RBxx20042005

Lagtinget valde den 5 januari 2005 i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om landskapsrevisionen (7/1996) till ordinarie revisorer för finansåret 2005 diplomekonomen Magnus Lundberg från Sund, fil.kand. Anthonio Salminen och invandrarsekreteraren Eva Törnroos från Mariehamn samt landshövdingens sekreterare Birgitta Gustavsson från Lemland. Till ersättare valdes samtidigt kommunteknikern Folke Karlsson från Saltvik och konsul Rolf Granlund från Mariehamn.

Landskapsrevisorerna valde till sin ordförande för finansåret 2005 revisorn Magnus Lundberg.

Som revisorernas sekreterare har fungerat lagtingssekreteraren Lars Ingmar Johansson. Landskapsregeringens revisionsbyrå har enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå (1996:8) bistått landskapsrevisorerna med vissa utredningsuppdrag. Utformningen av berättelsen har handhafts av Lars Ingmar Johansson med bistånd av ledande revisorn Agneta Mannberg-Jansson och interna revisorn Leif Holländer (OFR).

Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter

Under revisionsarbetets gång har revisorerna företagit studiebesök till olika enheter och inrättningar inom landskapsförvaltningen (se nedan).

Revisionsarbetet

Enligt 2 ' 2 mom. landskapslagen om landskapsrevisionen skall revisorerna konstatera om

a) landskapets rätt och bästa har tillgodosetts,

b) verksamheten har bedrivits ekonomiskt och effektivt samt att formulerade mål och lagtingsbeslut uppfyllts,

c) redovisningen av medelsförvaltning och resursanvändning gjorts på ett tillförlitligt sätt samt om

d) förvaltningen i övrigt handhafts i enlighet med lag och gällande bestämmelser.

Landskapsrevisorerna har enligt 10 ' rätt att granska beviljandet, användningen av och tillsynen över lån och bidrag som betalats av EG:s medel samt av EG ställda säkerheter.

I revisionsberättelsen skall enligt 12 ' upptas

a) allmänna uppgifter om utförda granskningar och inspektioner,

b) om budgeten iakttagits och i den formulerade mål förverkligats,

c) på vilket sätt den interna övervakningen har ordnats och om den är tillräcklig,

d) om uppgifterna i bokslutet är riktiga och ger tillräcklig information,

e) uppgifter om hur ägarinflytandet använts i bolag som landskapet helt äger eller har aktiemajoritet i,

f) under revisionen gjorda iakttagelser och dess konsekvenser samt anmärkningar mot landskapsstyrelsen eller dess förvaltningsbeslut till den del revisionen givit anledning till detta,

g) förslag till åtgärder som anses vara påkallade,

h) uppgifter om åtgärder för att avhjälpa av landskapsrevisorerna tidigare påtalade missförhållanden samt om dessa åtgärder anses vara tillräckliga samt

i) övriga av revisionsverksamheten föranledda ärenden.

Revisorernas granskningsarbete har i huvudsak ägt rum i lagtingets lokaliteter under tiden 4 oktober 2005 - 21 augusti 2006.

Till grund för granskningen har lagts landskapsregeringens förvaltningsberättelse, landskapsstyrelsens protokoll från plenum och enskilda föredragningar liksom från tjänstemannaföredragningar, finansavdelningens räkenskapshandlingar, landskapets budget och bokslut, protokoll från vissa sådana bolag som underlyder landskapsrevisorernas granskning, akter i olika ärenden samt särskilda skriftliga förfrågningar och utredningar.

Landskapsrevisorerna har i samband med sitt granskningsarbete hört lantrådet Roger Nordlund, landskapsregeringsledamöterna Camilla Gunell, Runar Karlsson och Harriet Lindeman, landshövdingen Peter Lindbäck, kanslichefen Elisabeth Nauclér, överinspektören Göran Frantzén, bostadslåneinspektören Sten Eriksson och biträdande registratorn Jan Tuominen från kansliavdelningen, landskapskamreren Börje Jansson och IT-chefen Ronny Lundström från finansavdelningen, byråchefen Jan-Ole Lönnblad, landskapsantikvarien Viveka Löndahl och överantikvarien Marita Karlsson från utbildnings- och kulturavdelningen, landskapsforstmästaren Mikael Sandvik från näringsavdelningen, avdelningschefen Niklas Karlman och sjötrafikchefen Bo Karlsson från trafikavdelningen samt ledande revisorn Agneta Mannberg-Jansson och revisorn Leif Holländer från revisionsbyrån. Vidare har revisorerna hört förvaltningschefen Björn-Olof Ehrnström, ekonomichefen Marie Lövgren, vårdchefen Bengt Michelsson, överläkaren Christian Andersson, tidigare basenhetschefen Karl K. Fagerlund, överskötaren Ann-Christine Mannström samt socialarbetaren Taimi Pettersson från Ålands hälso- och sjukvård, VD Henrik Lundberg från Posten på Åland, VD Monica Hansen från Marstad FAB samt investeringschefen Tony Karlström och fastighetschefen Leif-Anders Mattsson från Alandiabolagen.

Landskapsrevisorerna har i anslutning till granskningen besökt långvårdsenheten Gullåsen vid Ålands hälso- och sjukvård samt Posten på Åland.

I enlighet med den av lagtinget antagna räkenskapsstadgan för Ålands lagting har revisorerna den 29 augusti 2006 avgett en särskild berättelse över granskningen av lagtingets och Ålands delegations i Nordiska rådet bokföring och användning av medel under år 2005.

Kansliavdelningens förvaltningsområde

Förordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet

Enligt 36 § i 1991 års självstyrelselag är ämbetsspråket i statsförvaltningen på Åland svenska. Enligt 42 § 1 mom. skall bestämmelser om den språkkunskap som krävs för statsanställda i landskapet utfärdas med landskapsregeringens samtycke genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen skall delvis ses i sammanhang med 37 § som anger att finska medborgare har rätt att i egen sak inför domstol och andra statsmyndigheter i landskapet använda finska. Enligt övergångsbestämmelserna i 75 § 2 mom. skall, till dess en i 42 § 1 mom. avsedd förordning har givits, i fråga om språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet gälla vad som stadgas i 1951 års självstyrelselag. Enligt den lagen skall alla som anställs i statens tjänst i landskapet kunna visa att de fullständigt behärskar svenska i såväl tal som skrift. Kunskaperna i finska skall ådagaläggas på det sätt lagstiftningen från år 1922 anger. Den sistnämnda lagstiftningen är upphävd i riket.

Justitieministeriet tillsatte hösten 2003 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett utkast till en statsrådsförordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet. Arbetsgruppen tillställde landskapsstyrelsen ett första utkast till förordning i december 2003. Efter diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden översände landskapsstyrelsen sina synpunkter och frågeställningar med anledning av förslaget till arbetsgruppen. Arbetsgruppens betänkande färdigställdes i januari 2004 varefter justitieministeriet inbegärde det i 42 § 1 mom. i självstyrelselagen avsedda samtycket från landskapsregeringen.

Enligt vad revisorerna inhämtat har landskapsregeringen fortfarande inte vid tidpunkten för revisorernas behandling av ärendet (februari 2006) lämnat sina synpunkter och sitt eventuella samtycke till förordningsutkastet. Däremot har landskapsregeringen i sin redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor för perioden 1.11.2003-31.10.2004, som lämnades till lagtinget i april 2005, berört frågan. Landskapsregeringen lämnade en kort redogörelse för bakgrunden till ärendet och konstaterade att något slutligt utlåtande inte har tillställts justitieministeriet, varför övergångsbestämmelserna i 75 § 2 mom. i 1991 års självstyrelselag tillämpas. Landskapsregeringen konstaterar dock samtidigt att dessa bestämmelser till många delar är föråldrade och därför svårtillämpbara.

I sitt betänkande nr 2/2004-2005, som avgavs i september 2005, konstaterade också självstyrelsepolitiska nämnden att de äldre bestämmelserna är delvis föråldrade och svårtillämpbara och att de i vissa fall ställer oskäligt höga krav vad gäller språkkunskaper. Nämnden framhöll därför att det är "... viktigt att den i 42 § 1 mom. självstyrelselagen avsedda förordningen utfärdas. Till den del frågan ännu bedöms kräva fortsatt beredning rekommenderar nämnden landskapsregeringen att vid behov föra fortsatta diskussioner med justitieministeriet i saken."

Landskapsrevisorerna har efter förfrågan erhållit en utredning från landskapsregeringen om läget i det aktuella ärendet. I utlåtandet redogör landskapsregeringen för ärendets bakgrund. Landskapsregeringen anger att man redan i ett tidigt skede meddelade justitieministeriets handläggande tjänsteman till kännedom att landskapsregeringen ansåg att den aktuella frågan förutsatte politiska diskussioner. I utlåtandet till landskapsrevisorerna hänvisar landskapsregeringen till de synpunkter som tidigare framförts från landskapsregeringens sida om att krav på kunskap i finska inte får bli ett hinder för ålänningar att erhålla statliga anställningar i landskapet. Som sitt slutomdöme till landskapsrevisorerna meddelade landskapsregeringen att den avser att "med tanke på ärendets vikt" ånyo föra en diskussion med självstyrelsepolitiska nämnden för att "eftersträva bästa möjliga lösning".

Enligt vad revisorerna erfarit är bedömningen inom statsförvaltningen på Åland att det är angeläget att den i 42 § 1 mom. i självstyrelselagen avsedda förordningen utfärdas. Nuvarande regelverk är, som ovan framgått, både föråldrat och svårtillämpligt och ställer dessutom i vissa fall oskäligt höga krav på i formell ordning dokumenterade språkkunskaper. Kraven på kunskaper i finska i det utkast till förordning som utarbetats begränsar sig till nöjaktig förmåga att förstå finska för de tjänstemän där högskoleexamen utgör behörighetsvillkor. Krav på kunskaper i finska skulle överhuvudtaget inte ställas för övriga tjänster. Endast i fråga om vissa tjänster inom domstolsväsendet på Åland skulle något högre krav komma i fråga.

Enligt landskapsrevisorernas åsikt har landskapsregeringen oskäligt länge dröjt med att avge sitt yttrande till justitieministeriet i det aktuella ärendet. Det är både ur åländsk synvinkel och med tanke på statsförvaltningens förhållanden i landskapet av vikt att nuvarande föråldrade bestämmelser från 1922 ersätts med modernare och mera ändamålsenliga bestämmelser. Om landskapsregeringen gör bedömningen att ytterligare ändringar i förordningen borde åstadkommas, borde landskapsregeringen enligt revisorernas åsikt redan i ett tidigare skede ha framfört sådana synpunkter till justitieministeriet. Revisorerna hänvisar också till att självstyrelsepolitiska nämnden i sitt betänkande från september 2005 anvisat vägen att vid behov fortsätta diskussionerna med justitieministeriet.

Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapsregeringen i över två år dröjt med att lämna sitt samtycke till riksmyndigheterna till en i självstyrelselagen förutsatt förordning. Om landskapsregeringen inte ansett sig kunna samtycka till förordningen borde, på det sätt lagtinget tidigare anfört, fortsatta diskussioner ha upptagits med justitieministeriet i saken. Nuvarande bestämmelser om kraven på statsanställdas språkkunskaper i landskapet är föråldrade och borde utan dröjsmål förnyas, vilket förutsätter landskapsregeringens medverkan.

Övergångsbestämmelser enligt 1991 års självstyrelselag då statliga uppgifter överförs på landskapet

I 75 § 1 mom. i 1991 års självstyrelselag ingår vissa övergångsbestämmelser som reglerar anställningsvillkoren i det fall uppgifter överförs från staten till landskapet. Den vars uppgifter i ett anställningsförhållande till staten i enlighet med bestämmelserna i självstyrelselagen har överförts till landskapet skall, om han eller hon samtycker därtill, med bibehållna förmåner överflyttas till motsvarande uppgifter i landskapets tjänst i enlighet med vad som stadgas genom förordning.

Enligt 1991 års självstyrelselag övertog landskapet postväsendets uppgifter. I enlighet härmed stiftade lagtinget år 1992 en landskapslag (1992:39) om Posten på Åland. I lagens 25 § intogs vissa övergångsbestämmelser. Post- och televerkets anställda som var verksamma inom Post- och televerkets postsektor i landskapet i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande överflyttades, om de samtyckte därtill, till motsvarande uppgifter hos Posten på Åland då lagen trädde i kraft. I paragrafen angavs uttryckligen att de anställda bibehåller sina rättigheter och har samma skyldigheter som i det tidigare anställningsförhållandet.

Frågan om övergångsbestämmelserna berördes kort vid lagens behandling i landstinget (LS framst.nr 25/1991-92 och lag- och ekonomiutskottets betänkande nr 16/1991-92 jämte till betänkandet fogade utlåtanden). Landstinget gjorde då, enligt vad landskapsrevisorerna kunnat erfara, bedömningen att de i landskapslagen intagna övergångsbestämmelserna reglerade de tidigare anställdas rättigheter på samma sätt som en i 75 § 1 mom. självstyrelselagen avsedd förordning. Vid den efterföljande lagkontrollen gjordes inte heller någon anmärkning mot förfarandet.

Landskapsrevisorerna har också inhämtat att den dåvarande landskapsstyrelsen vid lagens beredning och verkställigheten av övertagandet av postväsendet bedömde att det inte förelåg något behov av en i självstyrelselagen avsedd förordning utan att de postanställdas intressen skulle kunna tillgodoses tillräckligt ändå. Den nuvarande landskapsregeringen planerar inte heller, enligt vad den på förfrågan uppgett för landskapsrevisorerna, att aktualisera någon förordning enligt 75 § 1 mom. självstyrelselagen. Enligt vad landskapsrevisorerna kunnat erfara har förfaringssättet inte heller, vad gäller de anställda som förflyttades från statens till landskapets anställning i motsvarande uppgifter, medfört några olägenheter. Exempelvis har landskapet redan övertagit pensionsansvaret för ett betydande antal personer som före 1991 års självstyrelselag och den nya landskapslagen om Posten på Åland var anställda av staten.

Stöd för främjande av bostadsproduktion

Allmänt

Bostadsproduktionen i landskapet stöds genom bestämmelserna i landskapslagen om bostadsproduktion (1999:40). Nuvarande lagstiftning ersatte tre olika landskapslagar från 1982 men lagstiftning om stöd med landskapets medel för bostadsbyggande har förekommit ända sedan 1950-talet.

Lagstiftningen har såväl ett socialt som ett regionalpolitiskt syfte. Enligt lagens 1 § beviljas bostadsstöd "för att främja ett tillräckligt bostadsbestånd i landskapets alla regioner". Bostadsstöd kan beviljas i olika former som för närvarande är

· räntestöd

· ägarbostadslån

· hyresbostadslån

· landskapsborgen och

· landskapsbidrag.

Stödet kan beviljas till fysiska och juridiska personer som har en kommun i landskapet som hemort samt till en kommun i landskapet.

Följande typer av stöd förekommer för närvarande med stöd av lagstiftningen och i form av i landskapsbudgeten upptagna medel:

· Räntestöd för byggande eller inköp av ny ägarbostad (inkomstprövat stöd)

· Stöd för reparation av egen bostad på sociala grunder, huvudmålgrupp är ålderspensionärer (inkomstprövat stöd)

· Stöd för avlägsnande av sanitära olägenheter (ej inkomstprövat)

· Räntestöd för reparation av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

· Stöd (planeringsbidrag) för reparation av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

· Bostadssparlån och premier (BSP)

· Lån för byggande av hyresbostäder

· Lån för installation av hiss i det existerande bostadsbeståndet.

Enligt budgeten för 2005 är målsättningarna för landskapets bostadspolitik att verka för en god tillgång på ändamålsenliga bostäder för olika målgrupper och i olika regioner samt att skapa förutsättningar för ett bostadsbestånd som medger ett livslångt och hälsosamt boende. För att uppnå dessa målsättningar används olika stödformer som skall stimulera till ändamålsenliga investeringar i nybyggande och reparationer av befintliga bostäder. Bostadsstöden har enligt budgetmotiveringarna också ett konjunkturutjämnande syfte.

I budgeten för 2005 redogörs också för en arbetsgrupp som tillsattes 2004 med uppdrag att se över bland annat hyreslagstiftningen och bostadsfinansieringen. Revisorerna har informerats om att arbetsgruppen befriades från sitt uppdrag den 1 mars 2005 men att en ny arbetsgrupp tillsattes samma dag med ett preciserat och utvidgat uppdrag. Arbetsgruppen har inte slutfört sitt uppdrag.

Budgetuppgifter

I budgeten för år 2005 upptogs sammanlagt 4.643.000 euro för främjande av bostadsproduktionen. Av detta belopp åtgick 3.700.310 euro medan 776.703 euro överfördes till år 2006 och 165.986 euro gick till besparing.

Kapitlet 43.25 i budgeten, som upptar nämnda anslag, är fördelat på sammanlagt åtta moment vars benämningar och huvudsakliga syften framgår nedan:

31 Understöd för hyresbostäder

Anslaget används till att ge understöd till kommuner som anskaffar bostäder åt bostadslösa och flyktingar. Anslaget används relativt sparsamt, senast år 1997.

51 Landskapsstöd till organisationer inom bostadsbranschen

Anslaget ges ut som verksamhetsunderstöd till Ålands hyresgästförening.

61 Understöd för bostadsreparationer

Huvudtanken med anslaget är att ge understöd till ålderspensionärer och funktionshindrade med svag ekonomisk ställning att reparera sina bostäder så att de kan bo kvar i dem under en längre tid. Anslaget används också för att avlägsna hälsorisker och för bidrag till renovering av bostäder med kulturhistoriskt värde.

64 Understöd och specialåtgärder gällande låntagare med ekonomiska svårigheter

Anslaget används till att täcka kreditförluster från de bostadslån där det konstaterats att låntagaren blivit permanent insolvent. De realiserade kreditförlusterna har varit mycket låga. Anslaget kan också användas till att betala understöd till landskapsbelånade hyreshus med ekonomiska problem. Denna möjlighet har använts i mycket begränsad utsträckning, i ett fall har räntor avskrivits med några intervaller.

66 Bostadssparpremier samt räntestöd

Bostadssparavtalen har minskat till antalet vilket också har minskat antalet premier och nytecknade lån. Detta i kombination med de sjunkande räntorna har kraftigt minskat kostnaderna under detta moment.

67 Räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion

Detta moment används till att betala räntestöd för ägarbostadslån från år 1998 framåt och för hyresbostadslån för perioden 1999-2001. Kostnaderna under detta moment följer utvecklingen på räntemarknaden och kan därför variera kraftigt.

69 Räntestöd för renovering av flerfamiljshus

Konjunkturstöd från mitten av 1990-talet. De sista utbetalningarna från detta anslag betalas under 2006 varefter anslaget utgår.

83 Bostadslån

Ur detta anslag ges lån till produktion av hyresbostäder och för installation av hissar i äldre flerbostadshus.

Statistiska uppgifter

Enligt uppgifter som landskapsrevisorerna haft tillgång till har totalproduktionen av bostäder i landskapet under 2000-talet varierat mellan ca 140 och 210 per år. Av totalantalet nya bostäder beräknas årligen cirka två tredjedelar ha producerats med stöd av landskapsmedel.

Med beaktande av förnyelsebehovet beräknas en årlig nyproduktion om 130 bostäder vara nödvändig. Beaktas också befolkningsökningen och därmed ökningen av antalet hushåll ligger årsbehovet på ca 170 bostäder. Nyproduktionen har under 2000-talet hållit sig ungefär på denna nivå med 2003 som en topp då över 200 bostäder nyproducerades. Behovet av nya bostäder har också påverkats av den svacka i bostadsproduktionen som inträffade under åren 1994-1999. Under de år av perioden då produktionen var som lägst tillkom endast ca 50 nya bostäder per år.

Nyproduktionen av bostäder fördelar sig regionalt sett i något längre tidsperspektiv så att 56 % producerats på landsbygden och 44 % i Mariehamn.

Ovan redogjordes för de olika slag av stöd och lån som tillhandahålls via landskapsbudgeten. Nedanstående sammanställning från kansliavdelningens bostadsenhet innehåller uppgifter om hur de olika stöden utnyttjats och omfattningen av dem under treårsperioden 2003-2005:

	2003	2004	2005
Landskapslån till nya hyresbostäder	32	10	75
Landskapslån för grundrenovering av hyresbostäder	29	27	-
- belopp(milj. €), samtliga hyresbostadslån	4	3,07	7,99
Nya ägarbostäder med landskapsstöd	42	33	25
- belopp (milj. €)	3,31	2,88	3,14
Räntestödslån på basen av bostadssparavtal	8	9	8
- belopp (milj.€)	0,49	0,48	0,47
Landskapsborgen för lån till ägarbostad	18	35	29
Bostadssparpremier	1	9	1
- belopp (€)	1.200	10.500	900
Understöd för reparation av ålderspensionärs och
handikappads bostad	8	17	10
- belopp (€)	22.300	35.500	44.000
Understöd för avlägsnande av sanitär olägenhet	5	9	6
- belopp (€)	12.500	23.900	8.800
Planeringsbidrag för kulturhistoriskt värdefull bostad	9	4	1
- belopp (€)	32.800	8.000	2.000
Stöd för miljövänliga uppvärmningssystem	55	1	-
- belopp (€)	67.100	1.000	-

Förekomsten av problemkrediter

Enligt vad landskapsrevisorerna erfarit har bostadsenhetens verksamhet med utgivande av bostadslån för hyresbostäder inte medfört några betydande kreditförluster under året men det förekommer alltjämt ett antal ”problemkrediter”. För nio bostadsaktiebolag, sex i skärgården och tre på fasta Åland, har olika specialarrangemang vidtagits eftersom lånekunderna uppvisat varaktiga likviditetsproblem. I ett av fallen har bolaget inte amorterat på många år och vid två tillfällen har bolagets räntefordringar avskrivits för att undvika att det egna kapitalet blir för lågt. Bolaget beviljades under 2004 ett tilläggslån för att kunna hålla fastigheterna i skick.

Räntesubventionens storlek

Landskapsrevisorerna har under år 2005 fått uppgifter om att storleken på den räntesubvention som finns inbyggd i landskapslånen motsvarar ett bruttovärde på cirka 850.000 euro per år. Räntesubventionen har schablonmässigt beräknats som mellanskillnaden mellan en antagen marknadsränta om 3 % och den faktiska räntan (1,0 – 2,25 %) som gäller för respektive landskapslån i hela lånestocken. Översatt till subvention per bostadsyta motsvarar det ungefär 1 euro/m² men det förekommer dock stora skillnader mellan olika lånetyper. Den högsta subventionen finns i lånetyp 455 i tabellen nedan och är cirka 3,70 euro/m².

Tabell. Räntesubvention uträknad av bostadsenheten vecka 47 år 2005

Lånetyp	Antal	Saldo	Ränta	Ränteintäkt	Marknadsränta	Skillnad
*Ägarbostäder*
311	21	303 364	2,25	6 826	9 101	2 275
330	114	1 096 133	1,90	20 827	32 884	12 057
601	26	1 005 894	1,30 - 2,10	17 100	30 177	13 077
*Hyresbostäder*
340	54	5 427 537	1,90	103 123	162 826	59 703
651	30	17 771 419	1,90	337 657	533 143	195 486
652	12	847 435	1,90	16 101	25 423	9 322
653	3	160 085	1,90	3 042	4 803	1 761
340/651	20	7 008 312	1,90	133 158	210 249	77 091
654	1	108 264	1,00	1 083	3 248	2 165
455	2	17 592 325	1,00	175 923	527 770	351 847
456	5	2 170 746	1,00	21 707	65 122	43 415
457	7	2 374 592	1,00	23 746	71 238	47 492
458	7	1 904 350	1,00	19 044	57 131	38 087
	302	57 770 456		879 336	1 733 114	853 778

Landskapsrevisorerna finner att räntesubventionen är relativt omfattande och därmed väsentligt lindrar kapitalkostnaden för den bostadsproduktion som stöds. Revisorerna har tagit del av relevant hyresstatistik från Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB - Boende och byggande 2005:1) och noterar att den relativt omfattande hyressubventionen inte slagit igenom i en lägre hyresnivå för landskapsbelånade hyresbostäder. Tvärtom har landskapsbelånade hyresbostäder oftast en något högre medelhyresnivå än frifinansierade hyresbostäder. Detta gäller både för äldre och nyare bostadsbestånd.

Tabell. Medelmånadshyra enligt byggnadsår, region och finansieringsform, euro/m2

Landskapslånen och EU:s statsstödsregler

Landskapsrevisorerna har informerats om att det åländska stödet för främjandet av bostadsproduktionen anses förenligt med EU:s statsstödsregler med hänvisning till att det handlar om att tillhandahålla en ”allmännyttig tjänst enligt artikel 86.2 i EG-fördraget” för ”missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor”.

Kommissionären Neelie Kroos har enligt vad landskapsrevisorerna inhämtat 26.1.2006 meddelat att EU-kommissionen är i färd med att bland annat kontrollera det motsvarande svenska systemet för finansiering av den allmännyttiga bostadssektorn efter ett klagomål från European Property Federation vilket kan ge en klargörande tolkning av statsstödsreglerna. Landskapsrevisorerna utgår från att bostadsstödets omfattning och nivå utformas så att det fortlöpande ryms inom EU:s regelverk för tillåtna statsstöd.

Landskapsrevisorerna konstaterar att målsättningen och syftena med stöden för bostadsproduktion i huvudsak har uppnåtts.

Landskapsrevisorerna erinrar om att stora bostadssubventioner i allmänhet stimulerar bostadsproduktionen men kan snedvrida konkurrensen mellan olika bostadsbolag. Subventioner tenderar att driva upp prisnivån, särskilt i tider då det råder högkonjunktur i byggbranschen. Med beaktande av ovanstående finns det skäl att överväga att bättre konjunkturanpassa stöden för främjandet av bostadsproduktionen så som också budgetmotiveringarna anger.

Posten på Åland

Allmänt

Postens verksamhet regleras i landskapslagen om Posten på Åland (1992:39). Posten definieras i lagen som ett affärsverk underställt landskapsregeringen. Verksamheten leds och övervakas av en styrelse, vars uppgifter i detalj regleras i lagen. Lagen anger även hur lagtinget i samband med behandlingen av landskapets budget närmare fastställer verksamhetsförutsättningarna för Posten. Bl.a. skall lagtinget fastställa den grundläggande postservice som Posten tillhandahåller samt godkänna större investeringsobjekt och maximibeloppet för Postens investeringar under finansåret.

I landskapsbudgeten anges varje år i budgetmotiveringarna målsättningarna för Postens verksamhet. Bland målsättningarna kan särskilt nämnas att Postens produkter och tjänster skall prissättas enligt företagsekonomiska principer så att överskott från verksamheten kommer kunderna och verksamheten till godo, vilket bland annat innebär att Posten "bekostar sålunda själv den olönsamma samhällsomfattande postservicen i glesbygden". En annan målsättning är att det i varje kommun skall finnas minst en fast serviceenhet. I budgetmotiveringarna redogörs även för planerade investeringar och anges maximibeloppet för investeringarna. På budgetens inkomstsida upptas ett årligt belopp som inkomst från Posten.

Postens verksamhet granskades ingående av landskapsrevisorerna i berättelsen för år 1999 (sid.8-12).

Postens verksamhet

Nedan anges några nyckeltal för Postens på Åland verksamhet under år 2005.

Omsättning	22,5 miljoner euro (0,7 %)
Resultat	1,73 miljoner euro (-3,8 %)
Antal anställda (omräknat i heltidstjänster)	220
Antalet anställda per 31.12.2005	279

Posten är numera internt organiserad i tre olika affärsområden som framgår av tabellen nedan.

Verksamhetsområde	Verksamhetens innehåll	Omsättning
Verksamhetsområde	Verksamhetens innehåll	Miljoner euro	Andel
Posttjänster	Transport, postutdelning och kassahantering	8,96	39 %
Prepost	Packning av tidningar och postorderförsändelser samt printning och kuvertering	10,95	47 %
Filateli	Utgivning och försäljning av åländska frimärken	3,21	14 %

Posttjänsterna omfattar distribution av tidningar och annan post, en verksamhet som sysselsätter 100 utdelare. Kassaservice upprätthålls vid sammanlagt 21 postkontor. Posttjänsterna innefattar även fjärrtrafik och speditionsverksamhet. Målgrupp för posttjänsterna är såväl privatpersoner som företag på Åland.

Målgrupper för preposthanteringen är banker och försäkringsbolag, förlag och postorderföretag. Detta affärsområde har kommit att bli en allt viktigare andel av postverksamheten. I den postterminal i Sviby som togs i bruk år 2002 har särskilda utrymmen inrättats för prepostverksamheten. Under år 2005 har Posten på Åland sålt en del av sin utrustning för printning och kuvertering till en samarbetspartner i Sverige som dock fortsättningsvis hyr in sig i terminalbyggnaden och som även övertagit anställningsansvaret för vissa av Postens tidigare anställda.

Målgruppen för filateliverksamheten är frimärkssamlare såväl inom som utanför landskapet. Posten utger årligen 12-15 nya frimärken. Filateliverksamheten har över 50.000 kunder fördelade på närmare 100 länder. Omsättningen har ökat något varje år men samtidigt har också antalet uppsägningar av frimärksabonnemang tenderat att öka. Uppsägningarna är för närvarande större än antalet nytillkomna abonnemang. Inom filateliverksamheten har man därför börjat bredda verksamheten genom olika andra samlarprodukter.

Postens resultat och inbetalning till landskapsbudgeten

Av 5 § landskapslagen om Posten på Åland framgår att Postens grundkapital är det kapital som på ett bestående sätt placerats i Posten och som utgör grund för utbetalningen av vinst till landskapsregeringen.

I nedanstående tabell framgår Postens grundkapital, omsättning och resultat samt de vinstbetalningar som gjorts till landskapet. Tabellen omfattar hela den tidsperiod som förflutit sedan Posten på Åland inledde sin verksamhet som ett landskapsregeringen underställt affärsverk från början av år 1993.

Posten på Åland 1993 - 2005 (tusen euro)
År	Grundkapital	Omsättning	Förverkligat resultat	Förverkligad inbetalning	Inbetalning/ grundkapital
1993	1 682	7 275	1 802	67	4 %
1994	2 186	7 782	2 674	673	31 %
1995	3 111	7 814	2 553	1 514	49 %
1996	3 599	8 282	2 463	1 514	42 %
1997	3 599	8 526	1 993	1 632	45 %
1998	3 599	11 082	2 501	4 205	117 %
1999	3 599	12 458	1 995	2 523	70 %
2000	5 281	13 567	1 540	0	0 %
2001	5 281	15 716	1 478	639	12 %
2002	5 281	22 927	2 014	380	7 %
2003	5 281	25 438	3 251	1 000	19 %
2004	5 281	22 669	2 799	3 000	57 %
2005	5 281	22 505	1 734	1 000	19 %
			28 796	18 146	Medeltal 36 %

Av budgeten för 2005 framgick att resultatmålet för året var en vinst om 1.350.000 euro. Av bokslutet framgår att det verkliga resultatet blev 1.734.000 euro. Det belopp som skulle överföras från Posten till landskapet utgjorde enligt budgeten 1 miljon euro.

Landskapsrevisorerna konstaterar att frågan om dimensioneringen och definitionen av avkastningen från Posten till landskapet under många år väckt diskussion, bl.a. i samband med den årliga budgetbehandlingen. Redan i sitt betänkande nr 1/2001-2002 över förslaget till budget för år 2002 hänvisade finansutskottet till 20 § landskapslagen om Posten på Åland som anger att landskapsregeringen då Postens bokslut fastställs beslutar hur vinsten skall beaktas som inkomst i landskapets budget. Finansutskottet noterade att landskapsstyrelsen i budgetförslaget för år 2002 föreslagit en överföring till landskapet som vida översteg den beräknade avkastningen om 6,5 procent på grundkapitalet. Utskottet konstaterade att detta "... inte står i överensstämmelse med lagen och lagens förarbeten. Enligt lagen skall storleken av avkastningen endast knytas till grundkapitalet och inte vara en kombination av avkastning på grundkapitalet och del av Postens vinst."

Finansutskottet återkom till frågan i betänkandet nr 2/2003-2004 över förslaget till budget för år 2004. Finansutskottet konstaterade då att den överenskommelse som ingåtts mellan Posten på Åland och landskapsstyrelsen om dimensioneringen av avkastningen från Posten var oändamålsenlig. Finansutskottet konstaterade att enligt gängse affärsmässiga principer bör avkastningen knytas till vinsten, vilket dock inte står i överensstämmelse med nuvarande lagstiftning. Utskottet efterlyste därför en översyn av lagstiftningen och "att nya långsiktigt hållbara principer slås fast för vinstutbetalningen."

Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapsregeringen i budgetförslaget för år 2005 uttalade sin avsikt att utarbeta sådana förslag så att de kan införas från och med år 2006. I budgetförslaget för år 2006, som presenterades för lagtinget i början av november 2005, redovisade landskapsregeringen för att man i samarbete för Posten antagit nya principer för dimensioneringen av avkastningen från Posten. Utgångspunkter för dessa nya principer är bl.a.

· att ägaransvaret inkluderande bestämmanderätten över överföringarna till ägaren samtidigt innebär ett ansvar för de förutsättningar Posten ges för att utvecklas

· att Postens kapitalbehov i första hand skall täckas av Posten själv genom sin verksamhet

· att Posten inte skall bedriva kapital- och likviditetsförvaltning utöver sedvanlig förvaltning av de medel som erfordras för dess verksamhet, varför överskott skall överföras till landskapets budget och inte automatiskt ackumuleras i affärsverket Posten.

Landskapsregeringen konstaterade samtidigt i budgetförslaget att de antagna principerna inte helt sammanfaller med de tankar som gällande lagstiftning baserar sig på. Landskapsregeringen uppgav därför i budgetmotiveringarna att man avser föreslå en revidering av landskapslagen om Posten på Åland.

Landskapsrevisorerna noterar med tillfredsställelse att landskapsregeringen och Postens styrelse kunnat finna gemensamma linjer för de principer som framdeles skall ligga till grund för dimensioneringen av avkastningen från Posten. Revisorerna noterar dock samtidigt att nyordningen förutsätter ändringar i den gällande lagstiftningen om Posten på Åland. Lagtinget har redan under en längre tid efterlyst såväl ändrade principer som revideringar i lagstiftningen. Revisorerna utgår från att landskapsregeringen utan dröjsmål utarbetar de lagstiftningsförslag som efterlystes och som även ställts i utsikt i samband med det senaste budgetförslaget.

Övriga reformbehov

Den gällande landskapslagen om Posten på Åland från år 1992 reglerar i huvudsak ekonomiska och organisatoriska angelägenheter. Däremot saknas lagstiftning som närmare reglerar postverksamheten. I viss utsträckning har målsättningar och riktlinjer i detta avseende formulerats via landskapsbudgeten men denna reglering är bristfällig och saknar stöd i lag. Landskapsrevisorerna har erfarit att ledningen för Posten på Åland därför efterlyst närmare bestämmelser på lagnivå som reglerar Postens åligganden och ställning i förhållande till övriga operatörer på marknaden. En sådan motsvarande lagstiftning finns exempelvis både i riket och i Sverige. Det finns även ett EG-direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna.

I den efterfrågade lagstiftningen kunde man på lagnivå närmare reglera posttjänsternas innehåll och kvalitetsnormer för dem. Också villkoren för utövande av postverksamhet (koncession) kunde intas i en sådan lag. Koncessionsregler skulle skapa klarhet i vilka operatörer som framdeles skulle ha rätt att verka i landskapet. I lagstiftningen kunde även närmare regleras Postens allmänna skyldigheter vad gäller mottagning av postförsändelser, utdelning av post, omfattningen av det ekonomiska ansvaret för postbefordran, leveransvillkor m.m. Både i riket och i Sverige har man valt att på lagnivå reglera också sådana frågor som gäller utdelningen av post till hushållen (postlådor eller utdelning i dörren). Enligt landskapsrevisorernas åsikt skulle tillkomsten av en sådan lagstiftning klarare än nu definiera rättigheter och skyldigheter såväl ur Postens som ur hushållens synvinkel.

Landskapsrevisorerna konstaterar att Postens verksamhet utvecklats i enlighet med lagstiftning och målsättningar. Revisorerna betonar betydelsen av att lagstiftningen om postverksamheten i landskapet moderniseras och utvecklas. Revisorerna hänvisar till lagtingets tidigare framförda synpunkter om vikten av att reglerna om Postens avkastning ges en utformning som motsvarar såväl landskapets som Postens på Åland önskemål och behov. Landskapsrevisorerna hänvisar även till att landskapet ännu saknar ett regelverk som reglerar postverksamheten.

Finansavdelningens förvaltningsområde

Landskapets budget 2005

Landskapsregeringens framställning med förslag till budget för år 2005 för landskapet Åland avläts till lagtinget den 27 oktober 2004. Budgetförslaget balanserade på 249.559.000 (249.291.000) euro. Lagtinget antog framställningen med vissa ändringar den 22 december 2004. Budgeten balanserade trots ändringarna ändå på 249.559.000 (248.816.000) euro och publicerades i Ålands författningssamling som nr 1/2005. Genom tre tilläggsbudgeter höjdes budgetens slutsumma med 22.558.000 (3.612.000) euro eller med 9,0 procent (1,4 procent) till 272.117.000 (252.428.000) euro. Beloppen inom parentes anger 2004 års motsvarande belopp.

Som grund för budgeten finns budgetförordningen för landskapet Åland (79/1979 och 94/1997) och landskapslagen om landskapets finansförvaltning (43/1971). Förnyade system finns sedan några år tillbaka för att internt inom landskapsregeringen följa upp landskapets budget genom en månatlig uppföljning också per ansvarsområde och andra sammanställningar. Avdelningarna, inrättningarna och byråerna m.fl. redovisar numera i landskapsregeringens berättelse också för sina målformuleringar och hur dessa uppfyllts. De tillämpade redovisningsprinciperna för affärsbokföringen (inom kontodel I) finns i korthet redovisade i bokslutet liksom även redovisningsprinciperna för budgetuppföljning. Oaktat detta kvarstår behovet av att reformera regelverken och skapa nya ändamålsenliga sådana och därmed utveckla den ekonomiska redovisningen och förvaltningen, interna kontrollen och ansvarsfunktionerna. Landskapsrevisorerna noterar t.ex. att en särskild analys av bokslutet och ett utlåtande om den interna kontrollen och de viktigaste utvecklingsfrågorna saknas i landskapsregeringens berättelse och att utvecklingsbehovet genom att förnya och modernisera regelverken och komma bort från bl.a. den föråldrade finansförvaltningslagen från år 1971 därför kvarstår. Revisorerna har nämligen under en följd av år framhållit att finansförvaltningslagen från år 1971 inte beaktar de förändrade förhållanden som finns på grund av bl.a. de nya bokföringsprinciperna från 1.1.1998. Budgeten för år 2004 och 2005 förutsatte att en ny finansförvaltningslag skall arbetas fram. Någon framställning från landskapsregeringen gjordes inte heller under år 2005 trots en uttalad intention bl.a. i regeringsprogrammet att en framställning i ärendet kommer att göras så fort detta är möjligt. Revisorerna erfar att finansavdelningen inte heller under år 2005 tagit itu med reformarbetet.

Landskapsrevisorerna har gjort jämförelser med utvecklingen i närområdena och noterar att utvecklingsarbetet här gått vidare speciellt under de senaste åren. Bokslutsrapportering och –presentation har förnyats i stor omfattning och statliga myndigheter uppfyller sin rapporteringsskyldighet om riktiga och tillräckliga uppgifter genom att ge allt mer utvecklade uppgifter om hur budgeten har följts samt om ämbetsverkens intäkter och kostnader, ekonomiska situation och verksamhetsresultat (en riktig och tillräcklig bild) i bokslutet och redovisa för resultatansvaret i verksamhetsberättelsen. I berättelsen presenterar dessa offentliga ämbetsverk och inrättningar också en analys av bokslutet och resultatet och det är vanligt förekommande att ge ett utlåtande från ledningen hur den bedömt de metoder som används i den interna kontrollen och riskhanteringen. Vanligt förekommande är också att ledningen i utlåtandet även anger de väsentligaste utvecklingsbehoven inom sitt ansvarsområde. En motsvarande utveckling har emellertid inte skett inom landskapsförvaltningen.

Iakttagandet av budgeten 2005

Budgetförverkligandet i sammandrag för år 2005

Inkomster:		Euro
För året budgeterades	249.559.000
Tilläggsbudgeter (ÅFS 27/2005, 81/2005 och 4/2006)	+22.558.000	272.117.000
Influtit av årets budgeterade inkomster	265.320.701
Återförda utgiftsrester och reserv.anslag	3.203.122
Återbokade bidrag	809.376
Nya reserverade inkomster 31.12.2005	2.353.130	271.686.329

Under budget		430.671

Utgifter:
För året budgeterades	249.559.000
Tilläggsbudgeter (ÅFS 27/2005, 81/2005 och 4/2006)	+22.558.000	272.117.000
Utbetalt av årets budgeterade utgifter	238.713.463
Återförda inkomstrester	165.164
Nya utgiftsrester och res.ansl. 31.12.2005	27.337.605	266.216.232
Under budget		5.903.768
Överskott		5.470.097

I bokslutet över budgetförverkligandet är inkomsterna större än utgifterna så att överskottet blir 5.470.097 (3.778.430) euro. I budgeten finns intaget ett överskott om 10.384.000 euro, vilket beaktats i bokslutet. Det totala överskottet är därför 15.854.097 euro. I bokslutet har också beaktats en i andra och tredje tilläggsbudgeten för år 2005 intagen överföring till utjämningsfond om 10.778.000 euro. Uppgifter om denna s.k. utjämningsfond ingår under en egen rubrik i detta avsnitt.

Vid tidigare års budgetförverkligande liksom vid budgetförverkligandet år 2005 har i bokslutet beaktats reservationsanslag som får användas under de kommande tre åren. Av nya utgiftsrester och reservationsanslag, vilka i bokslutet 2005 utgör 27,3 (28,5) miljoner euro, kommer liksom tidigare inte alla att användas inom kommande treårsperiod utan de oanvända reserveringarna återförs så småningom i bokslutet såsom inkomst i form av återförda reserveringar. Detta gäller emellertid inte de s.k. PAF-medlen, som återförs till PAF för ny fördelning. Dessa medel återförs som extraordinär kostnad till resultaträkningen för att inte ha resultatpåverkande inverkan på budgetförverkligandet. De s.k. PAF-lånen behandlas bokföringsmässigt på samma sätt som de fördelade PAF-medlen.

De som inkomst återförda utgiftsresterna och reservationsanslagen utgör 3,2 (8,2) miljoner euro i sammanställningen ovan och har minskat väsentligt. Nya reserverade inkomstrester utgör 2,3 (8,0) miljoner euro och har också minskat väsentligt. Nya reserveringar om 27,3 (28,5) miljoner euro har gjorts 31.12.05 och håller sig på samma nivå som året innan. Reserveringarna analyseras längre fram i ett särskilt avsnitt.

Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) ingår såsom en väsentlig del av landskapets budget och bokslut.

Skatter och inkomster av skattenatur

En väsentlig del av inkomsterna i budgeten och bokslutet utgörs av skatter och inkomster av skattenatur, främst avräkningsbeloppet med staten och skattegottgörelsen.

Avräkningsbelopp och skattegottgörelse samt extraordinarie anslag år 2005 och 2004 i euro
Skattens art	År 2005	År 2004
Avräkningsbelopp – varav förskott från staten föregående års avräkningsbelopp tilläggsbetalning/återbetalning -	181.797.319 174.725.000 (173.220.319) 7.072.319	165.275.919 166.168.000 (159.027.919) - 872.081
Skattegottgörelse som inbetalts för år 2003 resp år 2002,	20.997.666	16.652.173
Extraordinarie anslag för reservkraftsanläggning	(2.580.000*)	2.100.000 (4.050.000)*
Summa avräkningsbelopp, skattegottgörelse och extraordinarie anslag beaktat i bokslutet	202.794.985 (205.374.985)	184.028.092 (188.078.092)*

*= Av anslaget har 4.050.000 euro överförts till år 2005, men inkomstresten finansierar utgifter i bokslutet 2004. Under år 2005 inbetalades 2.580.000 av det år 2004 intäktsförda extraordinarie anslaget om 4.050.000 euro. Bland inkomstresterna kvarstår därför 1.470.000 euro per 31.12.2005.

Avräkningsbeloppet med staten är 16,5 (4,7) miljoner euro eller 10,0 procent (3,0 procent) högre än året tidigare. Skattegottgörelsen har ökat med 4,3 (4,8) miljoner euro eller med 26,1 procent (40,5 procent) och bägge tillsammans har ökat med 18,8 (9,5) miljoner euro eller med 10,2 procent (5,5 procent) från året innan. Inom parentes anges summan av avräkningsbeloppet, skattegottgörelsen och det betalda delanslaget av extraordinarie anslag för reservkraftsanläggning.

Jämförelse mellan 2005 års budget och bokslut - avvikelser från budgeten

I denna jämförelse ingår i bokslutssiffrorna de nya inkomstresterna, budgetutgiftsresterna och reserveringarna. Beloppen är angivna i euro. Reserveringarna och övriga överföringar till följande år är sålunda finansierade genom ovannämnda nya inkomstrester och övriga bokförda inkomster.

Jämförelse mellan 2005 års budget och bokslut

Förvaltningsområde	Budget sammanlagt	Enl.bokslut inkl. reserveringar	Över + /under - budget - euro	Över/ under %
Inkomster:
Lagtinget	2.000	5.727	+ 3.727	+186,3
Landskapsregeringen	206.000	207.212	+1.212	+0,6
Kansliavdelningen	4.752.000	4.866.819	+114.819	+ 2,4
Finansavdelningen	22.823.000	22.410.830	-412.170	-1,8
Social- o. miljöavd	9.970.000	10.443.118	+ 473.118	+ 4,7
Utbildn.o. kulturavd	3.370.000	2.918.667	-451.333	- 13,4
Näringsavdelningen	6.805.000	6.514.474	-290.526	-4,3
Trafikavdelningen	1.159.000	1.154.086	-4.914	-0,4
Skatter o. avg. av skatte- natur, ink. av lån o. finansink.	223.030.000	223.165.397	+ 135.397	+0,1
Sammanlagt	272.117.000	271.686.329	-430.671	- 0,2
Underskott
Sammanlagt	272.117.000	271.686.329	-430.671	- 0,2
Utgifter:
Lagtinget	2.481. 000	2.458.965	-22.035	- 0,9
Landskapsregeringen	2.384.000	2.288.979	-95.021	-4,0
Kansliavdelningen	18.402.000	18.153.362	-248.638	-1,3
Finansavdelningen	35.637.000	32.623.136	-3.013.864	-8,5
Social- o. miljöavd	91.202.000	90.902.377	-299.623	-0,3
Utbildn. o. kulturavd	50.669.000	50.195.014	-473.986	-0,9
Näringsavdelningen	23.520.000	22.087.113	-1.432.887	-6,1
Trafikavdelningen	25.210.000	25.265.885	+55.885	+0,2
Finansieringsutgifter	22.612.000	22.241.401	-370.599	-1,6
Sammanlagt	272.117.000	266.216.232	-5.900.768	-2,2
Överskott		5.470.097
Sammanlagt	272.117.000	271.686.329	+ 430.671	-0,2

Jämförelsen visar att inkomsterna inte förverkligats till de belopp som budgeten förutsätter utan blivit lägre respektive högre för vissa avdelningar och förvaltningsområden så att inkomsterna underskridit budgeten totalt med 430.671 (1.674.722) euro.

Beträffande utgifterna har alla förvaltningsområden underskridit budgeten förutom trafikavdelningen, där nettoöverskridningen är 55.885 euro. Sammanlagt har utgifterna underskridit budgeten med 5.900.768 (5.453.152) euro. Inkomsterna överstiger utgifterna och budgetöverskottet utgör 5.470.097 (3.778.430) euro.

Anslagsöverskridningar

Överskridning av fasta anslag, reservationsanslag (R), (VR) och förslagsanslag (F)

I bokslutet för år 2005 kunde observeras anslagsöverskridningar i 14 (12) fall. De överskridna beloppen utgör sammanlagt 194.144 (31.624) euro. De enskilda beloppen är små. Det största överskridningsbeloppet om 77.840 euro finns under moment 48.20.20 Sjötrafiken – verksamhetens utgifter (VR). Trafikavdelningens överskridningar utgör sammanlagt 113.610 euro eller 58,5 procent av de totala överskridningarna.

Bokslutets inkomstposter

I de fall där inkomsterna inte inflyter enligt budget utan under budget verkar det för litet influtna beloppet såsom överskridning av budgetanslag eller resultatförsämrande.

Vid genomgång av bokslutet kunde noteras att budgetinkomsterna var under budget för 49 (45) inkomstkonton i budgeten. På avdelningsnivå var inkomsterna under budget för tre förvaltningsområden och över budget för fem förvaltningsområden så att nettot under budget blev 430.671 (1.674.722) euro.

Av tidigare års inkomstrester hade 7,6 (2,3) miljoner euro av 10,8 (5,1) miljoner euro influtit år 2005. De uteblivna inkomstrestbeloppen från år 2004, vilka inte influtit år 2005 utgör 3,2 ( 2,8) miljoner euro och av dessa överförs 3,0 (2,8) miljoner euro till år 2006 (2005), då de beräknas inflyta. Den största posten bland dessa är den återstående delen om 1.470.000 euro av det extraordinarie anslaget för byggande av reservkraftsanläggning. Av tidigare års inkomstrester återfördes vidare ett belopp om 165.164 euro som kostnad år 2005 då det inte kommer att bli inbetalt och sålunda bedömdes såsom omöjligt att förverkliga. Den största posten inom detta belopp utgörs av inkomster vid Ålands handelsläroverk om 121.055 euro som återförs som utgifter med motivering att posten gäller inkomster främst för projektet Flex-learn, vilket inte haft så mycket utgifter att ett dylikt bidrag vore aktuellt för år 2005.

Jämförelse mellan 2005 och 2004 års bokslut – budgetens förverkligande

Alltsedan år 1998 tillämpas inom landskapsförvaltningen vid redovisning de principer som gäller för affärsbokföring. Detta betyder att bokföringslagen följs i tillämpliga delar, men vissa speciallösningar finns till följd av att landskapet bedriver offentlig verksamhet som i flera avseenden skiljer sig från privat verksamhet och de redovisningskrav som ställs på denna.

Bokslutssiffrorna för budgetförverkligandet för de olika förvaltningsområdena för år 2005 jämförda med motsvarande siffror för år 2004 framgår av tabellen nedan.

Jämförelse mellan 2004 och 2005 års bokslut - budgetens förverkligande

Förvaltningsområde	2004 euro	2005 euro	Ökning + Minskning -	%
Budgetinkomster:
Lagtinget	4.878	5.727	+849	+17,4
Landskapsregeringen	185.128	207.212	+22.084	+11,9
Kansliavdelningen	6.958.106	4.866.819	-2.091.287	-30,1
Finansavdelningen	15.830.176	22.410.830	+6.580.654	+41,6
Social- och miljöavdelningen	9.553.469	10.443.118	+889.649	+9,3
Utbildnings o. kulturavdelningen	2.951.751	2.918.667	-33.084	-1,1
Näringsavdelningen	4.477.024	6.514.474	+2.037.450	+45,5
Trafikavdelningen	1.603.701	1.154.086	-449.615	-28,0
Skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster	209.189.045	223.165.397	+13.976.352	+6,7
Budgetinkomster sammanlagt	250.753.278	271.686.329	+20.933.051	+8,3

Budgetutgifter:
Lagtinget	2.371.995	2.458.965	+86.970	+3,7
Landskapsregeringen	2.092.553	2.288.979	+196.426	+9,4
Kansliavdelningen	17.144.661	18.153.362	+1.008.701	+5,9
Finansavdelningen	32.511.742	32.623.136	+111.394	+0,3
Social- och miljöavdelningen	88.455.414	90.902.377	+2.446.963	+2,8
Utbildnings- och kulturavdelningen	49.931.236	50.195.014	+263.778	+0,5
Näringsavdelningen	24.751.683	22.087.113	-2.664.570	-10,8
Trafikavdelningen	22.897.330	25.265.885	+2.368.555	+10,3
Finansieringsutgifter	6.818.234	22.241.401	+15.432.167	+226,2
Budgetutgifter sammanlagt	246.974.848	266.216.232	+19.241.384	+7,8
Överskott/underskott	3.778.430	5.470.097	+1.691.667	+44,8
Budgetutgifter inkl överskott	250.753.278	271.686.329	+20.933.051	+8,3

Inkomster

Inkomsterna ökade med netto 20,9 (19,6) miljoner eller med 8,3 (8,5 ) procent. Härvid minskade (ökade) kansliavdelningens inkomster med 2,1 (2,3) miljoner euro genom de minskade (ökade) inkomsterna från Posten på Åland. Skatter och avgifter ökade med 14,0 (15,9) miljoner euro eller med 6,7 (8,2) procent till följd av det högre avräkningsbeloppet, den högre skattegottgörelsen och det extraordinarie anslaget för byggande av reservkraftanläggning.

Finansavdelningens ökade inkomster om 6,6 (0,4) miljoner euro eller 41,6 (2,9) procent beror på ökad avkastning av Ålands penningautomatförenings verksamhet med 3,9 miljoner euro, försäljning av fastigheter om 1,6 miljoner euro, ökad överföring från pensionsfonden om 0,8 miljoner euro och danaarv om 0,175 miljoner euro. Social- och miljöavdelningens ökade inkomster om 0,9 (0,6 ) miljoner euro beror på ökade inkomster inom Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Näringsavdelningens ökade inkomster om 2,0 miljoner euro eller 45,5 (-8,7) procent beror på främst försäljning av aktier om 1,8 miljoner euro och några andra mindre poster. Trafikavdelningen har minskade (ökade) inkomster med 0,4 (+0,5) miljoner euro till följd av tillfällig inkomst från oljesanering 0,3 miljoner euro år 2004 och något minskade inkomster från projekteringsenheten under år 2005.

Utgifter

Utgifterna ökade med netto 19,2 (10,1) miljoner euro. Enligt bokslutet för år 2005 har utgifterna ökat inom alla avdelningar förutom vad gäller näringsavdelningen där utgifterna minskat med 2,7 (-1,5) miljoner euro främst

till följd av minskade utgifter för näringslivets främjande om 0,5 miljoner euro och för EU-målprogram 2 om 2,1 miljoner euro. Kansliavdelningens utgifter har ökat (minskat) med 1,0 (1,1) miljoner euro eller 5,9 (6,0) procent euro till följd av minskade utgifter för främjande av bostadsproduktion. Social- och miljöavdelningens ökade utgifter med 2,5 (3,0) miljoner euro eller 2,8 (3,5) procent beror på ökade utgifter för övriga hälso- och sjukvårdsutgifter – luftburen patienttransport och räddningsverksamhet 0,4 miljoner euro, ökade utgifter för understöd till samhällenas vatten- och avloppsåtgärder 1,8 miljoner euro samt ökade utgifter till Ålands hälso- och sjukvård 0,5 miljoner euro. Vissa utgifter minskade, bl.a. av kommunerna anordnade sociala tjänster minskade med 2,5 miljoner euro. Trafikavdelningens utgifter ökade (minskade) med 2,4 (0,7) miljoner euro eller med 10,3 (2,9 ) procent främst till följd av ökade utgifter för sjötrafiken om 0,8 miljoner euro och utgifter för vägar, broar, hamnar och linfärjor om 1,2 miljoner euro samt några andra mindre utgiftsposter.

Den största ökningen av utgifterna med 15,4 (5,5 ) miljoner euro finns inom finansieringsutgifter som ökat med 266,2 (419,8) procent. Utgiftsökningen beror här på överföring till utjämningsfond 10,8 miljoner euro och ökade överföringar av budgetöverskott om 4,7 miljoner euro. Från år 2003 till år 2005 är ökningen 20,9 miljoner euro eller 1.607,7 procent. Orsak till den stora ökningen är förutom budgetöverskotten överföringen år 2005 till utjämningsfond. Denna fond som beskrivs nedan i ett särskilt avsnitt saknar regler och laglig grund. Överföringar av budgetöverskott mellan olika budgetår beaktades i ordinarie budgeten för år 2005 och tilläggsbudgeterades i tre budgeter under år 2005 så att det belopp som beaktades i bokslutet slutligen blev 10.384.000 euro. Överföring till utjämningsfond beaktades i första och tredje tilläggsbudget så att beloppet som också bokfördes blev 10.778.000 euro.

Utjämningsfond

I budgeten för år 1999 beaktades ett belopp om 7.248.000 mark, som skulle överföras till en ny utjämningsfond. Överföringen av nämnda belopp gjordes också i bokslutet. Motivet till detta var att landskapsrevisorerna påtalat att det tillämpade förfarandet att bokföra ett beräknat överskott i bokslutet och nästa år justera detta efter att det verkliga överskottet blivit känt inte ger en rättvisande bild av resultatet. I budgeten anfördes: ”Landskapsstyrelsen avser därför och som ett led i reformeringen av budgeterings- och redovisningssystemet att i samband med det förslag till finansförvaltningslag som avses förelagt lagtinget under år 1999 ta ställning till principerna hur överskott respektive underskott skall överföras mellan de olika budgetåren. Frågan sammanhänger nära med frågan om hur reglerna för den utjämningsfond som i enlighet med finansutskottets förslag i samband med budgeten för år 1998 föreslås införd skall utformas. Landskapsstyrelsen finner det därför mest ändamålsenligt att behandla frågorna i anknytning till varandra”. ”Med beaktande av budgetläget de kommande åren” intogs i budgetförslaget ett anslag om 7.248.000 mark som överföring till fonden och budgetförslaget balanserade samtidigt genom denna överföring till utjämningsfond. Genom tilläggsbudget höjdes budgetanslaget för överföring till utjämningsfond så att överföringen år 1999 blev 80.000.000 mark eller 13.455.034 euro.

Utjämningsfonden har i balansen stått orörd under samlingsrubriken fondernas kapital - övriga fonder - utjämningsfond fram till år 2005, då ytterligare överföringar i andra och tredje tilläggsbudget om sammanlagt 10.778.000 euro budgeterades och bokfördes i bokslutet. Motivering till dessa överföringar i tilläggsbudgeterna var att de sistnämnda uppvisar överskott och att inkomsterna som är grunden till överskottet är av engångsnatur. Avsikten med åtgärden är enligt landskapsregeringens motivering i budgetförslaget att skapa bättre utrymme att möta eventuella sänkningar i nivån för avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen. Vid närmare förfrågan och uppföljning av avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen framkommer att för närvarande inga klara indikationer om dylika sänkningar finns utan det handlar om en förväntad prognos, eftersom dessa belopp ökat markant under de senaste åren. Åtminstone skattegottgörelsen men möjligen också i viss mån avräkningsbeloppet kan förväntas ha en något mindre ökning framgent.

Efter det medel överförts till en planerad utjämningsfond år 1999 och fram till år 2005 har landskapsregeringen emellertid inte förelagt lagtinget något förslag till ny finansförvaltningslag eller motsvarande modernare lagstiftning och inte heller till en lag om utjämningsfond. Önskemål om en sådan lagstiftning framfördes av lagtinget redan vid behandlingen av budgeten för år 1998 och upprepades senast i maj 2006 vid behandlingen av första tilläggsbudgeten för år 2006. Revisorerna konstaterar att begreppet "fond" i detta fall möjligen är något inexakt men att avsikten är att frigörande av de avsatta medlen kräver lagtingets beslut till skillnad från sedvanliga reserveringar.

Med hänsyn till lagtingets vid flera tillfällen uttalade åsikt och med beaktande av att landskapsregeringen till utjämningsfond överfört väsentliga belopp om sammanlagt 24,2 miljoner euro per 31.12.2005 torde möjligheten för existensen av denna fond snarast utredas och fås reglerad i lag.

Reserveringar av budgetutgifter och -inkomster

Nuvarande budget- och redovisningssystem innehåller en ny typ av anslag benämnt (VR), verksamhetsutgifter. Anslaget står till förfogande i två år och indras därefter om det inte förbrukats, medan de s.k. reservationsanslagen står till förfogande under fyra år. Relationen angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag från tidigare år inklusive reserveringarna för verksamhetsutgifter för de olika förvaltningsområdena framgår av nedanstående tabell.

Relation angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag inkl. reserveringar för verksamhetsutgifter

Förvaltningsområde	1.1.2005	Influtit 2005	Återförts 2005	Återstår 31.12.2005	Sammanlagt 31.12.2005
Inkomstrester:	10.816.646	7.641.408	165.164	3.010.074	3.010.074
Nya inkomstrester:					2.353.130
Landskapsregeringen					35.000
Kansliavdelningen					334.000
Finansavdelningen					-
Social- och miljöavdelningen					32.000
Utb. o. kulturavdeln.					665.412
Näringsavdelningen					1.286.718
Trafikavdelningen					-
Skatter och avgifter av skattenatur					-
Inkomstrester sammanlagt					5.363.204

Utgiftsrester och reservationsanslag:	1.1.2005	Förbrukats 2005	Återförts 2005	Återstår 31.12.2005	Sammanlagt 31.12.2005
Lagtinget	171.989	57.342	92.897	21.750
nya reserveringar				309.934
Lagtinget totalt				331.684	331.684
Landskapsregeringen	234.668	234.658	10	-	-
Nya reserveringar				173.061
Landskapsregeringen totalt				173.061	173.061
Kansliavdelningen	3.042.802	1.987.052	241.946	813.804
Nya reserveringar				2.976.018
Kansliavdelningen totalt				3.789.822	3.789.822
Finansavdelningen	7.591.699	5.900.540	100.982	1.590.177
Nya reserveringar				6.765.632
Finansavdelningen totalt				8.355.809	8.355.809
Social- och miljöavd.	10.487.914	7.099.074	186.915	3.201.925
Nya reserveringar				7.661.454
Social- och miljöavd. totalt				10.863.379	10.863.379
Utbildnings- och kulturavd.	5.810.112	4.276.783	980.879	552.450
Nya reserveringar				2.385.637
Utbildn. o. kulturavd. totalt				2.938.087	2.938.087
Näringsavdelningen	13.777.068	4.732.440	1.423.659	7.620.969
Nya reserveringar				4.654.740
Näringsavdelningen totalt				12.275.709	12.275.709
Trafikavdelningen	1.968.554	1.394.144	175.834	398.576
Nya reserveringar				2.411.129
Trafikavdelningen totalt				2.809.705	2.809.705
Skatter och avg. av skattenatur m.m. totalt	-	-	-	-	-
Summa gamla utgiftsr. o. reserv. anslag	43.084.806	25.682.033	3.203.122	14.199.651	14.199.651
Nya reserveringar				27.337.605
*Utgiftsrester och reservationer sammanlagt*	43.084.806	25.682.033	3.203.122	*41.537.256*	*41.537.256*

Av tabellen framgår att inkomstresterna har minskat (ökat) från 10,8 (5,1) miljoner euro till 5,4 (10,8) miljoner euro eller med 5,4 (5,7 ) miljoner euro eller med 50,0 (111,8) procent. Av tidigare bokförda inkomstrester har influtit 7,6 (2,3) miljoner euro medan 165.164 (12.287) euro återförts som utgift. Av gamla inkomstrester som beräknas inflyta senare återstår därför 3,0 (2,8) miljoner euro. Störst bland dessa poster som inflyter senare är EU:s finansieringsandel för mål 2 om 0,7 miljoner euro och inkomsten om 1,5 miljoner euro för reservelkraftanläggning.

Av tabellen ovan framgår att utgiftsrester och reservationer har minskat från 43,1 (45,1) miljoner euro till 41,5 (43,1) miljoner euro eller med 1,6 (2,0) miljoner euro, vilket är 3,7 (4,4) procent . Av utgiftsrester och reservationsanslag från tidigare år om 43,1 (45,1) miljoner euro återstår 14,2 (14,6) per 31.12.2005. Dessa poster utgörs främst av finansavdelningens reserveringar om 1,6 miljoner euro varav största posten utgör bidraget för reservelkraftanläggning 1,5 miljoner euro från år 2004, social- och miljöavdelningens reserveringar om 3,2 miljoner euro varav största posterna 1,5 miljoner för ÅHS:s byggnadsinvesteringar från främst 2004 och 1,7 miljoner euro för vattenförsörjning och vattenvård samt avfallshantering och av näringsavdelningens reserveringar om 7,6 miljoner euro för främst EU målprogram.

Av tabellen ovan framgår också att flest reservationer har näringsavdelningen med 12,3 (13,8) miljoner euro. Därefter kommer social- och miljöavdelningen med 10,9 (10,5) miljoner euro och finansavdelningen med 8,4 (7,6) miljoner euro.

Näringsavdelningens utgiftsrester och reservationer har analyserats närmare till följd av det höga beloppet. En motsvarande analys gjordes för näringsavdelningen för åren 2004 och 2003. Av tabellen nedan framgår vilka poster som finns bland näringsavdelningens utgiftsrester och reservationer.

Relation angående reserveringar – näringsavdelningens förvaltningsområde Redovisning för återstående reserveringar från 2004 och tidigare, för nya reserveringar 31.12.2005 och, sammanlagt per moment 31.12.2005 med kursiv
Budgetmoment	Återstår 31.12.2005 av tidigare reserveringar Euro	Nya reserveringar per 31.12.2005 euro	Sammanlagt reserveringar 31.12.2005 euro
Allmän förvaltning	-	574.589	574.589
Näringslivets främjande	75.581	1.184.100	1.259.681
EU – målprogram 2	5.055.521	771.852	5.827.373
Turismen	2.187	-	2.187
Främjande av lantbruket	-	-	-
EU- program för landsbygdsutveckling	23.500	449.364	472.864
Främjande av skogsbruket	119.729	118.865	238.594
Jakt- och viltvård	53.491	99.839	153.330
Främjande av fiskerinäringen	143.247	43.682	186.929
EU-strukturprogram för fiskerisektorn	1.814.640	1.053.000	2.867.640
Arbetsförmedlingen	-	-	-
EU – målprogram 3, åtgärd 3	269.653	61.146	330.799
Yrkesvägledningen	-	-	-
Ålands teknologicentrum	-	88.774	88.774
Försöksverksamheten	48.550	30.394	78.944
Skötsel av jordegendomar	14.870	77.000	91.870
Skötsel av egna skogar	-	16.460	16.460
Ålands fiskodling, Guttorp	-	85.675	85.675
Sammanlagt	7.620.969	4.654.740	12.275.709

Beträffande Allmän förvaltning är reserveringarna sådana som överförs automatiskt. Det är fråga om den nya typen av reservationsanslag benämnt VR, som överförs automatiskt till följande år till den del anslaget inte förbrukats.

Av tabellen ser vi att nya reserveringar gjorts per 31.12.2005 till ett belopp om 4,6 (6,6) miljoner euro medan av de äldre reserveringarna återstår 7,6 (7,1) miljoner euro. Av föregående tabell framgår att av näringsavdelningens äldre reserveringar om 13,8 (13,6) miljoner euro från år 2004 och tidigare har 4,7 (3,4) miljoner euro använts medan 1,4 (3,0) miljoner euro återförts i bokslutet för år 2005. Bland dessa återföringar från år 2004 och tidigare finns 0,6 miljoner euro för näringslivets främjande och 0,4 miljoner euro för EU-program för landsbygdens utveckling såsom de största posterna. Motsvarande största återförda belopp i bokslutet 2004 utgjordes av samma moment så att bland de återförda reserveringarna om 3 miljoner euro från år 2003 och tidigare fanns 1,5 miljoner euro från momentet för näringslivets främjande och 0,8 miljoner euro från landsbygdsutveckling. För dessa två moment tenderar budgeteringen och reserveringarna att ha varit för höga, så att återföring blivit aktuellt.

Av tabellen ovan ser vi att de största reserveringarna inom näringsavdelningens förvaltningsområde per 31.12.2005 har gjorts för målprogram 2 sammanlagt 5,8 (5,8) miljoner euro. De näststörsta reserveringarna har gjorts för strukturprogrammet för fiskerinäringen med 2,9 (2,6) miljoner euro i reserveringar medan momenten för näringslivets främjande 1,3 (2,5) miljoner euro kommer på tredje plats. Implementeringsgraden för mål 2 utgör per 31.12.2005 för beslutad offentlig finansiering 69,0 procent och för utbetald offentlig finansiering 54,2 procent av den finansiella ramen för programperioden 2000-2006 medan motsvarande siffra för strukturprogrammet för den åländska fiskerinäringen utgör 44,0 procent för beslutad offentlig finansiering och 36,0 procent för utbetald offentlig finansiering. När reserveringarna gjorts i bokföringen har beaktats beslutad offentlig finansiering.

I bokslutet finns sedan ett antal år tillbaka en redovisning för det som beslutats och utbetalats inom EU-målprogrammen inklusive strukturprogrammet för den åländska fiskerinäringen och Interreg III A. Av redovisningen framgår bokförda beslut om stöd så att beslutat (=beviljat) stödbelopp beaktas genast vid beslut. Återbokade stöd och utbetalningar redovisas som minskande poster. Sålunda framgår tydligt av bokslutets sammanställningar vilka stöd som beslutats och betalats och vad som återstår av beslutade stöd att betala ut inom respektive program och fond. Någon redovisning och avstämning gentemot rekvirerade och inbetalda stöd från EU-kommissionen presenteras inte i bokslutet i samband med dessa sammanställningar utan görs skilt för sig, då inkomstrester för EU-stöd bokförs. En dylik avstämning och redovisning av EU-stöd är ändamålsenlig för att ge tillräckliga ekonomiska uppgifter om verksamheten och nödvändig senast då målprogrammen avslutas.

Näringsavdelningens reserveringar och utgiftsrester har hållit sig på samma nivå under åren 2000-2005 och årligen legat i skalan 12,1-13,8 miljoner euro.

Målformuleringar i budgeten och redovisningen av dem i berättelsen

För ett antal år sedan införde Ålands landskapsregering alltmer systematiskt målformuleringar i budgetförslaget till lagtinget. Den delegering som skett uppifrån och ner förutsätter dylika målformuleringar och resultatmål samt redovisning av dem för att landskapsregeringen och framförallt lagtinget skall kunna utöva den kontroll som den allt längre gående delegeringen medfört. Genom att förvaltningen redovisar för förverkligandet av målformuleringarna i landskapsregeringens berättelse ges detaljerad information om verksamhetens inriktning och de resultatmål som eftersträvats och som godkänts eller annars fastställts av lagtinget. Målformuleringar finns numera för avdelningarna och i stor utsträckning även för byråer och enheter inom avdelningarna liksom en redogörelse i landskapsregeringens berättelse för hur målformuleringarna och resultatmålen har förverkligats.

Revisorerna har granskat budgeten och bokslutet för år 2005 avseende målformuleringarna och redovisningen av deras förverkligande i landskapsregeringens berättelse och har härvid funnit att en dylik redogörelse finns för majoriteten av förvaltningsområdena liksom även redovisning av hur de förverkligats. Berättelsen ger därför en god information om verksamhetens inriktning och utveckling samt om målsättningarna som lagtinget fastställt genom budgeten. Informationen om verksamhetens inriktning samt om hur mål förverkligats har utvecklats och förbättrats i landskapsregeringens berättelse. Vid genomgången av målformuleringarna och förverkligandet av dem för år 2005 noterade revisorerna att förverkligandet överlag är relativt tillfredsställande men att utrymme för förbättringar finns till viss del så att alla byråer och enheter har klart formulerade mål. Som exempel kan nämnas att bl.a. vissa enheter inom kansliavdelningens byggnadsbyrå samt inom social- och miljövårdsavdelningens ansvarsområde saknar målformuleringar. Detta förhållande påtalades i revisorernas berättelse för år 2004 men åtgärder har inte vidtagits.

Förutom ovannämnda påpekanden om målformuleringar finns ett behov av en allmän utveckling av redovisning av resultatet t.ex. i form av en analys av bokslutet och resultatet och en presentation av de viktigaste utvecklingsfrågorna för varje avdelning, vilket omnämns i denna berättelse under avsnittet om landskapets budget.

Ålands hälso- och sjukvård uppgör en egen verksamhetsberättelse. För år 2005 har organisationens ledning eftersträvat att noggrannare redogöra för målformuleringarna och deras förverkligande samt för den av landskapsregeringen fastställda hälso- och sjukvårdsplanens förverkligande. Berättelsen innehåller mycket information och grundmaterial. Fortfarande saknas dock en heltäckande avstämning och redovisning av målformuleringarna i budgeten och hälso- och sjukvårdsplanen. Med hänsyn till att ÅHS förbrukar en väsentligt del av landskapsbudgeten är det av största vikt att en redovisning sker, så att landskapsregeringen och lagtinget får en klar uppfattning om hur budgetmedlen använts, då någon uppföljning från social- och miljöavdelningen inte förekommer i landskapsregeringens berättelse.

Sedan år 2004 finns en personalberättelse. Materialet i berättelsen baserar sig på de uppgifter som finns i landskapsregeringens lönesystem. I enlighet med landskapsregeringens handlingsprogram redovisas statistiken enligt kön för att eventuella skillnader skall framgå och kunna åtgärdas. I berättelsen redogörs för antalet anställda inom förvaltningen, könsfördelningen för antalet anställda, antal anställda per ålderskategori, antalet anställda i huvud- respektive bisyssla, antal anställda per anställningsform, arbetad tid, sjukfrånvaro, mertid och övertid samt förväntat antal pensionsavgångar 2006-2014.

Ålands hälso- och sjukvård ingår inte i landskapsregeringens personalberättelse utan gör upp en egen berättelse.

Resultaträkningen

Resultaträkningen ingår i bokslutet som Ålands landskapsregering presenterat och presenteras därför inte på nytt i denna berättelse.

Resultaträkningen uppvisar ett överskott om 19.728.560 (2.997.362,63) euro för år 2005 efter att en överföring om 10.778.000 euro gjorts till utjämningsfond. Resultatet har alltså förbättrats avsevärt sedan föregående år. Orsaken till det större överskottet är att intäkterna från skatter och intäkter av skattenatur blivit omkring 21,3 (10,0) miljoner euro bättre, de finansiella intäkterna ökat med 6,1 miljoner och de extraordinära intäkterna med 3,3 miljoner euro medan kostnaderna delvis hållits stramt. En förteckning över de finansiella intäkterna och kostnaderna samt över de extraordinära intäkterna och kostnaderna ingår i bokslutet. Verksamhetens kostnader och överföring av kostnaderna för avdelningsspecifika och liknande ändamål har ökat med sammanlagt 3,8 miljoner euro, men de större delvis tillfälliga inkomsterna gör ändå att resultatet förbättrats i hög grad. Resultatet före fonderingar är sålunda ett överskott om 30,5 miljoner euro mot 3,0 miljoner euro för år 2004. Efter en överföring om 10,8 miljoner euro till utjämningsfond blir resultatet för år 2005 19,7 miljoner euro mot 3,0 miljoner euro för år 2004.

Balansen

Balansen ingår i bokslutet som Ålands landskapsregering presenterat och intas därför inte i denna berättelse. Balansen uppvisar samma överskott som resultaträkningen eller 19.728.560 (2.997.362,63) euro. Parentesen anger överskottet år 2004. De enskilda posterna framgår av landskapsregeringens bokslut.

Balansomslutningen har ökat med 65,8 (26,1) miljoner euro. På balansens aktiva kan noteras att ökningen kommer främst från ökade medel i landskapets pensionsfond om 28,1 (19,5) miljoner euro och ökade likvida kortfristiga placeringar om 39,7 miljoner euro. De övriga posterna har också ökat eller minskat något så att nettoresultatet av balansökningen blir 65,8 miljoner euro.

På passiva sidan noteras att fondernas kapital ökat med 39,0 (19,6) miljoner euro, penningautomatmedlen ökat med 3,7 (2,6) miljoner euro, långfristigt främmande kapital ökat med 17,3 (22,8) miljoner euro främst genom pensionsansvarsskuldens ökning och kortfristigt främmande kapital ökat med 5,5 miljoner euro. Vissa andra mindre ökningar och minskningar finns så att netto för balansomslutningens ökning blir det ovannämnda beloppet om 65,8 miljoner euro.

Balansomslutningen har ökat till 611,2 miljoner euro från 545,3 miljoner euro för år 2004.

Lån

Tillämpningen av affärsbokföringens principer innebär att även förmedlade lån skall ingå i förteckningen över skuldförbindelser förutom att dessa ingår i lånefordringarna. Kvarstående skuldförbindelser inklusive förmedlade lån utgjorde vid årsskiftet 6,3 (7,4) miljoner euro. Finansieringslån har inte upptagits under de senaste åren och inte heller under år 2005. Totalbeloppet av utestående lån per 31.12.2005 inklusive kassalånen utgjorde 71,8 (74,1) miljoner euro och ingår i balansen under lånefordringar. Kassalånen uppgick härvid till ett obetydligt belopp om 48.512 euro (1,3 miljoner euro), eftersom Nordiska ministerrådets skärgårdssamarbete till landskapsregeringen återbetalat det mesta av sina kortfristiga lån.

Landskapsrevisorerna finner att budgetmedlens förvaltning och användningen av resurserna redovisats i bokslutet och i förvaltningsberättelsen. Av bokslutet framgår att en överföring av 10.778.000 euro skett till en utjämningsfond. Revisorerna har noterat att en överföring till utjämningsfonden gjordes första gången i bokslutet för år 1999 med ett belopp om 13.455.034 euro på basis av lagtingets beslut att godkänna budgetförslagen. Redan vid behandlingen av budgeten för år 1998 framförde lagtinget ett önskemål om lagstiftning om en konjunkturutjämningsfond. Ett sådant förslag upprepades vid behandlingen av första tilläggsbudgeten för 2006. Landskapsstyrelsen motiverade i budgeten för år 1999 överföringarna med att en framställning om inrättande av en utjämningsfond skall föreläggas lagtinget i samband med en framställning om ny finansförvaltningslag som landskapsstyrelsen avsåg förelägga lagtinget under år 1999. Någon framställning om ny finansförvaltningslag och om lag om utjämningsfond presenterades emellertid inte för lagtinget av landskapsstyrelsen. Landskapsrevisorerna har erfarit att arbetet med ny finansförvaltningslag eller motsvarande lagstiftning och lag om utjämningsfond därefter ytterligare har fördröjts. Någon på lag grundad bestämmelse om överföring av medel till den s.k. utjämningsfonden finns därför fortfarande inte. Landskapsregeringens representanter har för revisorerna anfört att arbetet med en ny förvaltningslag eller motsvarande lagstiftning skall igångsättas under år 2005, vilket dock inte förverkligats. Revisorerna framhåller att reformarbetet bör fås i gång snarast.

Bokslutet innehåller i övrigt enligt revisorernas uppfattning inte några väsentliga fel eller brister och ger tillräcklig information.

Landskapsregeringen har vid budgetförverkligandet underskridit den av lagtinget antagna budgetens utgiftssida med 5.903.768 euro. I fråga om inkomsterna har budgeten underskridits med 430.671 euro så att ett budgetmässigt överskott om 5.470.097 euro uppstått. Revisorerna noterar att i budgeten finns beaktat en budgeterad överföring av budgetöverskott om 10.384.000 euro och denna har genomförts i bokslutet. Det verkliga budgetmässiga överskottet är därför 15.854.097 euro jämfört med överskottet om 3.778.430 euro för år 2004. En överföring om 10.778.000 euro till utjämningsfond har som ovan nämnts också beaktats i bokslutet. Resultaträkningen för år 2005 uppvisar ett överskott om 19.728.560 euro, vilket är en väsentlig förbättring från år 2004. Det positiva resultatet beror främst på ökade avräkningsbelopp och skattegottgörelse från staten, ökade finansiella intäkter och extraordinära intäkter samt till viss del på återhållsamhet i fråga om utgifter.

Landskapsrevisorerna betonar fortsättningsvis att Ålands hälso- och sjukvård skall redovisa för hur hälso- och sjukvårdsplanen samt målformuleringarna i landskapsbudgeten förverkligats.

Handläggningen av reseräkningar

Till räkenskapsbyråns uppgifter hör att sköta landskapets kassahantering, bokföring och bokslut. Enligt de målsättningar för finansavdelningens verksamhet som ingår i budgeten för år 2005 skall till finansavdelningen inlämnade utanordningar och godkända fakturor vara behandlade och utbetalda inom en vecka. Målsättningen är vidare att alla utbetalningar och ersättningar erläggs senast på förfallodagen.

Landskapsrevisorerna har informerats om det avtal om handläggning av reseersättningar som landskapsregeringen ingått med Andelslaget Brändö företagstjänst. Ett första avtal ingicks år 1997 i ett skede då finansavdelningens personalresurser var ansträngda och då man samtidigt från den dåvarande landskapsstyrelsens sida gjorde bedömningen att utlokaliseringen av viss service hade positiva regionalpolitiska verkningar. Gällande avtal ingicks år 1999 och löper tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt.

Brändö företagstjänst skall ombesörja handläggningen av reseräkningar på det sätt som närmare beskrivs i avtalet. Andelslaget handlägger det förberedande arbetet rörande utbetalningar av rese- och traktamentsersättningar till landskapets anställda och andra som gjort en resa på landskapets uppdrag. I uppgiften ingår bl.a. att utföra kontroll av inkomna reseräkningar och att mata in uppgifter i landskapets utbetalningssystem för att förbereda utbetalningen. Handläggningen skall skötas i snabb ordning så att en reseräkning inte bör lämnas obehandlad längre än en vecka från det den ankom till Brändö företagstjänst. I det fall handläggningen tar längre tid är andelslaget skyldigt att erlägga en ersättning för förseningen.

Enligt nuvarande rutiner lämnar varje kontoansvarig inom landskapsförvaltningen de reseräkningar han eller hon godkänt för utanordning till räkenskapsbyrån som gör en första översiktlig granskning av räkningarna. Denna interna hantering har bedömts nödvändig för att det fortsatta arbetet i Brändö därefter skall löpa så smidigt som möjligt. Den egentliga detaljbehandlingen sker vid Brändö företagstjänsts kontor i Lappo, Brändö. Enligt de rutiner som tillämpats sänder finansavdelningen en gång per vecka material till Brändö för behandling.

Den ersättning som utgår för uppdraget justerades senast från ingången av år 2001 och bestämdes då till 14.000 mark per månad exklusive moms (ca 2.350 euro). Diskussioner om en höjning av beloppet har förts en gång därefter men förslaget från andelslaget omfattades inte av landskapsregeringen. I samband härmed fördes diskussioner om att återföra uppgifterna till räkenskapsbyrån men en utvärdering gav vid handen att samarbetet med Brändö företagstjänst skulle fortsätta. De regionalpolitiska aspekterna vägdes in i bedömningen.

Landskapsrevisorerna konstaterar att hanteringen av landskapsförvaltningens reseräkningar enligt det ovan beskrivna avtalet innebär att landskapsförvaltningen avlastas vissa rutinuppgifter. Samtidigt måste dock fortsättningsvis vissa kontrollfunktioner upprätthållas inom räkenskapsbyrån som också tillser att uppdragstagaren har tillgång till det material och den information som behövs för att fullgöra uppgiften. Den omständigheten att räkningarna och underlagsmaterialet till dem rent fysiskt under en viss period befinner sig i Brändö kan i enstaka fall försena eller försvåra behövliga kontrollåtgärder. Effektivitetsvinsterna med avtalet kan därför diskuteras men landskapsrevisorerna finner å andra sidan att landskapsregeringen vid avtalets tillkomst och vid de tidpunkter då det reviderats utgående framför allt från en regionalpolitisk bedömning ansett samarbetet med Brändö företagstjänst ändamålsenligt. Revisorerna hänvisar till planerna på elektronisk dokumenthantering som kort berörs nedan. Om och när en sådan reform genomförs kan det finnas orsak att på nytt pröva systemet med den utlokaliserade handläggningen av reseräkningar.

Som framgått ovan löper avtalet med andelslaget tillsvidare. Någon upphandling av tjänsten förekom inte vid tiden för det första avtalet, vilket skedde före tillkomsten av nuvarande upphandlingsregler. Enligt vad revisorerna erfarit har det inte varit aktuellt att säga upp avtalet och därefter verkställa en upphandling enligt dagens regler. Enligt revisorernas åsikt finns det skäl för landskapsregeringen att överväga om detta och liknande löpande avtal vid lämpliga tillfällen kunde sägas upp och en upphandling därefter verkställas. Härigenom kunde de efterfrågade tjänsterna konkurrensutsättas med hänsyn både till effektivitet och pris.

Landskapsrevisorerna konstaterar att avtalet om utlokaliserad handläggning av reseräkningar har ingåtts framför allt av regionalpolitiska skäl, varför fördelar och nackdelar skall bedömas mot den bakgrunden.

Landskapsrevisorerna rekommenderar att landskapsregeringen överväger i vilken grad löpande avtal gällande olika leveranser och tjänster med jämna mellanrum borde sägas upp och bli föremål för upphandling.

Elektronisk dokumenthantering

I föregående avsnitt har landskapsrevisorerna refererat de målsättningar som finns för finansavdelningen om behandling och utbetalning av utanordningar och fakturor. I budgeten för år 2005 anges som en annan målsättning att avdelningen planerar att införa ett system för elektronisk dokumenthantering inom förvaltningen så långt att distributionen och hanteringen av inkommande fakturor under hösten 2005 sköts digitalt. Detta innebär att nya rutiner behöver införas i fråga om fakturahanteringen. I budgetförslaget för 2006 har denna målsättning något reviderats. Målet anges vara att fortsätta arbetet med införande av ett system för elektronisk dokumenthantering inom förvaltningen så långt att distributionen och hanteringen av inkommande fakturor sköts digitalt. Några tidsramar har sålunda inte angetts. Av förvaltningsberättelsen för 2004 framgår också att kartläggningsarbete och inhämtande av erfarenheter prioriterats framom en snabb upphandlingsprocess.

Landskapsrevisorerna har bekantat sig med det pågående arbetet i syfte att införa en elektronisk dokumenthantering. Frågan har varit aktuell sedan början av 2000-talet. Landskapsregeringen inbegärde i slutet av november 2003 offerter på en förstudie om införande av ett elektroniskt dokumenthanteringssystem. I februari 2004 inleddes kontraktsförhandlingar med en av offertgivarna. Efter slutförda kontraktsförhandlingar ingick landskapsregeringen i april 2004 avtal med ett konsultföretag om uppgörande av en sådan förstudie. Samtidigt tillsatte landskapsregeringen en projektgrupp bestående av tjänstemän från olika enheter inom landskapsförvaltningen. Förstudien levererades i september 2004. I syfte att bredda kunskapen om ett elektroniskt dokumenthanteringssystem anordnade projektgruppen därefter flera olika informationstillfällen och studiebesök. Tänkbara leverantörer demonstrerade också olika system både för fakturahantering och ärendehantering. I oktober 2005 upplöstes projektgruppen vars arbete då betraktades som avslutat. Avsikten var att tillsätta en ny referensgrupp med uppgift att utforma en kravspecifikation och göra en upphandling av ett system som primärt skulle tillgodose finansavdelningens behov men som också skulle innehålla "funktionalitet för att implementera digital ärendehantering". Kostnaderna för den beställda förstudien uppgick till 29.315 euro exklusive moms.

En övergång till en elektronisk dokumenthantering inom finansavdelningens ansvarsområde skulle i viss mån medföra förändrade arbetssätt och nya uppgifter. En önskvärd följd av en förändring skulle vara en förkortad behandlings- och omloppstid av fakturorna. Pappersfakturor enligt nuvarande system cirkulerar ibland mellan olika budgetansvariga och enheter inom förvaltningen, vilket förlänger den totala behandlingstiden. Om fakturor i stället skulle scannas in och distribueras elektroniskt till de kontoansvariga skulle många fördelar vinnas. Målsättningen om behandling och utbetalning av inlämnade utanordningar och godkända fakturor inom en vecka skulle vara lättare att uppfylla. En utgångspunkt vid planeringen har varit att övergå till en enda centraliserad faktureringsadress för hela landskapsförvaltningen. Med hjälp av den elektroniska hanteringen skulle räkenskapsbyrån lättare kunna kommunicera med enskilda kontoansvariga.

Landskapsrevisorerna har erfarit att försök med elektronisk dokumenthantering i mindre skala redan bedrivits även vid landskapsregeringens arkivbyrå. Till arkivet har inhyrts utrustning och system för arkivdatahantering. Med hjälp av utrustningen har vissa arkivhandlingar via en scanner gjorts elektroniskt tillgängliga.

Enligt vad revisorerna informerats om har utvecklingen av den elektroniska dokumenthanteringen inom finansavdelningens ansvarsområde betraktats som ett första steg och ett sätt att vinna erfarenheter. På sikt finns det orsak att se över möjligheterna att övergå till elektronisk dokumenthantering även inom andra förvaltningsområden. Detta gäller inte minst ärende- och diariehanteringen. Dokumenthanteringen är dock i detta avseende ett komplext system som kräver planering och överväganden. På sikt kan man räkna med att en elektronisk dokumenthantering vad gäller ärende- och diariefunktionerna framför allt bidrar till att göra olika handlingar lättare tillgängliga både inom förvaltningen och med tanke på externa behov. Med en elektronisk dokumenthantering kan man även undvika att originaldokumenten sprids på olika platser inom förvaltningen med brister i tillgängligheten som resultat i vissa fall.

Landskapsrevisorerna konstaterar att utrednings- och upphandlingsarbetet gällande den elektroniska dokumenthanteringen försenats i förhållande till tidigare redovisade målsättningar. Vid tidpunkten för revisorernas granskning (maj 2006) hade några slutliga beslut om fortsatta åtgärder inte fattats. Enligt revisorernas åsikt bör arbetet med att förbereda en övergång till elektronisk dokumenthantering inom landskapsförvaltningen fortgå enligt antagna målsättningar.

Det är samtidigt viktigt att också ledningsnivån inom landskapsförvaltningen aktivt involveras i projektet. På sikt bör flera olika ansvarsområden inom förvaltningen medtas i utvecklingsarbetet. Ärendehandläggningen skulle högst sannolikt gynnas av nya effektivare system för dokumenthanteringen. En övergång till elektronisk dokumenthantering kommer enligt revisorernas bedömning att innebära en rationalisering av förvaltningen samt underlättar tillgången till dokument och övrig information. En förhöjd servicenivå gynnar förvaltningens kunder och därmed i förlängningen rättssäkerheten. Det är dock ändamålsenligt och rationellt att nu utan dröjsmål fortsätta detta arbete framför allt vad gäller fakturahanteringen för att därigenom vinna erfarenheter för följande skeden.

Enligt landskapsrevisorernas åsikt skulle en övergång till elektronisk dokumenthantering inom lämpliga delar av förvaltningen kunna medföra betydande rationaliseringsvinster och en förbättrad servicenivå. Revisorerna utgår därför från att utvecklingsarbetet fortsätter enligt tidigare redovisade planer.

Social- och miljöavdelningen

Förlikningsavtal med anledning av ett skadeståndsyrkande

Ärendets bakgrund

Enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av alkohollagen (1995:92) tillämpas rikets alkohollag och alkoholförordning (FFS 1143 respektive 1344/1994) i landskapet till den del dessa författningar innehåller bestämmelser om tillstånd till servering av alkoholdrycker. Beviljandet av serveringstillstånd, övervakningen av serveringen av alkoholdrycker och övriga förvaltningsuppgifter enligt nämnda författningar skall i landskapet handhas av landskapsregeringen.

Den dåvarande landskapsstyrelsen hade den 7 juli 2003 beviljat ett serveringsställe i Mariehamns stad förlängd serveringstid under tiden 9.7-9.8.2003 på i tillståndet angivna särskilda villkor. Den förlängda serveringstiden skulle tillämpas till klockan 01.30 och öppethållningstiden för serveringsstället utlöpte kl. 02.00. Landskapsstyrelsen beslöt den 23 juli 2003 att förkorta serveringstiden vid de ifrågavarande uteserveringarna till klockan 24.00 räknat från dagen för beslutet. Beslutet motiverades med att musiken utomhus på serveringsstället hade stört boendemiljön, särskilt efter klockan 24.00.

Det berörda bolaget överklagade landskapsstyrelsens beslut till högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen konstaterade i sitt beslut, som fattades den 26 maj 2004, att det inte hade visats att bolaget vid uteserveringarna överträtt alkohollagen eller med stöd av denna utfärdade bestämmelser på det sätt landskapsstyrelsen avsåg i sitt beslut. Landskapsstyrelsen hade sålunda enligt högsta förvaltningsdomstolen inte haft lagenliga grunder att förkorta den förlängda serveringstiden.

Med anledning av högsta förvaltningsdomstolens utslag yrkade bolaget att landskapsstyrelsen skulle erlägga en ersättning om 104.885,32 euro jämte ränta som ersättning för försäljningsbortfall på grund av den förkortade serveringstiden. Med anledning av yrkandet utredde landskapsstyrelsen grunderna för yrkandet. I sammanhanget beaktades också möjligheterna att antingen ingå en förlikning med bolaget eller att låta saken avgöras av domstol. På basis av utredningsunderlaget samt en helhetsbedömning av situationen fattade landskapsregeringen vid plenisammanträde den 30 juni 2005 ett beslut om att ingå förlikning med bolaget. Genom förlikningsavtalet, som undertecknades samma dag, förband sig landskapsregeringen att till bolaget erlägga ett belopp i ett för allt om 40.000 euro. Bolaget återkallade därmed sina ersättningsanspråk.

I landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget för år 2005 (FR 18/2004-2005) upptogs ett belopp om 40.000 euro under moment 42.05.19 Oförutsedda utgifter med anledning av förlikningsavtalet. Förslaget kommenterades inte av finansutskottet i dess betänkande nr 9/2004-2005.

Landskapsrevisorernas iakttagelser

Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapsregeringen grundligt beredde det rättsliga läget och bakgrunden till ersättningskraven med beaktande av högsta förvaltningsdomstolens beslut av den 26 maj 2004, där det konstaterades att lagenliga grunder för beslutet att förkorta den förlängda serveringstiden inte funnits. Det kunde härvid konstateras att beslutet från juli 2003 med all sannolikhet utgjorde grund för en ersättningsskyldighet. Storleken av ersättningen kunde däremot beräknas på olika sätt. Landskapsregeringen inhämtade därför kompletterande uppgifter och gjorde egna bedömningar av underlaget för ersättningskraven. Utgående från dessa fakta gjordes en helhetsbedömning där alternativen var att ingå en förlikning eller att låta ärendet avgöras vid en rättegång. Efter fortsatta förhandlingar med bolaget beslöt landskapsregeringen, som framgick ovan, ingå förlikning och erlägga en ersättning om 40.000 euro.

Landskapsrevisorerna konstaterar att sakfrågan till följd av högsta förvaltningsdomstolens beslut var klarlagd. Den dåvarande landskapsstyrelsen hade fattat ett beslut för vilket lagliga grunder inte förelåg. Detta utgjorde i sin tur grund för ersättningskrav. Ersättningens storlek avgörs i dylika fall i sista hand genom en rättsprocess men genom de utredningar och bedömningar landskapsregeringen gjorde kunde dock, såvitt landskapsrevisorerna kan bedöma, ersättningsbeloppet fastställas till en nivå som med beaktande av omständigheterna kunde accepteras. Hade ärendet gått till domstol hade detta medfört både tidsutdräkt och nya kostnader. Landskapsregeringen konstaterade också att den måste vidkännas ett ansvar för att ett felaktigt beslut fattats.

Mot bakgrunden av de fakta landskapsrevisorerna haft tillgång till konstaterar revisorerna att det i detta speciella fall funnits vägande skäl för att ingå ett förlikningsavtal även om revisorerna som framgår på annan plats i denna berättelse (sid. 40) anser att sådana avtal i allmänhet bör undvikas.

Ålands hälso- och sjukvård

Personalfrågor inom långvårdsenheten Gullåsen

Långvårdsenheten Gullåsen fungerar som en enhet inom ramen för primärvården vid Ålands hälso- och sjukvård. Verksamheten är förlagd till sjukhusområdet där långvårdsenheten förfogar över två byggnader. Den första delen färdigställdes 1979 för 60 vårdplatser medan den andra etappen färdigställdes 1985 med 38 vårdplatser. I dag är vårdplatsernas antal 96. Av dessa platser utnyttjade under år 2005 Mariehamns stad i genomsnitt 62. Största delen av platserna vid Gullåsen används för långvård, tolv platser för demensvård, fyra-sex platser för palliativ cancervård medan några platser dessutom utnyttjas för växelvård, avlastning och rehabilitering. Enheten kommer att alltmer få renodlade geriatriska funktioner men målsättningen är ändå att ett erbjuda patienterna möjligast hemlika förhållanden.

Verksamheten vid Gullåsen är på grund av sin speciella karaktär personalintensiv. Vid enheten finns sammanlagt 110 inrättade tjänster på heltid eller deltid. Över två tredjedelar av dessa tjänster är närvårdare och primärskötare. För s.k. extraordinär specialsjukvård finns ytterligare sex tjänster.

Landskapsrevisorerna har inhämtat att personalens sjukfrånvaro är omfattande vid Gullåsen. Den uppgår till 42 dagar/anställd/år.

Jämförelse av sjukfrånvarotal:

	Antal sjukfrånvarodagar 2004
Gullåsen	42 dagar
ÅHS inklusive Gullåsen	16 dagar
Landskapet (exkl. ÅHS)	11 dagar
Posten på Åland	9 dagar

Enligt uppgifter från ÅHS beräknas årskostnaden för 40 sjukfrånvarodagar för Gullåsens del kosta 260 000 euro medan ersättningen från folkpensionsanstalten (FPA) på årsbasis har uppgått till 83 290 euro. Eftersom en stor del av frånvaron är korttidsfrånvaro utgår ingen ersättning till den delen från FPA.

Bland de vårdanställda fördelar sig sjukfrånvaron på 18 procent för sjukskötare och 82 procent för närvårdare. Korttidssjukfrånvaron är ca 18,5 procent (utan läkarintyg) och långtidssjukfrånvaron, fyra dagar eller längre med läkarintyg, uppgår till 81,5 procent. För att klara bemanningen finns en "pool" med vikarier. Korttidsfrånvaro löses från gång till gång med beaktande av vårdtyngd och bemanning den dagen. Genom att vikarietillgången är begränsad belastas ändå den personal som är i tjänst.

En betydande andel av avdelningsskötarens tid används för att administrera kortare vikariat. Tillsättande av vikarier för längre tid löser avdelningsskötaren tillsammans med överskötaren. Sjukfrånvaron har lett till ett åtgärdsprogram som börjat tillämpas fr.o.m. ingången av år 2006.

Rekryteringen av personal till Gullåsen har fungerat förhållandevis väl. Dock är det svårare att få sjukskötare än närvårdare. Tillsvidare har inte den åländska sjukskötarutbildningen (YH) varit tillräcklig för ÅHS:s behov.

ÅHS har haft svårt att tillhandahålla tillräckligt med praktikplatser för vårdstuderande. Utbildning till närvårdare kan också erhållas genom läroavtalsutbildning. Landskapslagen om läroavtalsutbildning ger möjlighet att erhålla examen på gymnasialstadienivå inom ett yrke.

I tjänstekollektivavtalet om utbildning, daterat 2.9.2003, finns i 4 § en bestämmelse om behörighetsgrundande egen utbildning. I avtalet är landskapsregeringen part och därmed den arbetsgivare som prövar om sådan utbildning kan beviljas. Läroavtalsutbildning har emellertid inte ansetts vara ett intressant alternativ för ÅHS genom att beslutsvägen bedömts vara krånglig samtidigt som kostnaderna, trots ersättning, ansetts vara rätt stora för arbetsgivaren som skulle betala både handledning och lön under den tid den läroavtalsstuderande är i arbete.

Landskapsrevisorerna har funnit att personalens sjukfrånvaro vid långvårdsenheten Gullåsen är oroväckande stor i jämförelse med situationen inom ÅHS som helhet. Det finns enligt revisorernas åsikt skäl att fatta beslut i syfte att förverkliga målsättningarna i det åtgärdsprogram som antagits.

Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde

Museibyråns verksamhet

Uppföljning av fastighetsfrågor

Landskapsrevisorerna behandlade i revisionsberättelsen för år 2003 (sid.27-28) vissa fastighetsfrågor med anknytning till museibyråns verksamhet. Revisorerna hade bekantat sig med vissa fastigheter i Kastelholmsområdet, nämligen Ribacka, den s.k. grindstugan och Tosarby stenhus.

Beträffande Ribacka redogjorde landskapsrevisorerna för kostnaderna för ombyggnader och inköp av inventarier samt för planerna att använda utrymmena för extern konferensverksamhet. För planeringen av verksamheten anslogs 9.500 euro. Landskapsrevisorerna har nu erfarit att utrymmena använts för extern verksamhet i mycket begränsad omfattning. Under år 2004 bokfördes en inkomst för verksamheten på 400 euro och under år 2005 på ca 2000 euro. Utrymmena har därutöver använts för museibyråns interna verksamhet. Verksamheten har skötts inom ramen för museibyråns egen verksamhet efter det att byrån via annonsering utan resultat försökt intressera någon företagare att driva den externa verksamheten. Under år 2004 utnyttjades en arvodesanställd konferensvärd medan den förekommande externa verksamheten därefter skötts av befintlig personal vid museibyrån. Vissa diskussioner har från museibyråns sida förts med olika tänkbara intressenter som bedriver annan verksamhet i Kastelholmsområdet angående möjligheterna att öka utnyttjandet av utrymmena i Ribacka.

Landskapsrevisorerna konstaterar att de kostnader som nedlagts på iordningsställandet av utrymmena i Ribacka med tanke på extern verksamhet inte medfört ett utnyttjande i motsvarande grad. Revisorernas farhågor i 2003 års berättelse om att det inte i tillräcklig utsträckning utretts vilka faktiska behov ombyggnaden av fastigheten skulle fylla förefaller sålunda vara riktiga. Som det nu är belastar verksamheten museibyråns budget och personalresurser. För att uppnå åtminstone en viss kostnadstäckning vore det enligt revisorernas åsikt därför önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för att vidta åtgärder som medför en bättre användningsgrad av de befintliga utrymmena.

I revisionsberättelsen för år 2003 betonade landskapsrevisorerna att ansträngningar bör göras för att den s.k. grindstugan i anslutning till Jan-Karlsgårdens friluftsmuseum utnyttjas på mest ändamålsenliga sätt. Byggnaden planerades för att kunna tjäna som en informationscentral och för att inrymma mindre försäljningsställen och andra servicepunkter. Revisorerna har erfarit att utnyttjandegraden ännu inte blivit den avsedda men att museibyrån samverkar med Ålands turistförbund i syfte att höja användningen av utrymmena.

I nämnda revisionsrapport underströk revisorerna också vikten av att landskapsregeringen fortsätter ansträngningarna att finna en ändamålsenlig användning för Tosarby stenhus alternativt att andra lösningar söks. Revisorerna har erfarit att de tidigare diskuterade planerna att använda huset för landskapets representationsändamål inte längre är aktuella. Huset lämpar sig heller inte för att användas som stipendiatbostad. Då man söker andra alternativa användningsändamål är det viktigt att också de museala aspekterna tas i betraktande. Något naturligt och lämpligt användningsändamål har det dock tillsvidare inte varit möjligt att få fram.

Landskapsrevisorerna understryker ånyo vikten av att klara användningsändamål finns för olika fastigheter då byggnads- och renoveringsprojekt igångsätts. Revisorerna finner att flera olika byggnadsprojekt inom museibyråns ansvarsområde igångsatts utan tillräckliga utredningar av den kommande nyttjandegraden. Dessa åtgärder har medfört kostnader och bundit upp personalresurser på ett icke avsett sätt.

Byte av fastighet i Långbergsöda by i Saltvik (Glamilders stenåldersboplats)

Bakgrund

I landskapsregeringens framställning nr 18/2004-2005 med förslag till andra tilläggsbudget för år 2005 ingår under moment 42.05.88 ett anslag om 90.000 euro för byte av fastighet. Av framställningens motiveringar framgår att landskapsregeringen fört förhandlingar angående ett fastighetsbyte i Långbergsöda by i Saltviks kommun, varvid landskapsregeringen skulle förvärva äganderätten till en fastighet i byn om ca 0,5 ha som är bebyggd med ett bostadshus. Som motprestation skulle landskapsregeringen överlåta en outbruten del av en fastighet i samma by om ca 30 ha samt erlägga ett belopp om 90.000 euro.

Lagtinget antog den 21 november 2005 landskapsregeringens förslag. Frågan om fastighetsbytet berördes inte i finansutskottets betänkande nr 9/2004-2005 över förslaget till tilläggsbudget.

Landskapsrevisorerna har bekantat sig med ärendet och därvid funnit en komplicerad räcka av händelser och beslut som slutligen lett fram till det i tilläggsbudgeten anvisade anslaget.

Ägaren till den ifrågavarande fastigheten ansökte i december 2003 med beaktande av bestämmelserna i 11 och 15 § landskapslagen (1965:9) om fornminnen om tillstånd att uppföra en tillbyggnad på det befintliga bostadshuset på fastigheten. På fastigheten finns en fast fornlämning benämnd Glamilders stenåldersboplats. Fornlämningen har varit känd sedan början av 1900-talet och har vid olika tillfällen undersökts både av statens och landskapets myndigheter. 11 § landskapslagen om fornminnen förutsätter att landskapsregeringen kan meddela tillstånd att rubba en fornlämning om fornlämningen orsakar oskäligt stor olägenhet i förhållande till dess betydelse. 15 § samma lag anger att en ägare eller företagare står för kostnaderna för undersökningen av fornlämningen om inte detta med beaktande av omständigheterna är oskäligt. Med stöd av sistnämnda bestämmelse beslöt den dåvarande landskapsstyrelsen i december 2003 bekosta en förundersökning för ca 2.200 euro. På basis av den uppgjordes en slutlig undersökningsplan kostnadsberäknad till ca 45.000 euro. Landskapsstyrelsen beslöt först låta fastighetsägaren ta ställning till om han godkände dessa kostnader men beslöt i mars 2004 att bekosta den arkeologiska undersökningen på området "..då markägaren annars på ett oskäligt sätt drabbas av den rika fornlämningsförekomsten." Kostnadsramen om 45.000 euro fastställdes i juni 2004. Över undersökningen av området har museiverket i riket lämnat utlåtande.

Landskapsrevisorerna har inhämtat att ärendet i betydande grad komplicerats av att fastighetsägarens uppfattning om hur ärendet skulle hanteras i flera avseenden avvikit från landskapsregeringens bedömning. Från fastighetsägarens sida ställdes även ersättningskrav på landskapet. I september år 2004 inlämnade fastighetsägaren till Ålands tingsrätt en stämningsansökan mot landskapet i vilken han yrkade om en ersättning om totalt 86.487 euro. Ersättningsyrkandet motiverades bl.a. med "lagstridig inskränkning i nyttjanderätten", "bristfällig och felaktig förvaltning", "ersättning för skador och olägenheter i samband med ... arkeologisk undersökning" samt olika tilläggskostnader som fastighetsägaren ansåg sig ha drabbats av. Parallellt inlämnade fastighetsägaren samma dag en skrivelse till landskapsregeringen med krav på ersättning för inskränkning i nyttjanderätten av sin fastighet m.m. på samma belopp. Landskapsregeringen meddelade i november 2004 som svar på skrivelsen att det inte fanns någon grund för kompensation av det slag fastighetsägaren yrkat på.

Eftersom fastighetsägarens stämningsansökan kvarstod i tingsrätten beslöt landskapsregeringen i februari 2005 anlita en utomstående jurist för att företräda sig i tvistemålet. Denne utarbetade med stöd av landskapsregeringens uppdrag ett detaljerat svaromål i ärendet som inlämnades till tingsrätten. En s.k. muntlig förberedelse i målet hade inletts och ett avgörande sammanträde i tingsrätten hade utsatts att hållas den 13 september 2005.

Emellertid ingick fastighetsägaren och landskapet Åland, företrätt av det tidigare utsedda juridiska ombudet, ett förlikningsavtal daterat den 12 september 2005. I avtalet förband sig parterna att utebli från rättegången vid sammanträdet den 13 september 2005. Fastighetsägaren förband sig samtidigt att avstå från sina vid tingsrätten anhängiggjorda krav under förutsättning att parterna ingår ett avtal rörande fastighetsbyte gällande bl.a. den fastighet som rättegången avser.

Genom avtalet om fastighetsbyte överenskoms följande:

1. Fastighetsägaren överlåter till landskapet den berörda fastigheten i Långbergsöda by.

2. Landskapet överlåter i sin tur till fastighetsägaren det s.k. Gloskiftet om ca 30 ha.

3. Landskapet erlägger ytterligare till fastighetsägaren ett belopp om 90.000 euro "i mellanskillnad".

Avtalet ingicks under förutsättning att lagtinget godkänner fastighetsöverlåtelsen och de föreslagna transaktionerna. Då äganderätten till fastigheten övergick från den hittillsvarande fastighetsägaren till landskapet Åland skulle den förstnämnde få hyra bostadshuset på fastigheten hyresfritt till och med utgången till utgången av år 2006 och för en överenskommen hyra till utgången av år 2007.

Som ovan framgått intogs resultatet av förlikningsavtalet inklusive avtalet om fastighetsbyte och ekonomisk ersättning i den andra tilläggsbudgeten för år 2005. Landskapsregeringens förslag bifölls till alla delar av lagtinget.

Landskapsregeringen beslöt den 3 januari 2006 med hänvisning till förlikningsavtalet från september 2005 och lagtingets beslut bekräfta och godkänna den ifrågavarande fastighetsöverlåtelsen.

Landskapsrevisorernas iakttagelser

Landskapsrevisorerna konstaterar att det ifrågavarande ärendet i många avseenden kan betecknas som unikt. Det har vid ett flertal tillfällen varit föremål för handläggning i landskapsregeringen, både vid enskild föredragning och landskapsregeringens plenum. Härutöver har ett stort antal informella kontakter förekommit såväl på tjänstemannanivå som på politisk nivå. Ärendet inklusive det ingångna förlikningsavtalet har också medfört betydande kostnader för landskapet. Ärendet har varit anhängigt under en lång tidsperiod och två olika landskapsregeringar, med två olika ansvariga ledamöter, har medverkat i behandlingen.

Den uppgörelse landskapsregeringen med lagtingets medverkan ingick i detta ärende ger anledning till vissa bedömningar och synpunkter från revisorernas sida.

Genom förlikningsavtalet och avtalet om fastighetsbyte erhöll landskapet fastigheten Österlen RN 5:9 i Långbergsöda, Saltvik. Fastigheten har under ärendets gång på landskapsregeringens försorg värderats av en auktoriserad fastighetsförmedlare till 55.000 euro. Fastigheten är på 4.920 kvadratmeter och på den har år 1964 uppförts ett bostadshus med en bostadsyta om ca 100 kvadratmeter. Enligt avtalet fortsätter överlåtaren och dennes familj att bebo huset till utgången av år 2007. För år 2006 erläggs ingen hyra medan hyran under år 2007 fastställts till 250 euro per månad. Några specifika användningsändamål för fastigheten med bostadshus för landskapets behov torde inte föreligga. Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapsregeringens uttryckliga strävan under senare tid varit att begränsa sitt fastighetsinnehav till sådana fastigheter som är nödvändiga för förvaltningens kärnverksamhet.

Landskapsrevisorerna noterar vidare att uppgörelsen om fastighetsbytet gjorts först efter det att omfattande arkeologiska undersökningar företagits på fastigheten. Dessa arkeologiska undersökningar utfördes på försorg av landskapsregeringens museibyrå. Över undersökningarna gav museiverket i riket vid två tillfällen utlåtanden. Som framgått ovan bekostades undersökningarna av landskapet, varvid kostnaderna uppgick till ca 45.000 euro. Undersökningarna utfördes uttryckligen i syfte att belägga och klargöra fornlämningens status inför de planerade byggnadsarbeten fastighetsägaren hade önskat utföra. Undersökningarna ledde till att landskapsregeringen enligt 11 § landskapslagen om fornminnen lämnade ett formellt tillstånd till fastighetsägaren att rubba fornlämningen. I och med att fastighetsägaren nu överlåtit fastigheten till landskapet framstår dessa undersökningar som mer eller mindre onödiga.

Som motprestation till den fastighet som landskapsregeringen övertog överlät landskapet ett markskifte om ca 30 ha i Långbergsöda by. Skiftet utgjorde en del av ett större markområde som landskapsregeringen tidigare förvärvat "för reglering av ägoförhållanden i förbindelse med fornminnesvården". Då avtalet om fastighetsbyte ingicks i september 2005 fanns inte någon värdering av området. Landskapsrevisorerna har därför låtit skogsbruksbyrån vid landskapsregeringens näringsavdelning utföra en värdering som grundar sig uteslutande på de skogliga värdena. Enligt värderingen omfattar skiftet drygt 10 ha produktiv skogsmark, ca 15 ha tvinmark och ca 5 ha impediment. Den produktiva skogsmarken består företrädesvis av skogstyper med låg produktionsförmåga. Värdet av skiftet uppgår enligt värderingen till åtminstone 20.000 - 23.000 euro om skogsmarkens och virkesförrådets värde minskat med skogsvårdskostnader läggs till grund för värderingen. Eventuella mervärden i form av möjlig tomtmark, jakträttigheter och dylikt har inte beaktats.

Utöver det nämnda markområdet har landskapet till fastighetsägaren enligt avtalet om fastighetsbyte "i mellanskillnad" till fastighetsägaren erlagt ett belopp om 90.000 euro.

Landskapsrevisorerna konstaterar sålunda att det ifrågavarande förlikningsavtalet inklusive avtal om fastighetsbyte innebär att landskapet erhållit marktillgångar till ett uppskattat värde av 55.000 euro. Som motprestation har landskapet överlåtit ett annat markområde värderat till drygt 20.000 euro samt erlagt en kontant ersättning om 90.000 euro, sammanlagt 110.000 euro. Till detta kan läggas landskapets utgifter för de ovannämnda arkeologiska undersökningarna om ca 47.000 euro samt landskapets kostnader för sitt juridiska ombud om ca 8.500 euro.

Enligt landskapsrevisorernas bedömning kan den ingångna uppgörelsen ur ekonomisk synvinkel inte bedömas som särskilt fördelaktig för landskapet. Förvärvet av den ifrågavarande fastigheten motsvarar inte heller något omedelbart behov ur landskapets synvinkel. Om fornminnessynpunkter hade motiverat ett förvärv av fastigheten, hade ett sådant förvärv i så fall kunnat aktualiseras i ett tidigare skede före de arkeologiska undersökningarna vidtogs. Det aktuella området var från tidigare känt som ett fornlämningsområde som redan delvis hade kartlagts och beskrivits. Landskapsregeringens beslut att gå in och bekosta den arkeologiska undersökningen utgick också från att man därmed kunde bidra till att tillmötesgå fastighetsägarens önskemål att utnyttja sin mark för att utvidga befintlig bebyggelse.

Landskapsrevisorerna noterar i detta sammanhang att de ekonomiska krav som fastighetsägaren i sin sedermera återkallade stämningsansökan ställde på landskapet uttryckligen inte var en i 12 § landskapslagen om fornminnen avsedd begäran om ersättning. Fornminneslagen anger nämligen att rätt till ersättning av landskapets medel föreligger under förutsättning att en ansökan om att rubba eller täcka över en fornlämning som orsakar sökanden olägenhet som inte är ringa avslås. I detta fall hade dock, som ovan framgått, landskapsregeringen efter undersökningar som den bekostat meddelat tillstånd att rubba fornlämningen. Fastighetsägarens ersättningsanspråk grundade sig därför i stället på påstådda lagstridiga inskränkningar i nyttjanderätten till fastigheten, bristfällig och felaktig förvaltning, skador och olägenheter vid genomförandet av den arkeologiska undersökningen och dylikt. Någon prövning av riktigheten av dessa krav kom dock aldrig till stånd, eftersom stämningsansökan återkallades från tingsrätten i och med förlikningsavtalet.

Landskapsrevisorerna har också granskat den formella handläggningen av ärendet. Som inledningsvis framgått tog ärendet sin början i december 2003 i och med att den dåvarande fastighetsägaren till landskapsregeringen lämnade in en ansökan om tillbyggnad av sitt bostadshus som var beläget på en fastighet som i landskapsregeringens fornlämningsregister var antecknat som en fornlämning. Härigenom måste ärendet underkastas den behandling som förutsätts i landskapslagen om fornminnen. Ärendet genomgick därefter många olika skeden som landskapsrevisorerna kunnat följa genom en dokumentation som finns i akten. Ärendet handlades från början i sin helhet av museibyrån vid landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning. Museibyråns och avdelningens tjänstemän har fungerat som beredande tjänstemän och föredragande i ärendet eller, i de fall då ärendet handlagts vid landskapsregeringens plenum, fungerat som protokollförare och biträtt vederbörande landskapsregeringsledamot.

Sedan ärendet våren/sommaren 2005 övergick i ett skede som kom att präglas av en uppseglande rättstvist mellan parterna har det enligt vad landskapsrevisorerna kunnat erfara blivit svårare att följa ärendets vidare formella handläggning. Det förefaller som om informella kontakter och diskussioner därefter i hög grad präglat hanteringen av ärendet. Landskapsregeringen fattade den 18 februari 2005 på föredragning från museibyrån beslut om att anlita en utomstående jurist som landskapsregeringens ombud i målet rörande tvisten om den aktuella fastigheten. Några protokollförda beslut på museibyråns föredragning har landskapsrevisorerna efter denna tidpunkt inte kunnat finna.

Inför den rättegång som var utsatt till den 13 september 2005 med anledning av det anhängiggjorda tvistemålet tog ärendet snabbt den vändning som sedan ledde till det ovan berörda förlikningsavtalet och avtalet om fastighetsbyte. Enligt vad landskapsrevisorerna erfarit behandlades frågan om förlikningen informellt vid s.k. överläggningar som landskapsregeringens medlemmar höll. Den 12 september 2005, således dagen före den utsatta rättegången, gav lantrådet landskapsregeringens juridiska ombud instruktioner om att ingå förlikning med fastighetsägaren enligt riktlinjer som diskuterats vid dessa överläggningar. Vid överläggningarna torde landskapsregeringens medlemmar samtidigt ha överenskommit om att reglera den ekonomiska uppgörelsen i en kommande tilläggsbudget. Landskapsrevisorerna har inte funnit något formellt protokollfört beslut om att ingå ett förlikningsavtal och ett avtal om fastighetsbyte. Landskapsregeringens beslut om att i andra tilläggsbudgeten för år 2005 uppta medel för överenskommelsen mellan landskapet och fastighetsägaren baserade sig sålunda på de informella överläggningarna i landskapsregeringen.

Landskapsrevisorerna har inte heller funnit något beslut om att överföra den formella handläggningen av ärendet från museibyrån till någon annan enhet inom landskapsförvaltningen. I ett senare skede, efter det att tilläggsbudgeten godkänts av lagtinget, framgår det dock att handläggningen av ärendet överförts till kansliavdelningen. Vid föredragning från kansliavdelningens byggnadsbyrå har landskapsregeringen den 3 januari 2006 bekräftat och godkänt den aktuella fastighetsöverlåtelsen enligt avtalet om fastighetsbyte med mellanskillnad. Det belopp om 90.000 euro som lagtinget upptog för byte av fastighet har påförts ett moment (42.05.88) som ligger under landskapsregeringens huvudtitel. Trots att ärendet tog sin början som ett fornminnesärende har med andra ord finansieringen inte påförts ett budgetmoment under museibyrån. Inte heller kostnaderna för landskapets juridiska ombud har påförts museibyråns utgiftsmoment även om beslutet att anlita ett särskilt ombud fattades på föredragning från museibyrån. Dessa kostnader har i stället genom ett särskilt beslut i landskapsregeringen påförts momentet för oförutsedda utgifter (42.05.19) under landskapsregeringens huvudtitel. De aktuella besluten innebär också att förvaltningsansvaret för den till landskapet överlåtna fastigheten inte pålagts museibyrån utan kansliavdelningens byggnadsbyrå.

Landskapsrevisorerna har erfarit att landskapsregeringen vid ingående av förlikningsavtalet betraktat ärendet ur ett helhetsperspektiv. Landskapsregeringens agerande i ärendet har påverkats av medvetandet om tidigare konflikter mellan fornminnesintressen och markägarintressen. Landskapsregeringen har ofta varit utsatt för ett starkt tryck i dylika frågor. Å ena sidan förutsätter fornminneslagstiftningen ett noggrant iakttagande av bevarande- och skyddsaspekterna. Å andra sidan kräver den rika förekomsten av fornminnen, inte minst i Långbergsöda-området, att vederbörlig hänsyn tas till markägarnas möjligheter att utnyttja sin egendom. Från dessa utgångspunkter betraktade landskapsregeringen det som skäligt och ändamålsenligt att ingå den nämnda förlikningen och bytesavtalet med ifrågavarande markägare även om museibyrån och den ansvariga ledamoten hade varit beredda att driva det i tingsrätten anhängiggjorda ärendet till ett avgörande. Det förelåg sålunda enligt landskapsrevisorernas bedömning en på politiska grunder baserad vilja att åstadkomma en förlikning i ärendet även om en på fornminnesaspekter baserad bedömning av läget kunde ha föranlett ett annorlunda handlande.

Landskapsrevisorerna konstaterar att det i andra tilläggsbudgeten för år 2005 genomförda fastighetsbytet jämte mellanskillnad avseende en fastighet i Långbergsöda i Saltvik ur ekonomisk synvinkel varit en för landskapet ofördelaktig uppgörelse. Förvärvets ändamålsenlighet kan ifrågasättas, även om landskapsregeringens avsikt med uppgörelsen varit att främja förutsättningarna för en långsiktig hantering av fornminnesvården i det aktuella området.

Landskapsrevisorerna konstaterar att förlikningsavtal mellan landskapet och enskilda parter bör undvikas om inte absolut vägande skäl talar för sådana lösningar.

Landskapsrevisorerna har inte till alla delar funnit protokollförda beslut i ärendets slutskede, bland annat vad gäller tillkomsten av förlikningsavtalet. Någon heltäckande tjänstemannaberedning förefaller inte heller ha förekommit i detta skede. Landskapsrevisorerna betonar därför ånyo vikten av att rutiner och regelverk för beredning och fattande av beslut samt om dokumentation av beslut omsorgsfullt efterföljs i all ärendehantering inom landskapsregeringen.

Näringsavdelningens förvaltningsområde

Systemet med avvecklingsstöd för fiskefartyg

Beslutet om beviljande av stöd

Landskapsregeringen har i plenum 14.4.2005 beviljat stöd för permanent avveckling av fiskeverksamhet inom ramen för stukturprogrammet för den åländska fiskerinäringen, sammanlagt högst 567.000 euro till åtta fiskefartyg. I beslutet konstaterar landskapsregeringen att verksamhetsförutsättningarna för de aktuella fiskefartygen har omöjliggjorts genom beslut av EU:s ministerråd om förbud mot användning av drivgarnsnät från 1.1.2008, en viss överkapacitet inom trålfiskeflottan i landet som medfört avsättningsproblem för strömmingsfisket samt nya strängare restriktioner för torskfisket. I beslutet konstateras vidare att strukturstöd för permanent avveckling med stöd av EU:s strukturförordning för fiskerinäringen kan beviljas för fysisk skrotning eller överföring till annat icke kommersiellt ändamål i enlighet med villkoren härför samt under förutsättning att en ändring av det åländska strukturprogrammet och dess finansieringsram godkänns av EU-kommissionen. Enligt beslutet skulle stödet utbetalas först efter det kommissionens godkännande erhållits.

De fiskefartyg som uppfyllde gällande stödkriterier beviljades stöd av landskapsregeringen till ett belopp om 75 procent av fiskefartygets marknadsvärde. Det nationella stödet och stödet från EU-fonden för fiskets utveckling (FFU) fördelades 50 procent - 50 procent och påfördes budgetmomenten 47.26.40 respektive 47.26.45. De sökande anhöll om omprövning av beslutet från 14.4.2005 bl.a. med motivering att landskapsregeringen inte tillämpat gällande regler för dylikt stöd och inte det godkända åländska strukturprogrammet samt att stödbeslutet inte motiverats. Landskapsregeringen konstaterade emellertid i sitt beslut 19.5.2005 att inga nya fakta eller annat nytt relevant bedömningsunderlag framkommit eller presenterats och någon omprövning gjordes därför inte.

En av de sökande meddelade att han utnyttjar stödet, som betalades ut 18.10.2005, till ett belopp om 345.000 euro. Stödtagaren har ändå besvärat sig till HFD mot den precisering av stödvillkoren landskapsregeringen gjorde 6.10.2005, efter det EU-kommissionen godkänt den av landskapsregeringen för stödets utbetalning förutsatta ändringen av strukturprogrammet för den åländska fiskerinäringen och dess finansieringsram. Preciseringen gällde villkoret att fartyget inte får säljas även efter en tioårsperiod utan att i så fall återbetalningsskyldighet för stödet föreligger beroende på prisets storlek. Landskapsrevisorerna noterar att skrivningen i expeditionen av beslutet 6.10.2005 är otydlig såtillvida att i detta beslut finns såväl den tidigare av landskapsregeringen tolkade återbetalningsskyldigheten inom en 10-årsperiod som EU-kommissionens hänvisning till reglerna att det inte finns tidsbegränsning för återbetalningsskyldigheten.

Beslutet att inbegära anbud och fastställa riktlinjerna för stödet

I det ursprungliga programmet för den åländska fiskerinäringen för perioden 2000-2007 fanns medel för permanent avveckling av fiskeverksamheten genom skrotning sammanlagt 0,5 miljoner euro jämnt fördelat mellan EU-stöd och nationellt stöd (= landskapsstöd). Under början av programperioden 2000-2003 beviljades inte dylikt stöd. Landskapsregeringen beslöt om ändring av det åländska strukturprogrammet hösten 2003 så att stöd beviljas för avveckling endast om landskapsregeringen fattar separat beslut om att begära in anbud eller ansökningar. Ett sådant beslut fattades 6.7.2004 och särskilda riktlinjer för stödet fastställdes i beslutet. Landskapsregeringen har annonserat om stöden och tillhandahållit riktlinjerna för stödet. Orsakerna till att landskapsregeringen ansåg att skrotningsstöd eller stöd för avveckling möjligen kunde beviljas var olika restriktioner, överkapacitet och förbud som angetts ovan. Finland hade också öppnat för dylika stöd inom sitt program. Riktlinjerna som fastställdes i beslutet anger att landskapsregeringens målsättning med åtgärden att anpassa fiskekapaciteten är att vid behov med offentligt stöd reducera fiskeflottans kapacitet så att den står i balans med de tillgängliga fiskekvoterna och skapar bättre fiskeförutsättningar för den återstående flottan. Stöd för permanent upphörande med verksamheten kan även beviljas om någon form av fiske förbjuds eller omöjliggörs genom nationella beslut eller beslut av EU-kommissionen. Riktlinjerna anger vidare att landskapsregeringen avser genomföra åtgärden som en engångsåtgärd för perioden 2000-2006 inom ramen för befintliga medel och landskapsregeringen konstaterade att för ändamålet finns reserverat 0,5 miljoner euro inom strukturprogrammet. Riktlinjerna anger vidare att medel vid behov kan överföras från andra åtgärdshelheter inom programmet, vilket emellertid förutsätter ändring av strukturprogrammet samt godkännande av övervakningskommittén och EU-kommissionen. Vidare skall åtgärden förverkligas genom anbudsförfarande så att i ansökan skall anges det lägsta möjliga belopp för vilket sökanden är villig att permanent upphöra med verksamheten eller överföra fiskefartyget till annan icke-kommersiell verksamhet. Vidare angav landskapsregeringen i riktlinjerna bl.a. att möjligheterna att sälja fiskefartyget bör utredas och fartygets marknadsvärde bedömas av en utomstående sakkunnig person eller instans.

Beträffande stödets storlek hänvisar landskapsregeringen i riktlinjerna till EU:s lagstiftning inom området, nämligen Rådets förordning (EG) nr 2792/1999, ändrad genom (EG) nr 2369/2002 artikel 7 och skriver i riktlinjerna ut följande text från förordningen:

1. åtgärder för permanent upphörande av fisket (skrotning eller överföring till andra ändamål) får gälla endast fartyg som är minst 10 år gamla,

2. stödet med offentliga medel får inte överstiga följande nivåer:

· 10-15 år gamla fiskefartyg ; enligt tabell 1 nedan

· 16-29 år gamla fiskefartyg: enligt tabell 1 minskat med 1,5 procent för varje år som överskrider 15;

· minst 30 år gamla fiskefartyg; enligt tabell 1 minskat med 22,5 procent

Fartygets dräktighet GT	Maximalt stödbelopp i euro
0 – 10	11 000/GT + 2 000
10 –25	5 000/GT + 62 000
25 –100	4 200/GT+ 82 000
100-300	2 700/GT + 232 000
300- 500	2 200/GT + 382 000
500-	1 200/GT + 882 000

Avvecklingsstöd kunde inte beviljas enligt strukturprogrammet förrän medel överförts från åtgärd 1.1 Skrotning till åtgärd 1.2 Avveckling genom beslut i EU-kommissionen. Landskapsregeringen anhöll 23.8.2005 till uppföljningskommittén för strukturprogrammet för fiskerinäringen om att få överföra 345.000 euro (EU 50 procent och LR 50 procent) från åtgärd 1.1. till åtgärd 1.2 och anhållan bifölls genom skriftligt förfarande med EU-kommissionen vilket meddelats 21.9.2005 genom jord- och skogsbruksministeriet. Stödet avsåg det fiskefartyg, där ägaren meddelat att han tar emot stödet.

Vad innebär stödbeslutet för de enskilda sökandena och allmänt?

Landskapsregeringen beviljade inte maximala stöd på basen av de värden som fås utgående från Rådets ovannämnda förordning, vilket är gällande regler, utan utgående från uppskattat marknadsvärde. Förordningen omnämner emellertid inte sådana beräkningsgrunder. Den båt som lyft stöd har en dräktighet om 114 GT medan de andra sju båtarna tillsammans uppgår till 114 GT. Att inte använda Rådets förordning för beräkning av det belopp varpå stödet beviljas som maximalt stöd eller procentandel av maximalt stöd innebär att bedömningen av värdet blir subjektiv och beroende på marknadssituationen för båtar av olika kategori. Den stora fiskebåtens marknadsvärde har satts mycket nära det värde som fås genom Rådets förordning medan de mindre fartygens värde kommit att utgöra bara en bråkdel av värdet som fås utgående från Rådets förordning. Landskapsrevisorerna noterar sålunda på basen av revisionsbyråns utredningar att stödet utfaller olika för de åtta fiskefartygsägare som beviljats stöd. Stödet för det största fartyget om 114 GT, som också tagit emot stödet, är 66,3 procent av det maximala stöd som kan beviljas enligt Rådets förordning. Stödet var därför rätt betydande eller 345.000 euro.

För de övriga sju fartygen med en sammanlagd dräktighet om 114 GT har ägarna inte utnyttjat det beviljade stödet om sammanlagt 222.000 euro, eftersom det uppfattats såsom för lågt. Stödet ligger enligt revisionsbyråns utredningar i en skala mellan 15,1 till 40,2 procent av maximivärdet enligt Rådets förordning och utgör i snitt för dessa sju båtar 27,0 procent av maximivärdet enligt Rådets förordning. Det är sålunda fråga om en avsevärd skillnad i stödnivå mellan den största båten och de sju mindre fiskefartygen. En utomstående konsult har anlitats för värderingen och kontaktat aktiva mäklare dels på västkusten i Sverige, dels i Östersjön. Dessa värden tenderar och riskerar dock att vara fastställda på relativt subjektiva grunder och beroende av de av restriktioner och förbud som dominerade marknaden. Det stora fartyget på 114 GT hade sannolikt ett bättre läge, då det i rådande restriktiva situation inom fisket hade en större marknad både i Nordsjön, Östersjön och i Norge.

Jämförelse med fastställda riktlinjer och förfarandena i riket

Revisorerna noterar att landskapsregeringen 6.7.2004 i sina riktlinjer angett att stödet kommer att beräknas utgående från grunderna i Rådets förordning eller m.a.o. enligt gällande regler för stöd och inte från ett uppskattat marknadsvärde. Anbuden från fiskefartygsägarna utgår från grunderna i Rådets förordning och inte från det uppskattade marknadsvärdet.

Här har inte målsättningen som landskapsregeringen har skrivit ner i beslutet 6.7.2004 om riktlinjerna, nämligen att skapa bättre förutsättningar för återstående fiskefartyg genom att minska kapaciteten, kommit att få den verkan som landskapsregeringen synbarligen eftersträvade och stödet har därför enbart till viss del utnyttjats till följd av det beviljade stödets nivå. Inte heller finns vid beviljandet av stödet sådana prioriteringar beaktade eller uttalade av landskapsregeringen såsom t.ex. fartygets ålder, fångstmängd och anbudet beräknat per kilo fångst. Dylika prioriteringar beaktades i riket vid beviljandet av avvecklingsstöd, så att de förmånligaste anbuden antogs så långt budgetmedlen räckte.

De åländska fiskefartyg, vars ägare inte ansåg att de kunde lyfta det beviljade stödet, hade år 2003 en årlig fiskemängd om sammanlagt 26.550 kilo lax och 346.550 ton strömming medan det fiskefartyg som lyft stöd hade en årlig fångst av lax om 13.200 kg. Fiskeribyrån har framhållit att Åland inte utnyttjar sin årliga fiskekvot och att det till denna del inte torde varit nödvändigt med minskning av kapacitet. Eftersom drivgarnsfisket skall avvecklas och det finns begränsningar för torskfisket och andra begränsningar har landskapsregeringen genom beslutet 6.7.2004 avsett att minskning av kapaciteten är nödvändig, men ändå inte fullföljt sin avsikt inom ramen för det anslag som fanns i strukturprogrammet eller inom den större ram som landskapsregeringen anger i sina riktlinjer som möjligt att uppnå genom omfördelning av medlen inom detta program. Beslutet att bevilja stöd 14.4.2005 kan utgående från riktlinjerna 6.7.2004 uppfattas så att avsikten från landskapsregeringen varit att minska kapaciteten med den fångstmängd de stödbeviljade fartygen representerade.

Landskapsregeringen har vid beviljande av stöd som ovan nämnts inte valt att göra särskilda prioriterande urvalskriterier. Införande av dylika kriterier är vanliga inom målprogrammen som EU medfinansierar och tillämpning av dylika kunde gett en annan inriktning och ett annat ställningstagande till det stöd som det var möjligt att bevilja inom ramen för strukturprogrammets finansiella ram. Revisionsbyrån har vid sin granskning funnit att medlen inom fiskeprogrammet skulle räckt till att bevilja flere av de sju mindre fartygen 66 procent stöd räknat på maximivärdet enligt förordningen så att kapaciteten skulle minskat med ytterligare 11.837 kg eller mera i årlig fångst. Ytterligare minskning av kapaciteten skulle erfordrat omfördelning med 124.000 euro från en annan åtgärd och kapaciteten skulle då minskat ytterligare med 6.239 kg.

Beträffande strömmingsbåten är det beviljade stödet om 0,1039 euro/kg räknat på fångsten lägre än det lägsta stödet som betalats i riket (0,136 euro). Med 0,136 som tal för stöd eller med det lägsta talet för strömmingsbåt i riket blir stödet till den åländska strömmingsbåten 48.000 euro eller samma som det beräknade marknadsvärdet, vilket utgör 24,4 procent av maximistödet enligt Rådets förordning. Omfördelning inom finansieringsramen med ytterligare 48.000 euro skulle bli nödvändigt om ett dylikt stöd skulle beviljats liksom de tidigare nämnda stöden utgående från 66 procent av värdet enligt förordningen eller till samma procentsats som stödet för det största fartyget. Nu har landskapsregeringen i sitt stödbeslut för de aktuella fiskefartygen emellertid inte beaktat dylika kriterier eller uttryckt någon klar prioritering eller annat ställningstagande beträffande behov av minskning av fångsterna och kapaciteten oaktat de fastställda riktlinjerna 6.7.2004, vilka är detaljerade. Utgående från det sistnämnda och beslutet från 14.4.2005 om att bevilja stöd kan landskapsregeringens sistnämnda beslut möjligen tolkas så att landskapsregeringen avser att en minskning av kapaciteten i den storleksordning som de stödbeviljade fartygen representerar var ändamålsenlig vid tidpunkten för beslutet.

För jämförelsens skull nämns här att t.ex. i riket har inom ramen för strukturprogrammet för fiskerinäringen beviljats avvecklingsstöd för tre laxfiskebåtar varvid stödet utgjorde sammanlagt 567.858 euro beräknat och beviljat enligt maximala värdet enligt EU-kommissionens förordning för en dräktighet om sammanlagt 109 GT (jämför det åländska stödet för en båt på 114 GT och stöd = 345.000 euro). Avvecklingsstöd beviljades i riket också för elva andra båtar till ett belopp om sammanlagt 3.629.103 euro och för en dräktighet om sammanlagt 1.304 GT. (För detta utgår 2.783 euro/GT i stöd. Jämför Åland sju andra båtar om 114 GT och 222.000 euro i beviljat stöd = 1.947 euro/GT i stöd). Av dessa elva båtar erhöll fyra stöd enligt maximivärdet enligt Rådets förordning om sammanlagt 1.624.000 euro, då deras anbud var samma som detta värde medan de övriga sju båtarnas anbud tillsammans utgjorde 2.005.103 euro eller 65 procent av maximivärdet 3.067.014 euro enligt Rådets förordning. Vid beviljningen beaktades fångsten och åldern på fartyget så att gamla fartyg med stora fångster prioriterades. Sammanlagt 35 övriga fiskefartyg sökte om stöd men elva beviljades stöd. Sammanlagt sju laxfiskebåtar sökte avvecklingsstöd och här prioriterades också båtar med hög ålder och stor fångst så att de tre laxfiskebåtar som fick stöd beviljades maximalt stöd enligt Rådets förordning. I riket avslogs anbud som inte kunde accepteras efter det prioriteringarna gjorts så att man fått fram vad som rymdes inom budgeten.

Landskapsregeringen förkastade inte anbuden som den ansåg vara för höga utan beviljade istället lägre stöd än anbuden och utgick då från uppskattat marknadsvärde. Landskapsregeringen har inte motiverat sitt beslut, vilket lagstiftningen om ärendenas handläggning i landskapsregeringen förutsätter.

Till följd av stödets nivå har sökandena som tidigare nämnts anhållit om omprövning, men ingen ändring i landskapsregeringen skedde. Ålands fiskare r.f. har också begärt utlåtande från EU-kommissionen, som svarat att Rådets förordning är den övre gränsen för möjligt stöd för anpassning av fiskekapaciteten. Så länge Rådets förordning respekteras av förvaltningsmyndigheten ankommer det på myndigheten att besluta om åtgärdens genomförande. Kommissionen anser att förvaltningsmyndigheten inte har använt den högsta möjliga stödnivån utan istället 75 procent av fartygens marknadsvärde. Kommissionen framhåller att om landskapsregeringen genom denna åtgärd emellertid inte uppnår de avsedda målen, nämligen att minska kapaciteten genom att stödet lyfts av dem som beviljats stöd, kan det eventuellt vara nyttigt att omgestalta åtgärden och höja stödnivån samtidigt som man beaktar Gemenskapens högsta stödnivå i förordningen. För att göra detta kan det enligt kommissionen eventuellt vara nödvändigt att höja finansieringsanslagen, vilket kan göras utgående från artikel 14 i Rådets förordning 1260/1999 som möjliggör ändring av programmet i händelse av viktiga förändringar i den ekonomiska och sociala situationen. Till följd av den låga implementeringsnivån för Ålands program torde enligt kommissionens åsikt en sådan förändring vara välgrundad, inte enbart för att lindra effekten av drivgarnsförbudet utan också för att förbättra implementeringen av Ålands fiskeprogram i allmänhet.

Handläggningen av avvecklingsstödet i övrigt

Ärendet har beretts i flere etapper mycket noggrant genom att särskilda PM och andra utredningar har uppgjorts av såväl inspektören som byråchefen vid fiskeribyrån. Handläggningstiden har av olika orsaker ändå blivit lång och inte följt landskapslagens regler om handläggning. Beredningen från tjänstemännen och ansvarig ledamot har blivit 1,75 år vad gäller det största fartyget, som inlämnade sin ansökan redan 21.7.2003. Denna ansökan borde avslagits, eftersom det då inte var aktuellt att bevilja stöd enligt åtgärden. Ansökan låg emellertid kvar och behandlades långt senare, efter det anbud inbegärts. För de mindre fiskefartygen som inlämnade anbud senast inom september 2004 blev handläggningen också utdragen till följd av den politiska beredningen inom landskapsregeringen. Ett ärende skall behandlas utan onödigt dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från det ärendet anhängiggjordes. Om så inte sker skall föredraganden, som i detta fall oftast var en ledamot, inom en månad därefter uppgöra och tillställa landskapsregeringen en redogörelse över varför ärendet inte upptagits i tid.

Landskapsrevisorerna noterar att landskapsregeringen 6.7.2004 beslutat om stödnivån och riktlinjer för skrotning/avveckling av fiskefartyg och om att begära in anbud från fiskefartygsägare men att landskapsregeringen vid beviljande av stöd 14.4.2005 inte har agerat konsekvent enligt beslutet utan använt ett eget underlag för beräkning av stödets belopp i form av uppskattat marknadsvärde och inte grunderna i Rådets förordning, som gäller inom strukturprogrammet. Med marknadsvärdet som grund har stödet för de mindre båtarna blivit så långt ifrån anbuden att ägarna inte lyft stödet medan stödet för det största fartyget kunnat accepteras då marknadsvärdet här legat nära maximivärdet för stöd enligt Rådets förordning.

Revisorerna konstaterar vidare att i beslutet 6.7.2004 har inte fastställts en i kapacitet uttryckt målsättning för insatsen att begränsa fiskekapaciteten utan enbart det belopp om ”500.000 euro eller mera” som fanns tillgängligt i strukturprogrammet för den åländska fiskerinäringen. Här kunde landskapsregeringen enligt revisorernas åsikt ha övervägt om det funnits skäl att göra särskilda prioriteringar i fråga om ålder och fångst, så att de fartyg som har stor fångst och hög ålder skulle prioriterats vid beviljandet av stöd. På detta sätt kunde en större avveckling fåtts till stånd och fångstkvoten för återstående aktiva fiskare blivit något större inom den återstående tid som drivgarnsfiske ännu kan bedrivas. Enligt uppgift från fiskeribyrån använder Åland i dagsläget emellertid inte hela sin kvot.

Revisorerna finner också att handläggningstiden för ansökningarna/anbuden blivit lång. Landskapsrevisorerna påminner om bestämmelserna om att ärenden skall handläggas inom viss tid och att beslutet skall innehålla de skäl som bestämt utgången.

Revisorerna framhåller vidare att det är viktigt att landskapsregeringen följer med utslaget av besvären till HFD och vidtar eventuella påkallade åtgärder.

Trafikavdelningens förvaltningsområde

Den frigående sjötrafiken

Trafikavdelningens sjötrafikenhet sköter driften av landskapets frigående färjor medan de linstyrda färjorna sköts av vägunderhållsenheten. Sjötrafikverksamheten leds av sjötrafikchefen, biträdd av sjöpersonalinspektören och en byråsekreterare. Till sjötrafikenheten hör även Ålandstrafiken. Ålandstrafikens verksamhet leds av bokningschefen biträdd av en bokningsfunktionär och två bokningsbiträden. Till högsäsong (mitten av april –slutet av augusti) anställs extra personal vid Ålandstrafiken.

Den frigående sjötrafiken bedrivs till största delen med eget tonnage i egen regi men även inhyrt tonnage utnyttjas. Trafiken sköts idag med det tonnage som framgår av följande tabell:

Fartyg	Linje	Driftsform	Ägare	Ålder	Pass.	Bilar	Anm.
M/S Alfågeln	Hummelvik-Brändö	Egen regi	LR	16	300	50
M/S Doppingen	Åva-Jurmo	Egen regi	LR	22	70	18
M/S Viggen	Åva-Osnäs	Egen regi	LR	8	300	50
M/S Spoven	Asterholmalinjen	Totalentreprenad	Ansgar	47	70	18	1)
M/S Frida II	Kumlinge-Enklinge	Totalentreprenad	Ansgar	47	70	18	2)
M/S Skiftet	Södra linjen	Egen regi	LR	21	250	36
M/S Gudingen	Södra linjen	Egen regi	LR	26	250	26
M/S Ejdern	Södra/reserv	Egen regi	LR	29	200	26
M/S Grisslan	Tvärgående linjen	Egen regi	LR	35	150	24	3)
M/S Knipan	Föglölinjen	Egen regi	LR	21	200	33
M/S Lotta II	Föglölinjen	Totalentreprenad	Ansgar	46	70	18	4)

1) 1/9 2004 – 31/8 2009

2) 15/4 2004 – 14/4 2009

3) Säljes 2008

4) Kompletteringstrafik 16/6 – 15/8; 2002 - 2006

Inom kapitlet för sjötrafiken (48.20) upptas kostnader förutom för färjpersonalen även för den landbaserade personalen och för Ålandstrafiken. Ålandstrafiken betjänar resenärerna inom såväl kollektivtrafiken till lands som färjtrafiken inom skärgården. I budgetanslaget ingår också kostnader för mindre trafikbåtar och varutransportsubventioner.

Bokslutsuppgifter: 48.20. Sjötrafiken

2002

2003

2004

2005

Verksamhetens

utgifter 48.20.20

12.566.973,06

13.518.040,73

13.050.746,33

13.917.840,33

Ink. 38.20.20

595.531,20

652.038,04

716.884,86

705.230,95

Den sjötrafik som behandlas här avser trafik med landskapets egna frigående färjor. Landskapsfärjornas medelålder är drygt 21 år. Varje färja tas ur trafik två till tre veckor per år för dockning och översyn. Under den tiden sköts trafiken i första hand med eget ersättande tonnage.

Den största kostnadsposten inom den frigående färjtrafiken är lönekostnaderna, 55,5 %. Underhåll, 8,1 % och övriga kostnader, 15,2 %, utgör tillsammans 23,3 %. Samtidigt utgjorde bränslekostnaderna 21,2 %.

Antal passagerare, löne- och bränslekostnader för frigående landskapsfärjor som drivs i egen regi år 2005:

Färja	Antal passagerare	Löner, 1000 euro	Lönekostnad per transporterad passagerare	Bränslekostnader,1000 euro
M/S Alfågeln	110 235	1 516	14 euro	748
M/S Viggen	95 086	948	10 euro	329
M/S Doppingen	20 189	421	22 euro	34
M/S Grisslan	22 958	509	22 euro	170
M/S Gudingen	55 245	1 300	24 euro	516
M/S Skiftet	57 846	1 298	22 euro	508
M/S Ejdern	8 530	87	10 euro	131
M/S Knipan	185 025	1 085	6 euro	455
	555 114

Antalet passagerare för M/S Spoven (11 773) och M/S Frida II (9 850) uppgår tillsammans till 21 623 personer. M/S Lotta II:s passagerarantal ingår i M/S Knipans redovisning.

Beläggningen varierar i fråga om linjer, säsong, veckodag och tid. Under högsäsong är det ofta fullt och bilar efterlämnas. Detta sker i huvudsak under tiden 15 juni – 15 augusti. Oavsett säsong reser många till skärgården på fredag kväll och sedan tillbaks på söndag kväll. Det är fler passagerare på morgon- och kvällsturer än på dagturer. Skärgårdsborna prioriteras inom skärgårdstrafiken t.ex. genom subventionerade resor oavsett vart de åker. De har fri bokning i mån av utrymme och det finns speciella skärgårdsplatser för bilar på färjorna. Turlistorna har utvecklats i första hand enligt skärgårdsbornas egna behov. Också varutransporterna är viktiga i skärgården. Turlistorna har anpassats till mjölkbilar, fisktransporter och för att turistföretagare skall få ut sina kunder.

För andra än skärgårdsbor är prissättningen numera högre under högsäsong på samma sätt som hos andra rederier. Priset för husvagnar och husbilar kan också anses vara högt för att motsvara de stora rederiernas.

Under år 2005 transporterades 576 737 passagerare med 239 518 motorfordon på de frigående landskapsfärjorna. De fordon som inte rymts med på de frigående färjorna har till antalet varit 1 757 eller som andel av de fordon som rymts med 0,7 procent. Per 2,4 passagerare transporteras ett motorfordon på varje färjtur med de frigående färjorna. Flaskhalsen är således platserna på bildäck medan passagerare s.g.s. alltid ryms med.

Parallellt har skett en utveckling där bilar och lastbilar med tiden blivit allt större. Fartygens bildäck är inte byggda för dagens bilpark. Enbart M/S Viggen och M/S Alfågeln har tillräckligt med utrymme på bildäck inklusive bilhyllor för dagens fordonstyper.

Antal transporterade motorfordon på de frigående färjorna
Fordonstyp	Antal
Bilar	211 938
Lastbilar	15 196
Bussar	1 223
Traktorer	2 252
Bil + husvagn	802
Husbilar	1 826
Motorcyklar	6 281
Sammanlagt	239 518
Efterlämnade	1 757
Andel lämnade	0,7 %

För Asterholma-, Jurmo- och Enklingelinjerna ingår inte husvagn, husbil och motorcykel i denna statistik.

I denna tabell visas efterlämnade motorfordon fördelade enligt tid
Tid	Antal	Procent
Januari	3	0,2
Februari	8	0,5
Mars	97	5,5
April	140	8,0
Maj	171	9,7
Juni	242	13,8
Juli	553	31,5
Augusti	293	16,7
September	146	8,3
Oktober	84	4.8
November	20	1,1
December	0	0

Följande tabell visar antalet motorfordon som inte rymts med vid enskilda färjturer:

Linjer:	Brändö-Osnäs-linjen	Föglö- linjen	Norra linjen	Södra linjen			Tvär- gående linjen
Fartyg:	M/S Viggen	M/S Knipan/ Lotta II	M/S Alfågeln	M/S Skiftet	M/S Gudingen	M/S Ejdern	M/S Grisslan
Januari		3
Februari		8
Mars	20	53	17				7
April	20	120
Maj	2	162		3	4
Juni	4	200	18		7		13
Juli	38	245	221	12	16	14	7
Augusti	1	212	62	6	5		7
September	4	138	2		2
Oktober	8	57	15		2		2
November		18	2
	97	1 216	337	21	36	14	36
				71
Sammanlagt efterlämnade fordon 1 757

I den följande tabellen visas procentuell linjefördelning av efterlämnade motorfordon. Av tabellen framgår att över två tredjedelar (69,2 %) av de bilar som inte rymts med de frigående färjorna avser Föglölinjen och gäller fartygen M/S Knipan och Lotta II.

Linjer:

Brändö-Osnäs linjen

Föglö-

linjen

Norra

linjen

Södra linjen

Tvär-

gående

linjen

Fartyg:

M/S Viggen

M/S Knipan/
Lotta II

M/S Alfågeln

M/S Skiftet

M/S Gudingen

M/S Ejdern

M/S Grisslan

År 2005

5,5 %

69,2 %

19,2 %

1,2 %

2,0 %

0,8 %

2,0 %

Uppgifter om tomma eller näst intill tomma färjturer saknas. En mera utvecklad statistik skulle enligt revisorernas åsikt underlätta bedömningar på vilket sätt tonnaget skall vara fördelat för att bäst svara upp mot transportbehovet.

Enligt sjötrafikbyråns uppgifter förutsätter inbesparingar av lönekostnader med hjälp av turlisteförändringar att arbetsdagarna förkortas, antingen på morgonen eller på kvällen. Trafikminskning mitt på dagen ger i allmänhet inte lönemässiga inbesparingar. Däremot kan trafikminskning på dagtid ge indirekta inbesparingar genom att underhållsarbete skulle kunna utföras under sådan tid och därmed minska tidsbehovet vid översyner.

Färjfästenas utformning begränsar möjligheterna att omfördela tonnaget. Alla fartyg kan inte angöra samtliga färjfästen. För de större färjorna på norra linjen, M/S Alfågeln och M/S Viggen, är det inte möjligt att angöra färjfästena på andra linjer, med undantag för hamnen i Långnäs. Harparnäs i Kökar planeras byggas om för att också klara angöring av dessa färjor.

På Föglölinjen Svinö-Degerby samt på tvärgående linjen Långnäs-Snäckö (med undantag för Överö) finns s.k. samverkande klaffar varför endast M/S Knipan, M/S Grisslan och M/S Ejdern kan använda dessa p.g.a. att färjfästena inte är tillräckligt breda för norra linjens fartyg.

Avsikten är att alla fartyg på sikt skall kunna gå till samtliga färjfästen. Färjfästena skall byggas bredare och förses med samverkande klaffar. En så omfattande ombyggnad är både tidskrävande och kostsam.

Vid möjlighet att byta ut frigående färjor mot linfärjor görs stora löneinbesparingar. Det närmaste steget i denna riktning kunde enligt vad landskapsrevisorerna erfarit vara att ersätta den frigående färjan M/S Doppingen på linjen Åva-Jurmo med en linfärja.

Landskapsrevisorerna har konstaterat att trafiken på de olika färjlinjerna uppvisar stora variationer i efterfrågan beroende på bland annat årstider. En mera utvecklad statistik skulle vara till fördel vid bedömningen av möjligheterna att fördela tonnaget enligt transportbehov. Enligt landskapsrevisorernas uppfattning kunde färjtrafiken göras mera flexibel om de frigående färjorna i högre grad vid behov kunde omdisponeras mellan olika linjer.

Också den nuvarande utformningen av färjfästena begränsar möjligheterna att omfördela tonnaget mellan de olika linjerna. Det är enligt revisorernas åsikt viktigt att fortsätta arbetet med att anpassa färjfästena till de olika fartyg som kunde trafikera de aktuella linjerna.

Allmänna frågor

Ab Skärgårdsflyg

Allmänt

Enligt 8 § landskapslagen om landskapsrevisionen har landskapsrevisorerna rätt att ta del av utredningar och handlingar också från aktiebolag där landskapet har mer än hälften av de röster som samtliga aktier medför. Enligt 12 § samma lag skall i landskapsrevisorernas berättelse ingå uppgifter om hur ägarinflytandet används i bolag som landskapet helt äger eller har aktiemajoritet i. Landskapsrevisorerna har för finansåret 2005 tagit del av uppgifter från Ab Skärgårdsflyg.

Bolagets aktiekapital uppgår till 163.839 euro fördelat på 96.376 aktier med ett nominellt värde om 1,70 euro. Landskapet äger numera samtliga aktier i bolaget. I landskapets bokslut för år 2005 har upptagits ett bokföringsvärde om 492.629,66 euro för aktierna.

Verksamhet år 2005

Av verksamhetsberättelsen för år 2005 framgår att all flygverksamhet i egen regi inom bolaget är nedlagd. Bolaget äger inte längre några flygplan och den enda person som varit anställd i bolagets tjänst under senare tid pensionerades under året. Bolaget har en styrelse om tre personer vilka alla har anknytning till landskapsregeringen och lagtinget. Som styrelsens ordförande fungerar den ledamot av landskapsregeringen som är ansvarig för trafikavdelningens verksamhetsområde.

Av verksamhetsberättelsen framgår att bolaget under 2005 inte bedrivit annan verksamhet än s.k. köptjänster av taxitransporter med flyg mellan Mariehamn och Åbo. Av bokslutet för år 2005 framgår att bolaget under räkenskapsperioden gjort en förlust om 30.582 euro. Aktiekapitalet utgör 163.839 euro medan en överkursfond är upptagen till 314.254 euro. Sedan en balanserad förlust från tidigare räkenskapsperioder om 301.870 euro och årets förlust beaktats förfogar bolaget enligt bokslutet över ett eget kapital om 145.640 euro.

Landskapsrevisorerna har tagit del av bolagets verksamhetsberättelse samt bolagsstämmo- och styrelseprotokoll för år 2005 och har även erhållit en redogörelse för verksamheten av styrelsens ordförande. Av den information revisorerna erhållit framgår att bolaget delvis aktiverades under sommaren 2005. Orsaken till detta var att det flygbolag som bedrev reguljär trafik mellan Mariehamn och Åbo av lönsamhetsskäl gjorde ett uppehåll i trafiken under högsommaren. Eftersom ett trafikbehov, framför allt i form av transport av åländska patienter i behov av sjukhusvård i Åbo, fanns fattade bolagets styrelse den 21 juni 2005 ett beslut att inköpa taxiflygtransporter av flygbolaget Turku Air i Åbo med en tur per dag under tiden 27.6‑12.8.2005. Ab Skärgårdsflyg åtog sig att samordna och delvis finansiera flygtrafiken. Trafiken möjliggjorde för de vårdbehövande att dagligen besöka sjukhuset i Åbo och återvända hem samma dag. För verksamheten skulle Ab Skärgårdsflyg till flygoperatören erlägga ett överenskommet pris om 2.500 euro exklusive moms för en tur- och returresa till Åbo. I och med att folkpensionsanstalten ersatte patientresor och vissa andra biljettintäkter även kunde påräknas, beräknades dock nettokostnaderna för Ab Skärgårdsflyg per tur ligga vid ett betydligt lägre belopp.

Under december 2005 upphörde det flygbolag som bedrev reguljärtrafik på linjen Mariehamn-Åbo med sin trafik på grund av ekonomiska problem. Samma behov av patienttransporter som fanns under sommaren 2005 konstaterades då föreligga. Styrelsen för Ab Skärgårdsflyg beslöt därför den 11 december 2005 att inköpa och administrera taxiflygtrafik för tiden 12.12.2005-6.1.2006 för samma kostnader som under sommaren 2005. Eftersom någon ny reguljärtrafik på linjen inte kom i gång förlängdes överenskommelsen mellan Ab Skärgårdsflyg och flygbolaget Turku Air först till 27.1.2006 och därefter till 31.3.2006 eller tills annan lösning åstadkommits.

Ett avtal mellan Skärgårdsflyg Ab och Turku Air har senare ingåtts för tiden 24.4.-1.9.2006. Enligt avtalet körs två tur- och returturer måndag - fredag, den första turen för ett pris om 2.500 euro inklusive moms och den andra för ett pris om 1.500 euro inklusive moms. Från den avtalade ersättningen avdras det biljettpris om 360 euro som passageraren erlägger direkt till Turku Air.

Landskapsrevisorernas iakttagelser

Landskapsrevisorerna konstaterar att beslutsfattandet inom Ab Skärgårdsflyg i de angelägenheter som berörts ovan kännetecknats av improvisation och kortsiktiga lösningar. Revisorerna finner att beslutet att inköpa och administrera flygtrafik till Åbo och att med bolagets medel bekosta mellanskillnaden med tanke på omständigheterna kan anses försvarbart. Enligt revisorernas åsikt borde dock styrelsens beslut i ett tidigare skede än vad som skedde ha förankrats genom beslut av ägaren. Nu inkallades en extra bolagsstämma först i januari 2006 efter det att den subventionerade köptrafiken vid olika tillfällen varit i gång under en tidsperiod på över ett halvt år. Eftersom Ab Skärgårdsflyg till hundra procent ägs av Ålands landskapsregering har visserligen, enligt vad revisorerna erfarit, bolagsstyrelsens beslut informellt godkänts i och med att frågan diskuterats under landskapsregeringens s.k. överläggningar. Eftersom verksamheten bedrivs i aktiebolagsform skall dock bolagslagstiftningens beslutsordning iakttas.

Av bolagets verksamhetsplan för år 2006 framgår att man inte planerar någon flygverksamhet i egen regi under året. Om ingen kommersiell trafik på linjen Mariehamn - Åbo inleds kommer bolaget enligt planen att köpa taxiflygtjänster från Turku Air för beräknade kostnader om högst 12.000 euro per månad.

Landskapsrevisorerna konstaterar att Ab Skärgårdsflygs åtgärder att köpa in trafiktjänster på linjen Mariehamn - Åbo har förorsakat bolaget förluster som medför en minskning av bolagets egna kapital. Revisorerna konstaterar också att någon egentlig målsättning för bolagets verksamhet inte förefaller att finnas. Någon flygverksamhet har inte bedrivits sedan flera år tillbaka, bolaget saknar egendom och har inte heller någon anställd personal. Å andra sidan har ägaren landskapsregeringen inte heller väckt frågan om att sätta bolaget i likvidation. En diskussion om bolagets framtida uppgift och verksamhet blir därför nödvändig. Det är enligt revisorernas åsikt inte heller ändamålsenligt att bolaget i längden använder sina egna medel till att upprätthålla en i sig förlustbringande trafik på linjen Mariehamn - Åbo. Om en subventionering av framför allt patienttransporter också framdeles blir nödvändig torde ansvaret för detta behöva överföras på landskapets budget och underställas lagtingets prövning.

Revisorerna har noterat att värdet för landskapets aktier i Ab Skärgårdsflyg i bokslutsbalansen fortsättningsvis upptagits till ett belopp om 492.630 euro fastän bolaget inte mera bedriver annan verksamhet än s.k. köptjänster av taxitransporter med flyg mellan Mariehamn och Åbo. Till följd av de subventionerade resorna som inte motsvaras av motsvarande inkomster har bolagets tillgångar väsentligt minskat under år 2005 och fortsätter att minska under år 2006. En översyn av värderingen för dessa aktier borde därför ha gjorts i bokslutet 2005 och är fortsättningsvis aktuell med hänsyn till dagsläget för bolaget.

Landskapsrevisorerna konstaterar att Ab Skärgårdsflygs beslut att ekonomiskt stöda flygtrafik mellan Mariehamn och Åbo på ett tydligare sätt borde ha förankrats hos ägaren genom bolagsstämmobeslut i ett tidigare skede.

Landskapsrevisorerna har funnit att aktierna i det helägda bolaget Ab Skärgårdsflyg inte omvärderats i balansen trots att tillgångarna i bolaget har minskat genom att utgifter för patienttransporter påförts bolaget utan att motsvarande inkomster tillförts.


	Ålands lagting	BERÄTTELSE nr 1/2005-2006
		Datum
	Landskapsrevisorerna	2006-08-21



	Till Ålands lagting

Mariehamn den 21 augusti 2006
Magnus Lundberg	Birgitta Gustavsson

Anthonio Salminen	Eva Törnroos