 
till det organ som bär ansvaret för tillsynen 
över posttjänsterna samt till de operatörer 
som har valts att i sin verksamhetsutövning 
fullgöra de skyldigheter som förutsätts i 
Världspostföreningens akter. I Finland 
ankommer tillsynsuppgifterna enligt 30 § i 
lagen om posttjänster på 
Kommunikationsverket. I Posten Finland 
Abp:s koncession ingår en skyldighet att 
iaktta alla internationella avtal som är 
bindande för Finland. Artikeln hör till 
området för lagstiftningen. Godkännandet av 
den förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen. 
  Artikel 3. Allmän posttjänst. 
Medlemsländerna åläggs att inom sitt 
territorium se till att alla användare eller 
kunder har rätt till allmän posttjänst, som 
omfattar ett permanent utbud av 
grundläggande posttjänster av hög kvalitet 
till rimliga priser. Medlemsländerna kan 
genom nationell postlagstiftning fastställa 
vilka posttjänster de erbjuder och vilka krav 
på kvalitet och rimliga priser som uppställs 
för posttjänsterna. Dessutom skall 
medlemsländerna försäkra sig om att de 
operatörer som svarar för utbudet av 
allmänna posttjänster uppfyller de mål som 
ställts upp för posttjänsterna och 
kvalitetsstandarderna. Till artikeln har fogats 
ett nytt stycke 4, enligt vilken 
medlemsländerna skall se till att den 
internationella posttjänsten ordnas på ett 
lönsamt sätt, vilket garanterar dess 
beständighet. 
  Enligt 1 § i lagen om posttjänster är syftet 
med lagen att säkerställa att posttjänster av 
god kvalitet och särskilt samhällsomfattande 
posttjänster finns att tillgå på rättvisa villkor i 
hela landet. Statsrådet skall se till att 
samhällsomfattande posttjänster som 
definieras i 4 § i lagen om posttjänster finns 
att tillgå i hela landet. I 5 § i lagen om 
posttjänster föreskrivs om kvalitetsnormer 
för de samhällsomfattande posttjänsterna. I 
26 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
prissättningen av de samhällsomfattande 
posttjänsterna. Artikeln hör till området för 
lagstiftningen. Godkännandet av den 
förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen. 
  Artikel 4. Transiträtt. Enligt artikel 1 i 
Världspostföreningens konstitution bildar de 
länder som godkänner konstitutionen ett 
enhetligt postområde vid namn 
Världspostföreningen för ömsesidig 
utväxling av brevförsändelser. Transiträtten 
är garanterad inom föreningens hela område. 
Enligt artikeln förpliktar transiträtten varje 
postförvaltning att alltid på de snabbaste 
vägar som den använder för egna 
försändelser på ett så säkert sätt som möjligt 
befordra de slutna postsändningar och de 
brevförsändelser i öppen transit som 
överlämnas till den av en annan förvaltning. 
Vid kongressen i Bukarest utvidgades 
principen till att även gälla feladresserade 
försändelser. Transiträtten är en av de 
viktigaste grundprinciperna för 
Världspostföreningen, utan vilken föreningen 
inte skulle kunna fullgöra sina uppgifter fullt 
ut. 
  Medlemsländerna kan vägra transitering av 
sådana brev i vilkas utväxling de inte deltar. 
Medlemsländerna kan låta bli att delta bland 
annat i utväxling av brev som innehåller 
lättfördärvliga biologiska ämnen eller 
radioaktiva ämnen. Enligt artikel 16 i 
konventionen är radioaktiva ämnen och 
lättfördärvliga biologiska ämnen och 
smittämnen tillåtna i brevpostförsändelser 
och postpaket som utväxlas mellan 
postförvaltningar som har kommit överens 
om detta. Det är således fråga om en frivillig 
tjänst. Posten Finland Abp har inte meddelat 
att man tar emot sådana försändelser. Som ett 
nytt stycke har till artikeln fogats rätten att 
vägra transitering av trycksaker, periodiska 
tidskrifter, tidningar, småpaket och M-säckar 
vilkas innehåll inte uppfyller lagstiftningens 
krav i fråga om publicering eller cirkulation i 
transitlandet.
  Transitlandets postförvaltning kan hantera 
vissa förbjudna försändelser som den 
uppdagar, såsom försändelser av narkotiska, 
psykotropa, explosiva, lättantändliga, 
radioaktiva och andra farliga ämnen, enligt 
den nationella lagstiftningen. Om ett 
medlemsland inte följer bestämmelserna om 
transiträtt har de övriga medlemsländerna rätt 
att avbryta posttrafiken med detta land.
  Lagen om posttjänster innehåller inga 
bestämmelser om transitering. 
  Artikel 5. Äganderätt till postförsändelser. 
Återtagande. Ändring eller rättelse av 
adress. Eftersändning. Returnering av 
obeställbara försändelser. Enligt artikeln 
tillhör varje postförsändelse avsändaren så 
länge den inte överlämnats till den rättmätige 
mottagaren, utom om försändelsen 
beslagtagits med stöd av lagstiftningen i 
ursprungs- eller destinationslandet eller om 
artikel 15 stycke 2.1.1 eller artikel 15 stycke 
3 i enlighet med transitlandets lagstiftning 
tillämpas på försändelsen. Enligt artikel 15 
stycke 2.1.1 är det förbjudet att innesluta 
narkotiska och psykotropa ämnen i 
försändelser. I artikel 15 stycke 3 i 
konventionen förbjuds inneslutning av 
explosiva, lättantändliga eller andra farliga 
samt radioaktiva ämnen i försändelser. 
Nämnda hänvisningar till stycken i artikel 15 
har fogats till artikeln som nya ändringar. 
Avsändaren av en postförsändelse kan låta 
återta en försändelse från postbefordran eller 
låta rätta eller ändra dess adress. Dessutom 
skall medlemsländerna se till att 
postförsändelsen eftersänds till mottagaren 
om mottagarens adress har ändrats, och 
likaså att obeställbara försändelser returneras 
till avsändaren. 
  Lagen om posttjänster innehåller inga 
bestämmelser om avsändarens rätt att låta 
återta en postförsändelse eller ändra eller 
rätta dess adress. På basis av 19 § 3 mom. i 
lagen om posttjänster, som behandlar både 
den tidpunkt då ett postföretags ansvar börjar 
och när det upphör, upphör ett postföretags 
ansvar för en försändelse när försändelsen 
enligt överenskommet leveranssätt antingen 
har lämnats i mottagarens anordning eller 
konstruktion för postutdelning eller 
överlämnats till mottagaren eller dennes 
företrädare. Avsändaren bibehåller rätten till 
försändelsen tills den har överlämnats till 
mottagaren. Enligt Posten Finland Abp:s 
leveransvillkor överlämnas försändelsen till 
avsändaren, när både avsändaren och 
mottagaren samtidigt kräver att få 
försändelsen. I 18 § i lagen om posttjänster 
åläggs postföretaget att försöka reda ut vem 
som är den rätta mottagaren av en 
försändelse som sannolikt är avsedd att vara 
personlig. Om det trots försök inte går att få 
reda på mottagaren, skall försändelsen 
returneras till avsändaren. Artikeln hör till 
området för lagstiftningen. Godkännandet av 
den förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen. 
  Artikel 6. Avgifter. I artikeln ingår 
bestämmelser om avgifter, som i princip 
skall ställas i relation till kostnaderna för 
tillhandahållande av tjänster. 
Postförvaltningen beslutar om avgifterna i 
enlighet med principerna i konventionen och 
expeditionsreglementet. Postförvaltningen 
har rätt att överskrida de avgifter som i 
akterna anges som riktgivande. Det 
sistnämnda stycket och de tillägg som gjorts 
till styckena 2 och 5 i artikeln, där det nu 
nämns om tillämpning av bestämmelserna 
även på paketförsändelser, är de enda 
ändringarna till denna artikel som gjordes vid 
kongressen i Bukarest. 
  Enligt artikel 12 i postdirektivet skall var 
och en av de samhällsomfattande tjänsterna 
prissättas så att priserna är rimliga ger 
samtliga användare möjlighet att få tillgång 
till de tjänster som tillhandahålls. Priserna 
skall grunda sig på kostnaderna. 
Tillämpningen av en enhetlig taxa utesluter 
inte att den eller de som tillhandahåller 
samhällsomfattande tjänster har rätt att ingå 
individuella avtal om priser med kunder. 
Dessutom skall prissättningen vara klar och 
tydlig och icke-diskriminerande. Genom den 
ändring av direktivet som trädde i kraft 2002 
fogades till artikeln en bestämmelse om 
tillämpning av specialavgifter och ett förbud 
mot korssubventionering av 
samhällsomfattande tjänster utanför den 
sektor som omfattas av monopol som sker 
med inkomster från tjänster innanför den 
sektor som omfattas av monopol. 
  Enligt 24 § i lagen om posttjänster skall av 
postföretagets leveransvillkor framgå hur 
avgifterna bestäms eller fastställs samt hur 
kunderna informeras om avgiftsändringar. I 
26 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
prissättningen. De priser som tas ut skall vara 
skäliga, opartiska samt sådana att tjänsterna 
är tillgängliga för alla användare. Priserna 
skall anpassas till kostnaderna. Artikeln hör 
till området för lagstiftningen. Godkännandet 
av den förutsätter inga ändringar i den 
nationella lagstiftningen. 
  Artikel 7. Befrielse från postavgifter. 
Enligt artikeln föreskrivs om avgiftsfria 
postförsändelser uttryckligen i konventionen. 
I expeditionsreglementet kan dock 
föreskrivas om avgiftsbefrielse för 
försändelser som skickats mellan 
postförvaltningar eller begränsade 
föreningar. I artikeln hänvisas till 
expeditionsreglementet till konventionen och 
till avtalet om postala betalningstjänster. 
Finland undertecknade inte längre avtalet om 
postala betalningstjänster vid kongressen i 
Bukarest. Krigsfångars och civila fångars 
postförsändelser samt 
blindskriftsförsändelser är befriade från 
avgifter. De ändringar som nu gjorts till 
artikeln är tekniska till sin natur och har som 
syfte att göra dess innehåll tydligare. I lagen 
om posttjänster finns inga bestämmelser om 
befrielse från avgifter för vissa försändelser. 
I detaljmotiveringen till artikel 6 redogörs för 
bestämmelserna om prissättningen i lagen 
om posttjänster samt för innehållet i 
leveransvillkoren. I de allmänna 
leveransvillkoren för Posten Finland Abp:s 
brevtjänst konstateras att en 
blindskriftsförsändelse förmedlas avgiftsfritt 
när avsändaren är en blind privatperson. 
Artikeln hör till området för lagstiftningen, 
eftersom priserna enligt 26 § 3 mom. i lagen 
om posttjänster skall anpassas till 
kostnaderna. Såsom konstateras ovan i 
detaljmotiveringen till artikel 6 skall priserna 
enligt postdirektivet grunda sig på 
kostnaderna. 
  Eftersom bestämmelsen om befrielse från 
postavgifter i konventionen står i strid med 
26 § 3 mom. i lagen om posttjänster bör 
lagen om posttjänster ändras så att i 
paragrafen införs en begränsning till lagens 
tillämpningsområde motsvarande den som 
ingår i lagens 19 § 6 mom. 
  Artikel 8. Frimärken. Artikeln om 
frimärken har ändrats så att i den beskrivs 
frimärkenas egenskaper, syfte, utseende och 
form samt skydd av industriella rättigheter, 
såsom upphovsrätt. I artikeln uppräknas de 
villkor som skall uppfyllas för att ett märke 
skall kunna benämnas frimärke. Som ett 
bevis på statlig suveränitet skall frimärket 
innehålla namnet på det medlemsland eller 
det medlemsområde i vilket den utgivande 
postförvaltningen är verksam eller alternativt 
den officiella symbolen för det medlemsland 
som den utgivande postförvaltningen är 
underställd. 
  I 42 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
frimärksutgivning och användning av 
portomärken. Statsrådet kan bevilja ett 
postföretag rätt att utge internationellt 
godkända frimärken. 
Kommunikationsministeriet kan bevilja 
postföretag rätt att utge i Finland godkända 
frimärken. Kommunikationsverket kan 
meddela föreskrifter om formen för och 
placering på brevförsändelse samt annan 
användning av portomärken som motsvarar 
frimärken. Artikeln hör således till området 
för lagstiftningen och godkännandet av den 
förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen. 
  Artikel 9. Postsäkerhet. Enligt denna 
artikel skall medlemsländerna anta och 
genomföra en proaktiv säkerhetsstrategi på 
alla nivåer av den postala verksamheten för 
att upprätthålla och främja allmänhetens 
förtroende för posttjänsterna. Som ett nytt 
stycke har i artikeln införts ett förtydligande 
konstaterande att denna strategi inbegriper 
informationsutbyte för upprätthållande av 
säker postförmedling och transitering mellan 
medlemsländerna. 
  Artikel 10. Miljö. I denna helt nya artikel 
åläggs medlemsländerna att ta i bruk en 
proaktiv miljöstrategi på alla nivåer av den 
postala verksamheten och främja 
medvetenheten om miljöskyddet inom 
posttrafiken. 
  Artikel 11. Förseelser. I artikel 11 i den 
reviderade konventionen finns bestämmelser 
om förseelser. Enligt gällande konvention 
förbinder sig medlemsländernas regeringar 
att vidta eller för sina länders lagstiftande 
myndigheter föreslå nödvändiga åtgärder 
bland annat för bestraffande av förfalskning 
av frimärken. Den reviderade konventionen 
ålägger för sin del medlemsländerna att 
tillgripa de metoder som är nödvändiga för 
att förhindra, väcka åtal mot och bestraffa de 
personer som gör sig skyldiga till de 
gärningar som uppräknas i denna artikel. De 
förseelser som avses i denna artikel kan för 
det första gälla placerandet av narkotika eller 
psykotropa ämnen eller explosiva, 
lättantändliga eller andra farliga ämnen eller 
till sin natur pedofilt eller barnpornografiskt 
material i en postförsändelse. Å andra sidan 
kan förseelserna gälla frimärken, 
frankostämpel, märkningar med 
frankeringsmaskin eller tryckpress och 
internationella svarskuponger. När det gäller 
frankering är gärningar i avsikt att uppnå 
olaga nytta genom att förfalska och imitera 
en frankering och gärningar i samband med 
en förfalskning och imitation av en 
frankering samt all slags användning eller 
återanvändning som porto av en redan 
använd frankering straffbara. Dessutom är 
försök att genomföra ovan nämnda förseelser 
straffbart. Påföljderna av ovan nämnda 
gärningar gällande frankeringar skall vara de 
samma oberoende av om det är fråga om 
inhemska eller utländska frankeringar. 
  Enligt 50 kap. 1 § 2 mom. i strafflagen 
(39/1889) är det straffbart att föra eller 
försöka föra narkotika in i eller ut ur landet. 
Om de tilläggsförutsättningar som föreskrivs 
i kapitlets 2 § uppfylls kan detta förfarande 
uppfylla rekvisitet för grovt narkotikabrott. 
Enligt 50 kap. 5 § 1 mom. i strafflagen avses 
med narkotika i nämnda kapitel narkotika 
enligt narkotikalagen (1289/1993). I 2 § 1 
mom. i narkotikalagen definieras narkotika, 
som även omfattar sådana ämnen och 
preparat som avses i konventionen angående 
psykotropiska ämnen (FördrS 60/76) så som 
närmare bestäms genom beslut av social- och 
hälsovårdsministeriet. 
  Förfarandet i anknytning till 
kriminaliseringsskyldigheten beträffande 
explosiva, lättantändliga eller andra farliga 
ämnen kan uppfylla rekvisitet för smuggling 
som är straffbar enligt 46 kap. 4 och 5 § i 
strafflagen. För smuggling och, om 
smugglingen bedömd som en helhet är ringa, 
för lindring smuggling döms den som, utan 
behörigt tillstånd eller annars i strid med vad 
som stadgas eller bestäms om införsel eller 
utförsel, för eller försöker föra in i landet 
eller för eller försöker föra ut ur landet en 
vara vars införsel eller utförsel är för bjuden 
eller förutsätter myndighets tillstånd eller 
kontroll. Genom att placera ämnena i fråga i 
postförsändelser kan man även orsaka ett 
allmänfarligt brott som är straffbart enligt 
kap. 34 i strafflagen. Dessutom kan detta 
innebära att man gör sig skyldig till brott mot 
bestämmelserna om explosiva varor som 
avses i 44 kap. 11 § i strafflagen eller till 
brott mot bestämmelserna om transport av 
farliga ämnen som avses i 44 kap. 13 §. 
  Spridning av pornografisk bild som 
omfattar in- eller utförsel av bilder eller 
bildupptagningar som på ett 
sedlighetssårande sätt visar barn, dvs. 
personer under 18 år, är med stöd av 17 kap. 
18 § 1 mom. i strafflagen straffbart. Under de 
förutsättningar som föreskrivs i 18 a § i 
nämnda kapitel kan gärningsmannen göra sig 
skyldig till grov spridning av 
barnpornografisk bild. 
  I gärningarna gällande frankering i artikel 
11 har införts element som hänför sig till 
förfalsknings- och bedrägeribrott enligt 
strafflagen. Utgångspunkten för artikel 11 
stycke 2.2 är att sådana handlingar i avsikt att 
uppnå olaga nytta för egen del eller tredje 
part som definieras närmare i dess 
underpunkter är straffbara. i 36 kap. 1-3 § i 
strafflagen föreskrivs att bedrägeri, grovt 
bedrägeri och lindrigt bedrägeri är straffbart. 
Enligt nämnda straffbestämmelser är det 
straffbart att bereda sig eller någon annan 
orättmätig ekonomisk vinning genom att 
vilseleda eller utnyttja misstag. Vid de 
handlingar som avses i punkterna i artikel 11 
stycke 2.2 kan det huvudsakligen anses vara 
fråga om vilseledande verksamhet. Till vissa 
delar kan även rekvisitet för 
förfalskningsbrott (33 kap. 1-3 § i 
strafflagen) uppfyllas. Det är fråga om ett 
förfalskningsbrott när en falsk handling eller 
annat bevismedel framställs eller ett dylikt 
bevismedel förfalskas för att användas som 
vilseledande bevis eller ett falskt eller 
förfalskat bevismedel används som ett sådant 
bevis. 
  Försök till lindrigt bedrägeri enligt 36 kap. 
3 § i strafflagen och försök till lindrig 
förfalskning enligt 33 kap. 3 § i strafflagen är 
inte straffbart. Dessutom ingår i artikel 11 
stycke 2.2.2 handlingar som inte är straffbara 
som bedrägeri- eller förfalskningsbrott, 
såsom transport, utställande, uppvisande och 
publicering av förfalskad eller imiterad 
frankering. Transport torde dock kunna anses 
som i 5 kap. 6 § i strafflagen avsedd 
medhjälp till nämnda brott. 
  Enligt stycke 3 i artikeln är påföljderna av 
de handlingar som nämns i stycke 2 de 
samma oberoende av om det är fråga om 
inhemska eller utländska frankeringar. 
Oberoende av om frankeringarna är 
inhemska eller utländska tillämpas på brott 
som har begåtts i Finland enligt 1 kap. 1 § i 
strafflagen finsk lag. Enligt kapitlets 10 § 
anses brottet vara begånget såväl där den 
brottsliga handlingen företogs som där den 
rekvisitsenliga följden av brottet framträdde. 
Dessutom kan även på brott som har begåtts 
utanför Finland tillämpas finsk lag om de 
riktar sig mot en finsk medborgare eller har 
begåtts av en finsk medborgare så som 
föreskrivs i 1 kap. 5 och 6 § i strafflagen. 
  Om brott som leder till straffrättsliga 
åtgärder skall föreskrivas genom lag. 
Artikeln hör således till området för 
lagstiftningen. Eftersom den nationella 
lagstiftningen inte innehåller bestämmelser 
som kunde anses uppfylla bestämmelserna i 
artikel 2 stycke 2 förutsätter godkännandet av 
den reviderade konventionen ändringar i den 
nationella lagstiftningen. Det är fråga om 
brott som bestraffas med bötesstraff, om 
vilka kan föreskrivas i lagen om posttjänster. 
Del II	Regler i fråga om brevpost och 
postpaket
KAPITEL I	Tillhandahållande av tjänster
  I det första kapitlet i del II i konventionen, 
som innehåller regler i fråga om brevpost och 
postpaket, ingår bestämmelser om 
tillhandahållande av tjänster. Kapitlet tar upp 
bestämmelser om bas- och tilläggstjänster, 
expresstjänster och nya tjänster. I kapitlet 
definieras också försändelser som inte tas 
emot samt de förfaringssätt som skall 
användas vid förfrågningar gällande 
postförsändelser. Kapitlet tar också upp 
bestämmelser om bl.a. tullkontroll och 
kvalitetsstandarder för tjänsterna. Det andra 
kapitlet i del II innehåller 
ansvarsbestämmelserna i fråga om brevpost 
och postpaket. 
  Artikel 12. Bastjänster. I denna artikel 
åläggs postförvaltningarna att sörja för 
godkännande, behandling, transport och 
utbärning av brevförsändelser. 
Brevförsändelser är försändelser i 1 och 2 
klass med en högsta vikt på 2 kg, brev, 
postkort, trycksaker och småpaket med en 
högsta vikt på 2 kg, blindskriftsförsändelser 
med en högsta vikt på 7 kg samt 
specialsäckar som innehåller trycksaker 
(tidningar, tidskrifter, böcker, etc.) 
adresserade till en och samma mottagare och 
en och samma adress. Medlemsländerna skall 
också sörja för godkännande, hantering, 
befordran och utbärning av postpaket som 
väger högst 20 kg, antingen på det sätt som 
anges i konventionen eller, i fråga om 
avgående paket och med stöd av bilaterala 
avtal, på vilket annat sätt som helst som är 
förmånligast för kunden. 
  I artikel 3 i postdirektivet föreskrivs om 
innehållet i de samhällsomfattande 
tjänsterna. Enligt artikel 3.6 skall de aktuella 
postförsändelsernas minimi- och maximimått 
vara de som föreskrivs i konventionen och 
avtalet angående postpaket som har antagits 
av Världspostföreningen. Artikeln har satts i 
kraft nationellt genom 4 § i lagen om 
posttjänster. 
  I 4 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
samhällsomfattande tjänster som skall finnas 
tillgängliga i hela landet. Till de 
samhällsomfattade posttjänsterna hör både 
inrikes- och utrikestjänster som avses i denna 
paragraf. De samhällsomfattande 
posttjänsterna omfattar tjänster som gäller 
förmedling av till mottagaren adresserade 
brevförsändelser som väger högst två kilo 
och postpaket som väger högst tio kilo, 
tjänster som gäller transport och utdelning av 
till landet ankommande försändelser som 
väger högst trettio kilo samt tjänster som 
gäller rekommenderade och assurerade 
försändelser. Artikeln hör således till 
området för lagstiftningen.  
  Artikel 13. Tilläggstjänster. I denna artikel 
fastställs de tjänster som tillhandahålls som 
tilläggstjänster. Till artikeln har fogats en 
skyldighet att erbjuda en 
rekommendationstjänst för avgående 1 klass 
brevförsändelser och brevförsändelser som 
skickas med flygpost för avgående 2 klass 
brevförsändelser och brevförsändelser som 
skickas med ytpost till ställen som inte har 
tillgång till 1 klass posttjänster eller 
flygposttjänster. Dessutom skall man erbjuda 
en rekommendationstjänst för alla 
ankommande brevförsändelser. 
Medlemsländerna kan tillhandahålla 
frivilliga tilläggstjänster inom ramen för 
förbindelserna med de länder vilkas 
postförvaltning har gått med på att 
tillhandahålla sådana tjänster. Sådana tjänster 
är till exempel assurering av 
brevpostförsändelser och paket, 
rekommendation av brevförsändelser och 
utbärning av bräckliga och skrymmande 
paket. Till stycke 4 i artikeln, som innehåller 
bestämmelser om internationell svarspost och 
internationella svarskuponger, har som en ny 
punkt fogats bestämmelser om 
mottagningsbevis. Det är frivilligt att erbjuda 
mottagningsbevistjänst för avgående 
rekommenderade brevförsändelser, i 
utdelningsregister införda brevförsändelser, 
postpaket och assurerade försändelser. 
Däremot skall mottagningsbevis erbjudas i 
samband med till landet ankommande 
försändelser. Dessutom har 
postförvaltningarna rätt att uppbära avgift för 
särskilt nämnda internationella försändelser, 
om en särskild avgift tas upp för 
motsvarande tjänster i inrikes posttrafik. 
  Enligt artikel 3.4 i postdirektivet hör 
förutom övriga i artikeln uppräknade tjänster 
även tjänster för rekommenderade och 
assurerade försändelser till de 
samhällsomfattande tjänsterna. Såsom ovan 
konstaterats har artikeln satts i kraft 
nationellt genom 4 § i lagen om posttjänster. 
  Enligt 4 § i lagen om posttjänster omfattar 
de samhällsomfattande tjänsterna som skall 
finnas tillgängliga i hela landet även tjänster 
som gäller rekommenderade försändelser. 
Artikeln hör till området för lagstiftningen. 
Godkännandet av den förutsätter inga 
ändringar i den nationella lagstiftningen. 
  Artikel 14. Elektronisk 
meddelandeförmedling, EMS, integrerad 
logistik och nya tjänster. Enligt denna artikel 
kan postförvaltningarna sinsemellan ingå 
avtal om att delta i serviceutbudet till 
exempel vad gäller elektronisk 
meddelandeförmedling och EMS-
expresstjänster. Som nya punkter har till 
artikeln fogats bestämmelser om integrerad 
logistik och elektroniska poststämplar. 
Integrerad logistik, som är en tjänst som 
motsvarar kundernas samtliga logistiska 
krav, omfattar de arbetsmoment som föregår 
och följer på den fysiska transporten av varor 
eller dokument. En elektronisk poststämpel 
är ett bevis på en elektronisk transaktion. I 
flera länder använder posten elektroniska 
poststämplar och postföreningen har 
utvecklat en internationell standard för 
elektronisk poststämpel. I enlighet med 
artikel 14 stycke 2 kan postförvaltningarna 
genom ömsesidiga avtal skapa en ny tjänst 
som inte uttryckligen nämns i något av 
Världspostföreningens avtal. Detta stycke 
ändrades inte vid kongressen i Bukarest. I 
Finland har man inte på lagnivå föreskrivit 
om egenskaperna hos nya tjänster som 
erbjuds kunderna, utan man har ansett att de 
tjänster som postföretaget erbjuder har 
kunnat definieras i postföretagets 
expeditionsreglemente. 
  Artikel 15. Försändelser som inte tas 
emot. Förbud. Flera smärre ändringar och 
preciseringar har gjorts i artikeln. Den 
grundläggande utgångspunkten är att 
försändelser som inte uppfyller villkoren i 
konventionen och expeditionsreglementet 
inte tas emot. Inte heller försändelser som har 
skickats till följd av ohederlig verksamhet 
eller i syfte att undgå att betala fastställda 
och fulla avgifter tas emot. Undantagen från 
förbuden i denna artikel beskrivs i 
expeditionsreglementet. Dessutom har alla 
postförvaltningar en möjlighet att utvidga de 
förbud som artikeln innehåller. I artikelns 2 
stycke fastställs vilka föremål som inte får 
inneslutas i någon som helst försändelse i 
alla kategorier. Som förbjudna varor nämns 
bland annat narkotika och psykotropa ämnen. 
Förteckningen motsvarar i övrigt gällande 
bestämmelser, men till de förbjudna 
föremålen har fogats föremål som till sin 
natur eller det sätt på vilket de slagits in kan 
innebär fara för allmänheten eller som kan 
smutsa ned eller skada egendom som tillhör 
en tredje part. Dessutom är det enligt artikeln 
förbjudet att innesluta explosiva, 
lättantändliga eller andra farliga samt 
radioaktiva ämnen i någon som helst 
försändelse i alla kategorier. Radioaktiva 
ämnen är undantagsvis tillåtna i 
brevpostförsändelser och postpaket som 
utväxlas mellan postförvaltningar som har 
meddelat att de tar emot sådana försändelser 
i endera eller vardera riktningen på de 
särskilda villkor som föreskrivs i artikel 16. 
Levande djur får inte skickas i någon 
kategori av försändelse. I stycke 4 i artikeln 
räknas undantagen från förbudet att skicka 
djur upp. Som undantag nämner artikeln bin, 
blodiglar och silkesmaskar. I paket får dock 
skickas levande djur som enligt 
ifrågavarande länders postbestämmelser får 
skickas per post. Enligt stycke 5 i artikeln är 
det förbjudet att innesluta korrespondens i 
postpaket. Det har inte gjorts några ändringar 
i bestämmelsen, utan den motsvarar gällande 
föreskrifter. I artikelns stycke 6 konstateras 
att det är förbjudet att innesluta mynt, sedlar 
och övriga värdeföremål i icke assurerade 
brevpostförsändelser. Till bestämmelsen har 
fogats ett nytt förbud att innesluta 
värdeföremål i icke assurerade paket, 
förutom om tillstånd till detta har beviljats 
enligt lagstiftningen i ursprungs- och 
destinationslandet. Tidigare har förbudet 
alltså enbart gällt vanliga brev. Dessutom får 
trycksaker och blindskriftsförsändelser inte 
förses med skriftliga anteckningar eller 
innehålla något slag av korrespondens. 
Stycket har ändrats från gällande 
bestämmelse så, att en trycksak och en 
blindskriftsförsändelse får innehålla en 
svarsförsändelse. I artikelns 8 stycke ingår en 
bestämmelse som motsvarar gällande 
bestämmelse om hanteringen av felaktigt 
mottagna försändelser. Till stycket har fogats 
ett konstaterande att narkotika, explosiva, 
lättantändliga eller andra farliga samt 
radioaktiva ämnen som upptäcks under 
befordran behandlas i enlighet med 
transitlandets lagstiftning. 
  I enlighet med 11 § 2 mom. i lagen om 
posttjänster kan ett postföretag vägra att ta 
emot eller förmedla en brevförsändelse, om 
försändelsen innehåller farliga ämnen, 
föremål eller produkter som det enligt lag är 
förbjudet att transportera eller som på annat 
sätt är lagstridiga eller orsakar uppenbar fara 
för människor eller egendom. Ett postföretag 
kan också vägra att ta emot eller förmedla en 
brevförsändelse, om försändelsen innehåller 
levande insekter eller andra levande djur, 
försändelsens innehåll är särskilt känsligt för 
värme eller kyla, försändelsen innehåller 
föremål som går sönder eller bryts eller 
flytande ämnen, eller om en oassurerad 
försändelse innehåller pengar, värdepapper 
eller något annat värdefullt. 
  Enligt definitionen i 3 § 1 mom. 1 punkten 
i lagen om transport av farliga ämnen 
(719/1994) avses med farliga ämnen sådana 
ämnen som på grund av sin explosions-, 
brand-, smitto- eller strålningsfarlighet, 
giftighet, frätande verkan eller annan 
motsvarande egenskap kan medföra skada 
för människor, miljön eller egendom; vad 
som i denna lag bestäms om farligt ämne 
tillämpas även på farliga blandningar, 
föremål, redskap, varor, tomma 
förpackningar, genetiskt modifierade 
organismer och mikroorganismer. I lagens 14 
§ ingår ett allmänt transportförbud. Om ett 
farligt ämne inte är klassificerat, förpackat 
och märkt så som avses i denna lag och i 
stadganden och bestämmelser som utfärdats 
med stöd av den eller om de stadgade 
transportdokumenten inte har lämnats eller 
om en förpackning eller en transporttank som 
är avsedd för transport av ett farligt ämne har 
skadats, är det förbjudet att transportera 
ämnet. Dessutom får farliga ämnen enligt 14 
a § 1 mom. i lagen inte transporteras om 
transporten, på grund av att ämnet har en 
sådan egenskap som avses i 3 § 1 mom. 1 
punkten, medför sådan fara för människor, 
miljön eller egendom som inte kan 
förebyggas genom förpacknings- eller 
lastningsåtgärder eller andra specialåtgärder. 
  Artikeln hör till området för lagstiftningen. 
Godkännandet av den förutsätter inga 
ändringar i den nationella lagstiftningen. 
  Artikel 16. Tillåtna radioaktiva och 
biologiska ämnen. Till denna artikel gjordes 
inga ändringar vid kongressen i Bukarest. 
Enligt denna artikel är det tillåtet att 
transportera radioaktiva och biologiska 
ämnen i brevpostförsändelser och postpaket 
som utväxlas mellan de postförvaltningar 
som har kommit överens om detta. Artikeln 
innehåller närmare bestämmelser om 
hanteringen av dessa ämnen. Posten Finland 
Abp har inte meddelat att man tar emot dessa 
ämnen. 
  Artikel 17. Förfrågningar. I artikeln 
åläggs varje postförvaltning att ta emot 
förfrågningar om försändelser som postats 
inom det egna området eller vilken som helst 
annan postförvaltnings område under sex 
månader räknat från den dag som följer efter 
den dag då försändelsen postades. 
Sexmånadersperioden gäller kontakterna 
mellan frågeställare och postförvaltning och 
inbegriper inte förmedlingen av förfrågningar 
postförvaltningar emellan. Tidpunkten för 
lämnande av en förfrågan bibehålls under sex 
månader räknat från den dag som följer efter 
den då försändelsen postades, men den 
omfattar inte den tid då förfrågan förmedlas 
mellan postförvaltningar. Förfrågningar skall 
även tas emot för vanliga paket, men i fråga 
om vanliga brev är det enligt den reviderade 
konventionen inte längre obligatoriskt.
  Artikel 19 i postdirektivet ålägger 
medlemsstaterna att säkerställa att 
förfaranden utarbetas för att handlägga 
användarnas klagomål, i synnerhet när det 
gäller förlust, stöld eller skada eller när 
kvalitetsnormerna för tjänsterna inte följs. 
  I 21 § i lagen om postförsändelser 
föreskrivs om anmärkning som skall 
framställas till ett postföretag vid äventyr att 
talerätten går förlorad. Enligt paragrafens 2 
mom. är rätten till ersättning förverkad, om 
inte yrkandet framställs till postföretaget 
inom ett år. Om skadan har orsakats 
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet skall 
yrkandet framställas inom tre år från det att 
postföretagets ansvar enligt 19 § 3 mom. har 
upphört eller från det att postföretaget har 
underrättat mottagaren om att försändelsen 
har försvunnit. Dessutom skall 
Kommunikationsverket enligt 32 c § 1 mom. 
i lagen om posttjänster förvara en öppnad 
försändelse i sex månader, om det inte i 
försändelsen finns uppgifter som gör det 
möjligt att vidarebefordra försändelsen. I 
Posten Finland Abp:s leveransvillkor 
konstateras att avsändaren enligt 
Världspostkonventionen för att utreda skadan 
och eventuellt få ersättning måste göra en 
förfrågan om försändelsen inom ett halvår 
från det att försändelsen lämnats in för 
transport. Bestämmelsen hör således till 
området för lagstiftningen. Godkännandet av 
den förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen.   
  Artikel 18. Tullkontroll. Tullavgifter och 
övriga avgifter. Enligt artikeln har avgångs- 
och adresslandets postförvaltningar rätt att 
låta försändelser genomgå tullkontroll i 
enlighet med sin lagstiftning. Till denna 
artikel gjordes inga innehållsmässiga 
ändringar vid kongressen i Bukarest. Artikeln 
reglerar postförvaltningarnas rättigheter i 
relation till avsändare och mottagare av post. 
Det finns inga bestämmelser om detta i 
tullagen (1466/1994) och godkännandet av 
konventionen förutsätter inga ändringar i den 
nationella lagstiftningen. Enligt 14 § i 
tullagen har en tullmyndighet eller annan 
behörig myndighet för utförande av 
tullåtgärder rätt att utan att kränka 
postförsändelsers brevhemlighet granska 
varor. Enligt Posten Finland Abp:s 
leveransvillkor sköter posten om 
importförtullning av försändelser som 
ankommer och exportförtullning av 
försändelser som avgår i enlighet med 
tullagen. Artikeln hör i Finland till området 
för lagstiftningen.
  Artikel 19. Utväxling av slutna 
postsändningar mellan militära 
truppförband. Enligt denna artikel kan slutna 
postsändningar utväxlas mellan de aktörer 
som specificeras i artikeln med utnyttjande 
av andra länders land-, sjö- och 
flygtransporter. Sådana postsändningar som 
avses i denna artikel skickas inte som 
enskilda brev eller paket, utan de samlas till 
större partier, som sedan till exempel en 
finländsk truppförband i utlandet kan 
avhämta på mottagarlandets postanstalt eller 
komma överens om att hela partiet levereras 
till truppförbandet. I sak är det fråga om 
avsändarlandets interna post, som levereras 
till en mottagare i ett annat lands territorium. 
Enligt denna artikel bestäms avgifterna och 
transportvillkoren för sådana försändelser av 
postförvaltningen enligt de nationella 
reglerna i det land som har ställt 
truppförbandet till förfogande eller till vilket 
fartygen eller flygplanen hör. Finland har 
ingen nationell reglering av denna fråga.  
  Artikel 20. Kvalitetsstandarder och mål. 
Artikeln ålägger postförvaltningarna att 
utarbeta och publicera standarder och mål för 
utdelningen av brevpostförsändelser och 
paket. Avgångslandets postförvaltningar 
skall också utarbeta och publicera 
motsvarande standarder för brevförsändelser 
och paket som skickas i 1 klass och som 
flygpost och för postpaket som skickas i 2 
klass och som ytpost. Postförvaltningarna 
skall mäta hur kvalitetsstandarderna 
tillämpas. 
  Enligt artikel 16 i postdirektivet skall 
medlemsstaterna i syfte att garantera 
postservice och hög kvalitet säkerställa att 
normer för kvaliteten på de 
samhällsomfattande tjänsterna bestäms och 
offentliggörs. Kvalitetsnormerna skall 
särskilt riktas in på befordringstider samt 
tjänsternas regelbundenhet och tillförlitlighet. 
Dessutom skall oberoende kontroll av 
utförandet ske minst en gång om året av 
utomstående organ och rapporter över 
kontrollresultaten offentliggöras minst en 
gång om året. I artikel 17 i direktivet åläggs 
medlemsstaterna att besluta om 
kvalitetsnormer för post inom landet.  
  I 5 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
kvalitetsnormen för befordringshastighet 
inom de samhällsomfattande posttjänsterna. 
Skyldigheten i denna paragraf, enligt vilken 
minst 85 procent av inrikes 
brevförsändelserna som har lämnats in för att 
delas ut nästa dag skall vara framme nästa 
arbetsdag och minst 98 procent skall vara 
framme senast den andra arbetsdagen, gäller 
inrikes brevförsändelser. 
  Enligt 25 § i lagen om posttjänster skall 
varje postföretag årligen publicera uppgifter 
om tjänsternas kvalitet, av vilka dessutom 
skall framgå antalet klagomål och hur de har 
behandlats. Artikeln hör till området för 
lagstiftningen. Godkännandet av den 
förutsätter inga ändringar i den nationella 
lagstiftningen. 

KAPITEL II	Ansvar
  Artikel 21. Postförvaltningarnas ansvar. 
Skadeersättningar. Med undantag för de fall 
som gäller postförvaltningarnas ansvarsfrihet 
som nämns i artikel 22, bär 
postförvaltningarna inom ramen för 
internationella posttjänster ansvaret ifall 
rekommenderade försändelser, vanliga paket 
och assurerade försändelser försvinner, stjäls 
eller skadas, ifall försändelser som införts i 
utdelningsregister försvinner samt för att ett 
sådant paket returneras i fråga om vilket 
orsakerna till att det är obeställbart inte 
framgår. Till artikeln har fogats ett 
uttryckligt omnämnande om att 
postförvaltningarna endast ansvarar för de 
fall som nämns i konventionen och de 
försändelser som nämns i denna artikel. 
Postförvaltningarna är inte ens i fall av 
allvarlig oaktsamhet ersättningsskyldiga över 
de gränser som anges i konventionen och 
expeditionsreglementena. De 
skadeersättningar som betalas ut får inte 
överstiga de summor som anges i 
expeditionsreglementena gällande brev- 
respektive paketförsändelser. Dessutom har 
till artikeln fogats ett stycke, enligt vilket 
indirekta skador och inkomstförluster inte 
beaktas vid skadeersättningar. I 
bestämmelserna om rekommenderade och 
assurerade försändelser gjordes inga 
ändringar vid kongressen. Till 
ansvarsbestämmelserna gällande vanliga 
paket har som ett nytt stycke fogats en 
bestämmelse, enligt vilken om avsändaren 
kräver en ersättning som är mindre än den 
som nämns i expeditionsreglementet för 
paketpost, kan postförvaltningen betala 
denna mindre summa för vilken den sedan 
kan kräva kompensation från vilken som 
helst av de andra berörda förvaltningarna. 
Dessutom har till artikeln fogats en 
bestämmelse, enligt vilken inga förbehåll får 
göras i fråga om de bestämmelser som gäller 
utbetalning av ersättningar mellan 
postförvaltningar.
  Artikel 22. Postförvaltningarnas 
ansvarsfrihet. I denna artikel föreskrivs om 
de situationer där postförvaltningarna frigörs 
från ansvar. Postförvaltningarna är inte 
ansvariga för rekommenderade försändelser, 
försändelser som är införda i 
distributionsregistret, paket eller assurerade 
försändelser när de har levererats enligt de 
bestämmelser som gäller egna motsvarande 
försändelser. Ansvaret fortsätter dock att 
gälla i de fall som uppräknas i artikeln till 
exempel ifall stölden eller skadan har 
observerats antingen före det att försändelsen 
överlämnas eller vid själva överlämnandet. 
Till artikeln har vid kongressen fogats en 
bestämmelse, enligt vilken anmälningstiden i 
samband med stöld eller skada, dvs. 
ofördröjligen, tolkas enligt den nationella 
lagstiftningen. Postförvaltningarna är inte 
heller ansvariga i de fall som särskilt nämns i 
artikeln. Postförvaltningen ansvarar till 
exempel inte för försändelser som innehåller 
ämnen som förbjudits i konventionen eller i 
situationer när avsändaren inte har gjort 
någon förfrågan om en försändelse inom sex 
månader räknat från den dag som följde på 
postningsdagen. Vid kongressen fogades till 
artikeln en bestämmelse enligt vilken 
postförvaltningen inte är ansvarig i sådana 
fall där avsändaren kan misstänkas för 
bedrägligt uppsåt i syfte att få ersättning. 
  Artikel 23. Avsändarens ansvar. 
Avsändaren ansvarar för skador som 
föranleds postfunktionärer, andra 
postförsändelser eller postal utrustning som 
beror på att förbjudna föremål skickas med 
post eller på att villkoren för godkännande 
inte har beaktats. Artikeln ändrades vid 
kongressen så, att ovan nämnda skador som 
föranleds postfunktionärer eller postal 
utrustning fogades till den. Dessutom 
ändrades bestämmelsen om omfattningen av 
avsändarens ansvar så, att om det är fråga om 
skada som förorsakats andra postförsändelser 
är avsändaren ansvarig för varje skadad 
försändelse i samma utsträckning som 
postförvaltningarna. 
  Artikel 24. Betalning av skadeersättning. 
Enligt denna artikel är antingen 
postförvaltningen i avgångs- eller 
adresslandet skyldig att betala 
skadeersättning och återbetala avgifter. Den 
postförvaltning som har betalat avgifterna 
har rätt att få ersättning av den ansvariga 
postförvaltningen. Dessutom konstateras i 
artikeln att avsändaren kan avstå från sin rätt 
till skadeersättning till förmån för 
mottagaren. Till denna artikel gjordes inga 
ändringar vid kongressen i Bukarest. 
  Artikel 25. Eventuellt återkrav av 
skadeersättningsbeloppet hos avsändare 
eller mottagare. Enligt denna artikel kan 
skadeersättning återkrävas av avsändaren 
eller mottagaren, om en rekommenderad eller 
assurerad försändelse eller ett 
rekommenderat eller assurerat paket som 
ansetts ha försvunnit återupphittas. Artikeln 
har ändrats såtillvida att också en alternativ 
mottagare beviljas tre månaders tid att 
besvara en förfrågan om postförsändelsen. 
Om avsändaren och mottagaren avstår från 
försändelsen eller inte besvarar förfrågan 
inom den tid som föreskrivs i artikeln, blir 
försändelsen den postförvaltnings eller vid 
behov de postförvaltningars egendom som 
har ersatt skadan. 
  Artikel 26. Ömsesidighet i fråga om 
undantag som gäller ansvarighet. Denna 
artikel är ny. I den konstateras att oavsett de 
undantag som nämns i artiklarna 22 och 25 är 
vilket som helst av medlemsländerna som 
förbehåller sig rätten att låta bli att betala ut 
skadeersättning i fall av ansvarighet inte 
berättigat att få skadeersättning av de 
medlemsländer som har godkänt sin 
ansvarighet enligt dessa artiklar. 
  I 19 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
postföretags ansvar. Enligt paragrafens 6 
mom. tillämpas bestämmelserna om ett 
postföretags ersättningsansvar i lagen om 
posttjänster inte till den del något annat följer 
av en internationell konvention som är 
förpliktande för Finland. Därför skall 
artiklarna 21 - 25 som gäller ansvar 
tillämpas på internationell postverksamhet. I 
20 § i lagen om posttjänster föreskrivs om 
begränsning av ansvaret och i 21 § om 
anmärkning och preskription. 
  Med stöd av vad som nämns ovan kan 
artiklarna 21 - 25 anses höra till området för 
lagstiftningen. 
  

KAPITEL III	Särskilda föreskrifter gällande 
brevpost
  Artikel 27. Postning av brevförsändelser i 
ett annat land. Enligt denna artikel är inget 
av medlemsländerna skyldigt att transportera 
eller dela ut sådana brevförsändelser som 
avsändare vilka är bosatta i medlemslandet 
postar eller låter posta i ett annat land för att 
därigenom dra nytta av de förmånligare 
avgifter som tillämpas där. Till denna artikel 
gjordes inga ändringar vid kongressen i 
Bukarest. Lagen om posttjänster innehåller 
inga bestämmelser om detta. Artikeln ålägger 
inge medlemsländerna några skyldigheter, 
vilkas godkännande skulle kräva riksdagens 
samtycke.   

Del III	Avgifter
  Del III i konventionen innehåller 
bestämmelser om terminalavgifter. Med 
terminalavgift avses den avgift som varje 
postförvaltning som tar emot 
brevpostförsändelser från en annan 
postförvaltning har rätt att ta ut hos den 
avsändande förvaltningen för de kostnader 
som de mottagna internationella 
postsändningarna ger upphov till. 
  Enligt artikel 13 i postdirektivet skall 
medlemsstaterna uppmuntra dem som 
tillhandahåller samhällsomfattande tjänster 
att i sina avtal om terminalavgifter för 
gränsöverskridande post inom gemenskapen 
tillse att de principer som uppräknas i 
artikeln uppfylls. Terminalavgifterna skall 
bestämmas i förhållande till kostnaderna för 
behandling och överlämnande av 
ankommande gränsöverskridande post, 
ersättningens storlek skall stå i förhållande 
till den uppnådda kvaliteten på tjänsten och 
terminalavgifterna skall vara klara och 
tydliga och icke-diskriminerande.  
  

KAPITEL I	Särskilda föreskrifter gällande 
brevpost
  Artikel 28. Terminalavgifter. Allmänna 
bestämmelser. Vid kongressen i Bukarest 
godkändes ett nytt slags 
terminalavgiftssystem, som indelas i två 
delsystem. Industriländerna, dvs. de länder 
som tillämpar målsystemet, har ett eget 
system och utvecklingsländerna, dvs. de 
länder som har rätt att tillämpa det så kallade 
övergångssystemet, ett eget. De länder som 
tillämpar övergångssystemet kan om de vill 
även tillämpa det system som grundar sig på 
tjänstens kvalitetsnivå som utarbetats för de 
länder som tillämpar målsystemet. 
Bestämmelserna om terminalavgifter i 
konventionen är arrangemang som endast 
gäller under en övergångsperiod. Avsikten är 
att man skall övergå till ett landsspecifikt 
avgiftssystem från den 1 januari 2014. Enligt 
denna artikel skall varje postförvaltning ge 
de andra förvaltningarna tillgång till alla de 
priser och villkor den erbjuder det egna 
landets kunder under samma förutsättningar i 
fråga om inrikes tjänster. 
  Vid kongressen fogades till artikeln en 
bestämmelse, enligt vilken 
terminalavgifterna skall grunda sig på 
tjänstens kvalitetsnivå i avgångslandet. 
Rådgivande kommissionen för postala 
utredningar kan ändra de avgifter som nämns 
i artiklarna 29 och 30 för att uppmuntra till 
deltagande i tillsynsarrangemang och för att 
belöna postförvaltningar som uppnått 
kvalitetsmålen. Rådgivande kommissionen 
för postala utredningar kan också utmäta 
straff för alltför låg kvalitet, men den får inte 
förvägra postförvaltningarna den 
minimiinkomst som tillkommer dem enligt 
artiklarna 29 och 30. 
  Artikel 29. Terminalavgifter. 
Bestämmelser som tillämpas på 
postväxlingen mellan länder som iakttar 
målsystemet. I denna artikel definieras 
beräkningsmetoderna för terminalavgifter. 
De skall vara landsspecifika och motsvara 
kostnaderna bättre än tidigare. 
Terminalavgifterna uttrycks i procent av 
avgiften för inrikes brev. Terminalavgifterna 
har en nedre och en övre gräns. 
Terminalavgifternas belopp uttrycks i SDR, 
dvs. Internationella valutafondens särskilda 
dragningsrätter. Förbehåll till artiklarna om 
terminalavgifter får inte göras. 
  Artikel 30. Terminalavgifter. 
Bestämmelser som skall tillämpas på 
postgången till, från och mellan länder som 
tillämpar övergångssystemet. I denna artikel 
definieras metoden för beräkning av avgifter 
för de länder som tillämpar 
övergångssystemet. 
  Artikel 31. Kvalitetsfonden. 
Kvalitetsfonden inrättades vid kongressen i 
Peking, som föregick kongressen i Bukarest, 
för att stöda servicenivån i de länder som 
tidigare klassificerats som utvecklingsländer. 
Vid kongressen i Bukarest förbättrades 
fondens verksamhetsmodell på basis av 
erfarenheterna fram till denna tidpunkt. 
Syftet är att garantera att de minst utvecklade 
länder som behöver mest stöd även får detta 
stöd i större utsträckning än tidigare. För 
terminalavgifter och kvalitetsfonden 
godkändes en ny klassificering av länder i 
enlighet med FN:s utvecklingsprogram. De 
länder som klassificeras som industriländer 
betalar utöver terminalavgifterna ett i 
konventionen fastställt belopp till fonden, 
varifrån de minst utvecklade länderna kan 
ansöka om stöd för att förbättra sin 
servicenivå. I artikeln fastställs metoden för 
beräkning av det belopp som skall betalas till 
fonden samt de principer enligt vilka de 
minst utvecklade länderna kan ansöka om 
medel från fonden. 
  Artikel 32. Transitavgifter. Enligt denna 
artikel skall transitavgift utöver för slutna 
postsändningar även betalas för alla 
försändelser i öppen transit. Den ändring som 
gjordes vid kongressen innebar att 
försändelser i öppen transit fogades till 
artikeln.
  

KAPITEL II	Övriga bestämmelser
  Artikel 33. Beräkning av grundavgifter 
och avgifter för flygtransport. Enligt denna 
artikel godkänns den grundavgift för 
flygtransport som tillämpas vid avräkningen 
postförvaltningarna emellan av rådgivande 
kommissionen för postala utredningar. 
Metoden för beräkning av avgifter och 
avräkningsmetoderna fastställs i 
expeditionsreglementena för brevpost 
respektive paketpost. 
  Artikel 34. Avgifter för befordran av 
postpaket land- och sjövägen. I denna artikel 
fastställs metoden för beräkning av 
utdelningsavgiften för paket. Enligt den 
ändring som gjordes till denna artikel vid 
kongressen beräknas den nya avgiften för 
inrikes postutdelning genom att sammanslå 
grundavgiften per paket och per kilogram. 
  Enligt 26 § i lagen om posttjänster skall de 
priser som tillhandahållaren av 
samhällsomfattande posttjänster tar ut vara 
skäliga, opartiska och sådana att tjänsterna är 
tillgängliga för alla användare. Prissättningen 
skall också vara öppen och icke-
diskriminerande. Artikeln hör till området för 
lagstiftningen, men förutsätter inga ändringar 
i den nationella lagstiftningen.
  Artikel 35. Rätten för rådgivande 
kommissionen för postala utredningar att 
fastställa avgifter. Rådgivande 
kommissionen för postala utredningar har 
rätt att fastställa transitavgifter för hantering 
och transport av brevförsändelser, 
grundavgifter och avgifter för flygtransport 
för postbefordran med flyg, 
utdelningsavgifter som ersättning för 
utdelning av ankommande postpaket, 
transitlandsavgifter för hantering och 
transport av paket genom förmedlingslandet 
samt sjötransportavgifter för befordran av 
paket sjövägen. Postförvaltningarna skall 
betala avgifterna i enlighet med villkoren i 
expeditionsreglementena. Artikeln ändrades 
vid kongressen endast genom att avgifterna 
för befordran fogades till artikeln utöver de 
befintliga avgifterna för hantering. 
  Den nationella lagstiftningen i Finland 
inbegriper inte reglering om terminalavgifter. 
Artiklarna 28-33 hör till området för 
lagstiftningen. I den koncession som beviljats 
Posten Finland Ab ingår en skyldighet att 
leverera också utländska postförsändelser till 
Finland samt postförsändelser som skickas 
från Finland till utlandet i enlighet med 
förpliktelser i internationella konventioner som 
är bindande för Finland och EG-lagstiftningen. 
Del IV	Slutbestämmelser
  Artikel 36. Villkor för ratificering av 
förslagen till konventionen och 
expeditionsreglementena. I denna artikel 
ingår bestämmelser om de röstetal som 
förutsätts för godkännande av 
ändringsförslag till konventionen och 
expeditionsreglementena särskilt för 
ändringar som godkänns av kongressen, 
ändringar som godkänns mellan två 
kongresser och därutöver för ändringar av 
expeditionsreglementena som godkänns av 
rådgivande kommissionen för postala 
ärenden. Vid kongressen ändrades artikeln så 
att ett villkor om röstberättigande fogades till 
den. Således beaktas antalet röstberättigade 
röstande medlemsstater vid rösträkningen. 
  Artikeln hör till området för lagstiftningen, 
eftersom bestämmelserna i den inverkar på 
Finlands suveränitet.
  Artikel 37. Förbehåll som framläggs vid 
kongressen. I den nya artikeln konstateras att 
förbehåll i strid med Världspostföreningens 
mål och syfte inte är tillåtna. Förbehåll bör 
framställas endast om det är ytterst 
nödvändigt, och de skall motiveras på 
erforderligt sätt. Förbehållen behandlas som 
förslag som gjorts vid kongressen och för att 
de skall godkännas måste det ske med så stor 
majoritet som förutsätts för en ändring i den 
artikel som förbehållet gäller. Förbehållen 
skall i princip tillämpas ömsesidigt mellan de 
medlemsländer som gjort förbehållen och 
övriga medlemsländer. 
  Artikel 38. Konventionens ikraftträdande 
och giltighetstid. Den reviderade 
konventionen trädde i kraft den 1 januari 
2006 och förblir gällande fram till dess att 
avtalen från följande kongress träder i kraft. 
  

2.	Motivering till lagförslagen
2.1.	Lag om sättande i kraft av de 
bestämmelser i 
Världspostkonventionen som hör till 
området för lagstiftningen
  1 §. I paragrafen ingår en sedvanlig 
blankettbestämmelse genom vilken de 
bestämmelser som hör till området för 
lagstiftningen sätts i kraft. Dessa 
bestämmelser har beskrivits ingående i det 
kapitel som tar upp behovet av riksdagens 
samtycke (4.1) samt i det kapitel som 
behandlar konventionens innehåll och 
förhållande till lagstiftningen i Finland (1. ).
  2 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig 
ikraftträdandebestämmelse enligt vilken det 
föreskrivs om lagens ikraftträdande genom 
förordning av republikens president. 
Avsikten är att lagen skall träda i kraft så 
snart som möjligt efter att den har godkänts. 

2.2.	Lag om ändring av lagen om 
posttjänster
  26 §. Prissättning. I denna paragraf 
föreskrivs om skyldigheten för 
tillhandahållaren av samhällsomfattande 
tjänster att prissätta tjänsterna så, att de är 
tillgängliga för alla användare. Priserna skall 
enligt 1 mom. vara skäliga och opartiska. 
Enligt paragrafens 3 mom. skall priserna 
anpassas till kostnaderna. Enligt artikel 7 
stycke 2 i konventionen är brevförsändelser, 
postpaket och penningförsändelser som är 
adresserade till krigsfångar och civila fångar 
eller skickade av dem befriade från alla 
postavgifter, med undantag för 
flygtilläggsavgiften. Blindskriftsförsändelser 
är enligt artikel 7 stycke 3 befriade från alla 
postavgifter, med undantag för 
flygtilläggsavgiften. Eftersom den skyldighet 
att anpassa priserna till kostnaderna som 
föreskrivs i paragrafen strider mot 
bestämmelserna i konventionen, föreslås att i 
paragrafens 3 mom. införs en begränsning till 
lagens tillämpningsområde motsvarande den 
som ingår i lagens 19 § 6 mom.
  35 a §. Frankeringsförseelse. I 
konventionen ingår bestämmelser om 
förseelser, enligt vilka medlemsstaterna skall 
tillgripa de metoder som är nödvändiga för 
att förhindra, väcka åtal mot och bestraffa de 
personer som konstateras vara skyldiga till de 
gärningar som definieras i konventionen. 
Syftet med konventionen är att öka 
möjligheterna att förhindra bland annat 
förfalskning av frimärken. För brott som 
leder till straffrättsliga åtgärder skall enligt 
grundlagen föreskrivas genom lag. Det 
föreslås att i den nya 35 a § införs de 
bestämmelser om frankeringsförseelse som 
förutsätts i artikel 11 i konventionen. De 
frankeringar som avses i paragrafen är både 
frimärken, vare sig de befinner sig i omlopp 
eller har dragits tillbaka, frankostämpel, 
märkningar med frankeringsmaskin eller 
tryckpress och internationella svarskuponger. 
  Ikraftträdandebestämmelse. Paragrafen 
innehåller den vanliga bestämmelsen om när 
lagen träder i kraft. Lagen föreslås träda i 
kraft så snart som möjligt efter det att den har 
antagits och blivit stadfäst. 

3.	Ikraftträdande
  Konventionen inklusive ändringar trädde i 
enlighet med artikel 38 i konventionen i kraft 
den 1 januari 2006 och förblir gällande fram 
till dess att avtalen från följande kongress 
träder i kraft.
  Den lag om sättande i kraft av de 
bestämmelser i Världspostkonventionen som 
hör till området för lagstiftningen som ingår i 
propositionen föreslås träda i kraft vid en 
tidpunkt som föreskrivs genom förordning av 
republikens president så snart som möjligt 
efter det att riksdagen har antagit den. Lagen 
om ändring av lagen om posttjänster avses 
träda i kraft samtidigt som konventionen 
träder i kraft för Finlands del.
  Enligt 59 § 2 mom. i självstyrelselagen för 
Åland skall lagtinget ge sitt bifall till 
konventionen för att den skall träda i kraft på 
Åland. Om Åland godkänner 
ikraftträdandelagen skall ett lämpligt 
omnämnande om detta tas in i förordningen 
om lagens ikraftträdande.

4.	Behovet av riksdagens 
samtycke och 
behandlingsordning
4.1.	Behovet av riksdagens samtycke
  Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs 
riksdagens godkännande för fördrag och 
andra internationella förpliktelser som 
innehåller sådana bestämmelser som hör till 
området för lagstiftningen eller annars har 
avsevärd betydelse, eller som enligt 
grundlagen av någon annan anledning kräver 
riksdagens godkännande. Till de 
bestämmelser som av någon annan anledning 
kräver riksdagens godkännande hör bl.a. de 
internationella förpliktelser som rör 
riksdagens budgetmakt. I praktiken har 
närmast de bestämmelser där staten 
förorsakas direkta kostnader ansetts vara 
sådana förpliktelser.
  En bestämmelse i ett fördrag eller någon 
annan internationell förpliktelse skall enligt 
grundlagsutskottets tolkningspraxis anses 
höra till området för lagstiftningen 1) om den 
gäller utövande eller inskränkning av en 
grundläggande rättighet som är tryggad i 
grundlagen, 2) om det enligt grundlagen skall 
föreskrivas i lag om den sak som 
bestämmelsen avser, 3) om den i övrigt gäller 
grunderna för individens rättigheter eller 
skyldigheter, 4) om det finns gällande 
bestämmelser i lag om den sak som 
bestämmelsen avser, eller 5) om det enligt 
rådande uppfattning i Finland skall 
föreskrivas om den i lag. Bestämmelser i 
internationella förpliktelser hör till området 
för lagstiftningen oberoende av om de står i 
strid med eller harmonierar med 
bestämmelser som utfärdats genom lag i 
Finland (se GrUU 11/2000 rd, GrUU 
12/2000 rd och GrUU 45/2000 rd).
  Utgående från grundlagsutskottets 
utlåtandepraxis har det blivit kutym att 
riksdagen godkänner de statsfördrag och 
andra internationella förpliktelser som kräver 
dess samtycke i deras helhet (GrUU 
24/2001).
  Tidigare års konventioner har inte förelagts 
riksdagen för godkännande. Uttrycket i 94 § 
grundlagen om området för lagstiftningen 
skall dock tolkas på basis av grundlagen och 
utgående från praxis i grundlagsutskottets 
senaste utlåtanden. Eftersom konventionen 
innehåller bestämmelser som hör till området 
för lagstiftningen föreläggs nu hela 
konventionen riksdagen för godkännande till 
de delar som dess bestämmelser hör till 
Finlands behörighet.
  Ovan i punkt 1 (Konventionens innehåll 
och förhållande till lagstiftningen i Finland) 
redogörs närmare för innehållet i 
konventionens artiklar. Konventionen 
innehåller bestämmelser som förpliktar 
medlemsländerna och bestämmelser som 
förpliktar postförvaltningarna. Sådana 
bestämmelser hör till området för 
lagstiftningen och förutsätter riksdagens 
godkännande på det sätt som anges ovan.
  Bestämmelser som definierar begreppen 
och som indirekt påverkar tolkningen och 
tillämpningen av materiella bestämmelser 
som hör till området för lagstiftningen i 
konventionen hör enligt grundlagsutskottets 
tolkningspraxis också själva till området för 
lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd och GrUU 
24/2001 rd). I artikel 1 i konventionen 
definieras de begrepp som används i 
konventionen. Bestämmelserna i denna 
artikel hör till området för lagstiftningen.
  Konventionens ålägganden för 
medlemsländerna att utnämna det eller de 
organ som ansvarar för fullgörandet av 
skyldigheterna (artikel 2), säkerställa att alla 
användare av posttjänster har tillgång till 
grundläggande posttjänster av hög kvalitet 
till rimliga priser (artikel 3), tillse 
eftersändning av postförsändelser (artikel 5), 
tillgripa metoder för att förhindra förseelser 
som gäller förbjudna postförsändelser samt 
postavgifter och frankering (artikel 11), tillse 
tillgången på bastjänster (artikel 12) och 
skyldigheten att tillhandahålla obligatoriska 
tilläggstjänster (artikel 13) gäller frågor om 
vilka det i Finland finns gällande 
lagbestämmelser, och de hör därför till 
området för lagstiftningen. Konventionens 
artikel 36 innehåller bl.a. en bestämmelse 
enligt vilken kongressen genom ett 
majoritetsbeslut kan fatta beslut om 
ändringar som är bindande för samtliga 
fördragsslutande parter, varvid Finland mot 
sin vilja kan bindas vid en ändring. En dylik 
bestämmelse inverkar på Finlands suveränitet 
och hör sålunda till området för 
lagstiftningen (GrUU 31/2001 rd och GrUU 
38/2001 rd).
  Konventionens bestämmelser om att 
avgifterna skall stå i relation till kostnaderna 
och befrielse från avgifter (artiklarna 6-7), 
innehållet i frimärken (artikel 8), förbjudna 
försändelser (artikel 15), förfrågningar 
(artikel 17), tullkontroll (artikel 18), 
skyldigheten att utarbeta kvalitetsstandarder 
och mål för tjänsten (artikel 20) samt land- 
och sjötransport av postpaket (artikel 34) är 
riktade till postförvaltningarna. I lagen om 
posttjänster ingår bestämmelser om dessa 
frågor. I artiklarna 21-25 finns bestämmelser 
om postförvaltningarnas ansvar och 
skadeståndsskyldighet, postförvaltningarnas 
ansvarsfrihet, avsändarens ansvar, betalning 
av skadeersättning samt eventuellt återkrav 
av skadeersättningsbeloppet hos avsändare 
eller mottagare. I 19-21 § i lagen om 
posttjänster finns bestämmelser om 
postföretags ansvar, begränsning av ansvaret 
och anmärkning och preskription i fråga om 
skador. Nämnda artiklar hör således till 
området för lagstiftningen. Om grunderna för 
avgifterna bestäms i Finland genom lag. 
Fölkatligen hör även artiklarna 28-33 till 
området för lagstiftningen.
  Ur gemenskapsrättslig synvinkel är 
konventionen ett avtal med delad behörighet, 
vars bestämmelser dels hör till 
medlemsstaternas och dels till gemenskapens 
behörighet. I fråga om konventionen grundar 
sig gemenskapens behörighet på 
bestämmelserna i postdirektivet. Genom 
godkännandet av direktivet kan behörigheten 
anses ha överförts från medlemsstaterna till 
gemenskapen i fråga om artiklarna 6-7, 12-
13, 17, 20 och 34. Beträffande prissättningen 
har direktivet gett varje medlemsstat rätt att 
själv reglera om blindskriftsförsändelser skall 
vara avgiftsfria. Även om bestämmelserna i 
fråga hör till området för lagstiftningen, 
gäller riksdagens behörighet för 
godkännande enligt grundlagens 
tolkningspraxis inte de bestämmelser som 
ingår i gemenskapens behörighet (GrUU 
6/2001 rd). I detta samband har det ingen 
betydelse att gemenskapen inte är part i 
konventionen. Trots att Finland tillsammans 
med de övriga medlemsstaterna när de 
lämnar sin åtagandehandling handlar även på 
EU:s vägnar till de delar som 
konventionsbestämmelserna ingår i EU:s 
exklusiva behörighet, gäller riksdagens 
behörighet för godkännande inte dylika 
konventionsbestämmelser (GrUU 16/2004 
rd).
  Av de artiklar som hör till området för 
lagstiftningen för vilka redogörs ovan hör 
artiklarna 2, 3, 5, 8, 11, 15, 18, 21-25 och 
28-33 till Finlands behörighet, och för dem 
begärs riksdagens samtycke.
  Den förklaring som det föreslås att skall 
avges i samband med godkännandet av 
konventionen skall anses höra till området 
för lagstiftningen, eftersom iakttagandet av 
de avtal som nämns i förklaringen inverkar 
på tillämpningen av de bestämmelser i 
konventionen som hör till området för 
lagstiftningen. 

4.2.	Behandlingsordning
  Konventionen innehåller inte några 
bestämmelser som gäller grundlagen på det 
sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 
mom. i grundlagen. Konventionen kan enligt 
regeringens uppfattning godkännas genom 
majoritet i en omröstning och lagförslaget i 
normal lagstiftningsordning.
  Med stöd av vad som anförts ovan och i 
enlighet med 94 § i grundlagen föreslås
  att Riksdagen godkänner 
Världspostkonventionen som upprättades i 
Bukarest den 5 oktober 2004 till den del som 
den hör till Finlands behörighet
  och att Riksdagen godkänner avgivandet 
av en förklaring om tillämpning av 
konventionen, enligt vilken Finland tillämpar 
villkoren i den genom iakttagande av sina 
skyldigheter enligt Fördraget om 
upprättandet av Europeiska gemenskapen 
samt Världshandelsorganisationens 
allmänna tjänstehandelsavtal. 
  Eftersom fördraget innehåller 
bestämmelser som hör till området för 
lagstiftningen föreläggs Riksdagen samtidigt 
följande lagförslag:



 


Lagförslagen


1


Lag
om sättande i kraft av de bestämmelser i Världspostkonventionen som hör till området för 
lagstiftningen

  I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:



1 §
  
  De bestämmelser som hör till området för 
lagstiftningen i den i Bukarest den 5 oktober 
2004 upprättade Världspostkonventionen 
gäller som lag sådana Finland har förbundit 
sig till dem. 

2 §


  Om ikraftträdandet av denna lag bestäms 
genom förordning av republikens president. 
 

-----



2
Lag
om ändring av lagen om posttjänster
  I enlighet med riksdagens beslut
  ändras i lagen av den 6 april 2001 om posttjänster (313/2001) 26 § 3 mom., samt
  fogas till lagen en ny 35 a § som följer:



26 §
Prissättning
  - - - - - - - - - - - - - - 
  Priserna skall anpassas till kostnaderna. 
Bestämmelserna om prissättning i denna lag 
tillämpas inte till den del något annat följer 
av en internationell konvention som är 
förpliktande för Finland. 

35 a §
Frankeringsförseelse
  Den som för att bereda sig eller någon 
annan orättmätig ekonomisk vinning
  1) förfalskar en frankering, imiterar en 
sådan eller bidrar till framställningen av en 
förfalskad eller imiterad frankering,
  2) återanvänder, marknadsför, distribuerar, 
sprider, transporterar, ställer ut, uppvisar 
eller publicerar en förfalskad eller imiterad 
frankering, eller
  3) använder eller återanvänder en redan 
använd frankering som porto
  skall för frankeringsförseelse dömas till 
böter, om inte strängare straff för gärningen 
föreskrivs någon annanstans i lag. 
  Försök är straffbart. 
  I denna lag avses med frankering 
betalningssätt för postförsändelser såsom 
frimärken som befinner sig i omlopp eller har 
dragits tillbaka, frankostämpel, märkningar 
med frankeringsmaskin eller tryckpress eller 
internationella svarskuponger.
  

---

  Denna lag träder i kraft den     20   .
 

-----

Helsingfors den 1 september 2006


Republikens president
TARJA HALONEN




Kommunikationsminister Susanna Huovinen



Bilaga
Parallelltext

Lag
om ändring av lagen om posttjänster
  I enlighet med riksdagens beslut
  ändras i lagen av den 6 april 2001 om posttjänster (313/2001) 26 § 3 mom., samt
  fogas till lagen en ny 35 a § som följer:

Gällande lydelse
Föreslagen lydelse

26 §
Prissättning
- - - - - - - - - - - - - - 
  Priserna skall anpassas till kostnaderna.

26 §
Prissättning
- - - - - - - - - - - - - - 
  Priserna skall anpassas till kostnaderna. 
Bestämmelserna om prissättning i denna 
lag tillämpas inte till den del något annat 
följer av en internationell konvention som 
är förpliktande för Finland. 

(ny)
35 a §
Frankeringsförseelse
  Den som för att bereda sig eller någon 
annan orättmätig ekonomisk vinning
  1) förfalskar en frankering, imiterar en 
sådan eller bidrar till framställningen av en 
förfalskad eller imiterad frankering,
  2) återanvänder, marknadsför, 
distribuerar, sprider, transporterar, ställer 
ut, uppvisar eller publicerar en förfalskad 
eller imiterad frankering, eller
  3) använder eller återanvänder en redan 
använd frankering som porto
  skall för frankeringsförseelse dömas till 
böter, om inte strängare straff för 
gärningen föreskrivs någon annanstans i 
lag. 
  Försök är straffbart. 
  I denna lag avses med frankering 
betalningssätt för postförsändelser såsom 
frimärken som befinner sig i omlopp eller 
har dragits tillbaka, frankostämpel, 
märkningar med frankeringsmaskin eller 
tryckpress eller internationella 
svarskuponger.
---

  Denna lag träder i kraft den     20   .
  

Konventionstexten

VÄRLDSPOSTKONVENTION
  Undertecknade, befullmäktigade ombud 
för regeringarna i föreningens 
medlemsländer har, med stöd av artikel 22 
stycke 3 i Världspostföreningens 
konstitution antagen i Wien den 10 juli 
1964, efter gemensam överenskommelse 
och med beaktande av artikel 25 stycke 4 i 
konstitutionen, i denna konvention fastställt 
gemensamma regler för den internationella 
posttjänsten.
CONVENTION POSTALE 
UNIVERSELLE
  Les soussignés, Plénipotentiaires des Gou-
vernements des Pays-membres de l'Union, 
vu l'article 22.3 de la Constitution de 
l'Union postale universelle conclue à Vi-
enne le 10 juillet 1964, ont, d'un commun 
accord et sous réserve de l'article 25.4 de 
ladite Constitution, arrêté, dans la présente-
Convention, les règles applicables au ser-
vice postal international.

Del I
Gemensamma regler för den 
internationella posttjänsten
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1	
Definitioner
  1 I världspostkonventionen används 
följande begrepp för vilka har fastställts 
följande definitioner:
  1.1 allmän posttjänst: ett permanent utbud 
av grundläggande posttjänster av hög 
kvalitet och till rimliga priser för samtliga 
kunder inom varje medlemslands hela 
territorium
  1.2 sluten postsändning: märkta säckar 
eller andra transportenheter som innehåller 
postförsändelser och är förseglade med bly 
eller på annat sätt
  1.3  öppen transit: öppen transport genom 
transitlandet av sådana försändelser som på 
grund av mängd eller vikt inte får sändas 
som sluten postsändning till 
destinationslandet
  1.4 postförsändelse: ett allmänt begrepp 
som hänför sig till vilket som helst objekt 
som omfattas av posttjänster (brevpost, 
paketpost, anvisningar m.fl.)
  1.5 terminalavgift: ersättning som den 
avsändande postförvaltningen är skyldig 
destinationslandets postförvaltning för de 
kostnader som mottagandet av 
brevpostförsändelser ger upphov till i 
destinationslandet
  1.6 transitavgift: ersättning för de tjänster 
(för postens administrativa tjänster eller 
andra tjänster eller en kombination av dessa) 
som en postförmedlare tillhandahåller i 
transitlandet i samband med befordran av 
försändelser landvägen, sjövägen och/eller 
med flyg 
  1.7 utdelningsavgift: ersättning som den 
avsändande postförvaltningen är skyldig 
destinationslandets postförvaltning för de 
kostnader som mottagandet av paket ger 
upphov till i destinationslandet 
  1.8 transitlandsavgift: ersättning för de 
tjänster (postens administrativa tjänster eller 
andra tjänster eller en kombination av dessa) 
som en paketförmedlare tillhandahåller i 
transitlandet i samband med befordran av 
paket landvägen och/eller med flyg
  
  1.9 sjötransportavgift: ersättning för de 
tjänster (postens administrativa tjänster eller 
andra tjänster eller en kombination av dessa) 
som en paketförmedlare tillhandahåller i 
samband med sjötransport av paket.
PREMIÈRE PARTIE
Règles communes applicables au service 
postal international
Chapitre unique
Dispositions générales
ARTICLE PREMIER
Définitions
1. Aux fins de la Convention postale uni-
verselle, les termes ci-après sont dé finis 
comme suit:
  1.1 service postal universel: prestation 
permanente aux clients de services postaux 
de base de qualité, en tout point du territoire 
d'un pays, à des prix abordables;
  1.2 dépêche close: sac ou ensemble de 
sacs ou d'autres récipients étiquetés, plom-
bés ou cachetés, contenant des envois 
postaux;
  1.3 transit à découvert: transit, par un pays 
intermédiaire, d'envois dont le nombre ou le 
poids ne justifie pas la confection d'une dé-
pêche close pour le pays de destination;
  1.4 envoi postal: terme générique 
désignant chacune des expéditions 
effectuées par la poste (envoi de la poste 
aux lettres, colis postal, mandat de poste, 
etc.);
  1.5 frais terminaux: rémunération due à 
l'administration postale de destination par 
l'administration postale expéditrice à titre de 
compensation des frais liés au traitement des 
envois de la poste aux lettres reçus dans le 
pays de destination;
  1.6 frais de transit: rémunération pour les 
prestations faites par un organisme 
transporteur du pays traversé 
(administration postale, autre service ou 
combinaison des deux), concernant le transit 
territorial, maritime et/ou aérien des 
dépêches;
  1.7 quote-part territoriale d'arrivée: 
rémunération due à l'administration postale 
de destination par l'administration postale 
expéditrice à titre de compensation des frais 
de traitement d'un colis postal dans le pays 
de destination;
  1.8 quote-part territoriale de transit: ré-
munération due pour les prestations faites 
par un organisme transporteur du pays 
traversé (administration postale, autre ser-
vice ou combinaison des deux), concernant 
le transit territorial et/ou aérien, pour-
l'acheminement d'un colis postal à travers 
son territoire; 
1.9 quote-part maritime: rémunération due 
pour les prestations faites par un organisme 
transporteur (administration postale, autre 
service ou combinaison des deux) partici-
pant au transport maritime d'un colis postal.

  Artikel 2
  Utnämning av det eller de organ som 
ansvarar för fullgörandet av 
skyldigheterna enligt konventionen
  1 Medlemsländerna skall inom sex 
månader efter avslutad kongress underrätta 
Internationella byrån om namn på och 
adress till det statliga organ som bär 
ansvaret för tillsynen över posttjänsterna. 
Medlemsländerna skall inom sex månader 
efter avslutad kongress även underrätta 
Internationella byrån om namn på och 
adress till de operatörer som officiellt har 
valts att sköta posttjänsterna och fullgöra de 
skyldigheter som föreningens akter 
förutsätter på det ifrågavarande området. 
Internationella byrån skall så snart som 
möjligt underrättas om ändringar som sker 
mellan två kongresser och som gäller 
statliga organ och officiellt utsedda 
operatörer.
ARTICLE 2
Désignation de la ou des entités chargées 
de remplir les obligations découlant de 
'adhésion à la Convention
  1. Les Pays-membres notifient au Bureau 
international, dans les six mois suivant la 
clôture du Congrès, le nom et l'adresse de 
l'organe gouvernemental chargé de super-
viser les affaires postales. En outre, les 
Pays-membres communiquent au Bureau 
international, dans les six mois suivant la 
clôture du Congrès, le nom et l'adresse du 
ou des opérateurs désignés officiellement 
pour assurer l'exploitation des services 
postaux et remplir les obligations découlant 
des Actes de l'Union sur son ou leurs terri-
toires. Entre deux Congrès, tout change-
ment concernant les organes gouvernemen-
taux et les opérateurs désignés officielle-
ment doit être notifié au Bureau interna-
tional dans les meilleurs délais.

  Artikel 3
  Allmän posttjänst
  1 För att understöda principen om ett 
enda, enhetligt postområde inom föreningen 
skall varje medlemsland inom sitt 
territorium se till att alla användare eller 
kunder har rätt till allmän posttjänst, som 
omfattar ett permanent utbud av 
grundläggande posttjänster av hög kvalitet 
till rimliga priser.
  

  2 Medlemsländerna strävar efter att 
uppfylla detta mål genom att med stöd av 
den nationella postlagstiftningen eller på 
något annat brukligt sätt, med beaktande av 
befolkningens behov och nationella 
förhållanden, fastställa utbudet av 
posttjänster och kraven på kvalitet och 
rimliga priser.
  3 Medlemsländerna skall försäkra sig om 
att de operatörer som svarar för utbudet av 
allmänna posttjänster uppfyller de mål som 
ställts för posttjänsterna och 
kvalitetsstandarderna.
  4 Medlemsländerna skall se till att den 
allmänna posttjänsten ordnas på ett lönsamt 
sätt, vilket garanterar dess beständighet.
ARTICLE 3
Service postal universel
  1. Pour renforcer le concept d'unicité du 
territoire postal de l'Union, les Pays-
membres veillent à ce que tous les 
utilisateurs/clients jouissent du droit à un 
service postal universel qui correspond à 
une offre de services postaux de base de 
qualité, fournis de manière permanente en 
tout point de leur territoire, à des prix 
abordables.
  2. A cette fin, les Pays-membres établis-
sent, dans le cadre de leur législation 
postale nationale ou par d'autres moyens 
habituels, la portée des services postaux 
concernés ainsi que les conditions de 
qualité et de prix abordables en tenant 
compte à la fois des besoins de la popula-
tion et de leurs conditions nationales
  .3. Les Pays-membres veillent à ce que les 
offres de services postaux et les normes de 
qualité soient respectées par les opérateurs 
chargés d'assurer le service postal universel.
4. Les Pays-membres veillent à ce que la 
prestation du service postal universel soit 
assurée de manière viable, garantissant ainsi 
sa pérennité.

Artikel 4
Transiträtt
  1 Transiträtten, för vilken principerna 
anges i artikel 1 i konstitutionen, ålägger 
varje postförvaltning att alltid på de 
snabbaste vägar som den använder för egna 
försändelser på ett så säkert sätt som 
möjligt befordra de slutna postsändningar 
och de brevförsändelser i öppen transit som 
överlämnas till den av en annan 
postförvaltning. Denna princip gäller också 
feladresserade försändelser.

  2 De medlemsländer som inte deltar i 
utväxlingen av brev innehållande 
lättfördärvliga biologiska ämnen eller 
radioaktiva ämnen har rätt att vägra låta 
dessa försändelser passera i öppen transit 
genom sina områden. Detsamma gäller 
andra brevpostförsändelser än brev, 
postkort eller blindskriftsförsändelser. 
Detsamma gäller dessutom trycksaker, 
periodiska tidskrifter, tidningar, småpaket 
och M-säckar vilkas innehåll inte uppfyller 
lagstiftningens krav i fråga om publicering 
eller cirkulation i transitlandet.
  

  3 Transiträtten för postpaket som 
befordras land- eller sjövägen är begränsad 
till de länder som deltar i utväxlingen av 
paket.
  

  4 Transiträtten för flygpostpaket är 
garanterad inom föreningens hela område. 
De medlemsländer som inte utväxlar 
postpaket är inte heller skyldiga att befordra 
flygpostpaket ytledes.
  5 Om ett medlemsland inte följer 
bestämmelserna om transiträtt har de övriga 
medlemsländerna rätt att avbryta 
posttrafiken med detta land.
ARTICLE 4
Liberté de transit
  1. Le principe de la liberté de transit est 
énoncé à l'article premier de la 
Constitution. Il entraîne l'obligation, pour 
chaque administration postale, d'acheminer 
toujours par les voies les plus rapides et les 
moyens les plus sûrs qu'elle emploie pour 
ses propres envois les dépêches closes et les 
envois de la poste aux lettres à découvert 
qui lui sont livrés par une autre 
administration postale. Ce principe 
s'applique également aux envois ou aux dé-
pêches mal dirigés. 
  2. Les Pays-membres qui ne participent 
pas à l'échange des lettres contenant des 
matières biologiques périssables ou des 
matières radioactives ont la faculté de ne 
pas admettre ces envois au transit à décou-
vert à travers leur territoire. Il en est de 
même pour les envois de la poste aux let-
tres, autres que les lettres, les cartes 
postales et les cécogrammes. Cela 
s'applique également aux imprimés, aux 
périodiques, aux revues, aux petits paquets 
et aux sacs M dont le contenu ne satisfait 
pas aux dispositions légales qui règlent les 
conditions de leur publication ou de leur 
circulation dans le pays traversé.
  3. La liberté de transit des colis postaux à 
acheminer par les voies terrestre et mari-
time est limitée au territoire des pays par-
ticipant à ce service.
  4. La liberté de transit des colis-avion est 
garantie dans le territoire entier de l'Union. 
Toutefois, les Pays-membres qui ne partici-
pent pas au service des colis postaux ne 
peuvent être obligés d'assurer  'achemine-
ment, par voie de surface, des colis-avion.
  5. Si un Pays-membre n'observe pas les 
dispositions concernant la liberté de transit, 
les autres Pays-membres ont le droit de 
supprimer le service postal avec ce pays.

Artikel 5
Äganderätt till postförsändelser. 
Återtagande. Ändring eller rättelse av 
adress. Eftersändning. Returnering av 
obeställbara försändelser.
  1 Varje postförsändelse tillhör avsändaren 
så länge den inte överlämnats till den 
rättmätige mottagaren, utom i det fall att 
försändelsen beslagtagits med stöd av 
lagstiftningen i ursprungs- eller 
destinationslandet och då artikel 15.2.1.1 
eller artikel 15.3 tillämpas i enlighet med 
transitlandets lagstiftning.
  2 Avsändaren av en postförsändelse kan 
låta återta den från postbefordran eller låta 
rätta eller ändra dess adress. Avgifter och 
andra villkor framgår av 
expeditionsreglementet.
  3 Om mottagarens adress har ändrats skall 
medlemsländerna se till att postförsändelsen 
eftersänds, och likaså att obeställbara 
försändelser returneras till avsändaren. 
Avgifter och andra villkor framgår av 
expeditionsreglementet.
ARTICLE 5
Appartenance des envois postaux. Re-
trait. Modification ou correction 
d'adresse. Réexpédition. Renvoi à 
l'expéditeur des envois non distribuables
  1. Tout envoi postal appartient à 
l'expéditeur aussi longtemps qu'il n'a pas 
été délivré à l'ayant droit, sauf si ledit envoi 
a été saisi en application de la législation du 
pays d'origine ou de destination et, en cas 
d'application de l'article 15.2.1.1 ou 15.3, 
selon la législation du pays de transit.
  

  2. L'expéditeur d'un envoi postal peut le 
faire retirer du service ou en faire modifier 
ou corriger l'adresse. Les taxes et les autres 
conditions sont prescrites aux Règlements.
  3. Les Pays-membres assurent la réex-
pédition des envois postaux, en cas de 
changement d'adresse du destinataire, et le 
renvoi à l'expéditeur des envois non dis-
tribuables. Les taxes et les autres conditions 
sont énoncées dans les Règlements.

  Artikel 6
  Avgifter
  1 De avgifter som gäller för 
internationella posttjänster och särskilda 
tjänster fastställs av postförvaltningen i 
enlighet med principerna i konventionen och 
expeditionsreglementena. Avgifterna skall i 
princip ställas i relation till kostnaderna för 
tillhandahållandet av tjänsterna.
  2 Avsändarlandets postförvaltning 
bestämmer avgifterna för förmedling av 
brev- och paketförsändelser. I postavgifterna 
skall ingå befordran av försändelsen till 
angiven adress under förutsättning att en 
sådan tjänst finns att tillgå i 
destinationslandet.
  

  3 De avgifter som tas ut, inklusive de 
avgifter som i akterna angetts som 
riktgivande, skall vara minst lika stora som 
de avgifter som tas ut för motsvarande 
försändelser i hemlandet (med avseende på 
kategori, mängd, behandlingstid m.m.).

  4 Postförvaltningen har rätt att överskrida 
vilka som helst av de avgifter som i akterna 
anges som riktgivande.
  5 I fråga om den del som överstiger det 
minsta beloppet av de i stycke 3 avsedda 
avgifterna kan postförvaltningen med stöd 
av det egna landets lagstiftning bevilja lägre 
avgifter för brevförsändelser och postpaket 
som postats i det egna landet. 
Postförvaltningen kan t.ex. ingå avtal om 
avgifterna med postens storkunder.
  6 Andra avgifter än de som har fastställts i 
akterna får inte tas ut hos kunderna.
  

  7 Postförvaltningen får behålla de avgifter 
den tagit ut om inte något annat anges i 
akterna.
ARTICLE 6
Taxes
  1. Les taxes relatives aux différents ser-
vices postaux internationaux et spéciaux 
sont fixées par les administrations postales, 
en conformité avec les principes énoncés 
dans la Convention et les Règlements. Elles 
doivent en principe être liées aux coûts af-
férents à la fourniture de ces services.
  2. L'administration d'origine fixe les taxes 
d'affranchissement pour le transport des en-
vois de la poste aux lettres et des colis 
postaux. Les taxes d'affranchissement com-
prennent la remise des envois au domicile 
des destinataires, pour autant que le service 
de distribution soit organisé dans les pays de 
destination pour les envois dont il s'agit.
  3. Les taxes appliquées, y compris celles 
mentionnées à titre indicatif dans les Actes, 
doivent être au moins égales à celles appli-
quées aux envois du régime intérieur 
présentant les mêmes caractéristiques 
(catégorie, quantité, délai de traitement, 
etc.).
  4. Les administrations postales sont 
autorisées à dépasser toutes les taxes indica-
tives figurant dans les Actes. Convention
  5. Au-dessus de la limite minimale des 
taxes fixée sous 3, les administrations 
postales ont la faculté de concéder des taxes 
réduites basées sur leur législation intérieure 
pour les envois de la poste aux lettres et 
pour les colis postaux déposés dans leur 
pays. Elles ont notamment la possibilité 
d'accorder des tarifs préférentiels à leurs 
clients ayant un important trafic postal.
  6. Il est interdit de percevoir sur les clients 
des taxes postales de n'importe quelle na-
ture autres que celles qui sont prévues dans 
les Actes.
  7. Sauf les cas prévus dans les Actes, 
chaque administration postale garde les 
taxes qu'elle a perçues.

Artikel 7
Befrielse från postavgifter
  1 Princip
  1.1 De fall då befordran av försändelser 
kan ske portofritt, dvs. utan frankering, är 
uttryckligen föreskrivna i konventionen. I 
expeditionsreglementet kan dock 
föreskrivas om befrielse från frankering 
samt från transitavgifter, terminalavgifter 
och utdelningsavgifter i fråga om 
brevförsändelser och postpaket som 
skickats av postförvaltningen eller 
begränsade föreningar. De brevförsändelser 
och de postpaket Världspostföreningens 
internationella byrå skickar till de 
begränsade föreningarna och 
postförvaltningarna skall dessutom 
betraktas som försändelser som ansluter sig 
till postväsendet och därmed vara befriade 
från alla slag av postavgifter. 
Avsändarlandets postförvaltning kan dock, 
om den så önskar, ta ut en flygtilläggsavgift 
för dessa försändelser.
  

  
  2  Krigsfångar och civila fångar
  2.1 Brevförsändelser, postpaket och 
penningförsändelser adresserade till 
krigsfångar eller skickade av krigsfångar 
antingen direkt eller genom förmedling av 
de byråer som nämns i 
expeditionsreglementet till konventionen 
och till avtalet om postala betalningstjänster 
är befriade från alla postavgifter med 
undantag för flygtilläggsavgiften. Vid 
tillämpningen av bestämmelserna ovan är 
soldater som förts till och internerats i ett 
neutralt land likställda med egentliga 
krigsfångar.
  

  2.2 Stycke 2.1 tillämpas också på 
brevförsändelser, postpaket och 
penningförsändelser adresserade till eller 
avsända från utlandet av sådana internerade 
civilpersoner som avses i 
Genèvekonventionen av den 12 augusti 
1949 angående skydd för civilpersoner 
under krigstid, när försändelsen kommer 
direkt eller genom förmedling av de byråer 
som nämns i expeditionsreglementet till 
konventionen och till avtalet om postala 
betalningstjänster.
  

  2.3 De byråer som nämns i 
expeditionsreglementet till konventionen 
och till avtalet om postala betalningstjänster 
åtnjuter också portofrihet för 
brevförsändelser, postpaket och 
penningförsändelser som rör de personer 
vilka nämns i styckena 2.1 och 2.2 och som 
dessa byråer antingen skickar eller tar emot 
direkt eller förmedlar.
  

  2.4 Paket som väger högst 5 kg kan 
sändas portofritt. För paket vilkas innehåll 
inte kan delas och för paket som är 
adresserade till ett läger eller till dess 
förtroendemän ("hommes de confiance") 
för att delas ut till fångarna är viktgränsen 
10 kg.
  

  2.5 I avräkningen mellan 
postförvaltningarna fastställs inte någon 
betalningsandel för tjänstepaket eller paket 
till krigsfångar eller civila fångar, med 
undantag för flygtransportavgifterna för 
flygpostpaket.
  

  3 Blindskriftsförsändelser
  3.1 Blindskriftsförsändelser är befriade 
från alla postavgifter med undantag för 
flygtilläggsavgiften.
ARTICLE 7
Exonération des taxes postales
  1. Principe
  1.1 Les cas de franchise postale, en tant 
qu'exonération du paiement de 
l'affranchissement, sont expressément 
prévus par la Convention. Toutefois, les 
Règlements peuvent fixer des dispositions 
prévoyant tant l'exonération du paiement de 
l'affranchissement que l'exonération du 
paiement des frais de transit, des frais ter-
minaux et des quotes-parts d'arrivée pour 
les envois de la poste aux lettres et les colis 
postaux relatifs au service postal envoyés 
par les administrations postales et les Un-
ions restreintes. En outre, les envois de la 
poste aux lettres et les colis postaux ex-
pédiés par le Bureau international de l'UPU 
à destination des Unions restreintes et les 
administrations postales sont considérés 
comme des envois relatifs au service postal 
et sont exonérés de toutes taxes postales. 
Cependant, l'administration d'origine a la 
faculté de percevoir des surtaxes aériennes 
pour ces derniers envois.
  2. Prisonniers de guerre et internés civils
  2.1 Sont exonérés de toutes taxes 
postales, à l'exclusion des surtaxes aéri-
ennes, les envois de la poste aux lettres, les 
colis postaux et les envois des services fi-
nanciers postaux adressés aux prisonniers 
de guerre ou expédiés par eux soit directe-
ment, soit par l'entremise des bureaux men-
tionnés dans les Règlements de la Conven-
tion et de l'Arrangement concernant les 
services de paiement de la poste. Les bel-
ligérants recueillis et internés dans un pays 
neutre sont assimilés aux prisonniers de 
guerre proprement dits en ce qui concerne 
l'application des dispositions qui précèdent.
  2.2 Les dispositions prévues sous 2.1 
s'appliquent également aux envois de la 
poste aux lettres, aux colis postaux et aux 
envois des services financiers postaux, en 
provenance d'autres pays, adressés aux per-
sonnes civiles internées visées par la Con-
vention de Genève du 12 août 1949 relative 
à la protection des personnes civiles en 
temps de guerre, ou expédiés par elles soit 
directement, soit par l'entremise des bu-
reaux mentionnés dans les Règlements de la 
Convention et de l'Arrangement concernant 
les services de paiement de la poste.
  2.3 Les bureaux mentionnés dans les 
Règlements de la Convention et de 
l'Arrangement concernant les services de 
paiement de la poste bénéficient également 
de la franchise postale pour les envois de la 
poste aux lettres, les colis postaux et les en-
vois des services financiers postaux concer-
nant les personnes visées sous 2.1 et 2.2 
qu'ils expédient ou qu'ils reçoivent, soit di-
rectement, soit à titre d'intermédiaire.
  2.4 Les colis sont admis en franchise 
postale jusqu'au poids de 5 kilogrammes. 
La limite de poids est portée à 10 kilo-
grammes pour les envois dont le contenu 
est indivisible et pour ceux qui sont adres-
sés à un camp ou à ses hommes de confi-
ance pour être distribués aux prisonniers.
  2.5 Dans le cadre du règlement des 
comptes entre les administrations postales, 
les colis de service et les colis de prison-
niers de guerre et d'internés civils ne don-
nent lieu à l'attribution d'aucune quote-part, 
exception faite des frais de transport aérien 
applicables aux colis-avion.
  3. Cécogrammes
  3.1 Les cécogrammes sont exonérés de 
toutes taxes postales, à l'exclusion des 
surtaxes aériennes.

Artikel 8
Frimärken
  1 Begreppet "frimärke" skyddas genom 
den gällande konventionen och skall 
användas enbart i fråga om sådana 
frimärken som uppfyller villkoren i denna 
artikel och i expeditionsreglementet.
  2 Frimärken
  2.1 får ges ut endast av kompetenta och 
behöriga organ med iakttagande av 
Världspostföreningens akter; 
frimärksutgivningen innefattar också 
lanseringen av märkena
  2.2 är ett bevis på statlig suveränitet och
  2.2.1	ett bevis på en betald 
förhandsavgift som motsvarar egenvärdet 
när de är fästa vid postför-sändelser i 
enlighet med bestämmelserna i 
Världspostföreningens akter
  2.2.2 och är som filatelistiska objekt en 
källa till extrainkomster för 
postförvaltningarna
  
  2.3 skall släppas ut på marknaden som 
bevis på förhandsbetald postavgift eller som 
filatelistiskt objekt inom den utgivande 
postförvaltningens ursprungliga område.
  3 Som bevis på statlig suveränitet får på 
frimärkena finnas
  3.1 namnet med latinska bokstäver på det 
medlemsland eller det medlemsområde som 
den utgivande postförvaltningen är 
underställd
  3.1.1	alternativt den officiella 
symbolen för det medlemsland som den 
utgivande postförvaltningen är underställd
  3.1.2 i princip märkets nominella värde 
med latinska bokstäver eller arabiska siffror
  3.1.3 alternativt ordet "Postes" 
(postavgift) med latinska eller andra 
bokstäver.
  4  Statliga symboler, officiella 
kontrolltecken och internationella 
organisationers logotyper skyddas på det 
sätt som avses i Pariskonventionen för 
skydd av den industriella äganderätten. 
  5  Frimärkenas utseende och utformning
  5.1 genomförs enligt ingressen till 
Världspostföreningens konstitution och i 
den anda som uttrycks i de beslut som 
föreningens organ fattat
  5.2 ansluter sig nära till den kulturella 
identiteten i det land som den utgivande 
postförvaltningen är underställd, eller 
främjar spridandet av kultur eller 
tryggandet av fred
  5.3 ansluter sig nära till det land eller 
område som den utgivande 
postförvaltningen är underställd i de fall då 
andra än infödda ledande personer eller för 
landet typiska evenemang avbildas
  5.4 tar inte ställning politiskt eller till 
teman som kan kränka någon person eller 
något land
  5.5 har betydelse för det land som den 
utgivande postförvaltningen är underställd 
eller för den ifrågavarande 
postförvaltningen.
  6  Som föremål för industriell äganderätt 
kan på frimärken finnas
  6.1 bevis på postförvaltningens rätt till 
den ifrågavarande industriella rättigheten. 
Sådana rättigheter och bevis är bl.a. 
följande:
  6.1.1 upphovsrätt (copyright) och tecknet 
för detta (c), omnämnande av 
upphovsrättsligt innehav och utgivningsår
  6.1.2 användning av registrerat varumärke 
i det medlemsland som den utgivande 
postförvaltningen är underställd, och efter 
märket symbolen för registrerat varumärke 
(r)
  6.2 konstnärens namn
  6.3 tryckarens namn.
  7  Postens frankostämpel, stämpelmärken 
gjorda med frankeringsmaskin eller 
tryckpress eller andra tryckta eller 
stämplade portomärken framställda i 
enlighet med Världspostföreningens akter 
får användas endast med postförvaltningens 
tillstånd.
ARTICLE 8
Timbres-poste
  1. L'appellation "timbre-poste" est 
protégée en vertu de la présente Convention 
et est réservée exclusivement aux timbres 
qui remplissent les conditions de cet article 
et des Règlements.
  2. Le timbre-poste:
  2.1 est émis exclusivement par une 
autorité émettrice compétente, conformé-
ment aux Actes de l'UPU; l'émission de 
timbres-poste englobe leur mise en circula-
tion;
  2.2 est un attribut de souveraineté et con-
stitue:
  2.2.1 une preuve du paiement de 
l'affranchissement correspondant à sa 
valeur intrinsèque, lorsqu'il est apposé sur 
un envoi postal conformément aux Actes de 
l'Union;
  2.2.2 une source de recettes supplémen-
taires pour les administrations postales, en 
tant qu'objet philatélique;
  2.3 doit être en circulation sur le territoire 
d'origine de l'administration postale émet-
trice pour une utilisation aux fins 'affran-
chissement ou de philatélie.
  3. En tant qu'attribut de souveraineté, le 
timbre-poste contient:
  3.1 le nom du Pays-membre ou du terri-
toire dont relève l'administration postale 
émettrice, en caractères latins;
  3.1.1 facultativement, l'emblème officiel 
du Pays-membre dont relève 
l'administration postale émettrice;
  3.1.2 en principe, sa valeur faciale en 
caractères latins ou en chiffres arabes;
  3.1.3 facultativement, l'indication 
"Postes" en caractères latins ou autres.
  4. Les emblèmes d'Etat, les signes offi-
ciels de contrôle et les emblèmes 
d'organisations intergouvernementales figu-
rant sur les timbres-poste sont protégés, au 
sens de la Convention de Paris pour la pro-
tection de la propriété intellectuelle.
  5. Les sujets et motifs des timbres-poste 
doivent:
  5.1 être conformes à l'esprit du préambule 
de la Constitution de l'UPU et aux 
décisions prises par les organes de l'Union;
  5.2 être en rapport étroit avec l'identité 
culturelle du pays de l'administration 
postale émettrice ou contribuer à la 
promotion de la culture ou au maintien de la 
paix;
  5.3 avoir, en cas de commémoration de 
personnalités ou d'événements étrangers au 
pays ou au territoire de l'administration 
postale émettrice, un lien étroit avec ledit 
pays ou territoire;
  5.4 être dépourvu de caractère politique 
ou offensant pour une personnalité ou un 
pays; 
  5.5 revêtir une signification importante 
pour le pays dont relève l'administration 
postale émettrice ou pour cette dernière.
  6. En tant qu'objet de droits de propriété 
intellectuelle, le timbre-poste peut contenir
  6.1 l'indication du droit de 
l'administration postale émettrice d'utiliser 
les droits de propriété concernés, à savoir:
  6.1.1 les droits d'auteur, par l'apposition 
du sigle du copyright ((c)), l'indication du 
propriétaire des droits d'auteur et la 
mention de l'année d'émission;
  6.1.2 la marque enregistrée sur le 
territoire du Pays-membre dont relève 
l'administration postale émettrice, par 
l'apposition du sigle de l'enregistrement de 
la marque ((r)) après le nom de la marque;
  6.2 le nom de l'artiste;
  6.3 le nom de l'imprimeur.
  7. Les marques d'affranchissement postal, 
les empreintes de machines à affranchir et 
les empreintes de presses d'imprimerie ou 
d'autres procédés d'impression ou de tim-
brage conformes aux Actes de l'UPU ne 
peuvent être utilisés que sur autorisation de 
l'administration postale.

Artikel 9
Postsäkerhet
  1 Medlemsländerna skall anta och 
genomföra en proaktiv säkerhetsstrategi på 
alla nivåer av den postala verksamheten för 
att upprätthålla och främja allmänhetens 
förtroende för posttjänsterna till förmån för 
hela tjänstekåren. Denna strategi inbegriper 
informationsutbyte för upprätthållande av 
säker postförmedling och transitering 
mellan medlemsländerna.
ARTICLE 9
Sécurité postale
  1. Les Pays-membres adoptent et mettent 
en œuvre une stratégie d'action en matière 
de sécurité, à tous les niveaux de 
l'exploitation postale, afin de conserver et 
d'accroître la confiance du public dans les 
services postaux, et ce dans l'intérêt de tous 
les agents concernés. Une telle stratégie 
devra impliquer l'échange des informations 
relatives au maintien de la sûreté et de la 
sécurité de transport et de transit des 
dépêches entre les Pays-membres.

Artikel 10
Miljö
  Medlemsländerna skall anta och 
genomföra en proaktiv miljöstrategi på alla 
nivåer av den postala verksamheten och 
främja medvetenheten om värnandet om 
miljön inom posttjänsten.
ARTICLE 10
Environnement
  1. Les Pays-membres doivent adopter et 
mettre en œuvre une stratégie 
environnementale dynamique à tous les 
niveaux de l'exploitation postale et 
promouvoir la sensibilisation aux questions 
environnementales dans le cadre des 
services postaux.

Artikel 11
Förseelser
  1 Postförsändelser
  1.1 Medlemsländerna skall tillgripa de 
metoder som är nödvändiga för att 
förhindra, väcka åtal mot och bestraffa de 
personer som konstateras vara skyldiga till 
något av följande:
  1.1.1 placerandet av narkotika eller 
psykotropa ämnen eller explosiva, 
lättantändliga eller andra farliga ämnen i en 
postförsändelse, såvida detta inte 
uttryckligen är tillåtet enligt konventionen
  1.1.2 placerandet i postförsändelser av till 
sin natur pedofilt eller barnpornografiskt 
material.
  2  Frankering och frankeringssätt
  2.1 Medlemsländerna skall tillgripa de 
metoder som är nödvändiga för att 
förhindra, väcka åtal för och bestraffa 
förseelser som ansluter sig till de 
frankeringssätt som fastställs i 
konventionen och till vilka hör:
  2.1.1 frimärken, vare sig de befinner sig i 
omlopp eller har dragits tillbaka
  2.1.2 frankostämpel
  2.1.3 märkningar med frankeringsmaskin 
eller tryckpress 
  2.1.4 internationella svarskuponger.
  2.2 I denna konvention avses med 
förseelser i anslutning till frankering nedan 
beskrivna handlingar i avsikt att uppnå 
olaga nytta för egen del eller tredje part. 
Följande handlingar är straffbara:
  
  2.2.1 all och på vilket sätt som helst 
genomförd förfalskning eller imitation av 
frankering eller vilken som helst lagstridig 
eller olaglig handling som ansluter sig till 
framställning av ovan avsedda objekt
  2.2.2 all slags användning, 
återanvändning, marknadsföring, 
distribution, spridning, transport, 
utställande, uppvisande och publicering av 
förfalskad eller imiterad frankering
  2.2.3 all slags användning eller 
återanvändning som porto av en redan 
använd frankering
  2.2.4 alla försök att genomföra någon av 
de ovan nämnda förseelserna.
  3  Ömsesidighet
  3.1 Påföljderna av de i stycke 2 beskrivna 
handlingarna är desamma oberoende av 
huruvida det är fråga om inhemska eller 
utländska frankeringar; detta villkor är inte 
underställt några som helst lagliga eller 
gängse villkor eller något slag av 
ömsesidighet.
ARTICLE 11
Infractions
  1. Envois postaux
  1.1 Les Pays-membres s'engagent à pren-
dre toutes les mesures nécessaires pour 
prévenir les actes ci-après et pour pour-
suivre et punir leurs auteurs:
  1.1.1 insertion dans les envois postaux de 
stupéfiants, de substances psychotropes ou 
de matières explosibles, inflammables ou 
autrement dangereuses, non expressément 
autorisée par la Convention;
  1.1.2 insertion dans les envois postaux 
d'objets à caractère pédophile ou por-
nographique représentant des enfants.
  2. Affranchissement en général et moyens 
d'affranchissement en particulier
  2.1 Les Pays-membres s'engagent à pren-
dre toutes les mesures nécessaires pour 
prévenir, réprimer et punir les infractions 
relatives aux moyens d'affranchissement 
prévus par la présente Convention, à savoir:
  2.1.1 les timbres-poste, en circulation ou 
retirés de la circulation;
  2.1.2 les marques d'affranchissement;
  2.1.3 les empreintes de machines à af-
franchir ou de presses d'imprimerie;
  2.1.4 les coupons-réponse internationaux.
  2.2 Aux fins de la présente Convention, 
une infraction relative aux moyens 'affran-
chissement s'entend de l'un des actes ci-
après, commis dans l'intention de procurer 
un enrichissement illégitime à son auteur ou 
à un tiers. Doivent être punis:
  2.2.1 la falsification, l'imitation ou la con-
trefaçon de moyens d'affranchissement, ou 
tout acte illicite ou délictueux lié à leur fab-
rication non autorisée;
  2.2.2 l'utilisation, la mise en circulation, 
la commercialisation, la distribution, la dif-
fusion, le transport, la présentation ou l'ex-
position, y compris à des fins publicitaires, 
de moyens d'affranchissement falsifiés, 
imités ou contrefaits;
  2.2.3 l'utilisation ou la mise en circulation 
à des fins postales de moyens 
d'affranchissement ayant déjà servi;
2.2.4 les tentatives visant à commettre l'une 
des infractions susmentionnées.
  3. Réciprocité
  3.1 En ce qui concerne les sanctions, au-
cune distinction ne doit être établie entre les 
actes prévus sous 2, qu'il s'agisse de mo-
yens d'affranchissement nationaux ou 
étrangers; cette disposition ne peut être 
soumise à aucune condition de réciprocité 
légale ou conventionnelle. 

  Del II
  Regler i fråga om brevpost och 
postpaket
  KAPITEL I
  Tillhandahållande av tjänster
  Artikel 12
  Bastjänster
  1 Postförvaltningen skall sörja för 
godkännande, hantering, befordran och 
utbärning av brevförsändelser. 
  2 Brevförsändelser är följande:

  2.1 försändelser i 1 och 2 klass med en 
högsta vikt på 2 kg
  2.2 brev, postkort, trycksaker och 
småpaket med en högsta vikt på 2 kg
  2.3 blindskriftsförsändelser med en 
högsta vikt på 7 kg
  2.4 specialsäckar som innehåller 
trycksaker (tidningar, tidskrifter, böcker, 
etc.) adresserade till en och samma 
mottagare och en och samma adress och 
som kallas "M-säckar"; deras högsta tillåtna 
vikt är 30 kg.
  3 Brevförsändelserna klassificeras 
antingen utgående från hanteringstid eller 
innehåll i enlighet med 
expeditionsreglementet för brevpost.
  4 Högre viktgränser än de som anges i 
stycke 2 kan alternativt tillämpas på vissa 
grupper av brevförsändelser på de villkor 
som anges i expeditionsreglementet för 
brevpost.
  5 Medlemsländerna skall också sörja för 
godkännande, hantering, befordran och 
utbärning av postpaket som väger högst 20 
kg, antingen på det sätt som anges i 
konventionen eller, i fråga om avgående 
paket och med stöd av bilaterala avtal, på 
vilket annat sätt som helst som är 
förmånligast för kunden.
  6 Viktgränser som överstiger 20 kg gäller 
alternativt vissa kategorier av postpaket på 
de villkor som anges i 
expeditionsreglementet för postpaket.
  7 Varje land vars postförvaltning inte 
befordrar paket kan överföra uppfyllandet 
av bestämmel-serna i konventionen till ett 
eller flera transportföretag. Det kan 
samtidigt begränsa denna service till att 
omfatta endast sådana paket som skickas 
från eller till de orter på vilka 
transportföretagen bedriver trafik. 
  8 Oavsett bestämmelserna i stycke 5 
behöver de länder som inte hade anslutit sig 
till postpaketavtalet före den 1 januari 2001 
inte tillhandahålla postpakettjänster.
  DEUXIEME PARTIE
Règles applicables à la poste aux lettres 
et aux colis postaux
Chapitre 1
Offre de prestations
ARTICLE 12
Services de base
1. Les Pays-membres assurent l'admission, 
le traitement, le transport et la distribution 
des envois de la poste aux lettres.
  2. Les envois de la poste aux lettres com-
prennent
  :2.1 les envois prioritaires et non pri-
oritaires jusqu'à 2 kilogrammes;
  2.2 les lettres, cartes postales, imprimés et 
petits paquets jusqu'à 2 kilogrammes;
  2.3 les cécogrammes jusqu'à 7 kilo-
grammes;
  2.4 les sacs spéciaux contenant des jour-
naux, des écrits périodiques, des livres et 
des documents imprimés semblables, à 
l'adresse du même destinataire et de la 
même destination, dénommés "sacs M", 
jusqu'à 30 kilogrammes.
  3. Les envois de la poste aux lettres sont 
classifiés selon la rapidité de leur traitement 
ou selon leur contenu, conformément au 
Règlement de la poste aux lettres.
  4. Des limites de poids supérieures à 
celles indiquées sous 2 s'appliquent faculta-
tivement à certaines catégories d'envois de 
la poste aux lettres, selon les conditions 
précisées dans le Règlement de la poste aux 
lettres.
  5. Les Pays-membres assurent également 
l'admission, le traitement, le transport et la 
distribution des colis postaux jusqu'à 20 
kilogrammes, soit en suivant les disposi-
tions de la Convention, soit, dans le cas des 
colis partants et après accord bilatéral, en 
employant tout autre moyen plus avan-
tageux pour leur client.
  6. Des limites de poids supérieures à 20 
kilogrammes s'appliquent facultativement à 
certaines catégories de colis postaux, selon 
les conditions précisées dans le Règlement 
concernant les colis postaux.
  7. Tout pays dont l'administration postale 
ne se charge pas du transport des colis a la 
faculté de faire exécuter les clauses de la 
Convention par les entreprises de transport. 
Il peut, en même temps, limiter ce service 
aux colis en provenance ou à destination de 
localités desservies par ces entreprises.
  8. Par dérogation aux dispositions prévues 
sous 5, les pays qui, avant le 1er janvier 
2001, n'étaient pas parties à l'Arrangement 
concernant les colis postaux ne sont pas te-
nus d'assurer le service des colis postaux.

Artikel 13
Tilläggstjänster
  1 Medlemsländerna skall tillhandahålla 
följande obligatoriska tilläggstjänster:
  1.1 rekommendationstjänst för avgående 
1 klass brevförsändelser och 
brevförsändelser som skickas med flygpost
  1.2 rekommendationstjänst för avgående 
2 klass brevförsändelser och 
brevförsändelser som skickas med ytpost 
till ställen som inte har tillgång till 1 klass 
posttjänster eller flygposttjänster
  1.3 rekommendationstjänst för alla 
ankommande brevförsändelser.
  2 Det är inte obligatoriskt att 
tillhandahålla rekommendationstjänst för 
avgående 2 klass brevförsändelser och 
brevförsändelser som skickas med ytpost 
till ställen som har tillgång till 1 klass 
posttjänster eller flygposttjänster.
  3 Medlemsländerna kan tillhandahålla 
följande frivilliga tilläggstjänster inom 
ramen för förbindelserna med de länder 
vilkas postförvaltning har gått med på att 
tillhandahålla sådana tjänster:
  3.1 assurering av brevpostförsändelser 
och paket
  
  3.2 rekommendation av brevförsändelser
  
  3.3 leverans mot postförskott av 
brevförsändelser och paket
  3.4 expressleverans av brevförsändelser 
och paket
  3.5 leverans av rekommenderade, i 
utdelningsregister införda eller assurerade 
brevförsändelser till mottagaren personligen
  
  3.6 gratis utbärning av brevförsändelser 
och paket
  3.7 utbärning av bräckliga och 
skrymmande paket
  3.8 avhämtning av samlade försändelser 
som en och samma avsändare skickar till 
utlandet. 
  4 Följande tre tilläggstjänster omfattar 
såväl obligatoriska som frivilliga delar: 
  
  4.1 Internationell svarspost (IBRS), som i 
princip är en frivillig tjänst. Alla 
postförvaltningar är dock skyldiga att 
tillhandahålla svarsförsändelsers 
"returtjänst".
  4.2 Internationella svarskuponger, som 
kan bytas ut i alla medlemsländer. 
Försäljningen av internationella 
svarskuponger är dock frivillig.
  4.3 Mottagningsbevis för rekommenderad 
brevförsändelse, för i utdelningsregister 
införd brevförsändelse, postpaket och 
assurerad försändelse. Alla 
postförvaltningar skall tillåta mottagnings-
bevis för ankommande försändelser. Det är 
däremot frivilligt att tillhandahålla 
mottagningsbevis för avgående 
försändelser.
  5 Dessa tjänster beskrivs närmare i 
expeditionsreglementet, varav också 
framgår avgifterna för tjänsterna.
  6 Om specialavgifter tas ut i inrikes 
postförmedling för följande tjänster, har 
postförvaltningen rätt att ta ut samma 
avgifter för internationella försändelser på 
de villkor som nämns i expeditionsre-
glementet:
  6.1 utdelning av småpaket som väger över 
500 gram
  6.2 brevförsändelser som postats efter 
sista inlämningstid
  6.3 försändelser som postats utanför 
postexpeditionernas ordinarie öppettid
  6.4 avhämtning från avsändarens adress
  6.5 återtagande av brevförsändelse 
utanför postexpeditionernas ordinarie 
öppettid
  
  6.6 försändelser som skall avhämtas från 
posten (poste restante)
  6.7 förvaring av brevförsändelser och 
paket som väger över 500 gram
  6.8 utdelning av paket på basis av 
ankomstavi
  6.9 skydd mot risker i samband med 
övermäktigt hinder (force majeure).
ARTICLE 13
Services supplémentaires
  1. Les Pays-membres assurent les services 
supplémentaires obligatoires ci-après:
  1.1 service de recommandation pour les 
envois-avion et les envois prioritaires par-
tants de la poste aux lettres;
  1.2 service de recommandation pour les 
envois de la poste aux lettres partants non
  prioritaires et de surface pour des destina-
tions pour lesquelles aucun service pri-
oritaire ou de courrier-avion n'est prévu;
  1.3 service de recommandation pour tous 
les envois arrivants de la poste aux lettres.
  2. La prestation d'un service de recom-
mandation pour les envois non prioritaires 
et de surface partants de la poste aux lettres 
pour des destinations pour lesquelles un 
service prioritaire ou de courrier-avion est 
assuré est facultative.
  3. Les Pays-membres peuvent assurer les 
services supplémentaires facultatifs ci-après 
dans le cadre des relations entre les admini-
strations ayant convenu de fournir ces ser-
vices: 
  3.1 service des envois avec valeur dé-
clarée pour les envois de la poste aux lettres 
et les colis;
  3.2 service des envois à livraison attestée 
pour les envois de la poste aux lettres;
  3.3 service des envois contre rembourse-
ment pour les envois de la poste aux lettres 
et les colis;
  3.4 service des envois exprès pour les en-
vois de la poste aux lettres et les colis;
  3.5 service de remise en main propre pour 
les envois de la poste aux lettres recom-
mandés, à livraison attestée ou avec valeur 
déclarée;
  3.6 service des envois francs de taxes et 
de droits pour les envois de la poste aux let-
tres et les colis;
  3.7 service des colis fragiles et des colis 
encombrants;
  3.8 service de groupage "Consignment" 
pour les envois groupés d'un seul expéditeur 
destinés à l'étranger.
  4. Les trois services supplémentaires ci-
après comportent à la fois des aspects obli-
gatoires et des aspects facultatifs:
  4.1 service de correspondance commer-
ciale-réponse internationale (CCRI), qui est 
essentiellement facultatif; mais toutes les 
administrations sont obligées d'assurer le 
service de retour des envois CCRI;
  4.2 service des coupons-réponse interna-
tionaux; ces coupons peuvent être échangés 
dans tout Pays-membre, mais leur vente est 
facultative;
  4.3 avis de réception pour les envois de la 
poste aux lettres recommandés ou à livrai-
son attestée, les colis et les envois avec va-
leur déclarée; toutes les administrations 
postales acceptent les avis de réception pour 
les envois arrivants; cependant, la prestation 
d'un service d'avis de réception pour les en-
vois partants est facultative.
  5. Ces services et les taxes y relatives sont 
décrits dans les Règlements.
  6. Si les éléments de service indiqués ci-
après font l'objet de taxes spéciales en ré-
gime intérieur, les administrations postales 
sont autorisées à percevoir les mêmes taxes 
pour les envois internationaux, selon les 
conditions énoncées dans les Règlements:
  6.1 distribution des petits paquets de plus 
de 500 grammes;
  6.2 dépôt des envois de la poste aux 
lettres en dernière limite d'heure;
  6.3 dépôt des envois en dehors des heures 
normales d'ouverture des guichets;
  6.4 ramassage au domicile de 
l'expéditeur;
  6.5 retrait d'un envoi de la poste aux 
lettres en dehors des heures normales 
d'ouverture des guichets;
  6.6 poste restante;
  6.7 magasinage des envois de la poste aux 
lettres dépassant 500 grammes, et des colis 
postaux;
  6.8 livraison des colis en réponse à l'avis 
d'arrivée;
  6.9 couverture contre le risque de force 
majeure.

Artikel 14
Elektronisk meddelandeförmedling, 
EMS, integrerad logistik och nya tjänster
  1 Postförvaltningarna kan ingå avtal 
sinsemellan om att delta i tillhandahållandet 
av följande i expeditionsreglementena 
beskrivna tjänster:
  1.1 Elektronisk meddelandeförmedling, 
som är ett slag av postförmedling som 
innefattar elektronisk överföring av 
meddelanden.
  1.2 EMS, som är en expresstjänst för 
dokument och varor som alltid när den är 
ett möjligt alternativ är den snabbaste 
fysiska posttjänsten. Postförvaltningarna 
kan tillhandahålla denna tjänst i enlighet 
med konventionen gällande standardiserad 
EMS eller ett bilateralt avtal.
  1.3 Integrerad logistik, som är en tjänst 
som motsvarar kundernas samtliga 
logistiska krav och omfattar de 
arbetsmoment som föregår och följer på den 
fysiska transporten av varor eller dokument.
  

  1.4 Elektronisk poststämpel, som är ett 
bevis på att en viss form av elektronisk 
transaktion som berör en eller flera parter 
har utförts vid en viss tidpunkt.
  2 Postförvaltningarna kan genom 
ömsesidiga avtal skapa en ny tjänst som 
inte uttryckligen nämns i något av 
Världspostföreningens avtal. Varje 
postförvaltning skall fastställa de avgifter 
som skall tas ut för den nya tjänsten med 
beaktande av de kostnader som tjänsten ger 
upphov till.
ARTICLE 14
Courrier électronique, EMS, logistique 
intégrée et nouveaux services
  1. Les administrations postales peuvent 
convenir entre elles de participer aux ser-
vices ci-après qui sont décrits dans les Règ-
lements:
  1.1 le courrier électronique, qui est un 
service faisant appel à la transmission élec-
tronique des messages;
  1.2 l'EMS, qui est un service postal ex-
press destiné aux documents et aux mar-
chandises et qui constitue, autant que possi-
ble, le plus rapide des services postaux par 
moyen physique; les administrations 
postales ont la faculté de fournir ce service 
sur la base de l'Accord standard EMS mul-
tilatéral ou d'accords bilatéraux;
  1.3 le service de logistique intégrée, qui 
répond pleinement aux besoins de la cli-
entèle en matière de logistique et comprend 
les étapes précédant et suivant la transmis-
sion physique des marchandises et des do-
cuments;
  1.4 le cachet postal électronique, qui at-
teste de manière probante la réalité d'un fait 
électronique, sous une forme donnée, à un 
moment donné, et auquel ont pris part une 
ou plusieurs parties.
  2. Les administrations postales peuvent, 
d'un commun accord, créer un nouveau 
service non expressément prévu par les 
Actes de l'Union. Les taxes relatives au 
nouveau service sont fixées par chaque ad-
ministration intéressée, compte tenu des 
frais d'exploitation du service.

Artikel 15
Försändelser som inte tas emot. Förbud
  1 Allmänt
  1.1 Försändelser som inte uppfyller 
villkoren i konventionen och 
expeditionsreglementena tas inte emot. 
Försändelser som har skickats till följd av 
ohederlig verksamhet eller i syfte att undgå 
att betala fastställda och fulla avgifter tas 
inte emot.
  1.2 Undantagen från förbuden i denna 
artikel beskrivs i expeditionsreglementena.
  1.3 Alla postförvaltningar har möjlighet 
att utvidga de förbud som ingår i denna 
artikel och tillämpa dem så snart de har 
införts i motsvarande regelverk.
  

  2 Förbud som gäller alla kategorier av 
försändelser
  2.1 Det är förbjudet att innesluta följande 
föremål i någon som helst försändelse i alla 
kategorier:
  2.1.1 narkotika och psykotropa ämnen
  2.1.2 osedligt eller oanständigt material
  
  2.1.3 föremål som det är förbjudet att föra 
in eller sprida i mottagarlandet
  2.1.4 föremål som till sin natur eller det 
sätt på vilket de slagits in kan innebär fara 
för personalen eller allmänheten eller som 
kan smutsa ned eller skada andra föremål, 
postal utrustning eller tredje part tillhörig 
egendom
  2.1.5 dokument av aktuell karaktär eller 
personlig korrespondens som utväxlas 
mellan andra än avsändaren och mottagaren 
eller personer som bor tillsammans med 
dem. 
  3 Explosivt, lättantändligt eller 
radioaktivt material och andra farliga 
ämnen
  3.1 Det är förbjudet att innesluta 
explosiva, lättantändliga eller andra farliga 
samt radioaktiva ämnen i någon som helst 
försändelse i alla kategorier.
  3.2 Undantagsvis tillåts följande ämnen 
och material:
  3.2.1 i artikel 16.1 nämnt radioaktivt 
material får skickas i brevpostförsändelser 
och postpaket
  3.2.2 i artikel 16.2 nämnda biologiska 
ämnen får skickas i brevpostförsändelser.
  

  4 Levande djur
  4.1 Det är förbjudet att skicka levande 
djur i alla kategorier av försändelser.
  4.2 Undantagsvis får följande djur skickas 
i andra än assurerade brevförsändelser:
  
  4.2.1 bin, blodiglar och silkesmaskar
  4.2.2 parasiter och rovinsekter som 
används för bekämpning av skadeinsekter 
och som utväxlas mellan officiellt erkända 
institutioner
  4.2.3 flugor av släktet Drosophilidae 
avsedda för biomedicinsk forskning då de 
utväxlas mellan officiellt erkända 
institutioner.
  4.3 Undantagsvis får följande djur skickas 
i paket:
  4.3.1 levande djur som enligt 
ifrågavarande länders postbestämmelser får 
skickas per post.
  5 Korrespondens i paket
  
  5.1 Det är förbjudet att innesluta följande 
i postpaket:
  5.1.1 aktuella dokument eller personlig 
korrespondens att utväxlas mellan 
avsändaren och mottagaren eller personer 
som bor tillsammans med dem
  5.1.2 all korrespondens som utväxlas 
mellan andra än avsändaren och mottagaren 
eller personer som bor tillsammans med 
dem.
  

  6  Mynt, sedlar och andra värdeföremål
  6.1 Det är förbjudet att innesluta mynt, 
sedlar, värdepapper utställda för betalning 
till innehava-ren, resecheckar, platina, guld 
eller silver i förädlad eller oförädlad form, 
ädelstenar, smycken eller andra 
värdeföremål:
  
  6.1.1 i icke assurerade 
brevpostförsändelser,
  6.1.1.1	dessa föremål kan dock 
skickas i slutet kuvert som rekommenderad 
försändelse om såväl avgångs- som 
adresslandets lagstiftning tillåter det,
  6.1.2 i icke assurerade paket, förutom om 
tillstånd till detta har beviljats enligt 
lagstiftningen i ursprungs- och 
destinationslandet
  6.1.3 i icke assurerade paket som utväxlas 
mellan länder som godkänner assurerade 
paket,
  6.1.3.1 därutöver kan varje 
postförvaltning förbjuda inneslutande av 
guldtackor i assurerade eller icke assurerade 
paket som skickas från ifrågavarande 
förvaltnings område eller anländer till 
förvaltningens område eller skickas via 
området i öppen transit; förvaltningen kan 
begränsa det reella värdet i fråga om sådana 
försändelser.
  7  Trycksaker och blindskriftsförsändelser
  7.1 Trycksaker och 
blindskriftsförsändelser
  7.1.1 får inte förses med skriftliga 
anteckningar eller innehålla något slag av 
korrespondens
  7.1.2 får inte ha något slag av stämplat 
eller icke stämplat frimärke eller portovärde 
eller innehålla något slag av värdepapper, 
utom om försändelsen innehåller ett kort, 
ett kuvert eller ett omslag på vilket har 
tryckts avsändarens eller dennes ombuds 
adress i postningslandet eller den 
ursprungliga försändelsens adressat och för 
vilken svarsförsändelsens postavgift har 
betalats i förväg. 
  8 Hantering av felaktigt mottagna 
försändelser
  8.1 Om hantering av felaktigt mottagna 
försändelser bestäms i 
expeditionsreglementena. Försändelser som 
innehåller föremål som nämns i styckena 
2.1.1, 2.1.2 och 3.1 får dock i inga 
händelser transporteras ända fram eller 
lämnas ut till mottagaren, och inte heller 
returneras till avgångslandet. Om något av 
de föremål som nämns i styckena 2.1.1 och 
3.1 upptäcks under befordran behandlas de i 
enlighet med transitlandets lagstiftning.
ARTICLE 15
Envois non admis. Interdictions
  1. Dispositions générales
  1.1 Les envois qui ne remplissent pas les 
conditions requises par la Convention et les 
Règlements ne sont pas admis. Les envois 
expédiés en vue d'un acte frauduleux ou du 
non-paiement délibéré de l'intégralité des 
sommes dues ne sont pas admis non plus.
  1.2 Les exceptions aux interdictions 
énoncées dans le présent article sont pre-
scrites dans les Règlements.
  1.3 Toutes les administrations postales 
ont la possibilité d'étendre les interdictions 
énoncées dans le présent article, qui peu-
vent être appliquées immédiatement après 
leur inclusion dans le recueil approprié.
  2. Interdictions visant toutes les catégori-
es d'envois
  2.1 L'insertion des objets visés ci-après 
est interdite dans toutes les catégories d'en-
vois:
  2.1.1 les stupéfiants et les substances psy-
chotropes;
  2.1.2 les objets obscènes ou immoraux;
  2.1.3 les objets dont l'importation ou la 
circulation est interdite dans le pays de des-
tination;
  2.1.4 les objets qui, par leur nature ou leur 
emballage, peuvent présenter du danger 
pour les agents ou le grand public, salir ou 
détériorer les autres envois, l'équipement 
postal ou les biens appartenant à des tiers;
  2.1.5 les documents ayant le caractère de 
correspondance actuelle et personnelle 
échangés entre des personnes autres que 
l'expéditeur et le destinataire ou les person-
nes habitant avec eux.
  3. Matières explosibles, inflammables ou 
radioactives et autres matières dangereuses
  3.1 L'insertion de matières explosibles, 
inflammables ou autres matières danger-
euses ainsi que les matières radioactives est 
interdite dans toutes les catégories d'envois.
  3.2 Exceptionnellement, les substances et 
matières ci-après sont admises:
  3.2.1 les matières radioactives expédiées 
dans les envois de la poste aux lettres et les 
colis postaux visées à l'article 16.1;
  3.2.2 les substances biologiques ex-
pédiées dans les envois de la poste aux let-
tres visées à l'article 16.2.
  4. Animaux vivants
  4.1 L'insertion d'animaux vivants est in-
terdite dans toutes les catégories d'envois.
  4.2 Exceptionnellement, les animaux ci-
après sont admis dans les envois de la poste 
aux lettres autres que les envois avec valeur 
déclarée:
  4.2.1 les abeilles, les sangsues et les vers 
à soie;
4.2.2 les parasites et les destructeurs 
d'insectes nocifs destinés au contrôle de ces 
insectes et échangés entre les institutions 
officiellement reconnues;
  4.2.3 les mouches de la famille des dro-
sophilidés utilisées pour la recherche 
biomédicale entre des institutions offi-
ciellement reconnues.
  4.3 Exceptionnellement, les animaux ci-
après sont admis dans les colis:
  4.3.1 les animaux vivants dont le trans-
port par la poste est autorisé par la régle-
mentation postale des pays intéressés.
  5. Insertion de correspondances dans les 
colis
  
  5.1 L'insertion des objets visés ci-après 
est interdite dans les colis postaux:
  5.1.1 les documents ayant le caractère de 
correspondance actuelle et personnelle;
  
  5.1.2 les correspondances de toute nature 
échangées entre des personnes autres que 
l'expéditeur et le destinataire ou les person-
nes habitant avec eux.
  6. Pièces de monnaie, billets de banque et 
autres objets de valeur
  6.1 Il est interdit d'insérer des pièces de 
monnaie, des billets de banque, des billets 
de monnaie ou des valeurs quelconques au 
porteur, des chèques de voyage, du platine, 
de l'or ou de l'argent, manufacturés ou non, 
des pierreries, des bijoux et autres objets 
précieux:
  6.1.1 dans les envois de la poste aux 
lettres sans valeur déclarée;
  6.1.1.1 cependant, si la législation 
intérieure des pays d'origine et de destina-
tion le permet, ces objets peuvent être ex-
pédiés sous enveloppe close comme envois 
recommandés;
  6.1.2 dans les colis sans valeur déclarée, 
sauf si la législation intérieure des pays d'o-
rigine et de destination le permet;
  6.1.3 dans les colis sans valeur déclarée 
échangés entre deux pays qui admettent la 
déclaration de valeur;
  6.1.3.1 de plus, chaque administration a la 
faculté d'interdire l'insertion de l'or en 
lingots dans les colis avec ou sans valeur 
déclarée en provenance ou à destination de 
son territoire ou transmis en transit à 
découvert par son territoire; elle peut limiter 
la valeur réelle de ces envois.
  

  7. Imprimés et cécogrammes
  7.1 Les imprimés et les cécogrammes:
  7.1.1 ne peuvent porter aucune annotation 
ni contenir aucun élément de correspon-
dance;
  7.1.2 ne peuvent contenir aucun timbre-
poste, aucune formule d'affranchissement, 
oblitérés ou non, ni aucun papier représen-
tatif d'une valeur, sauf dans les cas où 
l'envoi inclut une carte, une enveloppe ou 
une bande préaffranchie en vue de son re-
tour et sur laquelle est imprimée l'adresse 
de l'expéditeur de l'envoi ou de son agent 
dans le pays de dépôt ou de destination de 
l'envoi original.
  

  8. Traitement des envois admis à tort
  8.1 Le traitement des envois admis à tort 
ressortit aux Règlements. Toutefois, les en-
vois qui contiennent des objets visés sous 
2.1.1, 2.1.2 et 3.1 ne sont en aucun cas 
acheminés à destination, ni livrés aux desti-
nataires, ni renvoyés à l'origine. Si des ob-
jets visés sous 2.1.1 et 3.1 sont découverts 
dans des envois en transit, ces derniers se-
ront traités conformément à la législation 
nationale du pays de transit.

  Artikel 16
  Tillåtna radioaktiva och biologiska 
ämnen
  1 Radioaktiva ämnen är tillåtna i 
brevpostförsändelser och postpaket som 
utväxlas mellan postförvaltningar som har 
meddelat att de tar emot sådana 
försändelser i vardera eller endera 
riktningen och endast på följande villkor: 
  
  1.1 radioaktiva ämnen skall prepareras 
och förpackas i enlighet med 
bestämmelserna i expeditionsreglementena
  1.2 vid brevpostförsändelse skall betalas 
avgift för 1 klass försändelse eller brevporto 
och avgift för rekommenderad 
brevförsändelse
  1.3 radioaktiva ämnen som skickas som 
brevpost eller postpaket skall befordras på 
snabbaste sätt, vanligen med flyg, mot 
fastställd tilläggsavgift
  
  1.4 radioaktiva ämnen får lämnas för 
posttransport endast av avsändare som har 
behörigt tillstånd.
  2 Biologiska ämnen är tillåtna i 
brevpostförsändelse på följande villkor:
  
  2.1 Lättfördärvliga biologiska ämnen, 
smittämnen och koldioxid i fast form 
(kolsyresnö) som används för nedkylning 
av smittämnen kan utväxlas per post endast 
mellan behöriga och officiellt erkända 
laboratorier. Dessa farliga ämnen kan 
godkännas för flygfrakt i enlighet med 
nationell lagstiftning, gällande tekniska 
föreskrifter utfärdade av Internationella 
civila luftfartsorganisationen (ICAO) och 
de regler gällande farliga ämnen som 
utfärdats av internationella 
lufttransportförbundet (IATA).
  

  
  2.2 För lättfördärvliga biologiska ämnen 
och smittämnen som är förpackade och 
inslagna enligt tillämpliga bestämmelser i 
expeditionsreglementet skall betalas avgift 
för 1 klass försändelse eller brevporto och 
avgift för rekommenderad brevförsändelse. 
För hantering av detta slag av försändelser 
kan tilläggsavgift tas ut.
  2.3 Lättfördärvliga biologiska ämnen och 
smittämnen är godtagbara endast i 
försändelser som utväxlas mellan 
medlemsländer vars postförvaltningar har 
meddelat att de tar emot sådana 
försändelser i vardera eller endera 
riktningen.
  2.4 Detta slag av ämnen skall befordras 
på snabbaste sätt, vanligen med flyg, mot 
fastställd flygtilläggsavgift, och de skall 
delas ut före andra försändelser
ARTICLE 16
Matières radioactives et matières biolo-
giques admissibles
  1. Les matières radioactives sont admises 
dans les envois de la poste aux lettres et 
dans les colis postaux, dans le cadre des re-
lations entre les administrations postales qui 
se sont déclarées d'accord pour admettre ces 
envois soit dans leurs relations réciproques, 
soit dans un seul sens, aux conditions sui-
vantes:
  1.1 les matières radioactives sont condi-
tionnées et emballées conformément aux 
dispositions respectives des Règlements;
  1.2 lorsqu'elles sont expédiées dans les 
envois de la poste aux lettres, elles sont 
soumises au tarif des envois prioritaires ou 
au tarif des lettres et à la recommandation;
  1.3 les matières radioactives contenues 
dans les envois de la poste aux lettres ou les 
colis postaux doivent être acheminées par la 
voie la plus rapide, normalement par la voie 
aérienne, sous réserve de l'acquittement des 
surtaxes aériennes correspondantes;
  1.4 les matières radioactives ne peuvent 
être déposées que par des expéditeurs 
dûment autorisés.
  2. Les matières biologiques sont admises 
dans les envois de la poste aux lettres, aux 
conditions suivantes:
  2.1 Les matières biologiques périssables, 
les substances infectieuses et le gaz car-
bonique solide (neige carbonique), lorsqu'il 
est employé pour réfrigérer des substances 
infectieuses, ne peuvent être acheminés par 
le courrier que dans le cadre d'échanges en-
tre des laboratoires qualifiés officiellement 
reconnus. Ces marchandises dangereuses 
peuvent être acceptées dans le courrier en 
vue de leur acheminement par avion, à con-
dition que la législation nationale, les in-
structions techniques en vigueur de 
l'Organisation de l'aviation civile interna-
tionale (OACI) et les règlements de l'IATA 
concernant les marchandises dangereuses le 
permettent.
  2.2 Les matières biologiques périssables 
et les substances infectieuses conditionnées 
et emballées selon les dispositions respec-
tives du Règlement sont soumises au tarif 
des envois prioritaires ou au tarif des lettres 
et à la recommandation. Il est permis de 
soumettre le traitement postal de ces envois 
à l'acquittement d'une surtaxe.
  2.3 L'admission de matières biologiques 
périssables et de substances infectieuses est 
limitée aux Pays-membres dont les admini-
strations postales se sont déclarées d'accord 
pour accepter ces envois soit dans leurs re-
lations réciproques, soit dans un seul sens.
  2.4 Ces substances ou matières sont 
acheminées par la voie la plus rapide, nor-
malement par la voie aérienne, sous réserve 
de l'acquittement des surtaxes aériennes 
correspondantes, et bénéficient de la pri-
orité à la livraison.

  Artikel 17
  Förfrågningar
  1 Varje postförvaltning skall ta emot 
förfrågningar om försändelser som postats 
inom det egna området eller vilken som 
helst annan postförvaltnings område under 
sex månader räknat från den dag som följer 
efter den då försändelsen postades. 
Sexmånadersperioden gäller kontakterna 
mellan den som framställer förfrågan och 
postförvaltningen och inbegriper inte 
förmedlingen av förfrågningar 
postförvaltningarna emellan.
  1.1 Det är dock inte obligatoriskt att ta 
emot förfrågningar gällande vanliga 
brevförsändelser som inte kommit fram. 
Därmed kan de postförvaltningar som får 
förfrågningar om vanlig brevpost som 
försvunnit begränsa sina tjänster till svar på 
förfrågningar gällande obeställbara 
försändelser.
  

  2  Förfrågningarna skall skötas på det sätt 
som anges i expeditionsreglementena.
  3 Förfrågningarna är avgiftsfria. Om en 
förfrågan begärs som EMS-försändelse tas 
de tilläggsavgifter som detta ger upphov till 
i allmänhet ut hos den som framställer 
begäran.
ARTICLE 17
Réclamations
  1. Chaque administration postale est tenue 
d'accepter les réclamations concernant un 
envoi déposé dans son service ou dans celui 
d'une autre administration postale, pourvu 
que ces réclamations soient présentées dans 
un délai de six mois à compter du 
lendemain du jour du dépôt de l'envoi. La 
période de six mois concerne les relations 
entre réclamants et administrations postales 
et ne couvre pas la transmission des 
réclamations entre administrations postales.
  1.1 Toutefois, l'acceptation des  
éclamations concernant la non-réception 
d'un envoi de la poste aux lettres ordinaire 
n'est pas obligatoire. Ainsi, les 
administrations postales qui acceptent les 
réclamations relatives à la non-réception 
d'envois de la poste aux lettres ordinaires 
ont la faculté de limiter leurs enquêtes aux 
recherches dans le service des rebuts.
  2. Les réclamations sont admises dans les 
conditions prévues par les Règlements.
  3. Le traitement des réclamations est gra-
tuit. Toutefois, les frais supplémentaires oc-
casionnés par une demande de transmission 
par le service EMS sont en principe à la 
charge du demandeur.

Artikel 18
Tullkontroll. Tullavgifter och övriga 
avgifter
  1 Avgångs- och adresslandets 
postförvaltningar har rätt att låta 
försändelser genomgå tullkontroll i enlighet 
med landets lagstiftning.
  

  2 För försändelser som är underkastade 
tullkontroll kan för uppvisande i tullen tas 
ut en avgift vars riktgivande maximibelopp 
anges i expeditionsreglementena. Avgiften 
tas ut endast när sådana försändelser visas 
upp för tullen och förtullas för vilka 
tullavgift eller motsvarande avgifter tagits 
ut.
  

  3 Postförvaltningar som är bemyndigade 
att utföra förtullning för kundernas räkning 
har rätt att hos kunderna ta ut en 
tullklareringsavgift som grundar sig på de 
faktiska kostnaderna.
  4 Postförvaltningarna har rätt att, 
beroende på situationen, ta ut tullavgift och 
samtliga andra eventuella avgifter hos 
antingen avsändaren eller mottagaren av 
försändelsen.
Article 18
Contrôle douanier. Droits de douane et 
autres droits
  1. L'administration postale du pays 
d'origine et celle du pays de destination 
sont autorisées à soumettre les envois au 
contrôle douanier, selon la législation de 
ces pays.
  2. Les envois soumis au contrôle douanier 
peuvent être frappés, au titre postal, d'une 
taxe de présentation à la douane dont le 
montant indicatif est fixé par les Règle-
ments. Cette taxe n'est perçue qu'au titre de 
la présentation à la douane et du dédoua-
nement des envois qui ont été frappés de 
droits de douane ou de tout autre droit de 
même nature.
  3. Les administrations postales qui ont 
obtenu l'autorisation d'opérer le dédoua-
nement au nom des clients sont autorisées à 
percevoir sur les clients une taxe basée sur 
les coûts réels de l'opération.
  4. Les administrations postales sont 
autorisées à percevoir sur les expéditeurs ou 
sur les destinataires des envois, selon le cas, 
les droits de douane et tous autres droits 
éventuels.

Artikel 19
Utväxling av slutna postsändningar 
mellan militära truppförband
  1 Slutna postsändningar kan utväxlas med 
utnyttjande av andra länders land-, sjö- och 
flygtransporter
  1.1 mellan postanstalterna i ett 
medlemsland och befälhavarna för 
truppförband som ställts till Förenta 
Nationernas disposition
  
  1.2 mellan befälhavarna för sådana 
truppförband
  1.3 mellan postanstalterna i ett 
medlemsland och befälhavarna för 
truppförband tillhörande landets flotta, 
flygvapen eller armé vilka är stationerade 
på främmande område eller befälhavarna 
för landets utomlands stationerade 
militärfartyg eller militärflygplan
  1.4 mellan befälhavarna för truppförband 
tillhörande landets flotta, flygvapen eller 
armé eller befälhavarna för landets 
militärfartyg eller militärflygplan.
  2. De brevförsändelser som ingår i de 
slutna postsändningar som nämns i stycke 1 
skall när fartyg eller flygplan tar emot eller 
skickar dem vara adresserade enbart till 
medlemmar i truppförban-det eller 
officerare och manskap på fartygen eller 
flygplanen eller vara skickade av dessa. 
Avgifterna och transportvillkoren för 
sådana försändelser bestäms av 
postförvaltningen enligt de nationella 
reglerna i det land som har ställt 
truppförbandet till FN:s disposition eller till 
vilket fartygen eller flygplanen hör.
  3. Om inte något specialavtal har ingåtts 
skall postförvaltningen i det land som har 
ställt truppförbandet till FN:s disposition 
eller till vilket fartygen eller flygplanen hör 
betala berörda postförvaltningar 
transitavgifter, terminalavgifter och 
flygtransportavgifter.
Article 19
Echange de dépêches closes avec des uni-
tés militaires
   1. Des dépêches closes de la poste aux 
lettres peuvent être échangées par 
l'intermédiaire des services territoriaux, 
maritimes ou aériens d'autres pays:
  1.1 entre les bureaux de poste de l'un des 
Pays-membres et les commandants des uni-
tés militaires mises à la disposition de 
l'Organisation des Nations Unies; 
  1.2 entre les commandants de ces unités 
militaires;
  1.3 entre les bureaux de poste de l'un des 
Pays-membres et les commandants de divi-
sions navales, aériennes ou terrestres, de 
navires de guerre ou d'avions militaires de 
ce même pays en station à l'étranger;

  1.4 entre les commandants de divisions 
navales, aériennes ou terrestres, de navires 
de guerre ou d'avions militaires du même 
pays.
  2. Les envois de la poste aux lettres com-
pris dans les dépêches visées sous 1 doivent 
être exclusivement à l'adresse ou en prove-
nance des membres des unités militaires ou 
des étatsmajors et des équipages des navires 
ou avions de destination ou expéditeurs des 
dépêches. Les tarifs et les conditions 
d'envoi qui leur sont applicables sont dé-
terminés, d'après sa réglementation, par 
l'administration postale du pays qui a mis à 
disposition l'unité militaire ou auquel ap-
partiennent les navires ou les avions.
  3. Sauf entente spéciale, l'administration 
postale du pays qui a mis à disposition 
l'unité militaire ou dont relèvent les navires 
de guerre ou avions militaires est redevable, 
envers les administrations concernées, des 
frais de transit des dépêches, des frais ter-
minaux et des frais de transport aérien.

  Artikel 20
  Kvalitetsstandarder och mål
  
  1 Postförvaltningarna skall utarbeta och 
publicera standarder och mål för 
utdelningen av inkommande 
brevpostförsändelser och paket.
  2 Dessa standarder och mål, vilka skall 
innefatta den tid som i allmänhet krävs för 
tullklare-ring, får inte vara mindre 
restriktiva än de som tillämpas på 
motsvarande försändelser inom den 
nationella postförmedlingen.
  3 Avgångslandets postförvaltningar skall 
också utarbeta och publicera motsvarande 
standarder för brevförsändelser och paket 
som skickas i 1 klass och med flygpost och 
för postpaket som skickas i 2 klass och med 
ytpost. 
  4 Postförvaltningarna skall mäta hur 
kvalitetsstandarderna tillämpas.
Article 20
Normes et objectifs en matière de qualité 
de service
  1. Les administrations doivent fixer et 
publier leurs normes et objectifs en matière 
de distribution des envois de la poste aux 
lettres et des colis arrivants.
  2. Ces normes et objectifs, augmentés du 
temps normalement requis pour le dédoua-
nement, ne doivent pas être moins favor-
ables que ceux appliqués aux envois 
comparables de leur service intérieur.
  3. Les administrations d'origine doivent 
également fixer et publier des normes de 
bout en bout pour les envois prioritaires et 
les envois-avion de la poste aux lettres ainsi 
que pour les colis et les colis économi-
ques/de surface.
  4. Les administrations postales évaluent 
l'application des normes de qualité de ser-
vice.

KAPITEL II
Ansvar
Artikel 21
Postförvaltningarnas ansvar. 
Skadeersättningar
  1 Allmänt
  1.1 Med undantag av de fall som nämns i 
artikel 22 skall postförvaltningarna bära 
ansvaret
  1.1.1 ifall rekommenderade försändelser, 
vanliga paket och assurerade försändelser 
försvinner, stjäls eller skadas
  1.1.2 ifall försändelser som införts i 
utdelningsregister försvinner
  1.1.3 för att ett sådant paket returneras i 
fråga om vilket orsakerna till att det är 
obeställbart inte framgår.
  1.2 Postförvaltningarna är inte ansvariga 
för andra försändelser än de som nämns i 
styckena 1.1.1 och 1.1.2.
  1.3 Postförvaltningarna är inte ansvariga 
för andra fall än de som nämns i denna 
konvention.
  1.4 När orsaken till att rekommenderade 
försändelser, vanliga paket eller assurerade 
försändelser försvinner eller förstörs utgörs 
av oöverstigliga hinder för vilka inte betalas 
skadeersättning, har avsändaren rätt att få 
betalda avgifter tillbaka med undantag för 
försäkringsavgiften.
  1.5 De skadeersättningar som betalas ut 
får inte överstiga de summor som anges i 
expeditionsre-glementena gällande brev- 
respektive paketförsändelser.
  

  1.6 I fall som gäller skadeansvar beaktas 
vid utbetalningen av skadeersättning inte 
eventuella indirekta skador eller förlust av 
rörelsevinst.
  1.7 Alla villkor som gäller 
postförvaltningarnas ansvar är exakta, 
bindande och fullständiga. 
Postförvaltningarna är inte ens i fall av 
allvarlig oaktsamhet ersättningsskyldiga 
utöver vad som anges i konventionen och 
expeditionsreglementena.
  

  2 Rekommenderade försändelser
  2.1 Avsändaren av en rekommenderad 
försändelse har rätt till skadeersättning 
enligt expeditions-reglementet för brevpost 
om försändelsen förkommit eller blivit 
stulen eller skadad i sin helhet. Om 
avsändaren kräver den i 
expeditionsreglementet för brevpost 
nämnda mindre ersättningen, kan 
postförvaltningen betala denna mindre 
summa för vilken den sedan kan kräva 
kompensation från vilken som helst av de 
andra berörda förvaltningarna.
  2.2 Om en rekommenderad försändelse 
blir delvis stulen eller delvis skadad, har 
avsändaren rätt att i princip få en 
skadeersättning som motsvarar det stulnas 
eller skadades verkliga värde. 
  3 Försändelser som införts i 
utdelningsregister
  3.1 Om en försändelse som finns införd i 
ett utdelningsregister förkommer, blir stulen 
eller skadas i sin helhet, har avsändaren rätt 
att få tillbaka endast de betalda avgifterna.
  4  Vanliga paket
  4.1 Om ett paket förkommer, dess 
innehåll blir stulet eller skadas i sin helhet, 
har avsändaren rätt att få skadeersättning 
enligt expeditionsreglementet för paketpost. 
Om avsändaren kräver den i 
expeditionsreglementet för paketpost 
nämnda mindre ersättningen, kan 
postförvaltningen betala denna mindre 
summa för vilken de sedan kan kräva 
kompensation från vilken som helst av de 
andra berörda förvaltningarna.
  

  4.2 Om paketets innehåll blir delvis stulet 
eller delvis skadat, har avsändaren rätt att i 
princip få en skadeersättning som motsvarar 
det stulnas eller skadades faktiska värde. 
  4.3 Postförvaltningarna kan komma 
överens om ett belopp som oberoende av 
vikt tillämpas i fråga om paket som skickas 
postförvaltningarna emellan och som anges 
i expeditionsreglementet för paketpost.
  5 Assurerade försändelser
  5.1 Om en assurerad försändelse 
förkommer, dess innehåll blir stulet eller 
skadat i sin helhet, har avsändaren rätt att få 
en skadeersättning som i princip motsvarar 
ersättningsvärdet i SDR (Internatio-nella 
valutafondens särskilda dragningsrätter).
  5.2 Om innehållet i en assurerad 
försändelse blir delvis stulet eller skadat, 
har avsändaren rätt att få en skadeersättning 
som i princip motsvarar det stulnas eller 
skadades faktiska värde. Det får i alla 
händelser inte överstiga det fastställda 
beloppet för försäkringsvärdet i SDR. 
Indirekta skador eller utebliven vinst kan 
inte beaktas.
  6 I de fall som nämns i styckena 4 och 5 
räknas skadeersättningen ut på basis av det 
gängse pris som ett likadant värdeföremål 
eller en likadan vara hade på orten vid den 
tid då försändelsen godkändes för transport, 
omvandlat till SDR. Om ett gängse pris 
fattas, räknas skadeersättningen ut på 
grundval av det ordinära värdet hos föremål 
eller varor som värderats.
  7 När orsaken till skadeersättningen är att 
rekommenderade försändelser, vanliga 
paket eller assurerade försändelser 
förkommit, blivit stulna eller skadats i sin 
helhet har avsändaren eller beroende på 
omständigheterna mottagaren rätt att 
dessutom få betalda avgifter, med undantag 
för avgiften för rekommendation eller 
assurering, ersatta. Samma bestämmelse 
gäller rekommenderade försändelser, 
vanliga paket eller assurerade försändelser 
som mottagarna har vägrat att ta emot på 
grund av deras dåliga skick, om 
postväsendet kan ges skulden för detta och 
därmed göras ansvarsskyldigt.
  8  Oberoende av vad som sägs i styckena 
2, 4 och 5 har mottagaren rätt till 
skadeersättning efter att ha mottagit en 
rekommenderad försändelse, ett vanligt 
paket eller en assurerad försändelse som 
utsatts för stöld eller åverkan.
  9 Avgångslandets postförvaltning kan om 
den så önskar betala avsändaren det 
skadebelopp som i landets nationella 
bestämmelser fastställs för 
rekommenderade försändelser och icke 
assurerade paket, förutsatt att de inte är 
mindre än de skadeersättningar som 
fastställts i styckena 2.1 och 4.1. Detsamma 
gäller adresslandets postförvaltning när 
denna betalar skadeersättning till en 
mottagare. De belopp som fastställs i 
styckena 2.1 och 4.1 tillämpas dock i 
sådana fall då
  9.1 kravet på ersättning framställs till den 
ansvariga postförvaltningen eller
  9.2 avsändaren avstår från sina rättigheter 
till förmån för mottagaren eller tvärtom.
  10 Till denna artikel kan inte kopplas 
några undantag då det gäller 
skadeersättningar som skall betalas till 
postförvaltningar, utom när det finns ett 
gällande bilateralt avtal.
Chapitre 2
Responsabilité
Article 21
Responsabilité des administrations posta-
les. Indemnités
  1. Généralités
  1.1 Sauf dans les cas prévus à l'article 22, 
les administrations postales répondent:
  1.1.1 de la perte, de la spoliation ou de 
l'avarie des envois recommandés, des colis 
ordinaires et des envois avec valeur 
déclarée;
  1.1.2 de la perte des envois à livraison 
attestée;
  1.1.3 du renvoi d'un colis dont le motif de 
non-distribution n'est pas donné.
  1.2 Les administrations postales 
n'engagent pas leur responsabilité s'il s'agit 
d'envois autres que ceux indiqués sous 1.1.1 
et 1.1.2.
  1.3 Dans tout autre cas non prévu par la 
présente Convention, les administrations 
postales n'engagent pas leur responsabilité.
  1.4 Lorsque la perte ou l'avarie totale 
d'un envoi recommandé, d'un colis 
ordinaire ou d'un envoi avec valeur 
déclarée résulte d'un cas de force majeure 
ne donnant pas lieu à indemnisation, 
l'expéditeur a droit à la restitution des taxes 
acquittées, à l'exception de la taxe 
d'assurance.
  1.5 Les montants de l'indemnité à payer 
ne peuvent pas être supérieurs aux montants 
indiqués dans le Règlement de la poste aux 
lettres et dans le Règlement concernant les 
colis postaux.
  1.6 En cas de responsabilité, les 
dommages indirects ou les bénéfices non 
réalisés ne sont pas pris en considération 
dans le montant de l'indemnité à verser.
  1.7 Toutes les dispositions relatives à la 
responsabilité des administrations postales 
sont strictes, obligatoires et exhaustives. 
Les administrations postales n'engagent en 
aucun cas leur responsabilité - même en cas 
de faute grave (d'erreur grave) - en dehors 
des limites établies dans la Convention et 
les Règlements.
  2. Envois recommandés
  2.1 En cas de perte, de spoliation totale ou 
d'avarie totale d'un envoi recommandé, 
l'expéditeur a droit à une indemnité fixée 
par le Règlement de la poste aux lettres. Si 
l'expéditeur réclame un montant inférieur 
au montant fixé dans le Règlement de la 
poste aux lettres, les administrations ont la 
faculté de payer ce montant moindre et 
d'être remboursées sur cette base par les 
autres administrations éventuellement con-
cernées.
  

  2.2 En cas de spoliation partielle ou 
d'avarie partielle d'un envoi recommandé, 
l'expéditeur a droit à une indemnité qui cor-
respond, en principe, au montant réel de la 
spoliation ou de l'avarie.
  3. Envois à livraison attestée
  3.1 En cas de perte, de spoliation totale ou 
d'avarie totale d'un envoi à livraison at-
testée, l'expéditeur a droit seulement à la 
restitution des taxes acquittées.
  4. Colis ordinaires
  4.1 En cas de perte, de spoliation totale ou 
d'avarie totale d'un colis ordinaire, 
l'expéditeur a droit à une indemnité fixée 
par le Règlement concernant les colis po-
staux. Si l'expéditeur réclame un montant 
inférieur au montant fixé dans le Règlement 
concernant les colis postaux, les administra-
tions postales ont la faculté de payer ce 
montant moindre et d'être remboursées sur 
cette base par les autres administrations 
postales éventuellement concernées. 
  4.2 En cas de spoliation partielle ou 
d'avarie partielle d'un colis ordinaire, 
l'expéditeur a droit à une indemnité qui cor-
respond, en principe, au montant réel de la 
spoliation ou de l'avarie.
  4.3 Les administrations postales peuvent 
convenir d'appliquer dans leurs relations 
réciproques le montant par colis fixé par le 
Règlement concernant les colis postaux, 
sans égard au poids du colis.
  5. Envois avec valeur déclarée
  5.1 En cas de perte, de spoliation totale ou 
d'avarie totale d'un envoi avec valeur dé-
clarée, l'expéditeur a droit à une indemnité 
qui correspond, en principe, au montant, en 
DTS, de la valeur déclarée.
  

  5.2 En cas de spoliation partielle ou 
d'avarie partielle d'un envoi avec valeur 
éclarée, l'expéditeur a droit à une indemnité 
qui correspond, en principe, au montant réel 
de la spoliation ou de l'avarie. Elle ne peut 
toutefois en aucun cas dépasser le montant, 
en DTS, de la valeur déclarée. 
  6. Dans les cas visés sous 4 et 5, 
l'indemnité est calculée d'après le prix 
courant, converti en DTS, des objets ou 
marchandises de même nature, au lieu et à 
l'époque où l'envoi a été accepté au 
transport. A défaut de prix courant, l'in-
demnité est calculée d'après la valeur ordi-
naire des objets ou marchandises évalués 
sur les mêmes bases.
  7. Lorsqu'une indemnité est due pour la 
perte, la spoliation totale ou l'avarie totale 
d'un envoi recommandé, d'un colis ordi-
naire ou d'un envoi avec valeur déclarée, 
l'expéditeur ou, selon le cas, le destinataire 
a droit, en outre, à la restitution des taxes et 
droits acquittés, à l'exception de la taxe de 
recommandation ou d'assurance. Il en est 
de même des envois recommandés, des 
colis ordinaires ou des envois avec valeur 
déclarée refusés par les destinataires à cause 
de leur mauvais état, si celui-ci est imput-
able au service postal et engage sa respon-
sabilité.
  

  8. Par dérogation aux dispositions prévues 
sous 2, 4 et 5, le destinataire a droit à 
l'indemnité après avoir pris livraison d'un 
envoi recommandé, d'un colis ordinaire ou 
d'un envoi avec valeur déclarée spolié ou 
avarié.
  9. L'administration postale d'origine a la 
faculté de verser aux expéditeurs dans son 
pays les indemnités prévues par sa législa-
tion intérieure pour les envois recom-
mandés et les colis sans valeur déclarée, à 
condition qu'elles ne soient pas inférieures à 
celles qui sont fixées sous 2.1 et 4.1. Il en 
est de même pour 'administration postale de 
destination lorsque l'indemnité est payée au 
destinataire. Les montants fixés sous 2.1 et 
4.1 restent cependant applicables:
  9.1 en cas de recours contre l'administra-
tion responsable; 
  9.2 si l'expéditeur se désiste de ses droits 
en faveur du destinataire ou inversement.
  10. Aucune réserve concernant le paie-
ment de l'indemnité aux administrations 
postales, sauf en cas d'accord bilatéral, n'est 
applicable à cet article.

Artikel 22
Postförvaltningarnas ansvarsfrihet
  
  1 Postförvaltningarna är inte ansvariga för 
rekommenderade försändelser, försändelser 
som är införda i utdelningsregister, paket 
eller assurerade försändelser när dessa har 
levererats enligt de bestämmelser som 
gäller egna motsvarande försändelser. 
Ansvaret fortsätter dock att gälla
  1.1 ifall stölden eller skadan har 
observerats antingen före det att 
försändelsen överlämnas eller vid själva 
överlämnandet
  1.2 ifall, när de nationella författningarna 
så tillåter, mottagaren eller i fråga om 
returnering till avgångsanstalten avsändaren 
tar emot försändelsen med reservation för 
stöld eller skada
  1.3 ifall, när de nationella författningarna 
så tillåter, mottagaren vid förfrågan 
meddelar att han inte fått en 
rekommenderad försändelse som utdelats 
till en privat postlåda
  1.4 ifall mottagaren eller, i fråga om 
returnering till avgångsanstalten, 
avsändaren oberoende av ett oklanderligt 
överlämnande därefter ofördröjligen 
meddelar den överlämnande 
postförvaltningen att han upptäckt att 
försändelsen drabbats av stöld eller skada. 
Personen i fråga måste då kunna bevisa att 
stölden eller skadan inte har skett efter 
överlämnandet. Uttrycket "ofördröjligen" 
tolkas enligt respektive lands lagstiftning.
  2 Postförvaltningarna är inte ansvariga för
  2.1 övermäktigt hinder (force majeure), 
med beaktande av artikel 13.6.9
  2.2 situationer där någon utredning om 
försändelsen inte kan göras därför att 
tjänstedokumenten har förstörts på grund av 
övermäktigt hinder och ansvarigheten inte 
kan bevisas på något annat sätt
  
  2.3 försvinnanden, stölder eller skador 
som har orsakats av att avsändaren handlat 
fel eller varit vårdslös eller av arten av 
försändelsens innehåll
  2.4 försändelser med förbjudet innehåll 
enligt artikel 15
  2.5 försändelser som har beslagtagits 
enligt postförvaltningens anmälan i 
adresslandet i enlighet med den nationella 
lagstiftningen
  2.6 försändelser vilkas försäkringsvärde i 
bedrägligt syfte har uppgetts vara större än 
det verkliga värdet
  2.7 en försändelse som avsändaren inte 
har gjort någon förfrågan om inom sex 
månader räknat från den dag som följde på 
postningsdagen
  2.8 paket till krigsfångar och civila fångar
  
  2.9 sådana fall där avsändaren kan 
misstänkas för bedrägligt uppsåt i syfte att 
få ersättning.
  3 Postförvaltningarna tar inte ansvar för 
tullklareringshandlingar, oavsett 
utformning, och inte heller för de beslut 
som fattats av tullmyndigheterna vid 
kontroll av försändelser som är 
underkastade tullkontroll.
Article 22
Non-responsabilité des administrations 
postales
  1. Les administrations postales cessent 
d'être responsables des envois recom-
mandés, des envois à livraison attestée, des 
colis et des envois avec valeur déclarée 
dont elles ont effectué la remise dans les 
conditions prescrites par leur réglementa-
tion pour les envois de même nature. La re-
sponsabilité est toutefois maintenue:
  1.1 lorsqu'une spoliation ou une avarie est 
constatée soit avant la livraison, soit lors de 
la livraison de l'envoi;
  1.2 lorsque, la réglementation intérieure le 
permettant, le destinataire, le cas échéant 
l'expéditeur s'il y a renvoi à l'origine, for-
mule des réserves en prenant livraison d'un 
envoi spolié ou avarié;
  1.3 lorsque, la réglementation intérieure le 
permettant, l'envoi recommandé a été dis-
tribué dans une boîte aux lettres et que le 
destinataire déclare ne pas l'avoir reçu;
  1.4 lorsque le destinataire ou, en cas de 
renvoi à l'origine, l'expéditeur d'un colis ou 
d'un envoi avec valeur déclarée, nonobstant 
décharge donnée régulièrement, déclare 
sans délai à l'administration qui lui a livré 
l'envoi avoir constaté un dommage; il doit 
administrer la preuve que la spoliation ou 
l'avarie ne s'est pas produite après la livrai-
son; le terme "sans délai" doit être inter-
prété conformément à la législation nation-
ale.
  2. Les administrations postales ne sont 
pas responsables:
  2.1 en cas de force majeure, sous réserve 
de l'article 13.6.9;
  2.2 lorsque, la preuve de leur responsa-
bilité n'ayant pas été administrée autrement, 
elles ne peuvent rendre compte des envois 
par suite de la destruction des documents de 
service résultant d'un cas de force majeure;
  2.3 lorsque le dommage a été causé par la 
faute ou la négligence de l'expéditeur ou 
provient de la nature du contenu;
  2.4 lorsqu'il s'agit d'envois qui tombent 
sous le coup des interdictions prévues à l'ar-
ticle 15;
  2.5 en cas de saisie, en vertu de la 
législation du pays de destination, selon 
notification de l'administration de ce pays;
  2.6 lorsqu'il s'agit d'envois avec valeur 
déclarée ayant fait l'objet d'une déclaration 
frauduleuse de valeur supérieure à la valeur 
réelle du contenu;
  2.7 lorsque l'expéditeur n'a formulé 
aucune réclamation dans le délai de six 
mois à compter du lendemain du jour de 
dépôt de l'envoi;
  2.8 lorsqu'il s'agit de colis de prisonniers 
de guerre et d'internés civils;
  2.9 lorsqu'on soupçonne l'expéditeur 
d'avoir agi avec des intentions frauduleuses 
dans le but de recevoir un dédommagement.
  3. Les administrations postales 
n'assument aucune responsabilité du chef 
des déclarations en douane, sous quelque 
forme que celles-ci soient faites, et des 
décisions prises par les services de la 
douane lors de la vérification des envois 
soumis au contrôle douanier.

Artikel 23
Avsändarens ansvar
  1 Försändelsens avsändare är ansvarig för 
varje skada som föranleds postfunktionärer, 
andra postförsändelser eller postal 
utrustning som beror på att icke godtagbara 
föremål skickas med post eller på att 
villkoren för godkännande inte har beaktats.
  

  2  Om det är fråga om skada som 
förorsakats andra postförsändelser är 
avsändaren ansvarig för varje skadad 
försändelse i samma utsträckning som 
postförvaltningarna.
  3 Avsändaren är ansvarig också i det fall 
att ett inlämningspostkontor tar emot en 
sådan försändelse.
  4 Avsändaren är emellertid inte ansvarig 
såvida han har iakttagit villkoren för 
godkännande och såvida det är fråga om 
felaktig hantering av försändelsen från 
postförvaltningarnas eller 
transportföretagens sida eller om 
vårdslöshet efter godkännandet.
Article 23
Responsabilité de l'expéditeur
  1. L'expéditeur d'un envoi est responsable 
des préjudices corporels subis par les agents 
des postes et de tous les dommages causés 
aux autres envois postaux ainsi qu'à 
l'équipement postal par suite de l'expédition 
d'objets non admis au transport ou de la 
non-observation des conditions d'admission.
  

  2. En cas de dommages causés à d'autres 
envois postaux, l'expéditeur est responsable 
dans les mêmes limites que les administra-
tions postales pour chaque envoi avarié.
  3. L'expéditeur demeure responsable 
même si le bureau de dépôt accepte un tel 
envoi.
  4. En revanche, lorsque les conditions 
d'admission ont été respectées par 
l'expéditeur, celui-ci n'est pas responsable 
dans la mesure où il y a eu faute ou négli-
gence des administrations postales ou des 
transporteurs dans le traitement des envois 
après leur acceptation.

  Artikel 24
  Betalning av skadeersättning
  1 Under förutsättning att den som framför 
krav på ersättning har rätt att framställa 
sådana till den ansvariga postförvaltningen 
är antingen postförvaltningen i avgångs- 
eller adresslandet skyldig att betala 
skadeersättning och återbetala avgifter.
  2  Avsändaren kan avstå från sin rätt till 
skadeersättning till förmån för mottagaren. 
På motsvarande sätt kan mottagaren avstå 
från sin rätt till förmån för avsändaren. 
Avsändaren eller mottagaren kan överlåta 
skadeersättning på tredje part, om den 
nationella lagstiftningen så tillåter.
Article 24
Paiement de l'indemnité
1. Sous réserve du droit de recours contre 
l'administration responsable, l'obligation de
  payer l'indemnité et de restituer les taxes 
et droits incombe, selon le cas, à l'adminis-
tration d'origine ou à l'administration de 
destination.
  2. L'expéditeur a la faculté de se désister 
de ses droits à l'indemnité en faveur du 
destinataire. Inversement, le destinataire a 
la faculté de se désister de ses droits en 
faveur de l'expéditeur. L'expéditeur ou le 
destinataire peut autoriser une tierce 
personne à recevoir l'indemnité si la 
législation intérieure le permet.

  Artikel 25
  Eventuellt återkrav av 
skadeersättningsbeloppet hos avsändare 
eller mottagare
  1 Om en rekommenderad eller assurerad 
försändelse eller ett rekommenderat eller 
assurerat paket eller en del av innehållet i 
en sådan försändelse som ansetts ha 
försvunnit återupphittas efter att 
skadeersättningen betalats ut, skall 
avsändaren eller, beroende på 
omständigheterna, mottagaren meddelas om 
att försändelsen står till dennes disposition 
under en tid av tre månader mot 
återbetalning av skadeersättningen. 
Avsändaren tillfrågas även till vem 
försändelsen skall överlämnas. Om svaret är 
nekande eller om något svar inte ges inom 
den föreskrivna tiden, får mottagaren eller, 
beroende på omständigheterna, avsändaren 
samma förfrågan och beviljas motsvarande 
tid att besvara förfrågan.
  2 Om avsändaren och mottagaren avstår 
från försändelsen eller inte besvarar 
förfrågan inom den tid som föreskrivs i 
första stycket, blir försändelsen den 
postförvaltnings eller vid behov de 
postförvaltningars egendom som har ersatt 
skadan.
  3 Om en assurerad försändelse senare 
upphittas och dess innehåll konstateras vara 
av mindre värde än den skadeersättning 
som utbetalats, skall avsändaren eller, 
beroende på omständigheterna, mottagaren 
betala tillbaka detta skadeersättningsbelopp 
för att få försändelsen tillbaka, varvid han 
också skall stå för de påföljder som 
föranleds av att ha meddelat felaktigt 
assureringsvärde i bedrägligt syfte.
Article 25
Récupération éventuelle de l'indemnité 
sur l'expéditeur ou sur le destinataire
  1. Si, après paiement de l'indemnité, un 
envoi recommandé, un colis ou un envoi 
avec valeur déclarée ou une partie du 
contenu antérieurement considéré comme 
erdu est retrouvé, l'expéditeur ou le 
destinataire, selon le cas, est avisé que 
l'envoi est tenu à sa disposition pendant une 
période de trois mois, contre 
remboursement du montant de l'indemnité 
payée. Il lui est demandé, en même temps, à 
qui l'envoi doit être remis. En cas de refus 
ou de non-réponse dans le délai imparti, la 
même démarche est effectuée auprès du 
destinataire ou de l'expéditeur, selon le cas, 
en lui accordant le même délai de réponse.
  2. Si l'expéditeur et le destinataire  
enoncent à prendre livraison de l'envoi ou 
ne répondent pas dans les limites du délai 
fixé sous 1, celui-ci devient la propriété de 
l'administration ou, s'il y a lieu, des 
administrations qui ont supporté le 
dommage. 
  3. En cas de découverte ultérieure d'un 
envoi avec valeur déclarée dont le contenu 
est reconnu comme étant de valeur 
inférieure au montant de l'indemnité payée, 
l'expéditeur ou le destinataire, selon le cas, 
doit rembourser le montant de cette 
indemnité contre remise de l'envoi,
sans préjudice des conséquences découlant 
de la déclaration frauduleuse de valeur.

  Artikel 26
  Ömsesidighet i fråga om undantag som 
gäller ansvarighet
  1 Oavsett de undantag som nämns i 
artiklarna 22 och 25 är vilket som helst av 
medlemsländer-na som förbehåller sig 
rätten att låta bli att betala ut 
skadeersättning i fall av ansvarighet inte 
berättigat att få skadeersättning av de 
medlemsländer som har godkänt sin 
ansvarighet enligt dessa artiklar.
Article 26
Réciprocité applicable aux réserves con-
cernant la responsabilité
  1. Par dérogation aux dispositions des ar-
ticles 22 à 25, tout Pays-membre qui se ré-
serve le droit de ne pas payer d'indemnité 
au titre de la responsabilité n'a pas droit à 
une indemnité de cette nature de la part d'un 
autre Pays-membre qui accepte d'assumer la 
responsabilité conformément aux disposi-
tions des articles susmentionnés




KAPITEL III
Särskilda föreskrifter gällande brevpost
Artikel 27
Postning av brevförsändelser i ett annat 
land
  
  1 Inget av medlemsländerna är skyldigt 
att transportera eller dela ut sådana 
brevförsändelser som avsändare vilka är 
bosatta i medlemslandet postar eller låter 
posta i ett annat land för att därigenom dra 
nytta av de förmånligare avgifter som 
tillämpas där.
  2 Stycke 1 tillämpas utan åtskillnad på 
såväl sådana brevförsändelser vilka 
producerats i hemlandet och transporterats 
över gränsen till ett annat land som på 
sådana brevförsändelser vilka producerats i 
det andra landet.
  3 Adresslandets postförvaltning kan kräva 
avgiften av avsändaren eller, om denna 
vägrar betala avgiften, av postförvaltningen 
i avgångslandet. Om såväl avsändaren som 
avgångslandets postförvalt-ning vägrar 
betala avgiften inom den tid som 
adresslandets postförvaltning bestämt, kan 
denna antingen returnera försändelserna till 
avgångslandets postförvaltning och kräva 
ersättning för de kostnader detta föranleder 
eller hantera försändelserna i enlighet med 
den nationella lagstiftningen.
  4 Inget av medlemsländerna är skyldigt 
att transportera eller dela ut sådana 
brevförsändelser som avsändare vilka är 
bosatta i medlemslandet i stort antal postar 
eller låter posta i ett annat land om de 
utestående terminalavgifterna är mindre än 
den summa som skulle ha influtit om 
försändelserna hade postats i avsändarnas 
hemländer. Adresslandets postförvaltning 
kan ta ut ersättning hos avgångslandets 
förvaltning för de uppkomna kostnaderna. 
Ersättningen får inte överstiga den större av 
följande två summor: antingen 80 procent 
av avgifterna för motsvarande inrikes 
försändelser eller 0,14 SDR per försändelse 
adderat med 1 SDR per kilogram. Om 
avgångslandets postförvaltning vägrar 
betala den begärda summan inom den tid 
som adresslandets postförvaltning bestämt, 
kan denna antingen returnera försändelserna 
till avgångslandets postförvaltning och 
kräva ersättning för de kostnader detta 
föranleder eller hantera försändelserna i 
enlighet med den nationella lagstiftningen.
Chapitre 3
Dispositions particulières à la poste aux 
lettres
Article 27
Dépôt à l'étranger d'envois de la poste 
aux lettres
  1. Aucun Pays-membre n'est tenu 
d'acheminer ni de distribuer aux 
destinataires les envois de la poste aux 
lettres que des expéditeurs résidant sur son 
territoire déposent ou font déposer dans un 
pays étranger, en vue de bénéficier des 
conditions tarifaires plus favorables qui y 
sont appliquées.
  2. Les dispositions prévues sous 1 
s'appliquent sans distinction soit aux envois 
de la poste aux lettres préparés dans le pays 
de résidence de l'expéditeur et transportés 
ensuite à travers la frontière, soit aux envois 
de la poste aux lettres confectionnés dans 
un pays étranger.
  3. L'administration de destination a le 
droit d'exiger de l'expéditeur et, à défaut, 
de l'administration de dépôt le paiement des 
tarifs intérieurs. Si ni l'expéditeur ni 
l'administration de dépôt n'accepte de 
payer ces tarifs dans un délai fixé par 
l'administration de destination, celle-ci peut 
soit renvoyer les envois à l'administration 
de dépôt en ayant le droit d'être remboursée 
des frais de renvoi, soit les traiter 
conformément à sa propre législation. 
  4. Aucun Pays-membre n'est tenu 
d'acheminer ni de distribuer aux 
destinataires les envois de la poste aux 
lettres que des expéditeurs ont déposés ou 
fait déposer en grande quantité dans un 
pays autre que celui où ils résident si le 
montant des frais terminaux à percevoir 
s'avère moins élevé que le montant qui 
aurait été perçu si les envois avaient été 
déposés dans le pays de résidence des 
expéditeurs. Les administrations de 
destination ont le droit d'exiger de 
l'administrationde dépôt une rémunération 
en rapport avec les coûts supportés, qui ne 
pourra être supérieure au montant le plus 
élevé des deux formules suivantes: soit 80% 
du tarif intérieur applicable à des envois 
équivalents, soit 0,14 DTS par envoi plus 1 
DTS par kilogramme. Si l'administration de 
dépôt n'accepte pas de payer le montant 
réclamé dans un délai fixé par 
L'administration de destination, celle-ci 
peut soit retourner les envois à 
l'administration de dépôt en ayant le droit 
d'être remboursée des frais de renvoi, soit 
les traiter conformément à sa propre 
législation.

  Del III
  Avgifter
  KAPITEL 1
  Särskilda föreskrifter gällande 
brevpost
  Artikel 28
  Terminalavgifter. Allmänna 
bestämmelser
  1 Med undantag av de fall som nämns i 
expeditionsreglementena har varje 
postförvaltning som tar emot 
brevpostförsändelser från en annan 
postförvaltning rätt att ta ut en avgift hos 
den avsändande förvaltningen för de 
kostnader som de mottagna internationella 
postsändningarna ger upphov till.
  2 Med tanke på tillämpningen av 
bestämmelserna om terminalavgifter 
indelas postförvaltnin-garna i länder och 
territorier som iakttar målsystemet och i 
länder och territorier som har rätt att iaktta 
övergångssystemet i enlighet med 
kongressens beslut C 12/2004 och som 
ingår i den förteckning för ändamålet som 
ingår i beslutet. I bestämmelserna om 
terminalavgifter kallas länder och territorier 
bägge för länder.
  3 Bestämmelserna om terminalavgifter i 
denna konvention är arrangemang som 
endast gäller under en övergångsperiod. 
Syftet är att övergå till ett landsspecifikt 
avgiftssystem.
  

  4 Tillgång till nationella tjänster
  4.1 Varje postförvaltning skall ge de 
andra förvaltningarna tillgång till alla de 
priser och villkor den erbjuder det egna 
landets kunder under samma förutsättningar 
i fråga om inrikes tjänster.
  4.2 Avgångslandets postförvaltning kan 
under samma förutsättningar begära att 
postförvaltnin-gen i ett land som iakttar 
målsystemet skall erbjuda samma villkor 
som landet erbjuder det egna landets kunder 
i fråga om motsvarande försändelser.
  4.3 Postförvaltningarna i de länder som 
iakttar övergångssystemet skall meddela om 
de tillåter tillträde på de villkor som nämns 
i stycke 4.1.
  4.3.1 När en postförvaltning i ett land 
som iakttar övergångssystemet meddelar att 
den tillåter tillträde på samma villkor som 
de som gäller inrikes försändelser, omfattar 
denna tillåtelse alla postförvaltningar i 
föreningen utan undantag.
  4.4 Adresslandets postförvaltning avgör 
huruvida avgångslandets postförvaltning 
uppfyller de villkor som berättigar till 
inrikes tjänster i adresslandet.
  5  Terminalavgifter för massförsändelser 
får inte vara högre än de allra förmånligaste 
priser som adresslandets postförvaltningar 
tillämpar med stöd av bi- eller multilaterala 
avtal om terminalav-gifter. Adresslandets 
postförvaltning avgör huruvida 
avgångslandets postförvaltning uppfyller 
villkoren för tillgång till tjänsterna.
  

  6 Terminalavgifterna skall grunda sig på 
tjänstens kvalitetsnivå i avgångslandet. 
Rådgivande kommissionen för postala 
utredningar kan av denna orsak ändra de 
avgifter som nämns i artiklarna 29 och 30 
för att uppmuntra till deltagande i 
tillsynsarrangemang och för att belöna 
postförvaltningar som uppnått 
kvalitetsmålen. Rådgivande kommissionen 
för postala utredningar kan också utmäta 
straff för alltför låg kvalitet, men det får 
inte förvägra postförvaltningarna den 
minimiinkomst som tillkommer dem enligt 
artiklarna 29 och 30.
  

  7 Vilken förvaltning som helst kan avstå 
helt eller delvis från den ersättning som 
förutsätts i stycke 1.
  8 Vederbörande postförvaltningar kan, på 
basis av bi- eller multilaterala avtal, 
tillämpa andra avgiftsarrangemang vid 
avräkningen gällande terminalavgifter.
Troisième partie
Rémunération
Chapitre 1
Dispositions particulières à la poste aux 
lettres
Article 28
Frais terminaux. Dispositions générales
  1. Sous réserve des exemptions prescrites 
dans les Règlements, chaque administration 
qui reçoit d'une autre administration des en-
vois de la poste aux lettres a le droit de per-
cevoir de l'administration expéditrice une 
rémunération pour les frais occasionnés par 
le courrier international reçu.
  

  2. Pour l'application des dispositions con-
cernant la rémunération des frais terminaux, 
les administrations postales sont classées 
comme pays et territoires du système cible 
ou pays et territoires ayant droit de faire 
partie du système transitoire, conformément 
à la liste établie à cet effet par le Congrès 
dans sa résolution C 12/2004. Dans les dis-
positions sur les frais terminaux, les pays et 
territoires sont nommés "pays".
  3. Les dispositions de la présente Conven-
tion concernant le paiement des frais ter-
minaux constituent des mesures transitoires 
conduisant à l'adoption d'un système de 
paiement tenant compte d'éléments propres 
à chaque pays.
  4. Accès au régime intérieur
  4.1 Chaque administration met à la dispo-
sition des autres administrations l'ensemble 
des tarifs, termes et conditions qu'elle offre 
dans son régime intérieur, dans des condi-
tions identiques, à ses clients nationaux.
  4.2 Une administration expéditrice peut, à 
des conditions comparables, demander à 
l'administration de destination du système 
cible de bénéficier des mêmes conditions 
que cette dernière a prévues avec ses clients 
nationaux pour des envois équivalents.
  4.3 Les administrations du système transi-
toire doivent indiquer si elles autorisent 
l'accès aux conditions mentionnées sous 
4.1.
  4.3.1 Lorsqu'une administration du 
système transitoire déclare autoriser l'accès 
aux conditions offertes dans son régime in-
térieur, cette autorisation s'applique à 
l'ensemble des administrations de l'Union 
de manière non discriminatoire.
  4.4 Il appartient à l'administration de des-
tination de décider si les conditions d'accès 
à son régime intérieur sont remplies par 
l'administration d'origine.
  5. Les taux des frais terminaux du cour-
rier en nombre ne doivent pas être 
supérieurs aux taux les plus favorables ap-
pliqués par l'administration de destination 
en vertu d'arrangements bilatéraux ou mul-
tilatéraux concernant les frais terminaux. Il 
appartient à l'administration de destination 
de juger si l'administration d'origine a rem-
pli ou non les conditions d'accès.
  6. La rémunération des frais terminaux 
sera basée sur la performance de la qualité 
de service dans le pays de destination. Le 
Conseil d'exploitation postale sera par con-
séquent autorisé à accorder des primes à la 
rémunération indiquée aux articles 29 et 30 
afin d'encourager la participation au 
système de contrôle et pour récompenser les 
administrations qui atteignent leur objectif 
de qualité. Le Conseil d'exploitation postale 
peut aussi fixer des pénalités dans le cas 
d'une qualité insuffisante, mais la rémunéra-
tion ne peut pas aller audessous de la ré-
munération minimale indiquée aux articles 
29 et 30.
  7. Toute administration peut renoncer to-
talement ou partiellement à la rémunération 
prévue sous 1. 
  8. Les administrations intéressées peu-
vent, par accord bilatéral ou multilatéral, 
appliquer d'autres systèmes de rémunération 
pour le règlement des comptes au titre des 
frais terminaux.

Artikel 29
Terminalavgifter. Bestämmelser som 
tillämpas på postväxlingen mellan länder 
som iakttar målsyste-met
  1 Avgifter för brevpostförsändelser, som 
omfattar massförsändelser men inte M-
säckar, skall grunda sig på de porton och 
expeditionsavgifter per försändelse och per 
kilogram som tillämpas i adresslandet. 
Dessa avgifter skall stå i proportion till de 
nationella priserna. Priserna beräknas enligt 
villkoren i expeditionsreglementet för 
brevpost.
  2 Priserna per försändelse och per 
kilogram skall räknas i procent utgående 
från ett 1 klass inrikes brev, och 
procentandelarna skall vara följande:
  2.1 62 % år 2006 
  2.2 66 % år 2007 
  2.3 68 % år 2008 
  2.4 68 % år 2009. 
  3. Avgifterna får inte överstiga 
  3.1  0,226 SDR per försändelse och 1,768 
SDR per kilogram år 2006
  3.2 0,231 SDR per försändelse och 1,812 
SDR per kilogram år 2007
  3.3 0,237 SDR per försändelse och 1,858 
SDR per kilogram år 2008
  3.4 0,243 SDR per försändelse och 1,904 
SDR per kilogram år 2009.
  4 De avgifter som tillämpas åren 2006-
2009 får inte understiga 0,147 SDR per 
försändelse och 1,491 SDR per kilogram. 
Om de förhöjda terminalavgifter som 
tillämpas i ett land inte utgör mer än 100 % 
av avgiften för ett 1 klass inrikes brev som 
väger 20 gram, skall minimiavgiften höjas 
enligt följande:
  
  4.1 0,151 SDR per försändelse och 1,536 
SDR per kilogram år 2006
  4.2 0,154 SDR per försändelse och 1,566 
SDR per kilogram år 2007
  4.3 0,158 SDR per försändelse och 1,598 
SDR per kilogram år 2008
  4.4 0,161 SDR per försändelse och 1,630 
SDR per kilogram år 2009.
  5 Det pris som skall tillämpas på M-
säckar är 0,793 SDR per kilogram.
  5.1 M-säckar som väger mindre än 5 
kilogram klassificeras som om de vägde 5 
kilogram när terminalavgifterna fastställs.
  6 Adresslandets postförvaltning har rätt 
att ta ut en tilläggsavgift per försändelse om 
0,5 SDR för utbärning av rekommenderade 
försändelser och en tilläggsavgift per 
försändelse om 1 SDR för utbärning av 
assurerade försändelser.
  7 De bestämmelser som skall tillämpas de 
länder emellan som iakttar målsystemet 
gäller också de länder som iakttar 
övergångssystemet och som meddelar att de 
önskar ansluta sig till målsystemet. 
Rådgivande kommissionen för postala 
utredningar kan besluta om 
övergångsåtgärder som skall tas in i 
expeditionsreglementet för 
brevförsändelser.
  8 Några reservationer mot denna artikel 
kan inte göras, utom inom ramen för 
bilaterala avtal.
Article 29
Frais terminaux. Dispositions applicables 
aux échanges entre pays du système cible
  1. La rémunération pour les envois de la 
poste aux lettres, y compris le courrier en 
nombre, à l'exclusion des sacs M, est établie 
d'après l'application des taux par envoi et 
par kilogramme reflétant les coûts de trai-
tement dans le pays de destination; ces 
coûts doivent être en relation avec les tarifs 
intérieurs. Le calcul des taux s'effectue 
selon les conditions précisées dans le 
Règlement de la poste aux lettres.
  2. Les taux par envoi et par kilogramme 
sont calculés à partir d'un pourcentage de la 
taxe d'une lettre prioritaire de 20 grammes 
du régime intérieur, comme suit:
  2.1 pour 2006: 62%;
  2.2 pour 2007: 64%;
  2.3 pour 2008: 66%;
  2.4 pour 2009: 68%.
  3. Les taux ne pourront pas dépasser:
  3.1 pour 2006: 0,226 DTS par envoi et 
1,768 DTS par kilogramme;
  3.2 pour 2007: 0,231 DTS par envoi et 
1,812 DTS par kilogramme;
  3.3 pour 2008: 0,237 DTS par envoi et 
1,858 DTS par kilogramme;
  3.4 pour 2009: 0,243 DTS par envoi et 
1,904 DTS par kilogramme.
  4. Pour la période de 2006 à 2009, les 
taux à appliquer ne pourront pas être 
inférieurs à 0,147 DTS par envoi et 1,491 
DTS par kilogramme. Pour autant que 
l'augmentation des taux ne dépasse pas 
100% de la taxe d'une lettre prioritaire de 
20 grammes du régime intérieur du pays 
concerné, les taux minimaux prendront les 
valeurs suivantes:
  4.1 pour 2006: 0,151 DTS par envoi et 
1,536 DTS par kilogramme;
  4.2 pour 2007: 0,154 DTS par envoi et 
1,566 DTS par kilogramme;
  4.3 pour 2008: 0,158 DTS par envoi et 
1,598 DTS par kilogramme;
  4.4 pour 2009: 0,161 DTS par envoi et 
1,630 DTS par kilogramme.
  5. Pour les sacs M, le taux à appliquer est 
de 0,793 DTS par kilogramme.
  5.1 Les sacs M de moins de 5 
kilogrammes sont considérés comme pesant 
5 kilogrammes pour la rémunération des 
frais terminaux.
  6. Une rémunération supplémentaire de 
0,5 DTS par envoi est prévue pour les 
envois recommandés et une rémunération 
supplémentaire de 1 DTS par envoi est 
prévue pour les envois avec valeur déclarée.
  

  7. Les dispositions prévues entre pays du 
système cible s'appliquent à tout pays du 
système transitoire déclarant vouloir joindre 
le système cible. Le Conseil d'exploitation 
postale peut fixer les mesures transitoires 
dans le Règlement de la poste aux lettres.
  

  8. Aucune réserve, sauf en cas d'accord 
bilatéral, n'est applicable à cet article.

Artikel 30
Terminalavgifter. Bestämmelser som 
skall tillämpas på postgången till, från 
och mellan länder som iakttar 
övergångssystemet
  1  Avgifter
  1.1 Avgiften för brevpostförsändelser, 
med undantag för M-säckar, är 0,147 SDR 
per försändelse och 1,491 SDR per 
kilogram.
  1.1.1 Om postgången i hela sin 
omfattning understiger 100 ton om året, 
sammanslås avgiftens två delar till en och 
utgör 3,727 SDR per kilogram där grunden 
utgörs av det globala medelvärdet, vilket är 
15,21 postförsändelser per kilogram. 
  1.1.2 Om postgången överstiger 100 ton 
om året tillämpas den totala avgiften 3,727 
SDR per kilogram, såvida inte någondera 
av adress- eller avsändarlandets 
postförvaltningar begär att avgifterna skall 
korrigeras så att det motsvarar postgångens 
verkliga antal per kilogram. Den nämnda 
avgiften tillämpas också om försändelsernas 
verkliga antal per kilogram ligger mellan 13 
och 17.
  1.1.3 Om någon av postförvaltningarna 
begär att försändelsernas verkliga antal per 
kilogram skall användas, räknas den avgift 
som skall användas för postgången ut enligt 
det rättelseförfarande som anges i 
expeditionsreglementet för brevpost.
  1.1.4 Ett land som följer målsystemet får 
inte sänka den totala avgift som anges i 
stycke 1.1.2 i fråga om ett land som iakttar 
övergångssystemet, om inte det sistnämnda 
begär korrigering i den andra riktningen.
  

  1.2 Det pris som skall tillämpas i fråga 
om M-säckar är 0,793 SDR per kilogram.
  1.2.1 M-säckar som väger mindre än 5 
kilogram klassificeras som om de vägde 5 
kilogram när terminalavgifterna fastställs.
  1.3 Adresslandets postförvaltning har rätt 
att ta ut en tilläggsavgift per försändelse om 
0,5 SDR för utbärning av rekommenderade 
försändelser och en tilläggsavgift per 
försändelse om 1 SDR för utbärning av 
assurerade försändelser. 
  2 Metod för förenhetligande av systemet
  2.1 När en postförvaltning som iakttar 
målsystemet och som tar emot över 50 ton 
post om året noterar att denna totalvikt 
överstiger tröskelvärdet uträknat enligt de 
regler som anges i expeditionsre-glementet 
för brevpost, kan postförvaltningen tillämpa 
avgiftssystemet enligt artikel 29 i fråga om 
den överskjutande delen, förutsatt att den 
inte har tillämpat rättelseförfarandet.
  

  2.2 När en postförvaltning som iakttar 
övergångssystemet och som tar emot över 
50 ton post om året från ett annat land som 
iakttar övergångssystemet märker att denna 
totalvikt överstiger tröskelvär-det uträknat 
enligt de regler som anges i 
expeditionsreglementet för brevpost, kan 
den tillämpa tilläggsavgift enligt artikel 31 
för den överskjutande delen, förutsatt att 
den inte har tillämpat rättelseförfarandet.
  3 Massförsändelse
  3.1 Avgiften för massförsändelser till 
länder som iakttar målsystemet skall 
fastställas på basis av de i artikel 29 
nämnda priserna per försändelse och 
kilogram.
  

  3.2 De postförvaltningar som iakttar 
övergångssystemet kan för mottagna 
massförsändelser begära 0,147 SDR per 
försändelse och 1,491 SDR per kilogram.
  4 Några reservationer mot denna artikel 
kan inte göras, utom inom ramen för 
bilaterala avtal.
Article 30
Frais terminaux. Dispositions applicables 
aux flux de courrier vers, depuis et entre 
les pays du système transitoire
  1. Rémunération
  1.1 La rémunération pour les envois de la 
poste aux lettres, à l'exclusion des sacs M, 
est de 0,147 DTS par envoi et de 1,491 
DTS par kilogramme.
  1.1.1 Pour les flux inférieurs à 100 tonnes 
par an, les deux composantes sont 
converties à un taux total de 3,727 DTS par 
kilogramme sur la base d'un nombre moyen 
mondial de 15,21 envois par kilogramme.

  1.1.2 Pour les flux supérieurs à 100 
tonnes par an, le taux total de 3,727 DTS 
par kilogramme est appliqué si ni 
l'administration de destination ni 
l'administration d'origine ne demandent 
une révision du taux sur la base du nombre 
réel d'envois par kilogramme du flux en 
question. En outre, ce taux est appliqué 
lorsque le nombre réel d'envois par 
kilogramme se situe entre 13 et 17.
  1.1.3 Lorsqu'une des administrations 
demande l'application du nombre réel 
d'envois par kilogramme, le calcul de la 
rémunération du flux en question est 
effectué selon le mécanisme de révision 
prévu dans le Règlement de la poste aux 
lettres.
  1.1.4 La révision à la baisse du taux total 
indiqué sous 1.1.2 ne peut pas être invoquée 
par un pays du système cible à l'encontre 
d'un pays du système transitoire, à moins 
que ce dernier pays ne demande une 
révision dans le sens inverse.
  1.2 Pour les sacs M, le taux à appliquer 
est de 0,793 DTS par kilogramme.
  1.2.1 Les sacs M de moins de 5 
kilogrammes sont considérés comme pesant 
5 kilogrammes pour la rémunération des 
frais terminaux.
  1.3 Une rémunération supplémentaire de 
0,5 DTS par envoi est prévue pour les 
envois recommandés et une rémunération 
supplémentaire de 1 DTS par envoi est 
prévue pour les envois avec valeur déclarée.
  2. Mécanisme d'harmonisation des 
systèmes
  2.1 Lorsqu'une administration du système 
cible destinataire d'un flux de courrier de 
plus de 50 tonnes par an constate que le 
poids annuel de ce flux dépasse le seuil 
calculé selon les conditions précisées au 
Règlement de la poste aux lettres, elle peut 
appliquer au courrier excédant ce seuil le 
système de rémunération prévu à l'article 
29, à condition qu'elle n'ait pas appliqué le 
mécanisme de révision.
  2.2 Lorsqu'une administration du système 
transitoire qui reçoit en une année un flux 
de courrier supérieur à 50 tonnes d'un autre 
pays du système transitoire établit que le 
poids annuel de ce flux excède le seuil 
calculé selon les conditions précisées dans 
le Règlement de la poste aux lettres, elle 
peut appliquer au courrier excédant ce seuil 
le supplément de rémunération prévu à 
l'article 31, à condition qu'elle n'ait pas 
appliqué le mécanisme de révision.
  3. Courrier en nombre
  3.1 La rémunération pour le courrier en 
nombre à l'intention des pays du système 
cible est établie d'après l'application des 
taux par envoi et par kilogramme prévus à 
l'article 29.
  3.2 Les administrations du système 
transitoire peuvent demander, pour le 
courrier en nombre reçu, une rémunération 
de 0,147 DTS par envoi et de 1,491 DTS 
par kilogramme.
  4. Aucune réserve, sauf en cas d'accord 
bilatéral, n'est applicable à cet article.

Artikel 31
Kvalitetsfonden
  1 De terminalavgifter som övriga länder 
och territorier betalar för post, med 
undantag av M-säckar och 
massförsändelser, till de länder som enligt 
ECOSOC hör till de minst utvecklade 
länderna skall höjas med 16,5 % i fråga om 
den i artikel 30 nämnda avgiften 3,727 SDR 
per kilogram, och förhöjningen skall betalas 
till kvalitetsfonden för att förbättra 
servicenivån i fråga om de minst utvecklade 
länderna. De minst utvecklade länderna 
betalar inte någon sådan avgift till varandra.
  2 Världspostföreningens medlemsländer 
och de territorier som hör till föreningen 
kan framställa en motiverad begäran till 
exekutivrådet om att dessa länder och 
territorier skall anses vara i behov av 
tilläggsresurser. De medlemsländer som 
tillhör TRAC 1-gruppen (tidigare kallade 
utvec-klingsländer) kan anhålla hos 
exekutivrådet om medel från 
kvalitetsfonden på samma villkor som de 
minst utvecklade länderna. Även de 
medlemsländer som inte klassificerats som 
nettobetalande länder av UNDP kan anhålla 
hos exekutivrådet om medel från 
kvalitetsfonden på samma villkor som 
TRAC 1-länderna. De godkända 
ansökningar som gjorts med stöd av denna 
artikel träder i kraft den första januari det år 
som följer på det år då exekutivrådet fattat 
sitt beslut. Exekutivrådet behandlar ansökan 
och fattar utgående från noggranna kriterier 
sitt beslut om huruvida landet vid 
anslutningen till kvalitetsfonden kan anses 
tillhöra de minst utvecklade länderna eller 
TRAC 1-länderna. Exekutivrådet 
kontrollerar och uppdaterar årligen 
förteckningen över Världspostföreningens 
medlemsländer och de territorier som hör 
till föreningen.
  

  
  
  
  
  3 De terminalavgifter som de av 
kongressen klassificerade industriländerna 
och territorierna betalar för post, med 
undantag av M-säckar och 
massförsändelser, till de länder som enligt 
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) hör till 
TRAC 1-länderna skall höjas med 8 % för 
den i artikel 30 fastställda avgiften 3,727 
SDR per kilogram, och förhöjningen skall 
betalas till Kvalitetsfonden för att förbättra 
servicekvaliteten i fråga om de minst 
utvecklade länderna.
  

  
  4 De terminalavgifter som de av 
kongressen klassificerade industriländerna 
och territorierna betalar för post, med 
undantag av M-säckar och 
massförsändelser, till de länder som av 
samma kongress klassificerats som andra 
utvecklingsländer och territorier än de som 
nämns i styckena 1 och 3 skall höjas med 1 
% för den i artikel 30 fastställda avgiften 
3,727 SDR per kilogram, och förhöjningen 
skall betalas till kvalitetsfonden för att 
förbättra servicekvaliteten.
  

  5 Länder och territorier som hör till 
TRAC 1-gruppen kan sträva efter att 
förbättra servicekva-liteten genom sådana 
lokala eller gemensamma projekt för 
gynnande av de minst utvecklade länderna 
och de fattiga länderna i vilka alla medel 
som Kvalitetsfonden beviljat är till direkt 
nytta för parterna.
  

  6 Regionala projekt bör i synnerhet gynna 
Världspostföreningens program för 
förbättrande av servicekvaliteten och för 
ibruktagandet av ett 
kostnadsberäkningssystem i 
utvecklingsländerna. Rådgivande 
kommissionen för postala utredningar skall 
senast 2006 införa förfaranden för 
finansiering av dessa projekt.
Article 31
Fonds pour l'amélioration de la qualité 
de service
  1. Excepté pour les sacs M et les envois 
en nombre, les frais terminaux payables par 
tous les pays et territoires aux pays classés 
par le Conseil économique et social dans la 
catégorie des pays les moins avancés font 
l'objet d'une majoration correspondant à 
16,5% du taux de 3,727 DTS par 
kilogramme indiqué à l'article 30, aux fins 
de l'alimentation du Fonds pour améliorer 
la qualité de service dans les pays les moins 
avancés. Aucun paiement de cette nature 
n'a lieu entre les pays les moins avancés.
  2. Les Pays-membres de l'UPU et les 
territoires compris dans l'Union ont la 
faculté de déposer, auprès du Conseil 
d'administration, une demande dûment 
justifiée pour que leur pays ou territoire soit 
considéré comme ayant besoin de 
ressources supplémentaires. Les pays 
classés MCARB 1 (anciens pays en 
développement) ont la faculté de présenter 
une requête au Conseil d'administration 
pour bénéficier du Fonds pour 
l'amélioration de la qualité de service aux 
mêmes conditions que les pays les moins 
avancés. En outre, les pays classés par le 
Programme des Nations Unies pour le 
développement dans la catégorie des pays 
contributeurs nets ont la faculté de présenter 
une requête au Conseil d'administration 
pour bénéficier du Fonds pour l'améliora-
tion de la qualité de service aux mêmes 
conditions que les pays éligibles au 
MCARB 1. Les requêtes considérées favor-
ablement en vertu du présent article pren-
nent effet le premier jour de l'année civile 
suivant celle de la décision du Conseil 
d'administration. Le Conseil 
d'administration évalue la demande et dé-
cide, sur la base de critères d'appréciation 
sévères, si un pays peut ou non être con-
sidéré comme un pays moins avancé ou un 
pays éligible au MCARB 1, selon le cas, au 
regard du Fonds pour l'amélioration de la 
qualité de service. Le Conseil 
d'administration revoit et actualise chaque 
année la liste des Pays-membres de l'UPU 
et des territoires compris dans l'Union 
  3. Excepté pour les sacs M et les envois 
en nombre, les frais terminaux payables par 
les pays et territoires classés par le Congrès 
dans la catégorie des pays industrialisés aux 
fins de rémunération des frais terminaux 
aux pays et territoires classés par le Pro-
gramme des Nations Unies pour le déve-
loppement dans la catégorie des pays autres 
que les pays les moins avancés pouvant bé-
néficier des ressources MCARB 1 font 
l'objet d'une majoration correspondant à 
8% du taux de 3,727 DTS par kilogramme 
indiqué à l'article 30, au titre de 
l'alimentation dudit Fonds pour améliorer 
la qualité de service dans les pays de cette 
dernière catégorie. 
  4. Excepté pour les sacs M et les envois 
en nombre, les frais terminaux payables par 
les pays et territoires classés par le Congrès 
dans la catégorie des pays industrialisés aux 
fins de rémunération des frais terminaux 
aux pays et territoires classés par le même 
Congrès dans la catégorie des pays en déve-
loppement autres que ceux indiqués sous 1 
et 3 font l'objet d'une majoration corre-
spondant à 1% du taux de 3,727 DTS par 
kilogramme indiqué à l'article 30, au titre 
de l'alimentation dudit Fonds pour amélio-
rer la qualité de service.
  5. Les pays et territoires habilités à bé-
néficier des ressources MCARB 1 peuvent 
chercher à améliorer la qualité de leur ser-
vice grâce à des projets régionaux ou multi-
nationaux en faveur des pays les moins 
avancés ou des pays à faible revenu. Ces 
projets profiteraient directement à toutes les 
parties qui contribueraient à leur finance-
ment par l'intermédiaire du Fonds pour 
l'amélioration de la qualité de service.
  6. Les projets régionaux devraient no-
tamment favoriser la concrétisation des 
programmes de l'UPU en faveur de 
l'amélioration de la qualité de service et la 
mise en place de systèmes de comptabilité 
analytique dans les pays en développement. 
Le Conseil d'exploitation postale adoptera 
en 2006 au plus tard des procédures  
daptées en vue du financement de ces 
projets.

  Artikel 32
  Transitavgifter
  1 För slutna postsändningar och för 
försändelser i öppen transit som utväxlas 
mellan två postförvaltningar eller mellan 
två postkontor inom samma land med hjälp 
av transporter som tillhandahålls av en eller 
flera andra postförvaltningar 
(tredjepartstjänster) skall betalas 
transitavgift. Transitavgifterna utgör 
ersättning för transittransporter till lands, 
till sjöss och med flyg.
Article 32
Frais de transit
  1. Les dépêches closes et les envois en 
transit à découvert échangés entre deux ad-
ministrations ou entre deux bureaux du 
même pays au moyen des services d'une ou 
de plusieurs autres administrations (services 
tiers) sont soumis au paiement des frais de 
transit. Ceux-ci constituent une rétribution 
pour les prestations concernant le transit 
territorial, le transit maritime et le transit 
aérien.

KAPITEL II
Övriga bestämmelser
Artikel 33
Beräkning av grundavgifter och avgifter 
för flygtransport
  1 Den grundavgift för flygtransport som 
tillämpas vid avräkningen 
postförvaltningarna emellan godkänns av 
rådgivande kommissionen för postala 
utredningar. Den beräknas av 
internationella byrån enligt den fastställda 
formeln i expeditionsreglementet för 
brevpost.
  2 Beräkningen av flygtransportavgiften 
för slutna försändelser, 1 klass försändelser 
samt flygpostförsändelser och flygpostpaket 
som skickas i öppen transit liksom relevanta 
avräkningsmeto-der fastställs i 
expeditionsreglementena för brevpost 
respektive paketpost.
  3 Transportavgifterna för hela flygrutten 
skall
  3.1 i fråga om slutna postsändningar 
betalas av avgångslandets postförvaltning, 
också i de fall då försändelserna 
transporteras via en eller flera andra 
förvaltningars område.
  3.2 i fråga om 1 klass försändelser och 
flygpostförsändelser i öppen transit, också 
felsända sådana, betalas av den 
postförvaltning som vidarebefordrar 
försändelserna till en annan postförvalt-
ning.
  4 Samma regler tillämpas på försändelser 
som är undantagna avgift vid land- eller 
sjötransit om de befordras med flyg.
  5 Varje postförvaltning i adresslandet 
som befordrar utrikesförsändelser i inrikes 
flygtrafik har rätt att få ersättning för de 
extra kostnader detta föranleder under 
förutsättning att det vägda medeltalet för 
flygruttens längd överstiger 300 km. 
Rådgivande kommissionen för postala 
utredningar kan ersätta detta kriterium med 
något annat lämpligt kriterium. Såvida 
någon överenskommelse om avgiftsfrihet 
inte ingåtts skall avgifterna vara enhetliga 
för alla brevförsändelser från utlandet som 
anländer med flyg eller som 1 klass post, 
oberoende av om de vidarebefordras med 
flyg eller inte.

  6 Om de terminalavgifter som 
adresslandets postförvaltning tar ut 
uttryckligen grundar sig på kostnader eller 
inrikesavgifter, betalas dock inte någon 
tilläggsersättning för inrikes flygbefordran.

  7 Vid beräkningen av det vägda 
medeltalet för flygsträckans längd får 
adresslandets postför-valtning inte innefatta 
vikten på de postförsändelser för vilka 
terminalavgiften uttryckligen är baserad på 
kostnader eller adresslandets 
inrikesavgifter.
Chapitre 2
Autres dispositions
Article 33
Taux de base et dispositions relatives aux 
frais de transport aérien
  1. Le taux de base à appliquer au règle-
ment des comptes entre administrations au 
titre des transports aériens est approuvé par 
le Conseil d'exploitation postale. Il est cal-
culé par le Bureau international d'après la 
formule spécifiée dans le Règlement de la 
poste aux lettres.
  2. Le calcul des frais de transport aérien 
des dépêches closes, des envois prioritaires, 
des envois-avion et des colis-avion en tran-
sit à découvert, de même que les modes de 
décompte y relatifs, est décrit dans le 
Règlement de la poste aux lettres et le 
Règlement concernant les colis postaux.
  3. Les frais de transport pour tout le par-
cours aérien sont:
  3.1 lorsqu'il s'agit de dépêches closes, à 
la charge de l'administration du pays 
d'origine, y compris lorsque ces dépêches 
transitent par une ou plusieurs administra-
tions postales intermédiaires;
  3.2 lorsqu'il s'agit d'envois prioritaires et 
d'envois-avion en transit à découvert, y 
compris ceux qui sont mal acheminés, à la 
charge de l'administration qui remet les en-
vois à une autre administration.
  4. Ces mêmes règles sont applicables aux 
envois exempts de frais de transit territorial 
et maritime s'ils sont acheminés par avion.
  5. Chaque administration de destination 
qui assure le transport aérien du courrier in-
ternational à l'intérieur de son pays a droit 
au remboursement des coûts supplémen-
taires occasionnés par ce transport, pourvu 
que la distance moyenne pondérée des par-
cours effectués dépasse 300 kilomètres. Le 
Conseil d'exploitation postale peut rem-
placer la distance moyenne pondérée par un 
autre critère pertinent. Sauf accord prévoy-
ant la gratuité, les frais  oivent être unifor-
mes pour toutes les dépêches prioritaires et 
les dépêches-avion provenant de l'étranger, 
que ce courrier soit réacheminé ou non par 
voie aérienne.
  6. Cependant, lorsque la compensation 
des frais terminaux perçue par 
l'administration de destination est fondée 
spécifiquement sur les coûts ou sur les tarifs 
intérieurs, aucun remboursement supplé-
mentaire au titre des frais de transport 
aérien intérieur n'est effectué.
  7. L'administration de destination exclut, 
en vue du calcul de la distance moyenne 
pondérée, le poids de toutes les dépêches 
pour lesquelles le calcul de la compensation 
des frais terminaux est spécifiquement fon-
dé sur les coûts ou sur les tarifs intérieurs 
de l'administration de destination.

Artikel 34
Avgifter för land- och sjötransport av 
postpaket
  1 För paket som förmedlas mellan två 
postförvaltningar tas för ankommande 
försändelse ut avgift för inrikes 
postutdelning, som beräknas genom att 
sammanslå grundavgiften per paket och per 
kilogram enligt expeditionsreglementet.
  1.1 Med beaktande av ovan nämnda 
grundavgifter kan postförvaltningarna 
dessutom ha rätt att ta ut tilläggsavgifter per 
paketförsändelse och per kilogram i 
enlighet med bestämmelserna i expeditions-
reglementet.
  1.2 De avgifter som nämns i styckena 1 
och 1.1 skall betalas av postförvaltningen i 
avgångslan-det, om inte 
expeditionsreglementet för postpaket 
medger undantag från denna regel.
  1.3 Utdelningsavgifterna skall vara 
enhetliga inom varje lands hela territorium.
  2 I fråga om paket som utväxlas mellan 
två postförvaltningar eller mellan två 
postanstalter inom samma land med hjälp 
av en eller flera postförvaltningars 
landtransporter tillfaller i enlighet med 
expeditionsreglementet en andel av den 
transitlandsavgift som tas ut vart och ett av 
de länder som deltar i landtransporten 
utgående från delsträckornas längd.
  2.1 	De postförvaltningar som 
förmedlar paket enligt villkoren för öppen 
transit kan ta ut den engångsavgift per 
försändelse som fastställs i 
expeditionsreglementet.
  2.2 Transitlandsavgiften skall betalas av 
postförvaltningen i avgångslandet, om inte 
expeditions-reglementet för postpaket 
medger undantag från denna regel.
  3 Varje land vars postförvaltning deltar i 
förmedling av paket sjövägen har rätt att ta 
ut en sjötransportavgift. Denna avgift skall 
betalas av postförvaltningen i 
avgångslandet, om inte expedi-
tionsreglementet för postpaket medger 
undantag från denna regel. 
  

  3.1 Sjötransportavgiften fastställs i 
enlighet med expeditionsreglementet för 
paketpost utgående från delsträckornas 
längd.
  3.2 Postförvaltningarna har rätt att höja 
sjötransportavgifterna i stycke 3.1 med 
högst 50 procent. De kan däremot sänka 
dem utan nedre gräns.
Article 34
Quotes-parts territoriales et maritimes 
des colis postaux
  1. Les colis échangés entre deux 
administrations postales sont soumis aux 
quotes-parts territoriales d'arrivée calculées 
en combinant le taux de base par colis et le 
taux de base par kilogramme fixés par le 
Règlement.
  1.1 Tenant compte des taux de base ci-
dessus, les administrations postales peuvent 
en outre être autorisées à bénéficier de taux 
supplémentaires par colis et par 
kilogramme, conformément aux 
dispositions prévues par le Règlement 
  1.2 Les quotes-parts visées sous 1 et 1.1 
sont à la charge de l'administration du pays 
d'origine, à moins que le Règlement con-
cernant les colis postaux ne prévoie des dé-
rogations à ce principe.
  1.3 Les quotes-parts territoriales d'arrivée 
doivent être uniformes pour l'ensemble du 
territoire de chaque pays.
  2. Les colis échangés entre deux admini-
strations ou entre deux bureaux du même 
pays au moyen des services terrestres d'une 
ou de plusieurs autres administrations sont 
soumis, au profit des pays dont les services 
participent à l'acheminement territorial, aux 
quotes-parts territoriales de transit fixées 
par le Règlement selon l'échelon de dis-
tance.
  2.1 Pour les colis en transit à découvert, 
les administrations intermédiaires sont auto-
risées à réclamer la quote-part forfaitaire 
par envoi fixée par le Règlement.
  2.2 Les quotes-parts territoriales de transit 
sont à la charge de l'administration du pays 
d'origine, à moins que le Règlement con-
cernant les colis postaux ne prévoie des 
dérogations à ce principe.
  3. Chacun des pays dont les services par-
ticipent au transport maritime de colis est 
autorisé à réclamer les quotes-parts mari-
times. Ces quotes-parts sont à la charge de 
l'administration du pays d'origine, à moins 
que le Règlement concernant les colis 
postaux ne prévoie des dérogations à ce 
principe.
  3.1 Pour chaque service maritime em-
prunté, la quote-part maritime est fixée par 
le Règlement concernant les colis postaux 
selon l'échelon de distance. 
  3.2 Les administrations postales ont la fa-
culté de majorer de 50% au maximum la 
quote-part maritime calculée conformément 
à 3.1. Par contre, elles peuvent la réduire à 
leur gré.

Artikel 35
Rätten för Rådgivande kommissionen för 
postala utredningar att fastställa avgifter
  
  1 Rådgivande kommissionen för postala 
utredningar har rätt att fastställa följande 
avgifter som postförvaltningarna skall 
betala i enlighet med villkoren i 
expeditionsreglementena:
  1.1 Transitavgifter för hantering och 
transport av brevförsändelser genom ett 
eller flera förmedlande länder
  1.2 Grundavgifter och avgifter för 
flygtransport för postbefordran med flyg
  1.3 Utdelningsavgifter som ersättning för 
utdelning av ankommande postpaket
  1.4 Transitlandsavgifter för hantering och 
transport av paket landvägen genom 
förmedlingslandet
  
  1.5 Sjötransportavgifter för befordran av 
paket sjövägen.
  2. Alla rättelser som görs enligt metoder 
som skall garantera en lika stor ersättning 
för alla postförmedlingar som producerar 
tjänster skall grunda sig på så tillförlitliga 
och representativa ekonomiska uppgifter 
som möjligt. Alla ändringar om vilka beslut 
fattats träder i kraft den dag rådgivande 
kommissionen för postala utredningar 
bestämmer.
Article 35
Pouvoir du Conseil d'exploitation postale 
de fixer le montant des frais et des quo-
tes-parts
  1. Le Conseil d'exploitation postale a le 
pouvoir de fixer les frais et les quotes-parts 
ci-après, qui doivent être payés par les ad-
ministrations postales selon les conditions 
énoncées dans les Règlements:
  
  1.1 frais de transit pour le traitement et le 
transport des dépêches de la poste aux let-
tres par au moins un pays tiers;
  1.2 taux de base et frais de transport aéri-
en applicables au courrier-avion;
  1.3 quotes-parts territoriales d'arrivée 
pour le traitement des colis arrivants;
  1.4 quotes-parts territoriales de transit 
pour le traitement et le transport des colis 
par un pays tiers;
  
  1.5 quotes-parts maritimes pour le trans-
port maritime des colis.
  2. La révision qui pourra être faite, grâce 
à une méthodologie qui assure une ré-
munération équitable aux administrations 
assurant les services, devra s'appuyer sur 
des données économiques et financières fi-
ables et représentatives. La modification 
éventuelle qui pourra être décidée entrera 
en vigueur à une date fixée par le Conseil 
d'exploitation postale.

Del IV
Slutbestämmelser
Artikel 36
Villkor för ratificering av förslagen till 
ändring av konventionen och 
expeditionsreglementena
  1 För att konventionen skall kunna 
godkännas måste majoriteten av de 
närvarande röstberättigade representanterna 
godkänna de förslag till ändringar av 
konventionen som behandlas av 
kongressen. Vid omröstningen skall minst 
hälften av de röstberättigade 
medlemsländerna ha en representant 
närvarande.
  2 För att expeditionsreglementena för 
brevpost respektive paketpost skall kunna 
godkännas måste majoriteten av de 
röstberättigade medlemsländerna godkänna 
förslagen till ändringar av reglementena.
  

  3 För att de förslag till ändringar av 
konventionen och dess slutprotokoll som 
framläggs mellan två kongresser skall träda 
i kraft måste de få
  3.1 två tredjedelar av rösterna vid en 
omröstning i vilken åtminstone hälften av 
föreningens röstberättigade medlemsländer 
deltar ifall det är fråga om en ändring
  3.2 en majoritet av rösterna om det är 
fråga om en tolkning av bestämmelserna.
  4 Utan hinder av bestämmelserna i stycke 
3.1 kan ett medlemsland vars nationella 
lagstiftning inte ännu harmonierar med en 
föreslagen ändring inom 90 dagar efter att 
det har fått vetskap om förslaget lämna in 
ett skriftligt meddelande till 
generaldirektören för internationella byrån 
om att landet inte kan godkänna ändringen.
Quatrième partie
Dispositions finales
Article 36
Conditions d'approbation des proposi-
tions concernant la Convention et les 
Règlements
  1. Pour devenir exécutoires, les proposi-
tions soumises au Congrès et relatives à la 
présente Convention doivent être approu-
vées par la majorité des Pays-membres 
présents et votants ayant le droit de vote. La 
moitié au moins des Pays-membres repré-
sentés au Congrès ayant le droit de vote 
doivent être présents au moment du vote.
  2. Pour devenir exécutoires, les proposi-
tions relatives au Règlement de la poste aux 
lettres et au Règlement concernant les colis 
postaux doivent être approuvées par la ma-
jorité des membres du Conseil 
d'exploitation postale ayant le droit de vote.
  3. Pour devenir exécutoires, les proposi-
tions introduites entre deux Congrès et rela-
tives à la présente Convention et à son Pro-
tocole final doivent réunir:
  3.1 les deux tiers des suffrages, la moitié 
au moins des Pays-membres de l'Union 
ayant le droit de vote et ayant participé au 
suffrage, s'il s'agit de modifications; 
  
  3.2 la majorité des suffrages s'il s'agit de 
l'interprétation des dispositions.
  4. Nonobstant les dispositions prévues 
sous 3.1, tout Pays-membre dont la législa-
tion nationale est encore incompatible avec 
la modification proposée a la faculté de 
faire une déclaration écrite au Directeur gé-
néral du Bureau international indiquant 
qu'il ne lui est pas possible d'accepter cette 
modification, dans les quatre-vingt-dix 
jours à compter de la date de notification de 
celle-ci.

Artikel 37
Förbehåll som framlades vid kongressen
  1 Förbehåll i strid med 
Världspostföreningens mål och syfte är inte 
tillåtna.
  2 I regel skall ett medlemsland som är av 
annan åsikt än de övriga medlemsländerna 
sträva till att i mån av möjlighet godta 
majoritetens åsikt. Förbehåll skall 
framställas endast om det är ytterst 
nödvändigt, och de skall motiveras på 
erforderligt sätt.
  3 Förbehåll till någon av artiklarna i den 
gällande konventionen skall framställas 
som förslag till kongressen och vara skrivna 
på något av internationella byråns 
arbetsspråk och i enlighet med reglerna för 
ärendet i fråga i kongressens arbetsordning.
  

  4 För att förslaget till förbehåll skall 
kunna godkännas måste det godkännas med 
så stor majoritet som förutsätts för en 
ändring i den artikel som förbehållet gäller.
  

  5 I princip skall förbehållen tillämpas 
ömsesidigt mellan de medlemsländer som 
gjort förbehållen och övriga 
medlemsländer.
  6 Förbehåll mot den gällande 
konventionen fogas till dess slutprotokoll 
utgående från de förslag som kongressen 
godkänner.
Article 37
Réserves présentées lors du Congrès
  1. Toute réserve incompatible avec l'objet 
et le but de l'Union n'est pas autorisée.
  2. En règle générale, les Pays-membres 
qui ne peuvent pas faire partager leur point 
de vue par les autres Pays-membres doivent 
s'efforcer, dans la mesure du possible, de se 
rallier à l'opinion de la majorité. La réserve 
doit se faire en cas de nécessité absolue et 
être motivée d'une manière appropriée.
  3. La réserve à des articles de la présente 
Convention doit être soumise au Congrès  
sous la forme d'une proposition écrite en 
une des langues de travail du Bureau  Inter-
national conformément aux dispositions y 
relatives du Règlement intérieur du Con-
grès.
  4. Pour être effective, la réserve soumise 
au Congrès doit être approuvée par la ma-
jorité requise dans chaque cas pour la modi-
fication de l'article auquel se rapporte la ré-
serve.
  5. En principe, la réserve est appliquée sur 
une base de réciprocité entre le Pays-
membre l'ayant émise et les autres Pays-
membres.
  6. La réserve à la présente Convention 
sera insérée dans son Protocole final sur la 
base de la proposition approuvée par le 
ongrès.

Artikel 38
Konventionens ikraftträdande och 
giltighetstid
  1 Denna Konvention träder i kraft den 1 
januari 2006 och förblir gällande fram till 
dess att avtalen från följande kongress 
träder i kraft.
  Till bekräftelse härav har de 
befullmäktigade ombuden för 
medlemsländernas regeringar undertecknat 
denna Konvention i ett exemplar som 
förvaras hos generaldirektören för 
internationella byrån. Världspost-
föreningens internationella byrå sänder en 
kopia av konventionen till alla 
fördragsslutande parter.
  Upprättad i Bukarest den 5 oktober 2004.

Article 38
Mise à exécution et durée de la Conven-
tion
  1. La présente Convention sera mise à 
exécution le 1er janvier 2006 et demeurera 
en vigueur jusqu'à la mise à exécution des 
Actes du prochain Congrès.
  En foi de quoi, les Plénipotentiaires des 
Gouvernements des Pays-membres ont sig-
né la présente Convention en un exemplaire 
qui est déposé auprès du Directeur général 
du Bureau international. Une copie en sera 
remise à chaque Partie par le Bureau 
international de l'Union postale universelle.
  Fait à Bucarest, le 5 octobre 2004.

 



 



 



 




   



2
   












   



79