RP 1/2006

 

       Regeringens proposition till Riksdagen om godkän-
    nande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska ge-
    menskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folk-
    republiken Kinas regering, å andra sidan samt med för-
    slag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i 
    avtalet som hör till området för lagstiftningen
    
    
    PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
    
      
    
      I propositionen föreslås att riksdagen god-
    känner avtalet om sjötransport mellan Euro-
    peiska gemenskapen och dess medlemsstater, 
    å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas reger-
    ing, å andra sidan, som undertecknats den 6 
    december 2002. Dessutom föreslås att riks-
    dagen antar en lag om sättande i kraft av de 
    bestämmelser i avtalet som hör till området 
    för lagstiftningen. 
      Avtalet är det första blandavtalet inom sjö-
    fartssektorn som har ingåtts mellan Europe-
    iska gemenskapen, dess medlemsstater och 
    tredje land. Syftet med avtalet är att främja 
    villkoren för gemenskapen och rederier som 
    är etablerade i dess medlemsstater att bedriva 
    sjötransporter dels mellan Kina och gemen-
    skapen, dels mellan gemenskapen och Kina 
    samt tredje land. Avtalet grundas på princi-
    perna om frihet att tillhandahålla sjötrans-
    porttjänster, oinskränkt tillgång till laster och 
    tredjelandshandel, obegränsad tillgång till 
    och icke-diskriminerande behandling vid ut-
    nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom 
    när det gäller bedrivande av kommersiell 
    verksamhet. Eftersom det inte finns några di-
    rekta sjötransporter från Finland till Kina är 
    avtalet av ringa betydelse för Finland.
      Enligt avtalsbestämmelserna sluts avtalet 
    för fem år. Avtalet förlängs varje år såvida 
    inte någondera parten säger upp det skriftli-
    gen sex månader före den dag det löper ut. 
    Parterna godkänner avtalet i enlighet med de-
    ras egna förfaranden. Avtalet träder i kraft 
    den första dagen i den andra månaden efter 
    den dag då de avtalsslutande parterna till 
    varandra anmält att deras förfaranden för 
    godkännande är avslutade. 
      Lagen om sättande i kraft av de bestäm-
    melser i avtalet som hör till området för lag-
    stiftningen avses träda i kraft samtidigt med 
    avtalet vid en tidpunkt som bestäms genom 
    förordning av republikens president. Avtalet 
    träder i kraft efter det att alla Europeiska ge-
    menskapens medlemsstater och Folkrepubli-
    ken Kinas regering har avslutat förfarandena 
    för godkännande av avtalet.
    
      
    
    -----
    
    
    
    
    
    INNEHÅLLSFÖRTECKNING
    PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL	1
    INNEHÅLLSFÖRTECKNING	2
    ALLMÄN MOTIVERING	3
    1.	Nuläge	3
    1.1.	Lagstiftning och praxis	3
    Den nationella lagstiftningen	3
    Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen	4
    2.	Sjötransportavtalet EU-Kina	4
    2.1.	Avtalets syfte och det viktigaste innehållet	4
    2.2.	Protokoll om ändring av avtalet om sjötransport	5
    2.3.	Kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna, å ena sidan, och 
    Europeiska gemenskapen, å andra sidan	6
    3.	Målsättning och de viktigaste förslagen	7
    4.	Propositionens konsekvenser	8
    5.	Beredningen av propositionen	8
    5.1.	Förhandlingarna om avtalet	8
    5.2.	Beredningen av propositionen i Finland	8
    DETALJMOTIVERING	9
    1.	Innehållet i avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess 
    medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan, samt dess 
    relation till finsk lagstiftning	9
    2.	Lagförslag	13
    3.	Ikraftträdande	14
    4.	Behovet av riksdagens samtycke	14
    5.	Behandlingsordning	16
    LAGFÖRSLAG	17
    om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i 
    avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å 
    ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan	17
    AVTALTEXT	18
    
    
    
    
    
    
    
    
    ALLMÄN MOTIVERING
    
    
    
    1.	Nuläge
    1.1.	Lagstiftning och praxis
      Avtal om sjötransport mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess medlemsstater, å ena 
    sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å 
    andra sidan (nedan sjötransportavtalet EU-
    Kina) 
      Europeiska unionens råd beslöt den 12 feb-
    ruari 1998 bemyndiga kommissionen att in-
    leda förhandlingar om upprättande av ett av-
    tal om sjötransport mellan Europeiska ge-
    menskapen och dess medlemsstater, å ena si-
    dan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan. 
    Avtalet undertecknades i Bryssel den 6 de-
    cember 2002.
      Europeiska unionens råd beslöt den 21 juni 
    2004 bemyndiga kommissionen att i gemen-
    skapens och dess medlemsstaters namn inle-
    da förhandlingar med Folkrepubliken Kina 
    om anpassning av sjötransportavtalet mellan 
    Europeiska gemenskapen och dess medlems-
    stater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina, 
    å andra sidan, med anledning av att tio nya 
    medlemsstater anslutit sig till Europeiska 
    unionen.
      Enligt artikel 1 i protokollet om ändring av 
    avtalet om sjötransport mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess medlemsstater, å ena 
    sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å 
    andra sidan, skall Republiken Tjeckien, Re-
    publiken Estland, Republiken Cypern, Repu-
    bliken Ungern, Republiken Lettland, Repu-
    bliken Litauen, Republiken Malta, Republi-
    ken Polen, Republiken Slovenien och Repu-
    bliken Slovakien vara parter i det avtal om 
    sjötransport som ingicks mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess medlemsstater, å ena 
    sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å 
    andra sidan, i Bryssel den 6 december 2002.
     Europeiska unionens råd fattade den 18 
    juli 2005 ett beslut om att utvidga avtalet till 
    att gälla de nya medlemsstaterna. 
      Sjötransportavtalet EU-Kina är det första 
    blandavtalet inom sjöfartssektorn som har 
    ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och 
    tredje land.
    
    Den nationella lagstiftningen
      Finland och Kina har 1977 ingått ett bilate-
    ralt sjöfartsavtal (det mellan Republiken Fin-
    lands regering och Folkrepubliken Kinas re-
    gering i Helsingfors den 27 januari 1977 in-
    gångna sjöfartsavtalet; FördrS 21/1978). Av-
    talet har ratificerats den 2 maj 1978 och det 
    trädde i kraft den 15 juni 1978. Avtalets syfte 
    är att främja utvecklingen av handelssjöfar-
    ten mellan de avtalsslutande parterna och 
    stärka sjöfartssamarbetet mellan länderna. 
    Avtalet innehåller bestämmelser om tillträde 
    till hamnar samt ömsesidigt beviljande av 
    mest gynnad nationsbehandling till fartyg i 
    fråga om olika skatter, tullar och avgifter 
    samt hamntjänster och -formaliteter. Enligt 
    avtalet beviljas även ömsesidig skattebefriel-
    se för inkomster som de avtalsslutande par-
    ternas sjötransportföretag haft av bedrivande 
    av sjötransport. 
      En del av bestämmelserna i avtalet hör till 
    området för lagstiftningen och de har satts i 
    kraft genom lag (lag 453/1978 av den 2 maj 
    1978 om godkännande av vissa bestämmel-
    ser i sjöfartsavtalet med Folkrepubliken 
    Kina). En förordning 454/1978 i anslutning 
    till avtalet har utfärdats den 7 juni 1978. Av-
    talets praktiska betydelse har varit ringa, ef-
    tersom sjötrafik inte bedrivs mellan Finland 
    och Kina. Godstrafiken mellan Finland och 
    Kina sköts som matartrafik via de största 
    hamnarna i Mellaneuropa. 
      I 4  i lagen angående rättighet att idka när-
    ing (122/1919) finns bestämmelser om han-
    delssjöfart inom Finlands vattenområden. 
    Enligt den lagen får för handelssjöfart inom 
    Finlands vattenområden inte andra fartyg än 
    finska användas, om det inte är fråga om ut-
    rikesfart. Kommunikationsministeriet kan 
    under vissa förutsättningar tillåta handelssjö-
    fart med ett utländskt fartyg. Dessutom kan 
    genom förordning enligt avtal med en främ-
    mande stat och under förutsättning av ömse-
    sidighet stadgas att fartyg från staten i fråga 
    har rätt att utan ovan nämnda tillstånd bedri-
    va handelssjöfart inom Finlands vattenområ-
    den. Endast Norge har med stöd av 4  3 
    mom. i lagen angående rättighet att idka när-
    ing enligt förordningen (1234/1996) beviljats 
    ett sådant tillstånd.
    
    Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen
      Fartyg från stater som är medlemmar i Eu-
    ropeiska unionen är berättigade att utan till-
    stånd av kommunikationsministeriet bedriva 
    handelssjöfart enligt bestämmelserna i rådets 
    förordning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning 
    av principen om frihet att tillhandahålla 
    tjänster på sjötransportområdet inom med-
    lemsstaterna (cabotage) och rådets förord-
    ning (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att 
    transportföretag skall få utföra inrikes trans-
    porter av gods eller passagerare på inre vat-
    tenvägar i en annan medlemsstat än den där 
    de är hemmahörande.
      Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 före-
    skriver om tillämpningen av principen om 
    frihet att tillhandahålla tjänster på sjötrans-
    portområdet mellan medlemsstater samt mel-
    lan medlemsstater och tredje land.
    
    2.	Sjötransportavtalet EU-Kina 
    2.1.	Avtalets syfte och det viktigaste inne-
    hållet
      Det allmänna målet med sjötransportavtalet 
    EU-Kina är att förbättra villkoren för gods-
    transporter till sjöss till och från Kina, till 
    och från Europeiska gemenskapen liksom till 
    och från Europeiska gemenskapen och Kina, 
    å ena sidan, och tredje land, å andra sidan, till 
    förmån för ekonomiska aktörer. Det baseras 
    på principerna om frihet att tillhandahålla 
    sjötransporttjänster, oinskränkt tillgång till 
    laster och tredjelandshandel, obegränsad till-
    gång till och icke-diskriminerande behand-
    ling vid utnyttjande av hamnar och stödtjäns-
    ter, liksom när det gäller bedrivande av 
    kommersiell verksamhet. Avtalet omfattar 
    alla aspekter av dörr-till-dörr-tjänster.
      Avtalet innehåller bestämmelser om inter-
    nationella godstransporter till sjöss och logis-
    tiska tjänster, multimodala transporter som 
    inbegriper ett transportled till sjöss mellan 
    hamnar i Kina och hamnar i Europeiska ge-
    menskapens medlemsstater, liksom interna-
    tionella godstransporter till sjöss mellan 
    hamnar i Europeiska gemenskapens med-
    lemsstater. Det är också tillämpligt på tredje-
    landshandel och förflyttning av utrustning 
    såsom tomma containrar, som inte transpor-
    teras som gods mot betalning, mellan hamnar 
    i Kina eller mellan hamnar i någon av Euro-
    peiska gemenskapens medlemsstater.
      Genom avtalet garanterar de avtalsslutande 
    parterna fartyg som för den andra partens 
    flagg eller som opereras av den andra partens 
    medborgare eller företag en icke-
    diskriminerande behandling, som kan jämfö-
    ras med den behandling som garanteras par-
    tens egna fartyg när det gäller tillträde till 
    hamnar, utnyttjande av infrastruktur och 
    stödtjänster i dessa hamnar, liksom därmed 
    förbundna avgifter, tullformaliteter och till-
    delning av kajplatser samt möjligheter till 
    lastning och lossning.
      När det gäller tillhandahållande av interna-
    tionella godstransporttjänster till sjöss och 
    logistiska tjänster, bl.a. multimodala dörr-till-
    dörr-transporter, skall varje avtalsslutande 
    part enligt avtalet tillåta att den andra partens 
    rederier etablerar helägda eller gemensamt 
    ägda dotterföretag, filialer eller representa-
    tionskontor och att dotterföretag och filialer 
    bedriver ekonomisk verksamhet, i enlighet 
    med den förra partens lagar och förordningar.
      Genom avtalet bestäms även att inkomster 
    för den ena avtalsslutande partens medborga-
    re eller rederier från internationell sjötrans-
    port och multimodala transporter i den andra 
    avtalsslutande parten kan regleras i fritt kon-
    vertibla valutor. Inkomster från och utgifter 
    för ekonomisk verksamhet som bedrivs av 
    dotterbolag, filialer eller representationskon-
    tor tillhörande den ena partens rederier som 
    är etablerade i den andra parten kan regleras i 
    värdlandets valuta. Återstoden efter ovan 
    nämnda rederiers, dotterbolags, filialers eller 
    representationskontors betalning av lokala 
    avgifter får fritt överföras till utlandet till den 
    växelkurs som banken tillämpar dagen för 
    överföringen.
      Avtalet sluts för fem år. Därefter förlängs 
    avtalet varje år, såvida inte någondera parten 
    säger upp det skriftligen sex månader före 
    den dag det löper ut. Avtalet träder i kraft 
    den första dagen i den andra månaden efter 
    den dag då de avtalsslutande parterna till 
    varandra anmält att deras förfaranden för 
    godkännande är avslutade.
      Om avtalet på någon punkt är mindre 
    gynnsamt än befintliga bilaterala avtal mel-
    lan enskilda medlemsstater i Europeiska ge-
    menskapen samt Kina, skall de mer gynn-
    samma bestämmelserna ha företräde utan att 
    detta begränsar gemenskapens skyldigheter 
    eller iakttagandet av fördraget om upprättan-
    det av Europeiska gemenskapen. Bestämmel-
    serna i detta avtal ersätter bestämmelserna i 
    tidigare bilaterala avtal mellan Europeiska 
    gemenskapens medlemsstater och Kina, om 
    sistnämnda bestämmelser antingen strider 
    mot förstnämnda bestämmelser, utom när det 
    gäller den situation som avses i föregående 
    mening, eller är identiska. Bestämmelser i 
    befintliga bilaterala avtal som inte omfattas 
    av detta sjötransportavtal skall fortsättnings-
    vis tillämpas. 
      Kina har i bilaterala diskussioner föreslagit 
    att gällande bilaterala avtal skulle förbli i 
    kraft även efter att nu aktuella avtal har satts 
    i kraft. Enligt statsrådets uppfattning kan det 
    nu gällande sjöfartsavtalet mellan Finland 
    och Folkrepubliken Kina förbli i kraft. Om 
    bestämmelserna i ett bilateralt avtal i något 
    enskilt fall visar sig vara inkonsekventa i 
    förhållande till bestämmelserna i sjötrans-
    portavtalet EU-Kina skall bestämmelserna i 
    sistnämnda avtal ges företräde.
    
    2.2.	Protokoll om ändring av avtalet om 
    sjötransport
      Enligt artikel 1 i protokollet om ändring av 
    avtalet om sjötransport mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess medlemsstater, å ena 
    sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å 
    andra sidan, skall Republiken Tjeckien, Re-
    publiken Estland, Republiken Cypern, Repu-
    bliken Ungern, Republiken Lettland, Repu-
    bliken Litauen, Republiken Malta, Republi-
    ken Polen, Republiken Slovenien och Repu-
    bliken Slovakien vara parter i det avtal om 
    sjötransport som ingicks mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess medlemsstater, å ena 
    sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å 
    andra sidan, i Bryssel den 6 december 2002.
      Enligt artikel 3 i protokollet skall protokol-
    let godkännas av de avtalsslutande parterna i 
    enlighet med deras egna förfaranden. Det 
    skall träda i kraft samma dag som avtalet trä-
    der i kraft. Om detta protokoll emellertid 
    skulle godkännas av de avtalsslutande par-
    terna vid ett senare tillfälle än dagen för avta-
    lets ikraftträdande, skall protokollet träda i 
    kraft den dag då parterna till varandra har 
    anmält slutförandet av de interna förfarande-
    na för protokollets godkännande. 
      I akten om villkoren för de nya medlems-
    staternas anslutning till de fördrag som ligger 
    till grund för Europeiska unionen - närmare 
    bestämt andra stycket i artikel 6.2 - bestäm-
    des bl.a. att de nya medlemsstaternas anslut-
    ning till de avtal eller konventioner som har 
    ingåtts mellan eller undertecknats av gemen-
    skapen och dess medlemsstater samt tredje 
    länder skall godkännas genom protokoll som 
    fogas till sådana avtal eller konventioner. 
      Enligt det nämnda stycket i anslutningsak-
    ten kommer protokoll till avtalen att ingås 
    genom enhälligt beslut på medlemsstaternas 
    vägnar och det tredje landet eller de tredje 
    länderna eller den internationella organisa-
    tionen i fråga. Detta förfarande kommer inte 
    att påverka gemenskapens egen behörighet 
    eller beröra fördelningen av befogenheter 
    mellan gemenskapen och medlemsstaterna 
    när det gäller ingående av sådana avtal i 
    framtiden eller eventuella andra ändringar 
    som inte har samband med utvidgningen. Det 
    är kommissionens uppgift att förhandla fram 
    dessa protokoll på grundval av förhandlings-
    direktiv som enhälligt godkänts av medlems-
    staterna.
      Beslutet om att avtalet om sjötransport 
    mellan EU och Kina skall utsträckas till att 
    omfatta de nya medlemsstaterna fattades av 
    Europeiska unionens råd den 18 juli 2005. I 
    det senaste fördraget för nya medlemsstaters 
    anslutning till Europeiska unionen har man i 
    fråga om traktatkompetensen gått in för en 
    annan lösning än vad som har varit fallet vid 
    tidigare utvidgningar av unionen.
      Artikel 6 (2) i anslutningsakten innehåller 
    ett uttryckligt bemyndigande att en begrän-
    sad del av medlemsstaternas traktatkompe-
    tens överlåts från medlemsstaterna till Rådet. 
    Bestämmelsen i fråga ansågs beröra bestäm-
    melserna om suveränitet i 1  i grundlagen 
    och hör till området för lagstiftningen (RP 
    78/2003). Det s.k. dualistiska systemet för 
    sättande i kraft av avtal har således medvetet 
    förbigåtts. På ovan nämnda grunder finns det 
    inte skäl att i regeringspropositionens kläm 
    om godkännande och inte heller i lagens 1  
    om sättande i kraft av avtalet nämna anpass-
    ningsprotokollet.
      Efter att Rådet godkänt avtalet genom för-
    enklat förfarande undertecknas det av den 
    minister från en medlemsstat som fungerar 
    som ordförande tillsammans med kommissa-
    rien. Efter konsultation med Europaparla-
    mentet fattar Rådet ett slutligt beslut om 
    godkännande av protokollet även till de delar 
    det berör medlemsstaternas kompetens. 
    
    2.3.	Kompetensfördelningen mellan med-
    lemsstaterna, å ena sidan, och Euro-
    peiska gemenskapen, å andra sidan
      Sjötransportavtalet EU-Kina är ett avtal 
    med delad kompetens där bestämmelserna 
    dels ingår i varje medlemsstats och dels i Eu-
    ropeiska gemenskapens kompetens. Kompe-
    tensfördelningen mellan gemenskapen och 
    medlemsstaterna är inte entydig och avtalet 
    innehåller inte några bestämmelser som skul-
    le peka på en delad kompetens.
      Europeiska gemenskapernas domstol har 
    behörighet att tolka de bestämmelser som in-
    går i avtal med delad kompetens. EG-
    domstolen bör i stöd av sin rättspraxis anses 
    ha behörighet att tolka bestämmelser i ett av-
    tal som ingår i gemenskapens exklusiva 
    kompetens även, då bestämmelserna i enskil-
    da fall tillämpas på ärenden som ingår i med-
    lemsstaternas kompetens.
      Nedan görs i fråga om sjötransportavtalet 
    EU-Kina en bedömning av kompetensfördel-
    ningen mellan Europeiska gemenskapen, å 
    ena sidan, och dess medlemsstater, å andra 
    sidan.
      Enligt EG-domstolens rättspraxis får med-
    lemsstaterna i ärenden som ingår i Europeis-
    ka gemenskapens exklusiva kompetens nor-
    malt inte förbinda sig till internationellrätts-
    liga förpliktelser och inte heller förverkliga 
    andra nationella åtgärder. Å andra sidan ut-
    gör blotta förekomsten av gemenskapens 
    kompetens inte något hinder för medlemssta-
    terna att i frågor som inte ingår i gemenska-
    pens exklusiva kompetens begagna sig av sin 
    nationella kompetens t.ex. för att godkänna 
    internationella förpliktelser. 
      Upprättande av avtalet i fråga på gemen-
    skapens vägnar baseras på artikel 80.2 i För-
    draget om upprättandet av Europeiska ge-
    menskapen. Det faktum att gemenskapen har 
    kompetens på trafikens område innebär dock 
    inte, att denna kompetens till sin karaktär 
    skulle vara exklusiv. Enligt EG-domstolens 
    s.k. ERTA-rättspraxis förlorar medlemssta-
    terna sin kompetens att ingå avtal med tredje 
    länder om internationella förpliktelser bara i 
    den mån gemensamma bestämmelser, som 
    kan påverkas av dessa förpliktelser, tas i 
    bruk. Till den del gemensamma bestämmel-
    ser har tagits i bruk i Europeiska gemenska-
    pen har gemenskapens externa kompetens till 
    sin karaktär blivit exklusiv.
      Europeiska gemenskapens lagstiftning fö-
    reskriver om friheten att tillhandahålla sjö-
    transporttjänster i rådets förordning (EEG) nr 
    3577/92 om tillämpning av principen om fri-
    het att tillhandahålla tjänster på sjötransport-
    området inom medlemsstaterna (cabotage) 
    samt i rådets förordning (EEG) nr 4055/86 
    om tillämpningen av principen om frihet att 
    tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet 
    mellan medlemsstater samt mellan medlems-
    stater och tredje land. Till den del förpliktel-
    serna enligt sjötransportavtalet kan påverka 
    de gemensamma bestämmelserna i ovan 
    nämnda förordningar, på det sätt som avses i 
    ERTA-rättspraxisen, ingår förpliktelserna i 
    Europeiska gemenskapens exklusiva kompe-
    tens.
      När det gäller förordning nr 3577/92 bör 
    det observeras, att denna enligt artikel 2 en-
    bart berör sjötransport av passagerare eller 
    gods inom en och samma medlemsstat. Sjö-
    transportavtalet skall däremot inte alls till-
    lämpas på ren inhemsk transport mellan 
    hamnar i någon av gemenskapens medlems-
    stater eller mellan hamnar i Kina (stycke 3 i 
    artikel 2.1). Eftersom förordningen nr 
    3577/92, å ena sidan, och sjötransportavtalet, 
    å andra sidan, har helt olika tillämpningsom-
    råden, skapas inte genom förordningen någon 
    exklusiv kompetens för gemenskapen i fråga 
    om sjötransportavtalet. 
      Det uttryckliga syftet med rådets förord-
    ning nr 4055/86 är att principen om frihet att 
    tillhandahålla tjänster skall utvidgas till sjö-
    transporter mellan medlemsstater inbördes 
    och mellan medlemsstater och tredje land så, 
    att nuvarande inskränkningar stegvis kan av-
    vecklas och för att förhindra att nya in-
    skränkningar införs. Artikel 1.4 i förordning-
    en avser tillhandahållande av sjötransport-
    tjänster både mellan hamnar i två olika med-
    lemsstater och mellan hamnar inom samma 
    medlemsstat. Föreskrifterna om tillämpning 
    på personer i förordningen skall enligt artikel 
    1.2 även gälla medborgare i medlemsstaterna 
    som är etablerade utanför gemenskapen, samt 
    rederier som är etablerade utanför gemen-
    skapen och kontrollerade av medborgare i en 
    medlemsstat, om deras fartyg är registrerade 
    i denna medlemsstat enligt dess lagstiftning. 
    Tillämpningen av förordning nr 4055/86 på 
    personer är med andra ord mera omfattande 
    än rådets förordning (EEG) nr 3921/91 om 
    villkoren för att transportföretag skall få utfö-
    ra inrikes transporter av gods eller passagera-
    re på inre vattenvägar i en annan medlems-
    stat än den där de är hemmahörande, en för-
    ordning som inte alls avser näringsidkare 
    som är etablerade utanför Europeiska gemen-
    skapen.
      Även om bestämmelserna i förordning nr 
    4055/86 inte avser näringsidkare som är eta-
    blerade utanför Europeiska gemenskapen, 
    förutom näringsidkare med nyss relaterade 
    begränsningar i fråga om bestämmanderätt 
    och fartygsregistrering, sammanfaller be-
    stämmelsernas tillämpningsområde åtmin-
    stone delvis med de bestämmelser i sjötrans-
    portavtalet som berör tillhandahållande av 
    sjötransporttjänster. Avtalet gäller de facto 
    t.ex. näringsidkare och rederier som är eta-
    blerade i Folkrepubliken Kina och kontrolle-
    rade av medborgare i en medlemsstat. För-
    pliktelserna på grund av avtalet kan till den 
    delen anses påverka de gemensamma be-
    stämmelserna i förordningen nr 4055/86 på 
    ett sätt som avses i ERTA-rättspraxisen och 
    skulle på den grund ingå i gemenskapens ex-
    klusiva kompetens. Detta gäller åtminstone 
    artiklarna 4 och 5 i sjötransportavtalet, som 
    innehåller viktiga bestämmelser om friheten 
    att tillhandahålla tjänster.
      I artikel 8 i avtalet föreskrivs att helägda el-
    ler gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller 
    representationskontor tillhörande den ena av-
    talsslutande partens rederier som är etablera-
    de i den andra parten, oavsett nationalitet, 
    skall ha rätt att anställa och hålla i sin tjänst 
    nyckelpersonal i enlighet med värdlandets 
    gällande lagstiftning. Vardera parten skall 
    även underlätta för den andra partens arbets-
    tagare att få arbetstillstånd och visum. I det 
    följande behandlas gemenskapens kompe-
    tens, först i fråga om arbetstillstånd och se-
    dan i fråga om visum.
      Europeiska gemenskapen har inte hittills i 
    sin interna lagstiftning kommit med några 
    gemensamma bestämmelser gällande arbets-
    tillstånd och inte heller i övrigt presenterat 
    bestämmelser om hur medborgare från tredje 
    länder som är bosatta i en medlemsstat kan få 
    rätt till arbete i den staten. I vissa internatio-
    nella avtal som Europeiska gemenskapen in-
    gått finns det visserligen bestämmelser om 
    saken i fråga. Men dessa avtal berör helt 
    andra områden än vad som avses i artikel 8 i 
    sjötransportavtalet, eftersom de inte har Folk-
    republiken Kina som avtalsslutande part. 
    Även om Europeiska gemenskapen enligt 
    fjärde strecksatsen i artikel 137.3 i FEG kun-
    de ha kompetens att utfärda bestämmelser i 
    ärendet är den kompetensen dock inte till sin 
    karaktär exklusiv. Första meningen i artikel 8 
    i sjötransportavtalet kan således anses ingå i 
    medlemsstaternas kompetens.
      I fråga om visum har genom rådets förord-
    ning (EG) nr 539/2001 fastställts en förteck-
    ning över tredje länder vars medborgare är 
    skyldiga att inneha visering när de passerar 
    de yttre gränserna (dit hör bl.a. Folkrepubli-
    ken Kina) och en förteckning över de tredje 
    länder vars medborgare är undantagna från 
    detta krav. En enhetlig modell för visum-
    handlingar har föreskrivits i rådets förord-
    ning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig ut-
    formning av visumhandlingar och beträffan-
    de själva viseringsförfarandet har gemen-
    samma konsulära anvisningar utfärdats för de 
    diplomatiska och konsulära beskickningarna. 
    I belysning av gemenskapens regelverk om 
    visum är det klart att bestämmelsen om vi-
    sum i artikel 8 i sjötransportavtalet i enlighet 
    med ERTA-rättspraxisen utgör en del av ett 
    område med gemensamma bestämmelser, el-
    ler i varje fall hör till ett område som dessa 
    bestämmelser till största delen täcker. Det 
    ingår därmed i gemenskapens exklusiva 
    kompetens att godkänna förpliktelsen om vi-
    sum i artikel 8 i avtalet.
    
    3.	Målsättning och de viktigaste 
    förslagen
      Syftet med propositionen är att godkänna 
    och sätta i kraft sjötransportavtalet EU-Kina, 
    till de delar avtalets bestämmelser ingår i 
    Finlands kompetens. Avsikten är att Riksda-
    gen skall godkänna avtalet och anta lagen om 
    sättande i kraft av de bestämmelser som hör 
    till området för lagstiftningen. Om lagens 
    ikraftträdande bestäms genom förordning av 
    republikens president.
    
    4.	Propositionens konsekvenser
      Sjötransportavtalet EU-Kina handlar om att 
    etablera en dialog mellan EU och Folkrepu-
    bliken Kina. Genom avtalet garanteras fartyg 
    från EU:s medlemsstater obegränsat tillträde 
    till handelssjöfart till i Kina. Dessutom un-
    derlättas genom avtalet de i Europeiska ge-
    menskapen etablerade rederiernas verksam-
    het särskilt i fråga om lasthantering, lagrings- 
    och magasineringstjänster samt speditions-
    tjänster. Avtalet gör det möjligt för EU-
    rederier att äga terminaler i Kina och det blir 
    betydligt lättare att grunda dotterbolag, filia-
    ler och representationskontor i Kina. Genom 
    avtalet främjas även verksamhetsförutsätt-
    ningarna för kinesiska rederiers nyckelperso-
    nal inom EU-området.
      Avtalet ger inte kinesiska fartyg cabotage 
    längs Finlands kuster. Avtalet har beaktat 
    den gällande lagstiftningen i Europeiska ge-
    menskapen liksom även de bilaterala avtalen 
    om sjötransport mellan gemenskapens med-
    lemsstater och Folkrepubliken Kina. Avtalet 
    rör inte besättningsmedlemmars nationalitet 
    och inte heller passagerartrafik. 
    
    5.	Beredningen av propositionen
    5.1.	Förhandlingarna om avtalet
      Rådet beviljade redan 1998 förhandlings-
    mandat åt kommissionen, men förhandling-
    arna fortskred länge i mycket långsam takt. 
    Det kan antas att förhandlingstakten till en 
    del berodde på att Kina försökte bli medlem i 
    Världshandelsorganisationen WTO, vilket 
    sedan skedde den 11 december 2001. Det är 
    främst för gemenskapens största sjöfartsstater 
    Grekland, Malta, Danmark och Förenade 
    kungariket som avtalet är av egentlig bety-
    delse för sjöfarten.
      Sjötransportavtalet EU-Kina har under-
    tecknats den 6 december 2002 och de flesta 
    av EU:s medlemsstater har godkänt det. An-
    slutningen av tio nya medlemsstater till ge-
    menskapen beaktades genom ingående av ett 
    särskilt protokoll. 
      Protokollet skall godkännas av de avtals-
    slutande parterna i enlighet med deras egna 
    förfaranden. Det skall träda i kraft samma 
    dag som själva avtalet träder i kraft. Om det-
    ta protokoll emellertid skulle godkännas av 
    de avtalsslutande parterna vid ett senare till-
    fälle än dagen för avtalets ikraftträdande, 
    skall protokollet träda i kraft den dag då par-
    terna till varandra har anmält slutförandet av 
    de interna förfarandena för protokollets god-
    kännande.
      Enligt kommissionen skapar det långt ut-
    dragna ikraftträdandet problem, eftersom 
    Kina inte går med på att tillämpa avtalet 
    temporärt. Därför har kommissionen uppma-
    nat medlemsstaterna att ratificera avtalet i 
    brådskande ordning.
    
    5.2.	Beredningen av propositionen i Fin-
    land
      Med anledning av kommissionens fram-
    ställning sände trafikministeriet den 13 juli 
    1997 en skrivelse E 46/1997 rd till riksdagen. 
    Riksdagens trafikutskott gav utlåtande i 
    ärendet den 25 september 1997. 
      Alla de målsättningar Finland har framfört 
    i skrivelsen E 46/1997 rd har förverkligats. 
    Kommunikationsutskottet sände den 5 de-
    cember 2001 och den 26 september 2002 U-
    skrivelser till riksdagen om förhandlingarnas 
    fortskridande.
      I samband med ärendets beredning på det 
    nationella planet har kommunikationsmini-
    steriet regelbundet begärt ministeriernas och 
    branschaktörernas synpunkter på avtalsför-
    handlingarnas fortskridande. I de inkomna 
    utlåtandena har uppmärksamhet närmast fästs 
    vid att fartyg från Kina inte bör beviljas ca-
    botage.
      Kommunikationsministeriet har den 29 
    april 2002 begärt utlåtande av justitieministe-
    riet, utrikesministeriet, Ålands landskapsre-
    gering, Sjöfartsverket, rederiföreningarna, 
    branschens arbetstagarorganisationer, Fin-
    lands Hamnförbund samt Industrins och Ar-
    betsgivarnas Centralförbund om Finland kan 
    godkänna avtalet och ratificera det. Ministe-
    rierna, Ålands landskapsregering och 
    branschaktörerna har inte kommit med några 
    särskilda invändningar mot att avtalet under-
    tecknas och ratificeras. Fraktfartygsförening-
    en ansåg det viktigt att avtalet inte tillämpas 
    på sådan inrikestrafik som uteslutande be-
    drivs mellan hamnar i Kina eller mellan 
    hamnar i någon av Europeiska gemenskapens 
    medlemsstater.
      Republikens president utfärdade den 4 ok-
    tober 2002 bemyndigande att underteckna 
    avtalet.
      Den 1 maj 2004 fick Europeiska unionen 
    tio nya medlemsstater. Enligt artikel 6.2 i an-
    slutningsakten ansluter sig de nya medlems-
    staterna till sjötransportavtalet EU-Kina ge-
    nom ett protokoll om ändring av avtalet i frå-
    ga. I den ovan nämnda punkten i anslut-
    ningsakten föreskrivs om ett förenklat förfa-
    rande, enligt vilket protokollet ingås mellan 
    Europeiska unionens råd, genom enhälligt 
    beslut på medlemsstaternas vägnar, och 
    Kina.
      I kommunikationsministeriets skrivelse av 
    den 17 februari 2005 hänvisades i ärendet till 
    regeringens proposition om godkännande av 
    utvidgningsfördraget (RP 78/2003), där ett 
    förenklat beslutsförfarande i Rådet gällande 
    de nu aktuella anpassningsprotokollen be-
    skrivs på sidorna 61, 147 och 149. Dessutom 
    hänvisade ministeriet i nämnda skrivelse till 
    U-skrivelsen UM2004-01795, där den i bila-
    gan intagna listan inte upptar det nu aktuella 
    avtalet, av vilken anledning skrivelsen i 
    ärendet den 17 februari 2005 kom till.
      Regeringens proposition med förslag till 
    godkännande och sättande i kraft av sjötrans-
    portavtalet EU-Kina har beretts vid kommu-
    nikationsministeriet. Utlåtande om proposi-
    tionen har begärts av utrikesministeriet, justi-
    tieministeriet, inrikesministeriet och arbets-
    ministeriet.
      
    
    
    DETALJMOTIVERING
    
    
    
    1.	Innehållet i avtalet om sjö-
    transport mellan Europeiska 
    gemenskapen och dess med-
    lemsstater, å ena sidan, och 
    Folkrepubliken Kina, å andra 
    sidan, samt dess relation till 
    finsk lagstiftning
      Artikel 1. Syfte. Sjötransportavtalet EU-
    Kina syftar till att förbättra villkoren för 
    godstransporter till sjöss mellan Kina och 
    Europeiska gemenskapen, å ena sidan, samt 
    mellan gemenskapen och Kina samt tredje 
    land, å andra sidan, till förmån för ekono-
    miska aktörer. Avtalet grundas på principer-
    na om frihet att tillhandahålla sjötransport-
    tjänster, oinskränkt tillgång till laster och 
    tredjelandshandel, obegränsad tillgång till 
    och icke-diskriminerande behandling vid ut-
    nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom 
    när det gäller bedrivande av kommersiell 
    verksamhet. Avtalet omfattar alla aspekter av 
    dörr-till-dörr-tjänster.
      Artikel 2. Räckvidd. Avtalet är tillämpligt 
    på internationella godstransporter till sjöss 
    och logistiska tjänster, även multimodala 
    transporter som inbegriper ett transportled till 
    sjöss, mellan hamnar i Kina och hamnar i 
    Europeiska gemenskapens medlemsstater, 
    liksom internationella godstransporter till 
    sjöss mellan hamnar i gemenskapens med-
    lemsstater. Det är också tillämpligt på tredje-
    landshandel och förflyttning av utrustning 
    såsom tomma containrar, när dessa inte 
    transporteras som gods mot betalning, mellan 
    hamnar i Kina eller mellan hamnar i någon 
    av gemenskapens medlemsstater. Om fartyg 
    från den ena avtalsslutande parten går i trafik 
    från en av den andra avtalsslutande partens 
    hamnar till en annan, eller från en hamn i nå-
    gon av Europeiska gemenskapens medlems-
    stater till en annan, för att lasta gods som 
    skall transporteras till utlandet eller lossa 
    gods från utlandet, skall detta enligt artikeln 
    anses vara ett led i internationell sjötransport. 
    Avtalet skall inte tillämpas på ren inhemsk 
    transport mellan hamnar i Kina eller mellan 
    hamnar i någon av Europeiska gemenskapens 
    medlemsstater.
      Enligt artikel 2.2 skall detta avtal inte på-
    verka tillämpningen av bilaterala sjöfartsav-
    tal som ingåtts mellan Kina och gemenska-
    pens medlemsstater när det gäller frågor som 
    inte omfattas av detta avtal.
      Enligt artikel 2.3 skall detta avtal inte på-
    verka rätten för tredje parts fartyg att bedriva 
    gods- eller passagerartransporter mellan de 
    avtalsslutande parternas hamnar eller mellan 
    någon av parternas hamnar och en tredje 
    parts hamnar.
      Artikel 3. Definitioner. I artikeln definieras 
    några viktiga uttryck som har betydelse med 
    avseende på tillämpningen av sjötransportav-
    talet EU-Kina. I detta avtal avses med
    "internationella godstransporter till sjöss och 
    logistiska tjänster" tillhandahållandet av in-
    ternationella godstransporttjänster till sjöss, 
    och därmed förbunden lasthantering, lag-
    rings- och magasineringstjänster, tullklare-
    ringstjänster, containerterminaler och depå-
    tjänster, i hamn eller på land, samt agent-, 
    mäklar- och fraktspeditionstjänster;
    "multimodala transporter" frakt av gods med 
    hjälp av mer än ett transportmedel som inbe-
    griper ett transportled till sjöss, och som om-
    fattas av ett enda transportdokument; 
      "agent- och mäklartjänster" verksamhet 
    som utgörs av att inom ett visst geografiskt 
    område som agent företräda ett eller flera re-
    deriers företagsintressen bl.a. i syfte att 
    marknadsföra och sälja sjötransporttjänster 
    och därmed förbundna tjänster, utfärda ko-
    nossement för företagens räkning, förbereda 
    dokumentation och tillhandahålla företagsin-
    formation samt att representera rederiet när 
    det gäller organiserande av fartygets hamn-
    anlöp eller övertagande av last vid behov;
      "fraktspeditionstjänster" verksamhet som 
    utgörs av att organisera och övervaka sänd-
    ningar för avlastarens räkning genom upp-
    handling av stödtjänster, förberedelser av do-
    kumentation och tillhandahållande av före-
    tagsinformation;
    "rederi" ett företag som uppfyller följande 
    villkor:
      i) det är etablerat i enlighet med offentlig 
    rätt eller privaträtt i Kina, Europeiska ge-
    menskapen eller någon medlemsstat i ge-
    menskapen,
      ii) det har sitt säte, sitt huvudkontor eller 
    sin huvudsakliga verksamhet i Kina eller Eu-
    ropeiska gemenskapen, och
      iii) det bedriver internationella sjötranspor-
    ter med fartyg som det antingen äger eller 
    opererar. 
      Rederier som är etablerade utanför Europe-
    iska gemenskapen eller Kina och som kon-
    trolleras av medborgare i någon av Europeis-
    ka gemenskapens medlemsstater eller Kina, 
    skall också omfattas av bestämmelserna i 
    detta avtal, om deras fartyg är registrerade i 
    den aktuella medlemsstaten eller i Kina, i en-
    lighet med gällande lagstiftning.
      "dotterbolag" ett företag som ägs av ett re-
    deri och som är en separat juridisk person;
      "filial" ett driftställe som ägs av ett rederi 
    och som inte är en separat juridisk person;
      "representationskontor" ett representa-
    tionskontor för en avtalsslutande parts rederi 
    som är etablerat i den andra avtalsslutande 
    parten;
      "fartyg" ett handelsfartyg som i enlighet 
    med Kinas, Europeiska gemenskapens eller 
    dess medlemsstaters lagar är registrerat i nå-
    gon avtalsslutande parts sjöfartsregister un-
    der den partens nationella flagg och som be-
    driver internationella sjötransporter, inklusi-
    ve fartyg som för tredje lands flagg, men som 
    ägs eller opereras av ett rederi i Kina eller i 
    någon av Europeiska gemenskapens med-
    lemsstater. Detta begrepp omfattar dock inte 
    örlogsfartyg eller andra fartyg i icke-
    kommersiell drift.
      Avsikten är att säkerställa att begreppen 
    uppfattas på samma sätt i alla avtalsslutande 
    stater.
      Artikel 4. Tillhandahållande av tjänster. 
    De avtalsslutande parterna skall garantera 
    fartyg som för den andra partens flagg eller 
    som opereras av den andra partens medbor-
    gare eller företag en icke-diskriminerande 
    behandling som kan jämföras med den be-
    handling som garanteras partens egna fartyg, 
    när det gäller tillträde till hamnar, utnyttjande 
    av infrastruktur och stödtjänster i dessa ham-
    nar, liksom därmed förbundna ersättningar 
    och avgifter, tullformaliteter och tilldelning 
    av kajplatser samt möjligheter till lastning 
    och lossning. De avtalsslutande parterna skall 
    åta sig att på ett effektivt sätt tillämpa princi-
    pen om obegränsat tillträde till den interna-
    tionella sjöfartsmarknaden och -trafiken på 
    en icke-diskriminerande och kommersiell 
    grund. Vid tillämpningen av de nyssnämnda 
    principerna skall de avtalsslutande parterna
      a) avstå från att införa lastdelningsbestäm-
    melser i framtida avtal med tredje land när 
    det gäller sjötransporttjänster och inom en 
    rimlig tidsperiod upphäva sådana eventuella 
    bestämmelser som finns i tidigare ingångna 
    bilaterala avtal,
      b) då detta avtal träder i kraft upphäva alla 
    ensidiga administrativa, tekniska eller andra 
    åtgärder, som kan utgöra en indirekt be-
    gränsning av och ha diskriminerande effekter 
    på det fria tillhandahållandet av internatio-
    nella sjötransporttjänster, 
      c) då detta avtal träder i kraft avstå från att 
    genomföra administrativa, tekniska eller lag-
    stiftningsmässiga åtgärder som kan ha dis-
    kriminerande effekter på den andra partens 
    medborgare eller företag, när det gäller till-
    handahållandet av internationella sjötrans-
    porttjänster.
      Varje avtalsslutande part skall låta den 
    andra avtalsslutande partens rederier, på 
    icke-diskriminerande grund och på villkor 
    som avtalats mellan de berörda företagen, få 
    tillgång till och kunna utnyttja matartrafik 
    som bedrivs av rederier registrerade i den 
    förstnämnda parten, för internationell last 
    mellan hamnar i Kina eller mellan hamnar i 
    någon av Europeiska gemenskapens med-
    lemsstater.
      Artikel 4 i avtalet ger inte möjlighet att 
    ingripa i tillämpningen av finsk arbetslag-
    stiftning. När det gäller tillämpningen av ar-
    betslagstiftningen befinner sig inhemska och 
    utländska rederier i samma position. I prakti-
    ken har anställningsförhållandena ombord på 
    fartyg varit av stor betydelse och de avtalas 
    genom kollektivavtal. Arbetsmarknadspar-
    terna ingår kollektivavtal om de anställnings-
    förhållanden som skall gälla för dem som är 
    anställda genom arbetsavtal. Staten kan inte 
    blanda sig i innehållet i dessa avtal. Sålunda 
    kan artikel 4 i avtalet inte beröra kollektivav-
    tal.  
      Artikel 5. Bedrivande av kommersiell 
    verksamhet. När det gäller tillhandahållande 
    av internationella godstransporttjänster till 
    sjöss och logistiska tjänster, bl.a. multimoda-
    la dörr-till-dörr-transporter, skall vardera av 
    de avtalsslutande parterna enligt artikeln till-
    låta att den andra partens rederier etablerar 
    helägda eller gemensamt ägda dotterföretag, 
    filialer eller representationskontor och att 
    dotterföretag och filialer bedriver ekonomisk 
    verksamhet i enlighet med den förra partens 
    lagar och förordningar.
      Artikel 6. Insyn. De avtalsslutande parter-
    na skall, efter samråd och lämplig förhands-
    anmälan, omedelbart offentliggöra alla rele-
    vanta åtgärder med allmän räckvidd som 
    hänför sig till eller påverkar tillämpningen av 
    detta avtal. När offentliggörande inte är möj-
    ligt, skall informationen göras allmänt till-
    gänglig på annat sätt.
      Dessutom skall de avtalsslutande parterna 
    utan dröjsmål svara på den andra partens be-
    gäran om särskild information om ovan av-
    sedda allmänt tillämpliga åtgärder som ge-
    nomförts.
      Artikel 7. Nationella bestämmelser. De av-
    talsslutande parterna skall se till att alla all-
    mänt tillämpliga åtgärder som påverkar han-
    deln på området internationella sjötransport-
    tjänster förvaltas på ett rimligt, objektivt och 
    opartiskt sätt.
    I de fall godkännande krävs skall en avtals-
    slutande parts behöriga myndigheter, inom 
    rimlig tid efter det att en ansökan som anses 
    vara komplett enligt nationella lagar och 
    andra författningar lämnats in, informera den 
    sökande om det beslut som fattats angående 
    ansökan. På sökandens begäran skall den av-
    talsslutande partens behöriga myndigheter 
    utan onödigt dröjsmål lämna information om 
    ansökans status.
      För att säkerställa att åtgärder som avser 
    tekniska normer samt tillståndskrav och till-
    ståndsförfaranden inte utgör onödiga han-
    delshinder, skall kraven grundas på objekti-
    va, icke-diskriminerande och på förhand fast-
    ställda kriterier som är öppna för insyn, så-
    som kapacitet att tillhandahålla tjänsten, och 
    när det gäller tillståndsförfaranden får de i 
    sig inte utgöra en restriktion eller ett hinder 
    för tillhandahållandet av tjänsten.
      Artikel 8. Nyckelpersonal. Helägda eller 
    gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller re-
    presentationskontor tillhörande den ena av-
    talsslutande partens rederier som är etablera-
    de i den andra parten skall enligt artikeln, 
    oavsett nationalitet, ha rätt att anställa nyck-
    elpersonal i enlighet med värdlandets lag-
    stiftning. 
      Enligt artikeln skall vardera av de avslu-
    tande parterna underlätta för utländska ar-
    betstagare att få arbetstillstånd och visum. 
    Utgångspunkten enligt finsk lagstiftning är 
    att utländska arbetstagare bör ha uppehålls-
    tillstånd för att kunna bedriva förvärvsverk-
    samhet i Finland. Detta gäller även den i ar-
    tikel 8 i sjötransportavtalet EU-Kina nämnda 
    nyckelpersonalen. Bestämmelser om undan-
    tag från skyldigheten för arbetstagare att 
    skaffa uppehållstillstånd finns i 79-81  i ut-
    länningslagen, där obegränsat arbete med 
    stöd av annat uppehållstillstånd än uppehålls-
    tillstånd för arbetstagare, begränsat arbete 
    med stöd av annat uppehållstillstånd än up-
    pehållstillstånd för arbetstagare samt arbete 
    utan uppehållstillstånd nämns. 
      I praktiken beviljas en arbetstagare uppe-
    hållstillstånd i två steg. Först gör arbets-
    kraftsbyrån i sitt beslut en bedömning av de 
    arbetskraftspolitiska förutsättningarna, varef-
    ter Utlänningsverket beviljar ett första uppe-
    hållstillstånd, om det inte finns hinder för be-
    viljande med hänsyn till allmän ordning och 
    säkerhet och det inte finns grundad anledning 
    att misstänka att utlänningen har för avsikt 
    att kringgå bestämmelserna om inresa eller 
    vistelse i landet.
      Utlänningslagens undantagsbestämmelser 
    uppfyller bestämmelserna i artikel 8 i sjö-
    transportavtalet EU-Kina
      I jämförelse med uppehålls- och arbetstill-
    stånden är situationen i fråga om visum en 
    annan, sålunda att EU:s medlemsstater iakttar 
    en gemensam visumpolitik, ett område som 
    ingår i Europeiska unionens exklusiva kom-
    petens. Den rättsliga grunden för en gemen-
    sam visumpolitik återfinns i artikel 62 i För-
    draget om upprättandet av Europeiska ge-
    menskapen. I praktiken förverkligas den ge-
    mensamma visumpolitiken med Schengenre-
    gelverket som grund. Regelverket intogs i 
    fördragen om upprättandet av Europeiska 
    gemenskaperna genom ett till Amsterdam-
    fördraget fogat protokoll. Regelverket består 
    av Schengenavtalet, Schengenkonventionen 
    och de med stöd av dessa utfärdade rättsak-
    terna. Finland och de övriga Nordiska län-
    derna började tillämpa Schengenregelverket 
    den 25 mars 2001. Av EU:s medlemsstater 
    tillämpas avtalet ännu inte fullt ut av de stater 
    som anslöt sig den 1 maj 2004 och inte heller 
    av Irland och Förenade kungariket.
      På grund av att det harmoniserade Scheng-
    enregelverket binder Finland är det nationella 
    spelrummet i fråga om viseringsbestämmel-
    serna begränsat. Enligt artikel 10 i Scheng-
    enkonventionen gäller ett enhetligt Scheng-
    envisum för vistelse som omfattar högst 90 
    dagar. Enligt artikel 12 i Schengenkonven-
    tionen beviljas ett enhetligt visum vanligtvis 
    av en Schengenstats diplomatiska eller kon-
    sulära myndigheter. 
      Sett ur gemenskapsrättens synvinkel finns 
    det inte några skäl att stifta nationella lagar 
    om viseringsbestämmelserna, eftersom EU:s 
    förordningar och de beslut som binder Rådet 
    utgör författningar som är förpliktande för 
    medlemsstaterna. Till de delar dessa frågor 
    inte har behandlats i Schengenregelverket 
    kan bestämmelser om visum intas i nationell 
    lagstiftning. Utrikesministeriet kan efter att 
    ha hört inrikesministeriet ge finländska be-
    skickningar anvisningar om det förfarande 
    som skall iakttas när man beviljar ett enhet-
    ligt visum. Hänvisningar till Schengenregel-
    verket har emellertid intagits i utlänningsla-
    gen för att klarlägga bestämmelserna om vi-
    sum. Vid beviljande av enhetligt visum till-
    lämpas i finländska beskickningar såväl 
    Schengenregelverket som utlänningslagen 
    (301/2004).
      Artikel 8 i sjötransportavtalet EU-Kina 
    förutsätter i fråga om visum inte några natio-
    nella lagstiftningsåtgärder. Visum beviljas 
    vid en beskickning på grundval av en ansö-
    kan och bilagor till stöd för den, om personen 
    i fråga uppfyller förutsättningarna i Scheng-
    enregelverket och utlänningslagen för inresa 
    samt de speciella villkor som gäller för bevil-
    jande av visum. På grund av sjötransportav-
    talets karaktär bör dock observeras, att det 
    rätta inresetillståndet för i avtalet avsedda 
    personer inte nödvändigtvis är ett visum, 
    utan dessa personer borde enligt Finlands ut-
    länningslag ansöka om uppehållstillstånd (för 
    arbetstagare) för att på det sätt som avses i 
    avtalet få verka i Finland.
      Artikel 9. Betalningar och kapitalrörelser. 
    Inkomster för den ena avtalsslutande partens 
    medborgare eller rederier från internationell 
    sjötransport och multimodala transporter i 
    den andra avtalsslutande parten får enligt 
    punkt 1 i artikeln regleras i fritt konvertibel 
    valuta.
      Enligt punkt 2 i artikeln får inkomster från 
    och utgifter för ekonomisk verksamhet som 
    bedrivs av dotterbolag, filialer eller represen-
    tationskontor tillhörande den ena partens re-
    derier som är etablerade i den andra parten 
    regleras i värdlandets valuta. Det belopp som 
    återstår efter ovan nämnda rederiers, dotter-
    bolags, filialers eller representationskontors 
    betalningar av lokala avgifter får fritt överfö-
    ras till utlandet till den växelkurs som banken 
    tillämpar dagen för överföringen.
      Artikel 10. Sjöfartssamarbete. För att 
    främja utvecklingen av de avtalsslutande par-
    ternas sjöfartsindustri skall parterna upp-
    muntra sina behöriga myndigheter, rederier, 
    hamnar, berörda forskningsorgan, universitet 
    och läroinrättningar att samarbeta på olika 
    områden, bl.a. när det gäller att utbyta åsikter 
    om sin verksamhet inom ramen för interna-
    tionella sjöfartsorganisationer, att utarbeta 
    och förbättra lagstiftningen om sjötransporter 
    och marknadsadministration, att främja ef-
    fektiva transporttjänster för internationell sjö-
    fartshandel genom ett effektivt utnyttjande av 
    de avtalsslutande parternas hamnar och flot-
    tor, att garantera fartygssäkerheten och före-
    bygga föroreningar till havs, att främja sjö-
    fartsutbildningen, att utbyta personal samt 
    vetenskaplig information och teknik samt att 
    förbättra sina insatser för att bekämpa sjörö-
    veri och terrorism.
      Artikel 11. Samråd och tvistlösning. De 
    avtalsslutande parterna skall införa lämpliga 
    förfaranden för att säkerställa ett korrekt ge-
    nomförande av avtalet. Om det uppstår tvis-
    ter mellan parterna angående tolkningen av 
    detta avtal skall de avtalsslutande parternas 
    behöriga myndigheter försöka lösa tvisten 
    genom samråd. Om det inte kan nås någon 
    överenskommelse skall tvisten lösas på di-
    plomatisk väg.
      Artikel 12. Ändringar. Detta avtal kan 
    ändras genom en skriftlig överenskommelse 
    mellan de avtalsslutande parterna och änd-
    ringen träder i kraft i enlighet med de förfa-
    randen som anges i artikel 15.2 i detta avtal.
      Artikel 13. Territoriell tillämpning. Detta 
    avtal skall tillämpas å ena sidan inom de ter-
    ritorier där Fördraget om upprättandet av Eu-
    ropeiska gemenskapen tillämpas och på de 
    villkor som anges i fördraget, å andra sidan 
    inom Kinas territorium.
      Artikel 14. Giltig text. Detta avtal har upp-
    rättats i två exemplar på danska, nederländs-
    ka, engelska, finska, franska, tyska, grekiska, 
    italienska, portugisiska, spanska, svenska och 
    kinesiska, vilka samtliga texter är lika giltiga.
      Artikel 15. Varaktighet och ikraftträdande. 
    Detta avtal sluts för fem år. Det förlängs var-
    je år, såvida inte någon av de avtalsslutande 
    parterna säger upp det skriftligen sex måna-
    der före den dag det löper ut.
      Avtalet träder i kraft den första dagen i den 
    andra månaden efter den dag då de avtals-
    slutande parterna till varandra anmält att de-
    ras egna förfaranden gällande godkännandet 
    är avslutade.
      Om detta avtal på vissa punkter är mindre 
    gynnsamt än befintliga bilaterala avtal som 
    ingåtts mellan enskilda medlemsstater i Eu-
    ropeiska gemenskapen och Kina, skall de 
    mer gynnsamma bestämmelserna enligt 
    punkt 3 i artikeln ha företräde utan att det 
    påverkar gemenskapens skyldigheter och 
    iakttagandet av Fördraget om upprättandet av 
    Europeiska gemenskapen. Bestämmelserna i 
    detta avtal skall ersätta bestämmelserna i ti-
    digare bilaterala avtal som ingåtts mellan Eu-
    ropeiska gemenskapens medlemsstater och 
    Kina, om sistnämnda bestämmelser antingen 
    strider mot förstnämnda bestämmelser, utom 
    när det gäller den situation som avses i före-
    gående mening, eller är identiska. Bestäm-
    melser i befintliga bilaterala avtal som inte 
    omfattas av sjötransportavtalet EU-Kina skall 
    fortsätta att tillämpas.
      Bestämmelserna i det år 1977 ingångna 
    sjöfartsavtalet mellan Finland och Kina är 
    inte till sin karaktär sådana att de skulle ha 
    någon egentlig och oberoende betydelse i re-
    lation till sjötransportavtalet EU-Kina. Under 
    den tid förhandlingarna om sjötransportavta-
    let EU-Kina pågick måste kommissionen ta 
    hänsyn till alla giltiga bilaterala sjötransport-
    avtal mellan EU:s medlemsstater, å ena si-
    dan, och Kina, å andra sidan, sålunda att det 
    nya avtalets bestämmelser inte skulle bli 
    mindre gynnsamma än bestämmelserna i de 
    avtal som redan var i kraft. 
    
    2.	Lagförslag
      1 . Sättande i kraft av avtalsbestämmel-
    serna och deras giltighetstid. Lagens 1  1 
    mom. innehåller en sedvanlig bestämmelse 
    om ikraftträdande, enligt vilken de bestäm-
    melser i sjötransportavtalet EU-Kina som hör 
    till området för lagstiftningen sätts i kraft ge-
    nom lag. Dessa bestämmelser redovisas ned-
    an i det avsnitt där behovet av riksdagens 
    samtycke berörs.
      2 . Ikraftträdande. Om lagens ikraftträ-
    dande bestäms genom förordning av republi-
    kens president. Avsikten är att lagen skall 
    träda i kraft samtidigt som sjötransportavtalet 
    EU-Kina träder i kraft.
    
    3.	Ikraftträdande
      Sjötransportavtalet EU-Kina träder i kraft 
    den första dagen i den andra månaden efter 
    den dag då de avtalsslutande parterna till 
    varandra anmält att deras egna förfaranden 
    gällande godkännandet är avslutade.
      Avtalets ändringsprotokoll träder i kraft 
    samma dag som avtalet. Om de avtalsslutan-
    de parterna dock godkänner protokollet först 
    efter att avtalet har trätt i kraft, träder proto-
    kollet i kraft den dag då de avtalsslutande 
    parterna till varandra anmält att deras egna 
    interna förfaranden gällande godkännandet är 
    avslutade.
      Enligt 27  12 och 13 punkten i självstyrel-
    selagen för Åland (1144/1991) har riket lag-
    stiftningsbehörighet i fråga om utrikeshandel 
    samt handelssjöfart och farleder för handels-
    sjöfarten. 
      Enligt 18  22 punkten i självstyrelselagen 
    för Åland har landskapet lagstiftningsbehö-
    righet i fråga om näringsverksamhet med be-
    aktande av vad som stadgas i bl.a. 11  i 
    självstyrelselagen om inskränkningar i rätten 
    att utöva näring i landskapet.
      Artikel 10 i sjötransportavtalet EU-Kina i 
    utkastet till propositionen berör sjöfartssam-
    arbete. Där förbinder sig parterna att upp-
    muntra sina behöriga myndigheter, rederier, 
    hamnar, berörda forskningsorgan, universitet 
    och läroinrättningar att samarbeta på olika 
    områden, bl.a. när det gäller att garantera far-
    tygssäkerheten och förebygga föroreningar 
    till havs, att främja sjöfartsutbildningen, att 
    utbyta personal samt vetenskaplig informa-
    tion och teknik samt att förbättra sina insatser 
    för att bekämpa sjöröveri och terrorism. En-
    ligt 18  punkterna 2, 6, 10 och 14 i självsty-
    relselagen har landskapet lagstiftningsbehö-
    righet bl.a. i fråga om landskapets tjänste-
    män, med vissa undantag även allmän ord-
    ning och säkerhet, natur- och miljövård samt 
    undervisning och läroavtal.
      På grund av det som nämnts ovan kan det 
    konstateras, att sjötransportavtalet innehåller 
    bestämmelser i angelägenheter som enligt 
    självstyrelselagen för Åland hör till landska-
    pets lagstiftningsbehörighet. Därför bör 
    Ålands lagting enligt 59  1 mom. i självsty-
    relselagen ge sitt bifall för att de bestämmel-
    serna i avtalet som hör till landskapets behö-
    righet skall träda i kraft i landskapet.
      Lagen om sättande i kraft av de bestäm-
    melser i avtalet som hör till området för lag-
    stiftningen föreslås träda i kraft vid en tid-
    punkt som bestäms genom förordning av re-
    publikens president efter det att alla Europe-
    iska gemenskapens medlemsstater och Folk-
    republiken Kinas regering har avslutat förfa-
    randena för godkännande av avtalet.
    
    4.	Behovet av riksdagens sam-
    tycke
      Sjötransportavtalet EU-Kina är ett avtal 
    med delad kompetens där bestämmelserna 
    dels ingår i medlemsstatens och dels i ge-
    menskapens kompetens. Finland godkänner 
    sålunda avtalet i enlighet med 93  1 mom. 
    och 94  i grundlagen, till de delar avtalets 
    bestämmelser ingår i medlemsstaternas kom-
    petens. Gränsen mellan gemenskapens och 
    medlemsstaternas kompetens är inte entydig 
    och avtalet innehåller inte heller någon be-
    stämmelse som skulle ange hur kompetensen 
    är fördelad.
      Vid bedömningen av behovet av riksda-
    gens samtycke är det motiverat att ta med 
    alla artiklar i avtalet. I enlighet med 94  1 
    mom. i grundlagen godkänner riksdagen bl.a. 
    sådana fördrag och andra internationella för-
    pliktelser som innehåller bestämmelser som 
    hör till området för lagstiftningen. Riksda-
    gens behörighet för godkännande täcker alla 
    bestämmelser av materiell karaktär i en in-
    ternationell förpliktelse som hör till området 
    för lagstiftningen.
      Avtalets bestämmelser skall anses höra till 
    området för lagstiftningen, 1) om den gäller 
    utövande eller begränsning av någon grund-
    läggande fri- eller rättighet som är skyddad i 
    grundlagen, 2) om den i övrigt gäller grun-
    derna för individens rättigheter och skyldig-
    heter, 3) om den sak som bestämmelsen gäll-
    er är sådan att om den enligt grundlagen skall 
    föreskrivas i lag eller 4) om det finns lagbe-
    stämmelser om den sak som bestämmelsen 
    gäller eller om det enligt rådande uppfattning 
    i Finland skall lagstiftas om saken. Enligt 
    grundlagsutskottet hör en bestämmelse om 
    en internationell förpliktelse på dessa grun-
    der till området för lagstiftningen, oavsett om 
    den strider mot eller harmonierar med en 
    lagbestämmelse i Finland (GrUU 11, 12 och 
    45/2000 rd).
      Med avseende på gemenskapsrätten är sjö-
    transportavtalet EU-Kina ett avtal med delad 
    kompetens där bestämmelserna dels ingår i 
    medlemsstatens och dels i gemenskapens 
    kompetens. Artikel 4 i avtalet om tillhanda-
    hållande av tjänster hör till området för lag-
    stiftningen. Enligt 4  1 mom. i lagen angå-
    ende rättighet att idka näring får för handels-
    sjöfart inom Finlands vattenområden inte 
    andra fartyg än finska användas, om det inte 
    är fråga om utrikesfart. Andra än finska far-
    tyg får inte heller användas för kryssningstra-
    fik där kryssningsfartyget går från och till en 
    finsk hamn.
      Enligt paragrafens 4 mom. är fartyg från 
    stater som är medlemmar i Europeiska unio-
    nen berättigade att utan tillstånd enligt 2 
    mom. bedriva handelssjöfart som avses i 1 
    mom. enligt bestämmelserna i rådets förord-
    ning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning av 
    principen om frihet att tillhandahålla tjänster 
    på sjötransportområdet inom medlemsstater-
    na (cabotage) och rådets förordning (EEG) nr 
    3921/91 om villkoren för att transportföretag 
    skall få utföra inrikes transporter av gods el-
    ler passagerare på inre vattenvägar i en annan 
    medlemsstat än den där de är hemmahöran-
    de. Även genom rådets förordning (EEG) nr 
    4057/86 om illojal prissättning på sjötrans-
    portområdet samt rådets förordning (EEG) nr 
    4058/86 om samordnade åtgärder för att sä-
    kerställa fri tillgång till last på oceantrader 
    har uttryckligen kompetens överlåtits till ge-
    menskapen. 
      Enligt den inom gemenskapen gällande 
    lagstiftningen har Finland, när det gäller till-
    gång till marknaden, kompetens enbart i frå-
    ga om den inhemska transport som avses i 
    tredje stycket i artikel 2.1 i sjötransportavta-
    let EU-Kina. I princip kunde Finland öppna 
    den inhemska trafiken för alla fartyg från 
    tredje länder, dvs. det finns ännu en del na-
    tionell kompetens kvar.
      Artikel 5 i sjötransportavtalet EU-Kina om 
    bedrivande av kommersiell verksamhet kan 
    anses höra till området för lagstiftningen, ef-
    tersom det finns lagbestämmelser om flera 
    saker som artikeln berör eller det enligt rå-
    dande uppfattning i Finland skall lagstiftas 
    om dem. Bestämmelserna i artikeln är med 
    avseende på den finska rättsordningen nor-
    mala såtillvida, att genom dem möjliggörs 
    tillhandahållande av internationella sjötrans-
    porttjänster till sjöss och logistiska tjänster 
    enligt vardera partens lagar och förordningar. 
    Artikelns bestämmelser är utarbetade när-
    mast med tanke på möjligheterna för fartyg 
    som för någon EU-stats flagg eller rederier 
    som är etablerade inom gemenskapen att be-
    driva verksamhet i Kina. 
      Enligt artikel 8 i avtalet skall helägda eller 
    gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller re-
    presentationskontor tillhörande den ena av-
    talsslutande partens rederier som är etablera-
    de i den andra parten, oavsett nationalitet, ha 
    rätt att anställa nyckelpersonal i enlighet med 
    värdlandets gällande lagstiftning. De avtals-
    slutande parterna skall enligt artikeln under-
    lätta för utländska arbetstagare att få arbets-
    tillstånd och visum. 
      Såsom av detaljmotiveringarna närmare 
    framgår är frågor som rör arbetstagarnas ar-
    betstillstånd åtminstone i huvudsak ett områ-
    de som ingår i medlemsstaternas exklusiva 
    kompetens och de har inte heller harmonise-
    rats på EU-nivå. Utlänningslagen innehåller 
    föreskrifter om de saker som ingår i första 
    meningen i artikel 8 i sjötransportavtalet och 
    lagens bestämmelser gäller lika för alla med-
    borgare, förutom EES-staternas medborgare.
      I artikel 15 i avtalet föreskrivs om avtalets 
    varaktighet och ikraftträdande. Avtalets ingås 
    för fem år, varefter det årligen förlängs, såvi-
    da inte någon av de avtalsslutande parterna 
    säger upp avtalet skriftligen sex månader före 
    den dag det löper ut. I punkt 3 i artikeln be-
    stäms att om avtalet på vissa punkter är 
    mindre gynnsamt än befintliga bilaterala av-
    tal som ingåtts mellan enskilda medlemssta-
    ter i Europeiska gemenskapen och Kina, 
    skall de mer gynnsamma bestämmelserna ha 
    företräde utan att det påverkar gemenskapens 
    skyldigheter och iakttagandet av Fördraget 
    om upprättandet av Europeiska gemenska-
    pen. Bestämmelser i befintliga bilaterala av-
    tal som inte omfattas av detta avtal skall fort-
    sätta att tillämpas. Artikel 15 i avtalet hör till 
    området för lagstiftningen till den del arti-
    kelns bestämmelser påverkar de till området 
    för lagstiftningen hörande bestämmelserna i 
    det bilaterala sjöfartsavtalet från 1977 mellan 
    Finland och Kina.
      Även om en del av bestämmelserna i artik-
    larna 4, 8 och 15 hör till området för lagstift-
    ningen, omfattar riksdagens godkännandebe-
    hörighet enligt grundlagsutskottets tolk-
    ningspraxis inte de delar av ett avtal som hör 
    till Europeiska gemenskapens behörighet 
    (GrUU 6/2001 rd). 
    
    5.	Behandlingsordning
      Enligt 94  2 mom. i grundlagen fattas be-
    slut om godkännande av en internationell 
    förpliktelse med enkel majoritet. Om ett för-
    slag om godkännande av en förpliktelse gäll-
    er grundlagen, skall beslutet dock fattas med 
    minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
      Sjötransportavtalet EU-Kina och förslaget 
    till lag om sättande i kraft av avtalet kan be-
    handlas i vanlig lagstiftningsordning.
      Med stöd av vad som anförts ovan och i 
    enlighet med 94  i grundlagen föreslås att
      
          Riksdagen godkänner det i Bryssel den 6 
    december 2002 ingångna avtalet om sjö-
    transport mellan Europeiska gemenskapen 
    och dess medlemsstater, å ena sidan, och 
    Folkrepubliken Kinas regering, å andra si-
    dan, till de delar avtalet omfattas av Fin-
    lands behörighet
      .
        Eftersom sjötransportavtalet EU-Kina in-
    nehåller bestämmelser som hör till området 
    för lagstiftningen föreläggs Riksdagen samti-
    digt följande lagförslag:
      
    
    
    
    
    
    
    
    Lagförslag
    
    
    
    
    
    Lag
    om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet om 
    sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och 
    Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan 
    
      I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
    
    
    
    1 
      De bestämmelser som hör till området för 
    lagstiftningen i det i Bryssel den 6 december 
    2002 ingångna avtalet om sjötransport mel-
    lan Europeiska gemenskapen och dess med-
    lemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken 
    Kinas regering, å andra sidan, gäller som lag 
    sådana Finland har förbundit sig till dem. 
    
    2 
      Om ikraftträdandet av denna lag bestäms 
    genom förordning av republikens president.
      
      
    -----
    Helsingfors den 3 februari 2006
    
    
    Republikens president
    TARJA HALONEN
    
    
    Kommunikationsminister Susanna Huovinen
    
    
    
    Avtaltext
    
    
    
    
    
    AVTAL OM SJÖTRANSPORT MEL-
    LAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN 
    OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA 
    SIDAN, OCH FOLKREPUBLIKEN KI-
    NAS REGERING, Å ANDRA SIDAN
    
    
    KONUNGARIKET BELGIEN,
    KONUNGARIKET DANMARK,
    FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,
    REPUBLIKEN GREKLAND,
    KONUNGARIKET SPANIEN,
    REPUBLIKEN FRANKRIKE, IRLAND,
    REPUBLIKEN ITALIEN,
    STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,
    KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,
    REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,
    REPUBLIKEN PORTUGAL,
    REPUBLIKEN FINLAND,
    KONUNGARIKET SVERIGE OCH
    FÖRENADE KONUNGARIKET STOR-
    BRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
      parter i  Fördraget  om  upprättandet  av 
    Europeiska  gemenskapen, nedan  kallade 
    "gemenskapens  medlemsstater", och EU-
    ROPEISKA GEMENSKAPEN, 
      nedan kallad "gemenskapen", å ena sidan, 
    och
      FOLKREPUBLIKEN KINAS REGER-
    ING,
      nedan kallad "Kina",
      å andra sidan,
      SOM TAR HÄNSYN TILL avtalet om 
    handelssamarbete och ekonomiskt samarbete 
    mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen 
    och Folkrepubliken Kina från maj 1985,
      SOM TAR HÄNSYN TILL vikten av för-
    bindelserna på sjöfartsområdet mellan ge-
    menskapen och dess medlemsstater och 
    Kina,
      SOM ANSER att samarbete på sjöfartsom-
    rådet mellan parterna kommer vara gynnsamt 
    för utvecklingen av handel och ekonomiska 
    förbindelser mellan Kina och gemenskapen 
    och dess medlemsstater,
      SOM ytterligare VILL stärka och befästa 
    förbindelserna, på grundval av jämlikhet och 
    ömsesidig nytta, på området internationella 
    sjötransporter,
      SOM ERKÄNNER betydelsen av sjötrans-
    porttjänster och som ytterligare vill främja 
    multimodala transporter som inbegriper ett 
    transportled till sjöss, för att främja trans-
    portkedjans effektivitet,
      SOM ERKÄNNER betydelsen av att ytter-
    ligare utveckla ett flexibelt och marknadsori-
    enterat tillvägagångssätt liksom fördelarna 
    för båda parternas ekonomiska aktörer med 
    att kontrollera och bedriva sina egna interna-
    tionella godstransporttjänster inom ramen för 
    ett effektivt internationellt sjötransportsy-
    stem,
      SOM BEAKTAR befintliga bilaterala sjö-
    fartsavtal mellan gemenskapens medlemssta-
    ter och Kina,
      SOM STÖDER multilaterala förhandlingar 
    om sjötransporttjänster inom Världshandels-
    organisationen,
      HAR BESLUTAT att ingå detta avtal och 
    har för detta ändamål som befullmäktigade 
    utsett:
      KONUNGARIKET BELGIEN:
       Isabelle DURANT vice premiärminister 
    och minister för rörlighet och transport
      KONUNGARIKET DANMARK:
       Bendt BENDTSEN ekonomi- och när-
    ingsminister
      FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND:
       Manfred STOLPE förbundsminister för 
    transport, byggande och bostadsfrågor
      Wilhelm SCHÖNFELDER ambassadör, 
    Ständig representant för Förbundsrepubliken 
    Tyskland
      REPUBLIKEN GREKLAND: 
      Georgios ANOMERITIS minister för han-
    delsflottan
      KONUNGARIKET SPANIEN: 
      Francisco ÁLVAREZ-CASCOS 
    FERNÁNDEZ minister för ekonomisk ut-
    veckling
      REPUBLIKEN FRANKRIKE: 
      Pierre SELLAL ambassadör, Franska re-
    publikens ständiga representant
      IRLAND: 
      Peter GUNNING Irlands ställföreträdande 
    ständiga representant
      REPUBLIKEN ITALIEN: 
      Pietro LUNARDI minister för infrastruktur 
    och transport
      STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG:
      Henri GRETHEN ekonomiminister och 
    transportminister
      KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA:
      Roelf Hendrik de BOER kommunika-
    tionsminister och minister för offentliga ar-
    beten
      REPUBLIKEN ÖSTERRIKE:
      Mathias REICHHOLD Förbundsminister 
    för transport, innovation och teknik
      REPUBLIKEN PORTUGAL:
      Luís Francisco VALENTE DE OLIVEIRA
    minister för offentliga arbeten, transport och 
    bostadsfrågor
      REPUBLIKEN FINLAND:
      Kimmo SASI kommunikationsminister
      KONUNGARIKET SVERIGE:
      Ulrica MESSING kommunikationsminister
      FÖRENADE KONUNGARIKET STOR-
    BRITANNIEN OCH NORDIRLAND:
      David JAMIESON statssekreterare vid 
    transportministeriet
      EUROPEISKA GEMENSKAPEN:
      Bendt BENDTSEN ekonomi- och när-
    ingsminister för Konungariket Danmark
    Europeiska unionens råds sittande ordförande
    Loyola de PALACIO vice ordförande för Eu-
    ropeiska gemenskapernas kommission
      FOLKREPUBLIKEN KINAS REGER-
    ING:
      Chunxian ZHANG
      kommunikationsminister för Folkrepubli-
    ken Kina
      SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter 
    och funnit dem vara i god och behörig form,
    
      HAR ENATS OM FÖLJANDE.
      
    ARTIKEL 1
    Syfte
      Detta avtal syftar till att förbättra villkoren 
    för godstransporter till sjöss till och från 
    Kina, till och från gemenskapen liksom till 
    och från gemenskapen och Kina, å ena sidan, 
    och tredje land, å andra sidan, till förmån för 
    ekonomiska aktörer. Det grundas på princi-
    perna om frihet att tillhandahålla sjötrans-
    porttjänster, oinskränkt tillgång till laster och 
    tredjelandshandel, obegränsad tillgång till 
    och icke diskriminerande behandling vid ut-
    nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom 
    när det gäller bedrivande av kommersiell 
    verksamhet. Det omfattar alla aspekter av 
    dörr till dörr tjänster.
    
    ARTIKEL 2
    Räckvidd
      1. Detta avtal är tillämpligt på internatio-
    nella godstransporter till sjöss och logistiska 
    tjänster, även multimodala transporter som 
    inbegriper ett transportled till sjöss, mellan 
    hamnar i Kina och hamnar i gemenskapens 
    medlemsstater, liksom internationella gods-
    transporter till sjöss mellan hamnar i gemen-
    skapens medlemsstater. Det är också tillämp-
    ligt på tredjelandshandel och förflyttning av 
    utrustning såsom tomma containrar ? som inte 
    transporteras som gods mot betalning ? mellan 
    hamnar i Kina eller mellan hamnar i någon 
    av gemenskapens medlemsstater.
      Om fartyg från den ena parten går i trafik 
    från en av den andra partens hamnar till en 
    annan, eller från en hamn i någon av gemen-
    skapens medlemsstater till en annan, för att 
    lasta gods som skall transporteras till utlandet 
    eller lossa gods från utlandet, skall detta an-
    ses vara ett led i internationell sjötransport.
       Detta avtal skall inte tillämpas på ren in-
    hemsk transport mellan hamnar i Kina eller 
    mellan hamnar i någon av gemenskapens 
    medlemsstater.
      2. Detta avtal skall inte påverka tillämp-
    ningen av bilaterala sjöfartsavtal som ingåtts 
    mellan Kina och gemenskapens medlemssta-
    ter när det gäller frågor som inte omfattas av 
    detta avtal.
      3. Detta avtal skall inte påverka rätten för 
    tredje parts fartyg att bedriva gods  eller pas-
    sagerartransporter mellan parternas hamnar 
    eller mellan någon av parternas hamnar och 
    en tredje parts hamnar.
    
    ARTIKEL 3
    Definitioner
      I detta avtal används följande beteckningar 
    med de betydelser som här anges:
      a) internationella godstransporter till sjöss 
    och logistiska tjänster: omfattar tillhandahål-
    landet av internationella godstransporttjäns-
    ter till sjöss, och därmed förbunden lasthan-
    tering, lagrings  och magasineringstjänster, 
    tullklareringstjänster, containerterminaler 
    och depåtjänster, i hamn eller på land, samt 
    agent , mäklar  och fraktspeditionstjänster.
    b)multimodala transporter: frakt av gods med 
    hjälp av mer än ett transportmedel som inbe-
    griper ett transportled till sjöss, och som om-
    fattas av ett enda transportdokument.
      c) Agent  och mäklartjänster: verksamhet 
    som utgörs av att i ett visst geografiskt områ-
    de, som agent, företräda ett eller flera linje-
    rederiers eller rederiers företagsintressen, i 
    följande syfte:
      - Att marknadsföra och sälja sjötransport-
    tjänster och därmed förbundna tjänster, från 
    lämnande av offerter till fakturering, utfär-
    dande av konossement för företagens räk-
    ning, upphandling av nödvändiga stödtjäns-
    ter, förberedelser av dokumentation samt till-
    handahållande av företagsinformation.
      - Att representera företagen när det gäller 
    organiserande av fartygets hamnanlöp eller 
    övertagande av last vid behov.
      d) fraktspeditionstjänster: verksamhet som 
    utgörs av att organisera och övervaka sänd-
    ningar för avlastarens räkning, genom upp-
    handling av stödtjänster, förberedelser av do-
    kumentation och tillhandahållande av före-
    tagsinformation.
      e) rederi: ett företag som
      i) är etablerat i enlighet med offentlig rätt 
    eller privaträtt i Kina, gemenskapen eller nå-
    gon medlemsstat i gemenskapen,
      ii) har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin 
    huvudsakliga verksamhet i Kina eller gemen-
    skapen, och som
      iii) bedriver internationella sjötransporter 
    med fartyg som det äger eller opererar.
      Rederier som är etablerade utanför gemen-
    skapen eller Kina och som kontrolleras av 
    medborgare i någon av gemenskapens med-
    lemsstater eller Kina, skall också omfattas av 
    bestämmelserna i detta avtal, om deras fartyg 
    är registrerade i den aktuella medlemsstaten 
    eller i Kina, i enlighet med gällande lagstift-
    ning.
      f) dotterbolag: ett företag som ägs av ett 
    rederi och är en separat juridisk person.
      g) filial: ett driftsställe som ägs av ett rederi 
    och som inte är en separat juridisk person.
      h) representationskontor: ett representa-
    tionskontor för en parts rederi som är etable-
    rat i den andra parten.
      i) fartyg: ett handelsfartyg registrerat, i en-
    lighet med Kinas, gemenskapens eller dess 
    medlemsstaters lagar, i någon parts sjöfarts-
    register under den partens nationella flagg 
    och som bedriver internationella sjötranspor-
    ter, även fartyg som för tredje lands flagg, 
    men som ägs eller opereras av ett rederi i 
    Kina eller någon av gemenskapens medlems-
    stater. Detta begrepp omfattar dock inte ör-
    logsfartyg eller andra fartyg i icke kommer-
    siell drift.
    
    ARTIKEL 4
    Tillhandahållande av tjänster
      1. Parterna skall fortsätta att garantera far-
    tyg som för den andra partens flagg eller som 
    opereras av den andra partens medborgare el-
    ler företag icke diskriminerande behandling 
    jämfört med den behandling som garanteras 
    partens egna fartyg, när det gäller tillträde till 
    hamnar, utnyttjande av infrastruktur och 
    stödtjänster i dessa hamnar, liksom därmed 
    förbundna avgifter, tullformaliteter och till-
    delning av kajplatser samt möjligheter till 
    lastning och lossning.
      2. Parterna skall åta sig att på ett effektivt 
    sätt tillämpa principen om obegränsat tillträ-
    de till den internationella sjöfartsmarknaden 
    och sjöfartstrafiken på en icke diskrimine-
    rande och kommersiell grund.
      3. Vid tillämpningen av principerna i punk-
    terna 1 och 2 skall parterna
      a) avstå från att införa lastdelningsbes-
    tämmmelser i framtida avtal med tredje land 
    när det gäller sjötransporttjänster och, inom 
    en rimlig tidsperiod, upphäva eventuella så-
    dana bestämmelser som finns i tidigare bila-
    terala avtal,
      b) då detta avtal träder i kraft, upphäva alla 
    ensidiga administrativa, tekniska eller andra 
    åtgärder, som kan utgöra en indirekt be-
    gränsning och ha diskriminerande effekter på 
    det fria tillhandahållandet av internationella 
    sjötransporttjänster,
      c) då detta avtal träder i kraft, avstå från att 
    genomföra administrativa, tekniska eller lag-
    stiftningsmässiga åtgärder som kan ha dis-
    kriminerande effekter på den andra partens 
    medborgare eller företag, när det gäller till-
    handahållande av internationella sjötrans-
    porttjänster.
      4. Varje part skall låta den andra partens 
    rederier, på icke diskriminerande grund och 
    på villkor som avtalats mellan de berörda fö-
    retagen, få tillgång till och kunna utnyttja 
    matartrafik som bedrivs av rederier registre-
    rade i förstnämnda part, för internationell last 
    mellan hamnar i Kina eller mellan hamnar i 
    någon av gemenskapens medlemsstater.
      
    ARTIKEL 5
    Bedrivande av kommersiell verksamhet
      När det gäller tillhandahållande av interna-
    tionella godstransporttjänster till sjöss och 
    logistiska tjänster, bland annat multimodala 
    dörr till dörr transporter, skall varje part tillå-
    ta att den andra partens rederier etablerar hel-
    ägda eller gemensamt ägda dotterföretag, fi-
    lialer eller representationskontor, och att dot-
    terföretag och filialer bedriver ekonomisk 
    verksamhet, i enlighet med den förra partens 
    lagar och andra författningar. Sådan verk-
    samhet inbegriper, men är inte begränsad till, 
    följande:
      1. Marknadsföring och försäljning av gods-
    transporter samt fraktbokning.
      2. Upprättande, bekräftelse, hantering och 
    utfärdande av konossement, bland annat ve-
    dertagna genomgångskonossement i interna-
    tionell sjötransport, samt upprättande av do-
    kumentation i form av transport  och tull-
    handlingar.
      3. Fastställande, insamling och överföring 
    av fraktavgifter och andra avgifter som upp-
    står på grund av servicekontrakt eller fraktta-
    riffer.
      4. Förhandlingar om och undertecknande 
    av servicekontrakt.
      5. Undertecknande av kontrakt för biltrans-
    porter, järnvägstransport, lasthantering och 
    andra därmed förbundna stödtjänster.
      6. Angivelse och offentliggörande av frakt-
    tariffer.
      7. Deltagande i markningsföringsverksam-
    het i anslutning till sina tjänster.
      8. Ägande av den utrustning som krävs för 
    den ekonomiska verksamheten.
      9. Tillhandahållande av företagsinforma-
    tion via alla slags medier, inbegripet datori-
    serade informationssystem och elektroniskt 
    datautbyte (om inte annat följer av icke dis-
    kriminerande restriktioner beträffande tele-
    kommunikation).
      10. Etablering av samriskföretag tillsam-
    mans med lokalt etablerade mäklare och 
    agenter för att bedriva närliggande verksam-
    het, till exempel organiserande av fartygets 
    hamnanlöp eller omhändertagande av last för 
    avtransport.
      
      
    ARTIKEL 6
    Insyn
      1. Båda parter skall, efter samråd och lämp-
    lig förhandsanmälan, omedelbart offentliggö-
    ra alla relevanta åtgärder med allmän räck-
    vidd som hänför sig till eller påverkar till-
    lämpningen av detta avtal.
      2. När det offentliggörande som avses i 
    punkt 1 inte är möjligt, skall informationen 
    göras allmänt tillgänglig på annat sätt.
      3. Parterna skall utan dröjsmål svara på den 
    andra partens begäran om information om de 
    åtgärder med allmän räckvidd som avses i 
    punkt 1.
    
    ARTIKEL 7
    Nationella bestämmelser
      1. Parterna skall se till att alla åtgärder med 
    allmän räckvidd som påverkar handeln på 
    området internationella sjötransporttjänster 
    förvaltas på ett rimligt, objektivt och opar-
    tiskt sätt.
      2. I de fall godkännande krävs skall en 
    parts behöriga myndigheter, inom rimlig tid 
    efter det att en ansökan som anses vara full-
    ständig enligt nationella lagar och andra för-
    fattningar lämnats in, informera den sökande 
    om det beslut som fattats angående ansökan. 
    På sökandens begäran skall partens behöriga 
    myndigheter, utan onödigt dröjsmål, lämna 
    information om ansökans status.
      3. För att säkerställa att åtgärder som avser 
    tekniska normer samt tillståndskrav och  för-
    faranden inte utgör onödiga handelshinder, 
    skall kraven grundas på objektiva, icke dis-
    kriminerande och på förhand fastställda kri-
    terier som är öppna för insyn, såsom kapaci-
    tet att tillhandahålla tjänsten, och när det 
    gäller tillståndsförfaranden får de i sig inte 
    utgöra en restriktion eller ett hinder för till-
    handahållandet av tjänsten.
      
      
    ARTIKEL 8
    Nyckelpersonal
      Helägda eller gemensamt ägda dotterbolag, 
    filialer eller representationskontor tillhörande 
    den ena partens rederier som är etablerade i 
    den andra parten skall, oavsett nationalitet, 
    ha rätt att anställa nyckelpersonal, i enlighet 
    med värdlandets gällande lagstiftning. Par-
    terna skall underlätta för utländska arbetsta-
    gare att få arbetstillstånd och visum.
      
      
    ARTIKEL 9
    Betalningar och kapitalrörelser
      1. Inkomster för den ena partens medborga-
    re eller företag från internationell sjötrans-
    port och multimodala transporter i den andra 
    parten får regleras i fritt konvertibel valuta.
      2. Inkomster från och utgifter för ekono-
    misk verksamhet som bedrivs av dotterbolag, 
    filialer eller representationskontor tillhörande 
    den ena partens rederier som är etablerade i 
    den andra parten får regleras i värdlandets 
    valuta. Återstoden efter ovannämnda rederi-
    ers, dotterbolags, filialers eller representa-
    tionskontors betalning av lokala avgifter får 
    fritt överföras till utlandet, till den växelkurs 
    som banken tillämpar dagen för överföring-
    en.
    
    ARTIKEL 10
    Sjöfartssamarbete
      För att främja utvecklingen av parternas 
    sjöfartsindustri skall parterna uppmuntra sina 
    behöriga myndigheter, rederier, hamnar, be-
    rörda forskningsorgan, universitet och hög-
    skolor att samarbeta, bland annat, men inte 
    endast, när det gäller att
      1. utbyta åsikter om sin verksamhet inom 
    ramen för internationella sjöfartsorganisatio-
    ner,
      2. utarbeta och förbättra lagstiftning om 
    sjötransporter och marknadsadministration,
      3. främja effektiva transporttjänster för in-
    ternationell sjöfartshandel genom ett effektivt 
    utnyttjande av parternas hamnar och flottor,
      4. garantera fartygssäkerhet och förebygga 
    havsföroreningar,
      5. främja sjöfartsutbildning, framför allt 
    utbildning av sjöfolk,
      6. utbyta personal, vetenskaplig informa-
    tion och teknik, samt
      7. förbättra sina insatser för att bekämpa 
    sjöröveri och terrorism.
    
    ARTIKEL 11
    Samråd och tvistlösning
      1. Parterna skall införa lämpliga förfaran-
    den för att säkerställa ett korrekt genomfö-
    rande av detta avtal.
      2. Om det uppstår tvister mellan parterna 
    angående tolkningen eller tillämpningen av 
    detta avtal, skall parternas behöriga myndig-
    heter söka lösa tvisten genom samråd. Om 
    det inte kan nås någon överenskommelse 
    skall tvisten lösas på diplomatisk väg.
      
      
    ARTIKEL 12
    Ändringar
      Detta avtal får ändras genom en skriftlig 
    överenskommelse mellan parterna, och änd-
    ringen kommer att träda i kraft i enlighet med 
    de förfaranden som anges i artikel 15.2.
      
    ARTIKEL 13
    Territoriell tillämpning
      Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på 
    de territorier där Fördraget om upprättandet 
    av Europeiska gemenskapen är tillämpligt 
    och i enlighet med de villkor som fastställs i 
    fördraget, och, å andra sidan, på Kinas terri-
    torium.
    ARTIKEL 14
    Giltig text
    
      Detta avtal är upprättat i två exemplar på 
    danska, engelska, finska, franska, grekiska, 
    italienska, nederländska, portugisiska, spans-
    ka, svenska, tyska och kinesiska, vilka alla 
    texter är lika giltiga.
    
    ARTIKEL 15
    Varaktighet och ikraftträdande
      1. Detta avtal är ingånget för en period på 
    fem år. Det skall automatiskt förlängas varje 
    år såvida inte någon av parterna säger upp 
    det skriftligen sex månader före den dag det 
    löper ut.
      2. Detta avtal skall godkännas av parterna 
    enligt deras egna förfaranden.
      Detta avtal träder i kraft den första dagen i 
    den andra månaden efter den dag då parterna 
    till varandra anmält att de förfaranden som 
    avses i första stycket är avslutade.
      3. Om detta avtal på vissa punkter är mind-
    re gynnsamt än befintliga bilaterala avtal som 
    ingåtts mellan enskilda medlemsstater i ge-
    menskapen och Kina, skall de mer gynn-
    samma bestämmelserna ha företräde utan att 
    det påverkar gemenskapens skyldigheter och 
    med hänsyn till Fördraget om upprättandet av 
    Europeiska gemenskapen. Detta avtals be-
    stämmelser skall ersätta bestämmelserna i ti-
    digare bilaterala avtal som ingåtts mellan 
    gemenskapens medlemsstater och Kina, om 
    sistnämnda bestämmelser antingen strider 
    mot förstnämnda bestämmelser, utom när det 
    gäller den situation som avses i föregående 
    mening, eller är identiska. Bestämmelser i 
    befintliga bilaterala avtal som inte omfattas 
    av detta avtal skall fortsätta att tillämpas.
    
     
    
    
    
     
    
    
    
     
    
    
    
     
    
    
    
    
       
    
    
    
    2
       
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    

Sivun alkuunPalautefaktayllapito@eduskunta.fi