Landskapsregeringens meddelande nr 3/2006-2007
- förslag till språkpolitiskt program
för landskapet Åland
Problemställningar och åtgärder
25 april 2006
År 2003 färdigställde utredaren Gunilla Sanders ”Rapport om det svenska språkets ställning på Åland” (Landskapsregeringens protokoll K10/03//3/24) efter en hemställan av Ålands lagting till landskapsregeringen. Vitboken behandlar finskans inflytande på Åland. Rapporten visar att det svenska språkets ställning på Åland inte är så självklar som den borde vara med tanke på Ålands status som enspråkigt svenskt landskap i ett tvåspråkigt land. På sikt kan den språkliga situationen få negativa följder för det åländska samhället såväl för näringslivet som för andra samhällsområden.
Efter överläggningar med självstyrelsepolitiska nämnden tillsatte landskapsregeringen den 30 september 2004 en kommitté med uppdrag att
utarbeta ett språkpolitiskt program med konkreta förslag till åtgärder på basen av den rapport om svenska språkets ställning på Åland som färdigställdes i augusti 2003” (Landskapsregeringens protokoll K10/04/1/41, 30.9.2004).
Kommittén har haft följande sammansättning: lantrådet Roger Nordlund (c), ordförande, landskapsregeringsledamot Camilla Gunell (s), Laila Melander (FS), Max Sirén (ÅF), Kalle Alm (Ob), Sune Mattsson (Lib) och kanslichef Elisabeth Nauclér. Gunilla Sanders har medverkat i kommittén som permanent sakkunnig och byråchef Jan Ole Lönnblad har sedan mars 2005 fungerat som kommitténs sekreterare. Gunilla Sanders vitbok har utgjort utgångspunkten för föreliggande programförslag.
Arbetsgruppen har också haft i uppdrag att
”utarbeta ett långsiktigt språkpolitiskt program för hur kulturen och det svenska språket skall kunna hållas levande i landskapet i enlighet med vad som överenskoms i samband med självstyrelsens tillkomst. Härvid skall särskilt beaktas konsekvenserna av EU-medlemskapet, förändringar i utbildningsmönstret, näringslivets behov av språkkunskaper, statsmaktens långsiktiga förmåga att ge lagstadgad service på svenska samt ålänningarnas möjlighet till vård på svenska i Finland. Det språkpolitiska programmet skall utarbetas i samarbete med berörda myndigheter och representanter för det åländska näringslivet. Det långsiktiga programmet skall vara färdigställt senast den 31 december 2005.”
Kommittén har inte kunnat arbeta kontinuerligt med sitt uppdrag. Efter en paus från juni 2005 återupptogs arbetet vid årsskiftet 2006 och kommitténs mandat förlängdes till 30 april 2006.
Kommittén har särskilt fokuserat sitt arbete på det finska språkets inflytande på Åland. Beträffande kulturen, utbildningen och integrationspolitiken ges kortfattade riktlinjer. Föreliggande programförslag föreslås bli kompletterat av ett separat kulturpolitiskt program under våren 2006. Dessutom föreslår kommittén att riktlinjer för utbildningen på Åland, inklusive språkundervisningen, och det nya politikområdet integration utarbetas.
Kommittén har hållit 25 möten varav sju har varit diskussioner med sakkunniga inom sjukvården, näringslivet, landskapsförvaltningen och länsstyrelsen på Åland. En enkät bland näringslivsorganisationerna på Åland har också gjorts och kommittémedlemmen Gunilla Sanders har gjort en kompletterande undersökning av hur de största åländska företagen ser på behovet av språkkunskaper, särskilt i finska.
Huvudpunkten för den långsiktiga språkpolitiken är inrättandet av en språknämnd som föreslås få ett vidsträckt uppdrag. Kommittén ger också ett flertal andra konkreta förslag till åtgärder som kan ge resultat på kortare och längre sikt.
Kommittén anser sig härmed ha fullföljt sitt uppdrag och överlämnar sitt förslag till landskapsregeringen.
Roger Nordlund (c) Kalle Alm (ob) Camilla Gunell (s)
ordförande
Sune Mattsson (lib) Laila Melander (FS) Max Sirén (ÅF)
Gunilla Sanders Elisabeth Nauclér Jan Ole Lönnblad
sekreterare
INNEHÅLL
Inledning: Syftet med ett språkpolitiskt program ………………………………… 5
1. Den historiska bakgrunden till Ålands enspråkiga status…………………. 6
2. Språksituationen idag, problem och möjligheter……………...................... 9
4.1 Språknämnd och språkombud………………………………….. 13
4.2 Information och samarbete…………………………………….. 13
4.3 Undersökning av ÅSUB……………………………………….. 14
4.4 Främjande av utökade kontakter till Sverige…………………… 14
5.1 Hälso- och sjukvården………………………………………….. 15
5.2 Landskapsregeringens EU-arbete
och kontakterna till riksmyndigheterna………………………….16
5.3 Näringslivet och arbetsmarknaden…………………………….. 19
och rekryteringspolicy………………………………… 19
5.3.2 Handelshinder………………………………………… 20
5.3.3 Källskatten……………………………………………. 21 5.3.4 Byggnadsbranschen…………………………………… 21
5.4 Konsumentinformation…………………………………………. 22
6.1 Svenskan i kulturen och i utbildningen………………………… 24
6.2 Integration………………………………………………………. 24
6.3 Medborgarskap och hembygdsrätt……………………………… 25
6.4 Statens verksamheter på Åland…………………………………. 25
Utredningar och rapporter om det svenska språket
Inledning: Syftet med ett språkpolitiskt program
Samtidigt som ett språk är ett redskap för kommunikation och kunskapsförmedling har det också en stark kulturell och identitetsskapande roll. Men det svenska språkets ställning på Åland är inte så självklar som det borde vara med tanke på det lagstadgade språkskyddet. Det finska språkets inflytande i den åländska vardagen och i arbetslivet förefaller enligt ett flertal utredningsarbeten och enligt språkkommitténs intervjuer med sakkunniga vara påfallande stort och kan sannolikt öka ytterligare om inte åtgärder vidtas för att vidmakthålla det svenska språket.
Ålands språkskydd skall därför ha högsta självstyrelsepolitiska prioritet; landskapets enspråkigt svenska status skall vidmakthållas även i praktiken och i enlighet med självstyrelselagen. Det innebär att myndigheternas och andra samhällsfinansierade verksamheters språkmiljö är och skall förbli svensk. Landskapsregeringen bör också arbeta för att ge näringslivet möjligheter att fungera på svenska i största möjliga utsträckning. Syftet med detta program är att visa på en rad områden där åtgärder krävs för att svenskans ställning som samhällsbärande språk skall kunna vidmakthållas på lång sikt i enlighet med överenskommelserna vid självstyrelsens tillkomst.
Det åländska samhället klarar sig givetvis inte uteslutande på svenska i en globaliserad värld. Det är inte heller önskvärt: Språkintresset bland medborgarna skall stimuleras med tanke på de fördelar och möjligheter språkkunnighet för med sig vad gäller handel, utbildning samt kulturella och sociala kontakter. De inflyttade ålänningarna är viktiga för det åländska samhället och behöver få språkliga redskap för att klara sig i ett enspråkigt svenskt samhälle.
Den åländska språkpolitiken syftar till att vidmakthålla det svenska språket som Ålands enda samhällsbärande språk. Den största och viktigaste utmaningen beträffande språkpolitiken idag är att undanröja orsakerna till ett ökande behov av kunskaper i finska; man skall kunna bo och arbeta på Åland utan kunskaper i det finska språket.
En kontinuerlig och aktiv språkpolitik krävs för att svenska språkets ställning skall upprätthållas även för kommande generationer. Föreliggande förslag till språkpolitiskt program syftar till att ge startskottet för det åländska språkpolitiska arbetet.
1. Den historiska bakgrunden till Ålands enspråkiga status
Åland är enspråkigt svenskt; dess språkliga status har sin grund i Nationernas Förbunds beslut den 27 juni 1921 om Ålands statstillhörighet och självstyrelse så som det stadgades i den första självstyrelselagen från 1920 och Ålandsöverenskommelsen 1921. Nedan följer en beskrivning av bakgrunden till Ålands internationella status.
Vi erkänna, att ålandsbefolkningen till följd av sitt insulära läge och sina starka traditioner bildar en grupp för sig i Finland, icke blott gentemot den finländska befolkningen, utan även i vissa hänseenden gentemot den svenska. Den förtjänar så mycket mera skydd och understöd, som den på grund av sin avlägsenhet från det finska fastlandet är så att säga lämnad åt sig själv i striden för bevarande av sitt etnologiska arv. Vi medgiva också, att den av ålänningarna närda fruktan för att småningom översvämmas av en finsk invasion är fullständigt grundad, och att verksamma åtgärder böra vidtagas i syfte att avvända denna fara [...] Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redligt iakttaga de förpliktelser, som den skall åtaga gentemot dem; härom hysa vi intet tvivel (ur Rapport avgiven till Nationernas Förbund av Rapportörkommissionen, 1921).
Rapportörkommissionen fortsätter:
Om införlivning med Sverige verkligen vore det enda sättet att åt Åland bevara dess svenska språk, skulle vi icke tveka att taga denna lösning i ögonsikte. Men detta är icke fallet. Ett avskiljande behöver icke äga rum. Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redligt iakttaga de förpliktelser, som den skall åtaga sig gentemot dem, därom hysa vi intet tvivel (under rubriken ”Självbestämmandegrundsatsen och dess tillämpning på Ålandsbefolkningen”).
Finland, som är beslutet att säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor, förbinder sig att utan dröjsmål i självstyrelselagen för Ålandsöarna av den 7 maj 1920 införa nedanstående garantier (ur Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921, p.1).
Sverige kommer icke att upphöra att hoppas att den dag skall komma, då rättstanken tillräckligt genomträngt folkens medvetande för att föra till seger krav, som äro av så ädla bevekelsegrunder och av en så djup nationalkänsla som ålandsbefolkningens, och att denna då skall lyckas göra sig hörd och äntligen bliva tillfredsställd (ur Sveriges chefsdelegat Hjalmar Brantings tal i samband med Nationernas Förbunds beslut beträffande Ålandsöarnas statstillhörighet).
I Lag om självstyrelse för Åland 6.5.1920 finns bestämmelser om Ålands svenskspråkiga ställning (§§ 29-30). Där sägs att de statliga myndigheternas ämbetsspråk skall vara svenska och att skriftväxlingsspråket mellan riket och landskapsförvaltningen samt mellan riket och statsmyndigheterna skall vara svenska. Självstyrelselagen är en speciallag, jämförbar med grundlag i författningshierarkin.
I gällande självstyrelselag (§§ 37-43, 1991:71) stadgas också
- att skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter skall avfattas på svenska
- att, om en handling som har tillställts en domstol eller annan riksmyndighet avfattad på finska, skall myndigheten vid behov se till att handlingen översätts till svenska
- att undervisningspråket i skolor som bekostas med allmänna medel är svenska, om inte något annat stadgas genom landskapslag
- att statsrådet skall verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska
- att statsrådet skall se till att bestämmelser och föreskrifter som skall gälla på Åland finns tillgängliga på svenska.
Ålands internationella status är visserligen inte hotad, men inte desto mindre konstaterar språkkommittén att riksmyndigheterna ännu inte har uppfyllt sina ursprungliga löften till Rapportörkommissionen 1921 eller i Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921. Detsamma gäller den ursprungliga självstyrelselagen 6.5.1920 §§ 29-30 samt nuvarande självstyrelselag § 36. Sistnämnda anger att ämbetsspråket i statsförvaltningen är svenska samt § 38 som stadgar att ”Skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter i landskapet skall avfattas på svenska”, samt slutligen § 43 som talar om Finlands skyldigheter när det gäller information och föreskrifter på svenska.
I Garantilagen 11.8.1922 § 6 stadgas:
I händelse av Ålands landsting anföras klagomål eller anmärkningar i anledning av tillämpningen av stadgandena i denna lag, överlämnar republikens regering desamma, med biläggande av egna anmärkningar, till Folkens förbunds råd, på det att förbundsrådet må kunna övervaka tillämpningen av sagda stadganden och, om saken till sin natur är av rättslig beskaffenhet, införskaffa utlåtande av permanenta internationella domstolen.
Då Garantilagen inte längre är i kraft och Nationernas Förbund har upphört, har folkrättsjurister vid olika tillfällen fört en diskussion om garantiernas giltighet. Det har bland annat konstaterats att en inomstatlig lagstiftningsåtgärd inte kan upphäva en folkrättslig förpliktelse.
En undersökning gjordes 1950 för att klarlägga i vilka minoritetstraktater FN övertagit NF:s roll. Där konstaterades inledningsvis att en internationell förpliktelse är gällande så länge som det inte finns orsak för dess upphörande. I utredningens slutsatser konstateras för Ålands del att ingen förändring av förhållandena, vilket kunde innebära att förpliktelserna har upphört att gälla, har inträffat. FN kan dock besluta att överta NF:s roll när FN finner anledning till att göra det.
Dåvarande utrikesminister Östen Undén (1951) poängterade att ålänningarnas klagorätt till NF ersatts av rätten för Sverige att på grund av Ålandsöverenskommelsen bevaka de åländska minoritetsrättigheterna om ålänningarna någon gång i framtiden skulle ha anledning till klagomål. Sålunda har svenska regeringen uttryckt sin mening att överenskommelsens bestämmelser fortfarande skall anses giltiga.
Av det anförda torde man kunna dra slutsatsen att Ålands ställning och den autonomi som ålänningarna åtnjuter är av internationellt intresse och att de faktiska förhållandena på Åland kan diskuteras i internationella fora utan att det är en fråga om en inblandning i Finlands interna angelägenheter.
Att det internationella samfundet år 1921 ansåg sig kunna gå in för denna lösning berodde dels på att svenskan var ett av Finlands två officiella språk, dels på Ålands närhet till moderlandet Sverige, som var och är redo att stöda Åland på olika sätt.
Sverige har under årens lopp visat sig ta detta på allvar, dels genom officiella uttalanden*, och dels genom konkreta åtgärder för Åland. Nämnas kan upprätthållandet av ett generalkonsulat i Mariehamn, möjliggörande för ålänningar att kunna studera vid universitet och högskolor och att få vård i Sverige. Tillgången till det svenska TV-utbudet är också en synnerligen viktig språk- och kontaktbevarande åtgärd för Åland.
2. Språksituationen idag, problem och möjligheter
Av det föregående kapitlet kan konstateras att Åland har ett starkt språkskydd ur juridiskt perspektiv, men i praktiken ser verkligheten annorlunda ut. Trots självstyrelselagens tydliga innehåll och avsikt finns anledning till oro. Riksmyndigheterna förmår inte leva upp till sina åtaganden gentemot Åland gällande det svenska språket. På arbetsmarknaden yttrar sig detta genom bristande tillgång till relevant information, aktuellt material och fortbildning på svenska. Bristen på svenskspråkig information kan utgöra direkta risker och möjligheten att utvecklas inom det egna ansvarsområdet begränsas för den som inte kan finska.
Gunilla Sanders undersökning från 2003 belyser det svenska språkets ställning på Åland. Undersökningen gjordes i intervjuform på landskapsregeringens uppdrag efter ett spörsmål i Ålands lagting angående landskapets språkpolitik. Undersökningens metod och upplägg utformades i samverkan med Ålands statistik och utredningsbyrå (ÅSUB). Enligt uppdraget skulle undersökningen beakta såväl offentlig som privat sektor enligt följande specifikationer:
- utredningen skulle utgöra en kartläggning av svenska språkets ställning inom landskapets olika myndigheter och inrättningar, problem såväl som exempel på väl fungerande kontakter till riket
- andra myndigheter såsom de olika statliga verksamheterna i landskapet och kyrkan kunde behandlas, om än inte lika ingående
- i mån av möjlighet skulle en generell bild ges av samhället i övrigt, i första hand av näringslivet.
Arbetet resulterade i en rapport som visade att det finska språket har en oroväckande stor inverkan på det åländska samhället. Praktiskt taget alla respondenter inom landskapsförvaltningen och de statliga verksamheterna konstaterade att de har behov av att kunna finska för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter väl. I rapporten konstateras att flesta ministerier i riket följer lagen beträffande handlingar på svenska men undantag förekommer. Dessutom behövs kunskaper i finska när åländska tjänstemän deltar i ministeriernas arbetsgrupper. Detsamma gäller cirkulär och annan information som sänds via e-post.
Även inom näringslivet behövs finska. Som ett exempel bland många kan nämnas att representanter i arbetsgrupper som till exempel fungerar som remissinstanser för det finska näringslivet måste kunna finska flytande.
Några exempel (se även kap. 4) på det finska språkets inflytande i åländskt samhällsliv är
- att många produkter, särskilt kapitalvaror, inte alltid åtföljs av svenskspråkig information
- att myndigheterna i riket inte förmår upprätthålla sina åtaganden beträffande svenska språket. Särskilt synligt är detta i informationsflödet över Internet såsom cirkulär, nyhetsbrev men även fack- och personaltidningar med mera
- att ålänningar vid avläggande av det riksomfattande fastighetsmäklarprovet inte har tillgång till all nödvändig litteratur på svenska, något som märkbart gör det svårare för personer utan kunskaper i finska att klara provet och därmed få utöva fastighetsmäklaryrket
- att fortbildning inom både offentlig och privat sektor är svår att få på svenska
- att läkare från Sverige som arbetar inom ÅHS ibland känner osäkerhet på grund av finska språkets ställning inom sjukvården, särskilt på grund förekomsten av finskspråkiga handlingar såsom epikriser, vårdföreskrifter och remisser.
För personer som inte kan språket innebär kommunikationen på finska ett tidsödande arbete för att få klarhet i vad som sägs eller skrivs. Kravet på kunskaper i finska hindrar dessutom personer från att söka tjänster som de egentligen är kompetenta för.
För konsumenterna uppstår problem genom att varudeklarationer, instruktioner och manualer ofta finns endast på finska. Det kan innebära direkta säkerhetsrisker att inte förstå en varudeklaration eller en bruksanvisning. Övervakningen av lagarnas tillämpning har heller inte varit den mest effektiva i alla sammanhang.
Efter samråd mellan landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden angående rapporten om det svenska språkets ställning tillsatte landskapsregeringen en parlamentarisk kommitté i september 2004. Dess uppgift var att utgående från rapporten utarbeta ett förslag till ett långsiktigt språkpolitiskt program för hur kulturen och det svenska språket skall kunna hållas levande i landskapet i enlighet med vad som överenskoms i samband med självstyrelsens tillkomst.
Språkkommittén har utfört sitt arbete dels genom att dryfta de problem som rapporten från 2003 visar på, dels genom intervjuer med ett flertal sakkunniga inom offentlig och privat sektor och dels genom kompletterande undersökningar.
En av dessa utredningar gjordes vintern 2006 och belyser frågan hur de större åländska företagen själva ser på behovet av språkkunskaper bland de anställda. Utredningen har särskilt fokuserat på kunskaper i finska. De tio största företagen på Åland ingick i undersökningen. Sammanlagt har företagen cirka 5 500 anställda varav ca 1 400 anställda finns på Åland och resten är sjöfolk av olika kategorier såsom sjöbefäl, båtsmän, maskinmatroser, köks- och serveringspersonal samt städpersonal. Under sommarmånaderna anställs dessutom ca 1 200 personer som vikarier och extrapersonal inom de olika rederierna. Nyrekryteringen till fasta anställningar på Åland (ej sjöfolk) uppgick för de intervjuade företagen till ca 100 personer år 2005.
Behovet av kunskaper i finska följer inte några enkla linjer som t ex att alla chefer måste kunna finska och övriga inte behöver kunna finska. I några fall har man t ex en VD som inte kan finska. Vanligast är dock att man har krav på att VD:n och de högsta tjänstemännen kan finska. Detta är speciellt viktigt på tjänster som har ekonomiskt ansvar och personalansvar. I dessa fall behövs finska för att kunna kommunicera med myndigheter och organisationer i Finland. Om företaget har filialer, samarbetspartner, försäljningsorganisationer eller kunder i Finland måste man också kunna kommunicera med dessa på finska.
I kapitel 4 redogörs mera ingående för företagens rekryteringspolicy sett ur ett språkperspektiv.
Kommittén har kommit fram till att Ålands språkskydd, trots lagstiftningen, har urholkats och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska. Finland har ett stort ansvar att följa sina åtaganden gällande Åland i och med landets utfästelser till det internationella samfundet. Därför föreslås bland annat följande:
- att landskapsregeringen frågar Finlands regering vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att självstyrelselagen framdeles skall följas
- att landskapsregeringen låter ÅSUB utreda vilka merkostnader som Finlands frångående av sina ursprungliga förpliktelserna när det gäller svenska språket till Rapportörkommissionen, i Ålandsöverenskommelsen och i den första självstyrelselagen såväl som den i dag gällande självstyrelselagen, har kostat, och kostar Ålands förvaltning, näringsliv och organisationer såväl som de enskilda ålänningarna
- att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles.
Statsministern uppmanar då och då myndigheterna att beakta landets tvåspråkighet. I uppmaningen ingår även påpekanden om Ålands svenskspråkiga status. Den senaste uppmaningen av detta slag har inte gjorts sedan år 2001, varför landskapsregeringen bör framföra en önskan om att statsministern kontinuerligt upprepar uppmaningen om att svenska språket beaktas av myndigheterna med påminnelse om Ålandsöverenskommelsen.
Åland har också andra möjligheter att vidta åtgärder för att vidmakthålla det svenska språket som samhällsbärande språk, till exempel.
- att informera om Ålands enspråkiga status och om möjligheterna till handelsförbindelser västerut
- att samverka med Sverige, särskilt via dess generalkonsulat
- att samverka med finlandssvenska organisationer.
I de följande kapitlen ges ytterligare förslag till åtgärder. Dessutom beskrivs de långsiktiga strategier som landskapsregeringen bör använda sig av i det språkpolitiska arbetet. Beträffande informationen om Ålands internationella status har landskapsregeringen och lagtinget en viktig roll. Det största ansvaret för informationen om Ålands internationella status finns dock hos utrikesministeriet. Landskapsregeringen bör hålla kontinuerliga kontakter till detta ministerium och vid behov påpeka ministeriets informationsansvar.
3. Övergripande mål
Under de senaste åren har en större undersökning (Rapport om det svenska språkets ställning på Åland, 2003) och några mindre undersökningar som koncentrerats till större åländska företag och näringslivsorganisationer visat att det finska språket i praktiken alltmer gör sig gällande, vilket påverkar det åländska språkskyddet. Denna utveckling gör sig påmind inom praktiskt taget alla samhällssektorer.
Någon brett upplagd undersökning kring hur ålänningarna upplever dagens språksituation i vardagslivet har inte gjorts. Situationen är dock tillräckligt klar för att motivera åtgärder där sådana är möjliga att vidta.
De övergripande målen med detta program är:
- att Ålands enspråkigt svenska status skall vidmakthållas i enlighet med vad som överenskoms i samband med självstyrelsens tillkomst
- att det inte skall vara nödvändigt att behärska finska för att man skall kunna leva och verka på Åland
- att minska det finska språkets inflytande på den åländska arbetsmarknaden genom ökade möjligheter till kontakter med övriga omvärlden.
Med tanke på internationaliseringen och globaliseringen är det av yttersta vikt att hinder mot omvärlden minskar och att Ålands kontaktnät inte begränsas till fastlandet. I ett alltmer gränslöst Europa bör olika former av gränshinder inom Norden elimineras. Ålänningar måste i sitt yrkesliv ha tillgång till svenskspråkigt material inom olika samhällsområden för att kunna behålla och utveckla sin yrkeskompetens, samt för att kunna följa med i samhällsutvecklingen. Åländska konsumenter måste ha tillgång till fullgod produktinformation på svenska.
Inom den privata sektorn är det idag ofta nödvändigt med goda kunskaper i finska språket. Så kommer det troligen att förbli under överskådlig framtid. Språkkommittén föreslår att landskapsregeringen i största möjliga utsträckning skall arbeta för en större valfrihet för det åländska näringslivet i handelsförbindelserna, särskilt till Sverige. Målet bör vara att det skall vara lika enkelt att handla med Sverige som med Finland.
Det språkpolitiska programmet presenterar inga färdiga lösningar. En framgångsrik språkpolitik är en process som kräver en kontinuerlig uppföljning av utvecklingen och utarbetande av nya strategier samt nya åtgärder både på språkområdet och på andra områden i enlighet med hur språksituationen utvecklas. De sammanlagda förslagen till strategier och åtgärder som presenteras i detta program ger en bild av hur språkkommittén anser att landskapsregeringen bör bedriva en långsiktig och aktiv språkpolitik för att trygga det svenska språket på Åland.
4. Strategier för det språkpolitiska arbetet
De åtgärder som beskrivs i kapitlen nedan ger förslag till åtgärder som landskapsregeringen bör vidta inom språkpolitiken. Landskapsregeringen bör även vidta övergripande, strategiska åtgärder för att strukturera det språkpolitiska arbetet och i övrigt främja svenska språkets ställning på lång sikt. De strategiska åtgärderna är:
- tillsättande av en språknämnd
- återkommande undersökningar av språksituationens utveckling på Åland
- effektiverad information om och ökat samarbete gällande språksituationen med finlandssvenska organisationer
- främjande av utökade kontakter med Sverige inom områden som handel, vård, utbildning och kultur.
4.1 Språknämnd
Tillsättande av en språknämnd hör till de viktigaste strategierna. Språknämnden skall få en självständig ställning och skall följa den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer. Avsikten med en språknämnd är att följa utvecklingen och att stärka en kontinuerlig information om Ålands enspråkiga status. Nämnden skall behandla strukturella språkproblem med utgångspunkt i språkstadgandena i självstyrelselagen och hantera landskapsregeringens beslut i språkfrågor samt övervaka att den lagstiftning som berör Ålands språkliga status följs. Dessutom skall nämnden följa den språkliga utvecklingen inom utbildning, handel och andra samhällsområden. Nämndens övriga uppgifter bör vara att initiera språkutredningar och ge förslag till åtgärder på basis av dem. Språknämnden skall också klargöra vart enskilda personer kan vända sig om de känner sig språkligt felbehandlade.
Språknämnden skall assisteras av en tjänsteman inom landskapsförvaltningen. Denne skall fungera som nämndens föredragande tjänsteman och även ha ett informationsansvar gentemot allmänheten. Språknämnden skall årligen avge en rapport till landskapsregeringen om sin verksamhet inklusive en utvärdering av svenska språkets ställning.
Finland har huvudansvaret för informationen om Ålands svenskspråkiga status, men det har dock visat sig nödvändigt att även landskapet är aktivt på detta område. Felaktiga uppgifter eller missförstånd i finska medier angående Åland brukar tillrättaläggas av bland andra Ålandskontoret i Helsingfors. Landskapsregeringen bör intensifiera denna typ av bevakning och information, dels genom ovan nämnda språknämnd och dels genom att förvaltningen är uppmärksam och aktiv.
All slag av information om Åland, till exempel turistbroschyrer, måste tydligt visa Ålands internationella ställning och svenskans ställning. Bland annat är det viktigt att informera om att det vanligen går att få service på sitt modersmål som finskspråkig turist på Åland, men att språket i kontakterna till finska myndigheter skall ske på svenska.
Information, diskussion och påpekanden om svenskan på Åland behöver kontinuerligt göras gentemot riksmyndigheterna, såväl muntligt som skriftligt. Riksmyndigheterna kan även i sin tur hjälpa till med informationen om landskapet via sina egna kanaler såsom hemsidor och intranät.
I informationsstrategin ingår också att landskapsregeringen i samband med budgetberedningen samt landskapsregeringens verksamhetsberättelser skall beskriva vilka åtgärder som varje enskilt år avses vidtas respektive har vidtagits på de olika avdelningarna. Språkpolitiken bör också vara föremål för regelbundna samråd mellan landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden.
Det är inte bara Åland som ser med oro på att det svenska språkets ställning i Finland i praktiken försvagas. Landskapet har anledning att kontinuerligt samverka i språkfrågor med finlandssvenska organisationer. På så sätt kan Åland bidra till att det svenska språket hålls levande i Finland, vilket på sikt gynnar landskapets egna kontakter till riket. Språknämnden får här en viktig kontaktskapande uppgift.
Beträffande det nordiska samarbetet bör Åland ovillkorligen följa de nordiska överenskommelser som inverkar på landskapets enspråkiga status. En översyn av gällande överenskommelser bör göras.
4.3 Undersökning av ÅSUB
Landskapsregeringen beställer en utredning av Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) angående finska språkets inflytande. Frågor som är viktiga att få svar på är i vilka situationer ålänningarna upplever att de måste kunna finska eller att de inte får tillräcklig service på svenska. Undersökningen skall också rikta sig till åländska studerande utanför Åland och inflyttade i syfte att få svar på frågan huruvida språksituationen på Åland och möjligheten att få arbete här påverkar beslutet att flytta till, eller återflytta till Åland. Undersökningen skall regelbundet följas upp av liknande undersökningar. En utredning som ger mätbara resultat och som kan upprepas ger goda möjligheter till långsiktiga språkpolitiska insatser.
5.1 Hälso- och sjukvården
Rapporten om svenska språkets ställning från 2003 visar att språksituationen vid Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) inte är tillfredsställande. Redan år 2000 gav ÅHS:s styrelse ledningsgruppen i uppdrag att genom en enkät bland personalen utreda förekomsten av finskspråkiga dokument inom sjukvården vid Ålands centralsjukhus. Resultatet visade att hela personalen kommer i kontakt med finskspråkiga dokument. Som exempel på direkta patientdokument kan nämnas epikriser, laboratoriesvar, vårdföreskrifter, remisser och remissvar. Bland övriga dokument som kommer på finska är läkemedelsinformation, vårdprogram och text på blodpåsar. I utredningen konstaterade överläkarna inte äventyras vården på grund av förekomsten av finska handlingar, medan sjukskötarna tyckte att situationen kändes otrygg, i vissa fall mycket otrygg.
ÅHS köper översättningstjänster för att få sjukjournaler på svenska, men i praktiken måste det finnas en läkare eller en sjukskötare/arbetsteam som behärskar finska. Enligt ledningen för ÅHS får man acceptera att handlingar då och då kommer på finska trots den överenskommelse som finns med Åbo centralsjukhus om köp av översättningstjänster. ÅHS ser praktiskt på situationen och anser att det är bättre att sjukjournalerna snabbt kommer på finska än långsamt på svenska. Enligt överenskommelsen med Åbo kan en extern edsvuren translator på Åland utföra översättningsarbetet och Åbo centralsjukhus sjukhuset betalar för översättningsarbetet.
Läkare som har intervjuats av språkkommittén upplevde arbetet vid akutmottagningen som ett av de stora problemen om man inte behärskar finska. De konstaterade dock att det oftast finns någon sjukskötare som kan språket. Dessutom konsulteras vid behov röntgenläkare vid Uppsala universitetssjukhus och i viss mån kan diskussion föras på engelska med läkare vid Åbo universitetssjukhus
Ny information, bland annat gällande behandlingsmetoder, kommer ofta bara på finska från riket. Det blir därför svårt att tillgodogöra sig forskningsresultat och utvecklingstrender om man inte behärskar språket. Beträffande olika specialblanketter kan de svenska versionerna bli försenade med upp till ett halvt år. De är dessutom ibland av undermålig språklig kvalitet.
Forsknings och utvecklingscentralen, STAKES, som representerar den främsta expertisen inom social- och hälsovården och som bland annat ger direktiv om nya metoder för utnyttjande av information och utveckling, ger ut ett marginellt antal publikationer och direktiv på svenska. År 2003 gav STAKES ut 29 publikationer på finska och endast 3 på svenska.
ÅHS:s ledning har konstaterat att fullständigt svenskspråkig sjukvård inte kan garanteras i Åbo och anser att om detta inte accepteras måste en större satsning på specialvård i Sverige göras. Cirka 65 % av kostnaderna för sjukvården utanför Åland gäller Uppsala universitetssjukhus, med vilket ÅHS har ett särskilt avtal om rabatt på vårdkostnaderna. Trots detta är vårdkostnaderna, beroende på diagnos, 65 – 100 % dyrare i Sverige än vid motsvarande institutioner i Finland. Språket i vården förorsakar alltså ökade kostnader, vilket bör beaktas i landskapsbudgeten.
Åtgärder
- Landskapsregeringen undersöker möjligheterna att utöka specialsjukvården av åländska patienter i Sverige. I undersökningen beaktas möjligheterna att få ned de aktuella vårdkostnaderna. En utredning om Sverige har någon särskild skyldighet gentemot Åland på detta område skall också göras.
- Bristen på sjukvårdspersonal måste åtgärdas så att det är lättare för personer som är utbildade inom sjuk- och hälsovård, och som talar svenska, att flytta till Åland. Källskatten (se kap 5.3.3) och det finska språkets inflytande i vården är två faktorer som måste åtgärdas.
- Behovet av vårdpersonal och läkare inom den åländska sjukvården gör att man måste se till att det är lätt för personal från utlandet att arbeta vid ÅHS. Användning av engelska vid sidan av svenska bör uppmuntras. Det är ett problem för inflyttade att vara tvungna att lära sig både svenska och finska. Risken för felbehandling på grund att språkproblem måste vara försumbar och kontakten mellan vårdare och patient måste fungera.
- ÅHS skall upphandla sjukvården så att ålänningar som vill ha svenskspråkig vård skall kunna garanteras detta under hela vårdtiden och sjukvården måste upphandlas så att journaler och andra slag av handlingar på svenska garanteras. Vården skall även kvalitetssäkras på denna punkt.
- ÅHS ges i uppdrag att undersöka sin språkmiljö och att utarbeta en strategi för hur man avser möta det framtida personalbehovet.
- ÅHS bör i högre grad marknadsföra sig västerut, bland annat genom riktad marknadsföring, för att locka svenskar och andra skandinaver till Åland.
- Personal som inte har svenska som modersmål skall ges möjlighet att snabbt förkovra sig genom interna kurser.
Ansvariga: ÅHS, Social- och miljöavdelningen
Landskapsregeringens kontakter till riksmyndigheterna gäller framför allt EU-ärenden och Åland har representanter i 32 nationella beredningssektioner. Regeln är att kontakterna skall ske på svenska, men så är inte alltid fallet. En mängd EU-handlingar sänds till landskapsregeringen uteslutande på finska i det beredande skedet, vilket försvårar landskapsregeringens möjligheter att påverka ett ärendes behandling.
I december 2004 tillsatte justitieministeriet efter samråd med landskapsregeringen en gemensam arbetsgrupp för att bedöma vilka åtgärder som landskapet och riket tillsammans bör vidta angående Europeiska unionens fördrag. Landshövding Peter Lindbäck utsågs till arbetsgruppens ordförande. Enligt mandatet skulle arbetsgruppen fokusera på Ålands möjligheter att delta i beredningen av Finlands ståndpunkter i EU och på språkproblemen i samband med EU-arbetet. Arbetet avslutades i maj 2005 och resulterade i ett betänkande (2005:9, Justitieministeriet) i vilket gruppen konstaterar:
- att även om landskapsregeringen begär och får översättningar som rör aktuella ärenden är förfarandet ibland för långsamt för att möjliggöra en meningsfull beredning av ärendet i landskapet
- att nuvarande arrangemang i hög grad bygger på att det är landskapet som skall välja ut de ärenden som är av intresse för Åland. Riksmyndigheterna borde dock aktivare försöka utreda landskapets behörighet och ståndpunkt i ett ärende
- att det inte går att i detalj reglera Ålands rätt till svenskspråkigt material i beredningsskedet. Istället förespråkas pragmatiska lösningar
- att det är viktigt att landskapet i ett så tidigt skede som möjligt kan bedöma om ett ärende är viktigt för Åland. Därför bör översättning ändå ske i sådan utsträckning att Ålands deltagande i den nationella beredningen, i enlighet med 9a kapitlet. i självstyrelselagen, skall vara meningsfullt. Samarbetet kräver även i fortsättningen aktivitet av landskapets tjänstemän.
Med anledning av ovan nämnda konstateranden föreslog arbetsgruppen följande åtgärder i sitt betänkande:
- Utöver föredragningslistorna inom kommittén för EU-ärenden och EU-ministerutskott skall alla sektioners föredragningslistor översättas till svenska. Respektive ministerium är ansvarigt för översättningarna.
- Åland skall så tidigt och tydligt som möjligt ange vilka handlingar som behövs på svenska.
- Beredningssektionens sekreterare underrättas så tidigt som möjligt ifall det behövs tolkning för en åländsk representant under sektionens möte. Sektionens ordförande beslutar om det sätt som den åländska representanten ges möjlighet att delta när en punkt gäller Åland. Sektionen kan till exempel helt eller delvis diskutera på svenska. Annars ansvarar berörda ministeriet för att eventuell tolkning ordnas.
De åländska representanterna i arbetsgruppen reserverade sig mot betänkandet, dock inte med anledning av språkfrågan.
Statsrådets EU-sekretariat föreslog i september 2005 på basis av arbetsgruppens betänkande följande åtgärder:
- Utöver föredragningslistorna inom kommittén för EU-ärenden och EU-ministerutskottet översätts föredragningslistor för alla sektioner till vilka landskapsregeringen har utsett en representant
- Åland underrättar sektionens sekreterare i god tid ifall en representant för Åland behöver tolkning för att kunna delta i en sektionens möte. Sektionens ordförande beslutar om hur den åländske representantens möjlighet att delta i diskussionen om en punkt som gäller Åland förverkligas. Sektionen kan till exempel helt och hållet eller delvis diskutera på svenska, alternativt kan ordföranden eller någon annan medlem i sektionen sammanfatta den förda diskussionen på svenska.
- Ansvariga tjänstemän för EU-ärenden i riket ser till att i faktapromemoriorna samt i E- och U-skrivelserna inkluderas en bedömning av om ett förslag som skall behandlas anknyter till frågor som faller inom landskapets kompetens enligt självstyrelselagen för Åland.
- Samarbetet mellan ministeriernas kontaktpersoner i Ålandsfrågor och med Ålands landskapsregering utvecklas också när det gäller bedömningen av huruvida förslag som skall behandlas berör Åland.
- att den nationella lagstiftningen inte kräver översättning av handlingar i beredningsskedet, men huvudregeln kommer också i fortsättningen att vara att material översätts till svenska inom ramen för de tillgängliga resurserna, när detta är nödvändigt. Åland förväntas tydligt och i rätt tid ange vilka handlingar eller delar av handlingar som behövs på svenska.
Enligt förslaget är det ministerierna som ansvarar för att tolk kan användas och för att handlingar som är viktiga för Åland finns på svenska.
- EU-arbetet kräver särskilda ansträngningar och resurser. Återkommande påpekanden och gemensamma diskussioner om förbättringar på språkområdet med berörda riksmyndigheter är synnerligen viktiga.
- Statistiskt underlag för mängden finskspråkiga handlingar som sänds till landskapsregeringen av myndigheter i riket skall utarbetas. Detta för att landskapsregeringen skall få en uppfattning om på vilka avdelningar de språkliga kontakterna inte följer självstyrelselagen. Diskussioner om åtgärder hålls med respektive ministerium då underlaget finns tillgängligt.
- Fortsatta ansträngningar för att få tillgång till svenska EU-handlingar bör göras.
- Hösten 2005 hölls ett gemensamt möte i Helsingfors mellan landskapets och ministeriernas tjänstemän på initiativ från riket. Landskapsregeringen initierar återkommande liknande möten som bland annat kan gälla diskussioner om pragmatiska lösningar i kontakterna och ge exempel på där sådana lösningar fungerar väl.
Ansvarig: Kansliavdelningen, EU-enheten
5.3 Näringslivet och arbetsmarknaden
Näringslivets villkor framstår som ett språkpolitiskt problemområde. Cirka 80 % av den åländska handeln är riktad österut, dels på grund av gränshinder till andra områden – däribland Sverige – och dels på grund av sedan länge etablerade kontakter i riket. Rapporten om svenska språkets ställning uppmärksammar en rad problem för näringslivet och i och med detta även problem för arbetsmarknaden. De åländska företagen anser sig mycket beroende av att ha anställda med goda kunskaper i finska, inte bara för att affärskontakterna skall fungera utan också för att de skall kunna sköta sin administration. Sistnämnda gäller bland annat avtalsfrågor, skatte- och annan lagstiftning som berör den egna verksamheten och som kräver kommunikation med myndigheter och organisationer i riket.
Det utestänger många ålänningar från intressanta arbetsplatser, alternativt har en anställd med begränsade eller inga kunskaper i språket små möjligheter till avancemang inom företaget. Detta leder också till att många utestängs från personlig kompetensutveckling på grund av det begränsade kursutbudet på svenska.
Det behövs således förenklingar i handeln västerut av flera anledningar – dels för varorna då skulle vara försedda med svenska bruksanvisningar, dels för att handeln kunde skötas på svenska och dels för att åländska företag skulle få information och även möjligheter till fortbildning på svenska genom sina kontakter till svenska företag. Det faktum att de större företagen idag kräver kunskaper i finska – åtminstone för högre tjänster – leder till att många ålänningar inte kommer ifråga för anställningar. På sikt kan det resultera i en tilltagande ”flykt” till Sverige bland de åländska ungdomarna.
Ytterligare ett problem är att åländska företag ofta får finskspråkig information från myndigheter och organisationer i riket och att finländska agenturer sänder sin information och bruksanvisningar på finska, även när varan tillverkas i Sverige. Det kan vara mycket svårt, ibland omöjligt, att få handlingar på svenska. I 2003 års språkrapport framkom att språksituationen generellt hade förvärrats under de senaste åren.
Arbetsmarknaden och ålänningarnas möjlighet till arbete påverkas i hög grad av hur arbetsgivarnas språkpolicy ser ut. Nedan följer en beskrivning av hur de tio största åländska företagen ser på behovet av kunskaper i språk och särskilt kunskaper i finska. Utredningen som inkluderade djupintervjuer med personalansvariga gjordes under vintern 2006.
Vanligast är att man har krav på att VD:n och de högsta tjänstemännen kan finska. Detta är speciellt viktigt för befattningar som inkluderar ekonomiskt ansvar och personalansvar. I dessa fall behövs idag finska för att kunna kommunicera med myndigheter och organisationer i riket. Om företaget har filialer, samarbetspartners, försäljningsorganisationer eller kunder i riket måste man också kunna kommunicera med dessa på finska.
Ett företag beskrev sin språkpolicy såhär: ”När företaget är kund hävdar man sin rätt att tala svenska, när företaget är säljare anpassar vi oss till kundens språk”. Flera av de intervjuade företagen måste rekrytera personal från riket eftersom det inte alltid går att få tag i personal på Åland. Det gäller bland annat yrken inom industri och sjöfart Därför måste även den som rekryterar personal kunna finska.
Ett företag som huvudsakligen har sin verksamhet på Åland, och som kan rekrytera sin personal lokalt och har sina kunder huvudsakligen på Åland, behöver bara ett fåtal nyckeltjänster som besätts av personer med kunskaper i finska. Dock säger företagen enstämmigt att av två likvärdiga sökanden tar man den som kan finska eftersom man blir så begränsad om man inte kan finska.
I dag behövs även engelska i många funktioner och framförallt i de ledande tjänsterna. Kraven på kunskaper i engelska gäller särskilt turistbranschen och sjöfarten. Några företag har påpekat att kunskaper i estniska, tyska och spanska också är viktiga och att ryskan förmodligen kommer att bli alltmer efterfrågad, särskilt inom turistbranschen.
De intervjuade företagen är genomgående nöjda med de åländska ungdomarnas fackkunskaper och allmänna utbildning. Företagen uppgav dock att man saknade utbildningar som till exempel chaufförsutbildning samt utbildning för livsmedels- och plastindustrin. Några företag önskade att de utbildningar som nu finns innehöll mera praktik.
Företagarna är nöjda med ungdomarnas kunskaper i engelska men när det gäller finskan är det tvärtom. Man anser att ungdomarna kan för dålig finska rent generellt och att det är en stor brist att de inte kan uttrycka sig ledigt på finska. Företagen anser att undervisningen bör göras mera intressant och att skolorna borde ägna tid åt att motivera ungdomarna att lära sig finska. Man påpekar vikten av att pröva ny pedagogik i språkundervisningen, till exempel suggestopedi och intensivundervisning. Praktik förordas också och man föreslår att ungdomar i större utsträckning åker till Finland för att lära sig praktisk finska.
En kompletterande undersökning av språksituationen inom näringslivet riktades vintern 2006 till ett tiotal åländska näringslivsorganisationer. Fyra svar inkom och de visar att organisationerna har svårigheter få viktiga juridiska handlingar på svenska och att mycket goda kunskaper i finska språket ofta är en nödvändighet i kontakterna österut. Endast en organisation anser att engelska kan fungera väl som ett reellt alternativ i kontakterna med riket.
5.3.2 Handelshinder
En lösning, både för importen och exporten, vore att Åland blev ett eget geografiskt handelsområde och fick VAT-nummer, dock utan att skatteundantaget skulle avskaffas vilket hittills inte varit möjligt. Om en sådan lösning vore möjlig kunde åländska företag få tillgång till fortbildning på svenska samt få manualer, bruksanvisningar och information på svenska. Det kan nämnas att Ålands köpmannaförening är i slutskedet av en utredning kring problematiken med VAT-nummer och SAD-blanketten.
Agenturerna är ett problem då varor från Sverige går via Finland till Åland. Varorna förses ofta enbart med finskspråkig information och finskspråkiga bruksansvisningar. I vissa fall kan det vara direkt livsavgörande att ha tillgång till svenskspråkiga manualer, till exempel inom byggnadsbranschen. De höga priserna för dessa varor gör också konkurrensen snedvriden.
Det är synnerligen viktigt att hindren avlägsnas i handeln med Sverige, varför åtgärder redan har vidtagits i samverkan med Finlands regering för att åstadkomma förenklingar i handeln västerut. Huruvida det är till Ålands fördel att fortsätta stå utanför skatteunionen bör också utvärderas av sakkunniga. Användningen av den s.k. SAD-blanketten måste avskaffas. Istället bör varans faktura accepteras på samma sätt som inom handeln mellan Sverige och Norge samt mellan Åland och riket.
5.3.3 Källskatten
Källskatten är ett indirekt språkpolitiskt problem. Medborgare inom EU ska på lika villkor kunna flytta inom unionen för arbete eller studier. Men en utländsk medborgare betalar så mycket som 35 % källskatt för tillfälligt arbete på Åland. Källskatten jämte pensions- och sjukförsäkringsavgift leder till att den anställda betalar cirka 40 % av lönen i skatter och avgifter. Efter sex månaders arbete sänks skatten och blir lägre än normalbeskattningen för att kompensera för den första arbetstidens höga beskattning.
Källskatten upplevs som ett kostsamt problem för de tillfälliga arbetstagare som kommer från till exempel Sverige för sommarvikariat och kortvariga anställningar. Den gör det också svårt för Åland att få kvalificerad tillfällig arbetskraft till Åland under semesterperioden. Detta gäller inte minst vården och turismen.
Flera företag har under arbetet med förslaget till språkpolitiskt program tagit upp frågan om källskatten som även gör det svårt att rekrytera fast personal som bor i Sverige för anställningar på åländska fartyg som till exempel trafikerar Sverige. Eftersom det är svårt att få tag i tillräckligt med svenskspråkig personal till industri och sjöfart (såsom matroser, köks- och serveringspersonal, städerskor med flera yrken) måste även arbetsledare och förmän kunna finska.
I gränstrakterna mellan de nordliga delarna av Sverige och Finland har man infört ett så kallat gränsgångaravtal. En sådan lösning lindrar den höga kortsiktiga beskattningen och bör införas för tillfällig arbetskraft på Åland.
Det finns över 100 normer inom byggnadsbranschen men endast en bråkdel av dem finns på svenska. Detsamma gäller tillämpningsbeskrivningarna. Som ett exempel kan nämnas att bestämmelserna angående skyddsrum (obligatoriska att bygga även på Åland) finns på svenska medan tillämpningsanvisningarna inte är tillgängliga på svenska. Bestämmelserna är fastställda av inrikesministeriet, som dock anser att tillämpningarna inte behöver översättas.
Detsamma gäller Finlands Byggbestämmelsesamlings handledningsböcker som inte ges ut på svenska med hänvisning till höga kostnader och liten efterfrågan då det är i princip enbart Ålands som är i behov av en svenskspråkig version.
Beträffande användningen av rikssvenska byggnadsbeskrivningar har landskapsregeringen 2004 beslutat gå in för att i sina kommande byggnadsprojekt låta uppgöra byggnadsbeskrivningar enligt de svenska så kallade AMA. Vid upphandling av konsulttjänster för planering av byggnadsprojekt skall landskapsregeringen ange detta villkor. Tillämpningen av AMA skall dock beakta eventuella behov av avvikelse på grund av lokala bestämmelser.
Enligt den åländska branschorganisationen EMIL är översättningar från finska inte ens önskvärt eftersom de ändå släpar efter. Dessutom utbildar sig merparten av de åländska studerandena inom denna sektor i Sverige, vilket naturligtvis ger möjligheter att få arbete i Sverige medan man måste behärska finska för att arbeta inom branschen i riket.
Skulle Åland övergå till de svenska byggnormerna – som enligt EMIL inte skiljer sig mycket från de finska eftersom byggnormerna blir alltmera standardiserade internationellt– skulle man samtidigt kunna få aktuell info, utbildning och beskrivningarna på svenska. EMIL har satt som mål att få så mycket material som möjligt på svenska och eftersom Finland inte kan/vill tillgodose behovet av styrdokument på svenska har man vänt sig till Sverige. När det gäller byggnormerna vore det som helhet bra att säkra en stabil språkmiljö inom branschen. Landskapsregeringen har dock beslutat att de finska normerna ska gälla (Landskapsförordning nr 59, 30.12.2004).
Åtgärder
- Landskapsregeringen har i samverkan med Finlands regering inlett diskussioner som syftar till att förändra EG-rätten för att på sikt införa förenklingar i gränshandeln.
- Frågan om möjligheterna till en utökad handel med Sverige får en egen utredning bestående av sakkunniga. Detta sker i samarbete med Ålands köpmannaförening.
- Landskapsregeringen ordnar årligen tillsammans med Ålands handelskammare och Sveriges generalkonsulat en konferens om begränsningar och möjligheter i handeln med Sverige. Målgrupp är de åländska företagen.
- Problematiken med källskatten torde gå att komma till rätta med genom ett s.k. gränsgångaravtal som redan finns mellan norra Sverige och norra Finland. Landskapsregeringen bör till att börja med undersöka på vad detta avtal grundar sig och därefter försöka få till stånd ett liknande avtal för svenskar som arbetar på Åland.
- Företagare och organisationer i Sverige informeras om agenturproblematiken.
- Information om gränshandel med Sverige ges ut i tryckt form och på Internet. Informationen skall ge anvisningar om vart man vänder sig om det uppstår problem . Det är viktigt att påpekanden om Ålands enspråkighet ingår i gränshandelsinformationen.
- Under en femårig övergångsperiod används de svenska och de finska byggnormerna parallellt.
Ansvarig: Näringsavdelningen, kansliavdelningen
5.4 Konsumentinformation
Den svenskspråkiga varuinformationen har till stor del försvunnit de senaste åren, oberoende av gällande reglering. På utländska varor som importeras via Finland klistras ofta den ursprungliga informationen över, även den svenska, med texter på finska. Efter EU:s utvidgning har information på estniska blivit vanligare och i praktiken i många fall ersatt den tidigare svenska informationen. Ett vanligt scenario är idag att produktinformationen finns på finska, engelska och estniska. I de fall där det förekommer svenska i bruksanvisningar och manualer är språkbruket ofta så undermåligt och ologiskt, att det inte går att förstå innebörden.
Återförsäljaren av en vara ansvarar för att varan åtföljs av svenskspråkig information i enlighet med vad lagarna föreskriver. Särskilt stort verkar problemet vara gällande kapitalvaror som ofta åtföljs enbart av information på finska.
Lagar av betydelse för konsumentinformationen i landskapet är förutom Självstyrelselagens § 30 och § 43:
- LL om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om livsmedel (1995:58),
- LL om tillämpning landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet (1995:59)
- LL om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier (1995:60)
- LL om rätt att utöva näring (1996:47), § 12.
I samtliga fyra lagar stadgas att informationen om produkter skall vara på svenska. Tillämpningen av de två förstnämnda lagarna specificeras i två landskapsförordningar.
En välfungerande konsumentinformation är viktig målsättning för alla samhällen. Landskapsregeringen har det övergripandet ansvaret för att de åländska konsumenterna får lagenlig information och bör effektivera uppföljningen av konsumentinformationen.
I fråga om konsumentinformation på varor i Finland kan en förbättring av situationen på lång sikt förväntas som följd av den nya språklagen (FFS 423/2003). Språklagen gäller inte på Åland, men den kan ändå förväntas ha en positiv effekt på den åländska språksituationen. I lagens 34 § stadgas om varuinformation bland annat att produktnamn, varudeklaration, bruksanvisning och varningstexter ska finnas på minst kommunens språk, i tvåspråkiga kommuner på både finska och svenska. Lagen stadgar även att språken ska behandlas jämlikt. Det innebär att det blir förbjudet att ha dominerande text på finska tillsammans med en minimal svenskspråkig information.
Det återstår att se hur lagen efterlevs och hur överträdelser beivras. Sannolikt kommer konsumenternas aktivitet här att bli avgörande. Eftersom antalet enspråkigt svenska kommuner är litet torde den praktiska effekten bli att all information anges på både finska och svenska. I lagen ingår även ett övergångsstadgande i § 43, enligt vilket information som ej fyller de nya kraven ska rättas inom 5 år. Lagen trädde i kraft den 1 juni 2004, varför den når full effekt först 2009.
Åtgärd:
- Övervakningen av lagarnas åtlydnad skall göras effektivare och riktlinjer för påföljder för den som bryter mot lagstiftningen utarbetas.
- Landskapsregeringen skall verka för att det skall finnas tydlig svenskspråkig information på alla varor som säljs på Åland.
- För att nå konkreta resultat måste ansvaret för produktinformationen i Finland överföras på tillverkare och importörer.
Ansvarig: kansliavdelningen
6. Övriga viktiga områden
6.1 Svenskan i kulturen och i utbildningen
Grunden för självstyrelsen är det svenska språket och de åländska traditionerna. Språket är vår främsta kulturbärare och kunskapsförmedlare och språket i kultur och utbildning kan inte överskattas. Kulturlivet och utbildningen är därför fortsättningsvis synnerligen viktiga områden för svenska språkets ställning i landskapet. Muntlig och skriftlig framställning samt insatser för att skapa intresse för litteratur skall främjas inom såväl det fria kulturlivet som i all landskapsfinansierad utbildning. Ett ökat kulturutbyte med Sverige inom alla kulturområden bör stödas och uppmuntras av landskapsregeringen.
Under åren 2000-2003 genomfördes landskapskonstnärsprojektet Åländskt ordbruk, ett brett upplagt program som inkluderade olika slags insatser för språkbruket. Som ett led i insatserna för svenska språkets ställning bör landskapsregeringen återuppliva de mest lyckade satsningarna från programperioden.
Åland har idag ett välutvecklat kommunalt biblioteksväsende. De allmänna biblioteken är i många kommuner små kulturcentra som tillgodoser olika behov av tillgång till litteratur för studier, litterära upplevelser och rekreation. Biblioteksområdet bör vara ett prioriterat område inom kulturpolitik.
Stipendiesystemet för författare och översättare (LL om stöd för litterär verksamhet, 1985:29) skall bibehållas på åtminstone dagens nivå och landskapsregeringen bör ställa sig positiv till humanistisk forskning, särskilt rörande åländska traditioner inklusive dialekter.
På många kartor används finska översättningar av de åländska ortnamnen och en översyn av användningen av ortnamnen bör göras som ett särskilt projekt.
Landskapsregeringen skall prioritera språkundervisningen högt. Detta gäller inte enbart svenska språket. Ett eftersträvansvärt mål är att varje åländsk studerande på gymnasialstadienivå tillägnar sig kunskaper i minst två främmande språk. Kunskaper i ett världsspråk såsom engelska får ökad betydelse i ett alltmer gränslöst samhälle. Goda kunskaper i engelska binder samman människor från olika kulturer och med olika modersmål.
De flesta ålänningar väljer av naturliga skäl Sverige för vidareutbildning eller högre studier. Utbudet av utbildning är stort och miljön är svenskspråkig. Förutom den svenska universitetsmiljön spelar även kulturutbudet och möjligheten till praktik inom yrkesområdet in. Det är därför av yttersta vikt för att de studerande skall välja återflyttning till Åland efter studierna, att språkmiljön på den åländska arbetsmarknaden är svensk och att yrkesexamen såväl som akademisk examen från nordiskt land ovillkorligen gäller på Åland.
6.2. Integration
Det är viktigt att de nyinflyttade så snabbt som möjligt kan bli integrerade i det åländska samhället. De behöver hitta arbete, bostad och lära sig hur samhället fungerar och lära sig behärska svenska.
Landskapsregeringen finansierar utbudet av kurser i svenska för inflyttade. Dessa kurser innehåller också allmän undervisning om det åländska samhället. Kurserna ges huvudsakligen för vuxna i Medborgarinstitutets regi.
För ungdomar med avslutad läroplikt har Ålands folkhögskola en viktig roll att fylla inom integrationspolitiken. Planering pågår för att inrätta en särskild linje i allmänna ämnen, framför allt svenska och samhällskunskap, för nyligen inflyttade ungdomar som behöver få ett orienterande år innan de går ut i yrkeslivet eller fortsätter studera på gymnasienivå.
Integrationspolitiken är ett nytt politikområde på Åland. Det pågår visserligen redan en del insatser på området, men landskapsregeringen bör ta ett helhetsgrepp om detta område genom ett särskilt integrationspolitiskt program.
6.3 Medborgarskap och hembygdsrätt
6.4 Statens verksamhet på Åland
Länsstyrelsen bör ha en fungerande kommunikation på svenska med myndigheter i riket för att servicen i nästa led, det vill säga. till den åländska allmänheten, skall kunna tryggas. För att detta skall vara möjligt måste personalen få tillgång till anvisningar och direktiv och fortbildning på svenska.
Dataregister och andra elektroniska arbetsredskap vid länsstyrelsen är numera på både finska och svenska. Det här gäller dock inte för alla statliga myndigheter på Åland. Även i övrigt är situationen otillfredsställande. I den mån anvisningar och andra handlingar kommer på svenska är de ofta försenade. Kursutbudet på svenska är dessutom inte av samma kvalitet som på finska. På grund av sådana brister kan inte personalen användas fullt ut. Mycket tid går bland annat åt att översätta eller tolka finskspråkiga anvisningar och liknande. På sikt leder detta till att kvaliteten i arbetet sjunker.
Om man som anställd vill kunna uppdatera sin kompetens är det svårt att göra det utan att åtminstone ha vissa kunskaper i finska språket. Detta gäller särskilt tjänster som kräver högskoleexamen. Då tjänster vid länsstyrelsen utannonseras ställs emellertid inga krav på kunskaper i finska.
Landskapsregeringen bör med anledning av ovan sagda ha kontinuerlig kontakt med länsstyrelsen i språkfrågan och söka samarbete ifråga om svenskspråkig information.
- att många enskilda ålänningar och myndigheter utestängs från viktig, aktuell information
- att underlaget för ny arbetskraft begränsas genom att personer med utbildning i Sverige – inte minst de åländska ungdomarna – har svårt att finna och utöva ett yrke på Åland. Därmed begränsas in- och återflyttningen västerifrån
- att möjligheterna att styra Åland på svenska blir kringskurna, vilket går emot självstyrelselagen och Ålands status som enspråkigt svenskt landskap i ett tvåspråkigt land.
Kommittén anser att det åländska nationalitetsskyddet urholkats på ett oroande sätt eftersom ålänningarnas möjligheter att fungera i vardagslivet utan att behöva kunskaper i finska kraftigt inskränkts. Rapporten utvisar att avsaknaden av finska språkkunskaper blivit ett handikapp i och med att den påverkar livsbetingelserna på ett avgörande sätt. Ålänningar utestängs från en stor del av arbetsmarknaden samtidigt som varken fortbildning eller annan service finns att tillgå på svenska i samma utsträckning som idag tillhandahålls på finska.
Kommittén, som konstaterar att Ålands nuvarande statsrättsliga ställning till avgörande grad är förbunden med Finlands internationella förpliktelser om att säkerställa ålänningarnas svenska språk och kultur, uppmanar landskapsregeringen att utreda huruvida ett stärkt åländskt språkskydd kan uppnås via en utvidgad rätt till självstyrelse.
Generellt kan sägas att kontinuerliga diskussioner, förhandlingar med och påpekanden till riksmyndigheterna är nödvändiga verktyg för att hävda Ålands enspråkiga status. Där resultat inte nås i specifika frågor med myndigheter i Finland skall diskussioner föras med Sverige i dess egenskap av garantiland för Ålands språkliga och kulturella status. Finland, Sverige och Åland bör gemensamt söka lösningar som har betydelse för språksituationen och Åland skall driva på förhandlingar av detta slag.
Utredningar och rapporter om det svenska språket:
Bergman, Sandra: Kontakter mellan åländska och finländska myndigheter. Proseminarieuppsats, Åbo Akademi, 2004.
Justiteministeriet: EU:s konstitutionella fördrag och landskapet Åland. Arbetsgruppsbetänkande 2005:9.
Sanders, Gunilla: Det svenska språkets ställning på Åland. Gunilla Sanders. Rapport. 2003
Sanders, Gunilla: Rapport om företagens rekryteringspolicy, 2006
Ålands landskapsstyrelse: Förslag till sådana åtgärder som tryggar tillgången till information m.m. på svenska. Arbetsgruppsbetänkande, 1996
Ålands landskapsstyrelse: Analys av problemen med att förbättra den svenskspråkiga informationen på dagligvaror och uppnå snabbare översättning av lagstiftning och andra regelverk.Arbetsgruppsbetänkande, 2000
Språkkommitténs rapport bygger vidare på utredare Gunilla Sanders vitbok om det svenska språket, vars uppgift i huvudsak var att beskriva finska språkets inflytande och bruk inom landskapsförvaltning och statliga verksamheter. Denna vitbok fungerar som underlag för åtgärder inom de sektorer som utretts, däremot krävs det ytterligare utredningar för att kunna mäta och definiera det finska språkets inflytande i det åländska samhället.
Undertecknad anser att man utifrån befintligt material och på basen av hörande inte kan dra några slutsatser ang befolkningens generella upplevelse av språksituationen i det åländska samhället. Därför är skrivningarna om ålänningars inskränkta möjligheter att fungera på svenska i vardagslivet och att ålänningar utestängs från stora delar av arbetsmarknaden i min mening överdrivna. (s. 27) Det sistnämnda står heller inte i paritet med den goda sysselsättning som råder i landskapet.
Eftersom det självstyrda Åland är en del av republiken Finland, det geografiska läget och med beaktande av långa handelstraditioner och inflyttning österifrån anser jag att rådande språksituation inte är överraskande. Jag finner inte situationen lika oroväckande som den övriga kommittén eftersom det konstitutionella skyddet för svenskan på Åland är tryggad. Självstyrelsen har fungerat väl som garant för svenskans ställning på Åland. Antalet bosatta med svenska som modersmål är år 2004 92,4 %, andelen med finska som modersmål 5 % och övriga 2,5 % (Statistisk årsbok 2005, ÅSUB)
s.3 Undertecknad anser att motiv inte föreligger för att vitbok och språkpolitiskt program skall sändas till alla åländska hushåll. Inte heller andra politiska program sänds till alla hushåll, de är däremot offentliga för alla som vill ta del av dem.
s. 6-8 Den historiska bakgrunden. Undertecknad anser det viktigt att öka kunskapen om Ålands status och dess internationella bakgrund. Däremot är det inte det språkpolitiska åtgärdsprogrammets uppgift att redogöra för dess tillkomst och olika uttalanden som gjorts. Jag upplever resonemanget i bakgrundskapitlet som spekulativt och förenklat. Om man ska redogöra för den historiska, folkrättsliga bakgrunden och Sveriges roll och ansvar gentemot Åland bör detta i så fall utvecklas till ett mer nyanserat resonemang som vilar på fler vetenskapenskapliga källor.
s.11 Undertecknad anser inte det befogat att låta utreda vilka merkostnader Åland haft sedan 1921 pga Finlands ”frångående av sina ursprungliga förpliktelser”. Anser inte heller att svenskan ställning i dagsläget på Åland befinner sig i en sådan kris att det är nödvändigt att ”söka Sveriges hjälp för att vidmakthålla svenska språket på Åland”.
s. 20 Enligt utredare Gunilla Sanders undersökning av finskans inflytande inom näringsliv och handel råder ett missnöje med åländska ungdomars bristande kunskaper i finska. För att komma tillrätta med problemet bör man se över inlärningsmetoder och pedagogik samt tillgången till språkpraktik. För alla dem som väljer att läsa finska i skolan anser jag att samhället har ett ansvar att tillgodose behovet om en ändamålsenlig undervisning så att ålänningar kan konkurrera om arbetsplatserna inom näringsliv och handel. Detta bör också vara landskapsregeringens strategi.
Att finskans inflytande inom näringsliv skulle upphöra genom att avlägsna handelshinder mot Sverige anser jag inte är realistiskt. Näringslivet verkar enligt marknadsmässiga villkor och riktar sig till de områden där de bedömer att marknaden finns. Den finländska marknaden är viktig för åländska företag och kommer också att vara det i framtiden. Företagen har därtill full rätt att anställa de personer de anser sig behöva, med den kompetens och det språkkunnande som efterfrågas.
Mariehamn den 25 april 2006
Camilla Gunell (s)