Regeringens proposition till Riksdagen om godkän-
nande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska ge-
menskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folk-
republiken Kinas regering, å andra sidan samt med för-
slag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i
avtalet som hör till området för lagstiftningen
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I propositionen föreslås att riksdagen god-
känner avtalet om sjötransport mellan Euro-
peiska gemenskapen och dess medlemsstater,
å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas reger-
ing, å andra sidan, som undertecknats den 6
december 2002. Dessutom föreslås att riks-
dagen antar en lag om sättande i kraft av de
bestämmelser i avtalet som hör till området
för lagstiftningen.
Avtalet är det första blandavtalet inom sjö-
fartssektorn som har ingåtts mellan Europe-
iska gemenskapen, dess medlemsstater och
tredje land. Syftet med avtalet är att främja
villkoren för gemenskapen och rederier som
är etablerade i dess medlemsstater att bedriva
sjötransporter dels mellan Kina och gemen-
skapen, dels mellan gemenskapen och Kina
samt tredje land. Avtalet grundas på princi-
perna om frihet att tillhandahålla sjötrans-
porttjänster, oinskränkt tillgång till laster och
tredjelandshandel, obegränsad tillgång till
och icke-diskriminerande behandling vid ut-
nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom
när det gäller bedrivande av kommersiell
verksamhet. Eftersom det inte finns några di-
rekta sjötransporter från Finland till Kina är
avtalet av ringa betydelse för Finland.
Enligt avtalsbestämmelserna sluts avtalet
för fem år. Avtalet förlängs varje år såvida
inte någondera parten säger upp det skriftli-
gen sex månader före den dag det löper ut.
Parterna godkänner avtalet i enlighet med de-
ras egna förfaranden. Avtalet träder i kraft
den första dagen i den andra månaden efter
den dag då de avtalsslutande parterna till
varandra anmält att deras förfaranden för
godkännande är avslutade.
Lagen om sättande i kraft av de bestäm-
melser i avtalet som hör till området för lag-
stiftningen avses träda i kraft samtidigt med
avtalet vid en tidpunkt som bestäms genom
förordning av republikens president. Avtalet
träder i kraft efter det att alla Europeiska ge-
menskapens medlemsstater och Folkrepubli-
ken Kinas regering har avslutat förfarandena
för godkännande av avtalet.
-----
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2
ALLMÄN MOTIVERING 3
1. Nuläge 3
1.1. Lagstiftning och praxis 3
Den nationella lagstiftningen 3
Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen 4
2. Sjötransportavtalet EU-Kina 4
2.1. Avtalets syfte och det viktigaste innehållet 4
2.2. Protokoll om ändring av avtalet om sjötransport 5
2.3. Kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna, å ena sidan, och
Europeiska gemenskapen, å andra sidan 6
3. Målsättning och de viktigaste förslagen 7
4. Propositionens konsekvenser 8
5. Beredningen av propositionen 8
5.1. Förhandlingarna om avtalet 8
5.2. Beredningen av propositionen i Finland 8
DETALJMOTIVERING 9
1. Innehållet i avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan, samt dess
relation till finsk lagstiftning 9
2. Lagförslag 13
3. Ikraftträdande 14
4. Behovet av riksdagens samtycke 14
5. Behandlingsordning 16
LAGFÖRSLAG 17
om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i
avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å
ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan 17
AVTALTEXT 18
ALLMÄN MOTIVERING
1. Nuläge
1.1. Lagstiftning och praxis
Avtal om sjötransport mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å
andra sidan (nedan sjötransportavtalet EU-
Kina)
Europeiska unionens råd beslöt den 12 feb-
ruari 1998 bemyndiga kommissionen att in-
leda förhandlingar om upprättande av ett av-
tal om sjötransport mellan Europeiska ge-
menskapen och dess medlemsstater, å ena si-
dan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan.
Avtalet undertecknades i Bryssel den 6 de-
cember 2002.
Europeiska unionens råd beslöt den 21 juni
2004 bemyndiga kommissionen att i gemen-
skapens och dess medlemsstaters namn inle-
da förhandlingar med Folkrepubliken Kina
om anpassning av sjötransportavtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlems-
stater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina,
å andra sidan, med anledning av att tio nya
medlemsstater anslutit sig till Europeiska
unionen.
Enligt artikel 1 i protokollet om ändring av
avtalet om sjötransport mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å
andra sidan, skall Republiken Tjeckien, Re-
publiken Estland, Republiken Cypern, Repu-
bliken Ungern, Republiken Lettland, Repu-
bliken Litauen, Republiken Malta, Republi-
ken Polen, Republiken Slovenien och Repu-
bliken Slovakien vara parter i det avtal om
sjötransport som ingicks mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å
andra sidan, i Bryssel den 6 december 2002.
Europeiska unionens råd fattade den 18
juli 2005 ett beslut om att utvidga avtalet till
att gälla de nya medlemsstaterna.
Sjötransportavtalet EU-Kina är det första
blandavtalet inom sjöfartssektorn som har
ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och
tredje land.
Den nationella lagstiftningen
Finland och Kina har 1977 ingått ett bilate-
ralt sjöfartsavtal (det mellan Republiken Fin-
lands regering och Folkrepubliken Kinas re-
gering i Helsingfors den 27 januari 1977 in-
gångna sjöfartsavtalet; FördrS 21/1978). Av-
talet har ratificerats den 2 maj 1978 och det
trädde i kraft den 15 juni 1978. Avtalets syfte
är att främja utvecklingen av handelssjöfar-
ten mellan de avtalsslutande parterna och
stärka sjöfartssamarbetet mellan länderna.
Avtalet innehåller bestämmelser om tillträde
till hamnar samt ömsesidigt beviljande av
mest gynnad nationsbehandling till fartyg i
fråga om olika skatter, tullar och avgifter
samt hamntjänster och -formaliteter. Enligt
avtalet beviljas även ömsesidig skattebefriel-
se för inkomster som de avtalsslutande par-
ternas sjötransportföretag haft av bedrivande
av sjötransport.
En del av bestämmelserna i avtalet hör till
området för lagstiftningen och de har satts i
kraft genom lag (lag 453/1978 av den 2 maj
1978 om godkännande av vissa bestämmel-
ser i sjöfartsavtalet med Folkrepubliken
Kina). En förordning 454/1978 i anslutning
till avtalet har utfärdats den 7 juni 1978. Av-
talets praktiska betydelse har varit ringa, ef-
tersom sjötrafik inte bedrivs mellan Finland
och Kina. Godstrafiken mellan Finland och
Kina sköts som matartrafik via de största
hamnarna i Mellaneuropa.
I 4 § i lagen angående rättighet att idka när-
ing (122/1919) finns bestämmelser om han-
delssjöfart inom Finlands vattenområden.
Enligt den lagen får för handelssjöfart inom
Finlands vattenområden inte andra fartyg än
finska användas, om det inte är fråga om ut-
rikesfart. Kommunikationsministeriet kan
under vissa förutsättningar tillåta handelssjö-
fart med ett utländskt fartyg. Dessutom kan
genom förordning enligt avtal med en främ-
mande stat och under förutsättning av ömse-
sidighet stadgas att fartyg från staten i fråga
har rätt att utan ovan nämnda tillstånd bedri-
va handelssjöfart inom Finlands vattenområ-
den. Endast Norge har med stöd av 4 § 3
mom. i lagen angående rättighet att idka när-
ing enligt förordningen (1234/1996) beviljats
ett sådant tillstånd.
Lagstiftningen i Europeiska gemenskapen
Fartyg från stater som är medlemmar i Eu-
ropeiska unionen är berättigade att utan till-
stånd av kommunikationsministeriet bedriva
handelssjöfart enligt bestämmelserna i rådets
förordning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning
av principen om frihet att tillhandahålla
tjänster på sjötransportområdet inom med-
lemsstaterna (cabotage) och rådets förord-
ning (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att
transportföretag skall få utföra inrikes trans-
porter av gods eller passagerare på inre vat-
tenvägar i en annan medlemsstat än den där
de är hemmahörande.
Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 före-
skriver om tillämpningen av principen om
frihet att tillhandahålla tjänster på sjötrans-
portområdet mellan medlemsstater samt mel-
lan medlemsstater och tredje land.
2. Sjötransportavtalet EU-Kina
2.1. Avtalets syfte och det viktigaste inne-
hållet
Det allmänna målet med sjötransportavtalet
EU-Kina är att förbättra villkoren för gods-
transporter till sjöss till och från Kina, till
och från Europeiska gemenskapen liksom till
och från Europeiska gemenskapen och Kina,
å ena sidan, och tredje land, å andra sidan, till
förmån för ekonomiska aktörer. Det baseras
på principerna om frihet att tillhandahålla
sjötransporttjänster, oinskränkt tillgång till
laster och tredjelandshandel, obegränsad till-
gång till och icke-diskriminerande behand-
ling vid utnyttjande av hamnar och stödtjäns-
ter, liksom när det gäller bedrivande av
kommersiell verksamhet. Avtalet omfattar
alla aspekter av dörr-till-dörr-tjänster.
Avtalet innehåller bestämmelser om inter-
nationella godstransporter till sjöss och logis-
tiska tjänster, multimodala transporter som
inbegriper ett transportled till sjöss mellan
hamnar i Kina och hamnar i Europeiska ge-
menskapens medlemsstater, liksom interna-
tionella godstransporter till sjöss mellan
hamnar i Europeiska gemenskapens med-
lemsstater. Det är också tillämpligt på tredje-
landshandel och förflyttning av utrustning
såsom tomma containrar, som inte transpor-
teras som gods mot betalning, mellan hamnar
i Kina eller mellan hamnar i någon av Euro-
peiska gemenskapens medlemsstater.
Genom avtalet garanterar de avtalsslutande
parterna fartyg som för den andra partens
flagg eller som opereras av den andra partens
medborgare eller företag en icke-
diskriminerande behandling, som kan jämfö-
ras med den behandling som garanteras par-
tens egna fartyg när det gäller tillträde till
hamnar, utnyttjande av infrastruktur och
stödtjänster i dessa hamnar, liksom därmed
förbundna avgifter, tullformaliteter och till-
delning av kajplatser samt möjligheter till
lastning och lossning.
När det gäller tillhandahållande av interna-
tionella godstransporttjänster till sjöss och
logistiska tjänster, bl.a. multimodala dörr-till-
dörr-transporter, skall varje avtalsslutande
part enligt avtalet tillåta att den andra partens
rederier etablerar helägda eller gemensamt
ägda dotterföretag, filialer eller representa-
tionskontor och att dotterföretag och filialer
bedriver ekonomisk verksamhet, i enlighet
med den förra partens lagar och förordningar.
Genom avtalet bestäms även att inkomster
för den ena avtalsslutande partens medborga-
re eller rederier från internationell sjötrans-
port och multimodala transporter i den andra
avtalsslutande parten kan regleras i fritt kon-
vertibla valutor. Inkomster från och utgifter
för ekonomisk verksamhet som bedrivs av
dotterbolag, filialer eller representationskon-
tor tillhörande den ena partens rederier som
är etablerade i den andra parten kan regleras i
värdlandets valuta. Återstoden efter ovan
nämnda rederiers, dotterbolags, filialers eller
representationskontors betalning av lokala
avgifter får fritt överföras till utlandet till den
växelkurs som banken tillämpar dagen för
överföringen.
Avtalet sluts för fem år. Därefter förlängs
avtalet varje år, såvida inte någondera parten
säger upp det skriftligen sex månader före
den dag det löper ut. Avtalet träder i kraft
den första dagen i den andra månaden efter
den dag då de avtalsslutande parterna till
varandra anmält att deras förfaranden för
godkännande är avslutade.
Om avtalet på någon punkt är mindre
gynnsamt än befintliga bilaterala avtal mel-
lan enskilda medlemsstater i Europeiska ge-
menskapen samt Kina, skall de mer gynn-
samma bestämmelserna ha företräde utan att
detta begränsar gemenskapens skyldigheter
eller iakttagandet av fördraget om upprättan-
det av Europeiska gemenskapen. Bestämmel-
serna i detta avtal ersätter bestämmelserna i
tidigare bilaterala avtal mellan Europeiska
gemenskapens medlemsstater och Kina, om
sistnämnda bestämmelser antingen strider
mot förstnämnda bestämmelser, utom när det
gäller den situation som avses i föregående
mening, eller är identiska. Bestämmelser i
befintliga bilaterala avtal som inte omfattas
av detta sjötransportavtal skall fortsättnings-
vis tillämpas.
Kina har i bilaterala diskussioner föreslagit
att gällande bilaterala avtal skulle förbli i
kraft även efter att nu aktuella avtal har satts
i kraft. Enligt statsrådets uppfattning kan det
nu gällande sjöfartsavtalet mellan Finland
och Folkrepubliken Kina förbli i kraft. Om
bestämmelserna i ett bilateralt avtal i något
enskilt fall visar sig vara inkonsekventa i
förhållande till bestämmelserna i sjötrans-
portavtalet EU-Kina skall bestämmelserna i
sistnämnda avtal ges företräde.
2.2. Protokoll om ändring av avtalet om
sjötransport
Enligt artikel 1 i protokollet om ändring av
avtalet om sjötransport mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å
andra sidan, skall Republiken Tjeckien, Re-
publiken Estland, Republiken Cypern, Repu-
bliken Ungern, Republiken Lettland, Repu-
bliken Litauen, Republiken Malta, Republi-
ken Polen, Republiken Slovenien och Repu-
bliken Slovakien vara parter i det avtal om
sjötransport som ingicks mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å
andra sidan, i Bryssel den 6 december 2002.
Enligt artikel 3 i protokollet skall protokol-
let godkännas av de avtalsslutande parterna i
enlighet med deras egna förfaranden. Det
skall träda i kraft samma dag som avtalet trä-
der i kraft. Om detta protokoll emellertid
skulle godkännas av de avtalsslutande par-
terna vid ett senare tillfälle än dagen för avta-
lets ikraftträdande, skall protokollet träda i
kraft den dag då parterna till varandra har
anmält slutförandet av de interna förfarande-
na för protokollets godkännande.
I akten om villkoren för de nya medlems-
staternas anslutning till de fördrag som ligger
till grund för Europeiska unionen - närmare
bestämt andra stycket i artikel 6.2 - bestäm-
des bl.a. att de nya medlemsstaternas anslut-
ning till de avtal eller konventioner som har
ingåtts mellan eller undertecknats av gemen-
skapen och dess medlemsstater samt tredje
länder skall godkännas genom protokoll som
fogas till sådana avtal eller konventioner.
Enligt det nämnda stycket i anslutningsak-
ten kommer protokoll till avtalen att ingås
genom enhälligt beslut på medlemsstaternas
vägnar och det tredje landet eller de tredje
länderna eller den internationella organisa-
tionen i fråga. Detta förfarande kommer inte
att påverka gemenskapens egen behörighet
eller beröra fördelningen av befogenheter
mellan gemenskapen och medlemsstaterna
när det gäller ingående av sådana avtal i
framtiden eller eventuella andra ändringar
som inte har samband med utvidgningen. Det
är kommissionens uppgift att förhandla fram
dessa protokoll på grundval av förhandlings-
direktiv som enhälligt godkänts av medlems-
staterna.
Beslutet om att avtalet om sjötransport
mellan EU och Kina skall utsträckas till att
omfatta de nya medlemsstaterna fattades av
Europeiska unionens råd den 18 juli 2005. I
det senaste fördraget för nya medlemsstaters
anslutning till Europeiska unionen har man i
fråga om traktatkompetensen gått in för en
annan lösning än vad som har varit fallet vid
tidigare utvidgningar av unionen.
Artikel 6 (2) i anslutningsakten innehåller
ett uttryckligt bemyndigande att en begrän-
sad del av medlemsstaternas traktatkompe-
tens överlåts från medlemsstaterna till Rådet.
Bestämmelsen i fråga ansågs beröra bestäm-
melserna om suveränitet i 1 § i grundlagen
och hör till området för lagstiftningen (RP
78/2003). Det s.k. dualistiska systemet för
sättande i kraft av avtal har således medvetet
förbigåtts. På ovan nämnda grunder finns det
inte skäl att i regeringspropositionens kläm
om godkännande och inte heller i lagens 1 §
om sättande i kraft av avtalet nämna anpass-
ningsprotokollet.
Efter att Rådet godkänt avtalet genom för-
enklat förfarande undertecknas det av den
minister från en medlemsstat som fungerar
som ordförande tillsammans med kommissa-
rien. Efter konsultation med Europaparla-
mentet fattar Rådet ett slutligt beslut om
godkännande av protokollet även till de delar
det berör medlemsstaternas kompetens.
2.3. Kompetensfördelningen mellan med-
lemsstaterna, å ena sidan, och Euro-
peiska gemenskapen, å andra sidan
Sjötransportavtalet EU-Kina är ett avtal
med delad kompetens där bestämmelserna
dels ingår i varje medlemsstats och dels i Eu-
ropeiska gemenskapens kompetens. Kompe-
tensfördelningen mellan gemenskapen och
medlemsstaterna är inte entydig och avtalet
innehåller inte några bestämmelser som skul-
le peka på en delad kompetens.
Europeiska gemenskapernas domstol har
behörighet att tolka de bestämmelser som in-
går i avtal med delad kompetens. EG-
domstolen bör i stöd av sin rättspraxis anses
ha behörighet att tolka bestämmelser i ett av-
tal som ingår i gemenskapens exklusiva
kompetens även, då bestämmelserna i enskil-
da fall tillämpas på ärenden som ingår i med-
lemsstaternas kompetens.
Nedan görs i fråga om sjötransportavtalet
EU-Kina en bedömning av kompetensfördel-
ningen mellan Europeiska gemenskapen, å
ena sidan, och dess medlemsstater, å andra
sidan.
Enligt EG-domstolens rättspraxis får med-
lemsstaterna i ärenden som ingår i Europeis-
ka gemenskapens exklusiva kompetens nor-
malt inte förbinda sig till internationellrätts-
liga förpliktelser och inte heller förverkliga
andra nationella åtgärder. Å andra sidan ut-
gör blotta förekomsten av gemenskapens
kompetens inte något hinder för medlemssta-
terna att i frågor som inte ingår i gemenska-
pens exklusiva kompetens begagna sig av sin
nationella kompetens t.ex. för att godkänna
internationella förpliktelser.
Upprättande av avtalet i fråga på gemen-
skapens vägnar baseras på artikel 80.2 i För-
draget om upprättandet av Europeiska ge-
menskapen. Det faktum att gemenskapen har
kompetens på trafikens område innebär dock
inte, att denna kompetens till sin karaktär
skulle vara exklusiv. Enligt EG-domstolens
s.k. ERTA-rättspraxis förlorar medlemssta-
terna sin kompetens att ingå avtal med tredje
länder om internationella förpliktelser bara i
den mån gemensamma bestämmelser, som
kan påverkas av dessa förpliktelser, tas i
bruk. Till den del gemensamma bestämmel-
ser har tagits i bruk i Europeiska gemenska-
pen har gemenskapens externa kompetens till
sin karaktär blivit exklusiv.
Europeiska gemenskapens lagstiftning fö-
reskriver om friheten att tillhandahålla sjö-
transporttjänster i rådets förordning (EEG) nr
3577/92 om tillämpning av principen om fri-
het att tillhandahålla tjänster på sjötransport-
området inom medlemsstaterna (cabotage)
samt i rådets förordning (EEG) nr 4055/86
om tillämpningen av principen om frihet att
tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet
mellan medlemsstater samt mellan medlems-
stater och tredje land. Till den del förpliktel-
serna enligt sjötransportavtalet kan påverka
de gemensamma bestämmelserna i ovan
nämnda förordningar, på det sätt som avses i
ERTA-rättspraxisen, ingår förpliktelserna i
Europeiska gemenskapens exklusiva kompe-
tens.
När det gäller förordning nr 3577/92 bör
det observeras, att denna enligt artikel 2 en-
bart berör sjötransport av passagerare eller
gods inom en och samma medlemsstat. Sjö-
transportavtalet skall däremot inte alls till-
lämpas på ren inhemsk transport mellan
hamnar i någon av gemenskapens medlems-
stater eller mellan hamnar i Kina (stycke 3 i
artikel 2.1). Eftersom förordningen nr
3577/92, å ena sidan, och sjötransportavtalet,
å andra sidan, har helt olika tillämpningsom-
råden, skapas inte genom förordningen någon
exklusiv kompetens för gemenskapen i fråga
om sjötransportavtalet.
Det uttryckliga syftet med rådets förord-
ning nr 4055/86 är att principen om frihet att
tillhandahålla tjänster skall utvidgas till sjö-
transporter mellan medlemsstater inbördes
och mellan medlemsstater och tredje land så,
att nuvarande inskränkningar stegvis kan av-
vecklas och för att förhindra att nya in-
skränkningar införs. Artikel 1.4 i förordning-
en avser tillhandahållande av sjötransport-
tjänster både mellan hamnar i två olika med-
lemsstater och mellan hamnar inom samma
medlemsstat. Föreskrifterna om tillämpning
på personer i förordningen skall enligt artikel
1.2 även gälla medborgare i medlemsstaterna
som är etablerade utanför gemenskapen, samt
rederier som är etablerade utanför gemen-
skapen och kontrollerade av medborgare i en
medlemsstat, om deras fartyg är registrerade
i denna medlemsstat enligt dess lagstiftning.
Tillämpningen av förordning nr 4055/86 på
personer är med andra ord mera omfattande
än rådets förordning (EEG) nr 3921/91 om
villkoren för att transportföretag skall få utfö-
ra inrikes transporter av gods eller passagera-
re på inre vattenvägar i en annan medlems-
stat än den där de är hemmahörande, en för-
ordning som inte alls avser näringsidkare
som är etablerade utanför Europeiska gemen-
skapen.
Även om bestämmelserna i förordning nr
4055/86 inte avser näringsidkare som är eta-
blerade utanför Europeiska gemenskapen,
förutom näringsidkare med nyss relaterade
begränsningar i fråga om bestämmanderätt
och fartygsregistrering, sammanfaller be-
stämmelsernas tillämpningsområde åtmin-
stone delvis med de bestämmelser i sjötrans-
portavtalet som berör tillhandahållande av
sjötransporttjänster. Avtalet gäller de facto
t.ex. näringsidkare och rederier som är eta-
blerade i Folkrepubliken Kina och kontrolle-
rade av medborgare i en medlemsstat. För-
pliktelserna på grund av avtalet kan till den
delen anses påverka de gemensamma be-
stämmelserna i förordningen nr 4055/86 på
ett sätt som avses i ERTA-rättspraxisen och
skulle på den grund ingå i gemenskapens ex-
klusiva kompetens. Detta gäller åtminstone
artiklarna 4 och 5 i sjötransportavtalet, som
innehåller viktiga bestämmelser om friheten
att tillhandahålla tjänster.
I artikel 8 i avtalet föreskrivs att helägda el-
ler gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller
representationskontor tillhörande den ena av-
talsslutande partens rederier som är etablera-
de i den andra parten, oavsett nationalitet,
skall ha rätt att anställa och hålla i sin tjänst
nyckelpersonal i enlighet med värdlandets
gällande lagstiftning. Vardera parten skall
även underlätta för den andra partens arbets-
tagare att få arbetstillstånd och visum. I det
följande behandlas gemenskapens kompe-
tens, först i fråga om arbetstillstånd och se-
dan i fråga om visum.
Europeiska gemenskapen har inte hittills i
sin interna lagstiftning kommit med några
gemensamma bestämmelser gällande arbets-
tillstånd och inte heller i övrigt presenterat
bestämmelser om hur medborgare från tredje
länder som är bosatta i en medlemsstat kan få
rätt till arbete i den staten. I vissa internatio-
nella avtal som Europeiska gemenskapen in-
gått finns det visserligen bestämmelser om
saken i fråga. Men dessa avtal berör helt
andra områden än vad som avses i artikel 8 i
sjötransportavtalet, eftersom de inte har Folk-
republiken Kina som avtalsslutande part.
Även om Europeiska gemenskapen enligt
fjärde strecksatsen i artikel 137.3 i FEG kun-
de ha kompetens att utfärda bestämmelser i
ärendet är den kompetensen dock inte till sin
karaktär exklusiv. Första meningen i artikel 8
i sjötransportavtalet kan således anses ingå i
medlemsstaternas kompetens.
I fråga om visum har genom rådets förord-
ning (EG) nr 539/2001 fastställts en förteck-
ning över tredje länder vars medborgare är
skyldiga att inneha visering när de passerar
de yttre gränserna (dit hör bl.a. Folkrepubli-
ken Kina) och en förteckning över de tredje
länder vars medborgare är undantagna från
detta krav. En enhetlig modell för visum-
handlingar har föreskrivits i rådets förord-
ning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig ut-
formning av visumhandlingar och beträffan-
de själva viseringsförfarandet har gemen-
samma konsulära anvisningar utfärdats för de
diplomatiska och konsulära beskickningarna.
I belysning av gemenskapens regelverk om
visum är det klart att bestämmelsen om vi-
sum i artikel 8 i sjötransportavtalet i enlighet
med ERTA-rättspraxisen utgör en del av ett
område med gemensamma bestämmelser, el-
ler i varje fall hör till ett område som dessa
bestämmelser till största delen täcker. Det
ingår därmed i gemenskapens exklusiva
kompetens att godkänna förpliktelsen om vi-
sum i artikel 8 i avtalet.
3. Målsättning och de viktigaste
förslagen
Syftet med propositionen är att godkänna
och sätta i kraft sjötransportavtalet EU-Kina,
till de delar avtalets bestämmelser ingår i
Finlands kompetens. Avsikten är att Riksda-
gen skall godkänna avtalet och anta lagen om
sättande i kraft av de bestämmelser som hör
till området för lagstiftningen. Om lagens
ikraftträdande bestäms genom förordning av
republikens president.
4. Propositionens konsekvenser
Sjötransportavtalet EU-Kina handlar om att
etablera en dialog mellan EU och Folkrepu-
bliken Kina. Genom avtalet garanteras fartyg
från EU:s medlemsstater obegränsat tillträde
till handelssjöfart till i Kina. Dessutom un-
derlättas genom avtalet de i Europeiska ge-
menskapen etablerade rederiernas verksam-
het särskilt i fråga om lasthantering, lagrings-
och magasineringstjänster samt speditions-
tjänster. Avtalet gör det möjligt för EU-
rederier att äga terminaler i Kina och det blir
betydligt lättare att grunda dotterbolag, filia-
ler och representationskontor i Kina. Genom
avtalet främjas även verksamhetsförutsätt-
ningarna för kinesiska rederiers nyckelperso-
nal inom EU-området.
Avtalet ger inte kinesiska fartyg cabotage
längs Finlands kuster. Avtalet har beaktat
den gällande lagstiftningen i Europeiska ge-
menskapen liksom även de bilaterala avtalen
om sjötransport mellan gemenskapens med-
lemsstater och Folkrepubliken Kina. Avtalet
rör inte besättningsmedlemmars nationalitet
och inte heller passagerartrafik.
5. Beredningen av propositionen
5.1. Förhandlingarna om avtalet
Rådet beviljade redan 1998 förhandlings-
mandat åt kommissionen, men förhandling-
arna fortskred länge i mycket långsam takt.
Det kan antas att förhandlingstakten till en
del berodde på att Kina försökte bli medlem i
Världshandelsorganisationen WTO, vilket
sedan skedde den 11 december 2001. Det är
främst för gemenskapens största sjöfartsstater
Grekland, Malta, Danmark och Förenade
kungariket som avtalet är av egentlig bety-
delse för sjöfarten.
Sjötransportavtalet EU-Kina har under-
tecknats den 6 december 2002 och de flesta
av EU:s medlemsstater har godkänt det. An-
slutningen av tio nya medlemsstater till ge-
menskapen beaktades genom ingående av ett
särskilt protokoll.
Protokollet skall godkännas av de avtals-
slutande parterna i enlighet med deras egna
förfaranden. Det skall träda i kraft samma
dag som själva avtalet träder i kraft. Om det-
ta protokoll emellertid skulle godkännas av
de avtalsslutande parterna vid ett senare till-
fälle än dagen för avtalets ikraftträdande,
skall protokollet träda i kraft den dag då par-
terna till varandra har anmält slutförandet av
de interna förfarandena för protokollets god-
kännande.
Enligt kommissionen skapar det långt ut-
dragna ikraftträdandet problem, eftersom
Kina inte går med på att tillämpa avtalet
temporärt. Därför har kommissionen uppma-
nat medlemsstaterna att ratificera avtalet i
brådskande ordning.
5.2. Beredningen av propositionen i Fin-
land
Med anledning av kommissionens fram-
ställning sände trafikministeriet den 13 juli
1997 en skrivelse E 46/1997 rd till riksdagen.
Riksdagens trafikutskott gav utlåtande i
ärendet den 25 september 1997.
Alla de målsättningar Finland har framfört
i skrivelsen E 46/1997 rd har förverkligats.
Kommunikationsutskottet sände den 5 de-
cember 2001 och den 26 september 2002 U-
skrivelser till riksdagen om förhandlingarnas
fortskridande.
I samband med ärendets beredning på det
nationella planet har kommunikationsmini-
steriet regelbundet begärt ministeriernas och
branschaktörernas synpunkter på avtalsför-
handlingarnas fortskridande. I de inkomna
utlåtandena har uppmärksamhet närmast fästs
vid att fartyg från Kina inte bör beviljas ca-
botage.
Kommunikationsministeriet har den 29
april 2002 begärt utlåtande av justitieministe-
riet, utrikesministeriet, Ålands landskapsre-
gering, Sjöfartsverket, rederiföreningarna,
branschens arbetstagarorganisationer, Fin-
lands Hamnförbund samt Industrins och Ar-
betsgivarnas Centralförbund om Finland kan
godkänna avtalet och ratificera det. Ministe-
rierna, Ålands landskapsregering och
branschaktörerna har inte kommit med några
särskilda invändningar mot att avtalet under-
tecknas och ratificeras. Fraktfartygsförening-
en ansåg det viktigt att avtalet inte tillämpas
på sådan inrikestrafik som uteslutande be-
drivs mellan hamnar i Kina eller mellan
hamnar i någon av Europeiska gemenskapens
medlemsstater.
Republikens president utfärdade den 4 ok-
tober 2002 bemyndigande att underteckna
avtalet.
Den 1 maj 2004 fick Europeiska unionen
tio nya medlemsstater. Enligt artikel 6.2 i an-
slutningsakten ansluter sig de nya medlems-
staterna till sjötransportavtalet EU-Kina ge-
nom ett protokoll om ändring av avtalet i frå-
ga. I den ovan nämnda punkten i anslut-
ningsakten föreskrivs om ett förenklat förfa-
rande, enligt vilket protokollet ingås mellan
Europeiska unionens råd, genom enhälligt
beslut på medlemsstaternas vägnar, och
Kina.
I kommunikationsministeriets skrivelse av
den 17 februari 2005 hänvisades i ärendet till
regeringens proposition om godkännande av
utvidgningsfördraget (RP 78/2003), där ett
förenklat beslutsförfarande i Rådet gällande
de nu aktuella anpassningsprotokollen be-
skrivs på sidorna 61, 147 och 149. Dessutom
hänvisade ministeriet i nämnda skrivelse till
U-skrivelsen UM2004-01795, där den i bila-
gan intagna listan inte upptar det nu aktuella
avtalet, av vilken anledning skrivelsen i
ärendet den 17 februari 2005 kom till.
Regeringens proposition med förslag till
godkännande och sättande i kraft av sjötrans-
portavtalet EU-Kina har beretts vid kommu-
nikationsministeriet. Utlåtande om proposi-
tionen har begärts av utrikesministeriet, justi-
tieministeriet, inrikesministeriet och arbets-
ministeriet.
DETALJMOTIVERING
1. Innehållet i avtalet om sjö-
transport mellan Europeiska
gemenskapen och dess med-
lemsstater, å ena sidan, och
Folkrepubliken Kina, å andra
sidan, samt dess relation till
finsk lagstiftning
Artikel 1. Syfte. Sjötransportavtalet EU-
Kina syftar till att förbättra villkoren för
godstransporter till sjöss mellan Kina och
Europeiska gemenskapen, å ena sidan, samt
mellan gemenskapen och Kina samt tredje
land, å andra sidan, till förmån för ekono-
miska aktörer. Avtalet grundas på principer-
na om frihet att tillhandahålla sjötransport-
tjänster, oinskränkt tillgång till laster och
tredjelandshandel, obegränsad tillgång till
och icke-diskriminerande behandling vid ut-
nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom
när det gäller bedrivande av kommersiell
verksamhet. Avtalet omfattar alla aspekter av
dörr-till-dörr-tjänster.
Artikel 2. Räckvidd. Avtalet är tillämpligt
på internationella godstransporter till sjöss
och logistiska tjänster, även multimodala
transporter som inbegriper ett transportled till
sjöss, mellan hamnar i Kina och hamnar i
Europeiska gemenskapens medlemsstater,
liksom internationella godstransporter till
sjöss mellan hamnar i gemenskapens med-
lemsstater. Det är också tillämpligt på tredje-
landshandel och förflyttning av utrustning
såsom tomma containrar, när dessa inte
transporteras som gods mot betalning, mellan
hamnar i Kina eller mellan hamnar i någon
av gemenskapens medlemsstater. Om fartyg
från den ena avtalsslutande parten går i trafik
från en av den andra avtalsslutande partens
hamnar till en annan, eller från en hamn i nå-
gon av Europeiska gemenskapens medlems-
stater till en annan, för att lasta gods som
skall transporteras till utlandet eller lossa
gods från utlandet, skall detta enligt artikeln
anses vara ett led i internationell sjötransport.
Avtalet skall inte tillämpas på ren inhemsk
transport mellan hamnar i Kina eller mellan
hamnar i någon av Europeiska gemenskapens
medlemsstater.
Enligt artikel 2.2 skall detta avtal inte på-
verka tillämpningen av bilaterala sjöfartsav-
tal som ingåtts mellan Kina och gemenska-
pens medlemsstater när det gäller frågor som
inte omfattas av detta avtal.
Enligt artikel 2.3 skall detta avtal inte på-
verka rätten för tredje parts fartyg att bedriva
gods- eller passagerartransporter mellan de
avtalsslutande parternas hamnar eller mellan
någon av parternas hamnar och en tredje
parts hamnar.
Artikel 3. Definitioner. I artikeln definieras
några viktiga uttryck som har betydelse med
avseende på tillämpningen av sjötransportav-
talet EU-Kina. I detta avtal avses med
"internationella godstransporter till sjöss och
logistiska tjänster" tillhandahållandet av in-
ternationella godstransporttjänster till sjöss,
och därmed förbunden lasthantering, lag-
rings- och magasineringstjänster, tullklare-
ringstjänster, containerterminaler och depå-
tjänster, i hamn eller på land, samt agent-,
mäklar- och fraktspeditionstjänster;
"multimodala transporter" frakt av gods med
hjälp av mer än ett transportmedel som inbe-
griper ett transportled till sjöss, och som om-
fattas av ett enda transportdokument;
"agent- och mäklartjänster" verksamhet
som utgörs av att inom ett visst geografiskt
område som agent företräda ett eller flera re-
deriers företagsintressen bl.a. i syfte att
marknadsföra och sälja sjötransporttjänster
och därmed förbundna tjänster, utfärda ko-
nossement för företagens räkning, förbereda
dokumentation och tillhandahålla företagsin-
formation samt att representera rederiet när
det gäller organiserande av fartygets hamn-
anlöp eller övertagande av last vid behov;
"fraktspeditionstjänster" verksamhet som
utgörs av att organisera och övervaka sänd-
ningar för avlastarens räkning genom upp-
handling av stödtjänster, förberedelser av do-
kumentation och tillhandahållande av före-
tagsinformation;
"rederi" ett företag som uppfyller följande
villkor:
i) det är etablerat i enlighet med offentlig
rätt eller privaträtt i Kina, Europeiska ge-
menskapen eller någon medlemsstat i ge-
menskapen,
ii) det har sitt säte, sitt huvudkontor eller
sin huvudsakliga verksamhet i Kina eller Eu-
ropeiska gemenskapen, och
iii) det bedriver internationella sjötranspor-
ter med fartyg som det antingen äger eller
opererar.
Rederier som är etablerade utanför Europe-
iska gemenskapen eller Kina och som kon-
trolleras av medborgare i någon av Europeis-
ka gemenskapens medlemsstater eller Kina,
skall också omfattas av bestämmelserna i
detta avtal, om deras fartyg är registrerade i
den aktuella medlemsstaten eller i Kina, i en-
lighet med gällande lagstiftning.
"dotterbolag" ett företag som ägs av ett re-
deri och som är en separat juridisk person;
"filial" ett driftställe som ägs av ett rederi
och som inte är en separat juridisk person;
"representationskontor" ett representa-
tionskontor för en avtalsslutande parts rederi
som är etablerat i den andra avtalsslutande
parten;
"fartyg" ett handelsfartyg som i enlighet
med Kinas, Europeiska gemenskapens eller
dess medlemsstaters lagar är registrerat i nå-
gon avtalsslutande parts sjöfartsregister un-
der den partens nationella flagg och som be-
driver internationella sjötransporter, inklusi-
ve fartyg som för tredje lands flagg, men som
ägs eller opereras av ett rederi i Kina eller i
någon av Europeiska gemenskapens med-
lemsstater. Detta begrepp omfattar dock inte
örlogsfartyg eller andra fartyg i icke-
kommersiell drift.
Avsikten är att säkerställa att begreppen
uppfattas på samma sätt i alla avtalsslutande
stater.
Artikel 4. Tillhandahållande av tjänster.
De avtalsslutande parterna skall garantera
fartyg som för den andra partens flagg eller
som opereras av den andra partens medbor-
gare eller företag en icke-diskriminerande
behandling som kan jämföras med den be-
handling som garanteras partens egna fartyg,
när det gäller tillträde till hamnar, utnyttjande
av infrastruktur och stödtjänster i dessa ham-
nar, liksom därmed förbundna ersättningar
och avgifter, tullformaliteter och tilldelning
av kajplatser samt möjligheter till lastning
och lossning. De avtalsslutande parterna skall
åta sig att på ett effektivt sätt tillämpa princi-
pen om obegränsat tillträde till den interna-
tionella sjöfartsmarknaden och -trafiken på
en icke-diskriminerande och kommersiell
grund. Vid tillämpningen av de nyssnämnda
principerna skall de avtalsslutande parterna
a) avstå från att införa lastdelningsbestäm-
melser i framtida avtal med tredje land när
det gäller sjötransporttjänster och inom en
rimlig tidsperiod upphäva sådana eventuella
bestämmelser som finns i tidigare ingångna
bilaterala avtal,
b) då detta avtal träder i kraft upphäva alla
ensidiga administrativa, tekniska eller andra
åtgärder, som kan utgöra en indirekt be-
gränsning av och ha diskriminerande effekter
på det fria tillhandahållandet av internatio-
nella sjötransporttjänster,
c) då detta avtal träder i kraft avstå från att
genomföra administrativa, tekniska eller lag-
stiftningsmässiga åtgärder som kan ha dis-
kriminerande effekter på den andra partens
medborgare eller företag, när det gäller till-
handahållandet av internationella sjötrans-
porttjänster.
Varje avtalsslutande part skall låta den
andra avtalsslutande partens rederier, på
icke-diskriminerande grund och på villkor
som avtalats mellan de berörda företagen, få
tillgång till och kunna utnyttja matartrafik
som bedrivs av rederier registrerade i den
förstnämnda parten, för internationell last
mellan hamnar i Kina eller mellan hamnar i
någon av Europeiska gemenskapens med-
lemsstater.
Artikel 4 i avtalet ger inte möjlighet att
ingripa i tillämpningen av finsk arbetslag-
stiftning. När det gäller tillämpningen av ar-
betslagstiftningen befinner sig inhemska och
utländska rederier i samma position. I prakti-
ken har anställningsförhållandena ombord på
fartyg varit av stor betydelse och de avtalas
genom kollektivavtal. Arbetsmarknadspar-
terna ingår kollektivavtal om de anställnings-
förhållanden som skall gälla för dem som är
anställda genom arbetsavtal. Staten kan inte
blanda sig i innehållet i dessa avtal. Sålunda
kan artikel 4 i avtalet inte beröra kollektivav-
tal.
Artikel 5. Bedrivande av kommersiell
verksamhet. När det gäller tillhandahållande
av internationella godstransporttjänster till
sjöss och logistiska tjänster, bl.a. multimoda-
la dörr-till-dörr-transporter, skall vardera av
de avtalsslutande parterna enligt artikeln till-
låta att den andra partens rederier etablerar
helägda eller gemensamt ägda dotterföretag,
filialer eller representationskontor och att
dotterföretag och filialer bedriver ekonomisk
verksamhet i enlighet med den förra partens
lagar och förordningar.
Artikel 6. Insyn. De avtalsslutande parter-
na skall, efter samråd och lämplig förhands-
anmälan, omedelbart offentliggöra alla rele-
vanta åtgärder med allmän räckvidd som
hänför sig till eller påverkar tillämpningen av
detta avtal. När offentliggörande inte är möj-
ligt, skall informationen göras allmänt till-
gänglig på annat sätt.
Dessutom skall de avtalsslutande parterna
utan dröjsmål svara på den andra partens be-
gäran om särskild information om ovan av-
sedda allmänt tillämpliga åtgärder som ge-
nomförts.
Artikel 7. Nationella bestämmelser. De av-
talsslutande parterna skall se till att alla all-
mänt tillämpliga åtgärder som påverkar han-
deln på området internationella sjötransport-
tjänster förvaltas på ett rimligt, objektivt och
opartiskt sätt.
I de fall godkännande krävs skall en avtals-
slutande parts behöriga myndigheter, inom
rimlig tid efter det att en ansökan som anses
vara komplett enligt nationella lagar och
andra författningar lämnats in, informera den
sökande om det beslut som fattats angående
ansökan. På sökandens begäran skall den av-
talsslutande partens behöriga myndigheter
utan onödigt dröjsmål lämna information om
ansökans status.
För att säkerställa att åtgärder som avser
tekniska normer samt tillståndskrav och till-
ståndsförfaranden inte utgör onödiga han-
delshinder, skall kraven grundas på objekti-
va, icke-diskriminerande och på förhand fast-
ställda kriterier som är öppna för insyn, så-
som kapacitet att tillhandahålla tjänsten, och
när det gäller tillståndsförfaranden får de i
sig inte utgöra en restriktion eller ett hinder
för tillhandahållandet av tjänsten.
Artikel 8. Nyckelpersonal. Helägda eller
gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller re-
presentationskontor tillhörande den ena av-
talsslutande partens rederier som är etablera-
de i den andra parten skall enligt artikeln,
oavsett nationalitet, ha rätt att anställa nyck-
elpersonal i enlighet med värdlandets lag-
stiftning.
Enligt artikeln skall vardera av de avslu-
tande parterna underlätta för utländska ar-
betstagare att få arbetstillstånd och visum.
Utgångspunkten enligt finsk lagstiftning är
att utländska arbetstagare bör ha uppehålls-
tillstånd för att kunna bedriva förvärvsverk-
samhet i Finland. Detta gäller även den i ar-
tikel 8 i sjötransportavtalet EU-Kina nämnda
nyckelpersonalen. Bestämmelser om undan-
tag från skyldigheten för arbetstagare att
skaffa uppehållstillstånd finns i 79-81 § i ut-
länningslagen, där obegränsat arbete med
stöd av annat uppehållstillstånd än uppehålls-
tillstånd för arbetstagare, begränsat arbete
med stöd av annat uppehållstillstånd än up-
pehållstillstånd för arbetstagare samt arbete
utan uppehållstillstånd nämns.
I praktiken beviljas en arbetstagare uppe-
hållstillstånd i två steg. Först gör arbets-
kraftsbyrån i sitt beslut en bedömning av de
arbetskraftspolitiska förutsättningarna, varef-
ter Utlänningsverket beviljar ett första uppe-
hållstillstånd, om det inte finns hinder för be-
viljande med hänsyn till allmän ordning och
säkerhet och det inte finns grundad anledning
att misstänka att utlänningen har för avsikt
att kringgå bestämmelserna om inresa eller
vistelse i landet.
Utlänningslagens undantagsbestämmelser
uppfyller bestämmelserna i artikel 8 i sjö-
transportavtalet EU-Kina
I jämförelse med uppehålls- och arbetstill-
stånden är situationen i fråga om visum en
annan, sålunda att EU:s medlemsstater iakttar
en gemensam visumpolitik, ett område som
ingår i Europeiska unionens exklusiva kom-
petens. Den rättsliga grunden för en gemen-
sam visumpolitik återfinns i artikel 62 i För-
draget om upprättandet av Europeiska ge-
menskapen. I praktiken förverkligas den ge-
mensamma visumpolitiken med Schengenre-
gelverket som grund. Regelverket intogs i
fördragen om upprättandet av Europeiska
gemenskaperna genom ett till Amsterdam-
fördraget fogat protokoll. Regelverket består
av Schengenavtalet, Schengenkonventionen
och de med stöd av dessa utfärdade rättsak-
terna. Finland och de övriga Nordiska län-
derna började tillämpa Schengenregelverket
den 25 mars 2001. Av EU:s medlemsstater
tillämpas avtalet ännu inte fullt ut av de stater
som anslöt sig den 1 maj 2004 och inte heller
av Irland och Förenade kungariket.
På grund av att det harmoniserade Scheng-
enregelverket binder Finland är det nationella
spelrummet i fråga om viseringsbestämmel-
serna begränsat. Enligt artikel 10 i Scheng-
enkonventionen gäller ett enhetligt Scheng-
envisum för vistelse som omfattar högst 90
dagar. Enligt artikel 12 i Schengenkonven-
tionen beviljas ett enhetligt visum vanligtvis
av en Schengenstats diplomatiska eller kon-
sulära myndigheter.
Sett ur gemenskapsrättens synvinkel finns
det inte några skäl att stifta nationella lagar
om viseringsbestämmelserna, eftersom EU:s
förordningar och de beslut som binder Rådet
utgör författningar som är förpliktande för
medlemsstaterna. Till de delar dessa frågor
inte har behandlats i Schengenregelverket
kan bestämmelser om visum intas i nationell
lagstiftning. Utrikesministeriet kan efter att
ha hört inrikesministeriet ge finländska be-
skickningar anvisningar om det förfarande
som skall iakttas när man beviljar ett enhet-
ligt visum. Hänvisningar till Schengenregel-
verket har emellertid intagits i utlänningsla-
gen för att klarlägga bestämmelserna om vi-
sum. Vid beviljande av enhetligt visum till-
lämpas i finländska beskickningar såväl
Schengenregelverket som utlänningslagen
(301/2004).
Artikel 8 i sjötransportavtalet EU-Kina
förutsätter i fråga om visum inte några natio-
nella lagstiftningsåtgärder. Visum beviljas
vid en beskickning på grundval av en ansö-
kan och bilagor till stöd för den, om personen
i fråga uppfyller förutsättningarna i Scheng-
enregelverket och utlänningslagen för inresa
samt de speciella villkor som gäller för bevil-
jande av visum. På grund av sjötransportav-
talets karaktär bör dock observeras, att det
rätta inresetillståndet för i avtalet avsedda
personer inte nödvändigtvis är ett visum,
utan dessa personer borde enligt Finlands ut-
länningslag ansöka om uppehållstillstånd (för
arbetstagare) för att på det sätt som avses i
avtalet få verka i Finland.
Artikel 9. Betalningar och kapitalrörelser.
Inkomster för den ena avtalsslutande partens
medborgare eller rederier från internationell
sjötransport och multimodala transporter i
den andra avtalsslutande parten får enligt
punkt 1 i artikeln regleras i fritt konvertibel
valuta.
Enligt punkt 2 i artikeln får inkomster från
och utgifter för ekonomisk verksamhet som
bedrivs av dotterbolag, filialer eller represen-
tationskontor tillhörande den ena partens re-
derier som är etablerade i den andra parten
regleras i värdlandets valuta. Det belopp som
återstår efter ovan nämnda rederiers, dotter-
bolags, filialers eller representationskontors
betalningar av lokala avgifter får fritt överfö-
ras till utlandet till den växelkurs som banken
tillämpar dagen för överföringen.
Artikel 10. Sjöfartssamarbete. För att
främja utvecklingen av de avtalsslutande par-
ternas sjöfartsindustri skall parterna upp-
muntra sina behöriga myndigheter, rederier,
hamnar, berörda forskningsorgan, universitet
och läroinrättningar att samarbeta på olika
områden, bl.a. när det gäller att utbyta åsikter
om sin verksamhet inom ramen för interna-
tionella sjöfartsorganisationer, att utarbeta
och förbättra lagstiftningen om sjötransporter
och marknadsadministration, att främja ef-
fektiva transporttjänster för internationell sjö-
fartshandel genom ett effektivt utnyttjande av
de avtalsslutande parternas hamnar och flot-
tor, att garantera fartygssäkerheten och före-
bygga föroreningar till havs, att främja sjö-
fartsutbildningen, att utbyta personal samt
vetenskaplig information och teknik samt att
förbättra sina insatser för att bekämpa sjörö-
veri och terrorism.
Artikel 11. Samråd och tvistlösning. De
avtalsslutande parterna skall införa lämpliga
förfaranden för att säkerställa ett korrekt ge-
nomförande av avtalet. Om det uppstår tvis-
ter mellan parterna angående tolkningen av
detta avtal skall de avtalsslutande parternas
behöriga myndigheter försöka lösa tvisten
genom samråd. Om det inte kan nås någon
överenskommelse skall tvisten lösas på di-
plomatisk väg.
Artikel 12. Ändringar. Detta avtal kan
ändras genom en skriftlig överenskommelse
mellan de avtalsslutande parterna och änd-
ringen träder i kraft i enlighet med de förfa-
randen som anges i artikel 15.2 i detta avtal.
Artikel 13. Territoriell tillämpning. Detta
avtal skall tillämpas å ena sidan inom de ter-
ritorier där Fördraget om upprättandet av Eu-
ropeiska gemenskapen tillämpas och på de
villkor som anges i fördraget, å andra sidan
inom Kinas territorium.
Artikel 14. Giltig text. Detta avtal har upp-
rättats i två exemplar på danska, nederländs-
ka, engelska, finska, franska, tyska, grekiska,
italienska, portugisiska, spanska, svenska och
kinesiska, vilka samtliga texter är lika giltiga.
Artikel 15. Varaktighet och ikraftträdande.
Detta avtal sluts för fem år. Det förlängs var-
je år, såvida inte någon av de avtalsslutande
parterna säger upp det skriftligen sex måna-
der före den dag det löper ut.
Avtalet träder i kraft den första dagen i den
andra månaden efter den dag då de avtals-
slutande parterna till varandra anmält att de-
ras egna förfaranden gällande godkännandet
är avslutade.
Om detta avtal på vissa punkter är mindre
gynnsamt än befintliga bilaterala avtal som
ingåtts mellan enskilda medlemsstater i Eu-
ropeiska gemenskapen och Kina, skall de
mer gynnsamma bestämmelserna enligt
punkt 3 i artikeln ha företräde utan att det
påverkar gemenskapens skyldigheter och
iakttagandet av Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Bestämmelserna i
detta avtal skall ersätta bestämmelserna i ti-
digare bilaterala avtal som ingåtts mellan Eu-
ropeiska gemenskapens medlemsstater och
Kina, om sistnämnda bestämmelser antingen
strider mot förstnämnda bestämmelser, utom
när det gäller den situation som avses i före-
gående mening, eller är identiska. Bestäm-
melser i befintliga bilaterala avtal som inte
omfattas av sjötransportavtalet EU-Kina skall
fortsätta att tillämpas.
Bestämmelserna i det år 1977 ingångna
sjöfartsavtalet mellan Finland och Kina är
inte till sin karaktär sådana att de skulle ha
någon egentlig och oberoende betydelse i re-
lation till sjötransportavtalet EU-Kina. Under
den tid förhandlingarna om sjötransportavta-
let EU-Kina pågick måste kommissionen ta
hänsyn till alla giltiga bilaterala sjötransport-
avtal mellan EU:s medlemsstater, å ena si-
dan, och Kina, å andra sidan, sålunda att det
nya avtalets bestämmelser inte skulle bli
mindre gynnsamma än bestämmelserna i de
avtal som redan var i kraft.
2. Lagförslag
1 §. Sättande i kraft av avtalsbestämmel-
serna och deras giltighetstid. Lagens 1 § 1
mom. innehåller en sedvanlig bestämmelse
om ikraftträdande, enligt vilken de bestäm-
melser i sjötransportavtalet EU-Kina som hör
till området för lagstiftningen sätts i kraft ge-
nom lag. Dessa bestämmelser redovisas ned-
an i det avsnitt där behovet av riksdagens
samtycke berörs.
2 §. Ikraftträdande. Om lagens ikraftträ-
dande bestäms genom förordning av republi-
kens president. Avsikten är att lagen skall
träda i kraft samtidigt som sjötransportavtalet
EU-Kina träder i kraft.
3. Ikraftträdande
Sjötransportavtalet EU-Kina träder i kraft
den första dagen i den andra månaden efter
den dag då de avtalsslutande parterna till
varandra anmält att deras egna förfaranden
gällande godkännandet är avslutade.
Avtalets ändringsprotokoll träder i kraft
samma dag som avtalet. Om de avtalsslutan-
de parterna dock godkänner protokollet först
efter att avtalet har trätt i kraft, träder proto-
kollet i kraft den dag då de avtalsslutande
parterna till varandra anmält att deras egna
interna förfaranden gällande godkännandet är
avslutade.
Enligt 27 § 12 och 13 punkten i självstyrel-
selagen för Åland (1144/1991) har riket lag-
stiftningsbehörighet i fråga om utrikeshandel
samt handelssjöfart och farleder för handels-
sjöfarten.
Enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen
för Åland har landskapet lagstiftningsbehö-
righet i fråga om näringsverksamhet med be-
aktande av vad som stadgas i bl.a. 11 § i
självstyrelselagen om inskränkningar i rätten
att utöva näring i landskapet.
Artikel 10 i sjötransportavtalet EU-Kina i
utkastet till propositionen berör sjöfartssam-
arbete. Där förbinder sig parterna att upp-
muntra sina behöriga myndigheter, rederier,
hamnar, berörda forskningsorgan, universitet
och läroinrättningar att samarbeta på olika
områden, bl.a. när det gäller att garantera far-
tygssäkerheten och förebygga föroreningar
till havs, att främja sjöfartsutbildningen, att
utbyta personal samt vetenskaplig informa-
tion och teknik samt att förbättra sina insatser
för att bekämpa sjöröveri och terrorism. En-
ligt 18 § punkterna 2, 6, 10 och 14 i självsty-
relselagen har landskapet lagstiftningsbehö-
righet bl.a. i fråga om landskapets tjänste-
män, med vissa undantag även allmän ord-
ning och säkerhet, natur- och miljövård samt
undervisning och läroavtal.
På grund av det som nämnts ovan kan det
konstateras, att sjötransportavtalet innehåller
bestämmelser i angelägenheter som enligt
självstyrelselagen för Åland hör till landska-
pets lagstiftningsbehörighet. Därför bör
Ålands lagting enligt 59 § 1 mom. i självsty-
relselagen ge sitt bifall för att de bestämmel-
serna i avtalet som hör till landskapets behö-
righet skall träda i kraft i landskapet.
Lagen om sättande i kraft av de bestäm-
melser i avtalet som hör till området för lag-
stiftningen föreslås träda i kraft vid en tid-
punkt som bestäms genom förordning av re-
publikens president efter det att alla Europe-
iska gemenskapens medlemsstater och Folk-
republiken Kinas regering har avslutat förfa-
randena för godkännande av avtalet.
4. Behovet av riksdagens sam-
tycke
Sjötransportavtalet EU-Kina är ett avtal
med delad kompetens där bestämmelserna
dels ingår i medlemsstatens och dels i ge-
menskapens kompetens. Finland godkänner
sålunda avtalet i enlighet med 93 § 1 mom.
och 94 § i grundlagen, till de delar avtalets
bestämmelser ingår i medlemsstaternas kom-
petens. Gränsen mellan gemenskapens och
medlemsstaternas kompetens är inte entydig
och avtalet innehåller inte heller någon be-
stämmelse som skulle ange hur kompetensen
är fördelad.
Vid bedömningen av behovet av riksda-
gens samtycke är det motiverat att ta med
alla artiklar i avtalet. I enlighet med 94 § 1
mom. i grundlagen godkänner riksdagen bl.a.
sådana fördrag och andra internationella för-
pliktelser som innehåller bestämmelser som
hör till området för lagstiftningen. Riksda-
gens behörighet för godkännande täcker alla
bestämmelser av materiell karaktär i en in-
ternationell förpliktelse som hör till området
för lagstiftningen.
Avtalets bestämmelser skall anses höra till
området för lagstiftningen, 1) om den gäller
utövande eller begränsning av någon grund-
läggande fri- eller rättighet som är skyddad i
grundlagen, 2) om den i övrigt gäller grun-
derna för individens rättigheter och skyldig-
heter, 3) om den sak som bestämmelsen gäll-
er är sådan att om den enligt grundlagen skall
föreskrivas i lag eller 4) om det finns lagbe-
stämmelser om den sak som bestämmelsen
gäller eller om det enligt rådande uppfattning
i Finland skall lagstiftas om saken. Enligt
grundlagsutskottet hör en bestämmelse om
en internationell förpliktelse på dessa grun-
der till området för lagstiftningen, oavsett om
den strider mot eller harmonierar med en
lagbestämmelse i Finland (GrUU 11, 12 och
45/2000 rd).
Med avseende på gemenskapsrätten är sjö-
transportavtalet EU-Kina ett avtal med delad
kompetens där bestämmelserna dels ingår i
medlemsstatens och dels i gemenskapens
kompetens. Artikel 4 i avtalet om tillhanda-
hållande av tjänster hör till området för lag-
stiftningen. Enligt 4 § 1 mom. i lagen angå-
ende rättighet att idka näring får för handels-
sjöfart inom Finlands vattenområden inte
andra fartyg än finska användas, om det inte
är fråga om utrikesfart. Andra än finska far-
tyg får inte heller användas för kryssningstra-
fik där kryssningsfartyget går från och till en
finsk hamn.
Enligt paragrafens 4 mom. är fartyg från
stater som är medlemmar i Europeiska unio-
nen berättigade att utan tillstånd enligt 2
mom. bedriva handelssjöfart som avses i 1
mom. enligt bestämmelserna i rådets förord-
ning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning av
principen om frihet att tillhandahålla tjänster
på sjötransportområdet inom medlemsstater-
na (cabotage) och rådets förordning (EEG) nr
3921/91 om villkoren för att transportföretag
skall få utföra inrikes transporter av gods el-
ler passagerare på inre vattenvägar i en annan
medlemsstat än den där de är hemmahöran-
de. Även genom rådets förordning (EEG) nr
4057/86 om illojal prissättning på sjötrans-
portområdet samt rådets förordning (EEG) nr
4058/86 om samordnade åtgärder för att sä-
kerställa fri tillgång till last på oceantrader
har uttryckligen kompetens överlåtits till ge-
menskapen.
Enligt den inom gemenskapen gällande
lagstiftningen har Finland, när det gäller till-
gång till marknaden, kompetens enbart i frå-
ga om den inhemska transport som avses i
tredje stycket i artikel 2.1 i sjötransportavta-
let EU-Kina. I princip kunde Finland öppna
den inhemska trafiken för alla fartyg från
tredje länder, dvs. det finns ännu en del na-
tionell kompetens kvar.
Artikel 5 i sjötransportavtalet EU-Kina om
bedrivande av kommersiell verksamhet kan
anses höra till området för lagstiftningen, ef-
tersom det finns lagbestämmelser om flera
saker som artikeln berör eller det enligt rå-
dande uppfattning i Finland skall lagstiftas
om dem. Bestämmelserna i artikeln är med
avseende på den finska rättsordningen nor-
mala såtillvida, att genom dem möjliggörs
tillhandahållande av internationella sjötrans-
porttjänster till sjöss och logistiska tjänster
enligt vardera partens lagar och förordningar.
Artikelns bestämmelser är utarbetade när-
mast med tanke på möjligheterna för fartyg
som för någon EU-stats flagg eller rederier
som är etablerade inom gemenskapen att be-
driva verksamhet i Kina.
Enligt artikel 8 i avtalet skall helägda eller
gemensamt ägda dotterbolag, filialer eller re-
presentationskontor tillhörande den ena av-
talsslutande partens rederier som är etablera-
de i den andra parten, oavsett nationalitet, ha
rätt att anställa nyckelpersonal i enlighet med
värdlandets gällande lagstiftning. De avtals-
slutande parterna skall enligt artikeln under-
lätta för utländska arbetstagare att få arbets-
tillstånd och visum.
Såsom av detaljmotiveringarna närmare
framgår är frågor som rör arbetstagarnas ar-
betstillstånd åtminstone i huvudsak ett områ-
de som ingår i medlemsstaternas exklusiva
kompetens och de har inte heller harmonise-
rats på EU-nivå. Utlänningslagen innehåller
föreskrifter om de saker som ingår i första
meningen i artikel 8 i sjötransportavtalet och
lagens bestämmelser gäller lika för alla med-
borgare, förutom EES-staternas medborgare.
I artikel 15 i avtalet föreskrivs om avtalets
varaktighet och ikraftträdande. Avtalets ingås
för fem år, varefter det årligen förlängs, såvi-
da inte någon av de avtalsslutande parterna
säger upp avtalet skriftligen sex månader före
den dag det löper ut. I punkt 3 i artikeln be-
stäms att om avtalet på vissa punkter är
mindre gynnsamt än befintliga bilaterala av-
tal som ingåtts mellan enskilda medlemssta-
ter i Europeiska gemenskapen och Kina,
skall de mer gynnsamma bestämmelserna ha
företräde utan att det påverkar gemenskapens
skyldigheter och iakttagandet av Fördraget
om upprättandet av Europeiska gemenska-
pen. Bestämmelser i befintliga bilaterala av-
tal som inte omfattas av detta avtal skall fort-
sätta att tillämpas. Artikel 15 i avtalet hör till
området för lagstiftningen till den del arti-
kelns bestämmelser påverkar de till området
för lagstiftningen hörande bestämmelserna i
det bilaterala sjöfartsavtalet från 1977 mellan
Finland och Kina.
Även om en del av bestämmelserna i artik-
larna 4, 8 och 15 hör till området för lagstift-
ningen, omfattar riksdagens godkännandebe-
hörighet enligt grundlagsutskottets tolk-
ningspraxis inte de delar av ett avtal som hör
till Europeiska gemenskapens behörighet
(GrUU 6/2001 rd).
5. Behandlingsordning
Enligt 94 § 2 mom. i grundlagen fattas be-
slut om godkännande av en internationell
förpliktelse med enkel majoritet. Om ett för-
slag om godkännande av en förpliktelse gäll-
er grundlagen, skall beslutet dock fattas med
minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
Sjötransportavtalet EU-Kina och förslaget
till lag om sättande i kraft av avtalet kan be-
handlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med stöd av vad som anförts ovan och i
enlighet med 94 § i grundlagen föreslås att
Riksdagen godkänner det i Bryssel den 6
december 2002 ingångna avtalet om sjö-
transport mellan Europeiska gemenskapen
och dess medlemsstater, å ena sidan, och
Folkrepubliken Kinas regering, å andra si-
dan, till de delar avtalet omfattas av Fin-
lands behörighet
.
Eftersom sjötransportavtalet EU-Kina in-
nehåller bestämmelser som hör till området
för lagstiftningen föreläggs Riksdagen samti-
digt följande lagförslag:
Lagförslag
Lag
om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet om
sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och
Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
De bestämmelser som hör till området för
lagstiftningen i det i Bryssel den 6 december
2002 ingångna avtalet om sjötransport mel-
lan Europeiska gemenskapen och dess med-
lemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken
Kinas regering, å andra sidan, gäller som lag
sådana Finland har förbundit sig till dem.
2 §
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms
genom förordning av republikens president.
-----
Helsingfors den 3 februari 2006
Republikens president
TARJA HALONEN
Kommunikationsminister Susanna Huovinen
Avtaltext
AVTAL OM SJÖTRANSPORT MEL-
LAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA
SIDAN, OCH FOLKREPUBLIKEN KI-
NAS REGERING, Å ANDRA SIDAN
KONUNGARIKET BELGIEN,
KONUNGARIKET DANMARK,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,
REPUBLIKEN GREKLAND,
KONUNGARIKET SPANIEN,
REPUBLIKEN FRANKRIKE, IRLAND,
REPUBLIKEN ITALIEN,
STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,
REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,
REPUBLIKEN PORTUGAL,
REPUBLIKEN FINLAND,
KONUNGARIKET SVERIGE OCH
FÖRENADE KONUNGARIKET STOR-
BRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
parter i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, nedan kallade
"gemenskapens medlemsstater", och EU-
ROPEISKA GEMENSKAPEN,
nedan kallad "gemenskapen", å ena sidan,
och
FOLKREPUBLIKEN KINAS REGER-
ING,
nedan kallad "Kina",
å andra sidan,
SOM TAR HÄNSYN TILL avtalet om
handelssamarbete och ekonomiskt samarbete
mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen
och Folkrepubliken Kina från maj 1985,
SOM TAR HÄNSYN TILL vikten av för-
bindelserna på sjöfartsområdet mellan ge-
menskapen och dess medlemsstater och
Kina,
SOM ANSER att samarbete på sjöfartsom-
rådet mellan parterna kommer vara gynnsamt
för utvecklingen av handel och ekonomiska
förbindelser mellan Kina och gemenskapen
och dess medlemsstater,
SOM ytterligare VILL stärka och befästa
förbindelserna, på grundval av jämlikhet och
ömsesidig nytta, på området internationella
sjötransporter,
SOM ERKÄNNER betydelsen av sjötrans-
porttjänster och som ytterligare vill främja
multimodala transporter som inbegriper ett
transportled till sjöss, för att främja trans-
portkedjans effektivitet,
SOM ERKÄNNER betydelsen av att ytter-
ligare utveckla ett flexibelt och marknadsori-
enterat tillvägagångssätt liksom fördelarna
för båda parternas ekonomiska aktörer med
att kontrollera och bedriva sina egna interna-
tionella godstransporttjänster inom ramen för
ett effektivt internationellt sjötransportsy-
stem,
SOM BEAKTAR befintliga bilaterala sjö-
fartsavtal mellan gemenskapens medlemssta-
ter och Kina,
SOM STÖDER multilaterala förhandlingar
om sjötransporttjänster inom Världshandels-
organisationen,
HAR BESLUTAT att ingå detta avtal och
har för detta ändamål som befullmäktigade
utsett:
KONUNGARIKET BELGIEN:
Isabelle DURANT vice premiärminister
och minister för rörlighet och transport
KONUNGARIKET DANMARK:
Bendt BENDTSEN ekonomi- och när-
ingsminister
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND:
Manfred STOLPE förbundsminister för
transport, byggande och bostadsfrågor
Wilhelm SCHÖNFELDER ambassadör,
Ständig representant för Förbundsrepubliken
Tyskland
REPUBLIKEN GREKLAND:
Georgios ANOMERITIS minister för han-
delsflottan
KONUNGARIKET SPANIEN:
Francisco ÁLVAREZ-CASCOS
FERNÁNDEZ minister för ekonomisk ut-
veckling
REPUBLIKEN FRANKRIKE:
Pierre SELLAL ambassadör, Franska re-
publikens ständiga representant
IRLAND:
Peter GUNNING Irlands ställföreträdande
ständiga representant
REPUBLIKEN ITALIEN:
Pietro LUNARDI minister för infrastruktur
och transport
STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG:
Henri GRETHEN ekonomiminister och
transportminister
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA:
Roelf Hendrik de BOER kommunika-
tionsminister och minister för offentliga ar-
beten
REPUBLIKEN ÖSTERRIKE:
Mathias REICHHOLD Förbundsminister
för transport, innovation och teknik
REPUBLIKEN PORTUGAL:
Luís Francisco VALENTE DE OLIVEIRA
minister för offentliga arbeten, transport och
bostadsfrågor
REPUBLIKEN FINLAND:
Kimmo SASI kommunikationsminister
KONUNGARIKET SVERIGE:
Ulrica MESSING kommunikationsminister
FÖRENADE KONUNGARIKET STOR-
BRITANNIEN OCH NORDIRLAND:
David JAMIESON statssekreterare vid
transportministeriet
EUROPEISKA GEMENSKAPEN:
Bendt BENDTSEN ekonomi- och när-
ingsminister för Konungariket Danmark
Europeiska unionens råds sittande ordförande
Loyola de PALACIO vice ordförande för Eu-
ropeiska gemenskapernas kommission
FOLKREPUBLIKEN KINAS REGER-
ING:
Chunxian ZHANG
kommunikationsminister för Folkrepubli-
ken Kina
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter
och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
ARTIKEL 1
Syfte
Detta avtal syftar till att förbättra villkoren
för godstransporter till sjöss till och från
Kina, till och från gemenskapen liksom till
och från gemenskapen och Kina, å ena sidan,
och tredje land, å andra sidan, till förmån för
ekonomiska aktörer. Det grundas på princi-
perna om frihet att tillhandahålla sjötrans-
porttjänster, oinskränkt tillgång till laster och
tredjelandshandel, obegränsad tillgång till
och icke diskriminerande behandling vid ut-
nyttjande av hamnar och stödtjänster, liksom
när det gäller bedrivande av kommersiell
verksamhet. Det omfattar alla aspekter av
dörr till dörr tjänster.
ARTIKEL 2
Räckvidd
1. Detta avtal är tillämpligt på internatio-
nella godstransporter till sjöss och logistiska
tjänster, även multimodala transporter som
inbegriper ett transportled till sjöss, mellan
hamnar i Kina och hamnar i gemenskapens
medlemsstater, liksom internationella gods-
transporter till sjöss mellan hamnar i gemen-
skapens medlemsstater. Det är också tillämp-
ligt på tredjelandshandel och förflyttning av
utrustning såsom tomma containrar ? som inte
transporteras som gods mot betalning ? mellan
hamnar i Kina eller mellan hamnar i någon
av gemenskapens medlemsstater.
Om fartyg från den ena parten går i trafik
från en av den andra partens hamnar till en
annan, eller från en hamn i någon av gemen-
skapens medlemsstater till en annan, för att
lasta gods som skall transporteras till utlandet
eller lossa gods från utlandet, skall detta an-
ses vara ett led i internationell sjötransport.
Detta avtal skall inte tillämpas på ren in-
hemsk transport mellan hamnar i Kina eller
mellan hamnar i någon av gemenskapens
medlemsstater.
2. Detta avtal skall inte påverka tillämp-
ningen av bilaterala sjöfartsavtal som ingåtts
mellan Kina och gemenskapens medlemssta-
ter när det gäller frågor som inte omfattas av
detta avtal.
3. Detta avtal skall inte påverka rätten för
tredje parts fartyg att bedriva gods eller pas-
sagerartransporter mellan parternas hamnar
eller mellan någon av parternas hamnar och
en tredje parts hamnar.
ARTIKEL 3
Definitioner
I detta avtal används följande beteckningar
med de betydelser som här anges:
a) internationella godstransporter till sjöss
och logistiska tjänster: omfattar tillhandahål-
landet av internationella godstransporttjäns-
ter till sjöss, och därmed förbunden lasthan-
tering, lagrings och magasineringstjänster,
tullklareringstjänster, containerterminaler
och depåtjänster, i hamn eller på land, samt
agent , mäklar och fraktspeditionstjänster.
b)multimodala transporter: frakt av gods med
hjälp av mer än ett transportmedel som inbe-
griper ett transportled till sjöss, och som om-
fattas av ett enda transportdokument.
c) Agent och mäklartjänster: verksamhet
som utgörs av att i ett visst geografiskt områ-
de, som agent, företräda ett eller flera linje-
rederiers eller rederiers företagsintressen, i
följande syfte:
- Att marknadsföra och sälja sjötransport-
tjänster och därmed förbundna tjänster, från
lämnande av offerter till fakturering, utfär-
dande av konossement för företagens räk-
ning, upphandling av nödvändiga stödtjäns-
ter, förberedelser av dokumentation samt till-
handahållande av företagsinformation.
- Att representera företagen när det gäller
organiserande av fartygets hamnanlöp eller
övertagande av last vid behov.
d) fraktspeditionstjänster: verksamhet som
utgörs av att organisera och övervaka sänd-
ningar för avlastarens räkning, genom upp-
handling av stödtjänster, förberedelser av do-
kumentation och tillhandahållande av före-
tagsinformation.
e) rederi: ett företag som
i) är etablerat i enlighet med offentlig rätt
eller privaträtt i Kina, gemenskapen eller nå-
gon medlemsstat i gemenskapen,
ii) har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin
huvudsakliga verksamhet i Kina eller gemen-
skapen, och som
iii) bedriver internationella sjötransporter
med fartyg som det äger eller opererar.
Rederier som är etablerade utanför gemen-
skapen eller Kina och som kontrolleras av
medborgare i någon av gemenskapens med-
lemsstater eller Kina, skall också omfattas av
bestämmelserna i detta avtal, om deras fartyg
är registrerade i den aktuella medlemsstaten
eller i Kina, i enlighet med gällande lagstift-
ning.
f) dotterbolag: ett företag som ägs av ett
rederi och är en separat juridisk person.
g) filial: ett driftsställe som ägs av ett rederi
och som inte är en separat juridisk person.
h) representationskontor: ett representa-
tionskontor för en parts rederi som är etable-
rat i den andra parten.
i) fartyg: ett handelsfartyg registrerat, i en-
lighet med Kinas, gemenskapens eller dess
medlemsstaters lagar, i någon parts sjöfarts-
register under den partens nationella flagg
och som bedriver internationella sjötranspor-
ter, även fartyg som för tredje lands flagg,
men som ägs eller opereras av ett rederi i
Kina eller någon av gemenskapens medlems-
stater. Detta begrepp omfattar dock inte ör-
logsfartyg eller andra fartyg i icke kommer-
siell drift.
ARTIKEL 4
Tillhandahållande av tjänster
1. Parterna skall fortsätta att garantera far-
tyg som för den andra partens flagg eller som
opereras av den andra partens medborgare el-
ler företag icke diskriminerande behandling
jämfört med den behandling som garanteras
partens egna fartyg, när det gäller tillträde till
hamnar, utnyttjande av infrastruktur och
stödtjänster i dessa hamnar, liksom därmed
förbundna avgifter, tullformaliteter och till-
delning av kajplatser samt möjligheter till
lastning och lossning.
2. Parterna skall åta sig att på ett effektivt
sätt tillämpa principen om obegränsat tillträ-
de till den internationella sjöfartsmarknaden
och sjöfartstrafiken på en icke diskrimine-
rande och kommersiell grund.
3. Vid tillämpningen av principerna i punk-
terna 1 och 2 skall parterna
a) avstå från att införa lastdelningsbes-
tämmmelser i framtida avtal med tredje land
när det gäller sjötransporttjänster och, inom
en rimlig tidsperiod, upphäva eventuella så-
dana bestämmelser som finns i tidigare bila-
terala avtal,
b) då detta avtal träder i kraft, upphäva alla
ensidiga administrativa, tekniska eller andra
åtgärder, som kan utgöra en indirekt be-
gränsning och ha diskriminerande effekter på
det fria tillhandahållandet av internationella
sjötransporttjänster,
c) då detta avtal träder i kraft, avstå från att
genomföra administrativa, tekniska eller lag-
stiftningsmässiga åtgärder som kan ha dis-
kriminerande effekter på den andra partens
medborgare eller företag, när det gäller till-
handahållande av internationella sjötrans-
porttjänster.
4. Varje part skall låta den andra partens
rederier, på icke diskriminerande grund och
på villkor som avtalats mellan de berörda fö-
retagen, få tillgång till och kunna utnyttja
matartrafik som bedrivs av rederier registre-
rade i förstnämnda part, för internationell last
mellan hamnar i Kina eller mellan hamnar i
någon av gemenskapens medlemsstater.
ARTIKEL 5
Bedrivande av kommersiell verksamhet
När det gäller tillhandahållande av interna-
tionella godstransporttjänster till sjöss och
logistiska tjänster, bland annat multimodala
dörr till dörr transporter, skall varje part tillå-
ta att den andra partens rederier etablerar hel-
ägda eller gemensamt ägda dotterföretag, fi-
lialer eller representationskontor, och att dot-
terföretag och filialer bedriver ekonomisk
verksamhet, i enlighet med den förra partens
lagar och andra författningar. Sådan verk-
samhet inbegriper, men är inte begränsad till,
följande:
1. Marknadsföring och försäljning av gods-
transporter samt fraktbokning.
2. Upprättande, bekräftelse, hantering och
utfärdande av konossement, bland annat ve-
dertagna genomgångskonossement i interna-
tionell sjötransport, samt upprättande av do-
kumentation i form av transport och tull-
handlingar.
3. Fastställande, insamling och överföring
av fraktavgifter och andra avgifter som upp-
står på grund av servicekontrakt eller fraktta-
riffer.
4. Förhandlingar om och undertecknande
av servicekontrakt.
5. Undertecknande av kontrakt för biltrans-
porter, järnvägstransport, lasthantering och
andra därmed förbundna stödtjänster.
6. Angivelse och offentliggörande av frakt-
tariffer.
7. Deltagande i markningsföringsverksam-
het i anslutning till sina tjänster.
8. Ägande av den utrustning som krävs för
den ekonomiska verksamheten.
9. Tillhandahållande av företagsinforma-
tion via alla slags medier, inbegripet datori-
serade informationssystem och elektroniskt
datautbyte (om inte annat följer av icke dis-
kriminerande restriktioner beträffande tele-
kommunikation).
10. Etablering av samriskföretag tillsam-
mans med lokalt etablerade mäklare och
agenter för att bedriva närliggande verksam-
het, till exempel organiserande av fartygets
hamnanlöp eller omhändertagande av last för
avtransport.
ARTIKEL 6
Insyn
1. Båda parter skall, efter samråd och lämp-
lig förhandsanmälan, omedelbart offentliggö-
ra alla relevanta åtgärder med allmän räck-
vidd som hänför sig till eller påverkar till-
lämpningen av detta avtal.
2. När det offentliggörande som avses i
punkt 1 inte är möjligt, skall informationen
göras allmänt tillgänglig på annat sätt.
3. Parterna skall utan dröjsmål svara på den
andra partens begäran om information om de
åtgärder med allmän räckvidd som avses i
punkt 1.
ARTIKEL 7
Nationella bestämmelser
1. Parterna skall se till att alla åtgärder med
allmän räckvidd som påverkar handeln på
området internationella sjötransporttjänster
förvaltas på ett rimligt, objektivt och opar-
tiskt sätt.
2. I de fall godkännande krävs skall en
parts behöriga myndigheter, inom rimlig tid
efter det att en ansökan som anses vara full-
ständig enligt nationella lagar och andra för-
fattningar lämnats in, informera den sökande
om det beslut som fattats angående ansökan.
På sökandens begäran skall partens behöriga
myndigheter, utan onödigt dröjsmål, lämna
information om ansökans status.
3. För att säkerställa att åtgärder som avser
tekniska normer samt tillståndskrav och för-
faranden inte utgör onödiga handelshinder,
skall kraven grundas på objektiva, icke dis-
kriminerande och på förhand fastställda kri-
terier som är öppna för insyn, såsom kapaci-
tet att tillhandahålla tjänsten, och när det
gäller tillståndsförfaranden får de i sig inte
utgöra en restriktion eller ett hinder för till-
handahållandet av tjänsten.
ARTIKEL 8
Nyckelpersonal
Helägda eller gemensamt ägda dotterbolag,
filialer eller representationskontor tillhörande
den ena partens rederier som är etablerade i
den andra parten skall, oavsett nationalitet,
ha rätt att anställa nyckelpersonal, i enlighet
med värdlandets gällande lagstiftning. Par-
terna skall underlätta för utländska arbetsta-
gare att få arbetstillstånd och visum.
ARTIKEL 9
Betalningar och kapitalrörelser
1. Inkomster för den ena partens medborga-
re eller företag från internationell sjötrans-
port och multimodala transporter i den andra
parten får regleras i fritt konvertibel valuta.
2. Inkomster från och utgifter för ekono-
misk verksamhet som bedrivs av dotterbolag,
filialer eller representationskontor tillhörande
den ena partens rederier som är etablerade i
den andra parten får regleras i värdlandets
valuta. Återstoden efter ovannämnda rederi-
ers, dotterbolags, filialers eller representa-
tionskontors betalning av lokala avgifter får
fritt överföras till utlandet, till den växelkurs
som banken tillämpar dagen för överföring-
en.
ARTIKEL 10
Sjöfartssamarbete
För att främja utvecklingen av parternas
sjöfartsindustri skall parterna uppmuntra sina
behöriga myndigheter, rederier, hamnar, be-
rörda forskningsorgan, universitet och hög-
skolor att samarbeta, bland annat, men inte
endast, när det gäller att
1. utbyta åsikter om sin verksamhet inom
ramen för internationella sjöfartsorganisatio-
ner,
2. utarbeta och förbättra lagstiftning om
sjötransporter och marknadsadministration,
3. främja effektiva transporttjänster för in-
ternationell sjöfartshandel genom ett effektivt
utnyttjande av parternas hamnar och flottor,
4. garantera fartygssäkerhet och förebygga
havsföroreningar,
5. främja sjöfartsutbildning, framför allt
utbildning av sjöfolk,
6. utbyta personal, vetenskaplig informa-
tion och teknik, samt
7. förbättra sina insatser för att bekämpa
sjöröveri och terrorism.
ARTIKEL 11
Samråd och tvistlösning
1. Parterna skall införa lämpliga förfaran-
den för att säkerställa ett korrekt genomfö-
rande av detta avtal.
2. Om det uppstår tvister mellan parterna
angående tolkningen eller tillämpningen av
detta avtal, skall parternas behöriga myndig-
heter söka lösa tvisten genom samråd. Om
det inte kan nås någon överenskommelse
skall tvisten lösas på diplomatisk väg.
ARTIKEL 12
Ändringar
Detta avtal får ändras genom en skriftlig
överenskommelse mellan parterna, och änd-
ringen kommer att träda i kraft i enlighet med
de förfaranden som anges i artikel 15.2.
ARTIKEL 13
Territoriell tillämpning
Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på
de territorier där Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen är tillämpligt
och i enlighet med de villkor som fastställs i
fördraget, och, å andra sidan, på Kinas terri-
torium.
ARTIKEL 14
Giltig text
Detta avtal är upprättat i två exemplar på
danska, engelska, finska, franska, grekiska,
italienska, nederländska, portugisiska, spans-
ka, svenska, tyska och kinesiska, vilka alla
texter är lika giltiga.
ARTIKEL 15
Varaktighet och ikraftträdande
1. Detta avtal är ingånget för en period på
fem år. Det skall automatiskt förlängas varje
år såvida inte någon av parterna säger upp
det skriftligen sex månader före den dag det
löper ut.
2. Detta avtal skall godkännas av parterna
enligt deras egna förfaranden.
Detta avtal träder i kraft den första dagen i
den andra månaden efter den dag då parterna
till varandra anmält att de förfaranden som
avses i första stycket är avslutade.
3. Om detta avtal på vissa punkter är mind-
re gynnsamt än befintliga bilaterala avtal som
ingåtts mellan enskilda medlemsstater i ge-
menskapen och Kina, skall de mer gynn-
samma bestämmelserna ha företräde utan att
det påverkar gemenskapens skyldigheter och
med hänsyn till Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Detta avtals be-
stämmelser skall ersätta bestämmelserna i ti-
digare bilaterala avtal som ingåtts mellan
gemenskapens medlemsstater och Kina, om
sistnämnda bestämmelser antingen strider
mot förstnämnda bestämmelser, utom när det
gäller den situation som avses i föregående
mening, eller är identiska. Bestämmelser i
befintliga bilaterala avtal som inte omfattas
av detta avtal skall fortsätta att tillämpas.
2
|
faktayllapito@eduskunta.fi