Tal och övriga anföranden hållna av åländska representanter vid Nordiska rådets 57:e session i Reykjavik 25-27 oktober 2005.

· Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse nr 01/2005-2006

INNEHÅLL

67. Samarbetsminister Lasse Wiklöf2

125. Samarbetsminister Lasse Wiklöf3

137. Samarbetsminister Lasse Wiklöf3

139. Samarbetsminister Lasse Wiklöf4

229. Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell4

254. Lagtingsledamot Ragnar Erlandsson. 5

256. Lagtingsledamot Ragnar Erlandsson. 6

25. Lantrådet Roger Nordlund

Fru president! Det nordiska samarbetet är någonting som vi alla kan vara väldigt stolta över. Man kan lugnt säga att det är ett varumärke som håller i hela världen. Det betyder mycket för de nordiska länderna, men jag kan också försäkra er om att det betyder ännu mera för de självstyrande områdena. Den fria rörligheten, utbildningen, sjukvården, borttagande av gränshinder m.m. kunde man räkna upp som problem som vi har kunnat lösa till största delen men som det naturligtvis ännu återstår mycket arbete kring.

Själv har jag förmånen att få vara lantråd för Åland, ett självstyrt område som är en del av republiken Finland med en svenskspråkig befolkning och stark kulturell samhörighet med Sverige. Vi får i dag vårt tv- och radioutbud till allra största delen från Sverige, 70 procent av våra ungdomar utbildar sig i dag i Sverige, för att nämna några exempel. Allt detta är möjligt tack vare ett gott samarbete mellan Finland, Sverige och Åland, men också tack vare det nordiska samarbetet som möten som detta lägger grunden för.

Därför, fru president, är det nog en speciell dag i dag när man kan konstatera att statsministrarna har uttalat att det finns enighet om att de självstyrande områdena skall ha starkast möjliga placering i det nordiska samarbetet och gett bollen vidare till samarbetsministrarna att försöka se hur man kan förverkliga detta. Naturligtvis inspirerar det här och ger mod i barm för mera nordiskt arbete och vi kan känna en större trygghet som medlem i den nordiska familjen.

Men, fru president, som hela det nordiska samarbetet för övrigt är detta ett gott exempel för Europeiska unionen. Åland skiljer sig på det sättet från Färöarna och Grönland att vi är medlemmar i den Europeiska unionen tillsammans med Finland, och jag kan säga att mycket av det som vi tar för självklart i det här arbetet är långtifrån självklart i det arbetet. Och kan vi flytta fram vår position i det nordiska samarbetet lite mera, så blir det ett ännu bättre exempel som vi kan använda i vårt EU-arbete och ha det nordiska samarbetet som det goda exemplet.

Formerna är viktiga, men precis som lagmannen för Färöarnas landsstyre sade är det ändå innehållet som är det viktigaste och det är viktigt för oss som arbetar med nordiska frågor att se till att vi lyfter fram sådana frågor som engagerar människorna i våra samhällen. Från åländsk sida har vi i dag valt att på statsministrarnas möte lyfta fram ett initiativ om ytterligare försöka harmonisera miljöarbetet i Norden. Det har vi gjort därför att vi har märkt när vi själva har höjt profilen och ambitionsnivån i vårt eget miljöarbete att det finns ganska stora skiljaktigheter och argument som att: ”men då flyttar vi till ett grannland i stället”. Den debatten tycker vi att vi borde få bort i det nordiska samhället; vi borde alla ha en gemensam hög ambitionsnivå när det gäller miljöarbetet och vi borde se till att det inte blir någon förflyttning mellan länderna och en konkurrenssituation på det sättet.

Så tror jag också, fru president, att miljöfrågorna är av den arten att de faktiskt engagerar framför allt de unga människorna i våra nordiska samhällen. Jag tror att det finns en beställning på att vi alltid skall se till att vi håller de frågorna högt på agendan i det nordiska arbetet.

Från miljö är det lätt att komma över till energi. Jag tror också att det är en av de frågor som vi måste fokusera på i det nordiska arbetet. Vi ser vad som händer i världen i dag: energipriserna, bristen på energi. Vi måste se till att vi är den del av världen som satsar på forskning och utveckling så att vi kan försörja vårt näringsliv och våra samhällen med energi och på det sättet kunna vara konkurrenskraftiga också i framtiden.

Lissabonstrategin tar sikte på att Europa skall vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi fram till år 2010. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi här i det nordiska samarbetet funderar såsom våra näringsministrarna har börjat göra om hur vi kan förverkliga Lissabonstrategin i vårt eget nordiska arbete och se till att vi inte bara blir hela Europas spjutspets utan att vi också blir världens spjutspets i detta utvecklingsarbete. Jag tror att ett förverkligande av Lissabonstrategin på nordisk nivå nog är en förutsättning för att vi också i fortsättningen skall kunna upprätthålla det som vi kanske är mest kända för ute i världen, nämligen den s.k. nordiska välfärdsmodellen.

Också det, fru president, ett varumärke som vi har anledning att vara mycket stolta över.

67. Samarbetsminister Lasse Wiklöf

Herr president! De nordiska samarbetsministrarna har under det här året med hjälp av den nordiska samarbetskommitten NSK som styrgrupp utfört ett arbete med att omstrukturera det nordiska samarbetet i syfte att uppnå en tydligare prioritering och effektivering. Mycket talartid kommer säkert framdeles att ägnas denna nya struktur för det nordiska ministerrådet och därför tänker jag endast mycket kort beröra frågan om de självstyrande områdenas roll.

De självstyrande områdenas roll i Nordiska ministerrådets och Nordiska rådets arbete anges som en föregångare för hur autonoma områden kan och skall behandlas i internationellt samarbete, vilket är särskilt viktigt för små folk och små språkområden som behöver stöd och goda kontakter till omkringliggande områden. Det har därför varit viktigt för oss att omstruktureringen inte på något sätt får leda till en försämring av den roll vi redan uppnått och det är därför jag med mycket stor glädje och tillfredsställelse konstaterar att så också framhålls i förslaget, där det sägs att vi inte bara som nu kan delta i det formella samarbetet utan att vi också ges möjligheter att delta i det informella nordiska samarbetet. För oss är det i realiteten ett framsteg eftersom vi tidigare ofta stått vid sidan av då ärenden och problemställningar hamnat på den informella diskussions- och beslutsagendan. Jag vill i det här sammanhanget rikta ett särskilt tack till statsministrarna som vid sitt möte på Bornholm just klart och tydligt manifesterade detta.

Jag vill också ta tillfället i akt att framhålla det förtjänstfulla arbete som utförts under ledning av Poul Schlüter när det gäller att riva handels- och gränshinder av olika slag. Sverige satte under sitt ordförandeskap fokus på gränshindren och sedermera har också Island och Danmark följt upp de här frågeställningarna på ett utmärkt sätt. Finns det vilja, finns det en väg och vi politiker har ingen som helst orsak att försvåra medborgarnas vardagliga liv. Det går alltid att förenkla och vi borde ständigt också i beslutsfattandet tänka på att vi i görligaste mån kan förena intentioner över gränserna så att vi slipper de här problemställningarna i det långa loppet. För oss som bor på Åland och är medlemmar av EU:s tullunion men icke dess skatteunion är gränsproblematiken särskilt svår. Jag vill därför vädja till alla de nationer som också är medlemmar i EU att när Finland, med vilket vi har ett utomordentligt gott samarbete när det gäller att eliminera handels- och gränshinder i olika former också gentemot EU, att ni ville ställa upp och medverka och stötta Finland när frågan dras i rådet. Jag inte bara tror det, jag är förvissad om att det stödet kommer mycket entydigt.

125. Samarbetsminister Lasse Wiklöf

De här frågeställningarna är mycket bekanta för oss på Åland också men det är allenast inte problemställningar fokuserade kring handläggningstiden. Hela pensionsfrågan när det gäller utvandring från vårt samhälle och tillbakavandring, vilket vi nu får när människorna uppnår pensionsålder, är oerhört komplex och jag uppskattar när minister Andnor säger att vi måste ha en helhetsbild av allt. I vårt fall är det så, och det känns väldigt jobbigt att Sverige tog hand om våra utvandrare på 50-, 60- och 70-talet när vårt samhälle inte kunde försörja dem. Det är vi tacksamma för. Nu när de har tjänat sitt bröd och tjänat det svenska samhället, kommer de tillbaka till hembygden på ålderns höst. Och vad händer då? Jo, då är alltså våra skattesystem så ordnade att det ofta är fattiga kommuner ute i skärgården som har att sköta hela omsorgsbilden kring dessa människor och inte får ett öre i skatt. Det är en oerhört svår och komplicerad fråga som jag också vill diskutera mycket mera inom samarbetsministerskrået.

137. Samarbetsminister Lasse Wiklöf

Herr president! Det var ju spännande. Östersjöområdet har för oss alltid varit en möjlighet, men ju längre tiden har gått desto klarare har det framstått att det börjar bli en begränsande faktor. Nedsmutsningen av Östersjön har fört oss så långt att det inte längre bara är tal om ett miljöproblem utan det börjar bli ett handikapp också när det gäller att utveckla näringslivet.

Mycket utifrån de föresatser som jag själv faktiskt i Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott var med och drev tillsammans med den finska delegationen för ett antal år sedan har nu framgångsrikt förverkligats när det gällde till exempel utsläppen från fartyg till luft och vatten. Det har gett oss blodad tand att gå vidare och verkligen försöka. Vi ser att politiken biter, det hjälper. Och Åland har tyvärr varit en av dem som har varit sämst i klassen, trots att vi i både tid och otid har stått på barrikaderna och kanske krävt mest av alla. Vi har alltså insett att vi måste själva förverkliga en politik som gör oss trovärdiga också när vi går ut och diskuterar.

Nu har den åländska regeringen lagt ett nytt miljöhandlingsprogram som jag menar att är lite utöver det vanliga. Vi hade trovärdighet när vi angrep sjöfarten för utsläppen, därför att sjöfarten betyder så mycket, 40 % av vår egen bnp. Alltså sanerade vi i de egna förhållandena. Vi har fiskodling som står för 65 % av de åländska fosforutsläppen och 33 % av kväveutsläppen. För att komma tillrätta också i de avseendena har vi infört oerhört stränga krav, väl medvetna om att det är en klart försvårande faktor för näringen. Inom fem år skall det vara halverat, inom ytterligare fem år ska utsläppen vara nere på 20 % av dagens nivå.

Vi satsar hårt på bioenergi. Vi har nu 40 % av hushållen intäckta med bioenergi, och snart är vi över 50 %. Vi utreder förutsättningar att bli självförsörjande på etanol. De här förnyelsebara energikällorna är det som håller för framtiden, som vi måste satsa mycket, mycket hårt på. Vindkraften är med våra planer uppe i 25 % av vår energiförsörjning och kommer att överstiga 30 när vi är klara med processen. Vi arbetar för en hållbar framtid. Vi vill vara på vågens framkant, och vi vill verkligen sörja för att bli ett mönster i det nordiska samfundet och inte en belastande faktor. Det finns en del att ta efter också för andra länder.

139. Samarbetsminister Lasse Wiklöf

Herr president! När det gäller suveränt medlemskap i Nordiska rådet har vi på Åland diskuterat ett förhållningssätt som bygger på att med jämna intervaller gå igenom frågan; vi hade Petri-kommittén, vi hade Kling-kommittén, som alla med 20 års intervaller tog sig an frågan och analyserade hur man kunde förbättra för de självstyrande områdena, bland andra faktorer.

Vi tycker tiden är inne för en ny översyn av hela den här processen. För övrigt deltar vi som en ganska självständig delegation i Nordiska rådet i dag, även om vi också är medlemmar i den finländska delegationen, vilket vi i många avseenden dragit nytta av. Jag tror att ett nytt processande p.g.a. tiden som har gått är moget. Vi behöver ha en diskussion och jag tycker att en arbetsgrupp kunde se över de här frågorna.

229. Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell

Fru president! De nordiska kulturministrarna har i dag fattat beslut om att förändra strukturen för det nordiska kultursamarbetet. De föreslagna förändringarna är omfattande, och en hel arbete återstår innan alla berörda, inte minst kulturaktörerna tunt om i Norden, tydligt kommer att se konsekvenserna av denna förändring.

På Åland har vi följt processen och även ordnat diskussionstillfällen för beörda parter under året som gått. En viss tveksamhet har det funnits inför denna omstrukturering, speciellt bland kulturaktörerna. Bland annat har det framkommit farhågor för en förstärkt politisk styrning av kultursamarbetet, liksom rädslan för att armlängdsprincipen går om intet. Den nya strukturen som skall ersätta etablerade kommittéer har hittills uppfattats som abstrakt och ganska svår att greppa. Nordiska ministerrådet har ett år på sig att konkretisera vad det nya kommer att innebära.

Vi har från Ålands sida konstaterat att man i den nya strukturen väl beaktar de självstyrandena områdenas intressen och fortsatta möjligheter till delaktighet. Det är vi förstås mycket nöjda med. De självstyrande områdena bidrar i hög grad till den särprägel som Norden har som region. Samarbetet med de nordiska länderna är också synnerligen viktigt för att de självstyrande områdena skall kunna utveckla det egna kulturlivet.

Vi är därför glada att de nordiska husen och instituten bibehålls. Nordisk institution på Åland är mycket viktig kulturell port för Åland ut till det övriga Norden och vice versa. Åland har av naturliga skäl erfarenhet av olika slags samarbete kring Östersjön. Den nya strukturen kan ytterligare stärka institutionen som nu kan påta sig nya administrativa uppgifter, med särskilt fokus på Östersjösamarbetet.

Det folkliga utbytet på gräsrotsnivå är mycket viktigt för oss. Den kulturella och sociala sammanhållningen i Norden ska fortsätta att utvecklas, detta då den nordiska identiteten inte uteslutande kan bäras upp av ett relativt litet antal stora kulturinstitutioner, utan vi behöver också en folklig legitimitet.

Genomförandet av den nya strukturen påbörjas efter denna session och temaprogrammen samt Nordisk kulturforum utvecklas. För vår del är det viktigt att man även i fortsättningen beaktar de självstyrande områdenas särförhållanden, litenhet med små institutioner. Jag vill tacka de nordiska ministrarna för ett gott samarbete.

254. Lagtingsledamot Ragnar Erlandsson

Fru president! Landskapslagen om lotterier och landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening reglerar i princip all lotteri- och spelverksamhet som kan ske i landskapet Åland och ombord på passagerarfartyg med hemort på Åland. Spelet på Åland regleras i princip ungefär på samma sätt som i Finland, och Åland fungerar som ett eget spelland i Norden. Detta medför ett stort ansvar i att utveckla spelverksamheten så att den sker i enhetlighet med gällande lagstiftning. Spelets avkastning används uteslutande till stöd för idrott, kultur och social verksamhet på Åland. Spelet bedrivs med iakttagande av de risker som finns för ett spelberoende. Broschyrer om spelets risker har utarbetats och utdelats på alla möjliga spelplatser.

På Åland verkar bara ett spelbolag, Ålands Penningautomatförening, PAF, som ägs av ett antal större humanitära föreningar men verkar under strikt kontroll av Ålands landskapsregering.

PAF distribuerar spel även digitalt över Internet och via mobiltelefon. Så gör många spelbolag i världen. Den nya tekniken känner som bekant inga landsgränser; följaktligen kan spelare också utanför Åland ta del av PAF:s digitala spel.

Detta har lett till en mindre konflikt mellan PAF och de finländska myndigheterna. Högsta domstolen har slagit fast att den marknadsföring som PAF bedrev i riket Finland åren 2000-2001 var olaglig. Efter år 2001 upphörde PAF med sin marknadsföring i Finland, men det oaktat deltar många finländare i PAF:s spel på liknande sätt som man tar del av andra utländska aktörers spel.

Trots att PAF upphört med marknadsföringen i Finland väcker ändå det spel som bedrivs på Åland irritation, medan det spel som andra utlandsbaserade bolag möjliggör för finländare förefaller att vara helt acceptabelt.

Men detta är inte poängen i mitt anförande, utan det är svårigheten i att förmå EU att godkänna de nuvarande nationella monopolen där lagstiftningen historiskt huvudsakligen är motiverad av ekonomiska skäl. Lotterilagens i Finland definition av ett lotteri är ”verksamhet som bedrivs i syfte att skaffa medel”. Avkastningen skall politikerna använda för att stöda ändamål som annars borde betalas med skattemedel. Tyvärr är den motiveringen i direkt strid med EU:s grundfördrag. Monopol får inte upprätthållas med ekonomiska motiveringar.

Min slutsats blir att de nordiska spelländerna borde lära av den åländska spellagstiftningen och sedan ta sig an EU för att få kulturutskottets rekommendationer förverkligade.

256. Lagtingsledamot Ragnar Erlandsson

Som framgick av mitt anförande skedde lagstridig marknadsföring av spelverksamheten på Åland 2000—2001, men nu har Åland upphört med den marknadsföringen. Vi har i stället under årens lopp sökt samarbete och samverkan för att nå en lösning som man också är nöjd med både på Åland och i riket. Därmed vill vi från Ålands sida undanröja denna helt onödiga konflikt. Problemet är sedan hur man ska i de nordiska länderna förhålla sig till utländska aktörer som kommer in i bilden. Vi vet att det strömmar in spelmöjligheter som ökar oerhört i våra nordiska länder. Här tror jag att vi har ett särskilt ansvar för att också utveckla spel på Internet i våra nordiska länder så att vi behåller greppet om spelen och framför allt håller den finansiella stödmöjligheten i våra länder.


	Ålands lagting	BILAGA nr 3
		Datum
	Ålands delegation i Nordiska rådet	2006-08-21



	Till Ålands lagting