Jag vill först uttrycka min stora tacksamhet och glädje över att Nordiska rådet tar upp den här typen av diskussion och att man fokuserar på den globala utvecklingen och vad det kan innebära för våra nordiska samhällen. Det är viktigt att vi här i Nordiska rådet debatterar och diskuterar sådana saker som är aktuella och som berör alla människor i våra länder och i våra områden.

Det har visat sig här i diskussionen att den nordiska välfärdsmodellen är väldigt central och någonting som vi alla är stolta över, i stort sett oberoende vilket land eller vilket parti vi representerar, och det har vi naturligtvis all anledning att vara. Men det som jag känner, efter att ha lyssnat på diskussionen hittills och tagit del av den rapport som har gjorts inför debatten, är att på något sätt så känns det som att vi kanske inte tar situationen riktigt på det allvar som jag ändå tror att vi har framför oss.

Det har sagts här av olika talare att vi har en förhållandevis stor offentligt sektor i våra nordiska länder, vi har en åldrande befolkning, vi känner redan ett tryck av våra EU-medlemskap när det gäller skattesänkningar, vi vet vilken enorm potential det finns i Asien när det gäller arbetskraft och även intellektuell kapacitet osv. Vi känner till Kinas produktionsförmåga, vi känner till konkurrenskraften från USA osv. Allt detta är sådana saker som vårt näringsliv skall klara att konkurrera med eller mot samtidigt som vi skall försöka upprätthålla en nordisk välfärdsmodell – det är minsann ingen lätt utmaning. Jag vill att vi tillsammans naturligtvis skall försöka göra det, men jag tror att vi måste se sanningen i vitögat och se att vi har svåra utmaningar framför oss. Jag har sett det här ur ett lokalt samhälles synvinkel i vårt EU-medlemskap och hur hotad man ibland kan känna sig när plötsligt marknaden öppnar sig; jag kan bara nämna sjöfarten och sjöfartspolitiken som ett exempel för oss när det blev en friare marknad och vi kände t.ex. konkurrensen från Baltikum. Det kunde nästan över en natt slå undan fötterna på det som var en basnäring i vårt samhällle.

Med det, herr president, vill jag komma in på det som jag också tycker är viktigt att lyfta fram i det här sammanhanget, nämligen det som ur nationell synvinkel, ur nordisk synvinkel kan visa sig vara bra när vi, som statsminister Vanhanen sade, måste öppna oss mot växande marknader, och så är det, det är ett helt korrekt konstaterande. Men det som är bra på det övergripande planet kan ibland vara en katastrof på det lokala planet och där tycker jag att vi har ett ansvar att se till att när vi anpassar oss till den globala konkurrenssituationen vi också hjälper de regioner eller de orter som de facto blir utsatta och drabbas av konsekvenserna av globaliseringseffekten. Som det nämligen har sagts här tidigare, det är många arbetsplatser som är hotade och som kommer att vara hotade genom de förändringar som vi har framför oss.

Jag stöder det som har sagts här om att man kanske borde fundera på ett nordiskt globaliseringsråd, det kunde vara ett bra resultat av debatten som förs här i dag. Men jag tror också, herr president, att det skulle vara bra om vi skulle fundera på någon form av nordisk solidaritet när det gäller att hantera globaliseringen som vi har framför oss, om vi så vill eller inte, för det finns många möjligheter i globaliseringen och vi skall satsa på det som vi är starka på och utveckla det. Men vi måste också vara medvetna om och ta på allvar den oro som många människor känner i de länder som vi representerar: kommer vi att vara konkurrenskraftiga i framtiden, kommer det att finnas en plats för oss också framöver? Det tror jag att våra medborgare förväntar sig att vi också skall diskutera här i Nordiska rådet och naturligtvis också hemma i våra länder. Jag tror att det skulle vara en väldigt bra signal från detta toppmöte om vi tydligt skulle visa och ge en klar hälsning till våra medborgare att det finns en nordisk solidaritet och vi skall hjälpa varandra, att tillsammans är vi starka och vi kan också klara den globala konkurrensen. Jag stöder väldigt mycket det som statsminister Stoltenberg sade om vinnarregion; det känns inte heller för mig helt riktigt, för vi vet att vi är en av de rikaste regionerna i världen och vi har också ett solidariskt ansvar. Jag tror att det skulle vara bättre om vi skulle satsa på att kalla det för att vi skall se till att vi tryggar en uthållig välfärd i våra nordiska samhällen, det skulle kännas mera bekvämt för mig i varje fall och jag tror för många medborgare.

55. Pehr Löv

Herr president! Åland är ett superexempel när det gäller nordisk välfärd på det sättet att man har ett så gott sysselsättningsläge, arbetslösheten är lika med noll. Nu vill jag plocka upp någonting som kan vara ett hot ändå för välfärden i Norden som inte har nämnts så starkt. Statsminister Stoltsenberg var inne på det här: motivationen att jobba tillräckligt. Det låter lite konstigt, men så är det. Vi har allt mera sjukskrivningar, 21 dagar per industriarbetstagare i Finland i fjol. Och vi har en låg medelpensionsålder speciellt i Finland och i viss mån i andra nordiska länder. Om vi inte tar tag 1 det här på allvar så kan det bli ett hot mot den nordiska välfärden. Bättre ledarskap, bättre motivation att också satsa lite extra, det är vad som behövs utöver de instrument som vi har nu för tillfället. Jag vet inte hur ni har lyckats tackla det här på Åland, men bra har ni det för tillfället.

56. Lantrådet Roger Nordlund

Det är mycket riktigt som Pehr Löv säger att vi har en lycklig situation på Åland i dag med ingen arbetslöshet utan tvärtom brist på arbetskraft. Det beror naturligtvis på att vi har ett duktigt näringsliv och vi har goda förutsättningar, vi har en geografi, vi ligger mittemellan Stockholm- och Åboregionen, som vi kan dra fördel av. Men det som många kanske inte känner till – många tror att Åland är ett litet slutet ösamhälle – är att av oss som bor på Åland är var tredje född utanför Åland, alltså 35 procent av dem som bor på Åland är inflyttade. Vi har ungefär 64 olika nationaliteter. Det här är lite av det som grunden till framgången för Åland: vi har byggt ett samhälle som har lyckats attrahera duktiga människor att flytta till Åland, för det är människorna som skapar samhället och vi ålänningar som är födda på Åland, om vi säger så, vi skulle inte ha klarat av att bygga näringsliv, kulturliv, idrottsliv osv. ensamma. På det sättet tror jag också Åland kan tjäna som ett exempel för hela Norden: vi behöver ha att tryggt nordiskat samhälle som attrahterar människor att flytta hit och hjälpa oss att fortsätta att bygga vidare på våra samhällen.

57. Line Barfod

Flere har med landråden sagt, at det er en lidt uheldig titel: Norden som global vinderregion. Derfor synes jeg, det ville være en god idé, hvis vi brugte det, der står i den pjece, der er delt rundt til os i dag, nemlig ”at møde globaliseringen tilsammen”. Det burde være det, vi i stedet for prøver at bruge som overskrift.

Jeg vil stille et spørgsmål til indlægget fra landråden. Vi har tidligere bidraget til globaliseringen ved at sætte miljøet på verdensdagsordenen, lave svanemærket. Nu kunne vi sige, at noget af det, vi bidrager med, er at være med til at sikre ordentlige arbejdsvilkår for folk i andre lande. Vi hører frygtelige beretninger om, hvordan de ting, vi køber i vores lande, er blevet til. Arbejdere i Indien og Kina bliver forgiftet af at lave billige produkter til os. Derfor skal vi påtage os vores ansvar for at være med til at sikre gode arbejdsvilkår, også i andre dele af verden. Det er noget af det, der kan være Nordens bidrag til at møde globaliseringen sammen.

58. Roger Nordlund

Herr president! I den mån vi kan ska vi naturligvis hjälpa till på det sätt som sades här tidigare. Men jag tror att det är viktigt att notera vår, låt oss säga, relativa stsorlek i sammanhanget. Jag satt och räknade ut här för mig själv att vi är ungefär 27 000 människor på Åland och alltså ungefär en tusendedel av Norden. Här iNorden är vi ungefär 25 miljoner, som sades tidigare. Det betyder att Norden är ungefär en tvåhundradedel av hela världens befolkning. Vi är ganska små i sammanhanget. Men jag tycker att vi ska ta vårt solidariska ansvar och göra vad vi kan.

Vi har haft förmånen, vi i de nordiska länderna, att leva i trygga samhällen med god livskvalitet. Vi måste ha ett globalt samvete och göra vad vi kan för att hjälpa de andra att få det lika bra som vi.

59. Lyly Rajala

Herr president! Jag tycker att Ålands representant tog upp en mycket betydande näringsgren; sjöfarten. Roger Nordlund berättade att Åland är en ö.

Jag anser att alla våra skandinaviska länder är öar ur europeisk synvinkel. Sjöfarten är en oerhört viktig näring för oss. Jag känner bäst till mitt eget land, Finland. Över 80 procent av vår export transporteras till sjöss och 60 procent av importen. Vi befinner oss på en verklig ö.

Mellan medlemsländerna i Nordiska rådet har vi ändå en blodig kamp om under vilken flagg fartygen skall segla. Det finns avsevärda skillnader i våra länders stödsystem.

Enligt min mening borde vi dra mer åt samma håll, harmonisera stödsystem och så vidare, för att inte konkurrera ut varandra inom sjöfarten. Det skulle vara till fördel för oss alla.

60. Roger Nordlund

Herr president! Jag kan säga att jag stöder till hundra procent det föregående talaren sade. Det är frågor som har varit väldigt mycket på tapeten och väldigt allvarliga i det landskap som jag representerar och ansvarar för under de senaste åren. Nu har Finlands regering gått in för ett stödsystem och en politik som gör att vi kan känna en större trygghet inför framtiden.

Jag tror ändå att det är viktigt att man är beredd att så småningom diskutera detta också på EU-nivå så att vi slipper den dominoeffekt som gör att vi sänker lite och så sänker nästa lite till. Det kan inte vara konstruktivt i det långa loppet.

Sjötrafiken, om vi ska ta upp den sektorn, är en starkt växande näring internationellt och globalt. Det är viktigt att se till att de nordiska länderna har sådana system att vi är konkurrenskraftiga och kan ta vår del av den marknaden också.

Generaldebatt

124. Lasse Wiklöf

Fru President!

Det är mycket intressanta analyser som redovisas i den förutsättningslösa kartläggningen av de autonoma områdenas ställning och arbetsmöjligheter i det nordiska samarbetet som sammanställts av generalsekreteraren med benäget bistånd av flera bemärkta sakkunniga och som nu ligger till grund för regeringarnas redogörelse.

Jag har särskilt fäst mig vid professorernas Suksis och Bernitz samt den tidigare generalsekreteraren i Nordiska ministerrådet Clements inlägg i rapporten. Särskilt intressant tycker jag Bernitz konstaterande är att den internationella rätten så påtagligt utvecklats under senare decennier att den tid nu är förbi då den internationella rätten i princip endast bestod av rättsregler som gäller mellan suvernära stater. Han konstaterar att det i ett s.k. funktionellt medlemskap inte föreligger folkrättsliga hinder för ett förstärkande av de självstyrande områdenas ställning i det nordiska samarbetet.

Rapporten visar, menar jag, på goda möjligheter att utveckla autonomiernas ställning och det är med mycket stor glädje som man också noterar statsministrarnas biträdande åsikt om en sådan utvecklingslinje. Det är, som det heter, att finns det vilja så finns det sannerligen också en väg.

För oss på Åland är det nu lika naturligt att åter analysera och granska förutsättningarna för vidgade möjligheter för autonomierna som det var under Kling-kommitténs arbete 1968 och Petri-kommitténs granskning 1982 – det har gått ett kvartssekel igen. Den skrivna bostaven är statisk, medan vi i ett globaliserat tidevarv får vidkännas mycket starka förändringsvindar som kräver nya tag och nytänkande. Det är därför med stor tillförsikt som jag ser fram emot samarbetsministrarnas fortsatta arbete med att stärka autonomiernas ställning och se hur det kan ske i förhållande till Helsingforsavtal och olika konstitutioner. Nu gäller det att börja det praktiska arbetet utan tidsutdräkt, och jag har goda förhoppningar!

128. Raija-Liisa Eklöw

Fru president! Ålands delegation i Nordiska rådet stöder fullt ut Färöarnas ambitioner att stärka sin ställning i det nordiska samarbetet. Vi har mycket goda erfarenheter av det nordiska samarbetet. Men jag vill passa på att ändå påpeka att vi är besvikna över att rådet inte vill beakta våra synpunkter när det gäller tidpunkten för sessionen. Just idag öppnar Ålands lagting sitt arbetsår, vilket innebär också val av talman. Således kan vi som deltar i det här mötet inte delta i talmansvalet, vilket är viktigt.

När det gäller arbetet här i rådet är vi särskilt nöjda med att vi kan agera som fullvärdiga medlemmar, och jag tror att jag kan säga att vi har för vana att ta vara på de möjligheter som finns att väcka nya initiativ ifrågor som berör oss eller som vi annars tycker är angelägna. Vi har ingen plats i presidiet men har helt i enlighet med rådets arbetsordning deltagit i presidiets möten när presidiet behandlat frågor som berört oss.

Färöarnas initiativ ger oss nu ett utmärkt tillfälle att utvärdera de erfarenheter som vunnits under de år som de självstyrande områdena har haft egna delegationer. Jag anser faktiskt att det är hög tid att se på vad som varit bra och vad som fungerat mindre bra. Det är bra att kartläggningen om de självstyrande områdenas ställning gjordes. Kartläggningen, som utfördes av sakkunniga, visade att det inte finns några juridiska hinder för att stärka eller utvidga de självstyrande områdenas ställning. Det hänger alltså till syvende och sist på den politiska viljan att gå de självstyrande områdena till mötes.

Jag föreslår därför att samarbetsministrarna utser en politisk arbetsgrupp för att i snabb takt se på hur de självstyrande områdenas ställning kan stärkas.

De nordiska ministrarnas frågetimme

156. Raija-Liisa Eklöw

Herr president! Jag ställer min fråga till samarbetsminister Jan-Erik Enestam från Finland och fortsätter med gränshindersfrågor.

En ny gränshindersproblematik har uppstått efter det att Finland implementerat EU-direktivet om läkarkompetens utan att ta hänsyn till den nordiska överenskommelsen om gemensamt godkännande av denna kompetens. Således har finska läkarstuderande som studerat i andra nordiska länder hamnat i en jättesvår situation. Om de vill komma hem och arbeta i Finland hamnar de i en situation att de får jobba ett extra år i praktiktjänst innan de kan få riktiga tjänster, kort sagt. Det här är en besvärlig situation eftersom vi vill ha våra studerande tillbaka till Finland, särskilt de svenskspråkiga.

Min fråga är: Vad tänker minister Enestam eller Finlands regering att göra för att situationen återställs till vad som gäller enligt de nordiska reglerna?

157. Jan-Erik Enestam

Herr president! Jag är på basis av tidningsuppgifter medveten om problemställningen. Det här är komplicerat. Om jag har förstått det rätt beror faktiskt den olika situationen mellan till exempel Sverige och Finland, som i det här aktuella fallet, på att Finland har verkställt EU-direktivet i frågan men att Sverige inte har gjort det. När Sverige har implementerat detta direktiv kommer problemet att lösas och behandlingen att vara likvärdig. Egentligen borde frågan ställas till Sveriges samarbetsminister.

158. Raija-Liisa Eklöw

Herr president! Det är fråga om typisk gränshindersproblematik. Vi måste beakta alla saker som behandlas i EU och som har en nordisk uppföljning, särskilt de saker där det finns överenskommelser inom Norden. Jag tycker att de länder som det gäller borde ha ett samarbete. Det var litet synd att gränshindersdiskussionen inte blev till stånd. Det här skulle ha varit en sak att diskutera där. Hur kan vi garantera att alla sakerna behandlas samtidigt och att alla länder tar sitt ansvar? Norge är ju inte ens med i EU.

Minister Enestam hade både rätt och fel i att vi borde ställa frågan till Sverige. Finland har gått för fort till väga.

Nordiskt samarbete om energiplanering

283. Raija-Liisa Eklöw

Fru president! Mittengruppen har varit mycket aktiv i miljöutskottet att bedriva tätare samarbete mellan de nordiska länderna inom bioenergi och biobränsle. Utskottsförslaget baserar sig i stort sett på mittengruppens ursprungliga förslag.

Men, fru president, på basis av remissvaren från regeringarna vad gäller nordiskt samarbete om biobränslen i trafiken kan man konstatera att framtiden för nordiskt samarbete inom området är dyster.

Ansvariga ministerier i de nordiska länderna är starkt orienterade till Europa och betonar vikten av att man skall ha samma takt i hela Europa. Vi vill däremot förespråka att de här två samarbetsnivåerna – europeisk och nordisk – inte skall ses som varandra uteslutande. Tvärtom skall man kunna se Norden och Nordeuropa som föregångare och motor inom sådana områden inom vilka de nordiska länderna traditionellt har varit starka. Ett gott exempel är miljöskydd och relaterade teknologiska innovationer och miljöteknologier.

Mittengruppen vill betona vikten av forskning och innovation som syftar till att utveckla s.k. andra generationens biobränslen, helt i linje med att få Norden att framstå som en global vinnarregion även på detta område.

Vi får inte heller i detta sammanhang glömma bort att vi tidigare under sessionen har talat om gränshinder, som också Sinikka Bohlin nämnde i sitt anförande från miljø- och naturutvalget, vi får inte bygga nya, inte heller på detta område.


	Ålands lagting	BILAGA nr 4
		Datum
	Ålands delegation i Nordiska rådet	2007-03-12



	Till Ålands lagting