RP 243/2004 |
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagstiftning om bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program samt lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I denna proposition föreslås en lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Lagen innehåller också de materiella bestämmelser som behövs för godkännandet av det protokoll om strategiska miljöbedömningar som ingicks i Kiev i maj 2003 och som fogats till konven- tionen från Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa om miljökonse- kvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Den föreslagna lagen innehåller en motsva- rande allmän bestämmelse som finns i den nuvarande lagstiftningen och som gäller ut- redning och bedömning av miljökonsekven- serna av planer och program samt närmare bestämmelser, som direktivet förutsätter, om miljöbedömningar i fråga om vissa planer och program. Miljöbedömning enligt den föreslagna lagen skall tillämpas på planer eller program som bereds av myndigheter och kan antas ha betydande miljökonsekvenser samt som ba- serar sig på en lag, förordning eller administ- rativ bestämmelse och anger förutsättningarna för tillstånd för projekt. Vid miljöbedömningen skall den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program som ett led i den övriga beredningen av planen eller programmet utarbeta en miljörapport med uppgifter om miljökonsekvenserna av planen eller programmet och av de undersökta alternativen. Allmänheten samt myndigheter skall höras om utkastet till plan eller program och om miljörapporten. Lagen förutsätter också att miljökonsekvenserna i anslutning till genomförandet av planer och program övervakas. I propositionen föreslås också att det i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbe- dömning samt i markanvändnings- och bygg- lagen görs de ändringar som föranleds av la- gen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. I propositionen föreslås dessutom att riks- dagen godkänner protokollet om strategiska miljöbedömningar till de delar protokollet omfattas av Finlands behörighet samt förslaget till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. Protokollets mål är att med hjälp av strategisk miljöbedömning och all- mänhetens deltagande i anslutning till den bidra till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan tas under övervägande vid utarbetandet av planer, program, politiska riktlinjer och lagstiftning. De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att de har antagits och blivit stadfästa. Lagen om sättande i kraft av protokollet avses träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av republikens president, samtidigt som protokol- let träder i kraft för Finlands del. ----- INNEHÅLLSFÖRTECKNING PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2 ALLMÄN MOTIVERING 4 1. Inledning 4 2. Nuläge 4 2.1. Lagstiftning och praxis 4 2.2. Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i utlandet 6 2.3. Bedömning av nuläget 9 3. Propositionens mål och de viktigaste förslagen 11 4. Propositionens verkningar 13 4.1. Ekonomiska verkningar 13 4.2. Verkningar i fråga om organisation och personal 14 4.3. Miljökonsekvenser 15 4.4. Verkningar för medborgarna 15 4.5. Verkningar i fråga om planeringspraxis 15 5. Beredningen av ärendet 16 5.1. Beredningen av propositionen 16 5.2. Beredningen av protokollet om strategiska miljöbedömningar 16 6. Andra omständigheter som inverkat på propositionens innehåll 17 6.1. Samband med andra propositioner 17 6.2. Samband med internationella fördrag 17 DETALJMOTIVERING 18 1. SEA-protokollet och dess förhållande till lagstiftningen i Finland 18 2. Lagförslag 24 2.1. Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 24 2.2. Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 33 2.3. Markanvändnings- och bygglagen 34 2.4. Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar 34 3. Närmare bestämmelser och föreskrifter 34 4. Ikraftträdande 35 5. Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordning 35 5.1. Behovet av riksdagens samtycke 35 5.2. Förhållande till grundlagen samt behandlingsordning 37 LAGFÖRSLAGEN 39 om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 39 om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 43 om ändring av markanvändnings- och bygglagen 44 om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar 45 BILAGA 46 PARALLELLTEXTER 46 om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 46 om ändring av markanvändnings- och bygglagen 47 FÖRORDNINGSUTKAST 49 om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 49 om ändring av markanvändnings- och byggförordningen 52 FÖRDRAGSTEXT 54 ALLMÄN MOTIVERING 1. Inledning Lagen om förfarandet vid miljökonse- kvensbedömning (468/1994), nedan MKB- lagen, trädde i kraft 1994. Lagen gäller hu- vudsakligen bedömning av miljökonsekven- serna av projekt och det bedömningsförfa- rande som då skall tillämpas. Enligt lagens 24 § har myndigheterna en allmän skyldighet att utreda och bedöma miljökonsekvenserna också vid beredningen av planer och program. Miljökonsekvenserna av planer och program bedöms också med stöd av övrig lagstiftning. Vid markanvändningsplanering utreds och bedöms utifrån markanvändnings- och bygglagen miljökonsekvenserna av att planerna genomförs. I regionutvecklingslag- stiftningen ingår en allmän förpliktelse att bedöma miljökonsekvenserna av de program och planer som avses i lagen. Allmänna, redan äldre förpliktelser att utreda och bedöma miljökonsekvenser ingår eller har ingått också i statsrådets beslut om kommittéer, fi- nansministeriets föreskrifter om statens verk- samhets- och ekonomiplanering samt i an- visningarna för beredning av regeringspropo- sitioner. För den finska termen "ympäristö- vaikutus" används i denna proposition hu- vudsakligen miljökonsekvenser i fråga om Finland och miljöpåverkan i fråga om Euro- peiska unionen (EU) och andra länder. Miljökonsekvenserna av planer och program utreds och bedöms på olika sätt och med olika innehåll beroende på vilket slag av plan eller program och anknytande beredning det är fråga om. Behovet av en bedömning har likväl ofta utretts först i ett sent skede av beredningen av en plan eller ett program eller inte alls, och tillvägagångssätten bl.a. när det gäller medbestämmande varierar. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, nedan SEA- direktivet (kallas ibland också SMB- direktivet), antogs i juni 2001. Utifrån erfa- renheterna från tillämpningen av rådets di- rektiv 85/337/EEG från 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, nedan MKB-direktivet, ansågs det nödvändigt att bereda detta direktiv. SEA- direktivet innehåller exaktare bestämmelser än Finlands nuvarande lagstiftning om tillvägagångssätten vid bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan och om innehållet i bedömningarna. Den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program samt de anknytande förslagen till ändringar i den övriga lagstiftningen behövs för att SEA- direktivet skall kunna genomföras. Direktivet skall ha genomförts i EU:s medlemsstater före den 21 juli 2004. Den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program innehåller också de materiella bestämmelser som behövs för godkännandet av det protokoll om strategiska miljöbedöm- ningar, nedan SEA-protokollet, som fogats till konventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) om miljökon- sekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen, FördrS 67/1997). Protokollets mål och huvudsakliga innehåll är desamma som i SEA-direktivet. I propositionen föreslås dessutom att riksdagen godkänner SEA-protokollet samt förslaget till lag om dess ikraftsättande. 2. Nuläge 2.1. Lagstiftning och praxis Grundlagen Enligt 14 § 3 mom. i grundlagen (731/1999) skall det allmänna främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv. Enligt 20 § bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet, och det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Det i grundlagen givna uppdraget att främja påverkningsmöjligheterna har ansetts framhäva möjligheterna i synnerhet för andra än de egentliga parterna att påverka ärenden som utan att de direkt inverkar på dessa per- soners fördel eller rätt annars har en bety- dande inverkan på den gemensamma livsmil- jön eller på beslut som gäller individen. Lagen om förfarandet vid miljökonsekvens- bedömning Lagen och förordningen (792/1994) om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning trädde i kraft 1994. Lagen ändrades 1999 (267/1999) i syfte att genomföra rådets direk- tiv 97/11/EG om ändring av MKB-direktivet, och samtidigt utfärdades en ny förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (268/1999). Dessa författningar gäller huvudsakligen miljökonsekvensbedömning i fråga om projekt. Om miljökonsekvensbedömning när det gäller planer och program föreskrivs i 24 § i MKB-lagen. Denna allmänna skyldighet att göra en bedömning gäller planer och program som myndigheterna utarbetar och vars genomförande kan ha betydande miljökonse- kvenser. Enligt 2 mom. i paragrafen kan statsrådet meddela allmänna anvisningar om bedömningen av miljökonsekvenserna av planer och program. I MKB-lagen och MKB- förordningen ställs ändå inga närmare krav på bedömningen när det gäller innehåll eller förfaranden. Miljöministeriet har med stöd av 24 § 2 mom. i MKB-lagen meddelat anvisningar om bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program (miljöministeriet 1998) samt tillsammans med inrikesministeriet anvisningar om bedömning av miljökonsekvenserna av regionala utvecklingsprogram (miljöministeriet och inrikesministeriet 1999). Anvisningar har också meddelats om bedömning av lagförslags miljökonsekvenser (miljöministeriet 1998), ekonomiska verkningar (finansministeriet 1998) och verkningar för företagen (handels- och industriministeriet 1999). Inom de olika förvaltningsområdena har även andra anvisningar beretts. Markanvändnings- och bygglagen I markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och markanvändnings- och bygg- förordningen (895/1999), som båda trädde i kraft 2000, finns tills vidare de mest detalje- rade bestämmelserna om innehåll och förfa- ringssätt när det gäller bedömningen av pla- ners miljökonsekvenser. Dessa bestämmelser gäller planläggning. I lagen föreskrivs inte bara om utredning av konsekvenserna när planer utarbetas (9 §) utan också om växelverkan och myndigheternas samråd i plan- läggningsförfarandet (62 och 66 §), rapporte- ring om planalternativ och konsekvenserna av dem i planbeskrivningen (29, 40 och 55 §) samt miljökonsekvenser som överskrider statsgränserna (199 §). I markanvändnings- och bygglagen betonas miljöfrågor samt medborgarnas deltagande och öppenheten i markanvändningsplane- ringen. Bedömningen skall planeras från fall till fall, och när en plan utarbetas skall ett med avseende på planens syfte och betydelse nödvändigt program för deltagande och väx- elverkan samt för bedömning av planens konsekvenser utarbetas i ett tillräckligt tidigt stadium (63 §). När propositionen om lagen bereddes kunde man beakta SEA-direktivet, som då ännu bara var ett förslag från kom- missionen. Naturvårdslagen I 65 § i naturvårdslagen (1096/1996) förut- sätts en konsekvensbedömning om en plan i sig, eller i samverkan med andra projekt eller planer, sannolikt betydligt försämrar de na- turvärden i ett område som statsrådet föresla- git för Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket för vilkas skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i detta nätverk. Skyldigheten att göra en bedömning gäller också ett sådant projekt eller en sådan plan utanför området som sannolikt har bety- dande skadliga verkningar som når området. Enligt 66 § i naturvårdslagen får en myndighet inte, såvida statsrådet inte har beviljat undantag, bevilja tillstånd att genomföra ett projekt eller godkänna eller fastställa en plan, om detta bedömningsförfarande och det an- knytande utlåtandeförfarandet visar att pro- jektet eller planen betydligt försämrar de ovan avsedda naturvärdena. Natura-bedömningar har gjorts såväl sepa- rat, i samband med MKB-förfarandet för vis- sa projekt som vid planläggning. När be- dömningen görs i samband med ett MKB- förfarande ligger styrkan i att den föreskrivna formbundenheten utgör ett stöd för den skriftliga rapporteringen om Natura- bedömningen och garanterar en tillräcklig of- fentlighet. Praktiska erfarenheter av Natura- bedömningar som gjorts i samband med pla- ner finns hittills bara från olika plannivåer inom planläggningen. Regionutvecklingslagen Allmänna hänvisningar till konsekvensbe- dömning ingår i regionutvecklingslagen (602/2002) och statsrådets förordning om re- gionutveckling (1224/2002), som båda trädde i kraft vid ingången av 2003. Enligt 12 § i förordningen skall de myndigheter som an- svarar för utarbetandet av de program och planer som avses i regionutvecklingslagen i tillräcklig mån utreda och bedöma miljökon- sekvenserna. Övrig lagstiftning om utarbetande av planer eller program De ovan beskrivna markanvändnings- och bygglagen, naturvårdslagen och regionut- vecklingslagen medför både en skyldighet att göra upp planer eller program och en skyl- dighet att bedöma miljökonsekvenserna. Så- dana skyldigheter ingår också i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om vattenvårdsförvaltningen (RP 120/2004 rd). Vid sidan av dessa lagar ingår bestäm- melser om utarbetande av planer eller program bl.a. i lagen om friluftsliv (606/1973), lagen om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land (378/1974), lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsa- kad av fartyg (300/1979), lagen om fiske (286/1982), lagen om statsbudgeten (423/1988), ödemarkslagen (62/1991), lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992), lagen om offentlig upphandling (1505/1992), avfallslagen (1072/1993), kommunallagen (365/1995), terrängtrafiklagen (1710/1995), skogslagen (1093/1996), lagen om Huvudstadsregionens samarbetsdelegation (1269/1996), lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999), lagen om den nationella förvaltningen av programmen för strukturfonderna (1353/1999), miljöskydds- lagen (86/2000), lagen om vattentjänster (119/2001), lotterilagen (1047/2001) och lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Utöver lagarna har vissa förpliktelser angetts också genom förordning eller genom beslut av statsrådet. Förvaltningslagen Förvaltningslagen (434/2003) är en allmän lag om förvaltningsverksamhet, och den trädde i kraft den 1 januari 2004. Lagen er- satte lagen om förvaltningsförfarande från 1982 (598/1982). Samtidigt upphävdes lagen om översändande av handlingar (74/1954) och lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966). I lagen föreskrivs om grunderna för god förvaltning och om förfarandet i förvaltningsärenden. Viktiga grunder för en god förvaltning är bl.a. rättsprinciperna inom förvaltningen, serviceprincipen, rådgivning samt samarbete mellan myndigheterna. En strävan med lagen är att klargöra myndighe- ternas skyldigheter när det gäller skötseln av deras uppgifter och att främja den enskildes möjligheter att på det sätt grundlagen förut- sätter delta i beslutsfattandet i frågor som gäller honom eller henne själv. I lagen föreskrivs vidare om information om att ett ärende är anhängigt och om givande av möjlighet till inflytande (41 §). Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. delgiv- ningssätten (55 §), förfarandet vid delgivning (59-63 §) och motivering av beslut (45 §). 2.2. Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i utlandet Europeiska gemenskapens lagstiftning MKB-direktivet antogs 1985, och det änd- rades 1997. MKB-direktivet förutsätter att miljökonsekvenserna av projekt som kan an- tas medföra betydande miljöpåverkan bedöms innan tillstånd beviljas för genomförande av projekten. EG-kommissionen tillställde 1993 Europaparlamentet och rådet en rapport om MKB-direktivets tillämpning och verkan. En av de centrala slutsatserna i rapporten var att det ofta är för sent att bedöma miljökonsekvenserna i samband med enskilda projekt, eftersom för projektet viktiga beslut om alternativa åtgärder och t.ex. förlägg- ningsalternativ fattas redan i tidigare skeden av planeringen. Också bedömningen av de samlade konsekvenserna av många små pro- jekt hade visat sig problematisk. Kommissio- nen överlämnade därför 1996 ett förslag till rådets direktiv om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. SEA-direktivet - förkortningen kommer från den engelska termen strategic environmental assessment - antogs den 27 juni 2001 och trädde i kraft den 21 juli 2001. Syftet med SEA-direktivet är att bidra till att integrera miljöaspekter i utarbetandet och godkännandet av planer och program. Detta försöker man göra genom att förenhetliga förfarandena för hur miljökonsekvenserna av planer och program som myndigheterna be- reder och som kan antas medföra betydande miljöpåverkan skall bedömas. Direktivet gäller myndigheters planer och program som baserar sig på lagar och andra författningar. En miljöbedömning enligt di- rektivet förutsätts för sådana planer och pro- gram som utarbetas för sektorer som nämns i direktivet, t.ex. jord- och skogsbruk, fiske, energi, vattenförvaltning, transporter, av- fallshantering och fysisk planering, och i vilka förutsättningarna anges för tillstånd för projekt enligt förteckningarna i MKB-direktivet. En miljöbedömning skall också göras om planen har ansetts kräva en bedömning enligt direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, nedan habitatdirektivet. Dessutom skall SEA-direktivet under vissa förutsättningar enligt prövning tillämpas också på andra planer och program i vilka förutsättningarna anges för tillstånd för projekt. Direktivet förutsätter att miljöpåverkan av planer och program inom direktivets tillämp- ningsområde samt av rimliga alternativ till dem utreds och utvärderas när planen eller programmet utarbetas och innan planen eller programmet godkänns. Vid beredningen av en plan eller ett program utarbetas en miljö- rapport, och både allmänheten och berörda miljömyndigheter ges möjlighet att yttra sig. Om en plan eller ett program kan antas med- föra betydande miljöpåverkan i andra med- lemsstater skall dessa höras, och de berörda miljömyndigheterna och allmänheten där skall ges tillfälle att yttra sig. Resultaten av bedömningen skall beaktas när planen eller programmet utarbetas. När en plan eller ett program har godkänts skall allmänheten och de berörda miljömyndighe- terna samt de medlemsstater med vilka sam- råd har ägt rum informeras om beslutet och motiveringen till det. Medlemsstaterna skall också övervaka den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planerna och pro- grammen leder till. Direktivet förutsätter vi- dare att medlemsstaterna säkerställer miljö- rapporternas kvalitet. I SEA-direktivet nämns uttryckligen dess förhållande till vissa av gemenskapens rätts- akter. Enligt artikel 11 i SEA-direktivet på- verkar miljöbedömningar som utförs enligt detta direktiv inte tillämpningen av kraven i MKB-direktivet eller kraven i annan gemen- skapslagstiftning. Detta betyder att en be- dömning som har gjorts enligt SEA-direktivet inte inverkar på behovet att tillämpa MKB- direktivet på enskilda projekt. Om skyldigheten att bedöma planers och programs miljöpåverkan följer både av SEA- direktivet och annan gemenskapslagstiftning samtidigt kan medlemsstaterna föreskriva samordnade eller gemensamma förfaranden som uppfyller kraven i den relevanta gemen- skapslagstiftningen. I direktivets ingress nämns i detta sammanhang direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, nedan fågeldirektivet, habitatdirektivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, nedan ramdirektivet om vatten. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG antogs den 26 maj 2003. Direktivet skall genomföras i med- lemsstaterna inom två år från dess ikraftträ- dande. Direktivet tillämpas ändå inte på planer och program för vars del allmänhetens deltagande har ordnats enligt SEA-direktivet. SEA-direktivets tillämpningsområde har anknytning också till rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om all- männa bestämmelser för strukturfonderna och till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förord- ningar. SEA-direktivet tillämpas inte på planer och program som utarbetas med stöd av dessa förordningar och som samfinansieras under de pågående programperioderna 2000-2006 och 2000-2007. När det gäller de följande programperioderna är frågan öppen. I SEA- direktivet sägs att kommissionen skall rapportera om förhållandet mellan SEA- direktivet och de nämnda förordningarna i god tid innan de pågående programperioderna löper ut. SEA-direktivet skall ha genomförts i med- lemsstaterna senast tre år efter dess ikraftträ- dande. Detta betyder att medlemsstaterna före den 21 juli 2004 skall ha satt i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Medlemsstaterna och kommissionen har ut- arbetat anvisningar till stöd för genomförandet av direktivet (Implementation of Directive 2001/42/EC on the assessment of the effects of certain plans and programmes on the environment, 2003). Kommissionen har också låtit översätta anvisningarna till svenska (Genomförande av direktiv 2001/42 om be- dömning av vissa planers och programs mil- jöpåverkan). Enligt uppgifter från kommis- sionen är det av medlemsstaterna bara Cy- pern, Republiken Tjeckien, Danmark, Irland, Lettland, Litauen, Malta, Slovenien och För- enade kungariket som har genomfört direkti- vet inom utsatt tid. Den internationella utvecklingen Bedömningen av planers och programs miljöpåverkan har utvecklats aktivt både inom EU och i andra länder sedan 1990-talet. Detta utvecklingsarbete har varit förknippat med en hel del internationellt samarbete. Man har i synnerhet utrett tillämpningsområdet för bedömningen av miljöpåverkan, be- dömningsförfarandena, myndigheternas upp- gifter och ansvarsförhållanden, ordnandet av samråd samt de innehållsmässiga kraven på bedömningen. Den beredning av lagstiftning som genomförandet av SEA-direktivet förut- sätter pågår fortfarande i medlemsstaterna, och några exakta uppgifter om de övriga medlemsstaternas lagstiftningslösningar finns ännu inte att få. I det följande beskrivs därför utvecklingen och situationen i olika länder före genomförandet av direktivet. I sex EU-stater (Danmark, Finland, Frank- rike, Förenade kungariket, Nederländerna och Sverige) finns en allmän skyldighet att bedöma planers och programs miljöpåverkan. Den bygger antingen på lagstiftning eller administrativa bestämmelser. I Frankrike, Nederländerna och Danmark har denna all- männa skyldighet begränsats till beredningen av lagstiftning och till regeringens strategiska planer. Av staterna utanför EU finns bl.a. i Norge, Kanada, Nya Zeeland, Australien och USA en allmän skyldighet att göra en be- dömning. Utöver de allmänna skyldigheterna har så gott som alla EU-stater separata skyl- digheter att utreda och bedöma miljöpåverkan inom lagstiftningen om bl.a. transporter, avfallshantering, vattenhushållning, jordbruk, energiförsörjning, allmän kommunutveckling och regionutveckling. För markanvändnings- planeringen har medlemsstaterna vanligen sin egen lagstiftning som också innefattar skyldigheter att utreda och bedöma miljöpå- verkan. Allmänna skyldigheter av det slag som ingår i 24 § i den finska MKB-lagen kommer antagligen att kvarstå i de olika ländernas lagstiftning också vid genomförandet av SEA- direktivet. Det varierar från land till land hur detaljerat förfarandet för bedömning av planers och programs miljöpåverkan är. I t.ex. Nederlän- derna, Grekland och en del av Spanien har förfarandet för bedömning av miljöpåverkan på projektnivå som sådant också tillämpats på utarbetandet av vissa planer och program. I Norge tillämpas vid beredningen av sek- tormyndigheternas planer och program ett planeringsförfarande för markanvändning, om syftet är att upprätta en ram för genomfö- randet av projekten. I Sverige ställer miljö- balken vissa procedurkrav på utarbetandet av en del planer och program, främst när det gäller samråd mellan myndigheter. Något mer omfattande deltagande gäller kraven inte. En helt egen grupp bildar de bedöm- ningsskyldigheter som gäller bedömningen av den påverkan som lagstiftningsprojekt har. I Danmark, Norge och Nederländerna utgör bedömningen av miljöpåverkan en fast del av lagberedningen. De egentliga procedurkrav som hänför sig till bedömningen är små och gäller närmast samråd mellan myndigheter. I EU-staterna är den allmänna utgångs- punkten att den myndighet som ansvarar för utarbetandet av en plan eller ett program också ansvarar för att bedömningen utförs. Andra myndigheter har en rådgivar- och kon- sultroll i planens eller programmets olika be- redningsfaser. Med miljömyndigheterna sam- råder man i synnerhet om den miljöpåverkan som skall granskas och om bedömningens övriga innehåll. I Nederländerna har man in- rättat ett särskilt organ för bedömningen av den påverkan lagstiftning och planer på poli- tisk nivå har, och detta organ stöder myndig- heternas bedömningar och säkerställer kvali- teten på dem. Deltagandet i utarbetandet av planer och program och i bedömningen av deras miljö- påverkan varierar från land till land och också beroende på sektor och planeringssystem. Den allmänna trenden går mot en öppnare planering och ett större deltagande. Denna utveckling påverkas i synnerhet av ECE- konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, nedan Århuskonventionen. De enskilda EU-staterna har inte ställt några enhetliga och detaljerade krav på innehållet i bedömningen av planers och programs miljöpåverkan, eftersom bedömningsskyl- digheten täcker så många olika slags planer och program. Generellt sett betonas betydel- sen av att alternativ granskas och att en an- knytande bedömning av miljöpåverkan utförs. När innehållet i bedömningarna definieras upplevs smidighet som viktigt. Den allmänna skyldigheten att bedöma planer och program har t.ex. i Kanada kombinerats med mer omfattande bedömningar av en hållbar utveckling inom vilka en ekonomisk och övrig samhällelig granskning utgör en väsentlig del av den totala bedömningen. 2.3. Bedömning av nuläget MKB-lagen I Finland bereder myndigheter inom olika förvaltningsområden ett stort antal planer och program av olika slag. Planeringen görs på olika sätt inom olika förvaltningsområden. Miljöministeriets anvisningar från 1998 till stöd för tillämpningen av bedömning av mil- jökonsekvenserna av planer och program ut- arbetades utgående från erfarenheterna av bedömningar som pågick eller slutförts inom olika förvaltningsområden. Man ordnade ut- bildning i hur anvisningarna skulle tillämpas samt sammanställde och utvärderade erfa- renheter av tillämpningen. Miljökonsekvenserna av planer och program har bedömts inom de olika förvalt- ningsområdena inom såväl centralförvalt- ningen som regionalförvaltningen. Miljökonse- kvenserna har med stöd av 24 § i MKB-lagen utretts och bedömts på det sätt som ansetts lämpligt vid beredningen av respektive plan eller program. Bedömningar har gjorts bl.a. vid planering av trafiksystem, i samband med program som behandlar energi-, klimat- och skogspolitik, vid beredning av planer och program som gäller miljöskydd och naturvård samt i samband regionala utvecklingsprogram. I kommunerna har miljökonse- kvensbedömning enligt markanvändnings- och bygglagen redan blivit vedertagen praxis vid planläggning. Finlands miljöcentral gjorde 2003 en ut- redning av praxis i Finland när det gäller att bedöma miljökonsekvenserna av planer och program. I utredningen analyserades tjugo bedömningar gjorda under perioden 1996- 2002. Enligt utredningen gjordes bedömningar i synnerhet vid beredningen av äldre planer och program först i ett sent skede av planeringen. Senare blev det allt vanligare att planera och inleda miljökonsekvensbedöm- ningarna samtidigt med den övriga bered- ningen av planen eller programmet. Bedöm- ningarna hade den tydligaste inverkan på planernas och programmens innehåll i de fall då bedömningen inleddes i tillräckligt god tid. Miljökonsekvensbedömningarna görs på olika sätt och med olika innehåll beroende på vilket slag av plan eller program det är fråga om och på vilket sätt planen eller programmet bereds. Bestämmelsen i MKB-lagen om en allmän skyldighet att utföra miljökonse- kvensbedömningar samt miljöministeriets anknytande anvisningar har såväl kvalitativt som kvantitativt främjat miljökonsekvensbe- dömningen i fråga om planer och program beredda av myndigheter. En bedömning gjord enligt miljöministeriets anvisningar motsvarar i praktiken till stor del kraven i SEA-direktivet och SEA-protokollet, både vad förfarandena och innehållet beträffar. Lagens allmänna förpliktelse och anvisningarna till stöd för tillämpningen av lagen räcker ändå inte för att direktivet skall kunna verkställas. I fråga om bedömningsförfarandet och innehållet i de handlingar som görs upp vid bedömningarna kräver SEA-direktivet och SEA-protokollet exaktare bestämmelser än de som finns i den nuvarande MKB-lagen när det gäller en be- gränsad grupp planer och program som kan antas ha betydande miljökonsekvenser. Markanvändnings- och bygglagen I markanvändnings- och bygglagen, som trädde i kraft vid ingången av 2000, ingår be- stämmelser om utredning av konsekvenserna av planer (9 §) och om växelverkan (62 §). Mer detaljerade bestämmelser om utredning av konsekvenserna ingår i 1 § i markanvänd- nings- och byggförordningen (895/1999). Enligt 63 § i lagen skall när en plan utarbetas ett med avseende på planens syfte och bety- delse nödvändigt program för deltagande och bedömning utarbetas i ett tillräckligt tidigt stadium. När lagstiftningen bereddes kunde man beakta det som då var kommissionens förslag till SEA-direktiv. För verkställandet av direktivet krävs likväl vissa ändringar i markanvändnings- och bygglagen och mark- användnings- och byggförordningen. I verkställandet av markanvändnings- och bygglagen har ingått anvisningar från miljö- ministeriet. Av det handledningsmaterial som hittills har kommit ut behandlas konsekvens- bedömningen i anslutning till utarbetandet av planer och den granskning av alternativ som ingår som ett viktigt led i detta samt delta- gande i synnerhet i handledningarna om de- taljplanebeskrivning (2000), utredning och bedömning av konsekvenserna av stora han- delsenheter (2001) samt deltagande och be- dömning av konsekvenser i landskapsplan- läggningen (2002). Utifrån de erfarenheter som man fått under den tid lagen varit i kraft har man bedömt hur systemet fungerar också med tanke på kon- sekvensbedömningen och deltagandet. Mil- jöministeriet tillsatte 2000 en stor arbetsgrupp med uppgift att samordna den uppföljning av hur lagen har verkställts och hur den fungerar som gjorts på olika håll. Finlands Kommunförbund genomförde 2000 och 2001 ett forskningsprojekt som syftade till att utreda hur målen med markanvändnings- och bygglagen hade nåtts och hur bestämmelserna fungerar ur kommunernas perspektiv. Re- sultaten av uppföljningarna publicerades i maj 2002. Uppföljningsresultaten visar att planen för deltagande och bedömning är ett användbart instrument när deltagandet och konsekvens- bedömningen skall anpassas till planens syfte och betydelse. Planläggningen har blivit öppnare, informationen har förbättrats och möjligheterna att delta har blivit fler och mångsidigare än förut. Lagens syfte att åstadkomma deltagande på ett tidigt stadium tycks ha uppnåtts väl. Det har kunnat noteras att utredningarna och konsekvensbedömningarna har ökat i be- tydelse inom planeringsprocessen. Detta beror vid sidan av markanvändnings- och bygglagen också på den övriga lagstiftningen och på samhällsutvecklingen. Uppfattningarna om huruvida utredningarna och konsekvens- bedömningarna är tillräckliga har gått isär i synnerhet mellan kommunerna och de regio- nala miljöcentralerna, men också mellan andra delaktiga. Bestämmelserna om nödvändiga utredningar och miljökonsekvensbedömning vid planläggning är allmänt utformade. Vid varje planarbete bedöms det separat och enligt planens uppgift och syfte om utredningarna och konsekvensbedömningarna är tillräckliga. Det har noterats att det när behovet av utredningar bedöms är skäl att fästa större vikt vid de frågor som man håller på att avgöra på den aktuella plannivån och med den aktuella planen. Det viktigaste är att man utifrån utredningarna kan bedöma de sannolika konsekvenserna av planen på ett riktigt sätt. Miljöministeriet startade 2002 ett projekt för utveckling av utredningar och konsekvensbedömningar. Syftet med det är att producera bl.a. handledningsmaterial med vars hjälp olika aktörer kan bilda sig en gemensam uppfattning om utredningsbehoven i anslutning till en planläggning, om inriktningen av konsekvensbedömningarna och om kravnivån. 3. Propositionens mål och de viktigaste förslagen Mål Syftet med denna proposition är att främja bedömningen och beaktandet av miljökonse- kvenser när planer och program bereds och godkänns och att förbättra allmänhetens till- gång till information och möjligheter till medbestämmande. Den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program är en fortsätt- ning på den utveckling som den nuvarande MKB-lagen och tillämpningen av den redan har skapat goda förutsättningar för. Den allmänna skyldigheten i den föreslagna lagen att utreda och bedöma miljökonse- kvenserna gäller precis som 24 § i den nuva- rande MKB-lagen allmänt för alla sådana planer och program som bereds av myndig- heter och vars genomförande kan ha bety- dande miljökonsekvenser. Målet är att myn- digheterna skall ha klart för sig vilka miljö- konsekvenser planer och program som de be- reder har och beakta dem i beredningens olika faser. Den allmänna utrednings- och bedöm- ningsskyldigheten kompletteras av mer detal- jerade bestämmelser om miljöbedömning i fråga om planer och program som faller inom tillämpningsområdet för SEA-direktivet och SEA-protokollet. Genom dessa bestämmelser verkställs direktivets och protokollets krav på bedömningsförfaranden och på innehållet i de handlingar som skall beredas. Ett annat syfte med propositionen är att i Finland sätta i kraft bestämmelserna i SEA- protokollet. I propositionen ingår ett förslag om att riksdagen samtidigt skall godkänna SEA-protokollet och den anknytande lagen om sättande i kraft av protokollet. Lagstiftningens struktur En lagteknisk utgångspunkt för propositio- nen är att i en ny separat lag skriva in den allmänna bestämmelse om bedömning av planers och programs miljökonsekvenser som för närvarande finns i 24 § i MKB-lagen samt de bestämmelser om miljöbedömning i fråga om vissa närmare definierade planer och program som SEA-direktivet och SEA- protokollet förutsätter. MKB-lagen ändras på motsvarande sätt. Eftersom planläggning utgör ett eget vedertaget planeringsförfarande som redan är separat reglerat, är avsikten att för planläggningens del verkställa SEA-direktivet genom ändringar i markanvändnings- och bygglagen. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om vat- tenvårdsförvaltningen är avsikten att före- skriva om beredningen av och innehållet i förvaltningsplanerna och de åtgärdsprogram som utgör en del av dem på ett sådant sätt att bestämmelserna också uppfyller kraven i SEA-direktivet. Ett lagtekniskt alternativ som utreddes vid beredningen av propositionen var att skriva in de bestämmelser som direktivet förutsätter i MKB-lagen. Också det alternativet konsta- terades vara möjligt. MKB-lagen gäller likväl huvudsakligen förfarandet vid bedömning av miljökonsekvenserna av projekt, och den medför skyldigheter också för privata verk- samhetsutövare. Till MKB-förfarandet hör också en redan vedertagen begreppsapparat med program för miljökonsekvensbedömning och miljökonsekvensbeskrivning samt samråd med medborgarna under beredningens olika faser. Skyldigheten att bedöma mil- jökonsekvenserna av planer och program gäller myndigheter, och de procedurbestäm- melser som är förknippade med bedömningen skiljer sig från bestämmelserna om MKB- förfarandet vid enskilda projekt. I och med SEA-direktivet skall också nya begrepp infö- ras, och om de i en och samma lag börjar an- vändas parallellt med de nuvarande begreppen för det MBK-förfarande som tillämpas i fråga om projekt uppstår det förvirring. Om de bestämmelser som är nödvändiga för ge- nomförandet av direktivet hade skrivits in i MKB-lagen hade en mer omfattande, även strukturell, översyn av MKB-lagen varit av nöden. Därför stannade man vid beredningen för alternativet att stifta en separat lag om bedömningen av miljökonsekvenserna av planer och program. Tillämpningsområdet för lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program Den föreslagna lagen innehåller en allmän bestämmelse om utredning och bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program. Bestämmelsens tillämpningsområde motsvarar 24 § i den nuvarande MKB-lagen, och avsikten är inte att ändra innehållet i denna paragraf. I övrigt föreskrivs i den föreslagna lagen om sådan miljöbedömning i fråga om planer och program som avses i SEA- direktivet. Miljöbedömningen gäller vissa planer och program som definieras i den fö- reslagna lagen och i en förordning av statsrå- det som utfärdas med stöd av den. Vid beredningen av propositionen utreddes olika tillämpningsalternativ, allt från ett al- ternativ som uppfyller kraven i SEA-direktivet och SEA-protokollet till ett alternativ där en miljöbedömning enligt direktivet skulle ha tillämpats på alla planer och program som avses i 24 § i MKB-lagen. Man stannade för ett alternativ där tillämpningsområdet för miljöbedömning enligt den föreslagna lagen så exakt som möjligt motsvarar SEA-direktivets tillämpningsområde. Avgränsningen av tillämpningsområdet för miljöbedömningen baserade sig på en systematisk och fullständig genomgång och klassificering av planer och program som bereds inom olika förvaltningsområden. Enligt granskningen är det bara ett fåtal planer och program som i Finland faller inom direktivets tillämpningsområde. Därför har man i propo- sitionen skrivit in den nuvarande allmänna bedömnings- och utredningsskyldigheten, som har ett större tillämpningsområde. Denna allmänna skyldighet har ändå hållits avskild från den formbundna miljöbedömning som SEA-direktivet förutsätter. En strävan med denna lösning är att bedömningen av miljökonsekvenserna av planer och program skall tillämpas smidigt och med beaktande av målen och syftet med den plan eller det pro- gram som bereds samt förfarandet när planen eller programmet utarbetas. Ett problem med att utvidga tillämpningsområdet för en form- bunden miljöbedömning enligt direktivet vore att procedur- och innehållsmässiga krav skulle komma att tillämpas också på planer och program för vars beredning en formbunden miljöbedömning inte lämpar sig och där den skulle upplevas som en börda utan att medföra motsvarande nytta. Miljöbedömning I den föreslagna lagen föreskrivs om en formbunden miljöbedömning i fråga om de planer och program som avses i SEA- direktivet. Miljöbedömning är ett nytt begrepp i lagstiftningen, och målet med att införa det är att förtydliga förhållandet mellan den allmänna skyldigheten att utreda och bedöma miljökonsekvenserna och den bedöm- ningsskyldighet enligt direktivet som har ett begränsat tillämpningsområde. Begreppet miljöbedömning används också i direktivet och SEA-protokollet. Vid miljöbedömningen skall den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program som ett led i den övriga beredningen av planen eller programmet utarbeta en miljörapport med uppgifter om miljökonsekvenserna av planen eller programmet och av de undersökta alternativen. När beredningen av en miljörapport inleds skall allmänheten infor- meras och ges tillfälle att yttra sig. Allmän- heten och myndigheterna skall höras om ut- kastet till plan eller program och om miljö- rapporten. Lagen innehåller också bestäm- melser om information till och förhandlingar med andra stater i de fall då miljökonsekven- ser som kan antas vara betydande sträcker sig till deras territorium. I den föreslagna lagen definieras allmänhe- ten på att sätt som motsvarar samma begrepp i SEA-direktivet och SEA-protokollet. Be- greppet allmänheten är vedertaget inom Eu- ropeiska gemenskapernas lagstiftning och er- sätter den tidigare allmänt använda termen medborgare. Dessutom skall information om ett beslut att godkänna en plan eller ett program ges på så sätt att de som har yttrat sig under sam- rådsfasen delges beslutet. Resultaten av mil- jöbedömningen skall beaktas när planen eller programmet bereds. Av beslutet att godkänna en plan eller ett program skall det framgå hur miljörapporten och de åsikter som framförts om den har påverkat planens eller program- mets innehåll och valet av alternativ. Genom den föreslagna lagen föreskrivs också om övervakning av miljökonsekvenserna i sam- band med att en plan eller ett program genomförs. I den föreslagna lagen föreskrivs om sam- ordning av bedömningar som förutsätts i den föreslagna lagen och i annan lagstiftning samt av anknytande utredningar. Meningen är att undvika att bedömningar görs två gånger samt att utnyttja utredningar som har gjorts i andra sammanhang. En miljöbedömning enligt den föreslagna lagen producerar material som kan vara till nytta också med tanke på förfarandet vid bedömning av miljökonsekvenserna av projekt. 4. Propositionens verkningar 4.1. Ekonomiska verkningar Det blir myndigheterna som får stå för kostnader på grund av den skyldighet att ut- föra bedömningar som anges i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Propositionen har inga direkta ekonomiska verkningar för hushållen, den enskilde eller näringslivet. Lagförslaget bibehåller den allmänna be- dömningsskyldighet som ingår i den nuva- rande 24 § i MKB-lagen, och i förslaget för- utsätts dessutom att det för planer och pro- gram som uppfyller de föreskrivna villkoren görs en miljöbedömning om vars innehåll och förfaranden föreskrivs i lagförslaget. Miljöbedömningar kommer varje år att till- lämpas på en relativt liten grupp planer och program, vars konsekvenser redan nu bedöms enligt 24 § i MKB-lagen. De kostnader som lagförslaget ger upphov till uppkommer till följd av ett ökat samarbete mellan myn- digheter jämfört med nuvarande praxis, sam- råd med allmänheten och en noggrannare rapportering om konsekvenserna. Om de mil- jökonsekvenser en plan eller ett program har för en annan stats territorium måste bedömas, medför också översättingen av materialet kostnader. Efter det att 24 § i MKB-lagen trädde i kraft 1994 har miljökonsekvenserna av några tiotal planer och program bedömts utförligt under planeringens gång. Dessutom har ett stort antal planer och program bedömts mer översiktligt i samband med beredningen av planen eller programmet eller efter att planen eller programmet har färdigställts. En miljöbedömning enligt lagförslaget skall tillämpas bl.a. på vissa planer och program som bereds av regionala myndigheter, t.ex. förbund på landskapsnivå och regionala miljöcentraler, och som alla motsvarande re- gionala myndigheter samtidigt kan bli tvungna att göra upp. Eftersom många planer och program är i kraft i flera år och de görs upp med vissa intervaller, kommer antalet miljö- bedömningar årligen att variera mellan färre än tio och drygt tjugo planer eller program. Miljöbedömning skall dessutom enligt pröv- ning tillämpas på uppskattningsvis färre än tio planer eller program varje år. Planer av olika grad som utarbetas enligt markanvändnings- och bygglagen utgör i Finland den största gruppen av de planer och program som avses i direktivet och som fordrar en miljöbedömning. År 2002 godkändes t.ex. två landskapsplaner och ca 130 generalplaner. Effekterna av planerna bedöms redan med stöd av de gällande bestämmelserna, och det förslag till ändring av markanvändnings- och bygglagen som ingår i propositionen medför inga nämnvärda ändringar på denna punkt. Endast ungefärliga uppgifter finns att tillgå om de omedelbara kostnaderna för bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program. Det är svårt att skilja kostnader för bedömning från de egentliga planeringskost- naderna. Kostnaderna för bedömningar som har sammankopplats med planeringsprocessen har i Finland varierat från några tusen euro till, som mest, upp till 100 000 euro i vissa omfattande rikstäckande program. Kostnaderna har huvudsakligen berott på be- ställda utredningar. Lagförslaget medför inga nämnvärda merkostnader jämfört med nulä- get. Åtgärder enligt den föreslagna lagen kommer att genomföras inom ramen för de totala anslag som har anvisats för förvalt- ningsområdet i fråga. Vid behov omfördelas anslagen. Om den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program utför en miljö- bedömning i samband med det övriga bered- ningsarbetet, blir den extra kostnaden för be- dömningen inte stor. Ett så begränsat till- lämpningsområde som möjligt på det sätt lagförslaget anger och det föreslagna samar- betet mellan myndigheterna förbättrar möj- ligheterna att i god tid förbereda sig för be- dömningen och härigenom undvika de mer- kostnader som skyndsamt utförda bedöm- ningar kan leda till. En bedömning kan också medföra bespa- ringar om konsekvenserna kan förutses och alternativen granskas mer systematiskt än nu under beredningen av planen eller program- met. Det bredare kunskapsunderlag som fås via samråd samt olika instansers engagemang i genomförandet av planen eller programmet kan leda till mindre kostnader i realiserings- fasen. Oförutsedda konsekvenser samt kon- flikter och dröjsmål som uppstår vid genom- förandet kan leda till avsevärda kostnader för såväl förvaltningen som för enskilda aktörer. En miljöbedömning i fråga om planer och program kan medföra fler arbetstillfällen för företag som specialiserar sig på bedömningar. En utveckling av den bedömningsmetodik som verkställandet av lagförslaget kräver kan också innebära möjligheter för forskning och utveckling. Den i lagförslaget avsedda bedömnings- skyldigheten, som är exaktare angiven än be- dömningen enligt 24 § i MKB-lagen, gäller en begränsad grupp planer och program som kan antas ha betydande miljökonsekvenser. Kostnaderna kan därför beräknas hänföra sig till uppgörandet av planer och program med betydande verkningar. 4.2. Verkningar i fråga om organisation och personal En miljöbedömning enligt lagförslaget kunde främja samarbetet mellan myndigheter utan att för den skull ändra på behörighets- förhållandena mellan myndigheterna. Verk- ställandet av lagförslaget förutsätter inte att några nya myndighetsorganisationer inrättas. Om konsekvenserna av planer och program identifieras bättre än förut kan det bidra till att förenhetliga de mål som olika företrädare för det allmänna har och att undvika åtgärder vars effekter står i strid med varandra. Den föreslagna miljöbedömningen förut- sätter att de myndigheter som bereder planer och program har större kunnande och mer tid att sätta sig in i bedömningsfrågor än för när- varande. Detta kan kräva att beredningsarbe- tet omorganiseras i någon mån och att resurser inriktas på bedömningsuppgifter. Förslaget innebär en ökning av miljö- samt social- och hälsovårdsmyndigheternas uppgifter, men arbetet fördelas mellan flera organisationer och enligt förhandsbedömningar kommer arbetsbördan på grund av att lagförslaget skall verkställas inte i någon enhet att bli så stor att detta i sig skulle förutsätta nyanställningar. De övriga myndigheternas behov av sakkunnighjälp från miljö- samt social- och hälsovårdsmyndigheterna kommer sannolikt att öka och betona vikten av ömsesidigt informationsutbyte och samarbete vid beredningen av planer och program. Kvaliteten på bedömningarna skall garante- ras med stöd av respektive ministeriums led- ning av sitt eget ansvarsområde samt med stöd av allmän forskning och utveckling som granskar bedömningsverksamhetens verk- ningar och effektivitet. Enhetliga förfaringssätt vid miljöbedömningarna främjar infor- mationsutbytet mellan förvaltningsområdena och förbättrar kvaliteten på bedömningarna. Inget nytt system föreslås för den övervakning som förutsätts i lagförslaget, utan avsikten är att stödja sig på existerande system för övervakningen och på en utveckling av dem så att de uppfyller kraven i lagförslaget. Om lagen kan verkställas smidigt och om samarbetet och de gemensamma förfarandena utvecklas, minskar arbetet såväl för de myndigheter som bereder planer och program som för de myndigheter som utgör samarbetsinstanser och avger utlåtanden. Dessutom går det då snabbare att ta till sig det nya förfarandet. När den nya lagen verkställs bör man därför fästa särskild vikt vid utbildning, handledningsmaterial och en ut- veckling av bedömningsmetoderna. 4.3. Miljökonsekvenser En i lagförslaget avsedd miljöbedömning i fråga om planer och program skall tillämpas på de planer och program som kan antas ha betydande miljökonsekvenser och i vilka förutsättningarna anges för tillstånd för pro- jekt. Dessutom skall planerna och program- men basera sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse. I förslaget ingår också en allmän bedömningsskyldighet som motsvarar 24 § i den nuvarande MKB-lagen och som inte skiljer mellan planer och pro- gram av olika slag utan förutsätter att miljö- konsekvenserna bedöms i fråga om alla planer och program vars genomförande kan ha betydande miljökonsekvenser. Eftersom tillämpningsområdet för miljöbe- dömningen regleras utifrån planernas och programmens samband med olika projekt och av rättsgrunden för beredningen, är det möjligt att strategiska planer och program som är viktiga med tanke på miljön hänförs till den allmänna skyldigheten att utreda och bedöma miljökonsekvenserna. På denna punkt förändras situationen inte jämfört med nuläget. Den föreslagna miljöbedömningen i fråga om planer och program främjar en utveckling av metoder och praxis för konsekvensbe- dömning och stöder på så sätt också den re- dan tillämpade bedömningen enligt 24 § i MKB-lagen. Om den bedömningsprocess och det rapporteringssätt som föreslås också höjer nivån på de bedömningar som inte är formbundna, stärker detta lagförslagets posi- tiva miljökonsekvenser. 4.4. Verkningar för medborgarna Ett mål med lagförslaget är att förbättra medborgarnas tillgång till information och möjligheter till medbestämmande. Genom den föreslagna lagen realiseras således den i grundlagen förskrivna skyldigheten för det allmänna att främja den enskildes möjligheter att delta och påverka beslut som gäller honom själv och hans livsmiljö. En miljöbedömning i fråga om planer och program enligt lagförslaget säkerställer öppenheten och möjligheterna till medbestämmande bättre än den nuvarande 24 § i MKB-lagen. Bedömningsskyldigheten enligt lagförslaget gäller myndigheter som bereder planer och program, och bedömningen gagnar olika medborgargrupper i stor utsträckning. Lag- förslaget garanterar olika medborgargrupper lika möjligheter att påverka vid miljöbedöm- ningen i fråga om planer och program. Enligt lagförslaget skall allmänheten ha möjlighet att få veta när beredningen av en plan eller ett program och av den anknytande miljörap- porten inleds och att yttra sig om utkastet till plan eller program och om miljörapporten. En tydlig och lättfattlig miljöbedömning i fråga om planer och program samt med- vetenheten om möjligheterna till medbe- stämmande skapar de grundläggande förutsätt- ningarna för olika medborgargruppers deltagande. När den föreslagna lagen verk- ställs bör därför särskild vikt fästas vid hand- ledningsmaterialet, utvecklingen av metoderna för bedömning och deltagande samt planernas och programmens begriplighet. 4.5. Verkningar i fråga om planerings- praxis Ett mål med lagförslaget är att förbättra planeringen och planeringspraxis på ett sådant sätt att miljökonsekvenserna beaktas i tillräcklig grad vid beredningen. En lösning som följer lagförslaget medför en viss enhetlighet i planeringssystemen, vilket sannolikt får en positiv effekt också på planeringens kvalitet. De krav som skall ställas är så pass flexibla att de kan verkställas utan några större ändringar av nuvarande, välfungerande planeringsprocesser. Verkstäl- ligheten ger också en möjlighet att beakta särdragen inom olika planeringssystem och från fall till fall pröva om t.ex. ytterligare ut- redning behövs samt att koppla samman övervakningen med övervakning som redan sker i andra sammanhang. Kraven i lagförslaget kan leda till ändrad planeringspraxis vid beredningen av planer och program där öppenheten, granskningen av alternativ och den systematiska konse- kvensbedömningen har varit bristfällig. En enhetlig lagstiftningslösning gör det lättare att ordna utbildning, utbyta erfarenheter mellan olika planeringssystem och att ge akt på och utvärdera bedömningarnas kvalitet. En konsekvensbedömning som smidigt kopplas till olika planeringsprogram bidrar till att förbättra kvaliteten på planeringen. Vid lagberedning identifierades ett antal områden inom myndighetsplaneringen där det vore särskilt viktigt att beakta miljökonsekvenserna. Det är uppenbart att behovet inte begränsar sig enbart till det tillämpningsområde för miljöbedömning som kan härledas från SEA- direktivets tillämpningsområde. Därför har man i lagförslaget gått in för att bibehålla den allmänna skyldighet som anges i den nuvarande 24 § i MKB-lagen. 5. Beredningen av ärendet 5.1. Beredningen av propositionen Miljöministeriet tillsatte den 13 december 2001 en arbetsgrupp med uppgift att bereda verkställandet av SEA-direktivet. I arbets- gruppen fanns företrädare för handels- och industriministeriet, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, inri- kesministeriet, social- och hälsovårdsministe- riet, finansministeriet, miljöministeriet, Fin- lands miljöcentral, de regionala miljöcentra- lerna och Finlands Kommunförbund. Arbets- gruppen fick i uppdrag att i propositionsform bereda ett förslag till behövliga ändringar av lagstiftningen och att utreda administrativa och andra åtgärder som krävs för verkställandet. Genom miljöministeriets brev av den 31 mars 2003 fick arbetsgruppen vidare i uppdrag att bereda de ändringar i lagstiftningen som behövs på grund av SEA-protokollet. Vid beredningen av förslaget bedömdes olika alternativ och effekterna av dem. Ar- betsgruppen utvärderade lagstiftningstekniska alternativ och alternativ som gällde till- lämpningsområde var för sig, eftersom dessa ansågs utgöra de viktigaste principiella frå- gorna. Under arbetets gång arrangerades två seminarier för intressegrupper, och bered- ningsunderlaget hölls framlagt på miljöför- valtningens webbplats. Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande den 27 juni 2003. Det har varit på remiss hos ministerierna och andra centrala myndigheter, förbunden på landskapsnivå, de regionala miljöcentralerna, Finlands Kommunförbund, vissa kommuner samt flera intresse- och medborgarorganisationer. Miljöministeriet har utarbetat ett sammandrag av utlåtandena. Merparten av remissinstanserna fann att den föreslagna lagstiftningen är nödvändig och att den rätta lagstiftningstekniska lösningen är att stifta en separat lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Enligt vissa utlåtanden är lagens tillämpningsområde för snävt, enligt andra åter för omfattande. I flera utlåtanden föreslogs ändringar och tillägg i fråga om detaljer i förslaget. I utlåtandet från statsrådets kansli ansågs att definitionen av administrativ bestämmelse i den föreslagna lagen är för snäv. Enligt ju- stitieministeriet är det viktigt att till vissa delar precisera lagens procedurbestämmelser och bemyndigande att utfärda förordning. I vissa utlåtanden från kommunerna och förbunden på landskapsnivå sågs den ändring gällande alternativ som föreslagits i markan- vändnings- och bygglagen som problematisk. Denna proposition har beretts utgående från utlåtandena och ytterligare utredningar. Utkastet till proposition har varit på remiss hos ministerierna, Vägförvaltningen, de regionala miljöcentralerna, förbunden på landskapsnivå, Finlands Kommunförbund, Hu- vudstadsregionens samarbetsdelegation samt vissa medborgar- och intresseorganisationer. En del av remissinstanserna ansåg att till- lämpningsområdet fortfarande var för öppet, i synnerhet på grund av att de administrativa bestämmelserna inte var tillräckligt exakt de- finierade. Miljöministeriet har utarbetat ett samman- drag av utlåtandena om propositionen. Propositionen bygger på arbetsgruppens förslag och på utlåtandena om det och om förslaget till proposition. 5.2. Beredningen av protokollet om stra- tegiska miljöbedömningar Esbokonventionen från Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa trädde i kraft den 10 september 1997. Den gäller projekt samt underrättelser, informa- tionsutbyte och överläggningar mellan stater i anslutning till planeringen av projekt. Enligt de allmänna villkoren i konventionen skall parterna i skälig utsträckning sträva efter att tillämpa principerna om miljökonsekvensbe- dömningar även på åtgärdsprogram, planer och program. När parterna i Esbokonventionen höll sitt andra möte i Sofia i februari 2001 beslutade de att börja utarbeta ett protokoll om strate- gisk miljöbedömning. Förhandlingarna in- leddes i anslutning till ECE i maj 2001 och slutfördes i januari 2003. Protokollet god- kändes och öppnades för undertecknande vid den femte ministerkonferensen "Miljö för Europa" i Kiev den 21 maj 2003. Finland deltog aktivt i förhandlingarna till- sammans med de andra EU-länderna. Euro- peiska gemenskapens kommission befull- mäktigades genom ett beslut av rådet i sep- tember 2001 att för gemenskapens del delta i förhandlingarna i de frågor som faller inom dess behörighet. Vid förhandlingarna skulle kommissionen särskilt säkerställa konse- kvensen mellan protokollet och SEA- direktivet. Eftersom en bakomliggande ut- gångspunkt för förhandlingarna var att för- bättra medborgarnas deltagande i överens- stämmelse med Århuskonventionen och att främja bedömningen av påverkan på hälsan i överensstämmelse med deklarationen från den tredje ministerkonferensen om miljö och hälsa i London i juni 1999, deltog flera icke-statliga organisationer samt en företrädare för Världshälsoorganisationen WHO som obser- vatörer i förhandlingarna. Sedan protokollet undertecknades har genomförandet av det förberetts vid möten med signatärerna och i de arbetsgrupper som berett protokollet. Finland undertecknade protokollet i Kiev den 21 maj 2003 sedan det öppnats för un- dertecknande. För godkännandet begärde ut- rikesministeriet utlåtanden av de centrala mi- nisterierna, Finlands miljöcentral, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, Ålands landskapsstyrelse, riksdagens justitieombudsman, justitiekanslern i statsrådet, Energimarknadsverket, da- taombudsmannen, Finlands naturskyddsför- bund rf, Natur och Miljö rf, Finlands WWF, Miljörättsliga Sällskapet i Finland, Central- förbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Industrins och Arbetsgivarnas Cen- tralförbund, Finlands Fackförbunds Central- organisation samt dessas centrala medlems- organisationer. I utlåtandena förordades ett undertecknande av protokollet, med undantag för utlåtandena från Industrins och Ar- betsgivarnas Centralförbund, Finlands Fack- förbunds Centralorganisation och vissa av deras medlemsorganisationer. I dem ansågs att Finland inte bör underteckna protokollet eftersom syftena med det nås till alla delar i den nationella lagstiftningen och EG- lagstiftningen. 6. Andra omständigheter som in- verkat på propositionens inne- håll 6.1. Samband med andra propositioner Avsikten är att genomföra EG:s ramdirektiv om vatten genom en lag om vattenvårds- förvaltningen. I lagen föreskrivs om vatten- vårdsförvaltningen och om därmed samman- hängande utredningsarbete samt om samar- bete och deltagande inom vattenförvaltnings- områdena. Avsikten är dessutom att i lagen föreskriva om beredningen av och innehållet i förvaltningsplanerna och de åtgärdsprogram som utgör en del av dem på ett sådant sätt att bestämmelserna också uppfyller kraven i SEA-direktivet och motsvarar den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. En proposition om lagen om vattenvårdsförvalt- ningen (RP 120/2004 rd) överlämnades till riksdagen den 11 juni 2004. 6.2. Samband med internationella fördrag Förslaget har samband med SEA-direktivet, och det behövs för att direktivet skall kunna verkställas. DETALJMOTIVERING 1. SEA-protokollet och dess för- hållande till lagstiftningen i Finland Ingress. I ingressen till protokollet anges de viktigaste dokumenten som protokollet har sin bakgrund i: slutsatserna från FN:s konferens om miljö och utveckling, Riodeklarationen och Agenda 21, samt resultatet av den tredje ministerkonferensen om miljö och hälsa och världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling. I ingressen nämns också Århuskonventionen samt Esbokonventionen, inom ramen för vilken SEA-protokollet har utarbetats. Artikel 1. Mål. Protokollets mål är att med hjälp av strategisk miljöbedömning och all- mänhetens deltagande i anslutning till den bidra till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan tas under övervägande vid utarbetandet av planer, program, politiska riktlinjer och lagstiftning. En bestämmelse som motsvarar artikel 1 i protokollet ingår i MKB-lagen, vars syfte är att främja bedömningen och ett enhetligt be- aktande av miljökonsekvenser vid planering och beslutsfattande och samtidigt öka med- borgarnas tillgång till information och deras möjligheter till medbestämmande. Ett syfte med motsvarande innehåll anges i SEA- direktivet och föreslås ingå i 1 § i den före- slagna lagen om bedömning av miljökonse- kvenserna av myndigheters planer och pro- gram. Artikel 2. Definitioner. I artikeln definieras begrepp som är viktiga för tillämpningen av protokollet: konventionen, part, upphovspart, utsatt part, planer och program, strategisk miljöbedömning, påverkan på miljön inbe- gripet hälsan samt allmänheten. Artikel 3. Allmänna bestämmelser. I punkt 1 i artikeln förbinder sig parterna att införa nödvändiga lagar och andra författningar och vidta andra åtgärder för att klart och öppet genomföra bestämmelserna i protokollet. Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part sträva efter att se till att tjänstemän och myn- digheter bistår och vägleder allmänheten i de frågor som omfattas av protokollet. Om myndigheternas allmänna rådgivningsskyl- dighet föreskrivs i förvaltningslagen. Enligt 8 § i förvaltningslagen skall förvaltningsmyn- digheterna enligt behov ge sina kunder råd samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Enligt punkt 3 i artikeln skall varje part på lämpligt sätt erkänna och stödja föreningar, organisationer och grupper som främjar skydd av miljön inbegripet hälsan. Enligt punkt 4 i artikeln påverkar protokollet inte en parts rätt att bibehålla eller vidta ytterligare åtgärder i frågor som omfattas av protokollet. Enligt punkt 5 i artikeln skall varje part främja målen för protokollet i relevanta in- ternationella beslutsprocesser och inom ramen för arbetet i relevanta internationella or- ganisationer. Enligt punkt 6 i artikeln skall varje part se till att den som utövar en rättighet i enlighet med protokollet inte bestraffas, förföljs eller trakasseras på något sätt för sitt engagemang. Denna bestämmelse begränsar ändå inte na- tionella domstolars rätt att tilldela rimliga rät- tegångskostnader. Enligt punkt 7 i artikeln skall allmänheten kunna utöva sina rättigheter i enlighet med protokollet utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller hemvist eller, när det gäller juridiska personer, var personen har sitt regi- strerade säte eller ett faktiskt centrum för sin verksamhet. Bestämmelserna i artikel 3 föranleder inga ändringar av lagstiftningen. Till innehållet motsvarar artikeln artikel 3 i Århuskonven- tionen, för vilken redogörs närmare i den proposition till riksdagen som gäller godkän- nande och sättande i kraft av Århuskonven- tionen (RP 165/2003 rd). Den ifrågavarande lagen (866/2004) träder i kraft i november 2004. Artikel 4. Tillämpningsområde avseende planer och program. I artikeln anges de pla- ner och program för vilka en strategisk mil- jöbedömning enligt protokollet skall göras. Enligt punkt 1 i artikeln skall varje part se till att en strategisk miljöbedömning görs för de planer och program som avses i punkterna 2-4 i artikeln och som kan antas medföra en betydande påverkan på miljön inbegripet häl- san. I punkt 2 i artikeln anges de planer och program för vilka en strategisk miljöbedöm- ning alltid skall utföras. Sådana är planer och program som utarbetas för jord- och skogs- bruk, fiske, energi, industri och gruvindustri, transporter, regional utveckling, avfallshan- tering, vattenförvaltning, telekommunikatio- ner, turism samt fysisk planering eller mark- användning och i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd för projekt enligt bilaga I och andra projekt enligt bilaga II för vilka en miljökonsekvensbedömning måste göras enligt nationell lagstiftning. Projektför- teckningarna i bilaga I och II till protokollet bygger på MKB-direktivet. Enligt punkt 3 i artikeln skall en strategisk miljöbedömning göras för planer och program som inte omfattas av punkt 2 och i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd för projekt, om parten beslutar detta i enlighet med artikel 5.1. Enligt punkt 4 i artikeln skall för planer och program som avses i punkt 2 och i vilka användningen av små områden på lokal nivå fastställs samt för mindre ändringar i planer och program som avses i punkt 2 en strategisk miljöbedömning göras endast om parten beslutar detta i enlighet med artikel 5. I punkt 5 i artikeln anges de planer och program som inte omfattas av protokollet. Dessa är planer och program som endast syf- tar till att tjäna nationellt försvar eller civil beredskap samt finansiella planer eller bud- getplaner och budgetprogram. Artikel 4 i protokollet motsvarar till inne- hållet artikel 3 i SEA-direktivet, och motsva- rande bestämmelser föreslås ingå i 4 och 7 § i den föreslagna lagen om bedömning av mil- jökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 5. Bedömning av tillämpning. Varje part skall avgöra om planer eller program som avses i artikel 4.3 och 4.4 kan antas medföra en betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan, antingen genom att undersöka varje enskilt fall, genom att specificera typer av planer och program eller genom att kombinera båda dessa tillvägagångssätt. Därvid skall parten alltid beakta de kriterier som anges i bilaga III till protokollet. Sådana kriterier är bl.a. planens eller programmets betydelse för främjandet av en hållbar utveckling, i vilken utsträckning planen eller programmet anger förutsättningarna för projekt eller påverkar andra planer och program samt arten av påverkan på miljön. Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part se till att de miljö- och hälsomyndigheter som avses i artikel 9.1 konsulteras under de förfaranden som avses i punkt 1 ovan. Enligt punkt 3 i artikeln skall varje part i lämplig utsträckning sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta i be- dömningen av tillämpningen av protokollet för planer och program i enlighet med denna artikel. Enligt punkt 4 i artikeln skall varje part se till att allmänheten via offentliga meddelanden eller på annat lämpligt sätt, t.ex. på elektronisk väg, i ett lämpligt skede kan få tillgång till slutsatserna från de förfaranden som avses i punkt 1, inbegripet motivering om någon strategisk miljöbedömning inte krävs. Artikel 5 och bilaga III i protokollet mot- svarar till innehållet artikel 3 och bilaga II i SEA-direktivet, och motsvarande bestäm- melser föreslås ingå i 5 § i den föreslagna la- gen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 6. Fastställande av informationens omfattning. Enligt artikeln skall varje part se till att samråd sker med de miljö- och hälso- myndigheter som avses i artikel 9.1 vid fast- ställandet av vilka uppgifter en miljörapport skall innehålla. Varje part skall i lämplig ut- sträckning sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta vid fastställandet av uppgifterna. En bestämmelse som gäller samråd med myndigheter och som motsvarar artikel 6 i protokollet ingår i artikel 3.6 i SEA-direktivet. Om samråd med myndigheter och information till allmänheten föreskrivs i 8 § i den föreslagna lagen om bedömning av mil- jökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 7. Miljörapporter. Artikeln gäller innehållskraven för den miljörapport som ut- arbetas vid en strategisk miljöbedömning. I miljörapporten skall beskrivas den betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan som genomförandet av planen eller programmet och dess rimliga alternativ kan antas medföra. Rapporten skall innehålla de uppgifter som anges i bilaga IV till protokollet i den utsträckning som är rimlig med beaktande av aktuella kunskaper och bedömningsmetoder, planens eller programmets innehåll och de- taljeringsgrad, var i beslutsprocessen planen eller programmet befinner sig, allmänhetens intresse och det beslutande organets informa- tionsbehov. Uppgifter som anges i bilaga IV är bl.a. planens eller programmets innehåll, huvudsakliga syfte och dess samband med andra planer och program, den sannolika ut- vecklingen av tillståndet hos miljön om planen eller programmet inte genomförs, hur miljömål har beaktats under utarbetandet av planen eller programmet, den betydande påverkan på miljön som kan antas uppkomma, åtgärder för att förebygga eller minska den negativa påverkan på miljön, skälen till valet av de alternativ som behandlats samt åtgärder för övervakning av påverkan på miljön. Dessutom skall varje part se till att miljörapporterna är av en kvalitet som motsvarar de krav som fastställs i protokollet. Bestämmelser som motsvarar artikel 7 och bilaga IV i protokollet ingår i artiklarna 5 och 12 och bilaga I i SEA-direktivet. Motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 8 § i den fö- reslagna lagen om bedömning av miljökon- sekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 8. Allmänhetens deltagande. Enligt punkterna 1 och 2 i artikeln skall varje part se till att allmänheten i ett tidigt och lämpligt skede, när alla alternativ fortfarande är möj- liga, får tillfällen att delta på ett meningsfullt sätt i den strategiska miljöbedömningen av planer och program. Varje part skall se till att utkastet till planen eller programmet samt miljörapporten görs allmänt tillgängliga i ett lämpligt skede på elektronisk väg eller på annat lämpligt sätt. Enligt punkterna 3 och 4 i artikeln skall varje part se till att man med tanke på delta- gande och framförande av synpunkter defini- erar den berörda allmänheten inklusive icke- statliga organisationer och att den allmänhet som definierats på detta sätt får tillfälle att framföra sina synpunkter på utkastet till plan eller program och miljörapporten inom en rimlig tidsfrist. Enligt punkt 5 i artikeln skall varje part se till att de närmare bestämmelserna för hur allmänheten skall informeras och hur samrådet med allmänheten skall ske fastställs och görs allmänt tillgängliga med beaktande i lämplig utsträckning av bilaga V. Där anges bl.a. uppgifter om den föreslagna planen eller det föreslagna programmet och den myndighet som skall godkänna planen eller programmet samt uppgifter om beredningen av planen eller programmet och miljörapporten, inbegripet allmänhetens möjligheter att ta del av information och att delta i beredningen. I artikel 6 i SEA-direktivet föreskrivs på motsvarande sätt som i artikel 8 i protokollet om allmänhetens deltagande och samråd med allmänheten. Motsvarande bestämmelser fö- reslås ingå i 9 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program. Artikel 9. Samråd med miljö- och hälso- myndigheter. Varje part skall utse de myn- digheter med vilka samråd skall äga rum och som på grund av sitt särskilda miljö- eller hälsoansvar kan antas beröras av den påver- kan på miljön inbegripet hälsan som följer av genomförandet av planen eller programmet. Utkastet till plan eller program och miljörap- porten skall göras tillgängliga för dessa myn- digheter. Varje part skall se till att de utsedda myndigheterna i ett tidigt och lämpligt skede och på ett meningsfullt sätt får tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller program och miljörapporten. Varje part skall fastställa de närmare bestämmelserna för hur de utsedda myndigheterna skall informeras och hur sam- rådet med dessa myndigheter skall ske. Bestämmelser som motsvarar artikel 9 i protokollet ingår i artikel 6 i SEA-direktivet. Där preciseras hälsomyndigheterna ändå inte separat. Bestämmelser om samråd med myn- digheter föreslås ingå i 9 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 10. Gränsöverskridande samråd. Artikeln gäller förfaringssätten i de fall då genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra betydande gränsöverskri- dande påverkan på miljön inbegripet hälsan. I punkt 1 i artikeln sägs att om en upp- hovspart anser att genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra betydande gränsöverskridande påverkan på miljön inbegripet hälsan eller om en part som kan antas komma att påverkas begär det, skall upphovsparten på ett så tidigt stadium som möjligt innan planen eller programmet god- känns underrätta den utsatta parten om kon- sekvenserna. Enligt punkt 2 i artikeln skall denna under- rättelse bl.a. innehålla utkastet till plan eller program och miljörapporten, med information om vilken gränsöverskridande påverkan på miljön inbegripet hälsan planen eller pro- grammet kan medföra, och information om beslutsprocessen, med en rimlig tidsplan för när kommentarer kan lämnas. Enligt punkt 3 i artikeln skall den utsatta parten inom den tid som anges i underrättelsen meddela upphovsparten om den önskar samråda innan planen eller programmet god- känns. I så fall skall de berörda parterna inleda samråd om den gränsöverskridande påverkan som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och om de åtgärder som förutses för att förebygga, minska eller mildra negativ påverkan. Enligt punkt 4 i artikeln skall, om sådana samråd äger rum, de berörda parterna komma överens om de närmare arrangemangen för att säkerställa att allmänheten och de myndigheter som avses i artikel 9.1 i den utsatta parten informeras och får tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller program och miljö- rapporten inom en rimlig tidsfrist. Bestämmelser som motsvarar artikel 10 i protokollet ingår i artikel 7 i SEA-direktivet och i 10 § i den föreslagna lagen om bedöm- ning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 11. Beslut. Varje part skall vid an- tagandet av en plan eller ett program se till att vederbörlig hänsyn tas till slutsatserna från miljörapporten, de åtgärder som vidtagits för att förebygga, minska eller mildra negativ påverkan som anges i miljörapporten och de synpunkter som inkommit i enlighet med artiklarna 8-10. Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part när en plan eller ett program antas se till att all- mänheten, de myndigheter som avses i artikel 9.1 och de parter med vilka samråd har ägt rum i enlighet med artikel 10 informeras. De skall få tillgång till planen eller programmet med ett utlåtande som sammanfattar hur miljöaspekterna inbegripet hälsoaspekterna har integrerats, hur de synpunkter som inkommit i enlighet med artiklarna 8-10 har beaktats samt skälen till att planen eller programmet valts mot bakgrund av rimliga alternativ som diskuterats. I artiklarna 8 och 9 i SEA-direktivet ingår motsvarande bestämmelser som i artikel 11 i protokollet. Motsvarande bestämmelser före- slås ingå i 11 § i den föreslagna lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program. Artikel 12. Övervakning. Varje part skall övervaka den betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan som de planer och program som antagits leder till för att, bland annat, i ett tidigt skede kunna identifiera oförutsedd negativ påverkan och kunna vidta lämpliga avhjälpande åtgärder. Resultaten från över- vakningen skall hållas tillgängliga i enlighet med nationell lagstiftning för de myndigheter som avses i artikel 9.1 och allmänheten. Artikel 10 i SEA-direktivet innehåller be- stämmelser om övervakning, och motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 12 § i den fö- reslagna lagen om bedömning av miljökon- sekvenserna av myndigheters planer och program. Uppgifter som hänför sig till över- vakningen av miljökonsekvenserna av planer och program som myndigheter bereder skall i Finland vara offentliga handlingar som var och en har rätt att ta del av enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Enligt lagen är myndigheterna också skyldiga att se till att handlingarna är behörigen tillgängliga samt att producera och sprida information. I praktiken blir handling- arna också mer tillgängliga tack vare att det allt mer har blivit praxis att publicera dem i elektronisk form. Artikel 13. Politiska riktlinjer och lagstift- ning. Varje part skall sträva efter att se till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan övervägs och i lämplig utsträckning integreras när parten på det nationella planet utarbetar förslag till politiska riktlinjer och lagstiftning som kan antas medföra betydlig påverkan på miljön inbegripet hälsan. På så sätt övervägs lämpliga principer och beståndsdelar i protokollet. Varje part skall där så är lämpligt fastställa praktiska former för övervägande och integration av miljöhänsyn, varvid behovet av öppenhet i beslutsprocessen skall beaktas. Parterna skall vidare rapportera om tillämp- ningen av denna artikel till konventionens partsmöte. SEA-direktivet har ingen bestämmelse som motsvarar artikel 13 i protokollet och som gäller beaktandet av miljöaspekter när förslag till politiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas. En bestämmelse med motsvarande innehåll om beredning av förslag till åtgärdsprogram och politiska riktlinjer ingår i 3 § i den föreslagna lagen om bedömning av mil- jökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Paragrafen motsvarar bestämmelser i 24 § i den nuvarande MKB-lagen. När det gäller lagberedningen har miljökon- sekvensbedömningen beaktats i anvisningarna för beredning av regeringspropositioner, och dessutom har anvisningar om hur miljö- aspekter skall beaktas i lagberedningen getts genom statsrådets principbeslut från 1998 om bedömning av miljökonsekvenserna av lag- förslag. Principbeslutet gavs i anslutning till statsrådets program för utveckling av lagbe- redningen. Artikel 14. Esbokonventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta proto- koll. Esbokonventionens partsmöte skall agera som partsmöte till protokollet. Esbokon- ventionens första partsmöte i dess egenskap av partsmöte till protokollet skall hållas senast ett år efter det att protokollet har trätt i kraft; om ett partsmöte för Esbokonventionen är planerat för den perioden skall Esbokon- ventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll hållas i anslutning till detta. Därefter skall Esbokonventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till protokollet hållas i anslutning till Esbo- konventionens partsmöten, om inte Esbo- konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till protokollet beslutar annat. Parter i Esbokonventionen som inte är parter i protokollet får delta som observatörer i alla sammanträden som Esbokonventionens partsmöte håller i dess egenskap av partsmöte till protokollet. När Esbokonventionens partsmöte agerar i egenskap av partsmöte till protokollet skall endast parter i protokollet delta i beslut i enlighet med protokollet. Hittills har det första mötet med protokollets signatärer ordnats i Cavtat i Kroatien den 1 juni 2004. Partsmötet till protokollet skall re- gelbundet granska genomförandet av proto- kollet. Det som i synnerhet skall granskas är politiska riktlinjer och metoder för strategisk miljöbedömning samt erfarenheterna av be- dömningen och genomförandet av protokollet. Artikel 15. Protokollets ställning i förhål- lande till andra internationella överenskom- melser. I artikeln sägs att bestämmelserna i protokollet inte påverkar tillämpningen av Esbokonventionen och Århuskonventionen. Artikel 16. Rösträtt. Varje part i protokollet skall ha en röst vid mötet. Dessutom får regi- onala organisationer för ekonomisk integration utöva sin rösträtt i frågor inom sina be- hörighetsområden. Organisationerna har ett antal röster som motsvarar det antal med- lemsstater i organisationen som är parter i protokollet. De får inte utöva sin rösträtt om deras medlemsstater utövar sin, och vice ver- sa. Artikel 17. Sekretariatet. Det sekretariat som inrättas genom artikel 13 i Esbokonven- tionen skall agera som sekretariat för proto- kollet, och artikel 13 a-c i Esbokonventionen om sekretariatets uppgifter skall med be- hövliga ändringar gälla även för protokollet. Artikel 18. Bilagor. Bilagorna till protokollet utgör en integrerad del av det. Bilagorna I och II till protokollet innehåller förteckningar över de projekt som avses i artikel 4.2 och för vars del förutsättningarna för kommande tillstånd anges i en plan eller ett program. Bilaga III till protokollet innehåller kriterier för att avgöra om påverkan på miljön inbegripet hälsan kan antas vara betydande i enlighet med artikel 5.1. I bilaga IV till protokollet ingår de uppgifter som miljörapporten skall innehålla enligt artikel 7.2. I bilaga V till protokollet anges de uppgifter som avses i artikel 8.5 och som i lämplig utsträckning skall beaktas när allmänheten informeras om den strategiska miljöbedömningen. För innehållet i bilagorna redogörs till behövliga delar närmare i samband med artiklarna i fråga. Artikel 19. Ändringar i protokollet. Varje part får föreslå ändringar i protokollet. Det förfarande som fastställs i artiklarna 14.2- 14.5 i Esbokonventionen för hur ändringar i Esbokonventionen skall föreslås, antas och träda i kraft skall med behövliga ändringar gälla även för ändringar i protokollet. När det gäller protokollet skall dessutom de tre fjär- dedelar av parterna som krävs för att en änd- ring skall träda i kraft för parter som har rati- ficerat, godkänt eller godtagit ändringen be- räknas på antalet parter när ändringen antogs. Artikel 20. Tvistlösning. De bestämmelser om tvistlösning som fastställs i artikel 15 i Esbokonventionen skall med behövliga änd- ringar gälla även för protokollet. Artikel 21. Undertecknande. Detta protokoll har varit öppet för undertecknande i Kiev, Ukraina, från den 21 till den 23 maj 2003 och därefter i Förenta Nationernas högkvarter i New York till den 31 december 2003 av stater som är medlemmar av Ekonomiska kommissionen för Europa liksom av stater som har konsultativ status vid Ekonomiska kommissionen för Europa i enlighet med Ekonomiska och sociala rådets resolution den 28 mars 1947. Protokollet kan undertecknas också av regionala organisationer för ekonomisk integration sammansatta av suveräna stater som är medlemmar av Eko- nomiska kommissionen för Europa till vilka dess medlemsstater har överlåtit behörighet i frågor som regleras i protokollet. Protokollet har till den 18 december 2003 undertecknats av 36 stater och Europeiska gemenskapen. Artikel 22. Depositarie. Förenta Nationer- nas generalsekreterare skall vara depositarie för protokollet. Artikel 23. Ratifikation, godtagande, god- kännande och anslutning. Artikeln innehåller sedvanliga bestämmelser om ratifikation, godtagande och godkännande av protokollet samt anslutning till det. Stater som inte avses i artikel 21 får ansluta sig till protokollet efter godkännande av Esbokonventionens parts- möte i dess egenskap av partsmöte till proto- kollet. Organisationer som blir parter i protokollet utan att någon av deras medlemsstater är part skall vara bundna av alla förpliktelser enligt protokollet. Om en medlemsstat i en organi- sation för ekonomisk integration i sin egen- skap av stat är part i protokollet skall organi- sationen och dess medlemsstater besluta om hur ansvaret för fullgörandet av förpliktelserna enligt protokollet skall fördelas dem emellan. I sådana fall med överlappande behörighet får organisationen och dess medlemsstater inte utöva rättigheter enligt protokollet samtidigt. En organisation skall i sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument uppge omfattningen av sin behörighet. När denna proposition överlämnas har protokollet ännu inte ratifice- rats av en enda stat eller av EG. Artikel 24. Ikraftträdande. Protokollet trä- der i kraft den nittionde dagen efter den dag då det sextonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerades. Som ett sådant instrument skall inte räknas ett instrument som deponerats av en regional organisation för ekonomisk in- tegration. För stater och organisationer som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till protokollet efter det att dessa ovan nämnda sexton instrument har deponerats, träder protokollet i kraft den nittionde dagen efter den dag då staten eller organisationen deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument. Artikel 25. Frånträde. En part kan frånträda protokollet tidigast efter utgången av fyra år räknat från den dag då protokollet trädde i kraft för partens vidkommande. Härefter är ett frånträde möjligt när som helst. Protokollet frånträds genom ett skriftligt meddelande till depositarien, och frånträdet träder i kraft nittio dagar efter den dag då depositarien mottog meddelandet. När det gäller strategiska miljöbedömningar i enlighet med protokollet som inletts innan frånträdet trätt i kraft påverkar frånträdet inte tillämpningen av ar- tiklarna 5-9, som gäller bedömning av till- lämpning och utarbetande av miljörapporter i fråga om planer och program, artikel 11, som gäller antagande av planer och program, eller artikel 13, som gäller integrering av miljö- aspekter när politiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas. Frånträdet påverkar inte heller tillämpningen av artikel 10, som gäller gränsöverskridande samråd, i fråga om un- derrättelser eller begäran som lämnats innan frånträdet trätt i kraft. Artikel 26. Autentiska texter. De engelska, franska och ryska texterna är protokollets gil- tiga texter. 2. Lagförslag 2.1. Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program 1 §. Syfte. Syftet med lagförslaget är att främja beaktandet av miljöaspekter när planer och program bereds. Miljökonsekvenserna av planer och program som kan antas ha betydande effekter på miljön skall utredas och bedömas mer systematiskt än nu. Samtidigt säkerställs allmänhetens tillgång till in- formation och möjligheter att delta i miljöbe- dömningen i fråga om planer och program. Lagen gäller planer och program som bereds av myndigheter. 2 §. Definitioner. I paragrafen definieras de centrala begrepp som skall användas inom miljöbedömningen. 1) Begreppet myndighet motsvarar begrep- pet myndighet enligt 2 § i förvaltningslagen (434/2003) och bestäms i regel utifrån upp- gifternas art. Kommunala myndigheter är vid sidan av kommunens kollegiala organ också bl.a. affärsverk som producerar kommunala tjänster, t.ex. det kommunala vattenverket och trafikverket vilka hör till kommunens or- ganisation. Om produktionen av kommunala tjänster har ordnats under privaträttsliga for- mer t.ex. genom att tjänsterna tillhandahålls av ett aktiebolag där kommunen är delägare, är ett sådant aktiebolag inte en myndighet som avses i förvaltningslagen om det inte sköter myndighetsuppgifter. Som myndigheter räknas även statliga inrättningar som bedriver affärsverksamhet och som avses i lagen om statliga affärsverk (1185/2002) och i lagar om ett visst affärsverk, offentligrättsliga föreningar samt enskilda då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. 2) Definitionen av miljökonsekvenser är till innehållet densamma som i MKB-lagen och motsvarar SEA-direktivet och SEA- protokollet. 3) Med miljöbedömning avses en bedöm- ning enligt 8-11 § i den föreslagna lagen där betydande miljökonsekvenser utreds och bedöms, en miljörapport utarbetas, myndig- heter och allmänheten hörs om utkastet till plan eller program och om miljörapporten, miljörapporten och resultaten av samrådet beaktas samt information ges om beslutet. Det föreslagna förfarandet uppfyller kraven i SEA- direktivet och SEA-protokollet. 4) Med miljörapport avses en utredning och bedömning av de miljökonsekvenser en plan eller ett program och undersökta alternativ har samt av hur betydande dessa konsekvenser är. Den myndighet som ansvarar för beredningen av en plan eller ett program skall också ansvara för utarbetandet av miljörapporten. 5) Med myndighet som ansvarar för en plan eller ett program avses en myndighet som har till uppgift att bereda en plan eller ett program som avses i denna lag. Om flera myndigheter har fått samma uppgift och skall sköta den tillsammans, skall myndigheterna sinsemellan komma överens om vilken av myndigheterna som är ansvarig myndighet enligt denna lag. 6) Med begreppet allmänheten definieras de som enligt det föreslagna 8 § 2 mom. har rätt att få information om att beredningen av en plan eller ett program och av den anknytande miljörapporten har inletts och de som enligt 9 § 1 mom. har rätt att ta del av utkastet till plan eller program och miljörapporten samt att yttra sig om dem. Begreppet täcker fysiska personer, sammanslutningar av fysiska personer och olika grupper samt företag och medborgar- och intresseorganisationer. Dessutom inbegriper begreppet stiftelser. "Allmänheten" omfattar således större grupper än parter. I begreppet ingår inte myndigheter. Det redan vedertagna begreppet intressent som finns i markanvändnings- och bygglagen är inte lämpligt att använda i detta sammanhang, eftersom det omfattar också myndigheter. De som räknas till allmänheten skall när in- formation ges vid inledandet av beredningen vara desamma som de som enligt det före- slagna 9 § 1 mom. skall ges tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller program och om den anknytande miljörapporten innan planen eller programmet godkänns. Vilka som skall räknas till allmänheten bestäms i praktiken från fall till fall utifrån frågans betydelse och utifrån den lagstiftning om planen eller programmet som skall följas vid informationen eller, om sådan lagstiftning saknas, utifrån förvaltningslagen. 3 §. Allmän skyldighet att utreda miljökon- sekvenserna. En utgångspunkt för lagförslaget är att i samma lag skriva in den bestämmelse om bedömning av planers och programs miljökonsekvenser som finns i den nuvarande MKB-lagen samt de bestämmelser om miljöbedömning som SEA-direktivet för- utsätter. Samtidigt ändras 24 § i den nuva- rande MKB-lagen på så sätt att där hänvisas till den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program, där det föreskrivs om bedöm- ningen av miljökonsekvenserna av myndig- heters planer och program. Paragrafen innehåller motsvarande allmänna utredningsskyldighet som ingår i den nu- varande 24 § i MKB-lagen och enligt vilken statliga och kommunala myndigheter i till- räcklig utsträckning skall utreda och bedöma miljökonsekvenserna av planer och program som de bereder. En bedömning skall göras i fråga om planer och program vars genomfö- rande kan ha betydande miljökonsekvenser. Miljöministeriet har meddelat närmare an- visningar i frågan med stöd av 24 § 2 mom. i MKB-lagen. Dessa anvisningar kan fortfa- rande användas som hjälp när bedömningar planeras och genomförs. Miljökonsekvenserna skall utredas och bedömas i den omfattning och med den exakthet som beslutsprocessen i respektive fall kräver. Bedömningen skall göras som ett led i den övriga beredningen av planen eller programmet, och där ingår att i nödvändig omfattning utreda alternativ och verkningarna av dem samt samarbete mellan och medverkan av olika aktörer. Paragrafen skall tillämpas på planer och program som bereds inom olika sektorer och som inte skall bedömas utifrån 4 och 5 § i den föreslagna lagen. På dem tillämpas således inte de föreslagna 8-12 §. Skyldigheten att utreda och bedöma gäller både planering inom en viss sektor och planering som skall samordnas. Planer och program vars genomförande kan ha betydande miljökonsekvenser är bl.a. sådana som gäller skatte-, avgifts- och stödpolitik, miljö-, energi-, trafik- och industripolitik samt jord- och skogsbrukspo- litik. I paragrafen avses dessutom planer som gäller förvaltningens verksamhet och ekonomi samt olika regionala utvecklingsplaner. I paragrafens andra moment finns ett be- myndigande att vid behov genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om utredningen och bedömningen av miljö- konsekvenserna av planer och program. Detta motsvarar det bemyndigande i 24 § i den nuvarande MKB-lagen som föreslås bli ändrad som gäller statsrådets rätt att meddela allmänna anvisningar om bedömningen av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. 4 §. Planer och program som förutsätter en miljöbedömning. I paragrafen definieras de planer och program som alltid förutsätter en miljöbedömning och anknytande uppföljning enligt SEA-direktivet och 8-12 § i den före- slagna lagen, eftersom de enligt definitionen i direktivet kan antas ha betydande miljökon- sekvenser. Direktivets tillämpningsområde anges i artikel 2 punkt a och artikel 3 i direk- tivet. Till tillämpningsområdet hör också 5 §, som anger vilka planer och program som en- ligt prövning kan ingå i tillämpningsområdet. Enligt 1 mom. skall en miljöbedömning göras i fråga om en plan eller ett program som bereds av en myndighet, om skyldigheten att utarbeta planen eller programmet baserar sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse. Ingen miljöbedömning krävs i fråga om planer och program där beredningen är frivillig. Dessutom skall en plan eller ett program som avses i 1 mom. uppfylla något av villko- ren i 1 mom. 1-2 punkten. Enligt 1 punktens tillämpningsvillkor skall en miljöbedömning alltid göras om planen eller programmet bereds inom en sektor som avses i 1 mom. 1 punkten. Sektorerna är desamma som i SEA- direktivet, dock så att regionutvecklingen, som täcker flera olika sektorer, för tydlighetens skull nämns separat. Förteckningen över sektorer utökas med miljöskydd och naturvård, eftersom planer och program som gäller dem ofta kan antas ha betydande miljökonsekvenser. Utarbetandet av dem bygger ofta också på EG-rättsakter. I de planer och program som avses i 1 mom. 1 punkten skall också anges förutsätt- ningarna för tillstånd för projekt. I SEA- direktivet har angivandet av förutsättningar kopplats till beslut om tillstånd för projekt som anges i bilagorna I och II till MKB-direktivet. I förslaget till lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program har ingen sådan koppling gjorts, eftersom Finland inte har någon motsvarande projektförteckning som i bilaga II till direktivet, utan också andra projekt som kan antas ha betydande miljökonsekvenser kan förutsättas genomgå ett MKB-förfarande. En plan eller ett program anses ange förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt t.ex. om planen eller programmet är en förutsättning för att ett projekt eller grupper av projekt skall börja planeras. Villkoret uppfylls också om planen eller programmet eller lagstiftningen härom innehåller en skyldighet att beakta planen eller programmet i planeringen av kommande projekt, eller om planen eller programmet innehåller kriterier eller förbehåll som myndigheten skall beakta vid prövningen av tillstånd för projekten. T.ex. det förslag till nationell fördelningsplan som avses i lagen om utsläppshandel (683/2004), de planer och program för förhindrande av överskridning av gräns- värdena för luftkvalitet som avses i statsrådets förordning om luftkvaliteten (711/2001) eller de skötsel- och nyttjandeplaner för na- turskyddsområden som avses i naturvårdsla- gen anger inte förutsättningarna för kom- mande tillstånd för projekt på ovan angivet sätt och förutsätter således inte en miljöbe- dömning enligt 8-12 § i den föreslagna lagen. Tillämpningsvillkoret i 1 mom. 2 punkten är kopplad till behovet av en Naturabedömning. SEA-direktivet förutsätter att en miljö- bedömning enligt direktivet alltid görs i fråga om planer och program som har ansetts kräva en bedömning enligt habitatdirektivet. Enligt den föreslagna lagen skall en miljöbedömning alltid göras i fråga om planer som kräver en i 1 mom. 2 punkten avsedd Natura-bedömning enligt 65 § i naturvårdslagen. En stor del av de planer som kräver en Natura-bedömning är planer enligt markanvändnings- och bygglagen eller planer och program som bereds inom sektorer som avses i 1 mom. 1 punkten och som skulle omfattas av en miljöbedömning också utan en koppling till Natura. Avsikten är att i den förordning av statsrådet som skall utfärdas med stöd av 2 mom. räkna upp de planer och program baserade på nu gällande lagar och förordningar som alltid skall genomgå en miljöbedömning enligt den föreslagna lagen. Sådana är t.ex. regionala avfallsplaner, planer för trafiksystemet i hu- vudstadsregionen, naturskyddsprogram och riksomfattande mål för områdesanvändningen. Uppgörandet av dessa planer och program bygger på lag. Det är meningen att komplettera förteckningen i förordningen allteftersom det kommer ny lagstiftning som medför en skyldighet att utarbeta planer och program som omfattas av den föreslagna la- gen. Planer och program som avses i den fö- reslagna lagen är utöver planer och program som baserar sig på lagar eller förordningar dessutom planer och program som baserar sig på administrativa bestämmelser (artikel 2 punkt a i direktivet). De planer och program som baserar sig på administrativa bestäm- melser kan inte preciseras på motsvarande sätt, utan för deras del avgörs behovet av en miljöbedömning från fall till fall i samband med att en sådan bestämmelse utfärdas. I direktivet används på vedertaget sätt ut- trycket lagar och andra författningar. Mot- svarande uttryck på finska är "lait, asetukset ja hallinnolliset määräykset". Med detta avses alla författningar i medlemsstaterna utan att de närmare specificeras. Den arbetsgrupp som beredde genomförandet av direktivet har gått igenom ca 250 planer och program inom den offentliga förvaltningen och utrett bl.a. deras rättsgrund. I detta utredningsarbete framkom inga planer eller program som baserar sig på gällande förordningar eller på andra administrativa bestämmelser än de som statsrådets allmänna sammanträde meddelat med stöd av sin allmänna behörighet. Med författning i direktivets mening kan också avses en administrativ bestämmelse som utfärdas inom förvaltningen och som in- nebär en skyldighet att utarbeta en plan eller ett program som kan antas ha betydande mil- jökonsekvenser och som anger förutsättning- arna för tillstånd för projekt. Det är fråga om en förpliktande bestämmelse som en myn- dighet meddelar med stöd av sin behörighet, och den utfärdas inte enligt samma förfarande som lagar och förordningar. En administrativ bestämmelse som avses i direktivet är inte heller en rättsnorm enligt 80 § 2 mom. i grundlagen som en myndighet genom lag kan bemyndigas att utfärda i bestämda frågor. I enlighet med 65 och 68 § i grundlagen leder statsrådet och ministerierna den statliga för- valtningen och kan meddela administrativa bestämmelser om myndighetens egen verk- samhet eller arbetsfördelningen inom för- valtningsområdet. Dessa bestämmelser är i regel allmänt formulerade och utgör vanligen ingen grund för en skyldighet att utarbeta en plan eller ett program. Således är t.ex. ett brev från en högre myndighet till en underlydande myndighet med ett åläggande att bereda en plan eller ett program inte en administrativ bestämmelse som avses i den föreslagna lagen. Det är inte heller ett brev genom vilket man tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att bereda en plan eller ett program. Statsrådets allmänna sammanträde kan med stöd av sin allmänna behörighet meddela administrativa bestämmelser som gäller hela statsförvalt- ningen. Bestämmelserna kan vara av det sla- get att de förpliktar till att utarbeta en plan el- ler ett program. Sådana administrativa be- stämmelser skall anses utgöra administrativa bestämmelser som avses i den föreslagna la- gen. Ett exempel är statsrådets principbeslut om åtgärder för att skydda Östersjön där mil- jöministeriet får till uppgift att utarbeta och anta ett handlingsprogram för att verkställa principbeslutet. Artikel 2 punkt a i direktivet förutsätter också en bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program som bygger på admi- nistrativa bestämmelser meddelade på lokal nivå. I Finland baserar sig planer och program som bereds inom kommunalförvaltningen vanligen på vedertagen förvaltningspraxis och frivillighet. De planer och program som bygger på en lag eller förordning är få. Som exempel på planering som bygger på lag kan nämnas den planläggning som sker med stöd av markanvändnings- och bygglagen. Också en kommunal myndighet kan med stöd av sin allmänna lednings-, styrnings- och tillsynsbehörighet meddela administrativa bestämmelser som avses i den föreslagna lagen. Även då är det fråga om en förpliktande bestämmelse som myndigheten meddelar med stöd av sin behörighet. Dessa bestämmelser gäller vanligen organiseringen av förvaltningen, t.ex. instruktioner och ar- betsordningar, och innehåller ingen skyldighet att utarbeta en plan eller ett program. I Finland baserar sig myndigheternas andra planer än de frivilliga i regel på lag. Med un- dantag för de administrativa bestämmelser som statsrådets allmänna sammanträde med- delar med stöd av sin allmänna behörighet har det inom stats- och kommunalförvaltningen inte framkommit några administrativa bestämmelser som avses i den föreslagna la- gen och som skulle förplikta till att utarbeta en plan eller ett program. Enligt 3 mom. gäller miljöbedömningarna också ändringar av planer och program. Mindre ändringar samt planer och program som gäller användningen av små områden på lokal nivå kräver en miljöbedömning endast om det anses nödvändigt med stöd av pröv- ning enligt 5 §. Miljöbedömning tillämpas om genomförandet av dessa planer eller program kan antas ha betydande miljökonsekvenser. 5 §. Tillämpning av miljöbedömning enligt prövning. Artikel 3.5 i SEA-direktivet förut- sätter att en miljöbedömning skall kunna krävas också i fråga om andra planer och program än de som enligt 4 § 1 mom. 1 och 2 punkten alltid kräver en bedömning, om ge- nomförandet av dessa andra planer och pro- gram kan antas ha betydande miljökonse- kvenser. Också dessa planer och program skall basera sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse, och de skall ange förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt. Det som kan komma i fråga är planer eller program som bereds inom andra sektorer än de som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten, t.ex. hälso- och sjukvårds-, utbildnings-, kultur- eller handelssektorn. Det kan också handla om mindre ändringar av planer och program som avses i 4 § 1 mom. samt planer och program som gäller användningen av små områden på lokal nivå. Behovet av en miljöbedömning kan prövas antingen separat för varje plan eller program som bereds eller t.ex. regelbundet i samband med planeringen av övrig verksamhet, t.ex. verksamhets- och ekonomiplanering eller resultatstyrning, eller som en separat kartläggning. Om de grunder som skall beaktas vid prövningen föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet på så sätt att grunderna motsvarar bilaga II till SEA- direktivet. I 1 mom. föreskrivs dessutom om samråd med andra myndigheter vid prövningen av om planer och program skall genomgå en miljöbedömning eller inte. Artikel 3.6 i di- rektivet förutsätter att den myndighet som ansvarar för planen eller programmet vid prövningen hör de myndigheter som avses i artikel 6.3. Sådana myndigheter är enligt di- rektivet de som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av den mil- jöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Genom samråd med andra myndigheter är det möjligt att få viktig information när behovet av en miljöbedöm- ning prövas. Dessa samråd kan ske via re- missförfaranden eller förhandlingar i friare form. Förhandlingarna kan gälla ett enskilt fall eller flera planer eller program som skall beredas, varvid de också kan äga rum regel- bundet, t.ex. varje år. Om samråd med andra myndigheter skall föreskrivas närmare genom förordning av statsrådet. Det är inte meningen att ange myndigheterna uttömmande i förordningen. Utöver de egentliga miljömyn- digheterna kan andra myndigheter som an- svarar för miljöfrågor vara t.ex. Museiverket. I den föreslagna lagens definition av miljö- konsekvenser ingår också verkningar för människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, och därför måste man också samråda med social- och hälsovårdsmyndigheterna. Även SEA-protokollet betonar betydelsen av påverkan på hälsan som en del av miljökon- sekvenserna, och i analogi med detta vikten av att höra hälsovårdsmyndigheterna. I 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med kraven i artikel 3.7 i direktivet att resul- taten av prövningen i fråga om behovet av en miljöbedömning skall göras allmänt tillgäng- liga. Detta sker, med beaktande av hur stor den berörda allmänheten är, enligt bestäm- melserna om offentlig delgivning i 55 och 62 § i förvaltningslagen genom att resultaten av prövningen hålls framlagda hos den myndighet som ansvarar för planen eller programmet. Det anges inte hur länge handlingarna skall hållas framlagda, utan detta bestäms utifrån ärendets natur och de anknytande om- ständigheterna. Allmänheten skall ha en skälig tid på sig att ta del av ärendet. Detta mot- svarar den princip som uttrycks i motiveringen till 62 § i förvaltningslagen. Ett meddelande om att handlingen finns framlagd skall publiceras i den officiella tidningen och dessutom sättas upp på anslagstavlan hos den myndighet som ansvarar för planen eller pro- grammet eller publiceras i den tidning ur vil- ken allmänheten kan antas bäst få information om saken. Resultatet av prövningen skall dessutom tillsammans med en motivering i mån av möjlighet även publiceras i elektronisk form, t.ex. på myndighetens webbplats. 6 §. Ansvaret för miljöbedömningen. I pa- ragrafen föreskrivs att den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program bär an- svaret för att en miljöbedömning görs i fråga om planer och program som avses i 4-5 § samt för prövningen enligt 5 § av behovet av en miljöbedömning. Myndigheten kan göra miljöbedömningen själv eller låta utföra den i samband med beredningen av en annan plan eller ett annat program. 7 §. Begränsning av tillämpningsområdet och förhållande till annan lagstiftning. Enligt 1 mom. tillämpas den föreslagna lagen inte på uppgörandet av budgetpropositionen. MKB- lagens nuvarande 24 § tillämpas inte på uppgörandet av budgetpropositionen, och således skall inte heller 3 § i den föreslagna lagen gälla beredningen av budgetpropositio- nen. Beredningen av budgetpropositionen är enligt separata bestämmelser en formbunden process som är knuten till strama tidsgränser och som resulterar i regeringens författnings- enliga proposition till riksdagen om stats- budgeten. Miljökonsekvenserna utreds vid den beredning som föregår uppgörandet av budgetpropositionen och i samband med att olika planer och program som utgör bakgrund för propositionen utarbetas. I SEA-direktivet anges vilka planer och program direktivet inte gäller. I enlighet med artikel 3.8 i direktivet föreslås att miljöbedömning enligt den föreslagna lagen inte heller skall tillämpas på andra budgeter eller finansiella planer och program. Som sådana räknas planer och program som bara behandlar ordnande eller kanalisering av finansieringen för vissa projekt eller funktioner. Den föreslagna lagen skall med undantag för 3 § inte heller tillämpas på planer eller program som utarbetas enbart för försvaret eller räddningsväsendet. Den allmänna utrednings- och bedöm- ningsskyldighet som ingår i 3 § i den före- slagna lagen och motsvarar 24 § i MKB-lagen gäller således precis som för närvarande också dessa planer och program. Enligt 2 mom. föreslås SEA-direktivet för planläggningens del bli verkställt genom markanvändnings- och bygglagstiftningen. Detta vore ändamålsenligt eftersom plan- läggningen utgör ett eget vedertaget plane- ringsförfarande som redan är noggrant separat reglerat. Vid beredningen av markan- vändnings- och bygglagen och markanvänd- nings- och byggförordningen beaktades kraven i det förslag till kommissionens direktiv som då var känt. De viktigaste av dem var 9 §, som gäller utredning av konsekvenserna när planer utarbetas, samt bestämmelserna om växelverkan vid beredningen av en plan. De få ändringar som direktivet föranleder föreslås bli gjorda i markanvändnings- och bygglagen och markanvändnings- och byggförordningen. I propositionen ingår ett förslag till ändring av markanvändnings- och bygglagen. Avsikten är inte att med denna proposition ändra på det nuvarande förhållandet mellan planläggning och MKB-förfarandet för projekt. SEA- direktivet föreslås när det gäller beredningen av förvaltningsplaner och åtgärdsprogram bli genomfört med hjälp av en lag om vattenvårdsförvaltningen. En proposition om den överlämnades till riksdagen den 11 juni 2004. Avsikten är att med lagen genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område samt, inom ramen för Förenta Nationernas (FN) ekonomiska kommission för Europa (ECE), protokollet om vatten och hälsa till konventionen om skydd och an- vändning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar (FördrS 71/1996). Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits. Utredningar om planer eller program och miljökonsekvenserna av dem kan göras i ti- digare faser av planeringen eller vid utarbe- tandet av någon annan plan eller något annat program. I 3 mom. ingår den allmänna prin- cipen att utnyttja dessa utredningar som har gjorts i andra sammanhang för att undvika att bedömningen görs två gånger, och inte kräva att samma utredningar görs en gång till. Om en bedömning förutsätts i annan lagstiftning, skall utredningar som förutsätts i denna lag och i annan lagstiftning samt utarbetandet av anknytande bedömningar samordnas. Om det t.ex. för en plan fordras en Natura-bedömning enligt 65 § i naturvårdslagen och en miljöbedömning enligt denna lag, kan ut- redningarna samordnas och bedömningen gö- ras samordnat så att kraven i vardera lagstift- ningen uppfylls. 8 §. Beredning av en plan eller ett program och av en miljörapport samt information om detta. Enligt 1 mom. skall den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program utarbeta en miljörapport under beredningens gång. För att bedömningen faktiskt skall kunna påverka beredningen av en plan eller ett program skall den inledas i ett så tidigt skede av beredningen som möjligt; i vilket fall som helst skall den göras innan planen eller programmet godkänns. Miljörapporten är en enhetlig beskrivning av miljökonsekvenserna av planen eller programmet och de undersökta alternativen. Under planeringens gång skall olika alternativ undersökas. De kan gälla t.ex. de mål som har satts för planen eller programmet och alternativa sätt att förverkliga dem. Direktivet förutsätter att miljörapporten anger rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd. Beredningen av rapporten skall vara ett led i beredningen av själva planen eller programmet. Miljörappor- ten kan vara en tydligt avskiljbar del av planen eller programmet, ett separat dokument eller en del av ett större dokument som gäller också andra verkningar än miljökonsekvenserna. I 2 mom. föreskrivs om allmänhetens rätt att få information om utgångspunkterna för, syftena med och beredningen av planen eller programmet och den anknytande miljörap- porten samt att yttra sig i frågan. Rätten att få information och att yttra sig motsvarar den princip som utgör en av de viktigaste syftena med grundlagen, dvs. att människor mer än tidigare skall kunna påverka frågor som gäller dem själva samt ta del i och påverka sam- hällets och livsmiljöns utveckling. Information om att ett ärende är anhängigt och möjlighet till inflytande har varit viktiga mål också med förvaltningslagen. Förfarandena enligt den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program och enligt övrig lagstiftning skall i mån av möjlighet samordnas, och det är inte heller meningen att skapa överlappande eller dubbla förfaranden när det gäller information eller samråd. Informationen skall således ges enligt den lagstiftning som gäller för planen eller pro- grammet. Om lagstiftningen om planen eller programmet saknar bestämmelser om detta, skall informationen ges enligt förvaltningsla- gen. Enligt 41 § i förvaltningslagen skall, om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö eller arbete, myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunk- terna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. Informa- tionen ges, med beaktande av hur stor den berörda allmänheten är, som offentlig del- givning enligt 55 och 62 § i förvaltningslagen. Vid offentlig delgivning hålls bered- ningsunderlaget framlagt en viss tid hos den myndighet som ansvarar för planen eller pro- grammet. Den tid det skall hållas framlagt varierar beroende på ärendets natur och bety- delse, men man torde kunna utgå från en tid av minst 30 dagar. Ett meddelande om att be- redningsunderlaget finns framlagt skall pub- liceras i den officiella tidningen och dessutom sättas upp på anslagstavlan hos den myndighet som ansvarar för planen eller programmet eller publiceras i den tidning ur vilken allmänheten kan antas bäst få information om saken. Av meddelandet om att be- redningsunderlaget finns framlagt skall framgå hurdant ärende det gäller samt hur och inom vilken tid man kan yttra sig till den myndighet som ansvarar för planen och var man kan få ytterligare information om ärendet. Beredningsunderlaget skall i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form, t.ex. på myndighetens webbplats. För att möjligheterna att delta och påverka skall kunna främjas kan i vissa fall också informa- tion i någon annan form krävas, t.ex. offent- liga tillställningar. I 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 5 i direktivet om innehållet i mil- jörapporten. Eftersom de planer och program som bereds kan vara synnerligen olika till ka- raktären, är bestämmelsen om miljörapportens innehåll flexibel. Informationen skall ändå vara tillräcklig med tanke på respektive beslutsprocess. Dessutom beaktas vilka upp- gifter som rimligen finns att tillgå och vilka bedömningsmetoder som kan tillämpas. Också planer och program som tidigare har utarbetats i ett annat sammanhang beaktas genom att uppgifter som ingår i dem och i bered- ningsunderlaget utnyttjas när miljörapporten utarbetas. Om miljörapportens innehåll före- skrivs närmare genom förordning av statsrå- det, så att uppgifterna i miljörapporten mot- svarar bilaga I till SEA-direktivet. I miljö- rapporten beskrivs bl.a. planen eller pro- grammet och undersökta alternativ inklusive utvecklingen om planen eller programmet inte genomförs, de betydande miljökonsekvenser som planen eller programmet och de undersökta alternativen kan antas ha, plane- rade åtgärder för att förhindra och minska negativ påverkan, skälen till valet av alternativ samt planerade åtgärder för övervakning av miljökonsekvenserna. I 3 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 5.4 i direktivet också om myndighetens skyl- dighet att i fråga om omfattningen av och de- taljeringsgraden hos de uppgifter som skall lämnas i miljörapporten höra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Om detta samråd med andra myn- digheter föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. Det är inte meningen att ange myndigheterna uttömmande i förordningen. Utöver de egentliga miljömyndigheterna kan andra myndigheter som ansvarar för miljöfrågor vara t.ex. Museiverket. Begreppet miljökonsekvenser i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program inbegriper också verkningar för människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, och därför måste också social- och hälsovårds- myndigheterna höras. Även SEA-protokollet betonar betydelsen av påverkan på hälsan som en del av miljökonsekvenserna, och i analogi med detta vikten av att höra hälso- vårdsmyndigheterna. 9 §. Samråd om utkastet till plan eller pro- gram och om miljörapporten. I 1 mom. före- skrivs om samråd om utkastet till plan eller program och om miljörapporten. I artikel 6.2 i direktivet förutsätts att myndigheter med miljöansvar samt allmänheten ges möjlighet att på ett tidigt stadium och inom rimlig tid yttra sig om utkastet till plan eller program och den bifogade miljörapporten innan planen eller programmet godkänns. Tillfälle att yttra sig skall ges i en sådan fas av beredningen av planen eller programmet att man med sina åsikter ännu kan påverka innehållet i planen eller programmet. Detta tillfälle ges genom att utkastet till plan eller program och den anknytande miljörapporten hålls framlagda. I mån av möjlighet skall utkastet till plan eller program och miljörapporten publiceras också i elektronisk form, t.ex. på myndighetens webbplats. I 2 mom. föreskrivs hur möjligheten att ta del av utkastet till plan eller program och miljörapporten skall ordnas. Samrådet kan ske i samband med ett samråd som med stöd av någon annan lag hålls om själva utkastet till plan eller program. Om separata proce- durbestämmelser saknas skall förvaltningsla- gen iakttas, precis som vid information om inledande av beredning och vid framläggande av beredningsmaterial enligt 8 § 2 mom. Handlingarna skall då hållas framlagda i minst 30 dagar. Av meddelandet om att en handling finns framlagd skall framgå hur och inom vilken tid man kan yttra sig till den myndighet som ansvarar för planen och var man kan få ytterligare information om ärendet. För att möjligheterna att delta och påverka skall kunna främjas kan i vissa fall också information i någon annan form krävas, t.ex. offentliga tillställningar. Yttrandena skall ges till den myndighet som ansvarar för planen eller programmet och under den tid hand- lingarna hålls framlagda. I 3 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 6.2 i direktivet om skyldigheten att begära ut- låtanden om utkastet till plan eller program och om miljörapporten av andra myndigheter. Inhämtandet av myndighetsutlåtanden bestäms på samma grunder som samråd vid prövning enligt 5 § 1 mom. av behovet av en miljöbedömning i fråga om planer och pro- gram samt beslut enligt 8 § 3 mom. om hur omfattande och detaljerade de uppgifter som lämnas i miljörapporten bör vara. Om inhämtande av myndighetsutlåtanden föreskrivs genom förordning av statsrådet. 10 §. Gränsöverskridande miljökonsekven- ser. Artikel 7 i SEA-direktivet innehåller be- stämmelser om förfarandet gentemot en annan EU-stat, om den betydande miljöpåverkan som genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra sträcker sig till den andra medlemsstatens territorium. Med internationella avtal som är förpliktande för Finland avses SEA-protokollet, som innehåller motsvarande bestämmelser men där skyl- digheterna hänför sig till parterna i protokollet, dvs. de stater som har ratificerat det. Enligt 1 mom. skall miljöministeriet sköta in- formationen till och förhandlingarna med andra stater beträffande miljöbedömningarna i fråga om planer och program. Enligt 2 mom. skall den myndighet som ansvarar för planen eller programmet sända miljöministeriet ett utkast till plan eller pro- gram och en miljörapport utan dröjsmål och i mån av möjlighet senast när allmänheten ges tillfälle att yttra sig i frågan och myndigheterna i Finland ombes komma med utlåtanden. Handlingarna eller delar av dem skall vid behov översättas till de språk som man gemensamt har kommit överens om. För översättningskostnaderna står den myndighet som ansvarar för planen eller programmet. Enligt 3 mom. skall miljöministeriet under- rätta den andra staten och sända den hand- lingarna antingen på eget initiativ eller på begäran av den andra staten, efter att först ha informerat utrikesministeriet. Om innehållet i underrättelsen till en annan stat, om vilket finns noggrannare bestämmelser i SEA- protokollet än i direktivet, föreskrivs genom förordning av statsrådet. Enligt 4 mom. har den andra staten möjlig- het att inom utsatt tid meddela om den önskar förhandla om frågan. Vid förhandlingarna behandlas de miljökonsekvenser som kan an- tas sträcka sig till den andra statens territorium och åtgärderna för att minska eller eliminera de negativa effekterna. Förhandlingarna sköts av miljöministeriet. Förhandlingar kan också föras skriftligen t.ex. genom ett remiss- förfarande. När förhandlingar inleds kommer man överens om tidtabellen för förhandlingarna och om arrangemangen för att säkerställa att de statliga myndigheterna och allmänheten i den andra staten får tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller program och om miljö- rapporten inom en skälig tid. 11 §. Godkännande av en plan eller ett program samt information om beslutet. I 1 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 8 i di- rektivet att miljörapporten och de yttranden och utlåtanden som avses i 8-9 § samt re- sultaten av förhandlingar mellan stater enligt 10 § skall beaktas. Uppgifterna i miljörap- porten skall beaktas när planen eller pro- grammet bereds. Yttranden och utlåtanden kan stå i strid med varandra eller betona mot- satta aspekter. Därför kan inte alla yttranden och utlåtanden beaktas, utan under bered- ningen är det planens eller programmets syften och de krav som påverkar dess innehåll som i sin helhet avgör i vilken mån yttranden och utlåtanden kan beaktas. Därför föreskrivs i 1 mom. enligt förslaget att yttranden och ut- låtanden i mån av möjlighet skall beaktas vid beredningen av en plan eller ett program. Enligt 2 mom. skall av ett beslut att god- känna en plan eller ett program eller av planen eller programmet framgå hur miljörapporten, resultaten av samråden, myndigheternas utlåtanden samt resultaten av förhandlingar mellan stater har beaktats när planen eller programmet bereddes och innan planen eller programmet godkänns. I Finland skall också enligt 45 § i förvaltningslagen ett myndighetsbeslut alltid motiveras. I överens- stämmelse med direktivet skall av beslutet, planen eller programmet dessutom framgå skälen till att ett visst alternativ har valts samt en utredning av övervakningsåtgärderna. Övervakningen skall således planeras redan när en plan eller ett program bereds. Dessa krav motsvarar artikel 9 i direktivet. I 3 mom. föreskrivs om information om be- slutet att godkänna en plan eller ett program och om framläggande av de uppgifter som avses i 2 mom. Artikel 9 i direktivet förutsät- ter också att det informeras om beslut och att allmänheten, miljömyndigheter och de stater med vilka förhandlingar har ägt rum får till- gång till uppgifter i beslutet. Detta sker genom att beslutet samt planen eller programmet läggs fram. Information om saken skall ges enligt bestämmelserna om offentlig delgivning i 62 § i förvaltningslagen, på motsvarande sätt som vid anmälan enligt 9 § om framläggandet av ett utkast till plan eller program och en miljörapport och om möjligheten att yttra sig. Beslutet samt miljörapporten och handlingar som gäller planen eller programmet skall delges Finlands miljöcentral, som sammanställer handlingarna för riksomfattande uppföljning och undersök- ningar. Handlingarna skall i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form, t.ex. på myndighetens webbplats. Avsikten är att genom förordning av statsrådet föreskriva om information om ett beslut till myndigheter och till medlemsstater som varit part i förhandlingarna. Paragrafens bestämmelser om lämnande av information skall iakttas vid sidan av den information om ett beslut att godkänna en plan eller ett program som eventuellt skall ges med stöd av någon annan lag. Den föreslagna lagen saknar bestämmelser om rätt att överklaga ett beslut att godkänna en plan eller ett program. Om ändring i ett beslut att godkänna en plan eller ett program får sökas med stöd av någon annan lag, skall det anses att den som söker ändring i sina be- svär också kan åberopa att en miljöbedömning enligt denna lag saknas, om en sådan borde ha gjorts. 12 §. Övervakning av miljökonsekvenserna. I paragrafen ingår en allmän skyldighet att ge akt på genomförandet av planer och program som omfattas av en miljöbedömning samt på de betydande miljökonsekvenserna av detta. Artikel 10 i direktivet förutsätter att övervak- ning ordnas. Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall antingen sköta övervakningen själv eller ge någon annan i uppdrag att sköta den. Genom att ge akt på betydande miljökon- sekvenser kan man observera eventuella ne- gativa miljökonsekvenser i ett tidigt skede och utifrån resultaten förebygga, minska eller avhjälpa olägenheterna. Planeringen av över- vakningen är ett led i beredningen av miljö- rapporten. De konsekvenser som skall iakttas är i regel desamma som i miljörapporten har bedömts vara betydande. De konsekvenser som skall iakttas skall enligt förslaget väljas utifrån planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad. Det går ändå inte att entydigt skilja konse- kvenserna av en enskild plan eller ett enskilt program från de förändringar som annars sker i miljön. När övervakningen arrangeras skall man därför i mån av möjlighet använda eller komplettera befintliga övervakningsme- kanismer, dock så att de ger övervakningsin- formation om betydande miljökonsekvenser och hur de utvecklas. Övervakningsinforma- tion kan samlas in antingen separat för varje plan eller program eller i samband med över- vakning av mer allmän natur. Övervakningen kan ske också genom att planen eller pro- grammet regelbundet ses över eller uppdate- ras. 13 §. Ledning, samarbete och utveckling. Den allmänna ledningen och övervakningen av verkställigheten av lagen samt den allmänna utvecklingen av bedömningen skall skötas av miljöministeriet. Finlands miljöcentral ger akt på tillämpningen av lagen, bl.a. situationer där tillämpningen bygger på administrativa bestämmelser, och deltar i utvecklandet av tillämpningspraxis. De övriga ministerierna sköter ledningen och övervakningen av verkställigheten samt utvecklingen av bedömningen inom sina respektive an- svarsområden. I syfte att undvika att bedömningen görs två gånger och i syfte att samordna utredningar och bedömningar gjorda enligt den föreslagna lagen och enligt annan lagstiftning, skall de statliga och kommunala myndigheterna samarbeta med varandra. 14 §. Ikraftträdande- och övergångsbe- stämmelser. I paragrafen anges ikraftträdan- debestämmelserna för den föreslagna lagen och föreskrivs om den tillämpning som bygger på artikel 13 i direktivet. Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och blivit stadfäst. Miljöbedömningen gäller utarbetandet av de planer och program för vars del det har informerats om en pågående beredning efter den tidpunkt inom vilken de ändringar av lagstiftningen som direktivet förutsätter skall ha antagits, dvs. före den 21 juli 2004. I 2 mom. föreskrivs om tillämpningen av lagen på planer och program för vars del det den 21 juli 2004 eller därefter har informerats om att beredning pågår. I 3 mom. föreslås bestämmelser om till- lämpningen av lagen på planer och program för vars del det före den 21 juli 2004 har in- formerats om att beredning pågår och vilka godkänns senare än två år efter det. I 4 mom. föreslås bestämmelser om förfa- randet i de fall då en miljöbedömning i fråga om en plan eller ett program inte kan göras trots att det före den 21 juli 2004 har infor- merats om att beredning pågår och planen el- ler programmet godkänns efter den 21 juli 2006. I vissa fall går det inte längre att göra en miljöbedömning i fråga om en plan eller ett program i en sådan situation. Då gäller be- dömningsskyldigheten inte de planer och program för vars del det före den nämnda tidpunkten har informerats om att beredning pågår och vilka godkänns mer än två år efter det. En förutsättning för att inte göra miljö- bedömningen skall vara att den som ansvarar för planen eller programmet av grundad an- ledning anser att en miljöbedömning inte kan göras. Sådana anledningar kan vara t.ex. praktiska orsaker som att beredningen har framskridit så långt att en miljöbedömning i praktiken inte kan göras på det sätt som denna lag förutsätter. Ett hinder kan t.ex. vara att det inte längre är möjligt att delta i ett lämpligt skede och på ett meningsfullt sätt och att jämföra alternativ i tillräcklig grad. Om en miljöbedömning i fråga om en plan eller ett program inte görs i ett ovan avsett fall, skall den som ansvarar för planen eller programmet göra informationen om detta allmänt tillgänglig. Samtidigt skall orsaken anges till att miljöbedömningen inte kan göras. Informationen skall följa samma förfarande enligt förvaltningslagen som när information enligt 5 § 2 mom. i den föreslagna lagen ges om resultaten av prövning i fråga om huruvida en bedömning skall tillämpas eller inte. 2.2. Lagen om förfarandet vid miljökon- sekvensbedömning 24 §. Planer och program. I 1 mom. före- skrivs för närvarande om myndigheternas skyldighet att i tillräcklig mån utreda och be- döma miljökonsekvenserna av planer och program som de bereder och vars genomfö- rande kan ha betydande miljökonsekvenser. I den föreslagna lagen om bedömning av mil- jökonsekvenserna av myndigheters planer och program ingår en bestämmelse med mot- svarande innehåll om en allmän skyldighet att utreda och bedöma miljökonsekvenserna. Paragrafen föreslås bli ändrad på så sätt att där ingår en hänvisning till den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Samtidigt utgår 2 mom., där det föreskrivs att statsrådet kan meddela allmänna anvis- ningar om bedömningen av miljökonsekven- serna av planer och program. I 3 § 2 mom. i den föreslagna lagen om bedömning av mil- jökonsekvenserna av myndigheters planer och program ingår motsvarande bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. 2.3. Markanvändnings- och bygglagen 9 §. Utredning av konsekvenserna när pla- ner utarbetas. I paragrafen föreslås en sådan ändring att när en plan utarbetas skall också miljökonsekvenserna av undersökta alternativ utredas i nödvändig omfattning. SEA- direktivet förutsätter att miljörapporten bl.a. anger rimliga alternativ med hänsyn till pla- nens eller programmets syfte och geografiska räckvidd, inklusive utvecklingen om planen eller programmet inte genomförs. Kravet på alternativ är flexibelt, och innehållet bestäms utifrån plannivå och de behov som är för- knippade med respektive plan. Informationen skall ändå vara tillräcklig med tanke på re- spektive beslutsprocess. Alternativen kan vara olika markanvändningslösningar som det är ändamålsenligt att granska med beaktande av planens innehåll, betydelse och omfattning. 23 §. Beredningen av målen. Paragrafen fö- reslås bli utökad med en bestämmelse enligt vilken det genom förordning av statsrådet fö- reskrivs närmare om beredningen av de riks- omfattande målen för områdesanvändningen. Avsikten är att i markanvändnings- och byggförordningen skriva in en hänvisning till lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Hänvisningen gäller beredningen av de riks- omfattande målen för områdesanvändningen. 63 §. Program för deltagande och bedöm- ning. Paragrafens 2 mom. föreslås bli utökat med en bestämmelse enligt vilken det genom en förordning av statsrådet föreskrivs närmare om information om att frågan om planläggning har väckts. Avsikten är bl.a. att i förordningen skriva in en bestämmelse enligt vilken sådan information i mån av möjlighet skall ges i elektronisk form. 2.4. Lagen om sättande i kraft av de be- stämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar I 95 § i Finlands grundlag förutsätts att de bestämmelser i internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft internt genom en särskild ikraftträdan- delag. De bestämmelser i internationella för- pliktelser som hör till området för lagstift- ningen skall sättas i kraft med en blankettlag eller en s.k. blandad lag också när det materi- ella innehållet i den nationella lagstiftningen behöver ses över på grund av en förpliktelse. I propositionen ingår ett förslag till en blan- kettlag. 1 §. Genom 1 § i lagförslaget sätts de be- stämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen i kraft. För de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen re- dogörs nedan i det avsnitt som behandlar be- hovet av riksdagens samtycke. 2 §. Närmare bestämmelser om verkställig- heten av lagen kan utfärdas genom förordning av statsrådet. 3 §. Om ikraftträdandet av lagen bestäms genom förordning av republikens president. Avsikten är att lagen skall träda i kraft samti- digt som protokollet träder i kraft för Finlands del. 3. Närmare bestämmelser och föreskrifter Med stöd av den föreslagna lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program föreslås en statsrådsförordning om bedömning av miljö- konsekvenserna av myndigheters planer och program bli utfärdad. Förordningen föreslås ha bestämmelser åtminstone om tillämp- ningsområdet för miljöbedömningar, till- lämpning av miljöbedömning enligt prövning, miljörapportens innehåll, samråd mellan myndigheter, information och övrigt samråd. Dessutom skall det utfärdas en statsråds- förordning om ändring av markanvändnings- och byggförordningen. Den ändras åtminstone i fråga om kraven på innehållet i planbe- skrivningen för landskapsplaner, generalplaner och detaljplaner samt i fråga om informa- tionen om att frågan om planläggning har väckts. 4. Ikraftträdande Lagarna föreslås träda i kraft så snart som möjligt efter det att de har antagits och blivit stadfästa. SEA-protokollet träder i kraft internationellt den nittionde dagen efter den dag då det sextonde ratifikations-, godtagande-, god- kännande- eller anslutningsinstrumentet de- ponerades. Den föreslagna lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar avses träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av republikens president, samtidigt som protokollet träder i kraft för Finlands del. Protokollet innehåller bestämmelser som enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. För att det förslag till ikraftträdandelag som ingår i propositionen skall kunna träda i kraft i landskapet Åland behövs således bifall av Ålands lagting enligt 59 § 2 mom. i självsty- relselagen. 5. Behovet av riksdagens sam- tycke och behandlingsordning 5.1. Behovet av riksdagens samtycke I enlighet med 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundla- gen av någon annan anledning kräver riksda- gens godkännande. Bestämmelser som av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande är bl.a. internationella förplik- telser som har bindande konsekvenser för riksdagens budgetbefogenheter (t.ex. GrUU 45/2000 rd). Sådana förpliktelser har i prak- tiken närmast ansetts vara bestämmelser som medför direkta utgifter för staten. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis täcker riksdagens befogenhet att godkänna interna- tionella förpliktelser alla materiella bestäm- melser om internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen. En bestämmelse om ett fördrag skall anses höra till området för lagstiftningen om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om den sak som bestämmelsen gäller enligt grundlagen skall regleras i lag eller om det finns lagbestämmelser om den sak som lagen gäller eller om det enligt rådande uppfattning i Finland skall lagstiftas om saken. Detta är fallet oavsett om bestämmelsen strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland (GrUU 11, 12 och 45/2000 rd). Artikel 2 i protokollet innehåller definitioner som är viktiga för tillämpningen av kon- ventionen. En sådan avtalsbestämmelse som indirekt påverkar tolkningen och tillämpningen av materiella avtalsbestämmelser som hör till området för lagstiftningen hör också själv till området för lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd). De allmänna bestämmelserna i artikel 3 i protokollet hör likaså till området för lag- stiftningen. Om myndigheternas skyldigheter att ge råd och bistå föreskrivs i förvaltnings- lagen. På grundlagsnivå handlar det om att tillgodose kravet på god förvaltning enligt 21 § i grundlagen och på jämlikhet enligt 6 § i grundlagen. Bestämmelserna i artikeln föran- leder inga ändringar av lagstiftningen. Artiklarna 4 och 5 i protokollet innehåller sådana bestämmelser om definitionen av till- lämpningsområdet som är viktiga för till- lämpningen av protokollet. Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen, och mot- svarande bestämmelser om planer och pro- gram som ingår i tillämpningsområdet och om bedömning av tillämpningen på planer och program skall ingå i 4-5 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artiklarna 6 och 7 i protokollet gäller inne- hållet i den miljörapport som skall utarbetas vid en miljöbedömning. Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen. Motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 8 § i den före- slagna lagen om bedömning av miljökonse- kvenserna av myndigheters planer och pro- gram. Artiklarna 8 och 9 i protokollet innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande och om samråd med miljö- och hälsomyn- digheter. Bestämmelserna hör till området för lagstiftningen, och motsvarande bestämmelser föreslås ingå i 9 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Bestäm- melserna om gränsöverskridande samråd i ar- tikel 10 i protokollet hör likaså till området för lagstiftningen. Bestämmelser som motsvarar artikeln föreslås ingå i 10 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Artikel 11 i protokollet innehåller bestäm- melser om beslut som gäller planer eller pro- gram samt information om sådana beslut. Bestämmelserna hör till området för lagstift- ningen, och motsvarande bestämmelser före- slås ingå i 11 § i den föreslagna lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program. Även bestämmelserna i protokollets 12 ar- tikel om att miljökonsekvenserna av planer och program skall övervakas och resultaten från övervakningen hållas tillgängliga hör till området för lagstiftningen. Motsvarande be- stämmelser om övervakning föreslås ingå i 12 § i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Bestämmelserna om att resulta- ten från övervakningen skall hållas tillgängliga föranleder inga ändringar av lagstiftningen. Enligt 12 § 2 mom. i grundlagen är handlingar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Denna offentlighetsprincip ingår också i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Bestämmelserna i artikel 13 i protokollet gäller integrerandet av miljöaspekter när för- slag till politiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas. Bestämmelser om utredande och bedömning av miljökonsekvenserna när poli- tiska riktlinjer bereds ingår i 3 § i den före- slagna lagen om bedömning av miljökonse- kvenserna av myndigheters planer och pro- gram. Paragrafen motsvarar bestämmelser i 24 § i den nuvarande MKB-lagen som föreslås bli ändrad. Bestämmelserna i protokollet hör till denna del till området för lagstiftningen. När det gäller lagberedningen har miljökonsekvensbedömningen beaktats i an- visningarna för beredning av regeringspropo- sitioner, och dessutom har statsrådet meddelat separata anvisningar i frågan. De be- stämmelser i protokollet som gäller lagbe- redningen hör inte till området för lagstift- ningen och föranleder inga ändringar av den. I artikel 15 i protokollet anges protokollets ställning i förhållande till Esbokonventionen och Århuskonventionen. Artikel 15 innehåller en bestämmelse om företrädesordningen för normer som hör till området för lagstiftningen. Bestämmelsen hör själv också till området för lagstiftningen. Artikel 20 i protokollet innehåller bestämmelser om lösning av tvister som gäller tolkningen eller tillämpningen av överenskommelser mellan parterna. Artikel 15 i Esbokonventionen skall med behövliga ändringar gälla även för protokollet. Det är inte obligatoriskt att godkänna bindande förfaranden för tvistlösning. Eftersom Finland beträffande Internationella domstolen har gett en allmän behörighetsförklaring som utan något särskilt meddelande täcker också lösning av tvister på grund av detta protokoll, medför bestämmelsen till denna del inga sådana nya förpliktelser för Finland som skulle kräva riksdagens samtycke. I ett skiljeförfarande går det att på ett sätt som är bindande för Finland slå fast hur en avtalsbestämmelse som hör till området för lagstiftningen skall tolkas. En sådan juridiskt bindande tolkning kan anses i viss mån beröra även statens suveränitet och höra till området för lagstiftningen fastän den enligt grundlagsutskottets utlåtandeförfarande inte som ett naturligt element i internationell samverkan står i strid med nutidens suveränitetsbegrepp. I samband med Esbokonventionen har Finland inte förbundit sig till något skiljeförfarande. Finland har inte heller i fortsättningen för avsikt att förbinda sig att tillämpa ett sådant förfarande. Således innehåller artikel 20 i protokollet inga bestämmelser som förutsätter riksdagens samtycke. Om Finland senare önskar erkänna skiljedomstolens behörighet måste riksdagens samtycke särskilt begäras för detta. Protokollet om strategiska miljöbedömningar är en överenskommelse med s.k. delad behörighet, där bestämmelserna dels faller inom medlemsstaternas behörighet, dels inom Europeiska gemenskapens behörighet. Finland godkänner således protokollet i enlighet med 93 § 1 mom. och 94 § i grundlagen till de delar som bestämmelserna i konventionen omfattas av medlemsstatens behörighet. Även Europeiska unionen har undertecknat protokollet. Europeiska gemenskapens SEA- direktiv, som i hög grad sammanfaller med protokollet, antogs den 21 juli 2001. Den rättsliga grunden för direktivet är artikel 175 i EG-fördraget. Kommissionen utreder för närvarande eventuella ändringar som behöver göras i SEA-direktivet på grund av att gemenskapen har godkänt protokollet. De eventuella ändringarna förutspås vara mycket små. I gemenskapsrättens nuvarande utvecklingsfas har medlemsstaterna behörighet i fråga om alla bestämmelser i protokollet, men till vissa delar är den delad och parallell med gemenskapens behörighet. Därför föreslås att riksdagen godkänner protokollet till de delar det omfattas av Finlands behörighet. 5.2. Förhållande till grundlagen samt be- handlingsordning Till de viktigaste målen med grundlagen hör att i lag trygga garantierna för god förvaltning. Till garantierna för god förvaltning hör enligt 21 § 2 mom. i grundlagen bl.a. principen om offentlighet i myndigheternas verksamhet samt enligt 14 § 3 mom. principen att människor mer än tidigare skall kunna påverka frågor som gäller dem själva. Dessa åligganden ankommer på lagstiftaren och har genomförts med hjälp av förvaltningslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Utgångspunkten i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program är att det som har föreskrivits om planen eller programmet i fråga gäller i förfaranden som information och allmänhetens medbestämmande. Om speciallagstiftningen saknar procedurbestämmelser skall förvaltningslagen iakttas. Utgångspunkten för förvaltningslagen är att speciallagstiftningen har procedurbestämmelser bara av särskilda skäl. Om procedurbestämmelserna upphävs i lagstiftning som gäller planer eller program, skall procedurbestämmelserna i förvaltningslagen iakttas. Procedurbestäm- melserna i markanvändnings- och bygglagen utgör speciallagstiftning som vid planläggning skall iakttas parallellt med förvaltningslagen. Procedurbestämmelserna i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program skall anses stämma överens med grundlagen. Den administrativa bestämmelse som avses i den föreslagna lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program är en bestämmelse som meddelas inom förvaltningen och som innebär en förpliktelse att utarbeta planer eller program som kan antas ha betydande miljö- konsekvenser och som anger förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt. Denna förpliktande bestämmelse som en myndighet meddelar med stöd av sin behörighet utfärdas inte enligt samma förfarande som lagar och förordningar. I Finland kan en administrativ bestämmelse som meddelas inom ett förvalt- ningsområde inte vara förpliktande för myn- digheter som står utanför förvaltningsområdet i fråga eller medföra förpliktelser för enskilda. En administrativ bestämmelse som avses i den föreslagna lagen kan således inte anses avse rättsnormer som en myndighet enligt 80 § 2 mom. i grundlagen genom lag kan bemyndigas att utfärda i bestämda frågor. Dessa rättsnormer kan vara förpliktande också för myndigheter och enskilda som står utanför förvaltningsområdet. Ett bemyndigande som avser rättsnormer skall var exakt avgränsat i lag, och det kan närmast gälla bara teknisk reglering och reglering av smärre detaljer. Statsrådets allmänna sammanträde kan ändå med stöd av sin allmänna behörighet meddela administrativa bestämmelser som gäller hela statsförvaltningen. Bestämmelserna kan vara av det slaget att de förpliktar till att utarbeta en plan eller ett program. Sådana administrativa bestämmelser skall anses utgöra administrativa bestämmelser som avses i den föreslagna lagen. En administrativ bestämmelse som avses i den föreslagna lagen kan därför inte anses utgöra något problem med tanke på 80 § 2 mom. i grundlagen. Enligt det ovan anförda innehåller SEA- protokollet inga bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen. Proto- kollet kan enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet, och förslaget till lag om sättande i kraft av det kan behand- las i vanlig lagstiftningsordning. Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås att Riksdagen godkänner det i Kiev den 21 maj 2003 ingångna protokoll om strategiska miljöbedömningar som fogats till den i Esbo den 25 februari 1991 ingångna konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, till de de- lar protokollet omfattas av Finlands behö- righet. Eftersom protokollet innehåller bestäm- melser som hör till området för lagstiftningen föreläggs Riksdagen samtidigt följande lag- förslag: Lagförslagen 1. Lag om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 1 § Syfte Syftet med denna lag är att främja bedöm- ningen och beaktandet av miljökonsekvenser när myndigheter bereder och godkänner pla- ner och program, att förbättra allmänhetens tillgång till information och möjligheter till medbestämmande samt att främja en hållbar utveckling. 2 § Definitioner I denna lag avses med 1) myndighet i 2 § 2 och 3 mom. i förvalt- ningslagen (434/2003) avsedda myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltnings- uppgifter, 2) miljökonsekvenser de direkta och indi- rekta verkningar som en plan eller ett program medför i Finland och utanför finskt territorium för a) människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, b) marken, vattnet, luften, klimatet, växt- ligheten och organismer samt för naturens mångfald, c) samhällsstrukturen, den byggda miljön, landskapet, stadsbilden och kulturarvet, d) utnyttjande av naturresurserna, e) växelverkan mellan de faktorer som nämns i underpunkterna a-d, 3) miljöbedömning bedömning av miljö- konsekvenserna av en plan eller ett program, inklusive utarbetande av en miljörapport, ge- nomförande av samråd, beaktande av miljö- rapporten och resultaten av samråden i be- slutsprocessen samt information om beslutet, 4) miljörapport en handling, eller en del av en handling, som innehåller uppgifter om planen eller programmet och undersökta al- ternativ samt en bedömning av deras miljö- konsekvenser, 5) myndighet som ansvarar för en plan el- ler ett program den myndighet som utarbetar planen eller programmet eller som i övrigt är ansvarig för beredningen av en plan eller ett program som avses i denna lag, 6) allmänheten fysiska personer, deras sammanslutningar och grupper samt företag, organisationer och stiftelser. 3 § Allmän skyldighet att utreda miljökonsekven- serna Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall se till att miljökonse- kvenserna av planen eller programmet utreds och bedöms i tillräcklig utsträckning under beredningen, om genomförandet av planen eller programmet kan ha betydande miljö- konsekvenser. Närmare bestämmelser om utredningen och bedömningen av miljökonsekvenserna samt om de krav som gäller innehållet i de hand- lingar som utarbetas kan utfärdas genom för- ordning av statsrådet. 4 § Planer och program som förutsätter en mil- jöbedömning En myndighets plan eller program som ba- serar sig på en lag, förordning eller administ- rativ bestämmelse skall genomgå en miljö- bedömning, om 1) det är fråga om en plan eller ett program som utarbetas för jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, av- fallshantering, vattenhushållning, telekom- munikationer, turism, regionutveckling, om- rådesanvändning, miljöskydd eller naturvård och där förutsättningarna anges för tillstånd för projekt, eller godkännande av projekt, eller 2) planen eller programmet omfattas av den skyldighet att göra en bedömning som avses i 65 § i naturvårdslagen (1096/1996). I fråga om de planer och program som avses i 1 mom. 1 punkten och som baserar sig på lagar eller förordningar föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. Det som i 1 mom. föreskrivs om miljöbe- dömning gäller också ändringar av planer och program. Mindre ändringar i planer och program samt planer och program som gäller användningen av små områden på lokal nivå kräver en miljöbedömning endast om det an- ses nödvändigt vid en prövning enligt 5 §. 5 § Tillämpning av miljöbedömning enligt pröv- ning Planer eller program som baserar sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse och anger förutsättningarna för tillstånd för projekt eller godkännande av projekt, och som bereds inom andra sektorer än de som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten skall genomgå en miljöbedömning, om planen eller programmet eller en ändring av planen eller programmet bedöms kunna ha betydande miljökonsekvenser. När behovet av en miljö- bedömning prövas skall andra myndigheter höras. Bestämmelser om grunderna för pröv- ning av behovet av en miljöbedömning och om samråd mellan myndigheter utfärdas ge- nom förordning av statsrådet. Resultatet av prövningen i fråga om behovet av en miljöbedömning skall tillsammans med en motivering göras allmänt tillgängligt i enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen. Resultatet av prövningen skall tillsammans med motiveringen i mån av möjlighet även publiceras i elektronisk form. 6 § Ansvaret för miljöbedömningen Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program bär ansvaret för miljöbe- dömningen i fråga om planer och program som avses i 4 och 5 § samt för prövningen enligt 5 § av behovet av en miljöbedömning. 7 § Begränsning av tillämpningsområdet och förhållande till annan lagstiftning Denna lag tillämpas inte på beredningen av budgetpropositionen. Denna lag tillämpas inte, med undantag för 3 §, på andra budgetplaner och budgetprogram eller finansiella planer och program, och inte heller på planer och program som utarbetas enbart för försvaret eller räddningsväsendet. Bestämmelser om den miljökonsekvensbe- dömning som motsvarar en miljöbedömning enligt denna lag och som skall göras vid planläggning finns i markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Bestämmelser om den miljökonsekvensbedömning som skall göras vid utarbetandet av förvaltningsplaner och åtgärdsprogram finns i lagen om vattenvårds- förvaltningen ( /200 ). Vid tillämpningen av denna lag skall ut- redningar som i andra sammanhang har gjorts om planen eller programmet och dess miljökonsekvenser beaktas. De utredningar och den bedömning av miljökonsekvenserna som förutsätts i denna lag och i annan lag- stiftning skall samordnas i mån av möjlighet. 8 § Beredning av en plan eller ett program och av en miljörapport samt information om det- ta Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall utreda och bedöma de betydande miljökonsekvenser som genomfö- randet av planen eller programmet och de undersökta alternativen kan antas ha samt ut- arbeta en miljörapport. Miljörapporten utar- betas som ett led i den övriga beredningen innan planen eller programmet godkänns. Beredningen av planen eller programmet skall ordnas på ett sådant sätt att allmänheten har möjlighet att få information om utgångs- punkterna för, syftena med och beredningen av planen eller programmet och miljörappor- ten samt att yttra sig i frågan. Motsvarande material skall i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. När information lämnas om att beredning inleds och om möj- ligheten att yttra sig skall i övrigt det iakttas som föreskrivs om beredningen av planen eller programmet i fråga. Finns det inte särskilda bestämmelser om lämnande av information, skall 41, 55 och 62 § i förvaltningslagen iakttas. I miljörapporten skall anges den information som behövs med hänsyn till planens eller programmets innehåll, syfte och detalje- ringsgrad. Den myndighet som ansvarar för planen eller programmet skall höra andra myndigheter om hur omfattande och detalje- rade de uppgifter som lämnas i miljörapporten bör vara. I fråga om miljörapportens innehåll och samråd med andra myndigheter föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet. 9 § Samråd om utkastet till plan eller program och om miljörapporten Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall ge allmänheten tillfälle att ta del av utkastet till plan eller program och miljörapporten samt att yttra sig om dem. Detta sker genom att utkastet till plan eller program och miljörapporten hålls framlagda. Utkastet till plan eller program och miljörap- porten skall i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. När information lämnas om framläggande och om möjligheten att yttra sig skall det iakttas som föreskrivs om beredningen av planen eller programmet i fråga. Finns det inte särskilda bestämmelser om lämnande av information, skall 55 och 62 § i förvaltnings- lagen iakttas. Utkastet till plan eller program och miljörapporten skall då hållas framlagda i minst 30 dagar. Yttranden skall lämnas till den myndighet som ansvarar för planen eller programmet och under den tid handlingarna hålls framlagda. Utöver det som föreskrivs någon annanstans skall andra myndigheter ombes avge ut- låtanden om utkastet till plan eller program och om miljörapporten enligt vad som före- skrivs genom förordning av statsrådet. 10 § Gränsöverskridande miljökonsekvenser Om genomförandet av en plan eller ett pro- gram kan antas ha betydande miljökonse- kvenser för ett territorium som tillhör en medlemsstat i Europeiska unionen eller en part i ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland, skall miljöministeriet sköta informationen till och förhandlingarna med denna stat beträffande miljöbedömningen i fråga om planen eller programmet. Den myndighet som ansvarar för planen el- ler programmet skall utan dröjsmål sända miljöministeriet ett utkast till plan eller pro- gram och en miljörapport för vidarebefordran till den andra staten. Utkastet och rapporten eller delar av dem skall vid behov översättas till de aktuella språken. För översättnings- kostnaderna står den myndighet som ansvarar för planen eller programmet. Om miljöministeriet anser att en plan eller ett program har miljökonsekvenser som avses i 1 mom. eller om den stat som miljökon- sekvenserna gäller begär det, skall miljömi- nisteriet underrätta den andra staten om be- dömningen och sända den utkastet till plan eller program och miljörapporten i god tid innan planen eller programmet godkänns. Miljöministeriet skall informera utrikesmini- steriet om det material som sänds till den andra staten. Bestämmelser om innehållet i underrättelsen till en annan stat utfärdas ge- nom förordning av statsrådet. Om en stat som har sänts ett utkast till plan eller program och en miljörapport inom 60 dagar från mottagandet av utkastet och rap- porten meddelar att den önskar förhandla om frågan, skall miljöministeriet inleda förhand- lingar om de gränsöverskridande miljökon- sekvenser som genomförandet av planen eller programmet kan antas ha och om de pla- nerade åtgärderna för att minska eller elimi- nera sådana effekter. När förhandlingar inleds skall man komma överens om arrangemangen för hur myndigheterna och allmänheten i den stat där miljökonsekvenserna kan antas bli betydande skall ges tillfälle att yttra sig inom en skälig tid. 11 § Godkännande av en plan eller ett program samt information om beslutet När en plan eller ett program bereds skall man beakta miljörapporten och i mån av möjlighet yttranden och utlåtanden enligt 8 och 9 § samt resultaten av förhandlingar mel- lan stater enligt 10 §. Av ett beslut att godkänna en plan eller ett program eller av planen eller programmet skall framgå 1) ett motiverat ställningstagande till hur miljörapporten, yttranden och utlåtanden en- ligt 8 och 9 § samt resultaten av förhandlingar mellan stater enligt 10 § har beaktats, samt en utredning om hur dessa aspekter och mil- jöaspekterna har påverkat planens eller pro- grammets innehåll och valet av alternativ samt 2) en utredning av den övervakning som avses i 12 §. När en plan eller ett program godkänns skall man, utöver det som föreskrivs någon annanstans, informera om beslutet samt lägga fram beslutet och planen eller programmet. I fråga om framläggande och information iakttas 62 § i förvaltningslagen. Beslutet samt planen eller programmet och miljörapporten skall delges Finlands miljöcentral och i mån av möjlighet publiceras också i elektronisk form. Övriga myndigheter skall enligt vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet in- formeras om ett beslut att godkänna en plan eller ett program. 12 § Övervakning av miljökonsekvenserna Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall se till att genomförandet av planer och program som omfattas av en miljöbedömning samt betydande miljö- konsekvenser av detta övervakas på ett sådant sätt att åtgärder vid behov kan vidtas i syfte att förebygga och minska miljöolägenheter. 13 § Ledning, samarbete och utveckling Den allmänna ledningen och övervakningen av verkställigheten av denna lag samt den allmänna utvecklingen av konsekvensbe- dömningen skall skötas av miljöministeriet. De övriga ministerierna sköter ledningen och övervakningen av verkställigheten samt ut- vecklingen av miljökonsekvensbedömningen inom sina respektive ansvarsområden. Fin- lands miljöcentral ger akt på tillämpningen av denna lag. De statliga och kommunala myndigheterna skall samarbeta för att utföra miljökonsekvensbedömningar och samordna dem med förfaranden enligt andra lagar. 14 § Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 200 . --- Denna lag tillämpas på planer och program för vars del det den 21 juli 2004 eller därefter har informerats om att beredning pågår. Lagen tillämpas också på planer och pro- gram för vars del det före den tidpunkt som nämns i 2 mom. har informerats om att be- redning pågår och vilka godkänns senare än den 21 juli 2006, om inte den myndighet som ansvarar för planen eller programmet av grundad anledning anser att en miljöbedöm- ning inte kan göras. Om en miljöbedömning inte görs i ett fall som avses i 3 mom., skall den myndighet som ansvarar för planen eller programmet göra denna uppgift allmänt tillgänglig i enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen. Samtidigt skall anges varför bedömningen inte kan göras. ----- 2. Lag om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen av den 10 juni 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) 24 § som följer: 24 § Planer och program Bestämmelser om bedömning av miljökon- sekvenserna av planer och program som myndigheter bereder finns i lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program ( /200 ). --- Denna lag träder i kraft den 200 . ----- 3. Lag om ändring av markanvändnings- och bygglagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i markanvändnings- och bygglagen av den 5 februari 1999 (132/1999) 9 och 23 § samt 63 § 2 mom. som följer: 9 § Utredning av konsekvenserna när planer ut- arbetas En plan skall basera sig på tillräckliga un- dersökningar och utredningar. När en plan utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklusive de samhällsekonomiska, sociala, kulturella och övriga konsekvenserna, av planen och av undersökta alternativ utredas i nödvändig omfattning. Utredningarna skall omfatta hela det område där planen kan tänkas ha väsent- liga konsekvenser. 23 § Beredningen av målen Beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen sköts av miljömi- nisteriet i samarbete med de övriga ministerier, förbund på landskapsnivå och myndigheter och intressegrupper som berörs av saken. Beredningen av målen skall basera sig på växelverkan mellan olika intressegrupper. Närmare bestämmelser om beredningen av målen utfärdas genom förordning av statsrå- det. 63 § Program för deltagande och bedömning - - - - - - - - - - - - - - När frågan om planläggning har väckts skall detta meddelas så att intressenterna har möjlighet att få information om utgångs- punkterna för planläggningen och om förfa- randet för deltagande och bedömning. Infor- mationen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt med tanke på planens syfte och be- tydelse. Informationen kan också ges i sam- band med informationen om planläggnings- översikten. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om lämnande av information om att frågan om planläggning har väckts. --- Denna lag träder i kraft den 200 . ----- 4. Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 1 § De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Kiev den 21 maj 2003 ingångna protokoll om strategiska miljöbe- dömningar som hänför sig till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (FördrS 67/1997) gäller som lag sådana som Finland har förbundit sig till dem. 2 § Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet. 3 § Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av republikens president. ----- Helsingfors den 19 november 2004 Republikens President TARJA HALONEN Miljöminister Jan-Erik Enestam Bilaga Parallelltexter 2. Lag om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen av den 10 juni 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) 24 § som följer: Gällande lydelse Föreslagen lydelse 24 § Planer och program Miljökonsekvenserna skall utredas och bedömas i tillräcklig mån när en myndighet bereder planer och program, vilkas genomfö- rande kan ha betydande miljökonsekvenser men på vilka stadgandena i 2 kap. om bedömningsförfarande inte tillämpas. Statsrådet kan meddela allmänna anvis- ningar om bedömningen av miljökonse- kvenserna av planer och program som avses i 1 mom. 24 § Planer och program Bestämmelser om bedömning av miljö- konsekvenserna av planer och program som myndigheter bereder finns i lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program ( /200 ). --- Denna lag träder i kraft den 200 . --- 3. Lag om ändring av markanvändnings- och bygglagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i markanvändnings- och bygglagen av den 5 februari 1999 (132/1999) 9 och 23 § samt 63 § 2 mom. som följer: Gällande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas En plan skall basera sig på tillräckliga un- dersökningar och utredningar. När en plan utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklu- sive de samhällsekonomiska, sociala, kultu- rella och övriga konsekvenserna av planen utredas i nödvändig omfattning. Utredning- arna skall omfatta hela det område där pla- nen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser. 9 § Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas En plan skall basera sig på tillräckliga un- dersökningar och utredningar. När en plan utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklu- sive de samhällsekonomiska, sociala, kultu- rella och övriga konsekvenserna, av planen och av undersökta alternativ utredas i nöd- vändig omfattning. Utredningarna skall om- fatta hela det område där planen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser. 23 § Beredningen av målen Beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen sköts av vederbö- rande ministerium i samarbete med de övriga ministerier, förbund på landskapsnivå och myndigheter och intressegrupper som berörs av saken. Beredningen av målen skall basera sig på växelverkan mellan olika intressegrup- per. 23 § Beredningen av målen Beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen sköts av miljömi- nisteriet i samarbete med de övriga ministe- rier, förbund på landskapsnivå och myndig- heter och intressegrupper som berörs av sa- ken. Beredningen av målen skall basera sig på växelverkan mellan olika intressegrupper. Närmare bestämmelser om beredningen av målen utfärdas genom förordning av stats- rådet. 63 § Program för deltagande och bedömning När frågan om planläggning har väckts skall detta meddelas så att intressenterna har möjlighet att få information om utgångspunk- terna för planläggningen och om förfarandet för deltagande och bedömning. Informatio- nen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt med tanke på planens syfte och betydelse. Informationen kan också ges i samband med informationen om planläggningsöversikten. 63 § Program för deltagande och bedömning - - - - - - - - - - - - - - När frågan om planläggning har väckts skall detta meddelas så att intressenterna har möjlighet att få information om utgångspunk- terna för planläggningen och om förfarandet för deltagande och bedömning. Informatio- nen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt med tanke på planens syfte och betydelse. Informationen kan också ges i samband med informationen om planläggningsöversikten. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om lämnande av in- formation om att frågan om planläggning har väckts. --- Denna lag träder i kraft den 200 . --- Förordningsutkast Statsrådets förordning om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program Given i Helsingfors den ----- I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med stöd av lagen av den om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program ( / ): 1 § Planer och program som alltid förutsätter en miljöbedömning Planer och program som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom. i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program är, utöver det som bestäms eller föreskrivs särskilt, 1) de riksomfattande mål för områdesan- vändningen som avses i 4 § i markanvänd- nings- och bygglagen (132/1999), 2) regionala avfallsplaner enligt 40 § i av- fallslagen (1072/1993), 3) naturskyddsprogram enligt 8 § i natur- vårdslagen (1096/1996), 4) landskapsprogram enligt 5 § i regionut- vecklingslagen (602/2002), samt 5) de planer för trafiksystemet som avses i 2 § 3 punkten i lagen om Huvudstadsregionens samarbetsdelegation (1269/1996). 2 § Grunder för prövning av behovet av miljöbe- dömning När man i enlighet med 5 § i lagen om be- dömning av miljökonsekvenserna av myn- digheters planer och program prövar om mil- jöbedömning skall tillämpas eller inte, skall följande prövningsgrunder beaktas: 1) särdragen i planer och program, särskilt med hänsyn till a) i vilken utsträckning planen eller pro- grammet anger förutsättningarna för projekt och andra verksamheter när det gäller plats, art, storlek och driftsförhållanden eller genom att fördela resurser, b) i vilken utsträckning planen eller pro- grammet påverkar andra planer eller program, inklusive sådana som ingår i ett hierarkiskt system, c) planens eller programmets betydelse för integreringen av miljöaspekter särskilt för att främja en hållbar utveckling, d) miljöproblem som är relevanta för planen eller programmet, e) planens eller programmets betydelse för genomförandet av gemenskapens miljölag- stiftning (t.ex. planer och program som har samband med avfallshantering eller skydd av vatten), 2) särdragen hos konsekvenserna och hos det område som kan antas komma att påver- kas, särskilt med hänsyn till a) konsekvensernas sannolikhet, varaktighet och frekvens och möjligheten att avhjälpa dem, b) konsekvensernas ackumulerade art, c) konsekvensernas gränsöverskridande art, d) riskerna för människors hälsa eller för miljön (t.ex. på grund av olyckor), e) konsekvensernas storlek och fysiska om- fattning (geografiskt område och antalet per- soner som kan antas komma att beröras), f) betydelsen av och sårbarheten hos det område som kan antas komma att beröras på grund av - kulturarvet eller speciella särdrag i naturen, - överskridna miljökvalitetsstandarder eller gränsvärden, - intensiv markanvändning, samt g) konsekvenser för områden eller natur som har erkänd skyddsstatus på nationell eller internationell nivå eller gemenskapsnivå. 3 § Samråd mellan myndigheter vid prövning av behovet av miljöbedömning När den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program i enlighet med 5 § i la- gen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program prövar om miljöbedömning skall tillämpas eller inte, skall myndigheten samråda med den regionala miljöcentralen och enligt behov med kommunens hälsovårds- och miljömyndighe- ter samt andra myndigheter inom det område som påverkas. Gäller det en plan eller ett program som har stor regional räckvidd eller annars är betydande, skall samråd ske också med miljöministeriet och social- och hälso- vårdsministeriet. Om den regionala miljöcen- tralen ansvarar för planen eller programmet, skall samråd ske med miljöministeriet. Samråd enligt 1 mom. kan ske genom ett remissförfarande eller genom förhandlingar mellan myndigheterna. Över förhandlingarna skall upprättas en promemoria av vilken framgår de centrala frågor och ställningsta- ganden som tagits upp vid förhandlingarna. 4 § Miljörapportens innehåll I en miljörapport som avses i 8 § i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program skall i nödvändig omfattning anges 1) en sammanfattning av planens eller pro- grammets innehåll, huvudsakliga syfte och förhållandet till andra relevanta planer och program, 2) väsentliga förhållanden i tillståndet hos miljön och dess sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs, 3) de kännetecknande miljöförhållandena i områden som kan antas komma att påverkas betydligt, 4) alla befintliga miljöproblem som är rele- vanta för planen eller programmet, däribland i synnerhet sådana som berör något område av särskild betydelse för miljön, såsom områden som anges enligt fågeldirektivet (79/409/EEG) och habitatdirektivet (92/43/EEG), 5) de mål för skydd av miljön som uppställts på internationell nivå och på gemenskaps- eller medlemsstatsnivå och som är relevanta för planen eller programmet och det sätt på vilket dessa mål och varje form av miljöhänsyn har beaktats under beredningen av planen eller programmet, 6) de betydande miljökonsekvenser (dessa konsekvenser bör inbegripa sekundära, ku- mulativa, samverkande, permanenta och till- fälliga, positiva och negativa effekter på kort, medellång och lång sikt) som kan antas upp- komma, inbegripet aspekter såsom biologisk mångfald, befolkning, folkhälsa, djurliv, växtliv, mark, vatten, luft, klimatfaktorer, materiella tillgångar, kulturarv, inbegripet arkitektoniskt och arkeologiskt arv, landskap samt det inbördes förhållandet mellan dessa faktorer, 7) de åtgärder som planeras för att förhind- ra, minska och så långt som möjligt uppväga varje betydande negativ miljökonsekvens som följer av att planen eller programmet genomförs, 8) en sammanfattning av skälen till valet av de alternativ som behandlats och en beskriv- ning av hur bedömningen gjorts och vilka problem som påträffats (t.ex. tekniska brister eller brist på kunskap) när de begärda uppgif- terna sammanställdes, 9) en beskrivning av de åtgärder som pla- neras för övervakning i enlighet med 12 § i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program, samt 10) en allmänt hållen sammanfattning av de ovan nämnda uppgifterna. 5 § Samråd om de uppgifter som skall lämnas i miljörapporten Den myndighet som ansvarar för en plan eller ett program skall höra den regionala miljöcentralen och enligt behov kommunens hälsovårds- och miljömyndigheter samt andra myndigheter inom det område som påverkas om hur omfattande och detaljerade de uppgifter som lämnas i miljörapporten bör vara. Gäller det en plan eller ett program som har stor regional räckvidd eller annars är be- tydande, skall också miljöministeriet och so- cial- och hälsovårdsministeriet höras. Om den regionala miljöcentralen ansvarar för planen eller programmet, skall miljöministeriet höras om hur omfattande och detaljerade de uppgifter som lämnas i miljörapporten bör vara. Det samråd med myndigheter som avses i 1 mom. kan ske också genom förhandlingar mellan myndigheterna. Över förhandlingarna skall upprättas en promemoria av vilken framgår de centrala frågor och ställningsta- ganden som tagits upp vid förhandlingarna. 6 § Samråd om miljörapporten och om utkastet till plan eller program Utöver det som föreskrivs någon annanstans skall den regionala miljöcentralen och enligt behov kommunens behöriga hälsovårds- och miljömyndigheter samt andra myndigheter inom det område som påverkas ombes avge utlåtanden om utkastet till plan eller program och om miljörapporten. Gäller det en plan eller ett program som har stor regional räckvidd eller annars är betydande, skall också miljöministeriet och social- och hälsovårdsministeriet ombes avge utlåtanden. Om den regionala miljöcentralen ansvarar för planen eller programmet, skall miljöministeriet ombes avge ett utlåtande. 7 § Underrättelse till andra stater I en underrättelse som avses i 10 § 3 mom. i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program skall ingå 1) utkastet till plan eller program och mil- jörapporten, med information om vilka gränsöverskridande miljökonsekvenser, in- begripet konsekvenser för hälsan, planen eller programmet kan medföra, och 2) information om beslutsprocessen, med en rimlig tidsplan för när kommentarer kan lämnas. 8 § Information om beslutet När en plan eller ett program har antagits skall den regionala miljöcentralen samt stater som varit part i förhandlingar som förts enligt 10 i lagen om bedömning av miljökonse- kvenserna av myndigheters planer och pro- gram informeras. Dessutom skall de kommu- nala myndigheter och andra myndigheter som hördes vid behandlingen av ärendet in- formeras om beslutet. --- Denna förordning träder i kraft den 200 . Statsrådets förordning om ändring av markanvändnings- och byggförordningen Given i Helsingfors den ----- I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, ändras i markanvändnings- och byggförordningen av den 10 september 1999 (895/1999) 7 § 2 mom., 10 § 1 mom. 7 punkten och 2 mom., 17 § 7 punkten och 2 mom., 25 § 7 punkten och 2 mom. och 94 § 2 mom. samt fogas till förordningen en ny 32 a § som följer: 1 kap. Allmänna bestämmelser 7 § Beredning av riksomfattande mål för områ- desanvändningen - - - - - - - - - - - - - - Vid beredningen av riksomfattande mål för områdesanvändningen skall deras miljökon- sekvenser och andra konsekvenser utredas och bedömas på det sätt som föreskrivs i la- gen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program ( /200 ). - - - - - - - - - - - - - - 2 kap. Landskapsplan 10 § Planbeskrivning I beskrivningen av landskapsplanen skall ingå - - - - - - - - - - - - - - 7) det centrala innehållet i den planlösning som valts och grunderna för valet, en utred- ning om hur resultaten av konsekvensutred- ningarna och olika åsikter har beaktats samt en utredning om de åtgärder genom vilka man ämnar förebygga eventuella skadliga miljökonsekvenser av att planen genomförs, - - - - - - - - - - - - - - De faktorer som avses i 1 mom. skall i planbeskrivningen presenteras på det sätt och i den omfattning som planens syfte förutsätter och så att förutsättningar för växelverkan vid beredningen av planen skapas. Till plan- beskrivningen skall fogas ett sammandrag av det centrala innehållet i beskrivningen. 3 kap. Generalplan 17 § Planbeskrivning I beskrivningen av generalplanen skall ingå - - - - - - - - - - - - - - 7) det centrala innehållet i den planlösning som valts och grunderna för valet, en utred- ning om hur resultaten av konsekvensutred- ningarna och olika åsikter har beaktats samt en utredning om de åtgärder genom vilka man ämnar förebygga eventuella skadliga miljökonsekvenser av att planen genomförs, - - - - - - - - - - - - - - De faktorer som avses i 1 mom. skall i planbeskrivningen presenteras på det sätt och i den omfattning som planens syfte förutsätter och så att förutsättningar för växelverkan vid beredningen av planen skapas. Till plan- beskrivningen skall fogas ett sammandrag av det centrala innehållet i beskrivningen. 5 kap. Detaljplan 25 § Planbeskrivning I beskrivningen av detaljplanen skall ingå - - - - - - - - - - - - - - 7) det centrala innehållet i den planlösning som valts och grunderna för valet, en utred- ning om hur resultaten av konsekvensutred- ningarna och olika åsikter har beaktats samt en utredning om de åtgärder genom vilka man ämnar förebygga eventuella skadliga miljökonsekvenser av att planen genomförs, - - - - - - - - - - - - - - De faktorer som avses i 1 mom. skall i planbeskrivningen presenteras på det sätt och i den omfattning som planens syfte förutsätter och så att förutsättningar för växelverkan vid beredningen av planen skapas. Till plan- beskrivningen skall enligt behov fogas ett sammandrag av det centrala innehållet i be- skrivningen. 6 kap. Gemensamma bestämmelser om växelver- kan i planläggningen 32 a § Information och framförande av åsikter på elektronisk väg Information om att frågan om planläggning har väckts, om möjligheten att framföra åsik- ter när en plan bereds och om att ett planför- slag finns framlagt skall i mån av möjlighet ges även i elektronisk form. Planförslaget skall i mån av möjlighet också publiceras i elektronisk form. När information ges enligt 1 mom. skall det meddelas hur det går att få ytterligare infor- mation om saken och var åsikter om den kan framföras. 94 § Information om beslut om godkännande Meddelande om beslut om godkännande av en plan eller av byggnadsordningen skall dessutom utan dröjsmål sändas till myndig- heter, kommunmedlemmar och personer som gjort en anmärkning, om de har begärt det medan planen eller byggnadsordningen var framlagd. Information om beslut om godkän- nande av en plan skall i mån av möjlighet ges även i elektronisk form samt planen och planbeskrivningen publiceras också i elek- tronisk form. --- Denna förordning träder i kraft den 200 . Fördragstext PROTOKOLL om strategiska miljöbedömningar till konventionen om miljökonsekvensbe- skrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang PROTOCOL on strategic environmental assessment to the convention on environmental impact assessment in a transboundary context Parterna i detta protokoll, som erkänner betydelsen av att integrera miljöaspekter och hälsoaspekter i utarbe- tandet och antagandet av planer och program och, i lämplig utsträckning, politiska riktlinjer och lagstiftning, som åtar sig att främja hållbar utveckling, och som därför stöder sig på slutsatserna från Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling (Rio de Janeiro, Brasilien, 1992), särskilt principerna 4 och 10 i Rio- deklarationen om miljö och utveckling och Agenda 21, samt resultatet av den tredje ministerkonferensen om miljö och hälsa (London 1999) och världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg, Sydafrika 2002), som beaktar konventionen om miljökon- sekvensbeskrivningar i ett gränsöverskri- dande sammanhang, upprättad i Esbo, Fin- land, den 25 februari 1991, och beslut II/9 som parterna i konventionen antog i Sofia den 26-27 februari 2001, i vilket det anges att ett rättsligt bindande protokoll om stra- tegisk miljöbedömning skulle utarbetas, som erkänner att den strategiska miljöbe- dömningen bör spela en viktig roll när planer och program och, i lämplig utsträckning, po- litiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas och antas, och att en utvidgad tillämpning av principerna om miljökonsekvensbeskrivning på planer, program, politiska riktlinjer och lagstiftning kommer att ytterligare stärka den systematiska analysen av den betydande mil- jöpåverkan de medför, som noterar konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor, upp- rättad i Århus, Danmark, den 25 juni 1998, och som noterar de relevanta punkterna i Luccadeklarationen, antagen vid parternas första möte, som därför är medvetna om betydelsen av allmänhetens deltagande i den strategiska miljöbedömningen, som noterar att nuvarande och kommande generationers hälsa och välbefinnande skulle gynnas om behovet att skydda och förbättra människors hälsa tas i beaktande som en in- tegrerad del av den strategiska miljöbedöm- ningen, och som erkänner Världshälsoorgani- sationens arbete på detta område, som är medvetna om behovet och bety- delsen av att förbättra det internationella samarbetet vid bedömningen av den gräns- överskridande påverkan på miljön inbegripet hälsan som föreslagna planer och program och, i lämplig utsträckning, politiska riktlinjer och lagstiftningen medför, har kommit överens om följande. The Parties to this Protocol, Recognizing the importance of integrating environmental, including health, considera- tions into the preparation and adoption of plans and programmes and, to the extent appropriate, policies and legislation, Committing themselves to promoting sus- tainable development and therefore basing themselves on the conclusions of the United Nations Conference on Environment and Development (Rio de Janeiro, Brazil, 1992), in particular principles 4 and 10 of the Rio Declaration on Environment and Develop- ment and Agenda 21, as well as the outcome of the third Ministerial Conference on Envi- ronment and Health (London, 1999) and the World Summit on Sustainable Development (Johannesburg, South Africa, 2002), Bearing in mind the Convention on Envi- ronmental Impact Assessment in a Trans- boundary Context, done at Espoo, Finland, on 25 February 1991, and decision II/9 of its Parties at Sofia on 26 and 27 February 2001, in which it was decided to prepare a legally binding protocol on strategic environmental assessment, Recognizing that strategic environmental assessment should have an important role in the preparation and adoption of plans, pro- grammes, and, to the extent appropriate, policies and legislation, and that the wider application of the principles of environmental impact assessment to plans, programmes, policies and legislation will further strengthen the systematic analysis of their significant environmental effects, Acknowledging the Convention on Access to Information, Public Participation in De- cision-making and Access to Justice in En- vironmental Matters, done at Aarhus, Den- mark, on 25 June 1998, and taking note of the relevant paragraphs of the Lucca Decla- ration, adopted at the first meeting of its Par- ties, Conscious, therefore, of the importance of providing for public participation in strategic environmental assessment, Acknowledging the benefits to the health and wellbeing of present and future genera- tions that will follow if the need to protect and improve people's health is taken into account as an integral part of strategic envi- ronmental assessment, and recognizing the work led by the World Health Organization in this respect, Mindful of the need for and importance of enhancing international cooperation in as- sessing the transboundary environmental, including health, effects of proposed plans and programmes, and, to the extent appro- priate, policies and legislation, Have agreed as follows: Artikel 1 Mål Protokollets mål är att sörja för hög skyddsnivå för miljön inbegripet hälsan ge- nom att (a) se till att aspekter på miljön inbegripet hälsan noga beaktas vid utarbetandet av pla- ner och program, (b) bidra till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan tas under övervägande vid utarbetan- det av politiska riktlinjer och lagstiftning, (c) fastställa klara, öppna och effektiva förfaranden för hur strategisk miljöbedöm- ning skall gå till, (d) ge allmänheten möjlighet att delta i den strategiska miljöbedömningen, och (e) på detta sätt integrera hänsyn till miljön inbegripet hälsan i åtgärder och instrument utformade för att främja den hållbara ut- vecklingen. Article 1 Objective The objective of this Protocol is to provide for a high level of protection of the environ- ment, including health, by: (a) Ensuring that environmental, including health, considerations are thoroughly taken into account in the development of plans and programmes; (b) Contributing to the consideration of environmental, including health, concerns in the preparation of policies and legislation; (c) Establishing clear, transparent and ef- fective procedures for strategic environ- mental assessment; (d) Providing for public participation in strategic environmental assessment; and (e) Integrating by these means environ- mental, including health, concerns into measures and instruments designed to fur- ther sustainable development. Artikel 2 Definitioner I detta protokoll används följande beteck- ningar med de betydelser som här anges: 1. konventionen: konventionen om miljö- konsekvensbeskrivningar i ett gränsöver- skridande sammanhang. 2. part: om inte annat anges i texten, en fördragsslutande part i detta protokoll. 3. upphovspart: en fördragsslutande part i detta protokoll inom vars jurisdiktion utar- betandet av en plan eller ett program kan förutses. 4. utsatt part: en part i detta protokoll som kan antas komma att beröras av en plans el- ler ett programs gränsöverskridande påver- kan på miljön inbegripet hälsan. 5. planer och program: planer och pro- gram, och ändringar av sådana planer och program, som (a) krävs i lagar och andra författningar, och (b) utarbetas eller antas av en myndighet, eller som utarbetas av en myndighet och an- tas av parlamentet eller regeringen genom ett formellt förfarande. 6. strategisk miljöbedömning: en utvärde- ring av den påverkan på miljön inbegripet hälsan som kan antas uppkomma, och som innehåller bl.a. fastställande av miljörappor- tens omfattning samt dess utarbetande, ge- nomförande av allmänhetens deltagande och samråd, och beaktande av miljörapporten samt resultaten av allmänhetens deltagande och samråden i en plan eller ett program. 7. påverkan på miljön inbegripet hälsan: all påverkan på miljön inbegripet människors hälsa, flora, fauna, biologisk mångfald, mark, vatten, landskap, naturområden, materiella tillgångar, kulturarv, och samspelet mellan dessa faktorer. 8. allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och de föreningar, orga- nisationer eller grupper som utgörs av dessa personer i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Article 2 Definitions For the purposes of this Protocol, 1. "Convention" means the Convention on Environmental Impact Assessment in a Transboundary Context. 2. "Party" means, unless the text indicates otherwise, a Contracting Party to this Pro- tocol. 3. "Party of origin" means a Party or Par- ties to this Protocol within whose jurisdiction the preparation of a plan or programme is envisaged. 4. "Affected Party" means a Party or Par- ties to this Protocol likely to be affected by the transboundary environmental, including health, effects of a plan or programme. 5. "Plans and programmes" means plans and programmes and any modifications to them that are: (a) Required by legislative, regulatory or administrative provisions; and (b) Subject to preparation and/or adoption by an authority or prepared by an authority for adoption, through a formal procedure, by a parliament or a government. 6. "Strategic environmental assessment" means the evaluation of the likely environ- mental, including health, effects, which comprises the determination of the scope of an environmental report and its preparation, the carryingout of public participation and consultations, and the taking into account of the environmental report and the results of the public participation and consultations in a plan or programme. 7. "Environmental, including health, ef- fect" means any effect on the environment, including human health, flora, fauna, biodi- versity, soil, climate, air, water, landscape, natural sites, material assets, cultural heritage and the interaction among these factors. 8. "The public" means one or more natural or legal persons and, in accordance with national legislation or practice, their asso- ciations, organizations or groups. Artikel 3 Allmänna bestämmelser 1. Varje part skall införa nödvändiga lagar och andra författningar och vidta andra lämpliga åtgärder för att genomföra be- stämmelserna i detta protokoll inom en klar och öppen ram. 2. Varje part skall sträva efter att se till att tjänstemän och myndigheter bistår och väg- leder allmänheten i de frågor som omfattas av detta protokoll. 3. Varje part skall på lämpligt sätt erkänna och stödja föreningar, organisationer och grupper som främjar skydd av miljön inbe- gripet hälsan inom ramen för detta protokoll. 4. Protokollet påverkar inte en parts rätt att bibehålla eller vidta ytterligare åtgärder i frå- gor som omfattas av detta protokoll. 5. Varje part skall främja målen för detta protokoll i relevanta internationella besluts- processer och inom ramen för arbetet i rele- vanta internationella organisationer. 6. Varje part skall se till att den som utövar en rättighet i enlighet med detta protokoll inte bestraffas, förföljs eller trakasseras på något sätt för sitt engagemang. Denna bestämmelse påverkar inte nationella domstolars rätt att tilldela rimliga kostnader i domstolsförfaran- den. 7. Allmänheten skall kunna utöva sina rät- tigheter i enlighet med detta protokoll utan att diskrimineras på grund av medborgar- skap, nationalitet eller hemvist eller, när det gäller juridiska personer, var personen har sitt registrerade säte eller ett faktiskt centrum för sin verksamhet. Article 3 General provisions 1. Each Party shall take the necessary leg- islative, regulatory and other appropriate measures to implement the provisions of this Protocol within a clear, transparent frame- work. 2. Each Party shall endeavour to ensure that officials and authorities assist and pro- vide guidance to the public in matters cov- ered by this Protocol. 3. Each Party shall provide for appropriate recognition of and support to associations, organizations or groups promoting environ- mental, including health, protection in the context of this Protocol. 4. The provisions of this Protocol shall not affect the right of a Party to maintain or in- troduce additional measures in relation to is- sues covered by this Protocol. 5. Each Party shall promote the objectives of this Protocol in relevant international deci- sion-making processes and within the framework of relevant international organiza- tions. 6. Each Party shall ensure that persons exercising their rights in conformity with the provisions of this Protocol shall not be penal- ized, persecuted or harassed in any way for their involvement. This provision shall not affect the powers of national courts to award reasonable costs in judicial proceedings. 7. Within the scope of the relevant provi- sions of this Protocol, the public shall be able to exercise its rights without discrimination as to citizenship, nationality or domicile and, in the case of a legal person, without discrimi- nation as to where it has its registered seat or an effective centre of its activities. Artikel 4 Tillämpningsområde avseende planer och program 1. Varje part skall se till att en strategisk miljöbedömning görs för de planer och pro- gram som avses i punkterna 2-4 och som kan antas medföra en betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan. 2. En strategisk miljöbedömning skall utfö- ras för planer och program som utarbetas för jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri och gruvindustri, transporter, regional ut- veckling, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning och i vilka förutsättningarna anges för kommande till- stånd för projekt enligt bilaga I och andra projekt enligt bilaga II för vilka en miljö- konsekvensbedömning måste göras enligt nationell lagstiftning. 3. För planer och program som inte om- fattas av punkt 2 och i vilka förutsättning- arna anges för kommande tillstånd för pro- jekt skall en strategisk miljöbedömning göras om parten beslutar detta i enlighet med artikel 5.1. 4. För planer och program som avses i punkt 2 och i vilka användningen av små områden på lokal nivå fastställs, och för mindre ändringar i planer och program som avses i punkt 2, skall en strategisk miljöbe- dömning göras endast om parten beslutar detta i enlighet med artikel 5.1. 5. Följande planer och program omfattas inte av detta protokoll: (a) Planer och program som endast syftar till att tjäna nationellt försvar eller civil be- redskap. (b) Finansiella planer eller budgetplaner och budgetprogram. Article 4 Field of application concerning plans and programmes 1. Each Party shall ensure that a strategic environmental assessment is carried out for plans and programmes referred to in para- graphs 2, 3 and 4 which are likely to have significant environmental, including health, effects. 2. A strategic environmental assessment shall be carried out for plans and pro- grammes which are prepared for agriculture, forestry, fisheries, energy, industry including mining, transport, regional development, waste management, water management, telecommunications, tourism, town and country planning or land use, and which set the framework for future development con- sent for projects listed in annex I and any other project listed in annex II that requires an environmental impact assessment under national legislation. 3. For plans and programmes other than those subject to paragraph 2 which set the framework for future development consent of projects, a strategic environmental as- sessment shall be carried out where a Party so determines according to article 5, para- graph 1. 4. For plans and programmes referred to in paragraph 2 which determine the use of small areas at local level and for minor modi- fications to plans and programmes referred to in paragraph 2, a strategic environmental assessment shall be carried out only where a Party so determines according to article 5, paragraph 1. 5. The following plans and programmes are not subject to this Protocol: (a) Plans and programmes whose sole pur- pose is to serve national defence or civil emergencies; (b) Financial or budget plans and pro- grammes. Artikel 5 Bedömning av tillämpning 1. Varje part skall avgöra om planer eller program som avses i artikel 4.3 och 4.4 kan antas medföra en betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan, antingen genom att undersöka varje enskilt fall eller genom att specificera typer av planer och program eller genom att kombinera båda dessa tillväga- gångssätt. Därvid skall parten alltid beakta de kriterier som anges i bilaga III. 2. Varje part skall se till att de miljö- och hälsomyndigheter som avses i artikel 9.1 konsulteras under de förfaranden som avses i punkt 1 ovan. 3. Varje part skall i lämplig utsträckning sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta i bedömningen av tillämp- ningen av protokollet för planer och program i enlighet med denna artikel. 4. Varje part skall se till att allmänheten via offentliga meddelanden eller på annat lämp- ligt sätt, t.ex. på elektronisk väg, i ett lämpligt skede kan få tillgång till slutsatserna från de förfaranden som avses i punkt 1, inbegripet motivering om någon strategisk miljöbedöm- ning inte krävs. Article 5 Screening 1. Each Party shall determine whether plans and programmes referred to in article 4, paragraphs 3 and 4, are likely to have sig- nificant environmental, including health, ef- fects either through a case-by-case examina- tion or by specifying types of plans and pro- grammes or by combining both approaches. For this purpose each Party shall in all cases take into account the criteria set out in annex III. 2. Each Party shall ensure that the envi- ronmental and health authorities referred to in article 9, paragraph 1, are consulted when applying the procedures referred to in para- graph 1 above. 3. To the extent appropriate, each Party shall endeavour to provide opportunities for the participation of the public concerned in the screening of plans and programmes un- der this article. 4. Each Party shall ensure timely public availability of the conclusions pursuant to paragraph 1, including the reasons for not requiring a strategic environmental assess- ment, whether by public notices or by other appropriate means, such as electronic media. Artikel 6 Fastställande av informationens omfattning 1. Varje part skall inrätta förfaranden för fastställande av vilka relevanta uppgifter en miljörapport enligt artikel 7.2 skall innehålla. 2. Varje part skall se till att samråd sker med de miljö- och hälsomyndigheter som avses i artikel 9.1 vid fastställandet av vilka uppgifter en miljörapport skall innehålla. 3. Varje part skall i lämplig utsträckning sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta vid fastställandet av vilka relevanta uppgifter en miljörapport skall innehålla. Article 6 Scoping 1. Each Party shall establish arrangements for the determination of the relevant infor- mation to be included in the environmental report in accordance with article 7, para- graph 2. 2. Each Party shall ensure that the envi- ronmental and health authorities referred to in article 9, paragraph 1, are consulted when determining the relevant information to be included in the environmental report. 3. To the extent appropriate, each Party shall endeavour to provide opportunities for the participation of the public concerned when determining the relevant information to be included in the environmental report. Artikel 7 Miljörapporter 1. Varje part skall se till att en miljörapport utarbetas för planer och program för vilka en strategisk miljöbedömning skall göras. 2. I miljörapporten skall, i enlighet med vad som fastställts med tillämpning av artikel 6, den betydande påverkan på miljön inbe- gripet hälsan som genomförandet av planen eller programmet och dess rimliga alternativ kan antas medföra identifieras, beskrivas och utvärderas. Rapporten skall innehålla de uppgifter som anges i bilaga IV i den ut- sträckning som är rimlig med beaktande av (a) aktuella kunskaper och bedömnings- metoder, (b) planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, och var i beslutsprocessen planen eller pro-grammet befinner sig, (c) allmänhetens intresse, och (d) det beslutande organets informations- behov. 3. Varje part skall se till att miljörappor- terna är av en kvalitet som motsvarar de krav som fastställs i detta protokoll. Article 7 Environmental report 1. For plans and programmes subject to strategic environmental assessment, each Party shall ensure that an environmental re- port is prepared. 2. The environmental report shall, in ac- cordance with the determination under article 6, identify, describe and evaluate the likely significant environmental, including health, effects of implementing the plan or pro- gramme and its reasonable alternatives. The report shall contain such information speci- fied in annex IV as may reasonably be re- quired, taking into account: (a) Current knowledge and methods of as- sessment; (b) The contents and the level of detail of the plan or programme and its stage in the decision-making process; (c) The interests of the public; and (d) The information needs of the decision- making body. 3. Each Party shall ensure that environ- mental reports are of sufficient quality to meet the requirements of this Protocol. Artikel 8 Allmänhetens deltagande 1. Varje part skall se till att allmänheten i ett tidigt och lämpligt skede, när alla alter- nativ fortfarande är möjliga, får tillfällen att delta på ett meningsfullt sätt i den strategiska miljöbedömningen av planer och program. 2. Varje part skall se till att utkastet till pla- nen, programmet eller miljörapporten görs allmänt tillgänglig i ett lämpligt skede på elek- tronisk väg eller på annat lämpligt sätt. 3. Varje part skall se till att den berörda allmänheten inklusive icke-statliga organi- sationer definieras för tillämpningen av punk- terna 1 och 4. 4. Varje part skall se till att den allmänhet som avses i punkt 3 får tillfälle att framföra sina synpunkter på utkastet till plan eller pro- gram och miljörapporten inom en rimlig tids- frist. 5. Varje part skall se till att de närmare bestämmelserna för hur allmänheten skall in- formeras och hur samrådet med allmänheten skall ske fastställs och görs allmänt tillgängli- ga. Varje part skall därvid i lämplig utsträck- ning beakta bilaga V. Article 8 Public participation 1. Each Party shall ensure early, timely and effective opportunities for public par- ticipation, when all options are open, in the strategic environmental assessment of plans and programmes. 2. Each Party, using electronic media or other appropriate means, shall ensure the timely public availability of the draft plan or programme and the environmental report. 3. Each Party shall ensure that the public concerned, including relevant non- governmental organizations, is identified for the purposes of paragraphs 1 and 4. 4. Each Party shall ensure that the public referred to in paragraph 3 has the opportu- nity to express its opinion on the draft plan or rogramme and the environmental report within a reasonable time frame. 5. Each Party shall ensure that the detailed arrangements for informing the public and consulting the public concerned are deter- mined and made publicly available. For this purpose, each Party shall take into account to the extent appropriate the elements listed in annex V. Artikel 9 Samråd med miljö- och hälsomyndigheter 1. Varje part skall utse de myndigheter med vilka samråd skall äga rum och som på grund av sitt särskilda miljö- eller hälsoan- svar kan antas beröras av den påverkan på miljön inbegripet hälsan som följer av ge- nomförandet av planen eller programmet. 2. Utkastet till plan eller program och mil- jörapporten skall göras tillgänglig för de myndigheter som avses i punkt 1. 3. Varje part skall se till att de myndigheter som avses i punkt 1 i ett tidigt och lämpligt skede och på ett meningsfullt sätt får tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller pro- gram och miljörapporten. 4. Varje part skall fastställa de närmare bestämmelserna för hur de miljö- och häl- somyndigheter som avses i punkt 1 skall in- formeras och hur samrådet med dessa myn- digheter skall ske. Article 9 Consultation with environmental and health authorities 1. Each Party shall designate the authori- ties to be consulted which, by reason of their specific environmental or health responsibili- ties, are likely to be concerned by the envi- ronmental, including health, effects of the implementation of the plan or programme. 2. The draft plan or programme and the environmental report shall be made available to the authorities referred to in paragraph 1. 3. Each Party shall ensure that the au- thorities referred to in paragraph 1 are given, in an early, timely and effective manner, the opportunity to express their opinion on the draft plan or programme and the environ- mental report. 4. Each Party shall determine the detailed arrangements for informing and consulting the environmental and health authorities re- ferred to in paragraph 1. Artikel 10 Gränsöverskridande samråd 1. Om en upphovspart anser att genomfö- randet av en plan eller ett program kan antas medföra betydande gränsöverskridande på- verkan på miljön inbegripet hälsan, eller om en part som kan antas komma att påverkas betydligt begär det, skall upphovsparten på ett så tidigt stadium som möjligt innan planen eller programmet antas underrätta den utsatta parten. 2. Denna underrättelse skall bland annat innehålla (a) utkastet till plan eller program och mil- jörapporten, med information om vilken gränsöverskridande påverkan på miljön inbe- gripet hälsan planen eller programmet kan medföra, och (b) information om beslutsprocessen, med en rimlig tidsplan för när kommentarer kan lämnas. 3. Den utsatta parten skall inom den tid som anges i underrättelsen meddela upp- hovsparten om den önskar samråda innan planen eller programmet antas; i så fall skall de berörda parterna inleda samråd om den gränsöverskridande påverkan på miljön inbe- gripet hälsan som genomförandet av planen eller pro-grammet kan antas medföra och om de åtgärder som förutses för att förebygga, minska eller mildra negativ påverkan. 4. Om sådana samråd äger rum skall de berörda parterna komma överens om de närmare arrangemangen för att säkerställa att allmänheten och de myndigheter som avses i artikel 9.1 i den utsatta parten informeras och får tillfälle att yttra sig om utkastet till plan eller program och miljörapport inom en rimlig tidsfrist. Article 10 Transboundary consultations 1. Where a Party of origin considers that the implementation of a plan or programme is likely to have significant transboundary environmental, including health, effects or where a Party likely to be significantly af- fected so requests, the Party of origin shall as early as possible before the adoption of the plan or programme notify the affected Party. 2. This notification shall contain, inter alia: (a) The draft plan or programme and the environmental report including information on its possible transboundary environmental, including health, effects; and (b) Information regarding the decision- making procedure, including an indication of a reasonable time schedule for the transmis- sion of comments. 3. The affected Party shall, within the time specified in the notification, indicate to the Party of origin whether it wishes to enter into consultations before the adoption of the plan or programme and, if it so indicates, the Parties concerned shall enter into consulta- tions concerning the likely transboundary environmental, including health, effects of implementing the plan or programme and the measures envisaged to prevent, reduce or mitigate adverse effects. 4. Where such consultations take place, the Parties concerned shall agree on detailed arrangements to ensure that the public con- cerned and the authorities referred to in arti- cle 9, paragraph 1, in the affected Party are informed and given an opportunity to forward their opinion on the draft plan or programme and the environmental report within a reasonable time frame. Artikel 11 Beslut 1. Varje part skall vid antagandet av en plan eller ett program se till att vederbörlig hänsyn tas till (a) slutsatserna från miljörapporten, (b) de åtgärder som vidtagits för att före- bygga, minska eller mildra negativ påverkan som anges i miljörapporten, och (c) de synpunkter som inkommit i enlighet med artiklarna 8-10. 2. När en plan eller ett program antas skall varje part se till att allmänheten, de myndig- heter som avses i artikel 9.1 och de parter med vilka samråd har ägt rum i enlighet med artikel 10 informeras och får tillgång till pla- nen eller programmet med ett utlåtande som sammanfattar hur miljöaspekterna inbegripet hälsoaspekterna har integrerats, hur de synpunkter som inkommit i enlighet med artiklarna 8-10 har beaktats, samt skälen till att planen eller programmet valts mot bakgrund av rimliga alternativ som diskuterats. Article 11 Decision 1. Each Party shall ensure that when a plan or programme is adopted due account is taken of: (a) The conclusions of the environmental report; (b) The measures to prevent, reduce or mitigate the adverse effects identified in the environmental report; and (c) The comments received in accordance with articles 8 to 10. 2. Each Party shall ensure that, when a plan or programme is adopted, the public, the authorities referred to in article 9, para- graph 1, and the Parties consulted according to article 10 are informed, and that the plan or programme is made available to them to- gether with a statement summarizing how the environmental, including health, con- siderations have been integrated into it, how the comments received in accordance with articles 8 to 10 have been taken into account and the reasons for adopting it in the light of the reasonable alternatives considered. Artikel 12 Övervakning 1. Varje part skall övervaka den betydande påverkan på miljön inbegripet hälsan som genomförandet av de planer och program som antagits i enlighet med artikel 11 leder till för att, bland annat, i ett tidigt skede kun- na identifiera oförutsedd negativ påverkan och kunna vidta lämpliga avhjälpande åtgär- der. 2. Resultaten från övervakningen skall hål- las tillgängliga i enlighet med nationell lag- stiftning för de myndigheter som avses i arti- kel 9.1 och allmänheten. Article 12 Monitoring 1. Each Party shall monitor the significant environmental, including health, effects of the implementation of the plans and pro- grammes, adopted under article 11 in order, inter alia, to identify, at an early stage, un- foreseen adverse effects and to be able to undertake appropriate remedial action. 2. The results of the monitoring under- taken shall be made available, in accordance with national legislation, to the authorities re- ferred to in article 9, paragraph 1, and to the public. Artikel 13 Politiska riktlinjer och lagstiftning 1. Varje part skall sträva efter att se till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan övervägs och i lämplig utsträckning integreras när par- ten utarbetar förslag till politiska riktlinjer och lagstiftning som kan antas medföra be- tydlig påverkan på miljön inbegripet hälsan. 2. Varje part skall vid tillämpningen av punkt 1 överväga lämpliga principer och beståndsdelar i detta protokoll. 3. Varje part skall där så är lämpligt fast- ställa praktiska former för övervägande och integration av miljöhänsyn inbegripet häl- sohänsyn i enlighet med punkt 1, varvid be- hovet av öppenhet i beslutsprocessen skall beaktas. 4. Varje part skall rapportera om tillämp- ningen av denna artikel till konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll. Article 13 Policies and legislation 1. Each Party shall endeavour to ensure that environmental, including health, con- cerns are considered and integrated to the extent appropriate in the preparation of its proposals for policies and legislation that are likely to have significant effects on the envi- ronment, including health. 2. In applying paragraph 1, each Party shall consider the appropriate principles and elements of this Protocol. 3. Each Party shall determine, where ap- propriate, the practical arrangements for the consideration and integration of environ- mental, including health, concerns in accor- dance with paragraph 1, taking into account the need for transparency in decision- making. 4. Each Party shall report to the Meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol on its application of this article. Artikel 14 Konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll 1. Konventionens partsmöte skall agera som partsmöte till detta protokoll. Konven- tionens första partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll skall samman- kallas senast ett år efter det att detta proto- koll har trätt i kraft; om ett partsmöte för konventionen är planerat för den perioden skall konventionens partsmöte i dess egen- skap av partsmöte till detta protokoll hållas i anslutning till detta. Därefter skall kon- ventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll hållas i anslut- ning till konventionens partsmöten, om inte konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll beslutar annat. 2. Parter i konventionen som inte är parter i detta protokoll får delta som observatörer i alla sammanträden som konventionens partsmöte håller i dess egenskap av parts- möte till detta protokoll. När konventionens partsmöte agerar i egenskap av partsmöte till detta protokoll skall endast parter i detta pro- tokoll delta i beslut i enlighet med protokol- let. 3. När konventionens partsmöte agerar i dess egenskap av partsmöte till detta proto- koll skall de medlemmar i partsmötets byrå som företräder parter som vid den tidpunk- ten inte är parter i protokollet ersättas av medlemmar som väljs av och bland parterna i detta protokoll. 4. Konventionens partsmöte i dess egen- skap av partsmöte till detta protokoll skall regelbundet granska genomförandet av detta protokoll och därvid (a) granska politiska riktlinjer och metoder för strategisk miljöbedömning i syfte att för- bättra de förfaranden som föreskrivs i detta protokoll, (b) utbyta information om erfarenheterna av strategisk miljöbedömning och genomfö- randet av detta protokoll, (c) där så är lämpligt anlita och samarbeta med behöriga organ som har sakkunskap som är väsentlig för uppnåendet av proto- kollets syften, (d) inrätta de biträdande organ som parts- mötet anser behövas för genomförandet av detta protokoll, (e) vid behov pröva och anta förslag till ändring av detta protokoll, och (f) överväga och vidta ytterligare åtgärder, även sådana som skall genomföras gemen- samt enligt protokollet och konventionen, som kan behövas för uppnåendet av proto- kollets syften. 5. Arbetsordningen för konventionens partsmöte skall i tillämpliga delar gälla även för detta protokoll om inte konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll beslutar annat med konsen- sus. 6. Konventionens partsmöte i dess egen- skap av partsmöte till detta protokoll skall vid sitt första möte pröva och anta närmare bestämmelser för hur det förfarande för övervakning av efterlevnaden som fastställts för konventionen kan tillämpas på detta pro- tokoll. 7. Varje part skall med de intervall kon- ventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll fastställer rap- portera till konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll om de åtgärder parten vidtagit för genomföran- det av protokollet. Article 14 The Meeting of the Parties to the Conven- tion serving as the Meeting of the Parties to the protocol 1. The Meeting of the Parties to the Con- vention shall serve as the Meeting of the Parties to this Protocol. The first meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol shall be convened not later than one year after the date of entry into force of this Protocol, and in conjunction with a meeting of the Parties to the Convention, if a meeting of the latter is scheduled within that period. Subsequent meetings of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol shall be held in conjunction with meetings of the Parties to the Convention, unless otherwise decided by the Meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol. 2. Parties to the Convention which are not Parties to this Protocol may participate as observers in the proceedings of any session of the Meeting of the Parties to the Conven- tion serving as the Meeting of the Parties to this Protocol. When the Meeting of the Par- ties to the Convention serves as the Meeting of the Parties to this Protocol, decisions un- der this Protocol shall be taken only by the Parties to this Protocol. 3. When the Meeting of the Parties to the Convention serves as the Meeting of the Parties to this Protocol, any member of the Bureau of the Meeting of the Parties repre- senting a Party to the Convention that is not, at that time, a Party to this Protocol shall be replaced by another member to be elected by and from amongst the Parties to this Proto- col. 4. The Meeting of the Parties to the Con- vention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol shall keep under regular re- view the implementation of this Protocol and, for this purpose, shall: (a) Review policies for and methodological approaches to strategic environmental assessment with a view to further improving the procedures provided for under this Pro- tocol; (b) Exchange information regarding ex- perience gained in strategic environmental assessment and in the implementation of this Protocol; (c) Seek, where appropriate, the services and cooperation of competent bodies having expertise pertinent to the achievement of the purposes of this Protocol; (d) Establish such subsidiary bodies as it considers necessary for the implementation of this Protocol; (e) Where necessary, consider and adopt proposals for amendments to this Protocol; and (f) Consider and undertake any additional action, including action to be carried out jointly under this Protocol and the Conven- tion, that may be required for the achieve- ment of the purposes of this Protocol. 5. The rules of procedure of the Meeting of the Parties to the Convention shall be ap- plied mutatis mutandis under this Protocol, except as may otherwise be decided by con- sensus by the Meeting of the Parties serving as the Meeting of the Parties to this Proto- col. 6. At its first meeting, the Meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol shall consider and adopt the modalities for apply- ing the procedure for the review of compli- ance with the Convention to this Protocol. 7. Each Party shall, at intervals to be de- termined by the Meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to this Protocol, report to the Meet- ing of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to the Protocol on measures that it has taken to implement the Protocol. Artikel 15 Protokollets ställning i förhållande till andra internationella överenskommelser Tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll skall inte påverka tillämpningen av FN/ECE:s konventioner om miljökonse- kvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang respektive om tillgång till in- formation, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor. Article 15 Relationship to other international agree- ments The relevant provisions of this Protocol shall apply without prejudice to the UNECE Conventions on Environmental Impact As- sessment in a Transboundary Context and on Access to Information, Public Participa- tion in Decision-making and Access to Jus- tice in Environmental Matters. Artikel 16 Rösträtt 1. Om inte annat följer av punkt 2 skall varje part i detta protokoll ha en röst. 2. Regionala organisationer för ekonomisk integration får i frågor inom sina behörig- hetsområden utöva sin rösträtt med ett antal röster som motsvarar det antal medlemssta- ter i organisationen som är parter i detta pro- tokoll. De får inte utöva sin rösträtt om deras medlemsstater utövar sin, och vice versa. Article 16 Right to vote 1. Except as provided for in paragraph 2 below, each Party to this Protocol shall have one vote. 2. Regional economic integration organiza- tions, in matters within their competence, shall exercise their right to vote with a num- ber of votes equal to the number of their member States which are Parties to this Pro- tocol. Such organizations shall not exercise their right to vote if their member States ex- ercise theirs, and vice versa. Artikel 17 Sekretariatet Det sekretariat som inrättas genom artikel 13 i konventionen skall agera som sekretariat för detta protokoll, och artikel 13 (a)- (c) i konventionen om sekretariatets uppgifter skall i tillämpliga delar gälla även för detta protokoll. Article 17 Secretariat The secretariat established by article 13 of the Convention shall serve as the secretariat of this Protocol and article 13, paragraphs (a) to (c), of the Convention on the functions of the secretariat shall apply mutatis mutan- dis to this Protocol. Artikel 18 Bilagor Bilagorna till detta protokoll utgör en in- tegrerad del av detta. Article 18 Annexes The annexes to this Protocol shall consti- tute an integral part thereof. Artikel 19 Ändringar i protokollet 1. Varje part får föreslå ändringar i detta protokoll. 2. Om inte annat följer av punkt 3 skall det förfarande som fastställs i artikel 14.2-5 i konventionen för hur ändringar i konventio- nen skall föreslås, antas och träda i kraft gäl- la i tillämpliga delar även för ändringar i detta protokoll. 3. När det gäller detta protokoll skall de tre fjärdedelar av parterna som krävs för att en ändring skall träda i kraft för parter som har ratificerat, godkänt eller godtagit ändringen beräknas på antalet parter när ändringen an- togs. Article 19 Amendments to the protocol 1. Any Party may propose amendments to this Protocol. 2. Subject to paragraph 3, the procedure for proposing, adopting and the entry into force of amendments to the Convention laid down in paragraphs 2 to 5 of article 14 of the Convention shall apply, mutatis mutan- dis, to amendments to this Protocol. 3. For the purpose of this Protocol, the three fourths of the Parties required for an amendment to enter into force for Parties having ratified, approved or accepted it, shall be calculated on the basis of the number of Parties at the time of the adoption of the amendment. Artikel 20 Tvistlösning De bestämmelser om tvistlösning som fast- ställs i artikel 15 i konventionen skall gälla i tillämpliga delar även för detta protokoll. Article 20 Settlement of disputes The provisions on the settlement of dis- putes of article 15 of the Convention shall apply mutatis mutandis to this Protocol. Artikel 21 Undertecknande Detta protokoll skall vara öppet för under- tecknande i Kiev (Ukraina) från den 21 till den 23 maj 2003 och därefter i Förenta na- tionernas högkvarter i New York till den 31 december 2003 av stater som är medlemmar av Ekonomiska kommissionen för Europa liksom av stater som har konsultativ status vid Ekonomiska kommissionen för Europa i enlighet med punkterna 8 och 11 i Ekono- miska och sociala rådets resolution 36 (IV) den 28 mars 1947, och av regionala organi- sationer för ekonomisk integration sam- mansatta av suveräna stater som är med- lemmar av Ekonomiska kommissionen för Europa till vilka dess medlemsstater har överlåtit behörighet i frågor som regleras i detta protokoll, inbegripet behörigheten att ingå traktat i dessa frågor. Article 21 Signature This Protocol shall be open for signature at Kiev (Ukraine) from 21 to 23 May 2003 and thereafter at United Nations Headquarters in New York until 31 December 2003, by States members of the Economic Commis- sion for Europe as well as States having con- sultative status with the Economic Commis- sion for Europe pursuant to paragraphs 8 and 11 of Economic and Social Council resolution 36 (IV) of 28 March 1947, and by regional economic integration organizations constituted by sovereign States members of the Economic Commission for Europe to which their member States have transferred competence over matters governed by this Protocol, including the competence to enter into treaties in respect of these matters. Artikel 22 Depositarie Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för detta protokoll. Article 22 Depositary The Secretary-General of the United Na- tions shall act as the Depositary of this Pro- tocol. Artikel 23 Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning 1. Detta protokoll skall ratificeras, godtas eller godkännas av signatärstater och regio- nala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 21. 2. Detta protokoll skall stå öppet för an- slutning från och med den 1 januari 2004 för de stater och regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 21. 3. Stater som inte avses i punkt 2 men som är medlemmar i Förenta nationerna får an- sluta sig till protokollet efter godkännande av konventionens partsmöte i dess egenskap av partsmöte till detta protokoll. 4. Regionala organisationer för ekonomisk integration enligt artikel 21 som blir parter i detta protokoll utan att någon av dess med- lemsstater är part skall vara bundna av alla förpliktelser enligt protokollet. Om en eller flera medlemsstater i en sådan organisation är parter i detta protokoll skall organisationen och dess medlemsstater besluta om hur an- svaret för fullgörandet av förpliktelserna en- ligt protokollet skall fördelas dem emellan. I sådana fall får organisationen och dess med- lemsstater inte utöva rättigheter enligt proto- kollet samtidigt. 5. Regionala organisationer för ekonomisk integration enligt artikel 21 skall i sina ratifi- kations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument uppge omfattningen av sin behörighet i de frågor som regleras av protokollet. Dessa organisationer skall också underrätta depositarien om relevanta föränd- ringar i omfattningen av deras behörighet. Article 23 Ratification, acceptance, approval and ac- cession 1. This Protocol shall be subject to ratifi- cation, acceptance or approval by signatory States and regional economic integration organizations referred to in article 21. 2. This Protocol shall be open for acces- sion as from 1 January 2004 by the States and regional economic integration organiza- tions referred to in article 21. 3. Any other State, not referred to in para- graph 2 above, that is a Member of the United Nations may accede to the Protocol upon approval by the Meeting of the Parties to the Convention serving as the Meeting of the Parties to the Protocol. 4. Any regional economic integration or- ganization referred to in article 21 which becomes a Party to this Protocol without any of its member States being a Party shall be bound by all the obligations under this Protocol. If one or more of such an organi- zation's member States is a Party to this Protocol, the organization and its member States shall decide on their respective re- sponsibilities for the performance of their obligations under this Protocol. In such cases, the organization and its member States shall not be entitled to exercise rights under this Protocol concurrently. 5. In their instruments of ratification, ac- ceptance, approval or accession, the regional economic integration organizations referred to in article 21 shall declare the extent of their competence with respect to the matters governed by this Protocol. These organiza- tions shall also inform the Depositary of any relevant modification to the extent of their competence. Artikel 24 Ikraftträdande 1. Detta protokoll träder i kraft den nitti- onde dagen efter den dag då det sextonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerades. 2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett instrument som deponerats av en regional or- ganisation för ekonomisk integration enligt artikel 21 inte räknas utöver de instrument som deponerats av organisationens med- lemsstater. 3. För stater och regionala organisationer för ekonomisk integration enligt artikel 21 som ratificerar, godtar, godkänner eller an- sluter sig till protokollet efter det att det sextonde ratifikations-, godtagande-, god- kännande- eller anslutningsinstrumentet de- ponerats träder protokollet i kraft den nitti- onde dagen efter den dag då staten eller or- ganisationen deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutnings- instrument. 4. Detta protokoll skall tillämpas på planer, program, politiska riktlinjer och lagstiftning som formellt började förberedas först efter det att detta protokoll har trätt i kraft. Om den part inom vars jurisdiktion planen, pro- grammet, de politiska riktlinjer eller lagstift- ningen skall utarbetas omfattas av punkt 3 skall detta protokoll tillämpas på planer, pro- gram, politiska riktlinjer och lagstiftning som formellt började förberedas först efter det att detta protokoll har trätt i kraft för den par- tens vidkommande. Article 24 Entry into force 1. This Protocol shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit of the sixteenth instrument of ratification, ac- ceptance, approval or accession. 2. For the purposes of paragraph 1 above, any instrument deposited by a regional eco- nomic integration organization referred to in article 21 shall not be counted as additional to those deposited by States members of such an organization. 3. For each State or regional economic in- tegration organization referred to in article 21 which ratifies, accepts or approves this Pro- tocol or accedes thereto after the deposit of the sixteenth instrument of ratification, acceptance, approval or accession, the Pro- tocol shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit by such State or organization of its instrument of ratification, acceptance, approval or accession. 4. This Protocol shall apply to plans, pro- grammes, policies and legislation for which the first formal preparatory act is subsequent to the date on which this Protocol enters into force. Where the Party under whose juris- diction the preparation of a plan, pro- gramme, policy or legislation is envisaged is one for which paragraph 3 applies, this Pro- tocol shall apply to plans, programmes, poli- cies and legislation for which the first formal preparatory act is subsequent to the date on which this Protocol comes into force for that Party. Artikel 25 Frånträde En part kan när som helst efter utgången av fyra år räknat från den dag då detta pro- tokoll trädde i kraft för partens vidkom- mande frånträda protokollet genom ett skriftligt meddelande till depositarien. Från- trädet träder i kraft nittio dagar efter den dag då depositarien mottog meddelandet. Frånträdet påverkar inte tillämpningen av artiklarna 5-9, 11 eller 13 i fråga om stra- tegiska miljöbedömningar i enlighet med detta protokoll som inletts innan frånträdet trätt i kraft, eller tillämpningen av artikel 10 i fråga om underrättelser eller begäran som lämnats innan frånträdet trätt i kraft. Article 25 Withdrawal At any time after four years from the date on which this Protocol has come into force with respect to a Party, that Party may withdraw from the Protocol by giving written notification to the Depositary. Any such withdrawal shall take effect on the ninetieth day after the date of its receipt by the De- positary. Any such withdrawal shall not af- fect the application of articles 5 to 9, 11 and 13 with respect to a strategic environmental assessment under this Protocol which has already been started, or the application of article 10 with respect to a notification or request which has already been made, before such withdrawal takes effect. Artikel 26 Autentiska texter Originalet till detta protokoll, vars engelska, franska och ryska texter är lika giltiga, skall deponeras hos Förenta nationernas general- sekreterare. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, un- dertecknat detta protokoll. Som skedde i Kiev den 21 maj 2003. Article 26 Authentic texts The original of this Protocol, of which the English, French and Russian texts are equally authentic, shall be deposited with the Secre- tary-General of the United Nations. In witness whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Protocol. Done at Kiev (Ukraine), this twenty-first day of May, two thousand and three. BILAGA I förteckning över de projekt som avses i artikel 4.2 1. Råoljeraffinaderier (utom fabriker som enbart tillverkar smörjmedel av råolja) och anläggningar för förgasning eller kondense- ring av minst 500 ton stenkol eller bituminös skiffer per dag. 2. Värmekraftverk och andra förbrän- ningsanläggningar med en värmeproduktion på 300 megawatt eller mer samt kärnkraft- verk och andra kärnreaktorer (utom forsk- ningsanläggningar som producerar och om- vandlar klyvbara och fertila material och vil- kas maximala kapacitet inte överstiger 1 ki- lowatt kontinuerlig termisk last). 3. Anläggningar som enbart är avsedda för framställning eller anrikning av kärnbränsle, för upparbetning av utbränt kärnbränsle eller för lagring, slutförvaring eller behandling av radioaktivt avfall. 4. Stora integrerade anläggningar för pri- märsmältning av gjutjärn och stål och för produktion av andra icke-järnhaltiga metal- ler. 5. Anläggningar för utvinning av asbest samt för behandling och omvandling av as- best och produkter som innehåller asbest; beträffande produkter av asbestcement med en årlig produktion av mer än 20 000 ton färdiga produkter; beträffande friktionsma- terial med en årlig produktion av mer än 50 ton färdiga produkter; och beträffande annan asbestanvändning med en årlig förbrukning av mer än 200 ton. 6. Integrerade kemiska anläggningar. 7. Anläggning av motorvägar, motortra- fikleder*), järnvägslinjer för fjärrtrafik samt flygplatser**) med en banlängd av 2 100 meter eller mer. 8. Rörledningar för olja och gas med stor diameter. 9. Hamnar liksom inre vattenvägar och insjöhamnar som medger trafik med fartyg på mer än 1 350 ton. 10. Anläggningar för omhändertagande av giftigt och farligt avfall genom förbränning, kemisk behandling eller deponering. 11. Stora dammar och reservoarer. 12. Grundvattenuttag med en årlig uttags- volym på minst 10 miljoner kubikmeter. 13. Tillverkning av minst 200 ton torkad pappersmassa och papper per dag. 14. Stora gruvprojekt, utvinning och be- arbetning på platsen av metallhaltiga malmer eller kol. 15. Utvinning av kolväte till havs. 16. Stora anläggningar för lagring av olja, petrokemiska och kemiska produkter. 17. Avverkning av stora skogsområden. ANNEX I list of projects as referred to in article 4, paragraph 2 1. Crude oil refineries (excluding undertak- ings manufacturing only lubricants from crude oil) and installations for the gasification and liquefaction of 500 metric tons or more of coal or bituminous shale per day. 2. Thermal power stations and other com- bustion installations with a heat output of 300 megawatts or more and nuclear power stations and other nuclear reactors (except research installations for the production and conversion of fissionable and fertile materi- als, whose maximum power does not exceed 1 kilowatt continuous thermal load). 3. Installations solely designed for the pro- duction or enrichment of nuclear fuels, for the reprocessing of irradiated nuclear fuels or for the storage, disposal and processing of radioactive waste. 4. Major installations for the initial smelting of cast-iron and steel and for the production of non-ferrous metals. 5. Installations for the extraction of asbes- tos and for the processing and transforma- tion of asbestos and products containing as- bestos: for asbestos-cement products, with an annual production of more than 20,000 metric tons of finished product; for friction material, with an annual production of more than 50 metric tons of finished product; and for other asbestos utilization of more than 200 metric tons per year. 6. Integrated chemical installations. 7. Construction of motorways, express roads*) and lines for long-distance railway traffic and of airports**) with a basic run- way length of 2,100 metres or more. 8. Large-diameter oil and gas pipelines. 9. Trading ports and also inland waterways and ports for inland-waterway traffic which permit the passage of vessels of over 1,350 metric tons. 10. Waste-disposal installations for the incineration, chemical treatment or landfill of toxic and dangerous wastes. 11. Large dams and reservoirs. 12. Groundwater abstraction activities in cases where the annual volume of water to be abstracted amounts to 10 million cubic metres or more. 13. Pulp and paper manufacturing of 200 air-dried metric tons or more per day. 14. Major mining, on-site extraction and processing of metal ores or coal. 15. Offshore hydrocarbon production. 16. Major storage facilities for petroleum, petrochemical and chemical products. 17. Deforestation of large areas. *) I detta protokoll används följande be- teckningar med de betydelser som här anges: motorväg: en väg som är speciellt utformad och byggd för motortrafik och som inte tjä- nar de fastigheter som gränsar till vägen samt (a) är försedd med, utom på speciella plat- ser eller tillfälligt, skilda körbanor i båda tra- fikriktningarna, skilda åt med en avskiljande remsa som inte är avsedd för trafik eller un- dantagsfall, på annat sätt, (b) inte har korsningar i plan med några vägar, järnvägar eller spårvagnsspår eller gångstigar, och (c) är särskilt skyltad som en motorväg. motortrafikled: en väg enbart tillgänglig för motortrafik från trafikplatser i flera plan eller övervakade vägkorsningar och på vilken det särskilt är förbjudet att stanna eller parkera på körbanan. **) I detta protokoll avses med flygplats sådana flygplatser som stämmer med defi- nitionen i 1944 års Chicagokonvention om upprättandet av Internationella civila luft- fartsorganisationen (bilaga 14). *) For the purposes of this Protocol: - "Motorway" means a road specially de- signed and built for motor traffic, which does not serve properties bordering on it, and which: (a) Is provided, except at special points or temporarily, with separate carriageways for the two directions of traffic, separated from each other by a dividing strip not intended for traffic or, exceptionally, by other means; (b) Does not cross at level with any road, railway or tramway track, or footpath; and (c) Is specially sign posted as a motorway. - "Express road" means a road reserved for motor traffic accessible only from inter- changes or controlled junctions and on which, in particular, stopping and parking are prohibited on the running carriageway(s). **) For the purposes of this Protocol, "air- port" means an airport which complies with the definition in the 1944 Chicago Conven- tion setting up the International Civil Avia- tion Organization (annex 14). BILAGA II övriga projekt som avses i artikel 4.2 1. Projekt för omstrukturering av fastig- hetsbildningen på landsbygden. 2. Projekt för utnyttjande av obrukad mark eller delvis orörda naturområden för intensivjordbruk. 3. Vattenförsörjningsprojekt inom jord- bruket, inklusive bevattnings- och markav- vattningsprojekt. 4. Anläggningar för intensiv djuruppföd- ning (även fjäderfä). 5. Nyplantering av skog och avskogning i syfte att ändra markanvändningen. 6. Intensiv fiskodling. 7. Kärnkraftverk och andra kärnreakto- rer*), inklusive nedmontering eller avveck- ling av sådana kraftverk eller reaktorer (utom forskningsanläggningar som producerar och omvandlar klyvbara och fertila material och vilkas högsta kontinuerliga termiska effekt inte överstiger 1 kilowatt), som inte omfattas av bilaga I. 8. Anläggning av starkströmsluftledningar med en spänning på 220 kV eller mer och en längd på 15 km eller mer och andra projekt för överföring av elektrisk energi med luftledningar. 9. Anläggningar för produktion av elekt- ricitet, ånga och hetvatten. 10. Anläggningar för transport av gas, ånga och hetvatten. 11. Lagring ovan jord av fossila bränslen och naturgas. 12. Lagring under jord av brännbara gaser. 13. Industriell tillverkning av briketter av kol och brunkol. 14. Anläggningar för produktion av vat- tenkraftsbaserad energi. 15. Anläggningar för utnyttjande av vind- kraft för energiproduktion (grupper av vindkraftverk). 16. Anläggningar som inte omfattas av bi- laga I avsedda - för framställning eller anrikning av kärnbränsle, - för behandling av bestrålat kärnbränsle, - för slutförvaring av bestrålat kärnbränsle, - enbart för slutförvaring av radioaktivt avfall, - enbart för lagring (planerad för mer än tio år) av bestrålat kärnbränsle på en annan plats än framställningsplatsen, eller - för behandling och lagring av radioaktivt avfall. 17. Stenbrott, gruvdrift i dagbrott och torvutvinning som inte omfattas av bilaga I. 18. Underjordsbrytning som inte omfattas av bilaga I. 19. Utvinning av mineraler genom mudd- ring till havs eller i vattendrag. 20. Djupborrning (särskilt geotermisk borrning, borrning för lagring av kärnavfall, borrning efter vatten), dock inte borrning för att undersöka markens bärighet. 21. Industrianläggningar ovan jord för ut- vinning av kol, olja, naturgas och malmer, liksom bituminös skiffer. 22. Integrerade anläggningar för primär- smältning av gjutjärn och stål som inte om- fattas av bilaga I. 23. Anläggningar för produktion av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning. 24. Anläggningar för behandling av järn- baserade metaller (genom varmvalsning, genom hammarsmide, genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall). 25. Järn- och stålgjuterier. 26. Anläggningar för produktion av icke- järnmetaller utifrån malmer, slig eller se- kundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer som inte omfattas av bilaga I. 27. Anläggningar för smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av andra ickejärnmetaller än ädelmetaller, inklusive återvinningsprodukter (färskning, formgjut- ning osv.) som inte omfattas av bilaga I. 28. Anläggningar för ytbehandling av me- taller och plaster som använder en elektro- lytisk eller kemisk process. 29. Tillverkning och sammansättning av motorfordon samt tillverkning av fordons- motorer. 30. Skeppsvarv. 31. Anläggningar för tillverkning och re- paration av flygplan. 32. Tillverkning av järnvägsutrustning. 33. Formning med användning av sprängmedel. 34. Rostnings- och sintringsverk för me- talliska malmer. 35. Koksverk (torrdestillation av kol). 36. Cementfabriker. 37. Anläggningar för tillverkning av glas, inklusive sådana som är avsedda för till- verkning av glasfibrer. 38. Anläggningar för smältning av mine- raler, inklusive sådana för framställning av mineralull. 39. Tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, te- gel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin. 40. Anläggningar för framställning av kemikalier eller behandling av mellanpro- dukter som inte omfattas av bilaga I. 41. Framställning av bekämpningsmedel, farmaceutiska produkter, färger, lacker, elastomerer och peroxider. 42. Anläggningar för lagring av olja, pe- trokemiska eller kemiska produkter som inte omfattas av bilaga I. 43. Framställning av vegetabiliska och animaliska oljor och fetter. 44. Förpackning och konservering av animaliska och vegetabiliska produkter. 45. Framställning av mejeriprodukter. 46. Bryggning och maltning. 47. Sockervaruindustrier. 48. Slakterier. 49. Industriell framställning av stärkelse. 50. Fiskmjöls- och fiskoljefabriker. 51. Sockerfabriker. 52. Industrianläggningar för framställning av pappersmassa, papper och papp som inte omfattas av bilaga I. 53. Anläggningar för förbehandling eller färgning av fibrer eller textilier. 54. Garverier. 55. Anläggningar för produktion och be- arbetning av cellulosa. 56. Tillverkning och behandling av elas- tomerbaserade produkter. 57. Anläggningar för tillverkning av konstgjorda mineralfibrer. 58. Anläggningar för återvinning eller förstöring av explosiva ämnen. 59. Anläggningar för produktion av asbest och tillverkning av asbestbaserade produkter som inte omfattas av bilaga I. 60. Anläggningar för behandling av djur- kadaver. 61. Provbänkar för motorer, turbiner eller reaktorer. 62. Permanenta tävlings- och testbanor för motorfordon. 63. Rörledningar för transport av gas eller olja som inte omfattas av bilaga I. 64. Rörledningar för transport av kemika- lier, med en diameter över 800 mm och en längd över 40 km. 65. Byggande av järnvägar, omlastnings- stationer och terminaler för kombinerad tra- fik som inte omfattas av bilaga I. 66. Byggande av spårvägar, upphöjda eller underjordiska järnvägar, hängbanor eller liknande banor av speciell typ som endast eller i huvudsak används för passagerar- transport. 67. Anläggning av vägar, inbegripet ut- rätning eller breddning av en befintlig väg, som inte omfattas av bilaga I. 68. Byggande av hamnar och hamnan- läggningar, inklusive fiskehamnar som inte omfattas av bilaga I. 69. Byggande av inre vattenvägar och in- sjöhamnar som inte omfattas av bilaga I. 70. Hamnar, lastnings- och lossningskajer som har förbindelse med land och yttre hamnar som inte omfattas av bilaga I. 71. Anläggningar för reglering av vatten- flöden. 72. Anläggning av flygplatser**) och flygfält som inte omfattas av bilaga I. 73. Anläggningar för bortskaffande av av- fall (även deponier) som inte omfattas av bilaga I. 74. Anläggningar för förbränning eller kemisk behandling av icke-farligt avfall. 75. Lagring av järnskrot, inklusive skrot- bilar. 76. Deponering av slam från reningsverk. 77. Utvinning av grundvatten eller konst- gjord grundvattenbildning som inte omfattas av bilaga I. 78. Anläggningar för överledande av vatten mellan avrinningsområden. 79. Avloppsreningsverk. 80. Dammar och andra anläggningar av- sedda för uppdämning eller permanent lag- ring av vatten som inte omfattas av bilaga I. 81. Kustanläggningar för att bekämpa erosion och havsanläggningar varigenom kustlinjen kan ändras, som till exempel val- lar, pirer, vågbrytare och andra anläggningar för skydd mot havet, utom underhåll och återuppbyggnad av sådana anläggningar. 82. Anläggning av vattenledningar över långa avstånd. 83. Skidbackar, skidliftar och linbanor och härmed förbundna anläggningar. 84. Hamnar för fritidsbåtar. 85. Fritidsbyar och hotellkomplex utanför stadsområden och härmed förbundna an- läggningar. 86. Permanenta campingplatser. 87. Temaparker. 88. Anläggning av industriområden. 89. Projekt för tätortsbebyggelse, inklusive byggande av shoppingcentrum och par- keringsplatser. 90. Återvinning av land från havet. ANNEX II any other projects referred to in article 4, paragraph 2 1. Projects for the restructuring of rural land holdings. 2. Projects for the use of uncultivated land or seminatural areas for intensive agricultural purposes. 3. Water management projects for agri- culture, including irrigation and land drainage projects. 4. Intensive livestock installations (in- cluding poultry). 5. Initial afforestation and deforestation for the purposes of conversion to another type of land use. 6. Intensive fish farming. 7. Nuclear power stations and other nu- clear reactors*) including the dismantling or decommissioning of such power stations or reactors (except research installations for the production and conversion of fissionable and fertile materials whose maximum power does not exceed 1 kilowatt continuous thermal load), as far as not included in annex I. 8. Construction of overhead electrical power lines with a voltage of 220 kilovolts or more and a length of 15 kilometres or more and other projects for the transmission of electrical energy by overhead cables. 9. Industrial installations for the production of electricity, steam and hot water. 10. Industrial installations for carrying gas, steam and hot water. 11. Surface storage of fossil fuels and natural gas. 12. Underground storage of combustible gases. 13. Industrial briquetting of coal and lig- nite. 14. Installations for hydroelectric energy production. 15. Installations for the harnessing of wind power for energy production (wind farms). 16. Installations, as far as not included in annex I, designed: - For the production or enrichment of nu- clear fuel; - For the processing of irradiated nuclear fuel; - For the final disposal of irradiated nuclear fuel; - Solely for the final disposal of radioactive waste; - Solely for the storage (planned for more than 10 years) of irradiated nuclear fuels in a different site than the production site; or - For the processing and storage of radio- active waste. 17. Quarries, open cast mining and peat extraction, as far as not included in annex I. 18. Underground mining, as far as not in- cluded in annex I. 19. Extraction of minerals by marine or fluvial dredging. 20. Deep drillings (in particular geothermal drilling, drilling for the storage of nuclear waste material, drilling for water supplies), with the exception of drillings for in- vestigating the stability of the soil. 21. Surface industrial installations for the extraction of coal, petroleum, natural gas and ores, as well as bituminous shale. 22. Integrated works for the initial smelting of cast iron and steel, as far as not included in annex I. 23. Installations for the production of pig iron or steel (primary or secondary fusion) including continuous casting. 24. Installations for the processing of fer- rous metals (hotrolling mills, smitheries with hammers, application of protective fused metal coats). 25. Ferrous metal foundries. 26. Installations for the production of non- ferrous crude metals from ore, concentrates or secondary raw materials by metallurgical, chemical or electrolytic processes, as far as not included in annex I. 27. Installations for the smelting, including the alloyage, of non-ferrous metals excluding precious metals, including recovered products (refining, foundry casting, etc.), as far as not included in annex I. 28. Installations for surface treatment of metals and plastic materials using an elec- trolytic or chemical process. 29. Manufacture and assembly of motor vehicles and manufacture of motor-vehicle engines. 30. Shipyards. 31. Installations for the construction and repair of aircraft. 32. Manufacture of railway equipment. 33. Swaging by explosives. 34. Installations for the roasting and sin- tering of metallic ores. 35. Coke ovens (dry coal distillation). 36. Installations for the manufacture of cement. 37. Installations for the manufacture of glass including glass fibre. 38. Installations for smelting mineral sub- stances including the production of mineral fibres. 39. Manufacture of ceramic products by burning, in particular roofing tiles, bricks, refractory bricks, tiles, stoneware or porce- lain. 40. Installations for the production of chemicals or treatment of intermediate products, as far as not included in annex I. 41. Production of pesticides and pharma- ceutical products, paint and varnishes, elas- tomers and peroxides. 42. Installations for the storage of petro- leum, petrochemical, or chemical products, as far as not included in annex I. 43. Manufacture of vegetable and animal oils and fats. 44. Packing and canning of animal and vegetable products. 45. Manufacture of dairy products. 46. Brewing and malting. 47. Confectionery and syrup manufacture. 48. Installations for the slaughter of ani- mals. 49. Industrial starch manufacturing instal- lations. 50. Fish-meal and fish-oil factories. 51. Sugar factories. 52. Industrial plants for the production of pulp, paper and board, as far as not included in annex I. 53. Plants for the pre treatment or dyeing of fibres or textiles. 54. Plants for the tanning of hides and skins. 55. Cellulose-processing and production installations. 56. Manufacture and treatment of elas- tomer-based products. 57. Installations for the manufacture of ar- tificial mineral fibres. 58. Installations for the recovery or de- struction of explosive substances. 59. Installations for the production of as- bestos and the manufacture of asbestos products, as far as not included in annex I. 60. Knackers' yards. 61. Test benches for engines, turbines or reactors. 62. Permanent racing and test tracks for motorized vehicles. 63. Pipelines for transport of gas or oil, as far as not included in annex I. 64. Pipelines for transport of chemicals with a diameter of more than 800 mm and a length of more than 40 km. 65. Construction of railways and intermo- dal transshipment facilities, and of intermo- dal terminals, as far as not included in annex I. 66. Construction of tramways, elevated and underground railways, suspended lines or similar lines of a particular type used ex- clusively or mainly for passenger transport. 67. Construction of roads, including rea- lignment and/or widening of any existing road, as far as not included in annex I. 68. Construction of harbours and port in- stallations, including fishing harbours, as far as not included in annex I. 69. Construction of inland waterways and ports for inland-waterway traffic, as far as not included in annex I. 70. Trading ports, piers for loading and unloading connected to land and outside ports, as far as not included in annex I. 71. Canalization and flood-relief works. 72. Construction of airports**) and air- fields, as far as not included in annex I. 73. Waste-disposal installations (including landfill), as far as not included in annex I. 74. Installations for the incineration or chemical treatment of non-hazardous waste. 75. Storage of scrap iron, including scrap vehicles. 76. Sludge deposition sites. 77. Groundwater abstraction or artificial groundwater recharge, as far as not included in annex I. 78. Works for the transfer of water reso- urces between river basins. 79. Waste-water treatment plants. 80. Dams and other installations designed for the holdingback or for the long-term or permanent storage of water, as far as not included in annex I. 81. Coastal work to combat erosion and maritime works capable of altering the coast through the construction, for example, of dykes, moles, jetties and other sea defence works, excluding the maintenance and reconstruction of such works. 82. Installations of long-distance aque- ducts. 83. Ski runs, ski lifts and cable cars and associated developments. 84. Marinas. 85. Holiday villages and hotel complexes outside urban areas and associated deve- lopments. 86. Permanent campsites and caravan sites. 87. Theme parks. 88. Industrial estate development projects. 89. Urban development projects, including the construction of shopping centres and car parks. 90. Reclamation of land from the sea. *) Vid tillämpningen av detta protokoll upphör kärnkraftverk och andra kärnreakto- rer att vara sådana anläggningar när allt kärnbränsle och annat radioaktivt kontami- nerat material varaktigt har avlägsnats från anläggningsplatsen. **) I detta protokoll avses med flygplats sådana flygplatser som stämmer med defi- nitionen i 1944 års Chicagokonvention om upprättandet av Internationella civila luft- fartsorganisationen (bilaga 14). *) For the purposes of this Protocol, nuc- lear power stations and other nuclear reac- tors cease to be such an installation when all nuclear fuel and other radioactively con- taminated elements have been removed permanently from the installation site. **) For the purposes of this Protocol, "airport" means an airport which complies with the definition in the 1944 Chicago Convention setting up the International Civil Aviation Organization (annex 14). BILAGA III kriterier för att avgöra om påverkan på miljön inbegripet hälsan kan antas vara betydande i enlighet med artikel 5.1 1. Planens eller programmets betydelse för integreringen av miljöaspekter inbegripet hälsoaspekter särskilt för att främja en hållbar utveckling. 2. I vilken utsträckning planen eller pro- grammet anger förutsättningarna för projekt och andra verksamheter när det gäller plats, art, storlek och driftsförhållanden eller ge- nom att fördela resurser. 3. I vilken utsträckning planen eller pro- grammet påverkar andra planer eller pro- gram, inklusive sådana som ingår i ett hie- rarkiskt system. 4. Miljöproblem inbegripet hälsoproblem som är relevanta för planen eller program- met. 5. Arten av påverkan på miljön inbegripet hälsan, t.ex. sannolikhet, varaktighet, fre- kvens, reversibilitet, storlek och omfattning (t.ex. geografiskt område eller antalet per- soner som kan antas komma att beröras). 6. Miljörisker inbegripet hälsorisker. 7. Påverkans gränsöverskridande art. 8. I vilken utsträckning planen eller pro- grammet kommer att påverka värdefulla eller känsliga områden eller natur som har erkänd nationell eller internationell skyddsstatus. ANNEX III criteria for determining of the likely sig- nificant environmental, including health, effects referred to in article 5, paragraph 1 1. The relevance of the plan or programme to the integration of environmental, including health, considerations in particular with a view to promoting sustainable development. 2. The degree to which the plan or pro- gramme sets a framework for projects and other activities, either with regard to location, nature, size and operating conditions or by allocating resources. 3. The degree to which the plan or pro- gramme influences other plans and pro- grammes including those in a hierarchy. 4. Environmental, including health, prob- lems relevant to the plan or programme. 5. The nature of the environmental, inclu- ding health, effects such as probability, du- ration, frequency, reversibility, magnitude and extent (such as geographical area or size of population likely to be affected). 6. The risks to the environment, including health. 7. The transboundary nature of effects. 8. The degree to which the plan or pro- gramme will affect valuable or vulnerable areas including landscapes with a recognized national or international protection status. BILAGA IV uppgifter som avses i artikel 7.2 1. Planens eller programmets innehåll, huvudsakliga syfte och dess samband med andra planer och program. 2. Väsentliga förhållanden i tillståndet hos miljön inbegripet hälsan och dess sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs. 3. De kännetecknande miljöförhållanden inbegripet hälsoförhållandena i områden som kan antas komma att påverkas betydligt. 4. Miljöproblem inbegripet hälsoproblem som är relevanta för planen eller program- met. 5. De miljömål inbegripet hälsomål som uppställts på internationell, nationell eller annan nivå och som är relevanta för planen eller programmet och det sätt på vilket dessa mål och andra miljöaspekter inbegripet hälsoaspekter har beaktats under utarbetan- det av planen eller programmet. 6. Den betydande påverkan på miljön in- begripet hälsan*) som kan antas uppkomma i enlighet med definitionen i artikel 2.7. 7. Åtgärder för att förebygga, minska eller mildra den negativa påverkan på miljön in- begripet hälsan som genomförandet av pla- nen eller programmet kan medföra. 8. En sammanfattning av skälen till valet av de alternativ som behandlats och en be- skrivning av hur bedömningen gjorts och de svårigheter som uppstått när de begärda uppgifterna samlades in, t.ex. tekniska brister eller bristande kunskaper. 9. De åtgärder som förutses för övervak- ning av den påverkan på miljön inbegripet hälsan som genomförandet av planen eller programmet medför. 10. Trolig betydande gränsöverskridande påverkan på miljön inbegripet hälsan. 11. En icke-teknisk sammanfattning av de inlämnade uppgifterna. ANNEX IV Information referred to in article 7, paragraph 2 1. The contents and the main objectives of the plan or programme and its link with other plans or programmes. 2. The relevant aspects of the current state of the environment, including health, and the likely evolution thereof should the plan or programme not be implemented. 3. The characteristics of the environment, including health, in areas likely to be sig- nificantly affected. 4. The environmental, including health, problems which are relevant to the plan or programme. 5. The environmental, including health, objectives established at international, na- tional and other levels which are relevant to the plan or programme, and the ways in which these objectives and other environ- mental, including health, considerations have been taken into account during its pre- paration. 6. The likely significant environmental, including health, effects*) as defined in ar- ticle 2, paragraph 7. 7. Measures to prevent, reduce or mitigate any significant adverse effects on the envi- ronment, including health, which may result from the implementation of the plan or pro- gramme. 8. An outline of the reasons for selecting the alternatives dealt with and a description of how the assessment was undertaken in- cluding difficulties encountered in providing the information to be included such as technical deficiencies or lack of knowledge. 9. Measures envisaged for monitoring en- vironmental, including health, effects of the implementation of the plan or programme. 10. The likely significant transboundary environmental, including health, effects. 11. A non-technical summary of the in- formation provided. *) Denna påverkan bör inbegripa sekun- dära, kumulativa, samverkande, permanenta och tillfälliga, positiva och negativa effekter på kort, medellång och lång sikt. *) These effects should include secondary, cumulative, synergistic, short-, medium- and long-term, permanent and temporary, positive and negative effects. BILAGA V uppgifter som avses i artikel 8.5 1. Den föreslagna planen eller programmet och dess art. 2. Den myndighet som skall anta planen eller programmet. 3. Det planerade förfarandet, med uppgif- ter om bl.a. följande: (a) Förfarandets inledning. (b) Allmänhetens möjligheter att delta. (c) Tid och plats för offentlig utfrågning, om sådan skall hållas. (d) Myndighet som kan ge information i ärendet, och uppgift om var allmänheten kan ta del av informationen. (e) Myndighet som tar emot synpunkter och frågor, och uppgift om när synpunkter och frågor kan lämnas. (f) Vilken information om miljön inbegripet hälsan som berör planen eller programmet och som finns att tillgå. 4. Huruvida planen eller programmet kan antas bli föremål för ett gränsöverskridande bedömningsförfarande. ANNEX V information referred to in article 8, paragraph 5 1. The proposed plan or programme and its nature. 2. The authority responsible for its adop- tion. 3. The envisaged procedure, including: (a) The commencement of the procedure; (b) The opportunities for the public to participate; (c) The time and venue of any envisaged public hearing; (d) The authority from which relevant in- formation can be obtained and where the re- levant information has been deposited for examination by the public; (e) The authority to which comments or questions can be submitted and the time schedule for the transmittal of comments or questions; and (f) What environmental, including health, information relevant to the proposed plan or programme is available. 4. Whether the plan or programme is likely to be subject to a transboundary assessment procedure. 1 9 1....1..1. 1 1....1..2. 1 45 1....1..3. 1 1....1..4. 47 48 Gällande lydelse Föreslagen lydelse 81 |