|
|
|
||
|
|
FRAMSTÄLLNING nr 14/2005-2006 |
||
|
|
Datum |
|
|
|
|
2006-03-23 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
Ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Genom den nya landskapslagen som tillika är en blankettlag upphävs den nuvarande landskapslagen (1971:12) om tillämpning av riksförfattningar om explosionsfarliga ämnen.
I riket har lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) ersatt lagen om explosionsfarliga ämnen (FFS 263/1953). Den nya rikslagen som nedan går under benämningen kemikaliesäkerhetslagen innehåller bestämmelser om industriell hantering och upplagring av alla farliga kemikalier, både de som är brand- och explosionsfarliga och de som är hälso- och miljöfarliga. Kemikaliesäkerhetslagen innehåller även bestämmelser om handel med och tillverkning, import, användning, överföring, överlåtelse, innehav, upplagring, förvaring och förstöring av explosiva varor och farliga kemikalier. Dessutom innehåller kemikaliesäkerhetslagen bestämmelser om vad som skall beaktas vid installering och underhåll av de apparater som används vid hanteringen av farliga kemikalier. Huvuddelen av bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen är inte nya, utan de har överförts från gällande riksförordningar i enlighet med bestämmelserna i 80 § grundlagen (FFS 731/1999) om skyldigheten att genom lag utfärda bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Genom den föreslagna blankettlagen blir kemikaliesäkerhetslagen, med vissa i blankettlagen angivna avvikelser, tillämplig i landskapet.
Lagförslaget innehåller även bestämmelser om besiktning av oljecisterner som till viss del avviker från bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen. Enligt förslaget skall alla cisterner av en viss konstruktion och minimistorlek besiktigas, oavsett de befinner sig ovan jord eller i marken. Lagförslaget innehåller även vissa kompletterande straffbestämmelser. Utöver straffbestämmelserna i 125 § kemikaliesäkerhetslagen skall bestämmelserna i 44 kap. 11 § strafflagen (FFS 39/1889) om straff för brott mot bestämmelserna om explosiva varor tillämpas i landskapet. Även bestämmelserna i 44 kap. 12 § i strafflagen om straff för ovarsam hantering av en farlig kemikalie eller explosiv vara eller en sådan produkt som avses i 5 kap. kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i landskapet.
INNEHÅLL
1. Rikets lagstiftning om explosionsfarliga ämnen - en kort beskrivning
2. Central landskapslagstiftning om explosionsfarliga ämnen
3. Lagstiftningsändringar i riket
3.1 Lagstiftningsmässiga brister
3.2 Ny rikslag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor - viktiga särdrag
3.3 Övriga syften med lagändringarna
4. Landskapsregeringens förslag
4.2 De viktigaste hållpunkterna i förslaget
8. Övriga omständigheter som inverkat på framställningens innehåll
8.2 Besiktning av oljecisterner
1. Rikets lagstiftning om explosionsfarliga ämnen - en kort beskrivning
Lagen om explosionsfarliga ämnen (FFS 263/1953) trädde i kraft den 1 januari 1954. Den har ändrats ett flertal gånger under den tid den varit i kraft. Syftet med lagen är att upprätthålla den allmänna säkerheten samt att förebygga person- och egendomsskador. Lagen är en s.k. ramlag som innehåller ett omfattande bemyndigande att i förordning utfärda närmare tillämpningsföreskrifter om explosionsfarliga ämnen.
Med stöd av 1 § lagen om explosionsfarliga ämnen är det möjligt att i förordning utfärda föreskrifter om tillverkning, införsel, innehav, försäljning eller annan överlåtelse, forsling och användning av samt kvaliteten hos explosiva ämnen, brännbara vätskor och gaser ävensom andra med dem jämförbara explosionsfarliga eller självantändliga ämnen och produkter samt produkter som under vissa omständigheter bildar explosionsfarliga ämnen. Det är vidare möjligt att utfärda förordningsföreskrifter om tillverknings- och upplagringsanordningar samt förbrukningsapparater för dessa ämnen och produkter samt om införsel, försäljning och annan överlåtelse, drift, besiktning och installation av samt service för dylika anordningar och apparater. Föreskrifterna om explosiva varor skall utformas så att risken för att det uppstår farliga situationer i samband med hanteringen och tillverkningen av explosiva varor minimeras. Sådan verksamhet som avses i lagen om explosionsfarliga ämnen får bedrivas endast om verksamhetsutövaren har beviljats särskilt tillstånd därtill.
I riket har handels- och industriministeriet i enlighet med 3 § lagen om explosionsfarliga ämnen det övergripande ansvaret för att lagen efterlevs. Säkerhetsteknikcentralen, vilken lyder under handels- och industriministeriet, utövar närmare tillsyn över att lagens bestämmelser följs. Även andra myndigheter kan genom bestämmelser i förordning anförtros tillsynsuppgifter.
Med stöd av 1 § lagen om explosionsfarliga ämnen har flera förordningar utfärdats. I förordningarna har både verksamhetsutövarna och enskilda personer påförts olika skyldigheter. Med stöd av lagen har också ett flertal EG-direktiv rörande olika produkter, såsom gasanordningar, explosiva varor för civilt bruk, aerosoler, utrustningar och säkerhetssystem, avsedda för att användas i explosionsfarliga luftblandningar, satts i kraft nationellt. Ett sådant direktiv utgörs av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, det s.k. Seveso-II direktivet.
2. Central landskapslagstiftning om explosionsfarliga ämnen
Genom landskapslagen (1971:12) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar rörande explosionsfarliga ämnen, nedan kallad blankettlagen om explosionsfarliga ämnen, har med vissa avvikelser lagen om explosionsfarliga ämnen och ett flertal riksförordningar om explosionsfarliga ämnen gjorts tillämpliga i landskapet.
Ändringar som görs i lagen om explosionsfarliga ämnen skall enligt 1 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen tillämpas i landskapet från och med den dag de träder i kraft i riket.
Enligt 2 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen skall de förvaltningsuppgifter, vilka enligt lagen om explosionsfarliga ämnen och de författningar som utfärdats med stöd av den ankommer på statens myndigheter, i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området. Enligt 3 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen övervakar landskapsregeringen att bestämmelserna i lagen om explosionsfarliga ämnen och de författningar som utfärdats med stöd av den följs. För övervakningen kan landskapsregeringen anlita riksmyndigheter.
Inom sin lagstiftningsbehörighet har landskapsregeringen enligt 4 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen rätt att i landskapsförordning utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av de riksbestämmelser om explosionsfarliga ämnen som utfärdats med stöd av lagen om explosionsfarliga ämnen.
3. Lagstiftningsändringar i riket
3.1 Lagstiftningsmässiga brister
I riket har det konstaterats att lagen om explosionsfarliga ämnen inte uppfyller bestämmelserna i 80 § grundlagen (FFS 731/1999) om skyldigheten att genom lag utfärda bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Med stöd av rikslagen har det i förordning utfärdats föreskrifter om centrala skyldigheter både för verksamhetsutövare och enskilda personer. Vidare har bemyndigandena att utfärda förordningar formulerats mycket generellt i lagen. På grund av detta har det på rikshåll ansetts nödvändigt att ändra lagstiftningen så att den följer kraven i grundlagen. Förnyandet och utfärdandet av bestämmelser på förordningsnivå och lägre förutsätter enligt grundlagen att bemyndigandena att utfärda förordning är exakt avgränsade i lag.
3.2 Ny rikslag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor - viktiga särdrag
Med anledning av vad som angavs i föregående avsnitt har en ny lag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), nedan kallad kemikaliesäkerhetslagen, antagits i riket. Lagens tillämpningsområde täcker tillämpningsområdet för den nuvarande lagen om explosionsfarliga ämnen samt bestämmelserna om industriell hantering och upplagring av hälso- och miljöfarliga kemikalier i 7 kap. kemikalielagen (FFS 744/1989). Detta betyder att att bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen till sitt materiella innehåll i stort sett överensstämmer med motsvarande bestämmelser i lagen om explosionsfarliga ämnen. Huvuddelen av kemikaliesäkerhetslagens bestämmelser har överförts från lagen om explosionsfarliga ämnen. Kemikaliesäkerhetslagen innehåller även bestämmelser som överförts från gällande förordningar.
Enligt kemikaliesäkerhetslagens 1 § är syftet med lagen att förebygga och avvärja skador på person, miljö och egendom vilka förorsakas vid tillverkning, användning, överföring, upplagring, förvaring och annan hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Syftet med lagen är dessutom att främja den allmänna säkerheten.
Enligt sin 2 § innehåller kemikaliesäkerhetslagen bestämmelser om
1) industriell hantering och upplagring, överföring och förvaring av farliga kemikalier,
2) vilka säkerhetskrav som skall ställas på explosiva varor samt vad som gäller vid handel med och tillverkning, import, användning, överföring, överlåtelse, innehav, upplagring, förvaring och förstöring av explosiva varor,
3) vilka säkerhetskrav som skall ställas på anordningar och aggregat som används vid de verksamheter som avses i 1 och 2 punkten och vilka åtgärder som skall vidtas för att säkerställa att anordningarna och aggregaten uppfyller kraven,
4) vilka säkerhetskrav som skall ställas i samband med installation och underhåll av de anordningar och aggregat som avses i 3 punkten samt vilka andra åtgärder som skall vidtas för att förhindra skador samt
5) vilka åtgärder som skall vidtas för att avvärja den explosionsrisk som damm medför då farliga kemikalier lagras och hanteras industriellt och då explosiva varor lagras och tillverkas.
De grundprinciper för en säker verksamhet som presenteras i kemikaliesäkerhetslagens 2 kap. är ett koncentrat av gällande bestämmelser och i dem har de krav som ställs på säkerhetsledningssystemen i Seveso II-direktivet beaktats.
Om den som arrangerar eller annars ansvarar för säkerheten vid ett allmänt möte eller en offentlig tillställning har tänkt använda sig av explosiva varor eller brand- och explosionsfarliga kemikalier som specialeffekter måste han eller hon, enligt de nya bestämmelserna i 9 kap. kemikaliesäkerhetslagen, göra en särskild anmälan om detta till räddningsmyndigheten.
I 10 kap. kemikaliesäkerhetslagens har vissa tilläggsskyldigheter påförts de verksamhetsutövare som svarar för tillverkningen eller importen av fyrverkeripjäser.
Enligt 27 § kemikaliesäkerhetslagen övervakar de regionala räddningsmyndigheterna den industriella hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier i liten skala. Statsrådsförordningar, utfärdade med stöd av lagen, skall innehålla nödvändiga bestämmelser om hur den regionala räddningsmyndigheten och kommunens kemikalietillsynsmyndighet skall samverka för att kemikaliesäkerhetslagen skall kunna efterlevas.
Kemikaliesäkerhetslagens bestämmelser om bemyndiganden att utfärda förordningar uppfyller de i grundlagen ställda kraven på tillräcklig exakthet och tydlig avgränsning. I korta kapitel har bemyndigandena att utfärda förordningar samlats i en paragraf i slutet av kapitlet. I övriga kapitel ingår bemyndigandena att utfärda förordningar som det sista momentet i paragrafen i fråga.
3.3 Övriga syften med lagändringarna
Avsikten med lagändringen är också att klargöra kemikaliesäkerhetslagens förhållande till kemikalielagen. Bestämmelser som gäller industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier har koncentreras till kemikaliesäkerhetslagen. Samtidigt har bestämmelserna i kemikalielagen som gäller industriell hantering och upplagring av hälso- och miljöfarliga kemikalier upphävts. Denna lösning minskar behovet att utfärda bestämmelser som överlappar varandra. Detta gör också kemikalielagens syfte och tillämpningsområde klarare.
4. Landskapsregeringens förslag
Med hänsyn till att de ovannämnda lagändringarna i riket föreslår landskapsregeringen att landskapslagstiftningen om explosionsfarliga ämnen och kemikalier uppdateras på sätt som framgår av lagförslaget nedan. Härigenom kommer även landskapslagstiftningen om explosionsfarliga ämnen och kemikalier att uppfylla grundlagens krav.
Ett sätt att genomföra förslaget skulle vara att ändra vissa paragrafer i blankettlagen om explosionsfarliga ämnen samtidigt som några ytterligare paragrafer skulle fogas till lagen ifråga. Emellertid skulle ändringarna då bli relativt omfattande. Landskapsregeringen anser därför att det är mer ändamålsenligt att blankettlagen om explosionsfarliga ämnen upphävs och ersätts med en helt ny landskapslag ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor, nedan kallad blankettlagen om kemikaliesäkerhet.
4.2 De viktigaste hållpunkterna i förslaget
4.2.1 Hänvisningsändringar
Inledningsvis innebär förslaget att 1 § blankettlagen om kemikaliesäkerhet förses med en hänvisning till kemikaliesäkerhetslagen. Härigenom görs kemikaliesäkerhetslagen, med de i blankettlagen om kemikaliesäkerhet angivna avvikelserna, tillämplig i landskapet.
4.2.2 Oljecisterner
I kemikaliesäkerhetslagens 54 § finns en bestämmelse om periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner (exempelvis cisterner för bränslen i mark) enligt vilken ägaren eller innehavaren skall se till att underjordiska oljecisterner som är belägna på viktiga grundvattenområden eller på andra grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning genomgår periodiska besiktningar. Vidare skall enligt 54 § en cistern, som vid besiktningstillfället konstateras vara i ett sådant skick att risk för oljeskada föreligger, repareras eller tas ur bruk. En cistern som orsakar omedelbar fara skall genast tas ur bruk.
Att kemikaliesäkerhetslagens 54 § endast innehåller ett krav på besiktning av underjordiska cisterner är enligt landskapsregeringens förmenande otillräckligt. Oljeutsläpp kan döda djur och växter om det sker utsläpp i mark eller i vatten oavsett utsläppen härrör från underjordiska cisterner eller cisterner ovan jord. Utsläpp från läckande cisterner av olja, bensin eller andra brandfarliga vätskor kan skada grundvatten och vattentäkter för åratal framöver. Oavsett om någon har en mindre villatank för olja, en större cistern för bensin på sin gård eller en cistern som används för upplagring i samband med större eller mindre industriell hantering av farliga kemikalier och explosiva varor, är det rimligt att ägaren eller innehavaren av cisternen ansvarar för lagringen och hanteringen av olja och andra miljöfarliga vätskor. Det är av yttersta vikt att miljöfarliga vätskor lagras och hanteras på ett korrekt sätt. Förvaringstankar för miljöfarliga vätskor, cisterner, blir med tiden utsatta för allehanda angrepp. Stålcisterner rostar med tiden och plastcisterner kan efterhand ta skada av tillsatsämnen i olja eller bensin. Det kan vara svårt för den enskilde att se exakt i vilket skick en cistern är. Mindre läckage kan vara svårt att upptäcka, särskilt om det sker i mark och från dolda rörledningar i betong. Och om ett större läckage skulle ske kan skadorna vara svåra att åtgärda eller medföra stora saneringskostnader. Av den anledningen är det viktigt att det i blankettlagen om kemikaliesäkerhet intas förebyggande bestämmelser som innebär att alla cisterner av en viss konstruktion och minimistorlek skall kontrolleras regelbundet oavsett de är belägna ovan jord eller är att klassificera som underjordiska cisterner.
4.2.3 Straffbestämmelser
Som ett led i det revideringsarbete av strafflagen (FFS 39/1889) som alltjämt pågår tillämpas den s.k. koncentrationsprincipen vilket innebär att alla de straffbestämmelser med hot om fängelse som finns i speciallagstiftning skall överföras till strafflagen. I en situation där lagstiftningen till sitt omfång hela tiden ökar är det således tänkt att strafflagen skall vara det ställe där de mest klandervärda brotten, dvs. brotten mot bestämmelser som innehåller hot om fängelsestraff, i sin helhet finns samlade. Koncentrationsprincipen är en av de viktigaste principerna som hänför sig till totalreformen av strafflagen. En fördel med principen har ansetts vara att den gör det möjligt att lättare än förut bedöma hur olika bestämmelser förhåller sig till varandra. När alla de gärningar som kan bestraffas med fängelse finns samlade i strafflagen blir det t.ex. lättare att fastställa straffskalorna med hänsyn till hur klandervärda de olika gärningarna är i relation till varandra.
Till följd av att koncentrationsprincipen tillämpas inom strafflagstiftningen så innehåller kemikaliesäkerhetslagen straffbestämmelser som endast möjliggör utdömande av bötesstraff i händelse av att någon handlar i strid mot kemikaliesäkerhetslagens bestämmelser. Kemikaliesäkerhetslagens straffbestämmelser finns i 125 § om brott mot bestämmelserna om explosiva varor. Brott som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet begåtts i strid mot kemikaliesäkerhetslagens bestämmelser på ett sätt som motiverar utdömande av fängelsestraff finns angivna i 44 kap. 11 och 12 §§ strafflagen. Strafflagsbestämmelser som hänför sig till ett rättsområde som faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet gäller inte per automatik i landskapet.
Det är av yttersta vikt att det även i landskapslagstiftningen ges utrymme för att utdöma fängelsestraff i händelse av att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet handlar i strid med de bestämmelser i kemikaliesäkerhetslagen som genom blankettlagstiftning gjorts tillämpliga i landskapet. För att detta skall vara möjligt i förevarande fall föreslår landskapsregeringen att det införs kompletterande straffbestämmelser i blankettlagen om kemikaliesäkerhet varigenom vissa bestämmelser i strafflagen blir tillämpliga i landskapet. Härigenom erhålls ett heltäckande sanktionssystem som, i likhet med vad som är fallet på rikssidan, möjliggör en effektiv lagföring av alla typer av brott mot de bestämmelser i kemikaliesäkerhetslagen som genom blankettlagstiftning gjorts tillämpliga i landskapet.
För ägare och innehavare av oljecisterner medför förslaget ökade kostnader som inte finns i dagsläget. Kostnadsstorleken blir beroende av hur ofta oljecisternerna inspekteras. I övrigt medför förslaget inga betydande ekonomiska verkningar, eftersom bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen inte innehåller några betydande avvikelser från bestämmelserna i lagen om explosionsfarliga ämnen. Huvuddelen av bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen finns redan i olika riksförordningar vilka genom landskapsförordningen (2004:14) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om explosionsfarliga ämnen och kemikalier gjorts tillämpliga i landskapet.
Lagförslaget innebär att de tillsynsuppgifter som gäller liten industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier koncentreras enbart till räddningsmyndigheterna vilket betyder att hälsonämndens uppgifter minskar. Således påförs kommunerna nya skyldigheter i och med att vissa myndighetsuppgifter överförs från landskaplig nivå till kommunal nivå. Antalet tillsynsobjekt i kommunerna varierar stort. I största delen av kommunerna har tillsynsobjekten dock i praktiken varit mycket få, vilket gör att effekten av ändringen kommer att bli liten i dessa kommuner.
Förslaget har inga särskilda verkningar på jämställdheten mellan könen. Syftet med lagändringen är som framgått tidigare att förebygga och avvärja skador på person, miljö och egendom som förorsakas av tillverkning, användning, överföring, upplagring, förvaring och hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Syftet med ändringen är också att främja den allmänna säkerheten.
Ett av de centrala målen med lagändringen är att förebygga miljöskador. Genom att lagstiftningen görs klarare förbättras möjligheterna i det arbete som skall göras inom företag och förvaltning för att förebygga olyckor. Följaktligen har lagförslaget positiva miljökonsekvenser som en följd av att de utsläpp i miljön som olyckor förorsakar minskar.
Lagförslaget innebär att det i landskapslagstiftningen intas bestämmelser som reglerar hanteringen av explosiva varor och farliga kemikalier och som inte rör rikets säkerhet. Lagförslaget innebär även att det i landskapslagstiftningen intas bestämmelser som anger vilken uppgift landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter skall ha i anslutning till hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor. Dessutom anges vilken uppgift berörda kommunala myndigheter skall ha vid nämnda hantering. Även bestämmelser som anger på vilka grunder avgifter utgår för berörda myndigheters prestationer i samband med hanteringen ifråga skall enligt förslaget intas i landskapslagstiftningen. Vidare innebär förslaget att det intas bestämmelser som hänför sig rättsområdet för allmän ordning och säkerhet, brand- och räddningsväsendet, byggnads- och planväsendet, natur- och miljövården samt näringsverksamheten. Genom lagförslaget blir det även möjligt att under vissa i blankettlagen om kemikaliesäkerhet särskilt angivna förutsättningar vidta tvångsåtgärder mot den enskilde, såsom utdömande av straff eller vite, om han eller hon handlar i strid mot vad som följer av blankettlagen om kemikaliesäkerhet.
De i föregående stycke angivna rättsområdena faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet jämlikt 27 § 35 p och 18 § 1, 4, 5, 6, 7, 10, 22, 25 och 26 pp självstyrelselagen (1991:71) för Åland med stöd av vilka blankettlagen om kemikaliesäkerhet således tillkommit.
Lagförslaget innebär även att bestämmelser som hänför sig till rikets lagstiftningsbehörighet intas i landskapslagstiftningen. Enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen kan i landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas bestämmelser av rikslagstiftningsnatur förutsatt att de är i sak överensstämmande med motsvarande stadganden i rikslagstiftningen.
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen. Förslaget har även skickats på remiss till kommunerna och till Ålands kommunförbund för utlåtande. I stort sett alla kommuner har inkommit med yttranden. Brändö kommun, Kumlinge kommun samt Ålands kommunförbund har inte yttrat sig över förslaget.
8. Övriga omständigheter som inverkat på framställningens innehåll
Enligt blankettlagen om kemikaliesäkerhet skall räddningsmyndigheterna övervaka den småskaliga industriella hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier i landskapet. För räddningsmyndigheternas del medför de nya reglerna ett utökat kontroll- och uppföljningsansvar för att kemikalierna hanteras och upplagras i överensstämmelse lag eller annan författning. Ansvarssystemet skall vara enhetligt. Om det yttersta ansvaret härvidlag skulle delas upp på flera myndigheter skulle det i det enskilda fallet kunna uppstå oklarheter om vem som skall stå till svars då bestämmelserna i blankettlagen om kemikaliesäkerhet överträds. För att blankettlagen om kemikaliesäkerhet skall kunna få full genomslagskraft är det därför viktigt att kunna avgöra på vem sanktionsbestämmelserna skall kunna tillämpas.
8.2 Besiktning av oljecisterner
När det gäller besiktningen av oljecisterner, vilken för övrigt på den enskildes initiativ skall utföras av särskilda besiktningsföretag, medför det utökade kontroll- och uppföljningsansvaret att räddningsmyndigheterna blir skyldiga att övervaka besiktningen av oljecisterner ovan jord. I dagsläget har räddningsmyndigheterna ett sådant ansvar till den del besiktningen rör underjordiska cisterner som inrymmer brandfarliga kemikalier. De nya reglerna medför att cisterner blir rengjorda regelbundet vilket i sin tur befrämjar driftsäkerheten.
Besiktningen får anses utgöra en viktig del av den förebyggande räddningsverksamheten eftersom den bl.a. syftar till minimera risken för att olyckor inträffar eller fara uppstår. Landskapsregeringen anser därför att räddningsmyndigheterna skall ha det yttersta ansvaret för kontrollen och uppföljningen av att oljecisterner besiktigas regelbundet. Det faktum att en oljecistern vid besiktning ibland uppvisar konstruktionsmässiga brister som i sin tur kan leda till att miljöskador uppkommer föranleder i sig inte att hälsonämnden nödvändigtvis skall ansvara för övervakningen av cisternbesiktningen. Landskapsregeringen anser att besiktning är att beteckna som en allmän kontroll av att cisterner är konstruerade och fungerar i enlighet med de tekniska produktkrav som ställs på cisternerna i tillverkningsskedet. Vid tillverkning tas vederbörlig hänsyn till brand- och miljöskyddsaspekter. En oljecistern som uppfyller de tekniska kraven blir följaktligen per automatik säker både ur brand- och miljöskyddssynpunkt.
Övervakning av cisternbesiktning är ett arbetsmoment av övervägande teknisk natur och bör således hänföras till de övriga uppgifter som räddningsmyndigheterna åläggs med stöd av blankettlagen om kemikaliesäkerhet och annan lagstiftning. I händelse av att räddningsmyndigheterna vid fullgörandet av sina lagstadgade skyldigheter behöver inhämta kompletterande miljöinformation från hälsonämnden ger blankettlagen om kemikaliesäkerhet utrymme för det. Det är fullt möjligt att den här typen av konsultation kan komma att bli vanlig i framtiden. I så fall är det något som räddningsmyndigheterna bör beakta vid planeringen av det långsiktiga handlingsprogrammet för samverkan med andra myndigheter som framgent skall upprättas med stöd av bestämmelserna i räddningslagen ( : ) för landskapet Åland.
1 § Med anledning av vad som anförts i den allmänna motiveringen införs i 1 mom. en hänvisning till kemikaliesäkerhetslagen.
När det gäller 2 mom. i denna paragraf finns det en motsvarande bestämmelse i 1 § 2 mom. blankettlagen om explosionsfarliga ämnen.
Kemikalieäkerhetslagen reglerar hanteringen av såväl explosiva varor som farliga kemikalier, inte enbart explosionsfarliga ämnen. Med hänsyn till kemikaliesäkerhetslagens terminologi och uppbyggnad är det således motiverat att i 3 mom. föreskriva att anvisningar, anteckningar eller annan information, som enligt bl.a. kemikaliesäkerhetslagen skall finnas på kemikalier och explosiva varor, i landskapet skall vara skrivna åtminstone på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar undantag från kravet.
2 § Under vissa i 2 § lagen om explosionsfarliga ämnen angivna förutsättningar kan tillståndet att bedriva den typ av verksamhet som lagen om explosionsfarliga ämnen reglerar återkallas. I 2 § lagen om explosionsfarliga ämnen föreskrivs bl.a. att produkter eller ämnen som är i verksamhetsutövarens besittning då tillståndet återkallas tillfaller staten mot en uppskattningsvis fastställd ersättning. Vid tillkomsten av blankettlagen om explosionsfarliga ämnen infördes en motsvarande bestämmelse i dess 2 § 2 mom. av innebörd att produkt eller ämne som nämns i 2 § lagen om explosionsfarliga ämnen tillfaller landskapet Åland.
I kemikaliesäkerhetslagens 106 § finns bestämmelser med liknande rättsverkningar som 2 § lagen om explosionsfarliga ämnen. Kemikaliesäkerhetslagen 106 § har emellertid en sådan utformning att en avvikelse av det slag som för närvarande finns i 2 § 2 mom. blankettlagen om explosionsfarliga ämnen får anses obehövlig. Med anledning därav finns ingen motsvarande bestämmelse i 2 § blankettlagen om kemikaliesäkerhet. Denna lags 2 § innehåller således endast ett moment som för övrigt motsvarar 1 mom. i 2 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen.
3 § En motsvarande bestämmelse finns i 3 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen.
4 § Ändringen görs som en följd av att kemikaliesäkerhetslagen görs tillämplig i landskapet. I kemikaliesäkerhetslagen hänvisas det till andra rikslagar inom områden som hör till landskapets behörighet. Dessa hänvisningar skall i landskapet avse motsvarande landskapslagstiftning. Med anledning härav har denna paragraf införts.
I kemikaliesäkerhetslagens 5 § (förhållandet till annan lagstiftning) hänvisas bl.a till vissa föreskrifter i kemikalielagen, räddningslagen (FFS 468/2003) och elsäkerhetslagen (FFS 410/1996). Dessa hänvisningar skall i landskapet avse motsvarande föreskrifter i landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier, ellagen (1982:38) samt landskapslagen (1977:37) om brand- och räddningsväsendet.
I kemikaliesäkerhetslagens 20 § (beaktandet av planläggningen) hänvisas till vissa föreskrifter i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999). Dessa hänvisningar skall i landskapet avse motsvarande föreskrifter i byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland och byggnadsförordningen (1963:40) för landskapet Åland.
I kemikaliesäkerhetslagens 81 § (anmälan om användning av explosiva varor eller farliga kemikalier som specialeffekter) hänvisas till lagen om sammankomster (FFS 530/1999). Denna hänvisning skall i landskapet avse landskapslagen (1969:28) om offentliga nöjestillställningar.
I kemikaliesäkerhetslagens 103 § (utförande av besiktningsorgansuppgifter), 120 § (uppgifter från en annan myndighet till tillsynsmyndigheten) samt 121 § (besiktningsorgandens skyldigheter att ge uppgifter) hänvisas till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003). I landskapet skall dessa hänvisningar, i tillämpliga delar, avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
I kemikaliesäkerhetslagens 131 § (avgifter) hänvisas till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992). Denna hänvisning skall i landskapet avse landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
5 § Enligt kemikaliesäkerhetslagens 132 § skall statsrådet tillsätta en särskild delegation med uppgift att handlägga säkerhetsärenden med anknytning till hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor. Delegationen skall även följa upp hur bestämmelserna i kemikaliesäkerhetslagen efterlevs och på vad sätt bestämmelserna kan utvecklas och förbättras så att hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor blir säkrare.
Anledningen till att avvikelsen införts i denna paragraf är att det med hänsyn till hur hanteringen av explosionsfarliga ämnen organiseras och övervakas i landskapet inte finns något uttalat behov av att tillsätta en liknande delegation.
6 § Bestämmelsen i 1 mom. gäller förvaring av alla slags oljeprodukter i öppna cisterner som rymmer mer än en viss mängd. Det innebär exempelvis att även villatankar för olja, liksom s.k. farmartankar på lantbruk och industrier omfattas av bestämmelsen. Emellertid gäller bestämmelsen inte för sådana oljecisterner vilka genom sin konstruktion är så beskaffade att risken för oljeskador reducerats avsevärt. Härvid avses främst dubbelmantlade cisterner och cisterner med läckagevarningssystem.
Syftet med bestämmelsen i 1 mom. är att skydda egendom och att värna om miljön i största möjliga utsträckning samt att motverka de skador som kan uppkomma till följd av att en cistern utsätts för korrosion och får en försämrad hållfasthet med tiden. Passusen om konstruktion och minimistorlek har införts i avgränsningssyfte. Bestämmelsen skall inte tillämpas på oljecisterner som på grund av sitt volymmässiga omfång och sitt tekniska utförande inte på något sätt kan anses utgöra ett nämnvärt hot mot exempelvis miljön. Vilka typer av oljecisterner som bestämmelsen skall tillämpas på framgår av den förordning som utfärdats med stöd av denna lag. Bestämmelser om konstruktion av och minimistorlek på oljecisterner är av sådan teknisk detaljnatur att det är mest ändamålsenligt att inta sådana bestämmelser i förordning.
Vid sidan av kemikaliesäkerhetslagens 54 § (periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner) finns bestämmelser i lagens 55 § om installations-, service- och besiktningsrörelsers behörighet. Häri föreskrivs det bl.a. att installation och service av förbrukningsanordningar för naturgas, flytgas, oljeeldningsaggregat och gasrörsystem av plast samt besiktning av underjordiska oljecisterner som avses i 54 § får utföras endast av en installations-, service- och besiktningsrörelse som godkänts av säkerhetsteknikcentralen. (Förutsättningarna för godkännande regleras närmare i kemikaliesäkerhetslagens 12 kap. om besiktningsorgan). Vidare föreskrivs det att en installations-, service- och besiktningsrörelse skall ha
1) tillräckligt med yrkeskunnig personal,
2) de anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter samt,
3) en kompetent ansvarig person i sin tjänst.
För att regelverket i kemikaliessäkerhetslagen och de författningar som utfärdats med stöd av densamma skall kunna tillämpas fullt ut i landskapet även vid besiktning av oljecisterner ovan jord har det enligt förslaget intagits en särskild bestämmelse i 2 mom. Härigenom ställs vid besiktning av cisterner ovan jord samma behörighetskrav på installations-, service och besiktningsrörelser som genom blankettlagen givits befogenhet att besiktiga underjordiska oljecisterner.
7 § Med anledning av vad som anförts i den allmänna motiveringen har enligt förslaget denna paragraf intagits i den föreslagna lagen varigenom det föreskrivs att bestämmelserna i 44 kap. 11 § strafflagen om straff för brott mot bestämmelserna om explosiva varor skall tillämpas i landskapet utöver straffbestämmelserna i 125 § kemikaliesäkerhetslagen. Det föreskrivs även att bestämmelserna i 44 kap. 12 § i strafflagen om straff för ovarsam hantering av en farlig kemikalie eller explosiv vara eller en sådan produkt som avses i 5 kap. kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i landskapet.
Landskapsregeringen har gått in för en lagstiftningsteknik som innebär att straffbestämmelsen i blankettlagen om kemikaliesäkerhet ges en tämligen generell formulering. Enligt landskapregeringens bedömning fyller bestämmelsen med sina hänvisningar till 125 § kemikaliesäkerhetslagen och 44 kap. 11 och 12 §§ strafflagen de grundlagsenliga krav på tydlighet och skärpa som måste ställas på straffbestämmelser för att den enskildes rättssäkerhet inte skall äventyras. Visserligen kan det vara motiverat med fullständigt utskrivna straffbestämmelser i en blankettlag. Nackdelen härvidlag är att kemikaliesäkerhetslagens 125 § innehåller väldigt många paragrafhänvisningar som framgent kan komma att ändras ofta. Detta medför att även blankettlagen om kemikaliesäkerhet måste ändras ofta för att landskapslagstiftningen om explosiva varor och kemikalier skall hållas uppdaterad. Ett sådant lagstiftningsförfarande motverkar själva ändamålsenlighetsidén med blankettlagstiftningstekniken varför den lagtekniska lösning som landskapsrageringen stannat för är att föredra i detta fall.
Utöver hänvisningarna i kemikaliesäkerhetslagens 124 § till de lagrum som med stöd av denna paragraf föreslås bli tillämpliga i landskapet finns det även hänvisningar till
1) bestämmelser om straff för ingivande av osant intyg till myndighet vilka återfinns i 16 kap. 8 § i strafflagen,
2) bestämmelser om straff för allmänfarliga brott vilka återfinns i 34 kap. i strafflagen samt
3) bestämmelserna om straff för miljöbrott vilka återfinns i 48 kap. strafflagen.
Till den del bestämmelser om straff för brott hänför sig till ett rättsområde som hör till rikets behörighet gäller straffbestämmelserna per automatik i landskapet vilket inte föranleder några lagändringar i blankettlagen om kemikaliesäkerhet. Till den del bestämmelser om straff för brott hänför sig till ett rättsområde som hör till landskapets behörighet skall inga andra ändringar göras i blankettlagen om kemikaliesäkerhet utöver de som föreslagits ovan. Med hänsyn till systematiken i landskapslagstiftningen föranleder hänvisningen till straffbestämmelser för miljöbrott, vilka hör till ett rättsområde som omfattas av landskapets behörighet, inte några ändringar i blankettlagen om kemikaliesäkerhet. Bestämmelser om straff för miljöbrott begångna i landskapet skall vid behov införas i landskapets miljöförfattningar.
8 § En motsvarande bestämmelse finns i 4 § blankettlagen om explosionsfarliga ämnen.
9 § Bestämmelsen i 1 mom. har införts för att det klart och tydligt skall framgå när blankettlagen om kemikaliesäkerhet träder i kraft.
Bestämmelsen i 2 mom. medför att blankettlagen om explsionsfarliga ämnen upphävs varigenom dubbelreglering undviks.
Om den som huvudsakligen har att tillämpa blankettlagen om kemikaliesäkerhet finner att vissa förberedande åtgärder måste vidtas för att lagen skall kunna fungera i praktiken finns det en bestämmelse i 3 mom. som ger utrymme för att vidta sådana åtgärder.
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
För upprätthållande av allmän säkerhet samt till skydd för liv och egendom skall lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), nedan kallad kemikaliesäkerhetslagen, tillämpas i landskapet Åland med de undantag som följer av denna lag.
Ändringar av kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.
Anvisningar, anteckningar eller annan information som enligt de författningar som avses i 1 mom. och i 8 § skall finnas på kemikalier och explosiva varor skall i landskapet vara skrivna åtminstone på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar undantag från kravet.
2 §
De förvaltningsuppgifter som enligt de författningar som avses i 1 och 8 §§ ankommer på statens myndigheter skall i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Landskapsregeringen övervakar att bestämmelserna i de författningar som avses i 1 och 8 §§ följs. För övervakningen kan landskapsregeringen anlita riksmyndigheter.
Om den övervakning som avser arbetarskyddet finns särskilda bestämmelser.
4 §
Hänvisas i kemikaliesäkerhetslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen skall hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
5 §
Bestämmelserna i 132 § kemikaliesäkerhetslagen skall inte tillämpas i landskapet.
6 §
Den som äger eller innehar en oljecistern av en i förordning angiven konstruktion och minimistorlek skall se till att cisternen besiktigas regelbundet oavsett var den är belägen och under förutsättning att cisternen alltjämt är i bruk. Om det vid besiktningstillfället kan konstateras att cisternen är i ett sådant skick att risk för oljeskador föreligger skall cisternen repareras eller tas ur bruk. En cistern som orsakar omedelbar fara skall genast tas ur bruk.
Bestämmelserna i 55 § kemikaliesäkerhetslagen skall även tillämpas vid besiktning av oljecisterner belägna ovan jord.
7 §
Utöver straffbestämmelserna i 125 § kemikaliesäkerhetslagen skall bestämmelserna i 44 kap. 11 § strafflagen (FFS 39/1889) om straff för brott mot bestämmelserna om explosiva varor tillämpas i landskapet.
Även bestämmelserna i 44 kap. 12 § i strafflagen om straff för ovarsam hantering av en farlig kemikalie eller explosiv vara eller en sådan produkt som avses i 5 kap. kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i landskapet.
8 §
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av kemikaliesäkerhetslagen skall tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
Landskapsregeringen kan, inom landskapets behörighet, i landskapsförordning besluta om genomförandet i landskapet av EG:s direktiv rörande angelägenheter som avses i denna lag.
Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
9 §
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1971:12) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om explosionsfarliga ämen.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft
|
Mariehamn den 23 mars 2006 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Föredragande ledamot |
Britt Lundberg |
