RP 243/2004

   Regeringens proposition till Riksdagen med förslag 

till lagstiftning om bedömning av miljökonsekvenserna 

av planer och program samt lag om sättande i kraft av 

de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen 

i protokollet om strategiska miljöbedömningar 

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

  I denna proposition föreslås en lag om 

bedömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program. Genom lagen 

genomförs Europaparlamentets och rådets 

direktiv om bedömning av vissa planers och 

programs miljöpåverkan. Lagen innehåller 

också de materiella bestämmelser som behövs 

för godkännandet av det protokoll om 

strategiska miljöbedömningar som ingicks i 

Kiev i maj 2003 och som fogats till konven-

tionen från Förenta Nationernas ekonomiska 

kommission för Europa om miljökonse-

kvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande 

sammanhang.

  Den föreslagna lagen innehåller en motsva-

rande allmän bestämmelse som finns i den 

nuvarande lagstiftningen och som gäller ut-

redning och bedömning av miljökonsekven-

serna av planer och program samt närmare 

bestämmelser, som direktivet förutsätter, om 

miljöbedömningar i fråga om vissa planer och 

program.

  Miljöbedömning enligt den föreslagna lagen 

skall tillämpas på planer eller program som 

bereds av myndigheter och kan antas ha 

betydande miljökonsekvenser samt som ba-

serar sig på en lag, förordning eller administ-

rativ bestämmelse och anger förutsättningarna 

för tillstånd för projekt.

  Vid miljöbedömningen skall den myndighet 

som ansvarar för en plan eller ett program 

som ett led i den övriga beredningen av planen 

eller programmet utarbeta en miljörapport 

med uppgifter om miljökonsekvenserna av 

planen eller programmet och av de undersökta 

alternativen. Allmänheten samt myndigheter 

skall höras om utkastet till plan eller program 

och om miljörapporten. Lagen förutsätter 

också att miljökonsekvenserna i anslutning till 

genomförandet av planer och program 

övervakas.

  I propositionen föreslås också att det i lagen 

om förfarandet vid miljökonsekvensbe-

dömning samt i markanvändnings- och bygg-

lagen görs de ändringar som föranleds av la-

gen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  I propositionen föreslås dessutom att riks-

dagen godkänner protokollet om strategiska 

miljöbedömningar till de delar protokollet 

omfattas av Finlands behörighet samt förslaget 

till lag om sättande i kraft av de bestämmelser 

i protokollet som hör till området för 

lagstiftningen. Protokollets mål är att med 

hjälp av strategisk miljöbedömning och all-

mänhetens deltagande i anslutning till den 

bidra till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan 

tas under övervägande vid utarbetandet av 

planer, program, politiska riktlinjer och 

lagstiftning.

  De föreslagna lagarna avses träda i kraft så 

snart som möjligt efter det att de har antagits 

och blivit stadfästa. Lagen om sättande i kraft 

av protokollet avses träda i kraft vid en 

tidpunkt som bestäms genom förordning av 

republikens president, samtidigt som protokol-

let träder i kraft för Finlands del.

-----

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL    1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING     2

ALLMÄN MOTIVERING        4

1.       Inledning      4

2.       Nuläge  4

2.1.     Lagstiftning och praxis        4

2.2.     Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i utlandet       6

2.3.     Bedömning av nuläget   9

3.       Propositionens mål och de viktigaste förslagen  11

4.       Propositionens verkningar      13

4.1.     Ekonomiska verkningar  13

4.2.     Verkningar i fråga om organisation och personal  14

4.3.     Miljökonsekvenser      15

4.4.     Verkningar för medborgarna     15

4.5.     Verkningar i fråga om planeringspraxis        15

5.       Beredningen av ärendet 16

5.1.     Beredningen av propositionen   16

5.2.     Beredningen av protokollet om strategiska miljöbedömningar 16

6.       Andra omständigheter som inverkat på propositionens innehåll 17

6.1.     Samband med andra propositioner       17

6.2.     Samband med internationella fördrag   17

DETALJMOTIVERING 18

1.       SEA-protokollet och dess förhållande till lagstiftningen i Finland 18

2.       Lagförslag     24

2.1.     Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program      24

2.2.     Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning  33

2.3.     Markanvändnings- och bygglagen 34

2.4.     Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för 

lagstiftningen i protokollet om strategiska miljöbedömningar  34

3.       Närmare bestämmelser och föreskrifter 34

4.       Ikraftträdande 35

5.       Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordning       35

5.1.     Behovet av riksdagens samtycke 35

5.2.     Förhållande till grundlagen samt behandlingsordning  37

LAGFÖRSLAGEN     39

om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program      39

om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 43

om ändring av markanvändnings- och bygglagen   44

om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i 

protokollet om strategiska miljöbedömningar    45

BILAGA   46

PARALLELLTEXTER  46

om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 46

om ändring av markanvändnings- och bygglagen   47

FÖRORDNINGSUTKAST        49

om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program      49

om ändring av markanvändnings- och byggförordningen    52

FÖRDRAGSTEXT     54

ALLMÄN MOTIVERING

1.       Inledning

  Lagen om förfarandet vid miljökonse-

kvensbedömning (468/1994), nedan MKB-

lagen, trädde i kraft 1994. Lagen gäller hu-

vudsakligen bedömning av miljökonsekven-

serna  av projekt och det bedömningsförfa-

rande som då skall tillämpas. Enligt lagens 24 

§ har myndigheterna en allmän skyldighet att 

utreda och bedöma miljökonsekvenserna 

också vid beredningen av planer och program. 

Miljökonsekvenserna av planer och program 

bedöms också med stöd av övrig lagstiftning. 

Vid markanvändningsplanering utreds och 

bedöms utifrån markanvändnings- och 

bygglagen miljökonsekvenserna av att 

planerna genomförs. I regionutvecklingslag-

stiftningen ingår en allmän förpliktelse att 

bedöma miljökonsekvenserna av de program 

och planer som avses i lagen. Allmänna, redan 

äldre förpliktelser att utreda och bedöma 

miljökonsekvenser ingår eller har ingått också 

i statsrådets beslut om kommittéer, fi-

nansministeriets föreskrifter om statens verk-

samhets- och ekonomiplanering samt i an-

visningarna för beredning av regeringspropo-

sitioner. För den finska termen "ympäristö-

vaikutus" används i denna proposition hu-

vudsakligen miljökonsekvenser i fråga om 

Finland och miljöpåverkan i fråga om Euro-

peiska unionen (EU) och andra länder.

  Miljökonsekvenserna av planer och program 

utreds och bedöms på olika sätt och med olika 

innehåll beroende på vilket slag av plan eller 

program och anknytande beredning det är 

fråga om. Behovet av en bedömning har likväl 

ofta utretts först i ett sent skede av 

beredningen av en plan eller ett program eller 

inte alls, och tillvägagångssätten bl.a. när det 

gäller medbestämmande varierar. 

  Europaparlamentets och rådets direktiv 

2001/42/EG om bedömning av vissa planers 

och programs miljöpåverkan, nedan SEA-

direktivet (kallas ibland också SMB-

direktivet), antogs i juni 2001. Utifrån erfa-

renheterna från tillämpningen av rådets di-

rektiv 85/337/EEG från 1985 om bedömning 

av inverkan på miljön av vissa offentliga och 

privata projekt, nedan MKB-direktivet, ansågs 

det nödvändigt att bereda detta direktiv. SEA-

direktivet innehåller exaktare bestämmelser än 

Finlands nuvarande lagstiftning om 

tillvägagångssätten vid bedömning av vissa 

planers och programs miljöpåverkan och om 

innehållet i bedömningarna. Den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program samt de 

anknytande förslagen till ändringar i den 

övriga lagstiftningen behövs för att SEA-

direktivet skall kunna genomföras. Direktivet 

skall ha genomförts i EU:s medlemsstater före 

den 21 juli 2004.

  Den föreslagna lagen om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program innehåller också de materiella 

bestämmelser som behövs för godkännandet 

av det protokoll om strategiska miljöbedöm-

ningar, nedan SEA-protokollet, som fogats till 

konventionen från FN:s ekonomiska 

kommission för Europa (ECE) om miljökon-

sekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande 

sammanhang (Esbokonventionen, FördrS 

67/1997). Protokollets mål och huvudsakliga 

innehåll är desamma som i SEA-direktivet. I 

propositionen föreslås dessutom att riksdagen 

godkänner SEA-protokollet samt förslaget till 

lag om dess ikraftsättande.

2.       Nuläge

2.1.     Lagstiftning och praxis

Grundlagen

  Enligt 14 § 3 mom. i grundlagen (731/1999) 

skall det allmänna främja den enskildes 

möjligheter att delta i samhällelig verksamhet 

och att påverka beslut som gäller honom eller 

henne själv. Enligt 20 § bär var och en ansvar 

för naturen och dess mångfald samt för miljön 

och kulturarvet, och det allmänna skall verka 

för att alla tillförsäkras en sund miljö och att 

var och en har möjlighet att påverka beslut i 

frågor som gäller den egna livsmiljön. 

  Det i grundlagen givna uppdraget att främja 

påverkningsmöjligheterna har ansetts 

framhäva möjligheterna i synnerhet för andra 

än de egentliga parterna att påverka ärenden 

som utan att de direkt inverkar på dessa per-

soners fördel eller rätt annars har en bety-

dande inverkan på den gemensamma livsmil-

jön eller på beslut som gäller individen.

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvens-

bedömning

  Lagen och förordningen (792/1994) om 

förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

trädde i kraft 1994. Lagen ändrades 1999 

(267/1999) i syfte att genomföra rådets direk-

tiv 97/11/EG om ändring av MKB-direktivet, 

och samtidigt utfärdades en ny förordning om 

förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

(268/1999). Dessa författningar gäller 

huvudsakligen miljökonsekvensbedömning i 

fråga om projekt.

  Om miljökonsekvensbedömning när det 

gäller planer och program föreskrivs i 24 § i 

MKB-lagen. Denna allmänna skyldighet att 

göra en bedömning gäller planer och program 

som myndigheterna utarbetar och vars 

genomförande kan ha betydande miljökonse-

kvenser. Enligt 2 mom. i paragrafen kan 

statsrådet meddela allmänna anvisningar om 

bedömningen av miljökonsekvenserna av 

planer och program. I MKB-lagen och MKB-

förordningen ställs ändå inga närmare krav på 

bedömningen när det gäller innehåll eller 

förfaranden.

  Miljöministeriet har med stöd av 24 § 2 

mom. i MKB-lagen meddelat anvisningar om 

bedömning av miljökonsekvenserna av planer 

och program (miljöministeriet 1998) samt 

tillsammans med inrikesministeriet anvisningar 

om bedömning av miljökonsekvenserna av 

regionala utvecklingsprogram (miljöministeriet 

och inrikesministeriet 1999). Anvisningar har 

också meddelats om bedömning av lagförslags 

miljökonsekvenser (miljöministeriet 1998), 

ekonomiska verkningar (finansministeriet 

1998) och verkningar för företagen (handels- 

och industriministeriet 1999). Inom de olika 

förvaltningsområdena har även andra 

anvisningar beretts.

Markanvändnings- och bygglagen

  I markanvändnings- och bygglagen 

(132/1999) och markanvändnings- och bygg-

förordningen (895/1999), som båda trädde i 

kraft 2000, finns tills vidare de mest detalje-

rade bestämmelserna om innehåll och förfa-

ringssätt när det gäller bedömningen av pla-

ners miljökonsekvenser. Dessa bestämmelser 

gäller planläggning. I lagen föreskrivs inte bara 

om utredning av konsekvenserna när planer 

utarbetas (9 §) utan också om växelverkan 

och myndigheternas samråd i plan-

läggningsförfarandet (62 och 66 §), rapporte-

ring om planalternativ och konsekvenserna av 

dem i planbeskrivningen (29, 40 och 55 §) 

samt miljökonsekvenser som överskrider 

statsgränserna (199 §).

  I markanvändnings- och bygglagen betonas 

miljöfrågor samt medborgarnas deltagande 

och öppenheten i markanvändningsplane-

ringen. Bedömningen skall planeras från fall 

till fall, och när en plan utarbetas skall ett med 

avseende på planens syfte och betydelse 

nödvändigt program för deltagande och väx-

elverkan samt för bedömning av planens 

konsekvenser utarbetas i ett tillräckligt tidigt 

stadium (63 §). När propositionen om lagen 

bereddes kunde man beakta SEA-direktivet, 

som då ännu bara var ett förslag från kom-

missionen.

Naturvårdslagen

  I 65 § i naturvårdslagen (1096/1996) förut-

sätts en konsekvensbedömning om en plan i 

sig, eller i samverkan med andra projekt eller 

planer, sannolikt betydligt försämrar de na-

turvärden i ett område som statsrådet föresla-

git för Natura 2000 eller som redan införlivats 

i nätverket för vilkas skydd området har 

införlivats eller avses bli införlivat i detta 

nätverk. Skyldigheten att göra en bedömning 

gäller också ett sådant projekt eller en sådan 

plan utanför området som sannolikt har bety-

dande skadliga verkningar som når området. 

Enligt 66 § i naturvårdslagen får en myndighet 

inte, såvida statsrådet inte har beviljat 

undantag, bevilja tillstånd att genomföra ett 

projekt eller godkänna eller fastställa en plan, 

om detta bedömningsförfarande och det an-

knytande utlåtandeförfarandet visar att pro-

jektet eller planen betydligt försämrar de ovan 

avsedda naturvärdena.

  Natura-bedömningar har gjorts såväl sepa-

rat, i samband med MKB-förfarandet för vis-

sa projekt som vid planläggning. När be-

dömningen görs i samband med ett MKB-

förfarande ligger styrkan i att den föreskrivna 

formbundenheten utgör ett stöd för den 

skriftliga rapporteringen om Natura-

bedömningen och garanterar en tillräcklig of-

fentlighet. Praktiska erfarenheter av Natura-

bedömningar som gjorts i samband med pla-

ner finns hittills bara från olika plannivåer 

inom planläggningen. 

Regionutvecklingslagen

  Allmänna hänvisningar till konsekvensbe-

dömning ingår i regionutvecklingslagen 

(602/2002) och statsrådets förordning om re-

gionutveckling (1224/2002), som båda trädde i 

kraft vid ingången av 2003. Enligt 12 § i 

förordningen skall de myndigheter som an-

svarar för utarbetandet av de program och 

planer som avses i regionutvecklingslagen i 

tillräcklig mån utreda och bedöma miljökon-

sekvenserna.

Övrig lagstiftning om utarbetande av planer 

eller program

  De ovan beskrivna markanvändnings- och 

bygglagen, naturvårdslagen och regionut-

vecklingslagen medför både en skyldighet att 

göra upp planer eller program och en skyl-

dighet att bedöma miljökonsekvenserna. Så-

dana skyldigheter ingår också i regeringens 

proposition till riksdagen med förslag till lag 

om vattenvårdsförvaltningen (RP 120/2004 

rd). Vid sidan av dessa lagar ingår bestäm-

melser om utarbetande av planer eller program 

bl.a. i lagen om friluftsliv (606/1973), lagen 

om bekämpande av oljeskador som 

uppkommer på land (378/1974), lagen om 

förhindrande av vattnens förorening, förorsa-

kad av fartyg (300/1979), lagen om fiske 

(286/1982), lagen om statsbudgeten 

(423/1988), ödemarkslagen (62/1991), lagen 

om planering av och statsandel för social- och 

hälsovården (733/1992), lagen om offentlig 

upphandling (1505/1992), avfallslagen 

(1072/1993), kommunallagen (365/1995), 

terrängtrafiklagen (1710/1995), skogslagen 

(1093/1996), lagen om Huvudstadsregionens 

samarbetsdelegation (1269/1996), lagen om 

finansiering av landsbygdsnäringar 

(329/1999), lagen om den nationella 

förvaltningen av programmen för 

strukturfonderna (1353/1999), miljöskydds-

lagen (86/2000), lagen om vattentjänster 

(119/2001), lotterilagen (1047/2001) och lagen 

om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). 

Utöver lagarna har vissa förpliktelser angetts 

också genom förordning eller genom beslut av 

statsrådet.

Förvaltningslagen

  Förvaltningslagen (434/2003) är en allmän 

lag om förvaltningsverksamhet, och den 

trädde i kraft den 1 januari 2004. Lagen er-

satte lagen om förvaltningsförfarande från 

1982 (598/1982). Samtidigt upphävdes lagen 

om översändande av handlingar (74/1954) och 

lagen om delgivning i förvaltningsärenden 

(232/1966). I lagen föreskrivs om grunderna 

för god förvaltning och om förfarandet i 

förvaltningsärenden. Viktiga grunder för en 

god förvaltning är bl.a. rättsprinciperna inom 

förvaltningen, serviceprincipen, rådgivning 

samt samarbete mellan myndigheterna. En 

strävan med lagen är att klargöra myndighe-

ternas skyldigheter när det gäller skötseln av 

deras uppgifter och att främja den enskildes 

möjligheter att på det sätt grundlagen förut-

sätter delta i beslutsfattandet i frågor som 

gäller honom eller henne själv.

  I lagen föreskrivs vidare om information om 

att ett ärende är anhängigt och om givande av 

möjlighet till inflytande (41 §). Lagen 

innehåller bestämmelser om bl.a. delgiv-

ningssätten (55 §), förfarandet vid delgivning 

(59-63 §) och motivering av beslut (45 §).

2.2.     Den internationella utvecklingen 

och lagstiftningen i utlandet

Europeiska gemenskapens lagstiftning

  MKB-direktivet antogs 1985, och det änd-

rades 1997. MKB-direktivet förutsätter att 

miljökonsekvenserna av projekt som kan an-

tas medföra betydande miljöpåverkan bedöms 

innan tillstånd beviljas för genomförande av 

projekten. EG-kommissionen tillställde 1993 

Europaparlamentet och rådet en rapport om 

MKB-direktivets tillämpning och verkan. En 

av de centrala slutsatserna i rapporten var att 

det ofta är för sent att bedöma 

miljökonsekvenserna i samband med enskilda 

projekt, eftersom för projektet viktiga beslut 

om alternativa åtgärder och t.ex. förlägg-

ningsalternativ fattas redan i tidigare skeden av 

planeringen. Också bedömningen av de 

samlade konsekvenserna av många små pro-

jekt hade visat sig problematisk. Kommissio-

nen överlämnade därför 1996 ett förslag till 

rådets direktiv om bedömning av vissa planers 

och programs miljöpåverkan. SEA-direktivet - 

förkortningen kommer från den engelska 

termen strategic environmental assessment - 

antogs den 27 juni 2001 och trädde i kraft den 

21 juli 2001.

  Syftet med SEA-direktivet är att bidra till att 

integrera miljöaspekter i utarbetandet och 

godkännandet av planer och program. Detta 

försöker man göra genom att förenhetliga 

förfarandena för hur miljökonsekvenserna av 

planer och program som myndigheterna be-

reder och som kan antas medföra betydande 

miljöpåverkan skall bedömas.

  Direktivet gäller myndigheters planer och 

program som baserar sig på lagar och andra 

författningar. En miljöbedömning enligt di-

rektivet förutsätts för sådana planer och pro-

gram som utarbetas för sektorer som nämns i 

direktivet, t.ex. jord- och skogsbruk, fiske, 

energi, vattenförvaltning, transporter, av-

fallshantering och fysisk planering, och i vilka 

förutsättningarna anges för tillstånd för projekt 

enligt förteckningarna i MKB-direktivet. En 

miljöbedömning skall också göras om planen 

har ansetts kräva en bedömning enligt direktiv 

92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt 

vilda djur och växter, nedan habitatdirektivet. 

Dessutom skall SEA-direktivet under vissa 

förutsättningar enligt prövning tillämpas också 

på andra planer och program i vilka 

förutsättningarna anges för tillstånd för 

projekt.

  Direktivet förutsätter att miljöpåverkan av 

planer och program inom direktivets tillämp-

ningsområde samt av rimliga alternativ till dem 

utreds och utvärderas när planen eller 

programmet utarbetas och innan planen eller 

programmet godkänns. Vid beredningen av en 

plan eller ett program utarbetas en miljö-

rapport, och både allmänheten och berörda 

miljömyndigheter ges möjlighet att yttra sig. 

Om en plan eller ett program kan antas med-

föra betydande miljöpåverkan i andra med-

lemsstater skall dessa höras, och de berörda 

miljömyndigheterna och allmänheten där skall 

ges tillfälle att yttra sig. 

  Resultaten av bedömningen skall beaktas 

när planen eller programmet utarbetas. När en 

plan eller ett program har godkänts skall 

allmänheten och de berörda miljömyndighe-

terna samt de medlemsstater med vilka sam-

råd har ägt rum informeras om beslutet och 

motiveringen till det. Medlemsstaterna skall 

också övervaka den betydande miljöpåverkan 

som genomförandet av planerna och pro-

grammen leder till. Direktivet förutsätter vi-

dare att medlemsstaterna säkerställer miljö-

rapporternas kvalitet.  

  I SEA-direktivet nämns uttryckligen dess 

förhållande till vissa av gemenskapens rätts-

akter. Enligt artikel 11 i SEA-direktivet på-

verkar miljöbedömningar som utförs enligt 

detta direktiv inte tillämpningen av kraven i 

MKB-direktivet eller kraven i annan gemen-

skapslagstiftning. Detta betyder att en be-

dömning som har gjorts enligt SEA-direktivet 

inte inverkar på behovet att tillämpa MKB-

direktivet på enskilda projekt.

  Om skyldigheten att bedöma planers och 

programs miljöpåverkan följer både av SEA-

direktivet och annan gemenskapslagstiftning 

samtidigt kan medlemsstaterna föreskriva 

samordnade eller gemensamma förfaranden 

som uppfyller kraven i den relevanta gemen-

skapslagstiftningen. I direktivets ingress nämns 

i detta sammanhang direktiv 79/409/EEG om 

bevarande av vilda fåglar, nedan 

fågeldirektivet, habitatdirektivet och 

Europaparlamentets och rådets direktiv 

2000/60/EG om upprättande av en ram för 

gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens 

område, nedan ramdirektivet om vatten.

  Europaparlamentets och rådets direktiv 

2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens 

deltagande i utarbetandet av vissa planer och 

program avseende miljön och om ändring, 

med avseende på allmänhetens deltagande och 

rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 

85/337/EEG och 96/61/EG antogs den 26 maj 

2003. Direktivet skall genomföras i med-

lemsstaterna inom två år från dess ikraftträ-

dande. Direktivet tillämpas ändå inte på planer 

och program för vars del allmänhetens 

deltagande har ordnats enligt SEA-direktivet.

  SEA-direktivets tillämpningsområde har 

anknytning också till rådets förordning (EG) 

nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om all-

männa bestämmelser för strukturfonderna och 

till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av 

den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska 

utvecklings- och garantifonden för jordbruket 

(EUGFJ) till utveckling av landsbygden och 

om ändring och upphävande av vissa förord-

ningar. SEA-direktivet tillämpas inte på planer 

och program som utarbetas med stöd av dessa 

förordningar och som samfinansieras under de 

pågående programperioderna 2000-2006 och 

2000-2007. När det gäller de följande 

programperioderna är frågan öppen. I SEA-

direktivet sägs att kommissionen skall 

rapportera om förhållandet mellan SEA-

direktivet och de nämnda förordningarna i god 

tid innan de pågående programperioderna 

löper ut.

  SEA-direktivet skall ha genomförts i med-

lemsstaterna senast tre år efter dess ikraftträ-

dande. Detta betyder att medlemsstaterna före 

den 21 juli 2004 skall ha satt i kraft de 

bestämmelser i lagar och andra författningar 

som är nödvändiga för att följa direktivet. 

Medlemsstaterna och kommissionen har ut-

arbetat anvisningar till stöd för genomförandet 

av direktivet (Implementation of Directive 

2001/42/EC on the assessment of the effects 

of certain plans and programmes on the 

environment, 2003). Kommissionen har också 

låtit översätta anvisningarna till svenska 

(Genomförande av direktiv 2001/42 om be-

dömning av vissa planers och programs mil-

jöpåverkan). Enligt uppgifter från kommis-

sionen är det av medlemsstaterna bara Cy-

pern, Republiken Tjeckien, Danmark, Irland, 

Lettland, Litauen, Malta, Slovenien och För-

enade kungariket som har genomfört direkti-

vet inom utsatt tid.

Den internationella utvecklingen

  Bedömningen av planers och programs 

miljöpåverkan har utvecklats aktivt både inom 

EU och i andra länder sedan 1990-talet. Detta 

utvecklingsarbete har varit förknippat med en 

hel del internationellt samarbete. Man har i 

synnerhet utrett tillämpningsområdet för 

bedömningen av miljöpåverkan, be-

dömningsförfarandena, myndigheternas upp-

gifter och ansvarsförhållanden, ordnandet av 

samråd samt de innehållsmässiga kraven på 

bedömningen. Den beredning av lagstiftning 

som genomförandet av SEA-direktivet förut-

sätter pågår fortfarande i medlemsstaterna, 

och några exakta uppgifter om de övriga 

medlemsstaternas lagstiftningslösningar finns 

ännu inte att få. I det följande beskrivs därför 

utvecklingen och situationen i olika länder före 

genomförandet av direktivet. 

  I sex EU-stater (Danmark, Finland, Frank-

rike, Förenade kungariket, Nederländerna och 

Sverige) finns en allmän skyldighet att bedöma 

planers och programs miljöpåverkan. Den 

bygger antingen på lagstiftning eller 

administrativa bestämmelser. I Frankrike, 

Nederländerna och Danmark har denna all-

männa skyldighet begränsats till beredningen 

av lagstiftning och till regeringens strategiska 

planer. Av staterna utanför EU finns bl.a. i 

Norge, Kanada, Nya Zeeland, Australien och 

USA en allmän skyldighet att göra en be-

dömning. Utöver de allmänna skyldigheterna 

har så gott som alla EU-stater separata skyl-

digheter att utreda och bedöma miljöpåverkan 

inom lagstiftningen om bl.a. transporter, 

avfallshantering, vattenhushållning, jordbruk, 

energiförsörjning, allmän kommunutveckling 

och regionutveckling. För markanvändnings-

planeringen har medlemsstaterna vanligen sin 

egen lagstiftning som också innefattar 

skyldigheter att utreda och bedöma miljöpå-

verkan. Allmänna skyldigheter av det slag som 

ingår i 24 § i den finska MKB-lagen kommer 

antagligen att kvarstå i de olika ländernas 

lagstiftning också vid genomförandet av SEA-

direktivet.

  Det varierar från land till land hur detaljerat 

förfarandet för bedömning av planers och 

programs miljöpåverkan är. I t.ex. Nederlän-

derna, Grekland och en del av Spanien har 

förfarandet för bedömning av miljöpåverkan 

på projektnivå som sådant också tillämpats på 

utarbetandet av vissa planer och program. I 

Norge tillämpas vid beredningen av sek-

tormyndigheternas planer och program ett 

planeringsförfarande för markanvändning, om 

syftet är att upprätta en ram för genomfö-

randet av projekten. I Sverige ställer miljö-

balken vissa procedurkrav på utarbetandet av 

en del planer och program, främst när det 

gäller samråd mellan myndigheter. Något mer 

omfattande deltagande gäller kraven inte. En 

helt egen grupp bildar de bedöm-

ningsskyldigheter som gäller bedömningen av 

den påverkan som lagstiftningsprojekt har. I 

Danmark, Norge och Nederländerna utgör 

bedömningen av miljöpåverkan en fast del av 

lagberedningen. De egentliga procedurkrav 

som hänför sig till bedömningen är små och 

gäller närmast samråd mellan myndigheter.

  I EU-staterna är den allmänna utgångs-

punkten att den myndighet som ansvarar för 

utarbetandet av en plan eller ett program 

också ansvarar för att bedömningen utförs. 

Andra myndigheter har en rådgivar- och kon-

sultroll i planens eller programmets olika be-

redningsfaser. Med miljömyndigheterna sam-

råder man i synnerhet om den miljöpåverkan 

som skall granskas och om bedömningens 

övriga innehåll. I Nederländerna har man in-

rättat ett särskilt organ för bedömningen av 

den påverkan lagstiftning och planer på poli-

tisk nivå har, och detta organ stöder myndig-

heternas bedömningar och säkerställer kvali-

teten på dem.

  Deltagandet i utarbetandet av planer och 

program och i bedömningen av deras miljö-

påverkan varierar från land till land och också 

beroende på sektor och planeringssystem. Den 

allmänna trenden går mot en öppnare 

planering och ett större deltagande. Denna 

utveckling påverkas i synnerhet av ECE-

konventionen om tillgång till information, 

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser 

och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, 

nedan Århuskonventionen.

  De enskilda EU-staterna har inte ställt några 

enhetliga och detaljerade krav på innehållet i 

bedömningen av planers och programs 

miljöpåverkan, eftersom bedömningsskyl-

digheten täcker så många olika slags planer 

och program. Generellt sett betonas betydel-

sen av att alternativ granskas och att en an-

knytande bedömning av miljöpåverkan utförs. 

När innehållet i bedömningarna definieras 

upplevs smidighet som viktigt. Den allmänna 

skyldigheten att bedöma planer och program 

har t.ex. i Kanada kombinerats med mer 

omfattande bedömningar av en hållbar 

utveckling inom vilka en ekonomisk och övrig 

samhällelig granskning utgör en väsentlig del 

av den totala bedömningen.

2.3.     Bedömning av nuläget

MKB-lagen

  I Finland bereder myndigheter inom olika 

förvaltningsområden ett stort antal planer och 

program av olika slag. Planeringen görs på 

olika sätt inom olika förvaltningsområden.

  Miljöministeriets anvisningar från 1998 till 

stöd för tillämpningen av bedömning av mil-

jökonsekvenserna av planer och program ut-

arbetades utgående från erfarenheterna av 

bedömningar som pågick eller slutförts inom 

olika förvaltningsområden. Man ordnade ut-

bildning i hur anvisningarna skulle tillämpas 

samt sammanställde och utvärderade erfa-

renheter av tillämpningen. 

  Miljökonsekvenserna av planer och program 

har bedömts inom de olika förvalt-

ningsområdena inom såväl centralförvalt-

ningen som regionalförvaltningen. Miljökonse-

kvenserna har med stöd av 24 § i MKB-lagen 

utretts och bedömts på det sätt som ansetts 

lämpligt vid beredningen av respektive plan 

eller program. Bedömningar har gjorts bl.a. 

vid planering av trafiksystem, i samband med 

program som behandlar energi-, klimat- och 

skogspolitik, vid beredning av planer och 

program som gäller miljöskydd och naturvård 

samt i samband regionala utvecklingsprogram. 

I kommunerna har miljökonse-

kvensbedömning enligt markanvändnings- och 

bygglagen redan blivit vedertagen praxis vid 

planläggning.

  Finlands miljöcentral gjorde 2003 en ut-

redning av praxis i Finland när det gäller att 

bedöma miljökonsekvenserna av planer och 

program. I utredningen analyserades tjugo 

bedömningar gjorda under perioden 1996-

2002. Enligt utredningen gjordes bedömningar 

i synnerhet vid beredningen av äldre planer 

och program först i ett sent skede av 

planeringen. Senare blev det allt vanligare att 

planera och inleda miljökonsekvensbedöm-

ningarna samtidigt med den övriga bered-

ningen av planen eller programmet. Bedöm-

ningarna hade den tydligaste inverkan på 

planernas och programmens innehåll i de fall 

då bedömningen inleddes i tillräckligt god tid.

  Miljökonsekvensbedömningarna görs på 

olika sätt och med olika innehåll beroende på 

vilket slag av plan eller program det är fråga 

om och på vilket sätt planen eller programmet 

bereds. Bestämmelsen i MKB-lagen om en 

allmän skyldighet att utföra miljökonse-

kvensbedömningar samt miljöministeriets 

anknytande anvisningar har såväl kvalitativt 

som kvantitativt främjat miljökonsekvensbe-

dömningen i fråga om planer och program 

beredda av myndigheter. En bedömning gjord 

enligt miljöministeriets anvisningar motsvarar i 

praktiken till stor del kraven i SEA-direktivet 

och SEA-protokollet, både vad förfarandena 

och innehållet beträffar. Lagens allmänna 

förpliktelse och anvisningarna till stöd för 

tillämpningen av lagen räcker ändå inte för att 

direktivet skall kunna verkställas. I fråga om 

bedömningsförfarandet och innehållet i de 

handlingar som görs upp vid bedömningarna 

kräver SEA-direktivet och SEA-protokollet 

exaktare bestämmelser än de som finns i den 

nuvarande MKB-lagen när det gäller en be-

gränsad grupp planer och program som kan 

antas ha betydande miljökonsekvenser.

Markanvändnings- och bygglagen

  I markanvändnings- och bygglagen, som 

trädde i kraft vid ingången av 2000, ingår be-

stämmelser om utredning av konsekvenserna 

av planer (9 §) och om växelverkan (62 §). 

Mer detaljerade bestämmelser om utredning 

av konsekvenserna ingår i 1 § i markanvänd-

nings- och byggförordningen (895/1999). 

Enligt 63 § i lagen skall när en plan utarbetas 

ett med avseende på planens syfte och bety-

delse nödvändigt program för deltagande och 

bedömning utarbetas i ett tillräckligt tidigt 

stadium. När lagstiftningen bereddes kunde 

man beakta det som då var kommissionens 

förslag till SEA-direktiv. För verkställandet av 

direktivet krävs likväl vissa ändringar i 

markanvändnings- och bygglagen och mark-

användnings- och byggförordningen.

  I verkställandet av markanvändnings- och 

bygglagen har ingått anvisningar från miljö-

ministeriet. Av det handledningsmaterial som 

hittills har kommit ut behandlas konsekvens-

bedömningen i anslutning till utarbetandet av 

planer och den granskning av alternativ som 

ingår som ett viktigt led i detta samt delta-

gande i synnerhet i handledningarna om de-

taljplanebeskrivning (2000), utredning och 

bedömning av konsekvenserna av stora han-

delsenheter (2001) samt deltagande och be-

dömning av konsekvenser i landskapsplan-

läggningen (2002).

  Utifrån de erfarenheter som man fått under 

den tid lagen varit i kraft har man bedömt hur 

systemet fungerar också med tanke på kon-

sekvensbedömningen och deltagandet. Mil-

jöministeriet tillsatte 2000 en stor arbetsgrupp 

med uppgift att samordna den uppföljning av 

hur lagen har verkställts och hur den fungerar 

som gjorts på olika håll. Finlands 

Kommunförbund genomförde 2000 och 2001 

ett forskningsprojekt som syftade till att utreda 

hur målen med markanvändnings- och 

bygglagen hade nåtts och hur bestämmelserna 

fungerar ur kommunernas perspektiv. Re-

sultaten av uppföljningarna publicerades i maj 

2002.

  Uppföljningsresultaten visar att planen för 

deltagande och bedömning är ett användbart 

instrument när deltagandet och konsekvens-

bedömningen skall anpassas till planens syfte 

och betydelse. Planläggningen har blivit 

öppnare, informationen har förbättrats och 

möjligheterna att delta har blivit fler och 

mångsidigare än förut. Lagens syfte att 

åstadkomma deltagande på ett tidigt stadium 

tycks ha uppnåtts väl.

  Det har kunnat noteras att utredningarna 

och konsekvensbedömningarna har ökat i be-

tydelse inom planeringsprocessen. Detta beror 

vid sidan av markanvändnings- och bygglagen 

också på den övriga lagstiftningen och på 

samhällsutvecklingen. Uppfattningarna om 

huruvida utredningarna och konsekvens-

bedömningarna är tillräckliga har gått isär i 

synnerhet mellan kommunerna och de regio-

nala miljöcentralerna, men också mellan andra 

delaktiga. Bestämmelserna om nödvändiga 

utredningar och miljökonsekvensbedömning 

vid planläggning är allmänt utformade. Vid 

varje planarbete bedöms det separat och enligt 

planens uppgift och syfte om utredningarna 

och konsekvensbedömningarna är tillräckliga. 

Det har noterats att det när behovet av 

utredningar bedöms är skäl att fästa större vikt 

vid de frågor som man håller på att avgöra på 

den aktuella plannivån och med den aktuella 

planen. Det viktigaste är att man utifrån 

utredningarna kan bedöma de sannolika 

konsekvenserna av planen på ett riktigt sätt. 

Miljöministeriet startade 2002 ett projekt för 

utveckling av utredningar och 

konsekvensbedömningar. Syftet med det är att 

producera bl.a. handledningsmaterial med vars 

hjälp olika aktörer kan bilda sig en gemensam 

uppfattning om utredningsbehoven i anslutning 

till en planläggning, om inriktningen av 

konsekvensbedömningarna och om kravnivån.

3.       Propositionens mål och de 

viktigaste förslagen

Mål

  Syftet med denna proposition är att främja 

bedömningen och beaktandet av miljökonse-

kvenser när planer och program bereds och 

godkänns och att förbättra allmänhetens till-

gång till information och möjligheter till 

medbestämmande. Den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program är en fortsätt-

ning på den utveckling som den nuvarande 

MKB-lagen och tillämpningen av den redan 

har skapat goda förutsättningar för.

  Den allmänna skyldigheten i den föreslagna 

lagen att utreda och bedöma miljökonse-

kvenserna gäller precis som 24 § i den nuva-

rande MKB-lagen allmänt för alla sådana 

planer och program som bereds av myndig-

heter och vars genomförande kan ha bety-

dande miljökonsekvenser. Målet är att myn-

digheterna skall ha klart för sig vilka miljö-

konsekvenser planer och program som de be-

reder har och beakta dem i beredningens olika 

faser.

  Den allmänna utrednings- och bedöm-

ningsskyldigheten kompletteras av mer detal-

jerade bestämmelser om miljöbedömning i 

fråga om planer och program som faller inom 

tillämpningsområdet för SEA-direktivet och 

SEA-protokollet. Genom dessa bestämmelser 

verkställs direktivets och protokollets krav på 

bedömningsförfaranden och på innehållet i de 

handlingar som skall beredas.

  Ett annat syfte med propositionen är att i 

Finland sätta i kraft bestämmelserna i SEA-

protokollet. I propositionen ingår ett förslag 

om att riksdagen samtidigt skall godkänna 

SEA-protokollet och den anknytande lagen 

om sättande i kraft av protokollet.

Lagstiftningens struktur

  En lagteknisk utgångspunkt för propositio-

nen är att i en ny separat lag skriva in den 

allmänna bestämmelse om bedömning av 

planers och programs miljökonsekvenser som 

för närvarande finns i 24 § i MKB-lagen samt 

de bestämmelser om miljöbedömning i fråga 

om vissa närmare definierade planer och 

program som SEA-direktivet och SEA-

protokollet förutsätter. MKB-lagen ändras på 

motsvarande sätt. Eftersom planläggning utgör 

ett eget vedertaget planeringsförfarande som 

redan är separat reglerat, är avsikten att för 

planläggningens del verkställa SEA-direktivet 

genom ändringar i markanvändnings- och 

bygglagen. I regeringens proposition till 

riksdagen med förslag till lag om vat-

tenvårdsförvaltningen är avsikten att före-

skriva om beredningen av och innehållet i 

förvaltningsplanerna och de åtgärdsprogram 

som utgör en del av dem på ett sådant sätt att 

bestämmelserna också uppfyller kraven i 

SEA-direktivet.

  Ett lagtekniskt alternativ som utreddes vid 

beredningen av propositionen var att skriva in 

de bestämmelser som direktivet förutsätter i 

MKB-lagen. Också det alternativet konsta-

terades vara möjligt. MKB-lagen gäller likväl 

huvudsakligen förfarandet vid bedömning av 

miljökonsekvenserna av projekt, och den 

medför skyldigheter också för privata verk-

samhetsutövare. Till MKB-förfarandet hör 

också en redan vedertagen begreppsapparat 

med program för miljökonsekvensbedömning 

och miljökonsekvensbeskrivning samt samråd 

med medborgarna under beredningens olika 

faser. Skyldigheten att bedöma mil-

jökonsekvenserna av planer och program 

gäller myndigheter, och de procedurbestäm-

melser som är förknippade med bedömningen 

skiljer sig från bestämmelserna om MKB-

förfarandet vid enskilda projekt. I och med 

SEA-direktivet skall också nya begrepp infö-

ras, och om de i en och samma lag börjar an-

vändas parallellt med de nuvarande begreppen 

för det MBK-förfarande som tillämpas i fråga 

om projekt uppstår det förvirring. Om de 

bestämmelser som är nödvändiga för ge-

nomförandet av direktivet hade skrivits in i 

MKB-lagen hade en mer omfattande, även 

strukturell, översyn av MKB-lagen varit av 

nöden. Därför stannade man vid beredningen 

för alternativet att stifta en separat lag om 

bedömningen av miljökonsekvenserna av 

planer och program.  

Tillämpningsområdet för lagen om bedömning 

av miljökonsekvenserna av myndigheters 

planer och program

  Den föreslagna lagen innehåller en allmän 

bestämmelse om utredning och bedömning av 

miljökonsekvenserna av planer och program. 

Bestämmelsens tillämpningsområde motsvarar 

24 § i den nuvarande MKB-lagen, och 

avsikten är inte att ändra innehållet i denna 

paragraf. I övrigt föreskrivs i den föreslagna 

lagen om sådan miljöbedömning i fråga om 

planer och program som avses i SEA-

direktivet. Miljöbedömningen gäller vissa 

planer och program som definieras i den fö-

reslagna lagen och i en förordning av statsrå-

det som utfärdas med stöd av den.

  Vid beredningen av propositionen utreddes 

olika tillämpningsalternativ, allt från ett al-

ternativ som uppfyller kraven i SEA-direktivet 

och SEA-protokollet till ett alternativ där en 

miljöbedömning enligt direktivet skulle ha 

tillämpats på alla planer och program som 

avses i 24 § i MKB-lagen. Man stannade för 

ett alternativ där tillämpningsområdet för 

miljöbedömning enligt den föreslagna lagen så 

exakt som möjligt motsvarar SEA-direktivets 

tillämpningsområde. Avgränsningen av 

tillämpningsområdet för miljöbedömningen 

baserade sig på en systematisk och fullständig 

genomgång och klassificering av planer och 

program som bereds inom olika 

förvaltningsområden. Enligt granskningen är 

det bara ett fåtal planer och program som i 

Finland faller inom direktivets 

tillämpningsområde. Därför har man i propo-

sitionen skrivit in den nuvarande allmänna 

bedömnings- och utredningsskyldigheten, som 

har ett större tillämpningsområde. Denna 

allmänna skyldighet har ändå hållits avskild 

från den formbundna miljöbedömning som 

SEA-direktivet förutsätter. En strävan med 

denna lösning är att bedömningen av 

miljökonsekvenserna av planer och program 

skall tillämpas smidigt och med beaktande av 

målen och syftet med den plan eller det pro-

gram som bereds samt förfarandet när planen 

eller programmet utarbetas. Ett problem med 

att utvidga tillämpningsområdet för en form-

bunden miljöbedömning enligt direktivet vore 

att procedur- och innehållsmässiga krav skulle 

komma att tillämpas också på planer och 

program för vars beredning en formbunden 

miljöbedömning inte lämpar sig och där den 

skulle upplevas som en börda utan att 

medföra motsvarande nytta.

Miljöbedömning

  I den föreslagna lagen föreskrivs om en 

formbunden miljöbedömning i fråga om de 

planer och program som avses i SEA-

direktivet. Miljöbedömning är ett nytt begrepp 

i lagstiftningen, och målet med att införa det är 

att förtydliga förhållandet mellan den allmänna 

skyldigheten att utreda och bedöma 

miljökonsekvenserna och den bedöm-

ningsskyldighet enligt direktivet som har ett 

begränsat tillämpningsområde. Begreppet 

miljöbedömning används också i direktivet 

och SEA-protokollet.

  Vid miljöbedömningen skall den myndighet 

som ansvarar för en plan eller ett program 

som ett led i den övriga beredningen av planen 

eller programmet utarbeta en miljörapport 

med uppgifter om miljökonsekvenserna av 

planen eller programmet och av de undersökta 

alternativen. När beredningen av en 

miljörapport inleds skall allmänheten infor-

meras och ges tillfälle att yttra sig. Allmän-

heten och myndigheterna skall höras om ut-

kastet till plan eller program och om miljö-

rapporten. Lagen innehåller också bestäm-

melser om information till och förhandlingar 

med andra stater i de fall då miljökonsekven-

ser som kan antas vara betydande sträcker sig 

till deras territorium.

  I den föreslagna lagen definieras allmänhe-

ten på att sätt som motsvarar samma begrepp 

i SEA-direktivet och SEA-protokollet. Be-

greppet allmänheten är vedertaget inom Eu-

ropeiska gemenskapernas lagstiftning och er-

sätter den tidigare allmänt använda termen 

medborgare.

  Dessutom skall information om ett beslut att 

godkänna en plan eller ett program ges på så 

sätt att de som har yttrat sig under sam-

rådsfasen delges beslutet. Resultaten av mil-

jöbedömningen skall beaktas när planen eller 

programmet bereds. Av beslutet att godkänna  

en plan eller ett program skall det framgå hur 

miljörapporten och de åsikter som framförts 

om den har påverkat planens eller program-

mets innehåll och valet av alternativ. Genom 

den föreslagna lagen föreskrivs också om 

övervakning av miljökonsekvenserna i sam-

band med att en plan eller ett program 

genomförs.

  I den föreslagna lagen föreskrivs om sam-

ordning av bedömningar som förutsätts i den 

föreslagna lagen och i annan lagstiftning samt 

av anknytande utredningar. Meningen är att 

undvika att bedömningar görs två gånger samt 

att utnyttja utredningar som har gjorts i andra 

sammanhang. En miljöbedömning enligt den 

föreslagna lagen producerar material som kan 

vara till nytta också med tanke på förfarandet 

vid bedömning av miljökonsekvenserna av 

projekt.

4.       Propositionens verkningar

4.1.     Ekonomiska verkningar

  Det blir myndigheterna som får stå för 

kostnader på grund av den skyldighet att ut-

föra bedömningar som anges i den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program. 

Propositionen har inga direkta ekonomiska 

verkningar för hushållen, den enskilde eller 

näringslivet.

  Lagförslaget bibehåller den allmänna be-

dömningsskyldighet som ingår i den nuva-

rande 24 § i MKB-lagen, och i förslaget för-

utsätts dessutom att det för planer och pro-

gram som uppfyller de föreskrivna villkoren 

görs en miljöbedömning om vars innehåll och 

förfaranden föreskrivs i lagförslaget. 

Miljöbedömningar kommer varje år att till-

lämpas på en relativt liten grupp planer och 

program, vars konsekvenser redan nu bedöms 

enligt 24 § i MKB-lagen. De kostnader som 

lagförslaget ger upphov till uppkommer till 

följd av ett ökat samarbete mellan myn-

digheter jämfört med nuvarande praxis, sam-

råd med allmänheten och en noggrannare 

rapportering om konsekvenserna. Om de mil-

jökonsekvenser en plan eller ett program har 

för en annan stats territorium måste bedömas, 

medför också översättingen av materialet 

kostnader.

  Efter det att 24 § i MKB-lagen trädde i kraft 

1994 har miljökonsekvenserna av några tiotal 

planer och program bedömts utförligt under 

planeringens gång. Dessutom har ett stort 

antal planer och program bedömts mer 

översiktligt i samband med beredningen av 

planen eller programmet eller efter att planen 

eller programmet har färdigställts.

  En miljöbedömning enligt lagförslaget skall 

tillämpas bl.a. på vissa planer och program 

som bereds av regionala myndigheter, t.ex. 

förbund på landskapsnivå och regionala 

miljöcentraler, och som alla motsvarande re-

gionala myndigheter samtidigt kan bli tvungna 

att göra upp. Eftersom många planer och 

program är i kraft i flera år och de görs upp 

med vissa intervaller, kommer antalet miljö-

bedömningar årligen att variera mellan färre än 

tio och drygt tjugo planer eller program. 

Miljöbedömning skall dessutom enligt pröv-

ning tillämpas på uppskattningsvis färre än tio 

planer eller program varje år. Planer av olika 

grad som utarbetas enligt markanvändnings- 

och bygglagen utgör i Finland den största 

gruppen av de planer och program som avses i 

direktivet och som fordrar en miljöbedömning. 

År 2002 godkändes t.ex. två landskapsplaner 

och ca 130 generalplaner. Effekterna av 

planerna bedöms redan med stöd av de 

gällande bestämmelserna, och det förslag till 

ändring av markanvändnings- och bygglagen 

som ingår i propositionen medför inga 

nämnvärda ändringar på denna punkt.

  Endast ungefärliga uppgifter finns att tillgå 

om de omedelbara kostnaderna för bedömning 

av miljökonsekvenserna av planer och 

program. Det är svårt att skilja kostnader för 

bedömning från de egentliga planeringskost-

naderna. Kostnaderna för bedömningar som 

har sammankopplats med planeringsprocessen 

har i Finland varierat från några tusen euro till, 

som mest, upp till 100 000 euro i vissa 

omfattande rikstäckande program. 

Kostnaderna har huvudsakligen berott på be-

ställda utredningar. Lagförslaget medför inga 

nämnvärda merkostnader jämfört med nulä-

get. Åtgärder enligt den föreslagna lagen 

kommer att genomföras inom ramen för de 

totala anslag som har anvisats för förvalt-

ningsområdet i fråga. Vid behov omfördelas 

anslagen. Om den myndighet som ansvarar 

för en plan eller ett program utför en miljö-

bedömning i samband med det övriga bered-

ningsarbetet, blir den extra kostnaden för be-

dömningen inte stor. Ett så begränsat till-

lämpningsområde som möjligt på det sätt 

lagförslaget anger och det föreslagna samar-

betet mellan myndigheterna förbättrar möj-

ligheterna att i god tid förbereda sig för be-

dömningen och härigenom undvika de mer-

kostnader som skyndsamt utförda bedöm-

ningar kan leda till.

  En bedömning kan också medföra bespa-

ringar om konsekvenserna kan förutses och 

alternativen granskas mer systematiskt än nu 

under beredningen av planen eller program-

met. Det bredare kunskapsunderlag som fås 

via samråd samt olika instansers engagemang i 

genomförandet av planen eller programmet 

kan leda till mindre kostnader i realiserings-

fasen. Oförutsedda konsekvenser samt kon-

flikter och dröjsmål som uppstår vid genom-

förandet kan leda till avsevärda kostnader för 

såväl förvaltningen som för enskilda aktörer.

  En miljöbedömning i fråga om planer och 

program kan medföra fler arbetstillfällen för 

företag som specialiserar sig på bedömningar. 

En utveckling av den bedömningsmetodik som 

verkställandet av lagförslaget kräver kan också 

innebära möjligheter för forskning och 

utveckling.

  Den i lagförslaget avsedda bedömnings-

skyldigheten, som är exaktare angiven än be-

dömningen enligt 24 § i MKB-lagen, gäller en 

begränsad grupp planer och program som kan 

antas ha betydande miljökonsekvenser. 

Kostnaderna kan därför beräknas hänföra sig 

till uppgörandet av planer och program med 

betydande verkningar.

4.2.     Verkningar i fråga om organisation 

och personal

  En miljöbedömning enligt lagförslaget kunde 

främja samarbetet mellan myndigheter utan att 

för den skull ändra på behörighets-

förhållandena mellan myndigheterna. Verk-

ställandet av lagförslaget förutsätter inte att 

några nya myndighetsorganisationer inrättas. 

Om konsekvenserna av planer och program 

identifieras bättre än förut kan det bidra till att 

förenhetliga de mål som olika företrädare för 

det allmänna har och att undvika åtgärder vars 

effekter står i strid med varandra.

  Den föreslagna miljöbedömningen förut-

sätter att de myndigheter som bereder planer 

och program har större kunnande och mer tid 

att sätta sig in i bedömningsfrågor än för när-

varande. Detta kan kräva att beredningsarbe-

tet omorganiseras i någon mån och att resurser 

inriktas på bedömningsuppgifter. Förslaget 

innebär en ökning av miljö- samt social- och 

hälsovårdsmyndigheternas uppgifter, men 

arbetet fördelas mellan flera organisationer 

och enligt förhandsbedömningar kommer 

arbetsbördan på grund av att lagförslaget skall 

verkställas inte i någon enhet att bli så stor att 

detta i sig skulle förutsätta nyanställningar. De 

övriga myndigheternas behov av 

sakkunnighjälp från miljö- samt social- och 

hälsovårdsmyndigheterna kommer sannolikt 

att öka och betona vikten av ömsesidigt 

informationsutbyte och samarbete vid 

beredningen av planer och program.

  Kvaliteten på bedömningarna skall garante-

ras med stöd av respektive ministeriums led-

ning av sitt eget ansvarsområde samt med stöd 

av allmän forskning och utveckling som 

granskar bedömningsverksamhetens verk-

ningar och effektivitet. Enhetliga förfaringssätt 

vid miljöbedömningarna främjar infor-

mationsutbytet mellan förvaltningsområdena 

och förbättrar kvaliteten på bedömningarna. 

Inget nytt system föreslås för den övervakning 

som förutsätts i lagförslaget, utan avsikten är 

att stödja sig på existerande system för 

övervakningen och på en utveckling av dem 

så att de uppfyller kraven i lagförslaget.

  Om lagen kan verkställas smidigt och om 

samarbetet och de gemensamma förfarandena 

utvecklas, minskar arbetet såväl för de 

myndigheter som bereder planer och program 

som för de myndigheter som utgör 

samarbetsinstanser och avger utlåtanden. 

Dessutom går det då snabbare att ta till sig det 

nya förfarandet. När den nya lagen verkställs 

bör man därför fästa särskild vikt vid 

utbildning, handledningsmaterial och en ut-

veckling av bedömningsmetoderna.

4.3.     Miljökonsekvenser

  En i lagförslaget avsedd miljöbedömning i 

fråga om planer och program skall tillämpas 

på de planer och program som kan antas ha 

betydande miljökonsekvenser och i vilka 

förutsättningarna anges för tillstånd för pro-

jekt. Dessutom skall planerna och program-

men basera sig på en lag, förordning eller 

administrativ bestämmelse. I förslaget ingår 

också en allmän bedömningsskyldighet som 

motsvarar 24 § i den nuvarande MKB-lagen 

och som inte skiljer mellan planer och pro-

gram av olika slag utan förutsätter att miljö-

konsekvenserna bedöms i fråga om alla planer 

och program vars genomförande kan ha 

betydande miljökonsekvenser.

  Eftersom tillämpningsområdet för miljöbe-

dömningen regleras utifrån planernas och 

programmens samband med olika projekt och 

av rättsgrunden för beredningen, är det möjligt 

att strategiska planer och program som är 

viktiga med tanke på miljön hänförs till den 

allmänna skyldigheten att utreda och bedöma 

miljökonsekvenserna. På denna punkt 

förändras situationen inte jämfört med 

nuläget.

  Den föreslagna miljöbedömningen i fråga 

om planer och program främjar en utveckling 

av metoder och praxis för konsekvensbe-

dömning och stöder på så sätt också den re-

dan tillämpade bedömningen enligt 24 § i 

MKB-lagen. Om den bedömningsprocess och 

det rapporteringssätt som föreslås också höjer 

nivån på de bedömningar som inte är 

formbundna, stärker detta lagförslagets posi-

tiva miljökonsekvenser.

4.4.     Verkningar för medborgarna

  Ett mål med lagförslaget är att förbättra 

medborgarnas tillgång till information och 

möjligheter till medbestämmande. Genom den 

föreslagna lagen realiseras således den i 

grundlagen förskrivna skyldigheten för det 

allmänna att främja den enskildes möjligheter 

att delta och påverka beslut som gäller honom 

själv och hans livsmiljö. En miljöbedömning i 

fråga om planer och program enligt 

lagförslaget säkerställer öppenheten och 

möjligheterna till medbestämmande bättre än 

den nuvarande 24 § i MKB-lagen.

  Bedömningsskyldigheten enligt lagförslaget 

gäller myndigheter som bereder planer och 

program, och bedömningen gagnar olika 

medborgargrupper i stor utsträckning. Lag-

förslaget garanterar olika medborgargrupper 

lika möjligheter att påverka vid miljöbedöm-

ningen i fråga om planer och program. Enligt 

lagförslaget skall allmänheten ha möjlighet att 

få veta när beredningen av en plan eller ett 

program och av den anknytande miljörap-

porten inleds och att yttra sig om utkastet till 

plan eller program och om miljörapporten.

  En tydlig och lättfattlig miljöbedömning i 

fråga om planer och program samt med-

vetenheten om möjligheterna till medbe-

stämmande skapar de grundläggande förutsätt-

ningarna för olika medborgargruppers 

deltagande. När den föreslagna lagen verk-

ställs bör därför särskild vikt fästas vid hand-

ledningsmaterialet, utvecklingen av metoderna 

för bedömning och deltagande samt planernas 

och programmens begriplighet.

4.5.     Verkningar i fråga om planerings-

praxis

  Ett mål med lagförslaget är att förbättra 

planeringen och planeringspraxis på ett sådant 

sätt att miljökonsekvenserna beaktas i 

tillräcklig grad vid beredningen.

  En lösning som följer lagförslaget medför en 

viss enhetlighet i planeringssystemen, vilket 

sannolikt får en positiv effekt också på 

planeringens kvalitet. De krav som skall ställas 

är så pass flexibla att de kan verkställas utan 

några större ändringar av nuvarande, 

välfungerande planeringsprocesser. Verkstäl-

ligheten ger också en möjlighet att beakta 

särdragen inom olika planeringssystem och 

från fall till fall pröva om t.ex. ytterligare ut-

redning behövs samt att koppla samman 

övervakningen med övervakning som redan 

sker i andra sammanhang.

  Kraven i lagförslaget kan leda till ändrad 

planeringspraxis vid beredningen av planer och 

program där öppenheten, granskningen av 

alternativ och den systematiska konse-

kvensbedömningen har varit bristfällig. En 

enhetlig lagstiftningslösning gör det lättare att 

ordna utbildning, utbyta erfarenheter mellan 

olika planeringssystem och att ge akt på och 

utvärdera bedömningarnas kvalitet.  

  En konsekvensbedömning som smidigt 

kopplas till olika planeringsprogram bidrar till 

att förbättra kvaliteten på planeringen. Vid 

lagberedning identifierades ett antal områden 

inom myndighetsplaneringen där det vore 

särskilt viktigt att beakta miljökonsekvenserna. 

Det är uppenbart att behovet inte begränsar 

sig enbart till det tillämpningsområde för 

miljöbedömning som kan härledas från SEA-

direktivets tillämpningsområde. Därför har 

man i lagförslaget gått in för att bibehålla den 

allmänna skyldighet som anges i den 

nuvarande 24 § i MKB-lagen.

5.       Beredningen av ärendet

5.1.     Beredningen av propositionen

  Miljöministeriet tillsatte den 13 december 

2001 en arbetsgrupp med uppgift att bereda 

verkställandet av SEA-direktivet. I arbets-

gruppen fanns företrädare för handels- och 

industriministeriet, kommunikationsministeriet, 

jord- och skogsbruksministeriet, inri-

kesministeriet, social- och hälsovårdsministe-

riet, finansministeriet, miljöministeriet, Fin-

lands miljöcentral, de regionala miljöcentra-

lerna och Finlands Kommunförbund. Arbets-

gruppen fick i uppdrag att i propositionsform 

bereda ett förslag till behövliga ändringar av 

lagstiftningen och att utreda administrativa och 

andra åtgärder som krävs för verkställandet. 

Genom miljöministeriets brev av den 31 mars 

2003 fick arbetsgruppen vidare i uppdrag att 

bereda de ändringar i lagstiftningen som 

behövs på grund av SEA-protokollet.

  Vid beredningen av förslaget bedömdes 

olika alternativ och effekterna av dem. Ar-

betsgruppen utvärderade lagstiftningstekniska 

alternativ och alternativ som gällde till-

lämpningsområde var för sig, eftersom dessa 

ansågs utgöra de viktigaste principiella frå-

gorna. Under arbetets gång arrangerades två 

seminarier för intressegrupper, och bered-

ningsunderlaget hölls framlagt på miljöför-

valtningens webbplats.

  Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande 

den 27 juni 2003. Det har varit på remiss hos 

ministerierna och andra centrala myndigheter, 

förbunden på landskapsnivå, de regionala 

miljöcentralerna, Finlands Kommunförbund, 

vissa kommuner samt flera intresse- och 

medborgarorganisationer. Miljöministeriet har 

utarbetat ett sammandrag av utlåtandena.

  Merparten av remissinstanserna fann att den 

föreslagna lagstiftningen är nödvändig och att 

den rätta lagstiftningstekniska lösningen är att 

stifta en separat lag om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program. Enligt vissa utlåtanden är lagens 

tillämpningsområde för snävt, enligt andra åter 

för omfattande. I flera utlåtanden föreslogs 

ändringar och tillägg i fråga om detaljer i 

förslaget.

  I utlåtandet från statsrådets kansli ansågs att 

definitionen av administrativ bestämmelse i 

den föreslagna lagen är för snäv. Enligt ju-

stitieministeriet är det viktigt att till vissa delar 

precisera lagens procedurbestämmelser och 

bemyndigande att utfärda förordning.

  I vissa utlåtanden från kommunerna och 

förbunden på landskapsnivå sågs den ändring 

gällande alternativ som föreslagits i markan-

vändnings- och bygglagen som problematisk.

  Denna proposition har beretts utgående från 

utlåtandena och ytterligare utredningar. 

Utkastet till proposition har varit på remiss hos 

ministerierna, Vägförvaltningen, de regionala 

miljöcentralerna, förbunden på landskapsnivå, 

Finlands Kommunförbund, Hu-

vudstadsregionens samarbetsdelegation samt 

vissa medborgar- och intresseorganisationer. 

En del av remissinstanserna ansåg att till-

lämpningsområdet fortfarande var för öppet, i 

synnerhet på grund av att de administrativa 

bestämmelserna inte var tillräckligt exakt de-

finierade.

  Miljöministeriet har utarbetat ett samman-

drag av utlåtandena om propositionen.

  Propositionen bygger på arbetsgruppens 

förslag och på utlåtandena om det och om 

förslaget till proposition.

5.2.     Beredningen av protokollet om stra-

tegiska miljöbedömningar

  Esbokonventionen från Förenta Nationernas 

ekonomiska kommission för Europa trädde i 

kraft den 10 september 1997. Den gäller 

projekt samt underrättelser, informa-

tionsutbyte och överläggningar mellan stater i 

anslutning till planeringen av projekt. Enligt de 

allmänna villkoren i konventionen skall 

parterna i skälig utsträckning sträva efter att 

tillämpa principerna om miljökonsekvensbe-

dömningar även på åtgärdsprogram, planer 

och program.

  När parterna i Esbokonventionen höll sitt 

andra möte i Sofia i februari 2001 beslutade 

de att börja utarbeta ett protokoll om strate-

gisk miljöbedömning. Förhandlingarna in-

leddes i anslutning till ECE i maj 2001 och 

slutfördes i januari 2003. Protokollet god-

kändes och öppnades för undertecknande vid 

den femte ministerkonferensen "Miljö för 

Europa" i Kiev den 21 maj 2003.

  Finland deltog aktivt i förhandlingarna till-

sammans med de andra EU-länderna. Euro-

peiska gemenskapens kommission befull-

mäktigades genom ett beslut av rådet i sep-

tember 2001 att för gemenskapens del delta i 

förhandlingarna i de frågor som faller inom 

dess behörighet. Vid förhandlingarna skulle 

kommissionen särskilt säkerställa konse-

kvensen mellan protokollet och SEA-

direktivet. Eftersom en bakomliggande ut-

gångspunkt för förhandlingarna var att för-

bättra medborgarnas deltagande i överens-

stämmelse med Århuskonventionen och att 

främja bedömningen av påverkan på hälsan i 

överensstämmelse med deklarationen från den 

tredje ministerkonferensen om miljö och hälsa 

i London i juni 1999, deltog flera icke-statliga 

organisationer samt en företrädare för 

Världshälsoorganisationen WHO som obser-

vatörer i förhandlingarna. Sedan protokollet 

undertecknades har genomförandet av det 

förberetts vid möten med signatärerna och i de 

arbetsgrupper som berett protokollet.

  Finland undertecknade protokollet i Kiev 

den 21 maj 2003 sedan det öppnats för un-

dertecknande. För godkännandet begärde ut-

rikesministeriet utlåtanden av de centrala mi-

nisterierna, Finlands miljöcentral, Forsknings- 

och utvecklingscentralen för social- och 

hälsovården, Ålands landskapsstyrelse, 

riksdagens justitieombudsman, justitiekanslern 

i statsrådet, Energimarknadsverket, da-

taombudsmannen, Finlands naturskyddsför-

bund rf, Natur och Miljö rf, Finlands WWF, 

Miljörättsliga Sällskapet i Finland, Central-

förbundet för lant- och skogsbruksproducenter 

MTK, Industrins och Arbetsgivarnas Cen-

tralförbund, Finlands Fackförbunds Central-

organisation samt dessas centrala medlems-

organisationer. I utlåtandena förordades ett 

undertecknande av protokollet, med undantag 

för utlåtandena från Industrins och Ar-

betsgivarnas Centralförbund, Finlands Fack-

förbunds Centralorganisation och vissa av 

deras medlemsorganisationer. I dem ansågs att 

Finland inte bör underteckna protokollet 

eftersom syftena med det nås till alla delar i 

den nationella lagstiftningen och EG-

lagstiftningen.

6.       Andra omständigheter som in-

verkat på propositionens inne-

håll

6.1.     Samband med andra propositioner

  Avsikten är att genomföra EG:s ramdirektiv 

om vatten genom en lag om vattenvårds-

förvaltningen. I lagen föreskrivs om vatten-

vårdsförvaltningen och om därmed samman-

hängande utredningsarbete samt om samar-

bete och deltagande inom vattenförvaltnings-

områdena. Avsikten är dessutom att i lagen 

föreskriva om beredningen av och innehållet i 

förvaltningsplanerna och de åtgärdsprogram 

som utgör en del av dem på ett sådant sätt att 

bestämmelserna också uppfyller kraven i 

SEA-direktivet och motsvarar den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program. En 

proposition om lagen om vattenvårdsförvalt-

ningen (RP 120/2004 rd) överlämnades till 

riksdagen den 11 juni 2004.

6.2.     Samband med internationella 

fördrag

  Förslaget har samband med SEA-direktivet, 

och det behövs för att direktivet skall kunna 

verkställas.

DETALJMOTIVERING

1.       SEA-protokollet och dess för-

hållande till lagstiftningen i 

Finland

  Ingress. I ingressen till protokollet anges de 

viktigaste dokumenten som protokollet har sin 

bakgrund i: slutsatserna från FN:s konferens 

om miljö och utveckling, Riodeklarationen och 

Agenda 21, samt resultatet av den tredje 

ministerkonferensen om miljö och hälsa och 

världstoppmötet i Johannesburg om hållbar 

utveckling. I ingressen nämns också 

Århuskonventionen samt Esbokonventionen, 

inom ramen för vilken SEA-protokollet har 

utarbetats.

  Artikel 1. Mål. Protokollets mål är att med 

hjälp av strategisk miljöbedömning och all-

mänhetens deltagande i anslutning till den 

bidra till att hänsyn till miljön inbegripet hälsan 

tas under övervägande vid utarbetandet av 

planer, program, politiska riktlinjer och 

lagstiftning.

  En bestämmelse som motsvarar artikel 1 i 

protokollet ingår i MKB-lagen, vars syfte är 

att främja bedömningen och ett enhetligt be-

aktande av miljökonsekvenser vid planering 

och beslutsfattande och samtidigt öka med-

borgarnas tillgång till information och deras 

möjligheter till medbestämmande. Ett syfte 

med motsvarande innehåll anges i SEA-

direktivet och föreslås ingå i 1 § i den före-

slagna lagen om bedömning av miljökonse-

kvenserna av myndigheters planer och pro-

gram.

  Artikel 2. Definitioner. I artikeln definieras 

begrepp som är viktiga för tillämpningen av 

protokollet: konventionen, part, upphovspart, 

utsatt part, planer och program, strategisk 

miljöbedömning, påverkan på miljön inbe-

gripet hälsan samt allmänheten.

  Artikel 3. Allmänna bestämmelser. I punkt 

1 i artikeln förbinder sig parterna att införa 

nödvändiga lagar och andra författningar och 

vidta andra åtgärder för att klart och öppet 

genomföra bestämmelserna i protokollet. 

  Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part 

sträva efter att se till att tjänstemän och myn-

digheter bistår och vägleder allmänheten i de 

frågor som omfattas av protokollet. Om 

myndigheternas allmänna rådgivningsskyl-

dighet föreskrivs i förvaltningslagen. Enligt 8 § 

i förvaltningslagen skall förvaltningsmyn-

digheterna enligt behov ge sina kunder råd 

samt svara på frågor och förfrågningar som 

gäller uträttandet av ärenden.

  Enligt punkt 3 i artikeln skall varje part på 

lämpligt sätt erkänna och stödja föreningar, 

organisationer och grupper som främjar skydd 

av miljön inbegripet hälsan.

  Enligt punkt 4 i artikeln påverkar protokollet 

inte en parts rätt att bibehålla eller vidta 

ytterligare åtgärder i frågor som omfattas av 

protokollet.

  Enligt punkt 5 i artikeln skall varje part 

främja målen för protokollet i relevanta in-

ternationella beslutsprocesser och inom ramen 

för arbetet i relevanta internationella or-

ganisationer.

  Enligt punkt 6 i artikeln skall varje part se till 

att den som utövar en rättighet i enlighet med 

protokollet inte bestraffas, förföljs eller 

trakasseras på något sätt för sitt engagemang. 

Denna bestämmelse begränsar ändå inte na-

tionella domstolars rätt att tilldela rimliga rät-

tegångskostnader.

  Enligt punkt 7 i artikeln skall allmänheten 

kunna utöva sina rättigheter i enlighet med 

protokollet utan att diskrimineras på grund av 

nationalitet eller hemvist eller, när det gäller 

juridiska personer, var personen har sitt regi-

strerade säte eller ett faktiskt centrum för sin 

verksamhet.

  Bestämmelserna i artikel 3 föranleder inga 

ändringar av lagstiftningen. Till innehållet 

motsvarar artikeln artikel 3 i Århuskonven-

tionen, för vilken redogörs närmare i den 

proposition till riksdagen som gäller godkän-

nande och sättande i kraft av Århuskonven-

tionen (RP 165/2003 rd). Den ifrågavarande 

lagen (866/2004) träder i kraft i november 

2004.

  Artikel 4. Tillämpningsområde avseende 

planer och program. I artikeln anges de pla-

ner och program för vilka en strategisk mil-

jöbedömning enligt protokollet skall göras.

  Enligt punkt 1 i artikeln skall varje part se till 

att en strategisk miljöbedömning görs för de 

planer och program som avses i punkterna 

2-4 i artikeln och som kan antas medföra en 

betydande påverkan på miljön inbegripet häl-

san.

  I punkt 2 i artikeln anges de planer och 

program för vilka en strategisk miljöbedöm-

ning alltid skall utföras. Sådana är planer och 

program som utarbetas för jord- och skogs-

bruk, fiske, energi, industri och gruvindustri, 

transporter, regional utveckling, avfallshan-

tering, vattenförvaltning, telekommunikatio-

ner, turism samt fysisk planering eller mark-

användning och i vilka förutsättningarna anges 

för kommande tillstånd för projekt enligt 

bilaga I och andra projekt enligt bilaga II för 

vilka en miljökonsekvensbedömning måste 

göras enligt nationell lagstiftning. Projektför-

teckningarna i bilaga I och II till protokollet 

bygger på MKB-direktivet.

  Enligt punkt 3 i artikeln skall en strategisk 

miljöbedömning göras för planer och program 

som inte omfattas av punkt 2 och i vilka 

förutsättningarna anges för kommande 

tillstånd för projekt, om parten beslutar detta i 

enlighet med artikel 5.1.

  Enligt punkt 4 i artikeln skall för planer och 

program som avses i punkt 2 och i vilka 

användningen av små områden på lokal nivå 

fastställs samt för mindre ändringar i planer 

och program som avses i punkt 2 en strategisk 

miljöbedömning göras endast om parten 

beslutar detta i enlighet med artikel 5.

  I punkt 5 i artikeln anges de planer och 

program som inte omfattas av protokollet. 

Dessa är planer och program som endast syf-

tar till att tjäna nationellt försvar eller civil 

beredskap samt finansiella planer eller bud-

getplaner och budgetprogram.

  Artikel 4 i protokollet motsvarar till inne-

hållet artikel 3 i SEA-direktivet, och motsva-

rande bestämmelser föreslås ingå i 4 och 7 § i 

den föreslagna lagen om bedömning av mil-

jökonsekvenserna av myndigheters planer och 

program.

  Artikel 5. Bedömning av tillämpning. Varje 

part skall avgöra om planer eller program som 

avses i artikel 4.3 och 4.4 kan antas medföra 

en betydande påverkan på miljön inbegripet 

hälsan, antingen genom att undersöka varje 

enskilt fall, genom att specificera typer av 

planer och program eller genom att kombinera 

båda dessa tillvägagångssätt. Därvid skall 

parten alltid beakta de kriterier som anges i 

bilaga III till protokollet. Sådana kriterier är 

bl.a. planens eller programmets betydelse för 

främjandet av en hållbar utveckling, i vilken 

utsträckning planen eller programmet anger 

förutsättningarna för projekt eller påverkar 

andra planer och program samt arten av 

påverkan på miljön.

  Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part se till 

att de miljö- och hälsomyndigheter som avses 

i artikel 9.1 konsulteras under de förfaranden 

som avses i punkt 1 ovan.

  Enligt punkt 3 i artikeln skall varje part i 

lämplig utsträckning sträva efter att ge den 

berörda allmänheten tillfälle att delta i be-

dömningen av tillämpningen av protokollet för 

planer och program i enlighet med denna 

artikel.

  Enligt punkt 4 i artikeln skall varje part se till 

att allmänheten via offentliga meddelanden 

eller på annat lämpligt sätt, t.ex. på elektronisk 

väg, i ett lämpligt skede kan få tillgång till 

slutsatserna från de förfaranden som avses i 

punkt 1, inbegripet motivering om någon 

strategisk miljöbedömning inte krävs.

  Artikel 5 och bilaga III i protokollet mot-

svarar till innehållet artikel 3 och bilaga II i 

SEA-direktivet, och motsvarande bestäm-

melser föreslås ingå i 5 § i den föreslagna la-

gen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  Artikel 6. Fastställande av informationens 

omfattning. Enligt artikeln skall varje part se 

till att samråd sker med de miljö- och hälso-

myndigheter som avses i artikel 9.1 vid fast-

ställandet av vilka uppgifter en miljörapport 

skall innehålla. Varje part skall i lämplig ut-

sträckning sträva efter att ge den berörda 

allmänheten tillfälle att delta vid fastställandet 

av uppgifterna.

  En bestämmelse som gäller samråd med 

myndigheter och som motsvarar artikel 6 i 

protokollet ingår i artikel 3.6 i SEA-direktivet. 

Om samråd med myndigheter och information 

till allmänheten föreskrivs i 8 § i den 

föreslagna lagen om bedömning av mil-

jökonsekvenserna av myndigheters planer och 

program.

  Artikel 7. Miljörapporter. Artikeln gäller 

innehållskraven för den miljörapport som ut-

arbetas vid en strategisk miljöbedömning. I 

miljörapporten skall beskrivas den betydande 

påverkan på miljön inbegripet hälsan som 

genomförandet av planen eller programmet 

och dess rimliga alternativ kan antas medföra. 

Rapporten skall innehålla de uppgifter som 

anges i bilaga IV till protokollet i den 

utsträckning som är rimlig med beaktande av 

aktuella kunskaper och bedömningsmetoder, 

planens eller programmets innehåll och de-

taljeringsgrad, var i beslutsprocessen planen 

eller programmet befinner sig, allmänhetens 

intresse och det beslutande organets informa-

tionsbehov. Uppgifter som anges i bilaga IV är 

bl.a. planens eller programmets innehåll, 

huvudsakliga syfte och dess samband med 

andra planer och program, den sannolika ut-

vecklingen av tillståndet hos miljön om planen 

eller programmet inte genomförs, hur miljömål 

har beaktats under utarbetandet av planen 

eller programmet, den betydande påverkan på 

miljön som kan antas uppkomma, åtgärder för 

att förebygga eller minska den negativa 

påverkan på miljön, skälen till valet av de 

alternativ som behandlats samt åtgärder för 

övervakning av påverkan på miljön. Dessutom 

skall varje part se till att miljörapporterna är 

av en kvalitet som motsvarar de krav som 

fastställs i protokollet.

  Bestämmelser som motsvarar artikel 7 och 

bilaga IV i protokollet ingår i artiklarna 5 och 

12 och bilaga I i SEA-direktivet. Motsvarande 

bestämmelser föreslås ingå i 8 § i den fö-

reslagna lagen om bedömning av miljökon-

sekvenserna av myndigheters planer och 

program.

  Artikel 8. Allmänhetens deltagande. Enligt 

punkterna 1 och 2 i artikeln skall varje part se 

till att allmänheten i ett tidigt och lämpligt 

skede, när alla alternativ fortfarande är möj-

liga, får tillfällen att delta på ett meningsfullt 

sätt i den strategiska miljöbedömningen av 

planer och program. Varje part skall se till att 

utkastet till planen eller programmet samt 

miljörapporten görs allmänt tillgängliga i ett 

lämpligt skede på elektronisk väg eller på 

annat lämpligt sätt.

  Enligt punkterna 3 och 4 i artikeln skall 

varje part se till att man med tanke på delta-

gande och framförande av synpunkter defini-

erar den berörda allmänheten inklusive icke-

statliga organisationer och att den allmänhet 

som definierats på detta sätt får tillfälle att 

framföra sina synpunkter på utkastet till plan 

eller program och miljörapporten inom en 

rimlig tidsfrist.

  Enligt punkt 5 i artikeln skall varje part se till 

att de närmare bestämmelserna för hur 

allmänheten skall informeras och hur samrådet 

med allmänheten skall ske fastställs och görs 

allmänt tillgängliga med beaktande i lämplig 

utsträckning av bilaga V. Där anges bl.a. 

uppgifter om den föreslagna planen eller det 

föreslagna programmet och den myndighet 

som skall godkänna planen eller programmet 

samt uppgifter om beredningen av planen eller 

programmet och miljörapporten, inbegripet 

allmänhetens möjligheter att ta del av 

information och att delta i beredningen.

  I artikel 6 i SEA-direktivet föreskrivs på 

motsvarande sätt som i artikel 8 i protokollet 

om allmänhetens deltagande och samråd med 

allmänheten. Motsvarande bestämmelser fö-

reslås ingå i 9 § i den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program.

  Artikel 9. Samråd med miljö- och hälso-

myndigheter. Varje part skall utse de myn-

digheter med vilka samråd skall äga rum och 

som på grund av sitt särskilda miljö- eller 

hälsoansvar kan antas beröras av den påver-

kan på miljön inbegripet hälsan som följer av 

genomförandet av planen eller programmet. 

Utkastet till plan eller program och miljörap-

porten skall göras tillgängliga för dessa myn-

digheter. Varje part skall se till att de utsedda 

myndigheterna i ett tidigt och lämpligt skede 

och på ett meningsfullt sätt får tillfälle att yttra 

sig om utkastet till plan eller program och 

miljörapporten. Varje part skall fastställa de 

närmare bestämmelserna för hur de utsedda 

myndigheterna skall informeras och hur sam-

rådet med dessa myndigheter skall ske.

  Bestämmelser som motsvarar artikel 9 i 

protokollet ingår i artikel 6 i SEA-direktivet. 

Där preciseras hälsomyndigheterna ändå inte 

separat. Bestämmelser om samråd med myn-

digheter föreslås ingå i 9 § i den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  Artikel 10. Gränsöverskridande samråd. 

Artikeln gäller förfaringssätten i de fall då 

genomförandet av en plan eller ett program 

kan antas medföra betydande gränsöverskri-

dande påverkan på miljön inbegripet hälsan.

  I punkt 1 i artikeln sägs att om en upp-

hovspart anser att genomförandet av en plan 

eller ett program kan antas medföra betydande 

gränsöverskridande påverkan på miljön 

inbegripet hälsan eller om en part som kan 

antas komma att påverkas begär det, skall 

upphovsparten på ett så tidigt stadium som 

möjligt innan planen eller programmet god-

känns underrätta den utsatta parten om kon-

sekvenserna.

  Enligt punkt 2 i artikeln skall denna under-

rättelse bl.a. innehålla utkastet till plan eller 

program och miljörapporten, med information 

om vilken gränsöverskridande påverkan på 

miljön inbegripet hälsan planen eller pro-

grammet kan medföra, och information om 

beslutsprocessen, med en rimlig tidsplan för 

när kommentarer kan lämnas.

  Enligt punkt 3 i artikeln skall den utsatta 

parten inom den tid som anges i underrättelsen 

meddela upphovsparten om den önskar 

samråda innan planen eller programmet god-

känns. I så fall skall de berörda parterna inleda 

samråd om den gränsöverskridande påverkan 

som genomförandet av planen eller 

programmet kan antas medföra och om de 

åtgärder som förutses för att förebygga, 

minska eller mildra negativ påverkan.

  Enligt punkt 4 i artikeln skall, om sådana 

samråd äger rum, de berörda parterna komma 

överens om de närmare arrangemangen för att 

säkerställa att allmänheten och de myndigheter 

som avses i artikel 9.1 i den utsatta parten 

informeras och får tillfälle att yttra sig om 

utkastet till plan eller program och miljö-

rapporten inom en rimlig tidsfrist.

  Bestämmelser som motsvarar artikel 10 i 

protokollet ingår i artikel 7 i SEA-direktivet 

och i 10 § i den föreslagna lagen om bedöm-

ning av miljökonsekvenserna av myndigheters 

planer och program.

  Artikel 11. Beslut. Varje part skall vid an-

tagandet av en plan eller ett program se till att 

vederbörlig hänsyn tas till slutsatserna från 

miljörapporten, de åtgärder som vidtagits för 

att förebygga, minska eller mildra negativ 

påverkan som anges i miljörapporten och de 

synpunkter som inkommit i enlighet med 

artiklarna 8-10.

  Enligt punkt 2 i artikeln skall varje part när 

en plan eller ett program antas se till att all-

mänheten, de myndigheter som avses i artikel 

9.1 och de parter med vilka samråd har ägt 

rum i enlighet med artikel 10 informeras. De 

skall få tillgång till planen eller programmet 

med ett utlåtande som sammanfattar hur 

miljöaspekterna inbegripet hälsoaspekterna har 

integrerats, hur de synpunkter som inkommit i 

enlighet med artiklarna 8-10 har beaktats 

samt skälen till att planen eller programmet 

valts mot bakgrund av rimliga alternativ som 

diskuterats.

  I artiklarna 8 och 9 i SEA-direktivet ingår 

motsvarande bestämmelser som i artikel 11 i 

protokollet. Motsvarande bestämmelser före-

slås ingå i 11 § i den föreslagna lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program.

  Artikel 12. Övervakning. Varje part skall 

övervaka den betydande påverkan på miljön 

inbegripet hälsan som de planer och program 

som antagits leder till för att, bland annat, i ett 

tidigt skede kunna identifiera oförutsedd 

negativ påverkan och kunna vidta lämpliga 

avhjälpande åtgärder. Resultaten från över-

vakningen skall hållas tillgängliga i enlighet 

med nationell lagstiftning för de myndigheter 

som avses i artikel 9.1 och allmänheten.

  Artikel 10 i SEA-direktivet innehåller be-

stämmelser om övervakning, och motsvarande 

bestämmelser föreslås ingå i 12 § i den fö-

reslagna lagen om bedömning av miljökon-

sekvenserna av myndigheters planer och 

program. Uppgifter som hänför sig till över-

vakningen av miljökonsekvenserna av planer 

och program som myndigheter bereder skall i 

Finland vara offentliga handlingar som var och 

en har rätt att ta del av enligt lagen om 

offentlighet i myndigheternas verksamhet 

(621/1999). Enligt lagen är myndigheterna 

också skyldiga att se till att handlingarna är 

behörigen tillgängliga samt att producera och 

sprida information. I praktiken blir handling-

arna också mer tillgängliga tack vare att det 

allt mer har blivit praxis att publicera dem i 

elektronisk form.

  Artikel 13. Politiska riktlinjer och lagstift-

ning. Varje part skall sträva efter att se till att 

hänsyn till miljön inbegripet hälsan övervägs 

och i lämplig utsträckning integreras när parten 

på det nationella planet utarbetar förslag till 

politiska riktlinjer och lagstiftning som kan 

antas medföra betydlig påverkan på miljön 

inbegripet hälsan. På så sätt övervägs lämpliga 

principer och beståndsdelar i protokollet. 

Varje part skall där så är lämpligt fastställa 

praktiska former för övervägande och 

integration av miljöhänsyn, varvid behovet av 

öppenhet i beslutsprocessen skall beaktas. 

Parterna skall vidare rapportera om tillämp-

ningen av denna artikel till konventionens 

partsmöte.

  SEA-direktivet har ingen bestämmelse som 

motsvarar artikel 13 i protokollet och som 

gäller beaktandet av miljöaspekter när förslag 

till politiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas. 

En bestämmelse med motsvarande innehåll 

om beredning av förslag till åtgärdsprogram 

och politiska riktlinjer ingår i 3 § i den 

föreslagna lagen om bedömning av mil-

jökonsekvenserna av myndigheters planer och 

program. Paragrafen motsvarar bestämmelser 

i 24 § i den nuvarande MKB-lagen. När det 

gäller lagberedningen har miljökon-

sekvensbedömningen beaktats i anvisningarna 

för beredning av regeringspropositioner, och 

dessutom har anvisningar om hur miljö-

aspekter skall beaktas i lagberedningen getts 

genom statsrådets principbeslut från 1998 om 

bedömning av miljökonsekvenserna av lag-

förslag. Principbeslutet gavs i anslutning till 

statsrådets program för utveckling av lagbe-

redningen.

  Artikel 14. Esbokonventionens partsmöte i 

dess egenskap av partsmöte till detta proto-

koll. Esbokonventionens partsmöte skall agera 

som partsmöte till protokollet. Esbokon-

ventionens första partsmöte i dess egenskap 

av partsmöte till protokollet skall hållas senast 

ett år efter det att protokollet har trätt i kraft; 

om ett partsmöte för Esbokonventionen är 

planerat för den perioden skall Esbokon-

ventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll hållas i anslutning 

till detta. Därefter skall Esbokonventionens 

partsmöte i dess egenskap av partsmöte till 

protokollet hållas i anslutning till Esbo-

konventionens partsmöten, om inte Esbo-

konventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till protokollet beslutar annat. Parter 

i Esbokonventionen som inte är parter i 

protokollet får delta som observatörer i alla 

sammanträden som Esbokonventionens 

partsmöte håller i dess egenskap av partsmöte 

till protokollet. När Esbokonventionens 

partsmöte agerar i egenskap av partsmöte till 

protokollet skall endast parter i protokollet 

delta i beslut i enlighet med protokollet. Hittills 

har det första mötet med protokollets 

signatärer ordnats i Cavtat i Kroatien den 1 

juni 2004. Partsmötet till protokollet skall re-

gelbundet granska genomförandet av proto-

kollet. Det som i synnerhet skall granskas är 

politiska riktlinjer och metoder för strategisk 

miljöbedömning samt erfarenheterna av be-

dömningen och genomförandet av protokollet.

  Artikel 15. Protokollets ställning i förhål-

lande till andra internationella överenskom-

melser. I artikeln sägs att bestämmelserna i 

protokollet inte påverkar tillämpningen av 

Esbokonventionen och Århuskonventionen.

  Artikel 16. Rösträtt. Varje part i protokollet 

skall ha en röst vid mötet. Dessutom får regi-

onala organisationer för ekonomisk integration 

utöva sin rösträtt i frågor inom sina be-

hörighetsområden. Organisationerna har ett 

antal röster som motsvarar det antal med-

lemsstater i organisationen som är parter i 

protokollet. De får inte utöva sin rösträtt om 

deras medlemsstater utövar sin, och vice ver-

sa.

  Artikel 17. Sekretariatet. Det sekretariat 

som inrättas genom artikel 13 i Esbokonven-

tionen skall agera som sekretariat för proto-

kollet, och artikel 13 a-c i Esbokonventionen 

om sekretariatets uppgifter skall med be-

hövliga ändringar gälla även för protokollet.

  Artikel 18. Bilagor. Bilagorna till protokollet 

utgör en integrerad del av det. Bilagorna I och 

II till protokollet innehåller förteckningar över 

de projekt som avses i artikel 4.2 och för vars 

del förutsättningarna för kommande tillstånd 

anges i en plan eller ett program. Bilaga III till 

protokollet innehåller kriterier för att avgöra 

om påverkan på miljön inbegripet hälsan kan 

antas vara betydande i enlighet med artikel 

5.1. I bilaga IV till protokollet ingår de 

uppgifter som miljörapporten skall innehålla 

enligt artikel 7.2. I bilaga V till protokollet 

anges de uppgifter som avses i artikel 8.5 och 

som i lämplig utsträckning skall beaktas när 

allmänheten informeras om den strategiska 

miljöbedömningen. För innehållet i bilagorna 

redogörs till behövliga delar närmare i 

samband med artiklarna i fråga.

  Artikel 19. Ändringar i protokollet. Varje 

part får föreslå ändringar i protokollet. Det 

förfarande som fastställs i artiklarna 14.2-

14.5 i Esbokonventionen för hur ändringar i 

Esbokonventionen skall föreslås, antas och 

träda i kraft skall med behövliga ändringar 

gälla även för ändringar i protokollet. När det 

gäller protokollet skall dessutom de tre fjär-

dedelar av parterna som krävs för att en änd-

ring skall träda i kraft för parter som har rati-

ficerat, godkänt eller godtagit ändringen be-

räknas på antalet parter när ändringen antogs.

  Artikel 20. Tvistlösning. De bestämmelser 

om tvistlösning som fastställs i artikel 15 i 

Esbokonventionen skall med behövliga änd-

ringar gälla även för protokollet.

  Artikel 21. Undertecknande. Detta protokoll 

har varit öppet för undertecknande i Kiev, 

Ukraina, från den 21 till den 23 maj 2003 och 

därefter i Förenta Nationernas högkvarter i 

New York till den 31 december 2003 av stater 

som är medlemmar av Ekonomiska 

kommissionen för Europa liksom av stater 

som har konsultativ status vid Ekonomiska 

kommissionen för Europa i enlighet med 

Ekonomiska och sociala rådets resolution den 

28 mars 1947. Protokollet kan undertecknas 

också av regionala organisationer för 

ekonomisk integration sammansatta av 

suveräna stater som är medlemmar av Eko-

nomiska kommissionen för Europa till vilka 

dess medlemsstater har överlåtit behörighet i 

frågor som regleras i protokollet. Protokollet 

har till den 18 december 2003 undertecknats 

av 36 stater och Europeiska gemenskapen.

  Artikel 22. Depositarie. Förenta Nationer-

nas generalsekreterare skall vara depositarie 

för protokollet.

  Artikel 23. Ratifikation, godtagande, god-

kännande och anslutning. Artikeln innehåller 

sedvanliga bestämmelser om ratifikation, 

godtagande och godkännande av protokollet 

samt anslutning till det. Stater som inte avses i 

artikel 21 får ansluta sig till protokollet efter 

godkännande av Esbokonventionens parts-

möte i dess egenskap av partsmöte till proto-

kollet.

  Organisationer som blir parter i protokollet 

utan att någon av deras medlemsstater är part 

skall vara bundna av alla förpliktelser enligt 

protokollet. Om en medlemsstat i en organi-

sation för ekonomisk integration i sin egen-

skap av stat är part i protokollet skall organi-

sationen och dess medlemsstater besluta om 

hur ansvaret för fullgörandet av förpliktelserna 

enligt protokollet skall fördelas dem emellan. I 

sådana fall med överlappande behörighet får 

organisationen och dess medlemsstater inte 

utöva rättigheter enligt protokollet samtidigt. 

En organisation skall i sina ratifikations-, 

godtagande-, godkännande- eller 

anslutningsinstrument uppge omfattningen av 

sin behörighet. När denna proposition 

överlämnas har protokollet ännu inte ratifice-

rats av en enda stat eller av EG.

  Artikel 24. Ikraftträdande. Protokollet trä-

der i kraft den nittionde dagen efter den dag 

då det sextonde ratifikations-, godtagande-, 

godkännande- eller anslutningsinstrumentet 

deponerades. Som ett sådant instrument skall 

inte räknas ett instrument som deponerats av 

en regional organisation för ekonomisk in-

tegration. För stater och organisationer som 

ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig 

till protokollet efter det att dessa ovan nämnda 

sexton instrument har deponerats, träder 

protokollet i kraft den nittionde dagen efter 

den dag då staten eller organisationen 

deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, 

godkännande- eller anslutningsinstrument.

  Artikel 25. Frånträde. En part kan frånträda 

protokollet tidigast efter utgången av fyra år 

räknat från den dag då protokollet trädde i 

kraft för partens vidkommande. Härefter är 

ett frånträde möjligt när som helst. Protokollet 

frånträds genom ett skriftligt meddelande till 

depositarien, och frånträdet träder i kraft nittio 

dagar efter den dag då depositarien mottog 

meddelandet. När det gäller strategiska 

miljöbedömningar i enlighet med protokollet 

som inletts innan frånträdet trätt i kraft 

påverkar frånträdet inte tillämpningen av ar-

tiklarna 5-9, som gäller bedömning av till-

lämpning och utarbetande av miljörapporter i 

fråga om planer och program, artikel 11, som 

gäller antagande av planer och program, eller 

artikel 13, som gäller integrering av miljö-

aspekter när politiska riktlinjer och lagstiftning 

utarbetas. Frånträdet påverkar inte heller 

tillämpningen av artikel 10, som gäller 

gränsöverskridande samråd, i fråga om un-

derrättelser eller begäran som lämnats innan 

frånträdet trätt i kraft.

  Artikel 26. Autentiska texter. De engelska, 

franska och ryska texterna är protokollets gil-

tiga texter.

2.       Lagförslag

2.1.     Lagen om bedömning av 

miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program

  1 §. Syfte. Syftet med lagförslaget är att 

främja beaktandet av miljöaspekter när planer 

och program bereds. Miljökonsekvenserna av 

planer och program som kan antas ha 

betydande effekter på miljön skall utredas och 

bedömas mer systematiskt än nu. Samtidigt 

säkerställs allmänhetens tillgång till in-

formation och möjligheter att delta i miljöbe-

dömningen i fråga om planer och program. 

Lagen gäller planer och program som bereds 

av myndigheter.

  2 §. Definitioner. I paragrafen definieras de 

centrala begrepp som skall användas inom 

miljöbedömningen.

  1) Begreppet myndighet motsvarar begrep-

pet myndighet enligt 2 § i förvaltningslagen 

(434/2003) och bestäms i regel utifrån upp-

gifternas art. Kommunala myndigheter är vid 

sidan av kommunens kollegiala organ också 

bl.a. affärsverk som producerar kommunala 

tjänster, t.ex. det kommunala vattenverket och 

trafikverket vilka hör till kommunens or-

ganisation. Om produktionen av kommunala 

tjänster har ordnats under privaträttsliga for-

mer t.ex. genom att tjänsterna tillhandahålls av 

ett aktiebolag där kommunen är delägare, är 

ett sådant aktiebolag inte en myndighet som 

avses i förvaltningslagen om det inte sköter 

myndighetsuppgifter. Som myndigheter räknas 

även statliga inrättningar som bedriver 

affärsverksamhet och som avses i lagen om 

statliga affärsverk (1185/2002) och i lagar om 

ett visst affärsverk, offentligrättsliga föreningar 

samt enskilda då de sköter offentliga 

förvaltningsuppgifter.

  2) Definitionen av miljökonsekvenser är till 

innehållet densamma som i MKB-lagen och 

motsvarar SEA-direktivet och SEA-

protokollet.

  3) Med miljöbedömning avses en bedöm-

ning enligt 8-11 § i den föreslagna lagen där 

betydande miljökonsekvenser utreds och 

bedöms, en miljörapport utarbetas, myndig-

heter och allmänheten hörs om utkastet till 

plan eller program och om miljörapporten, 

miljörapporten och resultaten av samrådet 

beaktas samt information ges om beslutet. Det 

föreslagna förfarandet uppfyller kraven i SEA-

direktivet och SEA-protokollet.

  4) Med miljörapport avses en utredning och 

bedömning av de miljökonsekvenser en plan 

eller ett program och undersökta alternativ har 

samt av hur betydande dessa konsekvenser är. 

Den myndighet som ansvarar för beredningen 

av en plan eller ett program skall också 

ansvara för utarbetandet av miljörapporten.

  5) Med myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program avses en myndighet som har 

till uppgift att bereda en plan eller ett program 

som avses i denna lag. Om flera myndigheter 

har fått samma uppgift och skall sköta den 

tillsammans, skall myndigheterna sinsemellan 

komma överens om vilken av myndigheterna 

som är ansvarig myndighet enligt denna lag.

  6) Med begreppet allmänheten definieras de 

som enligt det föreslagna 8 § 2 mom. har rätt 

att få information om att beredningen av en 

plan eller ett program och av den anknytande 

miljörapporten har inletts och de som enligt 9 

§ 1 mom. har rätt att ta del av utkastet till plan 

eller program och miljörapporten samt att 

yttra sig om dem. Begreppet täcker fysiska 

personer, sammanslutningar av fysiska 

personer och olika grupper samt företag och 

medborgar- och intresseorganisationer. 

Dessutom inbegriper begreppet stiftelser. 

"Allmänheten" omfattar således större grupper 

än parter. I begreppet ingår inte myndigheter. 

Det redan vedertagna begreppet intressent 

som finns i markanvändnings- och bygglagen 

är inte lämpligt att använda i detta 

sammanhang, eftersom det omfattar också 

myndigheter. 

  De som räknas till allmänheten skall när in-

formation ges vid inledandet av beredningen 

vara desamma som de som enligt det före-

slagna 9 § 1 mom. skall ges tillfälle att yttra sig 

om utkastet till plan eller program och om den 

anknytande miljörapporten innan planen eller 

programmet godkänns. Vilka som skall räknas 

till allmänheten bestäms i praktiken från fall till 

fall utifrån frågans betydelse och utifrån den 

lagstiftning om planen eller programmet som 

skall följas vid informationen eller, om sådan 

lagstiftning saknas, utifrån förvaltningslagen.

  3 §. Allmän skyldighet att utreda miljökon-

sekvenserna. En utgångspunkt för lagförslaget 

är att i samma lag skriva in den bestämmelse 

om bedömning av planers och programs 

miljökonsekvenser som finns i den nuvarande 

MKB-lagen samt de bestämmelser om 

miljöbedömning som SEA-direktivet för-

utsätter. Samtidigt ändras 24 § i den nuva-

rande MKB-lagen på så sätt att där hänvisas 

till den föreslagna lagen om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program, där det föreskrivs om bedöm-

ningen av miljökonsekvenserna av myndig-

heters planer och program.  

  Paragrafen innehåller motsvarande allmänna 

utredningsskyldighet som ingår i den nu-

varande 24 § i MKB-lagen och enligt vilken 

statliga och kommunala myndigheter i till-

räcklig utsträckning skall utreda och bedöma 

miljökonsekvenserna av planer och program 

som de bereder. En bedömning skall göras i 

fråga om planer och program vars genomfö-

rande kan ha betydande miljökonsekvenser. 

Miljöministeriet har meddelat närmare an-

visningar i frågan med stöd av 24 § 2 mom. i 

MKB-lagen. Dessa anvisningar kan fortfa-

rande användas som hjälp när bedömningar 

planeras och genomförs. Miljökonsekvenserna 

skall utredas och bedömas i den omfattning 

och med den exakthet som beslutsprocessen i 

respektive fall kräver. Bedömningen skall 

göras som ett led i den övriga beredningen av 

planen eller programmet, och där ingår att i 

nödvändig omfattning utreda alternativ och 

verkningarna av dem samt samarbete mellan 

och medverkan av olika aktörer.

  Paragrafen skall tillämpas på planer och 

program som bereds inom olika sektorer och 

som inte skall bedömas utifrån 4 och 5 § i den 

föreslagna lagen. På dem tillämpas således inte 

de föreslagna 8-12 §. Skyldigheten att utreda 

och bedöma gäller både planering inom en viss 

sektor och planering som skall samordnas. 

Planer och program vars genomförande kan 

ha betydande miljökonsekvenser är bl.a. 

sådana som gäller skatte-, avgifts- och 

stödpolitik, miljö-, energi-, trafik- och 

industripolitik samt jord- och skogsbrukspo-

litik. I paragrafen avses dessutom planer som 

gäller förvaltningens verksamhet och ekonomi 

samt olika regionala utvecklingsplaner.

  I paragrafens andra moment finns ett be-

myndigande att vid behov genom förordning 

av statsrådet utfärda närmare bestämmelser 

om utredningen och bedömningen av miljö-

konsekvenserna av planer och program. Detta 

motsvarar det bemyndigande i 24 § i den 

nuvarande MKB-lagen som föreslås bli ändrad 

som gäller statsrådets rätt att meddela 

allmänna anvisningar om bedömningen av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program.

  4 §. Planer och program som förutsätter en 

miljöbedömning. I paragrafen definieras de 

planer och program som alltid förutsätter en 

miljöbedömning och anknytande uppföljning 

enligt SEA-direktivet och 8-12 § i den före-

slagna lagen, eftersom de enligt definitionen i 

direktivet kan antas ha betydande miljökon-

sekvenser. Direktivets tillämpningsområde 

anges i artikel 2 punkt a och artikel 3 i direk-

tivet. Till tillämpningsområdet hör också 5 §, 

som anger vilka planer och program som en-

ligt prövning kan ingå i tillämpningsområdet.

  Enligt 1 mom. skall en miljöbedömning 

göras i fråga om en plan eller ett program som 

bereds av en myndighet, om skyldigheten att 

utarbeta planen eller programmet baserar sig 

på en lag, förordning eller administrativ 

bestämmelse. Ingen miljöbedömning krävs i 

fråga om planer och program där beredningen 

är frivillig.

  Dessutom skall en plan eller ett program 

som avses i 1 mom. uppfylla något av villko-

ren i 1 mom. 1-2 punkten. Enligt 1 punktens 

tillämpningsvillkor skall en miljöbedömning 

alltid göras om planen eller programmet 

bereds inom en sektor som avses i 1 mom. 1 

punkten. Sektorerna är desamma som i SEA-

direktivet, dock så att regionutvecklingen, som 

täcker flera olika sektorer, för tydlighetens 

skull nämns separat. Förteckningen över 

sektorer utökas med miljöskydd och 

naturvård, eftersom planer och program som 

gäller dem ofta kan antas ha betydande 

miljökonsekvenser. Utarbetandet av dem 

bygger ofta också på EG-rättsakter.

  I de planer och program som avses i 1 

mom. 1 punkten skall också anges förutsätt-

ningarna för tillstånd för projekt. I SEA-

direktivet har angivandet av förutsättningar 

kopplats till beslut om tillstånd för projekt som 

anges i bilagorna I och II till MKB-direktivet. I 

förslaget till lag om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program har ingen sådan koppling gjorts, 

eftersom Finland inte har någon motsvarande 

projektförteckning som i bilaga II till 

direktivet, utan också andra projekt som kan 

antas ha betydande miljökonsekvenser kan 

förutsättas genomgå ett MKB-förfarande. En 

plan eller ett program anses ange 

förutsättningarna för kommande tillstånd för 

projekt t.ex. om planen eller programmet är en 

förutsättning för att ett projekt eller grupper av 

projekt skall börja planeras. Villkoret uppfylls 

också om planen eller programmet eller 

lagstiftningen härom innehåller en skyldighet 

att beakta planen eller programmet i 

planeringen av kommande projekt, eller om 

planen eller programmet innehåller kriterier 

eller förbehåll som myndigheten skall beakta 

vid prövningen av tillstånd för projekten. 

T.ex. det förslag till nationell fördelningsplan 

som avses i lagen om utsläppshandel 

(683/2004), de planer och program för 

förhindrande av överskridning av gräns-

värdena för luftkvalitet som avses i statsrådets 

förordning om luftkvaliteten (711/2001) eller 

de skötsel- och nyttjandeplaner för na-

turskyddsområden som avses i naturvårdsla-

gen anger inte förutsättningarna för kom-

mande tillstånd för projekt på ovan angivet 

sätt och förutsätter således inte en miljöbe-

dömning enligt 8-12 § i den föreslagna lagen.

  Tillämpningsvillkoret i 1 mom. 2 punkten är 

kopplad till behovet av en Naturabedömning. 

SEA-direktivet förutsätter att en miljö-

bedömning enligt direktivet alltid görs i fråga 

om planer och program som har ansetts kräva 

en bedömning enligt habitatdirektivet. Enligt 

den föreslagna lagen skall en miljöbedömning 

alltid göras i fråga om planer som kräver en i 1 

mom. 2 punkten avsedd Natura-bedömning 

enligt 65 § i naturvårdslagen. En stor del av de 

planer som kräver en Natura-bedömning är 

planer enligt markanvändnings- och bygglagen 

eller planer och program som bereds inom 

sektorer som avses i 1 mom. 1 punkten och 

som skulle omfattas av en miljöbedömning 

också utan en koppling till Natura.

  Avsikten är att i den förordning av statsrådet 

som skall utfärdas med stöd av 2 mom. räkna 

upp de planer och program baserade på nu 

gällande lagar och förordningar som alltid skall 

genomgå en miljöbedömning enligt den 

föreslagna lagen. Sådana är t.ex. regionala 

avfallsplaner, planer för trafiksystemet i hu-

vudstadsregionen, naturskyddsprogram och 

riksomfattande mål för områdesanvändningen. 

Uppgörandet av dessa planer och program 

bygger på lag. Det är meningen att 

komplettera förteckningen i förordningen 

allteftersom det kommer ny lagstiftning som 

medför en skyldighet att utarbeta planer och 

program som omfattas av den föreslagna la-

gen. Planer och program som avses i den fö-

reslagna lagen är utöver planer och program 

som baserar sig på lagar eller förordningar 

dessutom planer och program som baserar sig 

på administrativa bestämmelser  (artikel 2 

punkt a i direktivet). De planer och program 

som baserar sig på administrativa bestäm-

melser kan inte preciseras på motsvarande 

sätt, utan för deras del avgörs behovet av en 

miljöbedömning från fall till fall i samband 

med att en sådan bestämmelse utfärdas.

  I direktivet används på vedertaget sätt ut-

trycket lagar och andra författningar. Mot-

svarande uttryck på finska är "lait, asetukset 

ja hallinnolliset määräykset". Med detta avses 

alla författningar i medlemsstaterna utan att de 

närmare specificeras. Den arbetsgrupp som 

beredde genomförandet av direktivet har gått 

igenom ca 250 planer och program inom den 

offentliga förvaltningen och utrett bl.a. deras 

rättsgrund. I detta utredningsarbete framkom 

inga planer eller program som baserar sig på 

gällande förordningar eller på andra 

administrativa bestämmelser än de som 

statsrådets allmänna sammanträde meddelat 

med stöd av sin allmänna behörighet.

  Med författning i direktivets mening kan 

också avses en administrativ bestämmelse 

som utfärdas inom förvaltningen och som in-

nebär en skyldighet att utarbeta en plan eller 

ett program som kan antas ha betydande mil-

jökonsekvenser och som anger förutsättning-

arna för tillstånd för projekt. Det är fråga om 

en förpliktande bestämmelse som en myn-

dighet meddelar med stöd av sin behörighet, 

och den utfärdas inte enligt samma förfarande 

som lagar och förordningar. En administrativ 

bestämmelse som avses i direktivet är inte 

heller en rättsnorm enligt 80 § 2 mom. i 

grundlagen som en myndighet genom lag kan 

bemyndigas att utfärda i bestämda frågor. I 

enlighet med 65 och 68 § i grundlagen leder 

statsrådet och ministerierna den statliga för-

valtningen och kan meddela administrativa 

bestämmelser om myndighetens egen verk-

samhet eller arbetsfördelningen inom för-

valtningsområdet. Dessa bestämmelser är i 

regel allmänt formulerade och utgör vanligen 

ingen grund för en skyldighet att utarbeta en 

plan eller ett program. Således är t.ex. ett brev 

från en högre myndighet till en underlydande 

myndighet med ett åläggande att bereda en 

plan eller ett program inte en administrativ 

bestämmelse som avses i den föreslagna 

lagen. Det är inte heller ett brev genom vilket 

man tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att 

bereda en plan eller ett program. Statsrådets 

allmänna sammanträde kan med stöd av sin 

allmänna behörighet meddela administrativa 

bestämmelser som gäller hela statsförvalt-

ningen. Bestämmelserna kan vara av det sla-

get att de förpliktar till att utarbeta en plan el-

ler ett program. Sådana administrativa be-

stämmelser skall anses utgöra administrativa 

bestämmelser som avses i den föreslagna la-

gen. Ett exempel är statsrådets principbeslut 

om åtgärder för att skydda Östersjön där mil-

jöministeriet får till uppgift att utarbeta och 

anta ett handlingsprogram för att verkställa 

principbeslutet.

  Artikel 2 punkt a i direktivet förutsätter 

också en bedömning av miljökonsekvenserna 

av planer och program som bygger på admi-

nistrativa bestämmelser meddelade på lokal 

nivå. I Finland baserar sig planer och program 

som bereds inom kommunalförvaltningen 

vanligen på vedertagen förvaltningspraxis och 

frivillighet. De planer och program som bygger 

på en lag eller förordning är få. Som exempel 

på planering som bygger på lag kan nämnas 

den planläggning som sker med stöd av 

markanvändnings- och bygglagen. Också en 

kommunal myndighet kan med stöd av sin 

allmänna lednings-, styrnings- och 

tillsynsbehörighet meddela administrativa 

bestämmelser som avses i den föreslagna 

lagen. Även då är det fråga om en 

förpliktande bestämmelse som myndigheten 

meddelar med stöd av sin behörighet. Dessa 

bestämmelser gäller vanligen organiseringen av 

förvaltningen, t.ex. instruktioner och ar-

betsordningar, och innehåller ingen skyldighet 

att utarbeta en plan eller ett program.

  I Finland baserar sig myndigheternas andra 

planer än de frivilliga i regel på lag. Med un-

dantag för de administrativa bestämmelser 

som statsrådets allmänna sammanträde med-

delar med stöd av sin allmänna behörighet har 

det inom stats- och kommunalförvaltningen 

inte framkommit några administrativa 

bestämmelser som avses i den föreslagna la-

gen och som skulle förplikta till att utarbeta en 

plan eller ett program.

  Enligt 3 mom. gäller miljöbedömningarna 

också ändringar av planer och program. 

Mindre ändringar samt planer och program 

som gäller användningen av små områden på 

lokal nivå kräver en miljöbedömning endast 

om det anses nödvändigt med stöd av pröv-

ning enligt 5 §. Miljöbedömning tillämpas om 

genomförandet av dessa planer eller program 

kan antas ha betydande miljökonsekvenser.

  5 §. Tillämpning av miljöbedömning enligt 

prövning. Artikel 3.5 i SEA-direktivet förut-

sätter att en miljöbedömning skall kunna 

krävas också i fråga om andra planer och 

program än de som enligt 4 § 1 mom. 1 och 2 

punkten alltid kräver en bedömning, om ge-

nomförandet av dessa andra planer och pro-

gram kan antas ha betydande miljökonse-

kvenser. Också dessa planer och program 

skall basera sig på en lag, förordning eller 

administrativ bestämmelse, och de skall ange 

förutsättningarna för kommande tillstånd för 

projekt. Det som kan komma i fråga är planer 

eller program som bereds inom andra sektorer 

än de som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten, t.ex. 

hälso- och sjukvårds-, utbildnings-, kultur- 

eller handelssektorn. Det kan också handla om 

mindre ändringar av planer och program som 

avses i 4 § 1 mom. samt planer och program 

som gäller användningen av små områden på 

lokal nivå. Behovet av en miljöbedömning kan 

prövas antingen separat för varje plan eller 

program som bereds eller t.ex. regelbundet i 

samband med planeringen av övrig 

verksamhet, t.ex. verksamhets- och 

ekonomiplanering eller resultatstyrning, eller 

som en separat kartläggning. Om de grunder 

som skall beaktas vid prövningen föreskrivs 

närmare genom förordning av statsrådet på så 

sätt att grunderna motsvarar bilaga II till SEA-

direktivet.

  I 1 mom. föreskrivs dessutom om samråd 

med andra myndigheter vid prövningen av om 

planer och program skall genomgå en 

miljöbedömning eller inte. Artikel 3.6 i di-

rektivet förutsätter att den myndighet som 

ansvarar för planen eller programmet vid 

prövningen hör de myndigheter som avses i 

artikel 6.3. Sådana myndigheter är enligt di-

rektivet de som på grund av sitt särskilda 

miljöansvar kan antas bli berörda av den mil-

jöpåverkan som följer av genomförandet av 

planer och program. Genom samråd med 

andra myndigheter är det möjligt att få viktig 

information när behovet av en miljöbedöm-

ning prövas. Dessa samråd kan ske via re-

missförfaranden eller förhandlingar i friare 

form. Förhandlingarna kan gälla ett enskilt fall 

eller flera planer eller program som skall 

beredas, varvid de också kan äga rum regel-

bundet, t.ex. varje år. Om samråd med andra 

myndigheter skall föreskrivas närmare genom 

förordning av statsrådet. Det är inte meningen 

att ange myndigheterna uttömmande i 

förordningen. Utöver de egentliga miljömyn-

digheterna kan andra myndigheter som an-

svarar för miljöfrågor vara t.ex. Museiverket. 

I den föreslagna lagens definition av miljö-

konsekvenser ingår också verkningar för 

människors hälsa, levnadsförhållanden och 

trivsel, och därför måste man också samråda 

med social- och hälsovårdsmyndigheterna. 

Även SEA-protokollet betonar betydelsen av 

påverkan på hälsan som en del av miljökon-

sekvenserna, och i analogi med detta vikten av 

att höra hälsovårdsmyndigheterna.

  I 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse 

med kraven i artikel 3.7 i direktivet att resul-

taten av prövningen i fråga om behovet av en 

miljöbedömning skall göras allmänt tillgäng-

liga. Detta sker, med beaktande av hur stor 

den berörda allmänheten är, enligt bestäm-

melserna om offentlig delgivning i 55 och 62 § 

i förvaltningslagen genom att resultaten av 

prövningen hålls framlagda hos den myndighet 

som ansvarar för planen eller programmet. 

Det anges inte hur länge handlingarna skall 

hållas framlagda, utan detta bestäms utifrån 

ärendets natur och de anknytande om-

ständigheterna. Allmänheten skall ha en skälig 

tid på sig att ta del av ärendet. Detta mot-

svarar den princip som uttrycks i motiveringen 

till 62 § i förvaltningslagen. Ett meddelande 

om att handlingen finns framlagd skall 

publiceras i den officiella tidningen och 

dessutom sättas upp på anslagstavlan hos den 

myndighet som ansvarar för planen eller pro-

grammet eller publiceras i den tidning ur vil-

ken allmänheten kan antas bäst få information 

om saken. Resultatet av prövningen skall 

dessutom tillsammans med en motivering i 

mån av möjlighet även publiceras i elektronisk 

form, t.ex. på myndighetens webbplats. 

  6 §. Ansvaret för miljöbedömningen. I pa-

ragrafen föreskrivs att den myndighet som 

ansvarar för en plan eller ett program bär an-

svaret för att en miljöbedömning görs i fråga 

om planer och program som avses i 4-5 § 

samt för prövningen enligt 5 § av behovet av 

en miljöbedömning. Myndigheten kan göra 

miljöbedömningen själv eller låta utföra den i 

samband med beredningen av en annan plan 

eller ett annat program.

  7 §. Begränsning av tillämpningsområdet 

och förhållande till annan lagstiftning. Enligt 

1 mom. tillämpas den föreslagna lagen inte på 

uppgörandet av budgetpropositionen. MKB-

lagens nuvarande 24 § tillämpas inte på 

uppgörandet av budgetpropositionen, och 

således skall inte heller 3 § i den föreslagna 

lagen gälla beredningen av budgetpropositio-

nen. Beredningen av budgetpropositionen är 

enligt separata bestämmelser en formbunden 

process som är knuten till strama tidsgränser 

och som resulterar i regeringens författnings-

enliga proposition till riksdagen om stats-

budgeten. Miljökonsekvenserna utreds vid den 

beredning som föregår uppgörandet av 

budgetpropositionen och i samband med att 

olika planer och program som utgör bakgrund 

för propositionen utarbetas. I SEA-direktivet 

anges vilka planer och program direktivet inte 

gäller. I enlighet med artikel 3.8 i direktivet 

föreslås att miljöbedömning enligt den 

föreslagna lagen inte heller skall tillämpas på 

andra budgeter eller finansiella planer och 

program. Som sådana räknas planer och 

program som bara behandlar ordnande eller 

kanalisering av finansieringen för vissa projekt 

eller funktioner. Den föreslagna lagen skall 

med undantag för 3 § inte heller tillämpas på 

planer eller program som utarbetas enbart för 

försvaret eller räddningsväsendet. Den 

allmänna utrednings- och bedöm-

ningsskyldighet som ingår i 3 § i den före-

slagna lagen och motsvarar 24 § i MKB-lagen 

gäller således precis som för närvarande också 

dessa planer och program.

  Enligt 2 mom. föreslås SEA-direktivet för 

planläggningens del bli verkställt genom 

markanvändnings- och bygglagstiftningen. 

Detta vore ändamålsenligt eftersom plan-

läggningen utgör ett eget vedertaget plane-

ringsförfarande som redan är noggrant separat 

reglerat. Vid beredningen av markan-

vändnings- och bygglagen och markanvänd-

nings- och byggförordningen beaktades kraven 

i det förslag till kommissionens direktiv som 

då var känt. De viktigaste av dem var 9 §, 

som gäller utredning av konsekvenserna när 

planer utarbetas, samt bestämmelserna om 

växelverkan vid beredningen av en plan. De få 

ändringar som direktivet föranleder föreslås bli 

gjorda i markanvändnings- och bygglagen och 

markanvändnings- och byggförordningen. I 

propositionen ingår ett förslag till ändring av 

markanvändnings- och bygglagen. Avsikten är 

inte att med denna proposition ändra på det 

nuvarande förhållandet mellan planläggning 

och MKB-förfarandet för projekt. SEA-

direktivet föreslås när det gäller beredningen 

av förvaltningsplaner och åtgärdsprogram bli 

genomfört med hjälp av en lag om 

vattenvårdsförvaltningen. En proposition om 

den överlämnades till riksdagen den 11 juni 

2004. Avsikten är att med lagen genomföra 

Europaparlamentets och rådets direktiv 

2000/60/EG om upprättande av en ram för 

gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens 

område samt, inom ramen för Förenta 

Nationernas (FN) ekonomiska kommission för 

Europa (ECE), protokollet om vatten och 

hälsa till konventionen om skydd och an-

vändning av gränsöverskridande vattendrag 

och internationella sjöar (FördrS 71/1996). 

Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt 

efter det att den har antagits. 

  Utredningar om planer eller program och 

miljökonsekvenserna av dem kan göras i ti-

digare faser av planeringen eller vid utarbe-

tandet av någon annan plan eller något annat 

program. I 3 mom. ingår den allmänna prin-

cipen att utnyttja dessa utredningar som har 

gjorts i andra sammanhang för att undvika att 

bedömningen görs två gånger, och inte kräva 

att samma utredningar görs en gång till. Om 

en bedömning förutsätts i annan lagstiftning, 

skall utredningar som förutsätts i denna lag 

och i annan lagstiftning samt utarbetandet av 

anknytande bedömningar samordnas. Om det 

t.ex. för en plan fordras en Natura-bedömning 

enligt 65 § i naturvårdslagen och en 

miljöbedömning enligt denna lag, kan ut-

redningarna samordnas och bedömningen gö-

ras samordnat så att kraven i vardera lagstift-

ningen uppfylls.

  8 §. Beredning av en plan eller ett program 

och av  en miljörapport samt information om 

detta. Enligt 1 mom. skall den myndighet som 

ansvarar för en plan eller ett program utarbeta 

en miljörapport under beredningens gång. För 

att bedömningen faktiskt skall kunna påverka 

beredningen av en plan eller ett program skall 

den inledas i ett så tidigt skede av beredningen 

som möjligt; i vilket fall som helst skall den 

göras innan planen eller programmet 

godkänns. Miljörapporten är en enhetlig 

beskrivning av miljökonsekvenserna av planen 

eller programmet och de undersökta 

alternativen. Under planeringens gång skall 

olika alternativ undersökas. De kan gälla t.ex. 

de mål som har satts för planen eller 

programmet och alternativa sätt att förverkliga 

dem. Direktivet förutsätter att miljörapporten 

anger rimliga alternativ med hänsyn till 

planens eller programmets syfte och 

geografiska räckvidd. Beredningen av 

rapporten skall vara ett led i beredningen av 

själva planen eller programmet. Miljörappor-

ten kan vara en tydligt avskiljbar del av planen 

eller programmet, ett separat dokument eller 

en del av ett större dokument som gäller också 

andra verkningar än miljökonsekvenserna.

  I 2 mom. föreskrivs om allmänhetens rätt att 

få information om utgångspunkterna för, 

syftena med och beredningen av planen eller 

programmet och den anknytande miljörap-

porten samt att yttra sig i frågan. Rätten att få 

information och att yttra sig motsvarar den 

princip som utgör en av de viktigaste syftena 

med grundlagen, dvs. att människor mer än 

tidigare skall kunna påverka frågor som gäller 

dem själva samt ta del i och påverka sam-

hällets och livsmiljöns utveckling. Information 

om att ett ärende är anhängigt och möjlighet 

till inflytande har varit viktiga mål också med 

förvaltningslagen. 

  Förfarandena enligt den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program och enligt 

övrig lagstiftning skall i mån av möjlighet 

samordnas, och det är inte heller meningen att 

skapa överlappande eller dubbla förfaranden 

när det gäller information eller samråd. 

Informationen skall således ges enligt den 

lagstiftning som gäller för planen eller pro-

grammet. Om lagstiftningen om planen eller 

programmet saknar bestämmelser om detta, 

skall informationen ges enligt förvaltningsla-

gen.

  Enligt 41 § i förvaltningslagen skall, om 

avgörandet i ett ärende kan ha en betydande 

inverkan på andras än parternas livsmiljö eller 

arbete, myndigheten ge dessa personer 

möjlighet att få uppgifter om utgångspunk-

terna och målen för behandlingen av ärendet 

samt att uttala sin åsikt om ärendet. Informa-

tionen ges, med beaktande av hur stor den 

berörda allmänheten är, som offentlig del-

givning enligt 55 och 62 § i förvaltningslagen. 

Vid offentlig delgivning hålls bered-

ningsunderlaget framlagt en viss tid hos den 

myndighet som ansvarar för planen eller pro-

grammet. Den tid det skall hållas framlagt 

varierar beroende på ärendets natur och bety-

delse, men man torde kunna utgå från en tid 

av minst 30 dagar. Ett meddelande om att be-

redningsunderlaget finns framlagt skall pub-

liceras i den officiella tidningen och dessutom 

sättas upp på anslagstavlan hos den myndighet 

som ansvarar för planen eller programmet 

eller publiceras i den tidning ur vilken 

allmänheten kan antas bäst få information om 

saken. Av meddelandet om att be-

redningsunderlaget finns framlagt skall framgå 

hurdant ärende det gäller samt hur och inom 

vilken tid man kan yttra sig till den myndighet 

som ansvarar för planen och var man kan få 

ytterligare information om ärendet. 

Beredningsunderlaget skall i mån av möjlighet 

publiceras också i elektronisk form, t.ex. på 

myndighetens webbplats. För att 

möjligheterna att delta och påverka skall 

kunna främjas kan i vissa fall också informa-

tion i någon annan form krävas, t.ex. offent-

liga tillställningar.

  I 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse 

med artikel 5 i direktivet om innehållet i mil-

jörapporten. Eftersom de planer och program 

som bereds kan vara synnerligen olika till ka-

raktären, är bestämmelsen om miljörapportens 

innehåll flexibel. Informationen skall ändå vara 

tillräcklig med tanke på respektive 

beslutsprocess. Dessutom beaktas vilka upp-

gifter som rimligen finns att tillgå och vilka 

bedömningsmetoder som kan tillämpas. Också 

planer och program som tidigare har utarbetats 

i ett annat sammanhang beaktas genom att 

uppgifter som ingår i dem och i bered-

ningsunderlaget utnyttjas när miljörapporten 

utarbetas. Om miljörapportens innehåll före-

skrivs närmare genom förordning av statsrå-

det, så att uppgifterna i miljörapporten mot-

svarar bilaga I till SEA-direktivet. I miljö-

rapporten beskrivs bl.a. planen eller pro-

grammet och undersökta alternativ inklusive 

utvecklingen om planen eller programmet inte 

genomförs, de betydande miljökonsekvenser 

som planen eller programmet och de 

undersökta alternativen kan antas ha, plane-

rade åtgärder för att förhindra och minska 

negativ påverkan, skälen till valet av alternativ 

samt planerade åtgärder för övervakning av 

miljökonsekvenserna.

  I 3 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 

5.4 i direktivet också om myndighetens skyl-

dighet att i fråga om omfattningen av och de-

taljeringsgraden hos de uppgifter som skall 

lämnas i miljörapporten höra myndigheter som 

på grund av sitt särskilda miljöansvar kan 

antas bli berörda av den miljöpåverkan som 

följer av genomförandet av planer och 

program. Om detta samråd med andra myn-

digheter föreskrivs närmare genom förordning 

av statsrådet. Det är inte meningen att ange 

myndigheterna uttömmande i förordningen. 

Utöver de egentliga miljömyndigheterna kan 

andra myndigheter som ansvarar för 

miljöfrågor vara t.ex. Museiverket. Begreppet 

miljökonsekvenser i den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program inbegriper 

också verkningar för människors hälsa, 

levnadsförhållanden och trivsel, och därför 

måste också social- och hälsovårds-

myndigheterna höras. Även SEA-protokollet 

betonar betydelsen av påverkan på hälsan som 

en del av miljökonsekvenserna, och i analogi 

med detta vikten av att höra hälso-

vårdsmyndigheterna.

  9 §. Samråd om utkastet till plan eller pro-

gram och om miljörapporten. I 1 mom. före-

skrivs om samråd om utkastet till plan eller 

program och om miljörapporten. I artikel 6.2 i 

direktivet förutsätts att myndigheter med 

miljöansvar samt allmänheten ges möjlighet att 

på ett tidigt stadium och inom rimlig tid yttra 

sig om utkastet till plan eller program och den 

bifogade miljörapporten innan planen eller 

programmet godkänns. Tillfälle att yttra sig 

skall ges i en sådan fas av beredningen av 

planen eller programmet att man med sina 

åsikter ännu kan påverka innehållet i planen 

eller programmet. Detta tillfälle ges genom att 

utkastet till plan eller program och den 

anknytande miljörapporten hålls framlagda. I 

mån av möjlighet skall utkastet till plan eller 

program och miljörapporten publiceras också i 

elektronisk form, t.ex. på myndighetens 

webbplats.

  I 2 mom. föreskrivs hur möjligheten att ta 

del av utkastet till plan eller program och 

miljörapporten skall ordnas. Samrådet kan ske 

i samband med ett samråd som med stöd av 

någon annan lag hålls om själva utkastet till 

plan eller program. Om separata proce-

durbestämmelser saknas skall förvaltningsla-

gen iakttas, precis som vid information om 

inledande av beredning och vid framläggande 

av beredningsmaterial enligt 8 § 2 mom. 

Handlingarna skall då hållas framlagda i minst 

30 dagar. Av meddelandet om att en handling 

finns framlagd skall framgå hur och inom 

vilken tid man kan yttra sig till den myndighet 

som ansvarar för planen och var man kan få 

ytterligare information om ärendet. För att 

möjligheterna att delta och påverka skall 

kunna främjas kan i vissa fall också 

information i någon annan form krävas, t.ex. 

offentliga tillställningar. Yttrandena skall ges 

till den myndighet som ansvarar för planen 

eller programmet och under den tid hand-

lingarna hålls framlagda.

  I 3 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 

6.2 i direktivet om skyldigheten att begära ut-

låtanden om utkastet till plan eller program 

och om miljörapporten av andra myndigheter. 

Inhämtandet av myndighetsutlåtanden 

bestäms på samma grunder som samråd vid 

prövning enligt 5 § 1 mom. av behovet av en 

miljöbedömning i fråga om planer och pro-

gram samt beslut enligt 8 § 3 mom. om hur 

omfattande och detaljerade de uppgifter som 

lämnas i miljörapporten bör vara.

  Om inhämtande av myndighetsutlåtanden 

föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

  10 §. Gränsöverskridande miljökonsekven-

ser. Artikel 7 i SEA-direktivet innehåller be-

stämmelser om förfarandet gentemot en annan 

EU-stat, om den betydande miljöpåverkan 

som genomförandet av en plan eller ett 

program kan antas medföra sträcker sig till 

den andra medlemsstatens territorium. Med 

internationella avtal som är förpliktande för 

Finland avses SEA-protokollet, som innehåller 

motsvarande bestämmelser men där skyl-

digheterna hänför sig till parterna i protokollet, 

dvs. de stater som har ratificerat det. Enligt 1 

mom. skall miljöministeriet sköta in-

formationen till och förhandlingarna med 

andra stater beträffande miljöbedömningarna i 

fråga om planer och program.

  Enligt 2 mom. skall den myndighet som 

ansvarar för planen eller programmet sända 

miljöministeriet ett utkast till plan eller pro-

gram och en miljörapport utan dröjsmål och i 

mån av möjlighet senast när allmänheten ges 

tillfälle att yttra sig i frågan och myndigheterna 

i Finland ombes komma med utlåtanden. 

Handlingarna eller delar av dem skall vid 

behov översättas till de språk som man 

gemensamt har kommit överens om. För 

översättningskostnaderna står den myndighet 

som ansvarar för planen eller programmet.

  Enligt 3 mom. skall miljöministeriet under-

rätta den andra staten och sända den hand-

lingarna antingen på eget initiativ eller på 

begäran av den andra staten, efter att först ha 

informerat utrikesministeriet. Om innehållet i 

underrättelsen till en annan stat, om vilket 

finns noggrannare bestämmelser i SEA-

protokollet än i direktivet, föreskrivs genom 

förordning av statsrådet.

  Enligt 4 mom. har den andra staten möjlig-

het att inom utsatt tid meddela om den önskar 

förhandla om frågan. Vid förhandlingarna 

behandlas de miljökonsekvenser som kan an-

tas sträcka sig till den andra statens territorium 

och åtgärderna för att minska eller eliminera 

de negativa effekterna. Förhandlingarna sköts 

av miljöministeriet. Förhandlingar kan också 

föras skriftligen t.ex. genom ett remiss-

förfarande.

  När förhandlingar inleds kommer man 

överens om tidtabellen för förhandlingarna 

och om arrangemangen för att säkerställa att 

de statliga myndigheterna och allmänheten i 

den andra staten får tillfälle att yttra sig om 

utkastet till plan eller program och om miljö-

rapporten inom en skälig tid.

  11 §. Godkännande av en plan eller ett 

program samt information om beslutet. I 1 

mom. föreskrivs i enlighet med artikel 8 i di-

rektivet att miljörapporten och de yttranden 

och utlåtanden som avses i 8-9 § samt re-

sultaten av förhandlingar mellan stater enligt 

10 § skall beaktas. Uppgifterna i miljörap-

porten skall beaktas när planen eller pro-

grammet bereds. Yttranden och utlåtanden 

kan stå i strid med varandra eller betona mot-

satta aspekter. Därför kan inte alla yttranden 

och utlåtanden beaktas, utan under bered-

ningen är det planens eller programmets syften 

och de krav som påverkar dess innehåll som i 

sin helhet avgör i vilken mån yttranden och 

utlåtanden kan beaktas. Därför föreskrivs i 1 

mom. enligt förslaget att yttranden och ut-

låtanden i mån av möjlighet skall beaktas vid 

beredningen av en plan eller ett program.

  Enligt 2 mom. skall av ett beslut att god-

känna en plan eller ett program eller av planen 

eller programmet framgå hur miljörapporten, 

resultaten av samråden, myndigheternas 

utlåtanden samt resultaten av förhandlingar 

mellan stater har beaktats när planen eller 

programmet bereddes och innan planen eller 

programmet godkänns. I Finland skall också 

enligt 45 § i förvaltningslagen ett 

myndighetsbeslut alltid motiveras. I överens-

stämmelse med direktivet skall av beslutet, 

planen eller programmet dessutom framgå 

skälen till att ett visst alternativ har valts samt 

en utredning av övervakningsåtgärderna. 

Övervakningen skall således planeras redan 

när en plan eller ett program bereds. Dessa 

krav motsvarar artikel 9 i direktivet.

  I 3 mom. föreskrivs om information om be-

slutet att godkänna en plan eller ett program 

och om framläggande av de uppgifter som 

avses i 2 mom. Artikel 9 i direktivet förutsät-

ter också att det informeras om beslut och att 

allmänheten, miljömyndigheter och de stater 

med vilka förhandlingar har ägt rum får till-

gång till uppgifter i beslutet. Detta sker genom 

att beslutet samt planen eller programmet 

läggs fram. Information om saken skall ges 

enligt bestämmelserna om offentlig delgivning 

i 62 § i förvaltningslagen, på motsvarande sätt 

som vid anmälan enligt 9 § om framläggandet 

av ett utkast till plan eller program och en 

miljörapport och om möjligheten att yttra sig. 

Beslutet samt miljörapporten och handlingar 

som gäller planen eller programmet skall 

delges Finlands miljöcentral, som 

sammanställer handlingarna för 

riksomfattande uppföljning och undersök-

ningar. Handlingarna skall i mån av möjlighet 

publiceras också i elektronisk form, t.ex. på 

myndighetens webbplats. Avsikten är att 

genom förordning av statsrådet föreskriva om 

information om ett beslut till myndigheter och 

till medlemsstater som varit part i 

förhandlingarna. Paragrafens bestämmelser 

om lämnande av information skall iakttas vid 

sidan av den information om ett beslut att 

godkänna en plan eller ett program som 

eventuellt skall ges med stöd av någon annan 

lag.

  Den föreslagna lagen saknar bestämmelser 

om rätt att överklaga ett beslut att godkänna   

en plan eller ett program. Om ändring i ett 

beslut att godkänna en plan eller ett program 

får sökas med stöd av någon annan lag, skall 

det anses att den som söker ändring i sina be-

svär också kan åberopa att en miljöbedömning 

enligt denna lag saknas, om en sådan borde ha 

gjorts.

  12 §. Övervakning av miljökonsekvenserna. 

I paragrafen ingår en allmän skyldighet att ge 

akt på genomförandet av planer och program 

som omfattas av en miljöbedömning samt på 

de betydande miljökonsekvenserna av detta. 

Artikel 10 i direktivet förutsätter att övervak-

ning ordnas. Den myndighet som ansvarar för 

en plan eller ett program skall antingen sköta 

övervakningen själv eller ge någon annan i 

uppdrag att sköta den.

  Genom att ge akt på betydande miljökon-

sekvenser kan man observera eventuella ne-

gativa miljökonsekvenser i ett tidigt skede och 

utifrån resultaten förebygga, minska eller 

avhjälpa olägenheterna. Planeringen av över-

vakningen är ett led i beredningen av miljö-

rapporten. De konsekvenser som skall iakttas 

är i regel desamma som i miljörapporten har 

bedömts vara betydande. De konsekvenser 

som skall iakttas skall enligt förslaget väljas 

utifrån planens eller programmets innehåll och 

detaljeringsgrad.

  Det går ändå inte att entydigt skilja konse-

kvenserna av en enskild plan eller ett enskilt 

program från de förändringar som annars sker 

i miljön. När övervakningen arrangeras skall 

man därför i mån av möjlighet använda eller 

komplettera befintliga övervakningsme-

kanismer, dock så att de ger övervakningsin-

formation om betydande miljökonsekvenser 

och hur de utvecklas. Övervakningsinforma-

tion kan samlas in antingen separat för varje 

plan eller program eller i samband med över-

vakning av mer allmän natur. Övervakningen 

kan ske också genom att planen eller pro-

grammet regelbundet ses över eller uppdate-

ras.

  13 §. Ledning, samarbete och utveckling. 

Den allmänna ledningen och övervakningen av 

verkställigheten av lagen samt den allmänna 

utvecklingen av bedömningen skall skötas av 

miljöministeriet. Finlands miljöcentral ger akt 

på tillämpningen av lagen, bl.a. situationer där 

tillämpningen bygger på administrativa 

bestämmelser, och deltar i utvecklandet av 

tillämpningspraxis. De övriga ministerierna 

sköter ledningen och övervakningen av 

verkställigheten samt utvecklingen av 

bedömningen inom sina respektive an-

svarsområden.

  I syfte att undvika att bedömningen görs två 

gånger och i syfte att samordna utredningar 

och bedömningar gjorda enligt den föreslagna 

lagen och enligt annan lagstiftning, skall de 

statliga och kommunala myndigheterna 

samarbeta med varandra. 

  14 §. Ikraftträdande- och övergångsbe-

stämmelser. I paragrafen anges ikraftträdan-

debestämmelserna för den föreslagna lagen 

och föreskrivs om den tillämpning som bygger 

på artikel 13 i direktivet. Den föreslagna lagen 

avses träda i kraft så snart som möjligt efter 

det att den har antagits och blivit stadfäst. 

Miljöbedömningen gäller utarbetandet av de 

planer och program för vars del det har 

informerats om en pågående beredning efter 

den tidpunkt inom vilken de ändringar av 

lagstiftningen som direktivet förutsätter skall 

ha antagits, dvs. före den 21 juli 2004.

  I 2 mom. föreskrivs om tillämpningen av 

lagen på planer och program för vars del det  

den 21 juli 2004 eller därefter har informerats 

om att beredning pågår.

  I 3 mom. föreslås bestämmelser om till-

lämpningen av lagen på planer och program 

för vars del det före den 21 juli 2004 har in-

formerats om att beredning pågår och vilka 

godkänns senare än två år efter det.

  I 4 mom. föreslås bestämmelser om förfa-

randet i de fall då en miljöbedömning i fråga 

om en plan eller ett program inte kan göras 

trots att det före den 21 juli 2004 har infor-

merats om att beredning pågår och planen el-

ler programmet godkänns efter den 21 juli 

2006.

  I vissa fall går det inte längre att göra en 

miljöbedömning i fråga om en plan eller ett 

program i en sådan situation. Då gäller be-

dömningsskyldigheten inte de planer och 

program för vars del det före den nämnda 

tidpunkten har informerats om att beredning 

pågår och vilka godkänns mer än två år efter 

det. En förutsättning för att inte göra miljö-

bedömningen skall vara att den som ansvarar 

för planen eller programmet av grundad an-

ledning anser att en miljöbedömning inte kan 

göras. Sådana anledningar kan vara t.ex. 

praktiska orsaker som att beredningen har 

framskridit så långt att en miljöbedömning i 

praktiken inte kan göras på det sätt som denna 

lag förutsätter. Ett hinder kan t.ex. vara att det 

inte längre är möjligt att delta i ett lämpligt 

skede och på ett meningsfullt sätt och att 

jämföra alternativ i tillräcklig grad.

  Om en miljöbedömning i fråga om en plan 

eller ett program inte görs i ett ovan avsett fall, 

skall den som ansvarar för planen eller 

programmet göra informationen om detta 

allmänt tillgänglig. Samtidigt skall orsaken 

anges till att miljöbedömningen inte kan göras. 

Informationen skall följa samma förfarande 

enligt förvaltningslagen som när information 

enligt 5 § 2 mom. i den föreslagna lagen ges 

om resultaten av prövning i fråga om huruvida 

en bedömning skall tillämpas eller inte.

2.2.     Lagen om förfarandet vid miljökon-

sekvensbedömning

  24 §. Planer och program. I 1 mom. före-

skrivs för närvarande om myndigheternas 

skyldighet att i tillräcklig mån utreda och be-

döma miljökonsekvenserna av planer och 

program som de bereder och vars genomfö-

rande kan ha betydande miljökonsekvenser. I 

den föreslagna lagen om bedömning av mil-

jökonsekvenserna av myndigheters planer och 

program ingår en bestämmelse med mot-

svarande innehåll om en allmän skyldighet att 

utreda och bedöma miljökonsekvenserna. 

Paragrafen föreslås bli ändrad på så sätt att 

där ingår en hänvisning till den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  Samtidigt utgår 2 mom., där det föreskrivs 

att statsrådet kan meddela allmänna anvis-

ningar om bedömningen av miljökonsekven-

serna av planer och program. I 3 § 2 mom. i 

den föreslagna lagen om bedömning av mil-

jökonsekvenserna av myndigheters planer och 

program ingår motsvarande bemyndigande för 

statsrådet att utfärda förordning.

2.3.     Markanvändnings- och bygglagen

  9 §. Utredning av konsekvenserna när pla-

ner utarbetas. I paragrafen föreslås en sådan 

ändring att när en plan utarbetas skall också 

miljökonsekvenserna av undersökta alternativ 

utredas i nödvändig omfattning. SEA-

direktivet förutsätter att miljörapporten bl.a. 

anger rimliga alternativ med hänsyn till pla-

nens eller programmets syfte och geografiska 

räckvidd, inklusive utvecklingen om planen 

eller programmet inte genomförs. Kravet på 

alternativ är flexibelt, och innehållet bestäms 

utifrån plannivå och de behov som är för-

knippade med respektive plan. Informationen 

skall ändå vara tillräcklig med tanke på re-

spektive beslutsprocess. Alternativen kan vara 

olika markanvändningslösningar som det är 

ändamålsenligt att granska med beaktande av 

planens innehåll, betydelse och omfattning.

  23 §. Beredningen av målen. Paragrafen fö-

reslås bli utökad med en bestämmelse enligt 

vilken det genom förordning av statsrådet fö-

reskrivs närmare om beredningen av de riks-

omfattande målen för områdesanvändningen. 

Avsikten är att i markanvändnings- och 

byggförordningen skriva in en hänvisning till 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program. 

Hänvisningen gäller beredningen av de riks-

omfattande målen för områdesanvändningen.

  63 §. Program för deltagande och bedöm-

ning. Paragrafens 2 mom. föreslås bli utökat 

med en bestämmelse enligt vilken det genom 

en förordning av statsrådet föreskrivs närmare 

om information om att frågan om planläggning 

har väckts. Avsikten är bl.a. att i förordningen 

skriva in en bestämmelse enligt vilken sådan 

information i mån av möjlighet skall ges i 

elektronisk form. 

2.4.     Lagen om sättande i kraft av de be-

stämmelser som hör till området för 

lagstiftningen i protokollet om 

strategiska miljöbedömningar

  I 95 § i Finlands grundlag förutsätts att de 

bestämmelser i internationella förpliktelser 

som hör till området för lagstiftningen sätts i 

kraft internt genom en särskild ikraftträdan-

delag. De bestämmelser i internationella för-

pliktelser som hör till området för lagstift-

ningen skall sättas i kraft med en blankettlag 

eller en s.k. blandad lag också när det materi-

ella innehållet i den nationella lagstiftningen 

behöver ses över på grund av en förpliktelse. I 

propositionen ingår ett förslag till en blan-

kettlag.

  1 §. Genom 1 § i lagförslaget sätts de be-

stämmelser i protokollet som hör till området 

för lagstiftningen i kraft. För de bestämmelser 

som hör till området för lagstiftningen re-

dogörs nedan i det avsnitt som behandlar be-

hovet av riksdagens samtycke.

  2 §. Närmare bestämmelser om verkställig-

heten av lagen kan utfärdas genom förordning 

av statsrådet.

  3 §. Om ikraftträdandet av lagen bestäms 

genom förordning av republikens president. 

Avsikten är att lagen skall träda i kraft samti-

digt som protokollet träder i kraft för Finlands 

del.

3.       Närmare bestämmelser och 

föreskrifter

  Med stöd av den föreslagna lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program föreslås en 

statsrådsförordning om bedömning av miljö-

konsekvenserna av myndigheters planer och 

program bli utfärdad. Förordningen föreslås ha 

bestämmelser åtminstone om tillämp-

ningsområdet för miljöbedömningar, till-

lämpning av miljöbedömning enligt prövning, 

miljörapportens innehåll, samråd mellan 

myndigheter, information och övrigt samråd.

  Dessutom skall det utfärdas en statsråds-

förordning om ändring av markanvändnings- 

och byggförordningen. Den ändras åtminstone 

i fråga om kraven på innehållet i planbe-

skrivningen för landskapsplaner, generalplaner 

och detaljplaner samt i fråga om informa-

tionen om att frågan om planläggning har 

väckts.

4.       Ikraftträdande

  Lagarna föreslås träda i kraft så snart som 

möjligt efter det att de har antagits och blivit 

stadfästa.

  SEA-protokollet träder i kraft internationellt 

den nittionde dagen efter den dag då det 

sextonde ratifikations-, godtagande-, god-

kännande- eller anslutningsinstrumentet de-

ponerades. Den föreslagna lagen om sättande i 

kraft av de bestämmelser som hör till området 

för lagstiftningen i protokollet om strategiska 

miljöbedömningar avses träda i kraft vid en 

tidpunkt som bestäms genom förordning av 

republikens president, samtidigt som 

protokollet träder i kraft för Finlands del.

  Protokollet innehåller bestämmelser som 

enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland faller 

inom landskapets lagstiftningsbehörighet. För 

att det förslag till ikraftträdandelag som ingår i 

propositionen skall kunna träda i kraft i 

landskapet Åland behövs således bifall av 

Ålands lagting enligt 59 § 2 mom. i självsty-

relselagen.

5.       Behovet av riksdagens sam-

tycke och behandlingsordning

5.1.     Behovet av riksdagens samtycke

  I enlighet med 94 § 1 mom. i grundlagen 

krävs riksdagens godkännande för fördrag och 

andra internationella förpliktelser som 

innehåller sådana bestämmelser som hör till 

området för lagstiftningen eller annars har 

avsevärd betydelse, eller som enligt grundla-

gen av någon annan anledning kräver riksda-

gens godkännande. Bestämmelser som av 

någon annan anledning kräver riksdagens 

godkännande är bl.a. internationella förplik-

telser som har bindande konsekvenser för 

riksdagens budgetbefogenheter (t.ex. GrUU 

45/2000 rd). Sådana förpliktelser har i prak-

tiken närmast ansetts vara bestämmelser som 

medför direkta utgifter för staten. Enligt 

grundlagsutskottets tolkningspraxis täcker 

riksdagens befogenhet att godkänna interna-

tionella förpliktelser alla materiella bestäm-

melser om internationella förpliktelser som hör 

till området för lagstiftningen. En bestämmelse 

om ett fördrag skall anses höra till området för 

lagstiftningen om den gäller utövande eller 

begränsning av någon grundläggande fri- eller 

rättighet som är skyddad i grundlagen, om den 

i övrigt gäller grunderna för individens 

rättigheter och skyldigheter, om den sak som 

bestämmelsen gäller enligt grundlagen skall 

regleras i lag eller om det finns 

lagbestämmelser om den sak som lagen gäller 

eller om det enligt rådande uppfattning i 

Finland skall lagstiftas om saken. Detta är 

fallet oavsett om bestämmelsen strider mot 

eller överensstämmer med en lagbestämmelse 

i Finland (GrUU 11, 12 och 45/2000 rd). 

  Artikel 2 i protokollet innehåller definitioner 

som är viktiga för tillämpningen av kon-

ventionen. En sådan avtalsbestämmelse som 

indirekt påverkar tolkningen och tillämpningen 

av materiella avtalsbestämmelser som hör till 

området för lagstiftningen hör också själv till 

området för lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd).

  De allmänna bestämmelserna i artikel 3 i 

protokollet hör likaså till området för lag-

stiftningen. Om myndigheternas skyldigheter 

att ge råd och bistå föreskrivs i förvaltnings-

lagen. På grundlagsnivå handlar det om att 

tillgodose kravet på god förvaltning enligt 21 § 

i grundlagen och på jämlikhet enligt 6 § i 

grundlagen. Bestämmelserna i artikeln föran-

leder inga ändringar av lagstiftningen.

  Artiklarna 4 och 5 i protokollet innehåller 

sådana bestämmelser om definitionen av till-

lämpningsområdet som är viktiga för till-

lämpningen av protokollet. Bestämmelserna 

hör till området för lagstiftningen, och mot-

svarande bestämmelser om planer och pro-

gram som ingår i tillämpningsområdet och om 

bedömning av tillämpningen på planer och 

program skall ingå i 4-5 § i den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  Artiklarna 6 och 7 i protokollet gäller inne-

hållet i den miljörapport som skall utarbetas 

vid en miljöbedömning. Bestämmelserna hör 

till området för lagstiftningen. Motsvarande 

bestämmelser föreslås ingå i 8 § i den före-

slagna lagen om bedömning av miljökonse-

kvenserna av myndigheters planer och pro-

gram.

  Artiklarna 8 och 9 i protokollet innehåller 

bestämmelser om allmänhetens deltagande 

och om samråd med miljö- och hälsomyn-

digheter. Bestämmelserna hör till området för 

lagstiftningen, och motsvarande bestämmelser 

föreslås ingå i 9 § i den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program. Bestäm-

melserna om gränsöverskridande samråd i ar-

tikel 10 i protokollet hör likaså till området för 

lagstiftningen. Bestämmelser som motsvarar 

artikeln föreslås ingå i 10 § i den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program.

  Artikel 11 i protokollet innehåller bestäm-

melser om beslut som gäller planer eller pro-

gram samt information om sådana beslut. 

Bestämmelserna hör till området för lagstift-

ningen, och motsvarande bestämmelser före-

slås ingå i 11 § i den föreslagna lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program.

  Även bestämmelserna i protokollets 12 ar-

tikel om att miljökonsekvenserna av planer 

och program skall övervakas och resultaten 

från övervakningen hållas tillgängliga hör till 

området för lagstiftningen. Motsvarande be-

stämmelser om övervakning föreslås ingå i 12 

§ i den föreslagna lagen om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program. Bestämmelserna om att resulta-

ten från övervakningen skall hållas tillgängliga 

föranleder inga ändringar av lagstiftningen. 

Enligt 12 § 2 mom. i grundlagen är handlingar 

som innehas av myndigheterna offentliga, om 

inte offentligheten av tvingande skäl särskilt 

har begränsats genom lag. Denna 

offentlighetsprincip ingår också i lagen om 

offentlighet i myndigheternas verksamhet.

  Bestämmelserna i artikel 13 i protokollet 

gäller integrerandet av miljöaspekter när för-

slag till politiska riktlinjer och lagstiftning 

utarbetas. Bestämmelser om utredande och 

bedömning av miljökonsekvenserna när poli-

tiska riktlinjer bereds ingår i 3 § i den före-

slagna lagen om bedömning av miljökonse-

kvenserna av myndigheters planer och pro-

gram. Paragrafen motsvarar bestämmelser i 

24 § i den nuvarande MKB-lagen som föreslås 

bli ändrad. Bestämmelserna i protokollet hör 

till denna del till området för lagstiftningen. 

När det gäller lagberedningen har 

miljökonsekvensbedömningen beaktats i an-

visningarna för beredning av regeringspropo-

sitioner, och dessutom har statsrådet meddelat 

separata anvisningar i frågan. De be-

stämmelser i protokollet som gäller lagbe-

redningen hör inte till området för lagstift-

ningen och föranleder inga ändringar av den.

  I artikel 15 i protokollet anges protokollets 

ställning i förhållande till Esbokonventionen 

och Århuskonventionen. Artikel 15 innehåller 

en bestämmelse om företrädesordningen för 

normer som hör till området för lagstiftningen. 

Bestämmelsen hör själv också till området för 

lagstiftningen. Artikel 20 i protokollet 

innehåller bestämmelser om lösning av tvister 

som gäller tolkningen eller tillämpningen av 

överenskommelser mellan parterna. Artikel 15 

i Esbokonventionen skall med behövliga 

ändringar gälla även för protokollet. Det är 

inte obligatoriskt att godkänna bindande 

förfaranden för tvistlösning. Eftersom Finland 

beträffande Internationella domstolen har gett 

en allmän behörighetsförklaring som utan 

något särskilt meddelande täcker också lösning 

av tvister på grund av detta protokoll, medför 

bestämmelsen till denna del inga sådana nya 

förpliktelser för Finland som skulle kräva 

riksdagens samtycke. I ett skiljeförfarande går 

det att på ett sätt som är bindande för Finland 

slå fast hur en avtalsbestämmelse som hör till 

området för lagstiftningen skall tolkas. En 

sådan juridiskt bindande tolkning kan anses i 

viss mån beröra även statens suveränitet och 

höra till området för lagstiftningen fastän den 

enligt grundlagsutskottets utlåtandeförfarande 

inte som ett naturligt element i internationell 

samverkan står i strid med nutidens 

suveränitetsbegrepp. I samband med 

Esbokonventionen har Finland inte förbundit 

sig till något skiljeförfarande. Finland har inte 

heller i fortsättningen för avsikt att förbinda 

sig att tillämpa ett sådant förfarande. Således 

innehåller artikel 20 i protokollet inga 

bestämmelser som förutsätter riksdagens 

samtycke. Om Finland senare önskar erkänna 

skiljedomstolens behörighet måste riksdagens 

samtycke särskilt begäras för detta.

  Protokollet om strategiska miljöbedömningar 

är en överenskommelse med s.k. delad 

behörighet, där bestämmelserna dels faller 

inom medlemsstaternas behörighet, dels inom 

Europeiska gemenskapens behörighet. Finland 

godkänner således protokollet i enlighet med 

93 § 1 mom. och 94 § i grundlagen till de delar 

som bestämmelserna i konventionen omfattas 

av medlemsstatens behörighet. Även 

Europeiska unionen har undertecknat 

protokollet. Europeiska gemenskapens SEA-

direktiv, som i hög grad sammanfaller med 

protokollet, antogs den 21 juli 2001. Den 

rättsliga grunden för direktivet är artikel 175 i 

EG-fördraget. Kommissionen utreder för 

närvarande eventuella ändringar som behöver 

göras i SEA-direktivet på grund av att 

gemenskapen har godkänt protokollet. De 

eventuella ändringarna förutspås vara  mycket 

små. I gemenskapsrättens nuvarande 

utvecklingsfas har medlemsstaterna behörighet 

i fråga om alla bestämmelser i protokollet, 

men till vissa delar är den delad och parallell 

med gemenskapens behörighet. Därför 

föreslås att riksdagen godkänner protokollet till 

de delar det omfattas av Finlands behörighet.

5.2.     Förhållande till grundlagen samt be-

handlingsordning

  Till de viktigaste målen med grundlagen hör 

att i lag trygga garantierna för god förvaltning. 

Till garantierna för god förvaltning hör enligt 

21 § 2 mom. i grundlagen bl.a. principen om 

offentlighet i myndigheternas verksamhet samt 

enligt 14 § 3 mom. principen att människor 

mer än tidigare skall kunna påverka frågor 

som gäller dem själva. Dessa åligganden 

ankommer på lagstiftaren och har genomförts 

med hjälp av förvaltningslagen och lagen om 

offentlighet i myndigheternas verksamhet. 

Utgångspunkten i den föreslagna lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program är att det 

som har föreskrivits om planen eller 

programmet i fråga gäller i förfaranden som 

information och allmänhetens 

medbestämmande. Om speciallagstiftningen 

saknar procedurbestämmelser skall 

förvaltningslagen iakttas. Utgångspunkten för 

förvaltningslagen är att speciallagstiftningen 

har procedurbestämmelser bara av särskilda 

skäl. Om procedurbestämmelserna upphävs i 

lagstiftning som gäller planer eller program, 

skall procedurbestämmelserna i 

förvaltningslagen iakttas. Procedurbestäm-

melserna i markanvändnings- och bygglagen 

utgör speciallagstiftning som vid planläggning 

skall iakttas parallellt med förvaltningslagen. 

Procedurbestämmelserna i den föreslagna 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program skall 

anses stämma överens med grundlagen. Den 

administrativa bestämmelse som avses i den 

föreslagna lagen om bedömning av 

miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program är en bestämmelse som 

meddelas inom förvaltningen och som innebär 

en förpliktelse att utarbeta planer eller 

program som kan antas ha betydande miljö-

konsekvenser och som anger förutsättningarna 

för kommande tillstånd för projekt. Denna 

förpliktande bestämmelse som en myndighet 

meddelar med stöd av sin behörighet utfärdas 

inte enligt samma förfarande som lagar och 

förordningar. I Finland kan en administrativ 

bestämmelse som meddelas inom ett förvalt-

ningsområde inte vara förpliktande för myn-

digheter som står utanför förvaltningsområdet 

i fråga eller medföra förpliktelser för enskilda. 

En administrativ bestämmelse som avses i den 

föreslagna lagen kan således inte anses avse 

rättsnormer som en myndighet enligt 80 § 2 

mom. i grundlagen genom lag kan bemyndigas 

att utfärda i bestämda frågor. Dessa 

rättsnormer kan vara förpliktande också för 

myndigheter och enskilda som står utanför 

förvaltningsområdet. Ett bemyndigande som 

avser rättsnormer skall var exakt avgränsat i 

lag, och det kan närmast gälla bara teknisk 

reglering och reglering av smärre detaljer. 

Statsrådets allmänna sammanträde kan ändå 

med stöd av sin allmänna behörighet meddela 

administrativa bestämmelser som gäller hela 

statsförvaltningen. Bestämmelserna kan vara 

av det slaget att de förpliktar till att utarbeta en 

plan eller ett program. Sådana administrativa 

bestämmelser skall anses utgöra administrativa 

bestämmelser som avses i den föreslagna 

lagen.

  En administrativ bestämmelse som avses i 

den föreslagna lagen kan därför inte anses 

utgöra något problem med tanke på 80 § 2 

mom. i grundlagen.

  Enligt det ovan anförda innehåller SEA-

protokollet inga bestämmelser som gäller 

grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 

mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen. Proto-

kollet kan enligt regeringens uppfattning 

godkännas med enkel majoritet, och förslaget 

till lag om sättande i kraft av det kan behand-

las i vanlig lagstiftningsordning.

  Med stöd av vad som anförts ovan och i 

enlighet med 94 § i grundlagen föreslås

  att Riksdagen godkänner det i Kiev den 21 

maj 2003 ingångna protokoll om strategiska 

miljöbedömningar som fogats till den i Esbo 

den 25 februari 1991 ingångna konventionen 

om miljökonsekvensbeskrivningar i ett 

gränsöverskridande sammanhang, till de de-

lar protokollet omfattas av Finlands behö-

righet.

  Eftersom protokollet innehåller bestäm-

melser som hör till området för lagstiftningen 

föreläggs Riksdagen samtidigt följande lag-

förslag:

Lagförslagen

1.

Lag

om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program

  I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 §

Syfte

  Syftet med denna lag är att främja bedöm-

ningen och beaktandet av miljökonsekvenser 

när myndigheter bereder och godkänner pla-

ner och program, att förbättra allmänhetens 

tillgång till information och möjligheter till 

medbestämmande samt att främja en hållbar 

utveckling.

2 § 

Definitioner

  I denna lag avses med

  1) myndighet i 2 § 2 och 3 mom. i förvalt-

ningslagen (434/2003) avsedda myndigheter 

och andra som sköter offentliga förvaltnings-

uppgifter,

  2) miljökonsekvenser de direkta och indi-

rekta verkningar som en plan eller ett program 

medför i Finland och utanför finskt territorium 

för

  a) människors hälsa, levnadsförhållanden 

och trivsel,

  b) marken, vattnet, luften, klimatet, växt-

ligheten och organismer samt för naturens 

mångfald,

  c) samhällsstrukturen, den byggda miljön, 

landskapet, stadsbilden och kulturarvet,

  d) utnyttjande av naturresurserna,

  e) växelverkan mellan de faktorer som 

nämns i underpunkterna a-d,

  3) miljöbedömning bedömning av miljö-

konsekvenserna av en plan eller ett program, 

inklusive utarbetande av en miljörapport, ge-

nomförande av samråd, beaktande av miljö-

rapporten och resultaten av samråden i be-

slutsprocessen samt information om beslutet,

  4) miljörapport en handling, eller en del av 

en handling, som innehåller uppgifter om 

planen eller programmet och undersökta al-

ternativ samt en bedömning av deras miljö-

konsekvenser,

  5) myndighet som ansvarar för en plan el-

ler ett program den myndighet som utarbetar 

planen eller programmet eller som i övrigt är 

ansvarig för beredningen av en plan eller ett 

program som avses i denna lag,

  6) allmänheten fysiska personer, deras 

sammanslutningar och grupper samt företag, 

organisationer och stiftelser.

3 §

Allmän skyldighet att utreda miljökonsekven-

serna

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program skall se till att miljökonse-

kvenserna av planen eller programmet utreds 

och bedöms i tillräcklig utsträckning under 

beredningen, om genomförandet av planen 

eller programmet kan ha betydande miljö-

konsekvenser.

  Närmare bestämmelser om utredningen och 

bedömningen av miljökonsekvenserna samt 

om de krav som gäller innehållet i de hand-

lingar som utarbetas kan utfärdas genom för-

ordning av statsrådet.

4 §

Planer och program som förutsätter en mil-

jöbedömning

  En myndighets plan eller program som ba-

serar sig på en lag, förordning eller administ-

rativ bestämmelse skall genomgå en miljö-

bedömning, om

  1) det är fråga om en plan eller ett program 

som utarbetas för jordbruk, skogsbruk, fiske, 

energiförsörjning, industri, transporter, av-

fallshantering, vattenhushållning, telekom-

munikationer, turism, regionutveckling, om-

rådesanvändning, miljöskydd eller naturvård 

och där förutsättningarna anges för tillstånd 

för projekt, eller godkännande av projekt, eller

  2) planen eller programmet omfattas av den 

skyldighet att göra en bedömning som avses i 

65 § i naturvårdslagen (1096/1996).

  I fråga om de planer och program som avses 

i 1 mom. 1 punkten och som baserar sig på 

lagar eller förordningar föreskrivs närmare 

genom förordning av statsrådet.

  Det som i 1 mom. föreskrivs om miljöbe-

dömning gäller också ändringar av planer och 

program. Mindre ändringar i planer och 

program samt planer och program som gäller 

användningen av små områden på lokal nivå 

kräver en miljöbedömning endast om det an-

ses nödvändigt vid en prövning enligt 5 §.

5 § 

Tillämpning av miljöbedömning enligt pröv-

ning

  Planer eller program som baserar sig på en 

lag, förordning eller administrativ bestämmelse 

och anger förutsättningarna för tillstånd för 

projekt eller godkännande av projekt, och som 

bereds inom andra sektorer än de som avses i 

4 § 1 mom. 1 punkten skall genomgå en 

miljöbedömning, om planen eller programmet 

eller en ändring av planen eller programmet 

bedöms kunna ha betydande 

miljökonsekvenser. När behovet av en miljö-

bedömning prövas skall andra myndigheter 

höras. Bestämmelser om grunderna för pröv-

ning av behovet av en miljöbedömning och 

om samråd mellan myndigheter utfärdas ge-

nom förordning av statsrådet.

  Resultatet av prövningen i fråga om behovet 

av en miljöbedömning skall tillsammans med 

en motivering göras allmänt tillgängligt i 

enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen. 

Resultatet av prövningen skall tillsammans 

med motiveringen i mån av möjlighet även 

publiceras i elektronisk form.

6 §

Ansvaret för miljöbedömningen

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program bär ansvaret för miljöbe-

dömningen i fråga om planer och program 

som avses i 4 och 5 § samt för prövningen 

enligt 5 § av behovet av en miljöbedömning.

7 §

Begränsning av tillämpningsområdet och 

förhållande till annan lagstiftning

  Denna lag tillämpas inte på beredningen av 

budgetpropositionen. Denna lag tillämpas inte, 

med undantag för 3 §, på andra budgetplaner 

och budgetprogram eller finansiella planer och 

program, och inte heller på planer och 

program som utarbetas enbart för försvaret 

eller räddningsväsendet. 

  Bestämmelser om den miljökonsekvensbe-

dömning som motsvarar en miljöbedömning 

enligt denna lag och som skall göras vid 

planläggning finns i markanvändnings- och 

bygglagen (132/1999). Bestämmelser om den 

miljökonsekvensbedömning som skall göras 

vid utarbetandet av förvaltningsplaner och 

åtgärdsprogram finns i lagen om vattenvårds-

förvaltningen (  /200  ).

  Vid tillämpningen av denna lag skall ut-

redningar som i andra sammanhang har gjorts 

om planen eller programmet och dess 

miljökonsekvenser beaktas. De utredningar 

och den bedömning av miljökonsekvenserna 

som förutsätts i denna lag och i annan lag-

stiftning skall samordnas i mån av möjlighet.

8 §

Beredning av en plan eller  ett program och 

av  en miljörapport samt information om det-

ta

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program skall utreda och bedöma de 

betydande miljökonsekvenser som genomfö-

randet av planen eller programmet och de 

undersökta alternativen kan antas ha samt ut-

arbeta en miljörapport. Miljörapporten utar-

betas som ett led i den övriga beredningen 

innan planen eller programmet godkänns.

  Beredningen av planen eller programmet 

skall ordnas på ett sådant sätt att allmänheten 

har möjlighet att få information om utgångs-

punkterna för, syftena med och beredningen 

av planen eller programmet och miljörappor-

ten samt att yttra sig i frågan. Motsvarande 

material skall i mån av möjlighet publiceras 

också i elektronisk form. När information 

lämnas om att beredning inleds och om möj-

ligheten att yttra sig skall i övrigt det iakttas 

som föreskrivs om beredningen av planen eller 

programmet i fråga. Finns det inte särskilda 

bestämmelser om lämnande av information, 

skall 41, 55 och 62 § i förvaltningslagen 

iakttas.

  I miljörapporten skall anges den information 

som behövs med hänsyn till planens eller 

programmets innehåll, syfte och detalje-

ringsgrad. Den myndighet som ansvarar för 

planen eller programmet skall höra andra 

myndigheter om hur omfattande och detalje-

rade de uppgifter som lämnas i miljörapporten 

bör vara. I fråga om miljörapportens innehåll 

och samråd med andra myndigheter föreskrivs 

närmare genom förordning av statsrådet.

9 §

Samråd om utkastet till plan eller program 

och om miljörapporten

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program skall ge allmänheten tillfälle 

att ta del av utkastet till plan eller program och 

miljörapporten samt att yttra sig om dem. 

Detta sker genom att utkastet till plan eller 

program och miljörapporten hålls framlagda. 

Utkastet till plan eller program och miljörap-

porten skall i mån av möjlighet publiceras 

också i elektronisk form.

  När information lämnas om framläggande 

och om möjligheten att yttra sig skall det 

iakttas som föreskrivs om beredningen av 

planen eller programmet i fråga. Finns det inte 

särskilda bestämmelser om lämnande av 

information, skall 55 och 62 § i förvaltnings-

lagen iakttas. Utkastet till plan eller program 

och miljörapporten skall då hållas framlagda i 

minst 30 dagar. Yttranden skall lämnas till den 

myndighet som ansvarar för planen eller 

programmet och under den tid handlingarna 

hålls framlagda.

  Utöver det som föreskrivs någon annanstans 

skall andra myndigheter ombes avge ut-

låtanden om utkastet till plan eller program 

och om miljörapporten enligt vad som före-

skrivs genom förordning av statsrådet.

10 §

Gränsöverskridande miljökonsekvenser

  Om genomförandet av en plan eller ett pro-

gram kan antas ha betydande miljökonse-

kvenser för ett territorium som tillhör en 

medlemsstat i Europeiska unionen eller en part 

i ett internationellt avtal som är förpliktande 

för Finland, skall miljöministeriet sköta 

informationen till och förhandlingarna med 

denna stat beträffande miljöbedömningen i 

fråga om planen eller programmet.

  Den myndighet som ansvarar för planen el-

ler programmet skall utan dröjsmål sända 

miljöministeriet ett utkast till plan eller pro-

gram och en miljörapport för vidarebefordran 

till den andra staten. Utkastet och rapporten  

eller delar av dem skall vid behov översättas 

till de aktuella språken. För översättnings-

kostnaderna står den myndighet som ansvarar 

för planen eller programmet. 

  Om miljöministeriet anser att en plan eller 

ett program har miljökonsekvenser som avses 

i 1 mom. eller om den stat som miljökon-

sekvenserna gäller begär det, skall miljömi-

nisteriet underrätta den andra staten om be-

dömningen och sända den utkastet till plan 

eller program och miljörapporten i god tid 

innan planen eller programmet godkänns. 

Miljöministeriet skall informera utrikesmini-

steriet om det material som sänds till den 

andra staten. Bestämmelser om innehållet i 

underrättelsen till en annan stat utfärdas ge-

nom förordning av statsrådet.

  Om en stat som har sänts ett utkast till plan 

eller program och en miljörapport inom 60 

dagar från mottagandet av utkastet och rap-

porten meddelar att den önskar förhandla om 

frågan, skall miljöministeriet inleda förhand-

lingar om de gränsöverskridande miljökon-

sekvenser som genomförandet av planen eller 

programmet kan antas ha och om de pla-

nerade åtgärderna för att minska eller elimi-

nera sådana effekter. När förhandlingar inleds 

skall man komma överens om arrangemangen 

för hur myndigheterna och allmänheten i den 

stat där miljökonsekvenserna kan antas bli 

betydande skall ges tillfälle att yttra sig inom 

en skälig tid.

11 §

Godkännande av en plan eller ett program 

samt information om beslutet

  När en plan eller ett program bereds skall 

man beakta miljörapporten och i mån av 

möjlighet yttranden och utlåtanden enligt 8 

och 9 § samt resultaten av förhandlingar mel-

lan stater enligt 10 §.

  Av ett beslut att godkänna en plan eller ett 

program eller av planen eller programmet skall 

framgå  

  1) ett motiverat ställningstagande till hur 

miljörapporten, yttranden och utlåtanden en-

ligt 8 och 9 § samt resultaten av förhandlingar 

mellan stater enligt 10 § har beaktats, samt en 

utredning om hur dessa aspekter och mil-

jöaspekterna har påverkat planens eller pro-

grammets innehåll och valet av alternativ samt

  2) en utredning av den övervakning som 

avses i 12 §.

  När en plan eller ett program godkänns  

skall man, utöver det som föreskrivs någon 

annanstans, informera om beslutet samt lägga 

fram beslutet och planen eller programmet. I 

fråga om framläggande och information iakttas 

62 § i förvaltningslagen. Beslutet samt planen 

eller programmet och miljörapporten skall 

delges Finlands miljöcentral och i mån av 

möjlighet publiceras också i elektronisk form.

  Övriga myndigheter skall enligt vad som 

föreskrivs genom förordning av statsrådet in-

formeras om ett beslut att godkänna en plan 

eller ett program.

12 §

Övervakning av miljökonsekvenserna

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program skall se till att genomförandet 

av planer och program som omfattas av en 

miljöbedömning samt betydande miljö-

konsekvenser av detta övervakas på ett sådant 

sätt att åtgärder vid behov kan vidtas i syfte 

att förebygga och minska miljöolägenheter.

13 §

Ledning, samarbete och utveckling

  Den allmänna ledningen och övervakningen 

av verkställigheten av denna lag samt den 

allmänna utvecklingen av konsekvensbe-

dömningen skall skötas av miljöministeriet. De 

övriga ministerierna sköter ledningen och 

övervakningen av verkställigheten samt ut-

vecklingen av miljökonsekvensbedömningen 

inom sina respektive ansvarsområden. Fin-

lands miljöcentral ger akt på tillämpningen av 

denna lag. De statliga och kommunala 

myndigheterna skall samarbeta för att utföra 

miljökonsekvensbedömningar och samordna 

dem med förfaranden enligt andra lagar.

14 § 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

  Denna lag träder i kraft den      200 .

---

  Denna lag tillämpas på planer och program 

för vars del det den 21 juli 2004 eller därefter 

har informerats om att beredning pågår.

  Lagen tillämpas också på planer och pro-

gram för vars del det före den tidpunkt som 

nämns i 2 mom. har informerats om att be-

redning pågår och vilka godkänns senare än   

den 21 juli 2006, om inte den myndighet som 

ansvarar för planen eller programmet av 

grundad anledning anser att en miljöbedöm-

ning inte kan göras. 

  Om en miljöbedömning inte görs i ett fall 

som avses i 3 mom., skall den myndighet som 

ansvarar för planen eller programmet göra 

denna uppgift allmänt tillgänglig i enlighet med 

55 och 62 § i förvaltningslagen. Samtidigt skall 

anges varför bedömningen inte kan göras.

-----

2.

Lag

om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

  I enlighet med riksdagens beslut

  ändras i lagen av den 10 juni 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) 

24 § som följer:

24 §

Planer och program

  Bestämmelser om bedömning av miljökon-

sekvenserna av planer och program som 

myndigheter bereder finns i lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program (  /200  ).

---

  Denna lag träder i kraft den        200 .

-----

3.

Lag

om ändring av markanvändnings- och bygglagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  ändras i markanvändnings- och bygglagen av den 5 februari 1999 (132/1999) 9 och 23 § samt 

63 § 2 mom. som följer:

9 §

Utredning av konsekvenserna när planer ut-

arbetas

  En plan skall basera sig på tillräckliga un-

dersökningar och utredningar. När en plan 

utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklusive 

de samhällsekonomiska, sociala, kulturella och 

övriga konsekvenserna, av planen och av 

undersökta alternativ utredas i nödvändig 

omfattning. Utredningarna skall omfatta hela 

det område där planen kan tänkas ha väsent-

liga konsekvenser.

23 §

Beredningen av målen

  Beredningen av de riksomfattande målen för 

områdesanvändningen sköts av miljömi-

nisteriet i samarbete med de övriga ministerier, 

förbund på landskapsnivå och myndigheter 

och intressegrupper som berörs av saken. 

Beredningen av målen skall basera sig på 

växelverkan mellan olika intressegrupper. 

Närmare bestämmelser om beredningen av 

målen utfärdas genom förordning av statsrå-

det.

63 §

Program för deltagande och bedömning

- - - - - - - - - - - - - - 

  När frågan om planläggning har väckts skall 

detta meddelas så att intressenterna har 

möjlighet att få information om utgångs-

punkterna för planläggningen och om förfa-

randet för deltagande och bedömning. Infor-

mationen skall ordnas på ett sätt som är 

lämpligt med tanke på planens syfte och be-

tydelse. Informationen kan också ges i sam-

band med informationen om planläggnings-

översikten. Genom förordning av statsrådet 

utfärdas närmare bestämmelser om lämnande 

av information om att frågan om planläggning 

har väckts.

---

  Denna lag träder i kraft den       200 .

-----

4.

Lag

om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i 

protokollet om strategiska miljöbedömningar

  I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 § 

  De bestämmelser som hör till området för 

lagstiftningen i det i Kiev den 21 maj 2003 

ingångna protokoll om strategiska miljöbe-

dömningar som hänför sig till konventionen 

om miljökonsekvensbeskrivningar i ett 

gränsöverskridande sammanhang (FördrS 

67/1997) gäller som lag sådana som Finland 

har förbundit sig till dem.

2 § 

  Närmare bestämmelser om verkställigheten 

av denna lag kan utfärdas genom förordning 

av statsrådet.

3 §

  Om ikraftträdandet av denna lag bestäms 

genom förordning av republikens president.

-----

Helsingfors den 19 november 2004

Republikens President

TARJA HALONEN

Miljöminister Jan-Erik Enestam

Bilaga

Parallelltexter

2.

Lag

om ändring av 24 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

  I enlighet med riksdagens beslut

   ändras i lagen av den 10 juni 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

(468/1994) 24 § som följer:

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Planer och program

  Miljökonsekvenserna skall utredas och 

bedömas i tillräcklig mån när en myndighet 

bereder planer och program, vilkas genomfö-

rande kan ha betydande miljökonsekvenser 

men på vilka stadgandena i 2 kap. om 

bedömningsförfarande inte tillämpas.

  Statsrådet kan meddela allmänna anvis-

ningar om bedömningen av miljökonse-

kvenserna av planer och program som avses 

i 1 mom.

24 §

Planer och program

  Bestämmelser om bedömning av miljö-

konsekvenserna av planer och program som 

myndigheter bereder finns i lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program (  /200  ).

---

  Denna lag träder i kraft den        200 .

---

3.

Lag

 om ändring av markanvändnings- och bygglagen

  I enlighet med riksdagens beslut

  ändras i markanvändnings- och bygglagen av den 5 februari 1999 (132/1999) 9 och 23 § samt 

63 § 2 mom. som följer:

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Utredning av konsekvenserna när planer 

utarbetas

  En plan skall basera sig på tillräckliga un-

dersökningar och utredningar. När en plan 

utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklu-

sive de samhällsekonomiska, sociala, kultu-

rella och övriga konsekvenserna av planen 

utredas i nödvändig omfattning. Utredning-

arna skall omfatta hela det område där pla-

nen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser.

9 §

Utredning av konsekvenserna när planer 

utarbetas

  En plan skall basera sig på tillräckliga un-

dersökningar och utredningar. När en plan 

utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklu-

sive de samhällsekonomiska, sociala, kultu-

rella och övriga konsekvenserna, av planen 

och av undersökta alternativ utredas i nöd-

vändig omfattning. Utredningarna skall om-

fatta hela det område där planen kan tänkas 

ha väsentliga konsekvenser.

23 §

Beredningen av målen

  Beredningen av de riksomfattande målen 

för områdesanvändningen sköts av vederbö-

rande ministerium i samarbete med de övriga 

ministerier, förbund på landskapsnivå och 

myndigheter och intressegrupper som berörs 

av saken. Beredningen av målen skall basera 

sig på växelverkan mellan olika intressegrup-

per.

23 §

Beredningen av målen

  Beredningen av de riksomfattande målen 

för områdesanvändningen sköts av miljömi-

nisteriet i samarbete med de övriga ministe-

rier, förbund på landskapsnivå och myndig-

heter och intressegrupper som berörs av sa-

ken. Beredningen av målen skall basera sig 

på växelverkan mellan olika intressegrupper. 

Närmare bestämmelser om beredningen av 

målen utfärdas genom förordning av stats-

rådet.

63 §

Program för deltagande och bedömning

  När frågan om planläggning har väckts 

skall detta meddelas så att intressenterna har 

möjlighet att få information om utgångspunk-

terna för planläggningen och om förfarandet 

för deltagande och bedömning. Informatio-

nen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt 

med tanke på planens syfte och betydelse. 

Informationen kan också ges i samband med 

informationen om planläggningsöversikten.

63 §

Program för deltagande och bedömning

- - - - - - - - - - - - - - 

  När frågan om planläggning har väckts 

skall detta meddelas så att intressenterna har 

möjlighet att få information om utgångspunk-

terna för planläggningen och om förfarandet 

för deltagande och bedömning. Informatio-

nen skall ordnas på ett sätt som är lämpligt 

med tanke på planens syfte och betydelse. 

Informationen kan också ges i samband med 

informationen om planläggningsöversikten. 

Genom förordning av statsrådet utfärdas 

närmare bestämmelser om lämnande av  in-

formation om att frågan om planläggning 

har väckts.

---

  Denna lag träder i kraft den       200   .

---

Förordningsutkast

Statsrådets förordning 

om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program

Given i Helsingfors den 

-----

  I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med 

stöd av lagen av den               om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer 

och program (  /  ):

1 §

Planer och program som alltid förutsätter en 

miljöbedömning

  Planer och program som avses i 4 § 1 mom. 

1 punkten och 2 mom. i lagen om bedömning 

av miljökonsekvenserna av myndigheters 

planer och program är, utöver det som 

bestäms eller föreskrivs särskilt,  

  1) de riksomfattande mål för områdesan-

vändningen som avses i 4 § i markanvänd-

nings- och bygglagen (132/1999), 

  2) regionala avfallsplaner enligt 40 § i av-

fallslagen (1072/1993),

  3) naturskyddsprogram enligt 8 § i natur-

vårdslagen (1096/1996),

  4) landskapsprogram enligt 5 § i regionut-

vecklingslagen (602/2002), samt

  5) de planer för trafiksystemet som avses i 2 

§ 3 punkten i lagen om Huvudstadsregionens 

samarbetsdelegation (1269/1996).

2 §

Grunder för prövning av behovet av miljöbe-

dömning

  När man i enlighet med 5 § i lagen om be-

dömning av miljökonsekvenserna av myn-

digheters planer och program prövar om mil-

jöbedömning skall tillämpas eller inte, skall 

följande prövningsgrunder beaktas:

  1) särdragen i planer och program, särskilt 

med hänsyn till

  a) i vilken utsträckning planen eller pro-

grammet anger förutsättningarna för projekt 

och andra verksamheter när det gäller plats, 

art, storlek och driftsförhållanden eller genom 

att fördela resurser,

  b) i vilken utsträckning planen eller pro-

grammet påverkar andra planer eller program, 

inklusive sådana som ingår i ett hierarkiskt 

system,

  c) planens eller programmets betydelse för 

integreringen av miljöaspekter särskilt för att 

främja en hållbar utveckling,

  d) miljöproblem som är relevanta för planen 

eller programmet,

  e) planens eller programmets betydelse för 

genomförandet av gemenskapens miljölag-

stiftning (t.ex. planer och program som har 

samband med avfallshantering eller skydd av 

vatten),

  2) särdragen hos konsekvenserna och hos 

det område som kan antas komma att påver-

kas, särskilt med hänsyn till

  a) konsekvensernas sannolikhet, varaktighet 

och frekvens och möjligheten att avhjälpa 

dem,

  b) konsekvensernas ackumulerade art,

  c) konsekvensernas gränsöverskridande art,

  d) riskerna för människors hälsa eller för 

miljön (t.ex. på grund av olyckor),

  e) konsekvensernas storlek och fysiska om-

fattning (geografiskt område och antalet per-

soner som kan antas komma att beröras),

  f) betydelsen av och sårbarheten hos det 

område som kan antas komma att beröras på 

grund av

  - kulturarvet eller speciella särdrag i naturen,

  - överskridna miljökvalitetsstandarder eller 

gränsvärden,

  - intensiv markanvändning, samt

  g) konsekvenser för områden eller natur 

som har erkänd skyddsstatus på nationell eller 

internationell nivå eller gemenskapsnivå.

3 §

Samråd mellan myndigheter vid prövning av 

behovet av miljöbedömning

  När den myndighet som ansvarar för en 

plan eller ett program i enlighet med 5 § i la-

gen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program prövar 

om miljöbedömning skall tillämpas eller inte, 

skall myndigheten samråda med den regionala 

miljöcentralen och enligt behov med 

kommunens hälsovårds- och miljömyndighe-

ter samt andra myndigheter inom det område 

som påverkas. Gäller det en plan eller ett 

program som har stor regional räckvidd eller 

annars är betydande, skall samråd ske också 

med miljöministeriet och social- och hälso-

vårdsministeriet. Om den regionala miljöcen-

tralen ansvarar för planen eller programmet, 

skall samråd ske med miljöministeriet.  

  Samråd enligt 1 mom. kan ske genom ett 

remissförfarande eller genom förhandlingar 

mellan myndigheterna. Över förhandlingarna 

skall upprättas en promemoria av vilken 

framgår de centrala frågor och ställningsta-

ganden som tagits upp vid förhandlingarna.

4 §

Miljörapportens innehåll

  I en miljörapport som avses i 8 § i lagen om 

bedömning av miljökonsekvenserna av 

myndigheters planer och program skall i 

nödvändig omfattning anges

  1) en sammanfattning av planens eller pro-

grammets innehåll, huvudsakliga syfte och 

förhållandet till andra relevanta planer och 

program,

  2) väsentliga förhållanden i tillståndet hos 

miljön och dess sannolika utveckling om 

planen eller programmet inte genomförs,

  3) de kännetecknande miljöförhållandena i 

områden som kan antas komma att påverkas 

betydligt,

  4) alla befintliga miljöproblem som är rele-

vanta för planen eller programmet, däribland i 

synnerhet sådana som berör något område av 

särskild betydelse för miljön, såsom områden 

som anges enligt fågeldirektivet (79/409/EEG) 

och habitatdirektivet (92/43/EEG),

  5) de mål för skydd av miljön som uppställts 

på internationell nivå och på gemenskaps- eller 

medlemsstatsnivå och som är relevanta för 

planen eller programmet och det sätt på vilket 

dessa mål och varje form av miljöhänsyn har 

beaktats under beredningen av planen eller 

programmet,

  6) de betydande miljökonsekvenser (dessa 

konsekvenser bör inbegripa sekundära, ku-

mulativa, samverkande, permanenta och till-

fälliga, positiva och negativa effekter på kort, 

medellång och lång sikt) som kan antas upp-

komma, inbegripet aspekter såsom biologisk 

mångfald, befolkning, folkhälsa, djurliv, 

växtliv, mark, vatten, luft, klimatfaktorer, 

materiella tillgångar, kulturarv, inbegripet 

arkitektoniskt och arkeologiskt arv, landskap 

samt det inbördes förhållandet mellan dessa 

faktorer,

  7) de åtgärder som planeras för att förhind-

ra, minska och så långt som möjligt uppväga 

varje betydande negativ miljökonsekvens som 

följer av att planen eller programmet 

genomförs,

  8) en sammanfattning av skälen till valet av 

de alternativ som behandlats och en beskriv-

ning av hur bedömningen gjorts och vilka 

problem som påträffats (t.ex. tekniska brister 

eller brist på kunskap) när de begärda uppgif-

terna sammanställdes,

  9) en beskrivning av de åtgärder som pla-

neras för övervakning i enlighet med 12 § i 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program, samt

  10) en allmänt hållen sammanfattning av de 

ovan nämnda uppgifterna.

5 §

Samråd om de uppgifter som skall lämnas i 

miljörapporten

  Den myndighet som ansvarar för en plan 

eller ett program skall höra den regionala 

miljöcentralen och enligt behov kommunens 

hälsovårds- och miljömyndigheter samt andra 

myndigheter inom det område som påverkas 

om hur omfattande och detaljerade de 

uppgifter som lämnas i miljörapporten bör 

vara. Gäller det en plan eller ett program som 

har stor regional räckvidd eller annars är be-

tydande, skall också miljöministeriet och so-

cial- och hälsovårdsministeriet höras. Om den 

regionala miljöcentralen ansvarar för planen 

eller programmet, skall miljöministeriet höras 

om hur omfattande och detaljerade de 

uppgifter som lämnas i miljörapporten bör 

vara.

  Det samråd med myndigheter som avses i 1 

mom. kan ske också genom förhandlingar 

mellan myndigheterna. Över förhandlingarna 

skall upprättas en promemoria av vilken 

framgår de centrala frågor och ställningsta-

ganden som tagits upp vid förhandlingarna.

6 §

Samråd om miljörapporten och om utkastet 

till plan eller program

  Utöver det som föreskrivs någon annanstans 

skall den regionala miljöcentralen och enligt 

behov kommunens behöriga hälsovårds- och 

miljömyndigheter samt andra myndigheter 

inom det område som påverkas ombes avge 

utlåtanden om utkastet till plan eller program 

och om miljörapporten. Gäller det en plan 

eller ett program som har stor regional 

räckvidd eller annars är betydande, skall också 

miljöministeriet och social- och 

hälsovårdsministeriet ombes avge utlåtanden. 

Om den regionala miljöcentralen ansvarar för 

planen eller programmet, skall miljöministeriet 

ombes avge ett utlåtande.

7 §

Underrättelse till andra stater

  I en underrättelse som avses i 10 § 3 mom. i 

lagen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program skall ingå

  1) utkastet till plan eller program och mil-

jörapporten, med information om vilka 

gränsöverskridande miljökonsekvenser, in-

begripet konsekvenser för hälsan, planen eller 

programmet kan medföra, och

  2) information om beslutsprocessen, med en 

rimlig tidsplan för när kommentarer kan 

lämnas. 

8 §

Information om beslutet

  När en plan eller ett program har antagits 

skall den regionala miljöcentralen samt stater 

som varit part i förhandlingar som förts enligt 

10 i lagen om bedömning av miljökonse-

kvenserna av myndigheters planer och pro-

gram informeras. Dessutom skall de kommu-

nala myndigheter och andra myndigheter som 

hördes vid behandlingen av ärendet in-

formeras om beslutet. 

---

  Denna förordning träder i kraft den       200 

.

Statsrådets förordning 

om ändring av markanvändnings- och byggförordningen

Given i Helsingfors den 

-----

  I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet,

  ändras i markanvändnings- och byggförordningen av den 10 september 1999 (895/1999) 7 § 2 

mom., 10 § 1 mom. 7 punkten och 2 mom., 17 § 7 punkten och 2 mom., 25 § 7 punkten och 2 

mom. och 94 § 2 mom. samt

  fogas till förordningen en ny 32 a § som följer:

1 kap.

Allmänna bestämmelser

7 §

Beredning av riksomfattande mål för områ-

desanvändningen

- - - - - - - - - - - - - - 

  Vid beredningen av riksomfattande mål för 

områdesanvändningen skall deras miljökon-

sekvenser och andra konsekvenser utredas 

och bedömas på det sätt som föreskrivs i la-

gen om bedömning av miljökonsekvenserna 

av myndigheters planer och program ( /200 ). 

- - - - - - - - - - - - - - 

2 kap.

Landskapsplan

10 §

Planbeskrivning

  I beskrivningen av landskapsplanen skall 

ingå

- - - - - - - - - - - - - - 

  7) det centrala innehållet i den planlösning 

som valts och grunderna för valet, en utred-

ning om hur resultaten av konsekvensutred-

ningarna och olika åsikter har beaktats samt 

en utredning om de åtgärder genom vilka man 

ämnar förebygga eventuella skadliga 

miljökonsekvenser av att planen genomförs,

- - - - - - - - - - - - - - 

  De faktorer som avses i 1 mom. skall i 

planbeskrivningen presenteras på det sätt och i 

den omfattning som planens syfte förutsätter 

och så att förutsättningar för växelverkan vid 

beredningen av planen skapas. Till plan-

beskrivningen skall fogas ett sammandrag av 

det centrala innehållet i beskrivningen. 

3 kap.

Generalplan

17 §

Planbeskrivning

  I beskrivningen av generalplanen skall ingå

- - - - - - - - - - - - - - 

  7) det centrala innehållet i den planlösning 

som valts och grunderna för valet, en utred-

ning om hur resultaten av konsekvensutred-

ningarna och olika åsikter har beaktats samt 

en utredning om de åtgärder genom vilka man 

ämnar förebygga eventuella skadliga 

miljökonsekvenser av att planen genomförs,

- - - - - - - - - - - - - - 

  De faktorer som avses i 1 mom. skall i 

planbeskrivningen presenteras på det sätt och i 

den omfattning som planens syfte förutsätter 

och så att förutsättningar för växelverkan vid 

beredningen av planen skapas. Till plan-

beskrivningen skall fogas ett sammandrag av 

det centrala innehållet i beskrivningen.

5 kap.

Detaljplan

25 § 

Planbeskrivning

  I beskrivningen av detaljplanen skall ingå

- - - - - - - - - - - - - - 

  7) det centrala innehållet i den planlösning 

som valts och grunderna för valet, en utred-

ning om hur resultaten av konsekvensutred-

ningarna och olika åsikter har beaktats samt 

en utredning om de åtgärder genom vilka man 

ämnar förebygga eventuella skadliga 

miljökonsekvenser av att planen genomförs,

- - - - - - - - - - - - - - 

  De faktorer som avses i 1 mom. skall i 

planbeskrivningen presenteras på det sätt och i 

den omfattning som planens syfte förutsätter 

och så att förutsättningar för växelverkan vid 

beredningen av planen skapas. Till plan-

beskrivningen skall enligt behov fogas ett 

sammandrag av det centrala innehållet i be-

skrivningen.

6 kap.

Gemensamma bestämmelser om växelver-

kan i planläggningen

32 a §

Information och framförande av åsikter på 

elektronisk väg

  Information om att frågan om planläggning 

har väckts, om möjligheten att framföra åsik-

ter när en plan bereds och om att ett planför-

slag finns framlagt skall i mån av möjlighet ges 

även i elektronisk form. Planförslaget skall i 

mån av möjlighet också publiceras i 

elektronisk form.

  När information ges enligt 1 mom. skall det 

meddelas hur det går att få ytterligare infor-

mation om saken och var åsikter om den kan 

framföras.

94 §

Information om beslut om godkännande

  Meddelande om beslut om godkännande av 

en plan eller av byggnadsordningen skall 

dessutom utan dröjsmål sändas till myndig-

heter, kommunmedlemmar och personer som 

gjort en anmärkning, om de har begärt det 

medan planen eller byggnadsordningen var 

framlagd. Information om beslut om godkän-

nande av en plan skall i mån av möjlighet ges 

även i elektronisk form samt planen och 

planbeskrivningen publiceras också i elek-

tronisk form.

---

  Denna förordning träder i kraft den 200    .

Fördragstext

PROTOKOLL

om strategiska miljöbedömningar till 

konventionen om miljökonsekvensbe-

skrivningar i ett gränsöverskridande 

sammanhang

PROTOCOL

on strategic environmental assessment to 

the convention on environmental impact 

assessment in a transboundary context

  Parterna i detta protokoll,

  som erkänner betydelsen av att integrera 

miljöaspekter och hälsoaspekter i utarbe-

tandet och antagandet av planer och program 

och, i lämplig utsträckning, politiska riktlinjer 

och lagstiftning,

  som åtar sig att främja hållbar utveckling, 

och som därför stöder sig på slutsatserna 

från Förenta nationernas konferens om miljö 

och utveckling (Rio de Janeiro, Brasilien, 

1992), särskilt principerna 4 och 10 i Rio-

deklarationen om miljö och utveckling och 

Agenda 21, samt resultatet av den tredje 

ministerkonferensen om miljö och hälsa 

(London 1999) och världstoppmötet om 

hållbar utveckling (Johannesburg, Sydafrika 

2002),

  som beaktar konventionen om miljökon-

sekvensbeskrivningar i ett gränsöverskri-

dande sammanhang, upprättad i Esbo, Fin-

land, den 25 februari 1991, och beslut II/9 

som parterna i konventionen antog i Sofia 

den 26-27 februari 2001, i vilket det anges 

att ett rättsligt bindande protokoll om stra-

tegisk miljöbedömning skulle utarbetas,

  som erkänner att den strategiska miljöbe-

dömningen bör spela en viktig roll när planer 

och program och, i lämplig utsträckning, po-

litiska riktlinjer och lagstiftning utarbetas och 

antas, och att en utvidgad tillämpning av 

principerna om miljökonsekvensbeskrivning 

på planer, program, politiska riktlinjer och 

lagstiftning kommer att ytterligare stärka den 

systematiska analysen av den betydande mil-

jöpåverkan de medför,

  som noterar konventionen om tillgång till 

information, allmänhetens deltagande i beslut 

och rätt till överprövning i miljöfrågor, upp-

rättad i Århus, Danmark, den 25 juni 1998, 

och som noterar de relevanta punkterna i 

Luccadeklarationen, antagen vid parternas 

första möte,

  som därför är medvetna om betydelsen av 

allmänhetens deltagande i den strategiska 

miljöbedömningen, 

  som noterar att nuvarande och kommande 

generationers hälsa och välbefinnande skulle 

gynnas om behovet att skydda och förbättra 

människors hälsa tas i beaktande som en in-

tegrerad del av den strategiska miljöbedöm-

ningen, och som erkänner Världshälsoorgani-

sationens arbete på detta område, 

  som är medvetna om behovet och bety-

delsen av att förbättra det internationella 

samarbetet vid bedömningen av den gräns-

överskridande påverkan på miljön inbegripet 

hälsan som föreslagna planer och program 

och, i lämplig utsträckning, politiska riktlinjer 

och lagstiftningen medför,

  har kommit överens om följande.

  The Parties to this Protocol,

  Recognizing the importance of integrating 

environmental, including health, considera-

tions into the preparation and adoption of 

plans and programmes and, to the extent 

appropriate, policies and legislation,

  Committing themselves to promoting sus-

tainable development and therefore basing 

themselves on the conclusions of the United 

Nations Conference on Environment and 

Development (Rio de Janeiro, Brazil, 1992), 

in particular principles 4 and 10 of the Rio 

Declaration on Environment and Develop-

ment and Agenda 21, as well as the outcome 

of the third Ministerial Conference on Envi-

ronment and Health (London, 1999) and the 

World Summit on Sustainable Development 

(Johannesburg, South Africa, 2002),

  Bearing in mind the Convention on Envi-

ronmental Impact Assessment in a Trans-

boundary Context, done at Espoo, Finland, 

on 25 February 1991, and decision II/9 of its 

Parties at Sofia on 26 and 27 February 2001, 

in which it was decided to prepare a legally 

binding protocol on strategic environmental 

assessment,

  Recognizing that strategic environmental 

assessment should have an important role in 

the preparation and adoption of plans, pro-

grammes, and, to the extent appropriate, 

policies and legislation, and that the wider 

application of the principles of environmental 

impact assessment to plans, programmes, 

policies and legislation will further strengthen 

the systematic analysis of their significant 

environmental effects,

  Acknowledging the Convention on Access 

to Information, Public Participation in De-

cision-making and Access to Justice in En-

vironmental Matters, done at Aarhus, Den-

mark, on 25 June 1998, and taking note of 

the relevant paragraphs of the Lucca Decla-

ration, adopted at the first meeting of its Par-

ties,

  Conscious, therefore, of the importance of 

providing for public participation in strategic 

environmental assessment,

  Acknowledging the benefits to the health 

and wellbeing of present and future genera-

tions that will follow if the need to protect 

and improve people's health is taken into 

account as an integral part of strategic envi-

ronmental assessment, and recognizing the 

work led by the World Health Organization 

in this respect,

  Mindful of the need for and importance of 

enhancing international cooperation in as-

sessing the transboundary environmental, 

including health, effects of proposed plans 

and programmes, and, to the extent appro-

priate, policies and legislation,

  Have agreed as follows:

Artikel 1

Mål

  Protokollets mål är att sörja för hög 

skyddsnivå för miljön inbegripet hälsan ge-

nom att

  (a) se till att aspekter på miljön inbegripet 

hälsan noga beaktas vid utarbetandet av pla-

ner och program,

  (b) bidra till att hänsyn till miljön inbegripet 

hälsan tas under övervägande vid utarbetan-

det av politiska riktlinjer och lagstiftning,

  (c) fastställa klara, öppna och effektiva 

förfaranden för hur strategisk miljöbedöm-

ning skall gå till,

  (d) ge allmänheten möjlighet att delta i den 

strategiska miljöbedömningen, och

  (e) på detta sätt integrera hänsyn till miljön 

inbegripet hälsan i åtgärder och instrument 

utformade för att främja den hållbara ut-

vecklingen.

Article 1

Objective

  The objective of this Protocol is to provide 

for a high level of protection of the environ-

ment, including health, by:

  (a) Ensuring that environmental, including 

health, considerations are thoroughly taken 

into account in the development of plans and 

programmes;

  (b) Contributing to the consideration of 

environmental, including health, concerns in 

the preparation of policies and legislation;

  (c) Establishing clear, transparent and ef-

fective procedures for strategic environ-

mental assessment;

  (d) Providing for public participation in 

strategic environmental assessment; and

  (e) Integrating by these means environ-

mental, including health, concerns into 

measures and instruments designed to fur-

ther sustainable development.

Artikel 2

Definitioner

  I detta protokoll används följande beteck-

ningar med de betydelser som här anges:

  1. konventionen: konventionen om miljö-

konsekvensbeskrivningar i ett gränsöver-

skridande sammanhang.

  2. part: om inte annat anges i texten, en 

fördragsslutande part i detta protokoll.

  3. upphovspart: en fördragsslutande part i 

detta protokoll inom vars jurisdiktion utar-

betandet av en plan eller ett program kan 

förutses.

  4. utsatt part: en part i detta protokoll som 

kan antas komma att beröras av en plans el-

ler ett programs gränsöverskridande påver-

kan på miljön inbegripet hälsan.

  5. planer och program: planer och pro-

gram, och ändringar av sådana planer och 

program, som

  (a) krävs i lagar och andra författningar, 

och

  (b) utarbetas eller antas av en myndighet, 

eller som utarbetas av en myndighet och an-

tas av parlamentet eller regeringen genom ett 

formellt förfarande.

  6. strategisk miljöbedömning: en utvärde-

ring av den påverkan på miljön inbegripet 

hälsan som kan antas uppkomma, och som 

innehåller bl.a. fastställande av miljörappor-

tens omfattning samt dess utarbetande, ge-

nomförande av allmänhetens deltagande och 

samråd, och beaktande av miljörapporten 

samt resultaten av allmänhetens deltagande 

och samråden i en plan eller ett program.

  7. påverkan på miljön inbegripet hälsan: all 

påverkan på miljön inbegripet människors 

hälsa, flora, fauna, biologisk mångfald, mark, 

vatten, landskap, naturområden, materiella 

tillgångar, kulturarv, och samspelet mellan 

dessa faktorer.

  8. allmänheten: en eller flera fysiska eller 

juridiska personer och de föreningar, orga-

nisationer eller grupper som utgörs av dessa 

personer i enlighet med nationell lagstiftning 

eller praxis.

Article 2

Definitions

  For the purposes of this Protocol,

  1. "Convention" means the Convention on 

Environmental Impact Assessment in a 

Transboundary Context.

  2. "Party" means, unless the text indicates 

otherwise, a Contracting Party to this Pro-

tocol.

  3. "Party of origin" means a Party or Par-

ties to this Protocol within whose jurisdiction 

the preparation of a plan or programme is 

envisaged.

  4. "Affected Party" means a Party or Par-

ties to this Protocol likely to be affected by 

the transboundary environmental, including 

health, effects of a plan or programme.

  5. "Plans and programmes" means plans 

and programmes and any modifications to 

them that are:

  (a) Required by legislative, regulatory or 

administrative provisions; and

  (b) Subject to preparation and/or adoption 

by an authority or prepared by an authority 

for adoption, through a formal procedure, by 

a parliament or a government.

  6. "Strategic environmental assessment" 

means the evaluation of the likely environ-

mental, including health, effects, which 

comprises the determination of the scope of 

an environmental report and its preparation, 

the carryingout of public participation and 

consultations, and the taking into account of 

the environmental report and the results of 

the public participation and consultations in a 

plan or programme.

  7. "Environmental, including health, ef-

fect" means any effect on the environment, 

including human health, flora, fauna, biodi-

versity, soil, climate, air, water, landscape, 

natural sites, material assets, cultural heritage 

and the interaction among these factors.

  8. "The public" means one or more natural 

or legal persons and, in accordance with 

national legislation or practice, their asso-

ciations, organizations or groups.

Artikel 3

Allmänna bestämmelser

  1. Varje part skall införa nödvändiga lagar 

och andra författningar och vidta andra 

lämpliga åtgärder för att genomföra be-

stämmelserna i detta protokoll inom en klar 

och öppen ram.

  2. Varje part skall sträva efter att se till att 

tjänstemän och myndigheter bistår och väg-

leder allmänheten i de frågor som omfattas 

av detta protokoll. 

  3. Varje part skall på lämpligt sätt erkänna 

och stödja föreningar, organisationer och 

grupper som främjar skydd av miljön inbe-

gripet hälsan inom ramen för detta protokoll.

  4. Protokollet påverkar inte en parts rätt att 

bibehålla eller vidta ytterligare åtgärder i frå-

gor som omfattas av detta protokoll.

  5. Varje part skall främja målen för detta 

protokoll i relevanta internationella besluts-

processer och inom ramen för arbetet i rele-

vanta internationella organisationer.

  6. Varje part skall se till att den som utövar 

en rättighet i enlighet med detta protokoll inte 

bestraffas, förföljs eller trakasseras på något 

sätt för sitt engagemang. Denna bestämmelse 

påverkar inte nationella domstolars rätt att 

tilldela rimliga kostnader i domstolsförfaran-

den. 

  7. Allmänheten skall kunna utöva sina rät-

tigheter i enlighet med detta protokoll utan 

att diskrimineras på grund av medborgar-

skap, nationalitet eller hemvist eller, när det 

gäller juridiska personer, var personen har 

sitt registrerade säte eller ett faktiskt centrum 

för sin verksamhet.

Article 3

General provisions

  1. Each Party shall take the necessary leg-

islative, regulatory and other appropriate 

measures to implement the provisions of this 

Protocol within a clear, transparent frame-

work.

  2. Each Party shall endeavour to ensure 

that officials and authorities assist and pro-

vide guidance to the public in matters cov-

ered by this Protocol.

  3. Each Party shall provide for appropriate 

recognition of and support to associations, 

organizations or groups promoting environ-

mental, including health, protection in the 

context of this Protocol.

  4. The provisions of this Protocol shall not 

affect the right of a Party to maintain or in-

troduce additional measures in relation to is-

sues covered by this Protocol.

  5. Each Party shall promote the objectives 

of this Protocol in relevant international deci-

sion-making processes and within the 

framework of relevant international organiza-

tions.

  6. Each Party shall ensure that persons 

exercising their rights in conformity with the 

provisions of this Protocol shall not be penal-

ized, persecuted or harassed in any way for 

their involvement. This provision shall not 

affect the powers of national courts to award 

reasonable costs in judicial proceedings.

  7. Within the scope of the relevant provi-

sions of this Protocol, the public shall be able 

to exercise its rights without discrimination as 

to citizenship, nationality or domicile and, in 

the case of a legal person, without discrimi-

nation as to where it has its registered seat or 

an effective centre of its activities.

Artikel 4

Tillämpningsområde avseende planer och 

program

  1. Varje part skall se till att en strategisk 

miljöbedömning görs för de planer och pro-

gram som avses i punkterna 2-4 och som 

kan antas medföra en betydande påverkan 

på miljön inbegripet hälsan.

  2. En strategisk miljöbedömning skall utfö-

ras för planer och program som utarbetas för 

jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri 

och gruvindustri, transporter, regional ut-

veckling, avfallshantering, vattenförvaltning, 

telekommunikationer, turism samt fysisk 

planering eller markanvändning och i vilka 

förutsättningarna anges för kommande till-

stånd för projekt enligt bilaga I och andra 

projekt enligt bilaga II för vilka en miljö-

konsekvensbedömning måste göras enligt 

nationell lagstiftning. 

  3. För planer och program som inte om-

fattas av punkt 2 och i vilka förutsättning-

arna anges för kommande tillstånd för pro-

jekt skall en strategisk miljöbedömning göras 

om parten beslutar detta i enlighet med 

artikel 5.1.

  4. För planer och program som avses i 

punkt 2 och i vilka användningen av små 

områden på lokal nivå fastställs, och för 

mindre ändringar i planer och program som 

avses i punkt 2, skall en strategisk miljöbe-

dömning göras endast om parten beslutar 

detta i enlighet med artikel 5.1. 

  5. Följande planer och program omfattas 

inte av detta protokoll:

  (a) Planer och program som endast syftar 

till att tjäna nationellt försvar eller civil be-

redskap.

  (b) Finansiella planer eller budgetplaner 

och budgetprogram.

Article 4

Field of application concerning plans and 

programmes

  1. Each Party shall ensure that a strategic 

environmental assessment is carried out for 

plans and programmes referred to in para-

graphs 2, 3 and 4 which are likely to have 

significant environmental, including health, 

effects.

  2. A strategic environmental assessment 

shall be carried out for plans and pro-

grammes which are prepared for agriculture, 

forestry, fisheries, energy, industry including 

mining, transport, regional development, 

waste management, water management, 

telecommunications, tourism, town and 

country planning or land use, and which set 

the framework for future development con-

sent for projects listed in annex I and any 

other project listed in annex II that requires 

an environmental impact assessment under 

national legislation.

  3. For plans and programmes other than 

those subject to paragraph 2 which set the 

framework for future development consent 

of projects, a strategic environmental as-

sessment shall be carried out where a Party 

so determines according to article 5, para-

graph 1.

  4. For plans and programmes referred to in 

paragraph 2 which determine the use of 

small areas at local level and for minor modi-

fications to plans and programmes referred 

to in paragraph 2, a strategic environmental 

assessment shall be carried out only where a 

Party so determines according to article 5, 

paragraph 1.

  5. The following plans and programmes 

are not subject to this Protocol:

  (a) Plans and programmes whose sole pur-

pose is to serve national defence or civil 

emergencies;

  (b) Financial or budget plans and pro-

grammes.

Artikel 5

Bedömning av tillämpning

  1. Varje part skall avgöra om planer eller 

program som avses i artikel 4.3 och 4.4 kan 

antas medföra en betydande påverkan på 

miljön inbegripet hälsan, antingen genom att 

undersöka varje enskilt fall eller genom att 

specificera typer av planer och program eller 

genom att kombinera båda dessa tillväga-

gångssätt. Därvid skall parten alltid beakta de 

kriterier som anges i bilaga III.

  2. Varje part skall se till att de miljö- och 

hälsomyndigheter som avses i artikel 9.1 

konsulteras under de förfaranden som avses 

i punkt 1 ovan. 

  3. Varje part skall i lämplig utsträckning 

sträva efter att ge den berörda allmänheten 

tillfälle att delta i bedömningen av tillämp-

ningen av protokollet för planer och program 

i enlighet med denna artikel.

  4. Varje part skall se till att allmänheten via 

offentliga meddelanden eller på annat lämp-

ligt sätt, t.ex. på elektronisk väg, i ett lämpligt 

skede kan få tillgång till slutsatserna från de 

förfaranden som avses i punkt 1, inbegripet 

motivering om någon strategisk miljöbedöm-

ning inte krävs.

Article 5

Screening

  1. Each Party shall determine whether 

plans and programmes referred to in article 

4, paragraphs 3 and 4, are likely to have sig-

nificant environmental, including health, ef-

fects either through a case-by-case examina-

tion or by specifying types of plans and pro-

grammes or by combining both approaches. 

For this purpose each Party shall in all cases 

take into account the criteria set out in annex 

III.

  2. Each Party shall ensure that the envi-

ronmental and health authorities referred to 

in article 9, paragraph 1, are consulted when 

applying the procedures referred to in para-

graph 1 above.

  3. To the extent appropriate, each Party 

shall endeavour to provide opportunities for 

the participation of the public concerned in 

the screening of plans and programmes un-

der this article.

  4. Each Party shall ensure timely public 

availability of the conclusions pursuant to 

paragraph 1, including the reasons for not 

requiring a strategic environmental assess-

ment, whether by public notices or by other 

appropriate means, such as electronic media.

Artikel 6

Fastställande av informationens omfattning

  1. Varje part skall inrätta förfaranden för 

fastställande av vilka relevanta uppgifter en 

miljörapport enligt artikel 7.2 skall innehålla.

  2. Varje part skall se till att samråd sker 

med de miljö- och hälsomyndigheter som 

avses i artikel 9.1 vid fastställandet av vilka 

uppgifter en miljörapport skall innehålla.

  3. Varje part skall i lämplig utsträckning 

sträva efter att ge den berörda allmänheten 

tillfälle att delta vid fastställandet av vilka 

relevanta uppgifter en miljörapport skall 

innehålla.

Article 6

Scoping

  1. Each Party shall establish arrangements 

for the determination of the relevant infor-

mation to be included in the environmental 

report in accordance with article 7, para-

graph 2.

  2. Each Party shall ensure that the envi-

ronmental and health authorities referred to 

in article 9, paragraph 1, are consulted when 

determining the relevant information to be 

included in the environmental report.

  3. To the extent appropriate, each Party 

shall endeavour to provide opportunities for 

the participation of the public concerned 

when determining the relevant information to 

be included in the environmental report.

Artikel 7

Miljörapporter

  1. Varje part skall se till att en miljörapport 

utarbetas för planer och program för vilka en 

strategisk miljöbedömning skall göras.

  2. I miljörapporten skall, i enlighet med 

vad som fastställts med tillämpning av artikel 

6, den betydande påverkan på miljön inbe-

gripet hälsan som genomförandet av planen 

eller programmet och dess rimliga alternativ 

kan antas medföra identifieras, beskrivas och 

utvärderas. Rapporten skall innehålla de 

uppgifter som anges i bilaga IV i den ut-

sträckning som är rimlig med beaktande av

  (a) aktuella kunskaper och bedömnings-

metoder,

  (b) planens eller programmets innehåll och 

detaljeringsgrad, och var i beslutsprocessen 

planen eller pro-grammet befinner sig,

  (c) allmänhetens intresse, och

  (d) det beslutande organets informations-

behov.

  3. Varje part skall se till att miljörappor-

terna är av en kvalitet som motsvarar de 

krav som fastställs i detta protokoll.

Article 7

Environmental report

  1. For plans and programmes subject to 

strategic environmental assessment, each 

Party shall ensure that an environmental re-

port is prepared.

  2. The environmental report shall, in ac-

cordance with the determination under article 

6, identify, describe and evaluate the likely 

significant environmental, including health, 

effects of implementing the plan or pro-

gramme and its reasonable alternatives. The 

report shall contain such information speci-

fied in annex IV as may reasonably be re-

quired, taking into account:

  (a) Current knowledge and methods of as-

sessment;

  (b) The contents and the level of detail of 

the plan or programme and its stage in the 

decision-making process;

  (c) The interests of the public; and

  (d) The information needs of the decision-

making body.

  3. Each Party shall ensure that environ-

mental reports are of sufficient quality to 

meet the requirements of this Protocol.

Artikel 8

Allmänhetens deltagande

  1. Varje part skall se till att allmänheten i 

ett tidigt och lämpligt skede, när alla alter-

nativ fortfarande är möjliga, får tillfällen att 

delta på ett meningsfullt sätt i den strategiska 

miljöbedömningen av planer och program.

  2. Varje part skall se till att utkastet till pla-

nen, programmet eller miljörapporten görs 

allmänt tillgänglig i ett lämpligt skede på elek-

tronisk väg eller på annat lämpligt sätt.

  3. Varje part skall se till att den berörda 

allmänheten inklusive icke-statliga organi-

sationer definieras för tillämpningen av punk-

terna 1 och 4.

  4. Varje part skall se till att den allmänhet 

som avses i punkt 3 får tillfälle att framföra 

sina synpunkter på utkastet till plan eller pro-

gram och miljörapporten inom en rimlig tids-

frist.

  5. Varje part skall se till att de närmare 

bestämmelserna för hur allmänheten skall in-

formeras och hur samrådet med allmänheten 

skall ske fastställs och görs allmänt tillgängli-

ga. Varje part skall därvid i lämplig utsträck-

ning beakta bilaga V.

Article 8

Public participation

  1. Each Party shall ensure early, timely 

and effective opportunities for public par-

ticipation, when all options are open, in the 

strategic environmental assessment of plans 

and programmes.

  2. Each Party, using electronic media or 

other appropriate means, shall ensure the 

timely public availability of the draft plan or 

programme and the environmental report.

  3. Each Party shall ensure that the public 

concerned, including relevant non-

governmental organizations, is identified for 

the purposes of paragraphs 1 and 4.

  4. Each Party shall ensure that the public 

referred to in paragraph 3 has the opportu-

nity to express its opinion on the draft plan 

or rogramme and the environmental report 

within a reasonable time frame.

  5. Each Party shall ensure that the detailed 

arrangements for informing the public and 

consulting the public concerned are deter-

mined and made publicly available. For this 

purpose, each Party shall take into account 

to the extent appropriate the elements listed 

in annex V.

Artikel 9

Samråd med miljö- och hälsomyndigheter

  1. Varje part skall utse de myndigheter 

med vilka samråd skall äga rum och som på 

grund av sitt särskilda miljö- eller hälsoan-

svar kan antas beröras av den påverkan på 

miljön inbegripet hälsan som följer av ge-

nomförandet av planen eller programmet.

  2. Utkastet till plan eller program och mil-

jörapporten skall göras tillgänglig för de 

myndigheter som avses i punkt 1.

  3. Varje part skall se till att de myndigheter 

som avses i punkt 1 i ett tidigt och lämpligt 

skede och på ett meningsfullt sätt får tillfälle 

att yttra sig om utkastet till plan eller pro-

gram och miljörapporten.

  4. Varje part skall fastställa de närmare 

bestämmelserna för hur de miljö- och häl-

somyndigheter som avses i punkt 1 skall in-

formeras och hur samrådet med dessa myn-

digheter skall ske.

Article 9

Consultation with environmental and health 

authorities

  1. Each Party shall designate the authori-

ties to be consulted which, by reason of their 

specific environmental or health responsibili-

ties, are likely to be concerned by the envi-

ronmental, including health, effects of the 

implementation of the plan or programme.

  2. The draft plan or programme and the 

environmental report shall be made available 

to the authorities referred to in paragraph 1.

  3. Each Party shall ensure that the au-

thorities referred to in paragraph 1 are given, 

in an early, timely and effective manner, the 

opportunity to express their opinion on the 

draft plan or programme and the environ-

mental report.

  4. Each Party shall determine the detailed 

arrangements for informing and consulting 

the environmental and health authorities re-

ferred to in paragraph 1.

Artikel 10

Gränsöverskridande samråd

  1. Om en upphovspart anser att genomfö-

randet av en plan eller ett program kan antas 

medföra betydande gränsöverskridande på-

verkan på miljön inbegripet hälsan, eller om 

en part som kan antas komma att påverkas 

betydligt begär det, skall upphovsparten på 

ett så tidigt stadium som möjligt innan planen 

eller programmet antas underrätta den utsatta 

parten.

  2. Denna underrättelse skall bland annat 

innehålla

  (a) utkastet till plan eller program och mil-

jörapporten, med information om vilken 

gränsöverskridande påverkan på miljön inbe-

gripet hälsan planen eller programmet kan 

medföra, och

  (b) information om beslutsprocessen, med 

en rimlig tidsplan för när kommentarer kan 

lämnas.

  3. Den utsatta parten skall inom den tid 

som anges i underrättelsen meddela upp-

hovsparten om den önskar samråda innan 

planen eller programmet antas; i så fall skall 

de berörda parterna inleda samråd om den 

gränsöverskridande påverkan på miljön inbe-

gripet hälsan som genomförandet av planen 

eller pro-grammet kan antas medföra och om 

de åtgärder som förutses för att förebygga, 

minska eller mildra negativ påverkan.

  4. Om sådana samråd äger rum skall de 

berörda parterna komma överens om de 

närmare arrangemangen för att säkerställa att 

allmänheten och de myndigheter som avses i 

artikel 9.1 i den utsatta parten informeras 

och får tillfälle att yttra sig om utkastet till 

plan eller program och miljörapport inom en 

rimlig tidsfrist.

Article 10

Transboundary consultations

  1. Where a Party of origin considers that 

the implementation of a plan or programme 

is likely to have significant transboundary 

environmental, including health, effects or 

where a Party likely to be significantly af-

fected so requests, the Party of origin shall 

as early as possible before the adoption of 

the plan or programme notify the affected 

Party.

  2. This notification shall contain, inter alia: 

  (a) The draft plan or programme and the 

environmental report including information 

on its possible transboundary environmental, 

including health, effects; and

  (b) Information regarding the decision-

making procedure, including an indication of 

a reasonable time schedule for the transmis-

sion of comments.

  3. The affected Party shall, within the time 

specified in the notification, indicate to the 

Party of origin whether it wishes to enter 

into consultations before the adoption of the 

plan or programme and, if it so indicates, the 

Parties concerned shall enter into consulta-

tions concerning the likely transboundary 

environmental, including health, effects of 

implementing the plan or programme and the 

measures envisaged to prevent, reduce or 

mitigate adverse effects.

  4. Where such consultations take place, 

the Parties concerned shall agree on detailed 

arrangements to ensure that the public con-

cerned and the authorities referred to in arti-

cle 9, paragraph 1, in the affected Party are 

informed and given an opportunity to 

forward their opinion on the draft plan or 

programme and the environmental report 

within a reasonable time frame.

Artikel 11

Beslut

  1. Varje part skall vid antagandet av en 

plan eller ett program se till att vederbörlig 

hänsyn tas till

  (a) slutsatserna från miljörapporten,

  (b) de åtgärder som vidtagits för att före-

bygga, minska eller mildra negativ påverkan 

som anges i miljörapporten, och

  (c) de synpunkter som inkommit i enlighet 

med artiklarna 8-10.

  2. När en plan eller ett program antas skall 

varje part se till att allmänheten, de myndig-

heter som avses i artikel 9.1 och de parter 

med vilka samråd har ägt rum i enlighet med 

artikel 10 informeras och får tillgång till pla-

nen eller programmet med ett utlåtande som 

sammanfattar hur miljöaspekterna inbegripet 

hälsoaspekterna har integrerats, hur de 

synpunkter som inkommit i enlighet med 

artiklarna 8-10 har beaktats, samt skälen till 

att planen eller programmet valts mot 

bakgrund av rimliga alternativ som 

diskuterats.

Article 11

Decision

  1. Each Party shall ensure that when a 

plan or programme is adopted due account is 

taken of:

  (a) The conclusions of the environmental 

report;

  (b) The measures to prevent, reduce or 

mitigate the adverse effects identified in the 

environmental report; and

  (c) The comments received in accordance 

with articles 8 to 10.

  2. Each Party shall ensure that, when a 

plan or programme is adopted, the public, 

the authorities referred to in article 9, para-

graph 1, and the Parties consulted according 

to article 10 are informed, and that the plan 

or programme is made available to them to-

gether with a statement summarizing how 

the environmental, including health, con-

siderations have been integrated into it, how 

the comments received in accordance with 

articles 8 to 10 have been taken into account 

and the reasons for adopting it in the light of 

the reasonable alternatives considered.

Artikel 12

Övervakning

  1. Varje part skall övervaka den betydande 

påverkan på miljön inbegripet hälsan som 

genomförandet av de planer och program 

som antagits i enlighet med artikel 11 leder 

till för att, bland annat, i ett tidigt skede kun-

na identifiera oförutsedd negativ påverkan 

och kunna vidta lämpliga avhjälpande åtgär-

der.

  2. Resultaten från övervakningen skall hål-

las tillgängliga i enlighet med nationell lag-

stiftning för de myndigheter som avses i arti-

kel 9.1 och allmänheten.

Article 12

Monitoring

  1. Each Party shall monitor the significant 

environmental, including health, effects of 

the implementation of the plans and pro-

grammes, adopted under article 11 in order, 

inter alia, to identify, at an early stage, un-

foreseen adverse effects and to be able to 

undertake appropriate remedial action.

  2. The results of the monitoring under-

taken shall be made available, in accordance 

with national legislation, to the authorities re-

ferred to in article 9, paragraph 1, and to the 

public.

Artikel 13

Politiska riktlinjer och lagstiftning

  1. Varje part skall sträva efter att se till att 

hänsyn till miljön inbegripet hälsan övervägs 

och i lämplig utsträckning integreras när par-

ten utarbetar förslag till politiska riktlinjer 

och lagstiftning som kan antas medföra be-

tydlig påverkan på miljön inbegripet hälsan.

  2. Varje part skall vid tillämpningen av 

punkt 1 överväga lämpliga principer och 

beståndsdelar i detta protokoll.

  3. Varje part skall där så är lämpligt fast-

ställa praktiska former för övervägande och 

integration av miljöhänsyn inbegripet häl-

sohänsyn i enlighet med punkt 1, varvid be-

hovet av öppenhet i beslutsprocessen skall 

beaktas.

  4. Varje part skall rapportera om tillämp-

ningen av denna artikel till konventionens 

partsmöte i dess egenskap av partsmöte till 

detta protokoll.

Article 13

Policies and legislation

  1. Each Party shall endeavour to ensure 

that environmental, including health, con-

cerns are considered and integrated to the 

extent appropriate in the preparation of its 

proposals for policies and legislation that are 

likely to have significant effects on the envi-

ronment, including health.

  2. In applying paragraph 1, each Party 

shall consider the appropriate principles and 

elements of this Protocol.

  3. Each Party shall determine, where ap-

propriate, the practical arrangements for the 

consideration and integration of environ-

mental, including health, concerns in accor-

dance with paragraph 1, taking into account 

the need for transparency in decision-

making.

  4. Each Party shall report to the Meeting 

of the Parties to the Convention serving as 

the Meeting of the Parties to this Protocol on 

its application of this article.

Artikel 14

Konventionens partsmöte i dess egenskap 

av partsmöte till detta protokoll

  1. Konventionens partsmöte skall agera 

som partsmöte till detta protokoll. Konven-

tionens första partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll skall samman-

kallas senast ett år efter det att detta proto-

koll har trätt i kraft; om ett partsmöte för 

konventionen är planerat för den perioden 

skall konventionens partsmöte i dess egen-

skap av partsmöte till detta protokoll hållas i 

anslutning till detta. Därefter skall kon-

ventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll hållas i anslut-

ning till konventionens partsmöten, om inte 

konventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll beslutar annat.

  2. Parter i konventionen som inte är parter 

i detta protokoll får delta som observatörer i 

alla sammanträden som konventionens 

partsmöte håller i dess egenskap av parts-

möte till detta protokoll. När konventionens 

partsmöte agerar i egenskap av partsmöte till 

detta protokoll skall endast parter i detta pro-

tokoll delta i beslut i enlighet med protokol-

let.

  3. När konventionens partsmöte agerar i 

dess egenskap av partsmöte till detta proto-

koll skall de medlemmar i partsmötets byrå 

som företräder parter som vid den tidpunk-

ten inte är parter i protokollet ersättas av 

medlemmar som väljs av och bland parterna 

i detta protokoll.

  4. Konventionens partsmöte i dess egen-

skap av partsmöte till detta protokoll skall 

regelbundet granska genomförandet av detta 

protokoll och därvid

  (a) granska politiska riktlinjer och metoder 

för strategisk miljöbedömning i syfte att för-

bättra de förfaranden som föreskrivs i detta 

protokoll,

  (b) utbyta information om erfarenheterna 

av strategisk miljöbedömning och genomfö-

randet av detta protokoll,

  (c) där så är lämpligt anlita och samarbeta 

med behöriga organ som har sakkunskap 

som är väsentlig för uppnåendet av proto-

kollets syften,

  (d) inrätta de biträdande organ som parts-

mötet anser behövas för genomförandet av 

detta protokoll,

  (e) vid behov pröva och anta förslag till 

ändring av detta protokoll, och

  (f) överväga och vidta ytterligare åtgärder, 

även sådana som skall genomföras gemen-

samt enligt protokollet och konventionen, 

som kan behövas för uppnåendet av proto-

kollets syften.

  5. Arbetsordningen för konventionens 

partsmöte skall i tillämpliga delar gälla även 

för detta protokoll om inte konventionens 

partsmöte i dess egenskap av partsmöte till 

detta protokoll beslutar annat med konsen-

sus.

  6. Konventionens partsmöte i dess egen-

skap av partsmöte till detta protokoll skall 

vid sitt första möte pröva och anta närmare 

bestämmelser för hur det förfarande för 

övervakning av efterlevnaden som fastställts 

för konventionen kan tillämpas på detta pro-

tokoll.

  7. Varje part skall med de intervall kon-

ventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll fastställer rap-

portera till konventionens partsmöte i dess 

egenskap av partsmöte till detta protokoll om 

de åtgärder parten vidtagit för genomföran-

det av protokollet.

Article 14

The Meeting of the Parties to the Conven-

tion serving as the Meeting of the Parties to 

the protocol

  1. The Meeting of the Parties to the Con-

vention shall serve as the Meeting of the 

Parties to this Protocol. The first meeting of 

the Parties to the Convention serving as the 

Meeting of the Parties to this Protocol shall 

be convened not later than one year after the 

date of entry into force of this Protocol, and 

in conjunction with a meeting of the Parties 

to the Convention, if a meeting of the latter 

is scheduled within that period. Subsequent 

meetings of the Parties to the Convention 

serving as the Meeting of the Parties to this 

Protocol shall be held in conjunction with 

meetings of the Parties to the Convention, 

unless otherwise decided by the Meeting of 

the Parties to the Convention serving as the 

Meeting of the Parties to this Protocol.

  2. Parties to the Convention which are not 

Parties to this Protocol may participate as 

observers in the proceedings of any session 

of the Meeting of the Parties to the Conven-

tion serving as the Meeting of the Parties to 

this Protocol. When the Meeting of the Par-

ties to the Convention serves as the Meeting 

of the Parties to this Protocol, decisions un-

der this Protocol shall be taken only by the 

Parties to this Protocol.

  3. When the Meeting of the Parties to the 

Convention serves as the Meeting of the 

Parties to this Protocol, any member of the 

Bureau of the Meeting of the Parties repre-

senting a Party to the Convention that is not, 

at that time, a Party to this Protocol shall be 

replaced by another member to be elected by 

and from amongst the Parties to this Proto-

col.

  4. The Meeting of the Parties to the Con-

vention serving as the Meeting of the Parties 

to this Protocol shall keep under regular re-

view the implementation of this Protocol 

and, for this purpose, shall:

  (a) Review policies for and methodological 

approaches to strategic environmental 

assessment with a view to further improving 

the procedures provided for under this Pro-

tocol;

  (b) Exchange information regarding ex-

perience gained in strategic environmental 

assessment and in the implementation of this 

Protocol;

  (c) Seek, where appropriate, the services 

and cooperation of competent bodies having 

expertise pertinent to the achievement of the 

purposes of this Protocol;

  (d) Establish such subsidiary bodies as it 

considers necessary for the implementation 

of this Protocol;

  (e) Where necessary, consider and adopt 

proposals for amendments to this Protocol; 

and

  (f) Consider and undertake any additional 

action, including action to be carried out 

jointly under this Protocol and the Conven-

tion, that may be required for the achieve-

ment of the purposes of this Protocol.

  5. The rules of procedure of the Meeting 

of the Parties to the Convention shall be ap-

plied mutatis mutandis under this Protocol, 

except as may otherwise be decided by con-

sensus by the Meeting of the Parties serving 

as the Meeting of the Parties to this Proto-

col.

  6. At its first meeting, the Meeting of the 

Parties to the Convention serving as the 

Meeting of the Parties to this Protocol shall 

consider and adopt the modalities for apply-

ing the procedure for the review of compli-

ance with the Convention to this Protocol.

  7. Each Party shall, at intervals to be de-

termined by the Meeting of the Parties to the 

Convention serving as the Meeting of the 

Parties to this Protocol, report to the Meet-

ing of the Parties to the Convention serving 

as the Meeting of the Parties to the Protocol 

on measures that it has taken to implement 

the Protocol.

Artikel 15

Protokollets ställning i förhållande till 

andra internationella överenskommelser

  Tillämpningen av bestämmelserna i detta 

protokoll skall inte påverka tillämpningen av 

FN/ECE:s konventioner om miljökonse-

kvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande 

sammanhang respektive om tillgång till in-

formation, allmänhetens deltagande i beslut 

och rätt till överprövning i miljöfrågor.

Article 15

Relationship to other international agree-

ments

  The relevant provisions of this Protocol 

shall apply without prejudice to the UNECE 

Conventions on Environmental Impact As-

sessment in a Transboundary Context and 

on Access to Information, Public Participa-

tion in Decision-making and Access to Jus-

tice in Environmental Matters.

Artikel 16

Rösträtt 

  1. Om inte annat följer av punkt 2 skall 

varje part i detta protokoll ha en röst.

  2. Regionala organisationer för ekonomisk 

integration får i frågor inom sina behörig-

hetsområden utöva sin rösträtt med ett antal 

röster som motsvarar det antal medlemssta-

ter i organisationen som är parter i detta pro-

tokoll. De får inte utöva sin rösträtt om deras 

medlemsstater utövar sin, och vice versa.

Article 16

Right to vote

  1. Except as provided for in paragraph 2 

below, each Party to this Protocol shall have 

one vote.

  2. Regional economic integration organiza-

tions, in matters within their competence, 

shall exercise their right to vote with a num-

ber of votes equal to the number of their 

member States which are Parties to this Pro-

tocol. Such organizations shall not exercise 

their right to vote if their member States ex-

ercise theirs, and vice versa.

Artikel 17

Sekretariatet

  Det sekretariat som inrättas genom artikel 

13 i konventionen skall agera som sekretariat 

för detta protokoll, och artikel 13 (a)- (c) i 

konventionen om sekretariatets uppgifter 

skall i tillämpliga delar gälla även för detta 

protokoll.

Article 17

Secretariat

  The secretariat established by article 13 of 

the Convention shall serve as the secretariat 

of this Protocol and article 13, paragraphs 

(a) to (c), of the Convention on the functions 

of the secretariat shall apply mutatis mutan-

dis to this Protocol.

Artikel 18

Bilagor

  Bilagorna till detta protokoll utgör en in-

tegrerad del av detta.

Article 18

Annexes

  The annexes to this Protocol shall consti-

tute an integral part thereof.

Artikel 19

Ändringar i protokollet

  1. Varje part får föreslå ändringar i detta 

protokoll.

  2. Om inte annat följer av punkt 3 skall det 

förfarande som fastställs i artikel 14.2-5 i 

konventionen för hur ändringar i konventio-

nen skall föreslås, antas och träda i kraft gäl-

la i tillämpliga delar även för ändringar i detta 

protokoll.

  3. När det gäller detta protokoll skall de tre 

fjärdedelar av parterna som krävs för att en 

ändring skall träda i kraft för parter som har 

ratificerat, godkänt eller godtagit ändringen 

beräknas på antalet parter när ändringen an-

togs.

Article 19

Amendments to the protocol

  1. Any Party may propose amendments to 

this Protocol.

  2. Subject to paragraph 3, the procedure 

for proposing, adopting and the entry into 

force of amendments to the Convention laid 

down in paragraphs 2 to 5 of article 14 of 

the Convention shall apply, mutatis mutan-

dis, to amendments to this Protocol.

  3. For the purpose of this Protocol, the 

three fourths of the Parties required for an 

amendment to enter into force for Parties 

having ratified, approved or accepted it, shall 

be calculated on the basis of the number of 

Parties at the time of the adoption of the 

amendment.

Artikel 20

Tvistlösning

  De bestämmelser om tvistlösning som fast-

ställs i artikel 15 i konventionen skall gälla i 

tillämpliga delar även för detta protokoll.

Article 20

Settlement of disputes

  The provisions on the settlement of dis-

putes of article 15 of the Convention shall 

apply mutatis mutandis to this Protocol.

Artikel 21

Undertecknande

  Detta protokoll skall vara öppet för under-

tecknande i Kiev (Ukraina) från den 21 till 

den 23 maj 2003 och därefter i Förenta na-

tionernas högkvarter i New York till den 31 

december 2003 av stater som är medlemmar 

av Ekonomiska kommissionen för Europa 

liksom av stater som har konsultativ status 

vid Ekonomiska kommissionen för Europa i 

enlighet med punkterna 8 och 11 i Ekono-

miska och sociala rådets resolution 36 (IV) 

den 28 mars 1947, och av regionala organi-

sationer för ekonomisk integration sam-

mansatta av suveräna stater som är med-

lemmar av Ekonomiska kommissionen för 

Europa till vilka dess medlemsstater har 

överlåtit behörighet i frågor som regleras i 

detta protokoll, inbegripet behörigheten att 

ingå traktat i dessa frågor.

Article 21

Signature

  This Protocol shall be open for signature at 

Kiev (Ukraine) from 21 to 23 May 2003 and 

thereafter at United Nations Headquarters in 

New York until 31 December 2003, by 

States members of the Economic Commis-

sion for Europe as well as States having con-

sultative status with the Economic Commis-

sion for Europe pursuant to paragraphs 8 

and 11 of Economic and Social Council 

resolution 36 (IV) of 28 March 1947, and by 

regional economic integration organizations 

constituted by sovereign States members of 

the Economic Commission for Europe to 

which their member States have transferred 

competence over matters governed by this 

Protocol, including the competence to enter 

into treaties in respect of these matters.

Artikel 22

Depositarie 

  Förenta nationernas generalsekreterare 

skall vara depositarie för detta protokoll.

Article 22

Depositary

  The Secretary-General of the United Na-

tions shall act as the Depositary of this Pro-

tocol.

Artikel 23

Ratifikation, godtagande, godkännande och 

anslutning

  1. Detta protokoll skall ratificeras, godtas 

eller godkännas av signatärstater och regio-

nala organisationer för ekonomisk integration 

som avses i artikel 21.

  2. Detta protokoll skall stå öppet för an-

slutning från och med den 1 januari 2004 för 

de stater och regionala organisationer för 

ekonomisk integration som avses i artikel 21.

  3. Stater som inte avses i punkt 2 men som 

är medlemmar i Förenta nationerna får an-

sluta sig till protokollet efter godkännande av 

konventionens partsmöte i dess egenskap av 

partsmöte till detta protokoll.

  4. Regionala organisationer för ekonomisk 

integration enligt artikel 21 som blir parter i 

detta protokoll utan att någon av dess med-

lemsstater är part skall vara bundna av alla 

förpliktelser enligt protokollet. Om en eller 

flera medlemsstater i en sådan organisation 

är parter i detta protokoll skall organisationen 

och dess medlemsstater besluta om hur an-

svaret för fullgörandet av förpliktelserna en-

ligt protokollet skall fördelas dem emellan. I 

sådana fall får organisationen och dess med-

lemsstater inte utöva rättigheter enligt proto-

kollet samtidigt.

  5. Regionala organisationer för ekonomisk 

integration enligt artikel 21 skall i sina ratifi-

kations-, godtagande-, godkännande- eller 

anslutningsinstrument uppge omfattningen av 

sin behörighet i de frågor som regleras av 

protokollet. Dessa organisationer skall också 

underrätta depositarien om relevanta föränd-

ringar i omfattningen av deras behörighet.

Article 23

Ratification, acceptance, approval and ac-

cession

  1. This Protocol shall be subject to ratifi-

cation, acceptance or approval by signatory 

States and regional economic integration 

organizations referred to in article 21.

  2. This Protocol shall be open for acces-

sion as from 1 January 2004 by the States 

and regional economic integration organiza-

tions referred to in article 21.

  3. Any other State, not referred to in para-

graph 2 above, that is a Member of the 

United Nations may accede to the Protocol 

upon approval by the Meeting of the Parties 

to the Convention serving as the Meeting of 

the Parties to the Protocol.

  4. Any regional economic integration or-

ganization referred to in article 21 which 

becomes a Party to this Protocol without any 

of its member States being a Party shall be 

bound by all the obligations under this 

Protocol. If one or more of such an organi-

zation's member States is a Party to this 

Protocol, the organization and its member 

States shall decide on their respective re-

sponsibilities for the performance of their 

obligations under this Protocol. In such 

cases, the organization and its member 

States shall not be entitled to exercise rights 

under this Protocol concurrently.

  5. In their instruments of ratification, ac-

ceptance, approval or accession, the regional 

economic integration organizations referred 

to in article 21 shall declare the extent of 

their competence with respect to the matters 

governed by this Protocol. These organiza-

tions shall also inform the Depositary of any 

relevant modification to the extent of their 

competence.

Artikel 24

Ikraftträdande

  1. Detta protokoll träder i kraft den nitti-

onde dagen efter den dag då det sextonde 

ratifikations-, godtagande-, godkännande- 

eller anslutningsinstrumentet deponerades.

  2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett 

instrument som deponerats av en regional or-

ganisation för ekonomisk integration enligt 

artikel 21 inte räknas utöver de instrument 

som deponerats av organisationens med-

lemsstater.

  3. För stater och regionala organisationer 

för ekonomisk integration enligt artikel 21 

som ratificerar, godtar, godkänner eller an-

sluter sig till protokollet efter det att det 

sextonde ratifikations-, godtagande-, god-

kännande- eller anslutningsinstrumentet de-

ponerats träder protokollet i kraft den nitti-

onde dagen efter den dag då staten eller or-

ganisationen deponerade sitt ratifikations-, 

godtagande-, godkännande- eller anslutnings-

instrument.

  4. Detta protokoll skall tillämpas på planer, 

program, politiska riktlinjer och lagstiftning 

som formellt började förberedas först efter 

det att detta protokoll har trätt i kraft. Om 

den part inom vars jurisdiktion planen, pro-

grammet, de politiska riktlinjer eller lagstift-

ningen skall utarbetas omfattas av punkt 3 

skall detta protokoll tillämpas på planer, pro-

gram, politiska riktlinjer och lagstiftning som 

formellt började förberedas först efter det att 

detta protokoll har trätt i kraft för den par-

tens vidkommande.

Article 24

Entry into force

  1. This Protocol shall enter into force on 

the ninetieth day after the date of deposit of 

the sixteenth instrument of ratification, ac-

ceptance, approval or accession.

  2. For the purposes of paragraph 1 above, 

any instrument deposited by a regional eco-

nomic integration organization referred to in 

article 21 shall not be counted as additional 

to those deposited by States members of 

such an organization.

  3. For each State or regional economic in-

tegration organization referred to in article 21 

which ratifies, accepts or approves this Pro-

tocol or accedes thereto after the deposit of 

the sixteenth instrument of ratification, 

acceptance, approval or accession, the Pro-

tocol shall enter into force on the ninetieth 

day after the date of deposit by such State or 

organization of its instrument of ratification, 

acceptance, approval or accession.

  4. This Protocol shall apply to plans, pro-

grammes, policies and legislation for which 

the first formal preparatory act is subsequent 

to the date on which this Protocol enters into 

force. Where the Party under whose juris-

diction the preparation of a plan, pro-

gramme, policy or legislation is envisaged is 

one for which paragraph 3 applies, this Pro-

tocol shall apply to plans, programmes, poli-

cies and legislation for which the first formal 

preparatory act is subsequent to the date on 

which this Protocol comes into force for that 

Party.

Artikel 25

Frånträde

  En part kan när som helst efter utgången 

av fyra år räknat från den dag då detta pro-

tokoll trädde i kraft för partens vidkom-

mande frånträda protokollet genom ett 

skriftligt meddelande till depositarien. Från-

trädet träder i kraft nittio dagar efter den dag 

då depositarien mottog meddelandet. 

Frånträdet påverkar inte tillämpningen av 

artiklarna 5-9, 11 eller 13 i fråga om stra-

tegiska miljöbedömningar i enlighet med 

detta protokoll som inletts innan frånträdet 

trätt i kraft, eller tillämpningen av artikel 10 i 

fråga om underrättelser eller begäran som 

lämnats innan frånträdet trätt i kraft.

Article 25

Withdrawal

  At any time after four years from the date 

on which this Protocol has come into force 

with respect to a Party, that Party may 

withdraw from the Protocol by giving written 

notification to the Depositary. Any such 

withdrawal shall take effect on the ninetieth 

day after the date of its receipt by the De-

positary. Any such withdrawal shall not af-

fect the application of articles 5 to 9, 11 and 

13 with respect to a strategic environmental 

assessment under this Protocol which has 

already been started, or the application of 

article 10 with respect to a notification or 

request which has already been made, before 

such withdrawal takes effect.

Artikel 26

Autentiska texter

  Originalet till detta protokoll, vars engelska, 

franska och ryska texter är lika giltiga, skall 

deponeras hos Förenta nationernas general-

sekreterare. 

  Till bekräftelse härav har undertecknade, 

därtill vederbörligen befullmäktigade, un-

dertecknat detta protokoll. 

  Som skedde i Kiev den 21 maj 2003.

Article 26

Authentic texts

  The original of this Protocol, of which the 

English, French and Russian texts are equally 

authentic, shall be deposited with the Secre-

tary-General of the United Nations.

  In witness whereof the undersigned, being 

duly authorized thereto, have signed this 

Protocol. 

  Done at Kiev (Ukraine), this twenty-first 

day of May, two thousand and three.

BILAGA I

förteckning över de projekt som avses i 

artikel 4.2

  1. Råoljeraffinaderier (utom fabriker som 

enbart tillverkar smörjmedel av råolja) och 

anläggningar för förgasning eller kondense-

ring av minst 500 ton stenkol eller bituminös 

skiffer per dag.

  2. Värmekraftverk och andra förbrän-

ningsanläggningar med en värmeproduktion 

på 300 megawatt eller mer samt kärnkraft-

verk och andra kärnreaktorer (utom forsk-

ningsanläggningar som producerar och om-

vandlar klyvbara och fertila material och vil-

kas maximala kapacitet inte överstiger 1 ki-

lowatt kontinuerlig termisk last).

  3. Anläggningar som enbart är avsedda för 

framställning eller anrikning av kärnbränsle, 

för upparbetning av utbränt kärnbränsle eller 

för lagring, slutförvaring eller behandling av 

radioaktivt avfall.

  4. Stora integrerade anläggningar för pri-

märsmältning av gjutjärn och stål och för 

produktion av andra icke-järnhaltiga metal-

ler.

  5. Anläggningar för utvinning av asbest 

samt för behandling och omvandling av as-

best och produkter som innehåller asbest; 

beträffande produkter av asbestcement med 

en årlig produktion av mer än 20 000 ton 

färdiga produkter; beträffande friktionsma-

terial med en årlig produktion av mer än 50 

ton färdiga produkter; och beträffande annan 

asbestanvändning med en årlig förbrukning 

av mer än 200 ton.

  6. Integrerade kemiska anläggningar.

  7. Anläggning av motorvägar, motortra-

fikleder*), järnvägslinjer för fjärrtrafik samt 

flygplatser**) med en banlängd av 2 100 

meter eller mer.

  8. Rörledningar för olja och gas med stor 

diameter.

  9. Hamnar liksom inre vattenvägar och 

insjöhamnar som medger trafik med fartyg 

på mer än 1 350 ton.

  10. Anläggningar för omhändertagande av 

giftigt och farligt avfall genom förbränning, 

kemisk behandling eller deponering.

  11. Stora dammar och reservoarer.

  12. Grundvattenuttag med en årlig uttags-

volym på minst 10 miljoner kubikmeter.

  13. Tillverkning av minst 200 ton torkad 

pappersmassa och papper per dag.

  14. Stora gruvprojekt, utvinning och be-

arbetning på platsen av metallhaltiga malmer 

eller kol.

  15. Utvinning av kolväte till havs.

  16. Stora anläggningar för lagring av olja, 

petrokemiska och kemiska produkter.

  17. Avverkning av stora skogsområden.

ANNEX I

list of projects as referred to in article 4, 

paragraph 2

  1. Crude oil refineries (excluding undertak-

ings manufacturing only lubricants from 

crude oil) and installations for the gasification 

and liquefaction of 500 metric tons or more 

of coal or bituminous shale per day.

  2. Thermal power stations and other com-

bustion installations with a heat output of 

300 megawatts or more and nuclear power 

stations and other nuclear reactors (except 

research installations for the production and 

conversion of fissionable and fertile materi-

als, whose maximum power does not exceed 

1 kilowatt continuous thermal load).

  3. Installations solely designed for the pro-

duction or enrichment of nuclear fuels, for 

the reprocessing of irradiated nuclear fuels or 

for the storage, disposal and processing of 

radioactive waste. 

  4. Major installations for the initial smelting 

of cast-iron and steel and for the production 

of non-ferrous metals.

  5. Installations for the extraction of asbes-

tos and for the processing and transforma-

tion of asbestos and products containing as-

bestos: for asbestos-cement products, with 

an annual production of more than 20,000 

metric tons of finished product; for friction 

material, with an annual production of more 

than 50 metric tons of finished product; and 

for other asbestos utilization of more than 

200 metric tons per year.

  6. Integrated chemical installations.

  7. Construction of motorways, express 

roads*) and lines for long-distance railway 

traffic and of airports**) with a basic run-

way length of 2,100 metres or more. 

  8. Large-diameter oil and gas pipelines.

  9. Trading ports and also inland waterways 

and ports for inland-waterway traffic which 

permit the passage of vessels of over 1,350 

metric tons.

  10. Waste-disposal installations for the 

incineration, chemical treatment or landfill of 

toxic and dangerous wastes.

  11. Large dams and reservoirs.

  12. Groundwater abstraction activities in 

cases where the annual volume of water to 

be abstracted amounts to 10 million cubic 

metres or more.

  13. Pulp and paper manufacturing of 200 

air-dried metric tons or more per day.

  14. Major mining, on-site extraction and 

processing of metal ores or coal.

  15. Offshore hydrocarbon production.

  16. Major storage facilities for petroleum, 

petrochemical and chemical products.

  17. Deforestation of large areas.

  *) I detta protokoll används följande be-

teckningar med de betydelser som här anges:

  motorväg: en väg som är speciellt utformad 

och byggd för motortrafik och som inte tjä-

nar de fastigheter som gränsar till vägen samt

  (a) är försedd med, utom på speciella plat-

ser eller tillfälligt, skilda körbanor i båda tra-

fikriktningarna, skilda åt med en avskiljande 

remsa som inte är avsedd för trafik eller un-

dantagsfall, på annat sätt,

  (b) inte har korsningar i plan med några 

vägar, järnvägar eller spårvagnsspår eller 

gångstigar, och 

  (c) är särskilt skyltad som en motorväg.

  motortrafikled: en väg enbart tillgänglig för 

motortrafik från trafikplatser i flera plan eller 

övervakade vägkorsningar och på vilken det 

särskilt är förbjudet att stanna eller parkera 

på körbanan.

  **) I detta protokoll avses med flygplats 

sådana flygplatser som stämmer med defi-

nitionen i 1944 års Chicagokonvention om 

upprättandet av Internationella civila luft-

fartsorganisationen (bilaga 14).

  *) For the purposes of this Protocol:

  - "Motorway" means a road specially de-

signed and built for motor traffic, which does 

not serve properties bordering on it, and 

which:

  (a) Is provided, except at special points or 

temporarily, with separate carriageways for 

the two directions of traffic, separated from 

each other by a dividing strip not intended 

for traffic or, exceptionally, by other means;

  (b) Does not cross at level with any road, 

railway or tramway track, or footpath; and

  (c) Is specially sign posted as a motorway.

  - "Express road" means a road reserved 

for motor traffic accessible only from inter-

changes or controlled junctions and on 

which, in particular, stopping and parking are 

prohibited on the running carriageway(s).

  **) For the purposes of this Protocol, "air-

port" means an airport which complies with 

the definition in the 1944 Chicago Conven-

tion setting up the International Civil Avia-

tion Organization (annex 14).

BILAGA II

övriga projekt som avses i artikel 4.2

  1. Projekt för omstrukturering av fastig-

hetsbildningen på landsbygden.

  2. Projekt för utnyttjande av obrukad 

mark eller delvis orörda naturområden för 

intensivjordbruk.

  3. Vattenförsörjningsprojekt inom jord-

bruket, inklusive bevattnings- och markav-

vattningsprojekt.

  4. Anläggningar för intensiv djuruppföd-

ning (även fjäderfä).

  5. Nyplantering av skog och avskogning i 

syfte att ändra markanvändningen.

  6. Intensiv fiskodling.

  7. Kärnkraftverk och andra kärnreakto-

rer*), inklusive nedmontering eller avveck-

ling av sådana kraftverk eller reaktorer (utom 

forskningsanläggningar som producerar och 

omvandlar klyvbara och fertila material och 

vilkas högsta kontinuerliga termiska effekt 

inte överstiger 1 kilowatt), som inte omfattas 

av bilaga I.

  8. Anläggning av starkströmsluftledningar 

med en spänning på 220 kV eller mer och en 

längd på 15 km eller mer och andra projekt 

för överföring av elektrisk energi med 

luftledningar.

  9. Anläggningar för produktion av elekt-

ricitet, ånga och hetvatten.

  10. Anläggningar för transport av gas, ånga 

och hetvatten.

  11. Lagring ovan jord av fossila bränslen 

och naturgas.

  12. Lagring under jord av brännbara gaser.

  13. Industriell tillverkning av briketter av 

kol och brunkol.

  14. Anläggningar för produktion av vat-

tenkraftsbaserad energi.

  15. Anläggningar för utnyttjande av vind-

kraft för energiproduktion (grupper av 

vindkraftverk).

  16. Anläggningar som inte omfattas av bi-

laga I avsedda

  - för framställning eller anrikning av 

kärnbränsle,

  - för behandling av bestrålat kärnbränsle,

  - för slutförvaring av bestrålat kärnbränsle,

  - enbart för slutförvaring av radioaktivt 

avfall, 

  - enbart för lagring (planerad för mer än tio 

år) av bestrålat kärnbränsle på en annan plats 

än framställningsplatsen, eller

  - för behandling och lagring av radioaktivt 

avfall.

  17. Stenbrott, gruvdrift i dagbrott och 

torvutvinning som inte omfattas av bilaga I.

  18. Underjordsbrytning som inte omfattas 

av bilaga I.

  19. Utvinning av mineraler genom mudd-

ring till havs eller i vattendrag.

  20. Djupborrning (särskilt geotermisk 

borrning, borrning för lagring av kärnavfall, 

borrning efter vatten), dock inte borrning för 

att undersöka markens bärighet.

  21. Industrianläggningar ovan jord för ut-

vinning av kol, olja, naturgas och malmer, 

liksom bituminös skiffer.

  22. Integrerade anläggningar för primär-

smältning av gjutjärn och stål som inte om-

fattas av bilaga I.

  23. Anläggningar för produktion av råjärn 

eller stål (primär eller sekundär smältning), 

inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning.

  24. Anläggningar för behandling av järn-

baserade metaller (genom varmvalsning, 

genom hammarsmide, genom anbringande 

av skyddsbeläggningar av smält metall).

  25. Järn- och stålgjuterier.

  26. Anläggningar för produktion av icke-

järnmetaller utifrån malmer, slig eller se-

kundärt råmaterial genom metallurgiska, 

kemiska eller elektrolytiska processer som 

inte omfattas av bilaga I.

  27. Anläggningar för smältning, inklusive 

framställning av legeringsmetaller, av andra 

ickejärnmetaller än ädelmetaller, inklusive 

återvinningsprodukter (färskning, formgjut-

ning osv.) som inte omfattas av bilaga I.

  28. Anläggningar för ytbehandling av me-

taller och plaster som använder en elektro-

lytisk eller kemisk process.

  29. Tillverkning och sammansättning av 

motorfordon samt tillverkning av fordons-

motorer.

  30. Skeppsvarv.

  31. Anläggningar för tillverkning och re-

paration av flygplan.

  32. Tillverkning av järnvägsutrustning.

  33. Formning med användning av 

sprängmedel.

  34. Rostnings- och sintringsverk för me-

talliska malmer.

  35. Koksverk (torrdestillation av kol).

  36. Cementfabriker.

  37. Anläggningar för tillverkning av glas, 

inklusive sådana som är avsedda för till-

verkning av glasfibrer.

  38. Anläggningar för smältning av mine-

raler, inklusive sådana för framställning av 

mineralull.

  39. Tillverkning av keramiska produkter 

genom bränning, i synnerhet takpannor, te-

gel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin.

  40. Anläggningar för framställning av 

kemikalier eller behandling av mellanpro-

dukter som inte omfattas av bilaga I.

  41. Framställning av bekämpningsmedel, 

farmaceutiska produkter, färger, lacker, 

elastomerer och peroxider.

  42. Anläggningar för lagring av olja, pe-

trokemiska eller kemiska produkter som inte 

omfattas av bilaga I.

  43. Framställning av vegetabiliska och 

animaliska oljor och fetter.

  44. Förpackning och konservering av 

animaliska och vegetabiliska produkter.

  45. Framställning av mejeriprodukter.

  46. Bryggning och maltning.

  47. Sockervaruindustrier.

  48. Slakterier.

  49. Industriell framställning av stärkelse.

  50. Fiskmjöls- och fiskoljefabriker.

  51. Sockerfabriker.

  52. Industrianläggningar för framställning 

av pappersmassa, papper och papp som inte 

omfattas av bilaga I.

  53. Anläggningar för förbehandling eller 

färgning av fibrer eller textilier.

  54. Garverier.

  55. Anläggningar för produktion och be-

arbetning av cellulosa.

  56. Tillverkning och behandling av elas-

tomerbaserade produkter.

  57. Anläggningar för tillverkning av 

konstgjorda mineralfibrer.

  58. Anläggningar för återvinning eller 

förstöring av explosiva ämnen.

  59. Anläggningar för produktion av asbest 

och tillverkning av asbestbaserade produkter 

som inte omfattas av bilaga I.

  60. Anläggningar för behandling av djur-

kadaver.

  61. Provbänkar för motorer, turbiner eller 

reaktorer.

  62. Permanenta tävlings- och testbanor för 

motorfordon.

  63. Rörledningar för transport av gas eller 

olja som inte omfattas av bilaga I.

  64. Rörledningar för transport av kemika-

lier, med en diameter över 800 mm och en 

längd över 40 km.

  65. Byggande av järnvägar, omlastnings-

stationer och terminaler för kombinerad tra-

fik som inte omfattas av bilaga I.

  66. Byggande av spårvägar, upphöjda eller 

underjordiska järnvägar, hängbanor eller 

liknande banor av speciell typ som endast 

eller i huvudsak används för passagerar-

transport.

  67. Anläggning av vägar, inbegripet ut-

rätning eller breddning av en befintlig väg, 

som inte omfattas av bilaga I.

  68. Byggande av hamnar och hamnan-

läggningar, inklusive fiskehamnar som inte 

omfattas av bilaga I.

  69. Byggande av inre vattenvägar och in-

sjöhamnar som inte omfattas av bilaga I.

  70. Hamnar, lastnings- och lossningskajer 

som har förbindelse med land och yttre 

hamnar som inte omfattas av bilaga I.

  71. Anläggningar för reglering av vatten-

flöden.

  72. Anläggning av flygplatser**) och 

flygfält som inte omfattas av bilaga I.

  73. Anläggningar för bortskaffande av av-

fall (även deponier) som inte omfattas av 

bilaga I.

  74. Anläggningar för förbränning eller 

kemisk behandling av icke-farligt avfall.

  75. Lagring av järnskrot, inklusive skrot-

bilar.

  76. Deponering av slam från reningsverk.

  77. Utvinning av grundvatten eller konst-

gjord grundvattenbildning som inte omfattas 

av bilaga I.

  78. Anläggningar för överledande av vatten 

mellan avrinningsområden.

  79. Avloppsreningsverk.

  80. Dammar och andra anläggningar av-

sedda för uppdämning eller permanent lag-

ring av vatten som inte omfattas av bilaga I.

  81. Kustanläggningar för att bekämpa 

erosion och havsanläggningar varigenom 

kustlinjen kan ändras, som till exempel val-

lar, pirer, vågbrytare och andra anläggningar 

för skydd mot havet, utom underhåll och 

återuppbyggnad av sådana anläggningar.

  82. Anläggning av vattenledningar över 

långa avstånd.

  83. Skidbackar, skidliftar och linbanor och 

härmed förbundna anläggningar.

  84. Hamnar för fritidsbåtar.

  85. Fritidsbyar och hotellkomplex utanför 

stadsområden och härmed förbundna an-

läggningar.

  86. Permanenta campingplatser.

  87. Temaparker.

  88. Anläggning av industriområden.

  89. Projekt för tätortsbebyggelse, inklusive 

byggande av shoppingcentrum och par-

keringsplatser.

  90. Återvinning av land från havet.

ANNEX II

any other projects referred to in article 4, 

paragraph 2

  1. Projects for the restructuring of rural 

land holdings.

  2. Projects for the use of uncultivated land 

or seminatural areas for intensive agricultural 

purposes.

  3. Water management projects for agri-

culture, including irrigation and land drainage 

projects.

  4. Intensive livestock installations (in-

cluding poultry).

  5. Initial afforestation and deforestation for 

the purposes of conversion to another type 

of land use.

  6. Intensive fish farming.

  7. Nuclear power stations and other nu-

clear reactors*) including the dismantling or 

decommissioning of such power stations or 

reactors (except research installations for the 

production and conversion of fissionable and 

fertile materials whose maximum power does 

not exceed 1 kilowatt continuous thermal 

load), as far as not included in annex I.

  8. Construction of overhead electrical 

power lines with a voltage of 220 kilovolts or 

more and a length of 15 kilometres or more 

and other projects for the transmission of 

electrical energy by overhead cables.

  9. Industrial installations for the production 

of electricity, steam and hot water.

  10. Industrial installations for carrying gas, 

steam and hot water.

  11. Surface storage of fossil fuels and 

natural gas.

  12. Underground storage of combustible 

gases.

  13. Industrial briquetting of coal and lig-

nite.

  14. Installations for hydroelectric energy 

production.

  15. Installations for the harnessing of wind 

power for energy production (wind farms).

  16. Installations, as far as not included in 

annex I, designed:

  - For the production or enrichment of nu-

clear fuel;

  - For the processing of irradiated nuclear 

fuel;

  - For the final disposal of irradiated nuclear 

fuel;

  - Solely for the final disposal of radioactive 

waste;

  - Solely for the storage (planned for more 

than 10 years) of irradiated nuclear fuels in a 

different site than the production site; or

  - For the processing and storage of radio-

active waste.

  17. Quarries, open cast mining and peat 

extraction, as far as not included in annex I.

  18. Underground mining, as far as not in-

cluded in annex I.

  19. Extraction of minerals by marine or 

fluvial dredging.

  20. Deep drillings (in particular geothermal 

drilling, drilling for the storage of nuclear 

waste material, drilling for water supplies), 

with the exception of drillings for in-

vestigating the stability of the soil.

  21. Surface industrial installations for the 

extraction of coal, petroleum, natural gas and 

ores, as well as bituminous shale.

  22. Integrated works for the initial smelting 

of cast iron and steel, as far as not included 

in annex I.

  23. Installations for the production of pig 

iron or steel (primary or secondary fusion) 

including continuous casting.

  24. Installations for the processing of fer-

rous metals (hotrolling mills, smitheries with 

hammers, application of protective fused 

metal coats).

  25. Ferrous metal foundries.

  26. Installations for the production of non-

ferrous crude metals from ore, concentrates 

or secondary raw materials by metallurgical, 

chemical or electrolytic processes, as far as 

not included in annex I.

  27. Installations for the smelting, including 

the alloyage, of non-ferrous metals excluding 

precious metals, including recovered 

products (refining, foundry casting, etc.), as 

far as not included in annex I.

  28. Installations for surface treatment of 

metals and plastic materials using an elec-

trolytic or chemical process.

  29. Manufacture and assembly of motor 

vehicles and manufacture of motor-vehicle 

engines.

  30. Shipyards.

  31. Installations for the construction and 

repair of aircraft.

  32. Manufacture of railway equipment.

  33. Swaging by explosives.

  34. Installations for the roasting and sin-

tering of metallic ores.

  35. Coke ovens (dry coal distillation).

  36. Installations for the manufacture of 

cement.

  37. Installations for the manufacture of 

glass including glass fibre.

  38. Installations for smelting mineral sub-

stances including the production of mineral 

fibres.

  39. Manufacture of ceramic products by 

burning, in particular roofing tiles, bricks, 

refractory bricks, tiles, stoneware or porce-

lain.

  40. Installations for the production of 

chemicals or treatment of intermediate 

products, as far as not included in annex I.

  41. Production of pesticides and pharma-

ceutical products, paint and varnishes, elas-

tomers and peroxides.

  42. Installations for the storage of petro-

leum, petrochemical, or chemical products, 

as far as not included in annex I.

  43. Manufacture of vegetable and animal 

oils and fats.

  44. Packing and canning of animal and 

vegetable products.

  45. Manufacture of dairy products.

  46. Brewing and malting.

  47. Confectionery and syrup manufacture.

  48. Installations for the slaughter of ani-

mals.

  49. Industrial starch manufacturing instal-

lations.

  50. Fish-meal and fish-oil factories.

  51. Sugar factories.

  52. Industrial plants for the production of 

pulp, paper and board, as far as not included 

in annex I.

  53. Plants for the pre treatment or dyeing 

of fibres or textiles.

  54. Plants for the tanning of hides and 

skins.

  55. Cellulose-processing and production 

installations.

  56. Manufacture and treatment of elas-

tomer-based products.

  57. Installations for the manufacture of ar-

tificial mineral fibres.

  58. Installations for the recovery or de-

struction of explosive substances.

  59. Installations for the production of as-

bestos and the manufacture of asbestos 

products, as far as not included in annex I.

  60. Knackers' yards.

  61. Test benches for engines, turbines or 

reactors.

  62. Permanent racing and test tracks for 

motorized vehicles.

  63. Pipelines for transport of gas or oil, as 

far as not included in annex I.

  64. Pipelines for transport of chemicals 

with a diameter of more than 800 mm and a 

length of more than 40 km.

  65. Construction of railways and intermo-

dal transshipment facilities, and of intermo-

dal terminals, as far as not included in annex 

I.

  66. Construction of tramways, elevated 

and underground railways, suspended lines 

or similar lines of a particular type used ex-

clusively or mainly for passenger transport.

  67. Construction of roads, including rea-

lignment and/or widening of any existing 

road, as far as not included in annex I.

  68. Construction of harbours and port in-

stallations, including fishing harbours, as far 

as not included in annex I.

  69. Construction of inland waterways and